Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av § 4 u) i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor

1914-07-10 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:261, Med förslag till ändrad lydelse av § 4 u) i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.

1

Nr 261.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

ändrad lydelse av § 4 u) i gällande förordning med

tulltaxa för inkommande varor; given Stockholms slott

den 10 juli 1914.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels besluta, att § 4 u) i gällande förordning med tulltaxa för

inkommande varor skall erhålla följande lydelse:

§ 4.

Tullfrihet åtnjutes utom för varor, vilka enligt tulltaxan äro fria

från tullavgift, jämväl för:

u) naturalier, etnografiska och kulturhistoriska föremål samt avbildningar

därav, avsedda att ingå i samlingar med allmännyttigt ändamål,

vilka tillhöra staten eller kommun eller därifrån åtnjuta understöd.

dels ock förklara, att förestående bestämmelse skall tillämpas från

den dag, Kungl. Maj:t bestämmer.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 181 käft. (Nr 261-) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 261.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 juli 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern HAMMARSKJÖLD,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde.

I eu till chefen för finansdepartementet ställd skrift har ledamoten

av riksdagens andra kammare Hj. Wijk gjort följande framställning.

»Bland varor som åtnjuta tullfrihet upptagas i tulltaxans § 4 mom. u)

''Naturalier och etnografiska föremål till vetenskapliga samlingar’.

Någon anvisning om vad som bör menas med etnografiska föremål

finnes ej i tulltaxans varuförteckning, varav följt, att vederbörande

tullmyndigheter givit rubriken en ytterst snäv begränsning och i motsats

mot numera gängse vetenskapligt språkbruk velat under etnografica

inbegripa endast husgeråds- och andra föremål från de kulturellt lägst

stående folken. Så snart ett etnografiskt föremål kunnat inrubriceras

under någon av taxans övriga rubriker, såsom porslin, glas, järn och

dylikt, har det förklarats tullpliktigt även då det bevisligen införts för

att införlivas med en vetenskaplig samling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:t3 Nåd. Proposition Nr 261.

Ett förtydligande av tulltaxans mening är således av nöden, om

det med bestämmelsen avsedda syftet skall kunna vinnas.

Vid ett försök att närmare precisera begreppet ''etnografiskt föremål’

i utsträckt mening möta dock svårigheter att fixera de nya gränserna,

svårigheter som ökas därav att hållpunkter saknas för att bedöma

vilka föremål, som av realskäl böra betala tull eller åtnjuta tullfrihet,

när det gäller vetenskapliga samlingar.

Det visar sig i själva verket omöjligt att av teoretiska eller praktiska

skäl här upprätthålla kravet på tullplikt, medan från allmännyttans

synpunkt allt talar för att vetenskapliga och allmännyttiga institutioner

medgivas tullfrihet för alla föremål — möbler, keramik, textilier, planscher

eller annat — som äro avsedda att ingå i deras samlingar, vare sig

dessa föremål äro av äldre eller nyare datum, av närmare eller fjärmare

härkomst.

Bestämmelser ägnade att förhindra eventuella missbruk av en dylik

tullfrihet torde lätt kunna stadgas t. ex. genom skyldighet för vederbörande

institutions chef att på heder och samvete förklara att de införda

föremålen äro avsedda för institutionens samlingar.

På grund av det anförda vågar jag vördsamt hemställa, att herr

statsrådet ville vidtaga åtgärder för vinnande av det syfte, som här

berörts.»

Generaltullstyrelsen, som på grund av remiss avgivit utlåtande i

ärendet, har därvid överlämnat ett från packhusinspektionen i Stockholm

i ämnet infordrat yttrande, så lydande:

»Såsom infordrat utlåtande i anledning av herr Hjalmar Wijks till

herr statsrådet och chefen för finansdepartementet ställda, härmed återgående

skrivelse angående åtgärders vidtagande för vinnande av en

friare tolkning av bestämmelserna i tulltaxeförordningens § 4 mom. u)

angående tullfrihet för etnografiska föremål till vetenskapliga samlingar

lär inspektionen vördsamt anföra följande.

I det av tulltaxekommittén avgivna förslag till tulltaxeförordning

var tullfrihet enligt nämnda moment ifrågasatt endast för naturalier till

vetenskapliga samlingar. Vid förslagets behandling under 1910 års

riksdag tillädes emellertid ''etnografiska föremål’ med följande motivering

av bevillningsutskottet: ''Av samma skäl, som föranlett, att naturalier till

vetenskapliga samlingar tillerkänts tullfrihet, synes enahanda förmån

böra medgivas för etnografiska föremål till dylika samlingar’. (Angående

Packhusinspeletionen

i

Stockholm.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.

den omfattning, som från början avsetts åt begreppet ''etnografiska föremål’,

finnes sålunda ingenting närmare angivet.)

Den utvidgning av momentet, som sålunda kom till stånd, kan

utan tvivel sägas hava fyllt en brist i tullagstiftningen, enär före

nämnda tid tullfrihet ej var direkt medgiven för etnografiska föremål.

Dock torde i förekommande fall även dessförinnan dylika föremål — om

man därmed avser sådana föremål, som äro ägnade att belysa de kulturellt

lågt stående folkens liv — hava tullfritt införts, varvid de, ehuru

mindre egentligt, rubricerats såsom naturalier för vetenskapliga samlingar.

I den av generaltullstyrelsen utfärdade varuförteckningen till tulltaxan

har ingen anvisning lämnats i syfte att närmare begränsa begreppet

etnografiska föremål, ett förhållande som säkerligen berott på

de även i närslutna skrivelse medgivna svårigheterna att fixera gränserna.

I praktiken har emellertid tolkningen gått ungefärligen i den

riktning, som i skrivelsen angives — och vilken däri betecknas såsom

ytterst snäv och stående i motsats till numera gängse vetenskapligt

språkbruk — nämligen att såsom etnografiska föremål betraktats endast

sådana, som kunnat anses ägnade att belysa naturfolkens liv och verksamhet,

och således icke möbler, keramik, textilalster och andra konstindustriella

föremål från kulturfolken och särskilt icke sådana av senare

datum.

Denna tolkning torde också förklaras av det förhållandet, att en

tulltjänsteman i allmänhet saknar förutsättningar för att bedöma dylika

föremåls egenskaper av etnografica.

Ordet etnografi betyder visserligen folkskildring, och i anslutning

härtill synes det berättigat att draga den slutsats, att såsom etnografiska

skulle kunna anses alla sådana föremål, som belysa ett folks liv,

på vilket kulturstadium det än stode. Huruvida denna tolkning ur

vetenskaplig synpunkt är riktig kan inspektionen ej bedöma. Det förefaller

emellertid, som om språkbruket i allmänhet icke skulle fatta

uttrycket i denna vidsträckta betydelse.

I senare upplagan av Nordisk Familjebok återfinnes nämligen i

definitionen på etnografi bland annat följande uttalande, vilket synes

tyda på riktigheten av nu tillämpad tullbehandlingspraxis: ''Etnografien

begränsas numera allmänt till naturfolken. Motsvarande undersökningar

beträffande kulturfolken hänföras till kulturhistorien’.

Goda skäl torde emellertid få anses föreligga för medgivande av

tullfrihet även för kulturhistoriska föremål, försåvitt de äro avsedda för

offentliga vetenskapliga samlingar. Ett dylikt medgivande lärer lämp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.

ligast höra stödja sig på en uttrycklig bestämmelse och förutsätter

sålunda en ytterligare utvidgning i ifrågavarande syfte av tulltaxeförordningens

ovannämnda mom. u).

Härjämte torde, jämlikt bestämmelsen i sista stycket av tulltaxeförordningens

§ 4 (efter mom. u), på administrativ väg böra stadgas,

att för åtnjutande av tullfrihet för kulturhistoriska föremål intyg skall

företes därom, att de äro avsedda uteslutande för offentlig vetenskaplig

samling.»

Generaltullstyrelsen anför i sitt utlåtande följande:

»Förevarande framställning avser sådan utvidgning av den i §

4 u) tulltaxeförordningen medgivna tullfrihet för ''naturalier och etnografiska

föremål till vetenskapliga samlingar’, att sagda tullfrihet komme

att omfatta jämväl möbler, keramik, textilarbeten, planscher och dylika

föremål, ämnade att ingå i allmänna institutioners samlingar, oavsett

huruvida dessa föremål vore av äldre eller nyare datum, av närmare

eller fjärmare härkomst.

''Generaltullstyrelsen anser för sin del, att det ej bör möta någon

betänklighet att tillmötesgå det önskemål, för vilket petitionären sålunda

gjort sig till tolk. De nu gällande bestämmelserna om tullplikt för

vissa museiföremål äro givetvis till hinder för vetenskapliga samlingars

förkovran och hava vid särskilda tillfällen givit anledning till missnöje,

något som bland annat framgår av handlingarna i ett hos styrelsen

nyligen förehaft ärende.

Styrelsen finner sig alltså böra ifrågasätta, huruvida icke § 4 tulltaxeförordningen

kunde erhålla förslagsvis följande ändrade lydelse:

’§ 4. Tullfrihet----person; samt

u) naturalier samt etnografiska och kulturhistoriska föremål, inkommande

till offentliga samlingar, som åtnjuta understöd av staten

eller någon kommun.

De särskilda----skeppsproviant.’

Därest tulltaxeförordningen erhåller sådan ändrad lydelse, torde

samtidigt i administrativ väg böra utfärdas allmän föreskrift av följande

innehåll:

''Såsom villkor för åtnjutande av den i § 4 u) tulltaxeförordningen

medgivna tullfrihet för naturalier samt etnografiska och kulturhistoriska

föremål, inkommande till offentliga samlingar, som åtnjuta understöd

av staten eller någon kommun, skall gälla: att vederbörande samlings

föreståndare avgiver, för att såsom verifikation bifogas inkommande

tulljournalen, skriftlig av vittnen styrkt försäkran på tro och heder, att

Gener altullstyrelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements•

chefen.

6 Kunal. Majds Nåd. Proposition Nr 261.

föremålen äro avsedda att ingå i samlingen; börande, där tullförvaltningen

finner sådant erforderligt, härjämte förebringas tillförlitlig utredning

därom, att samlingen åtnjuter understöd av staten eller någon

kommun’.»

I likhet med generaltullstyrelsen finner jag den i förevarande

ämne gjorda framställningen förtjäna beaktande. Det synes vara otvivelaktigt,

att en utvidgning i av petitionären angivet syfte av den i § 4 u)

tulltaxeförordningen medgivna tullfriheten är av behovet påkallad. Emellertid

är jag icke övertygad därom, att generaltullstyrelsens förslag fullt

tillgodoser det avsedda ändamålet. Det synes mig nämligen tvivelaktigt,

om under rubriken kulturhistoriska föremål kunna inbegripas exempelvis

planscher, en artikel, som av petitionären åsyftas och som, enligt vad

jag inhämtat, lärer vara föremål för en icke obetydlig import till museisamlingar.

För att vara fullt förvissad om att planscher och andra

liknande föremål skola vid import till dylika samlingar komma i åtnjutande

av tullfrihet, varemot intet torde vara att erinra, lärer man

böra fullständiga uppräkningen i förevarande moment. Jämväl i övrigt

torde generaltullstyrelsens förslag böra något jämkas och omredigeras.

Sålunda synes mig den i detta sammanhang måhända icke fullt tydliga

beteckningen offentliga samlingar böra undvikas. Ej heller torde med

hänsyn därtill, att åtskilliga av våra samlingar icke lära vara i egentlig

mening vetenskapliga, det vara lämpligt att behålla den nuvarande beteckningen

vetenskapliga samlingar. Däremot synes man kunna på ett

tillfredsställande sätt angiva samlingarnas karaktär, om de betecknas

såsom samlingar med allmännyttigt ändamål och det därjämte i huvudsaklig

överensstämmelse med generaltullstyrelsens förslag kräves, att

samlingarna skola tillhöra staten eller någon kommun eller åtnjuta

statligt eller kommunalt understöd.

För att underlätta och i viss mån även reglera tillämpningen av

ett stadgande i nyss angiven riktning torde i de administrativa föreskrifter,

som vid ett bifall till nu ifrågavarande förslag lära komma att utfärdas,

böra intagas föreskrift därom, att, i händelse tullförvaltning finner sådant

erforderligt, utredning skall förebringas om att samling, till vilken införsel

äger rum, är av sådan beskaffenhet, som i författningen avses.

Den förändrade bestämmelsen torde böra träda i kraft snarast möjligt.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

dels besluta, att § 4 u) i gällande förordning med tulltaxa för

inkommande varor skall erhålla följande ändrade lydelse:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 261.

7

§ 4.

Tullfrihet åtnjutes utom för varor, vilka enligt tulltaxan äro fria

från tullavgift, jämväl för:

u) naturalier, etnografiska och kulturhistoriska föremål samt avbildningar

därav, avsedda att ingå i samlingar med allmännyttigt ändamål,

vilka tillhöra staten eller kommun eller därifrån åtnjuta understöd.

dels ock förklara, att förestående bestämmelse skall tillämpas från

den dag, Kungl. Maj:t bestämmer.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse, bil.

litt. . .. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Teodor Franzén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1914 B:219 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till ändrad lydelse av § 4 u) i gällande förordning med tulltaxa för inkommande var s. 5 i texten
  2. BevU 1914 B:23 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds ■proposition med förslag till ändrad lydelse av § 4 it) i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor. s. 1 i texten