Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för föreståndaren för hydrografiska byrån att utgiva viss del av till återbetalning utdömda extra lönetillägg till byråns personal

1914-05-08 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:52, Angående befrielse för föreståndaren för hydrografiska byrån att utgiva viss del av till återbetalning utdömda extra lönetillägg till byråns personal

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 52.

5

Nr 52.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående befrielse

för föreståndaren för hydrografiska byrån att utgiva

viss del av till återbetalning utdömda extra lönetillägg

till byråns personal; given Stockholms slott den 8 maj

1914.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att föreståndaren för hydrografiska byrån, filosofie doktorn Axel

Wallén må befrias från att av de belopp, som han enligt Kungl. Maj:ts

utslag den 24 september 1913 och kammarrättens utslag den 5 november

1913 i fråga om extra lönetillägg till byråns personal för åren

1908, 1909, 1910 och 1911 förpliktats återbära till statsverket, utgiva

mer, än dels vad som motsvarar det revisionen hos kammarrätten författningsenligt

tillkommande anmärknitigsarvode och dels ytterligare 10

kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF

Johan Beck-Friis.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 8 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

vox Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde vidare.

Den 21 december 1906 beslöt Kungl. Magt avlåta proposition till riksdagen

angående anordnande av en hydrografisk undersökning av Sveriges

färskvatten. Denna undersökning skulle företagas under ledning av en

särskild för ändamålet bildad hydrografisk byrå. I det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag utvecklade

dåvarande departementschefen grunderna för undersökningens anordnande

och för byråns organisation. Hela årliga kostnaden för Sveriges

hydrografiska undersökning skulle kunna beräknas enligt ett i statsrådsprotokollet

intaget förslag till stat för den hydrografiska undersökningen,

uti vilket statförslag under rubriken »Den hydrografiska byrån

med under densamma omedelbart lydande observationsstationer» upptogos

bland andra, följande poster:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

Arvode till föreståndaren.............................................................. kronor 7,000

» » en byråingenjör........................................................ » 4,500

» » » » » 4,500

» » » vaktmästare ..................................................... » 800

Anm. Efter 5 års anställning kan arvodet till vaktmästaren höjas med 100 kronor.

Inalles uppgingo utgifterna under denna rubrik i statförslaget till

45,000 kronor.

Beträffande de för ovannämnda fyra befattningshavare sålunda

föreslagna avlöningsförmånerna inhämtas av omförmälda statsrådsprotokoll

bland annat följande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen hade i

utlåtande den 19 december 1900 föreslagit, att föreståndaren, som enligt

styrelsernas mening borde vara jämnställd med byråchef i centralt ämbetsverk,

borde tillerkännas de löneförmåner, som vore eller framdeles bleve

bestämda för sådan tjänsteman. Styrelsernas förslag hade därför för

honom upptagit: lön 4,400 kronor och tjänstgöringspenningar 2,000

kronor, tillhopa 6,400 kronor, jämte ett ålderstillägg å 600 kronor till

lönen efter fem år, alltså samma avlöningsförmåner, som före de senare

årens löneregleringar tillkommo byråchefer. De bägge byråingenjörerna

skulle enligt styrelsernas mening vara jämnställda med sådana byråingenjörer,

som ej vore föredragande, och med hänsyn härtill borde dem tillerkännas

löneförmåner, »motsvarande andra gradens tjänster vid centrala ämbetsverk».

Styrelsernas förslag hade för dessa tjänstemän upptagit: lön

2,300 kronor och tjänstgöringspenningar 1,200 kronor, tillhopa 3,500

kronor, jämte två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor efter

resp. 5 och 10 år. Vaktmästaren borde enligt styrelsernas mening

visserligen i avlöningsförmåner jämnställas med vaktmästare vid de

centrala ämbetsverken men med rätt för byråns styrelse att tilldela

honom gratifikation för skötande av vissa göromål. För vaktmästaren

hade på grund härav styrelsernas förslag upptagit: lön 500 kronor och

tjänstgöringspenningar 300 kronor, tillhopa 800 kronor, jämte ett ålderstillägg

å 100 kronor till lönen efter 5 år.

Vattenfallskommittén, i ärendet hörd, hade i yttrande den 22 april

1902 anfört, att chefen för byrån syntes böra i avseende å löneförmåner

jämnställas med överdirektör. Beträffande byråingenjörernas och vaktmästarens

avlöningsförmåner hade kommittén icke haft något särskilt

yttrande.

För egen del anförde departementschefen, att de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt lantbruksstyrelsen beräknade avlöningarna syntes

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

honom under dåvarande förhållanden uppenbarligen otillräckliga för

att åt byrån förvärva behörigen kvalificerade arbetskrafter. Han tänkte härvid

i första hand på den för föreståndaren föreslagna avlöningen. Sedan

han närmare utvecklat skälen för denna sin åsikt samt framhållit, att anslag

till den hydrografiska undersökningen syntes tillsvidare, såsom fallet

dittills varit med anslaget till den geologiska undersökningen, böra uppföras

på extra stat, yttrade han följande. »Då nu även i andra hänseenden

den blivande föreståndarens ställning erbjuder ganska många

jämförelsepunkter med chefens för Sveriges geologiska undersökning,

särskilt i fråga om arbetets art och den vetenskapliga kompetens det

förutsätter, har jag ansett dem båda böra likställas även i fråga om

avlöning. Arvodet till chefen för den geologiska undersökningen utgår

för närvarande med 7,000 kronor, vilket med andra ord vill säga, att han

är jämnställd med överdirektörer och andra chefer för mindre ämbetsverk

i allmänhet. Samma arvode anser jag minst böra tillkomma även föreståndaren

för hydrografiska byrån. Jag ansluter mig således härutinnan

till den av vattenfallskommittén uttalade uppfattningen. Emellertid pågå,

som bekant, arbeten på en omreglering av lönerna för de förvaltande

ämbetsverkens personal och i sammanhang härmed torde även medellönen

för cheferna för de mindre verken komma att höjas. Av en sådan

höjning synes mig, då regleringen en gång börjar genomföras, även

föreståndaren för hydrografiska byrån böra komma i åtnjutande. Jag

anser mig alltså böra föreslå, att arvodet åt föreståndaren för den hydrografiska

byrån för närvarande bestämmes till 7,000 kronor.»

Även de för byråingenjörerna beräknade avlöningarna syntes departementschefen

för låga. Av dessa tjänstemän syntes en böra vara företrädesvis

utbildad i vattenbyggnadskonst och den andre i de till lantbruksingenjörernas

verksamhet hörande ämnen. Departementschefen hade

tänkt sig, att ett arvode av 4,500 kronor, motsvarande den av styrelserna

föreslagna slutliga lönen, skulle vara tillräckligt. Detta belopp skulle

ungefär motsvara vad en lantbruksstipendiat ansåges kunna förtjäna om

året under den sista delen av sin stipendiattid och syntes även ungefär

motsvara den inkomst, en i vattenbyggnadskonst duglig ingenjör vid

ungefär samma ålder borde kunna beräkna.

Mot den föreslagna avlöningen åt vaktmästaren gjorde departementschefen

icke någon erinran.

Undersökningarnas igångsättande tarvade emellertid en viss övergångstid,

vadan för år 1908 icke hela statförslagets slutsumma behövde

anvisas. För hydrografiska byrån med under densamma omedelbart

lydande observationsstationer var därför under år 1908 allenast ett belopp

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 52.

av 40,800 kronor erforderligt. I detta belopp ingingo emellertid avlöningarna

till föreståndaren, de bägge byråingenjörerna och vaktmästaren

med sina hela belopp, tillhopa 16,800 kronor.

Riksdagen anmälde i punkten 45 i skrivelsen den 30 maj 1907

angående regleringen av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel,

att riksdagen ansett sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag om anordnandet

av eu särskild hydrografisk byrå, samt yttrade vidare: »Då riksdagen

likaledes funnit sig böra instämma i vad departementschefen till

statsrådsprotokollet anfört i fråga om grunderna för den hydrografiska

undersökningens verksamhet och kostnaderna därför, har riksdagen---

beslutit att, i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden den 21 december 1906 angivna grunder, en hydrografisk

undersökning av Sveriges färskvatten skall företagas under ledning

av en särskild för ändamålet bildad hydrografisk byrå, samt för

ifrågavarande ändamål å extra stat för år 1908 beviljat ett anslag av

40,800 kronor.»

För uppehållande av hydrografiska byrån hava därefter årligen av

riksdagen anvisats medel å extra stat. Någon ändring i förbemälda

befattningshavares avlöningsförmåner har icke vidtagits.

Jag vill redan här framhålla, att då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt lantbruksstyrelsen i sitt ovan omförmälda utlåtande år

1900 ansågo hydrografiska byråns byråingenjörer böra tillerkännas avlöningsförmåner,

motsvarande andra gradens tjänster, styrelsernas förslag

att för dem bestämma en avlöning av tillhopa 3,500 kronor jämte två

ålderstillägg å 500 kronor icke innebar full andra grads avlöning. Enligt

vad som inhämtas av den i löneregleringskommitténs betänkande del I

å sid. 45 och följande intagna sammanställningen av de före de senaste

löneregleringarna gällande löneförhållanden vid de centrala statsmyndigheterna,

utgick nämligen den normala avlöningen till tjänstemännen i

andra lönegraden med 4,500 kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor.

I en mellangrad mellan andra och första gradens tjänster återfinnas

däremot de tjänstemän, vilka torde i avlöningshänseende hava utgjort

mönstret för styrelsernas förslag, nämligen byråingenjörerna i väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, med samma avlöning, som styrelsernas förslag

innebar. Genom Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut tillerkändes emellertid

byråingenjörerna ett arvode, som var lika högt som dåvarande

begynnelseavlöningen för andra gradens tjänstemän.

År 1908 anvisade riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag medel för

beredande av extra lönetillägg för samma år åt en del tjänstemän och

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 23 höft. (Nr 51—53.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

betjänte. Enligt riksdagens beslut och den i enlighet därmed utfärdade

kungörelsen den 17 juni 1908 skulle dock från åtnjutande av dylikt

extra lönetillägg undantagas, bland andra, de tjänstinnehavare, vilkas

avlöningsförmåner vid 1901, 1902, 1903, 1904, 1905, 1906 eller 1907

årens riksdagar ny- eller omreglerats efter andra grunder än dem, som

följts vid de äldre staternas fastställande. Vidare skulle extra lönetillägg

allenast tilläggas tjänstemän och betjänte, vilkas avlöning blivit av Konung

och riksdag till siffran bestämd eller eljest utginge efter av riksdagen

prövade grunder. Extra lönetillägg finge beräknas bland annat å arvode.

Åven för åren 1909 — 1911 beviljades av riksdagen medel för enahanda

ändamål under villkor, som i härovan återgivna delar bibehöllos oförändrade

med undantag av att de tjänstinnehavare, vilkas avlöningsförmåner

reglerats vid senare riksdagar, jämväl uteslötos från rätt till dylikt

extra lönetillägg.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse av den 17 december 1913

har nu föreståndaren för hydrografiska byrån, filosofie doktorn Axel

Wallén, efter erinran om härovan omförmälda förhållanden anfört huvudsakligen

följande.

Då enligt hans mening avlöningsförmånerna till hydrografiska

byråns personal måste anses hava nyreglerats efter de grunder,

som gällt för motsvarande befattningar enligt de äldre staterna, och

han icke ansett det kunna förutsättas, att hydrografiska byråns personal

skulle berövas rätten till extra lönetillägg på grund därav, att byrån blivit

ett självständigt ämbetsverk och icke ingått såsom en byrå uti väg- och

vattenbyggnads- eller lantbruksstyrelsen, såsom det också i propositionen

till 1907 års riksdag dryftats, i vilket fall otvivelaktigt personalen varit

berättigad till lönetillägg, hade styrelsen för hydrografiska byrån genom

sin ordförande och Wallén efter inhämtade upplysningar uti augusti år 1908

hos statskontoret rekvirerat ett belopp av 907 kronor 91 öre, utgörande

extra lönetillägg för byråns föreståndare, byråingenjörer och vaktmästare

under första halvåret av år 1908. Då emellertid frågan huruvida personalen

vore berättigad till dessa möjligen kunde vara föremål för tvekan, hade

uttryckligen såsom stöd för rekvisitionen angivits icke blott kungörelsen

den 17 juni 1908 utan jämväl, att avlöningsförmånerna vid hydrografiska

byrån nyreglerats efter samma grunder, som följts vid motsvarande äldre

staters fastställande.

Det hade vid denna tidpunkt förefallit Wallén alldeles självklart,

att en definitiv granskning av rekvisitionen skulle äga rum i statskontoret,

och att några medel icke skulle utanordnas, därest icke byråns

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

personal vore berättigad till lönetilläggens åtnjutande. De rekvirerade

medlen hade utbetalats av statskontoret och efter gjorda rekvisitioner hade

extra lönetillägg utanordnats även för senare halvåret 1908 samt åren 1909,

1910 och 1911. Vid granskningen i kammarrätten av hydrografiska

byråns räkenskaper för åren 1908 och 1909 hade icke heller gjorts någon

anmärkning mot de gjorda utbetalningarna av extra lönetillägg. Däremot

hade detta skett uti januari år 1912 vid granskningen av 1910 års

räkenskaper. Sedan AV allén i januari år 1912 avgivit förklaringar

och vederbörande revisor framställt påminnelser, hade kammarrätten

genom utslag den 29 februari 1912 dömt Wallén att återbära det anmärkta

beloppet. Häröver hade Wallén anfört besvär hos Kungl. Maj:t.

Uti infordrat utlåtande hade statskontoret förklarat sig anse byråns föreståndare

och vaktmästare berättigade till extra lönetillägg men ej byråingenjörerna

och sålunda yrkat, att Wallén måtte befrias från återbetalningsskyldighet

för de till föreståndaren och vaktmästaren utbetalade

extra lönetilläggen. Sedan Wallén ingivit påminnelser, hade Kungl. Maj:t

den 24 september 1913 genom regeringsrättens utslag icke gjort ändring

i kammarrättens utslag. Av protokollet framginge, att därvid ett av

regeringsråden varit av skiljaktig mening och prövat lagligt upphäva

kammarrättens överklagade utslag. Därefter hade kammarrätten genom

utslag den 5 november 1913 dömt Wallén att återbära jämväl de för

åren 1908, 1909 och 1911 utanordnade extra lönetilläggen, vadan den

summa, som Wallén vore skyldig att återbetala, utgjorde 8,932 kronor

91 öre.

Efter att i god tro hava uppburit dessa extra lönetillägg i den

säkra förvissningen, att ett avgörande av frågan om rättigheten till

desamma gjordes före de rekvirerade medlens utanordnande, befunne sig

hydrografiska byråns personal nu i den högst olyckliga situationen att

nödgas återbära belopp, som uppginge för föreståndaren till 3,100

kronor, för byråingenjören R. Smedberg till 2,520 kronor 15 öre, för

byråingenjören J. W. Sandström till 2,512 kronor 76 öre och för vaktmästaren

L. Johansson till 800 kronor, vilka belopp de nödgats för sitt

uppehälle konsumera och nu måste söka att upplåna för att därefter

under en lång framtid betungas med amorteringar och räntor. Det

borde väl icke finnas mera än en mening därom, att ett system, som

möjliggjorde, att tjänstemän sålunda utbekomme lönebelopp för att sedan

flera år efteråt nödgas återbetala desamma, vore felaktigt. Det vore

för detta system, som hydrografiska byråns personal nu blivit ett offer.

Då det dessutom av statskontorets utlåtande och regeringsråden Hederstiernas

och Palmgrens yttranden framginge, att frågan om byråns

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj .is Nåd. Proposition Nr 52.

lönetillägg vore föremål för mycket olika meningar och beroende på

olika tolkningar av en svårtydd bestämmelse, syntes det byråns personal

icke vara förmätet att hoppas, det Kungl. Maj:t skulle finna skäligt vidtaga

de åtgärder, som kunde befinnas möjliga för att byråns personal

dels måtte befrias från återbetalningsskyldighet av den på statsverket

kommande del av det utdömda beloppet, dels ock förklaras berättigad

att för tiden efter år 1911 uppbära extra lönetillägg.

Av handlingarna i det av Wallén omförmälda, av Kungl. Maj:t

den 24 september 1913 avgjorda besvärsmålet inhämtas följande.

Vid granskning av hydrografiska byråns räkenskaper för år 1910

framställde vederbörande revisor hos kammarrätten en så lydande anmärkning.

»Extra lönetillägg för år 1910 har utbetalts med 700 kronor till

föreståndaren filosofie doktorn A. Wallén, 675 kronor till byråingenjören R.

Smedberg, 675 kronor till byråingenjören J. W. Sandström samt med

200 kronor till vaktmästaren L. Johansson, eller tillsammans 2,250

kronor. Enär på grund av undantagsbestämmelserna i kungörelsen den

22 april 1910 angående extra lönetillägg för samma år åt en del tjänstemän

och betjänte m. m. hydrografiska byråns personal ej kan anses

berättigad till extra lönetillägg, anmärkes ovannämnda belopp, 2,250

kronor, till betalning.»

Efter det förklaring häröver avgivits av Wallén samt vederbörande

revisionstjänsteman inkommit med påminnelser, fann kammarrätten genom

utslag den 29 februari 1912, så vitt nu är i fråga, skäligt att, med

gillande av omförmälda anmärkning, förplikta Wallén att ersätta anmärkta

beloppen, tillhopa 2,250 kronor, honom dock öppet lämnat att i fråga

om de till Smedberg, Sandström och Johansson utgivna beloppen av

vederbörande söka sitt åter efter befogenhet.

I besvären över detta utslag anförde Wallén, bland annat, att

bestämmelserna i villkoren för åtnjutande av extra lönetillägg dittills

icke tolkats på sådant sätt, att de tjänstinnehavare, vilkas avlöningsförmåner

nyreglerats vid riksdagar från och med år 1901, skulle vara utan

vidare uteslutna från dylikt tillägg. Ett stort antal tjänstinnehavare,

vilkas avlöningsförmåner nyreglerats vid dessa riksdagar, hade nämligen

åtnjutit sådant lönetillägg, exempelvis tjänstemännen vid kommerskollegii

arbetsstatistiska byrå. Bestämmelsen syntes i stället hava tolkats

så, att de senare orden i samma moment: »efter andra grunder än dem,

som gällt vid de äldre staternas fastställande» hörde även till »nyreglerade».

Då det emellertid vore tydligt, att för nyreglerade tjänster

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

några äldre stater icke funnits, syntes det klart, att med orden »de

äldre staterna» i samma moment måste menas de i allmänhet inom

statsförvaltningen rådande normalstaterna. Det syntes alltså böra bero

på, huruvida en nyinrättad tjänst reglerats i överensstämmelse med dessa

äldre stater eller icke, om lönetillägg skulle åtfölja densamma eller ej.

Kammarrättens revisor hade emellertid i påminnelserna anfört, att icke

ens med denna tolkning byråns personal kunde anses berättigad till lönetilllägg,

emedan avlöningsförmånerna dels utginge endast i form av arvoden

utan uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar dels vore utan ålderstillägg.

Häremot invände Wallén, att det enligt äldre stater syntes hava

varit regel, att, då befattningarna varit uppförda på extra stat och avlöningsförmånerna

utgått i form av arvoden, någon uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar

icke förekommit, och denna omständighet borde snaraststödja

hans uppfattning, att byrån nyreglerats efter äldre grunder. Så hade

just för den tjänstinnehavare, med vilkens avlöningsförmåner föreståndarens

för byrån jämnställts, nämligen chefen för Sveriges geologiska

undersökning, innan nyreglering ägde rum, avlöningen utgått utan

någon uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar, och denne hade

likväl åtnjutit extra lönetillägg. Jämväl stadgades i åberopade kungörelsen,

att arvoden hörde till de slag av avlöningsformer, vilka berättigade

till extra lönetillägg. Vad anginge invändningen, att ålderstillägg

ej utginge till byråns personal, vore denna invändning av ingen betydelse

samt för övrigt felaktig, enär byråns vaktmästare åtnjöte ett ålderstillägg

efter samma grunder som övriga vaktmästare på äldre stat.

Wallén anförde vidare, att det varit helt naturligt, att år 1907

byråns personals löner reglerats efter de äldre grunderna, enär endast för

några få av de större ämbetsverken nya löneregleringar då varit genomförda

men icke för de smärre. Men byråpersonalens år 1907 bestämda

avlöningar hade, såsom det också i propositionen framhållits, icke varit definitiva,

utan skulle gälla under en övergångsperiod, tills löneregleringar lör

andra mindre verk hunnit mera allmänt genomföras. Det syntes då uppenbart,

att under denna övergångsperiod samma bestämmelser skulle gälla för

byråns personal som för andra på äldre stat varande verk och sålunda

jämväl denna vara berättigad till de extra lönetillägg, som utginge för

att icke skillnaden i löneförmåner för de nyreglerade och de fortfarande

på äldre stat varande tjänstinnehavarna skulle bliva alltför stor. På

denna sakliga grund hade styrelsen för hydrografiska byrån rekvirerat

extra lönetillägg. Den syntes också fullt sammanfalla med bestämmelserna

i kungörelsen angående extra lönetillägg.

I avgivna utlåtanden hemställde kammarrättens revisor endast,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 52.

att det överklagade utslaget måtte fastställas, varjämte kammarrätten

åberopade utslagets innehåll.

Statskontoret, vars utlåtande jämväl infordrades, anförde däremot

huvudsakligen följande.

»Enligt nådiga kungörelsen angående extra lönetillägg för år

1910 åt en del tjänstemän och betjänte m. m. den 22 april 1910 mom.

3 c) äro från åtnjutande av sådant lönetillägg uteslutna de tjänstinnehavare,

vilkas avlöningsförmåner vid 1901, 1902, 1903, 1904, 1905,

1906, 1907, 1908 eller 1909 årens riksdagar ny- eller omreglerats efter

andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas fastställande.

Uttrycket »efter andra grunder än dem, som» etc. måste härvid uppenbarligen

anses gälla både nyreglerade och omreglerade tjänster. Att,

såsom revisionen velat göra gällande, detsamma skulle hänföra sig till allenast

uttrycket »omreglerats» står i tydlig strid ej endast med bestämmelsens

rent formella avfattning utan även med själva grunden för

ifrågavarande löneförmåns beviljande. Det lärer nämligen vara givet,

att om en nyinrättad tjänst, innan de allmänna grunderna för de från

och med år 1907 verkställda löneregleringarna blivit fastställda, hänförts

till viss normalgrad och avlöningen för densamma upptagits till samma

belopp, som för denna normalgrad bestämts enligt äldre stater, behovet

av löneförbättring för tjänstens innehavare icke är mindre, än om

tjänsten varit uppförd å sådan stat. Vad statsutskottet vid 1902 års

riksdag, då bestämmelsen första gången antogs, i ämnet uttalat, torde

jämväl få anses giva stöd åt riktigheten av denna statskontorets uppfattning.

I de nu ifrågavarande fallen gäller det alltså att undersöka,

huruvida vederbörande tjänster reglerats elter andra grunder än dem,

som följts vid de äldre staternas fastställande.

»Vad då först beträffar byråingenjörstjänsterna, uttalade visserligen

lantbruksstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, såsom av

klaganden erinras, i sitt den 19 december 1900 gemensamt avgivna utlåtande

i ärendet, att byråingenjörerna borde tillerkännas löneförmåner

motsvarande andra gradens tjänster vid centrala ämbetsverk, men föreslogo

dock deras avlöning till allenast 3,500 kronor med två ålderstillägg

å 500 kronor vartdera. Enligt vad som framgår av det vid Eders Kungl.

Maj:ts proposition i ämnet till 1907 års riksdag fogade statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden den 21 december 1906, utgick emellertid

föredragande departementschefen vid sitt förslag till avlöningar för

ifrågavarande tjänster från en annan beräkningsgrund. (Se föregående

redogörelse härför.) — — — Av detta uttalande, som av riksdagen

lämnades utan erinran, framgår alltså med full tydlighet, att man

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 52.

vid bestämmande av byråingenjörernas avlöning ansett, att densamma

borde motsvara, icke avlöningen i viss normalgrad utan vad vederbörande

på annat verksamhetsområde skulle kunna förtjäna. Avlöningen

har sålunda reglerats efter andra grunder än dem, som följts vid de

äldre staternas fastställande; och Eders Kungl. Maj:t torde förty finna

kammarrättens utslag i denna del lagligen grundat.).)

»Vidkommande däremot föreståndarens och vaktmästarens avlöningar

hava dessa, såsom framgår av ovanberörda statsrådsprotokoll, —

— — ansetts böra motsvara de till respektive cheferna för de centrala

mindre ämbetsverken och vaktmästarna vid centralt ämbetsverk enligt

äldre stater utgående avlöningar och varken den omständigheten, att de

utgå i form av arvoden eller att, såsom följd härav, någon uppdelning

i lön och tjänstgöringspenningar ej är verkställd, lärer kunna föranleda

till, att de skola anses reglerade efter andra grunder än dem, som tilllämpats

i de äldre staterna — — — —.»

»På grund av vad sålunda anförts får statskontoret i underdånighet

hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t i så måtto ändra kammarrättens

överklagade utslag, att klaganden befrias från återbetalningsskyldighet

för de till föreståndaren och vaktmästaren utbetalda

extra lönetillägg.»

I avgivna påminnelser anförde Wallén följande med anledning av

att statskontoret gjort gällande, att byråingenjörernas avlöningar reglerats

efter andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas

fastställande. Då icke såsom beträffande byråns övriga tjänstemän något

direkt uttalande härom gjorts uti departementschefens yttrande vid propositionen

till 1907 års riksdag, vore denna fråga utan tvivel svår att

avgöra. Man syntes emellertid icke behöva tolka departementschefens

nämnda yttrande såsom ett avståndstagande från förslaget i väg- och

vattenbyggnads- och lantbruksstyrelsernas utlåtande, att byråingenjörerna

borde tillerkännas löneförmåner motsvarande andra gradens tjänster vid

de centrala ämbetsverken. Tvärtom hade detta inneburit ett sakligt

medgivande av riktigheten härav, då avlöningarna av departementschefen

föreslagits att utgå med samma belopp, som enligt äldre stater tillkommit

andra gradens tjänstemän med undantag av att ålderstillägg icke borde

utgå. Statskontorets uppfattning, att byråingenjörernas avlöningar icke

ansetts böra motsvara avlöningen i viss normalgrad utan vad vederbörande

på annat verksamhetsområde skulle kunna förtjäna, vilka båda

synpunkter givetvis icke uteslöte varandra, syntes därför i hög grad

tvivelaktig. I sådana fall syntes det Wallén, som om hänsyn borde

tagas jämväl till sakskäl. Det borde då vara uppenbart, att behovet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

av extra lönetillägg icke varit mindre för ifrågavarande tjänstemän med

4,500 kronors avlöning än för övriga tjänstemän med denna avlöning.

Detta syntes även vara av Kungl. Maj:t erkänt, därigenom att Kungl.

Maj:t uti proposition till 1913 års riksdag föreslagit, att i samband med

hydrografiska byråns överflyttande på ordinarie stat lönerna till byråingenjörerna

skulle utgå med fullkomligt samma belopp som för andra

gradens tjänstemän i nyreglerade verk.

Ifrågavarande besvärsmål avgjordes genom Kungl Maj:ts i regeringsrätten

givna utslag den 24 september 1913, varigenom Kungl. Maj:t

icke fann skäl göra ändring i kammarrättens utslag.

Av det vid målets avgörande i regeringsrätten förda protokollet

inhämtas, att regeringsrådet Hederstierna till utveckling av sin mening

yttrade:

»Som beslut om ifrågavarande ämbetsverks inrättande fattats först

efter år 1901, samt, även om antagas kunde, att avlöningsförmånerna

vid ett sålunda inrättat nytt ämbetsverk blivit nyreglerade efter samma

grunder som dem, vilka följts vid fastställande av därförut bestämda

stater, ett dylikt antagande i allt fall beträffande nu förevarande ämbetsverk

får anses sakna fog vid det förhållande, att avlöningsförmånerna

för vissa tjänster vid ämbetsverket nämligen för byråingenjörstjänsterna

icke bestämts efter sistberörda grunder och det tydligen icke kan hava

varit avsett, att vissa tjänster vid det sålunda inrättade nya ämbetsverket

skulle komma i åtnjutande av extra lönetillägg, andra icke,

instämmer jag med majoriteten.»

Regeringsrådet Palmgren var av skiljaktig mening och anförde:

»Enligt den av revisionen åberopade kungörelsen den 22 april

1910 voro från extra lönetillägg uteslutna de tjänstinnehavare, vilkas

avlöningsförmåner vid någon av riksdagarna åren 1901—1909 nyreglerats

efter andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas

fastställande. Som emellertid med avseende å vad i målet blivit upplyst

de arvoden, som vid hydrografiska byråns upprättande år 1907 anslagits

åt där anställda tjänstinnehavare, måste anses hava bestämts efter

samma grunder, som i äldre stater tillämpats å motsvarande befattningshavare,

finner jag de vid byrån anställda tjänstinnehavarna hava varit

berättigade att uppbära de till dem utbetalade extra lönetilläggen och

prövar därför lagligt att, med ändring av kammarrättens utslag, så vitt

det överklagats, ogilla revisionens i målet förda talan.»

Såsom Wallén i sin ovanberörda skrivelse till Kungl. Maj:t uppgivit,

har därefter kammarrätten den 5 november 1913 meddelat utslag

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

på anmärkningar av enahanda innehåll vid hydrografiska byråns räkenskaper

för åren 1908, 1909 och 1911. Sådana extra lönetillägg hade

utbetalats för år 1908 med 1,000 kronor till Wallén, 495 kronor 15 öre

till byråingenjören Smedberg, 487 kronor 76 öre till byråingenjören

Sandström och 200 kronor till vaktmästaren Johansson eller med tillhopa

2,182 kronor 91 öre samt för vartdera av åren 1909 och 1911

med 700 kronor till Wallén, 675 kronor till vardera av nämnda två

byråingenjörer samt 200 kronor till bemälde vaktmästare eller med tillhopa

för dessa bägge år 4,500 kronor. Kammarrätten förpliktade genom

utslaget Wallén att ersätta de sålunda anmärkta beloppen, tillhopa 6,682

kronor 91 öre, honom dock öppet lämnat att i fråga om de till byråingenjörerna

och vaktmästaren utgivna beloppen av vederbörande söka

sitt åter efter befogenhet.

över Walléns nu ifrågavarande framställning av den 17 december

1913 har statskontoret avgivit infordrat utlåtande den 31 december 1913.

Statskontoret har därvid anfört, att vad som förekommit under den föregående

behandlingen av den numera genom Kungl. Maj:ts ovan omförmälda

utslag till sin lösning bragta frågan, huruvida på grund av

gällande bestämmelser rätt till extra lönetillägg tillkomme hydrografiska

byråns personal, syntes få anses hava ådagalagt, att denna fråga varit

av ganska tvistig natur. Frågan hade nämligen hos olika myndigheter

bedömts på mycket skilda sätt. Om den föreliggande frågan såges

i belysning av vad sålunda förekommit, syntes få medgivas, att

anledning icke saknats varken för chefen för hydrografiska byrån

att rekvirera de ifrågavarande extra lönetilläggsmedlen eller för honom

och övriga tjänstemän å byrån att, sedan medlen till dem utbetalats,

utan tanke på möjligheten av en eventuell framtida återbetalning

använda dem för sina levnadsbehov. Oaktat rättsfrågan numera blivit

slutgiltigt avgjord, måste det, om på denna fråga anlades en billighetssynpunkt,

enligt statskontorets mening anses innebära en icke ringa

grad av hårdhet mot tjänstinnehavarna, därest de ifrågavarande medlen,

av vilka de i god tro varit i åtnjutande, nu skulle av dem återkrävas.

Omständigheterna i förevarande fall vore enligt statskontorets mening

av den säregna beskaffenhet, att eu eftergift av statens rätt i enlighet

med sökandens framställning icke syntes kunna befaras komma att såsom

prejudikat få en mindre önskvärd verkan; och statskontoret tvekade därför

icke att hemställa, huruvida icke Kungl. Maj:t skulle finna skäl vidtaga

åtgärd för att ifrågavarande tjänstemän måtte beredas ersättning för

vad de jämlikt Kungl. Maj:ts merbemälda utslag den 24 september 1913

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 23 käft. (Nr 51—53) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Preposition Nr 52.

och kammarrättens utslag den 5 november samma år visat sig hava

återburit till statsverket, dock med avdrag för den till kammarrättens

revision utgående anmärkningsprovisionen.

Sökandens framställning om rätt för hydrografiska byråns personal

att för tiden efter år 1911 uppbära extra lönetillägg ansåge sig statskontoret

däremot icke kunna biträda.

Utlåtande i ärendet har den 19 mars 1914 avgivits jämväl av

kammarrätten efter inhämtande av yttranden av vederbörande revisionstjänsteman

och första revisionskontoret. Revisionen har anfört, att anledning

till anmärkning mot de ifrågavarande utbetalningarna i annat

hänseende än varom i de i ärendet om förmälda mål varit fråga förekomme

endast i den mån, att hydrografiska b}Tråns föreståndare, doktor

Axel Wallén, som under år 1910 uppburit extra lönetillägg med 700

kronor, jämlikt punkten 3:o b) i kungörelsen den 22 april 1910 angående

extra lönetillliigg för år 1910 åt en de! tjänstemän och betjente m. m.

bort uppbära ifrågavarande lönetillägg med allenast 690 kronor, enär

enligt uppbördsboken för Klara uppbördsdistrikt år 1909 hans inkomster

av »tjänst eller pension» uppskattats till 8,010 kronor, vari finge antagas

hava inräknats extra lönetillägg för år 1908 med 1,000 kronor.

Beträffande den anmärkningsprovision, som på grund av de i

ärendet omförmälda utslag tillkomme vederbörande revisionstjänsteman,

har denne anfört, att densamma icke torde böra utgå med högre belopp

än efter 10 procent å de anmärkta beloppen, tillsammans 8,932 kronor

91 öre, eller med 893 kronor 29 öre.

Kammarrätten har förklarat sig anse dess revision berättigad till

det av vederbörande begärda anmärkningsarvodet, 893 kronor 29 öre,

samt vidare anfört, att kammarrätten lika med statskontoret ansåge omständigheterna

i förevarande fall vara av den beskaffenhet, att beträffande

de till betalning fastställda medlen viss eftergift av statens rätt

hade fog för sig. Kammarrätten har för sin del hemställt, att åt

sökanden måtte beredas ersättning för vad han kunde visa sig hava i

anledning av ovanberörda utslag till statsverket återburit efter avdrag

av dels det revisionen tillkommande anmärkningsarvodet och dels ytterligare

10 kronor enligt revisionsavdelningens yttrande. Vidkommande

framställningen i vad den avsåge tiden efter år 1911 instämde kammarrätten

med statskontoret.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag sådana

särskilda förhållanden föreligga i förevarande fall, att goda skäl före
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

finnas för ett tillmötesgående av sökandens framställning om befrielse

från återbetalning av statsverkets andel i de utdömda beloppen, i den

mån anledning till anmärkning mot desamma icke föreligger i annat

hänseende, än som varit ifråga i omförmälda utslag. Nämnda särskilda

omständigheter göra också, att ett dylikt tillmötesgående icke bör kunna

få karaktären av prejudikat.

I fråga om formen för en sådan åtgärd hava statskontoret och

kammarrätten föreslagit, att ersättning måtte beredas Wallén för vad

han kunde visat sig hava återburit, dock efter visst avdrag. Det synes

mig dock knappast nödigt, att Wallén först återbetalar medlen och

sedan återfår dem. Detta skulle enligt min mening innebära en onödig

omgång. Efter vad jag inhämtat, har Wallén i avbidan på utgången

av nu förevarande framställning ännu icke verkställt någon återbetalning.

Det enklaste synes då vara, att han direkt befrias från att återbetala

större del av de utdömda beloppen än som utgöres av dels anmiirkningsarvodet

och dels ovanberörda särskilda belopp av 10 kronor. Härigenom

undvikes även, att särskilt anslag av statsmedel behöver beviljas

för att bereda Wallén ersättning.

Då emellertid den Wallén ålagda betalningsskyldigheten grundar sig

på av riksdagen fattade beslut i fråga om villkoren för åtnjutande av

extra lönetillägg, torde riksdagens medgivande till befrielsen böra inhämtas.

Framställningen att hydrografiska byråns personal skulle förklaras

berättigad att för tiden efter år 1911 uppbära extra lönetillägg kan jag

däremot i likhet med de hörda ämbetsverken icke tillstyrka.

Jag hemställer därför, att Kungl. Mnj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att föreståndaren för hydrografiska byrån, filosofie doktorn Axel

Wallén må befrias från att av de belopp, som han enligt Kung]. Maj:ts

utslag den 24 september 1913 och kammarrättens utslag den 5 november

1913 i fråga om extra lönetillägg till byråns personal för åren 1908, 1909,

1910 och 1911 förpliktats återbära till statsverket, utgiva mer, än dels

vad som motsvarar det revisionen hos kammarrätten författningsenligt

tillkommande anmärkningsarvode och dels ytterligare 10 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kron.

prinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade, att

proposition i ämnet av den lydelse, bilaga . . . till

detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Rohtlieb.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1914 B:231 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. ''Maj:ts proposition angående befrielse för föreståndaren för hydrografiska byrån att utgiva viss del av till åte s. 1 i texten