Angående upplåtande i särskilda lägenheter av förra militiehostäilet Eggelstad nr 10 i Malmöhus län
1914-05-01 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1914 B:26, Angående upplåtande i särskilda lägenheter av förra militiehostäilet Eggelstad nr 10 i Malmöhus län
Dokumentets text
Kungl. Mcrjts Nåd. Proposition Nr 26.
5
Nr 26.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående upplåtande
i särskilda lägenheter av förra militiehostäilet
Eggelstad nr 10 i Malmöhus län: given Stockholms slott
den 1 maj 1914.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att, sedan förra trumpetarbostället 1/i mantal Eggelstad nr 10 i
Tolånga socken av Malmöhus län med i statsrådsprotokollet omförmält
undantag blivit fördelat i sex med litt. Aa, Ab, Ac, Ad, Ae och Af
betecknade lägenheter, dessa lägenheter må var för sig med i nämnda
protokoll angivet område jämte del i mark, som för lägenheternas gemensamma
behov avsatts till vägar, upplåtas enligt kungörelsen den 17
oktober 1913 angående grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från vissa kronoegendomar och med iakttagande av de i kungl. brevet
till domänstyrelsen samma dag meddelade närmare bestämmelser i fråga
om tillämpningen av berörda grunder.
De till ärendet hörande handlingar och karta skola riksdagens
vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF ADOLF.
Johan Beck-Friis.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 26.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 1 maj 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde vidare.
Vid en år 1911 hållen uppskattningsförrättning för förnyad utarrendering
från den 14 mars 1914 av förra trumpetarbostället V4 mantal
Eggelstad nr 10 i Tolånga socken av Malmöhus län, vilken egendom
lämnat 1,210 kronor i årligt arrende, framställde uppskattningsmännen
alternativa förslag om egendomens disposition.
I skrivelse den 12 januari 1912 underställde domänstyrelsen ärendet
Kungl. Maj:ts prövning samt överlämnade därvid instrumentet över berörda
förrättning och övriga ärendet rörande handlingar, däribland en
av t. f. distriktslantmätaren J. Trulsson år 1911 upprättad karta över
egendomen med beskrivning samt ett av t. f. extra lantmätaren J. Gordh
samma år uppgjort, å nämnda karta jämväl upptaget förslag till ägostyckning
å egendomen.
7
Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 26.
Av handlingarna i ärendet inhämtades, bland annat, följande.
Egendomen, som är belägen omkring 0.8 mil från Lövestads
järnvägsstation, 3.2 mil från Ystad och 4.3 mil från Lund och vars
ägor bestå av ett hemskifte och fem torvmosseskiften, de senare belägna
på skilda ställen omkring 1 å 1.2 kilometer från hemplanen, innehåller
en areal av 59 hektar 79.6 ar, därav 53 hektar 6.7 ar tomter,
åker och dylikt samt 6 hektar 72.9 ar äng, varjämte inom ägoområdet
finnas vägar om 73.7 ar, vilka, å kartan betecknade med ägofigurerna
nr 35, 36, 67 och 69, vid enskifte undantagits för delägarnas gemensamma
behov. Jorden är av naturen svag och har genom dålig
skötsel blivit utsugen och kraftlös.
Uppskattningsmännen hade, förutom att de föreslagit, att en å
nämnda karta med litt. Ag1 och Ag2 betecknad lägenhet skulle från egendomen
upplåtas och hembjudas innehavaren, beträffande egendomens
disposition i övrigt, såsom ovan nämnts, uppgjort alternativa förslag.
Enligt uppskattningsmännens mening lämpade egendomen sig icke för
försäljning till smärre egna hem. I närheten kunde nämligen en egnahemsägare
icke såsom biförtjänst vid skötseln av det egna hemmet påräkna
något stadigvarande arbete, vare sig vid industri eller annat företag,
enär någon tillgång härå icke funnes inom rimligt avstånd, utan vore
en sådan person för sin och de sinas utkomst snart sagt uteslutande
hänvisad till det egna hemmet, och området för ett sådant vore för
snävt tilltaget för att innehavaren skulle därå kunna föda en familj.
Troligast vore, att, såsom på flera andra ställen inträffat, egnahemsägare
på nu ifrågavarande egendom skulle duka under för ekonomiska
svårigheter, helst jordens avkastningsförmåga i det skick, egendomen
nu befunne sig, till en början måste bliva ringa. Om däremot jorden
uppdelades i mindre jordbrukslägenheter och till varje sådan lades en
så pass stor areal, att ägaren finge full sysselsättning därmed, funnes
någon möjlighet, att han skulle kunna reda sig.
Enligt det förslag, som av uppskattningsmännen uppgjorts för
egendomens försäljning, skulle egendomen med undantag av ovanberörda
lägenhet litt. Ag1 och Ag2 fördelas i sex å kartan med röda gränslinjer
samt litt. Aa, Ab, Ac, Ad, Ae och Af utmärkta lotter, vilka, med
nedan nämnda arealer, åsätta följande saluvärden:
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 26.
Are
a 1
—
.... ...
i
Litt.
Ägofigurer å kartan
tomt och
åker
märgelgrav
och äng
torvmosse
j Summa
Saluvärde;
kronor
har
ar
har
ar
har
ar
| har ar
Aa
av 1, 2, 3, av 4, 5—8, av
14, av 16 och 66 .........
10
i
31.4
_
6.9
30.4
10,68.7
4,125
| Ab
av 4, 9—13, av 14, 15, av
33, 34 och 66 a............
9
76.4
~
4.3
—
13.9
9,94.6
4,390
| Ac
av 1, av 17, 18, av 20, 68
och 68 a .....................
7
33.3
0.3
—
36.1
7,74.7
3,115 |
Ad
av 17, 19, av 20, 21—30,
32 och av 70 ..............
7
20.2
5.0
_
49.4
7,74.6
5,420 1
Ae
av 45, 46—50, av 51, av 52
och av 70 .................
8
11.9
1
20.7
_
49.4
9,82.0
4,530
Af
37—44, av 45, av 51, av 52j
och 71 ........................J
7
89.1
1
35.4 ;
_
57.5
9,82.0
4,475
_ Av dessa lotter skulle endast litt. Ad bliva försedd med byggnader.
En sjunde lott skulle utgöras av ovanberörda lägenhet litt. Ag1 och Ag2,
för vilken saluvärdet beräknats till 1,910 kronor, varjämte för lotternas
gemensamma behov såsom vägar skulle avsättas ägofigurerna av nr 14,
av nr 16, nr 31 och av nr 33 om tillhopa 19 ar.
För en försäljning ansågo uppskattningsmännen följande skäl tala.
Skulle egendomen utarrenderas, kunde kronan icke undgå att med hänsyn
till de dåliga åbyggnaderna, som funnes å egendomen, göra stora
uppoffringar för nybyggnad, som under den närmaste tiden torde komma
att draga en kostnad av omkring 14.000 å 15,000 kronor, och härtill
komme vidare kostnad för bidrag till täckdikning, som torde kunna
beräknas till omkring 4,000 kronor. Under åtskilliga år komme sålunda
kronan, för det fäll att egendomen ånyo utarrenderades, att icke hava
någon inkomst av densamma.
Vid ett utbjudande av egendomen, uppdelad i lotter på sätt ovan
föreslagits, återstode dock en betänklighet, som uppskattningsmännen
ansett böra beaktas, nämligen huru det skulle gestalta sig för kronan,
om det ej skulle lyckas att få alla lotterna försålda. Man kunde då
komma att stå med obebyggda, osålda lotter och, då dessa skulle utarrenderas
på så kort tid som exempelvis två år i sänder, bleve inkomsten
nästan så gott som ingen, och det kunde knappast undvikas, att jorden
9
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 26.
bleve ytterligare utpinad och mindre begärlig vid utbud till försäljning.
Till följd av egendomens något avlägsna läge och det dåliga skick, vari
den befunnes, vore det att befara, att det skulle bliva svårt om ej
omöjligt att få antagliga anbud å hela området vid försäljningsutbud
även till låga priser, under det att anbud å arrende av egendomen nog
alltid stode att erhålla.
I händelse av egendomens förnyade utarrendering borde enligt
uppskattningsmännens åsikt arrendatorn åläggas att inom utgången av
de fyra första arrendeåren uppföra nytt boningshus och svinhus, varför
kostnaden beräknats till omkring 9,700 kronor. Under förutsättning
av bifall till detta byggnadsförslag hade det årliga arrendet uppskattats
till 1,400 kronor för en 20-års period.
Om vid försäljning av ovannämnda med litt. Aa, Ab, Ac, Ad, Ae
och Af betecknade sex lotter de föreslagna saluvärdena, tillhopa 26,055
kronor, skulle uppnås, kunde kronan icke beräkna högre inkomst därav
än 3.6 procent eller årligen 938 kronor, motsvarande för 20 år 18,760
kronor. Om egendomen åter bebyggdes och den beräknade årliga
arrendeinkomsten av 1,400 kronor uppnåddes, utgjorde denna för 20 år
28,000 kronor, varifrån dock borde dragas det belopp, de nu föreslagna
byggnaderna beräknats kosta, eller 9,700 kronor, varefter återstode
1*8,300 kronor. Under nästa arrendeperiod skulle således kronans inkomster
av egendomen, därest ingen ränta beräknades, bliva i det närmaste
lika stora, vare sig försäljning eller utarrendering ägde rum, men
i senare fallet hade dock kronan kvar en egendom, som efter 20 år
borde hava ett mycket högre värde och som borde kunna väl motivera,
att kronan nedlade ytterligare kostnad för nybyggnad och täckdikning.
Det vore nämligen endast det dåliga skick, vari byggnader och hävd,
till följd av ständiga ombyten av arrendator^- med i allmänhet dålig
ekonomi, befunne sig, som vållade egendomens låga saluvärde för närvarande.
Uppskattningsmännen ansåge därför övervägande skäl tala för
egendomens förnyade utarrendering, helst, såsom ovan framhållits, man
kunde befara, att köpare till alla lotterna på en gång icke kunde
erhållas.
Beträffande dispositionen av egendomen ansåg sig Kungl. Maj:ts
befallningshavande i länet — oaktat egendomen sedan år 1904 haft
icke mindre än fem arrendatorer med i allmänhet dålig ekonomi, vilka
vanskött såväl jordbruket som byggnaderna — böra på skäl, som av
uppskattningsmännen anförts, tillstyrka, att egendomen med undantag
av lägenheten litt. Ag1 och Ag3 bibehölles i kronans ägo och ånyo
utarrenderades.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 12 höft. (Nr 25 26.) 2
10
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 26.
Domänstyrelsen anförde i sin ovanberörda skrivelse, att med
avseende å den stora svårighet att få lämpliga arrendatorer, som
syntes vidlåda denna egendom, och de beräknade dryga kostnaderna
för egendomens bebyggande och förbättrande i övrigt efter den utsugning,
för vilken den varit föremål under de senare åren, det enligt
styrelsens uppfattning skulle varit önskvärt, att försök gjorts med
egendomens disponerande på annat sätt, såsom dess försäljning i mindre
jordbrukslägenheter såsom uppskattniugsmännen alternativt ifrågasatt.
På grund av den erfarenhet, styrelsen erhållit i fråga om upplåtelse av
obebyggda jordbrukslägenheter med byggnadsskyldighet för köparen,
hade styrelsen dock ej kunnat annat än ställa sig tveksam beträffande
möjligheten att till fördel för kronan genomföra ett sådant förslag. Vid
ett utbjudande syntes med visshet kunna väntas, att de bebyggda lotterna
vunne köpare, men å andra sidan att å de flesta av de obebyggda
ej erhölles antagliga bud. Kronan skulle sedan hava att sköta de osålda lotterna,
blottade på det för deras självständiga brukande erforderliga stödet,
byggnader, och resultatet skulle antingen bliva, att kronan linge dålig
eller ingen avkomst eller att kronan bleve nödsakad att bekosta deras
bebyggande. Vid jämförelse av dessa olägenheter med vad en förnyad
utarrendering av egendomen kunde föra med sig, hade styrelsen ansett
sig ej kunna förorda försäljning av egendomen till annan del än den
uppskattningsmännen och Kung!. Maj:ts befallningshavande ifrågasatt.
I proposition den 13 december 1912 (nr 22) föreslog härefter Kung!.
Maj:t riksdagen medgiva, att förenämuda med litt. Ag1 och Ag2 betecknade
lägenhet måtte från ifrågavarande egendom upplåt;)s i enlighet med
kungörelsen den 31 december 1909 angående förändrade grunder för
åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle
att förvärva egnahemslägenheter från vissa krön oegendomar och med
iakttagande av de i nådiga brevet till domänstyrelsen samma dag i fråga
om tillämpningen av berörda grunder meddelade närmare bestämmelser.
I skrivelse den 30 maj 1913 (nr 196) anmälde riksdagen, att
ifrågavarande proposition av riksdagen bifallits. Tillika och under uttalande
att det syntes riksdagen med skäl kunna ifrågasättas, huruvida
icke lämpligen försök borde göras med styckning och försäljning till
mindre jordbruk jämväl av återstoden utav egendomen, framhöll riksdagen
önskvärdheten av att, innan sistnämnda del av egendomen ånyo
utarrenderades, Kungl. Maj:t toge frågan om den framtida dispositionen
därav under förnyat övervägande, varefter det förslag, som i anledningav
vad riksdagen sålunda anfört kunde bliva uppgjort, torde böra föreläggas
1914 års riksdag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 26. 11
Jämlikt Kungl. Maj:ts föreskrift den 13 juni 1913 har domänstyrelsen
anmodat Kungl. Maj:ts befallningshavande i Malmöhus län att
genom vederbörande uppskattningsmän låta verkställa förnyad undersökning
rörande lämpligheten av den av riksdagen ifrågasatta uppdelningen
av återstoden av egendomen ävensom att, i den mån undersökningen
därtill gåve anledning, låta uppgöra förslag till uppdelning
av ifrågavarande återstod.
Med skrivelse den 31 oktober 1913 har nu domänstyrelsen överlämnat
instrumentet över den sålunda anbefallda förrättningen jämte
yttranden av kronofogden och länsmannen i orten ävensom Kungl. Maj:ts
bemälde befallningshavande.
Av sistberörda instrument inhämtas, bland annat, följande.
Sedan uppskattningsmännen besiktigat ägoområdet för ytterligare
överläggning rörande lämpligheten av dess uppdelning och avyttring
till mindre jordbruk, uttalade de, att någon lämpligare uppdelning än
den, som vid föregående uppskattningsförrättning föreslagits, icke kunde
av nämnden uppgöras. Åven de vid föregående förrättning föreslagna
saluvärdena hade ansetts väl avvägda.
Om försök skulle ånyo göras att utarrendera ifrågavarande egendom
i dess helhet, skulle det med stor sannolikhet bliva ont om spekulanter,
alldenstund den person, som skulle kunna reda sig såsom arrendator
å egendomen, måste vara i besittning av ett jämförelsevis stort
kapital för att kunna förskottera byggnadskostnad^! ävensom kostnad
för täckdikningsarbete samt till uppsättning av levande och döda inventarier.
En person med nu nämnda kvalifikationer skulle enligt uppskatta^
gsmännens mening nog hellre skaffa sig ett arrende, där han
finge det mindre arbetsamt än vid nu ifrågavarande egendom.
Uppskattningsmännen hade i trakten erhållit upplysning, att vid
Vanstadtorp och Heinge, ej långt avlägsna från Eggelstad, försäljning
företagits av små jordbruk, vilka därvid icke visat sig svårsålda. Då
det emellertid kunde tänkas, att vid utbud ej alla de förenämnda sex
lotterna erhölle köpare, borde enligt uppskattningsmännens åsikt den
lott lita Ad1, varå egendomens byggnader vore belägna, säljas först sedan
övriga fem lotter avyttrats. (Lotten litt. Ad består dels av ett åkerskifte,
betecknat med Ad1, och dels av ett torvmosseskifte, betecknat
med Adn.)
I betraktande härav hava uppskattningsmännen ansett lämpligast,
att auktion utlystes dels för försäljning av varje lott för sig, dels fölförsäljning
av ''områdena litt. Ad1 och Ad11 i förening med någon eller
några av de övriga lotter, som eventuellt ej vunnit köpare, dels ock
12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 26.
slutligen, om så påfordrades, för utbjudande av arrenderätten till oförsålda
lotter. I samtliga nu nämnda fall skulle kronan förbehålla sig
rätt att antaga eller förkasta gjort köpeanbud. Härigenom undveke
man risken, att kronan tilläventyrs finge behålla jord utan byggnader.
Aven om blott några av lotterna funne köpare, bleve detta till fördel för
kronan, enär återstoden av egendomen då bleve mera lättskött på samma
gång som kronan slappe uppföra så stora stall och bostadsbyggnader,
som erfordrades, för den händelse egendomen i sin helhet ånyo utarrenderades.
Länsmannen i orten har i sitt yttrande framhållit, att det vid försäljning
av lägenheter från den i orten belägna Lövestads kungsgård visat
sig, hurusom mindre jordbruk utan byggnader vore svårsålda. De lotter,
som därvid utbjudits till försäljning, både likväl bestått av vida bättre
och mera lättskött jord än jorden till nu ifrågavarande egendom. Med
denna erfarenhet och i betraktande därav att i orten funnes åtskilliga
mindre lägenheter med byggnader, vilka vore åtkomliga för småbrukare,
funnes enligt länsmannens mening föga utsikt att få sälja från Eggelstad
avsöndrade lägenheter. Dock förefölle det, som om det vore möjligt
att till ägare av egendomen angränsande mindre hemman, vilka icke behövde
uppföra hus å lotterna, försälja någon av dessa till det föreslagna
priset. — I det skick, vari egendomen nu befunnes, ansåge
länsmannen det vara föga troligt, att en arrendator, som hade förmåga
att sköta jordbruk på tillfredsställande sätt, kunde erhållas å densamma,
såvida icke staten under första arrendeåren uppförde nya byggnader
samt lämnade avsevärd hjälp till dränering. Skulle eu arrendator kunna
existera å egendomen, måste staten enligt länsmannens mening offra
omkring 25 å 30,000 kronor på densammas iordningställande. Detta
belopp syntes icke under första arrendeperioden kunna nämnvärt amorteras.
Då, oaktat tiderna för lantbruk nu vore de bästa, som varit på
flera år, jord av beskaffenhet, som den ifrågavarande, även då den vore
i gott skick, icke betingade högre arrende än 30 kronor per hektar,
förefölle det, som om nedlagda kostnader i hus och jordförbättring, om
de skulle förräntas, icke skulle kunna amorteras under närmaste 40 å
50 år.
Länsmannen har slutligen förklarat sig icke kunnat underlåta att
nämna, att egendomen Eggelstad såsom belägen i en skogfattig trakt,
där jorden utgjordes av skogslera, syntes väl lämpa sig för skogsplantering.
Att döma av de priser, skog betingade å Lövestads kronopark,
syntes det för staten mest lönande sättet att bruka denna jord vara att
där odla skog. Helt säkert skulle detta bliva till större gagn och trevnad
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 26.
för orten samt förmånligare för ägaren, än om jorden upplätes till småbrukare
eller ånyo utarrenderades.
Kronofogden har ausett, att med hänsyn till den nybyggnad, som
i händelse av egendomens förnyade utarrendering skulle bliva erforderlig
och varför kostnaden sannolikt skulle belöpa sig till ett i förhållande
till en skälig arrendeavgift mycket ansenligt belopp, den föreslagna styckningen
av egendomen otvivelaktigt skulle vara mera fördelaktig än
dess upplåtande på arrende, därest nämligen de beräknade köpeskillingarna
erhölles för samtliga lotterna. Emellertid har kronofogden i likhet
med länsmannen befarat, att åtminstone flertalet av lotterna i brist på
spekulanter skulle bliva mycket svårsålda.
Kungl. Maj:ts befallningshavande har uttalat, att enligt Kungl.
Maj:ts befallningshavandes förmenande riksdagen icke framhållit någon
ny, avgörande omständighet, som vore ägnad att ytterligare giva stöd
åt förslaget att stycka och försälja hela egendomen. Kungl. Maj:ts befallnings
havande kunde icke finna, att vare sig 1911 års uppskattningsnämnd
eller de myndigheter, som därefter hörts i saken, förbigått
någon väsentlig synpunkt, som vore ägnad att allsidigt belysa det föreliggande
spörsmålet.
Emellertid skulle, ansåge Kungl. Maj:ts befallningshavande, kunna
påstås, att frågan kommit i ett något annat läge efter den förnyade
utredning, som av 1913 års uppskattningsnämnd företagits. Det
vore dock härvid att märka, att nämnden icke ansett sig kunna eller
böra inkomma med annat förslag till egendomens styckning än det, som
framlagts av 1911 års nämnd såsom dess ena alternativ. I denna del
hade alltså ärendets förnyade behandling icke åstadkommit något annat
uppslag än det redan förhandenvarande. Under sådana förhållanden
hade 1913 års förrättningsmän funnit sig icke kunna på annat sätt tillmötesgå
den av riksdagen uttalade önskan, än att de under förutsättning
av beslut om hela egendomens styckning ansett sig böra hemställa
om visst förfarande vid anordnande av de auktioner, som skulle komma
att äga rum för de olika ägolotternas försäljning, nämligen i syfte att
åt kronan till det sista behålla den lägenhet, som föreslagits att omfatta
det område, varå nuvarande byggnaderna voro belägna.
Med framhållande av nu anförda omständigheter och under uttalande
av den farhåga, att åtminstone några av de till styckning avsedda
områdena icke skulle finna köpare, har Kungl. Maj:ts befallningshavande
ansett sig icke kunna förorda bifall till uppskattningsnämndens
förslag i nu ifrågavarande hänseende. För denna sin mening har Kungl.
Maj:ts befallningshavande funnit ytterligare stöd i den omständigheten,
opaginerad Kontrollera mot PDF
H
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 26.
att den löpande arrendeperioden inom kort utginge och att det vore
tämligen sannolikt, att, genom det av nppskattningsnämnden föreslagna
förfarandet med upprepade auktioner, dispositionen av de särskilda ägolotterna
icke hunne bliva definitivt genomförd före den 14 mars 1914,
då arrendatorn skulle frånträda arrendet.
Med vidhållande av vad Kungl. Maj:ts befallningshavande förut i
ärendet hemställt, har därför Kungl. Maj:ts befallningshavande för sin
del förordat, att ifrågavarande egendom på vanligt sätt måtte utbjudas
till förnyad utarrendering.
Överjägmästaren i södra distriktet har efter inhämtande av vederbörande
jägmästares mening anfört, att, ehuruväl åkerjordens beskaffenhet
betingade jämförelsevis dj^rbart plantmaterial och skogskulturkostnaderna
för de omkring 52.7 5 hektar, som kunde göras skogbärande,
säkerligen icke skulle komma att understiga 9,000 kronor samt ehuru
utskylderna för fastigheten, som år 1913 åsatts ett taxeringsvärde av
30,800 kronor, bleve avsevärda, han likväl, då även klenare gallringsvirke
i denna ort vore avsättningsbart och utsikt funnes, att därigenom
skogskulturkostnaderna skulle kunna inom fyrtio år till huvudsaklig del
amorteras, ansåge, att skogsväsendet ej borde motsätta sig övertagandet
av egendomen i dess helhet för att göra densamma skogbärande. Dock
borde i sådant fall icke någon annan minskning i området ske än den
redan bestämda upplåtelsen av lägenheten A g1 och Ag2. Förvaltningsobjektet
skulle i annat fall bliva för litet och förvaltningskostnaderna
jämförelsevis alltför höga. Möjligen kunde likväl framdeles de spridda
mosskiftena försäljas såsom för skogsbörd mindre lämpliga.
Domänstyrelsen har förklarat sig icke kunna biträda överjägmästarens
ovanberörda förslag om egendomens överlämnande till skogsstaten
för skogsodling, helst det ofta visat sig svårt att uppdraga skog å
gammal åker i vanhävd, och har styrelsen icke ansett sig av vad för övrigt
i ärendet förekommit hava anledning att frångå sin förut beträffande
ifrågavarande egendom gjorda hemställan.
Departements
chefen.
Ehuru jag befarar, att svårigheter komma att möta för en försäljning
av återstående delar av ifrågavarande egendom, anser jag mig
emellertid i anledning av vad riksdagen i sin berörda skrivelse anfört
nu böra tillstyrka, att försök göres med styckning av egendomen i
smärre jordbrukslägenheter. Härvid torde böra läggas till grund det förslag
i detta avseende, som av 1911 års uppskattningsnämnd alternativt
framlagts.
På de av uppskattningsmännen vid den senast hållna förrättningen å
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 26. 15
egendomen anförda skäl bör enligt min mening vid försäljningen av de
lägenheter, i vilka egendomen enligt berörda förslag är avsedd att fördelas,
tillämpas sådant förfarande, att den enda med byggnader försedda
lägenheten, nämligen litt. Ad, utbjudes till försäljning först sedan övriga
lägenheter blivit försålda.
Uppskattningsmännen synas i sitt förslag till försäljningens anordnande
hava utgått från att lägenheterna skulle säljas å auktion. Med
avseende därå att de åsätta saluvärdena uppgå till jämförelsevis låga
belopp, håller jag emellertid före, att lägenheterna böra försäljas enligt
de för upplåtande av egnahemslägenheter stadgade grunder, och kommer
alltså, vid bifall härtill, försäljningen att i första rummet ske genom
infordrande av köpeanbud.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört och i ärendet i övrigt
förekommit hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå
riksdagen medgiva,
att, sedan ifrågavarande egendom med undantag av förenämnda
lägenhet litt Ag1 och Ag‘" blivit fördelad i ovan angivna sex med litt.
Aa, Ab, Ac, Ad, Ae och Af betecknade lägenheter, dessa lägenheter må
var för sig med ovan angivet område jämte del i mark, som för lägenheternas
gemensamma behov avsatts till vägar, upplåtas enligt kungörelsen
den 17 oktober 1913 angående grunder för upplåtande av
egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar och med iakttagande
av de i nådiga brevet till domänstyrelsen samma dag meddelade närmare
bestämmelser i fråga om tillämpningen av berörda grunder.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga. . . till
detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. Lekander.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1914 B:45 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts jiroposition angående upplåtande i särskilda lägenheter av förra militiebostället Eggelstad nr 10 i Malmöhu a1 i texten
- JoU 1914 B:22 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande i särskilda lägenheter av förra militiehostället Eggelstad nr 10 i Malmöhus län. s. 14 i texten