Sök i Ratio Lex

Angående anslag till resekostnader för medellösa arbetssökande

1914-09-17 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:282, Angående anslag till resekostnader för medellösa arbetssökande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 282.

1

Nr 282.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anslag

till resekostnader för medellösa arbetssökande; given Stockholms

slott den 17 september 1914.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att på extra stat för år 1915 bevilja ett förslagsanslag av 20,000

kronor att i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet

angivna grunder utgå såsom bidrag till resekostnader för medellösa arbetssökande,

som av arbetsförmedlingsanstalt anvisats plats å annan ort, med

rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel redan under år 1914 utanordna

erforderliga belopp.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 202 liäjt. (Nr 282.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 282.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 17 september

1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Becic-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow anförde:

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som åberopats i Kungl. Maj:ts

proposition (nr 279) till innevarande riksdag angående anslag för under*stödjande

av arbetslösa, har jag framhållit angelägenheten av att vidtaga

sådana förebyggande åtgärder, att under den nu inträdda situationen arbetsdugliga

och arbetsvilliga personer såvitt möjligt må få tillfälle att

försörja sig genom eget arbete. Omsorgen härom har ock i de av Kungl.

Maj:t den 10 innevarande september fastställda förslagen till instruktioner

för länskoinmittéer och kommunala kommittéer för arbetslöshetens bekämpande

inskärpts såsom eu av dessa kommittéers främsta uppgifter. Beträffande

det omfattande spörsmålet, huru sådant arbete må genom statens

eller kommunernas försorg kunna beredas, pågå för närvarande inom statens

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 282.

arbetslöshetskoinmission utredningar därom, rörande vilkas resultat jag

hoppas snart kunna lämna närmare upplysningar.- I detta sammanhang

må emellertid erinras, att jag å kommissionens vägnar i cirkulärskrivelse

den 14 nästlidne augusti till de centrala ämbetsmyndigheterna, överståthållarämbetet

och samtliga länsstyrelser, i vad angår landstings och kommuners

företag ävensom enskilda större arbetsföretag, hemställt bland

annat, att vederbörande måtte taga i övervägande, huruvida redan påbörjade

företag lämpligen kunde utvidgas eller forceras utöver vad tidigare

beräknats samt huruvida nya arbetsföretag, vilka icke beräknats skola

omedelbart igångsättas, syntes redan nu kunna påbörjas.

Av mindre omfattning men likväl av stor vikt är vidare frågan om

undanröjandet av hindren för medellösa arbetares resa till arbetsplats, där

de erhållit arbete. Det har synts mig uppenbart, att under den nuvarande

allvarliga situationen på arbetsmarknaden den största omsorg bör ägnas

däråt, att de arbetstillfällen, som stå till buds, verkligen bliva utnyttjade

samt att sålunda dugliga arbetare icke av brist på medel till resekostnaders

bestridande må bliva förhindrade att tillträda erhållen anställning.

En anordning i sådant syfte är redan vidtagen, i det att statsmakterna

ställt medel till förfogande för Sveriges offentliga arbetsförmedling’

till täckande av viss del av de utgifter, arbetsförmedlingen nödgas vidkännas

för förskottering av resekostnader för medellösa arbetssökande, som

av arbetsförmedlingsanstalt anvisats plats å annan ort. För användningen

av dessa medel har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 4 juni 1913 meddelat

särskilda bestämmelser av huvudsakligen följande innebörd.

Ersättning av statsmedel för den förlust, en arbetsförmedlingsanstalt

kan hava lidit genom förskotterande av dylika resekostnader, utgår med

hälften av den lidna förlusten. Förutsättning för ersättnings utgående är

emellertid dels att, då förskottet utbetalades, överenskommelse om anställningen

var träffad eller åtminstone kunde med skäl förväntas komma till

stånd, dels ock att antingen arbetsgivaren eller arbetstagaren förbundit sig

att till anstalten återbetala de förskotterade medlen.

I regel fordras därjämte ytterligare, att resans längd ej understigit

15 kilometer, att reseförskottet ej överstigit 10 kronor, samt att de förskotterade

medlen ej utbetalts kontant till arbetstagaren utan använts till

bestridande, genom anstaltens försorg, av kostnader för hans resa.

För detta ändamål har genom överenskommelse mellan socialstyrelsen

och järnvägsstyrelsen den anordningen träffats, att å landets samtliga i

samtrafik varande järnvägar av offentlig arbetsförmedlingsanstalts föreståndare

utfärdad rekvisition, som företes av arbetare, berättigar denne att

Förskotte■ing

av resekostnader.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungil. Maj:ts nåd. proposition nr 282.

bekomma tredje klass personbiljett å den sträcka rekvisitionen avser. Räkningar

å dylik anstalts rekvisitioner å såväl statens som enskilda järnvägar

överlämnas varje månad från järnvägsstyrelsens kontrollkontor till vederbörande

anstalts huvudkontor, som medelst postanvisning insänder beloppet

till vederbörande järnvägs kassaförvaltning. För såväl förskottering av resekostnad

som rekvisition av biljetter tillhandahåller socialstyrelsen blanketter

och tryckta anvisningar.

Ifrågavarande statsunderstöd innebär, som nämnts, att statsmedel

lämnas till betäckande av halva beloppet av den förlust, som anstalt åsamkat

sig vid förskottering av arbetssökandes ifrågavarande resekostnader.

Till följd av denna anslagets karaktär och de tämligen stränga villkor, som

stadgats för dess åtnjutande, hava anstalterna iakttagit stor • försiktighet

vid beviljandet av förskott och i regel ej lämnat sådant, då dess återfående

ansetts vara mer eller mindre ovisst. Då systemet med förskottering ej

hunnit ordnas förrän vid slutet av år 1913, var det naturligt, att under

detta år nämnda system kom till endast ringa användning, och var det endast

några få anstalter, som funno sig böra anhålla om ersättning av statsmedel

för sina uti ifrågavarande avseende lidna förluster. Beträffande den

omfattning, i vilken förskottering skett under innevarande år, har vissei1- ligen ingen närmare utredning kunnat verkställas, men, enligt vad jag inhämtat

hos socialstyrelsen, lärer sådan hava ägt rum i något större omfattning,

dock ej i så stor, som man kunnat förvänta. I varje fall lära anspråken

på ersättning av statsmedel för detta ändamål även för år 1914

bliva tämligen begränsade.

Frågan om förskottering av arbetssökandes resekostnader förelåg till

behandling vid ett den 13 december 1913 inom socialstyrelsen hållet

sammanträde med sociala rådet (sektionen för arbetsförmedling). Ur det

därvid förda protokollet torde här följande böra återgivas: »Vid den

diskussion, som inom sektionen uppstod om kungl. kungörelsen angående

bidrag av statsmedel till täckande av viss del av offentliga arbetsförmedlingsanstalters

förluster å förskottering av resekostnader för medellösa

arbetssökande, syntes det vara samtliga ledamöters uppfattning, att de villkor

för statsbidrags åtnjutande, som här föreskrivits, vore i och för sig

ganska stränga och att kungörelsens bestämmelser i anledning härav borde

i praktiken tillämpas så milt som möjligt, så att det ändamål, som statsmakterna

avsett att vinna genom att bevilja statsmedel för ersättande av

de förluster, arbetsförmedlingsanstalt måst vidkännas vid utlämnande av

reseförskott till medellösa arbetssökande, icke motverkades genom en allt

för rigorös tolkning av nämnda kungörelse. — — — — — — —

Vid behandlingen av denna punkt å föredragningslistan uppstod järn
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 282.

5

väl en principdiskussion angående statliga åtgärder i allmänhet för

underlättande av arbetssökandes resor, varvid framhölls, att de genom

kungl. kungörelsen träffade anordningar icke finge anses slutgiltiga, utan

att desamma borde ersättas av mera effektiva åtgärder.»

Vid bedömandet av frågan om förskottssystemets användning bör

icke förbises den betydligt vidgade organisation och uppgift, som under

föreliggande situation kommit den offentliga arbetsförmedlingen till del.

Strax vid krisens utbrott blevo på åtskilliga orter provisoriska anstalter

anordnade, vilka åtminstone delvis torde komma att bliva permanenta.

I den plan för arbetslöshetetis bekämpande, som nu uppgjorts och vars

grunddrag angivits dels i kungl. brevet den 18 nästlidne augusti angående

tillsättandet för angivna ändamål av länskommittéer, dels i de av Kungl.

Maj:t fastställda förslagen till instruktioner för dessa kommittéer, har

ock förutsatts, att på orter, där offentlig arbetsförmedling icke finnes inrättad,

provisoriska åtgärder i sådant syfte skola vidtagas, så att offentliga

organ för registrering av arbetslösa, för arbetsförmedling samt för kontroll

av understödssökandes arbetsvillighet skola i erforderlig mån stå

till buds.

Under sitt övervägande av olika medel för den redan föreliggande

och ytterligare befarade arbetslöshetens bekämpande har statens arbetslöshetskominission

jämväl sökt bilda sig en uppfattning i förevarande fråga.

Kommissionen har därvid kommit till den övertygelsen, att det nu tilllämpade

förskottssystemet visserligen utgjorde en anordning av viss betydelse

och att detsamma med den offentliga arbetsförmedlingens pågående utveckling

möjligen komme att spela något större roll än hittills varit förhållandet.

Det har emellertid synts kommissionen påtagligt, att den lättnad, som genom

detsamma bereddes strävandena för arbetssökandes placerande i arbete,

vore allt för ringa i förhållande till nu föreliggande behov, särskilt i betraktande

därav att arbetarna i en mängd fall måste förutsättas på grund av

långvarig arbetslöshet hava så undergrävd ekonomi, att anstalterna knappast

skulle i större utsträckning våga riskera medel till utgivande av förskott

under de i kungl. kungörelsen stadgade förutsättningar. Då till följd

härav kunde befaras, att arbetsdugliga och arbetsvilliga personer skulle i

brist på medel till resekostnaders bestridande icke alltid kunna mottaga

erbjudet arbete utan komma att bliva föremål för den föreslagna understödsverksamheten

och på detta sätt ådraga det allmänna kostnader, har

kommissionen funnit synnerligen önskvärt, att en mera effektiv anordning

för underlättande av de arbetssökandes resor måtte kunna vidtagas.

Kommissionen ansåg sig emellertid — såväl med hänsyn till frågans

Arhetslös
hetskommis
sionen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 282.

Departe
ments
chefens
yttrande.

nuvarande läge och den ringa kännedom, som hittills vunnits rörande förskottssystemets

tillämpning, som ock på grund av arten utav kommissionens

uppgift — icke böra ifrågasätta någon förändring eller omläggning

av detta system eller överhuvud upptaga frågan om resekostnader

för medellösa arbetssökande i hela dess vidd för att nu vinna en för framtiden

bestående lösning av densamma. För närvarande syntes det vara

nog att finna en av det föreliggande nödläget påkallad och dess stora krav

motsvarande anordning, genom vilken största garanti vunnes för att de

personer, åt vilka arbete kan beredas, också skola kunna infinna sig å den

erbjudna arbetsplatsen. Uppnåendet av détta syfte syntes kommissionen

under nuvarande förhållanden så viktigt, att för dess realiserande staten

borde vara beredd att åtaga sig en avsevärd andel av resekostnaden.

Kommissionen tänkte sig sålunda, att staten skulle ikläda sig ersättningsskyldighet

för halva resekostnaden för arbetare, som genom organ för den

offentliga arbetsförmedlingen anvisats plats, varemot arbetaren själv, arbetsgivaren

eller eventuellt kommunen finge vidkännas återstoden.

Under mitt deltagande i arbetslöshetskommissionens överläggningar

i detta ämne har jag icke kunnat undgå att finna, hurusom det nu tilllämpade

förskottssystemet särskilt under nu föreliggande situation ingalunda

äger tillräcklig effektivitet. Såväl för näringslivets vidmakthållande

och individernas eget bästa som ock för att i största möjliga mån hålla

nere kostnaderna för den av Kungl. Maj:t föreslagna understödsverksamheten

till förmån för arbetslösa är det emellertid eu angelägenhet av allmän

betydelse att bereda arbete åt så många arbetslösa som möjligt. Det

bör icke få förekomma, att understöd av allmänna medel lämnas arbetsdugliga

personer, som på annan ort skulle kunna få arbete, .därest bidrag

till resekostnaderna kunde lämnas dem och det sålunda bleve möjligt för

dem att företaga den nödvändiga resan till arbetsplatsen. Det bör härvid

särskilt uppmärksammas, att de långa avstånden i vårt land ofta kunna

göra resekostnaderna svåröverkomliga för de mindre bemedlade. Härvid är

särskilt att märka, att vissa slag av offentliga arbeten torde komma att i stor

utsträckning igångsättas å orter, mera avsides belägna från sådana större

befolkningscentra, där överflödet å arbetskraft torde starkast framträda och

detta företrädesvis med avseende å de för dylika arbetsföretag lämpligaste

arbetarkategorierna, såsom byggnads-, transport- och grovarbetare. Det synes

mig under sådana förhållanden böra tagas under noggrann omprövning,

huruvida icke effektiva åtgärder från statens sida böra vidtagas för att

undanröja de svårigheter för arbetares anställande i arbete, som föreligga

på grund av deras brist på medel, varmed de kunna bestrida ifrågavarande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 282.

resekostnader. I likhet med arbetslöshetskommissionen anser jag emellertid

icke nu kunna ifrågasättas annat än en provisorisk anordning i förevarande

syfte. Jag delar jämväl arbetslöshetskommissionens uppfattning

därom, att vid en dylik provisorisk lösning av frågan staten måste åtaga

sig en betydande del av resekostnaden, därest det avsedda ändamålet skall

kunna vinnas.

Den enklaste utvägen vore uppenbarligen, om arbetsförmedlingsanstalts

legitimation kunde konstituera rätt för arbetare att å billigare

biljett resa till anvisad arbetsplats. I åtskilliga andra länder har man

också, såvitt angår järnvägsresor, ordnat saken genom utsträckning av systemet

med truppbiljetter, vilket emellertid har till följd, att statsjärnvägarna

få vidkännas viss minskning i sin inkomst. I vårt land lärer dock

denna väg icke böra beträdas, enär statsmakterna vid genomförandet av nu

gällande persontariffsystem förutsatt en stark begränsning vid beviljandet

av prisncdsättningar för särskilda kategorier av trafikanter. 1 varje fall

synes det mig, att man icke bör ifrågasätta någon anordning, som minskar

järnvägarnas inkomst å sin rörelse.

För uppnående av det åsyftade resultatet återstår då endast den utvägen,

att statsmedel ställas till förfogande för betalande av så stor del av

resekostnaden, som i sådant avseende finnes lämplig att bestämma. Skall

emellertid sådan anordning kunna träffas, bör enligt min mening statens

ersättningsskyldighet noga begränsas att avse allenast den verkliga utgiften

för arbetarens befordran från uppehållsorten till arbetsplatsen och sålunda

icke gälla några därmed förknippade, mera okontrollerbara kostnader såsom

för uppehälle under resan. Ej heller lärer böra ifrågakomma att ersätta

någon resekostnad för arbetstagarens familj. Behovet av familjens förflyttning

synes nämligen böra mindre ofta framträda, när, såsom nu ofta

torde bliva fallet, anställning beredes vid offentliga företag av mindre varaktighet,

delvis just föranledda av strävandet att förebygga den nuvarande

situationens svårigheter. Det säger emellertid sig självt, att i den mån

hustru eller barn medfölja för att själva få arbetsanställning å samma

plats som mannen, motsvarande bidrag bör lämnas för deras resa. Sådana

fall torde emellertid sällan förekomma annat än inom jordbruket.

I ett annat avseende synes mig emellertid en skarp begränsning

böra vidtagas i avseende å statens medverkan på ifrågavarande område.

Såsom framgår av nådiga kungörelsen den 4 juni 1913 angående förskottering

av resekostnader, äger denna tillämpning på alla slag av resorj

Vilket transportmedel som än användes. I så vidsträckt omfattning lärer

emellertid icke staten kunna åtaga sig att betala andel av resekostnaden

på sätt som här är i fråga. Såväl av kostnadsskäl som på andra grunder

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

liungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2ö2.

torde man nu böra inskränka statens bidragsskylcfighet till endast personavgifter

å järnvägarna. Enligt vad jag i det följande får tillfälle framhålla,

skulle den nu föreslagna anordningen i huvudsak begränsas till en

tidrymd, under vilken sjökommunikationerna spela en mindre betydande

roll i förevarande avseende. Då vidare de arbetssökande synas böra i

närvarande läge kunna själva fortskaffa sig, då resan sker på landsväg, lärer

antydda begränsning icke för de arbetssökande bliva vidare kännbar. Genom

densamma vinnes emellertid, att statsverkets utgifter för ändamålet till

övervägande del tillgodokomma statens järnvägar, vilkas trafik under nu

rådande förhållanden undergått väsentlig minskning, vadan det är i hög

grad önskvärt att öka densamma. Med hänsyn till angivna förhållande

kommer emellertid statens verkliga kostnad att ställa sig mindre än det

erforderliga anslagsbeloppet giver vid handen.

Den nu planerade anordningens provisoriska karaktär föranleder

naturligen, att åt densamma gives endast en jämförelsevis kort varaktighet.

Att bestämt beräkna, huru länge de extraordinära förhållanden, som påkalla

denna provisoriska åtgärd, kunna komma att fortvara, låter sig uppenbarligen

ej göra. Huru än den pågående krisen utvecklar sig, lärer dock

arbetsmarknaden näppeligen komma att återvinna sitt normala läge förrän

tidigast under nästinstundande sommar. Jag har därför ansett mig böra

förutsätta, att denna statens bidragsskyldighet icke lämpligen bör upphöra

förrän med utgången av maj 1915, och skulle densamma i så fall, räknat

från den 1 nästkommande oktober, fortgå under sammanlagt 8 månader.

Beträffande i övrigt villkoren för statsunderstödets utgående torde i

tillämpliga delar träffas ungefär enahanda bestämmelser, som stadgats

genom nådiga kungörelsen den 4 juni 1913. Så exempelvis synes böra

stadgas, att, innan resebidrag lämnas, överenskommelse om anställning skall

vara träffad eller med skäl kunna förväntas komma till stånd. Emellertid

vill det synas, som om åtminstone så till vida en modifikation bör göras, att

den minsta våglängd, för vilken bidrag till resekostnaden erhålles, ej obetydligt

ökas. Härigenom skulle statens bidragsplikt begränsas till resor å

något längre sträckor, där sålunda större svårigheter torde möta för resekostnadernas

bestridande. Den. väsentliga besparing, som därigenom skulle

vinnas, bör å andra sidan'' möjliggöra, att understöd kan utgå även för

något dyrare resor än vad nyssnämnda kungörelse medgiver.

Det låter sig tydligen ej bestämt beräknas, i vau mån en i överensstämmelse

med nu angivna grunder anordnad understödsverksamhet

skulle komma att anlitas samt huru stor statens kostnad följaktligen katt

bliva. Några bestämda hållpunkter härför erbjuda ej de begränsade och

delvis av olikartade faktorer påverkade erfarenheterna av det hittillsvarande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 282.

förskottssystemet. Ej heller kan förutses, vilken omfattning den offentliga

arbetsförmedlingen, vid vilken denna understödsverksamhet måste förknippas,

kan komma att erhålla. Under förutsättning av eu genomsnittlig

kostnad per resa av 4 kronor, därav på staten belöpte sig 2 kronor, skulle

emellertid ett belopp av 20,000 kronor bereda tillgång till understödjande

av 10,000 resor, vilket lärer bliva tillräckligt. Av det sålunda förslagsvis

beräknade beloppet torde en avsevärd del tillgodokomma statens järnvägar

i form av ökade trafikinkomster. Jag tillåter mig i detta sammanhang påpeka,

att genom en anordning sådan som den nu föreslagna med all

sannolikhet skulle å det anslag, som av riksdagen äskats till understöd åt

arbetslösa, komma att besparas större belopp än som skulle utgå såsom

bidrag till resekostnader.

Beträffande den del av resekostnaden, som icke ersättes av staten,

torde denna böra i första hand bestridas av arbetaren själv eller efter

överenskommelse av hans arbetsgivare. I förekommande fall lärer emellertid

arbetsförmedlingsanstalt eller vederbörande kommun befinnas villig att

bisträcka därmed.

Det synes mig böra i detta sammanhang klargöras, huruvida vid bifall

till den av mig ovan föreslagna anordningen jämväl det nu tillämpade förskottssystemet

bör samtidigt bibehållas. Något direkt hinder härför föreligger

tydligen icke, utan kunna båda systemen tillämpas vid sidan av varandra.

Vid sådant förhållande skulle emellertid kunna inträffa, att arbetssökande

dels får halva resekostnaden betald av statsmedel, dels ock, såsom

varande medellös, får den andra hälften förskotterad. Om då förskottet ej

av honom återbetalas, faller jämväl hälften av denna förlust å staten, som

sålunda i dylikt fall kunde komma att bekosta 3U av hela resekostnaden.

Då jag icke anser lämpligt att så långt utsträcka statens understödjande

verksamhet oeh då en sådan anordning, som i realiteten begränsade

arbetsförmedlingens (kommunens) medansvarighet för förlust vid förskottering

till allenast 1U av beloppet, kunde befaras innebära alltför ringa

garanti för varsamhet vid förskotts beviljande, synas de båda ifrågavarande

formerna för statens understödjande av arbetssökandes resor ej böra

samtidigt användas. Därest sålunda den av mig här förordade understödsverksamheten

kommer till stånd, ämnar jag hos Kungl. Maj:t hemställa,

att, så länge densamma fortgår, förskottering av resekostnaderna

jämlikt nådiga kungörelsen den 4 juni 1913 måtte upphöra. Kostnaden

för statsverket på grund av den nu föreslagna understödsverksamheten

skulle sålunda i verkligheten komma att minskas med det belopp, som

härigenom besparas.

Vad slutligen angår sättet för statsunderstödets utbetalande, synes

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 202 käft. (Nr 282.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 282.

detsamma lämpligen kunna anordnas på huvudsakligen samma sätt, som i

nämnda kungörelse är föreskrivet. Vederbörande organ för offentlig arbetsförmedling,

permanent eller provisoriskt, skulle alltså äga att i efterskott

utbekomma hälften av det belopp, med vilket detsamma likviderat rekvirerade

järnvägsbiljetter (3:dje klassen) för anvisade arbetssökande.

Under åberopande av vad sålunda, anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att på extra stat för år 1915 bevilja ett förslagsanslag

av 20,000 kronor att i huvudsaklig överensstämmelse

med ovan angivna grunder utgå såsom bidrag till

resekostnader för medellösa arbetssökande, som av arbetsförmedlingsanstalt

anvisats plats å annan ort, med

rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel redan

under år 1914 utanordna erforderliga belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Stockholm 1914.

Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

142988

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1914 B:284 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till resekostnaden för medellösa arbetssökande. a1 i texten