Angående befrielse för föreståndaren för hydrografiska byrån att utgiva viss del av till återbetalning utdömda extra lönetillägg till byråns personal
1914-05-08 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1914 B:52, Angående befrielse för föreståndaren för hydrografiska byrån att utgiva viss del av till återbetalning utdömda extra lönetillägg till byråns personal
Dokumentets text
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 52.
5
Nr 52.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående befrielse
för föreståndaren för hydrografiska byrån att utgiva
viss del av till återbetalning utdömda extra lönetillägg
till byråns personal; given Stockholms slott den 8 maj
1914.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att föreståndaren för hydrografiska byrån, filosofie doktorn Axel
Wallén må befrias från att av de belopp, som han enligt Kungl. Maj:ts
utslag den 24 september 1913 och kammarrättens utslag den 5 november
1913 i fråga om extra lönetillägg till byråns personal för åren
1908, 1909, 1910 och 1911 förpliktats återbära till statsverket, utgiva
mer, än dels vad som motsvarar det revisionen hos kammarrätten författningsenligt
tillkommande anmärknitigsarvode och dels ytterligare 10
kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF ADOLF
Johan Beck-Friis.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 8 maj 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
vox Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde vidare.
Den 21 december 1906 beslöt Kungl. Magt avlåta proposition till riksdagen
angående anordnande av en hydrografisk undersökning av Sveriges
färskvatten. Denna undersökning skulle företagas under ledning av en
särskild för ändamålet bildad hydrografisk byrå. I det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag utvecklade
dåvarande departementschefen grunderna för undersökningens anordnande
och för byråns organisation. Hela årliga kostnaden för Sveriges
hydrografiska undersökning skulle kunna beräknas enligt ett i statsrådsprotokollet
intaget förslag till stat för den hydrografiska undersökningen,
uti vilket statförslag under rubriken »Den hydrografiska byrån
med under densamma omedelbart lydande observationsstationer» upptogos
bland andra, följande poster:
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.
Arvode till föreståndaren.............................................................. kronor 7,000
» » en byråingenjör........................................................ » 4,500
» » » » » 4,500
» » » vaktmästare ..................................................... » 800
Anm. Efter 5 års anställning kan arvodet till vaktmästaren höjas med 100 kronor.
Inalles uppgingo utgifterna under denna rubrik i statförslaget till
45,000 kronor.
Beträffande de för ovannämnda fyra befattningshavare sålunda
föreslagna avlöningsförmånerna inhämtas av omförmälda statsrådsprotokoll
bland annat följande.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen hade i
utlåtande den 19 december 1900 föreslagit, att föreståndaren, som enligt
styrelsernas mening borde vara jämnställd med byråchef i centralt ämbetsverk,
borde tillerkännas de löneförmåner, som vore eller framdeles bleve
bestämda för sådan tjänsteman. Styrelsernas förslag hade därför för
honom upptagit: lön 4,400 kronor och tjänstgöringspenningar 2,000
kronor, tillhopa 6,400 kronor, jämte ett ålderstillägg å 600 kronor till
lönen efter fem år, alltså samma avlöningsförmåner, som före de senare
årens löneregleringar tillkommo byråchefer. De bägge byråingenjörerna
skulle enligt styrelsernas mening vara jämnställda med sådana byråingenjörer,
som ej vore föredragande, och med hänsyn härtill borde dem tillerkännas
löneförmåner, »motsvarande andra gradens tjänster vid centrala ämbetsverk».
Styrelsernas förslag hade för dessa tjänstemän upptagit: lön
2,300 kronor och tjänstgöringspenningar 1,200 kronor, tillhopa 3,500
kronor, jämte två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor efter
resp. 5 och 10 år. Vaktmästaren borde enligt styrelsernas mening
visserligen i avlöningsförmåner jämnställas med vaktmästare vid de
centrala ämbetsverken men med rätt för byråns styrelse att tilldela
honom gratifikation för skötande av vissa göromål. För vaktmästaren
hade på grund härav styrelsernas förslag upptagit: lön 500 kronor och
tjänstgöringspenningar 300 kronor, tillhopa 800 kronor, jämte ett ålderstillägg
å 100 kronor till lönen efter 5 år.
Vattenfallskommittén, i ärendet hörd, hade i yttrande den 22 april
1902 anfört, att chefen för byrån syntes böra i avseende å löneförmåner
jämnställas med överdirektör. Beträffande byråingenjörernas och vaktmästarens
avlöningsförmåner hade kommittén icke haft något särskilt
yttrande.
För egen del anförde departementschefen, att de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt lantbruksstyrelsen beräknade avlöningarna syntes
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.
honom under dåvarande förhållanden uppenbarligen otillräckliga för
att åt byrån förvärva behörigen kvalificerade arbetskrafter. Han tänkte härvid
i första hand på den för föreståndaren föreslagna avlöningen. Sedan
han närmare utvecklat skälen för denna sin åsikt samt framhållit, att anslag
till den hydrografiska undersökningen syntes tillsvidare, såsom fallet
dittills varit med anslaget till den geologiska undersökningen, böra uppföras
på extra stat, yttrade han följande. »Då nu även i andra hänseenden
den blivande föreståndarens ställning erbjuder ganska många
jämförelsepunkter med chefens för Sveriges geologiska undersökning,
särskilt i fråga om arbetets art och den vetenskapliga kompetens det
förutsätter, har jag ansett dem båda böra likställas även i fråga om
avlöning. Arvodet till chefen för den geologiska undersökningen utgår
för närvarande med 7,000 kronor, vilket med andra ord vill säga, att han
är jämnställd med överdirektörer och andra chefer för mindre ämbetsverk
i allmänhet. Samma arvode anser jag minst böra tillkomma även föreståndaren
för hydrografiska byrån. Jag ansluter mig således härutinnan
till den av vattenfallskommittén uttalade uppfattningen. Emellertid pågå,
som bekant, arbeten på en omreglering av lönerna för de förvaltande
ämbetsverkens personal och i sammanhang härmed torde även medellönen
för cheferna för de mindre verken komma att höjas. Av en sådan
höjning synes mig, då regleringen en gång börjar genomföras, även
föreståndaren för hydrografiska byrån böra komma i åtnjutande. Jag
anser mig alltså böra föreslå, att arvodet åt föreståndaren för den hydrografiska
byrån för närvarande bestämmes till 7,000 kronor.»
Även de för byråingenjörerna beräknade avlöningarna syntes departementschefen
för låga. Av dessa tjänstemän syntes en böra vara företrädesvis
utbildad i vattenbyggnadskonst och den andre i de till lantbruksingenjörernas
verksamhet hörande ämnen. Departementschefen hade
tänkt sig, att ett arvode av 4,500 kronor, motsvarande den av styrelserna
föreslagna slutliga lönen, skulle vara tillräckligt. Detta belopp skulle
ungefär motsvara vad en lantbruksstipendiat ansåges kunna förtjäna om
året under den sista delen av sin stipendiattid och syntes även ungefär
motsvara den inkomst, en i vattenbyggnadskonst duglig ingenjör vid
ungefär samma ålder borde kunna beräkna.
Mot den föreslagna avlöningen åt vaktmästaren gjorde departementschefen
icke någon erinran.
Undersökningarnas igångsättande tarvade emellertid en viss övergångstid,
vadan för år 1908 icke hela statförslagets slutsumma behövde
anvisas. För hydrografiska byrån med under densamma omedelbart
lydande observationsstationer var därför under år 1908 allenast ett belopp
9
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 52.
av 40,800 kronor erforderligt. I detta belopp ingingo emellertid avlöningarna
till föreståndaren, de bägge byråingenjörerna och vaktmästaren
med sina hela belopp, tillhopa 16,800 kronor.
Riksdagen anmälde i punkten 45 i skrivelsen den 30 maj 1907
angående regleringen av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel,
att riksdagen ansett sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag om anordnandet
av eu särskild hydrografisk byrå, samt yttrade vidare: »Då riksdagen
likaledes funnit sig böra instämma i vad departementschefen till
statsrådsprotokollet anfört i fråga om grunderna för den hydrografiska
undersökningens verksamhet och kostnaderna därför, har riksdagen---
beslutit att, i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden den 21 december 1906 angivna grunder, en hydrografisk
undersökning av Sveriges färskvatten skall företagas under ledning
av en särskild för ändamålet bildad hydrografisk byrå, samt för
ifrågavarande ändamål å extra stat för år 1908 beviljat ett anslag av
40,800 kronor.»
För uppehållande av hydrografiska byrån hava därefter årligen av
riksdagen anvisats medel å extra stat. Någon ändring i förbemälda
befattningshavares avlöningsförmåner har icke vidtagits.
Jag vill redan här framhålla, att då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt lantbruksstyrelsen i sitt ovan omförmälda utlåtande år
1900 ansågo hydrografiska byråns byråingenjörer böra tillerkännas avlöningsförmåner,
motsvarande andra gradens tjänster, styrelsernas förslag
att för dem bestämma en avlöning av tillhopa 3,500 kronor jämte två
ålderstillägg å 500 kronor icke innebar full andra grads avlöning. Enligt
vad som inhämtas av den i löneregleringskommitténs betänkande del I
å sid. 45 och följande intagna sammanställningen av de före de senaste
löneregleringarna gällande löneförhållanden vid de centrala statsmyndigheterna,
utgick nämligen den normala avlöningen till tjänstemännen i
andra lönegraden med 4,500 kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor.
I en mellangrad mellan andra och första gradens tjänster återfinnas
däremot de tjänstemän, vilka torde i avlöningshänseende hava utgjort
mönstret för styrelsernas förslag, nämligen byråingenjörerna i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, med samma avlöning, som styrelsernas förslag
innebar. Genom Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut tillerkändes emellertid
byråingenjörerna ett arvode, som var lika högt som dåvarande
begynnelseavlöningen för andra gradens tjänstemän.
År 1908 anvisade riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag medel för
beredande av extra lönetillägg för samma år åt en del tjänstemän och
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 23 höft. (Nr 51—53.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.
betjänte. Enligt riksdagens beslut och den i enlighet därmed utfärdade
kungörelsen den 17 juni 1908 skulle dock från åtnjutande av dylikt
extra lönetillägg undantagas, bland andra, de tjänstinnehavare, vilkas
avlöningsförmåner vid 1901, 1902, 1903, 1904, 1905, 1906 eller 1907
årens riksdagar ny- eller omreglerats efter andra grunder än dem, som
följts vid de äldre staternas fastställande. Vidare skulle extra lönetillägg
allenast tilläggas tjänstemän och betjänte, vilkas avlöning blivit av Konung
och riksdag till siffran bestämd eller eljest utginge efter av riksdagen
prövade grunder. Extra lönetillägg finge beräknas bland annat å arvode.
Åven för åren 1909 — 1911 beviljades av riksdagen medel för enahanda
ändamål under villkor, som i härovan återgivna delar bibehöllos oförändrade
med undantag av att de tjänstinnehavare, vilkas avlöningsförmåner
reglerats vid senare riksdagar, jämväl uteslötos från rätt till dylikt
extra lönetillägg.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse av den 17 december 1913
har nu föreståndaren för hydrografiska byrån, filosofie doktorn Axel
Wallén, efter erinran om härovan omförmälda förhållanden anfört huvudsakligen
följande.
Då enligt hans mening avlöningsförmånerna till hydrografiska
byråns personal måste anses hava nyreglerats efter de grunder,
som gällt för motsvarande befattningar enligt de äldre staterna, och
han icke ansett det kunna förutsättas, att hydrografiska byråns personal
skulle berövas rätten till extra lönetillägg på grund därav, att byrån blivit
ett självständigt ämbetsverk och icke ingått såsom en byrå uti väg- och
vattenbyggnads- eller lantbruksstyrelsen, såsom det också i propositionen
till 1907 års riksdag dryftats, i vilket fall otvivelaktigt personalen varit
berättigad till lönetillägg, hade styrelsen för hydrografiska byrån genom
sin ordförande och Wallén efter inhämtade upplysningar uti augusti år 1908
hos statskontoret rekvirerat ett belopp av 907 kronor 91 öre, utgörande
extra lönetillägg för byråns föreståndare, byråingenjörer och vaktmästare
under första halvåret av år 1908. Då emellertid frågan huruvida personalen
vore berättigad till dessa möjligen kunde vara föremål för tvekan, hade
uttryckligen såsom stöd för rekvisitionen angivits icke blott kungörelsen
den 17 juni 1908 utan jämväl, att avlöningsförmånerna vid hydrografiska
byrån nyreglerats efter samma grunder, som följts vid motsvarande äldre
staters fastställande.
Det hade vid denna tidpunkt förefallit Wallén alldeles självklart,
att en definitiv granskning av rekvisitionen skulle äga rum i statskontoret,
och att några medel icke skulle utanordnas, därest icke byråns
11
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.
personal vore berättigad till lönetilläggens åtnjutande. De rekvirerade
medlen hade utbetalats av statskontoret och efter gjorda rekvisitioner hade
extra lönetillägg utanordnats även för senare halvåret 1908 samt åren 1909,
1910 och 1911. Vid granskningen i kammarrätten av hydrografiska
byråns räkenskaper för åren 1908 och 1909 hade icke heller gjorts någon
anmärkning mot de gjorda utbetalningarna av extra lönetillägg. Däremot
hade detta skett uti januari år 1912 vid granskningen av 1910 års
räkenskaper. Sedan AV allén i januari år 1912 avgivit förklaringar
och vederbörande revisor framställt påminnelser, hade kammarrätten
genom utslag den 29 februari 1912 dömt Wallén att återbära det anmärkta
beloppet. Häröver hade Wallén anfört besvär hos Kungl. Maj:t.
Uti infordrat utlåtande hade statskontoret förklarat sig anse byråns föreståndare
och vaktmästare berättigade till extra lönetillägg men ej byråingenjörerna
och sålunda yrkat, att Wallén måtte befrias från återbetalningsskyldighet
för de till föreståndaren och vaktmästaren utbetalade
extra lönetilläggen. Sedan Wallén ingivit påminnelser, hade Kungl. Maj:t
den 24 september 1913 genom regeringsrättens utslag icke gjort ändring
i kammarrättens utslag. Av protokollet framginge, att därvid ett av
regeringsråden varit av skiljaktig mening och prövat lagligt upphäva
kammarrättens överklagade utslag. Därefter hade kammarrätten genom
utslag den 5 november 1913 dömt Wallén att återbära jämväl de för
åren 1908, 1909 och 1911 utanordnade extra lönetilläggen, vadan den
summa, som Wallén vore skyldig att återbetala, utgjorde 8,932 kronor
91 öre.
Efter att i god tro hava uppburit dessa extra lönetillägg i den
säkra förvissningen, att ett avgörande av frågan om rättigheten till
desamma gjordes före de rekvirerade medlens utanordnande, befunne sig
hydrografiska byråns personal nu i den högst olyckliga situationen att
nödgas återbära belopp, som uppginge för föreståndaren till 3,100
kronor, för byråingenjören R. Smedberg till 2,520 kronor 15 öre, för
byråingenjören J. W. Sandström till 2,512 kronor 76 öre och för vaktmästaren
L. Johansson till 800 kronor, vilka belopp de nödgats för sitt
uppehälle konsumera och nu måste söka att upplåna för att därefter
under en lång framtid betungas med amorteringar och räntor. Det
borde väl icke finnas mera än en mening därom, att ett system, som
möjliggjorde, att tjänstemän sålunda utbekomme lönebelopp för att sedan
flera år efteråt nödgas återbetala desamma, vore felaktigt. Det vore
för detta system, som hydrografiska byråns personal nu blivit ett offer.
Då det dessutom av statskontorets utlåtande och regeringsråden Hederstiernas
och Palmgrens yttranden framginge, att frågan om byråns
12
Kungl. Maj .is Nåd. Proposition Nr 52.
lönetillägg vore föremål för mycket olika meningar och beroende på
olika tolkningar av en svårtydd bestämmelse, syntes det byråns personal
icke vara förmätet att hoppas, det Kungl. Maj:t skulle finna skäligt vidtaga
de åtgärder, som kunde befinnas möjliga för att byråns personal
dels måtte befrias från återbetalningsskyldighet av den på statsverket
kommande del av det utdömda beloppet, dels ock förklaras berättigad
att för tiden efter år 1911 uppbära extra lönetillägg.
Av handlingarna i det av Wallén omförmälda, av Kungl. Maj:t
den 24 september 1913 avgjorda besvärsmålet inhämtas följande.
Vid granskning av hydrografiska byråns räkenskaper för år 1910
framställde vederbörande revisor hos kammarrätten en så lydande anmärkning.
»Extra lönetillägg för år 1910 har utbetalts med 700 kronor till
föreståndaren filosofie doktorn A. Wallén, 675 kronor till byråingenjören R.
Smedberg, 675 kronor till byråingenjören J. W. Sandström samt med
200 kronor till vaktmästaren L. Johansson, eller tillsammans 2,250
kronor. Enär på grund av undantagsbestämmelserna i kungörelsen den
22 april 1910 angående extra lönetillägg för samma år åt en del tjänstemän
och betjänte m. m. hydrografiska byråns personal ej kan anses
berättigad till extra lönetillägg, anmärkes ovannämnda belopp, 2,250
kronor, till betalning.»
Efter det förklaring häröver avgivits av Wallén samt vederbörande
revisionstjänsteman inkommit med påminnelser, fann kammarrätten genom
utslag den 29 februari 1912, så vitt nu är i fråga, skäligt att, med
gillande av omförmälda anmärkning, förplikta Wallén att ersätta anmärkta
beloppen, tillhopa 2,250 kronor, honom dock öppet lämnat att i fråga
om de till Smedberg, Sandström och Johansson utgivna beloppen av
vederbörande söka sitt åter efter befogenhet.
I besvären över detta utslag anförde Wallén, bland annat, att
bestämmelserna i villkoren för åtnjutande av extra lönetillägg dittills
icke tolkats på sådant sätt, att de tjänstinnehavare, vilkas avlöningsförmåner
nyreglerats vid riksdagar från och med år 1901, skulle vara utan
vidare uteslutna från dylikt tillägg. Ett stort antal tjänstinnehavare,
vilkas avlöningsförmåner nyreglerats vid dessa riksdagar, hade nämligen
åtnjutit sådant lönetillägg, exempelvis tjänstemännen vid kommerskollegii
arbetsstatistiska byrå. Bestämmelsen syntes i stället hava tolkats
så, att de senare orden i samma moment: »efter andra grunder än dem,
som gällt vid de äldre staternas fastställande» hörde även till »nyreglerade».
Då det emellertid vore tydligt, att för nyreglerade tjänster
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.
några äldre stater icke funnits, syntes det klart, att med orden »de
äldre staterna» i samma moment måste menas de i allmänhet inom
statsförvaltningen rådande normalstaterna. Det syntes alltså böra bero
på, huruvida en nyinrättad tjänst reglerats i överensstämmelse med dessa
äldre stater eller icke, om lönetillägg skulle åtfölja densamma eller ej.
Kammarrättens revisor hade emellertid i påminnelserna anfört, att icke
ens med denna tolkning byråns personal kunde anses berättigad till lönetilllägg,
emedan avlöningsförmånerna dels utginge endast i form av arvoden
utan uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar dels vore utan ålderstillägg.
Häremot invände Wallén, att det enligt äldre stater syntes hava
varit regel, att, då befattningarna varit uppförda på extra stat och avlöningsförmånerna
utgått i form av arvoden, någon uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar
icke förekommit, och denna omständighet borde snaraststödja
hans uppfattning, att byrån nyreglerats efter äldre grunder. Så hade
just för den tjänstinnehavare, med vilkens avlöningsförmåner föreståndarens
för byrån jämnställts, nämligen chefen för Sveriges geologiska
undersökning, innan nyreglering ägde rum, avlöningen utgått utan
någon uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar, och denne hade
likväl åtnjutit extra lönetillägg. Jämväl stadgades i åberopade kungörelsen,
att arvoden hörde till de slag av avlöningsformer, vilka berättigade
till extra lönetillägg. Vad anginge invändningen, att ålderstillägg
ej utginge till byråns personal, vore denna invändning av ingen betydelse
samt för övrigt felaktig, enär byråns vaktmästare åtnjöte ett ålderstillägg
efter samma grunder som övriga vaktmästare på äldre stat.
Wallén anförde vidare, att det varit helt naturligt, att år 1907
byråns personals löner reglerats efter de äldre grunderna, enär endast för
några få av de större ämbetsverken nya löneregleringar då varit genomförda
men icke för de smärre. Men byråpersonalens år 1907 bestämda
avlöningar hade, såsom det också i propositionen framhållits, icke varit definitiva,
utan skulle gälla under en övergångsperiod, tills löneregleringar lör
andra mindre verk hunnit mera allmänt genomföras. Det syntes då uppenbart,
att under denna övergångsperiod samma bestämmelser skulle gälla för
byråns personal som för andra på äldre stat varande verk och sålunda
jämväl denna vara berättigad till de extra lönetillägg, som utginge för
att icke skillnaden i löneförmåner för de nyreglerade och de fortfarande
på äldre stat varande tjänstinnehavarna skulle bliva alltför stor. På
denna sakliga grund hade styrelsen för hydrografiska byrån rekvirerat
extra lönetillägg. Den syntes också fullt sammanfalla med bestämmelserna
i kungörelsen angående extra lönetillägg.
I avgivna utlåtanden hemställde kammarrättens revisor endast,
14
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 52.
att det överklagade utslaget måtte fastställas, varjämte kammarrätten
åberopade utslagets innehåll.
Statskontoret, vars utlåtande jämväl infordrades, anförde däremot
huvudsakligen följande.
»Enligt nådiga kungörelsen angående extra lönetillägg för år
1910 åt en del tjänstemän och betjänte m. m. den 22 april 1910 mom.
3 c) äro från åtnjutande av sådant lönetillägg uteslutna de tjänstinnehavare,
vilkas avlöningsförmåner vid 1901, 1902, 1903, 1904, 1905,
1906, 1907, 1908 eller 1909 årens riksdagar ny- eller omreglerats efter
andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas fastställande.
Uttrycket »efter andra grunder än dem, som» etc. måste härvid uppenbarligen
anses gälla både nyreglerade och omreglerade tjänster. Att,
såsom revisionen velat göra gällande, detsamma skulle hänföra sig till allenast
uttrycket »omreglerats» står i tydlig strid ej endast med bestämmelsens
rent formella avfattning utan även med själva grunden för
ifrågavarande löneförmåns beviljande. Det lärer nämligen vara givet,
att om en nyinrättad tjänst, innan de allmänna grunderna för de från
och med år 1907 verkställda löneregleringarna blivit fastställda, hänförts
till viss normalgrad och avlöningen för densamma upptagits till samma
belopp, som för denna normalgrad bestämts enligt äldre stater, behovet
av löneförbättring för tjänstens innehavare icke är mindre, än om
tjänsten varit uppförd å sådan stat. Vad statsutskottet vid 1902 års
riksdag, då bestämmelsen första gången antogs, i ämnet uttalat, torde
jämväl få anses giva stöd åt riktigheten av denna statskontorets uppfattning.
I de nu ifrågavarande fallen gäller det alltså att undersöka,
huruvida vederbörande tjänster reglerats elter andra grunder än dem,
som följts vid de äldre staternas fastställande.
»Vad då först beträffar byråingenjörstjänsterna, uttalade visserligen
lantbruksstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, såsom av
klaganden erinras, i sitt den 19 december 1900 gemensamt avgivna utlåtande
i ärendet, att byråingenjörerna borde tillerkännas löneförmåner
motsvarande andra gradens tjänster vid centrala ämbetsverk, men föreslogo
dock deras avlöning till allenast 3,500 kronor med två ålderstillägg
å 500 kronor vartdera. Enligt vad som framgår av det vid Eders Kungl.
Maj:ts proposition i ämnet till 1907 års riksdag fogade statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden den 21 december 1906, utgick emellertid
föredragande departementschefen vid sitt förslag till avlöningar för
ifrågavarande tjänster från en annan beräkningsgrund. (Se föregående
redogörelse härför.) — — — Av detta uttalande, som av riksdagen
lämnades utan erinran, framgår alltså med full tydlighet, att man
15
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 52.
vid bestämmande av byråingenjörernas avlöning ansett, att densamma
borde motsvara, icke avlöningen i viss normalgrad utan vad vederbörande
på annat verksamhetsområde skulle kunna förtjäna. Avlöningen
har sålunda reglerats efter andra grunder än dem, som följts vid de
äldre staternas fastställande; och Eders Kungl. Maj:t torde förty finna
kammarrättens utslag i denna del lagligen grundat.).)
»Vidkommande däremot föreståndarens och vaktmästarens avlöningar
hava dessa, såsom framgår av ovanberörda statsrådsprotokoll, —
— — ansetts böra motsvara de till respektive cheferna för de centrala
mindre ämbetsverken och vaktmästarna vid centralt ämbetsverk enligt
äldre stater utgående avlöningar och varken den omständigheten, att de
utgå i form av arvoden eller att, såsom följd härav, någon uppdelning
i lön och tjänstgöringspenningar ej är verkställd, lärer kunna föranleda
till, att de skola anses reglerade efter andra grunder än dem, som tilllämpats
i de äldre staterna — — — —.»
»På grund av vad sålunda anförts får statskontoret i underdånighet
hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t i så måtto ändra kammarrättens
överklagade utslag, att klaganden befrias från återbetalningsskyldighet
för de till föreståndaren och vaktmästaren utbetalda
extra lönetillägg.»
I avgivna påminnelser anförde Wallén följande med anledning av
att statskontoret gjort gällande, att byråingenjörernas avlöningar reglerats
efter andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas
fastställande. Då icke såsom beträffande byråns övriga tjänstemän något
direkt uttalande härom gjorts uti departementschefens yttrande vid propositionen
till 1907 års riksdag, vore denna fråga utan tvivel svår att
avgöra. Man syntes emellertid icke behöva tolka departementschefens
nämnda yttrande såsom ett avståndstagande från förslaget i väg- och
vattenbyggnads- och lantbruksstyrelsernas utlåtande, att byråingenjörerna
borde tillerkännas löneförmåner motsvarande andra gradens tjänster vid
de centrala ämbetsverken. Tvärtom hade detta inneburit ett sakligt
medgivande av riktigheten härav, då avlöningarna av departementschefen
föreslagits att utgå med samma belopp, som enligt äldre stater tillkommit
andra gradens tjänstemän med undantag av att ålderstillägg icke borde
utgå. Statskontorets uppfattning, att byråingenjörernas avlöningar icke
ansetts böra motsvara avlöningen i viss normalgrad utan vad vederbörande
på annat verksamhetsområde skulle kunna förtjäna, vilka båda
synpunkter givetvis icke uteslöte varandra, syntes därför i hög grad
tvivelaktig. I sådana fall syntes det Wallén, som om hänsyn borde
tagas jämväl till sakskäl. Det borde då vara uppenbart, att behovet
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.
av extra lönetillägg icke varit mindre för ifrågavarande tjänstemän med
4,500 kronors avlöning än för övriga tjänstemän med denna avlöning.
Detta syntes även vara av Kungl. Maj:t erkänt, därigenom att Kungl.
Maj:t uti proposition till 1913 års riksdag föreslagit, att i samband med
hydrografiska byråns överflyttande på ordinarie stat lönerna till byråingenjörerna
skulle utgå med fullkomligt samma belopp som för andra
gradens tjänstemän i nyreglerade verk.
Ifrågavarande besvärsmål avgjordes genom Kungl Maj:ts i regeringsrätten
givna utslag den 24 september 1913, varigenom Kungl. Maj:t
icke fann skäl göra ändring i kammarrättens utslag.
Av det vid målets avgörande i regeringsrätten förda protokollet
inhämtas, att regeringsrådet Hederstierna till utveckling av sin mening
yttrade:
»Som beslut om ifrågavarande ämbetsverks inrättande fattats först
efter år 1901, samt, även om antagas kunde, att avlöningsförmånerna
vid ett sålunda inrättat nytt ämbetsverk blivit nyreglerade efter samma
grunder som dem, vilka följts vid fastställande av därförut bestämda
stater, ett dylikt antagande i allt fall beträffande nu förevarande ämbetsverk
får anses sakna fog vid det förhållande, att avlöningsförmånerna
för vissa tjänster vid ämbetsverket nämligen för byråingenjörstjänsterna
icke bestämts efter sistberörda grunder och det tydligen icke kan hava
varit avsett, att vissa tjänster vid det sålunda inrättade nya ämbetsverket
skulle komma i åtnjutande av extra lönetillägg, andra icke,
instämmer jag med majoriteten.»
Regeringsrådet Palmgren var av skiljaktig mening och anförde:
»Enligt den av revisionen åberopade kungörelsen den 22 april
1910 voro från extra lönetillägg uteslutna de tjänstinnehavare, vilkas
avlöningsförmåner vid någon av riksdagarna åren 1901—1909 nyreglerats
efter andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas
fastställande. Som emellertid med avseende å vad i målet blivit upplyst
de arvoden, som vid hydrografiska byråns upprättande år 1907 anslagits
åt där anställda tjänstinnehavare, måste anses hava bestämts efter
samma grunder, som i äldre stater tillämpats å motsvarande befattningshavare,
finner jag de vid byrån anställda tjänstinnehavarna hava varit
berättigade att uppbära de till dem utbetalade extra lönetilläggen och
prövar därför lagligt att, med ändring av kammarrättens utslag, så vitt
det överklagats, ogilla revisionens i målet förda talan.»
Såsom Wallén i sin ovanberörda skrivelse till Kungl. Maj:t uppgivit,
har därefter kammarrätten den 5 november 1913 meddelat utslag
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.
på anmärkningar av enahanda innehåll vid hydrografiska byråns räkenskaper
för åren 1908, 1909 och 1911. Sådana extra lönetillägg hade
utbetalats för år 1908 med 1,000 kronor till Wallén, 495 kronor 15 öre
till byråingenjören Smedberg, 487 kronor 76 öre till byråingenjören
Sandström och 200 kronor till vaktmästaren Johansson eller med tillhopa
2,182 kronor 91 öre samt för vartdera av åren 1909 och 1911
med 700 kronor till Wallén, 675 kronor till vardera av nämnda två
byråingenjörer samt 200 kronor till bemälde vaktmästare eller med tillhopa
för dessa bägge år 4,500 kronor. Kammarrätten förpliktade genom
utslaget Wallén att ersätta de sålunda anmärkta beloppen, tillhopa 6,682
kronor 91 öre, honom dock öppet lämnat att i fråga om de till byråingenjörerna
och vaktmästaren utgivna beloppen av vederbörande söka
sitt åter efter befogenhet.
över Walléns nu ifrågavarande framställning av den 17 december
1913 har statskontoret avgivit infordrat utlåtande den 31 december 1913.
Statskontoret har därvid anfört, att vad som förekommit under den föregående
behandlingen av den numera genom Kungl. Maj:ts ovan omförmälda
utslag till sin lösning bragta frågan, huruvida på grund av
gällande bestämmelser rätt till extra lönetillägg tillkomme hydrografiska
byråns personal, syntes få anses hava ådagalagt, att denna fråga varit
av ganska tvistig natur. Frågan hade nämligen hos olika myndigheter
bedömts på mycket skilda sätt. Om den föreliggande frågan såges
i belysning av vad sålunda förekommit, syntes få medgivas, att
anledning icke saknats varken för chefen för hydrografiska byrån
att rekvirera de ifrågavarande extra lönetilläggsmedlen eller för honom
och övriga tjänstemän å byrån att, sedan medlen till dem utbetalats,
utan tanke på möjligheten av en eventuell framtida återbetalning
använda dem för sina levnadsbehov. Oaktat rättsfrågan numera blivit
slutgiltigt avgjord, måste det, om på denna fråga anlades en billighetssynpunkt,
enligt statskontorets mening anses innebära en icke ringa
grad av hårdhet mot tjänstinnehavarna, därest de ifrågavarande medlen,
av vilka de i god tro varit i åtnjutande, nu skulle av dem återkrävas.
Omständigheterna i förevarande fall vore enligt statskontorets mening
av den säregna beskaffenhet, att eu eftergift av statens rätt i enlighet
med sökandens framställning icke syntes kunna befaras komma att såsom
prejudikat få en mindre önskvärd verkan; och statskontoret tvekade därför
icke att hemställa, huruvida icke Kungl. Maj:t skulle finna skäl vidtaga
åtgärd för att ifrågavarande tjänstemän måtte beredas ersättning för
vad de jämlikt Kungl. Maj:ts merbemälda utslag den 24 september 1913
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 23 käft. (Nr 51—53) 3
Departements
chefen.
18 Kungl. Maj:ts Nåd. Preposition Nr 52.
och kammarrättens utslag den 5 november samma år visat sig hava
återburit till statsverket, dock med avdrag för den till kammarrättens
revision utgående anmärkningsprovisionen.
Sökandens framställning om rätt för hydrografiska byråns personal
att för tiden efter år 1911 uppbära extra lönetillägg ansåge sig statskontoret
däremot icke kunna biträda.
Utlåtande i ärendet har den 19 mars 1914 avgivits jämväl av
kammarrätten efter inhämtande av yttranden av vederbörande revisionstjänsteman
och första revisionskontoret. Revisionen har anfört, att anledning
till anmärkning mot de ifrågavarande utbetalningarna i annat
hänseende än varom i de i ärendet om förmälda mål varit fråga förekomme
endast i den mån, att hydrografiska b}Tråns föreståndare, doktor
Axel Wallén, som under år 1910 uppburit extra lönetillägg med 700
kronor, jämlikt punkten 3:o b) i kungörelsen den 22 april 1910 angående
extra lönetillliigg för år 1910 åt en de! tjänstemän och betjente m. m.
bort uppbära ifrågavarande lönetillägg med allenast 690 kronor, enär
enligt uppbördsboken för Klara uppbördsdistrikt år 1909 hans inkomster
av »tjänst eller pension» uppskattats till 8,010 kronor, vari finge antagas
hava inräknats extra lönetillägg för år 1908 med 1,000 kronor.
Beträffande den anmärkningsprovision, som på grund av de i
ärendet omförmälda utslag tillkomme vederbörande revisionstjänsteman,
har denne anfört, att densamma icke torde böra utgå med högre belopp
än efter 10 procent å de anmärkta beloppen, tillsammans 8,932 kronor
91 öre, eller med 893 kronor 29 öre.
Kammarrätten har förklarat sig anse dess revision berättigad till
det av vederbörande begärda anmärkningsarvodet, 893 kronor 29 öre,
samt vidare anfört, att kammarrätten lika med statskontoret ansåge omständigheterna
i förevarande fall vara av den beskaffenhet, att beträffande
de till betalning fastställda medlen viss eftergift av statens rätt
hade fog för sig. Kammarrätten har för sin del hemställt, att åt
sökanden måtte beredas ersättning för vad han kunde visa sig hava i
anledning av ovanberörda utslag till statsverket återburit efter avdrag
av dels det revisionen tillkommande anmärkningsarvodet och dels ytterligare
10 kronor enligt revisionsavdelningens yttrande. Vidkommande
framställningen i vad den avsåge tiden efter år 1911 instämde kammarrätten
med statskontoret.
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag sådana
särskilda förhållanden föreligga i förevarande fall, att goda skäl före
-
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.
finnas för ett tillmötesgående av sökandens framställning om befrielse
från återbetalning av statsverkets andel i de utdömda beloppen, i den
mån anledning till anmärkning mot desamma icke föreligger i annat
hänseende, än som varit ifråga i omförmälda utslag. Nämnda särskilda
omständigheter göra också, att ett dylikt tillmötesgående icke bör kunna
få karaktären av prejudikat.
I fråga om formen för en sådan åtgärd hava statskontoret och
kammarrätten föreslagit, att ersättning måtte beredas Wallén för vad
han kunde visat sig hava återburit, dock efter visst avdrag. Det synes
mig dock knappast nödigt, att Wallén först återbetalar medlen och
sedan återfår dem. Detta skulle enligt min mening innebära en onödig
omgång. Efter vad jag inhämtat, har Wallén i avbidan på utgången
av nu förevarande framställning ännu icke verkställt någon återbetalning.
Det enklaste synes då vara, att han direkt befrias från att återbetala
större del av de utdömda beloppen än som utgöres av dels anmiirkningsarvodet
och dels ovanberörda särskilda belopp av 10 kronor. Härigenom
undvikes även, att särskilt anslag av statsmedel behöver beviljas
för att bereda Wallén ersättning.
Då emellertid den Wallén ålagda betalningsskyldigheten grundar sig
på av riksdagen fattade beslut i fråga om villkoren för åtnjutande av
extra lönetillägg, torde riksdagens medgivande till befrielsen böra inhämtas.
Framställningen att hydrografiska byråns personal skulle förklaras
berättigad att för tiden efter år 1911 uppbära extra lönetillägg kan jag
däremot i likhet med de hörda ämbetsverken icke tillstyrka.
Jag hemställer därför, att Kungl. Mnj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att föreståndaren för hydrografiska byrån, filosofie doktorn Axel
Wallén må befrias från att av de belopp, som han enligt Kung]. Maj:ts
utslag den 24 september 1913 och kammarrättens utslag den 5 november
1913 i fråga om extra lönetillägg till byråns personal för åren 1908, 1909,
1910 och 1911 förpliktats återbära till statsverket, utgiva mer, än dels
vad som motsvarar det revisionen hos kammarrätten författningsenligt
tillkommande anmärkningsarvode och dels ytterligare 10 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kron.
prinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade, att
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga . . . till
detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Curt Rohtlieb.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1914 B:231 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. ''Maj:ts proposition angående befrielse för föreståndaren för hydrografiska byrån att utgiva viss del av till åte s. 1 i texten