Sök i Ratio Lex

Angående sjöförsvarets ordnande

1914-05-14 · 295 sidor, varav 272 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 272 av 295 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:60, Angående sjöförsvarets ordnande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

1

Nr 60.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående sjöförsvarets

ordnande; given Drottningholms slott den 14

maj 1914.

Under åberopande av bilagda, utdrag av statsrådsprotokollet över

sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels beträffande flottan

att ej mindre till bestridande av kostnaderna under åren 1915—1919

för byggande av tre pansarbåtar, två jagare samt undervattensbåtar bevilja

ett anslag av 32,000,000 kronor samt därav på extra stat för år 1915 anvisa

ett belopp av 6,400,000 kronor, än även medgiva, att Kungl. Maj:t

xnå för nämnda anskaffning av krigsfartygsmateriel disponera de av 1911

års riksdag för nyanskaffning av krigsfartygsmateriel beviljade, ännu icke

använda medel, 3,880,000 kronor, ävensom av 1912 och 1913 års riksdagar

till krigsfartygsmateriel avsatta medel, tillhopa 3,550,000 kronor, eller således

sammanlagt 7,430,000 kronor;

dels ock beträffande kustartilleriet

att besluta, att efter genomförd organisation år 1919 den med

fasta avlöningsförmåner anställda stampersonalen skall utgöras av

1 chef för kustartilleriet (generalsperson); samt

följande på Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen samt

Ålvsborgs och Hemsö kustartillerikårer fördelade personal, nämligen:

2 överstar,

4 överstelöjtnanter,

8 majorer,

28 kaptener av l:a klassen,

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1014. 1 samt. 30 käft. (AV 60.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

24 kaptener av 2:a klassen,

49 löjtnanter,

25 underlöjtnanter,

67 underofficerare av l:a graden,

133 underofficerare av 2:a graden,

253 manskap i l:a lönegraden,

353 manskap i 2:a lönegraden,

425 manskap i 3:e lönegraden,

257 manskap i 4:e lönegraden,

1 regementspastor och

1 fästningspredikant.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Dan. Broström.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

3

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den

14 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

VENN ERSTEN,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Broström, anhöll att i anslutning till

vad hans excellens herr statsministern förut yttrat i frågan om stärkande av

rikets försvarsväseude få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om

grunderna för sjöförsvarets ordnande samt anförde därvid följande.

Dessa grunder utgöra resultatet av ett närmast sedan år 1906 pågående

utredningsarbete, utfört dels av militära myndigheter, dels av kommittéer

eller särskilt tillkallade sakkunniga.

Hans excellens herr statsministern har redan omnämnt, hurusom Kungl.

Maj:t den 5 januari 1906 närmast med anledning av det förändrade

försvarspolitiska läge, vari Sverige genom unionens upplösning kommit,

uppdragit åt cheferna för generalstaben och flottans stab att i samråd utarbeta

förslag till samfälld plan för rikets försvar, vilket uppdrag blev

fullgjort den 18 oktober samma år, då stabscheferna jämväl överlämnade

en översikt av de anordningar, som med avseende å berörda förslag borde

vidtagas till stärkande under fredens dagar av armén och flottan. Samtidigt

avgav chefen för flottans stab förslag till flottans utveckling under

perioden 1908—1913 jämte en redogörelse angående åtgärder, som erfordrades

för att underlätta flottans uppträdande under krig, förslag till far
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

tygens strategiska fördelning under krig och flottans förläggning under

fredstid samt detaljberäkningar beträffande personalbehovet vid mobilisering.

Detta förslag kompletterades med ett den 7 december 1907 av chefen

för flottans stab utarbetat förslag till flottans utveckling efter 1913,

vilket förslag underkastades vidare granskning av marin förvaltningen och

chefen för marinstaben i utredning den 7 juli 1908.

Hans excellens herr statsministern har vidare erinrat, hurusom

Kungl. Maj:t bemyndigat chefen för sjöförsvarsdepartementet att tillkalla

sakkunniga, dels den 14 september 1906 för att biträda med utredning

angående erforderliga förändringar i typerna för flottans stridsfartyg, dels

ock den 7 december 1906 för att verkställa ytterligare utredning i fråga

om vissa av cheferna för generalstaben och flottans stab avgivna förslag

rörande anordnande av vissa örlogsetablissement, förstärkande av det fasta

försvaret åt sjösidan in. m.

Sedan förstnämnda sakkunniga den 9 januari 1907 avgivit sitt betänkande,

och då de på grund av bemyndigandet den 7 december 1906

tillkallade sakkunnigas (»kustförsvarskommissionens») arbete på hösten 1907

närmade sig sin fullbordan (kommissionens betänkande inlämnades den 23

juni 1908), tillsattes den 28 september 1907 en kommitté för granskning

och prövning av de avgivna förslagen till anordningar för rikets försvar.

På grund av framställning från nämnda försvarskommitté tillkallades

genom nådiga breven den 4 december 1908 och den 15 september 1909

sakkunniga för utredning angående lämplig pansarbåtstyp för svenska flottan,

och inlämnade sakkunniga sina betänkanden, de förstnämnda den 27 februari

och de sistnämnda den 9 november 1909. Den 27 november 1909 ingav

försvarskommittén underdånigt yttrande rörande pansarbåt för svenska

flottan, och den 5 december 1910 inlämnade kommittén sitt slutliga betänkande,

vilket innefattade bland annat en avdelning rörande sjöförsvaret

samt ett hemligt betänkande rörande det fasta kustförsvarets stärkande.

Under här ifrågavarande tid hava även en mångfald andra utredningar

blivit gjorda, vilka dels omedelbart berört frågan om sjöförsvarets

ordnande i sin helhet och dels därmed ägt större eller mindre samband,

såsom rörande sjömanskårens organisation, pensionering av manskap, upprättande

av reservstater och ordnande av det militära pensionsväsendet, vidare

angående officers- och underofficersbefordran i flottan, skeppsgosseinstitutionen,

värnplikts- och inskrivningsväsendet vid flottan, marinförvaltningens

organisation, redovisningsväsendet vid marinen, utvidgning eller förflyttning

av Stockholms station, säkerhetstjänsten å fästningarna m. in. Någon

närmare redogörelse för samtliga dessa utredningar torde här icke behöva

ifrågakomma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

o

Slutligen har, såsom hans excellens herr statsministern jämväl anfört,

Kungl. Maj:t under den 1 december 1911 beslutat, att en förnyad utredning

av frågan om försvarsväsendets ordnande skulle äga rum; och tillsattes

i anledning härav sistnämnda dag de fyra försvarsberedningarna.

Frågorna rörande sjöförsvarets ordnande hava härvid blivit handlagda

av andra försvarsberedningen, dock med undantag för frågor rörande

marinens värnpliktsväsende, vilka i likhet med övriga värnpliktsfrågor varit

hänskjutna till fjärde beredningen.

Försvarsberedningarna blevo i början av februari månad 1914 ajournerade

och sedermera genom beslut den 18 nästföljande mars upplösta.

Sedan ministärombyte ägt rum under sistlidne februari månad, framlades

av herr statsministern i yttrande till statsrådsprotokollet över civilärenden

den 3 mars 1914 grundlinjerna till det program för försvarsväsendets

stärkande, som den nya ministären hade för avsikt att tillstyrka

Eders Kungl. Maj:t att föreslå Riksdagen.

I fråga om sjöförsvarets ordnande yttrade herr statsministern sålunda

följande:

»Flottan torde, för att fylla sin uppgift vid rikets försvar, såsom hittills

böra huvudsakligen bestå dels av pansrade artillerifartyg, vilka till sin

storlek måste begränsas så, att de kunna utnyttja våra skärgårdar, dels av

torpedfartyg. För denna flottas utbyggande är särskild plan erforderlig.»

»Flottans väsentligaste del är kustflottan. Denna torde för framtiden

böra omfatta minst två divisioner pansarbåtar om fyra fartyg vardera.

Den första divisionen behöver dock utbyggas med allenast tre nya

fartyg, då i densamma kan ingå den under byggnad varande pansarbåten

Sverige. Därjämte synes kustflottan böra erhålla fyra divisioner jagare,

tillsammans sexton fartyg, samt två divisioner sjögående undervattensbåtar,

båda fartygsslagen av kraftigare typ än den nu förefintliga. Och slutligen

torde såsom för närvarande ett till två minfartyg böra ingå i kustflottan.»

»Utom kustflottan erfordras lokalstyrkor för att biträda vid försvaret

av vissa ur militär eller kommersiell synpunkt särskilt betydelsefulla kustområden.

Härför behöver emellertid icke beräknas annat tillskott av nya

fartyg än redan under byggnad varande eller beviljade undervattensbåtar;

lokalstyrkorna kunna nämligen efter hand förstärkas med en del av de

fartyg, vilka på grund av ålder utrangeras ur kustflottan. Under övervägande

bör dock tagas i vilken utsträckning ytterligare undervattenstorpedfartyg

framdeles böra tillföras dessa styrkor.»

»Det torde även vara erforderligt att organisera en flygfartygsavdelning,

vars fartyg böra stationeras på särskilt viktiga platser.»

»Med hänsyn till nödvändigheten att begränsa flottans personal och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

kostnaderna för materielens vidmakthållande torde en normalplan böra

uppgöras för äldre fartygs förläggning i reserv och ^rangering.»

»Den utredning, som inom försvarsberedningarna förebragts, synes

hava ådagalagt, att kustförsvarets nuvarande anläggningar behöva i avsevärd

mån förstärkas och en befäst replipunkt för flottan anordnas på den

norrländska kusten.»

I anslutning till det sålunda angivna programmet hava inom sjöförsvarsdepartementet

— med biträde av jämligt nådigt brev den 6 sistlidne

mars tillkallade sakkunnige — utarbetats förslag till grunder för

sjöförsvarets ordnande.

Sedan ett preliminärt dylikt förslag till grunder för sjöförsvarets ordnande

blivit uppgjort, har detsamma, i vad beträffar flottan, under den 2

sistlidne april blivit remitterat för yttrande till marinförvaltningen, chefen

för marinstaben, inspektören av flottans övningar till sjöss samt stationsbefälhavarna

i Stockholm och Karlskrona. Beträffande grunderna för det

fasta kustförsvarets ordnande hava yttranden avgivits av marinförvaltningen,

chefen för marinstaben, chefen för kustartilleriet och chefen för fortifikationen.

Kostnadsberäkningarna hava för yttrande remitterats till marinförvaltningen.

Rörande personalbehovet in. m. har yttrande infordrats

från chefen för marinstaben.

I vad angår återgivandet av föregående uttalanden och utredningar

hänföra sig de här föreliggande grunderna i allt väsentligt till vad andra

försvarsberedningen härom anfört, dock att i de frågor, som av beredningen

icke närmare avhandlats eller där ett fullständigande i övrigt ansetts

önskvärt, ytterligare redogörelser blivit gjorda.

Jag anhåller nu att få övergå till framställning av de sålunda utarbetade

»grunderna för sjöförsvarets ordnande», därvid ärenden av hemlig

natur blivit sammanförda till en av två delar, en för flottan och en för

kustartilleriet, bestående hemlig bilaga, vilken torde få biläggas detta protokoll

för att tillhandahållas vederbörligt utskott.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

7

Grunder för sjöförsvarets ordnande.

A. Flottan.

I efterföljande grunder för sjöförsvarets ordnande, i vad angår flottan,

kommer till en början att redogöras för de fartygs slag och fartygstyper,

som anses böra förefinnas i flottan, ävensom den storlek och sammansättning,

som sjöstyrkorna böra äga.

För att uppsätta och vidmakthålla en sålunda erforderlig flotta

måste vissa planer för nybyggnad, överföring, förläggning i materielreserv

samt utrangering av fartyg uppgöras, och lämnas här nedan redogörelse

för dessa planer, med ett gemensamt namn benämnda »flottplan».

Med flottplanen sammanhänga på det närmaste planerna för materielens

förläggning med därtill hörande frågor angående operationsbaser,

ävensom för personalens organisation samt för krigsberedskap och övningar.

I den förut åberopade samfällda planen för rikets försvar, som den

18 oktober 1906 avgavs av cheferna för generalstaben och flottans stab,

uttalades den uppfattningen, att de med planen ifråga sammanhängande

förslagen till arméns och flottans utveckling borde erhålla en tidsbegränsning

av 6 år, omfattande perioden 1908—1913.

De skäl som, vad angår flottan, åberopades för en dylik åtgärd,

anser jag alltjämt giltiga. Teknikens snabba utveckling på det sjömilitära

området gör det hart när fruktlöst att söka överblicka en längre framtidsperiod,

och lör egen del finner jag 5 år vara den tid, som bäst lämpar

sig för ett efter våra förhållanden avpassat nybyggnadsprogram. Givetvis

bör man i flottplanen angiva det mål, till vilket man strävar, och även

söka att beräkna de ekonomiska förutsättningarna för att nå detta mål,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

men planens genomförande kan blott bestämmas för vissa perioder, vilka

böra vara så avpassade, att en taktiskt helgjuten organisation uppnås inom

loppet av varje period.

I vissa länder hava flottplaner blivit antagna och fastställda i form

av lag, men har jag förutsatt att hos oss, där lagstadganden av ifrågavarande

slag icke hava tradition för sig, riksdagen näppeligen skulle vilja

för en längre tid framåt binda prövningen av dessa anslagsfrågor, vilken prövning

ej endast gäller materielen, utan med nödvändighet även måste omfatta

den för materielens handhavande erforderliga personalen. Jag har därför

icke för avsikt att hemställa, att Eders Kungl. Maj:t nu skulle föreslå Riksdagen

att antaga någon flottlag i egentlig mening, utan endast att bevilja de

medel, som erfordras för realiserandet av ett femårigt nybyggnadsprogram.

Det är emellertid erforderligt att fullständiga planer för flottans

uppsättande och vidmakthållande med tillhörande kostnadsberäkningar

framläggas, på det att därigenom en överblick må kunna erhållas över de

anslagsbehov, som sannolikt behöva för olika perioder beviljas eller för

olika år anvisas.

Det är dessa planer, i vad de röra flottan, som jag nu anhåller att

få framlägga.

Vid planernas utarbetande har huvudsyftet varit, att det förut omförmälda,

av herr statsministern i yttrande till statsrådsprotokollet den 3

sistlidne mars framlagda sjöförsvarsprogrammet skall kunna bringas till utförande

på ett sådant sätt, att den för värnandet av vår kust viktigaste

delen av sjövapnet, d. v. s. kustflottan, redan inom de närmaste åren erhåller

en sådan sammansättning, att den kan anses ägnad att åtminstone

något så när motsvara den uppgift, som sjöstyrkan i fråga har att lösa.

Enligt nyssnämnda program böra även lokalstyrkor avses att biträda

vid försvaret av vissa ur militär eller kommersiell synpunkt särskilt betydelsefulla

kustområden. Den omfattning, som kan givas dessa lokalstyrkor,

bliver, då kustflottans behov i främsta rummet måste tillgodoses,

givetvis beroende av den för sjöförsvaret tänkta ekonomiska ramen.

Det visar sig emellertid, att den sammansättning, som lokalstyrkorna

kunna beräknas hava uppnått år 1924, och vilken måste ur militär synpunkt

betecknas såsom önskvärd, icke kan efter sagda år av dem bibehållas,

med mindre den för sjöförsvaret enligt nuvarande förutsättningar

påräkneliga ekonomiska ramen efter hand överstiges, och skulle år 1934

det årliga överstigandet hava uppnått en storlek av omkring 680,000 kronor.

Jag har därför låtit utföra en undersökning över den minskning i

lokalstyrkornas storlek, som skulle bliva nödvändig för att intill år 1934

hålla sjöförsvarsbudgeten inom nyssnämnda ram, och utvisar resultatet av

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

denna undersökning, att av det antal l:a kl. pansarbåtar av nuvarande

typ (5 st.), som eljest skulle jämte Fylgia efter år 1924 hava ingått i

lokalstyrkorna, 3 st. skulle behöva efter hand överföras till materielreserven.

Det lärer emellertid icke vara lämpligt eller ens möjligt att nu avgöra,

huru flottans lokalstyrkor böra vara sammansatta efter år 1924. Det

oaktat har jag för ifrågavarande tid uppgjort beräkningar av personalbehov

och kostnader vid lokalstyrkorna under förutsättning dels av förminskad

dels av bibehållen storlek hos dessa.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 Käft. (AV 60.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Materielen.

Kap. I.

Allmänna synpunkter.

Andra för- I det preliminära betänkande angående sjöförsvaret, som avgivits

ninge/nTytt-av andra försvarsberedningen, och vilket torde få tillhandahållas vederranden

i det börligt utskott, uttalar beredningen följande, i stark sammanfattning här

betänkandet, nedan återgivna allmänna synpunkter beträffande sjöförsvarets ordnande.

Beredningen har utgått ifrån att inom sjöförsvaret måste materielen

vara den grundläggande faktorn, enär av materielens beskaffenhet och storlek

bero såväl personalbehovet som kostnaderna för underhåll och övningar

o. d. Frågan om kostnaderna för materielen äger sålunda avgörande betydelse

för sjövapnets ställning i riksstaten.

Efter en redogörelse för de planer rörande utvecklingen av flottan,

som av myndigheter avgivits under åren 1906 —1911, förklarar beredningen,

att då ifrågavarande utredningar och beräkningar icke ansetts innehålla

någon närmare motivering, särskilt icke beträffande de militära grunder,

enligt vilka de olika planerna uppgjorts, än mindre kunnat giva tillräcklig

ledning för bedömande av frågan om de faktorer, som under nuvarande

förhållanden böra läggas till grund för uppgörande av en allmän

flottplan, hade beredningen föranstaltat om nya utredningar, dels angående

den förändrade uppfattning, som kan hava föranletts av de senaste årens

utveckling inom sjöväsendet och av erfarenheter vid svenska flottans övningar,

dels angående de grunder, efter vilka antalet fartyg av olika slag

beräknats i förut uppgjorda planer till nybyggnader för svenska flottan

och om dessa eller andra grunders tillämpning numera. För att vinna

möjlighet att nedbringa kostnaderna och hålla dem inom en huvudtitel för

sjöförsvaret, vilken motsvarade landets ekonomiska bärkraft och dessutom

stode i lämpligt förhållande till kostnaden för armén, hade beredningen

föranstaltat om ytterligare utredningar, i första hand avseende fartygstyperna.

Jämsides med dessa utredningar hade åtgärder vidtagits för verkställande

av vissa särskilda undersökningar, som stodo i samband med frågan

om fartygstyper och deras användbarhet, nämligen rörande lämplig
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

heten av Dieselmotorer för flottans såväl större som mindre fartyg, rörande

kostnaden för 30''5 cm. kanoner, rörande bestyckning och bepansring å

flottans pansarbåtar samt rörande militärledernas användbarhet, särskilt

för pansarfartyg.

Innan beredningen på grundvalen av sålunda tillgängligt material

kunde bilda sig någon bestämd uppfattning angående de planer för fartygsbyggnader

inom svenska flottan, som borde ifrågakomma, hade beredningen

haft att fastställa vissa normer till ledning för sina beräkningar.

Dessa normer innefattade:

grunder för prisberäkningar;

antagande av viss livslängd för fartyg av olika slag; samt

bestämmande av fartygsslag för kustflottan och lokalförsvaret.

Till beredningens undersökning och uttalanden rörande grunder för

prisberäkningar anhåller jag att i det följande få återkomma.

Beredningen anför beträffande planen för fartygsbyggnader, att denna

bör avse en så lång period att därigenom kan vinnas en överblick över

möjligheterna för en fullständig omsättning av flottmaterielen i dess helhet.

Marinmyndigheterna hade ansett sig kunna för l:a kl. pansarbåtar räkna med

en livslängd i kustflottan av 20 år, och då detta vore den största livslängd,

som kunde beräknas för något fartyg i kustflottan, ägnade sig en period

av 20 år såsom den omloppstid, vilken lämpligen kunde antagas vid uppgörande

av en flottplan. De praktiska förslag till fartygsbyggnader, som

på grundvalen av de allmänna riktlinjerna i en flottplan borde framläggas,

måste däremot begränsas till en kortare period, under vilken nu beräkneliga

priser och nuvarande tekniska förutsättningar kunde antagas i huvudsak

förbliva gällande.

Beredningen hade vid bestämmandet av livslängden för olika fartygsslag

hållit sig till de av vederbörande militära myndighet givna siffrorna och

sålunda i fråga om kustflottan beräknat bland annat för l:a kl. pansarbåtar

20 år samt för jagare och l:a kl. torpedbåtar 16 år.

Detta ansågs emellertid icke utesluta, att i kustflottan kvarhölles

fartyg under längre tid, därest så läte sig göra med hänsyn dels till den

tekniska utvecklingen och dels det lämpliga förhållandet mellan kustflottans

och lokalförsvarets fartyg.

I fråga om fartygsslagen i kustflottan hade beredningen i sina beräkningar

för den allmänna planen ansett sig böra utgå från att i kustflottan

borde under alla förhållanden finnas l:a kl. pansarbdtar, jagare och

l:a kl. undervattensbåtar. Beträffande övriga fartygsslag framhålles bl. a.,

att med vårt lands begränsade tillgångar det vore nödvändigt att de

medel, som kunde bliva att tillgå för fartygsbyggnader, toges i anspråk

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

för så få fartygsslag som möjligt. I följd härav och då kryssarens uppgifter

i krigstid ansågs lämpligen kunna fördelas å sådana fartygsslag,

som i varje fall ändock måste ingå i kustflottan, hade beredningen icke

räknat med byggandet av kryssare för flottan. Likaledes hade beredningen

— i likhet med 1907 års försvarskommitté, ävensom chefen för

marinstaben i yttrande den 17 juli 1913 — icke räknat med byggandet

av särskilt för spaningstjänst avsedda fartyg — spanare.

Rörande torpedfartyg inom kustflottan har beredningen, på sätt närmare

framgår av den utredning rörande fartygstyper, för vilken längre

fram kommer att redogöras, upptagit till behandling olika kombinationer av

större jagare, jagare av ungefär nuvarande typ, förstorade l:a kl. torpedbåtar

samt undervattensbåtar. Den kombination, som beredningen härvidlag

fann hava de mest talande skälen för sig, upptog endast jagare av nuvarande

typ, något förbättrad, samt undervattensbåtar, men icke några torpedbåtar, i

följd varav nybyggnad av dylika fartyg för kustflottan icke ifrågasattes.

Då det nybyggda minfartyget Clas Fleming kunde beräknas bliva

användbart perioden ut, och det icke torde kunna så långt i förväg förutses,

huruvida fartyget vid periodens utgång borde ersättas med ett

nytt, hade beredningen i planen för fartygsbyggnader icke heller upptagit

något minfartyg.

Rörande flottans lokalstyrkor framhålles svårigheten att vinna en

tillförlitlig utgångspunkt för prövning av frågan om dessas lämpliga storlek.

Beredningen hade dock, i vad anginge pansarbåtar i lokalstyrkorna, kunnat

utgå ifrån att härtill skulle avses dels nuvarande 2:a och 3:e kl. pansarbåtar

och dels nuvarande l:a kl. pansarbåtar, allteftersom dessa överfördes

från l:a till 2:a linjen. Beredningen gör icke något uttalande i frågan

huruvida behovet härigenom kan antagas bliva tillgodosett, men anför att

marinförvaltningen och chefen för marinstaben i förslag den 7 juli

1908 angående flottans utveckling efter år 1913 — enär icke för det

dåvarande kunde angivas den nybyggnad, som erfordrades för att i framtiden

vidmakthålla det för lokalförsvaret behövliga antalet 2:a eller 3:e kl.

pansarbåtar — hade lämnat nybyggnaden av dylika fartyg ur räkningen.

I fråga om övervattenstorpedfartyg för lokalstyrkorna hade förutsatts

att kustflottans l:a kl. torpedbåtar och jagare av nuvarande typer

skulle efter fullbordad tjänstgöringstid i första linjen (16 år) övergå

till lokalförsvaret. En överslagsberäkning av antalet nu förefintliga torpedfartyg

i flottan och deras antagna livslängd gåve vid handen, att ännu

tio år härefter ett ej obetydligt antal dylika fartyg vore disponibelt för

lokalförsvaret. Emellertid framhålles, att mot 20-årsperiodens slut någon

ökning måste inträda i beräknade årliga anskaffningskostnader, betingad

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60. 13

av den dåmera erforderliga kostnaden för nyanskaffning av torpedbåtar

för lokalförsvaret.

Vad slutligen anginge undervattensbåtar för lokalstyrkorna, hade beredningen

utgått därifrån, att samtliga nu förefintliga samt under byggnad

eller beställning varande undervattensbåtar skulle tilldelas lokalförsvaret,

vars behov av undervattensbåtar därmed ansåges bliva fullt tillgodosett.

På grund härav kunde nybyggnader av undervattensbåtar för den

närmaste tiden koncentreras på undervattensbåtar av större typ för kustflottan.

Som den för lokalstyrkorna avsedda undervattensbåtsmaterielen

vore helt ny eller icke ens färdig, bleve för lång tid framåt någon nybyggnad

av undervattensbåtar för lokalförsvaret icke erforderlig. Beredningen

hade därför ansett sig kunna lämna kostnaderna för vidmakthållande

av lokalförsvarets undervattensbåtar utanför nybyggnadsplanen, och detta så

mycket mera som undervattensbåtstekniken alltjämt vore stadd i den starkaste

utveckling. Dock erinras att för vidmakthållande av lokalstyrkornas undervattensbåtar

emot 20-årsperiodens slut uppstår behov av ett avsevärt tillskott

till de årliga nybyggnadskostnaderna.

Med hänsyn till vad sålunda blivit anfört om lokalförsvarets stridsfartyg

ansåg beredningen, att flottplanen borde begränsas till kustflottan

med ett visst tillägg för specialfartyg.

Beredningen uttalar vidare, att en plan bör uppgöras dels för

fartygens överförande från kustflottan till andra linjen — lokalförsvaret

eller materielreserv — samt för deras eventuella ^rangering, dels rörande

organisationen av denna andra linje.

Beredningens preliminära betänkande angående sjöförsvaret blev i Chefens för

anledning av beredningens hemställan remitterat till chefen för manlista- mannsuiben

ben och inspektören av flottans övningar till sjöss för inhämtande av inspektörens

deras yttranden över det i betänkandet framlagda förslaget till flottplan

m. m., och äro sådana yttranden avgivna av marinstabschefen den 12 samt till sjöss

av inspektören den 11 januari 1914. yttranden.

Emot beredningens här omförmälda allmänna synpunkter beträffande

fartygsslag och fartygs livslängder hava ifrågavarande myndigheter icke

haft något att erinra.

Till eu början torde såsom eu utgångspunkt kunna fastslås, att Departeflottans

materiel bör, enligt vad hittills varit fallet och såsom även be- chjflns

redningen förutsatt, uppdelas i kustflotta och lokalstyrkor (lokalförsvar). yttrande.

1 vad andra försvarsberedningen uttalat rörande här anförda allmänna

synpunkter instämmer jag till alla väsentliga delar. Jag anser

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

sålunda, att, förutom vad som må erfordras i fråga om specialfartyg, kustflottans

nybyggnader böra omfatta l:a kl. pansarbåtar, jagare, l:a kl. undervattensbåtar

och minfartyg, varemot torpedbåtar, såsom ock beredningen

förutsätter och myndigheterna tillstyrka, icke böra framdeles ingå i

kustflottan. Intill dess det för kustflottan avsedda antalet jagare anskaffats,

bör dock erforderligt antal torpedbåtar tillhöra kustflottan. Jag

förbiser ingalunda det stora värde, som för spaningstjänst särskilt byggda

fartyg skulle tillföra kustflottan, men då de ekonomiska skälen nödvändiggöra

att nybyggnaderna begränsas till de i första hand viktiga fartygstyperna,

har jag, i likhet med andra försvarsberedningen, icke räknat

med anskaffning av särskilda för spaningstjänst byggda fartyg. Lokalstyrkornas

materiel bör omfatta visst antal av nuvarande l:a kl. pansarbåtar,

som upphört att tillhöra kustflottan, ävensom ett antal av de nuvarande

mindre pansarbåtarna, jämte övervattenstorpedfartyg — däribland sådana

torpedbåtar och jagare, som upphört att tillhöra kustflottan — och de undervattensbåtar,

som för närvarande äro förefintliga samt under byggnad eller

beställning. Givetvis böra minfartyg också ingå i lokalstyrkorna.

I likhet med beredningen och på de grunder, den anfört, anser jag

att nybyggnadsplanen bör begränsas till kustflottan, under det att kostnaderna

för vidmakthållande av lokalförsvarets fartygsmateriel genom nybyggnad bör

kunna lämnas utanför nybyggnadsplanen, dock under erinran att flygbåtar

måste anskaffas för lokalstyrkorna och att mot 20-årsperiodens slut behov uppstår

av ett tillskott i nybyggnadskostnaderna för lokalstyrkornas fartyg. Vad

pansarbåtar vidkommer, måste sålunda vid denna tid upptagas till prövning

frågan, huruvida de nuvarande l:a kl. pansarbåtarna, av vilka dåmera endast

ett fåtal ej överskridit den förutsatta åldersgränsen för tjänstgöring i

lokalstyrkorna, böra ytterligare kvarhållas eller delvis ersättas genom nybyggnad

av särskilda, för lokalförsvaret avsedda mindre pansarbåtar. Vad

torpedfartyg vidkommer måste, såsom beredningen anfört, en nyanskaffning

komma till stånd vid olika tider av perioden, huvudsakligen mot slutet;

huruvida denna nyanskaffning vid sidan av undervattensbåtar jämväl bör

omfatta övervattenstorpedfartyg, torde emellertid ej nu kunna avgöras.

Förutom förutnämnda stridsfartyg, nämligen pansarbåtar, övervattenstorpedfartyg,

undervattensbåtar och minfartyg, omnämner beredningen även

»specialfartyg, verkstadsfartyg, depåfartyg, övningsfartyg för skeppsgossar

m. in. dylikt».

Med specialfartyg kommer i det följande att förstås nedan angivna, för

en del olika uppgifter inom sjöstyrkorna erforderliga stridsfartyg, nämligen

tender till pansarbåtar i kustflottan,

flottilj chefsfartyg för torpedbåtar,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

depåfartyg för undervattensbåtar,

depåfartyg för flygbåtar samt

kanonbåtar.

Till särskilda ändamål erfordras inom sjöstyrkorna, vid sidan av

stridsfartygen, även träng fartyg, nämligen:

sj ömätningsfartyg,

verkstadsfartyg,

dykerifartyg,

isbrytarfartyg,

lasarettsfartyg,

sjuktransportfartyg,

transportfartyg och

vattenfartyg.

Förutom nu nämnda olika slag av stridsfartyg och trängfartyg hava

sjöstyrkorna behov av följande båtar in. m., nämligen:

flygbåtar,

vedettbåtar och

pråmar.

Behovet av fartyg inom vissa fartygsslag kan vid mobilisering

i stor utsträckning eller uteslutande tillgodoses på det sätt, att förhyrd

eller rekvirerad materiel tages i anspråk. Vad stridsfartyg beträffar måste

en sådan åtgärd emellertid vara att betrakta såsom en nödfallsåtgärd, vilken

endast kan ifrågakomma för minfartyg och kanonbåtar. Sådant förhyrt

(rekvirerat) fartyg benämnes i det följande respektive »hjälpminfartyg» och

shjälpkanonbåt». Bland trängfartyg och båtar förekomma lasarettsfartyg och

vedettbåtar, dels såsom flottans materiel och dels såsom förhyrd (rekvirerad)

materiel; i sistnämnda fallet benämnes materielen »hjälplasarettsfartyg»

och »hjälpvedettbåt».

Till vissa slag av specialfartyg, trängfartyg och båtar torde en del

stridsfartyg kunna överföras, efter det de passerat gränsen för livslängden

i kustflotta och lokalstyrka och eventuellt efter vidtagande av vissa förändringar.

I denna sin nya tjänst, som ställer mindre krav på materielen

än tjänsten såsom stridsfartvg, kunna de kvarhållas visst antal år utöver livslängden.

På så sätt kunna torpedkryssare användas såsom tender eller

såsom flottiljchefs- eller depåfartyg, jagare såsom kanonbåtar samt torpedbåtar

såsom vedettbåtar. Genom dylik åtgärd kunna nybyggnaderna inom

ifrågavarande fartygsslag minskas eller helt utgå.

De olika slag av fartyg m. m., som enligt vad ovan anförts inom

flottan förekomma för krigsbruk, framgå av efterföljande tablå över benämningar

å fartyg och båtar m. m.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

För fredsbruk erfordras förutom här ovan nämnda fartyg in. m. av

olika slag en del andra fartyg, såsom övningsfartyg, logements- och kasernfartyg

m. fl., till vilka hänsyn emellertid icke behöver tagas i detta sammanhang.

Den av beredningen föreslagna omloppstiden av 20 år för uppgörande

av en nybyggnadsplan synes mig lämplig, och kommer denna tid här

nedan att räknas från och med år 1915 till och med år 1934. Förslag till

fartygsbyggnader böra, såsom beredningen föreslår, inskränkas till kortare

perioder, och komma dessa här nedan att utgöra fyra 5-årsperioder, omfattande:

l:a perioden 1915—1919, 2:a perioden 1920—1924, 3:e perioden

1925—1929 samt 4:e perioden 1930—1934.

De av beredningen föreslagna livslängderna för fartyg i kustflottan,

nämligen för l:a kl. pansarbåtar 20 år samt för jagare och l:a kl. torpedbåtar

16 år, synas böra tillämpas, den förstnämnda jämväl på nuvarande

pansarkryssare och minfartyg samt den sistnämnda jämväl på nuvarande

torpedkryssare. Livslängden i lokalstyrkorna bör för pansarbåtar, pansarkryssare

och minfartyg utgöra ytterligare 10 år samt för torpedkryssare,

jagare och l:a kl. torpedbåtar ytterligare 8 år. I följd härav bliver totala

livslängden för pansarbåt, pansarkryssare och minfartyg 30 år samt för torpedkryssare,

jagare och l:a kl. torpedbåt 24 år; sistnämnda antal år bör jämväl

utgöra livslängden för torpedbåtar, vilka under hela sin tjänstetid tillhöra

lokalstyrkorna. Den av beredningen förutsatta livslängden för kustflottans

undervattensbåtar, vilken framgår av hemliga bilagan till detta protokoll,

anser jag lämpligt avvägd, och torde samma totala livslängd jämväl böra

beräknas för sådana nu förefintliga eller under byggnad varande undervattensbåtar,

som efter att hava tillhört kustflottan överförts till lokalstyrkorna.

För sådana undervattensbåtar, som under hela sin tjänstetid

tillhöra lokalstyrkorna, torde ävenledes kunna fastställas en livslängd enligt

beredningens förslag.

Det torde emellertid få påpekas, att de här förutsatta livslängderna

äro avsevärt långa i förhållande till de i utländska mariner antagna. Till

stöd för denna uppfattning anhåller jag få anföra marinförvaltningens

yttrande den 4 nästlidne april över preliminärt föreslagna grunder till

sjöförsvarets ordnande, vari bland annat uttalas, att de förutsatta normallivslängderna

i regel äro längre än vad man räknar med inom främmande

mariner, för vilka byggnadsplaner blivit uppgjorda, samt att, beträffande

särskilt undervattensbåtar, erfarenhet ännu saknades om, huru lång tjänstetid

för dem bör beräknas; den angivna livslängden syntes vara hög, icke

minst i betraktande av att detta vapen ännu befinner sig i stark utveckling

med möjligheter till omdaning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

17

Tablå över benämningar å fartyg och båtar m. m.

Fart

y g s s 1

a g.

1

Anmärkningar.

Flottans materiel.

Förhyrd eller rekvire- rad materiel.

l:a kl. pansarbåt

__

2:a kl. >

—

Artillerifartyg

3:e kl. >

—

Pansarkryssare

Torpedkryssare

::

(.Benämnas gemensamt

( kryssare.

Jagare

l:a kl. torpedbåt

__

1 Benämnas gemensamt

!• övervattenstorped-

Stridsfartyg

Torpedfartyg

2:a kl. >

l:a kl. undervattensbåt

—

1 fartyg.

2:akl. >

—

Minfartyg . .

Minfartyg

Hjälpminfartyg

Tender

—

Flottiljchefsfartyg

—

Specialfartyg

Depåfartyg för under- vattensbåtar.

—

Depåfartyg för flyg- båtar.

—

Kanonbåt

Bjälpkanonbåt

Sjömätningsfartyg

Verkstadsfartyg

—

i

—

Dykerifartyg

Träng förty g

Lasarettsfartyg

Isbrytarfartyg

Hj älplasarettsfartyg

—

Sjuktransportfartyg

—

Transportfartyg

—

Vattenfartyg

Flygbåt

—

Båtar m. m.

.......

Yodettbåt

Hjälp vedettbåt

Pråm

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1014. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Den tid, under vilken förut oinnämt kvarhållande såsom specialfartyg

m. rn. utöver angiven livslängd kan äga rum, torde icke böra utsträckas

längre än till högst 16 år för förutvarande torpedkryssare, jagare och

torpedbåtar, varigenom den sammanlagda tid, under vilken dessa fartyg

skulle komma till användning, bleve 40 år. Marinförvaltningen har i sitt

förut omnämnda yttrande över preliminärt föreslagna grunder för sjöförsvarets

ordnande uttalat, att denna förlängda tjänstetid vore högt tilltagen

för jagare och torpedbåtar; härvid torde dock få erinras, att den sålunda

föreslagna tiden utgör en maximitid, vilken i regel icke torde komma att

behöva i sin helhet tagas i anspråk.

Under alla förhållanden får man icke lämna ur sikte, att, där så

prövas erforderligt, smärre avvikelser från de här föreslagna principerna i

fråga om fartygens livslängd måste göras i ena eller andra riktningen.

Dylika avvikelser kunna bliva nödvändiga, bland annat för att vid överföring

till lokalstyrka de taktiska förbanden i möjligaste mån må kunna

sammanhållas, ökning av livslängden torde emellertid i varje fall böra

betraktas som en nödfallsåtgärd.

I detta sammanhang torde få erinras, att begreppen kustjiotta och

lokalstyrka ofta blivit likställda med l:a linjen och 2:a linjen, varigenom

en förblandning av dessa begrepp och deras betydelse lätt uppstår.

Till undvikande härav komma i det följande begreppen kustflotta

och lokalstyrka att hänföras endast till frågan om fartygsmaterielens indelning

och förläggning, och kommer fartygsmaterielen sålunda att anses

tillhöra antingen kustflottan eller lokalstyrka, vara förlagd i materielreserv

eller vara utrangerad och i sistnämnda fall alltså disponibel för försäljning.

Begreppen l:a och 2:a linjen hänföras i stället till frågan om fartygens

bemanning, vilken fråga i sin ordning sammanhänger med frågorna

om krig sb er edskap och övningar på sådant sätt,

att med l:a linjen förstås de kustflottan eller lokalstyrka tillhörande

fartyg, för vilka fullständig bemanning av såväl stam som reserv och värnpliktiga

finnes i tjänstgöring, och äro dessa fartyg antingen rustade för

övning eller förlagda i beredskap; och

att med 2:a linjen förstås övriga kustflottan eller lokalstyrka tillhörande

fartyg, för vilka endast en mindre stambemanning finnes i tjänst, under

det att återstående bemanningsbehov är avsett att utfyllas med personal

av reserv och värnpliktiga, som inrycker vid mobilisering, och äro dessa

fartyg samtliga förlagda i beredskap.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

19

Kap. II.

Till nybyggnad ifrågakommande fartygstyper.

Pansarbåtar.

I fråga om de fordringar, vilka böra ställas på pansarbåtar för Äldre

svenska flottan, och de förslag till typer, som på grund härav framställts, ityrfrågan

äro utredningar verkställda av 1879 års certkommitté, 1882 års sjöförsvarskommitté,

1892 års certkommitté, 1901 års sjökrigsmaterielkommitté

samt åren 1906, 1908 och 1909 tillkallade sakkunnige, ävensom 1907 års

försvarskommitté och i statsverkspropositionen till 1911 års riksdag.

För huvudinnehållet i samtliga dessa utredningar med undantag av

den sistnämnda redogöres i andra försvarsberedningens preliminära betänkande

angående sjöförsvaret sålunda:

>1879 års certkommitté (betänkandet av år 1880) ansåg det såsom

ett oeftergivligt krav, att våra pansarfartygs svåra artilleri borde i genomträngningsförmåga

och verkan i övrigt kunna ''något så när mäta sig med

och motsvara artilleriet och pansaret på de fientliga skepp, mot vilka vi

antagligen komma att försvara oss’. Den av kommittén föreslagna kanontypen

för pansarbåt (2 5''4 cm. kanon, längd 26 kaliber) beräknades av kommittén

kunna genombryta pansaret på varje krigsskepp, som på den tiden

tillhörde någon av östersjöstaternas flottor. Farten, som av kommittén

föreslogs (13 knop), var i allmänhet något så när jämngod med den hos

stormakternas pansarfartyg, även de större, pansaret jämförelsevis svagare.»

»1882 års sjöförsvarskommitté ansluter sig till 1879 års certkommittés

förslag och gör det generella uttalande, att våra krigsfartyg med hänsyn

till fart och sjöduglighet böra vara så beskaffade, att de ''kunna hastigt

förflytta sig till vilken hotad punkt som helst av vår långsträckta kust’ och

beträffande pansar och bestyckning så starka, ''att de, där förhållandena

icke äro allt för ogynnsamma, förmå att upptaga strid mot fiendens pansarfartyg;

de måste kunna utföra den väpnade rekognoscörens roll och

när tillfälle därtill yppar sig, angripa fiendens transportflotta, vare sig

under vägen eller vid själva landningstillfället’.»

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

»1892 års certkommitté synes hava ansett enahanda jämförbarhet erforderlig

som de båda föregående kommittéerna, finner grovleken på bestyckningens

svåra kanoner tillfredsställande, men fordrar ökat pansarskydd,

ökad fart och mera snabbskjutande kanoner för det medelsvåra och

lätta artilleriet.»

»Inom 1901 års sjökrigsmaterielkommitté uppställes formeln: överlägsenhet

eller likställighet hos fåra pansarfartyg åtminstone i något hänseende

gentemot fiendens starkaste och snabbaste fartyg. Kommitténs majoritet

framhåller det befogade i en sådan princip, men av ekonomiska

skäl och med hänsyn därtill, att deplacementet å våra pansarbåtar, om de

skola kunna manövrera i skärgårdarna, måste begränsas till högst omkring

4,000 ton, stannar kommittémajoriteten vid ett förslag, som utan att avse

dylik överlägsenhet eller likställighet likväl skulle vara ägnat att höja

våra pansarbåtars stridsvärde. Kommittén fann våra dåvarande pansarbåtar

vara till fullo jämngoda med ''främmande mariners kustförsvarsfartyg

av ungefärligen motsvarande dimensioner’; och med hänsyn till utvecklingen

inom andra mariner ansåg kommittén, att våra pansarbåtar borde

vara så kraftiga, att de, ''då omständigheterna ej äro allt för ogynnsamma,

kunna upptaga och uthärda strid även med fiendens starkaste och snabbaste

fartyg, på det att tillfälle skall kunna givas åtminstone en del av

vår huvudstyrka att uppnå det offensiva målet’, blockadbrytning och anfall

på en transportflotta. En följd härav vore, att ju större antal pansarbåtar

som kunde insättas i det offensiva företaget, ju större utsikt förefunnes

till framgång. Kommittén framlade under denna motivering förslag

till en pansarbåt med programmet: fartökning av minst en halv knop

(från 16‘5 till 17), mera utbrett pansarskydd samt ökning av de medelsvåra

(15 cm:s) kanonernas antal (från 6 till 8) med bibehållande av det

svåra artilleriet vid 2 st. 21 cm. kanoner. Detta program innebar i stort

sett bibehållande och befästande av överlägsenhet gentemot de flesta moderna

pansarkryssare i fråga om bepansring. I alla övriga hänseenden

förelåg underlägsenhet, sålunda gentemot slagskeppen i fråga om bl. a.

fart, artilleri och pansar samt gentemot pansarkryssarne i fråga om fart

och artilleri. Förslaget, som gav upphov till pansarbåten Oscar II,1 avsåg

en typ om 3,950 ton, beräknad att med en ammunitionsutredning kosta

6,225,800 kronor.»

»Två reservanter, herrar Dyrssen och Dahlgren, uppställa kravet: likställighet

i fart gentemot slagskeppen (18 knop) samt bibehållande och

1 Pansarbåten Oscar II är rätteligen den typ, som angavs i herrar Dyrssens och Dahl

grens i det följande nämnda reservation.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 60.

befästande av överlägsenheten i bepansring gentemot pansarkryssarna. En

reservant, herr Wrangel, fordrade överlägsenhet eller åtminstone likställighet

gentemot slagskeppen i fart samt bibehållande och befästande av överlägsenhet

gentemot pansarkryssarna i fråga om bepansring, ävensom överlägsenhet

eller i varje fall likställighet gentemot pansarkryssare beträffande

artilleri.»

Beredningen anför vidare, att 1906 års typsakkunnige i avseende å

pansarbåtstyp för den svenska flottan uppställde såsom grundläggande

fordringar, att farten skulle vara överlägsen de utländska slagskeppens,

samt att bestyckningen skulle dels i effekt vara jämförlig med dessa fartygs

så att den på de antagligaste stridsavstånden, 5- å 6,000 meter,

måtte kunna genomslå allt det pansar som skyddar slagskeppens artilleri,

och dels kunna jämställas med artilleriet på pansarkryssarna inom de allra

flesta utländska mariner samt dessutom med sina kraftigaste kanoner kunna

på de antagligaste stridsavstånden genomslå dessa fartygs starkaste pansar.

I fråga om bepansring framhöllo sakkunnige såsom en oeftergivlig fordran,

att vattenlinjepansaret sträcktes till fartygets hela längd, varjämte —

''med hänsyn till de ökade kraven på fartygets förmåga till taktiskt uppträdande

mot bl. a. moderna pansarkryssare’ — föreslogs, att pansarets

maximitjocklek ökades till 200 mm — från 150 mm på Oscar II. Sakkunnige

föreslogo i enlighet härmed en pansarbåtstyp (A) om 7,500 ton

med 21 knops fart, bestyckning av 4 st. 28 cm., 4 st. 19''4 cm., 11 st.

10''5 cm. och 4 st. 37 mm. kanoner samt pansarskydd utefter hela vattenlinjen

och med en maximal tjocklek av 200 mm. Kostnaden beräknades

till 13,450,000 kronor, däri ingick priset för två ammunitionsutredningar,

1,806,000 kronor. Beredningen fortsätter sålunda.

»1908 års pansarbåtssakkunnige hade endast att åvägabringa utredning

angående sättet och kostnaderna för uppbringande av farten hos den av

1906 års sakkunniga föreslagna typen (typ A) till 23 ä 24 knop1 samt

avgiva alternativa förslag till utveckling av å ena sidan den utav 1901

års kommitté framlagda och av herr Wrangel förordade typen (n:r 3), om

4,800 tons deplaceinent, 18 knops fart samt bestyckning med 4 st, 21 cm.

8 st. 15 cm, 12 st, 57 mm. och 3 st. 37 mm. kanoner, till en beräknad

kostnad av 7,762,000 kronor, en ammunitionsutredning häri inbegripen1 2

samt å andra sidan den senast byggda pansarbåten Oscar II. 3 Dessa sak
1

Denna nya typ betecknades som typ B.

2 Denna nya typ betecknades som typ B, artilleriet hade enligt åt sakkunniga givet

direktiv utbytts mot 2 st. 25.4 cm., 4 st. 19.4 cm. samt lämpligt antal 10.6 cm. kanoner, ökad fart.

3 Denna nya typ betecknades som typ B med 2 st. 30.5 cm. kanoner samt medelsvårt

och lätt artilleri som å Oscar II.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

kunniga,. vilka tillsattes på framställning av 1907 års försvarskommitté,

nämna ej något om förhållandet mellan svenska pansarbåtar och utländska

mariners pansarfartyg (slagskepp och pansarkryssare). Förutsättningen för

de sakkunniges ifrågavarande uppdrag var dock, att den relation, som i

nämnda hänseende av 1906 års sakkunniga förordats såsom behövlig, ansågs

böra allt framgent bibehållas. De sakkunniges tillsättande var sålunda, i

enlighet med försvarskommitténs framställning, motiverat därmed att 1909

års pansarbåtsförslag icke längre syntes kunna tillförsäkra denna typ överlägsenhet

i fart gentemot utländska mariners slagskepp.»

»1909 års pansarbåtssakkunniges uppdrag var att dels efter vissa, i

förordnandet angivna förutsättningar och önskemål utarbeta alternativa

förslag till utveckling av förut (av 1908 års pansarbåtssakkunniga) framlagda

olika typförslag och dels avgiva yttrande, i vad mån de olika pansarfartygstyper,

som efter de givna direktiven bleve framlagda, kunde förväntas

bliva i stånd att fylla de uppgifter, som under en strategisk defensiv

böra tillkomma svenska flottans sjögående fartyg. I sistnämnda hänseendet

och efter eu undersökning rörande stridsfartygsmaterielens, särskilt

pansarfartygens (slagskepps och pansarkryssares) utveckling under tiden efter

år 1906 (alltså under perioden 1907—november 1909), förklara 1909 års

pansarbåtssakkunnige, att då sammansättningen av de utländska marinerna

icke undergått någon förändring under nämnda period, så torde samma

huvudegenskaper nu som vid periodens början böra fordras av svenska

flottans sjögående pansrade fartyg. Sakkunnige tillkännagiva alltså sin anslutning

till 1906 års typutredning beträffande de huvudegenskaper, som

böra fordras av våra pansarbåtar, samt angiva dessa fordringar sålunda

bl. a.: fart, överlägsen nu befintliga eller projekterade slagskepps; artilleribestyckning:

kanoner, som i effekt kunna jämföras med de kraftigaste

kanoner på utländska slagskepp, och som på antagliga stridsavstånd kunna

genomslå dessa kanoners pansarskydd, varförutom artilleriet borde kunna

jämnställas med artilleriet på de flesta pansarkryssare samt genomslå dessas

kraftigaste pansarskydd; bepansring: hela vattenlinjen skyddad av pansar,

vars tjocklek utanför vitala delar av fartyget borde möjliggöra ett taktiskt

offensivt uppträdande mot utländska pansarkryssare. Sakkunnige förordade

typen F (11,614,800 kronor), under förutsättning att ekonomiska hänsyn

skulle omöjliggöra antagandet av en pansarfartygstyp med så hög anskaffningskostnad

som typen B (13,700,000 kronor).»*

»1907 års försvarskommitté åberopar i sitt betänkande 1909 års sak- 1

1 Dessa sakkunniga framlade alternativa typer: D1 med 2 st. 25.4 cm. k., D, med

4 st. 25.4 cm. k., Ex med 2 st. 30.6 cm. k. samt E2 och F med 4 st. 28.3 cm.’k.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

kunnigeutlåtande i föreliggande ämne samt betecknar såsom oawisligen

nödvändig ’en betydande utveckling av vår senaste pansarbåtstyp’, nämligen:

sådan fart och sjöduglighet, att fartygen kunna nå en fientlig armés

operations- och förbindelselinje över havet, sådant artilleri, att de kunna

därefter gå till anfall, och att de även på de längsta stridsavstånden kunna

göra fientliga pansarfartyg skada, samt ett pansar, som nöjaktigt skyddar

vattenlinje, artilleri och vitala delar. Ingen typ med lägre stridsvärde än

i^-båten finner kommittén sig kunna förorda.»

I typfrågan reserverade sig herr Sidner, som, yttrar beredningen

vidare, »finner E-typen vara både för stor och för dyrbar för oss» samt härvid

anför, »att i förhållande till stormakternas pansarfartyg bliva de pansarbåtar,

vi ha råd att skaffa oss, ändå icke att anse för annat än snabbgående

bepansrade, starkt bestyckade, men såsom stöd för vårt rörligaste försvar

(jagare, torped- och undervattensbåtar) likvisst behövliga kanonbåtar. Herr

Sidner förordar -typen (5,600 ton: 23 knops fart, 2 st. 25,4 cm., 4 st.

19,4 cm. och 7 st. 10,5 cm. samt 2 st. 37 mm. kanoner). Inom den beräknade

kostnaden, 9,114,000 kronor, anser reservanten denna typ kunna förbättras.»

I fråga om vad som i statsverkspropositionen till 1911 års riksdag

anföres rörande typfrågan anhåller jag att få hänvisa till sagda proposition. I

I typfrågan har andra försvarsberedningen föranstaltat om nedan omförmälta

utredningar.

På beredningens hemställan har marindirektören Engström under

februari 1913 hållit föredrag inför försvarsberedningarna över ett av honom

utarbetat förslag till »svenskt pansarskepp med 30.5 cm. kanoner».

Därefter har beredningen hemställt om utredning genom chefens för

marinstaben. försorg angående lämplig pansarbåtstyp för svenska flottan,

därvid särskilt borde till skärskådande upptagas dels pansarbåten Sveriges

cert, dels nyssnämnda förslag av marindirektören Engström.

Genom skrivelse den 21 juni 1913 avgav chefen för marinstaben den

sålunda begärda utredningen i vad den vidkom en jämförelse mellan pansarbåten

Sverige och det s. k. »förslaget Engström», för vilken utredning lämnas

följande sammanfattning:

»Emot förslaget Engström, vilket avser en pansarbåtstyp om 6,000

tons deplacement, anordnad för eldning med olja såsom normalt bränsleförråd

och med 18''5 knops fart, bestyckad med 3 st. 30''5 cm. och 6 st.

15 cm. kanoner jämte ett antal lättare pjäser, anmärkes, att deplacementet

beräknats 470 ton för lågt, samt att fartygets djupgående måste ökas med

0*3 meter till 5''9 meter med normalt bränsleförråd, varjämte vissa betänk
-

Av andra

försvarsberedningen

föranstaltade

utredningar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

ligheter uttalas, dels mot systemet med oljeeldning på våra örlogsfartyg

under nuvarande förhållanden, så länge icke för ångpanneeldning lämplig

brännolja i tillräckliga kvantiteter och till måttligt pris kan framställas

inom landet, och dels, ur eldledningssynpunkt, emot inskränkningen av

antalet svåra kanoner från 4 till 3. Vidare anmärkes, att den av marindirektören

Engström beräknade kostnaden för ifrågavarande pansarbåtstyp,

eller 9 miljoner kronor, utom ammunitionsutredning, vore allt för låg och

rätteligen borde upptagas till 11,060,000 kronor eller inberäknat kostnaden

för IV2 ammunitionsutredning till 12,340,000 kronor. Marinstabschefen

sammanfattar jämförelsen mellan typen Sverige och »förslaget Engström»

sålunda: ''överlägsenhet, av betydenhet finnes hos förslaget Engström i de

svåra projektilernas sprängverkan och genomträngningsförmåga. överlägsenhet

av betydenhet finnes hos pansarbåten Sverige i fart, de svåra kanonernas

antal, de svåra kanonernas uppställning, de medelsvåra kanonernas

antal, manövertornets beskaffenhet samt bränsleförrådets sammansättning.’

Slutligen framhålles, att då numera 30*5 cm. kanonen icke längre vore den

kraftigaste artilleripjäs, som användes på slagskepp, utan betydligt kraftigare

svåra kanoner å dem införts, så kunde icke längre ifrågasättas att förse

fartyg med så begränsat deplacement som våra kustpansarfartyg med svåra

kanoner av de grövsta kalibrar som förekomme; och vid sådant förhållande

vore det icke tillrådligt, ''att, såsom i förslaget Engström, göra stora uppoffringar

i fart m. m. för att kunna utbyta 4 st. 28 cm. kanoner mot 3

st. 30 cm. kanoner’.»

Den begärda utredningen rörande lämplig pansarbåtstyp lämnas av

chefen för marinstaben i skrivelse den 17 juli 1913, vilken skrivelse innehåller

i ett sammanhang utredning angående jämväl övriga fartygstyper

för svenska flottan m. m. För denna utredning lämnas i beredningens

preliminära betänkande angående sjöförsvaret en redogörelse, som i vad

angår frågan om lämplig pansarbåtstyp innehåller bl. a. följande:

»Marinstabschefen fäster huvudsaklig vikt vid att fartyget erhåller hög

fart, men anför tillika, att såsom en grundläggande faktor bör uppställas den

fordran, att fartyget i fråga om styrka icke bör äga svagare effektivitet

än Sveriges typ. I dessa hänseenden yttras bl. a. följande: ''Det har för

svenska förhållanden framställts såsom ett alternativ att bygga mindre

pansarbåtar med lägre fart, försedda med svårt artilleri och god bepansring,

avsedda att uppträda allenast i skärgårdarna. Detta skulle emellertid

medföra en omläggning i de principer, enligt vilka det svenska sjöförsvaret

hittills varit och allt fortfarande bör vara organiserat. Det återstår då i

stället att tillgripa ett annat alternativ genom att med användande av den

hittills följda principen för svenska sjöförsvaret bygga pansarbåtar, som

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

25

förena god artilleristisk kraft och gott pansarskydd med hög fart, och

vilka äga förmåga att med framgång uppträda jämväl på öppen kust.

Dessa fartyg äro icke direkt avsedda att med sitt artilleri utgöra den taktiska

kraft, med vilken en motståndares slagfartyg i oupphörliga anfall

skola oroas och skadas; denna kraft får hos oss fastmera sökas hos torpedfartygen

och minorna. Men de skola utgöra det nödvändiga stödet för

dessa hjälpvapen, de skola äga ett artilleri, som är av verkan även mot

slagskepp, och de skola äga en fart, som gör det för dem möjligt att med

framgång insätta sin offensiva kraft mot lättare stridsfartyg och transportfartyg

samt att draga sig undan vid ofördelaktiga stridslägen. De skola

äga sjöduglighet att med fart kunna röra sig på de öppna kusterna och

förflytta sig mellan skärgårdsområdena, varjämte de skola vara så begränsade

i storlek, att de kunna röra sig med full säkerhet jämväl i skärgården.

’ — Efter en översikt rörande utvecklingen av slagskepp samt uppkomsten

av slagkryssartypen inom utländska mariner, vilken utveckling

giver vid handen, att samtidigt som det svåra artilleriets kaliber växer,

alltmera vikt lägges vid en ökad fart, anföres vidare: ''Under sådana förhållanden

anser chefen för marinstaben det icke tillrådligt att för vår

flotta bygga pansarbåtar av svagare typ än Sverige. Fastmer bör vid

nybyggnad av pansarbåtar för kustflottan övervägas, huruvida icke sådan

fartökning kan åstadkommas, att fartyget i detta hänseende bliver överlägset

Östersjömakternas senast planerade slagskepp, och önskligt vore, om

fartyget i fart kunde mäta sig med deras slagkryssare’.»

På grund av dessa uttalanden anhöll beredningen om marinförvaltningens

utredning jämte överslagsberäkningar av anskaffnings- och årliga

kostnader, ävensom erforderlig bemanning för bl. a. en pansarbåt av

Sveriges typ, men med farten utökad till alternativt 24''5, 28 och 29

knop. Till svar å denna framställning avlämnade marinförvaltningen en

utredning den 22 augusti 1913, innehållande överslagsberäkningar angående

de olika typerna och utvisande, att kostnaderna skulle ställa sig

sålunda: för en pansarbåtstyp med 24''5 knops fart (7,450 ton) 14,759,000

kronor, med 28 knop (8,450 ton) 16,612,000 kronor och med 29 knop

(9,300 ton) 17,901,000 kronor, allt med inberäknande av kostnaden för

D/2 ammunitionsutredning och 1 torpedutredning.

Beredningen ansåg emellertid, att de önskemål i fråga om utveckling

av typen för flottans pansarbåtar, som innefattades i marinstabschefens

allmänna typutredning av den 17 juli 1913, skulle föranleda så stora kostnader,

att typen ej läte sig genomföras. På grund härav föranstaltades om

ytterligare utredningar i typfrågan i syfte att få kostnaderna väsentligt

nedbringade. Rörande pansarbåtar har sålunda marinförvaltningen under

Rihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 käft. (Nr 60.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

hösten 1913 på beredningens hemställan och förslag verkställt dels beräkning

av den kostnad, som en pansarbåt av Oscar II:s typ numera måste

anses betinga, dels ock utredning jämte överslagsberäkningar för ytterligare

följande alternativa typer med nedan angivna huvudegenskaper:

Alt. I: Pansar av ungefärligen motsvarande styrka som å pansarbåten

Sverige; bestyckning 2 st. 30''5 cm. och 6 st. 15 cm. kanoner

jämte lämpligt antal lättare pjäser, avsedda att användas mot torpedfartvsr;

samt

fart 18 å 19 knop.

Alt. II (Utveckling av alt. I i syfte att genom eu relativt mindre

ökning av kostnaderna åstadkomma ökad effektivitet): pansar såsom å

alt. I; bestyckning 3 st. 30''5 cm. kanoner och 6 st. 15 cm. kanoner, jämte

lämpligt antal antitorpedbåtspjäser; samt

fart 18 å 19 knop.

Alt. III (Modifikation av pansarbåten Sveriges typ, huvudsakligen

genom borttagande av övre dubbeltornet med de båda 15 cm. kanonerna,

för erhållande av minskat djupgående samt endera minskade kostnader

eller ökad fart):

a. Bestyckning 4 st. 28 cm., 6 st. 15 cm., 6 st. 75 mm. och 2 st.

37 mm. kanoner; fart och pansar såsom å Sverige;

b. Bestyckning och pansar såsom å alt. III a samt utökning av

farten, i den mån detta kunde ske inom ramen av pansarbåten Sveriges

deplacement och kostnader.

Alt. IV: Fart: den högsta möjliga inom ett deplacement av högst

4,000 ton; pansar såsom å Oscar II; bestyckning: 2 st. 21 cm. (45 kal.),

6 st. 15 cm. (50 kal.) och 6 st. 75 mm. kanoner;

Alt. V a och b: Ett kustpansarfartyg med lägre fribord än på våra

nuvarande l:a kl. pansarbåtar eller ungefär 3‘5 m. föröver och 1 m.

akterut; fart: 16 knop (alt. Va) eller 18 knop (alt. Vb); pansar: från

stäv till stäv, midskepps 225 mm., avtunnande mot stävarna; bestyckning

såsom å alt. IV.

Alt. VI:

a. Bestyckning: 2 st. 28 cm. samt 8 st. 15 cm. kanoner, placerade

i fyra dubbeltorn, jämte lämpligt antal antitorpedbåtspjäser; pansar såsom

å Sveriges typ samt fart 18 knop; och

b. Bestyckning och pansar enligt alt. VI a samt fart 20 knop.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

27

Alt. VII:

a. Bestyckning: 4 st. 28 cm. kanoner (45 kal.) uppställda i dubbeltorn,

8 st. 15 cm. kanoner (50 kal.) i kassematt samt 6 st. 75 mm och

2 st. 37 mm kanoner; fart 20 + knop; bepansring: ungefär som å

Sverige-typen; deplacement c:a 6,800 ton och djupgående 5''9 meter; samt

b. Bestyckning såsom å alt- VII a med undantag därav att det medelsvåra

artilleriet utgöres av 6 st. 15 cm. kanoner (50 kal.) i st. f. 8 st.

dylika kanoner; fart 20''2 + knop; bepansring, deplacement och djupgående

enligt alternativ VII a.

Alternativ I här ovan utvecklades till två typer: typ I a med omkring

18 knops fart och typ I b med 20 knop. Alternativ II uppdelades

till två typer: typ II a med de svåra pjäserna uppställda i ett enkelt och

ett dubbeltorn samt typ II b med de svåra pjäserna i tre enkeltorn.

I fråga om anskaffningskostnaderna för de olika alternativ, om vilka

utredning och beräkning sålunda verkställts, hade marinförvaltningen ursprungligen

räknat med enahanda priser som för den under byggnad varande

pansarbåten Sverige utom beträffande pansar, vilket upptagits till

väsentligt högre pris än det för Sverige kontraherade.

Beredningen ansåg emellertid på grund av inhämtade upplysningar,

att man för den närmaste tiden borde kunna räkna med ett pansarpris,

som ungefär motsvarade det för Sverige kontraherade. Med utgångspunkt

härifrån har marinförvaltningen på beredningens hemställan beräknat

anskaffningskostnaden efter ett andra alternativ.

På förekommen anledning hade marinförvaltningen vidare vid beräkning

av anskaffningskostnaden för typerna VII a och b uttalat såsom

sannolikt, att någon reducering av de ursprungligen beräknade priserna

skulle kunna åstadkommas jämväl beträffande skrov, fast skrovutrustning,

inbegripet pansardäck och ythärdat pansar, samt maskineri. Med tillämpning

av dessa synpunkter har marinförvaltningen, på beredningens anhållan,

beräknat anskaffningskostnaden efter ett tredje alternativ.

Följande tablå, i vilken de ovan angivna tre kostnadsalternativen äro

betecknade med Kx, K2 och Ks, angiver de sålunda beräknade anskaffningskostnaderna

för ifrågavarande olika fartygstyper:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Anskaffningskostnad med l''/s

ammunitionsutredning jämte

torped utrustning:

Alt. I a.

Alt. Ib.

Alt. II a.

Alt. II b.

Alt. Illa.

Alt. III b.

Enligt K,.........

11,668,000

12,035,000

13,386,000

13,766,000

13,225,000

13,706,000

> k2.........

11,181,000

11,539,000

12,804,000

13,066,000

12,671,000

13,152,000

> K,.........

10,244,000

10,598,000

11,760,000

12,052,000

11,777,000

12,294,000

ivarsbered Med erinran, att de ekonomiska förutsättningarna äga en avgörande

ningens ut- betydelse vid uppställandet av förslag till nybyggnadsplan för flottan,

talande i det verkställer beredningen en undersökning rörande såväl de allmänna ekobetänkandet.

11 ondska betingelserna i dylikt hänseende, nämligen frågan om det utrymme,

som åt sjöförsvarets huvudtitel må kunna beredas i förhållande till

riksstaten i dess helhet och till arméns huvudtitel, som ock de faktorer av

ekonomisk innebörd, vilka inom sjöförsvarets egen huvudtitel kunde inverka

på nybyggnadsplanen, sålunda sambandet mellan frågan om nybyggnader

samt bemannings-, underhålls- och övningskostnader, ävensom kustartilleriets

krav samt därjämte åtskilliga avsevärda belopp, som, utan att gälla

nybyggnader, avse andra flottans behov av mer eller mindre växlande

slag, och vilka årligen upptagas såsom extra ordinarie utgifter.

Beredningen uttalar härutinnan, att en hållpunkt för prövning av

frågan om femte huvudtitelns ställning inom riksstaten i dess helhet och

i förhållande till arméns huvudtitel icke förelåge på utredningens dåvarande

läge, men att första beredningens ekonomiska undersökningar

erbjöde en utgångspunkt, därvid konstaterats å ena sidan synnerligen stora

framtida behov för de civila huvudtitlarna och å andra sidan begränsade

möjligheter till nya inkomstkällor för statsverket.

Beredningen anför vidare, att en jämkning i de civila kraven givetvis

kan bliva av nöden med hänsyn till försvarsväsendets behov. Av den statistik

över försvarskostnaderna och deras fördelning på lånt- och sjöförsvaret under

senaste tre årtionden, som på beredningens föranstaltande blivit utarbetad,

framginge, att femte huvudtitelns procentuella andel i dessa kostnader under

nämnda period avsevärt stegrats, att procentsiffran under åren 1901 och

1902 undantagsvis uppgått till respektive 33*73 och 32*12, samt att procentsiffran

under tiden efter 1901, då kustartilleriet överfördes till femte

huvudtiteln, växlat mellan 23''9i år 1905 och 30''56 enligt den av 1913

års riksdag fastställda staten för år 1914. Det torde icke kunna förväntas,

att sjöförsvaret skulle bliva tillbörligen tillgodosett med ett belopp, som

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

29

Oscar II.

Alt. IV.

Alt. Va.

Alt. Vb.

Alt. Via.

Alt. VI b.

Alt. VII a.

Alt. VII b.

8,737,000

7,936,000

8,348,000

8,702,000

10,920,000

11,600,000

13,200,000

12,965,000

8,423,000

7,610,000

7,934,000

8,285000

10,457,000

11,11?,000

12,710,000

12,485,000

7,609,000

7,007,000

7,331,000

7,644,000

9,610,000

10,228,000

11,766,000

11,530,000

understege 30 % av de samlade försvarsutgifterna, och erfarenheten kunde

även giva stöd för en något högre andel, exempelvis 30''5 eller 31 %.

Det av första beredningen enligt beräkningsalternativet B beräknade

årliga »överskottet» för försvarsväsendet i dess helhet för perioden 1915—1923

utgjorde i medeltal — med inräknande av de militära pensionsavgitterna —

92,450,000 kronor i runt tal; medelsilfran för femte huvudtiteln, sedan avdrag

gjorts för marinens, till ett medelbelopp av omkring 620,000 kronor

uppskattade andel i det militära pensionsväsendet, bleve, räknat efter 30,

30''5 och 31 alternativt 27,115,000, 27,577,250 och 28,039,500 kronor.

Beredningen har vidare gjort en på särskilda undersökningar grundad

överslagsberäkning angående dels de antagliga ökningarna av 5:te

huvudtitelns ordinarie anslag dels den antagliga medelsilfran av e. o. anslag

under samma huvudtitel — utom till fartygsbj^ggnader, ävensom till

nyanläggningar och kompletteringar av kustbefästningarna — samt därvid

kommit till det resultat, att för flottans personal och reservstater, för utsträckning

av övningstiden för flottans värnpliktiga, för flottans övningar,

för kustartilleriets personal, underhåll och övningar, samt för det nya

flygvapnet skulle erfordras anslagsökningar å sammanlagt omkring 1,624,000

kronor och att de e. o. utgifterna — med angivna undantag — kunde

anses under den närmaste tiden komma att uppgå till i medeltal 1,800,000

kronor årligen. Dessa belopp hopsummerades med den ordinarie anslagssumman

för 1914, 18,367,198 kronor, och erhölls på detta sätt en slutsumma

av 21,791,198 kronor, vilken fråndragits nyssnämnda alternativa

summor, som preliminärt antagits för femte huvudtiteln i dess helhet,

utom anslagen till handeln. Därvid erhölls en återstod för nybyggnad

av krigsfartygsmateriel. uppgående enligt första alternativet till 5,323,802

kronor, enligt det andra till 5,786,052 kronor och enligt det tredje alternativet

till 6,248,302 kronor. Dessa alternativa summor minskades med

dels en i enlighet med särskilda utredningar preliminärt beräknad summa

av 2-4 miljoner kronor till nybyggnad av torpedfartyg och dels 125,000

kronor till specialfartyg, och erhöllos därvid såsom slutlig återstod till

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

pansarfartygs byggande alternativa summor av i runda tal 2,799,000 kronor,

3,261,000 kronor, och 3,723,000 kronor årligen.

I själva typfrågan anför beredningen vidare, att redan 1901 års

sjökrigsmaterielkommitté ansett en eftergift på de då framställda fordringarna

i fråga om våra pansarfartygs beskaffenhet nödvändig, men att

1906 års sakkunnige återupptagit och sökt genomföra dessa krav, och detta

under de väsentligt förändrade och försvårade förhållanden, som dåmera

uppkommit genom pansarfartygens utveckling inom stormakternas mariner

(Dreadnoughttypen). På grundvalen av dessa fordringar och sedan typfrågan

undergått ytterligare behandling av 1909 års typsakkunnige, hade sedermera

förslaget till pansarbåten Sverige blivit utarbetat, och med denna typ

till utgångspunkt hade marinstabschefen i sin allmänna typutredning av

den 17 juli 1913 angivit riktlinjer i fråga om lämplig pansarbåtstyp.

För egen del finner beredningen av de beräkningar, som i förevarande

hänseende utförts, framgå, att en utveckling av pansarbåten

Sverige i angiven riktning icke är för våra förhållanden tillrådlig. Utvecklad

till en fart, som motsvarade de nuvarande slagkryssarnas, eller ungefär

28 knop, skulle typen redan genom sin storlek lägga hinder i vägen för

fartygets utnyttjande av våra skärgårdar, vartill komme den stora anskaffningskostnaden

— c:a 17*9 miljoner kronor. En ökning av farten till

jämnstäldhet med eller eventuellt någon överlägsenhet över slagskeppens,

eller till 24''s knop, innebure — med hänsyn till befintligheten av slagkryssarna

— en relativt ringa och för övrigt tvivelaktig vinst, som dessutom

kunde förvärvas endast genom en relativt stor kostnadsökning. Under

sådana förhållanden, och med hänsyn till de tendenser, som utomlands gjort

sig gällande i fråga om slagfartygens fart, har beredningen kommit till

den uppfattning, att det icke är möjligt att upprätthålla den principiella

fordran i fråga om farten på våra pansarfartyg, som legat till grund för

det av 1906 års typsakkunnige uppställda programmet för konstruerande

av pansarbåten Sverige, och för de önskemål, som i förevarande hänseende

framställts av marinstabschefen, nämligen att farten skulle vara överlägsen

de utländska slagskeppens. »Frågan om den fart, våra pansarbåtar nödvändigt

måste äga», yttrar beredningen, »bör för den skull prövas i och

för sig, frigjord från kravet på överlägsenhet eller jämställdhet med stormaktsmariners

slagfartyg såsom ett minimum, men däremot med tagen

hänsyn till de förhållanden överhuvud, under vilka våra pansarbåtar kunna

komma att uppträda i krig, och till de uppgifter, som därvid kunna bliva

dem förelagda, vidare med hänsyn till de svenska farvattnens beskaffenhet

samt därjämte till de ekonomiska verkningarna av fartens uppdrivande.

Man måste härvid redan från början finna sig till rätta inför den even
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

31

tuella nödvändigheten, att de svenska pansarbåtarna även i fart bliva

underlägsna fiendens moderna slagfartyg; och frågan blir då, huru dessa

svenska pansarfartygs fart bör lämpligen avvägas i förhållande till fartygens

övriga egenskaper, särskilt artilleri och bepansring, och med tagen

hänsyn till de ekonomiska möjligheter, som härutinnan stå vårt land till huds.»

Rörande de allmänna förutsättningarna för de svenska pansarbåtarnas

uppträdande i krig anger beredningen såsom sin ståndpunkt, »att pansarbåtarnas

uppgift i stort sett är att utgöra stödjefartyg för torpedvapnet,

alltså av defensiv natur, men att de dessutom måste äga möjligheter att

i vissa fall kunna utföra en taktisk offensiv. Vidare måste pansarbåtarnas

uppträdande ske med stöd av skärgårdarna eller kustbefästningar såsom

operationsbas; och målet för pansarbåtarnas operationer är närmast att

driva undan framskjutna delar av fientlig rekognoscerings- eller blokadstyrka,

samt, om möjligt, nå fram och utföra anfall på eu eventuell transportflotta,

men däremot icke att i öppen sjö upptaga strid mot fientliga

slagfartyg. För att kunna fylla dessa uppgifter måste pansarbåtarna kunna

jämte torpedfartygen förflytta sig längs kusten från ett skärgårdsområde

till ett annat, där så erfordras och möjligheter för övrigt förefinnas.»

Till belysning av frågan om fartens betydelse för pansarfartygen

dels vid utbrytning från skärgårdsområde och utfall till sjöss dels vid förflyttning

mellan vissa skärgårdsområden, framlägger beredningen härefter

vissa beräkningar, grundade på olika alternativa förutsättningar i fråga

om fartens storlek samt anför: »Det är emellertid uppenbart, att ju större

farten är, desto större äro också i allmänhet taget möjligheterna för våra

pansarfartyg att under ett strategiskt försvarskrig kunna utföra taktiskt

offensiva företag mot fienden vid därför i övrigt gynnsamma tillfällen,

och vad angår pansarfartygens förflyttning mellan de olika skärgårdsområdena

är det likaledes uppenbart att en relativt större fart inskränker

den tid, som härför erfordrades, och tillika förminskar faran för fartygen

att i händelse av upptäckt bliva upphunna. Men det bör vid

prövningen av denna fartfråga också ihågkommas, att fientliga slagfartyg

med den högsta farten — slagkryssare — ännu så länge utgöras av ett relativt

fåtal och att de säkerligen icke, eller i alla händelser endast med

svårighet kunna utnyttja sin höga fart i de farvatten, där utbrytningen

eller förflyttningen sker; det torde under sådana förhållanden vara närmast

att räkna med slagskeppen, vilkas överlägsenhet i fart är relativt

mindre.»

Beredningen anför i detta sammanhang vissa omständigheter, som den

anser härvid ytterligare böra tagas i betraktande, så t. ex. att pansarbåtarna vid

utbrytning och förflyttning tänkas samverka med föreslagna l:a kl. under
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vattensbåtar av ny, väsentligt förstorad och förbättrad typ, vilkas närvaro

i farvattnet utgör ett allvarligt hot mot de fientliga slagfartygen, vidare

att vid dylika utbrytningar och förflyttningar fördelarna av initiativ —

bland annat full fart då upptäckt sker — kunna påräknas för de svenska

pansarfartygen, ävensom att avstånden mellan angränsande skärgårdsområden

äro relativt korta, i vilket hänseende särskilt framhålles, hurusom

en replipunkt å mellersta Norrlands kust skulle äga en mycket stor betydelse,

dels därigenom att den vid eu eventuellt skedd förflyttning av

kustflottan dit lämnar flottan direkt skydd vid framkomsten och sålunda

utgör en viktig förutsättning för eu dylik förflyttning, dels därigenom

att till replipunkten förlagd lokalstyrka kan genom sina operationer underlätta

uppnåendet av det skyddande området. »Aven för en sådan förflyttning

innebär skillnad mellan de jagande och de förföljande fartygens

hastighet icke så synnerligen stor skillnad i tid för tillryggaläggande

av den ifrågavarande distansen». »Omtänksamhet i val av tidsmoment

för utbrytningen, skickligt gjorda förberedelser och samverkan mellan

de olika fartygsslagen — av vilka kustflottans undervattensbåtar utgöra

ett ständigt hot mot förföljande större fartyg — utgöra», säger

beredningen, »härutinnan faktorer, som äro ägnade att främja en lycklig

utgång även vid underlägsenhet i fart. Det är emellertid givet att svenska pansarfartygens

fart icke får understiga ett visst minimum, liksom å andra sidan

också vissa minimikrav måste uppställas ifråga om bepansring och om

artilleristyrka.» Beredningen förklarar, att den för sin del vid sina överväganden

i fartfrågan kommit till det resultat, att »det minimum, som härvid överhuvud

kan ifrågakomma, är 18 knop, motsvarande den senast byggda pansarbåten

Oscar lits högsta fart, vilken också kan fullt utnyttjas vid operationer

inom skärgårdarna och på de öppna fjärdarna. Det minimum av

pansarskydd, som anses böra ifrågasättas, är i stort sett Sveriges bepansring,

vilken förmår motstå fientliga fartygs sekundära artilleri och dessutom

bildar något skydd mot dessa fartygs grova artilleri för pansarbåtens

vitalare delar. För flertalet av de typer, rörande vilka utredning

blivit på beredningens föranstaltande verkställd, har avsetts nämnda bepansring,

varvid emellertid ej förbisetts möjligheten av vissa modifikationer.

Vad angår minimum av artilleristyrka har beredningen ansett den sekundära

bestyckningen böra till art och omfattning huvudsakligen motsvara

den sekundära bestyckningen på de senast byggda pansarbåtarna. Det

svåra artilleriet bör bestå av kanoner, som på normala stridsavstånd äga

genomträngningsförmåga även emot starkt pansar på fientliga större fartyg.

Beträffande slutligen pansarfartygens sjöduglighet har beredningen ansett

såsom oeftergivligt, att fartygens egenskaper i berörda hänseende äro

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

33

sådana, att de medgiva fartygens förflyttning mellan olika delar av kusten

även vid hårt väder, samt att fartygen vid sådan förflyttning och eljes,

där så erfordras, även vid sjöhävning, äga tillräcklig stabilitet för effektiv

användning av sitt artilleri.» På våra pansarfartyg borde dock ingalunda

ställas det krav, att de skola mäta sig med en stormakts slagfartyg vid

strid i öppen sjö, enär en dylik uppgift tydligen icke med vårt lands ekonomiska

resurser är möjlig att lösa. »Men även med den begränsning av

pansarfartygens uppgifter, som betingas därav att de skola uppträda inom

skärgårdarna och att den taktiska offensiven företrädesvis åligger torpedfartygen,

för vilka pansarfartygen därvid endast skola utgöra stöd, kan

dock, enligt beredningens uppfattning, icke eftergivas det krav på pansarfartygen

att de måste föra kanoner, som äga någon verkan även mot de

fientliga fartygens starkaste pansar.» »Utan en dylik effektivitet skulle de

svenska pansarfartygen i sådan händelse utsättas för risken att nedskjutas

på långa stridsavstånd utan möjlighet att kunna göra motstånd. Utrustade

med svårt artilleri av den effektivitet, som ovan angivits, erhålla de

svenska pansarfartygen i fråga om bestyckningen en given överlägsenhet

gent emot fiendens lättare fartyg, och en sådan överlägsenhet måste anses

såsom oumbärlig.»

1 enlighet med dessa synpunkter har beredningen för sin del bland

de alternativ för pansarbåtstyper, som ansetts böra ifrågakomma, icke upptagit

varken Oscar Il-typen eller typerna enligt alternativen IV ,Va och Vb.

Beträffande samtliga dessa typer har nämligen beredningen på nyss

angivna skal ansett det svåra artilleriet, -representerat av allenast 2 st.

21 cm. kanoner, vara allt för svagt. Enahanda anmärkning gäller bepansringen

å typen Oscar II samt å alternativ IV; och i fråga om alternativ V a

och V b (en halvmonitortyp), vilken äger en jämförelsevis mycket god bepansring,

har beredningen icke blott ansett det svåra artilleriet vara allt

för svagt, utan framför allt haft avgörande betänkligheter emot fartygets

allt för ringa sjövärdighet, vilken icke skulle inrymma möjlighet för fartyget

att i sjögång göra effektivt bruk av sitt artilleri.

Av övriga ovan beskrivna förslag har beredningen, med det utredningsmaterial

den haft att tillgå, likaledes icke ansett sig kunna upptaga

de typer, vilkas svåra artilleri skulle bestå av 3 st. 30''5 cm. kanoner

(alt. II a och II b). Det förslag, som gav upphov till typ II a, skulle, enligt

beredningens mening, varit förtjänt av den största uppmärksamhet om

de gjorda beräkningarna i fråga om deplacement och kostnader visat sig

kunna bestå. Emellertid innefattade den inom marinstaben verkställda granskning

av ifrågavarande förslag allvarliga anmärkningar mot dessa beräkningar,

vartill också komme betänkligheter i fråga om vissa viktiga detalBihang

till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sarnl. 30 käft. (Nr 60.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

T a
-

utvisande det antal pansarfartyg som, vid de olika alternativa byggnadsanslag

fastställd livslängd i l:a linjen av 20 år,

Fartygstyp..........

I a.

I b.

III a.

|

Deplacement i ton.......

6,050

6,270

6,800

Fart i knop..........

18 +

20

22-5

Svårt och medelsvårt artilleri

| 2 st. 30 cm.

i 6 » 15 >

2 st. 30 cm.

6 > 15 >

4 st. 28 cm.

6 > 15 »

Beräkningssätt........

k2

K,

K,

K,

Byggnadspris.........

11,181,000

10,244,000

11.539,000

10,598,000

12.671,000

11,777,000

Alternativ 1.

Årsanslag 2,799,000 ......

5''62

6-12

5-44

5''92

4-95

1

5‘33

Alternativ 2.

Årsanslag 3,261,000 ......

6-52

703

6-24

6''79

5-68

1

6-11 |

Alternativ 3.

Årsanslag 3,723,000 ......

7-26

7-93

7-04

7-07

6-41

6-90

1

jer i typen såsom beträffande kanontornens konstruktion, den svaga bepansringen

för kassematten, ävensom beträffande den för typen avsedda

eldningen med olja, och detta särskilt av det skäl, att de ekonomiska konsekvenserna

av ett dylikt eldningssystem syntes svåra att för tillfället

överblicka. Förslaget enligt alternativ II b har beredningen åter låtit falla

av det huvudsakliga skäl, att anskaffningskostnaderna enligt gjorda överslagsberäkningar

ställt sig allt för höga i förhållande till den ökade effektivitet,

som skulle vinnas, varförutom vissa betänkligheter mött i fråga om

de svåra kanonernas uppställning, vilken icke ansetts medgiva tillräckligt

stora skjutvinklar.

s. 35 Kontrollera mot PDF

hell

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

35

och med beräknat användande av vissa för fartygsbyggnad reserverade medel, samt en

kunna komma att ingå i kustflottan.

III b.

VI a.

VI b.

VII a.

VII b-

7,050

5,610

5,990

6,800

6,700

23-5

18

20

20 +

20-2 +

4 st. 28 cm.

6 » 15 »

2 st. 28 om.

8 » 15 »

2 st. 28 cm.

8 > 15 »

4 st. 28 cm.

8 > 15 >

4 st. 28 cm.

6 » 15 »

K,

k3

k2

K3

k2

k3

k2

13,152,000

12,294,000

10,457,000

9,610,000

11,116,000

10,228,000

12,710,000

11,766,000

12,485,000

11.530,000

4-77

5-10

600

6-53

5''64

6''13

4-94

5.33

5''03

5-44

5''47

5-86

6-88

7-49

6-47

7-04

5-6G

6-12

577

6-25

6-18

6-60

7-67

8*45

7-31

7-94

6-40

6-90

651

7-05

1

Beträffande möjligheten och lämpligheten av att utlämna torpedutrustningen

på de blivande pansarbåtarna, varom särskild utredning på

beredningens anhållan företagits, har beredningen funnit de av marina

myndigheterna anförda skäl emot en dylik åtgärd vara så avgörande, att

den ariett frågan böra förfalla.

Återstående i utredningen behandlade pansarbåtstyper hava av beredningen

framlagts såsom alternativa förslag till pansarbåtar för den svenska

flottan. De uppdelas i två grupper, nämligen dels en grupp med 4 st.

svåra kanoner (28''3 cm.) enligt alternativ III a och III b samt VII a och VII b,

och dels en grupp om 2 st. svåra kanoner, nämligen antingen 2 st. 28''3

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. May.ts nåd. •proposition nr 60.

cm. kanoner, enligt alternativ VI a och VI b, eller ock 2 st. 30‘5 cm. kanoner,

enligt alternativ I a och I b.

Rörande den förstnämnda gruppen vore särskilt att märka, att å

samtliga typer, som tillhöra denna grupp, med undantag av typen VII a

det sekundära artilleriet minskats till 6 st. 15 cm. kanoner mot 8 sådana

på pansarbåten Sverige. Denna minskning hade vad typerna III beträffar

föreslagits dels för att genom borttagande av det föröver å Sverige-types

uppställda dubbeltornet med 2 st. 15 cm. kanoner något minska fartygetdjupgående

och deplacement, dels emedan inför beredningen gjorda uttalann

den i denna punkt synts giva skäl för den farhåga, att ett dylikt, tämligen

högt placerat dubbeltorn skulle komma att minska fartygets sjöduglighet. Den

sålunda ifrågasatta minskningen i den medelsvåra bestyckningen hade jämväl

medfört någon sänkning i kostnad för typen III a i förhållande till

kostnaden för en oförändrad Sverige-typ.

Farten i de sålunda upptagna förslagen varierade från 18 till 23''5 knop.

En översikt över de pansarbåtstyper, som beredningen alltså närmast

ifrågasatt, lämnas i en af beredningen uppgjord, nyss företedd tabell.

Beredningen anför vidare, hurusom »till krigsfartygsmateriel» avsatta

medel uppginge till 7,430,000 kronor, av vilken summa lämpligen borde

tagas 630,000 kronor till modernisering av nuvarande pansarbåtar. Återstoden

eller 6,800,000 kronor borde i beräkningarna tillföras de alternativa

summor, som på sätt beredningen utvecklat utgöra utgångspunkter för den

preliminärt antagna tillgången till pansarbåtsbyggnad, vilken under en

20-årsperiod sålunda skulle utgöra, enligt alt. 1: 62,780,000 kronor, enligt

alt. 2: 72,020,000 och enligt alt. 3: 81,260,000 kronor.

Skillnaden mellan det antal fartyg, som vunnes med de mindre

fartygstyperna (med två svåra kanoner) och med de större (med fyra såvra

kanoner), bleve i det närmaste ett fartyg. Jämfördes de tre olika alternativen

för medelstillgång till pansarbåtsbyggnad med de olika typernas kostnad,

visade det sig, att — efter marinförvaltningens lägsta kostnadsberäkning —

under tjuguårsperioden kunde byggas enligt alternativ 1 ungefär 6 mindre*

fartyg eller 5 större, enligt alternativ 2 respektive 7 och 6, samt att enligt

alternativ 3 de mindre fartygen nådde upp till eller närmade sig 8 och de

större fartygen likaledes närmade sig 7. Härvid vore dock att märka, att

i samtliga fall vissa mindre under- eller överskott inträdde.

Samtliga de uppställda alternativen, även efter de lägsta kostnadsberäkningarna,

slutade med ett antal pansarfartyg, som vore lågt i jämförelse

med de under senaste tid inom kustflottan befintliga. Med inräknande

av Sverige skulle enligt de nu uppställda kalkylerna i den blivande kust
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

flottan komma att ingå från 7 till 9 pansarbåtar av de mindre, eller

från 6 till 8 av de större typerna.

Enligt beredningens uppfattning kunde emellertid en flottplan, som

toge vederbörlig hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna i allmänhet

och till de många stora anslagskraven inom femte huvudtiteln, icke avse

att med säkerhet inrymma byggande av mer än 5 fartyg av större,

förut ifrågasatta typ eller 6 av mindre typ efter de statsfinansiella beräkningar,

som förelågo och som icke omfattade mera än ungefär

hälften av den tid, på vilken flottplanen vore grundad. Det förutsattes

då, att man vid kostnadsberäkningarna för pansarfartyg, om dessa beräkningar

skulle vara absolut betryggande, ej kunde utgå från lägre

priser än de av marinförvaltningen angivna Ka-priserna. Efter dessa beräkningar

skulle nämligen 5 pansarbåtar av större typ kräva en sammanlagd

anskaffningssurnma från 62‘425 miljoner (typ VII: b) till 65''760 miljoner

(typ III: b) och 6 pansarbåtar av mindre typ betinga en summa av 62*742

miljoner (typ VI: a) till 69*234 miljoner (typ I: b). Fördelade på 20 år

gåve dessa summor ett årligt medeltalsbelopp för de 5 större pansarbåtarna

från 3,121,250 till 3,288,000 kronor, och för de 6 mindre

pansarbåtarna från 3,137,000 till 3,461,700 kronor. Avdroges från dessa

årliga medeltalsbelopp , V20 av de reserverade medlen, eller 340,000

kronor, så kvarstode såsom behövliga årsanslag för de 5 större pansarbåtarna

från 2,781,250 till 2,948,000 kronor och för de 6 mindre pansarbåtarna

från 2,797,000 till 3,121,700 kronor. Det vore sålunda tydligt

och framginge även av tabellen, att ett årsanslag enligt budgetsalternativ

1 — efter 30 procent av de antagna totala försvarsutgifterna såsom ram för

flottan — icke räckte till för att trygga byggandet av det nämnda antalet

av 5 större eller 6 mindre pansarbåtar, annat än om man utginge

från de billigaste typerna inom vardera gruppen, samt att anslaget för

huvudtiteln i dess helhet följaktligen måste något höjas utöver dessa

30 procent av de totala försvarsutgiftetna, om även de dyrare typerna

skulle kunna tagas i beräkning. En årlig anslagssumma av i runt tal

3 miljoner kronor till pansarbåtsbyggnad skulle däremot möjliggöra, att

även de dyrare typerna kunde komma i fråga; denna årliga anslagssumma

förutsatte, att flottans andel av de antagna samlade försvarsutgifterna höjdes

något över 30 procent, men icke att den ginge upp till 30*5 procent.

Skulle man åter vilja, efter nu följda kostnadsberäkning, säkerställa byggande

inom tjuguårsperioden av ytterligare en pansarbåt, vare sig av de

större eller av de mindre, så krävdes härför, med den givna utgångspunkten

i fråga om försvarsutgifterna i deras helhet, att flottans andel i dessa utgifter

höjdes icke blott till alternativ 2, nämligen 30*5 procent (årsanslag

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Yttranden

av chefen

för marinstaben

och

inspektören

av flottans

övningar

till sjöss.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

till pansarbåtsbyggnad 3,231,000 kronor), utan därutöver i det närmaste

till alternativ 3, eller 31 procent (årsanslag till pansarbåtsbyggnad

3,723,000 kronor).

Under sådana förhållanden ansåge beredningen, att såsom årsanslag

till byggande av pansarfartyg ej kunde beräknas mindre än i medeltal

3 miljoner kronor utöver de reserverade medlen.

Till de 5 eller 6 pansarbåtarna enligt denna beräkning komme emellertid

pansarbåten Sverige, varigenom antalet i kustflottan ökades till respektive

6 eller 7.

Beredningens preliminära betänkande angående sjöförsvaret blev i anledning

av beredningens hemställan remitterat till chefen för marinstaben

och inspektören av flottans övningar till sjöss för yttrande.

Till svar härå avgå vos yttranden, vilka torde få tillhandahållas vederbörligt

utskott. I vad beträffar frågan om pansarbåtstyp innehålla dessa

yttranden i huvudsak följande.

Chefen för marinstaben förklarar i sitt yttrande av den 12 januari 1914,

att han vid granskning av de utarbetade förslagen till pansarbåtar fäst sig

vid det som för minsta kostnaden erbjöde de bästa egenskaperna och därvid

kommit till det resultat, att typen VI: b synts vara för våra förhållanden

väl avpassad. »I fråga om bepansring står den ej efter någon av de

andra typerna. Farten, 20 knop, synes mig vara den högsta, vi kunna utnyttja

vid förflyttning inom våra skärgårdar. Även vid förflyttning av

kustflottan utomskärs från ett skärgårdsområde till ett annat torde högre

fart ej böra förekomma, än vad undervattensbåtarna kunna prestera, enär

dessa vid förflyttningar i öppen sjö ej kunna lämnas utan betäckning av

såväl artillerifartyg som jagare. Vi kunna ej uppdriva farten på våra pansarfartyg,

så att den blir högre än vare sig de nyaste slagskeppens eller

slagkryssarnas, utan få finna oss uti att i detta avseende lika som i fråga

om bestyckningen taga vad våra ekonomiska förhållanden medgiva. Med

högre fart följer större längd och därmed riskeras även en försämring av

manöveregenskaperna. Någon sjögående flotta, som kan gå ut och söka

batalj med en samlad styrka av Oreadnoughts eller slagkryssare, kunna vi

ju icke uppsätta. Våra offensiva företag med pansarbåtarna torde väl huvudsakligen

komma att gå ut på, att, när tillfälle erbjuder sig, söka att

från ett skärgårdsområde eller en befästad replipunkt oroa en fiende och

störa hans förbindelser. I övrigt synes vår taktiska offensiv väl snarast

komma att gestalta sig som ett slags guerillakrig, utfört av våra torpedfartyg,

stödda av pansarfartygen.»

»Kanonens övertag som stridsmedel till sjöss har fått en svår knäck

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

genom den utveckling, som på de allra sista åren kommit torpeden till

del, och vilken väl ännu ej nått sin höjdpunkt och varigenom den med

all säkerhet komme att i ett sjöslag spela en betydligt större roll än tillförene,

bland annat genom att framtvinga en sådan ökning av stridsavstånden,

att artilleriets träffsäkerhet och effekt komme att högst avsevärt

minskas.»

»De nya kanonerna av grövre kaliber, som nu monteras på nyaste

slagskepp och slagkryssare, kunna med god effekt användas på avstånd,

på vilka våra 28 cm. kanoner ej kunna anses effektiva. Av vad nu anförts

torde kunna dragas den slutsats, att gentemot de stora slagfartygen

det ej kan anses spela en avgörande roll om våra pansarbåtar hava 2 eller

4 stycken 28 cm. kanoner. De bliva ändå ej slagfartyg, som kunna bestå

i eu artilleriduell med våra sannolika fienders artillerifartyg. Grovt

artilleri på våra blivande pansarbåtar måste dock finnas för att tillförsäkra

dem full artilleristisk överlägsenhet över större och mindre, fientliga kryssare

och andra fartyg, ej hänförliga till slagfartygen, varjämte de i samlad

styrka möjligen kunna tänkas med hopp om framgång våga upptaga strid

med enstaka slagfartyg eller skydda sig mot sådant under" reträtt. I fråga

om medelsvårt artilleri, vilket ju måste tillmätas en avsevärd betydelse,

är typen VI: b överlägsen övriga typer med undantag av VII: a, som jämväl

har 8 stycken 15 cm. kanoner, vilka dock på grund av sin uppställning

i kassematt ej hava så förmånliga bestrykningsvinklar.»

»Torpedutrustningen på samtliga typer är upptagen endast till 2 st.

45 cm. torpedtuber. Med goda resultat användas numera på nyare större

fartyg torpeder av 53 cm. kaliber. Det torde ej möta svårigheter eller

förorsaka avsevärd höjning i priset att ersätta 45 cm. torpederna med sådana

av 53 cm. kaliber.»

»Genom att djupgåendet på VI: b kunnat hållas så lågt som 5''s meter

kan den framgå i skärgård i alla leder, som kunna befaras av pansarbåtarna

av Odentypen och Oscar II.»1

»Endast ett par av de överlämnade förslagstyperna hava förstäv

konstruerad för isbrytning. Det synes önskvärt att den typ, som bliver

antagen, vid uppgörandet av de definitiva ritningarna, om så utan inkräktande

på någon av dess övriga egenskaper låter sig göra, erhåller

s. k. isbrytarstäv.»

»För att erhålla två divisioner pansarbåtar erfordras alltså att under

ifrågavarande tidsperiod anskaffa 7 stycken, vartill kommer Sverige, som

1 Senare verkställda undersökningar utvisa ett något ökat djupgående för typerna I: a

I: b, III: b, VI: a och VI: b, för den sistnämnda till 5‘" meter.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

mycket väl kan ingå i en division med 3 båtar av typen VI: b utan att

homogeniteten rubbas. Kalibrarna äro desamma, så att samma skottvidder

och effekt kunna uppnås, varigenom inga svårigheter torde uppstå vid

divisionens ledning. Enda olägenheten blir att Sverige icke, om tillfälle

skulle erbjuda sig, kunde få nytta av sin överlägsenhet i fart.»

Inspektören av flottans övningar till sjöss anför — i yttrande av den

11 januari 1914 — i pansarbåtsfrågan beträffande bestyckningen följande:

»En jämförelse mellan de båda huvudgrupperna av pansarbåtstyper,

vilka beredningen omnämner, giver ur artilleristisk synpunkt vid handen

följande: Förslagen äro — i stort sett — ungefär jämställda med avseende

på medelsvårt och lätt artilleri, men med avseende på det svåra artilleriet,

som på artillerifartyg är det viktigaste, hava samtliga fartyg inom den ena

gruppen (i det följande benämnd grupp X) två pjäser och i den andra (i

det följande benämnd grupp Y) fyra pjäser, under det att pjäsernas kaliber

uppgår till 28 å 30''5 cm.»

»Införandet på våra artillerifartyg av kanoner med avsevärt större

kaliber än å Oscar II har betingats av det svåra artilleriets starka utveckling

utomlands, vilket i förening med fullkomnandet av lavettagen och

siktanordningarna haft till följd, att artilleristrider numera måste tänkas

kunna försiggå på mycket stora avstånd. Det eldgivningssätt, som därvid

i de flesta fall måste tillgripas, är salvelden. Detta eldgivningssätt

användes numera överallt inom de ledande marinerna, och det är tydligt,

att om man vill använda detsamma, bestyckningen måste hava en sådan

sammansättning, att den lämpar sig för salvelds avgivande, varvid ett antal

av 2 kanoner är alltför litet för att kunna åstadkomma nära liggande salvor

och därmed en riktig uppskattning av eldverkan. Ur eldledningssynpunkt

är därför ett antal av fyra svåra kanoner ett ofrånkomligt minimum.»

»I två av förslagen inom grupp X, nämligen I: a och I: b, består

den svåra bestyckningen av 30*5 cm. kanoner, vilket medför en fördel

över de förslag, som upptaga samma antal 28 cm. kanoner, beroende på

att 30’5 cm. kanonen har större genomträngningsförmåga och granatverkan

än 28 cm. kanonen, under det att dess skjuthastighet endast obetydligt,

om ens något, understiger 28 cm. kanonens. Gent emot förslagen i grupp Y

kvarstår emellertid underlägsenheten hos förslagen I: a och I: b. Under

samma tid kunna nämligen från förslagen inom grupp Y avlossas fyra

28 cm. skott och från förslagen I: a och I: b två 30*5 cm. skott. En

jämförelse mellan mynningsenergi, sprängladdningarnas storlek vilken

senare är bestämmande för granatverkan — samt genomträngningsförmåga

hos det svåra artilleriet giver följande resultat:

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60. 41

Typ I a och ,r

Ib. 6rupp Y''

Summa mynningsenergi............mt. 29,760 47,030

Sprängladdningarnas sammanlagda vikt.....kg. 50 80

Genomträngning vid mynningen........mm. 777 634.»

»Jämförelsen utvisar, att med avseende på mynningsenergi och

sprängverkan grupp Y är avgjort överlägsen förslagen i: a och I: b, under

det att dessa äro överlägsna i genomträngningsförmåga. Den sistnämnda

överlägsenheten hos förslagen 1: a och I: b torde emellertid mer än väl

uppvägas av den väsentligt ökade utsikt att kunna träffa, som förefinnes

i alla förslag med fyra svåra kanoner gentemot alla förslag med två.»

»Vid den tid, då 30''5 cm. kanonen utgjorde den kraftigaste artilleripjäs,

som användes å slagskeppen, var det rätt naturligt, att röster höjdes

för att även å svenska pansarbåtar införa denna pjäs. Sedan å stormakternas

slagfartyg införts svåra kanoner av ända till omkring 40 cm.

kaliber, kan icke längre ifrågasättas, att förse fartyg med så begränsat

deplacement, som här avses, med svåra kanoner av största befintliga kaliber.

Att nu på våra artillerifartyg övergå från 28 till 30''5 cm. kaliber är därför

icke tillrådligt, försåvitt detta måste ske på bekostnad av kanonernas

antal å varje särskilt fartyg.»

»Eu jämförelse mellan det antal fartyg, som kan erhållas för en viss

summa, är av beredningen gjord i dess betänkande, och visar denna beräkning,

att skillnaden i det antal fartyg som kan erhållas av det billigaste

alternativet och det som kan erhållas av det dyraste — vid det totala

antal fartyg, som beredningen synes förutsätta — är endast omkring ett.

Denna vinst i antalet fartyg uppväger på intet sätt den minskning i

styrka, som bleve följden av antagandet av någon typ inom grupp X,

vilket närmare framgår av nedanstående jämförelse:

Grupp. Typ.

Antal

Sammanlagd kostnad enl.

Antal

svåra kanoner

fartyg.

beräkningsgrunden K2.

i

bredsida.

X .

...... I: a

9

100,629,000 kronor

18

st.

30''5 cm.

k.

»

...... I: b

9

103,851,000

18

»

2> »

»

»

.....• VI: a

10

104,570,000

20

»

00

5^

»

......VI: b

9

100,044,000 »

18

»

» »

Y .

......III: a

8

101,368,000 »

32

»

» »

»

»

......III: b

8

105,216,000

32

»

» »

»

»

......Vika

8

101,680,000 »

32

»

» »

»

»

......VII: b

8

99,880,000 »

32

» »

»

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 60.

»En jämförelse mellan vad som för en viss kostnad i de olika förslagen

uppnås med avseende på svårt artilleri giver vid handen, att å de

olika ifrågavarande typerna varje svår kanon, oberäknat kostnaden för

själva artilleriet, drager följande kostnad enligt beräkningsgrunden K,

Grupp.

Typ.

Kostnad por

svår kanon.

X . . . .

. . . I: a

4''52 miljoner

kronor

» . . . .

. . . 1: b

4''70

>

»

» . . . .

... VI: a

4''16

»

»

» .

. . . VI: b

4*49

»

»

Y . . . .

. . . lika

2''48

»

»

» .

. . . III: b

2''60

»

»

» . . . .

. . . VII: a

2''48

»

>

» . . . .

. . . VII: b

2''47

»

»

»Det faller i denna tabell genast i ögonen, huru ojämförligt mycket

fördelaktigare samtliga förslag inom grupp Y ställa sig i förhållande till

samtliga inom grupp X. I runt tal erfordras sålunda inom grupp Y per

svår kanon endast i medeltal 57 procent av den kostnad, som blir nödvändig

i grupp X. Anledningen härtill torde kunna återföras dels till

det konstruktivt olämpliga i att uppställa kanoner med så stor kaliber som

28—30’5 cm:s kaliber till ett så ringa antal som två på ett och samma

fartyg och dels till det ännu mera olämpliga i att uppställa kanoner med

sådan kaliber i enkeltorn, ett förfaringssätt, som veterligen ingen nation

numera använder.»

Den nästa synpunkt, ur vilken inspektören granskar de olika förslagen,

är farten. 1 detta hänseende yttras bland annat följande:

»För att kunna fylla sin uppgift på eu så vidsträckt kust som den

svenska, måste kustflottan äga stor rörlighet och dess fartyg på den grund äga

en hög fart. Hög fart möjliggör nämligen för en svagare flotta att uppträda

just på den plats och vid den tidpunkt, som erfordras för att utnyttja ett

lämpligt tillfälle till anfall, eller för att, då omständigheterna så påfordra,

undvika strid. Ju större farten är, desto större äro också möjligheterna

för våra fartyg att under ett försvarskrig kunna över huvud taget företaga

några operationer. Detta har även bekräftats vid flerfaldiga hos oss utförda

krigsövningar och senast vid förra årets stora krigsövning på västkusten.

»

»Det föreligger emellertid en betydande skillnad i fart i de olika

pansarbåtsalternativ, som av beredningen framlägges, då farten å dessa

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

43

nämligen varierar från 18 till 2372 knop. En granskning av den utredning,

som beredningen lämnat beträffande farten hos grannländernas slagskepp,

giver vid handen, att de av de framlagda typerna, vilkas fart närmar

sig den lägre av ovan angivna fartgränser, överhuvudtaget icke hava några

utsikter att lyckas i sina operationer. De bliva mer eller mindre bundna

till ett visst skärgårdsområde och kunna således icke upptaga sin anpart

av kustflottans uppgift.»

»Beredningen själv har i sitt betänkande givit en del exempel på den

överlägsenhet, som den högre farten förlänar.»

»Just det förhållandet, att farten är hög hos grannländernas slagskepp,

bör mana oss att sätta fordringarna i nämnda hänseende högt å

våra pansarbåtar; och även om de ej kunna bliva i fart överlägsna eller

ens likvärdiga med nutida slagskepp, bör dock under alla förhållanden

fartunderlägsenheten göras så ringa som möjligt.»

»På grund av det ovan sagda synes intet av beredningens pansarbåtsförslag,

som tillhör grupp X, kunna ifrågasättas såsom typ för vår kustflottas

pansarbåtar.»

Inspektören lämnar härefter en utredning angående vissa militära

farleder, vilkas användbarhet för pansarbåtar av större typ blivit ifrågasatt.

Denna utredning ådagalade, att hänsyn till lederna icke utövar

något som helst inflytande på valet mellan typerna av grupp X och

grupp Y. Hvad allmänna farleder vidkommer, framhåller inspektören beträffande

Kalmarsund, att dess värde såsom farled i krigstid av vissa, närmare

angivna skäl är mycket problematiskt, och att det därför torde vara

oriktigt att grunda fartygsbyggnadspolitiken på möjligheten att befara

Kalmarsund.

Sin granskning av typerna inom grupp X sammanfattar inspektören

sålunda:

»Beträffande pansarbåtarna av grupp X kan alltså anföras:

att antalet svåra kanoner på varje typ är för ringa för att en tillfredsställande

eldledning och därmed även en rimlig träffverkan skall

kunna erhållas;

att samtliga typer ekonomiskt sett äro synnerligen ogynnsamt ställda,

i det att å dem för samma kostnad kan av det svåra artilleriet erhållas

endast något mer än hälften så stor artilleristisk effekt som å fartygen av

grupp Y; ^

att farten hos samtliga dessa typer är alltför låg för att den uppgift,

som tillkommer svenska kustflottan, skall hava utsikt att kunna lösas

; samt

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

att överlägsenheten med avseende å farleders brukbarhet hos gruppen

X i förhållande till gruppen Y är praktiskt taget ingen.»

»På grund av vad ovan blivit anfört kan jag under inga förhållanden

tillstyrka antagandet för svenska flottan av någon av pansarbåtstyperna

inom grupp X. Dessa äro till sina egenskaper så underlägsna de motståndare

med vilka vi måste räjtna, att de icke kunna anses ägnade att

ingiva det för utsikt till framgång i krig erforderliga förtroendet hos personalen.

Och detta förhållande komme med stor sannolikhet att i fredstid

öka de redan förut stora svårigheterna att hålla bemanningen fulltalig.»

I fråga om typerna inom grupp Y anför inspektören, att av dessa

typer synes till en början typen VII: b kunna frånskiljas, enär typerna

VII: a och VII: b skilja sig endast däruti, att VII: a utrustats med 8 st.

15 cm. kanoner mot endast 6 st. å VII: b; varemot VII: b besitter en fartöverlägsenhet

om blott 0’2 knop samt betingar en något mindre anskaffningskostnad.

En härpå anställd, ingående jämförelse mellan de återstående typer,

nämligen III: a, III: b och VII: a sammanfattas sålunda:

»Typen VII: a är med avseende på utrymmet inombords bättre tillgodosedd

än typerna III: a och b.»

»Typen III: b besitter en betydlig, typen III: a en avsevärd överlägsenhet

i fart över typen VII: a.»

»Med avseende på artillcribestyckningen är typen VII: a överlägsen

i vad angår antalet medelsvåra kanoner i bredsida, under det att å III: a

och b de medelsvåra kanonerna hava större skjutvinklar.»

»Skillnaden i kostnad mellan typerna III: a och VII: a torde ej kunna

tillmätas nämnvärd betydelse; båda dessa typer äro något billigare än

typen III: b.»

»Övriga skiljaktigheter i typerna kunna icke utöva väsentligt inflytande

på bedömandet av och jämförelsen mellan dem.»

»Då det för den svenska kustflottan är av den största betydelse, att

dess rörlighet bliver väl tillgodosedd och att följaktligen farten hos dess

pansarbåtar är så hög som möjligt, måste denna egenskap hos typen tillmätas

väsentligt större betydelse än övriga ovan angivna omständigheter,

vari typerna skilja sig. På denna grund bör typen 111: b givas ett avgjort

företräde framför typerna III: a och VII: a.»

Inspektören anför vidare:

»Vid bestämmandet av pansarbåtstyp för svenska kustflottan torde

emellertid en viss hänsyn böra tagas till det nu pågående byggandet av

pansarbåten Sverige. Detta byggnadsarbete utgör ju i och för sig intet

band på nybyggnadsplanen för flottan; men det måste anses vara ur alla

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

45

synpunkter fördelaktigt, att närmast efter Sverige kommande pansarbåtar

bliva så lika detta fartyg, att den erforderliga homogeniteten i det förband

de tillsammans bilda icke rubbas. Denna homogenitet kan visserligen icke

anses rubbad vare sig av ett par 15 cm. kanoner mindre eller genom en

något olika uppställning av det medelsvåra artilleriet. Den beror framför

allt på artilleriets kaliber, på pansarskyddet, farten, sjödugligheten och

aktionsradien jämte djupgåendet. Men byggandet av pansarbåten Sverige,

som nu fortgått i över ett år och som, innan beslut om ny pansarbåt kan

fattas, har fortskridit ännu längre, utövar även ett annat inflytande på vår

kommande pansarbåtstyp, därigenom att ett fartyg av Sveriges typ kan

beställas mer än ett helt år tidigare än ett fartyg av annan typ. Detta,

beror därpå, att ritningarna till Sverige äro färdiga, varför anbud på

liknande fartyg kunna infordras så orott som omedelbart efter det beslut

fattats om deras byggande, under det att anbud på fartyg, till vilka nya

beräkningar och huvudritningar måste uppgöras, icke kunna infordras inom

kortare tid än ett år och två månader efter beslutets fattande.»

»Den utomordentliga vikt, som ligger därpå att kustflottan snarast möjligt

bliver förstärkt med åtminstone en division kraftigare och mera snabbgående

pansarbåtar än de nu förefintliga, pekar därför på ett val av Sverige-typen

även för de pansarbåtar, som komma att byggas under den närmaste tiden.»

»Då för detta val även tala andra förut anförda skäl ävensom den

omständigheten, att av alla ifrågavarande typer ensamt Sverige har 5 st.

15 cm. kanoner i bredsida, och att Sverige i själva verket lärer komma

att göra minst 23,5 knop, anses ett sådant val såsom det enda riktiga.»

Inspektören hade, såsom nyss är nämndt, beräknat kostnaden för

en pansarbåt av Sveriges nuvarande typ, vilken han förmodade skulle

komma att i själva verket 23,5 knop, till 12,600,000 kronor. Då beredningen

ansåg att denna siffra icke stod i överensstämmelse med de av

marinförvaltningen uppställda olika kostnadsalternativen, lät beredningen

anmoda ämbetsverket att häröver avgiva yttrande, och erhöll beredningen

till svar, att med K8priserna som utgångspunkt och med reducering

i vissa punkter funnes utsikt att hålla kostnaden inom den angivna summan.

Beredningen, som ansåg att samma beräkningsgrunder borde tillämpas

jämväl på övriga ifrågasatta typer, anhöll nu om marinförvaltningens

utredning och yttrande i detta hänseende. I samband därmed begärdes

utredning och beräkning efter enahanda grunder dels för en pansarbåt av

Sveriges typ men med 23,5 knops fart, dels för en pansarbåtstyp enligt

alt. III: b, men med endast 20 knops fart {typ III: c), ävensom för en pansarbåtstyp

enligt alt. VI: b, men med farten ökad till 22,5 knop (typ Vite).

Ytterligare

utredning

rörande

pansarbåtstyp■
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

S v e

r i g e

A 11 e r n

a t i v

I

A 11 e r n

a t i v

II

A 11 e r-

Typer.

med 22 5 knop

med 23 5 knop

a

b

a

5

a

Anskaffningskostnad!

beräknad efter . . /

k2

Modi-

fierat

K,

k2

Modi-

fierat

*3

Modi-

fierat

*3

k2

Modi-

fierat

K3

K2

Modi-

fierat

K3

k2

Modi-

fierat

K3

K2

Modi-

fierat

Ko

Längd, m......

11972

119-72

123-72

123.72

100-00

110-00

112-00

112-00

118.00

118-00

118.00

118.00

119.72

119-72

Bredd, m......

18-63

18-63

18©

18-63

18-00

18-00

18.00

18-00

19-00

19-00

19.oo

19.00

18.63

18-63

Djupgående, in. . .

6-10

6-10

620

6-20

5-50

5oo

5-60

5-70

6-00

6-00

6.00

6-00

600

6*00

Deplacement, ton

7050

7 050

7 200

7 200

6 050

5 950

6 270

6 290

6 900

6 860

7 025

7 035

6 800

6 860

Fart, knop ....

22-5

22-5

23.5

23-5

18+

18-5

20

20

18+

18.5

18+

18*5

22-5

22-5

(svår . .

4x28

4x28

4x28

4x28

2x30-5

2x30-6

2x305

2x30-5

3x30-5

3 x 30*5

3x305

3x30 5

4x28

4x28

Bestycka. •!

t medelsvår

8x15

8x15

8x15

8x15

6x15

6x15

6x15

6x15

6x15

6x15

6x15

6x15

6x15

6x15

Anskaffningskostnad

med lVs ammuni- tions- samt 1 torped- utredning, milj. kr.

13-391

12*44

12-72

11.18

10-27

11-54

10-89

12*80

11-83

13.07

12-29

12-67

11-98

Dylik utredning har sedermera inkommit, och har marinförvaltningen

därvid verkställt omräkning med vissa ändringar av förut angivna priser

samt därvid kommit till modifierade Kapriser för samtliga ifrågavarande

typer. Dessa priser ligga mellan kostnadsalternativen K2 och Ivs. Emellertid

förklarar marinförvaltningen, med hänsyn till prisstegringar in. m., försiktigheten

bjuda, att man vid utarbetande av förslag till flottplan grundar

beräkningarna på förut angivna Kapriser.

De tablåer, som ämbetsverket i nu nämnd utredning överlämnat,

torde på framställning få tillhandahållas vederbörligt utskott. Ämbetsverket

har däri i vissa fall gjort några smärre jämkningar även beträffande

vissa tekniska data. Nu företedda tabell utgör ett utdrag — beträffande

längd, bredd, djupgående, deplacement, fart, bestyckning samt anskaffningskostnad

för olika typer — dels ur nyssnämnda tablåer med i dem angivna

modifierade K3-priser och dels ur förut av marinförvaltningen till andra

försvarsberedningen lämnade tablåer med i desamma upptagna K2-priser.

Särskilt

yttrande

av marindirektören

Richson.

Rörande lämplig pansarbåtstyp har marindirektör Richson på anmodan

verkställt särskild utredning och därvid uttalat såsom sin bestämda

1 Uträknad av marindirektör Richson.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

47

nät

v III

Oscar II

Alternativ

IV

Alternativ V

A 1 t

e r n

a t i

v VI

Alternativ

1

1

VII I

1

b

C

a

b

a

b

C

a

b

Modi-

fierat

K,

k2

Modi-

fierat

K,

k2

Modi-

fierat

K,

k2

Modi-

fierat

K,

k2

Modi-

fierat

k3

k2

Modi-

fierat

K,

k2

Modi-

fierat

K3

k2

Modi-

fierat

K,

k2

Modi-

fierat

K,

K2

Modi-

fierat

K,

K2

Modi-

fierat

K,

119-72

119-72

114-00

114-00

95 60

95-60

98-no

98-60

90-00

90oo

93-00

94-00

1050

105-0

112-00

112-00

119 00

118-0

114

114

114

11400

18-63

18-63

18.63

18-63

15-42

15-42

14-75

14-75

16-70

16-70

16-80

16-85

17-4

17-4

17-40

17-40

17-40

18-2

18-75

18-75

18-75

18-75

6-10

6-15

6.0

5-9

5-19

5 19

5-10

5-10

5-20

5-20

5-20

5''30

5-5

5-6

5-5

5-7

6-00

5-90

5-90

5-90

5-95

5-90

7 050

7120

6 650

6 550

4 447

4 447

4 000

4 000

4 200

4 700

4 470

4 500

5 610

5 625

5 990

6 000

6 400

6 400

6 800

6 800

6 700

6 700

23-5

23-5

20

20

18-1

18 1

16-5

16-3

16

16

18

18

18

18

20+

205

22-5

22-5

20+

20-5

20-2+

20-7

4x28

4x28

4x28

4x28

2x21

2x21

2x21

2x21

2x21

2x21

2x21

2x21

2x28

2x28

2x28

2x2*

2x28

2x28

4x28

4x28

4x28

4x78

6x15

6x15

6x15

6x15

8x15

8x15

6x15

6x15

'' 1

6x15

6x15

6x15

6x15

8x15

8x15

Sxl5

8x15

8x15

8x15

8x15

8x15

6x15

6x15

13-15

12.48

12-35

11-61

8-42

7-73

7-61

6-95

7-93

7-36

8-28

7-75

10-46

9-83

11-12

10-47

11-74

11-01

12-71

1201

12.48

11-671

åsikt, att Sverige-typen »bör antagas för åtminstone nästkommande tre

pansarbåtar, dock med vissa smärre avvikelser». Han förklarar sig sålunda

anse, att med den utökning av deplacementet, nämligen från 6,800 till

7,116 ton, som för den under byggnad varande pansarbåten Sverige nu är

beräknad, och med andra vid ritningarnas utarbetande vidtagna förändringar,

i viss mån avvikande från 1909 års sakkunnigas förslagsskiss, denna

pansarbåt är »ett gott konstruerat fartyg och det bästa man rimligtvis kan

begära att få, bärande så stor bestyckning och görande så hög fart».

Beträffande denna utredning anhåller jag att få hänvisa till förut nämnd

hemlig bilaga till detta protokoll.

De preliminärt föreliggande grunderna till sjöförsvarets ordnande

hava, såsom förut nämnts, den 2 sistlidne april remitterats för yttrande heternas

till marinförvaltningen, chefen för marinstaben, inspektören av flottans öv- yttranden.

ningar till sjöss samt stationsbefälhavarna i Stockholm och Karlskrona, och

angavs i remisshandlingen i vad beträffar pansarbåtar, att typen förutsattes

vara Sveriges ungefärliga typ, dock försedd med isbrytarstäv samt

eventuellt med något förändrad uppställning av det medelsvåra och lätta

artilleriet och beräknad till en kostnad av 12.85 millioner kronor.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Departe-1

ments
chefens
yttrande.

Detta pris, vilket ligger mellan förut angivna K2- och modifierade

Ks-priser för typen Sverige, har framgått av gjorda undersökningar,

därvid en minskning kunnat påräknas vid ett fortsatt byggande av fartyg

enligt viss enhetlig modell.

Myndigheterna ingå i sina avgivna yttranden icke i detta sammanhang

1 något bedömande av typerna, dock att marinförvaltningen, i vars yttrande

inspektören instämmer, beträffande typ för pansarbåtar hänvisar till sin

den 30 september 1913 ingivna underdåniga skrivelse, vari bland annat

hemställdes att pansarbåtar av i huvudsak Sveriges typ så snart ske kunde

måtte tillföras flottan. Erforderliga ritningar med specifikationer funnes

utarbetade endast för Sveriges typ, medan för utarbetande av för kontrakts

avslutande erforderliga ritningar med specifikationer för annan därifrån

väsentligen avvikande typ borde beräknas omkring ett år. »Därest

Sveriges typ» fortsätter ämbetsverket »i stort sett oförändrad kommer till

användning, torde det angivna anskaffningspriset vara tillräckligt, åtminstone

därest vissa delar av fartygen kunna utbjudas till fri konkurrens

jämväl från utlandet.»

Andra försvarsberedningen hade, när dess arbete upphörde, ej intagit

någon definitiv ståndpunkt i fråga om pansarbåtstypen. Av de uttalanden,

som förekomma i betänkandet, kan man dock draga den slutsatsen,

att beredningen icke kan antagas hava kommit att förorda någon pansarbåtstyp

för kustflottan, som betingat ett lägre pris än omkring 10''5

miljoner kronor. För detta pris skulle, enligt vei''kställda beräkningar,

erhållas ett fartyg på omkring 5,600 tons deplacement, bestyckat med

2 st. 28 cm., 8 st. 15 cm., 6 st. 75 mm. och 2 st. 37 mm. kanoner,

samt görande en fart av 18 knop (typ VI a). Den dyraste bland de på

beredningens begäran framställda, i det preliminära betänkandet upptagna

8 olika typer, över vilka beredningen begärt myndigheternas yttrande,

skulle betinga ett pris av 13*2 miljoner kronor. Detta fartyg (typ III b)

skulle erhålla ett deplacement av 7,050 ton, vara bestyckat med 4 st. 28

cm., 6 st. 15 cm., 6 st. 75 mm. och 2 st. 37 mm. kanoner samt göra

en fart av 23''5 knop. I fråga om pansar äro samtliga nu nämnda typer

ungefär jämställda. De av beredningen begärda kompletterande utredningar

angående kostnader för ändringar i fart för Sverige, typ III och

typ VI hade, då beredningens arbete upphörde, ännu icke inkommit.

Typen Sverige i oförändrat skick synes icke hava varit föremål för

närmare prövning inom beredningen; i varje fall är typen icke upptagen

bland beredningens alternativa, preliminärt framlagda förslag. Emellertid

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

49

falla huvuddata för detta fartyg — deplacement, djupgående, fart, bestyckning,

bepansring och anskaffningskostnad in. m. — inom de gränslinjer

i angivna hänseenden, som i berörda förslag finnas utstakade, vårföre

typen Sverige synes böra medtagas i jämförelsen mellan typerna.

Innan jag går att framlägga förslag till pansarbåtstyp för kustflottan,

anhåller jag att till en början få anföra några synpunkter med anledning

av beredningens samt chefens för marinstaben och inspektörens uttalanden.

De principuttalanden, som i andra försvarsberedningens preliminära

betänkande gjorts i fråga om fordringarna på svenska pansarfartyg, torde

kunna anses i allt väsentligt överensstämma med vad under senare tiden

härutinnan från sakkunnigt håll i allmänhet uttalats. Dock synes den av

beredningen fastslagna minimigränsen för farten (18 knop) icke vara på

något övertygande sätt motiverad i betänkandet eller ens överensstämmande

med de av beredningen själv anförda, för en hög fart hos våra pansarbåtar

synnerligen talande skälen, varjämte vikten av ett för erhållande av god

eldledning lämpat antal svåra pjäser icke synes hava av beredningen till

fullo beaktats.

Principerna för den lämpliga pansarbåtstypen torde emellertid numera

kunna anses fastslagna så till vida, att dessa fartygs storlek och

kostnad allmänt anses böra hålla sig inom de ungefärliga gränserna av

omkring 5,600—7,100 ton och 10''5—13''2 miljoner kronor. Det gäller

alltså att utröna, vilka egenskaper, som inom dessa gränser med hänsyn

till våra militärgeografiska förhållanden kunna giva kustflottan den största

möjliga effektiviteten.

Andra försvarsberedningen uppställer härvid alternativ om 5 fartyg

av en kraftigare typ eller 6 av en mindre kraftig ty^p (Sverige i båda

fallen oräknad).

Göres en jämförelse mellan dessa båda alternativ, finner man att i ena

fallet kan erhållas 5 st. 20 till 22,5 knops fartyg, vilka i bredsidan föra 20 svåra

och 15 till 25 medelsvåra pjäser; i det andra fallet åter 6 st. 18—20 knops

fartyg, vilka i bredsidan föra endast 12 svåra och 18 till 24 medelsvåra

pjäser. Under det ganska rimliga antagandet, att den större typens underlägsenhet

i antal väsentligen uppväges av dess högre fart, genom vilken

utsikterna ökas för fartygen att i rätt tid befinna sig på rätt plats, erhålles

alltså för samma kostnad eu avgjord överlägsenhet i stridsvärde med den

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

större typen, en överlägsenhet, som ytterligare förhöjes därigenom, att

förutsättningarna för en god eldledning å denna typ äro betydligt större

än å den mindre.

Chefm för marinstaben har, såsom förut omnämnts, i sitt yttrande

den 12 sistlidne januari över andra beredningens betänkande förordat en

av de mindre typerna, typ VI b. Vissa av honom därvid gjorda uttalanden

rörande den fart och den svåra bestyckning, som erfordras för

våra pansarbåtar, kan jag ej finna övertygande.

I fråga om farten uttalas sålunda, bland annat, dels att 20 knop synes

vara den högsta fart vi kunna utnyttja vid förflyttning inom våra skärgårdar,

dels att även vid förflyttning av kustflottan utomskärs från ett

skärgårdsomräde till ett annat högre fart ej torde böra förekomma än

vad undervattensbåtarna kunna prestera, enär dessa vid förflyttningar

i öppen sjö ej kunna lämnas utan betäckning av såväl artillerifartyg

som jagare.

Vad det första av dessa skäl angår, så torde det ej möta minsta hinder

att på alla de öppna fjärdar, där fartyg av pansar båtarnas storlek kunna

begagna en fart av 20 knop, lika väl använda 22,5 knop och ännu högre farter.

Då farvattnets beskaffenhet tvingar till fartminskning, bliver man säkerligen

i regel tvungen att minska, icke till 20 utan till 5 å 10 knop, men där farvattnet

är rent och kursen rak, kan snart sagt vilken fart som helst användas.

Såsom exempel på möjligheten att inomskärs använda högre farter, anhåller

jag få nämna de allmänna lotslederna Trälhavet—Söderarm, Trälhavet—

Landsort och Uddevalla—Pater Noster. Dessa leder, vilkas längd utgör

resp. 38, 61 och 37 nautiska mil, torde enligt av generallotsdirektören

lämnad uppgift kunna å resp. 85, 90 och 75 % av sin längd befaras av

pansarfartyg om 6 ä 7 tusen tons deplacement med den för här ifrågavarande

fartyg ifrågasatta högsta farten och även däröver, om så önskas. På motsvarande

sätt finnas även militärleder, som helt eller till stora delar kunna

befaras med högsta farter.

Vad åter beträffar den åberopade hänsynen till undervattensbåtarnas

fart, synes marinstabschefens uttalande härutinnan vila på det antagandet,

att artillerifartyg och undervattensbåtar skulle under sina operationer

alltjämt vara oskiljaktiga. En dylik förutsättning torde emellertid

vara oriktig, ty uppenbart är såväl att den i regel nödvändiga samverkan

mellan artillerifartyg och undervattensbåtar kan innebära, att de

stundom måste operera på skilda håll och, åtminstone tidtals, gå skilda

vägar, som ock att fall kunna inträffa, då artillerifartygen operera utan

samverkan med undervattensbåtar. Samverkan mellan artillerifartyg och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Öl

undervattensbåtar är naturligen icke på ringaste sätt utesluten med högre

fartmöjligheter hos de förra än hos de senare. Och om därför en hög

fart hos artillerifartygen befinnes önskvärd ur andra synpunkter, bör den

omständigheten att undervattensbåtarna hava lägre fart rimligtvis icke få

läsrga näsrot hinder i vä<ren för att utrusta artillerifartygen med högre fart.

Man skulle eljest frånsåga sig möjligheten att utnyttja den fulla effektiviteten

hos de snabbare typerna vid de tillfällen, då dessa ej äro bundna av

omedelbar taktisk samverkan med de mindre snabba. Den större farten kan

tydligen aldrig vara till hinders för dylik samverkan, tv farten hos det snabbare

fartyget kan ju efter behov minskas. Vad särskilt angår behovet att skydda

undervattensbåtarna under deras förflyttningar i öppen sjö, så sjmes mig

detta icke vara ett tillräckligt talande skål för åtgärden att genom nedbringande

av pansarbåtarnas fart öka risken för dessa fartyg att upphinnas

och förstöras av överlägsna fientliga stridskrafter. Undervattensbåtarna

kunna nämligen genom intagande av undervattensläge ofta undgå

förstöring — en utväg som ju ej står den eskorterande pansarbåten

till buds.

I fråga om antalet svåra kanoner å våra pansarbåtar anför chefen

för marinstaben, att det i betraktande av att 28 cm. kanonen är mindre

kraftig än de nya kanoner av ännu större kaliber, som nu monteras å

nyaste slagskepp och kryssare, ej kan anses spela en avgörande roll, om

våra pansarbåtar hava 2 eller 4 stycken 28 cm. kanoner, »de kunna ändå

ej bestå i en artilleriduell med våra sannolika fienders artillerifartyg.» Men

såsom skål för att våra pansarbåtar över huvud taget böra erhålla svårt

artilleri framhåller chefen för marinstaben, att de höra tillförsäkras full

artilleristisk överlägsenhet över större och mindre fientliga kryssare och

andra fartyg, ej hänförliga till slagfartygen, varjämte de i samlad styrka

anses kunna tänkas med hopp om framgång upptaga strid med enstaka

slagfartyg eller skydda sig mot sådant under reträtt. De skäl, som chefen

för marinstaben sålunda anfört för anbringande av svår bestyckning å våra

pansarbåtar, synas mig emellertid oförenliga med det skäl, som anförts för

begränsandet av antalet dylika pjäser till endast två. Ty om man icke

anser sig kunna överhuvud taget eftergiva varje krav på effektivitet

hos våra pansarbåtars svåra artilleri även gentemot fientliga slagfartyg —

och en sådan effektivitet är dock, såsom andra försvarsberedningen i sitt

preliminära betänkande framhåller, erforderlig, exempelvis om fientliga

större fartyg efter vederbörliga förberedelser söka intränga i skärgårdsområde,

eller om våra pansarfartyg i öppen sjö vid utfall eller förflyttning

överraskas eller upphinnas av större fientliga fartyg — så kan det aldrig

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vara likgiltigt, om av detta artilleri förefinnas pjäser i stort eller litet antal.

Tvärt om synes det mig, som om antalet kanoner alltid vore av stor

och ofta av avgörande betydelse. En fördubbling av antalet svåra kanoner

skulle nämligen ofta nog kunna förvandla en å vår sida förefintlig underlägsenhet

till överlägsenhet. Och även vid strid med avgjort överlägsen

styrka är det ingalunda betydelselöst, om fienden lider stora eller små

förluster, lika litet som fördelen av att nedbringa egna förlusters

storlek vid strid med underlägsen styrka är att förbise. Frågan om den

bestyckning, som våra pansarbåtar skola erhålla, anser jag jämväl böra

ses ur synpunkten av denna bestycknings användbarhet för den taktiska

offensiven. Det är då ej tillräckligt, att tillförsäkra sig artilleristisk överlägsenhet

gent emot fiendens svagast bestyckade fartyg, utan syftet bör

vara att tillförsäkra sig denna överlägsenhet över så många som möjligt

av fiendens olika fartygstyper och att, där detta ej kan ske, så långt sig

göra låter tillförsäkra våra fartyg möjligheten att, förenade, med framgång

bekämpa fientliga fartyg av starkare typ. Härför erfordras såväl att kanonernas

kaliber ej är allt för underlägsen motståndarnas som även att antalet

kanoner är så stort, att en god eldledning kan erhållas och därigenom

möjligheten säkerställes att så ofta och så fördelaktigt som möjligt

träffa fienden. Man torde därför ur militär synpunkt alltid böra föredraga

en starkare beväpning framför en svagare. Och detta i all synnerhet om,

såsom här är fallet, antalet med betydligt svagare beväpning utrustade

fartyg skulle, därest samma kostnad beräknas, komma att med endast en

enhet överstiga antalet starkare fartyg.

Inspektören av flottans övningar till sjöss har, såsom förut erinrats,

i sitt yttrande den 11 januari 1914 över andra försvarsberedningens preliminära

betänkande förordat typen Sverige och meddelat, att enligt vad

han under hand inhämtat, den under byggnad varande Sverige kunde

beräknas uppnå 23''s knops fart. Denna förhoppning synes mig emellertid,

enligt vad verkställda undersökningar giva vid handen, icke hava stor

utsikt att gå i uppfyllelse. Och det synes mig även vara mycket svårt

att utan en tidsödande och i kostnadshänseende sannolikt till ogynnsamma

konsekvenser ledande omkonstruktion uppdriva ett fartyg med Sveriges

dimensioner och linjer till en fart, som nämnvärt överstiger den ursprungligen

beräknade av 22''5 knop.

Denna fart torde, som ock förut blivit anfört, i betraktande av slagskeppens

nuvarande hastighet få anses vara jämväl ur andra synpunkter

ägnad att giva våra pansarbåtar en för deras uppgift tillfredsställande

rörlighet. Man måste visserligen, såsom även andra försvarsberedningen

framhållit, finna sig till rätta med det förhållandet, att våra pansarbåtars

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

53

fart ej kan uppdrivas till jämnhöjd med den, som stormaktsmarinernas

slagkryssare kunna uppnå. Samma förhållande torde även äga rum

gentemot vissa slagskeppstyper. Men å andra sidan måste det givetvis

betraktas såsom en angelägenhet av den yttersta vikt, att våra pansarbåtars

fartunderlägsenhet i jämförelse med dylika starkare motståndare

nedbringas till den minsta möjliga. Och att det då icke blir möjligt

att låta farten nedgå till exempelvis 20 knop eller därunder synes mig

tydligt.

Vad inspektören av flottans övningar till sjöss uttalat beträffande

vissa farleders användbarhet för pansarbåtar av olika typgrupper anser jag

vara av stor betydelse för bedömandet av frågan om respektive typers

lämplighet, och synes det mig av nämnda uttalanden tydligt framgå, att

någon nämnvärd skillnad mellan de ifrågasatta större och mindre typernas

framkomlighet i våra skärgårdar icke förefinnes. I alla händelser är denna

skillnad uppenbarligen icke av sådan betydelse, att den bör få någon

inverkan på valet mellan dessa typer.

Ehuru marinförv ältning en icke blivit hörd angående andra försvarsberedningens

preliminära betänkande rörande sjöförsvaret, anser jag mig

böra beträffande frågan om lämplig pansarbåtstyp erinra om, att ämbetsverket

i upprepade skrivelser och bland annat i september 1913 hemställt

om byggande av fartyg av Sveriges typ, varjämte ämbetsverket, i

sitt yttrande över nu föreliggande förslag till ^byggnadsplan in. in. i

dess preliminära skick, ånyo bänvisat till sina förut gjorda hemställanden

om byggande av pansarbåtar av i huvudsak Sveriges typ.

Av de typer för pansarbåtar, som genom de olika utredningarna

slutligen framkommit och vilka finnas sammanförda i senast företedda

tabell, anser jag på av andra försvarsberedningen anförda skäl att typerna

II a, II b, Oscar II, IV, V a och V b icke böra ifrågakomma för anskaffning.

På av inspektören av flottans övningar till sjöss anförda skäl anser

jag vidare att typen VII b kan frånskiljas. Typerna I a Och VI a anser

jag icke heller böra ifrågakomma av det skäl, att farten, 18''o—18''s knop,

är alltför ringa. Ingen av här nämnda typer har blivit tillstyrkt av någon

myndighet.

De återstående typer, vilka sålunda böra prövas och jämföras, äro

typerna Sverige, I b, III a, III b, III c, VI b, VI c och VII a, av vilka

typen Sverige blivit förordad av marinförvaltningen och inspektören av

flottans övningar till sjöss samt typen VI b av chefen för marinstaben.

Någon annan än dessa typer har icke av någon myndighet blivit förordad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

tf»-

Sverige.

Typ Ib.

Typ III a.

''

Typ III b.

Typ III c.

Typ VI b.

Typ VI c.

Typ VII a.

\ Antal fartyg...........

8

9

8

8

8

9

9

8

Sammanlagd kostnad för ovan angivna

antal fartyg enligt modificerade Ka- priser .........mill. kr.

99''52(101''76)

98-01

95-84

99-84

92.88

94-28

99-09

96-08

Årlig anskaffningskostnad i medeltal

under en tj uguårsperiod för ovan

angivna antal fartyg . . mill. kr.

4 98 (5.09)

4-90

4-79

4-99

4.64

4-71

4-95

4-80

Fartygstypens längd.....m.

120 (124)

112

120

120

114

112

118

114

Fartygstypens djupgående . . . m.

61 (6-2)

5-7

60

6-2

5-9

5-7

5-9

5-9

Fart............knop

22-5 (23.5)

200

22-5

23-5

20-0

20-5

22-5

20-5

Antal svåra kanoner i bredsida . .

32 283 cm

18 30''5 cm

32 28''3 cm

32 283 cm

32 28''3 cm

18 28''3 cm

18 28’3 cm

32 28''3 cm

Antal medelsvåra kanoner i bredsida

40 15 cm

27 15 cm

24 15 cm

24 15 cm

24 15 cm

36 15 cm

36 15 cm

32 15 cm

Genomträngningsförmåga för det svåra

artilleriet på 10,000 meters av- stånd ..........mm.

271

SOS

271

271

271

271

271

271

Sammanlagd sprängladdningsvikt i

halvpansargranater till svårt och

medelsvårt artilleri per minut mt.

1,920

1,318

1,715

1,715

1,715

1,253

1,253

1,818

Sammanlagd produkt av projektilvikt

och anslagshastighet för svårt och

medelsvårt artilleri per minut på

10,000 meters avstånd .... mt.

11,968

8,640

11,072

11,072

11,072

7,488

7,488

11,520

Anm. Siffrorna inom parentes för Sverige motsvarar typen, omkonstroerad för 23''5 knops fart.

Skjnthastigheten har antagits lika med den, som vid skjutningar under artilleristrid med kanoner i moderna lavettage i

allmänhet beräknas kunna uppnås, nämligen för svårt artilleri av här ifrågavarande kalibrar 2 skott per kanon och

minut samt för medelsvårt artilleri 4 skott per kanon och minut.

Gcnomträngningsförmågan giver ett uttryck för den pansarbrytande verkan.

Sprängladdningarnas vikt samt produkten av anslagshastighet och projektilvikt giva uttryck för granatverkan.

Ballistiska data i övrigt för de kanontyper, som enligt ovan förekomma å här upptagna typer, återfinnas i hemlig bilaga,

vilken torde få åtfölja detta protokoll.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Här företedda tabell utgör en jämförelse mellan nu nämnda typer i de hänseenden,

uti vilka sådana olikheter förekomma, vilka synas mig vara av

betydelse vid frågans avgörande. Härvid har antagits, att det antal fartyg

finnes av de respektive typerna, som kan erhållas för en ungefär lika stor

sammanlagd kostnad. (Dessa kostnadssiffror hava sålunda endast betydelse

vid jämförelsen i fråga och utgöra naturligtvis icke den summa, som nu

bör för nybyggnad avses).

Vad fartygens längd och djupgående beträffar, av vilka båda dimensioner

förmågan att manövrera i skärgård huvudsakligen beror, äro samtliga

typerna i det närmaste likställda, i det att de mycket fåtaliga leder

eller delar av leder, där våra nuvarande pansarbåtar men icke de här

ifrågasatta typerna kunna gå fram, med endast ett par undantag äro

desamma för alla alternativen. (I samband härmed må erinras, att pansarkryssaren

Fylgia är 115 meter lång.) Hänsynen till skärgårdsledernas

användbarhet kan sålunda icke utöva något nämnvärt inflytande på

typvalet.

Typernas sjöduglighet torde kunna anses vara praktiskt sett densamma.

Beträffande de betänkligheter i fråga om Sverigetypens sjöduglighet,

vilka inom försvarsberedningarna lära hava yppats, anhålier jag

att få hänvisa till marindirektör Richsons uttalande i bifogade hemliga

bilaga, varav torde framgå, att skäl för dylika farhågor icke föreligga.

Beträffande farten torde följande synpunkter få framhållas.

Fördelen vid all krigföring såväl till lands som till sjöss av att

stridskrafterna äro lättrörliga är allmänt insedd. Med all rätt lägger man

till lands stor vikt vid att utveckla truppernas marsch förmåga, av vilken

arméernas rörlighet i främsta rummet beror. På motsvarande sätt beaktas

inom flottorna värdet av hög fart, enär utsikterna för att kunna ingripa

i krigshändelserna på rätt plats och i rätt tid i viss mån kan sägas

vara proportionell mot farten.

Den egenskap, som mera än någon annan sätter en säregen prägel

på flottans operationer, är rörligheten. Genom denna egenskap har flottan

i högre grad än något annat vapen möjlighet att snabbt koncentreras till

en hotad punkt. Såväl till lands som till sjöss äger den satsen tillämpning,

att betydelsen av rörligheten är än större för den underlägsne än

för den överlägsne, enär genom stor rörlighet möjligheter uppstå att i

viss mån neutralisera fiendens övervikt i styrka eller numerär. Härpå

lämnar krigshistorien i fråga om såväl lantkrig som sjökrig tillfyllestgörande

bevis.

Inom de smärre marinerna, där mera plats i regel bör givas åt torpedvapnet

i förhållande till artillerivapnet än i de större marinerna och där ar
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

tillerifartygen också i regel måste uppträda i intim samverkan med torpedfartygen,

är det med hänsyn till samverkan med övervattenstorpedfartygen av

särskild betydelse, att artillerifartygen besitta hög fart. De sistnämnda

kunna visserligen icke i smul sjö uppdrivas till samma fart som jagarna,

men dessas operationer bliva mindre bundna, i den mån artilleri fartygens

fart växer.

Under den förutsättningen, att svenska flottan, såsom i annat sammanhang

föreslagits, icke kommer att åtminstone för närvarande erhålla

vare sig kryssare eller spaningsfartyg i egentlig mening, samt följaktligen

spaningsföretagen i regel måste anförtros åt jagarna, bliver det i alla de

fall, då spaningen måste stödjas av kraftiga fartyg, nödvändigt att härtill

avse pansarbåtar; på grund härav bliver fordran på hög fart hos dessa

oavvislig.

Strid mot en stormaktsflottas slagskepp torde av givna skäl visserligen

i regel böra undvikas för svenska flottans artillerifartyg, utom exempelvis

i de fall, där motståndarens i striden deltagande fartyg äro till antalet

vida underlägsna den svenska styrkans artillerifartyg eller då omständigheterna

tvinga till strid. Med fiendens övriga fartyg, såsom pansardäckskryssare,

äldre slagskepp eller pansarkryssare, bör däremot strid kunna

upptagas, och jämväl härvid är hög fart av den största betydelse för att

dels kunna upphinna, tvinga till strid och tillintetgöra underlägsna motståndare,

dels kunna intaga och bibehålla taktiskt fördelaktiga lägen under

genomkämpandet av en strid, dels slutligen kunna avbryta en strid, som

tenderar till ogynnsam utgång.

Hög fart har sålunda synnerlig betydelse för att under ett strategiskt

försvarskrig kunna tillgripa taktiskt offensiva företag vid därför gynnsamma

tillfällen.

Vid prövning av fartfrågan bör det därför särskilt beaktas att

pansarbåtarna erhålla en fart, som medgiver dem att gå till anfall vid de

tillfällen, då framgång kan vara att förvänta. Ty även i försvarskriget

äro initiativ och anfallsvis de viktigaste villkoren för framgång.

1 ett krig mot en stormakt måste den svenska flottan under sina

operationer i stor utsträckning stödja sig på skärgårdarna, och som dessa

icke täcka hela kusten, måste förflyttningar kunna utföras längs kusten

mellan de olika skärgårdsområdena. Värdet av att härvid kunna utveckla

eu hög fart är påtagligt, dels därigenom att tiden för hela förflyttningen

inskränkes, dels därigenom att möjligheten att i händelse av upptäckt bliva

upphunnen av överlägsna stridskrafter förminskas.

Ovanstående synpunkter synas mig kraftigt styrka fordran på att svenska

flottans fartyg i allmänhet och därför också dess artillerifartyg måste be
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

57

sitta hög fart. Otvivelaktigt vore det härvid önskvärt att flottans artillerifartyg

kunde göras snabbare än fiendens alla slagfartyg. Med hänsyn

till den utveckling, som slagkryssarna erhållit, synes det emellertid uteslutet

att vi skulle med dessa fartyg kunna för pansarbåtarnas vidkommande

upptaga någon tävlan i fart, men å andra sidan förekomma dylika

kryssare, såsom ock beredningen anfört, till ett jämförelsevis ringa

antal.

Det är emellertid ingalunda uteslutet för våra pansarbåtar att i

vissa fall kunna upptaga tävlan i fart med utländska slagskepp, enär tendensen

— med undantag för Italien — synes vara att för dessa fartyg

stanna vid en fart av 21—23 knop. I England har för den senaste slagskeppsklassen

farten nedsatts till 21 knop. Om å ena sidan en ökning

av våra pansarbåtars fart intill den högre gränsen av för nutida slagskepp

gällande farter icke kan åstadkommas, så bör dock under alla

förhållanden, såsom jag redan förut anfört, fartunderlägsenheten göras

så ringa som möjligt. Att våra nuvarande pansarfartygs fart av högst

18*5 knop är för låg, för att de med utsikt till framgång numera skola

kunna fullgöra sådana operationer, som förutsätta utbrytning eller förflyttning

längs kusten eller i allmänhet uppträdande till sjöss, torde vara

obestridligt. Ej heller en fart av 20—21 knop synes mig i detta hänseende

tillfredsställande. Av beredningen i dess preliminära betänkande

framlagda beräkningar och tabeller rörande möjligheter för jagade fartyg

med olika fart att undkomma jagande, snabbare fartyg, ävensom rörande

tillämpningen av nämnda beräkningar med avseende å de farvatten,

som omgiva Sveriges kuster, synas mig giva vid handen, att en

fart, som håller sig nära den övre gränsen av de å nutida slagskepp

förekommande, är den lägsta, som kan ifrågasättas, för att våra pansarbåtar

skola kunna på ett framgångsrikt sätt fullgöra på dem ankommande

operationer.

De av ovan anförda typer, vilka fylla denna fordran på fart, äro

Sverige, typ Illa, typ III b och typ VI c.

Artillerifartygens lämplighet för krigsändamål såväl inom som utom

skärgårdarna är naturligen i högsta grad beroende av artilleribe styckning ens

sammansättning och uppställning.

Det medelsvåra artilleriets kaliber är i alla här föreliggande förslag densamma,

nämligen 15 cm., men med avseende på det antal pjäser, vilka kunna

bringas att bära i bredsida, förefinnas avsevärda olikheter. Då, såsom i samtliga

förslag är fallet, skillnaden i kaliber mellan det svåra och det medelsvåra

artilleriet är högst betydande, måste vid såväl inskjutning som verkningsskjutning

vardera pjässlaget ledas för sig, och är det därvid av betydelse,

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 Käft. (Nr 60.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

att antalet bärande pjäser är stort. Det minsta antal i bredsida bärande

pjäser, som under sådana förhållanden kan anses tillräckligt, är fyra, och

i detta hänseende äro sålunda endast typerna Sverige, VI b, VI c och VII a

tillfredsställande. Sverige är i detta hänseende fördelaktigast, och särskilt

är att märka, att en kraftig bogeld kan från detta fartyg avgivas. Detta är

av stor betydelse dels vid avvärjande av jagareanfall, vilka av taktiska

skäl i de flesta fall utföras från denna riktning, dels vid utbrytningar och

genombrytningar.

Skiljaktligheterna typerna emellan med avseende på det medelsvåra

artilleriet äro emellertid icke av principiell natur, vilket däremot är fallet

beträffande det svåra artilleriet, där två skarpt åtskilda grupper av typer

ifrågakomma, nämligen den ena med 4 kanoner (Sverige, typ III a, typ

III b, typ III c och typ VII a), och den andra med 2 kanoner (typ I b,

typ VI b och typ VI c).

Artilleri materiel ens utveckling samt skjutövningar och taktiska övningar

inom de ledande marinerna lämna otvetydiga bevis för att artilleristridernas

avgörande skede numera kommer att förläggas till mycket

långa avstånd, varest det svåra artilleriet utövar ett övervägande inflytande.

Den jämförelse mellan antalet svåra kanoner och den artilleristi ska kraft,

som kan presteras av en sjöstyrka, sammansatt av det antal fartyg, som

för en och samma kostnad kan åstadkommas, vilken jämförelse är given

i senast företedd tabell, synes mig redan i och för sig höra vara avgörande

med avseende på valet mellan fartyg med 4 eller fartyg med 2 svåra

kanoner. Men härtill komma även skjuttekniska förhållanden å varje särskilt

fartyg. Dessa utöva ett betydande inflytande på det verkliga resultatet

av artilleristriden, vilket kan anses bestå i det antal träffar, som kunna

påräknas, och även dessa förhållanden tala till förmån för fartyg med 4

svåra kanoner.

Vid såväl inskjutningen som den därpå följande verkningsskjutningen

bör nämligen på stora avstånd sal veld användas, och eftersom i en sjöstrid

avstånden i regel hastigt växla, måste en tät följd av salvor kunna avgivas.

Förefinnas då endast 2 kanoner, en i varje torn, kommer praktiskt taget

dubbelt så lång tid att förflyta mellan salvorna, som om 2 kanoner

funnes i varje torn. Från 4-kanonsfartyget bör därför inskjutningen

kunna ske ungefär dubbelt så fort som från 2-kanonsfartyget, och under

verkningsskjutningen blir den alltid förefintliga svårigheten att rätt bestämma

skjutelementen väsentligen mindre på det förra än på det senare

lartyget.

Även om icke salveld användes, såsom i riktningar nära långskeppslinjen,

i vilka endast ettdera av de svåra kanontornen kan användas, är det

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

för eldens ledning nödvändigt att erhålla tät följd av nedslag, vilket i sin

ordning fordrar minst två kanoner i tornet. Det är förut framhållet, hurusom

våra pansarbåtar kunna bliva nödsakade att verkställa utbrytningar ur

skärgård eller genombrytningar, ävensom — enligt vad chefen för marinstaben

framhåller — upptaga strid under reträtt, allt förhållanden, under

vilka stäveld kan erfordras. Fartygen måste då vara ordnade härför, men

i dylikt läge kan 2-kanonfartyget ofta bringa allenast en enda svår kanon

att bära, vilket, som nyss blivit visat, i hög grad äventyrar ej blott inskjutningen

utan även verkningsskjutningen för att ej tala om eldens

effekt.

I förslaget I b är det svåra artilleriets kaliber 30''5 cm, i övriga nu avhandlade

förslag 28''3 cm. Givetvis innebär detta en överlägsenhet för typen

I b gentemot övriga typer med två svåra kanoner, och enahanda överlägsenhet

skulle även vara tillfinnandes hos ett fartyg med 4 st. 30‘s cm.

kanoner gent emot här framställda typer med 4 st. 28''3 cm. kanoner. Men

för att 4 st. 30''5 cm. kanoner skola kunna uppställas på ett sjövärdigt fartyg,

fordras ett deplacement av omkring 10,000 ton, även om farten icke skall

vara högre än 20 knop. Något förslag i denna riktning liar icke blivit

framlagt, och redan de typer med 3 st. 30‘5 cm. kanoner, vilka varit under

diskussion i beredningen, hava av denna avstyrkts.

Giltigheten av de skäl, som, då frågan om övergång från 2 Do och

25''4 cm. kanoner till grövre kaliber först framkom, anfördes till förmån

för införande av kanoner av 30’5 cm. kaliber, är numera väsentligen förminskad.

Vid angivna tidpunkt var 30*5 cm. kanonen den grövsta, som

förekom å dåvarande artillerifartyg, men under senaste år har kalibern

utomlands vuxit, i vissa fall intill omkring 38 cm. kaliber. Kanoner av

dylik kaliber kunna givetvis icke jämte erforderligt medelsvårt och lätt

artilleri ens till ett så ringa antal som 2 uppställas å pansarbåtar, lämpade

för våra förhållanden. Ty även om man reducerar anspråken på både

sjöduglighet och fart samt övergår till en monitorliknande typ, fordras

ändock ett deplacement av omkring 7,000 ton för att 2 st. 38 cm. kanoner

skola kunna uppställas å fartyget, och vidhållas nyssnämnda anspråk, växer

deplacementet till 12- å 13,000 ton.

Skillnaden i ballistiska egenskaper för 30*5 och 28''3 cm. kanonerna är

icke så stor, som man möjligen skulle föreställa sig. Det bestrukna stycket

för viss målhöjd, varav det enskilda skottets träffsannolikhet beror, är sålunda

för båda kalibrarna praktiskt sett densamma, överlägsenhet i genomträngningsförmåga

och granatverkan hos det enskilda skottet förefinnes visserligen

av naturliga skäl hos 30''5 cm kanonen, men om på de ifrågavarande

fartygstyperna 30''s cm. kanonen icke kan erhålla lika stor längd i kaliber

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts nåd. fr oposition nr 60.

som 28''3 cm. kanonen, bliver denna överlägsenhet mycket obetydlig eller

förbytt i underlägsenhet. Och då jämförelsen måste göras mellan å ena

sidan 2 st. 30''5 cm. kanoner och å andra sidan 4 st. 28''3 cm. kanoner,

ställa sig fördelarna, med avseende på inskjutning, verkningsskjutning,

sannolikhet att träffa, granatverkan på viss tid samt relativ kostnad så

avgjort till 4-kanonsystemets fördel, att någon tvekan i Valet icke har för

mig förefunnits. Det är även att märka att ieke i någon marin kanoner

med så stor kaliber som 28''3 cm. numera uppställas i enkeltorn.

En kanon klaver för sitt ändamålsenliga utnyttjande en stadig plattform.

De deplacement, som av beredningen förutsatts för fartyg med 30''5

cm. kanoner, synes knappast vara tillräckliga för att bilda en sådan lämplig

plattform, om sjöduglighet och fart därjämte skola kunna på ett tillfredsställande

sätt tillgodoses.

Ett förverkligande av önskemålen att inom ett begränsat fartygsdeplacement

inrymma ett tillfredsställande antal svåra kanoner synes för

närvarande icke kunna ske genom annan kombination än 4 st. 28''3 kanoner.

En ytterligare synpunkt torde här få framhållas, nämligen att —

med hänsyn till pansarbåten Sveriges under tillverkning varande artilleri

— en bestyckning av 28''3 cm. kanoner å de nya fartygen även medgiver

fördelarna av större enhetlighet i typer, snabbare leverans och ett underlättande

av personalens utbildning, vartill kommer att en 28''3 cm. provkanon

redan föreligger i det närmaste färdig, medan, därest en annan

kaliber väljes, det kan bliva behövligt att ännu en provkanon tillverkas,

vilket torde betinga en ungefärlig kostnad inberäknat inskjutningar av

300,000—400,000 kronor.

På grund härav finner jag att de av ifrågavarande typer, som med

avseende på sammansättningen av den svåra artilleribestyckningen tillfredsställa

fordringarna, äro Sverige, typ III a, typ III b, typ III c och typ VII a.

Det framgår av ovanstående redogörelse, att då en jämförelse göres

mellan fartyg av de särskilda typerna, Sverige är jämngod eller överlägsen

i alla de hänseenden, där olikhet av betydelse förefinnes, samt att därjämte

Sverige är den enda av typerna, som fyller alla de uppställda fordringarna.

Jämförelsen mellan de pansarbåtseskadrar av ifrågavarande

typer, som för en viss kostnad kunna erhållas, giver vid handen, att Sverige

tillhör den grupp av typer, där den artilleristiska kraften är ojämförligt

störst och även relativt billigast.

Det torde i denna fråga jämväl böra beaktas, att tiden för anskaffande

av en pansarbåt av Sveriges typ, konstruerad för 22‘5 knop, med ej mindre

än V/2 år understiger den tid, som erfordras för anskaffande av en pansarbåt

av vilken ny typ som helst, beroende på den längre tid, som i senare

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

fallet erfordras för konstruktionsarbete och beräkningar samt för leveransens

fullgörande. Följande av marindirektören Richson uppgjorda grafiska

tablå giver en framställning av dessa förhållanden. Såsom jag i

det föregående framhållit, skulle även en betydande tidsutdräkt bliva följden,

om typen Sverige, omkonstruerad för 23''5 knop, skulle väljas.

Enligt marinförvaltningens förut åberopade, av andra försvarsberedningen

begärda utredning skulle kostnaden för en pansarbåt av Sveriges

typ med vissa smärre ändringar uppgå till 12,437,000 kronor med användande

av beräkningsgrunden K3, i viss mån modifierad uppåt. Om däremot

beräkningsgrunden K2 tillämpas skulle kostnaden för typen Sverige med 22''s

knop, enligt av marindirektören Richson gjord beräkning, uppgå till

13,387,895 kronor. Emellertid torde en avsevärd minskning i kostnad kunna

påräknas, om ett fortsatt byggande av fartyg enligt viss enhetlig modell

kan planläggas, och har marinförvaltningen i sitt förut omförmälda

yttrande angående nybyggnadsplan in. m. uttalat, att ett anskaffningspris

av 12,850,000 kronor vore tillräckligt. Vid ytterligare undersökning av

denna fråga har jag funnit, att den i kostnadsberäkningarna uppförda

summan för oförutsedda utgifter varit ganska högt upptagen och att den

bör kunna minskas med 100,000 kronor, varigenom anskaffningskostnaden

stannar vid en summa av 12,750,000 kronor.

I fråga om Sverige-typens konstruktion sdetaljer torde eu del smärre

modifikationer vara önskvärda, såsom beträffande stävformen (för erhållande

av bättre isbrytningsförmåga), placering och anordning av durkar

m. m., och får jag med avseende härå hänvisa till förut omförmälda yttrande

av marindirektören Richson rörande lämplig pansarbåtstyp. Dessa

detaljförbättringar, vilka givetvis böra vidtagas först efter av marinförvaltningen

avgivet förslag, torde emellertid icke föranleda sådana kostnader,

att de påkalla en höjning i det för fartyget beräknade anskaffningspriset.

På grund av vad jag sålunda anfört, finner jag Sveriges typ med

22''5 knops fart, med vissa mindre modifikationer vara den för kustflottan

för närvarande lämpligaste och sålunda den, vilken bör ifrågakomma till

nyanskaffning.

Då i det följande pansarbåtar »av ny typ» omnämnas, avses därmed

denna typ.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Framställning av den tid, som åtgår från ett eventuellt riksdagsbeslut för anskaffning

av pansarbåt, antingen av en oförändrad Sverige-typ eller för en —

ej utarbetad — ny typ, tills plåtslageriet å fartyget kan påbörjas vid leverantörens

verkstad.

Ny typ.

Sverige-typ

(smärre modifikationer).

Plåtslageriets

påbörjan.

Tid för verkstadens materialan- 1

skaffning. \

CO

Tid hos Kungl. Maj:t.

es

0 ö

Anbudens behandling i marinförvalt.

Tid för Kungl. brev. Marinförvalt.!

infordrande av anbud samt verkstä-J

T

CO

«) s

dernas revidering av kostadsförslag. j

i

{Kontraktets

underskrift.

( Verkstädernas

I anbud inkomna

| till marinför[

valtningen.

JL9-

18-

Plåtslageriet

påbörjas.

Ritarbete, utslag och materialbeställning

vid verkstaden.

Tid hos Kungl. Maj:t.

Yl Anbudenä behandling i marinförvalt.

^0 Tid för verkstädernas kostnadsberäkning

och deras eventuella

subkontrakt.

15

~ 14

13

=_12

— 11

E_io

9 j

8 ''

7

.6

.5

4

3

.2

1

— «o

— tf

— a. o

f Kontraktets

[ underskrift.

{Verkstädernas

anbud inkomma

till marinförvaltningen.

!S

Från Riksdagsbeslutet = Baslinien.

Anm. För en eventuell ny typ åtgår ytterligare, utöver vad som i denna grafiska framställning är angivet, en

avsevärt längre tid i förhållande till en Sverige-typ för leveransens fullbordande beroende på att arbetsritningarna å »Sverige»

nu äro till största delen utarbetade.

Total tidsskillnad i fartygets färdigställande, från Riksdagsbeslut räknad, minst l1/» år.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

63

Torpedfartyg.

Rörande torpedfartyg hade andra försvarsberedningen begärt chefens CAe/en*^or

för marinstaben utredning rörande bland annat följande tre spörsmål: utredning

»Synes någon förändring eller utveckling av de svenska torpedfar- den "h 1913.

tygstyperna vara erforderlig, särskilt med hänsyn till de nya torpedfartygstyper,

som under senare år införts inom grannländernas mariner?»

»Anses någon inskränkning av antalet typer för torpedfartyg inom

svenska flottan böra eller kunna ske?»

»Böra särskilda typer av torpedfartyg vara avsedda för lokalförsvaret

och särskilda för kustflottan, eller karl någon typ avses för användning

såväl vid lokalförsvaret som i kustflottan?»

Chefen för marinstaben anförde med anledning härav i sin förut

nämnda skrivelse den 17 juli 1913 i huvudsak följande:

Jagarna — samtliga tillhörande kustflottan — hava förutom sin

väsentliga uppgift, torpedanfall, att medverka vid egen huvudstyrkas skyddande

mot anfall av fientliga undervattensbåtar och jagare samt vid utläggandet

av såväl offensiva som defensiva mineringar. På grund av den

hos oss rådande bristen på direkt för spaning byggda fartyg måste jagarna

dessutom kunna utföra spaning samt för sådant ändamål besitta hög fart

samt sjöduglighet och ett artilleri, med vilket de lämpligen kunna uppträda

mot fientliga" torpedfartyg. Det är sålunda erforderligt att genom högre

förskepp eller andra anordningar öka jagarnas sjöduglighet samt att förse

dem med två stycken dubbla däckstuber i stället för de nuvarande två

enkla. Emellertid är det å andra sidan ett önskemål, att jagarnas storlek

begränsas, ej blott på det att de med fördel skola kunna uppträda även i

skärgård, utan jämväl med hänsyn till möjligheten att kunna anskaffa

tillräckligt antal dylika fartyg.

Vår flottas torpedbåtar kunna icke utan stöd av artillerifartyg, och

endast under särskilt gynnsamma förhållanden operera i sjön utanför

havsbandet. De kunna ej heller under svåra väderleksförhållanden vid

längre förflyttningar i öppen sjö hålla erforderlig fart samt följaktligen

icke städse påräknas vara i stånd att åtfölja kustflottans större fartyg vid

dessas utbrytning. Torpedbåtarnas verksamhetsområde är alltså i stort sett

begränsat till skärgårdarna och havsbandet utanför dessa.

I fråga om övervattenstprpedfartygens fördelning på kustflottan och

lokalstyrkorna föreslås, att kustflottans övervattenstorpedfartyg för framtiden

skola bestå av uteslutande jagare, medan för lokalstyrkorna skulle

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

avses torpedbåtar, men att kustflottans nuvarande torpedbåtar där bibehållas,

till dess de uppnått den ålder, att de böra övergå till lokalstyrkorna,

och att likaledes kustflottans nuvarande jagare efter hand överföras

till lokalstyrkorna. Nybyggnad av torpedbåtar skulle således, vad kustflottan

angår, upphöra samt för lokalstyrkornas del tills vidare inställas.

Marinför- Vidare har, på beredningens föranstaltande, marinförvaltningen i ut
valtmngens

redning av den 22 augusti 1913 utarbetat två olika alternativ för förden

ss/8 1913 bättrad jagartyp, nämligen en större på omkring 800 ton med 35 knops

oliica b(!iter oc^ en mint^re P& omkring 460 ton med samma fart som de nu
nativ

för varande jagarnas, eller omkring 30 knop. I denna utredning förordas, att

jagaretyper. säyäl den större som den mindre jagartypen skulle förses med tre dubbeltuber.

Anskaffningskostnaden är beräknad till 2,332,000 kronor för den

större och 1,541,000 kronor för den mindre typen.

Chefens På grund av chefens för marinstaben ovan anförda förslag, att över
f°\staben”

vattenstorPe(lfartygen för kustflottan skulle för framtiden utgöras endast

ytterligare av jagare, hade beredningen av kostnadshänsyn ifrågasatt, huruvida ett

den™''™1913 tillräckligt antal sådana fartyg skulle kunna hållas, samt fördenskull

'' anhållit, att chefen för marinstaben måtte anmodas att utreda, huruvida

icke en modifierad (förstorad) typ för l:a kl. torpedbåt, användbar som

torpedfartyg för kustflottan, kunde framställas. Därvid angavs såsom förutsättning,

att i den mån spaning behövde anförtros åt kustflottans torpedfartyg,

denna tjänst skulle företrädesvis verkställas av jagarna. Med anledning

härav verkställde nuvarande marinstabschefen utredning — den

28 oktober 1913 —, vilken berör frågan om lämplig sammansättning av

kustflottans samtliga torpedfartyg, således jämväl undervattensbåtar. Till

granskning äro där upptagna tre olika typer för övervattenstorpedfartyg,

nämligen:

större jagare om c:a 800 tons deplacement och 35 knops fart med

3 st. 45 cm. dubbeltuber, 6 st. 75 mm. kanoner och 4 st. kulsprutor;

jagare om c:a 460 tons deplacement och 32 knops fart1 — den

förbättrade s. k. mindre jagartypen — med 3 st. 45 cm. dubbeltuber, 4

st. 75 mm. kanoner och 2 st. kulsprutor; samt

förstorad typ för l:a kl. torpedbåt om 200 tons deplacement (fullt

rustad 220 ton) högsta fart med halvt förråd 27 knop, utrustad med

1 Enligt marinförvaltningens ovannämnda skrivelse till andra försvarsberedningen den

22 augusti 1913 kan för ifrågavarande jagare endast påräknas 30 knop.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition ur 60.

f>5

2 st. 45 cm. dubbeltuber samt en artilleribestyckning om 2 st. 75 mm.

korta kanoner och en kulspruta; beräknad att kosta 800,000 kronor.

Dessa tre typer jämte undervattensbåtar äro kombinerade till följande

tre olika alternativ:

alt. 1: större jagare, förstorade l:a kl. torpedbåtar och l:a kl. undervattensbåtar;
alt.

2: jagare (av mindre typ), l:a kl. torpedbåtar av förstorad typ och

l:a kl. undervattensbåtar; samt

alt. 3: jagare (av mindre typ) och l:a kl. undervattensbåtar.

Inom varje alternativ framläggas tre olika förslag till kustflottans

omfattning i vad rör torpedfartyg, baserade på ett årligt nybyggnadsanslag

för denna materiel om alternativt 3‘2, 2''8 eller 2‘4 miljoner kronor

(alt. a, b och c).

1 sitt preliminära betänkande angående sjöförsvaret har beredningen, Andra formed

hänsyn till begränsningen i tillgångar för flottbyggnadsanslaget i dess TingertZ^thelhet,

funnit lämpligt att grunda sina beräkningar rörande plan för ny- talande i det

anskaffning av torpedfartyg för kustflottan på den lägsta anslagssumman, fåtänkandrt.

nämligen på ett. årligt anslag om 2’4 miljoner kronor. I fråga om lämpliga

typer för kustflottans torpedfartyg anföres, att med de nya förhållanden,

som genom fartygsmaterielens allmänna utveckling numera uppstått och

de krav, som i anledning härav måste ställas på torpedfartygen i den

svenska flottan, våra nuvarande l:a kl. torpedbåtar varken i avseende å

sjövärdighet och bestyckning eller fart äro i stånd att fylla sina uppgifter.

På grund härav anses fortsatt anskaffning av ifrågavarande typ icke vara

tillrådlig. Likaledes måste fullgiltiga skäl för vår jagartyps förbättrande,

åtminstone i sjövärdighet och bestyckning, anses framlagda i marinstabschefens

anförda utredningar, och detta i all synnerhet som några särskilda

fartyg för utförande av spanirigstjänst åt kustflottan icke förefinnas eller

föreslås och således denna uppgift måste till väsentlig del fullgöras av

jagarna.

Rörande den ifrågasatta större jagartypen anfördes, att dessa fartyg

på grund av de jämförelsevis dryga nybyggnads- och undei*hållskostnaderna

säkerligen icke skulle kunna anskaffas i tillräckligt antal. Härtill ansågs

deras storlek kunna medföra vissa olägenheter vid deras navigering inom

skärgårdarna. I fråga om den förstorade l:a klass torpedbåtstypen framhållas

vissa, i utredningen den 28 oktober 1913 anmärkta brister, bland

annat att båtens sjöegenskaper, liksom farten, ansetts otillräckliga för

dess användande i öppen sjö, att båten i vad angår tillförlitlighet i

torpedskjutning icke stode så synnerligen högt och att den ur artilloBihang

till senare Riksdagens protokoll 1014. 1 sand. 30 käft. (Nr 60.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

Yttranden

av chefen

för marinstaben

och

inspektören

av flottans

övningar

till sjöss.

Särskilt

utlåtande

av marindirektören

Richson.

ristisk synpunkt vore betydligt underlägsen jagarna. Beredningen anför,

att då sålunda den ifrågasatta typen, ehuru dess storlek och anskaffningskostnad

komrne att nära nog motsvara en fördubbling av den nuvarande

l:a klass torpedbåtens storlek och kostnad, likväl icke synes bliva

i stånd att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina uppgifter, så måste

grundade skäl till betänkligheter mot typens införlivande med vår flotta

anses föreligga.

Av de olika alternativen för sammansättning av kustflottans torpedfartyg

finner beredningen alternativet 3 c, som avser eu enhetstyp för övervattenstorpedfartygen,

ur många synpunkter erbjuda ovedersägliga fördelar

samt närmast motsvara de önskemål, vilka framställts av förutvarande

marinstabschefen, och jämväl utgöra det alternativ, till vars förmån den

nuvarande marinstabschefen givit de övervägande skälen.

Såsom förut är nämnt, hava marinstabschefen och inspektören av

flottans övningar till sjöss avgivit särskilda yttranden över beredningens

ifrågavarande betänkande, såvitt angår nybyggnadsplan för flottan.

Rörande de framlagda olika alternativen för torpedfartygen i kustflottan

förklarar marinstabschefen däri, att alternativet 3 c innebär en i

förhållande till två divisioner pansarbåtar lämplig proportion, samt att

han i fråga om jagaretypen ej har något att uttala utöver vad han förut

därom anfört.

Inspektören av flottans övningar till sjöss förordar likaledes alternativet

3 c.

Vid sina härefter fortsatta förhandlingar i typfrågan beslutade beredningen

preliminärt att hos försvarsberedningarna föreslå, att kustflottans

övervattenstorpedfartyg skulle bestå av enbart jagare av förbättrad, s. k.

mindre typ, utrustad med tre dubbeltuber och beräknad att kosta c:a

1,540,000 kronor.

Marindirektören Richson, som på anmodan underkastat de ifrågavarande

båda jagartyperna en teknisk granskning, har sammanfattat resultatet

av denna sin undersökning sålunda:

»Mot den 30 knops jagaretyp, sota utarbetats av chefen för kungl.

marinförvaltningens ingenjöravdelning och upptagits i marinförvaltningens

underdåniga skrivelse den 30 september 1913 angående regleringen av

utgifterna under riksstatens femte huvudtitel för år 1915, och som jämväl,

efter vad jag hört, förordats av 1911 års försvarsberednings andra

avdelning, har undertecknad ingenting att erinra.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

»En förbättring uti våra nuvarande jagares sjövärdighet liksom ock

uti deras bestyckningshänseende har länge utgjort ett önskemål av flottans

målsmän.»

»Inga svårigheter finnas för denna båts byggande inom landet.»

»Däremot, om en jagaretyp på c:a 700 tons deplacement och görande

35 knops fart eventuellt skulle anskaffas, möta vissa svårigheter att konstruera

och bygga den första av dylik typ vid våra inhemska varv, åtminstone

fager det lång tidsutdräkt, enär vi icke hava den tekniska erfarenheten,

som vissa utländska specialvarv för dylika båtar besitta, och

vilken erfarenhet många av dem ganska dyrköpt erhållit samt naturligtvis

ej kostnadsfritt bortskänka.»

De militära myndigheter, vilka genom ämbetsskrivelse den 2 april

anbefallts inkomma med yttrande över nybyggnadsplan m. in. i dess preliminärt

utarbetade skick, i vilken utredning jagartypen angavs vara ungefär

liknande Hugin men med 3 dubbeltuber och förhöjd back samt dragande

en beräknad anskaffningskostnad av l''s4 miljoner kronor, hava i avgivna

utlåtanden icke i denna fråga gjort några särskilda erinringar.

De krav, som — under förutsättning att särskilda för spaning avsedda

fartyg ej anskaffas — måste ställas på kustflottans övervattenstorpedfartyg,

torde kunna sammanfattas sålunda: hög fart, stark torpedbes

tyckning, goda sjöegenskaper, god manöverförmåga, kraftig artilleri - bestyckning, ringa synbarhet och målhöjd samt möjlighet att upprätthålla

signalförbindelse; det måste vidare tillses, att kostnaden för dessa fartyg

icke ställer sig högre, än att ett tillräckligt antal av dem kunna

anskaffas. Fördelarna av en enhetstyp, bland annat ur utbildnings-,

övnings- och bemanningssynpunkt samt vid fartygens taktiska användande

och vid eventuella reparationer, äro härvid påtagliga. Den av andra försvarsberedningen

härutinnan åvägabragta utredningen och de yttranden, som

däröver inhämtats, synes mig giva vid handen, att kustflottans övervattenstorpedfartyg

böra utgöras av enbart jagare av den angivna s. k. mindre

typen.

De förbättringar, som denna typ utvisar jämförd med den nuvarande,

bestå huvudsakligen i ökad sjöduglighet samt i en väsentlig förstärkning

av torpedbestyckningen, nämligen från 2 enkeltuber till 3 dubbeltuber.

Farten skulle bibehållas vid omkring 30 knop, artilleriet skulle, liksom a

våra nuvarande senaste jagare, bestå av 4 st. 75 ram. kanoner och 2 st.

kulsprutor. Enligt verkställda beräkningar erfordrar en dylik jagare ett

Marin - myndigheternas

slutliga

uttalande

Departe
ments
chefens
yttrande.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Undervat
tensbåtar.

68 Kungl. M aj:ts nåd. proposition nr 60.

deplacement av omkring 460 ton samt drager den en kostnad av omkring

1,541,000 kronor.

På grund av vad jag sålunda anfört, finner jag nu nämnd typ av

jagare vara den för kustflottan för närvarande lämpliga och sålunda den

typ, vilken bör ifrågakomma till nyanskaffning.

Då i det följande jagare »av ny typ» omnämnas, avses därmed

denna typ.

Beträffande undervattensbåtar anhåller jag att få hänvisa till förut

nämnd hemlig bilaga till detta protokoll.

opaginerad Kontrollera mot PDF

jKatigt. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

<i9

Kap. III.

Sjöstyrkomas storlek och sammansättning.

Storleken och sammansättningen av de vid mobilisering samman- Föregående

dragna sjöstyrkorna framgå av flottans mobiliseringstabeller, vilka undergå utredningar.

återkommande revideringar i anslutning dels till förändringar inom materielen

och dels till de årliga övningsplanerna.

De officiella utredningar, som blivit gjorda beträffande erforderligt

antal fartyg av olika slag för svenska flottan, äro att finna dels i kommitté-

och sakkunnigas betänkande^ dels ock i propositioner till riksdagen,

vilka» senare i allmänhet, jämväl upptagit marinförvaltningens årliga

förslag till fartygsmaterielens förstärkande jämte motivering därför.

Av de utredningar i berörda hänseende, som under senare tider

framkommit, torde särskilt få nämnas betänkanden av 1880—82 års parlamentariska

sjöförsvarskoinmitté samt 1892 och 1901 års sjökrigsmaterielkommittéer,

1906 års förslag till samfälld plan för rikets försvar

jämte förslag till försvarsväsendets stärkande, avgivna av cheferna för

generalstaben och för flottans stab, förslag till flottans utveckling efter

1913, avgivet av marinförvaltningen och chefen för marinstaben den 7

juli 1908, 1907 års försvarskommittés betänkande den 5 december 1910

samt andra försvarsberedningens preliminära betänkande år 1914, till

vilket sistnämnda jag anhåller att framdeles få återkomma.

Yad beträffar pansarbåtar har i allmänhet beräknats ett antal av

14 till 16 fartyg i kustflottan, och har efter år 1905 alltid uppställts den

fordran, att fartygen skulle vara av en större typ än den yngsta av de

nuvarande pansarbåtarna, Oscar II.

Beträffande jagare har i de avgivna betänkandena i allmänhet förutsatts

ett antal av åtta till tolv, varvid dock är att märka att ett antal

av från 30 till 48 l:a kl. torpedbåtar jämväl beräknats ingå i kustflottan.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

I flera utredningar förutsättas dessutom spanare (torpedkryssare) till

ett antal av omkring'' 6 stycken, men hava dessa i senare tider

frångåtts, under hänvisning till att deras uppgifter, borde övertagas av

jagarna.

Andra för- Andra försvars beredningen har i sitt preliminära betänkande gjort

ningens ytt-eu sammanställning av föregående uttalanden samt dessutom hemställt

rande i det om utredning från chefen tör marinstaben i följande spörsmål:

betagandet. »på vilka, militära grunder äro i officiella utredningar beräkningarna

över erforderligt antal fartyg av olika slag baserade?

ur vilka synpunkter bär proportionen mellan de olika fartygsslagen

blivit bestämd?

har även efter 1908 den militära uppfattning, som tagit sig uttryck

i nämnda beräkningar, legat till grund för de marina myndigheternas

framställningar angående flottans vidmakthållande och utveckling? samt

höra samma beräkningsgrunder angående det erforderliga antalet

fartyg samt proportionen mellan fartygsslagen fortfarande gälla?»

För marinstabschefens utredning den 3 och den 17 juli 1913 i

dessa frågor lämnar beredningen i sitt preliminära betänkande angående

sjöförsvaret en sammanfattning, i vilken bland annat uttalas, att samtliga

föregående utredningar både utgått från den förutsättningen, att

vår flotta har att operera i den strategiska defensiven; och därvid hade

städse beräkningarna i första hand ansetts böra grundas på flottans

viktigaste uppgift, nämligen gentemot fientliga invasionsföretag över havet.

Hänsyn hade vidare tagits till landets militärpolitiska läge, kustens utsträckning

och geografiska beskaffenhet in. in. dylikt; och dessa förhållanden

hade ansetts med nödvändighet påkalla eu uppdelning av flottans stridskrafter

i eu kustflotta — så beskaffad att den kunde operera såväl i skärgård

som på de öppna kusterna, och i vissa fall vore i stånd att lämna

detacherade styrkor till västkusten och Norrland — samt i lokalstyrkor för

skärgårdsoperationer inom begränsade områden.

Eu makt, som måste räkna med materiell underlägsenhet gent emot

sin motståndare, kunde emellertid icke fixera någon styrka av beskaffenhet

att kunna förklaras vara betryggande för alla fall, utan måste i detta hänseende

söka åstadkomma vad den förmår. Under alla förhållanden läte

sig alltså icke några exakta siffror över behovet av fartyg bestämmas.

Lokalstyrkornas behov hade visserligen utan allt för stora svårigheter kunnat

angivas med hänsyn till skärgårdens utsträckning, antalet inlopp och

antalet minpositioner m in. Däremot hade det ansetts svårare att kunna

s. 71 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj:t8 nåd. proposition nr 6''0.

71

bestämma kustflottans styrka. Ofta hade framhållits vikten av att för åstadkommande

av enhet och likformighet begränsa antalet olika typer till det

minsta möjliga, så att ett större antal fartyg inom varje typ kunde erhållas.

Vidare hade ansetts, att fartygen borde såvitt möjligt begränsas till sin storlek,

för erhållande av ett större antal. Hänsyn hade också tagits till de

taktiska principerna för sjöstyrkornas indelning, och i enlighet härmed

hade behovet, i vad antalet beträffar, angivits i divisioner om visst antal

fartyg. Slutligen hade icke i något fall kunnat undgås, att de militära

grunderna för ifrågavarande beräkningar påverkats av frågan om de ekonomiska

möjligheterna för flottans uppsättande och vidmakthållande.

Proportionen mellan fartygsslagen hade bestämts i första hand med

hänsyn till det behov av fartyg av olika slag, som för varje särskild uppgift

förelegat, därvid emellertid behovet av torpedfartyg i förhållande till

behovet av artillerifartyg beräknats olika för kustflottan och för varje särskild

lokalstyrka. Räknat efter tontal hade under perioden 1884—1913

procenten dels av torpedfartygens och dels av artillerifartygens deplacement

i förhållande till flottans totala deplacement väsentligt ändrats. Så t. ex.

utgjorde år 1884 artillerifartygens deplacement 99 * i % och torpedfartygens

0*9 / av totaldeplacementet, år 1894 voro procenttalen resp. 97*3 och 2*7,

år 1904 resp. 95*8 och 4*2, år 1909 resp. 88*i och 11*9. För år 1912 angåves

procenttalen till resp. 86*6 och 13''4 samt för år 1913 till 87*5 och

12*5. Med undantag för sistnämnda år förekomme för de senaste tio

åren en jämnt fortgående ökning av procentsiffran för torpedfartygens deplacement.

En jämförelse över det procentuella förhållandet år 1913 mellan

artillerifartygens och torpedfartygens deplacement i nedan angivna länder

utvisade, att deplacementet för sistnämnda fartygstyper, angivet i procent

av totaldeplacementet för samtliga fartyg utgjorde: i Sverige 12*5, i Norge

16*4, i Danmark 18*5, i Holland 15 %, i Ryssland 13*i, i Tyskland 8*3 och

i England 8. Det anmäi-ktes vidare, att, i allmänhet taget, procentsiffran

för torpedfartygens deplacement under de senaste åren ökats i de mindre

marinerna, medan den däremot hållits lägre inom stormaktsmarineima.

Beträffande beräkningsgrunder för erforderligt antal fartyg anför marinstabschefen

att samma synpunkter alltigenom gjort sig gällande, och att

vid ifrågavarande beräkningar hänsyn i första hand måst tagas till landets

militärpolitiska läge, marinernas utveckling inom grannstaterna samt de

ekonomiska förutsättningarna. Då chefen för marinstaben för det dåvarande

endast hade möjlighet att taga hänsyn till de två förstnämnda av

dessa omständigheter, medan den ti*edje var honom obekant, kunde allenast

några allmänna uttalanden göras, och hänvisades till de beräkningsgrunder,

som angivits i chefens för marinstaben och marin förvaltningens förslag av

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

deri 7 juli 1908 rörande flottans utveckling efter 1913, dock att vissa modifikationer

däri måste göras beträffande spanare, tillkomst av luftfartyg

m. in. Vidare förordades utstakandet av en fartygsbyggnadsplan för eu

jämförelsevis lång tid men fastställandet av nybyggnader allenast för vissa

kortare perioder.

Kustflottan.

Andra J"6rsvarsberedningens

yttranden i

det preliminära

betänkandet

fråga om

kustflottans sammansättning och de däri ingående far
-

tygens uppgifter hade beredningen ansett nybyggnadsplanen böra uppgöras

med ledning av den allmänna grundsatsen, att torpedfartygen skulle bilda

kustflottans taktiskt offensiva element, medan åter pansarfartygen i övervägande

grad skulle tjäna såsom stöd för torped fartygen och således huvudsakligen

utgöra det defensiva elementet, dock att pansarfartygen givetvis

måste äga en viss, om ock begränsad, offensiv förmåga

muff av uppgifterna vore, liksom angivna begränsning

En sådan fördeliv

pansarfartygens

offensiva förmåga, betingad av det oundvikliga faktum, att de svenska pansarfartygen

— på grund av vårt lands ekonomiska resurser samt i övrigt

givna förhållanden — icke kunna utvecklas till sådan styrka, att de med utsikt

till framgång kunde uppträda emot stormaktsflottornas största moderna

slagfartyg, utan vore och måste förbliva dem underlägsna. Detta förhållande

ansåg beredningen hava sin fulla motsvarighet i andra länder, som i avseende

å läge samt storlek och resurser i övrigt vore i viss mån jämförliga

med Sverige, exempelvis Danmark och Norge ävensom Holland, åtminstone

vad angår dess för hemlandet avsedda flotta. Beredningen anför vidare,

hurusom utvecklingen av torpedvapnet under de senaste åren hade gjort

torpedfartygen allt mera skickade att utföra sin ifrågavarande uppgift.

Deras offensiva kraft hade sålunda tillväxt genom torpedens starkt ökade

skottvidd och allt större träffsäkerhet. Men det vore i all synnerhet genom

undervattensbåtens snabba utveckling, särskilt under den allra sista tiden,

som torpedvapnet erhållit ökad användning och större betydelse. Undervattensbåten

hade nämligen genom ökat deplacement, högre fart och kraftigare

torpedbestyckning vunnit betydligt större självständighet i uppträdandet

samt väsentligen ökad offensiv förmåga. Genom en mängd övningar

och försök under stormaktsmarinernas manövrar på sista tiden hade ådagalagts,

att undervattensbåtar av den moderna större och kraftigare typen

förmått att jämväl i hårt väder samt till havs och på långa distanser

fullkomligt självständigt och på ett lyckligt sätt utföra angrepp mot slagfartygen.

Erfarenheterna vid den svenska flottans övningar på senaste är

gåve också ett alltmer gynnsamt resultat i fråga om undervattensbåtarnas

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majxts nåd. proposition nr 60.

73

användbarhet och betydelse. För de nattliga torpedanfallen krävdes emellertid

jämväl övervattenstorpedfartyg, och för kustflottans del ägde jagaren

härvid uppenbarligen företräde framför torpedbåten genom högre fart,

större sjöduglighet och kraftigare bestyckning; vartill komme, att åt jagarna

i den svenska flottan tillika kunde och måste anförtros den viktig;!

spaningstjänsten.

I fråga om den lämpliga proportionen mellan torpedfartygen och

pari sarf artygen kunde tydligen icke någon abstrakt regel uppställas, lika

litet som föregående utredningar angående flottplan kunde anses giva någon

ledning i detta hänseende.

Inom svenska marinen hade visat sig eu alltjämt fortgående stegring

av torpedfartygens sammanlagda tontal i förhållande till pansarfartygens,

och enahanda resultat lämnade också en jämförelse mellan anslagssummorna

för pansarfartyg, pansarbåtar och pansarkryssare å ena, samt torpedfartyg

— minbåtar, torpedbåtar, torpedkryssare, jagare och undervattensbåtar —

å andra sidan. Sålunda hade i runt tal räknat bvsrsrts sammanlagt:

under 10-års perioden 1884—1893, pansarfartyg för 8V2 milj. kr.

torpedfartyg för 1*4 milj. kr.

under 10-års perioden 1894—1903, pansarfartyg för 361/-* milj. kr.

torpedfartyg för 9*2 milj. kr.

under 10-års perioden 1904—1913, pansarfartyg för 20 milj. kr.

torpedfartyg för 21*5 milj. kr.,

därvid i näst sista summan, 20 miljoner kronor, inräknats anvisade, men

tillsvidare reserverade medel.

Torpedfartygens andel i totala nybyggnadskostnaden för pansarfartyg

och torpedfartyg hade således stigit från 13*8 % vid slutet av

perioden 1884—1893 till 20*2 / vid slutet av den nästpåföljande tioårsperioden

och ytterligare till 51*6 % vid slutet av perioden 1904—1913.

Sistnämnda procentsiffra kunde visserligen icke anses fullt riktigt återgiva

förhållandet mellan pansarfartygens och torpedfartygens verkliga anslagsbehov

under senaste tioårsperiod, enär under tiden från och med år 1904

av pansarfartyg blivit byggda endast pansarbåten Oscar II och pansarkryssaren

Fylgia, vilket uppenbarligen understeg det normala behovet

för dylika fartygs byggande, men procentsiffrans stegring för torpedfartyg

under denna period vore i alla händelser påtaglig.

Motsvarande företeelse gjorde sig också gällande inom andra mindre

mariner. Under åren omkring 1901—1902 utgjorde sålunda torpedfartygens

andel i flottornas totala deplacement: för Norge 7 %, för Danmark

4*2 % och för Holland 3*5 % samt för Sverige likaledes 3*5 %. Aren 190(>

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 höft. (Nr 60.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts nåd. proposition ur SO.

—1907 gåve ungefär samma siffror för Norge och Danmark som åren

1901—1902 samt för Holland 6 Z och för Sverige 4*5 f, men för år

1913 utgjorde den ifrågavarande delen i den norska flottan 16*4 Z, i den

danska 18''s Z, i den holländska 15 Z samt i den svenska 12*5 Z, medan

däremot icke tillnärmelsevis en så stark stegring av torpedf,yrtygens andel

i totaldeplaeementet förekomme inom stormaktsmarinerna. Aren omkring

1901—1902 utgjorde sålunda torpedfartygens andel i totaldeplaeementet

4''7 Z i den ryska och 5''7 Z i den tyska samt 3 Z i den engelska marinen.

Motsvarande siflxor för år 1913 vore för Tyskland 8*3 och för

England omkring 8 Z. Torpedfartygens sammanlagda deplacement i den

ryska marinen uppginge visserligen för år 1913 till eu så hög siffra som

13*i f, men detta berodde på att Ryssland ännu icke hunnit ersätta de

artillerifartyg, som förlorades under kriget med Japan, utan fördenskull i

avvaktan på nybyggnadsprogram låtit under tiden bygga ett jämförelsevis

stort antal torpedfartyg.

Det har förut under avdelningen »till nybyggnad ifrågakommande

fartygstyper, pansarbåtar» blivit omnämnt, hurusom beredningen alternativt

uppställt tre olika årliga anslagsbelopp för pansarbåtsbygge om respektive

2,798,802, 3,261,052 och 3,723,302 kronor, och kunde härigenom

under en tjuguårsperiod och med inräknande av de reserverade medlen

byggas nedanstående antal fartyg:

med tillämpande av K3-priser

l:a alt. från 4''77 fartyg av den dyraste till 6 fartyg av den billigaste typen

2:a » » 5*47 » » » » » 6*88 » » » » »

3:e » » 6*is » » » » » 7*63 » * » » »

med tillämpande av K,-priser

l:a alt. från 5*io fartyg av den dyraste till 6*53 fartyg av den billigaste typen

2:a » » 5*86 » » » » » 7*49 » » » » »

3:e » » 6*60 » » » » » 8*45 » » » » »

Skillnaden mellan det antal fartyg, som kunde vinnas med de mindre

typerna (med två svåra kanoner) och med de större (med fyra svåra kanoner),

bleve i det närmaste 1 fartyg. Med tillämpande av K„-priser och

med inräknande av pansarbåten Sverige skulle enligt dessa beräkningar

i den blivande kustflottan komma att ingå från 7 till 9 pansarbåtar av de

mindre typerna eller från 6 till 8 pansarbåtar av de större typerna.

Samtliga de uppställda alternativen slutade, även efter de lägsta

kostnadsberäkningarna, med ett antal pansarbåtar, som vore lågt i jämförelse

med det under senaste tid inom kustflottan befintliga.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 60.

Vid bestämmandet av det medeltalsbelopp, som vore för pansarbåtsbyggnad

oundgängligen erforderligt, måste den möjligheten beaktas, att eu

jämkning kunde ske i förhållandet mellan torped fartygens och pansarfartygens

byggnadssummor, vartill komme den omständigheten, att de sammanlagda

försvarsutgifternas totala siffra endast vore preliminärt beräknad.

Beredningen anmärker emellertid, att en överflyttning inom byggnadsanslaget

från torpedfartyg till pansarfartyg — vilken i och för sig knappast

kunde undgå att väcka betänkligheter med hänsyn till torpedfartygens synnerligen

viktiga uppgifter i kustflottan — torde i varje tall endast kunna

tillföra pansarfartygsbyggnadeh ett tämligen begränsat belopp. Att inskränka

antalet undervattensbåtar i kustflottan under det av beredningen

förutsatta, ansåges knappast kunna komma i fråga; nedsättningen i byggnadsbeloppet

skulle alltså drabba övervattenstorpedfartygen. Aven om

man skulle gå så långt som exempelvis till eu nedsättning av antalet jagare

från 16 till 12, skulle detta enligt de antagna priserna ej betyda

mera än en överflyttning till pansarbåtsbyggnaden av ungefär 8 miljoner

kronor för hela tjuguårsperioden, vilket icke räckte till byggande av ytterligare

en pansarbåt ens av den billigaste typen.

Att i alla händelser antalet pansarbåtar i kustflottan måste nedgå

icke blott vida under det nuvarande (12), utan även, åtminstone om någon

av de större typerna, skulle väljas, under det, varmed man räknade 1911,

dä F-typen antogs, funne beredningen oundvikligt. Detta följde av de

ökade kostnader för fartygen, som teknikens utveckling, de stegrade anspråken

på deras stridsegenskaper samt de hastigt uppdrivna priserna

medfört. Minskningen i kustflottans fartygsantal Ange, i den mån det vore

möjligt, uppvägas genom lokalförsvarets förbättring, vartill nu materiel

komme att förefinnas; det vore också att märka, att i och med organiseringen

av lokalstyrkor, till vilka de äldre nuvarande l:a kl. pansarbåtarna

överföras, kustflottan torde kunna undgå att göra sådana detacheringar,

som avsevärt försvaga densamma, men som under nuvarande förhållanden

säkerligen skulle vara nödvändiga. Ett viktigt, stöd för flottan

skulle dessutom enligt beredningens förslag bliva de förbättrade kustbefästningarna.

1 enlighet med vad som förut blivit meddelat under avdelningen

»pansarbåtar» vore det beredningens uppfattning att eu flottplan, som toge

vederbörlig hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna i allmänhet och

till de många stora anslagskraven inom 5:e huvudtiteln, icke kunde avse att

med säkerhet inrymma byggande av flera än 5 fartyg av större eller 6

fartyg av mindre typ. Till dessa 5 eller 6 pansarbåtar kom emellertid

pansarbåten Sverige, varigenom antalet i kustflottan ökades till 6

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Chefens för

marin
staben
yttrande.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition ur SO.

eller 7. Beredningen ansåg, att för byggande av pansarfartyg icke

kunde beräknas mindre än i medeltal 3 miljoner kronor årligen utöver

de reserverade medlen. Lades härtill det antagna årsbeloppet för torpedfartyg

och specialfartyg, 2,525,000 kronor, så bleve årsanslaget till nybyggnad

sammanlagt omkring 5,525,000 kronor, vilken summa kunde avrundas

till i medeltal 5V2 milj. kronor årligen. Beredningen ansåg att

ett lägre belopp icke kunde beräknas, om icke flottans effektivitet och

därmed dess förmåga att någorlunda tillfredsställande fylla sina viktiga

uppgifter i landets försvar skulle allvarligt äventyras.

Vad beträffar torpedfartyg i kustflottan hade redan förut blivit visat,

hurusom beredningen preliminärt uttalat sig för eu sammanlagd årlig

^byggnadskostnad av 2*4 miljoner kronor. Denna summa ansågs medgiva

upprätthållandet av 16 jagare i kustflottan samt visst antal undervattensbåtar.

Det syntes beredningen, som om detta antal av torpedfartyg

måste med hänsyn till dessa fartygs betydelsefulla uppgifter och vårt lands

militärgeografiska läge i och för sig anses välbehövligt.

Den kustflotta, som beredningen sålunda preliminärt uppställt, innefattade

av stridsfartyg (utom specialfartyg):

6 alternativt 7 pansarbåtar (Sverige i båda fallen inräknad),

16 jagare, jämte

undervattensbåtar; vartill kom

1 minfartyg (Clas Fleming). 1

1 yttrande den 12 januari 1914 över beredningens preliminära betänkande

anför chefen för marinstaben i huvudsak följande.

Någon militär grund för den erforderliga storleken av eu sjöstyrka,

som icke är lokalstyrka, kunde svårligen uppställas annat än med hänsyn

till viss bestämd motståndare. 1 betraktande av styrkan hos våra sannolika

fienders sjöstridskrafter kunna antalet, vad beträffar pansarbåtar, ej

sättas till mindre än 2 stridsenheter, d. v. s. divisioner, vilka om möjligt

borde räkna 4 fartyg vardera. Divisioner om 3 fartyg vore otvivelaktigt för

svaga och hade dessutom den stora nackdelen att icke kunna likt divisionen

om 4 fartyg delas i två lika stora grupper. Det senare hade även eu särskild

betydelse vid eldgivning mot stora mål, såsom ett modernt slagskepp

eller eu slagskeppskryssare. Divisioner om 4 fartyg torde också i så gott

som i alla flottor vara den vanliga indelningen utom för torpedfartyg.

Chefen för marinstaben ansåg vidare att med 2 divisioner pansarbåtar

skulle den lämpliga proportionen torpedfartyg sammanfalla med det

av beredningen framlagda alternativet 3, innehållande 16 jagare samt

undervattensbåtar.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kwutjl. Maj tis nåd. ''proposition nr 60.

För att erhålla 2 divisioner pansarbåtar erfordrades, att under den

ifrågasatta 20-årsperioden anskaffades 7 fartyg, vartill kom Sverige. Anskaffningskostnaden

med den av stabschefen förutsatta pansar!>åtstypen uppgick

till 77-812 miljoner kronor, vartill kom kostnaden för torpedfartygen

45*425 miljoner kronor, i allt 128''237 miljoner kronor. Med ett årligt

nybyggnadsanslag om ö-5 miljoner kronor, med tillägg av 6‘73o miljoner

kronor reserverade medel och med avdrag av 2‘s miljoner kronor för specialfartyg,

vore tillsammans 114''230 miljoner disponibla. För att hålla den

nu föreslagna styrkan, vilken vore synnerligen knappt tilltagen, erfordrades

ett ytterligare belopp av i runt tal 9 miljoner kronor, motsvarande en höjning

i årsanslaget av 450,000 kronor.

Om tillgångarna icke kunde medgiva denna höjning av nybyggnadsanslaget

och i följd därav en reduktion i fartygens antal måste företagas,

borde denna icke drabba jagare och undervattensbåtar, vilkas antal vore

synnerligen lågt. Om antalet pansarbåtar därvid minskades med en, skulle

uppstå en disponibel summa till ytterligare undervattenbåtsbvggnad. En

ringa ökning av det offensiva elementet skulle därmed kunna vinnas, vilken

dock ej skulle motsvara den avsevärda förlusten i det defensiva.

Inspektören av flottans övningar till sjöss anför i yttrande den 11 Inspektören»

januari 1914 i huvudsak följande. aövningar*

Det framginge av beredningens uttalanden, att försvarsväsendets be- till sjöss

hov icke blivit utredda jämsides med de civila huvudtitlarna för att sedan yttrande.

jämte dessa reduceras med ledning av inkomstberäkningarna, utan att utgifterna

för försvarsändamål, åtminstone preliminärt, begränsats inom den

ram, som de civila kraven medgivit. Dock hade den uppfattningen uttalats,

att eu jämkning i dessa sistnämnda krav kunde bliva av nöden med

hänsyn till försvarsväsendets behov. Det vore emellertid av beredningens

uttalanden tydligt, att vid avvägandet av de medel, som böra anslås till

försvarsändamål, det hittills endast varit ekonomiska skäl, som gjort sig

gällande, och icke militära. Inspektören yttrar vidare:

>1 fråga om femte huvudtitelns förhållande till arméns huvudtitel

erinras i betänkandet, hurusom den principiella utredningen angående arméns

och flottans inbördes betydelse för landets försvar och de krav i

allmänhet, som på grund därav kunna göras gällande för de båda vapnen,

givit vid handen, att armén är huvudvapnet i landets försvar, men ock

att en krigsflotta är oumbärlig och att för densamma måste krävas en

viss effektivitet, ehuru detta krav ej kan ställas så högt och tillgodoses i

sådan utsträckning, att därigenom skulle kunna äventyras möjligheten att

sörja för vad armén oundgängligen behöver för att fylla sina huvud
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

uppgifter. Härav framgår, att beredningen ansett sjöförsvarets behov

böra underordnas ej blott de civila kraven, utan jämväl arméns anslagsbehov.

»

»I det följande synes dock beredningen vid fastslåendet av den andel

i försvarsbudgeten, som bör tillfalla sjöförsvaret, hava tagit hänsyn ej

blott till nyss nämnda, för mig okända principiella utredning utan även

och kanske i främsta rummet till den fördelning av anslagen mellan de

båda försvarsgrenarna, som under de senaste tre årtiondena blivit hos oss

tillämpad.»

»Ett dylikt förfaringssätt torde dock icke i tillräcklig mån säkerställa

en rätt lösning av frågan. Ty även om man skulle utgå från den långt

ifrån sannolika förutsättningen, att under de senaste decennierna marinens

andel i försvarsbudgeten motsvarat dess vikt för försvaret, synes mig vissa

nytillkomna skäl starkt tala för en ökning av nämnda andel utöver den

högsta av de procentsiffror, vilka av beredningen ifrågasatts d. v. s. 31 %.

De huvudsakliga skäl, som enligt mitt förmenande tala för en dylik åtgärd,

äro följande.»

»Vid ordnande av ett lands försvarsväsende bör bland annat stor

hänsyn tagas till dess militärgeografiska läge samt till militärväsendets beskaffenhet

i de länder, med vilka förvecklingar kunna förväntas uppkomma.

»

»I förstnämnda avseende har den år 1905 timade unionsupplösningen

för oss medfört en förändring, som i hög grad är ägnad att höja anspråken

på vårt sjöförsvars effektivitet. Den direkta och indirekta hjälp, som

före 1905 kunde påräknas av norska flottan för skyddet av vår västra kust

och våra över densamma förmedlade förbindelser med utlandet, står oss

nämligen nu ej längre till buds. Detta i förening med svårigheten att i

krigstid genom de trånga sund, som förena Östersjön med Kattegatt, samt

utmed Skånes och Hallands på skärgård blottade kuster sända erforderliga,

sjöstridskrafter till västkusten, nödvändiggör en ständig förläggning därstädes

av sjökrigsmateriel, som icke kan med säkerhet påräknas för att

vid behov försvara vår östra kust.

Inspektören framhåller att, vad åter anginge militärväsendets beskaffenhet

i de länder, med vilka vårt land kunde antagas råka i delo, så

kunde i dessa liksom i de flesta andra länder med sjömilitära intressen en

allmän tendens till sjöstridskrafternas ökande konstateras, och att avvärjandet

av ett invasionsföretag svårligen kunde påräknas, därest vår flotta ej uppbringades

till erforderlig styrka, varför det vore av den största vikt, att

flottan erhölle en betydande förstärkning och att denna åtgärd vidtoges sä

snart ske kunde.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60..

79

I nspektören fortsätter:

»Detta låter sig emellertid icke göra med de medel, som beredningen

tänkt sig skola avses för sjöförsvaret. Att här angiva den siffra, som

skulle kunna anses vara för ändamålet erforderlig, låter sig helt naturligt

ej göra. Men dess ungefärliga storlek torde likväl kunna bedömas med

ledning av det antal fartyg av olika, slag, som här nedan kommer att angivas

såsom önskvärt.»

»Skulle arméns berättigade krav omöjliggöra att inom ramen av den

tilltänkta försvarsbudgeten på sätt nedan angives förstärka flottan, får jag

på det allvarligaste framhålla nödvändigheten av att nämnda budget erhåller

den för ändamålet erforderliga höjningen. Denna min uppfattning

förestavas ej blott av omsorgen för flottans sättande i stånd att fylla sin

uppgift, utan även av övertygelsen att armén, därest så ej sker, icke kan

hava någon utsikt att gent emot en stormakts armé fullgöra sin andel i

rikets försvar. Man ser ofta den tanken framkastad, även av personer,

som otvivelaktigt anse försvaret vara en livsfråga för vårt folk, att vår

flotta ej skulle kunna göras så stark att den bleve i stånd att i vissa fall

gent emot en stormaktsflotta fylla sin uppgift vid landets försvar. Och

av denna premiss dragés sedan den slutsatsen, att vi böra till förmån för

armén inskränka vårt sjöförsvar, så att det endast i vissa begränsade avseenden

kan hava utsikt att med framgång deltaga i försvaret. En dylik

tankegång måste emellertid betecknas såsom ledande till ren försvarsnihilism

enligt den kända satsen: det lönar sig ej att underhålla ett försvar,

ty vi kunna ändock ej försvara oss mot en stormakt. Då det gäller

vårt lantförsvar ser man emellertid eget nog aldrig en dylik uppfattning

omfattas av dem, som eljest yrka på att vi skola hålla oss beredda att i

händelse av behov försvara vårt oberoende. Och dock vore ett dylikt

resonnemang långt mera berättigat i fråga om armén än i fråga om flottan.

Ty vårt lantförsvars motståndskraft mot endera av våra stormaktsgrannars

arméer är — om fienden har fria händer till sjöss — vida mindre

än den skulle vara, om våra östra och södra sjögränser i stället utgjorde

eu sammanhängande landgräns till dessa våra grannar. Det är alltså på

vår flottas värnkraft, som möjligheten för vår armé att fylla sin uppgift

är beroende, och detta till en grad, som sannolikt ej står klar för mer än

en mycket långa bråkdel av vårt folk.»

»Att yrka på flottans tillbakasättande för armén, är därför ett åsidosättande

av arméns eget intresse. Och den ökning av sjöförsvarsbudgeten

utöver den av 2:a försvarsberedningen tänkta ramen, som skulle erfordras

för åstadkommande av en flotta, ägnad att utgöra en verklig fara för ett

invasionsföretag över havet, vare sig det utföres mot öppen kust eller mot

opaginerad Kontrollera mot PDF

■so

Knut/!. Maj tfa nåd. proposition nr 60.

skärgård, är så obetydlig, att densamma måste betraktas såsom ej blott

för flottan utan också för lantförsvaret väl använda penningar.»

Såsom ett ytterligare stöd för sin uppfattning angående nödvändigheten

av att vidga nyssnämnda ram, framhåller inspektören den andel i

budgeten, som i andra länder tilldelats sjöförsvaret, och lämnar i efterföljande

tabell utredning i detta avseende.

1-

2-

3.

4-

5.

7-

8.

9.

Medeltal under 10- årsperioden 1904—

13 av

Marinbudgeten i %

av hela försvars- budgcteu.

Skillna- den mel- lan ko- lumn

2 0. 4.

Skillna- den mel- lan ko- lumn

3 0. 4.

Försvarsnt- gifterna per

invånare.

Skill-

naden

mellan

hela för- svarsbud- geten i

1 000 kr.

marin- budge- ten i

1 000 kr.

medel-

tal

1904

-13.

1904.

1913.

1904.

1913.

ko-

lumn

7 0. 8.

Sverige.....

78 194-2

24 966*0

31-9

27-9

32-7

-i- 0-8

+ 4-8

14-8

14-9

+ Öl

England.....

1 183 893-8

681661-1

57-6

56-1

62-1

+ 4-5

+ 6-0

28-0

29-4

+ 1-4

Ryssland.....

1096 325-6

233827-6

21-3

23-2

28-4

+ 7-1

+ 5*2

6*0

9-9

+ 3-3

Tyskland.....

1 044 317-7

314 853-9

30-2

24-2

31-7

+ 1-5

+ 7-5

12-7

19-5

+ 6-8

Frankrike ....

862 329-2

259 400-7

301

30-4

35-0

+ 4-9

+ 4-6

17-5

26-4

+ 8-9

Österrike1 . . . .

• 441 774-7

77 251-6

17-5

10-2

20-7

+ 3-2

fl- 10*5

8-0

9-8

+ 1-8

Italien......

379 459-9

128 482-2

33-9

28-3

38-2

+ 4-3

+ 9-9

9-3

13-6

4 4-3

Amerikas Förenta

stater .....

958 522-4

462 386*8

48-2

_

58-5

+ 10-3

_

_

Japan1.....

269 969-3

119 611-9

44-3

63-02

49-8

+ 5-5

— 13-2

1-3

6-7

+ 5-4

Spanien.....

150 585-6

34 271-0

22-7

19-7

30-7

+ 8-0

+ 11-0

7-1

8-4

+ 1-3

Holland.....

—

—

39-6

38-3

37-4

— 2-2

— 0-9

12-2

13-7

+ 1-5

»I denna tabell,» yttrar inspektören, »är angivet medeltalet av marinbudgetens

andel i försvarsbudgeten under de 10 senaste åren för Sverige, de

(! europeiska stormakterna, Amerikas förenta stater och Japan samt för Spanien

och Holland. Anledningen till att icke en del andra stater, som hava

sjöförsvar, såsom Grekland, Portugal, Danmark och Norge, medtagits, har varit

svårigheten att erhålla uppgifter rörande dem, enär deras budgeter äro så

uppställda, att jämförbara siffror äro svåra att erhålla. Av kol. 5 i tabellen

framgår att hos stormakterna hava marinbudgeterna under senaste åren

vuxit betydligt i förhållande till armébudgeterna och utgör tillväxten för

de 6 europeiska stormakterna i medeltal 4''25 %. Denna ökning i anslagen

1 Siffrorna äro beräknade för perioden 1904—12, samt för 1912 i stället för 1913.

" Obs. krigsåret.

Anm. Uppgifterna äro hämtade ar Nauticus för år 1913 och Almanack de Gotha för åren 1905—14.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. ■proposition nr 60.

81

till marinerna har dock i allmänhet icke skett på bekostnad av anslagen

till arméerna, utan har hela fövarsbudgeten ökats i större proportion än

övriga statsutgifter. För att få en bild av denna senare ökning åro i kol.

7 och 8 försvarsutgifterna angivna per invånare 1904 och 1913. Denna

ökning utgör för ovannämnda 6 stormakter i medeltal under de 10 sista

åren 4''42 kr. pr invånare.»

»Det har stundom framhållits, att vi vid vårt försvarsväsendes ordnande

ej böra uppdraga jämförelser med stormakterna utan med de mindre

staterna. Men något bärande skäl härför har mig veterligen icke framställts.

Tvärt om synas mig alla skäl tala emot en dylik uppfattning, ej

blott i vad angår avvägningen av försvarsbudgeten mellan lånt- och sjöförsvaren,

utan även beträffande storleken av de uppoffringar, som varje

nation är skyldig sig själv för bevarandet av sin existens. Lånt- och sjökrigen

följa nämligen samma lagar för stora som för små nationer, och i

de stora länderna är det därför av samma vikt som i de små att mot

varandra noga väga de båda försvarsgrenarnas krav. Och ingen anledning

synes mig föreligga för att de individer, som tillhöra ett litet folk, skola

undgå att bringa lika stora offer för försvaret, som medlemmarna av eu

större och starkare nation. Snarare tvärtom, ty ju större farorna äro,

desto mera måste man spänna sina krafter för att avvärja dem.»

»Den ofta gjorda invändningen, att länder, som i motsats till Sverige

hava kolonier att försvara, skulle av denna anledning tvingas att underhålla

större sjöstridskrafter än som eljest vore behövliga, torde ej heller

böra tillmätas stor betydelse. Ty dessa kolonier hotas i främsta rummet

av respektive hemländers grannar, och koloniernas öde kommer därför i

regel att avgöras i hemlandets farvatten och på dess slagfält.»

»Andra försvarsberedningens här ovan citerade uttalande om en krigsfiottas

oumbärlighet för vårt land synes mig med stöd av vad nu anförts

med fog kunna giva anledning till den erinran, att därav måste följa nödvändigheten

av flottans uppbringande till sådan styrka, som betingas —

ej av arméns anspråk på budgeten — utan av flottans egen uppgift, vars

fyllande ju är ett lika oeftergivligt villkor för landets värnande, som arméns

insats i försvaret.»

»Båda försvarsgrenarna äro lika nödvändiga, och den ena av dem kan

enligt sakens natur ej fylla den andras uppgifter. Det synes mig då vara

riktigast, att flottans, efter moget övervägande och under stark känsla av

nödvändigheten att iakttaga all möjlig sparsamhet, framställda krav prövas

jämsides med arméns, och att de inskränkningar, som begränsningen av

våra tillgångar nödvändiggör, drabba båda försvarsgrenarna lika. Tv i

annat fall händer det lätt, att flottans styrka nedbringas under den miniBihang

till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 höft. (Nr 60.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

migräns, som är nödvändig för att något av värde för försvaret skall av

vapnet kunna uträttas, en eventualitet, som just skulle inträffa, om

andra försvarsberedningens preliminära förslag vunne godkännande. Och

den jämförelsevis ringa besparing, som uppkommer genom ett dylikt åsidosättande

av flottans oundgängliga krav, kan såsom redan förut antytts

ingalunda anses berättiga den risk, som därav förorsakas.»

»Beredningen anför, att den minskning i kustflottans fartygsantal, som

skulle erhållas genom den av beredningen ifrågasatta flottplanen, skulle

komma att, i den mån det är möjligt, uppvägas genom lokalförsvarets förbättring,

vartill materiel kommer att förefinnas i våra äldre l:a kl.

pansarbåtar, samt att dessutom de enligt beredningens förslag för

bättrade kustbefästningarna skulle komma att utgöra ett viktigt stöd för

flottan.»

»Ingendera av de anförda omständigheterna synes mig emellertid

ägnad att i nämnvärd grad upphjälpa kustflottans bristfälliga styrka.

Ty vid de tillfällen, då kustflottans viktigaste insats i försvaret påkallas,

och då alltså dess styrka är som bäst behövlig, kan icke någon effektiv

hjälp från våra äldre pansarfartyg vara att påräkna. Och kustbefästningarnas

skyddande förmåga kan då ännu mindre göra sig gällande. Det

bliver därför huvudsakligen på kustflottan som det kommer att bero, huruvida

sjöförsvaret skall kunna fylla sina viktiga uppgifter, och därför bör

även denna sjöstyrkas effektivitet i främsta rummet tillgodoses.»

Inspektören erinrar vidare om att »vid sin överslagsberäkning av

utgifterna under femte huvudtiteln har beredningen funnit lämpligt att

urskilja och först behandla det fasta kustförsvaret, alltså kustartilleriets

krav» samt att beredningen uttalat den uppfattningen — i fråga om

flottans nybyggnadsplan — att »torpedfartygen skola bilda kustflottans

taktiskt offensiva element, medan åter pansarfartygen i övervägande grad

skola tjäna såsom stöd för torpedfartygen och således huvudsakligen utgöra

det defensiva elementet i kustflottan, dock att pansarfartygen givetvis

måste äga en viss, om ock begränsad offensiv förmåga», ävensom att

beredningen med stöd av detta uttalande sedermera först beräknat vilka

torpedfartyg, som erfordrades, och betecknat vad som sedan återstode

såsom disponibelt för byggandet av pansarfartyg.

»Denna beredningens väg för uppbyggandet av vårt sjöförsvar», fortsätter

inspektören, »torde emellertid icke vara ägnad att leda till ett gott

resultat. Det synes mig nämligen uppenbart, att vid ett dylikt uppbyggande

det berättigade kravet på planmässighet måste föranleda, att det

väsentliga sättes i främsta rummet, och att det, som är av mindre vikt,

först därefter behandlas. Då det torde vara otvivelaktigt, att de rörliga

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

83

stridskrafterna utgöra krigsmaktens viktigaste del, synes det mig därför

nödvändigt, att dessa stridskrafters behövliga styrka bliver utredd, innan

de fasta försvarsanstalternas behov behandlas. Och likaså synes det mig

av samma anledning vara lämpligt, att beskaffenheten och det erforderliga

antalet av pansarfartygen, såsom representerande sjökrigets huvudvapen —

kanonen — utredes innan representanterna för hjälpvapnen — torpeden

och minan — behandlas.»

Den av beredningen påpekade underlägsenheten hos de pansarfartyg,

som vi förmå underhålla, gent emot stormakternas slagskepp kunde, ansåg

inspektören, ej kullkasta sjökrigets grundlagar. Att på sätt beredningen

tänkt sig tillgodose torpeden före kanonen, skulle kunna jämföras med att

på grund av vårt infanteris underlägsenhet i jämförelse med en stormakts

infanterimassor låta kavalleriets krav gå framför infanteriets inom vår

armé. Men huru mycket kavalleri vi än kunde uppsätta, bleve det sannolikt

alltid lika underlägset stormaktens kavalleri, som de torpedfartyg vi

förmå bygga bleve till antal underlägsna en stormakts torpedfartyg. Och

även om så ej vore fallet, skulle torpedens osjälvständighet såsom vapen

ändock förhindra ett huvudsakligen av torpedfartyg sammansatt sjöförsvar

att fylla sin uppgift i försvaret av vårt land.

Utgående från nu anförda synpunkter ansåg inspektören det vara

riktigast att vid behandlingen av sjöförsvarets behov kustflottans sammansättning

först utreddes, och borde därvid pansarbåtsfrågan i första hand avhandlas.

Härvid ansåg inspektören, att ehuru typerna och antalet fartyg

av varje typ stå i oupplösligt samband med varandra, borde man dock, även

om den ekonomiska ramen vore given, börja med att på militära grunder

fastslå typerna, emedan ett en gång gjort felaktigt val av dessa ej

kunde utan stora kostnader rättas förrän efter mycket lång tid, medan

däremot antalet fartyg av varje typ vore mera lätt att lämpa efter sig

företeende omständigheter.

Någon militär grund för den erforderliga storleken av en sjöstyrka,

som icke är lokalstyrka, ansåg inspektören svårligen kunna uppställas.

Dock kunde antalet vad pansarbåtar beträffar i betraktande av styrkan hos

andra makters sjöstridskrafter icke sättas mindre än till 2 divisioner om

vardera 4 fartyg.

I vissa fall framkom behovet av detachering av pansarfartyg från

kustflottan, varför densamma helst borde omfatta även en 3:e division

pansarbåtar eller åtminstone V2 sådan division. Detta behov kunde icke

anses fyllt, därigenom att lokalförsvaret på vissa håll blivit förstärkt, utan

erfordrades härtill fullt effektiva pansarfartyg. Då emellertid kostnadshänsyn

trädde hindrande i vägen ansåg sig inspektören nödgad att avstå från att

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

Departe
ments
chefens
yttrande.

påyrka en utökning av antalet pansarfartyg utöver 2 divisioner om 4 fartyg

vardera, under framhållande att denna styrka vore ett minimum, som

icke under några förhållanden borde underskridas, för så vitt icke effektiviteten

av den av försvarsberedningen själv såsom oumbärlig betecknade

flottan skulle äventyras.

Inspektören ansåg att med 2 divisioner pansarbåtar skulle det lämpliga

antalet torpedfartyg sammanfalla med förut angivet alternativ 3,

innefattande 16 jagare samt undervattensbåtar.

För den händelse nybyggnadsanslagen för flottan skulle inskränkas

till 5,5 miljoner kronor årligen, måste en nedsättning i antalet fartyg äga

rum, vilken kunde ske på olika sätt, nämligen så, att kustflottan komine

att innefatta

7 pansarbåtar av större typ, 12 jagare och undervattensbåtar eller

6 » » » » 12 » » flera undervattensbåtar

än i första fallet eller

6 pansarbåtar av större typ, 16 jagare och lika många undervattensbåtar

som i första fallet.

Dessa alternativ voro uppräknade i den ordning, i vilken de enligt

inspektörens uppfattning borde ifrågakomma. Inspektören betonade särskilt

som sin åsikt, att 6 pansarbåtar av Sveriges typ vore vida att föredraga

framför 8 fartyg av vilken som helst bland typerna I och VI och

även framför 7 fartyg av någondera av typerna VII.

Inspektören framhöll slutligen såsom nödvändigt att, sedan den första

divisionen pansarbåtar blivit färdig, med det snaraste byggdes ytterligare

ett minfartyg.

Vid uppgörandet av en plan för en flotta av den beskaffenhet, att

däri för minsta möjliga kostnad erhålles ett vapen, som är i stånd att

fylla den särskilda uppgift, som tillkommer detsamma inom ett planmässigt

ordnat försvar, utgör tydligen bestämmandet av kustflottans storlek

och sammansättning en av de viktigaste angelägenheterna. Därvid måste

man efter strategiska och taktiska grunder fastställa ett minimimått under

noggrant iakttagande av möjlig sparsamhet.

När andra försvarsberedningen vid avvägandet av kustflottans storlek

uttalat, att den av beredningen ifrågasatta minskningen i kustflottans fartygsantal

finge, i den mån det vore möjligt, uppvägas genom lokalförsvarets

förbättring, antyder detta, att beredningen — ehuru något bestämt

uttalande om den inbördes betydelsen och värdet av kustflotta och lokalstyrkor

icke blivit gjort — likväl tillmäter lokalstyrkorna jämförelsevis

högt värde.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 60.

85

Lokalstyrkorna sammansättas emellertid till största delen av materiel,

som på grund av uppnådd ålder och därav föranledd bristande modernitet

ej längre är användbar i kustflottan. Med de långa livslängder, som förutsatts

för svenska flottans fartygstyper, kommer lokalstyrkornas materiel

att i allmänhet hava nått eu sådan ålder, att den i främmande mariner

skulle hava helt och hållet utrangerats. Krigsberedskapen är därjämte lägre

hos lokalstyrkorna än i kustflottan, emedan de förras mobiliseringsbesättningar

icke kunna tillbörligen sammanhållas under längre tid och emedan

övningarna med desamma av ekonomiska skäl endast kunna givas en begränsad

omfattning.

I den mån lokalförsvaret skjutes i förgrunden, splittras sjöförsvarets

krafter, vilket icke är lämpligt, allra minst för en liten flotta. Den

grundläggande strategiska tanken beträffande sjöstridskrafternas fördelning

bör tvärtom vara största möjliga samling i eu kraftig och väl övad kustflotta,

varigenom sjövapnets värdefulla rörlighet kan utnyttjas.

Detta utesluter å andra sidan förvisso icke behovet av lokalstyrkor

inom strategiskt viktiga områden, vilka hos oss sammanfalla med vissa

skärgårdsområden. Inom dessa kan på grund av rent lokala förhållanden

och det stöd, terrängen lämnar i och för vissa uppgifter, äldre fartygsinateriel

komma till en värdefull användning. Därigenom anlitas eu befintlig

reserv av sjökrigsinateriel, på samma sätt som organiserandet av

landstormstrupper utgör ett anlitande av den reserv, som det levande

materialet lämnar i form av äldre årsklasser.

Visserligen kunna det ordnande av lokalstyrkorna och de förbättringar

av kustfästningarna, till vilka jag anhåller att i det följande få återkomma,

i enstaka fall erbjuda ett tillskott i kustflottans operationsmöjligheter

och styrka, vilket särskilt torde bliva händelsen med en befästad

replipunkt på Norrlandskusten och en dit förlagd lokalstyrka, men i de

flesta krigslägen bliver dock kustflottan för framgången av sina operationer

huvudsakligen beroende av sin egen styrka, och rikets försvar till sjöss

beror i första hand på kraften, moderniteten och krigsberedskapen hos

denna sjöstyrka.

De uttalanden, som beredningen gjort beträffande torpedvapnets utveckling

under senare år, synas mig fullständigt riktiga. Men därvid torde

böra uppmärksammas, att enahanda förhållande återfinnes inom såväl

artillerivapnet som minvapnet. Fartygsartilleriet har på senare år genomgått

en utveckling med avseende på både träffsäkerhet, verkningsförmåga

och användbarhet på stora avstånd, som är fullt jämförbar med torpedernas,

varom såväl materielens beskaffenhet som under stridsmässiga förhållanden

utförda skjutningar givit och giva oförtydbai-a bevis. Under

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Kanyl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

det att torpedens skottvidd vuxit till omkring 8,000 meter, på vilket avstånd

emellertid målet för torpedskjutningen ej längre kan utgöras av ett

enstaka fartyg utan måste bildas av en samlad sjöstyrka, användes det

svåra fartygsartilleriet med fördel mot ensamma fartyg såsom mål på avstånd

upp till 12,000 meter ocli än längre. Härtill har kommit, att med

slagfartygens betydligt ökade deplacement och förstärkta konstruktion man

ej längre såsom förr kan räkna på, att ett dylikt fartyg sättes ur stridbart

skick genom verkan av en torpedträff, utan torde härföre i regel krävas

minst två. Och vad minvapnet vidkommer, hava på senare tider högt

utvecklade typer av minor uppkommit, vilka väsentligt utsträckt den strategiska

och taktiska användbarheten hos detta vapen.

Chefen för marinstaben anför att antalet pansarbåtar, med tagen

hänsyn till sannolika ffenders sjöstridskrafter, icke kunde sättas till mindre

än 2 stridsenheter, omfattande vardera 4 fartyg. Tillsammans med torpedfartygen

bildades härigenom eu styrka, vilken vore synnerligen knappt

tilltagen.

Inspektören av flottans övningar till sjöss framhåller, att en styrka

av 2 divisioner om 4 pansarbåtar utgör ett minimum, som icke under

några förhållanden borde underskridas, för så vitt icke flottans effektivitet

skulle äventyras.

Andra försvarsberedningen har med olika storlek av nybyggnadsanslaget

preliminärt uppställt för den blivande kustflottan alternativt 7—9

pansarbåtar av mindre typ eller 6—8 av större typ. Emellertid stannar

beredningen vid de lägsta siffrorna inom varje alternativ, alltså 6 mindre

pansarbåtar eller 5 större, i båda fallen utom Sverige.

I strategiskt och taktiskt hänseende äro dessa siffror ej tillfredsställande,

och beredningen synes själv ej heller hava varit främmande för en

sådan uppfattning, fastän beredningen av sina ekonomiska kalkyler ansett

sig hindrad att gå längre. Jag anser det emellertid nödvändigt, att åtminstone

anskaffa den såsom ett synnerligen knappt minimum betecknade

styrkan av pansarbåtar, Sverige däruti inberäknad, vilken anskaffning icke

drager större kostnader, än landets bärkraft medgiver, enligt vad som

framgår av finansministerns förut i dag gjorda uttalande..

Vad beträffar torpedfartygen, ansluter jag mig till den av beredningen

föreslagna och av marinmyndigheterna tillstyrkta sammansättningen

av 16 jagare samt undervattensbåtar, för vilka sistnämnda fartyg

finnes närmare redogjort i förut omnämnda hemliga bilaga till detta

protokoll.

Till den kustflotta om 8 pansarbåtar, 16 jagare samt undervattensbåtar,

som av mig sålunda förordats, bör på grund av vad här förut blivit

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

87

sagt läggas ett erforderligt antal minfartyg och torde därvid med hänsyn

till minvapnets utveckling och betydelse i det moderna sjökriget antalet

böra sättas till 2.

Behovet av special- och trängfartyg samt båtar för kustflottan torde

få omnämnas i annat sammanhang.

I en kustflotta av den omfattning, som jag nu föreslagit, bliver torpedfartygens

andel i totala nybyggnadskostnaden för artillerifartyg, inberäknad

Sverige, och torpedfartyg 30 %, vilken siffra väsentligen överstiger den, som

enligt andra försvarsberedningens utredning gällde för perioden 1894—1903

eller 20''2 %. Därvid är dessutom att märka, dels att dessa 20''2 % avse hela

flottan, således jämväl lokalförsvaret, där torpedvapnet är jämförelsevis

kraftigare representerat än i kustflottan, dels att beredningen hänfört torpedkryssarna

till torpedfartyg, under det att dessa fartyg fasthellre torde höra

hänföras till artillerifartyg. Om i stället torpedkryssarna räknats såsom

artillerifartyg, skulle nyssnämnda siffra, 20‘2 % för perioden 1894—1903,

sjunka till 10''4 f. Emellertid bör härvid erinras, att just under ifrågavarande

period samtliga torpedkryssarna nybyggdes.

Beredningen anför vidare att för perioden 1904—1913 torpedfartygens

andel i totala nybyggnadskostnaden för artillerifartyg och torpedfartyg

utgjorde 51*6 %, men tillägger att denna procentsiffra icke

kan anses »fullt riktigt återgiva förhållandet mellan pansarfartygens och

torpedfartygens verkliga anslagsbehov», enär de under perioden ifråga

verkställda nybyggnaderna av pansarfartyg »uppenbarligen understeg det

normala behovet för pansarbåtars byggande».

Om för denna procentberäkning endast medtagas de nybyggnader,

vilka avsett kustflottan, ett beräkningssätt, som synes vara det rätta, då

det gäller att utreda nybyggnadsförhållandena inom denna sjöstyrka, sjunker

den angivna procenten väsentligt under 5l''e.

För min del anser jag emellertid, att denna procentsiffra icke kan

tjäna till ledning vid prövning av frågan om den lämpliga proportionen

mellan artillerifartygens och torpedfartygens anslagsbehov. Tv just under

den angivna perioden hava samtliga undervattensbåtar, alla jagare

utom en, ävensom största delen av de nuvarande torpedbåtarna blivit

färdigbyggda, varigenom torpedvapnet kan sägas hava blivit till allra

största delen uppsatt under denna period, medan däremot byggandet

av pansarbåtar varit undanskjutet i avvaktan på utredning om lämplig

pansarbåtstyp.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Uttalanden

av militära

myndigheter.

Av andra

försvarsberedningen

förutsatt

storlek hos

lokalstyrkorna.

Lokalstyrkorna.

över lokalstyrkornas storlek, sammansättning och fördelning förefinnes

uttalanden av bland andra chefen för marinstaben i plan den 18

oktober 1906 till flottans utveckling under åren 1908—1913, av marinförvaltningen

och chefen för marinstaben i utredning den 7 juli 1908

angående flottans utveckling efter 1913 samt av chefen för marinstaben

i utredning den 25 september 1913 angående flottans krigsberedskap

in. in.

Det betänkande, som avgivits av 1901 års sjökrigsmaterielkoinmitté,

torde vara det första, i vilket en bestämd åtskillnad göres mellan kustflottan

å ena och lokalstyrkor å andra sidan.

Lokalstyrkorna skulle därvid fördelas till vissa skärgårdsområden och

för deras styrkebehov, i vad angår olika slag av fartyg och dessas antal,

framlade kommittén utförlig motivering och detaljerade beräkningar.

Andra försvarsberedningen har rörande detta spörsmål i det preliminära

betänkandet uttalat, att svårighet framträtt för vinnande av en tillförlitlig

utgångspunkt vid prövning av frågan om lokalstyrkornas lämpliga

storlek och sammansättning, då nämligen dessa förhållanden sammanhänga

med frågan om kustbefästningarna. Så snart planen för nybyggnader

blivit slutbehandlad, hade det emellertid varit beredningens avsikt

att upptaga frågorna om lokalstyrkornas organisation in. in.

Såsom framgår av vad förut under »allmänna synpunkter» blivit anfört,

har beredningen förutsatt, att lokalstyrkornas behov av fartyg skulle

— förutom genom de fartyg, som där redan finnas — tillgodoses genom

överföring av fartyg från kustflottan efter i densamma uttjänad livslängd,

men framhöll beredningen att mot 20-årsperiodens slut ett avsevärt tillskott

i de årliga nybyggnadskostnaderna bleve erforderligt för anskaffning

av torpedbåtar och undervattensbåtar för lokalförsvaret. Lokalstyrkornas

storlek förutsattes sålunda i första hand bliva beroende på tillgången

av materiel samt på de nybyggnads- och överföringsplaner m. in., som

bleve utstakade för kustflottan. För beräkning av personalbehovet har

emellertid beredningen preliminärt för år 1924 antagit en viss storlek för

lokalstyrkorna, vilken återfinnes i förut omnämnda hemliga bilaga till detta

protokoll. Med avseende på de platser, till vilka lokalstyrkorna böra avdelas,

ansluter sig andra försvarsberedningen helt och hållet till vad kommittéer

och militära myndigheter därom förut uttalat. Behovet av en sjöstyrka

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 60.

89

på Norrlandskusten, vare sig i form av en från kustflottan detacherad avdelning

eller en självständig lokalstyrka, har uppmärksammats av 1901 års

sjökrigsmaterielkommitté och sedermera vid upprepade tillfällen påpekats

av militära myndigheter. Andra försvarsberedningen har också förordat

förläggandet av en lokalstyrka till den tilltänkta replipunkten vid Härnösand.

Såsom jag redan förut under »allmänna synpunkter» framhållit, de- Departelar

jag beredningens uppfattning att lokalstyrkorna böra tillgodoses genom

överföring från kustflottan samt — huvudsakligen i tjugoårsperiodens se- rande.

nare del — genom nybyggnad av torpedfartyg. Jag har även anfört, att

vid nämnda tid måste tagas under övervägande, huruvida — med hänsyn

till det ringa antal pansarbåtar, som vid 20-årsperiodens slut ännu

icke passerat gränsen för livslängd i lokalstyrka — särskilda för lokalförsvaret

avsedda artillerifartyg då borde anskaffas eller de nuvarande

l:a kl. pansarbåtarna i stället borde kvarhållas utöver livslängden. I första

hand blir emellertid tillgången på fartygsmateriel för lokalstyrkorna beroende

av planerna för överföring från kustflottan.

Under hänvisning till vad jag nyss under rubriken »kustflottan» uttalat

rörande det inbördes värdet av kustflotta och lokalstyrkor, finner jag

den av beredningen preliminärt förutsatta storleken och sammansättningen

av lokalstyrkorna för år 1924 i stort sett tillfredsställande. Beträffande de

smärre avvikelser från det av beredningen preliminärt förslag, vilka jag

anser böra vidtagas, anhåller jag att få hänvisa till nyssnämnda hemliga

bilaga.

Den för 1924 sålunda föreslagna storleken av lokalstyrkorna kan

emellertid icke, såsom redan förut framhållits, inom den för sjöförsvaret

nu tänkta ramen bibehållas efter sagda år. Den härav betingade reduktionen

i antalet pansarbåtar, som tilldelas nämnda styrkor, skulle, såsom

ävenledes förut omnämnts, uppgå till 3.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1014. 1 samt. 30 käft. (Nr 60.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

Andra försvarsberedningens

uttalande.

Kap. IV.

Nybyggnad, överföring och ^rangering av flottans fartyg.

Något definitivt förslag till ny byggnadsplan för kustflottan har av

andra försvarsberedningen icke blivit framlagt.

I beredningens preliminära betänkande angående sjöförsvaret har emellertid

under avdelningen rörande flottans personalstater framhållits behovet

av en ökning av dessa stater under tiden till år 1924, och till grund

för denna personalberäkning har bl. a. legat en av beredningen preliminärt

antagen omfattning av de nybyggnader, vilka intill sagda tid borde

vara avslutade. Av de för beredningen verkställda detalj beräkningarna

rörande personalbehovet framgår att denna preliminärt avsedda nybyggnad

intill ingången av år 1924 skulle omfatta antingen 3 pansarbåtar

av större typ eller 4 av mindre typ samt i varje fall 4 jagare

och ett mindre antal undervattensbåtar. Enär beredningen vidare utgått

från, att den färdigbyggda kustflottan borde omfatta, förutom Sverige

och Clas Fleming antingen 5 pansarbåtar av större typ eller 6 av

mindre typ samt i varje fall 16 jagare och ett antal undervattensbåtar,

skulle nybyggnaden under de 11 år, som sedermera återstå av den antagna

20-åriga omloppstiden för kustflottan, i vad angår pansarbåtar, komma

att omfatta antingen 2 större eller 2 mindre dylika. Vad jagare beträffar skulle

under ifrågavarande 11 år behöva byggas ej blott de 4, vilka återstå för

att jämte nu befintliga 8 och de under 9-årsperioden byggda 4 utfylla

det tilltänkta programmet, utan även ersättningar för de jagare, vilka under

11-årsperioden passera gränsen för livslängd i kustflottan, nämligen dels samtliga

8 nuvarande jagare, och dels de, vilka nybyggas intill ingången av år 1919,

varvid sannolikt avsågs 2. Tillsammans skulle sålunda under 11-årsperioden

byggas omkring 14 jagare. Slutligen skulle av undervattensbåtar behöva

byggas dels det antal, som erfordrades för att utfylla programmet,

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

91

dels ersättning för den eller de, vilka färdigbyggts intill ingången av år

1919. Sammanfattas sålunda de slutsatser, som kunna dragas beträffande

försvarsberedningens sannolika preliminära alternativ till nybyggnadsplan,

erhålles följande resultat:

Perioden 1915—1923 nybyggas

Perioden 1924—1934 nybyggas

3 pansarbåtar av större typ eller

2 pansarbåtar av större typ eller

4 av mindre typ;

2 av mindre typ,

4 jagare; samt

14 jagare; samt

undervattensbåtar.

flera undervattensbåtar än under perioden 1915—

1923.

I fråga om antalet undervattensbåtar anhåller jag att få hänvisa till

förut omnämnd hemlig bilaga till detta protokoll.

Andra försvar sbered ni ngen hade vidare för avsikt att, sedan begärda

yttranden inkommit över de alternativ för byggande av krigsfartyg, som

beredningen framställt och för vilka förut redogjorts, bestämma sin ståndpunkt

i fråga om fartygstyperna och för sin del fixera nybyggnadsplan

för flottan, varefter frågorna om lokalstyrkornas organisation, om materielreserv

av krigsfartyg, om utrangeringsplan för föråldrade fartyg m. m.

skulle upptagits till fortsatt handläggning.

Emellertid hade beredningen vid tidpunkten för avslutandet av sina

arbeten icke hunnit utarbeta några definitiva förslag till dylika planer.

Jag delar fullständigt den av beredningen uttalade åsikten om den Departestora

betydelsen av att, sedan nybyggnadsplan blivit fastställd, övriga ovannämnda

planer jämväl bliva utarbetade, och detta ej minst på grund av yttrande.

dessa planers inflytande på den erforderliga storleken av flottans bemanning

och därav föranledda kostnader. Också komma i det följande att

framläggas ej blott nybyggnadsplan utan även planer för överföring till

lokalstyrka och materielreserv samt för ^rangering.

l:a kl. pansarbåtar, torpedfartyg och minfartyg.

Dessa fartygsslag behandlas här i ett sammanhang, enär de utgöra

de klasser, inom vilka nybyggnad är avsedd att äga rum.

För att vidmakthålla en färdigbyggd kustflotta, sammansatt av 8

pansarbåtar, 16 jagare och 2 minfartyg samt det antagna antalet undervattens
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

båtar, skalle med de livslängder, som i det föregående angivits, årligen

behöva byggas i medeltal:

V20 av 8 pansarbåtar, d. v. s. 2/s pansarbåt;

V16 av 16 jagare, d. v. s. 1 jagare;

V20 av 2 minfartyg, d. v. s. V10 minfartyg; samt

viss de! av ovan antydda antal undervattensbåtar.

Vad minfartygen vidkommer, är det tydligt, att eu sådan fördelning

av nybyggnaden icke låter sig genomföra. Inom övriga fartygsslag låter

detta visserligen sig göra; men att inom vart och ett av dem fördela

nybyggnaderna fullständigt jämnt över den 20-åriga omloppsperioden

vore riktigt endast under den förutsättningen, att kustflottan tillkommit

genom jämnt fördelade nybyggnader. I annat fall är eu jämn fördelning

inom varje särskilt slag av fartyg olämplig både ur militär och ekonomisk

synpunkt; ur militär synpunkt emedan därigenom svaghetstillståndet

hos de för närvarande minst väl tillgodosedda fartygsslagen skulle

över hövan uttänjas, ur ekonomisk synpunkt emedan i så fall inom de

nu bäst tillgodosedda fartygsslagen överföring från kustflottan till

lokalstyrkorna måste ske, innan fartygen uppnått den härför antagna livslängden.

En plan för kustflottans nybyggnader måste därför uppställas med vederbörlig

hänsyn till den nu befintliga kustflottan, och planen bör syfta mot

jämn nybyggnad inom varje särskilt fartygsslag, endast i den mån så låter

sig göra med bibehållande av fordran på att varje vapen blir vederbörligen

tillgodosett och att nytillkomna vapen uppsättas så snart ske kan.

För kustflottans del innebär detta, att artillerifartyg, övervattenstorpedfartyg

och min fartyg måste vederbörligen tillgodoses var för sig och

att undervattenstorpedfartyg av för kustflottan lämpad typ snarast anskaffas.

Om kryssare, undervattensbåtar och specialfartyg i detta sammanhang

frånräknas, borde av flottans nuvarande fartyg, därest förut angivna livslängder

tillämpas, endast följande för närvarande ingå i kustflottan, nämligen
av

artillerifartyg: de 9 nyare pansarbåtarna;

av övervattenstorpedfartyg: alla 8 jagarna och 24 av de nyare torpedbåtarna;

samt

av minfartyg: Clas Fleming.

Av flottans nuvarande 12 st. l:a kl. pansarbåtar äro nämligen de 3

äldsta, Svea, Göta och Thule, numera så föråldrade, att, ehuru ersättning

för dem ej anskaffats, det icke längre kan försvaras att bibehålla

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

95

dem i kustflottan. Av övervattenstorpedfartyg finnas ytterligare 3 torpedbåtar,

som icke passerat gränsen för tjänstetid i kustflottan, men

dessa torde icke kunna avvaras i lokalstyrkorna. Och vad minfartvg

beträffar är det ena av de nu befintliga, Edda, föråldrat.

Tillämpas på nu omhandlade fartyg de nyssnämnda livslängderna, visar

det sig, att av dessa fartyg följande antal pansarbåtar, jagare, torpedbåtar

och minfartyg borde hava utgått ur kustflottan vid nedannämnda tider

inom den tilltänkta 20-åriga omloppsperioden, nämligen:

vid första periodens början (1915):

3 pansarbåtar; och

1 minfartyg;

vid första periodens slut (1919) ytterligare:

3 pansarbåtar; och

1 jagare;

vid andra periodens slut (1924) ytterligare:

5 pansarbåtar;

2 jagare; och

7 torpedbåtar; samt

vid tredje periodens slut (1929) ytterligare:

1 pansarbåt;

5 jagare; och

1 7 torpedbåtar.

Frånsett minfartyget Clas Fleming, borde alltså samtliga nu färdiga

fartyg redan vid tredje periodens slut hava utgått ur kustflottan.

Att så måste bliva förhållandet med övervattenstorpedfartygen är tydligt,

emedan livslängden i kustflottan för dylika fartyg med endast 1 år

överstiger den sammanlagda längden av dessa tre perioder och därjämte

icke något övervattenstorpedfartyg bliver färdigbyggt under det år (1914),

som närmast föregår den första periodens första år.

Att under den tredje femårsperioden endast eu pansarbåt och

under den f järde perioden icke någon sådan kvarstår i kustflottan, är åter

den naturliga följden av att under perioden 1905—1909 endast en pansarbåt,

och under perioden 1910—1914 ingen sådan färdigbyggts.

Under antagande att kustflottan i sinom tid skall omfatta 8 pansarbåtar

av ny typ i ersättning för flottans nuvarande 12 st. l:a kl.

pansarbåtar, bör tydligen var och en av dessa senare successivt ersättas

genom 2/a ny pansarbåt. Under förutsättning vidare att kustflottan i sinom

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

tid skall omfatta 16 jagare av ny typ i ersättning för nuvarande 8 jagare

och 24 torpedbåtar, bör tydligen var och en av de nuvarande jagarna

successivt ersättas genom 1 jagare av ny typ och var och en av torpedbåtarna

genom 73 jagare av ny typ.

Skulle kustflottans ^byggnadsplan fullständigt ansluta sig till överföring

till lokalstyrkor av den nuvarande kustflottans fartyg vid tidpunkter,

som betingas av de antagna livslängderna, borde nybyggnaderna

rätteligen så bedrivas, att vid de olika femårsperiodernas slut följande fartyg

funnes färdiga såsom ersättning för dem, vilka passerat gränsen för

livslängd i kustflottan, nämligen:

vid första periodens slut (1919):

4 pansarbåtar (inberäknat Sverige);

1 jagare; och

1 min fartyg;

vid andra periodens slut (1924) dessutom:

37a pansarbåt; och

473 jagare; samt

vid. tredje periodens slut (1929) dessutom:

2/3 pansarbåt; och

102/3 jagare.

Under fjärde perioden hinna vidare de torpedfartyg passera gränsen

för tjänstetid i kustflottan, vilka färdigbyggts under de första åren av

första perioden, i följd varav under fjärde perioden sålunda borde färdigbvggas:
J

OO

1 jagare.

Eftersom vid första periodens slut halva antalet nuvarande l:a kl.

pansarbåtar på grund av sin ålder icke längre bör tillhöra kustflottan,

torde det vara oundgängligen nödvändigt, att halva antalet pansarbåtar av

ny typ vid samma tid hunnit färdigbyggas, detta desto mera som flottans

pansarbåtsmateriel på grund av länge uppskjuten förnyelse måste betraktas

såsom den relativt svagaste delen av våra sjöstridskrafter. Nybyggnaden

under perioden måste därför förutom Sverige omfatta 3 pansarbåtar. Såsom

närmare framgår av vad jag i det följande under avdelningen »sjöförsvarets

kostnad» kommer att anföra, torde det, för att nybyggnadsanslaget

icke må bliva allt för ojämnt, bliva erforderligt att under andra perioden

begränsa ’ antalet nybyggda pansarbåtar till 2 och i stället öka antalet till

1 under vardera^ av de båda återstående perioderna.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till

sjöss hava framhållit önskvärdheten av att kustflottans torpedbåtar så fort

ske kan ersättas av jagare. Med hänsyn härtill och i betraktande av

att några spaningsfartyg icke föreslås till nybyggnad, vore det högeligen

önskvärt, att antalet under första perioden nybyggda jagare bleve så stort,

att kustflottan vid periodens'' slut komme att omfatta 3 fulltaliga jagaredivisioner.

Ett sådant påskyndande av jagarebygget torde emellertid avekonomiska

skäl icke låta sig genomföra, dock bör under första perioden

i stället för 1 jagare byggas 2 dylika, och detta så mycket mera, som avhänsyn

till lokalstyrkornas behov antalet torpedbåtar i kustflottan föreslagits

att redan nu minskas med 2. Genom sådan nybyggnad skulle dessutom

kustflottans ena jagaredivision vid periodens slut komma att bliva

sammansatt uteslutande av fartyg, försedda med turbinmaskineri. Det förhållandevis

ringa antal jagare, som sålunda vid denna tid kommer att ingå

i kustflottan, må i viss män kunna anses kompenserat genom den förstärkning

av torpedbestyckningen å flottans nuvarande jagare, varom jag i

det följande kommer att yttra mig. Under andra, tredje och fjärde perioderna

torde en mindre jämkning av jagarebygget böra företagas för att

i sin män bidraga till utjämnande av anslagsbeloppen.

Ekonomiska skäl föranleda slutligen, att byggandet av- ett nytt

minfartyget måste uppskjutas till den tredje perioden, på grund varav

minfartyget Edda, ehuru redan nu föråldrat, måste kvarhållas i kustflottan

till nyssnämnda tid.

Med ovan angivna jämkningar skulle den generella nybyggnadsplanen

för kustflottan vid sidan av nu under byggnad varande fartyg komma att omfatta

färdigbyggande av följande antal fartyg (förutom undervattensbåtar):

första perioden:

3 pansarbåtar; och

2 jagare:

andra perioden:

2 pansarbåtar; och

4 jagare;

tredje perioden:

1 pansarbåt;

8 jagare; och

1 minfartyg; samt

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

'' Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

fjärde perioden:

1 pansarbåt; och

2 jagare; samt, såsom ersättning för de under första perioden

byggda, ytterligare 2 jagare;

eller således tillsammans:

7 pansar båtar;

18 jagare; och

1 minfartyg.

Vad nybyggnadsplanen för kustflottans undervattensbåtar vidkommer,

anhåller jag att få hänvisa till förut omnämnda hemliga bilaga till detta

protokoll. Av denna framgår, att tyngdpunkten i nybyggnaden av de

för kustflottan avsedda undervattensbåtarna förlagts till första och andra

perioderna; detta med hänsyn till den stora betydelsen av, att kustflottan

snarast möjligt tillföres undervattensbåtar av kraftig och verkligt sjögående

typ. Av sådan nybyggnad följer, att ersättning under fjärde perioden måste

byggas för de under första perioden färdigbyggda undervattensbåtarna.

Givet är, att nybyggnadernas omfattning under de senare perioderna

icke nu bör eller ens kan definitivt bestämmas, enär allt för många härpå

inverkande omständigheter kunna undergå förändringar och nya förhållanden

kunna tillkomma. Den angivna nybyggnaden under de tre senare

perioderna kan fördenskull endast avse att tjäna till ledning vid bedömandet

av frågan, huru planen skulle kunna genomföras.

I det föregående har angivits, hurusom av andra försvarsberedningens

personalberäkningar framgår den nybyggnad, som av beredningen preliminärt

avsetts böra äga rum intill år 1924. Jämföres denna nybyggnad

med av mig i det föregående framlagda generella plan för nybyggnad intill

utgången av samma år, visar det sig att den sistnämnda omfattar 5 pansarbåtar

av Sveriges typ, medan beredningen avsett antingen 4 pansarbåtar

av s. k. mindre typ eller 3 pansarbåtar av s. k. större typ, varjämte den

nu föreslagna nybyggnaden med 2 jagare och ett visst antal undervattensbåtar

överstiger det antal fartyg av dessa slag, som beredningen

avsett.

De 26 torpedbåtar, vilka för närvarande ingå i kustflottan, äro alla

av l:a klass. De tio älsta av dessa äro bestyckade med 38 cm. torpedtuber,

alla övriga med 45 cm. tuber. Enligt förut framställt förslag skulle antalet

av kustflottans torpedbåtar nu minskas från 26 till 24. Härigenom skulle

emellertid fortfarande 8 av kutsflottans l:a kl. torpedbåtar komma att vara

bestyckade med 38 cm. tuber. Med hänsyn till de på senare år betydligt

ökade fordringarna på torpedernas skottvidd och sprängladdning

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

kunna för tuber av denna kaliber avsedda torpeder icke längre betraktas

tidsenliga vid användande i öppen sjö. Då flottans nyare 2:a kl. torpedbåtar

äro bestyckade med 45 cm. tuber och i avseende å sjövärdigheten

icke nämnvärt underlägsna de äldre l:a kl. båtarna, synes det riktigt

att nu utbyta de 8 av kustflottans l:a kl. torpedbåtar, vilka äro bestyckade

med 38 cm. torpeder, mot 8 av lokalstyrkornas nyaste, med 45 cm. tuber

bestyckade 2:a kl. torpedbåtar. Mot en sådan förändring i kustflottans sammansättning

hava marinmyndigheterna i de yttranden, som den 2 sistone

april infordrats rörande den tilltänkta nybyggnadsplanen m. m., icke

haft något att erinra. Kustflottans torpedbåtar skulle då lämpligen fördelas

i 2 flottiljer, vardera om 3 divisioner å 4 båtar. Varje flottilj skulle

omfatta 2 divisioner l:a kl. båtar och 1 division 2:a kl. båtar, och skulle

vardera flottiljen successivt ersättas genom 1 division jagare.

Hela antalet torpedbåtar uppgår för närvarande till 31 av baki. och

22 av 2:a kl. eller tillsammans 53. De 8 äldsta 2:a kl. torpedbåtarna äro

emellertid föråldrade och hava redan år 1915 passerat gränsen för livslängd i

lokalstyrka. De böra därför redan nu överföras till vedettbåtar. Av de återstående

torpedbåtarna skulle, med den sammansättning av kustflottan, som

ovan angivits, återstå 15 av l:a kl. och G av 2:a kl. eller tillsammans 21 för

användning i lokalstyrkorna, vilket ungefär motsvarar behovet i dessa sjöstyrkor

för närvarande. Vid tidpunkten för uppsättandet av Härnösandsavdeluingen

ökas behovet, men har samtidigt tillgången på övervattenstorpedfartyg

för dessa styrkor i motsvarande grad ökats genom överföring

av jagare från kustflottan. Någon nybyggnad av övervattenstorpedfartyg

för lokalförsvaret är således för närvarande icke behövlig.

De torped- och vedettbåtar, vilka ännu äro bestyckade med äldre

kulsprutor, höra utbyta denna bestyckning mot 37 mm. kanoner, varav

tillgång torde kunna beredas genom utrangering av äldre fartyg.

Överföringen av fartyg från kustflottan till lokalstyrkor måste,

sedan nybyggnadsplanen fastställts, ske i anslutning till denna plan. Detta

föranleder vissa avvikelser från den i det föregående angivna överföringen,

vilken betingades uteslutande av fartygens livslängd. Den detaljerade överföringsplan,

som genom dessa jämkningar framkommer, måste dessutom

närmare regleras av tidpunkten för varje särskilt fartygs färdigbyggande

under 20-årsperioden och torde därför icke kunna i detalj nu bestämmas.

Men enär av nybyggnadsplanen framgår, huru många fartyg, som skola

vara färdigbyggda vid slutet av varje femårsperiod, kan även bestämmas,

huru många och vilka fartyg, som vid sagda tid böra hava överförts till

lokalstyrkorna. Denna generella överföringsplan till lokalstyrkor visar sig

sålunda (frånsett undervattensbåtar) få följande omfattning och gestaltning:

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1014. 1 sand. 30 höft {Nr 60.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Majds nåd. proposition nr 60.

under första perioden (förutom Svea, Göta och Thule):

3 pansarbåtar (Oden, Thor, Niord); och

2 jagare (Mode, Magne);

under andra perioden:

4 pansarbåtar (Dristigheten, Äran, Wasa, Tapperheten); och

12 torpedbåtar (Iris, Thetis, Spica, Astrea, N:r 5, b, 9, 10, 11, 12,

14 och 15);

under tredje perioden:

2 pansarbåtar (Manligheten, Oscar II);

4 jagare (Wale, Ragnar, Sigurd, Vidar); och

12 torpedbåtar (Antares, Arcturus, Altair, Argo, Castor, Pollux,

Polaris, Perseus, Regulus, Rigel, Vega, Vesta); samt,

under fjärde perioden:

4 jagare (Hugin och Munin samt ersättningarna för Mode och

Magne).

Därjämte utgår minfartyget Edda under tredje perioden ur kustflottan

men ingår ej i lokalstyrka.

På grund av ovannämnda överföring till lokalstyrkor och i anslutning

till vad jag i det föregående anfört beträffande lokalstyrkornas

alternativa storlek, skulle av här ifrågavarande fartygsslag (frånsett undervattensbåtar)

följande fartyg vid nedanstående tider utgå ur lokalstyrkorna,

nämligen:

vid första periodens början:

torpedbåtarna N:r 1, 2, 3, 4, 71, 73, 75 och 77;

under första perioden:

pansarbåten Svea;

under andra perioden:

pansarbåtarna Göta, Thule och Oden; och

torpedbåtarna Gondul, Gudur, Komet, Blixt, Meteor, Stjerna, Orkan,

Bris, Vind, N:r 79, 81, 83 och 85;

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

99

under tredje perioden:

pansarbåtarna Thor och Niord;

jagarna Mode, Magne och Väte; och

torpedbåtarna Virgo, Mira, Orion, Sirius, Kapella, Plejad, N:r 5,

6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 14 och 15; samt

under fjärde perioden:

eu l:a kl. pansarbåt;

jagarna Ragnar, Sigurd och Vidar; och

torpedbåtarna Iris, Thetis, Spica, Astrea, Antares, Arcturus, Altair,

Argo, Castor, Pollux, Polaris och Perseus.

Med i det föregående nämnd minskning av lokalstyrkorna efter år

1924 komma under tredje och fjärde perioderna dessutom att utgå tillsammans

3 st. l:a kl. pansarbåtar av Dristighetens och Arans typer.

2:a och 3:e kl. pansarbåtar.

Flottans samtliga 2:a och 3:e kl. pansarbåtar hava för länge sedan

överskridit den högsta livslängd, som angivits för något fartygsslag i kustliotta

och lokalstyrkor, i det att innevarande år det yngsta av dessa fartyg

är 39 år gammalt och det äldsta 49. På grund av artilleriets utveckling

även på mindre fartyg, såsom jagare in. fl., hava på de sista åren dessa

fartygs användbarhet för lokalförsvaret nedsatts. Särskilt är detta fallet

med 3:e kl. pansarbåtarna. Då ekonomiska skäl icke medgiva ett omedelbart

nybyggande av med modern bepansring försedda dylika fartyg, och då

under 20-årsperioden ett avsevärt antal av flottans nuvarande l:a kl.

pansarbåtar övergår till lokalstyrkorna, torde emellertid någon nybyggnad

av mindre, uteslutande för lokalförsvaret avsedda pansarbåtar för närvarande

icke böra ifrågasättas.

Ehuru antalet för lokalstyrkor disponibla l:a kl. pansarbåtar under

de närmaste åren icke räcker till att fylla behovet av artillerifartyg i

samtliga lokalstyrkor, torde i betraktande av 3:e kl. pansarbåtarnas nedsatta

stridsvärde några sådana icke längre böra ingå i Stockholmseskadern.

Sedan under andra perioden en del överföringar skett, kunna den

återstående 3:e kl. pansarbåten och en av 2:a kl. pansarbåtarna utgå ur

lokalstyrkorna; varemot de återstående två 2:a kl. pansarbåtarna måste

kvarhållas i lokalstyrka för positionsförsvar under hela 20-årsperioden.

Kryssare.

Flottans kryssare bestå för närvarande av 1 pansarkryssare och 5 torpedkryssare.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 60.

Av dessa torde pansarkryssaren Fylgia fortfarande lämpa sig- för

spaningstjänsten. Den torde därför böra tillsvidare bibehållas i kustflottan.

Torpedkryssarna torde däremot icke längre lämpa sig för spaningstjänst,

huvudsakligen på den grund, att främmande makters lätta kryssare

i avseende på såväl fart som anfalls- och försvarsmedel utvecklats till

typer, vida starkare än torpedkryssarna.

Såsom i det föregående anförts, lägga emellertid ekonomiska hänsyn

för närvarande hinder i vägen för nybyggnad av spaningsfartyg.

Ehuru torpedkryssarna således icke längre böra beräknas användbara

för spaningstjänsten, torde de likväl under den ifrågavarande 20-årsperioden

vara synnerligen välbehövliga för andra ändamål, varom redogörelse

lämnas under avdelningen »specialfartyg».

Under 20-årsperioden kommer icke någon av flottans kryssare att

utgå ur lokalstyrkorna.

Specialfartyg.

Tender.

För vissa signalerings- och bevakningsändamål m. m. är ett mindre

fartyg av kryssaretyp nödvändigt för kustflottans pansarbåtar såsom tender.

Härtill hava hittills använts torpedkryssare, och enligt vad av andra försvarsberedningens

personalberäkningar framgår, har beredningen även ansett, att

en torpedkryssare i sitt nuvarande skick fortfarande bör användas för denna

tjänst, vilket även jag finner vara lämpligt.

Flotti Ij ch efsfar ty g.

I kustflottan ingående torpedbåtsflottiljer bestå av ett antal torpedbåtar

samt ett flottilj chefsfartyg. Detta senare utgöres av ett fartyg av

kryssaretyp. Flottilj chefsfartygets uppgift är att dels bilda stöd åt torpedbåtarna

gent emot angrepp av jagare eller liknande fartyg, dels utföra

sådan bevaknings-, utkiks- och signaleringstjänst, som icke kan verkställas

av torpedbåtarna. För att kunna fylla ovanstående uppgifter måste flottilj

chefsfartyget besitta sjöduglighet samt vara försett ej blott med artilleribestyckning

och strålkastare, så att det må kunna upptaga strid mot

fientliga jagare eller liknande fartyg, utan även med lämplig signalrigg

och kraftig gnistsignalapparat.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kunyl. Maj:t$ nåd. proposition nr SO.

Såsom flottilj chefsfa rtyg hava hittills använts torpedkryssare. Enligt

vad av andra försvarsberedningens personalberäkningar framgår, har beredningen

ansett, att torpedkryssare i deras nuvarande skick även framdeles höra

användas för denna tjänst, vilket jag likaledes finner vara lämpligt.

I den mån kustflottans torpedbåtsflottiljer komma att ersättas av

jagaredivisioner, behöva emellertid torpedkryssare ej längre användas såsom

flottilj chefsfartyg, enär jagarna själva torde vara i stånd att lika väl som

torpedkryssarna fylla de ifrågavarande uppgifterna; dessa torpedkryssare

kunna då disponeras för annat ändamål.

För i lokalstyrkor ingående torpedbåtsflottiljer skulle flottilj chefsfartyg

även vara önskvärda, men är behovet här mindre skarpt framträdande,

och alldenstund torpedkryssarna äro behövliga jämväl för andra ändamål,

har något sådant fartyg icke kunnat avses för detta behov.

Depåfartyg för undervattensbåtar.

Beträffande donna materiel anhåller jag att få hänvisa till förut

omnämnda hemliga bilaga till detta protokoll.

Depåfartyg för flygbåtar.

I sådana lokalstyrkor, vilkas verksamhetsfält hava betydlig utsträckning,

är det nödvändigt, att däri ingående flygavdelning göres rörlig. Den

personal, som skall bemanna flygbåtarna, ävensom den för materielens tillsyn

erforderliga personalen måste fördenskull beredas inkvartering på ett fartyg.

Detta bör vara bestyckat, på det att icke lokalstyrkan själv må allt

för mycket bindas av omsorgen om den flyttbara flygbasens och depåfartygets

skydd.

Till depåfartyg för flygavdelning kan lämpligen avses fartyg av kanonbåtstyp,

och torde härtill flottans nuvarande kanonbåtar lämpa sig, under

förutsättning att bestyckningen moderniseras samt en mindre verkstad anordnas.

Nu nämnda behov kan tillsvidare icke anses föreligga för någon annan

lokalstyrka än Stockholmseskadern, och torde kanonbåten Skagul lämpa

sig för uppdraget i fråga. Någon ombyggnad av fartyget är härför ej erforderlig,

men dess nuvarande bestyckning bör ersättas med 2 st. 12 cm.

k. av modern typ, varav tillgång finnes.

Andra försvarsberedningen hade, när dess arbete upphörde, icke framlagt

något förslag rörande depåfartyg för flygbåtar.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Kanonlåtar.

Flottans nuvarande kanonbåtar äro till antalet 5, nämligen Disa,

Rota, Skagul, Skuld och Svensksund.

Av dessa äro de fyra förstnämnda mycket föråldrade, i följd varav

de icke längre kunna påräknas vara användbara såsom kanonbåtar.

Rota och Disa hava under en följd av år använts för sjökarteverkets

räkning för sjömätningsarbeten under fredstid, vartill de allt fortfarande

lämpa sig. Dessa fartyg böra därför överlämnas till sjökarteverket.

I förut nämnd hemlig bilaga till detta protokoll har jag föreslagit,

att Skuld och Svensksund skola tagas i anspråk såsom depåfartyg för undervattensbåtar,

den förstnämnda efter ombyggnad i ungefärlig likhet med

ombyggnaden av depåfartyget Skäggald.

Enligt vad ovan blivit framhållet, bör Skagul disponeras såsom depåfartyg

för flygbåtar.

Flottans samtliga kanonbåtar finna sålunda användning för särskilda

ändamål. Av förutnämnda hemliga bilaga framgår emellertid, att ett stort

behov av kanonbåtar föreligger, vilket vid mobilisering bör fyllas genom

förhyrning eller rekvisition av såsom hjälpkanonbåtar lämpliga fartyg enligt

vederbörliga mobiliseringsplaner.

I den mån till lokalstyrkor överförda jagare utgå ur dessa styrkor,

minskas behovet av hjälpkanonbåtar, därigenom att dessa jagare efter

slutad livslängd såsom jagare kunna kvarhållas såsom kanonbåtar, vilket

icke torde föranleda några omändringsarbeten eller kostnader.

Trängfartyg.

Sjömätnings fartyg.

För vissa i samband med militärleder och militär sjömätning stående

arbeten äro vid mobilisering tvenne sjömätningsfa-rtyg erforderliga i

de rustade sjöstyrkorna. Härtill böra lämpligen avses sjökarteverket tillhörande

fartyg.

Verkstadsfartyg.

Flottans nuvarande verkstadsfartyg Blenda saknar en del av de för

ett verkstadsfartyg erforderliga maskinerna m. m., i följd varav det icke

utan avsevärda kostnader kan göras fullt dugligt för sitt ändamål. Sedan kustflottan

utrustats med depåfartyg för undervattensbåtar, bliver emellertid

behovet av verkstadsfartyg för kustfiottan mindre framträdande; anskaffandet

av ett dylikt torde därför kunna uppskjutas, till dess genom för
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kung], Maj:ts nåd. proposition nr 00.

103

säljning av utrangerade fartyg medel bliva disponibla för inköp och inredande

av ett härför lämpligt fartyg. Detta torde kunna ske under andra

perioden. Blenda torde dock tillsvidare erfordras för Stockholms varvs

fredsbehov i stället för den föråldrade Rån, vårföre verkstadsfartyget torde

böra bibehållas ännu någon tid.

Lasaretts fartyg.

Vid mobilisering erfordras i kustflottan två lasarettsfartyg, av vilka

flottan äger ett, nämligen Verdande. Lasarettsinredningen är i behov av

utvidgning, men då ekonomiska skäl för närvarande icke medgiva någon

sådan, torde fartyget tillsvidare böra bibehållas i kustflottan i sitt nuvarande

skick.

För det andra lasarettsfartyget är sörjt på frivillighetens väg, i det

att Svenska föreningen Röda Korset förbundit sig, att vid mobilisering

ställa ångfartyget Öresund, försett med vederbörlig lasarettsutrustning, till

flottans förfogande såsom hjälplasarettsfartyg.

Dykerifartyg, isbry tarf artyg, sjuktransportfartyg, transportfartyg och

vattenfartyg.

Vid mobilisering anskaffas samtliga dessa fartyg genom förhyrning

eller rekvisition enligt vederbörliga mobiliseringstabeller.

Övningsfartyg m. fl.

Under förutsättning att ovan angivna dispositioner vidtagas med

flottans fartyg, torde för ångfartygen Rån, Alfhild, Gunhild och Kåre

någon användning ej längre förefinnas.

Av övningsfartygen för skeppsgossar är Najaden 17 och Jarramas

endast 14 år gammalt och båda i gott stånd, i följd varav någon ersättningför

dessa fartyg icke bliver erforderlig under 20-årsperioden. De återstående,

Gladan och Falken, äro visserligen betydligt äldre, nämligen det

förra 57 och det senare 37 år. Gladan har emellertid nyligen undergått

grundlig reparation. Någon ersättning för dessa fartyg torde sannolikt icke

behöva ifrågakomma förrän eventuellt under 20-årsperiodens senare del.

Logementsfartyget Freja, som är det nyaste av flottans logementsoc.

h kasärnfartyg, är behövligt för mineringsskolans övningar in. in.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Logementsfartygen Saga, Vanadis och Stockholm samt kasärnfartygen

Norrköping och Eugenie äro fortfarande behövliga, intill dess ökat

kasärnutrymme kan vinnas för flottans personal.

Nu nämnda fartyg äro uteslutande avsedda för fredsbehov.

Båtar och pråmar.

Flygbåtar.

Beträffande flygväsendets betydelse och användbarhet för sjöförsvaret

samt den omfattning, som bör givas detsamma, anhåller jag att få

hänvisa till förut nämnda hemliga bilaga till detta protokoll.

Av densamma framgår, dels att på teknikens nuvarande ståndpunkt

såväl luftskepp som flygmaskiner äro erforderliga för flottans räkning men

att, såsom även andra försvarsberedningen framhållit, av ekonomiska skäl

någon anskaffning av luftskepp för närvarande icke bör ifrågakomma,

dels att, såsom likaledes beredningen funnit, en flygflotta, bestående av

flygbåtar, bör anskaffas, men att ekonomiska skäl föranleda, att dennas

omfattning inom den närmaste tiden bör begränsas till 6 flygbåtar, sammansatta

i 3 flygavdelningar, varav 2 borde avses för Stockholms station

och den tredje för den örlogsdepå vid Härnösand, vars upprättande jag i

det följande kommer att föreslå.

Andra försvarsberedningen ansåg sig på sakernas dåvarande ståndpunkt

icke kunna framlägga definitivt förslag rörande flygflottans organisation,

men av det preliminära betänkandet framgår beträffande anskaffningen

av flygfartyg, dels att beredningen tänkt sig en nyanskaffning av

en flygbåt om året, dels att flygbåtsavdelningen vid Härnösand ansetts böra

uppsättas först sedan örlogsdepån vid denna plats blivit färdig.

Några definitiva uppgifter rörande den livslängd, som i främmande

mariner beräknas för flygbåtar, hava ej kunnat erhållas, men torde dock

kunna antagas, att man i regel ej räknar med längre tid än 2 ä 3 år.

Anledningen härtill är den högst betydliga slitning, för vilken båtarnas

motorer och övriga materiel är utsatt, samt den snabba utveckling, som

detta vapen fortfarande är underkastat. Med en omfattning på flygflottan

av 6 båtar skulle en nyanskaffning av endast en båt om året motsvara

en livslängd av 6 år. Jag finner denna livslängd för lång, framför allt

som hänsyn måste tagas till, att flygningen är förenad med ständig och

stor livsfara samt att i följd härav det ej torde vara riktigt att härvid

använda mycket sliten och följaktligen mindi''e pålitlig materiel.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

På grund därav anser jag, att flygbåtarnas livslängd tillsvidare icke

bör sättas längre än till 3 år, varav följer att den årliga nyanskaffningen

bör omfatta 2 båtar. Efter den 3-åriga tjänstetiden böra emellertid så

många flygbåtar kvarhållas såsom materiel reserv, att eu båt må kunna

härtill avses inom varje flygbåtsavdelning.

Flottan äger för närvarande 4 flygbåtar, av vilka 3 inköpts år 1913

för medel, som erhållits från den Björkqvistska nationalinsamlingen till

försvarets stärkande, samt eu år 1914. En av de 3 förstnämnda är emellertid

ej fullt lämplig, vilket beror därav att medlens omfattning endast

medgåvo att av denna båt själva flygkroppen nyanskaffades, under det att

för drivkraft en äldre motor måste tillgripas. Denna flygbåt är därjämte,

i olikhet med flottans övriga flygbåtar, blott ensitsig; och enär sålunda

någon observationsoffieer icke kan medfölja å flygbåten, lämpar den sig

icke för spaningstjänsten. Den fjärde båten inköptes vid Svenska aviatikbolagets

likvidation, vårföre den kunde erhållas för det ringa priset av

10,000 kronor, men båten var vid inköpet ej ny. För båda de sistnämnda

båtarna bör därföre hel livslängd ej beräknas.

Med en jämn nyanskaffning av 2 båtar om året med början innevarande

år skulle flygflottan komma att redan detta år omfatta det erforderliga

antalet av 6 fullgoda båtar. Härigenom kommer visserligen den för

Härnösand avsedda flygavdelningen att uppsättas, innan örlogsdepån därstädes

blivit färdig och sålunda innan några av flottans fartyg blivit permanent

dit förlagda. Det är emellertid av mycket stor betydelse, att flygspaning

kan utföras från Norrlandskusten, och då vid mobilisering en flygavdelning

kan stationeras på lämplig punkt av denna kust, utan att befästningar

finnas därstädes, synes mig organiserandet a\ ifrågavarande flygavdelning

varken behöva eller böra uppskjutas.

Den här föreslagna organisationen av flygväsendet torde icke kunna

sägas vara mycket omfattande, särskilt dä hänsyn tages till den stora anskaffning

av flygfartyg, som under senare år ägt rum inom grannstaternas

mariner.

Vedettbätar.

Såsom framgår av förut nämnda hemliga bilaga till detta protokoll,

är för samtliga sjöstyrkor ett betydande antal med artilleribestyckning in. in.

utrustade vedettbätar erforderligt, huvudsakligen för förrättande av minsvepningstjänst.

Alldenstund ett antal vedettbätar redan under fredstid är behövligt

för ett flertal ändamål, för vilka båtmateriel eljest måste förhyras, böra

torpedbåtar, vilka passerat gränsen för livslängd i fokalstyrka, såsom hittills,

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 höft. (Nr 60.) 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

avses för denna tjänst, vartill de väl lämpa sig. Tillgången på sådana

båtar medgiver dock icke att tillgodose hela antalet vid mobilisering behövliga

bestyckade vedettbåtar, vilket för övrigt ur ekonomisk synpunkt

vore olämpligt. Antalet vedettbåtar bör därför begränsas till 20, och bör

återstoden av behovet vid mobilisering fyllas genom hjälpvedettbåtar, bestående

av bogserbåtar, förhyrda eller rekvirerade i enlighet med vederbörliga

mobiliseringstabeller.

För bevakningstjänst i vissa skärgårdsområden äro ytterligare en

del snabbgående vedettbåtar nödvändiga, vilket behov hittills tillgodosetts

genom förhyrning eller rekvisition av bogserbåtar vid mobilisering.

Sedan emellertid motorbåtarna numera nått en betydande utveckling

och blivit synnerligen lämpliga för ifrågavarande ändamål, böra sådana

båtar framdeles härför avses. Anledning finnes antaga, att behovet av

dessa hjälpvedettbåtar, vilka icke kunna beräknas bära bestyckning av

kanon och på grund härav benämnas hjälpvedettbåtar typ II, till skillnad

från de förhyrda bestyckade vedettbåtarna, vilka benämnas hjälpvedettbåtar

typ I, helt och hållet kan fyllas på frivillighetens väg. Utredning av

denna fråga pågår inom marinstaben.

Pråmar.

För sjöstyrkornas behov är vid mobilisering ett antal pråmar erforderligt

för transporter av olika slag in. in. Behovet är avsett att fyllas

genom förhyrning eller rekvisition i enlighet med vederbörliga rnobiliseringstabeller.

Materielreserv.

För att flottans krigsberedskap vid eventuella skador eller förluster av

fartyg såvitt möjligt må förbliva oförminskad och dess övningar icke må

rubbas under den tid, som förflyter intill dess skadan må hava reparerats

eller förlusten gottgjorts, bör av de fartyg, som utgått ur sjöstyrkorna, en

materielreserv hållas tillgänglig, på vilken det skadade eller förlorade fartygets

besättning embarkerar och fortsätter sin utbildning. Under krigstid

användes rnaterielreserven för utbildning av ersättningspersonal samt för

att, ersätta skadade eller förlorade fartyg, från vilka besättningen eller

delar därav räddats.

Materielreserven torde tillsvidare böra omfatta pansarbåtar samt övervattenstorpedfartyg.

Såsom materielreserv för pansarbåtar kan med tillämpning av förut

omförmälda generella nybyggnads- och överföringsplaner intill senare delen

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition nr 60. 107

av andra perioden avses 3 st. 3:e kl. pansarbåtar och därefter 2 st. l:a kl.

pansarbåtar.

Med efter år 1924 förminskade lokalstyrkor ökas materielreserven

under de båda sista perioderna med 3 st. l:a kl. pansarbåtar.

Såsom materielreserv för övervatlenstorpeclfartyg torde kunna användas

dels till kanonbåtar överförda jagare, dels till vedettbåtar överförda

torpedbåtar. För det fall att sådan materielreserv vid mobilisering behöver

tagas i anspråk, ersättas dessa fartyg av hjälpkanonbåtar och hjälpvedettbåtar.

Enligt överföringsplanen uppkommer tillgång på sålunda

överförda jagare under tredje perioden och på överförda torpedbåtar vid

första periodens början.

Vad angår materielreserv för undervattensbåtar, torde beslut böra

fattas först framdeles, då tillräcklig erfarenhet kunnat vinnas rörande slitning

och underhåll av dylika fartyg.

Utrangering av föråldrad materiel.

Med tillämpande av här förut angivna planer för nybyggnad och

överföring kan, sedan för materielreserv och såsom kanonbåtar eller vedettbåtar

erforderliga fartyg och båtar frånräknats, följande materiel,

förutom undervattensbåtar och flygbåtar — utrangeras vid nedan angivna

tider, nämligen:

under första perioden:

l:a kl. pansarbåten Svea;

3:e kl. pansarbåtarna Ulf, Berserk och Sölve; samt

ångfartygen Rån, Alfhild, Gunhild och Kåre;

under andra perioden:

l:a kl. pansarbåten Göta;

2:a kl. pansarbåten John Ericsson;

3:e kl. pansai-båtarna Gei’da, Hildur, Folke och Björn; samt

torpedbåten N:r 1;

under tredje perioden:

l:a kl. pansarbåtarna Thule och Oden;

minfartyget Edda;

depåfai-tyget Skäggald; samt

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:fn nåd. proposition nr SO.

torpedbåtarna Gondul, Gudur, Komet, Blixt, Meteor, Stjärna, Orkan,

Bris, Vind ävensom N:r 2, 3, 4, 71, 73, 75 och 77;

under fjärde perioden:

l:a kl. pansarbåten Thor eller Niord;

torpedbåtarna Virgo, Mina, Orion, Sirius, Kapella, Plejad ävensom

N:r 79, 81, 83, 85, 7 och 8; samt

dessutom eventuellt under 2O-årsperioden:

kanonbåten Svensksund;

verkstadsfartyget Blenda;

logementsfartygen Saga, Vanadis och Stockholm;

kasärnfartygen Norrköping och Eugenie; samt

skeppsgossebriggarna Gladan och Falken.

Därest pansarbåten Tapperheten icke kan bärgas, torde jämkningar

böra vidtagas i denna utrangeringsplan.

Beträffande utrangering av undervattensbåtar anhåller jag att fä

hänvisa till förut nämnda hemliga bilaga till detta protokoll.

Utrangerade fartyg och båtar böra försäljas, sedan från dem avlägsnats

dels sådan materiel, som fortfarande med fördel kan användas

för marinens räkning, varvid i första rummet torde ifrågakomma visst!

artilleri pjäser och strålkastare, dels sådan materiel, vars konstruktion icke

lämpligen bör komma till obehörigas kännedom.

Sammanfattning.

I förut näinnd hemlig bilaga till detta protokoll angives under avdelningen

»flottans organisationsplan» för första periodens början samt

varje periods slut den sammansättning av sjöstyrkorna, som betingas av

nu anförda nybyggnads-, överförings- och utrangeringsplaner, och har

därvid för järn födelse även upptagits sjöstyrkornas sammansättning för närvarande

samt enligt andra försvarsberedningens personalberäkningar för

år 1924.

Sagda planer hava, såsom förut omnämnts, i preliminärt utarbetat

skick blivit remitterade till yttrande av marinförvaltningen, chefen för

marinstaben, inspektören av flottans övningar till sjöss samt stationsbefälhavarna

vid flottans stationer i Karlskrona och Stockholm.

Marinförvaltningen anförde beträffande nybyggnadsplanen i huvudsak

följande;

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr h''ö.

109

För landets försvar till sjöss vore det av mycket stor betydelse, att

kustflottans organisation och vidmakthållande grundar sig på en för lämplig

tid framåt av statsmakterna fastställd plan. Då emellertid flottans beskaffenhet

måste bliva beroende av bland annat förhållandena inom våra

grannars mariner, vore det tydligt att en dylik plan måste tid efter annan

revideras.

Planen för kustflottans sammansättning upptoge såsom slutlig styrka

(år 1933) följande stridsfartyg:

8 st. l:a kl. pansarbåtar, ny typ

3 st. torpedkryssare, nu befintliga

16 st. jagare, ny typ

l:a klass undervattensbåtar, ny typ

2 st. minfartyg, ny typ samt därjämte

trängfartyg och båtar.

Därefter yttrade marin förvaltningfen:

»Enligt Kungl. marinförvaltningens mening upptager denna plan såsom

slutmål endast vad som redan nu kan förutses vara oundgänglnren

nödvändigt; och anser sig ämbetsverket böra erinra därom, att den viktiga

spaningstjänsten numera knappast kan anses vara på ett tillfredsställande

sätt tillgodosedd genom enbart jagare och att, om icke ekonomiska

skäl utgöra ett bestämt hinder, särskilda spaningsfartyg böra upptagas i

planen.»

»Marinkommissionen har uppdelat nybyggnaden för kustflottan i fyra

perioder. Med hänsyn till vad ovan blivit anfört och därtill, att krigsfartygsmaterielen

undergår eu snabb och i flera avseenden i förväg oberäknelig

utveckling, anser Kungl. marinförvaltningen det icke vara tillrådligt

att i fråga om nybyggnaderna avgörande träffas för mera än eu period

i sänder; i stället bör i god tid före varje periods slut upptagas till prövning,

huru nybyggnaderna böra ordnas under nästföljande period.»

»I överensstämmelse härmed anser Kungl. marinförvaltningen, att

anskaffningen för en första period av sådan längd, som marinkommissionen

förutsatt, redan nu både kan och bör bestämmas, men att vad som

för de följande perioderna i planen upptages endast bör anses utgöra eu

ledning för huru planen i fortsättningen kan fullföljas.»

»Beträffande l:a kl. pansarbåtar får Kungl. marinförvaltningen erinra

därom, att enligt av marinkommissionen angiven beräkningsgrund för

tjänstetiden den yngsta av kustflottans pansarbåtar, Oscar II, år 1927 bör

utgå ur kustflottan och att sålunda ersättning för samtliga nuvarande pansarbåtar

då borde vara beredd. I sammanhang med förenämnda prövning

före första periodens slut bör därför jämväl undersökas, vilka särskilda åt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

garder som böra vidtagas för ett sådant ersättande av den nuvarande pansarbåtsmaterielen,

att alltjämt 2 fartyg av ny typ sättas i tjänst för varje

3-tal pansarbåtar, som avföras från kustflottan.»

»Under den av marinkommissionen upptagna första perioden 1914—

1919 kräves alldeles särskilt kraftiga åtgärder för att försätta kustflottan i

fullgott skick; i synnerhet gäller detta pansarbåtsmaterielen. Nybyggnadskostnaderna

för denna period måste därför bliva större, än om fartygsmaterielen

på normalt sätt blivit under årens lopp vidmakthållen.»

»1 anledning av byggnadsplanen för denna period får Kungl. marinförvaltningen

erinra därom, att flottans myndigheter under de senaste åren

upprepade gånger genom underdåniga skrivelser framhållit nödvändigheten

av att åtgärder träffades för att skyndsammast möjligt tillföra flottan fullt

moderna och för våra förhållanden lämpade pansarfartyg i stället för de

föråldrade pansarbåtar, vilka närmast borde från kustflottan avföras. I

sin underdåniga skrivelse den 3 oktober 1912 angående regleringen av

utgifterna under riksstatens femte huvudtitel för år 1914 hemställde Kungl.

marinförvaltningen, att 2 pansarbåtar av i huvudsak Sveriges typ så snart

ske kunde måtte anbefallas till utförande, varigenom en division om tre

ungefärligen lika fartyg skulle erhållas; motsvarande framställning gjordes

sedermera i underdånig skrivelse den 30 sept. 1913, utan att i någondera

fallet vidare åtgärd blivit vidtagen.»

Marinförvaltningen framhåller vidare, att sedan dess ytterligare tid

gått till ända och att våra grannars mariner fortfarande voro stadda i

kraftig utveckling, varefter ämbetsverket fortsätter sålunda:

»Våra nya pansarbåtsdivisioner avses numera bestå av 4 fartyg, den

för pansarbåtarna beräknade byggnadstiden av 3 år lärer icke kunna,

därest nybyggnaden skall ske vid inhemska verkstäder, med säkerhet förväntas

vara tillräcklig och ovisshet råder fortfarande om tiden, när pansarbåten

Tapperheten kan vara försatt i tjänstbart skick. Därtill kommer att

av de 6 pansarbåtar, som intill 1919 böra avföras från kustflottan, icke

mindre än 3 redan nu där tjänat ut sin tid. Det synes därför vara ett

riksintresse, att flottan så snart ske kan uppbringas till erforderlig styrka

och att den första divisionen pansarbåtar av ny typ så skyndsamt som

möjligt bliver färdigbyggd.»

»Med hänsyn härtill anser Kungl. marinförvaltningen det vara nödvändigt

att 3 pansarbåtar ofördröjligen stapelsättas för att så snart ske kan

tillföras kustflottan.»

Under hand hade marinförvaltningen från olika inhemska skeppsvarv

ocli verkstäder inhämtat upplysningar om i vad mån dessa vore i stånd att

mottaga beställningar å nybyggnad av pansarbåtar av Sveriges typ. Av

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO

svaren hade framgått, att någon svårighet att omedelbart påbörja nybyggandet

av de 3 pansarbåtar, som planerats för första perioden, icke

förefnnnes.

Chefen för marinstaben anför beträffande nybyggnadsplanen i huvudsak

följande:

»Anskaffningen av pansarbåtar synes vara tagen i alltför rask följd i

början av perioden och med för långa mellanrum i periodens senaste del.

Därest anskaffningen skulle äga rum i den föreslagna ordningen skulle vi,

när perioden slutar, stå inför samma olägenhet, som nu, d. v. s. att hälften

av vår pansarflotta behövde nyanskaffas under eu tid av 4 år, och budgeten

under dessa år enbart för nybyggnad av pansarbåtar belastas med

12-85 mill. årligen. Exemplet med den alltför hastiga anskaffningen av

Ärantypens båtar bör verka avskräckande. Med fog kan även ifrågasättas

om våra inhemska verkstäder skulle under den korta tiden kunna komma

ut med att leverera så många fartyg av så stor typ och för det fall att

flottans eget varv i Karlskrona så utvidgas att pansarbåtar där skulle kunna

byggas, måste fartygsbyggandet ske i en långt jämnare följd än vad sakkunnige

tänkt sig. Den arbetarestam, man där skulle uppfostra, måste

kunna hållas i jämn sysselsättning, så att eu ny pansarbåt skulle behöva

påbörjas, så fort en blivit färdig. Uti byggnadsplan^! saknas påbörjandet

av en ny pansarbåt år 1933, för att en ny sådan skall hinna vara färdig

att år 1936 ersätta Sverige, som då har stått 20 år i 1. linjen.»

»Anskaffningen av jagare har i stället blivit tillbakasätta Enligt den

antagna livslängden av 16 år i 1. linjen borde 1 ny jagare varje år tillföras

kustflottan d. v. s. 20 stycken borde hava anskaffats under perioden.

Planen upptager endast 17, varjämte en påbörjats avsedd att vara färdig

1935 eller första året efter den ifrågavarande periodens slut. År 1930

erhåller kustflottan sin fulla uppsättning moderna jagare, men först år

1922 en full division sådana. Med de krav på större sjövärdighet för

kustflottans torpedfartyg, som de senare åren gjort sig gällande, bör det

vara angeläget att tillse att nya typer hastigare anskaffas, så att kustflottan

ej dels förlorar i rörelsefrihet genom att åtföljas av ett stort antal små torpedbåtar,

som vid föga upprörd sjö ej kunna hålla farten, dels bliver i avsaknad

av bevakningsfartyg med bättre sjöegenskaper än de nuvarande jagarnas.»

»Om alltså byggnadsplan^! ändras därhän att vartannat år från och

med det innevarande två jagare av ny typ sättas på stapeln skulle från

och med 1916 vartannat år tillföras kustflottan 2 moderna jagare. 1918

skulle alltså den första divisionen vara färdig och 1922 den andra. Med

bibehållande i övrigt av nu befintliga jagare så länge som de sakkunniga

föreslagit skulle kustflottan redan 1924 hava de förutsatta 4 jagardivisio
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

»ernå i stället för 1928 enligt sakkunnigas förslag. Ett ytterligare skäl för

en hastigare anskaffning av jagare av ny typ är, att de skulle tillföra kustflottan

ett ytterligare kraftigt offensivmedel, därigenom att de äro bestyckade

med 3 par torpedtuber. Med den utveckling torpeden under de

sista åren vunnit i avseende på pörte, träffsäkerhet och sprängladdning, är

den som stridsmedel ej långt efter det svåra artilleriet och tvingar detta

att hålla sig på så stora avstånd, att dess effekt avsevärt förminskas genom

svårigheten att vid inskjutning bedöma nedslagen och därav följande osäkerhet

i eldledningen. Träff av en torped torde dessutom medföra en effekt,

som ej kan åstadkommas av en mängd träffar av både svårt och medelsvårt

artilleri.

Inspektören av flottans övningar till sjöss instämmer fullständigt i

marinförvaltningens uttalanden, så mycket hellre som inspektören under

flera år »vederbörligen framhållit, att ett snart förnyande av vår pansarbåtsmateriel

för närvarande utgör flottans viktigaste angelägenhet».

Stationsbefälhavarna vid flottans stationer hava intet väsentligt att

erinra mot nybyggnadsplanen, och båda framhålla med skärpa vikten av

att nybyggnaden av pansarbåtar påskyndas.

Jag delar fullkomligt marinförvaltningens, inspektörens och de båda

stationsbefälhavarnas åsikt, att en kraftig nyanskaffning av pansarbåtar nu

är av den högsta vikt, och jag finner de skäl härför, som marinförvaltningen

anfört, vara förtjänta av den största uppmärksamhet. Omsorgen om att

rikets försvar till sjöss varder tillgodosett i de hänseenden, där det mest

försummats, finner jag vara ojämförligt tyngre vägande än chefens för

marinstaben uttalade betänkligheter i fråga om flottans nybyggnader efter

år 1934, om vilkas omfång och beskaffenhet det för närvarande torde vara

alldeles för tidigt att yttra sig. Chefen för marinstaben har för övrigt i

dessa sina betänkligheter indirekt framhållit vår nuvarande pansarflottas svaghet,

då han säger, att vi i händelse av eu nybyggnad i enlighet med den nu

föreslagna planen efter år 1934 skulle »stå inför samma olägenhet som

nu, d. y. s. att hälften av vår nuvarande pansarflotta behövde nyanskaffas

under en tid av 4 år». Jag kan icke heller finna att, såsom chefen för

marinstaben anser, anskaffningen av Arantypens båtar skett allt för hastigt,

ej heller att den verkat avskräckande. Något uttalande i den riktningen

har mig veterligen förut ej förekommit. Chefens för marinstaben ytterligare

betänkligheter rörande svårigheten för de inhemska verkstäderna att

under den ifrågasatta tiden kunna leverera det beräknade antalet fartyg

synas vederlagda av marinförvaltningens från sagda verkstäder inhämtade

upplysningar. Frågan huruvida någon sådan utvidgning bör företagas

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Mäj:ts nåd. proposition nr 60.

av flottans varv i Karlskrona, att pansarbåtar där kunna byggas, är under

utredning. Slutligen torde det vara uppenbart att frågan om den ännu icke

färdigbyggda pansarbåten Sveriges ersättande lämpligen kan tagas i övervägande,

när eu gång tidpunkten nalkas för detta fartygs utgång ur kustflottan.

Den av andra försvarsberedningen preliminärt förutsatta nybyggnaden

av pansarbåtar intill år 1924 innebär i så måtto ett påskyndande av pansarbåtsbygget,

att intill denna tid ett något större antal pansarbåtar skulle

byggas än under den följande 11-årsperioden, vilket förhållande giver vid

handen, att även beredningen ansett, att pansarbåtsbygget för närvarande

är eftersatt.

Vad jagare vidkommer, hava myndigheterna icke haft något att erinra

mot nybyggnadsplanen med undantag av chefen för marinstaben, som

funnit byggandet av dessa fartyg vara eftersatt och för sin del förordat,

att jagarebygget måtte bedrivas jämnt, så att under hela 20-årsperioden

2 jagare sattes på stapel vartannat år.

Otvivelaktigt hade ett sådant påskyndande av jagarebygget varit önskvärt,

huvudsakligen emedan kustflottan därigenom snabbare än enligt nu

föreliggande förslag- skulle erhålla ett större antal jagare. Vid bedömande

av denna fråga synes emellertid hänsyn böra tagas till att flottans nuvarande

jagare äro fullt användbara i kustflottan, särskilt om den förstärkning

i torpedbestyckningen bliver utförd, varom proposition till riksdagen

förut blivit beslutad. Behovet av jagare för denna sjöstyrka är därföre

redan nu praktiskt sett till hälften fyllt. Det fulla antalet jagare i kustflottan

torde med ny byggnadsplan ens nu utarbetade form kunna uppnås

endast 3 år senare, än om nybyggnaden skulle bedrivas på av chefen för

marinstaben förordat sätt. Av vad förut blivit anfört rörande den sannolika

fördelningen av nybyggnaderna enligt andra försvarsberedningens förslag

framgår, att beredningen jämväl funnit att tyngdpunkten för j ägarebygget

i likhet med föreliggande förslag bör förläggas till tiden efter år

1923—1924 samt att beredningens ^"byggnadsplan i detta hänseende avviker

ännu mera från marinstabschefens ovan uttalade åsikt än här föreliggande

förslag till ^byggnadsplan.

I fråga om nybyggnad av undervattensbåtar har ingen av flottans

myndigheter haft något att erinra. Det här föreliggande förslaget

överensstämmer i det närmaste med det preliminära förslag, som underställts

sagda myndigheter för yttrande, och det synes mig böra framhållas,

att enligt föreliggande förslag sjögående undervattensbåtar tillföras kustflottan

i det närmaste dubbelt så snabbt som synes hava varit avsett enligt

andra försvarsberedningens preliminära personalberäkningar.

Beträffande nybyggnadsplanen för minfartyg, av vilken fartygstyp

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 höft. (Nr 60.) 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 60.

andra försvarsberedningen icke förutsatt någon nybyggnad, hava flottans

myndigheter icke i detta sammanhang uttalat sig. I sitt utlåtande över

beredningens fartygstyper m. m. har emellertid inspektören av flottans

övningar till sjöss framhållit behovet av att ett minfartyg tillföres flottan

vid sidan av Clas Fleming snarast möjligt, efter det den första pansarbåtsdivisionen

färdigbyggts. Jag finner även att så vore önskvärt, men

torde dock detta behov böra stå tillbaka för det ännu viktigare anskaffandet

av pansarbåtar, jagare och undervattensbåtar.

Jag delar slutligen till fullo marinförvaltningens och inspektörens

uppfattning, att anskaffningen av fartyg för perioden till och med år 1919

redan nu både kan och bör bestämmas.

Rörande överföringsplanerna hava marin myndigheterna, utöver sådana

erinringar, som hava direkt sammanhang med nybyggnadsplanen, gjort

en del smärre erinringar i sina yttranden över det preliminära förslaget till

sådana planer, och har vid utarbetandet av nu framlagda definitiva planer

tillbörligt avseende fästats vid dessa erinringar.

Yad slutligen angår utrangeringsplanen hava myndigheterna icke

haft något att erinra.

På grund av vad jag sålunda anfört, anser jag att de av mig i det

föregående framlagda planerna för nybyggnad, överföring och ^rangering

av flottans fartyg böra läggas till grund för beräkningar av personalbehov

och kostnader m. m.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts nåd. jjroposition nr 60.

115

Kap. V.

Ombyggnad av vissa flottans fartyg in. in.

Modernisering av l:a kl. pansarbåtar.

I detta ärende föreligger från andra försvarsberedningen ett betänkande Aflindra

och förslag, vilket torde få tillhandahållas vederbörligt utskott. Innehållet redningen

i detta betänkande och förslag är i sammandrag följande. föranstaltad

Då på senare tiden framkommit åtskilliga anmärkningar beträffande M,cnmflr''

l:a kl. pansarbåtarna, vilka anmärkningar gå ut på att dessa fartygs stridsvärde,

till följd av vissa bristfälligheter, i betänklig grad minskats, ansåg

beredningen ätt frågan om möjlig och lämplig modernisering av dessa

fartyg borde upptagas till behandling.

" På beredningens framställning bär Kung!. Maj:t genom nådigt brev

deri 9 maj 1913 bemyndigat chefen för sjöförsvarsdepartementet att tillkalla

högst tre sakkunniga för att i ärendet biträda med utredningen.

Dessa sakkunniga anförde i huvudsak följande.

Svea ansågs på grund av sin ålder ej längre besitta sådant stridsvärde,

som berättigade till nedläggande av ytterligare kostnader på detta

fartyg. Någon förändring av Göta och dhule borde icke föreslås, förrän beslut

fattats, om de skulle tillhöra kustflottan eller lokalförsvaret. A övriga

nio pansarbåtar ansågos vissa förbättringar böra vidtagas, avseende i första

hand att lätta fartygen från den ökade nedlastning, som de — utom

Oscar II — undergått sedan tiden för deras nybyggnad. Följande förslag

framställdes av de sakkunniga, nämligen:

ändring av stridstornens tak till en kostnad av...... 36,000 kr.

omkonstruering av kommandobrygga, minskning av överbyggnad

in. m. samt dessutom särskilt å Oden, Thor

och Niord ändring av master och skorstenar, allt till en

kostnad av sammanlagt.............. 403,000 »

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

anordnande av oljeeldning för användning växelvis

koleldning............•.....

trepanering av skorstenarna å Oden, Thor och Niord .

vissa anordningar för skorstensskydd........

ritningsarbete in. in................

utjämning av siffror...............

med

. . 193,000 kr.

. . 60,000 »

. . 29,500 »

. . 38,000 »

. . 6,500 »

Den beräknade kostnaden uppgick sålunda till 766,000 kr.

Fördelat på de olika fartygen utgjorde detta

för vardera av Oden, Thor och Niord 100,000 kronor, eller

tillsammans................... 300,000 kr.

för Dristigheten................... 65,000 »

för vardera av Äran, Wasa, Tapperheten och Manligheten

79,000, eller tillsammans.............. 316,000 »

för Oscar II..................... 85,000 »

Därjämte föreslogs borttagande av torpedbestyckningen å Oden,

Thor och Niord, därvid dock tubernas metallvärde ansågs kunna täcka

arbetskostnaderna. Sakkunniga förordade även vissa åtgärder till förhöjande

av skjuthastigheten hos det svåra artilleriet å samma fartyg, men

några särskilda penningemedel ansågs icke i detta sammanhang behöva

härför tagas i beräkning, enär en mer än tillräcklig summa kvarstode odisponerad

av det anslag å 385,000 kronor, som 1909 års riksdag anvisat till

ökande av eldhastigheten å l:a kl. pansarbåtarnas artilleri. I samband

med minskningen av pansarbåtarnas överbyggnader måste antingen åt 57

mm. kanonerna beredas andra uppställningsplatser eller ett mindre antal

av dessa kanoner jämte tillhörande ammunition avföras från fartygen,

därvid besättningsstyrkan i motsvarande grad kunde minskas.

Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava den 11 december

1913 avgivit gemensamt yttrande över sakkunnigas förslag och därvid

tillstyrkt de föreslagna åtgärderna med hemställan därjämte, att de smärre

jämkningar, som under arbetets gång kunna finnas lämpliga inom angivna

kostnader, borde få vidtagas. Arbetena ansågos böra börja redan

under 1914 och med Oden, Thor och Niord.

Inspektören av flottans övningar till sjöss, från vilken den 18 mars

1914 yttrande jämväl infordrats, har i skrivelse den 24 samma månad tillstyrkt

de föreslagna åtgärderna med vissa konstruktionstekniska jämkningar

samt därvid tillika betonat önskvärdheten av att omändringsarbetena

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr SO. 117

utfördes så, att flottans övningar alls icke och dess krigsberedskap i minsta

mån bleve lidande.

I sitt preliminära betänkande angående sjöförsvaret uttalar andra

försvarsberedningen, att kostnaderna för moderniseringar av äldre pansarbåtar

lämpligen borde frårulragas det belopp av kronor 7,430,000, vilket

utgjorde summan av de reserverade medlen »till krigsfartygsmateriel».

Nämnda kostnader hade beredningen, som med hänsyn till Odens ålder

icke ansett att detta fartyg borde ifrågakomma till modernisering, efter

några smärre jämkningar upptagit till sammanlagt 630,000 kronor.

Beredningens ovannämnda betänkande och förslag rörande modernisering

av l:a kl. pansarbåtar innehåller vidare följande uttalanden.

Beredningen erinrar, att frågan om modernisering av l:a kl. pansarbåtar

icke i avsevärd mån inverkar på själva flottbyggnadsplanen, och

att ett eventuellt realiserande av ändringsförslagen ej komme att öva något

inflytande på frågan om den återstående tjänstetid, under vilken de olika

fartygen måste avses för användning i kustflottan och sedermera vid lokalförsvaret.

Vidare anföres, att beredningen funne så mycket större skäl att biträda

sakkunnigas förslag att icke några ytterligare kostnader skulle nedläggas

på Sveas förbättrande, som fråga uppstått om detta fartygs desarmering,

när det inom kort tid utgår ur kustflottan. Och då Göta och Thule,

vilka jämväl torde inom kort tid komma att avföras ur kustflottan, redan undergått

genomgripande ombyggnad och modernisering, hade beredningen ej

heller funnit skål att på dem nedlägga ytterligare kostnader. Vid prövning av

frågan, i vad mån fartygens ålder kunde anses berättiga till nedläggande av

kostnader för de föreslagna åtgärderna, hade beredningen visserligen hyst

någon tvekan beträffande de tre äldsta av ifrågavarande nio pansarbåtar, och

särskilt — såsom framgår av vad nyss blivit anfört — rörande pansarbåten

Oden, vilken om tre år uppnått åldersgränsen för tjänstgöring i kustflottan.

Men då upplyst blivit, att Odens maskineri vore i synnerligen gott stånd

och beräknades vara användbart minst lika länge som Thor» och Niords,

och då det vidare vore uppenbart, att samtliga de föreslagna ändringarna

lika val komme dessa tre fartyg til) godo under tjänstgöring vid lokalförsvaret

som i kustflottan, hade beredningen stannat vid den uppfattningen,

att dessa tre fartygs ålder icke skäligen bolde förhindra tillstyrkande

av deras modernisering i den omfattning, som av sakkunniga föreslagits.

Rörande gången av omändringsarbetena ifrågasatte beredningen, som

funne synnerligen angeläget, att de ändringar, som eventuellt beslutades,

komme till utförande snarast möjligt, huruvida icke skäl förelåge att börja

med de yngre pansarbåtarna, vilkas effektivitet i första hand kunde komma

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 60.

att sättas på prov. I varje fall förutsatte beredningen, att vid utförande

av arbetena på de olika fartygen vederbörlig hänsyn toges till den för

varje fartyg lämpligaste tidpunkten.

Departc- I likhet med andra försvarsberedningen anser jag skäl icke före
fens

Sytt- ^n,!as att nedlägga ytterligare kostnader på modernisering av pansarbåtarna

rande. Svea, Göta och Thule. Såsom föreslaget blivit för pansarbåtarna Oden,

Thor och Niord, och av enahanda skäl, som beträffande dessa fartyg

anförts, synes emellertid torpedbestyckningen böra borttagas, därvid tubernas

metallvärde torde täcka arbetskostnaderna. För att vinna ytterligare

tillgång av för andra ändamål erforderliga artilleripjäser, minska

personalens numerär samt bringa det lätta artilleriet mera i överensstämmelse

med utrymmet å bryggor och överbyggnader böra vidare 2 st. 57

mm. kanoner borttagas från vardera av pansarbåtarna Svea, Göta och Thule.

Såsom framgår av andra beredningens uttalanden, har beredningen

hyst en viss tvekan angående lämpligheten att överhuvud taget ändra Oden,

Thor och Niord, vilkas omändring drager de största kostnaderna. Vid

eu undersökning, huruvida för dessa tre fartyg någon minskning skulle

kunna göras, har jag funnit att — med hänsyn till fartygens snara överförande

till lokalförsvaret — det kan anses mindre trängande att å dem

verkställa den föreslagna bepansringen av skorstenarna. Härigenom undvikes

eu viktökning av 15,8 ton samt in besparas 20,000 kronor, allt per fartyg.

Kostnaderna för de föreslagna ändringarna nedgå — därest ej

skorstensbepansringen införes — till sammanlagt 706,000 kronor.

Vad i övrigt de föreslagna ändringarna beträffar, synas starka skäl

föreligga för deras utförande, särskilt i fråga om minskning av överbyggnaden

samt omkonstruering av kommandobryggor in. in., varigenom dels

viktbesparing uppstår, dels ock fartygens målytor minskas, samtidigt som

torn och artilleri bliva friare och mindre utsatta för att vid eventuella

haverier hindras i sin användning. Eu del lätta kanoner måste vid förändringsarbetena

avföras frän fartygen, enär lämplig uppställningsplats

för dem icke kan erhållas, och bär denna minskning i kanonantalet blivit

iakttagen vid beräkningarna över såväl flottans behov och tillgång av artilleripjäser

som ock personalbehovet.

Vad beträffar införande av oljeeldning ställer jag mig emellertid av

vissa orsaker tveksam.

Genom införande av oljeeldningen erhålles visserligen förutom andra

fördelar en betydande viktminskning, men anordningarna hava också sina

nackdelar. Numera torde som regel blandad kol- och oljeeldning icke

anordnas på så sätt, att ett fartygs samtliga pannor inrättas såväl för kol
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 60.

eldning som för oljeeldning, utan anordnas fastmera ett visst antal pannor

för enbart koleldning och ett visst — ofta mindre — antal enbart

för oljeeldning. Så skulle naturligtvis även kunna göras å här ifrågavarande

fartyg, vilket skulle ställa sig billigare än den föreslagna ändringen

av alla pannorna, men å andra sidan måste man i så fall vidtaga

anordningar för att kunna erhålla olja i tillräcklig mängd inom olika kusttrakter

av landet. Ty eljest blottställer man fartygen för risken, att ej

kunna gå med fullt antal pannor.

Sålunda sammanhänger denna fråga på det närmaste med frågan

om tillförsel till eller framställning i vårt land av brännolja, lämpad för

ångpanneeldning.

Denna fråga måste snarast finna sin lösning, då oljeeldning redan

nu funnit användning å vissa för flottan nybyggda eller under byggnad

varande fartyg.

Om icke anordningar för oljeeldning införas å fartygen, minskas den

av mig nyss angivna kostnadssumman från 706,000 kronor med 193,000

kronor till 513,000 kronor. Dessa beräkningar äro uppgjorda med hänsyn

tagen även till förändring av pansarbåten Tapperheten. Enär emellertid

denna pansarbåt, sedan den i januari 1914 grundstöd i Stockholms

skärgård, under alla förhållanden måste efter avslutad bärgning underkastas

en så omfattande reparation, att här föreslagna ändringsarbeten däri torde

kunna inrymmas, kan från dessa alternativa summor dragas den kostnad,

som pansarbåten Tapperhetens omändring skulle kräva, varigenom uppstå

resterande kostnadssuinmor på 456,000 kronor, därest anordningar

för oljeeldning icke införas, och 627,000 kronor, därest dylika eldning

anordnas.

Emellertid har marinförvaltningen i infordrat yttrande över detta

ärende uttalat, att vad Oden, Thor och Niord beträffar skulle — därest ej

anordningar för oljeeldning införas — eu del av de beräknade fördelarna

icke uppnås, enär fartygens djupgående föröver icke kunde erhålla en

lämplig proportion till djupgåendet akterut. En följd därav bleve att förändringsarbetena

å bryggor och överbyggnad finge givas en något förändrad

omfattning, varom utredning påginge.

Vid sådant förhållande kan icke nu bestämmas den omfattning, som

förändringsarbetena lämpligen kunna erhålla, men anhåller jag att därtill

framdeles få återkomma i samband med förslag rörande täckande av de

härför erforderliga kostnaderna.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Ombyggnad av vissa torpedkryssare och kanonbåtar.

Beträffande ombyggnad av vissa torpedkryssare och kanonbåtar anhåller

jag att få hänvisa till förut nämnd hemlig bilaga till detta protokoll.

Förändringsarbeten å flottans nuvarande jagare.

I skrivelse den 3 oktober 1913 har marinförvaltningen föreslagit

vidtagande av vissa förändringsarbeten å flottans nuvarande jagare.

Dessa arbeten gällde anskaffning och anbringande av dubbeltuber å

jagarna Ragnar, Sigurd, Hugin och Munin, installerande av ejektorer för

askans avlägsnande ur eldrummen å jagarna Mode, Magne, Wale och

Ragnar, anordningar för eldning med flytande bränsle å jagarna Mode,

Magne, Wale, Ragnar och Sigurd, anordnande av kombinerad vek- och

droppsmörjning å jagarna Wale, Ragnar, Sigurd och Vidar samt åtgärder

för tillgodoseende av beboeligheten å samtliga jagare.

Jag tillåter mig att i detta sammanhang erinra, att Kungl. Maj:t

redan beslutat att aflåta proposition till riksdagen angående ifrågavarande

arbetens utförande, varvid de erforderliga beloppen skulle täckas av medel,

som finnas i behåll å anslagen till nybyggnad av jagarna Hugin och Munin.

Utrustning av handelsfartyg för krigsbruk.

Marinför- Marinförvaltningen har i skrivelse den 8 november 1912 angående

"förslag!''11 de viktigaste anslagen till kompletterande av marinens krigsberedskap bland

annat anmält, att för utrustning av handelsfartyg för krigsbruk fortfarande

förelåge ett behov av 793,495 kronor, och ansåg ämbetsverket, att detta

behov med det snaraste borde fyllas.

Emellertid har ämbetsverket anmärkt att, därest utrangering av

fartyg kommer till stånd, ifrågavarande behov därigenom korame att nedgå.

Andra för- Andra försvarsberedningen har uppmärksammat detta behov. Enligt

ttl’nir>bgend'' va^ av beredningens kostnadsberäkningar framgår, torde dock beredningen

hava ansett, att ifrågavarande behov i sin helhet kunde fyllas genom användande

av materiel från utrangerade fartyg.

Departe- Genom den utrangering av äldre fartyg, som i det föregående blivit

fen^ytT föreslagen för perioden 1915—1919, kan från dessa fartyg avförd materiel

rande, avses för täckande av en stor del av ifrågavarande behov, särskilt i vad

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vidkommer artilleripjäser, för vilkas anskaffande skulle erfordrats största

delen av ovannämnda summa, eller 575,000 kronor. Genom de i det föregående

omförinälda jämkningarna i vissa fartygs bestyckning kan ytterligare

en del av behovet täckas. Den bestyckningsplan för handelsfartyg,

som i anslutning till ovanstående åtgärder kunnat uppgöras, giver emellertid

vid handen, att fastän vissa reduktioner i handelsfartygens bestyckning

ansetts kunna vidtagas, det kvarstående behovet icke helt kan täckas,

utan erfordras härför ett antal av ytterligare omkring 16 lätta artilleri pjäser.

Emellertid har genom ovan föreslagna åtgärder det angivna anslagsbehovet,

vilket i detalj icke nu kan framläggas, så väsentligt reducerats,

att återstoden bör kunna inrymmas inom den genomsnittsram för extra

ordinarie behov (utom till fartygsbyggnader), varom jag i det följande får

tillfälle att yttra mig.

Anskaffning av torpeder.

I sin underdåniga skrivelse den 30 september 1913 med beräkning l?f^

av utgiftsbehoven under femte huvudtiteln för år 1915 anför marinför- förslag.

valtningen, att, därest en division av de nu befintliga jagarna, så som

ifrågasatt blivit, förses med dubbeltuber i stället för enkeltuber, borde

med gällande beräkningsgrund för antalet torpeder per tub eu anskaffning

av 24 st. 45 cm. torpeder äga rum. Med en kostnad per torped av

8,500 kronor betingade denna anskaffning en summa av 204,000 kronor.

Vidare bär marinförvaltningen i sin utredning den 8 november 1913

angående de viktigaste åtgärderna för kompletterande av krigsberedskapen

hemställt, att ett antal av 69 st. 45 cm. torpeder i reserv måtte med

det snaraste anskaffas, på det att torpedreserven måtte bliva uppbringad till

önskvärd storlek. Kostnaden för varje torped beräknades till 9,500 kronor,

vilket pris för moderna långa torpeder enligt under hand lämnad

uppgift icke anses kunna nedbringas.

Anskaffningskostnaden uppgår därigenom till 655,500 kronor.

Marinförvaltningen har sålunda föreslagit eu total nyanskaffning av

93 st. 45 cm. torpeder till en sammanlagd anskaffningskostnad av 759,500

kronor.

Andra försvarsberedningen har uppmärksammat detta behov, men, Andra /ören

ligt vad beredningens kostnadsberäkningar utvisa, ansett att anskaffningen

vad beträffar reservtorpeder, kunde reduceras till det antal, som kunde

erhållas för 500,000 kronor, i följd varav det totala anslagsbehovet uppBihang

till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 käft. (Nr 60.) 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

skattades till 704,000 kronor. Denna kostnad ansåg beredningen emellertid

kunna inrymmas i den årliga summa av 1,800,000 kronor, som beredningen

beräknat för extra ordinarie utgifter utom till nybyggnad av krigsfartyg.

Departe- Enär jag anser det vara av synnerlig betydelse att fullt moderna

ms yttrande.°ch *ör skjutning på långa distanser avsedda torpeder anskaffas, i första

hand för jagarna, har jag för avsikt att framdeles föreslå Eders Kungl.

Maj;t åtgärder i detta avseende, i samband med förslag till täckande av

de för anskaffningen erforderliga kostnaderna.

Anskaffning av minor.

Föregående Chefen för flottans stab anför i sin förut åberopade skrivelse den

utta. anden. ] g oktober 1906, att senaste krigserfarenhet givit vid handen, att minan

vore ett vapen, som erhållit en framskjuten plats bland stridsmedlen till sjöss.

1906 års typsakkunniga uttala sig i samma riktning.

1907 års försvarskommitté uttalar i sitt betänkande den 5 december

1910, att en fortsatt utveckling av minvapnet skulle avsevärt stärka vårt

sjöförsvar, varför det vore önskvärt, att medel härför under den närmaste

tiden bereddes.

Marinför- Marinförvaltningen har i sin underdåniga skrivelse den 30 september

förslag ^rfe» 1913 rörande beräkning av utgiftsbehoven under femte huvudtiteln för

‘" t 1913. 1915 hemställt, att ett visst, till beloppet angivet anslag måtte äskas för anskaffningar

för minväsendet, därav 876,400 kronor för anskaffning av minor.

Andra Andra försvarsberedningen har uppmärksammat detta behov. Bered
beredningen.

ningens kostnadsberäkningar giva emellertid vid handen, att beredningen

antagit att kostnaden skulle kunna inrymmas i den årliga summan av

1,800,000 kronor, som beredningen beräknat för extra ordinarie utgifter

utom till nybyggnad av krigsfartyg.

Departe■ Ett fortsatt anskaffande av minor, varigenom flottans minvapen

chefens kan vidare utvecklas, anser jag i hög grad önskvärt, och anhåller jag

yttrande, att framdeles få återkomma till denna fråga i samband med förslag till

täckande av de för anskaffningen erforderliga kostnaderna.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 60.

123

Operationsbaser m. m.

KAP. VI.

Örlogsstationer och örlogsdepåer in. m.

Flottan har för närvarande tillgång till fyra befästade stödjepunk- inledning.

ter, nämligen Stockholm, Karlskrona, Göteborg ocli Fårösund. Av dessa

innefatta Stockholm och Karlskrona jämväl örlogsstationer med varv.

I Göteborg har för flottans räkning förefunnits en station, som år

1854 förminskades till depå, vilken i sin ordning indrogs år 1870, därvid

ett mindre område, benämnt »Nya varvet», vilket för närvarande är upplåtet

åt Älvsborgs kustartilleridetachement, förblev i sjöförsvarets ägo.

Vid Fårösund finnas inga anordningar för utförande av reparationer

eller fyllande av förråd in. in. och torde dylika ej heller böra ifrågasättas.

örlogsstationer äro sålunda Stockholm och Karlskrona, av vilka den

sistnämnda i tekniskt avseende har betydligt större resurser än den

förra.

Karlskrona anlades under eu tid, då Sverige vid upprepade tillfällen

förde krig i södra Östersjön med Danmark, tyska stater och Polen,

och såväl Finska viken som Bottniska viken voro helt svenska farvatten.

Karlskrona hade ett förträffligt centralt läge i flottans dåvarande operationsområde.

Förhållandena hava emellertid sedan dess väsentligen förändrats,

och Stockholms station har i strategiskt hänseende erhållit större betydelse

än stationen i Karlskrona. Därjämte har skyddandet av Norrlands

kust kommit att intaga en viktig plats bland våra försvarsproblem, vartill

bland annat nämnda landsdels snabba utveckling bidragit.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Myndigheters

och kom

mitteers uttalanden

in. in.

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

Vad västkusten beträffar, förefinnas i Göteborg innanför Älvsborgs

fästning sådana betydande resurser med avseende på verkstäder och varv,

anordningar för komplettering av förråd in. m., att anläggandet av dylika

särskilda anstalter för flottan, åtminstone av större omfattning, i allmänhet

icke ansetts erforderligt.

På grund av dessa omständigheter har frågan om flottans operationsbaser

under senare år huvudsakligen kommit att röra sig om en utvidgning

eller förflyttning av flottans station i Stockholm samt om anläggandet

av en örlogsdepå för flottan å Norrlandskusten, allt under det att Karlskrona

station förutsatts skola fortfarande upprätthållas.

I det följande kommer att lämnas redogörelse för samt i vissa fåll

avgivas förslag beträffande örlog sstationerna i Stockholm och Karlskrona

samt örlogsdepäer vid Härnösand, och i Göteborg.

Därvid förutsättes, att lokalstyrkorna, vilkas storlek, sammansättning

och fördelning framgå av den förut nämnda hemliga bilagan till

detta protokoll, skola vara i fredstid förlagda en var till vederbörande

station eller depå. Frågan om fredsförläggning av kustflottan, vars

storlek framgår av samma bilaga, kommer att här nedan särskilt beröras.

Örlogsstationen i Stockholm.

1 utredning den 8 december 1898 har chefen för flottans stab angivit

de strategiska grunder, vilka ansågos böra vara bestämmande för fördelningen

av flottans materiel under olika förutsättningar. Denna utredning

utmynnade i det uttalandet, att kustflottan borde vara fredsförlagd

till Stockholm, under det att lokalstyrkorna borde vara förlagda till huvudorterna

inom sina respektive operationsområden. Flottans etablissement i

Stockholm ansågs emellertid icke i sitt dåvarande skick tillfredsställa de

fordringar i mobiliserings- och varvshänseenden, som måste ställas på ett

modernt örlogsetablissement, i anledning varav undersökning borde göras

om stationens förflyttning till lämpligare plats.

Med anledning av stabschefens ovan berörda skrivelse tillsattes 1898

eu flottstationskommitté, som i sitt den 31 augusti 1900 inlämnade betänkande

förordade stationens förflyttande till Kaknäs vid Lilla Värtan.

I maj 1902 tillkallades sakkunniga för att inom sjöförsvarsdepartementet

biträda vid utredning rörande den minskning i anläggningskostnaderna

för den tilltänkta stationen, som skulle uppstå därest dit förlädes

— förutom Stockholmseskaderns, lotsverkets och sjökarteverkets fartyg

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

125

in. m. — endast en del av kustflottan och icke hela denna sjöstyrka, såsom

ursprungligen avsetts. Enligt dessa sakkunnigas betänkande, som avgavs

år 1902, skulle anläggningskostnaderna enligt de nya grunderna nedbringas

från omkring 40 till 22 miljoner kronor.

Samtidigt med att dessa sistnämnda sakkunnigas arbeten pågingo,

utfördes emellertid utredning av marinförvaltningen, i vad man det vore

möjligt att inom stationens områden å Skepps- och Kastellholmarna samt

Djurgården inrymma en större del av kustflottan. Flera olika förslag

framkommo, medförande olika kostnader, men då många olägenheter

voro förbundna med ett bibehållande av stationen, återupptogs den förra

planen på stationens förflyttande till annat område. Emellertid hade den

s. k. Ladugårdsgärdekommittén i sitt betänkande den 19 maj 1903 föreslagit,

att hela norra Djurgården skulle upplåtas till bebyggande, ehuruväl

kommittén under vissa förutsättningar undantog ett mindre område

vid Lilla Värtan för stationsanläggning.

Med anledning av de stridiga intressen, som mötte, därest flottstationen

skulle förläggas till Kaknäs och norra Djurgården upplåtas till bebyggande,

tillkallades den 20 februari 1904 sakkunniga för att taga under

förnyat övervägande, om ej innanför Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs

befästningar funnes annan lämplig plats för förläggande av flottans station.

Dessa sakkunniga inlämnade sitt betänkande den 15 juli 1904, varav

framgick att undersökningar gjorts på flera ställen såsom Rydboholm,

Hägernäs, Viggbyholm, Näsby och Svalnäs vid stora Värtan, Elfvik och

Bosön å Lidingön samt Bogesund. Sakkunniga förordade emellertid Hägernäs

eller Elfvik. Marinförvaltningen och chefen för flottans stab kunde

icke förorda något av dessa förslag, utan ansågo, att alltjämt Kaknäs vore

ur militär synpunkt lämpligast.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnades nu tillfälle att yttra sig

om de olika förslagen. 1 utlåtande den 30 juli 1904 framhöll detta ämbetsverk,

att platsen vid Kaknäs ur byggnadssynpunkt hade bestämda fördelar

framför andra förslag.

Härefter hördes ånyo marinförvaltningen, som yttrade, att i ärendet

hade förut framhållits de militära skäl, som talade för att betydande

delar av våra stridskrafter till sjöss redan i fredstid måste vara förlagda

inom Stockholms skärgård, och hade därvid tillika anförts, att förläggning

av någon avsevärt ökad materiel, utöver den vid stationen befintliga,

icke kunde därstädes äga rum utan omfattande och dyra anordningar,

och att stationens område i alla händelser vore för trångt för att

därstädes förlägga hela den styrka, som borde för stationen avses, på grund

varav förflyttningen av flottans etablissement i Stockholm till annan plats

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

i stadens närhet framstode såsom särdeles önskvärd. I fråga om valet av

plats anslöt sig marinförvaltningen till Kaknäs-förslaget.

Den 30 juni 1905 avgåvo två av ledamöterna i 1898 års flottstationskommitté

förslag till det nya varvets förläggande något nordligare än

vad nämnda kommitté i sitt ovan anförda betänkande föreslagit, nämligen

vid Lindarängen.

Sedan riksmarskalksämbetet yttrat sig i ärendet, tillkallades 1905 eu

arkitekt att uppgöra förslag till stadsplan i anslutning till 1908 års kommittébetänkande

och till förslaget av 1905 års sakkunniga. 1 frågan yttrade

sig sedermera cheferna för IV arméfördelningen och för fortifikationen

samt ånyo riksmarskalksämbetet.

I motion till 1905 års riksdag hemställde herr A. Hedin, att intill

dess frågan om ny flottstation i Stockholms närhet blivit avgjord, för densamma

erforderliga områden borde reserveras vid fastställande av plan för

försäljning av Ladugårdsgärdet.

Den 24 juli 1905 uppdrogs åt vissa sakkunniga att uppgöra plan

för stationens förflyttning till Lilla Värtan och Lindarängen-Kaknäs, i samband

med försäljning av stationens dåvarande områden å Skeppsholmen m. in.

1 eu särskild utredning den 18 oktober 1906 rörande »åtgärder, som

erfordras för att underlätta flottans uppträdande under krig», avgiven i

anslutning till chefernas för generalstaben och flottans stab förslag till

försvarsväsendets stärkande av samma dato, uttalar chefen för flottans stål)

att huvuddelen av kustflottans större fartyg borde i fredstid vara förlagda

till Stockholms station. Enär de anordningar, som erfordrades för en

sådan förläggning, stode i närmaste samband med frågan om en förflyttning

av denna station till annan plats, framhölls önskvärdheten av att

denna /råga måtte snarast erhålla sin lösning.

År 1907 avlät Eders Kungl. Maj:t proposition till riksdagen angående

förflyttning av flottans station i Stockholm till Elfvik å Lidingön.

Vid samma riksdag väcktes motion, att med avslag å propositionen

i stället borde upplåtas erforderligt område vid Lilla Värtan och Lindarängen-Kaknäs.

Statsutskottet anförde i denna fråga bland annat följande.

1 mer än två århundraden hade den svenska flottans huvudstation varit

förlagd till Karlskrona. Det funnes icke mer än eu åsikt därom, att fullgoda

skäl på sin tid talade för huvudstationens förläggning till nämnda stad.

I våra dagar vore emellertid förhållandena, särskilt de politiska, fullkomligt

omgestaltade. Vi ägde icke längre några besittningar på andra sidan

Östersjön; och jämväl de flesta andra skäl, vilka en gång talat för Karlskronas

lämplighet såsom vår förnämsta örlogsstation, hade under tidernas

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts nåd. proposition nr 60.

127

lopp förlorat sin giltighet. Också hade den åsikten allt mer och mer gjort

sig gällande, att huvudstyrkan av vår flotta borde vara förlagd till Stockholm

eller dess närmaste omgivningar. Denna åsikt ansågs dåmera vara

så allmänt omfattad, att ett uppräknande av skälen härför syntes överflödigt,

varför utskottet i detta sammanhang endast ville påpeka den omständigheten,

att våra moderna krigsfartyg icke behövde riskera, att i likhet

med forna tiders segelfartyg av trä bliva instängda av isarna i Stockholms

skärgård, utan med tillhjälp av isbrytare kunde hela året om tämligen

obehindrat förflytta sig från det ena stället till det andra. Det vore vidare

fullt utrett, att flottans station i Stockholm i sitt dåvarande skick

icke uppfyllde anspråk, som i avseende å varvsdriften och särskilt i mobiliseringshänseende

måste ställas på ett modernt marinetablissement, och

att stationen ej heller hade sådana möjligheter till utveckling, att den

skulle kunna mottaga den styrka, som av strategiska skäl borde där vara

förlagd. En följd härav vore, att frågan om förflyttning av flottans station

i Stockholm till annan plats än den nuvarande sedan ett tiotal år

tillbaka stått på dagordningen och under denna tid flera gånger varit föremål

för utredning av kommittéer och sakkunniga. De platser, som härvid

ansetts framför andra böra komma ifråga, vore egendomen Elfvik på

Lidingön och Kaknäsområdet på norra Djurgården. Av dessa ställen hade

Kungl. Maj:t ansett sig böra föreslå Elfvik såsom plats för ett nytt marinetablissement,

varemot uti avgiven motion yrkats flottstationens förläggande

till Ivaknäs.

Utskottet hemställde, att Kungl. Maj:ts proposition icke måtte av

riksdagen bifallas, men att områden i enlighet med förutnämnda motion

borde upplåtas.

Riksdagen avslog emellertid såväl propositionen som motionen.

Ungefär samtidigt härmed eller kort därefter framkommo i broschyrer

och i tidningspressen förslag att förlägga flottstationen dels vid Torsby

fjärd, dels till Bogesundslandet, dels till Ängnö-Gåsö vid Erstaviken.

Den 21 december 1907 tillkallades sakkunniga, som verkställde utredning

rörande flottans stations förläggning jämväl till ovannämnda platser,

men liksom flertalet sakkunniga och myndigheter, som förut verkställt

utredningar eller yttrat sig i frågan, förordade dessa stationens förläggning

till Lilla Värtan och Lindarängen-Kaknäs.

Den 1 maj 1908 tillkallades två sakkunniga för att med ledning av

föregående utredningar förbereda eu slutlig framställning i frågan till

1907 års försvarskommitté, och lades därvid till grund det av 1906 års

sakkunniga framlagda förslaget till station och varvsanläggning vid Lilla

Värtan och Lindarängen-Kaknäs.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Sakkunniga för utredning rörande det fasta kustförsvarets ordnande

hava i yttrande den 23 juni 1908 anfört, att det oavvisliga behovet av en

permanent operationsbas för flottan inom Stockholms skärgård vore till

fullo ådagalagt. Flottans nuvarande station i Stockholm motsvarade icke

de fordringar, som en permanent operationsbas för flottan måste fylla.

Slutligen har 1907 års försvarskommitté i betänkande den 15 november

1909 och 5 december 1910 anfört bland annat

att en förflyttning av flottans station i Stockholm är av behovet påkallad;

att den nya stationen bör erhålla den omfattning att flottans huvudstridskrafter

där kunna förläggas;

att bland de platser för den nya flottstationen, som varit föremål

för kommitténs prövning, Kaknäsområdet är att föredraga;

att anläggandet av en ny flottstation vid Kaknäs för närvarande bör

äga rum endast under den förutsättning, att kostnaderna för anläggningen

kunna täckas genom försäljning i skälig omfattning av mark från Skeppsoch

Kastellholmarna samt Galérvarvet, ävensom, därest så skulle för ändamålet

erfordras, någon del av norra Djurgården närmast omkring stationsområdet.

Stationsfrågan har sedermera synnerligen ingående behandlats i

Kungl. Maj:ts proposition till 1911 års Riksdag, varvid till byggnadsarbeten

in. m. för flottans station i Stockholm äskades ett extra anslag av

400,000 kronor. Departementschefen har därvid till statsrådsprotokollet

anfört, att det syntes uppenbart, att, därest en förflyttning skulle ske, den

nya stationen borde erhålla sin plats vid Kaknäs. Fn dylik förflyttning

kunde emellertid icke anses nödvändig, därest den nu befintliga stationen

på lämpligt sätt bleve moderniserad och förläggningsplatser för flottans

fartyg bereddes i närheten av stationens område. De uppgjorda planerna

för dylika anordningar, vilka slutade på en summa av inemot 10,000,000

kronor, voro emellertid då ännu icke i det skick, att de kunde föreläggas

Riksdagen.

Under uttalande att, om flottans station skulle kvarbliva å Skeppsholmen,

statsmakterna icke borde binda sin handlingsfrihet i fråga om

det värdefulla Kaknäsområdet, beviljade Riksdagen äskade 400,000 kronor

till vissa, under alla förhållanden erforderliga byggnadsarbeten in. m. å

Skeppsholmen.

1 skrivelse den 8 november 1913 har marinförvaltningen avgivit

infordrad uppgift rörande de viktigaste kompletterings- och anskaffningsbehov,

som ansågs böra, oberoende av eventuell nyanskaffning av krigsfar

tygsmateriel, tillgodoses för främjande av krigsberedskapen.

Ämbetsverket har därvid ej upptagit förslag till sådana åtgärder,

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts nåd. ''''proposition nr 60.

som kunna bliva erforderliga i samband med fattande av beslut om flottans

stations i Stockholm eventuella förflyttning från eller kvarblivande å dess

nuvarande plats, men framhåller den stora vikten av att denna fråga så

snart ske kan bringas till slutgiltig lösning.

Marinförvaltningen har emellertid i sin underdåniga skrivelse hösten

1913 angående reglering av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel

för år 1915 framhållit bland annat, att behovet av ökad möjlighet till

dockning av fartyg vid Stockholms varv icke i längden kunde undanskjutas

och föreslog dels en utvidgning av den nuvarande Galérvarvsdockan,

dels anskaffning av en mindre flytdocka.

Ämbetsverket framhöll härvid bland annat följande.

Behovet av ökade dockningsmöjligheter hade blivit alltmer kännbart

i samma mån som den vid Stockholms station förlagda fartygsmaterielen

ökades. Under senaste tiden hade tillkommit depåfartyget Skäggald och

minfartyget Clas Fleming, och väntades under närmaste tiden även

undervattensbåtar tillkomma.

Beträffande storleken av den nu befintliga dockan framhöll marinförvaltningen,

att, om det redan under fredstid torde komma att visa sig

mycket kännbart, att å ostkusten ej funnes någon docka av sådan storlek,

att den under byggnad varande pansarbåten Sverige eller annat i storlek

därmed jämförligt fartyg kunde däri dockas, kunde detta förhållande under

krigstid bliva ödesdigert för sådant fartygs stridsduglighet, på grund av

att eventuellt erhållna skador, som krävde fartygets dockning, ej kunde

avhjälpas. Då en ny större docka till följd av ovissheten angående stationens

förflyttning ej syntes då böra anläggas å Galérvarvet, ansågs den

under närvarande förhållanden mest ekonomiska utvägen vara att lösa

dessa spörsmål dels genom att anskaffa en mindre flytdocka för de smärre

fartygen (undervattensbåtar in. fl.), varigenom erforderlig dockning av

dessa båtar ej skulle hindra den stora dockans användning, dels ock genom

att utvidga den nu befintliga dockan till sådan storlek, att fartyg av

pansarbåten Sveriges dimensioner kunde däri intagas.

Befintligheten av en större docka i Stockholms hamn syntes även

marinförvaltningen från handelssjöfartens synpunkt vara fördelaktig.

Då emellertid en dylik utvidgning av Galérvarvsdockan beräknades

kräva en tid av omkring 15 månader, under vilken tid Stockholms varv

skulle vara hänvisat till Beckholmsdockorna, vilka äro mycket upptagna av

handelsflottans fartyg, syntes det marinförvaltningen riktigast att därmed

finge anstå till dess den mindre flytdockan bleve färdig, så att varvet

åtminstone för de mindre fartygens dockning ej bleve beroende av Beckholmsdockorna.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 höft. (AV 60.) 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts nåd'' proposition nr 60.

I underdånig skrivelse den 3 april 1914 upptager marinförvaltningen

ånyo frågan, men gör där ett förslag om anläggande av en ny torrdocka

å flottans varv i Stockholm i stället för nyssnämnda utvidgning av den

befintliga dockan och anskaffning av en flytdocka.

Utredningen angående bästa sättet för Galérvarvsdockans utvidgning

hade, fortsätter ämbetsverket, preliminärt visat, att kostnaden härför skulle

uppgå till omkring 335,000 kronor. Kostnaden för eu mindre flytande

docka beräknades till 120,000 kronor. Då sedermera utredningen angående

Galérvarvsdockans utvidgning blivit avslutad, hade framgått, att det ingalunda

vore tillräckligt att utvidga dockan i avseende å bredden, utan att även

dockans tröskel och botten måste sänkas för att ernå erforderligt vattendjup.

Skulle utvidgning av dockan göras i avseende på djupet, vore det

fördelaktigast att tilltaga detta så stort, att det bleve tillräckligt för pansarbåten

Sverige, även om fartyget vore skadat så att dess djupgående ökats.

Den gjorda kostnadsberäkningen förutsatte också 8 meters vattendjup på

docktröskeln. Kostnaden för en utvidgning till 20 meters bredd i portöppningen

och 8 meters vattendjup jämte nytt pumpverk beräknades till

700.000 kronor. Vid sådant förhållande ifrågasatte nu ämbetsverket, om

en dylik utvidgning vore förenlig med god ekonomi. »En ny docka»,

yttrar marinförvaltningen, »av tillräckliga dimensioner — 125 X 20 X 8

meter — med nytt pumpmaskineri kostar enligt verkställd beräkning

1.100.000 kronor, vartill kommer kostnaden för nytt pumphus, reparation

av galérskjul och dess inredning till verkstadsbod för dockan samt nedrivning

av vissa galérskjul m. m. för sammanlagt 46,000 kronor, eller tillsammans

1,146,000 kronor. Skulle en sådan docka komma till stånd, torde

den förut föreslagna flytdockan ej vara erforderlig. Då man sålunda för eu

kostnadsökning av 326,000 kronor kan erhålla två större fasta torrdockor i

stället för en stor fast och eu mindre flytande docka, anser marinförvaltningen,

att en ny fast torrdocka av ovannämnda dimensioner bör byggas.»

Andra I en för andra försvarsberedningen verkställd utredning angående

beredningen, åtgärder för att åstadkomma en förbättrad krigsberedskap för flottan, har

chefen för marinstaben den 12 juni 1913 uttalat, att vad som redan år

1898 anförts i fråga om förläggning av flottans materiel under fredstid

alltjämt ägde sin fulla tillämpning.

Frågan om utvidgning eller förflyttning av örlogsstationen i Stockholm

var också föremål för andra försvarsberedningens preliminära överläggningar,

men hade beredningen icke tagit ståndpunkt till denna fråga,

utan — i varje fall tills vidare — lämnat detta ärende utanför den utredning

beträffande sjöförsvaret, varmed beredningen sysslade. På grund

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 60.

härav förekommer icke heller i beredningens preliminära betänkande något

uttalande om Stockholms station.

Inspektören av flottans övningar till sjöss har i sitt yttrande över

beredningens preliminära betänkande anmärkt, att detta icke innehölle övningar till

något i denna viktiga fråga, vilken omedelbart och i samband med övriga

försvarsfrågor borde finna sin lösning, och borde erforderliga medel härför gående andinedtagas

i beräkningen bland utgifterna en gång för alla, då det gällde rab{°er^„f''

att fördela för försvaret tillgängliga medel. gens preli
minära

betänkande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har frågan om en för- Departeflyttning

eller utvidgning av flottans station i Stockholm under de senaste ch^™sSytt15

åren varit föremål för omfattande utredningar. rande.

De militära synpunkter, som i allmänhet blivit framförda såsom

motiv för en förläggning till Stockholm av större delar utav kustflottan,

än vad hittills varit fallet, hava i första hand gällt dels faran för innestängning

av de i Karlskrona förlagda baki. pansarbåtarna, dels önskvärdheten

av att kustflottans huvudstyrka i fredstid vore förlagd inom det viktiga

operationsområde på Sveriges ostkust, som Stockholms skärgård bildar.

Frågan om fartygens fredsförläggning har på sätt och vis kommit i

nytt läge genom den ökade krigsberedskap, som under senare år givits åt

kustflottans fartyg och vilken krigsberedskap jag ämnar föreslå måtte bliva

än ytterligare ökad på sätt framgår av vad jag i annat sammanhang yttrar.

1 krigsberedskap liggande delar av kustflottan, vilka hava sina besättningar

och förråd ombord, kunna med fördel vara förlagda även till Karlskrona,

då nämligen en förflyttning från Karlskrona till Stockholm vid behov kan

utan tidsutdräkt verkställas.

Vad åter beträffar icke rustade fartyg, synas förhållandena ställa sig

olika för torpedfartyg och pansarbåtar, vilka sistnämnda fartyg, då de icke

äro rustade, synas mig böra vara förlagda till Stockholm.

Den tid, som stått till buds, har icke medgivit en granskning av

hela det omfattande material, som föreligger beträffande stationsfrågan, i

anledning varav något förslag i ämnet nu icke kan avgivas, men torde dylikt

förslag framdeles få underställas Kungl. Maj:ts prövning, vilket emellertid

ej lär kunna ske under tiden för den nu sammanträdande riksdagen.

Den närmaste åtgärden i denna fråga synes mig emellertid vara

ordnandet av dockningsmöjligheterna i Stockholm.

Kostnaden för en torrdocka därstädes skulle, enligt vad förut blivit

anfört, belöpa sig till 1,146,000 kronor, under förutsättning att dockan

förlägges till plats å flottans nuvarande område. Med hänsyn till att en
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Föregående

uttalanden.

Andra försvarsberedningen.

Departementschefens

yttrande.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

ligt in in uppfattning en förnyad utredning om stationsfrågan bör vidtagas

anser jag mig icke nu kunna förorda att förlägga den nya dockan till Galérvarvet.

Skulle dockan förläggas till annan plats, tillkomma dels kostnader för

verkstad och — beroende på läget — eventuellt kostnader för markförvärv.

Den angivna summan av 1,146,000 kronor uttrycker sålunda den minsta

kostnaden för ifrågavarande behov, men anser jag att härtill bör läggas

en beräknad summa av 250,000 kronor för en mindre verkstadsanläggning

in. in. utöver vad som i detta avseende erfordrades för dockan, därest den

förlädes till Galérvarvet, och ökas summan sålunda till 1,396,000 .kronor,

vilken summa lämpligen bör avrundas till 1,400,000 kronor. Därest dockan

kominer att förläggas till plats, som ej tillhör staten, tillkommer kostnad

för markinköp, som dock nu svårligen kan beräknas, desto mindre som ett

dylikt markförvärv givetvis komme att avse även andra anläggningar än

ifrågavarande docka.

Beträffande frågan om täckandet av nyssnämnda kostnad, 1,400,000

kronor, vilken jag anser bör redan nu preliminärt beräknas, anhåller jag

att framdeles få återkomma.

J ill frågan om plats för dockan anhåller jag på grund av vad ovan anförts

likaledes att framdeles få återkomma.

Örlogsstationen i Karlskrona.

Chefen för flottans stab har i förut åberopad skrivelse den 18 oktober

1906 framhållit, att Karlskrona är nödvändig såsom operationsbas för

flottan vid försvaret av södra Sverige.

Ivustförsvarskommissionen uttalar att, ehuru Karlskrona station icke

längre är av så stort värde såsom operationsbas som förr, så är dock denna

ort i sin egenskap av flottans enda befästade replipunkt å landets södra

kust av sådan betydelse för sjöförsvaret, att densamma bör bibehållas.

1907 års försvarskommitté uttalar sig i samma riktning.

Andra försvarsberedningen har i sitt preliminära betänkande rörande

sjöförsvaret icke gjort något uttalande angående Karlskrona station.

Som redan av det föregående framgått, kvarstår alltjämt och oberoende

av eventuell förflyttning eller utvidgning av Stockholms station behovet

av Karlskrona örlogsstation, där fortfarande eu del av flottans stridskrafter

torde komma att vara förlagda.

Närmast med anledning av frågan om byggandet av pansarbåtén

Sverige uppstod den tanken, att den omfattande varvsanläggning, som

förefinnes i Karlskrona, skulle kunna ytterligare utnyttjas, därigenom att

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

133

varvet genom eu utvidgning sattes i stånd att i större omfattning än hittills

åtaga sig nybyggandet av fartyg.

I en motion till 1918 års riksdag upptogs denna tanke och hemställdes

dels om en riksdagens skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om

utredning, huruvida och i vilken omfattning kronovarvet i Karlskrona kunde

ombyggas och utvidgas för att kunna i vidsträcktaste mån tjänstgöra vid

nybyggnader av pansarbåtar och andra krigsfartyg, dels att det förslag härom,

vartill utredningen kunde giva anledning, måtte för Riksdagen framläggas.

Riksdagen yttrar härom i skrivelse n:r 5 år 1913 följande:

»För att kunna motsvara sina ändamål måste flottans varv vara försedda

med ganska stor arbetspersonal, bestående till icke ringa del av

yrkesskiekligt folk. Utrustnings- och reparationsarbetena å fartygen äro

emellertid av sådan art, att vid vissa tider och tillfällen hela personalen

måste därpå koncentreras. Under andra tider åter kan personalen beredas

sysselsättning genom utförande av erforderliga ny byggnadsarbeten. Redan

ur denna synpunkt torde det sålunda vara lämpligt, att ett av flottans

varv inrättas så, att nybyggnad av fartyg där kan med fördel företagas.

Då i Karlskrona redan linnes en dyrbar och omfattande varvsanläggning,

som tvivelsutan väl lämpar sig för utvidgning, är det tydligt, att detta

varv bör komma i fråga för nu åsyftade ändamål. För att emellertid nvbyggnadsarbetena

skola kunna utföras på rimlig tid och med goda ekonomiska

resultat, är det naturligtvis behövligt, att varvet och verkstäderna

försättas i fullt modernt skick och förses med härför erforderliga maskinella

anordningar. Härigenom skulle åter den fördelen vinnas, att de behövliga

reparationsarbetena kunde mera rationellt, snabbare, billigare och

till större omfattning än nu är fallet utföras vid detta varv. Och det

synes Riksdagen ganska troligt, att, därest staten äger ett örlogsvarv, inrättat

för nybyggnad av alla fartygsslag, det skall vara möjligt för staten

att vid förekommande beställningar från enskilda skeppsvarv betinga sig

arbetenas utförande för billigare pris än eljest. Även bör beaktas, att

nybyggnader under utförande å örlogsvarvet i Karlskrona skulle vara i

viss mån skyddade genom förefintliga försvarsanstalter.»

»Riksdagen finner det sålunda ur många synpunkter vara fördelaktigt,

om Karlskrona örlogsvarv bleve moderniserat och utvidgat, så att å detta varv

nybyggnader av örlogsfartyg av alla för vår flotta behövliga slag kunde utföras.»

»På grund av vad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t måtte föranstalta om erforderlig utredning rörande Karlskrona

örlogsvarvs utvidgning och modernisering, i syfte att å varvet må kunna

utföras nybyggnader av pansarbåtar och andra krigsfartyg, samt för Riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen må kunna föranleda.»

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kun tji. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Myndigheters

och

kommittéerf

uttalanden

m. m.

Med anledning härav utverkade jag den 2 sistlidna april Eders Kungl.

Maj:ts tillstånd att tillkalla kommitterade för utredning av denna angelägenhet,

vilken utredning för närvarande pågår.

Örlogsdepå vid Härnösand.

Behovet av en befäst replipunkt å mellersta Norrlands kust framhålles

med skärpa av chefen för flottans stab redan i hans år 1898 avgivna

yttrande över 1896 års befästningskommittés betänkande. Ifrågavarande

behov vitsordas även i chefernas för generalstaben och flottans

stab gemensamma förslag till försvarsväsendets stärkande, avgivet i samband

med 1906 års försvarsplan. Chefen för flottans stab yttrar i sin

skrivelse den 18 oktober samma år beträffande föreliggande fråga bland

annat följande: »För att flottan skall med hopp om framgång kunna gentemot

en till sjöss överlägsen motståndare fylla sin uppgift vid landets

försvar fordras oundgängligen, att ett tillräckligt antal befästade permanenta

operationsbaser med anstalter för utförande av reparationer å fartygen

och komplettering av deras förråd anordnas å kusten. Såsom en

naturlig fordran i detta hänseende måste anses upprättandet av minst en

dylik operationsbas för vardera av våra tre strategiska sjöfronter, nämligen

Östersjön, Västkusten och Norrlandskusten.»

Kustförsvarskommissionen har i sitt betänkande den 23 juni, 1908

uttalat, att en permanent operationsbas för flottan bör anordnas vid Angermanälven,

samt att densamma tillsvidare bör anläggas i mindre skala,

vårföre etablissementet borde inskränkas till att omfatta en mindre depå.

De sakkunniga beräknade kostnaderna för varvsanläggningen, inberäknat

markinköp men oräknat försvarsanordningarna, till 2,420,000 kronor, vartill

kom 485,000 kronor för byggnader in. in., eller i allt 3,005,000 kronor.

1907 års försvarskommitté yttrar i denna fråga, att en sammanställning

av gjorda utredningar tydligt påvisar vikten av att en operationsbas

så snart ske kan kommer till stånd å Norrlandskusten för att möjliggöra

flottans verksamma uppträdande till den norrländska kustens skydd under

krigstid. Emellertid framgick det av kustförsvarskommissionens utredning,

att en dylik anläggning kräver betydande kostnader, varför med anläggandet

av en permanent operationsbas å Norrlandskusten borde tillsvidare anstå,

dock att åtgärder borde vidtagas dels för att vid mobilisering en tillfällig

operationsbas för torpedfartyg skulle kunna upprättas, dels för att en

docka måtte å lämplig plats åstadkommas. En dylik docka i förbindelse

med lämplig reparationsverkstad ansåg kommittén skulle kunna tjäna ett

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

135

dubbelt ändamål, i det att anläggningen under fredstid kunde bliva till

stor nytta för handelssjöfarten. På den grund ansågs att anläggningen

skulle kunna åvägabringas genom enskild företagsamhet, vilken dock borde

stödjas genom subvention av statsmedel.

Andra försvarsberedningen anför i föreliggande fråga följande. Andra

I en på begäran av försvarsberedningen år 1912 verkställd utred~beredningens

ning angående möjligheterna för den svenska flottan att ingripa till hind- uttalande

rande av fientliga landstigningsföretag mot mellersta eller övra Norrlands ^ ^ra tékust

har chefen för marinstaben framhållit, att till stöd för i Bottenhavet tänkandet.

uppträdande svenska sjöstridskrafter bör finnas en befäst replipunkt å

mellersta Norrlands kust, och i en annan till försvarsberedningen avlämnad

redogörelse angående de huvudsakliga fall av landstigningsförsök på

Sveriges kuster, som i händelse av visst krigsfall kunde vara att förvänta,

har marinstabschefen uttalat, att, »för att operationer med svenska sjöstridskrafter

i Bottniska viken skola hava utsikt till framgång erfordras,

att till stöd för dem finnes en befästad replipunkt inom Ångermanlands

skärgård».

Beredningen, som dessutom inhämtat chefens för generalstaben

yttrande samt tagit del av ett av cheferna för marinförvaltningen, marinstaben,

kustartilleriet och fortifikationen utarbetat och den 29 september

1913 dagtecknat betänkande om det fasta kustförsvaret, har i sitt

preliminära betänkande anfört följande: »Beredningen anser, att behovet

av en befäst replipunkt på mellersta Norrlands kust är till fullo ådagalagt,

och med den utveckling, som det nutida sjökrigsväsendet tagit, måste detta

behov anses hava blivit ännu mera påtagligt än förut. Svårigheterna vid

en förflyttning av svenska sjöstridskrafter från mellersta Sveriges skärgårdsområde

upp i Bottniska viken hava betydligt ökats; så mycket angelägnare

måste det därför vara, dels att inom Bottniska viken finnes en befäst plats,

inom vilken en lokalstyrka av flottan kan vara förlagd, åtminstone under

den isfria tiden, dels att denna plats kan tjäna som mål och tryggad hamn

för en sjöstyrka, som söderifrån vid behov söker förflytta sig till detta

vatten. Beredningen har icke förbisett de betänkligheter, som kunna resas

mot anläggandet av dessa nya befästningar på grund av de kostnader, som

äro förenade ej blott med själva anläggningen, utan också med dess bemanning,

men inför de synnerligen viktiga försvarsintressen, som här föreligga,

torde betänkligheterna böra falla, om anläggningen utföres på billigaste

sätt och även bemanningen anordnas efter så sparsamma grundsatser

som möjligt. Vad platsen för den ifrågavarande replipunkten vidkommer,

anser beredningen, att då det här gäller framför allt en replipunkt för

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Departe
ments
chefens
yttrande.

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

O

flottan, de skäl, som anförts för Angertnanälvens mynning, måste väga

mera än de, som anförts för att välja annan ort.»

På beredningens hemställan hade chefen för marinstaben uppgjort

alternativa förslag till örlogsdepå å Norrlandskusten, vilka förslag beredningen

dock ansåg böra underkastas granskning i vissa avseenden, framför

allt rörande möjligheten att för sjöfartsnäringen under fredstid nyttiggöra

den till örlogsdepån hörande dockan, då bristen på en sådan norr om

Stockholm gjort sig starkt kännbar för den synnerligen livliga sjöfarten

på Norrland. Denna granskning hann beredningen emellertid icke fullborda.

Jag delar i allt väsentligt den mening rörande behovet av en befäst

replipunkt för flottan på mellersta Norrlands kust, som i de gjorda utredningarna

kommit till synes, och anser att densamma — såsom ock förutsatts

i den på beredningens föranstaltande verkställda utredningen — bör

förläggas vid Härnösand.

Den granskning, som beredningen icke hann fullborda, har nu blivit

inom departementet verkställd, och torde denna granskning, vilken utmynnat

uti ett förslag till anordnande av en örlogsdepå vid Härnösand, få tillhandahållas

vederbörligt utskott.

Enligt detta förslag skulle örlogsdepån kunna så anordnas, att de

delar av densamma, vilka under fredstid endast i mindre grad behöva

tagas i anspråk för flottans räkning, kunna avskiljas från den återstående

delen av depån, vilken borde avses uteslutande för flottans behov. Den

avskilda delen med tillhörande område torde lämpa sig för uthyrning, och

torde svårighet ej möta att erhålla lämplig arrendator, varvid arrendesumman

kan antagas täcka en del av de med örlogsdepån förenade årliga

kostnaderna.

Såsom framgår av den vid detta protokoll fogade hemliga bilagan

äro tvenne alternativ för depåns omfattning uppgjorda, och finner jag den

planläggning och omfattning, som angivas av det såsom n:r II betecknade,

mindre omfattande alternativet lämpliga. Kostnaderna för depåns anläggning,

oberäknat markinköp, framgå av nyssnämnda bilaga. Med markinköp

beräknas densamma uppgå till högst 1,700,000 kronor. Till frågan

om anläggning av den nya depån samt täckande av kostnaderna för densamma

anhåller jag att framdeles få återkomma.

Örlogsdepå i Göteborg.

Föregående I sin förut omförmälda skrivelse den 18 oktober 1906 beträffande

yttranden. vissa åtgärder för underlättande av flottans uppträdande under krig, anför

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

137

chefen för flottans stab bland annat, att behovet av en permanent operationsbas

för flottan på västkusten hade trätt fram bland de frågor, som närmast

väntade på sin lösning, och att denna operationsbas borde förläggas till

Göteborg. Där borde sålunda finnas anordningar för upprättande av förråd

av ammunition och annan utredning, som icke kunde i tillräcklig

mängd erhållas i Göteborg, ävensom upphalnings- eller förtöjningsplatser

för de fartyg, som avsåges bliva förlagda till västkusten.

Kustförsvarskommissionen har i sitt betänkande den 23 juni 1908

uppgjort förslag till fördjupning av hamnen vid Nya varvet i Göteborg,

till anordnande av kajer och vågbrytare samt till utförande av en del nybyggnads-

och omändringsarbeten m. in., allt till en beräknad kostnad av

3,830,000 kronor.

1907 års försvarskommitté anför i sitt betänkande den 5 december

1910, att det vore av betydelse, att en permanent operationsbas för flottan

komme till stånd på västkusten. Men de betydande kostnader, som en

dylik station med erforderliga befästningar skulle kräva, ävensom hänsyn

till nödvändigheten att i första hand tillgodose det rörliga försvaret och

redan befintliga kustpositioner, föranledde kommittén att icke förorda en

örlogsstation i Göteborg i överensstämmelse med de gjorda förslagen.

Däremot förordade kommittén att under den närmaste tiden sådana

anordningar måtte vidtagas å Nya varvet i Göteborg, att en avdelning

torpedfartyg jämte eventuellt erforderligt vakt- eller logeinentsfartyg där

kunde under fredstid vara förlagd.

Andra försvarsberedningen har i sitt preliminära betänkande icke

avgivit något förslag eller gjort något uttalande beträffande örlogsdepån

vid Göteborg.

Med hänsyn till den begränsning, som försvarskostnaderna måste

underkastas, anser jag att utgifter för stationerna böra i möjligaste mån

inskränkas, på det att det rörliga försvaret och de oundgängligen nödvändiga

kustfästningarna må kunna bättre tillgodoses.

De åtgärder, som sålunda böra vidtagas vid Nya varvet i Göteborg,

synas mig endast böra avse ett beredande av möjlighet att dit förlägga en

lokalstyrka, vars storlek — såsom förut blivit sagt — framgår av den

vid detta protokoll fogade hemliga bilagan.

Den uppbördspersonal, som är erforderlig för fartygens tillsyn

och vilken bör kommenderas från Karlskrona station, torde kunna beredas

inkvartering i å Nya varvet befintliga byggnader, och någon tillsyningspersonal

torde ej behöva beräknas, då vakthållningen på platsen

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 18

Andra försvarsberedningen.

Departe
ments
chefens
yttrande.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

bestrides av kustartilleriet. Ävenledes torde erforderliga förrådsrum, åtminstone

nödtorftligen, kunna beredas inom å Nya varvet befintliga lokaler.

Åtgärderna skulle på den grund kunna inskränkas till vissa uppmuddringsarbeten

samt förtöjnings- och kolningsanordningar ävensom eventuellt

anordnande av oljeförråd m. m.

Verkställda beräkningar giva vid handen, att kostnaderna för de erforderliga

arbetena icke äro av större omfattning, än att de böra kunna

bestridas inom den genomsnittsram för årligen återkommande extra ordinarie

utgifter (utom till fartygsbyggnader), varom jag i det följande får tillfälle

att yttra mig.

Vid sådant förhållande anser jag, att frågan om ordnandet av en

örlogsdepå i Göteborg, vilken depå torde böra lyda under befälhavaren

för den å platsen förlagda kontingenten av kustartilleriets personal, kan

lösas utan att särskild kostnad härför nu behöver beräknas.

Tillfälliga replipunkter.

Förenämd6 Chefen för flottans stab har i sin förut omnämnda skrivelse den

u ann en. oktober 1906 upptagit frågan om anordnande av vissa tillfälliga replipunkter,

avsedda att underlätta flottans uppträdande under krig.

Jämväl kustförsvarskommissionen framhöll i sitt betänkande den

23 juni 1908 betydelsen av att tillfälliga replipunkter funnes tillgängliga

för flottans fartyg.

1907 års försvarskommitté har yttrat sig angående de ifrågasatta

replipunkterna men därvid icke gjort något definitivt uttalande. Däremot

har kommittén framställt förslag om anskaffning av viss materiel för anordnande

av tillfällig replipunkt i Stockholms skärgård.

Andra Andra försvarsberedningen har i sitt preliminära betänkande icke

beredningen, upptagit till behandling frågan angående tillfälliga replipunkter.

Dments- En granskning av de rörande tillfälliga replipunkter framkomna

chefens förslagen, för vilka närmare redogöres i den till detta protokoll fogade

yttrande, hemliga bilagan, giver vid handen följande.

Ett anordnande av ifrågavarande replipunkter skulle visserligen

kunna betecknas såsom önskvärt, men kan icke — med undantag möjligen

för en av dem — anses vara oundgängligen erforderligt. Vad denna

replipunkt beträffar, skulle emellertid dess anläggande, enligt vad framgår

av den hemliga bilagan, draga högst betydande kostnader.

Den av 1907 års försvarskommitté förordade anskaffningen av viss

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

materiel beräknades draga en kostnad av 900,000 kronor. Jag anser denna

anskaffning icke oundgängligen nödvändig, desto mer som det kan ifrågasättas,

huruvida den föreslagna materielen, vilken drager stor personal

med åtföljande avsevärda kostnader, numera kan betraktas såsom praktiskt

lämplig.

Med anledning härav anser jag, att något anordnande av meromnämnda

tillfälliga replipunkter icke bör i detta sammanhang ifrågasättas

och att ej heller nyssnämnd materielanskaffning är av behovet påkallad.

Farledsupprensningar.

I utredning den 18 oktober 1906 hava cheferna för generals talj e n fonden

och flottans stab framhållit, att till de åtgärder, som åsyfta att underlätta

flottans verksamhet under krig, hörde jämväl upptagandet av vissa kanaler

samt utförande av vissa farledsupprensningar för betryggande av flottans

operationsfrihet.

Även kustförsvarskommissionen har i sitt betänkande av den 23

juni 1908 upptagit frågan till behandling.

1907 års försvarskommitté framhåller i sitt betänkande den 5 december

1910 betydelsen av farledsupprensningar för flottans operationsfrihet.

Andra försvarsberedningen har uttalat sig för en viss kanalisering i Stock- ,.Andra

holms skärgård, men därvid dock förutsatt, att anläggningskostnaderna för beredningen>.

ifrågavarande kanal, vilken ansågs komma att fylla en betydelsefull uppgift som

allmän kommunikationsled, skulle kunna förräntas genom kanalavgifterna samt

att, därest berörda kostnader eller någon del av dem skulle komma att bestridas

genom statsanslag, härför i allt fall icke borde anlitas några försvarsmedel.

En redogörelse för de ifrågasatta farledsupprensningarna lämnas i

den hemliga bilagan till detta protokoll.

En granskning av förslagen giver vid handen, att farledsupprensningarna

hava en påtaglig betydelse för underlättande av flottans operationer.

Enär emellertid de farledsupprensningar, som skulle kunna förordas,

så när som på en huvudsakligen äro av betydelse för handelssjöfarten,

torde desamma icke i detta sammanhang böra avhandlas. Skulle

statsunderstöd för dylika arbeten ifrågasättas, torde härför icke böra anvisas

medel under försvarshuvudtitel.

Beträffande nyss omförmälda, huvudsakligen ur militär synpunkt

viktiga upprensning föreligger förslag i den hemliga bilagan.

Departe
ments
chefens
yttrande.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

KAP. VII.

Kustsignalväsendet och kustgniststationer.

Kustsignalväsendet.

För det fortsatta upprättandet av kustsignalväsendet med däidill hörande

byggnader och materiel beviljades vid vardera av 1903, 1904 och

1905 års riksdagar 100,000 kronor, samt dessutom vid 1910 års riksdag

51,000 kronor, allt såsom extra ordinarie anslag.

Av denna sammanlagda summa om 351,000 kronor förefinnes ett

mindre överskott. Så vitt nu kan överblickas, torde de kompletteringsarbeten,

vilka ännu återstå sedan sagda summa tagits i anspråk, icke draga

större kostnad, än att denna bör kunna inrymmas inom den genomsnittsram

för extra ordinarie utgifter (utom för fartygsbyggnader), varom jag i

det följande får tillfälle att yttra mig.

Den för kustsignalväsendets underhåll erforderliga kostnaden är

inberäknad i det ordinarie anslaget för flottans nybyggnad och underhåll.

På grund härav torde i detta sammanhang icke några särskilda

förslag behöva avgivas eller kostnader ifrågasättas för kustsignalväsendet.

Kustgniststationer.

höljande kustgniststationer förefinnas för närvarande inom landet,

nämligen:

marinens gniststation i Stockholm, bemannad av flottan,

» » vid Oscar-Fredriksborg, bemannad av kust
artilleriet,

» »i Karlskrona, bemannad av flottan,

» » å Gottland, bemannad av flottan,

telegrafstyrelsens gniststation i Göteborg, delvis bemannad av flottan,

samt

järnvägsstyrelsens gniststation i Trälleborg.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Av dessa stationer äro för närvarande de i Karlskrona, Göteborg

och i vissa fall Trälleborg öppnade för allmän trafik.

Utredning pågår för närvarande angående erforderliga gniststationer.

men torde något anslag under femte huvudtiteln för dylika stationer tillsvidare

ej bliva erforderligt.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Personalen.

Kap. Vin.

Grunder för personalberäkningen.

för^eneral Cheferna för generalstaben och flottans stab framhålla i en av dem

staierfoeh den 18 oktober 1906 avgiven »översikt av de anordningar, som med avflottans

stab seen(Je på förslaget till samfälld plan för rikets försvar böra vidtagas till

rande an- stärkande under fredens dagar av armén och flottan», att förutom den ökning

ordningar av flottans personal, som betingas av den av cheferna föreslagna nybyggnaden

retsstär- av fartyg, bliver en ökning av vissa personalgrupper jämväl erforderlig till

™Aod19oT fölid av minvapnets föreslagna utveckling och tillkomsten av särskilda an/10

’ ordningar för bevakning av sjöstyrkor m. m. samt för tjänstens bestridande

å de föreslagna nya förläggningsorterna för flottans fartyg.

fl^tt™8 stab I sitt samma dag avgivna »förslag till flottans utveckling under

förslag den perioden 1908—1913» bar chefen för flottans stab uttalat, att en hög grad

18/10 av krigsberedskap bos flottan är av den största vikt ej blott ur rent militär

synpunkt utan även såsom en garanti för freden. Den betydande

kostnad, som vidmakthållandet av en fullständig och hela flottan omfattande

krigsberedskap skulle komma att medföra, tvingade dock att så långt

sig lämpligen göra låter nedbringa de krav, som ur militär och politisk

synpunkt framstå såsom önskvärda, och ansågos härvid följande minimifordringar

med avseende å personalfillgången i fredstid böra uppställas, nämligen

:

a) stam personalen bör hållas vid sådan styrka, att det antal officerare,

civilmilitära tjänstemän, underbefäl och yrkesutbildat manskap, som vid

mobilisering erfordras, ständigt finnes i tjänstgöring; samt

b) av värnpliktiga bör alltid ett så stort antal för tjänst ombord

avsedda finnas i tjänstgöring, att följande bemanningsbehov av dylik personal

når som helst må kunna fyllas, nämligen:

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts nåd proposition nr 60.

för samtliga jagare och torpedbåtar: hela behovet,

» kustflottans övriga stridsfartyg: 3A av behovet, samt

» lokalstyrkornas övriga stridsfartyg: halva behovet.

Detalj beräkningar över personalbehovet vid mobilisering av flottan

åren 1908 och 1913 voro bilagda förslaget, och hade vid dessa beräkningars

uppgöranda den principen följts, att kvalitativt svagare bemanningar

avsågos för lokalstyrkornas fartyg än för kustflottans fartyg.

I 1907 års statsverksproposition framlade dåvarande chefen för år;s

sjöförsvarsdepartementet för riksdagen en i huvudsak på ovannämnda gr un- proposition.

der verkställd beräkning över behovet av personal för flottans mobilisering

med den materiel, som beräknades vara tillgänglig år 1908.

Uti 1910 års statsverksproposition angavs en icke oväsentlig ökning 1910 års

av de dåvarande staterna för flottans personal vara erforderlig för att till-proposition.

godose det enligt grunderna i 1907 års statsverkspi’oposition beräknade

personalbehovet.

Enär de av 1907 års försvarskommitté verkställda beräkningarna19^7 års förvisat,

att kostnaderna för uppsättande av den i 1910 års statsverkspropo- mittés skrisition

angivna personalen skulle komma att uppgå till avsevärda belopp, ««i«e de»

hemställde kommittén i underdånig skrivelse den 20 oktober 1910 om 10 °

utredning, huruvida behovet av stampersonal från flottan för mobilisering

av den vid slutet av år 1911 förefintliga rnaterielen m. m. kunde tillgodoses

med de för flottans personal för sagda år fastställda staterna eller i

vad mån en ökning av dessa stater vore oundgängligen nödvändig.

Härvid ifrågasatte kommittén, dels huruvida någon del av den enligt

nyssnämnda beräkningsgrunder upptagna stampersonalen kunde ersättas av

värnpliktiga, sedan dessas övningstid enligt gällande värnpliktslag utsträckts

till 300 dagar, och dels huruvida bemanningen för 2:a stridslinjen tillhörande

äldre fartyg kunde till någon större del än som hittills blivit beräknat,

utgöras av reservpersonal och värnpliktiga, framför allt då den uppgift,

som dessa fartyg hade sig förelagd i försvaret, sannolikt komme att minskas

i den mån nya fartyg byggdes och 2:a stridslinjen förstärktes med fartyg,

överflyttade från l:a stridslinjen.

Chefen för marinstaben, som på grund av försvarskommitténs fram- ^/inltaben

ställning anmodats verkställa utredning i berörda fråga, anförde i avgivet utredning

yttrande den 29 okt. 1910, att därest staterna skulle uppbringas till den^71”^10^0- storlek, som krävdes för att fylla mobiliseringsbehovet av stampersonal,

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

beräknat enligt då gällande grunder, kornme detta att medföra en avsevärd

ökning av de årliga kostnaderna för flottans personal. För så vitt det av

kostnadshänsyn vore nödvändigt att begränsa den beräknade ökningen av

flottans stater, bleve det tydligen erforderligt att verkställa en mindre

ändring av grunderna för beräkningen av stambemanningen å vissa flottans

fartyg m. m. Av verkställda utredningar i detta syfte framginge, att en

minskning av de särskilda fartygsbesättningarnas numerär väl icke i regel

vore tillrådlig, men att en omläggning mellan antalet stampersonal å ena

sidan samt reservpersonal och värnpliktiga å den andra i vissa fall torde

kunna ske utan att flottans krigsberedskap i avsevärd grad nedsattes eller

materielens ändamålsenliga betjänande äventyrades.

Beträffande det av försvarskomraittén ifrågasatta utbytet av stampersonal

mot värnpliktiga anförde chefen för marinstaben, att enligt erfarenheten

från de två år, under vilka den till 300 dagar förlängda tjänstgöringstiden

för de värnpliktiga tillämpats, syntes de å sjömanshus inskrivna

värnpliktiga hava hunnit förvärva sådan utbildning, att de borde kunna

ingå i stället för en mindre del av den dittills beräknade stampersonalen,

huvudsakligen å en del äldre fartyg i 2:a stridslinjen, å handelsfartyg

avsedda för krigsbruk, vid sjöpositioner, för tjänsten å stationerna m. m.

Vad anginge användandet av reservpersonal å fartygen till större

utsträckning än gällande grunder för personalberäkningen förutsatte, anfördes,

att då staterna icke uppginge till det beräknade beloppet, fartygen

icke heller kunde erhålla den befäls- och underbefälspersonal av stammen,

som grunderna angåve. Det syntes därför vara oundgängligen nödvändigt

att stambefälets numerär ökades, även om det kunde tillrådas att, därest

så av kostnadsskäl befunnes nödvändigt, gällande beräkningsgrunder så

tillvida modifierades, att reservbefäl till något större utsträckning komme

att ingå i stället för stamofficerare å vissa stridsfartyg. Härför krävdes

likväl en omläggning av reservbefälets utbildning, vilken redan förut av

chefen för marinstaben framhållits såsom önskvärd.

Sammandrag av verkställda detaljberäkningar, utarbetade med iakttagande

av de ovan angivna inskränkningarna i stambemanningen, voro

bifogade utredningen.

I den mån nya pansarfartyg tillfördes flottan ansåg chefen för

marinstaben slutligen, att det borde vara möjligt att även verkställa någon

minskning av stambemanningen å de äldsta i 2:a linjen kvarstående l:a

kl. pansarbåtarna.

1907års för- I sitt den 5 december 1910 avgivna underdåniga betänkande för
mitUs°ut-

ordade 1907 års försvarskommitté, efter att hava uttalat sig rörande vikten

talande.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 60.

av en hög grad av krigsberedskap hos flottan samt rörande grunderna för

beräkning av behovet av stampersonal:

Datt det enligt chefens för marinstaben utredning den 29 oktober

1910 såsom oundgängligen erforderligt beräknade behovet av stampersonal

för mobilisering av den nuvarande flottan tillgodoses, varvid det av kostnadsskäl

är lämpligt att förefintliga brister fyllas endast så småningom

och under ett flertal år; samt

att den för nytillkommen fartygsmateriel erforderliga stampersonalen,

med avdrag för den minskning i personalbehovet, som uppkommer därigenom,

att fartyg överflyttas till 2:a linjen eller utrangeras m. m., upptages

å stat från början av det år, under vilket den nytillkomna fartygsinaterielen

beräknas bliva färdig.»

Chefen för marinstaben avgav — med underdånig skrivelse den 25 sept,

1918 — infordrad »utredning och förslag till plan för flottans krigsberedskap utredning

och övningar jämte tillhörande kostnadsberäkningar» och med hemlig un-*” 8

derdånig skrivelse samma dag »utredning angående frågor om flottans

krigsberedskap och inobiliseringsplaner, som beröra planen för flottans

övningar», i det följande benämnd »utredning angående mobilisering».

I den första av dessa utredningar påvisar marinstabschefen det nära

sambandet mellan personalorganisationen och personalens numerär å ena

sidan, samt flottans övningar, krigsberedskap och inobiliseringsplaner å den

andra, och hade därför utredningarna kommit att omfatta jämväl frågan

om personalbehovet.

För att i största möjliga mån nedbringa kostnaderna för personalen

och sålunda begränsa ökningen av flottans stater hade inom marinstaben

verkställts vissa beräkningar, vilka voro bifogade förenämnda »utredning

angående mobilisering».

Härvid hade i första hand besättningslistan för varje särskilt fartyg

reviderats, varvid tagits under omprövning icke blott huruvida respektive

besättningars numerär kunde minskas, utan även huruvida eu omläggning

mellan antalet stampersonal å ena sidan samt antalet reservpersonal och värnpliktiga

å den andra kunnat ske. Dessa reviderade besättningslistor hade under

föregående års sjöexpeditioner varit överlämnade till vederbörande fartygschefer

för yttranden. Av utredningen hade framgått, att någon minskning

i numerären i allmänhet icke kunde ske, men att däremot en omläggning

mellan å ena sidan antalet stampersonal och å den andra antalet

reservpersonal och värnpliktiga i en del fall borde kunna vidtagas,

ehuru dock med stor tvekan under nuvarande korta övningstid för de

värnpliktiga och endast under förutsättning, att utbytet gällde de å sjöBiltang

till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 käft. (Nr 60.) 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

man,shus inskrivna och att de värnpliktiga finge kvarstå å ett och samma

fartyg under hela sin vapenövningstid, samt att de utbildades endast för

den befattning, de vid strid vore avsedda att bestrida.

Vad beträffade det föreslagna utbytet av stamofficerare mot reservofficerare,

kunde ett sådant genomföras endast under förutsättning att

utbildningen till och av reservofficerare bleve avsevärt mera effektiv än

tillförene.

Någon större reduktion i behovet av stampersonal enbart genom

utbyte i besättningslistorna för de särskilda fartygen av stam mot reserv

eller mot å sjömanshus inskrivna värnpliktiga hade dock icke kunnat ernås.

Chefen för marinstaben hade därför tagit under omprövning, huruvida

icke dittills gällande grunder för beräkning av personalbehovet vid mobilisering

och behovet av i ständig tjänstgöring varande stampersonal skulle

kunna jämkas i syfte att nedbringa sistnämnda behov.

Dittills hade bemanningsbehovet i fråga om stampersonal beräknats

lika för såväl rustade som icke rustade fartyg. Någon skillnad mellan

de f. d. stamanställda värnpliktigas och övriga värnpliktigas tjänstgöring

vid mobilisering hade icke kunnat göras, så länge anställningstiden

inom sjömanskåren var jämförelsevis kort. Sedan emellertid denna tid utsträckts

till omkring 4 år, hade manskapet därunder som regel erhållit sådan

yrkesutbildning, att det efter avgången från sjömanskåren, åtminstone under

de närmast därpå följande åren, kunde beräknas tjänstbart i de befattningar,

det senast innehaft ombord. Flottan erhölle därför numera genom rådande

manskapsorganisation eu jämförelsevis god reserv av f. d. stamanställda.

Genom att på sätt närmare angivits i meromnämnda »utredning angående

mobilisering» indela materielen med hänsyn till olika beredskapsgrader

och låta de f. d. stamanställda ingå i stället för en del av i besättningslistorna

upptagna korpraler och meniga av stammen å sådana fartyg,

som enligt den i utredningen omhandlade organisationsplanen1 (av vilken

normalplanen för flottans krigsberedskap och övningar utgjorde eu del)

vore avsedda att rustas och bemannas först vid mobilisering, kunde eu

motsvarande minskning i behovet av nämnda kategorier stampersonal erhållas.

Med tillämpning av ovannämnda grunder hade inom marinstaben

verkställts en särskild utredning beträffande mobiliseringsbehovet av personal

för den materiel in. m., som beräknades vara i tjänst åren 1915 och

1916. Av denna framgick, att om behovet av yrkesutbildat manskap,

beräknat enligt då gällande besättningslistor och beräkningsgrunder, jämfördes

med behovet enligt de reviderade besättningslistorna och beräkningsgrunderna,

utgjorde det senare behovet omkring 500 beställningar mindre

inom sjömanskåren, därvid i båda fållen icke medräknats det antal stam
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

rekryter av däcksavdelningen, som behöver ingå i sjömanskåren för att

inom densamma erhålla det erforderliga antalet yrkesutbildade av nämnda

avdelning.

Andra försvarsberedningen har i sitt preliminära betänkande angå- Andra

ende sjöförsvaret uttalat den uppfattningen, att frågan om ökning av {gledninflottans

personal borde bedömas icke med hänsyn endast till behovet av gers

dylik personal under närmast kommande år, utan måste flottans personal- "Sltt

behov prövas på grundvalen av de planer dels för nybyggnad, dels för prdinunåra

överföring från kustflottan till lokalstyrkorna och dessas organisation samt an nn r

dels för slutlig ^rangering av föråldrade fartyg, som beredningen angivit

såsom erforderliga. Det av de marina myndigheterna angivna behovet

av ökningar kunde av beredningen ej prövas efter sådana grunder, då

dylika planer ej förelåge. Beredningen hade emellertid ansett sig icke

kunna underlåta att undersöka frågan om flottans personalbehov i den

utsträckning, som på utredningens dåvarande stadium varit möjlig, och

hade i detta syfte beräkningar blivit verkställda angående personalbehovet

för flottans mobilisering vid en tidpunkt, som läge ungefär mitt i den av

beredningen förutsatta omloppstiden för den ifrågasatta nybyggnadsplanen,

eller år 1924. Härvid hade förutsatts dels vissa alternativ av nybyggnad

för kustflottan intill sagda år, dels lokaleskadrar för vissa orter, dels förläggning

av vissa fartyg i materielreserv och dels slutligen ^rangering

av alla de fartyg, som överskridit den för varje fartygsslag fastställda

levnadsåldern.

Vid beräkningen hade för kustflottan upptagits en personal, i huvudsak

efter de grunder för besättningsstyrkorna, som angivits i chefens för

marinstaben ovan anförda utredning den 25 september 1913; för fartygen

i lokalstyrkorna åter hade avsetts en bemanning, i vilken stammen —

såväl officerare som underofficerare och manskap — i möjligaste mån

blivit begränsad (såsom för dylika fartyg också antytts i stabschefens

anförda utredning) och ersatt med reserver samt, i fråga om manskapet,

med värnpliktiga. Därjämte hade i förhållande till stabschefens beräkningar

vissa reduktioner gjorts i vad anginge staber, stationer och varv. Ersättningspersonal

— för sjuka, frånvarande o. s. v. — hade beräknats efter 10 %.

Enligt hittills gällande grunder för personalberäkningen hava de Deparieolika

fartygsbesättningarnas sammansättning bestämts med hänsyn därtill, defens

huruvida ifrågavarande fartyg ingått i kustflottan eller lokalstyrka, och yttrande.

bemanningsbehovet har därvid beräknats lika för såväl rustade som icke

rustade fartyg.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Jag anser den av chefen för marinstaben i utredningarna den 25

september 1913 föreslagna omläggningen av grunderna för personalberäkningen,

varigenom personalbehovet i fredstid bestämmes med hänsyn till

fartygens beredskapsgrad, vara synnerligen väl motiverad, då därigenom

dels bemannandet av under fredstid rustade fartyg säkerställes, och dels

den stora reserven av f. d. stamanställd personal med jämförelsevis god

utbildning bättre utnyttjas än vad hittills kunnat ske.

Enär behovet av stampersonal enligt de av chefen för marinstaben

föreslagna beräkningsgrunderna, vilka synas böra för framtiden tillämpas,

i väsentlig mån bliver beroende av normalplanen för flottans krigsberedskap

och övningar, får jag hänvisa till vad om denna plan i det följande

sägs.

Behovet av stampersonal bör vidare, såsom av andra försvarsberedningen

påpekats, beräknas i anslutning till de för en längre följd av år

uppgjorda planerna för flottans utveckling. Sedan sådana planer numera

blivit utarbetade, hava, med ledning av dessa och de på dem grundade

normalplanerna för flottans krigsberedskap och övningar, verkställts beräkningar

över behovet av stampersonal för åren 1919, 1924 och 1934. Som

jag förut anfört hava vid de nu verkställda personalberäkningarna uppställts

två alternativa förutsättningar, nämligen att lokalstyrkorna även efter

år 1924 bibehållas vid den storlek, som de uppnått sistnämnda år, eller

att de för undvikande av kostnadsökning nedsättas, Det under förstnämnda

förutsättning beräknade ökade personalbehovet är infört i den sista kolumnen

uti tabellerna över personalbehovet. Under andra förutsättningar stannar

personalbehovet vid den för år 1924 angivna siffran.

Vid beräkningarna hava i huvudsak tillämpats de i chefens för

marinstaben ovannämnda hemliga utredning intagna detalj beräkningarna, i

vilka likväl vidtagits några mindre reduktioner beträffande personalbehovet

för lokalstyrkor, stationer och varv.

Rörande de sålunda tillämpade beräkningsgrunderna får jag i övrigt

hänvisa dels till ovannämnda hemliga utredning och dels till de för åren

1919, 1924 och 1934 nu verkställda beräkningarna, vilka, likaledes av hemlig

natur, torde få tillhandahållas vederbörligt utskott.

Chefen för marinstaben har i avgivet yttrande rörande de nu tilllämpade

grunderna för personalberäkningen anfört, att tiden ej medgivit

en detaljerad granskning av beräkningarna ay personalbehovet, men synas

desamma efter de uppgjorda förutsättningarna ej giva anledning till anmärkningar.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

149

Kap. IX.

Stampersonalen.

Andra försvarsberedningen har i sitt förutnämnda preliminära be- Andra

tänkande anfört, att de av beredningen verkställda personalberäkningarna {°r*dningivit

till resultat, att även med de av beredningen vidtagna reduktionerna gens yttskulle

år 1924 förefinnas en brist huvudsakligen på officerare, marin- p^iminåro

ingenjörer och underofficerare, nämligen efter olika byggnadsalternativ6e<ä''nfcan<7<-<.

från 33 till 43 officerare, 3 till 4 mariningenjörer samt 59 till 94 underofficerare

och underofficerskorpraler. Däremot hade beräkningarna visat, att

behovet av stammanskap icke skulle kräva någon ökning utöver nuvarande

antal.

Förklaringen till att en dylik personalbrist — vilken om den täcktes

genom nya beställningar skulle förorsaka en årlig kostnad, enligt olika

nybyggnadsalternativ växlande mellan 297,000 och 410,000 kronor i runt

tal — måste beräknas för år 1924, ehuru kustflottan antagits då räkna

ett betydligt mindre antal fartyg än nu, ansåg beredningen till någon del ligga

i att för de nytillkomna fartygen måste avses större besättningsstyrka än för

de nuvarande, men i synnerhet däld att lokalstyrkorna vid sagda tidpunkt

krävde en vida större bemanning än de nuvarande lokalstyrkorna. Beredningen

framhöll emellertid, att organisationen av lokal styrkorna, som

uteslutande grundade sig på nu befintliga eller beviljade fartyg, vore av

största vikt, i all synnerhet som kustflottans fartygsantal måste nedgå,

och att organisationen i fråga icke finge äventyras av brist på bemanning,

även om denna bemanning organiserades med största möjliga sparsamhet,

och icke alla de fartyg, som kunde finnas i andra linjen, avsåges att bemannas.

Beredningen anförde vidare, att de gjorda beräkningarna, vilka givetvis

vore grundade på alltför många ovissa och okända faktorer för att kunna betraktas

som verkligt normerande, icke avsåge att i och för sig utgöra

grund till en bemanningsplan för flottan. Men å andra sidan vore de

utförda med så stor försiktighet, att det genom dem konstaterade behovet

s. 150 Kontrollera mot PDF

Departe
ments
chefens
yttrande.

150 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

av förstärkning i flottans personal svårligen kunde förväntas i verkligheten

komma att i någon väsentligare grad nedgå, än mindre försvinna. Det

hade ej låtit sig göra att för den senare delen av 20-årsperioden verkställa

lika ingående beräkningar, enär under denna tid måste tänkas tillkomma

oekså ny materiel i lokalförsvaret, vars beskaffenhet icke kunde

förutses. Men så långt som efter föreliggande utgångspunkter kunde bedömas,

antoges bemanningsbehovet för flottan även under den senare delen

av tjuguårsperioden komma att hålla sig ungefär vid samma siffra.

De nu verkställda detalj beräkningarna för åren 1919, 1924 och 1934

visa behovet av en betydande ökning av officers-, underofficers- ocli sjömanskårerna

samt en mindre ökning av mariningenjörkåren. För de tre

förstnämnda kårerna erfordras den största ökningen under första perioden.

Den av andra försvarsberedningen givna förklaringen rörande det av

beredningen beräknade behovet av personalökning torde äga sin fulla tillämplighet

även på hår föreliggande beräkningar. Till vad beredningen

härutinnan anfört torde emellertid ytterligare böra fogas, att redan nu

en betydande brist i mobiliseringsbehovet av stampersonal förefinnes.

Alla tidigare verkställda personalutredningar enligt de hittills tillämpade

beräkningsgrunderna hava påvisat förefintligheten av en sådan brist, och

enahanda resultat lämnar den av chefen för marinstaben enligt de omlagda

beräkningsgrunderna verkställda utredningen. Den nu befintliga materielen

kommer visserligen under loppet av de olika nybyggnadsperioderna

för kustflottan att överflyttas från denna sjöstyrka till lokalstyrkorna, och

såsom ovan antytts hava utöver de av chefen för marinstaben föreslagna

personalbesparingarna ytterligare reduktioner i det för dessa styrkor

beräknade bemanningsbehovet nu vidtagits. De sålunda åstadkomna

besparingarna inträda emellertid först så småningom, allteftersom kustflottans

nuvarande fartyg överföras till lokalstyrkorna, och de kunna under

alla omständigheter ej bliva av den omfattning, att de förmå täcka eller

i betydligare grad minska den nu befintliga personalbristen. Utöver den

personalökning, som kan bliva erforderlig för nytillkommande materiel,

fordras sålunda en omedelbar ökning jämväl för täckande av den nu förefintliga

bristen, och torde i detta förhållande anledningen böra sökas till

att särskilt under första perioden en betydande personalökning visar

sig erforderlig.

Andra försvarsberedningen har i sina personalberäkningar för år

1924, såsom ovan anförts, vidtagit en del reduktioner i det personalbehov,

som i chefens för marinstaben ovannämnda utredningar angivits såsom

förefintligt för vissa av lokalstyrkornas fartyg samt för staber, stationer

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

och varv. Av beredningens handlingar framgår, att dess personalberäkningar

endast äro att betrakta som överslagsberäkningar, och att reduktionerna

icke torde hänföra sig till vissa bestämda befattningar ombord

eller i land. De nu på mitt föranstaltande gjorda reduktionerna i personalbehovet,

vilka i stort sett uppgå till samma omfattning som de av beredningen

beräknade, stödja sig på noggranna detalj beräkningar och torde

därför utgöra en pålitlig grund för uppskattandet av det framtida personalbehovet.

Det är vidare att märka, att i den av beredningen angivna

bristen för år 1924 icke upptagits den för flygflottan avsedda personalen,

vilken, vad stampersonal vidkommer, av beredningen i annat sammanhang

upptagits till 10 officerare och 10 underofficerare eller underofficerskorpraler.

Beredningen har även räknat med en pansarbåtstyp, som drager mindre

stambemanning än den i nu föreliggande flottplan föreslagna typen.

Resultatet av beredningens överslagsberäkningar har sålunda blivit ett

lägre behov av stampersonal år 1924 än det nu beräknade. Vad särskilt

sjömanskåren beträffar har beredningen icke i sitt preliminära betänkande

förutsatt någon ökning av denna kår. Emellertid bär en sådan ökning vid

nu verkställda beräkningar visat sig erforderlig, och torde förklaringen till

denna skiljaktighet till en del möjligen ligga däri, att beredningen ej beräknat

en så stor årlig rekrytkontingent som enligt, chefens för marinstaben

på statistiska uppgifter stödda utredning visat sig erforderlig för

vidmakthållandet, under hittills rådande förhållanden, av sjömanskårens

yrkesutbildade personal.

Beredningen antager, att bemanningsbehovet för flottan även under

senare delen av tjuguårsperioden skulle hålla sig vid ungefär samma siffra,

som den för år 1924 beräknade. Några närmare beräkningar häröver

synas emellertid ej hava hunnit utföras, innan beredningens arbete upphörde.

Beträffande personalbehovet inom de olika kårerna anhåller jag att

i underdånighet få anföra följande, varvid uttalandena rörande personalbehovet

efter år 1924 hänföra sig till de behov, som beräknats för oförminskade

lokalstyrkor.

Officerskåren.

Det beräknade officersbehovet för de olika åren är sammanfört i

följande tabell, i vilken för jämförelse även införts 1914 års stat.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

1914

års

1919

1924

1934

med för- minskade

1934

med oförmin- skade lokal- styrkor

stat

Behov

Ökning

från

1914

Behov

Ökning

från

1914

lokal-

styrkor

Behov

Ökning

från

1914

Flaggman.........

4

5

+ 1

5

+ 1

5

+ 1

Kommendörer .......

8

9

+ 1

10

+ 2

10

+ 2

Kommendörkaptener av l.a gr.

17

23

+ 6,

24

+ 7

P

24

+ 7

D:o > 2: a gr.

18

23

+ 5

23

+ 5

3

24

+ 6

Kaptener av l:a kl......

65

83

+ 18

83

+ 18

O

P-

83

+ 18

D:o » 2:a kl......

31

42

+ 11

42

+ 11

h-4

42

+ 11

Löjtnanter.........

101

119

+ 18

125

+ 24

er»

132

+ 31

Underlöjtnanter.......

50

60

+ 10

63

+ 13

4^

66

+ 16

Summa

294

364

+ 70

375

+ 81

386

+ 92

Av tabellen framgår, att en ökning av 70 officerare är erforderlig

under första perioden. Under andra perioden erfordras en ökning av ytterligare

11 officerare och under tredje och fjärde 5-årsperioderna sammanlagt

ytterligare 11 officerare. En så stor ökning av kåren som med 70 nya

officersbeställningar under de närmaste fem åren torde emellertid av rent

praktiska skäl ej kunna genomföras, enär det då bleve nödvändigt att öka

ett par årsklasser sjökadetter i en grad, som sedermera skulle komma att

inverka förryckande på befordringsutsikterna för de olika årsklasserna av

officerare. Det synes därför vara lämpligt att fördela ökningen av officerskåren

mera jämnt under hela den ifrågavarande tidsperioden, varvid likväl

hänsyn bör tagas till att den mest trängande officersbristen bör avhjälpas

under den första 5-årsperioden.

Av denna anledning har tagits under övervägande, huruvida sjökadetterna

i sjökrigsskolans äldsta årsklass icke böra beräknas såsom eu

tillgång, vilken vid mobilisering kan ersätta ett antal stamofficerare. Härvid

bör emellertid beaktas, att dessa sjökadetter ej kunna anses vara fullt

utbildade till officerare förrän omedelbart före officersutnämningen. Under

större delen av sista utbildningsåret kunna de därför icke anses besitta

sådan kompetens, att de kunna ersätta stamofficerare på de viktigare av

de befattningar, som dessa äro avsedda att vid mobilisering bestrida, och

det torde ej heller vara tillrådligt att i personalberäkningarna förutsätta,

att subalterngradernas ersättningspersonal skall i allt för stor utsträckning

erhållas från denna personalkategori, enär ersättningspersonalen jämväl

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

skall kunna lämna ersättning för officerare med vida högre kompetens

än en nyutnämnd officer kan besitta, såsom exempelvis torped- och undervattensbåtchefer.

Kadetterna i sjökrigsskolans högsta klass, vilka enligt

gällande bestämmelser äro avsedda att vid mobilisering konstitueras till

underlöjtnanter i stammen, hava också hittills varit avsedda att finna sin

huvudsakliga användning vid utbildande av ersättningspersonalen på stationerna

samt för att möta sådana oförutsedda behov, som vid mobilisering

alltid korpma att uppstå.

Då det emellertid, såsom förut påpekats, ej låter sig göra att utan

utomordentliga åtgärder uppbringa officerskåren till erforderlig styrka

under den närmaste femårsperioden, och då en mera jämn ökning av kåren

synes önskvärd, har det varit nödvändigt att under de båda första

perioderna beräkna ett antal konstituerade sjökadett^’ för fyllandet av

en del officersbeställningar vid mobilisering. Härigenom har behovet av

stam officerare kunnat nedbringas till 347 år 1919 och 365 år 1924, och

skulle sålunda officerskårens ökning under första perioden omfatta 53 nya

beställningar, under andra perioden ytterligare 18 och under tredje och fjärde

perioderna ytterligare sammanlagt 21. Den sålunda förutsatta ökningen

under första perioden torde enligt verkställd beräkning utan svårighet kunna

tillgodoses genom sjökadettkårens rekrytering med 20 å 25 kadetter pr år.

Med tillämpning av dessa reduktioner erhåller den ovan anförda

tabellen följande utseende för de olika åren:

1914

års

1919

1924

1934

med för- minskade

1934

med oförmin- skade lokal- styrkor

stat

Stat

Ökning

från

1914

Stat

Ökning

från

1914

lokal-

styrkor

Stat

Ökning

från

1914

Flaggman.........

4

5

+ 1

5

+ 1

5

•

+ 1

Kommendörer........

8

9

+ 1

10

+ 2

10

+ 2

Kommendörkaptener av l:a gr.

17

23

+ 6

24

+ 7

24

+ 7

D:o > 2:a gr.

18

23

+ 5

23

+ 5

24

+ 6

Kaptener av l:a kl......

65

83

+ 18

83

+ 18

p

83

+ 18

D:o > 2:a kl......

31

42

+ 11

42

+ 11

3

42

+ 11

Löjtnanter.........

101

107

+ 6

119

+ 18

p.

132

+ 31

Underlöjtnanter.......

50

55

+ 5

59

+ 9

66

+ 16

Summa

294

347

+ 53

365

+ 71

386

+ 92

Till stamofficerare konstitne-

rade sjökadetter.....

—

17

—

10

—

—

Summa

—

364

—

375

—

—

— |

v /

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Underofficerskåren.

Det beräknade behovet av underofficerare för de olika åren är sammanfört

i följande tabell, i vilken för jämförelse även införts 1914 års stat.

Flaggunderofficcrare.....

Underofficerare av 2: a gr. . .

Summa

1914

års

stat

1919

1924

1934

med för- minskade

1934

med oförmin- skade lokal- styrkor

Stat

Ökning

från

1914

Stat

Ökning

från

1914

lokal-

styrkor

Stat

Ökning

från

1914

222

444

240

490

+ 18

+ 46

248

507

+ 26

+ 63

''

£

t—‘

zo so

CD

P-

266

543

+ 44

+ 99

666

730

+ 64

755

+ 89

809

+143

Den största ökningen infaller här, såsom förut påpekats, på den

första perioden, under det att ökningen under vardera av de därpå följande

tre 5-årsperioderna i stort sett blir ungefär lika. Beträffande ökningen inom

underofficerskåren bör i övrigt särskilt framhållas, att den nya pansarbåtstypen

kräver ett avsevärt större antal underofficerare än de nuvarande typerna,

vilket förhållande utgör en ytterligare förklaring utöver de förut angivna

till den stora ökningen av personalbehovet inom underofficerskåren.

Beträffande fördelningen av lönerna mellan flaggunderofficerare och

underofficerare av 2:a graden har en mindre ändring i hittills tillämpad

proportion vidtagits. Enligt 1906 års riksdagsbeslut har i staten för

flottans underofficerskår varit intagen en bestämmelse, att underofficers av

2:a graden löneförmåner må utgå till högst 10 kockar eller hovmästare

inom sjömanskåren, och dessa löner hava i personalberäkningarna lagts till

det beräknade behovet av underofficerare. Antalet löner inom underofficerskåren

har hittills varit fördelat med till flaggunderofficerare och 2h

till underofficerare av 2:a graden, men då det synes oegentligt att de 10

för personal inom sjömanskåren avsedda lönerna skola ingå i denna allmänna

fördelning, har i ovanstående tabell antalet löner för underofficerare

av 2:a graden beräknats lika med dubbla antalet löner för flaggunderofficerare,

ökat med 10.

Sjömanskåren.

Det beräknade behovet av manskap inom sjömanskåren för de olika

åren är sammanfört i följande tabell, i vilken för jämförelse även införts

1914 års stat.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kuugl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

155

1914

års

stat

1919

1924

1934

med för- minskade

1934

med oförmin- skade lokal- styrkor

Stat

Ökning

från

1914

Stat

Ökning

från

1914

lokal-

styrkor

Stat

Ökning

från

1914

l:a lönegraden

666

731

+ 65

755

+ 89

E

i?

809

+ 143

2:a » .......

1,436

1,593

+ 157

1,629

+ 193

3

1,700

+ 264

3:c > .......

1,036

1,049

+ 13

1,094

+ 58

o

p-

1,157

+ 121

4:c > .......

862

1,027

+ 165

1,072

+ 210

H*

CD

1,134

+ 272

Summa

4,000

4,400

+ 400

4,550

+ 550

4,800

+ 800

Även här infaller, såsom förut påpekats, den största ökningen under

den första perioden, medan ökningen under vardera av de tre följande

5-årsperioderna håller sig ungefär lika, växlande mellan 125 och 150 man.

Antalet löner i 2:a lönegraden är lika med det beräknade mobiliseringsbehovet

av korpraler och l:a kl. sjömän. Proportionen emellan antalet löner i 3:e

och 4:e lönegraderna är densamma, som av chefen för marinstaben beräknats

för år 1916.

Jag har förut anfört, att andra försvarsberedningen vid beräkningen

av sjömanskåren» erforderliga styrka icke synes hava tagit tillräcklig hänsyn

till den betydande årliga rekrytkontingent, som erfordras för vidmakthållandet

av sjömanskårens numerär. I chefens för marinstaben ovannämnda

utredningar tinnes en på statistiska grunder verkställd beräkning

över det antal med kontrakt antagna rekryter, som under hittills rådande

förhållanden visat sig erforderligt för att fylla behovet av yrkesutbildat

manskap inom däcks- och maskinavdelningarna. Med en beräknad sjömanskår

av 4,317 man år 1915 och 4,638 man år 1916 har rekrytbehovet

beräknats till 567 man under förstnämnda och 631 man under sistnämnda

år, utgörande c:a 18 / av antalet underofficerskorpraler samt yrkesutbildade

korpraler och meniga inom de båda angivna avdelningarna. Försvarsberedningen

åter synes hava räknat med en årlig rekrytkontingent av endast

c:a 200 man, vilket antal endast utgör knappa 6 % av antalet yrkesutbildade,

sålunda blott omkring Vs av den rekrytkontingent, som chefen

för marinstaben ansett nödigt beräkna.

Då befordringsförhållandena genom den ifrågasatta ökningen av

underofficerskåren torde komma att ställa sig väsentligt gynnsammare, än

vad nu är fallet, och då förlängningen under vissa förutsättningar av tjänstgöringstiden

för ett antal yrkesutbildade, å sjömanshus inskrivna värnpliktiga,

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Mcij:ts nåd. proposition nr 60.

varom jag framdeles kommer att vidare yttra mig, karl förväntas medföra

en förbättring i tjänstgöringsförhållandena för det yrkesutbildade manskapet,

torde det vara berättigat att antaga, att den under de närmaste

åren erforderliga rekrytkontingenten skall något nedgå. Jag anser det

dock ej tillrådligt att beräkna en lägre rekryteringskontingent än 15 % av

antalet yrkesutbildat manskap, och hava därför rekrytkontingenterna för

de olika åren upptagits till omkring 560, 610 och 660 man, vilka siffror

sedan jämkats för erhållande av slutsummor på närmaste tiotal.

Mariningenjörkåren.

Marinförvaltningen har i skrivelse den 30 oktober 1913 med förslag

till beräknande av utgifterna å vissa femte huvudtitelns anslag för år 1915,

på skäl som närmare anföras i statsverkspropositionen den 14 sistlidne

januari, hemställt om en ökning av mariningenjörkåren med 2 verkstadsingenjörer,

1 elektroingenjör och 1 artilleriingenjör, vilka avsågos för tjänstgöring:

artilleriingenjören i marinförvaltningen, 1 verkstadsingenjör å

Karlskrona varv samt 1 verkstadsingenjör och elektroingenjören å Stockholms

varv. Utöver denna personalökning, vilken jag anser vara väl

motiverad och på den grund erforderlig, hava de nu verkställda beräkningarna

för åren 1919 och 1924 givit vid handen behovet av en ökning

av ytterligare 3 mariningenjörer och 1 rnariningenjörsstipendiat vid den

egentliga mariningenjörsdetaljen eller samma behov, som upptagits i

marinförvaltningens nyssnämnda skrivelse. För år 1934 har, därest lokalstyrkorna

förbliva oförminskade, beräknats ett ytterligare behov av 2 mariningenjörer.

Marinintendenturkåren.

De enligt hittills tillämpade grunder nu verkställda personalberäkningarna

hava ej påvisat behovet av någon ökning av marinintendenturkåren

för år 1919; däremot har en mindre ökning visat sig erforderlig

för åren 1924 och 1934. Jag har dock ej ansett det lämpligt att vid

kostnadsberäkningarna taga hänsyn till detta ökade behov, då frågan om

marinens redovisningsväsende och särskilt rörande möjligheten att därvid

använda mindre kvalificerade och billigare arbetskrafter för närvarande

är under utredning.

Övriga kårer och stater.

Personalberäkningarna hava icke påvisat något behov av personalökning

inom andra kårer och stater än de förut nämnda.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

157

KAP. X.

Reservpersonalen.

organisa
tion.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser utgöres flottans reserv- Reservpersonal

av: ZZT<lS!

a) pensionerad personal, som enligt grunderna för pensionering av

flottans befäl och underbefäl med vederlikar är tjänstskyldig;

b) reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter i flottan;

c) officerare och underofficerare samt personal av mariningenjör- och

marinintendenturkårerna, vilka antingen före uppnådd ålder, som berättigar

till fyllnadspension, erhållit avsked med tillstånd att i reserven kvarstå,

eller ock blivit utnämnda i flottans reserv;

d) marinläkare, förordnade i flottans reserv; samt

e) lots- och fyrinrättningarnas personal.

Till reserven räknas jämväl:

f) reservofficersaspiranter, och

g) personal, som vid mobilisering blivit konstituerad eller anställd

i flottans reserv.

Reservpersonalen är tjänstskyldig vid krig eller större rustningar.

För den pensionerade personalen upphör tjänstskyldigheten vid flottan

vid fyllda 70 år för flaggman, kommendör, marinöverdirektör och tjänsteman

vid inarinintendenturkåren, för övriga vid 65 års ålder.

Till reservunderlöjtnanter i flottan utnämnas yngre sjökaptener efter

genomgången ettårig utbildning såsom reservofficersaspiranter. Sådan reservofficer

är tjänstskyldig till det år han fyller 40 år och skall under sjätte

året efter utnämningen till reservofficer genomgå en repetitionsövning av

högst 6 månaders längd. jTill reservlöjtnant utnämnes reservunderlöjtnant,

som fullgjort repetitionsövning och varit reservofficer i 8 år.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Majits nåd. proposition nr SO.

Personal, som erhållit avsked före uppnådd pensionsålder med tillstånd

att i reserven kvarstå eller utnämnts i flottans reserv, är tjänstskyldig:
officerare

och underofficerare till fyllda 55 år,

mariningenjörer......» » 60 år,

marinintendenter.....» » 65 år.

Till mariningenjör i reserven utnämnes den, som efter slutad utbildning

till mariningenjör och därefter följande tvåårig tjänstgöring icke

vinner anställning vid stammen. Sådan mariningenjör är tjänstskyldig

till fyllda 40 år.

Till marinunderintendenter i flottans reserv utnämnas ynglingar, som

genomgått särskild utbildning såsom reservmarinintendentsaspiranter.

Marinunderintendent i flottans reserv är skyldig att under fjärde året efter

inträdet i reserven genomgå eu 6 månaders repetitionsövning och kan därefter

befordras till marinintendent av 2:a gr. Tjänstskyldigheten upphör

vid fyllda 40 år.

Marinläkare av 2:a gr. och marinläkarestipendiat kunna efter slutad

anställning i stammen förordnas i marinläkarkårens reserv. För marinläkare

i reserven upphör tjänstskyldigheten under det 55:e levnadsåret.

Marinens rullor för år 1914 upptaga följande antal officerare och

underofficerare i flottans reserv.

a) Pensionerad personal:

Officerare............... 14.

Underofficerare.......... 112.

b) Reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter:

Tjänstskyldiga vid flottan........163.

» » kustartilleriet..... 57.

c) Personal, som före uppnådd pensionsålder erhållit

avsked med tillstånd att i reserven

kvarstå eller utnämnts i flottans reserv:

Officerare............... 58.

Underofficerare............. 18.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

159

Upprättandet av reservstater och ändring av pensioneringsgrunder vid

marinen.

Under förra hälften av år 1908 hade särskilda kommitterade för

armén och särskilda för marinen avgivit betänkanden, dels rörande införande

av fast avlönat reservbefäl vid armén, dels om förtidspensionering

av officerare och underofficerare vid marinen. Då dessa betänkanden befunnos

i vissa avseenden skiljaktiga från varandra, uppdrog Eders Kungl.

Maj:t, den 20 november 1908 åt en kommitté att söka åstadkomma sammanjämkning

av desamma och avgiva förslag till bestämmelser i ärendet.

Den 3 mars 1909 avgåvo dessa kommitterade »Betänkande och förslag

angående upprättandet av reservstater vid armén och marinen».

Vad marinen beträffar innefattade detta förslag dels bestämmelser

angående bildandet av en särskild reservstat, dels föreskrifter om avgång

på grund av otjänstbarhet, dels slutligen ändringar i pensioneringsgrunderna

för marinen.

Enär marinens civilmilitära kårer jämförelsevis nyligen omorganiserats,

varvid jämväl föreskrifter meddelats om upprättandet av reserver,

ansågo kommitterade, att resultatet av omorganisationen borde avvaktas

innan nya förslag framlades. Med anledning härav gällde kommitterades

förslag till reservstat endast officers- och underofficerskårerna.

För denna reservstats bildande föreslogs viss tjänste- eller levnadsålder

för övergången från stammen till reservstaten (minst 15 tjänsteår och

35—50 levnadsår, beroende av tjänstegraden), viss tjänstgöringsskyldighet

i fredstid (högst 42 dagar vartannat år intill fyllda 40 år, därefter vart

tredje år) samt viss lön (utgående för varje grad med ett av levnadsåldern

vid överflyttningen beroende belopp; denna lön, som förblev oförändrad

jämväl vid befordran, skulle vid avgång från reservstaten utgå

såsom pension).

I fråga om det vid mobilisering för marinen erforderliga antalet

officerare och underofficerare beräknade kommitterade detsamma till 8

regementsofficerare, omkring 50 kaptener och omkring 50 underofficerare.

Av dessa borde 25 procent av officerarna och 80 procent av underofficerarna

avses för kustartilleriet. Med hänsyn till stampersonalens ringa

numerär ansågs dock att endast 8 regementsofficerare, 28 kaptener och

subalternofficerare samt 24 underofficerare skulle kunna överföras under

loppet av 12 år.

Kostnaderna beräknades under l:a året uppgå till 8 000 kronor

Kommitterades

betänkande

och f örslag

den */»

1909 angående

upprättandet

av

reservstater

vid armén

och marinen.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

och skulle därefter komma att ökas med samma belopp per år för att

efter 12:e året med genomförd reservstat uppgå till 97,000 kronor.

Föreskrifterna om avgång på grund av otjänstbarhet avsågo att kunna

från aktiv stat avlägsna dem, som där upptoge platser utan att vara tjänstbara

och utan att enligt nuvarande bestämmelser kunna därifrån skiljas.

Sålunda yrkade de kommitterade, att var och en, som är otjänstbar och

anses obotlig, skulle vara skyldig att inom viss tid avgå med pension.

Ändringarna i pensioneringsgrunderna för marinen åsyftade att sänka

den till pension jämte fyllnadspension berättigande levnadsåldern för kaptener,

subalternofficerare och underofficerare av 2. gr. från 55 år till den

i armén för motsvarande grader stadgade av 50 år.

över 19G9 över det av 1909 års kommitterade utarbetade förslaget om reserv
terades^för-stater

hava yttranden avgivits av följande marinens myndigheter: marinslag

avgivna förvaltningen i utlåtanden den 28 sept. 1909, chefen för marinstaben i P. M.

yttranden. ^en jg sept. 1909, direktionen för flottans pensionskassa i betänkande den

22 sept. 1909 och fullmäktige i flottans pensionskassa i sin berättelse den

3 nov. 1909. Dessa yttranden gälla huvudsakligen förslaget om reservstat

vid marinen, mot vilket förslag inga väsentliga erinringar framställas.

1907 års 1907 års försvarskommitté anförde i betänkande den 5 dec. 1910,

iommitté. att upprättandet av en tjänsteduglig reservstat vid marinen borde medgiva

någon begränsning av den erforderliga ökningen av antalet officerare

och underofficerare å aktiv stat, varigenom kostnaderna för personalen

skulle kunna i någon mån nedbringas. Därjämte ansågs bildandet av en

reservstat möjliggöra en föryngring av officers- och underofficerskårerna å

aktiv stat.

Kommittén ansåg även att frågan om avlägsnande från aktiv stat av

otjänstbara officerare och underofficerare inom den närmaste tiden borde

bringas till avgörande. Däremot kunde kommittén icke gilla de föreslagna

ändringarna i pensioneringsgrunder för marinen.

Mot kommitténs uttalanden i reservstatsfrågan reserverade sig viceamiral

Sidner, enär han ansåg kostnaden för stor i förhållande till vad

som ernåddes.

1910 års mi- I betänkande och förslag angående ordnande av det militära pen
tionskom-

sionsväsendet av den 31 maj 1912 framlades i samband med förslag till

mittés betän- gemensam militär pensionslag för armén och marinen yrkanden om ändring

1 marinens pensioneringsgrunder i överensstämmelse med vad 1909 års

kommitterade föreslagit.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Ma.j:ts nåd. proposition nr 60.

Fullmäktige i flottans pensionskassa hemställde i fråga om nyss- Fullmäknämnda

pensionslag i sin berättelse den 14 mars 1913 tans pen
att

frågan om pensionsreglering för tjänsteinnehavare vid marinen

måtte göras till föremål för fullständig utredning, innan pensionslagen den''*/»''

toges under slutlig omprövning, och 1913-

att frågan om förtidspensionering och upprättande av reservstater

för marinen måtte i samband med frågan om pensionsreglering för marinens

personal föras till en slutlig, snar lösning.

Andra försvarsberedningen har i sitt pi’eliminära betänkande angående

sjöförsvaret bl. a. hemställt, att beredningarna redan då måtte ningen^ututtala

sig för att en reservstatsorganisation för flottan och kustartilleriet i talande.

huvudsaklig överensstämmelse med de av 1909 års kommitterade föreslagna

grunder med det snaraste påbörjas; och blev denna hemställan godkänd

vid plenarsammanträde med försvarsberedningarna.

Såsom av de verkställda utredningarna angående personalbehovet Departeframgår,

har för nedbringande av stam personalens numerär en omläggning chefesns

blivit gjord mellan å ena sidan antalet stampersonal och å den andra an- yttrande.

talet reservpersonal och värnpliktiga. Härigenom har reservpersonalens

betydelse för flottans bemanning i avsevärd grad stegrats. Särskilt är

detta förhållandet med officerare och underofficerare i reserven. Åtgärder

synas mig därför böra vidtagas för att denna reservpersonal skall bliva i

stånd att motsvara de fordringar, som vid mobilisering komma att ställas

på densamma.

Såväl andra försvarsberedningen som de myndigheter, vilka granskat

det av 1909 års kommitterade framlagda förslaget till upprättande av

reservstat vid marinen, hava uttalat sig för ett antagande av detsamma.

Vid den ytterligare utredning och granskning, som 1909 års kommittéförslag

i reservstatsfrågan nu undergått inom lånt- och sjöförsvarsdepartementen,

hava emellertid framställts en del erinringar mot nämnda

förslag, vilka föranlett vidtagandet av ändringar i grunderna för reservstaternas

upprättande. Det med ledning av dessa grunder utarbetade förslaget

till reservstater vid marinen avviker i vissa delar så avsevärt från

1909 års förslag, att jag icke anser mig böra underställa Kungl. Maj:t

det nu omarbetade förslaget förr än myndigheterna yttrat sig över detsamma.

Sedan dessa yttranden inkommit, torde fullständigt förslag i

ärendet komma att uuderställas Kungl. Maj:ts prövning för att därefter

framläggas för riksdagen.

Redan nu tror jag mig dock kunna säga, att det med hänsyn till

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr■ 60.

rådande brist på stampersonal icke låter sig göra att före år 1916 påbörja

upprättandet av reservstat vid flottan.

Av skäl, som 1909 års kommitterade framhållit, och i betraktande

av svårigheten att i förväg bedöma huru bildandet av reservstater kommer

att ställa sig, är i det nu uppgjorda förslaget, liksom i 1909 års förslag,

det första upprättandet av en reservstat vid flottan begränsat till en femårsperiod

med en beräknad kostnad av omkring 30,000 kronor vid periodens

slut. Fullt genomförd beräknas flottans reservstat erfordra ett

årsanslag av omkring 1)0,000 kronor.

Merotnnämnda 1909 års kommitterade hava jämväl föreslagit andra

åtgärder än bildandet av reservstater för ökandet av reservpersonalen och

tillgodoseendet av önskemålet att kunna åstadkomma föryngring av officers-

och uriderofficerskårerna, nämligen genom att sänka pensionsåldern

för vissa grader, borttaga de s. k. respitären och föreskriva obligatorisk

avgång på grund av otjänstbarhet.

Ehuru jag finner nämnda åtgärder mycket beaktansvärda, anser jag

dock att de böra komma till utförande först i samband med den av kommitterade

den 31 maj 1912 föreslagna militära pensionslagen och därav

betingad pensionsreglering; särskilt torde härvid böra iakttagas nödvändigheten

att sänka pensionsåldern för underofficerare, på det att behovet av

reservunderbefäl må nöjaktigt kunna tillgodoses.

Reservlöjtnanter ocli reservunderlöjtnanter.

niarinstaben Chefen för marinstaben har i sin förut omförmälda skrivelse den 25

skrivelse den sept. 1913 beträffande flottans krigsberedskap och övningar bl. a. anfört,

j6/9 1913 att i de inom marinstaben då reviderade besättningslistorna hade av kostförandrin-

nadsskäl reservofficerare upptagits i vissa sådana befattningar å stridsfar9befätet8eut~

ty£en’ som hittills avsetts att bestridas av stamofficerare. En dylik åtgärd

badning, kunde emellertid tillrådas endast under förutsättning, att utbildningen till

och av reservofficer gjordes avsevärt mera effektiv än vad den för närvarande

är. Sedan länge hade erfarenheten givit vid handen, att den nuvarande

reservofficersutbildningen är behäftad med avsevärda brister, vilka

med hänsyn till reservofficersinstitutionens ökade betydelse med det snaraste

borde avhjälpas.

Med anledning härav och på grund av nådigt brev den 3 febr. 1911

har chefen för marinstaben efter samråd med inspektören av flottans övningar

till sjöss och chefen för kustartilleriet i skrivelse av samma 25

sept. avgivit ett på nu gällande vapenövningstid för de värnpliktiga

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

grundat förslag till sådana ändringar i reservbefälets organisation, som betingas

av en förbättrad utbildning.

Härvid framhåller marinstabschefen beträffande reservofficersaspiranternas

antagning och utbildning dels nödvändigheten av att uti nådiga

kungörelsen angående antagning, utbildning och pensionering av reservbefäl

för flottan såsom fordringar för att kunna bliva antagen till aspirant

jämväl införa att i allmän tjänst vid flottan såsom matros hava fullgjort

värnpliktig åliggande tjänstgöring i fredstid och att därunder hava genomgått

föreskriven underbefälsutbildning samt erhållit minst betyget godkänd

i tjänstbarhet, dels att aspiranternas såväl teoretiska som praktiska utbildning

i största möjliga mån borde försiggå ombord, varjämte i fråga om

undervisningens omfång noga borde tillses, att endast sådant, som är oundgängligen

nödvändigt för reservofficerens tjänst, läres.

För att flottan genom en sådan förbättrad utbildning av reservofficersaspiranterna

skall kunna tillföras reservoffieerare fullt användbara å de

poster, för vilka de vid mobilisering avses, ansåg chefen för marinstaben

det även nödvändigt, att en omläggning av reservofficerarnas tjänstgöring

komme till stånd.

Enligt den nuvarande organisationen permitterades den nyblivne reservofficeren

omedelbart efter slutad aspirantut.bildning för att därefter först

under loppet av 6:e året fullgöra en repetitionsövning av 6 månaders varaktighet.

En följd härav vore, dels att reservofficeren icke under någon

del av den tid, han är anställd såsom reservofficer, är fullt kompetent att

fullgöra honom tillkommande tjänstgöring å stridsfartyg, dels att han vid

den ålder av omkring 30 år, då han är skyldig undergå repetitionsövning,

vanligen erhållit sådan anställning vid handelsflottan, att fullgörandet av

repetitionsövning vållar honom stora olägenheter.

Stabschefen påvisade ävenledes, att om reservofficerare skola avses

att vid mobilisering fylla vissa poster ombord å flottans stridsfartyg, måste

med hänsyn till de krav, som numera ställas på flottans krigsberedskap,

reservofficerare under hela året finnas i tjänstgöring till ett antal, motsvarande

behovet för de fartyg, som enligt krigsberedskapsplanen under

fredstid skola hava fulltaliga mobiliseringsbesättningar.

Detta behov skulle till större delen kunna tillgodoses och nyssnämnda

olägenheter med nuvarande repetitionsövning undvikas, om den nyutnämnde

reservofficeren ålades att i stället för repetitionsövning fullgöra ett

års tjänstgöring såsom reservofficer omedelbart etter aspiranttjänstgöringen.

Härigenom skulle icke allenast vinnas, att under fredstid mobiliseringsbemannade

fartyg erhölle fullt kompetenta reservofficerare, utan även att för

stridsfartyg, vilka bemannas först vid mobilisering, behovet av reservoffi
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

cerare skulle kunna uttagas bland dem, som nyligen varit i tjänstgöring

såsom sådana. Äldre reservofficerare skulle användas såsom befäl å förhyrda,

bevärade och obevärade handelsfartyg.

Vidare omnämnde marinstabschefen, att från reservsofficershåll uttalats

önskan, att reservofficer i flottan, såsom vid armén är fallet, måtte

kunna befordras till kaptens grad, samt föreslog att vid omläggning av

reservofficersutbildningen hänsyn härtill borde tagas och att såsom villkor

för dylik befordran borde uppställas dels viss tjänstetid såsom reservofficer,

dels fullgörandet under loppet av 6:e—10:e året efter utnämningen

av eu repetitionsövning om 6 månaders varaktighet.

På grund av att medelåldern vid avläggande av sjökaptensexamen numera

vore något över 25 år ansåg stabschefen att åldern, inom vilken

anställning såsom reservofficersaspirant må erhållas, borde höjas med ett

år ävensom, för att göra det möjligt för alla att vinna kaptens befordran,

att reservofficerarnas tjänstgöringsskyldighet borde utsträckas till utgången

av det år, varunder 45 års ålder uppnås.

Beträffande avlöningen framhöll marinstabschefen, att beklädnadspenningarna

för reservofficer vid flottan borde höjas till samma belopp

som för reservofficer vid armén eller 500 kr., varav 300 kr. borde utbetalas

vid inträdet i tjänstgöring såsom reservofficersaspirant och 200 kronor vid

utnämningen till reservofficer.

Slutligen ansåg chefen för marinstaben, att åtgärder borde vidtagas

för att göra aspiranttjänsten mera lockande, för vilket ändamål rederibolag,

som erhåller statsunderstöd, rederilån eller andra förmåner, skulle

vara skyldigt att giva företrädesrätt för flottan tillhörande reservofficerare

till vissa befattningar å nämnda företag tillhörande fartyg.

Vad beträffar kustartilleriets reservofficerare ansågo chefen för marinstaben

och chefen för kustartilleriet, att behovet av till artilleritjänst

utbildade reservofficerare lämpligen bör tillgodoses genom att anställa och

till reservofficerare utbilda ynglingar, som avlagt studentexamen eller viss

annan högre examen. Dessa ynglingar skulle vid vardera kustartilleriregementet

givas en speciell, för deras blivande tjänstgöring vid kustpositionernas

artilleribestyckning lämpad utbildning.

För fyllandet av behovet av till mintjänst utbildade 1’eservofficerare

skulle däremot nuvarande bestämmelser i huvudsak gälla.

Chefen för kustartilleriet ifrågasatte dessutom att här ifrågavarande

reservpersonal icke skulle såsom för närvararande är fallet utnämnas till

reservofficerare i flottan utan, i likhet med vad numera äger rum med

motsvarande personal vid armén, till officerare i flottans eller kustartilleriets

reserv.

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kuriffl. Majds nåd. proposition nr 60.

I underdånig skrivelse den 29 april 1913 hava representanter för Jjvemka

svenska underofficersförbundet gjort anhållan om bland annat en under- cersf&rlu.nsökning

i vad mån och i vilken utsträckning underofficer må kunna be- v?iges 4

fordras till högre befattning, exempelvis reservofficer. jsj.?.

Denna skrivelse remitterades i vad densamma rörde marinen dels till

marinens myndigheter, dels till sakkunniga för utredning angående befordran

till och inom underofficerskåren vid flottan.

Chefen för underofficers- och sjömanskårerna i Karlskrona har i för

skrivelse den 23 sept. 1913 gjort ett särskilt uttalande beträffande ers-och

möjligheten av underofficers befordran till reservofficer. Häri framhöll sjömanskånämnda

chef, att frågan om underofficerares befordran till stamoffi- Karlskrona

cerare nyligen varit föremål för en kommittéutredning, varför skäl ej d£$*!fgJ3

ansågs föreligga att nu upptaga denna fråga till förnyad utredning, i

synnerhet som god tillgång på kompetent personal för rekrytering av såväl

officers- som underofficerskårerna förefunnes. Nu gällande grunder

för befordran till officer vore dessutom så demokratiska att en var välfräjdad

ung man, oberoende av börd och samhällsställning, kunde vinna officers

grad vid flottan, om lian genomginge sjökrigsskolan och bestode provet

i slutlig tävlan sjökadettcrna emellan. Att sänka kravet på officersutbildningen

endast för att tillgodose underofficerarnas önskan att kunna

bliva officerare, kunde ej vara förenligt med ett tillgodoseende av statsintressena

så länge stamofficerare kunde i tillräckligt antal erhållas på den

hittills brukliga vägen.

Att däremot från skeppsgossekåren utgångna matroser sattes i tillfälle

att bliva reservofficerare ansåg sig merberörda chef på det kraftigaste

böra tillstyrka, enär såväl reservofficersinstitutionen som skeppsgosse- och

sjömanskårerna härigenom skulle skörda vinst. Antalet sökande till skeppsgossekåren

skulle säkerligen härigenom komma att ökas, då genom utbildningen

vid densamma utan några kostnader en bättre social ställning skulle

kunna uppnås. Gallring av de sökande kunde till följd därav ske strängare,

varigenom kårens rekrytering komme på ett högre plan. Aven efter inträdet

i tjänsten komme strävan att göra sig berättigad att bliva reservofficer

att egga till arbete och iakttagandet av ett gott uppförande, som antagligen

sä skulle höja andan och dugligheten inom såväl skeppsgosse- som

sjömanskårerna, att underofficerskårens rekrytering därav finge gagn.

Realiserandet av detta förslag skulle i huvudsak kunna tillgå sålunda,

att det varje år i kommandoväg bestämdes, att ett visst antal

f. d. skeppsgossar, vilka för 4 år sedan karlskrevos, skulle med bibehållande

av sina löneförmåner under de följande 2 åren permitteras för att

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kunal. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Sakkunnigas

för utredning

angående

befordran

till

och inom

flottans underofficerskår

betänkande

den

20/n 1913.

därunder bliva i tillfälle att vid rikets navigationsskolor samt genom idkandet

av sjöfart skaffa sig sjökaptensbrev och därigenom enligt gällande författningar

bliva kompetenta att antagas till reservofficersaspiranter.

Förslaget skulle sålunda innebära att premiera de bästa och dugligaste

inom sjömanskåren och för dem underlätta och möjliggöra tagandet

av sjökaptensexamen, varigenom marinens manskap med avseende å möjligheten

att bliva reservofficerare likställdes med kofferdiflotta!^.

De av såväl officerare som underofficerare bestående sakkunniga för

. utredning angående befordran till och inom flottans underofficerskår framhöllo

i ett till deras betänkande den ''20 december 1913 fogat enhälligt

yttrande i denna fråga, att, vad underofficers befordran till reservofficer

beträffar, vore det föga sannolikt att flottans underofficerare skulle finna

någon fördel vara förenad med möjligheten att efter genomgången kompletterande

utbildning utnämnas till officerare i reserven. Flottans underofficerare

uppnådde nämligen underofficersgraden vid en i jämförelse med

arméns underoffcerare betydligt hög levnads- och tjänsteålder. På grund

av denna relativt höga ålder samt med hänsyn till att reservofficerarna

under fredstid icke erhölle någon avlöning och dessutom åtnjöte avsevärt

mycket lägre pension än underofficerarna, skulle de, som lämnade sin anställning

såsom underofficerare vid flottan för att ingå såsom reservofficerare,

riskera att förlora sina inkomster och sin pension såsom underofficer

utan att i stället erhålla något annat än den obetydliga reservo fficerspensioncn.

Deras framtida, utkomst bleve sålunda helt beroende av möjligheterna

för erhållandet av civilanställning, och näppeligen torde någon

underofficer vara hågad att avstå från sin i fråga om inkomsterna säkra

ställning för att gå en oviss framtid till mötes. Svårigheter skulle dessutom

uppstå att bereda underofficerare vid alla yrkesavdelningarna lämpliga

befattningar såsom reservofficerare.

Sakkunniga ansågo däremot, att det av chefen för underofficers- och

sjömanskårerna i Karlskrona väckta förslaget att bereda korpraler vid sjöinanskåren

möjlighet att erhålla utbildning till reservofficerare vore värt beaktande

och framlade grundlinjer för en dylik utbildning.

Försvarsbe- Angående dessa delar av marinens reservpersonalfråga hava försvars
redningarna

beredningarna icke gjort något uttalande.

ITlbCl UllU
Med

den utsträckta användning av reservofficerare å stridsfartyg

och kustpositioner, som bemanningsplanerna numera upptaga, finner jag

det oundgängligen nödvändigt, att utbildningen av dessa reservoffice

lande.

Departe
ments
chefens
yttrande.

rare så omlägges, att de

ö„, —*—n''-

högre grad än hittills sättas i stånd att inhämta

Ö O

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

167

de kunskaper och erhålla den övning, som erfordras för skötandet av

tjänsten i nämnda befattningar.

För att kunna fullt utnyttja den i det föreliggande förslaget till

värnpliktslag utsträckta tjänstgöringstiden ävensom för att åstadkomma en

förenkling i organisationen synes mig härvid i första hand böra ordnas

så, att flottans och kustartilleriets reservofticerare såväl under utbildningen

till reservofficer som efter erhållen utnämning äro åtskilda från varandra

samt ingå i respektive flottans och kustartilleriets personalorganisationer

och icke, såsom för närvarande är förhållandet, alla tillhöra flottan, oaktat

en del av dem i händelse av tjänstgöring inkallas till kustartilleriregementena.

Förslag till närmare bestämmelser angående de för kustartilleriet

avsedda reservoffieerarna kommer jag att avgiva i samband med förslaget

till det fasta kustförsvarets ordnande.

I fråga om flottans reservofficerare anser jag, vad rekryteringen av

desamma beträffar, att av skäl, som sakkunniga för utredning angående

flottans underofficerares befordringsfråga förebragt, underofficerares befordran

till reservofficerare ej bör ifrågasättas.

Lämpligare synes mig denna rekrytering kunna genomföras genom

att bland i tjänstgöring varande värnpliktiga sjökaptener och styrmän på

frivillighetens väg uttaga erforderligt antal reservofficersaspiranter för utbildning

till reservofficerare.

Det av chefen för underofficers- och sjömanskårerna i Karlskrona

framlagda förslaget, att bereda möjlighet för ett mindre antal korpraler

att erhålla utbildning till reservofficer, finner jag värt beaktande. Dels

emedan myndigheterna ännu ej yttrat sig över detsamma, dels på grund

av att dess eventuella genomförande är en administrativ åtgärd, som ej

medför några särskilda kostnader, anser jag mig emellertid här ej böra

närmare beröra reservofficerarnas rekrytering på nämnda sätt.

Enligt verkställda beräkningar skulle reservofficersbehovet för flottan

under perioden 1919—1934 uppgå till 160 å 170 officerare. För närvarande

upptaga rullorna 163 sådana officerare, av vilka omkring 100

anses påräkneliga inom 14 dagar efter utgången mobiliseringsorder. För

utbildningen vid flottan hava under åren 1888—1900 årligen antagits 10

reservofficersaspiranter. Efter sistnämnda år har staten upptagit 20 dylika

beställningar, vilka dock icke alltid kunnat besättas.

Statistiken utvisar, att avgången under reservofficersaspirantutbildningen

kan beräknas till 15 % och årliga avgångsprocenten därefter till

1,5 %. Då medelåldern vid utnämningen till reser\ officer varit mellan 24

och 25 år, skulle sålunda reservofficersorganisationen, om årligen 20 reservoffieersaspiranter

antoges och reservofficerarna vore tjänstskyldiga till ut
-

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

gången av det år, då 45 års ålder uppnås, beräknas lämna en rullförd

tillgång av omkring 300 reservofficerare. Då i regel omkring 67 % av

dessa torde kunna påräknas såsom disponibla vid mobilisering, skulle genom

antagning av det nu i stat upptagna antalet av 20 reservofficersaspiranter

årligen, behovet av reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter för flottan

bliva tillgodosett, även om medelåldern vid utnämningen till reservofficer

skulle ökas till mellan 25 och 26 år.

Genom att såsom villkor för antagning till reservofficersaspirant

uppställa helt eller delvis fullgjord värnpliktstjänstgöring eller förutvarande

stamanställning under viss minimitid komma avsevärda förbättringar att ernås

i reservofficersaspiranternas utbildning. Än bättre bliver denna utbildning

genom att, såsom i chefens för marinstaben skrivelse den 25 sept. 1913

angående reservofficersutbildningen föreslagits, reservofficer omedelbart efter

utnämningen till reservunderlöjtnant fullgör ett års tjänstgöring i eu

följd, varför jag anser det synnerligen lämpligt, att denna tjänstgöring

fuilgöres i stället för nu föreskriven repetitionsövning under 6:e året efter

reservofficersutnämningen.

Den föreslagna ändrade utbildningen av reservofficersaspiranter och

reservofficerare är grafiskt framställd i följande tablå, varav framgår huru

reservofficersaspiranter, uttagna bland värnpliktiga sjökaptener och styrmän,

skulle komma att utbildas. Efter att hava fullgjort 3U av tjänstgöringstiden

(375 dagar) avgå de till aspiranter antagna sjökaptenerna från

sin°värnpliktstjänstgöring för att den 1 oktober samma år antagningen ägt

rum påbörja en ett-årig aspirantutbildning, under det att de styrmän, som

förklarat sig ämna efter avlagd sjökaptensexamen söka anställning som reservofficersaspiranter,

hemförlovas till den 1 oktober påföljande år, då

de av dem, vilka avlagt sjökaptensexamen, börja aspirantkursen, under

det att de, som till denna tid ej kunnat avlägga nämnda examen, fullgöra

återstående 1U av dem åliggande värnpliktstjänstgöring på tid, som av

Konungen bestämmes.

För dem, som först efter fullgjord värnpliktstjänstgöring avlägga

såväl styrmans- som sjökaptensexamen och därefter antagas till reservofficersaspiranter,

omfattar aspirantutbildningen likaledes endast en ett-årig

kurs med därpå följande ett-årig tjänstgöring såsom reservofficer.

Den önskan, som från reservofficershåll enligt chefens för marinstaben

uttalande lärer förefinnas, att reservofficer vid flottan måtte, såsom

vid armén är fallet, kunna befordras till kaptens grad, synes mig

böra beaktas. I likhet med chefen för marinstaben anser jag att såsom

vilkor för dylik befordran bör uppställas dels 18 års tjänstetid såsom re
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

169

Tablå utvisande gången av utbildningen för reservofficersaspiranter och reservunderlöjtnanter,

''Sa “U

CJ ö ^ a

Okt.

Nov.

Dec.

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Juli.

Ang.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Juli.

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Juli.

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Juli.

Aug.

Sept.

1) Värnplik

Vpl.

i land.

1-

tiga, som avlagt sjökaptens

Vpl. underbefäl. “>

examen.

R. O. A.

R. O.

R. O.

3) Värnplik

Vpl

i land.

1-■—

tiga, som avlagt styrmans

Vpl. underbefäl,

examen.

rlovade för avläggande av sjö- kaptensexamen.

1 1

R. O. A.

i !

1-1

«) antagning till reservofficcrsaspirant.

servofficer, dels fullgörandet av en 6 månaders repetitionsövning under

loppet av 6:e—10:e året efter utnämningen till reservofficer.

Med hänsyn till dels att medelåldern för avläggande av sjökaptensexamen

sannolikt hädanefter kommer att höjas och dels att viss tids stamanställning

eller fullgjord värn pliktstjänst kan komma att uppställas såsom

villkor för erhållande av anställning såsom reservofficersaspirant, torde det

för att ej försvåra rekryteringen bliva erforderligt att höja åldersgränsen,

inom vilken anställning såsom reservofficersaspirant må erhållas, från nuvarande

26 år till 27 år.

För möjliggörandet av att även sådana reservofficerare, som antagits

till reservofficersaspiranter efter 22 år, må kunna vinna kaptensbefordran,

och då flottan å en del poster med fördel kan använda reservofficerare,

som med ett eller annat år överskridit 40-årsåldern, anser jag i likhet

med chefen för marinstaben att reservofficerarnas tjänstgöringsskyldighet

bör utsträckas till utgången av det år, varunder 45 års ålder uppnås.

För att göra reservofficerstjänsten begärlig, anser jag det lämpligt,

att de förmåner, som för närvarande utgå till reservofficersaspiranter, bibehållas.

Beklädnadsersättning synes mig ock, såsom chefen för marinstaben

föreslagit, böra utgå med 500 kronor, därav 300 kronor böra utgå

vid inträdet i tjänstgöring såsom reservofficersaspirant, sedan styrkt blivit,

att föreskrivna persedlar blivit behörigen anskaffade, och 200 kronor vid

utnämning till reservofficer.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 satnl. 30 käft. (Nr 60.) 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Till underlättande av reservofficersrekryteringen synes mig att såsom

villkor för erhållandet av rederilån, statsunderstöd eller andra förmåner

till rederibolag eller annat enskilt företag inom sjöfartsnäringen

bör uppställas fordran å företrädesrätt för flottan tillhörande reservofficerare

till vissa befälsbefattningar å dess fartyg.

De årliga kostnaderna för flottans reservofficersorganisation efter de

föreslagna förändringarnas genomförande skulle ställa sig enligt följande:

1 res.off.asp., dagavlöning å 3 kr. eller för år . . kr 1,095

beklädnadsersättning för en gång . » 300 = 1,395

19 res. off.aspiranter............ = 26,505

S:a = 27,900

1 res.und.löjtn. under l:a tjänstgöring

lön under 12 mån. ä 60 kr. ...

720

dagavlöning ä 3 kr. under 365 dag.

. . . »

1,095

inkvarteringsbidrag för år ....

300

beklädnadsersättning, för en gång .

...»

200

= 2,315

15 res.und.löjtnanter under d:o.....

- 34,725

1 res.und.löjtn. under repetitionsövning

lön under 6 mån. å 60 kronor . .

. . . kr.

360

dagavlöning å 3 kr. under 6 mån.

. . . »

540

inkvarteringsbidrag under 6 mån.

å 25 »

150

= 1,050

7 res.und.löjtnanter under d:o.............== 7,350

S:a = 45,440

Eller tillsammans kronor = 73,340

Nuvarande anslaget är..............= 37,200

ökning = 36,140

Enär antalet av såväl reservofficersaspiranter som reservofficerare i

tjänstgöring ej kan med säkerhet angivas, bör det för nyssnämnda kostnader

erforderliga anslaget upptagas såsom förslagsanslag.

De ökade kostnaderna föranledas dels genom beklädnadsersättningens

höjande till 500 kr., dels genom införandet av den ettåriga l:a

tjänstgöringen i st. f. 6 månaders repetitionsövning, dels slutligen genom

den 6 månaders repetitionsövning, som bestämts för dem, vilka önska

bliva befordrade till kapten.

Genomförandet av de föreslagna ändringarna kan ej påbörjas förr

än med de reservofficersaspiranter, som börja tjänstgöra den 1 oktober

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

1915, varför det ovan angivna anslaget av 73,340 kronor ej behöver upptagas

förr än i 1916 års stat.

De förändringar i reservofficersorganisationen vid flottan, som ovan

föreslagits, skulle enligt en sammanfattning av det därvid anförda, innebära

följande:

att flottans och kustartilleriets reservofficerare organiseras var för sig

och ingå i resp. vapens personalorganisationer;

att flottans reservofficerare rekryteras genom antagning till reservofficersaspiranter

av sjökaptener, som fullgjort minst 360 dagar av dem

åliggande värnpliktstjänstgöring;

att för flottan årligen på nyssnämnt sätt antagas högst 20 reservofficersaspiranter;
att

åldersgränsen, inom vilken antagning till reservofficersaspirant må

äga rum, höjes till fyllda 27 år;

att reservunderlöjtnant omedelbart efter erhållen utnämning fullgör

ett års tjänstgöring i en följd;

att reservlöjtnant efter 18 års tjänstetid såsom reservofficer och fullgjord

6 månaders repetitionsövning under 6:e—10:e året må kunna utnämnas

till kapten;

att reservofficerarnas tjänstgöringsskyldighet utsträckes till och med

det år, varunder 45 års ålder uppnås; samt

att det belopp, med vilket beklädnad sersättning utgår, höjes till 500

kronor.

Pensionering av f. d. stamofficerare kvarstående i reserven och av i

reserven utnämnda stamutbildade officerare och underofficerare.

Chefen för marinstaben har i underdånig skrivelse den 29 september Chefens för

1913 framhållit, att sjöförsvaret kan hava minst lika stor nytta av oflice-mag^ivelse%

rare, vilka efter avlagd officersexamen utnämnts till underlöjtnanter i den “/» 1913.

flottans reserv, som av dem, vilka direkt utbildats för anställning i reserven,

för så vitt den förstnämnda kategorien i likhet med den senare bereddes

tillfälle att genom tjänstgöring såsom officer underhålla sin förvärvade

utbildning.

Då det icke torde förefalla osannolikt att i reserven utnämnd underlöjtnant

skulle vilja underkasta sig dylik tjänstgöringsskyldighet, om med

sådan skyldighet förenades några motsvarande ekonomiska fördelar samt

möjlighet till befordran, ansåg chefen för marinstaben det vara önskvärt

och billigt att officer, utnämnd i flottans reserv, vilken fullgör repetitions
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Departe
ments
chefens
yttrande.

Kangl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

övning efter samma grunder som för reservofficer är föreskrivet, vid

genomgåendet av repetitionsövning erhölle avlöning i likhet med officer

av stammen med samma tjänstegrad samt vid uppnådda 55 års ålder pension

med 300 kronor om året.

Chefen för marinstaben ansåg även, att officer eller underofficer av

stammen, vilken före uppnådd pensionsålder erhållit avsked från innehavande

tjänst med tillstånd att i reserven kvarstå, borde, därest han kvarstår

till 55 års ålder, erhålla någon pension. Det torde nämligen, säger

chefen för marinstaben, icke kunna förnekas att dylik officer eller underofficer

genom att inträda i reserven bereder vapnet tillgång vid mobilisering av

en förstärkning, som kan vara till ganska stor nytta. Vid avgörandet av

nämnda fråga, vilket chefen för marinstaben ansåg böra ske i samband

med den s. k. förtidspensioneringen, borde jämväl tagas under omprövning,

huruvida sådana officerare för vinnande av befordran upp till kaptens

grad borde åläggas att fullgöra viss tids tjänstgöring under fredstid.

Antalet av de officerare, vilka efter avlagd officersexamen utnämnts

till underlöjtnanter i reserven, var vid 1914 års ingång 21 med utnämningsår

fr. o. m. 1882 t. o. in. 1913. Med tillämpande av de år 1911 utfärdade

nya bestämmelserna för sjöofficersutbildningen torde antalet på

nyssnämnda sätt i reserven utnämnda officerare komma att bliva mycket

ringa, varför någon anledning ej synes mig nu föreligga att upptaga den

av chefen för marinstaben föreslagna frågan om repetitionsövning och pension

för dessa officerare.

Vad beträffar de officerare och underofficerare, som avgå före uppnådd

pensionsålder, har det hittills visat sig, att de i allmänhet övergå till

reserven. Kommer reservstat att bildas, torde antalet av dem, som på sådant

sätt avgå, komma att minskas.

Genom värnpliktslagens bestämmelser finnes dessutom möjlighet, att

för flottan vid mobilisering disponera de officerare och underofficerare, som

kunna vara av värde för tjänsten, och vilka avgå utan att inträda i reserven.

Något behov finner jag därför icke föreligga att genom särskild pension

förmå här ifrågavarande personal att vid avskedstagande före uppnådd

pensionsålder ingå i reserven.

De av chefen för marinstaben i ovannämnda skrivelse den 29 september

1913 gjorda förslagen om pensionering och repetitionsövning för

vissa f. d. stamanställda officerare anser jag mig sålunda icke kunna biträda.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

173

KAP. XI.

De yärnpliktiga.

Vid de årliga inskrivningarna tilldelas flottan enligt 1901 års värnpliktslag:
a)

alla å sjömanshus inskrivna maskinister och eldare samt av övriga

å sjömanshus inskrivna värnpliktiga de, som tolv månader eller därutöver

varit inmönstrade till sjöfart; samt

b) andra värnpliktiga, vilka anses vara för flottan behövliga, till det

antal, som Konungen prövar erforderligt.

På grund av bestämmelserna under b) inskrives årligen till tjänst

vid flottan eller kustartilleriet ett bestämt antal värnpliktiga från arméns

inskrivningsområden. De vid flottan inskrivna äro avsedda dels för tjänst

ombord på flottans fartyg (till sjötjänst inskrivna), och dels för tjänst

huvudsakligen på flottans stationer och varv (till stationstjänst inskrivna).

Dessa sistnämnda utgöras dels av yrkesmän, till största delen avsedda för

stationernas (företrädesvis varvens) verkstäder, och dels av militärarbetare.

Därjämte hava under en del år, för att reglera tillgången å värnpliktiga,

under a) icke upptagna, å sjömanshus inskrivna värnpliktiga tilldelats flottan,

och inskrivas dessa liksom övriga å sjömanshus inskrivna till allmän

tjänst vid flottan.

Tjänstgöringstiden för flottans vapenföra värnpliktiga är 300 dagar

och för de icke vapenföra, efter den år 1912 genomförda ändringen av

värnpliktslagen, 182 dagar. Tjänstgöringen fullgöres som regel i en

följd; endast för ett mindre antal till sjö- eller stationstjänst uttagna

värnpliktiga är tjänstgöringen uppdelad i en första tjänstgöring om 200

dagar och en repetitionsövning om 100 dagar.

Inryckningstiderna hava under de senare åren varit:

för till allmän tjänst inskrivna omkring den 5 november första året; och

för till sjötjänst inskrivna omkring den 20 februari andra året.

Nuvarande

bestämmel
ser.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

För de till stationstjänst inskrivna hava inryckningstiderna varit något

olika under olika år; flertalet har under de sista åren inryckt till tjänstgöring

omkring den 15 oktober och 1 april.

Flottans värnpliktiga indelas i avdelningar och yrkesgrenar efter

enahanda grunder som sjömanskåren, och utbildningen är i huvudsak inriktad

på att bibringa dem sådana kunskaper och färdigheter, att de vid

mobilisering kunna bestrida sådana enklare befattningar ombord, som kräva

ett visst mått av yrkesfärdighet och omdöme. Värnpliktiga, som vid navigationsskola

avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen, eller vid maskinavdelning

annan examen än maskinistexamen av 3:e klass, utbildas till

underbefäl.

Uttagning av värnpliktiga till flottan.

Chefens för Chefen för marinstaben framhåller i sin meromnämnda utredning

Utredning1 den 25 september 1913, att ett nutida stridsfartyg icke genast vid utrustden

n!ti9l3. ningen, utan först sedan dess besättning erhållit tillräcklig samövning, kan

anses vara i stridsdugligt skick. För att flottan skall kunna bereda landet

avsedd trygghet mot neutralitetskränkningar och överrumplande anfall är

det därför nödvändigt att en del av flottans fartyg ständigt hållas i hög

grad av krigsberedskap. Vid bestämmande av det antal värnpliktiga, som

årligen skola inskrivas i flottan, måste därför hänsyn tagas icke blott till

mobiliseringsbehovet, utan även till att det antal värnpliktiga ständigt

hålles i tjänstgöring, som erfordras för genomförandet av en planmässigt ordnad

krigsberedskap.

Fn jämförelse mellan antalet vid mobilisering påräkneliga värnpliktiga

inom de klasser, som enligt gällande mobiliseringsplaner inkallas vid

mobilisering, och det inobiliseringsbehov av värnpliktiga, som beräknats för

under åren 1915 och 1916 befintlig materiel med tillämpning av de nya

beräkningsgrunderna för bemanningsbehovet, hade utvisat, att mobiliseringsbehovet

av värnpliktiga enligt dessa grunder praktiskt taget är lika

med det antal, som beräknas inställa sig vid mobilisering.

Däremot hade de av stabchefen verkställda beräkningarna påvisat,

att behovet av värnpliktiga för upprätthållande av den krigsberedskap,

vari flottan förutsattes vara förlagd enligt de för åren 1915 och 1916

uppgjorda normalövningsplanerna, ej till fullo motsvarades av den årligen

vid flottan vapenövade kontingenten värnpliktiga.

Någon ökning av det antal värnpliktiga, som årligen inskrives i

flottan, bleve därför erforderlig, och hemställde stabschefen på den grund

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

dels om sådan ändring i § 25 mom. 1 a) värnpliktslagen, att jämväl

värnpliktiga, som varit inmönstrade till sjöfart under kortare tid än 12

månader men längre än 3 månader, även om de icke äro eldare, skola

utan särskild hemställan inskrivas i flottan och dels att antalet årligen

till sjötjänst inskrivna värnpliktiga måtte ökas med omkring 425 man.

De nu verkställda personalberäkningarna utvisa, att mobiliseringsbehovet

av värnpliktiga jämväl med hänsyn till den föreslagna flottplanens

omfattning alltjämt torde kunna fyllas genom inskrivning av samma antal

värnpliktiga som hittills.

Genom vissa indragningar och andra åtgärder, som framgå av den vid

detta protokoll fogade hemliga bilagan, har fredsbehovet av värnpliktiga för

upprätthållande av flottans krigsberedskap kunnat något nedbringas under

det av stabschefen beräknade antalet. Behovet motsvaras i de nu gjorda

beräkningarna ungefärligen av det antal värnpliktiga, som enligt hittills

gällande bestämmelser årligen tilldelats flottan. Under förutsättning att

nu gällande värnpliktslag ej vore avsedd att ändras, skulle alltså ej någon

ytterligare uttagning till flottan behöva ifrågasättas, utan årskontingenternas

storlek kunde då, i likhet med vad hittills skett, regleras endast med tillhjälp

av den årskontingent sjömanshusinskrivna värnpliktiga, som f. n. ej

skall ständigt tilldelas flottan.

Då emellertid i det nu framlagda förslaget till ny värnpliktslag förutsatts,

att inträdet i värnpliktsåldern skall äga rum ett år tidigare än nu,

synes det vara nödvändigt att förutsätta, att den till flottan årligen inskrivna,

sjömanshusen tillhörande värnpliktskontingenten i framtiden kommer

att minskas, dels därigenom att flottan går miste om alla dem, som

inskrivas å sjömanshus först under det år, då 20 års ålder uppnås, och dels

därigenom att ett färre antal man än förut vid tiden för inskrivningen

uppnått den för ovillkorlig inskrivning i flottan erforderliga sjötiden.

För att säkerställa den för flottan erforderliga årskontingentens storlek

torde därför särskilda åtgärder böra vidtagas, och det synes mig då

riktigast att härför i första hand taga i anspråk den del av den sjöfarande

befolkningen, som enligt nu gällande värnpliktslag icke under alla

förhållanden skall tilldelas flottan, genom att sänka den för ovillkorlig inskrivning

i flottan för andra än maskinister och eldare nu bestämda sjötiden.

Då någon statistik ej föreligger över det antal å sjömanshus inskrivna

dylika ynglingar, som vid inträdet i 20-årsåldern hava mindre än

12 månaders sjötid, synes det mig nödvändigt att härvid gå tillväga med

en viss försiktighet och sålunda ej ifrågasätta, att hela denna kontingent

Departementschefens

yttrande.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Majtts nåd. proposition nr 60.

ständigt skall tilldelas flottan. I stället har i det nu framlagda förslaget

till värnpliktslag den för ovillkorlig inskrivning vid flottan av nu ifrågavarande

värnpliktiga erforderliga sjötiden bestämts till 6 månader, varjämte

införts en bestämmelse, att övriga å sjömanshus inskrivna värnpliktiga

tilldelas flottan enligt bestämmelser, som Konungen meddelar. Härigenom

bibehålies en möjlighet att, på sätt hittills skett, reglera flottans

årskontingent av värnpliktiga med ledning av det resultat, som framgått

ur inskrivningarna inom sjörullföringsområdena.

Värnpliktsålderns inträde.

Departe- För flottans vidkommande förefinnes ur synpunkten av behovet vid

chefenl8''ytt- mobilisering ingen anledning att sänka tiden för värnpliktsålderns inträde.

rande. Enär det emellertid varken ur inskrivnings- eller rullföringssynpunkt

torde vara lämpligt, att de värnpliktigas fredstjänstgöring vid flottan tager

sin början senare än vid hären, och då det visat sig vara eu allmän önskan

bland de värnpliktiga att få börja sin värnpliktstjänstgöring så tidigt som

möjligt, torde för flottan liksom för hären böra lagstadgas, att värnplikten

skall inträda med det kalenderår, under vilket den värnpliktige fyller

tjugu år.

Utbildningstiden för huvuddelen av de värnpliktiga.

Chefens för I utlåtande den 31 oktober 1900 framhöll dåvarande chefen för

^utlåtande flottans stab vid redogörelsen för de synpunkter, som ansågos tala för en

den 31/io 1900. utsträckning av övningstiden för flottans värnpliktiga till ett år, bland

annat:

att en av de viktigaste åtgärderna för åstadkommande av en hastig

mobilisering av flottan vore, att övningstiden under fredstid för de värnpliktiga

utsträcktes, så att beväring funnes i tjänstgöring hela året, samt

att en utsträckning av övningstiden komme att främja utbildningen

även av stampersonalen och medgiva förverkligandet av det ur såväl utbildnings-

som krigsberedskapssynpunkt viktiga önskemålet att hava en del

fartyg rustade året om.

Därjämte anfördes, att någon minskning av den i nådiga propositionen

till 1900 års riksdag såsom behövlig vid ingången av år 1902 upptagna

stampersonalen icke kunde ifrågasättas, med mindre övningstiden för

de flottans värnpliktiga, som äro inskrivna å sjömanshus, utsträcktes till

två år. En dylik utsträckning av övningstiden skulle vålla långt mindre

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60. 177

olägenhet för de å sjömanshus inskrivna än för landets övriga värnpliktiga.

Cheferna för generalstaben och flottans stab anförde i sitt den 18 Cheferna^

oktober 1906 avgivna förslag till försvarets stärkande bland annat, att vad^stJ^och

chefen för flottans stab år 1900 framhållit angående utsträckning av öv-flottans stab

ningstiden till två år för de flottans värnpliktiga, som äro inskrivna å■ ,s*ai90o"

sjömanshus, fortfarande hade full giltighet, och att en dylik åtgärd allt

framgent borde uppställas såsom önskemål för ett tillfredsställande ordnande

av flottans bemanningsfråga, i vad densamma rör de för tjänstgögöringen

ombord avsedda värnpliktiga.

Då stabscheferna emellertid ansågo, att ökningen av tjänstgöringstidens

längd borde ske gradvis, föreslogo de likväl, att övningstiden vid

flottan för den period, deras förslag avsåg (1908—13), skulle utsträckas

till ett år, varigenom utbildningen kunde förbättras och den ständiga tillgången

av värnpliktiga i händelse av behov kunde medgiva såväl en skyndsam

klargöring av åtminstone en del av flottan vid vilken tid av året som

helst, som ock att ett visst antal fartyg ständigt kunde hållas rustade.

Beträffande utbildningen av flottans värnpliktiga anför generalskom- Generalskommissionen,

att den intet har att erinra mot vad stabscheferna sålunda "utlåtande

föreslagit. dcntl v>1907.

1907 års försvarskommittc förordade, att tjänstgöringstiden för fl°ttans

samtliga värnpliktiga, med undantag av militärarbetare, under den mitte.

närmaste tiden måtte utsträckas till 365 dagar. I

I chefens för marinstaben förut åberopade utredning den 25 september ^^tabell

1913 angående flottans krigsberedskap och övningar anföres, att vad år utredninn

1900 av" dåvarande chefen för flottans stab uttalats angående utsträck-dcn 55 9191::

ningen av övningstiden numera vore i än högre grad eftersträvansvärt,

och därför borde uppställas som önskemål för ett tillfredsställande ordnande

av flottans bemanningsfråga, i vad densamma rör de för tjänstgöring

ombord avsedda värnpliktiga.

Därest det av ekonomiska eller andra skäl ansåges, att en sådan utsträckt

övningstid icke nu borde genomföras, hemställde stabschefen, att

övningstiden för flottans till allmän tjänst och till sjötjänst inskrivna

värnpliktiga måtte ökas från den nu bestämda av 300 dagar till 360 dagar.

Att tjänstgöringstiden föreslagits till 360 dagar i stället för jämnt

ett år berodde därpå, att i de fall där, såsom förhållandet är vid flottan,

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 höft. (Nr 60.) 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

tjänstgöringen fullgöres i en följd, det är fördelaktigt om den äldre årsklassen

hunnit rycka ut, innan den nya årsklassen inrycker. I annat fall

skulle man bliva nödsakad att under ett par dagar bereda inkvartering i

land på flottans stationer för en hel årsklass värnpliktiga med därav uppstående

kostnader och övriga olägenheter. De fem mellanliggande dagarna

skulle, om tjänstgöringstiden bestämmes tilll 360 dagar, användas till förberedelser

för den nya årsklassens mottagande samt för hemtransport av de

utryckande och för hämtning av de inryckande, varvid i allmänhet samma

marschbefäl kunde användas för såväl hemtransporten som hämtningen.

Stabschefen anför vidare, att den tid, som erfordras för att utbilda

en rekryt eller värnpliktig, så att han kan finna sig till rätta ombord och

sköta de mest enkla befattningar, d. v. s. vara mobiliseringsbar, icke lärer

kunna sättas lägre än 3 månader.

Enär enligt'''' de reviderade besättningslistor, som bifogats nyssnämnda

utredning, en del värnpliktiga avsetts att ingå i befattningar, som kräva

såväl viss yrkesfärdighet som även omdöme, vore det med hänsyn till den

nu ifrågasatta korta övningstiden nödvändigt, att de värnpliktiga redan

från tjänstgöringens början ombordkommenderades, på det att de snarast

möjligt måtte bliva tnobiliseringsbara i vissa befattningar, och så att vederbörande

fartygsbefäl måtte för nyssnämnda befattningar kunna uttaga de

mest. lämpliga.

Genom att på samtliga fartyg låta såväl till allmän tjänst som sjötjänst

inskrivna värnpliktiga ingå i besättningslistorna ungefärligen i proportion

till årskontingenternas storlek (2 : 1) samt låta inryckningstiderna

för de båda kategorierna värnpliktiga förskjuta sig omkring 3 månader,

skulle man vinna att under varje tid av året minst Vs av antalet ombord

tjänstgörande värnpliktiga vore mobiliseringsbara.

Inryckningen för till allmän tjänst inskrivna borde såsom nu äga

rum i början av november, vilken tidpunkt ur såväl flottans som de värnpliktigas

synpunkt visat sig lämplig. Dessa värnpliktiga skulle i början av

januari hava hunnit erhålla sådan förberedande rekrytutbildning, att fartygen

då kunde lämna flottans stationer för att under de tre sista veckorna

av januari, innan den strängaste vintern inträtt, utföra vinterövningar under

gång. Dylika övningar vore av stor betydelse icke blott för personalens

härdning och utbildning, utan även för materielens hållande i för

dess användning vintertid erforderligt skick.

För till sjötjänst inskrivna, vilka nu inrycka omkring den 20 februari,

ansågs inryckningen böra äga rum ett par veckor tidigare eller i

början av februari. Dessa värnpliktiga skulle, sedan fartygen efter nvslutandet

av vinterövningarna under gång återkommit till flottans statio
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kung!. Maj:ls nåd. proposition nr 60.

ner och den årsklass till sjötjänst inskrivna, som då fullgjort sin tjänstgöring,

utryckt, embarkera och erhålla sin första rekrytutbildning, så att

de i slutet av april, då kustflottan åter lämnar stationerna, skulle vara

mobiliseringsbara i lägre befattningar ombord.

Yrkesutbildningen för de värnpliktiga avsågs att i huvudsak äga

rum för till allmän tjänst inskrivna under månaderna maj—juni och för

till sjötjänst inskrivna efter juni månads slut.

Då de till allmän tjänst inskrivna i början av november utryckt,

skulle de viktigare bland de av dem bestridda posterna övertagas av till

sjötjänst inskrivna, vilka stått ombord under nio månader. Då därefter i

början av februari de till sjötjänst inskrivna utryckt, skulle de poster, de

bestritt, övertagas av de till allmän tjänst inskrivna, som under de tre

månader, de varit i tjänstgöring, visat sig bäst hava tillgodogjort sig utbildningen.

Besättningslistorna skulle i samband därmed, såsom förut

nämnts, kompletteras med nyinryckta, till sjötjänst inskrivna värnpliktiga.

Fjärde för svar sberedningen, som föranstaltat om särskilda utredningar

rörande frågan om de värnpliktigas tjänstgöringstid, föreslår i ett

av beredningen avgivet preliminärt yttrande, att övningstiden för de värnpliktiga

vid flottan måtte utsträckas till 360 dagar samt, därest ej särskilda

omständigheter föranledde undantag därifrån, fullgöras i en följd.

Den tjänstgöringstid för de värnpliktiga, som för närvarande är lagstadgad

i en del främmande länder, framgår av nedanstående tabell:

Land.

Första tjänst- göringen.

Månader.

Repetitions-

övningar.

S:a dagar.

Anmärkningar.

Danmark..................

2—18

1 Enligt stortingets be-

C

er

i

*1"

Tf

1

(N

sint april 1914.

Holland..................

9

42 + 42 = 84

Italien...................

4S

—

Japan ...................

48

—

Norge1...................

12

_

Kvssland..................

24—36—60

_

•

Spanien..................

24

—

Tyskland...... ...........

36

—

Österrike-Ungern..............

48

—

Fjärde försvartberedningens

utlåtande.

Departementschefens

yttra » de.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

Såsom synes av denna tabell har man inom de större nationerna i

allmänhet tillämpat värnpliktsprincipen i mycket stor utsträckning, varigenom

såväl krigsberedskaps- som utbildningskraven kunnat på ett

tillfredsställande sätt tillgodoses. Stammanskapets numerär har härigenom

kunnat nedbringas och möjligheten att från de värnpliktigas led rekrytera

såväl reservunderbefälet som stammanskapet har avsevärt ökats. Den för

fluktuationer på arbetsmarknaden in. in. känsliga rekryteringen av stammanskapet

har man på så sätt lyckats i avsevärd grad säkerställa. Samtidigt

hava kostnaderna för personalen kunnat begränsas, och de värnpliktiga

hava under övningstiden beretts tillfälle att inhämta kunskaper och

färdigheter, av vilka de under sin borgerliga verksamhet kunna hava väsentlig

nytta.

Med den korta övningstid, som hos oss hittills kommit flottans värnpliktiga

till del, hava nyss angivna, med den längre tjänstgöringstiden följande

fördelar, endast i ringa män kunnat uppnås.

Under eu stor del av året är för närvarande vår flottas krigsberedskap

alltför svag, och den knappa utbildningstiden har nödvändiggjort ett

för starkt forcerat arbete med därav följande mindre goda resultat, varjämte

över huvud taget tiden måste anses vara för knappt tillmätt för bibringande

av tillräcklig vana och säkerhet vid hanterandet av nutidens

invecklade sjökrigsmateriel.

Att ensamt genom en annan fördelning av nuvarande övningstid

avhjälpa den brist i flottans krigsberedskap, som för närvarande förefinnes,

låter sig ej göra, något som de på föranstaltande av fjärde försvarsberedningen

verkställda utredningarna även tydligt givit vid handen. Det är ej heller möjligt

att inom ramen av den nuvarande övningstiden för de värnpliktiga åstadkomma

ett mera tillfredsställande utbildningsresultat, i följd varav eu utsträckning

av övningstiden är nödvändig för att under varje tid av året ett

tillfredsställande antal någorlunda utbildade värnpliktiga skall finnas i

tjänstgöring.

Den i ovan åberopade yttranden förordade utbildningstiden av två år

för de å sjömanshus inskrivna skulle säkerligen underlätta lösningen av

flottans bemanningsfråga. Jag anser mig dock i likhet med fjärde ^valberedningen

böra föreslå, att tjänstgöringstiden för huvuddelen av flottans

samtliga vapenföra värnpliktiga nu måtte utsträckas från 300 till 360 dagar.

Därvid böra inryckningstiderna liksom tjänstgöringsförhållandena ordnas

på sätt chefen för marinstaben i sin ovan åberopade utredning den

25 september 1913 föreslagit. De sålunda föreslagna inryckningstiderna,

vilka i det närmaste överensstämma med de nuvarande, hava såväl ur militär

som social synpunkt vi sill sig lämpliga.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Följande grafiska bild utvisar, huru tjänstgöringen i så fall skulle

bliva fördelad för de båda huvudkontingenterna värnpliktiga, som inrycka

vid flottan, nämligen de i allmän tjänst och i sjötjänst inskrivna.

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Allmän

tjänst l:a året

Sjötjänst 2:a året

|

......

......

......

......

2:a året

3:e året

Allmän tjänst

Sjötjänst

För att med den övningstid, som nu föreslagits, kunna säkerställa

flottans behov av yrkesutbildat manskap, anser jag det emellertid — i

betraktande av de stora vakanser, som i regel förefinnas inom sjömanskåren

— vara nödvändigt att, då dessa vakanser nått en viss storlek,

kunna under högst ett år låta en del av de sjömanshusinskrivna värnpliktiga

kvarstanna i tjänst, och kommer jag att denna dag hos Eders Kungl.

Maj:t hemställa att till Riksdagen göra härav betingad framställning.

Värnpliktigt underbefäl.

I samband med frågan om tillvaratagandet för arméns vidkommande

av tillgången å befälsämnen inom de värnpliktigas led, föreslog

generalskommissionen bland annat, att värnpliktig, som avlagt maskinist-,

styrmans- eller högre examen vid navigationsskola, skulle, sedan han blivit

inskriven, vara skyldig att för utbildning att föra befäl tjänstgöra under

fredstid i sammanlagt 500 dagar, vilken tjänstgöring skulle fullgöras av

till flottan (med undantag av till fästningstjänst) inskrivna i en följd med

början under andra året.

Generalska

mmissionens

utlåtande

den

«/n 1907.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kunctl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Chefen för flottans stab har i sitt uti generalskommissionens utlåtande

intagna särskilda yttrande icke gjort någon erinran emot detta

kommissionens förslag.

190? års 1907 års försvårskommitté framhåller, att, även om det kunde vara

kommitté, önskvärt för utbildning av sådana värnpliktiga, vilka avlagt ovannämnda

examina vid navigationsskola, att fastställa övningstiden till av generalskommissionen

föreslagna 500 dagar, så kunde kommittén likväl ej biträda

förslaget om dylik utsträckning av övningstiden för dessa värnpliktiga, då

kommittén ansett sig förhindrad att godtaga förslaget rörande samma

tjänstgöringstid för vissa studerande värnpliktiga.

mmnsti''be * chefens för marinstaben förut åberopade utredning den 25 september

''"utredning*''1913 anföres bland annat, att tillgången på värnpliktigt underbefäl i fredsden

23 91913. tid icke förslår att täcka behovet för den krigsberedskap, vari flottan förutsattes

vara förlagd enligt de för åren 1915 och 1916 uppgjorda normalövningsplanerna.

Chefen för marinstaben anför därjämte, att då någon ökning av det

antal dylika värnpliktiga, som ärligen inskrives, knappast är att påräkna

inom den närmaste tiden, så vore det av vikt, att särskilda åtgärder vidtoges

för att för tjänstgöring i fredstid erhålla det antal värnpliktigt

underbefäl, som erfordras för genomförande av den föreslagna planen för

flottans krigsberedskap och övningar, enär i annat fall en motsvarande

ökning av stambehovet skulle uppstå. Under sådant förhållande vore

givetvis det enda rationella att utsträcka vapenövningstiden för sjökaptener,

styrmän och maskinister, så att två årsklasser av ifrågavarande

värnpliktiga ständigt vore i tjänstgöring.

Fjärde Fjärde försvarsberedningen har icke upptagit till prövning frågan

beredningen.0,11 värnpliktigt underbefäl vid flottan, men uppräknar bland de fördelar,

som en till ett år utsträckt övningstid för flottans värnpliktiga skulle medföra,

större möjlighet att utbilda därför lämpliga värnpliktiga till reservunderbefäl,

för vilket ändamål den nuvarande övning-stiden visat siar för

knapp.

Diparte- För att kunna nedbringa de stamanställdas antal och därjämte vid

chefens mobilisering hava tillgång till erforderligt antal underbefäl med tillfredsyttrande.

ställande utbildning torde det vara nödvändigt, att övningstiden för här

ifrågavarande värnpliktiga så utsträckes, att underbefälsutbildade värnpliktiga

kunna komma till större nytta ombord å stridsfartygen, än nu är

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

183

möjligt, och att de året runt kunna bidraga till upprätthållande av erforderlig

krigsberedskap.

Om icke tillgång på åtminstone någorlunda utbildat värnpliktigt

underbefäl ständigt tinnes, kan det bliva nödvändigt att å de i krigsberedskap

liggande fartygen vid mobilisering utbyta en del av stamunderbefälet

mot inryckande värnpliktiga, som under sin fredstjänstgöring erhållit

utbildning såsom underbefäl. Ett sådant ombyte av underbefälspersonal

under den för flottan viktiga period, som inträder vid mobilisering, innebär

givetvis en svaghet och måste betecknas såsom olämpligt.

Det är sålunda ett väl befogat krav, att de värnpliktiga vid flottan,

som avses för utbildning till underbefäl, erhålla så lång övningstid, att

de under minst ett års tid kunna användas i nämnda egenskap.

Den kortaste tid, som erfordras för att utbilda ifrågavarande värnpliktiga,

så att de kunna användas i vissa enklare underbefälsbefattningar,

torde vara omkring fem månader. Om därför övningstiden för dessa värnpliktiga

— i likhet med vad fallet är för vissa andra värnpliktiga, såsom

studenter in. fl. — utsträcktes till 500 dagar, kunna ifrågavarande värnpliktiga,

sedan den första grundläggande utbildningen är avslutad, under

omkring ett år bekläda en del underbefälsposter ombord å fartygen, samtidigt

som de vidareutbildas för att bättre bliva i tillfälle att fylla redan

innehavande befattningar och för att så småningom bliva kompetenta

för mera prövande poster, vilka kunna komma att åt dem vid krigstillfälle

efter fullgjord fredstjänstgöring eller eljest anförtros.

Här ifrågavarande värnpliktiga torde höra inrycka till tjänstgöring,

sedan samtliga kurser i navigationsskolorna äro avslutade, eller omkring

den 15 juni, och fullgöra sin tjänstgöring i en följd.

Värnpliktiga ingenjörer, intendenter och läkare m. fl.

1 samband med frågan om utsträckning av tjänstgöringstiden för inom sjöflottans

värnpliktiga har vid därom inom sjöförsvarsdepartementet verk~ partementét

ställd utredning tagits under övervägande, huruvida icke en utsträckning ^verkställd

av övningstiden till 500 dagar för vissa vid högskola studerande värn- wtredn,n9

pliktiga skulle i beaktansvärd mån kunna bidraga till att fylla flottans

såväl mobiliserings- som fredsbehov av personal med viss, för flottan användbar

yrkeskunskap.

Till den yrkeskunskap, som på nu nämnt sätt skulle kunna tillgodogöras

flottan, kan räknas sådan, som förvärvas vid vissa avdelningar

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

inom tekniska högskolan eller inom Chalraerska institutet, vid handelshögskolan

och vid medicinsk fakultet.

Genom att lämpa de olika tjänstgöringstiderna efter studieplanerna

vid respektive läroanstalter samt genom att bereda de värnpliktiga tillfälle

att under största delen av sin tjänstgöringstid utbildas i eller utöva

sitt eget yrke eller därmed besläktat sådant, kunna samtidigt de värnpliktiga

själva tillföras ej obetydliga fördelar.

Inom sjöförsvarsdepartementet hava med anledning härav utarbetats

nedanstående förslag till värnpliktstjänstgöring för sådana, flottan tilldelade

värnpliktiga, som bedriva studier vid nu nämnda läroanstalter och vilka

böra utbildas till värnpliktiga ingenjörer, intendenter och läkare.

Beträffande sagda förslag hava, förutom chefen för marinstaben samt

marinöverdirektören, marinöverintendenten och medicinalstyrelsen, jämväl

rektorerna för tekniska högskolan och handelshögskolan anmodats yttra

sig, envar i vad angår det eller de förslag, som beröra området för hans

tjänsteverksam het.

Värnpliktiga ingenjörer.

Värnpliktig, vilken är inskriven vid någondera av fackskolorna för

skeppsbyggeri, maskinbyggnad och mekanisk teknologi eller elektroteknik vid

tekniska högskolan eller motsvarande fack i högre kursen vid Chalmerska

institutet, och som tilldelas flottan, borde enligt nyssnämnda förslag huvudsakligen

utbildas för tjänstgöring såsom varvsingenjör.

Utbildningen borde, i enlighet med vad härmed företedd tabell utvisar,

fullgöras med militärutbildning i omkring etthundratjugu dagar och därpå

omedelbart följande fackutbildning i tvåhundrafyratiofem dagar under första

och andra åren samt facktjänstgöring i etthundratrettiofem dagar efter avlagd

examen vid tekniska högskolan, dock senast under sjunde året.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

18ö

Värnpliktsår.

Jan.

Febr.

Mars.

April. Maj.

Juni. Juli.

bo

1

Scpt.

Okt.

Nov.

Dce.

Summa

basar.

A) Militär- oeli fackutbildning’...

j l:a året, dock efter de l

2 första årskurserna j

vid tekniska hög- j |

skolan(ellerdäremot jFackntbildning å iångrese- Faekutbild
-

Militärutbildning.

svarande vid Chalmerska

institutet)

Efter avlagd examen

vid tekniska högskolan

eller Chalm

erska institutet

(dock senast under

7:c året).....

fartyg.

a)

B) Facktjänstgöring.

Fackutbildning å

långrcsefartvg

Jbi

Stimma

135

:>0ö

a) = utnämning till underofficerskorpral.

b) = vid mobilisering kan konstitucring till mariningenjör i reserven äga rum.

Genom en så anordnad tjänstgöring under fredstid skulle den värnpliktiges

yrkeskunskap vid krigstid kunna komma flottan till godo. Därjämte

kunde dessa värnpliktiga under utbildningstiden fylla ett visst

krigsberedskapsbehov, samtidigt som de själva erhölle utbildning inom

eget yrke.

Då mariningenjörens verksamhet tarvar långt driven specialutbildning

och även fordrar kunskap i befälsföring m. m., torde icke, såsom

föreslagits beträffande värnpliktiga läkare, varom mera i det följande,

någon avkortning på utbildningstiden böra ifrågakomma.

Dessa värnpliktiga ingenjörer skulle i ersättning härför i högre grad

än de värnpliktiga läkarna erhålla vidare-utbildning inom eget yrke under

övningstiden, varav de förvisso kunna hava väsentlig nytta såväl för avläggande

av examen som vid utövande av sin borgerliga verksamhet.

Icke vapenför värnpliktig borde enligt förslaget ej kunna inskrivas

för utbildning till ingenjör. Redan inskriven sådan värnpliktig, som förklarades

icke vapenför, borde fullgöra sin värnplikt som ritare vid ingenjördepartement.

I avgivet yttrande över nu omförmälda förslag har chefen för marinstaben

uttalat, att han anser, att fackutbildningen bör sluta i april efter

Bihang till senare Riksdagens jirotokoll 1914. 1 saml. 90 käft. {Nr 60.) 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungi. Maf.ls nåd. proposition nr 60.

avslutad expedition å långresefartyget, samt att de återstående 45 dagarna

av den första tjänstgöringen böra överflyttas till facktjänstgöringen efter

avlagd examen vid tekniska högskolan eller Chalmerska institutet. Om

detta skulle befinnas olämpligt, kunde möjligen tjänstgöringen avkortas med

nämnda 45 dagar. I övrigt fann chefen för marinstaben tjänstgöringstiderna

vara lämpliga.

Marinöverdirektören har i huvudsak intet haft att erinra mot förslaget,

och rektorn för tekniska högskolan finner förslaget vara synnerligen väl

avpassat med avseende på studierna vid högskolan.

Värnpliktiga intendenter.

i det »betänkande rörande utbildning för anställning vid marinintendenturkåren

och organisationen av kårens reserv», som den 23 juli

1911 avgivits av inom sjöförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga, har

föreslagits, att utbildningen till intendent vid stammen och i reserven

skulle delvis grundas på genomgången kurs vid handelshögskolan.

Den speciella intendenturutbildningen vid flottan hade man tänkt

sig ordnad för dem, som söka anställning vid stammen, med två 3-månaders

elevkurser, förlagda till sommartiden, en före inträdet i och en mellan

de båda läsåren vid handelshögskolan, samt en 1-årig aspirantkurs

efter med godkända betyg genomgången handelshögskola; samt för dem,

som söka anställning i reserven, enahanda utbildning som för stammen

angivits, dock att endast en 3-månaders elevkurs borde erfordras.

Den speciella intendenturutbildningen före utnämning till marinintendent

beräknades sålunda enligt, sagda förslag till 18 månader för

dem, som utbildades för tjänstgöring vid stammen, samt 15 månader

för dém, som utbildades för reserven. Av de för stamutbildningen föreslagna

18 månaderna avsågos 3 för tjänstgöring vid kustartilleriet.

Genom att anordna tjänstgöringen för sådan värnpliktig, som vunnit

inträde vid eller eventuellt genomgått handelshögskolan, i huvudsak i enlighet

med vad nu anförts, dock med endast en tjänstgöringstid före avlagd

examen vid sagda högskola, skulle avsevärda fördelar kunna tillföras

såväl flottan som den värnpliktige.

Enligt vad nedanstående grafiska bild angiver, skulle tjänstgöringen

lämpligen kunna anordnas för här ifrågavarande värnpliktiga med militäroch

fackutbildning under etthundrafem dagar under första året eller efter

avlagd avgångsexamen vid handelshögskolan samt med fackutbildning och

facktjänstgöring under trehundranittiofem dagar efter avlagd avgångsexamen

vid handelshögskolan.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

187

Värnpliktsår. j Jan.

Febr.

Mars

April

Maj Juni Juli I Ang.

Sept. j Okt. Nov. j Dec.

Summa

l:a året eller efter avlagd

examen vid

handelshögskolan .

Efter avlagd examen

vid handelshögskolan,

dock senast under

4:e året . . . .

A.) Militärutbildning och fackutbildning...... . . ] 105

B.) Fackutbildning och facktjänstgöring

a)

Militärutbildning och

fackutbildning, om ej

fullgjord enligt A.).

b)

M95.

Summa ! 500

a) = utnämning till underofficerskorpral.

b) = vid mobilisering kan konstituering till marinintendent i reserven äga rum.

Genom att anordna tjänstgöringen på detta sätt skulle flottan vid

mobilisering tillföras erforderligt antal intendenter, varjämte under fredstid

tillgång skulle beredas på arbetskrafter, lämpliga1 för utförande av

mindre krävande intendenturgöromål, och de värnpliktiga själva skulle erhålla

eu utbildning, varav de kunde draga nytta vid utövandet av sin borgerliga

verksamhet.

Redan inskriven sådan värnpliktig, som förklarades icke vapenför,

borde överföras till skrivbiträde.

Chefen för marinstaben har i sitt yttrande över detta förslag anfört,

att utbildningen för ifrågavarande värnpliktiga bör inriktas på tjänstgöring

i land vid stationerna, särskilt vid räkenskapskontoren. Mot den i

förslaget upptagna alternativa fördelningen av tjänstgöringstiden har stabschefen

icke haft något att erinra.

Marinöverintendenten anför, att han ej kan biträda den i förslaget

uttalade åsikten, att flottan genom tillkomsten av nu ifrågavarande värnpliktiga

skulle vid mobilisering tillföras erforderligt antal intendenter, enär

dessa värnpliktiga icke skulle erhålla den utbildning och förvärva den erfarenhet

i tjänsten, att de kunde fylla samma uppgifter, som de enligt

sakkunnigas förslag utbildade reservmarinintendenterna skulle hava fyllt.

Dessa senare skulle nämligen vara skyldiga att omedelbart efter utnämning

till marinunderintendent tjänstgöra ett år vid marinintendenturkåren

opaginerad Kontrollera mot PDF

ISS

Kung!.. \laj:ts nåd. proposition nr 60.

samt att under fjärde kalenderåret efter inträdet i reserven på kallelse inställa

sig till repetition sövning under en ticl av tre månader.

Vad beträffar det gjorda uttalandet, att flottan genom tillkomsten

av som värnpliktiga under 500 dagar utbildade intendenter skulle erhålla

förstärkning under fredstid i antalet intendenturtjänstemän, anser marinöverintendenten,

att dessa värnpliktiga, på grund av den ringa fackliga

utbildningen och begränsningen av deras verksamhetsområde, icke kunna

fylla plats såsom intendent. Emellertid vill marinöverintendenten ej hava

sagt, att icke tillkomsten av värnpliktiga, som under sin utbildningstid

vid marinen få ägna sig åt intendenturgöromål, kan medföra en inskränkning

i de utgifter, som nu utgå för anställande av extra biträden å räkenskapskontoren.

Han anser därför, att ur sådan synpunkt förslaget till utbildning

av värnpliktiga med 500 dagars tjänstgöringsskyldighet i fredstid till intendenturtjänst

vid flottan är av viss betydelse.

Rektorn för handelshögskolan anför, att med avseende på den åt de

värnpliktiga givna fackutbildningen det synes, som det inom sjöförsvarsdepartementet

utarbetade förslaget i allt väsentligt motsvarade de yrkanden

på vederbörlig utbildning, som i sakkunnigebetänkandet den 23

juli L911 framställdes. Sedan detta betänkande, vari även rektorn hade

tillfälle att medverka, avgivits, hade veterligen ingå omständigheter inträffat,

som rubbat dessa grunder. Under sådana omständigheter hade rektorn

självfallet inga betänkligheter mot att fortfarande anbefalla en motsvarande

utbildningsform.

Rörande värnpliktstidens förläggning anför rektorn, att förslaget erbjuder

en nära nog idealisk lösning av det svåra problemet att med varandra

förlika de civila studierna och den militära utbildningen. Tidpunkten

för värnpliktstjänstgöringens avslutning, d. v. s. slutet av oktober månad,

vore dock ganska olämplig för dem, som skola söka praktisk anställning.

Värnpliktiga läkare in. il.

Värnpliktig, vilken tillhör medicinsk fakultet och idkar medicinska

studier, borde enligt det i sjöförsvarsdepartementet upprättade förslaget

fullgöra huvuddelen av sin värnpliktstjänstgöring först efter avslutandet av

vissa högskolestudier och under det första värnpliktsåret tjänstgöra endast

en kortare tid, under vilken den militära utbildningen lämpligen borde

bibringas honom.

Härigenom skulle icke blott flottan vinna fördelen av att ur de

värnpliktigas led kunna erhålla personal, utrustad med kunskaper i läkar
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts nåd. proposition nr 60. 189

yrket, utan skulle dessutom åt ifrågavarande värnpliktiga beredas förmånen

att under huvuddelen av värnpliktstiden erhålla vidare-utbildning i och

tjänstgöring inom eget yrke.

Då de kunskaper, som dessa värnpliktiga besitta, under huvuddelen

av deras tjänstgöringstid skulle komma flottan till godo, syntes det vara

både rättvist och lämpligt, att de, i likhet med motsvarande värnpliktiga

vid hären, tillerkändes någon avkortning i den sammanlagda tjänstgöring,

som föreslagits för studenter m. fl.

Tjänstgöringstiden för här ifrågavarande läkare borde på den grund

bestämmas till 455 dagar; och föreslogs att nämnda tjänstgöring skulle

fullgöras i enlighet med vad följande tabell utvisar, med militärutbildning

i nittio dagar under första året samt fackutbildning och facktjänstgöring i

trehundrasextiofem dagar i eu följd under tjänstetiden i beväringens första

uppbåd.

Värnpliktsår.

Febr.

Mars

A) Militärutbildning

l:a året

B) Fackutbildning och facktjänstgöring

Under något av åren

4—It (rättighet tidigare,

om stipulerade

villkor fyllda)

Fackutbildning

C) Avkortning i tjänstgöringstiden

Summa

a) = utnämning till marinläkarestipendiat över stat.

Under militärutbildningstiden skulle dessa värnpliktiga huvudsakligen

utbildas ombord och där bland annat bibringas någon kännedom om tjänsten

i olika befattningar, för att därav kunna draga nytta vid ett senare

utövande av läkareyrket inom marinen, genomgå de sjömilitära grunderna

in. m. och något vänjas vid sjölivet. Inryckningen till denna tjänstgöring

borde ske i början av sommaren, sedan respektive utbildningskurser för

medicine studerande avslutats.

Sedan den värnpliktige avlagt medicine kandidatexamen samt med

godkända betyg fullgjort föreskriven tjänstgöring för medicine licenciat
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Afaj:ts nåd. proposition nr 60.

examen vid Serafimerlasarettets medicinska (4 månader) och kirurgiska (4

månader) kliniker, skulle han åter inrycka till tjänstgöring vid flottan för

fackutbildning i nittio dagar och facktjänstgöring under återstående tvåhundrasjuttiofem

dagar.

Under hela året skulle på så sätt ett antal värnpliktiga finnas i tjänst,

vilka när som helst, om så erfordrades, även under fackutbildningen, kunde

tjänstgöra såsom läkare å flottans fartyg, stationer eller sjukhus, något som

ur krigsberedskapssynpunkt vore av väsentlig betydelse.

Under fackutbildningen skulle de värnpliktiga läkarna, lämpligast

vid flottans sjukhus i Karlskrona, meddelas sådan undervisning, som lämnas

i den marinläkarkurs, vilken vart annat år under senare tider varit

anordnad.

Sagda marinläkarkurs ansågs — om här ifrågavarande värnpliktstjänstgöring

infördes — kunna indragas. Om kommendering till sådan kurs

erfordrades för äldre marinläkare, borde densamma anordnas i samband

med fackutbildningskursen för värnpliktiga läkare. De till kursen anslagna

medlen syntes i stället böra användas för bestridande av* de för fackutbildningen

erforderliga omkostnader.

O O

Vid inryckningen till den andra tjänstgöringen skulle den värnpliktige

läkaren utnämnas till marinläkarstipendiat över stat och erhålla underlöjtnants

värdighet.

Redan inskriven sådan värnpliktig, som blir- förklarad icke vapenför,

överföres till skrivbiträde.

Marinläkarkårens rekrytering ansågs huvudsakligen böra ske från

dessa värnpliktigas led. Vid lika kompetens i övrigt syntes sökande, som

fullgjort ovanstående värnpliktstjänstgöring, böra äga företräde framför

annan, varjämte bland kompetensvillkoren för anställning såsom marinläkare

av 2:a graden borde fordras genomgången marinläkarkurs.

Chefen för marinstaben och medicinalstyrelsen hava icke haft något

att anföra mot detta förslag.

De förslag till utbildning för värnpliktiga ingenjörer, intendenter och

läkare, för vilka jag nu redogjort, synas mig ur flere synpunkter beaktansvärda.

Genom en i huvudsak på föreslaget sätt anordnad tjänstgöring

och utbildning kan marinen draga fördel av de yrkeskunskaper, som dessa

värnpliktiga besitta, samtidigt som de värnpliktiga själva dels under tjänstgöringen

bliva i tillfälle att inhämta kunskaper och erhålla praktisk erfarenhet,

varav de kunna hava avsevärd nytta vid utövande av sin borgerliga

verksamhet, och dels i minsta möjliga grad bliva hindrade i sina studier.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

191

För utbildning av värnpliktiga ingenjörer, intendenter och läkai-e synes

mig sålunda tjänstgöringstiden lämpligen böra utsträckas med 140 dagar utöver

den tjänstgöringstid, som är avsedd att tillämpas för huvuddelen av flottans

värnpliktiga, eller till 500 dagar, dock med rätt för Konungen, att, för den

händelse så skulle anses önskvärt, avkorta densamma med högst 45 dagar.

Aven för flottan i övrigt tilldelade värnpliktiga studenter och med

dem likställda torde, i likhet med vad som föreslagits inom hären, tjänstgöringstiden

böra utsträckas till 500 dagar, att fullgöras av vid högskolor

studerande på sätt Konungen närmare förordnar, och av övriga i en följd.

Icke vapenföra värnpliktiga.

Enligt 1901 års värnpliktslag voro de icke vapenföra värnpliktiga mi ars

skyldiga att under fredstid tjänstgöra i samma antal (lagar, som de vapen- värnplikuföra

värnpliktiga. Antalet tjänstgöringsdagar varierade sålunda mellan

240 och 365 allt efter den lagstadgade tiden för arméns olika vapenslag

och för flottan.

Chefen för marinstaben anför i eu den 2 januari 1912 till chefen för Chef ms för

sjöförsvarsdepartementet avgiven V. P. M. angående ifrågasatt minskningb™aynp0j,

av tjänstgöringstiden för icke vapenföra värnpliktiga bland annat att, under angående

förutsättning, att av militärarbetare kunde erhållas ett så stort antal, som minskning

för handräckning m. fl. sysslor krävdes, intet hinder mötte att för denna göringstiden

kategori minska tjänstgöringstidens längd till omkring ett halvt år, men för icke

att, då redan nu det för marinen uttagna antalet understege det behov, den* /1912.

som lämpligen borde tillgodoses genom användning av militärarbetare,

kornme med minskning av tjänstgöringstiden att följa krav på uttagning

av ökat antal militärarbetare till marinen.

Vad beträffar övriga icke vapenföra värnpliktiga, av vilka, i motsats

till militärarbetarna, fordras viss yrkeskunskap, anförde vidare stabschefen,

att desamma under tjänstgöringstiden funne användning på sådana

tjänstgöringsplatser, som måste vara besatta under hela den tid, de

vapenföra värnpliktigas tjänstgöring påginge. I fråga om dylika värnpliktiga

skulle det givetvis vara till synnerligt men för tjänsten vid marinen,

om icke vapenföra värnpliktiga, som bestrede sådana befattningar, mitt

under fartygens expeditioner skulle utrycka från tjänstgöring.

I chefens för marinstaben förut åberopade utredning den 25 september chefens för

1913 framhölls rörande tjänstgöringstiden för icke vapenföra, att ur krics- ^r‘:’lts.te"{

ning den 86''»

1913.

s. 192 Kontrollera mot PDF

Be väring sbefälhavarens

i Stockholm

årsrapport

191S.

Fjärde för■

svarsberedningen.

Departementschefens

yttrande.

192 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr BO.

beredskapssynpunkt det vore av synnerlig vikt, att lika stor rnanskapsstvrka

funnes i tjänstgöring under hela året. De icke vapenföra vid flottan

användes oftast å poster, som. med hänsyn till tjänstens behöriga

gång icke kunde stå vakanta. Då dessa värnpliktiga utryckte, måste i

deras ställe kommenderas vapenföra. Genom den på grund av 1912 års

riksdagsbeslut vidtagna förkortningen av de icke vapenföras tjänstgöringsskyldighet

under fredstid uppstode sålunda vid de tider, då de icke vapenföra

utryckte, minskad tillgång å vapenföra för sådan tjänstgöring, till

vilken endast vapenföra kunde kommenderas.

Beväringsbefälhavaren i Stockholm anför i sin årsrapport för 1913,

att den nyligen verkställda nedsättningen i tjänstgöringstiden för icke

vapenföra måste anses på det högsta beklaglig. Största delen av de])

värnpliktiga ekonomipersonalen måste, på grund av sagda förkortade tjänstgöringstid,

under pågående sjöexpeditioner avpolletteras och ersättas. Såväl

avgången som ersättningskravet medför naturligtvis störa olägenheter, då

samövningsarbetet ombord störes och ny ekonomipersonal, om sådan kan

erhållas (i annat fall får vapenfört manskap från däcksavdelningen uttagas),

skall utbildas.

Beväringsbefälhavaren framhåller vidare, att de icke vapenföra skrivbiträdena

och militärarbetarna för närvarande inrycka med ungefär halva

antalet vardera gången i oktober och i april. De genomgå endast 14

dagars rekrytutbildning och få sedan påbörja sin egentliga tjänstgöring,

omfattande handräckningsarbeten m. in. under 168 dagar. Under en del

av året förefinnes sålunda icke tillgång på för arbetena erforderliga sådana

värnpliktiga.

För att råda bot på här anförda missförhållande föreslår beväringsbefälhavaren,

att tjänstgöringstiden för flottan tilldelade icke vapenföra

värnpliktiga måtte utsträckas till ett år.

Fjärde försvarsberedningen har icke yttrat sig angående tjänstgöringstiden

för icke vapenföra vid flottan.

De icke vapenföra vid flottan tjänstgöra dels

a) i befattningar, vilka kräva viss yrkesutbildning, såsom kockar,

hovmästare, förrådsmän, skrivbiträden, sjukvårdare, bagare, skräddare,

skomakare, vapensmeder, maskinarbetare m. fl., samt

b) dels såsom militärarbetare, vilka icke behöva besitta eller utbildas

till någon särskild yrkesfärdighet.

För dessa tvenne kategorier ställa sig givetvis tjänstgöringsförhållandena

avsevärt olika.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

193

De under a) nämnda användas till stor del ombord å fartygen, där

de bekläda vissa poster, fordrande icke blott yrkeskunskap, utan även

sjövana och utbildning speciellt för innehavande befattning. Att, såsom

nu till följd av den kortare fredstjänstgöringen för de icke vapenföra är

erforderligt, under pågående expedition utbyta dessa ombord tjänstgörande

yrkesmän mot vapenföra värnpliktiga, är givetvis mycket olägligt i många

hänseenden. Dels är själva utbytet mången gång svårt att verkställa på

under expedition varande fartyg, dels störes utbildningsarbetet ombord

och dels minskas den stridande personalens antal, enär det ersättande

manskapet i allmänhet måste uttagas bland de vapenföra.

Vad åter de under b) nämnda militärarbetarna beträffar, förefinnes beträffande

desammas fredstjänstgöring endast det önskemålet, att ett tillräckligt

antal sådana värnpliktiga städse måtte finnas i tjänst på stationerna.

Genom att uppdela årskontingenten militärarbetare i tvenne hälfter,

av vilka den ena inrycker på hösten och den andra på våren, söker man

för närvarande att tillgodose stationernas behov härutinnan under hela

året. Likvisst förekommer en tid på året, då icke några sådana värnpliktiga

finnas tillgängliga för utförande av förefintliga handräckningsgöromål

in. m., utan måste härför vapenföra värnpliktiga användas.

Skälet härtill är, att de nyinryckta militärarbetarna måste under en

viss minimitid, vilken blivit satt till 14 dagar, bibringas en nödtorftig

första militär utbildning. Att låta militärarbetarna under denna tid även

utföra diverse arbeten, vilket skulle kunna ske genom att minska tiden per

dag för den militära övningen, men samtidigt öka utbildningstidens dagantal,

låter sig knappast göra vid flottan, där på en del håll manskapet

måste finnas tillstädes under hela arbetsdagen.

Dessutom är det å stationerna tillgängliga antalet militärarbetare

alltför ringa för att fylla behovet. Om man bortser från varven, är det

erforderliga antalet militärarbetare vid flottans stationer för närvarande

omkring 275, men uppgår antalet av desamma högst till omkring 250.

Chefen för marinstaben angiver i en skrivelse till chefen för sjöförsvarsdepartementet

den 15 mars 1912 flottans behov av militärarbetare

vara 435. I denna siffra ingå emellertid omkring 160 man, avsedda för

den å varven befintliga s. k. sjöreserven m. in., vilket behov icke är inräknat

i nyssnämnda siffra 275.

Det nu flottan tilldelade antalet militärarbetare motsvarar sålunda

icke behovet.

Genom att utsträcka fredstjänstgöringen till ett år för samtliga flottans

icke vapenföra värnpliktiga skulle givetvis olägenheterna av den korta

tjänstgöringstiden för de under a) nämnda avhjälpas, samtidigt som det

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 käft. (Nr 60.) 25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

nuvarande antalet av på en gång i tjänstgöring varande militärarbetare skulle

fördubblas och på så sätt behovet av dylika värnpliktiga bliva fullt tillgodosett.

Emellertid torde här anförda omständigheter icke få utgöra anledning

att för flottan tilldelade, icke vapenföra värnpliktiga införa en längre

tjänstgöringstid än för övriga icke vapenföra värnpliktiga. Genom att utsträcka

tjänstgöringstiden med två ä tre månader för de icke vapenföra

vid flottan, skulle likvisst vissa fördelar stå att erhålla. Oaktat alltså en

till ett år utsträckt tjänstgöringstid för flottan tilldelade icke vapenföra

värnpliktiga synes mig vara önskvärd, får jag likväl hemställa, att tjänstgöringstiden

för desamma bestämmes till tvåhundrafyratio dagar eller till

densamma, som vid hären är föreslagen att införas.

Visserligen bliva icke härigenom ovan anförda missförhållanden beträffande

de under a) nämnda yrkesmännen avhjälpta, men genom denna

utsträckta tjänstgöringstid kunna dock de olägenheter, som bero av militärarbetarnas

nuvarande korta övningstid, till sina verkningar förminskas.

Om nämligen inryckningstiderna för flottan tilldelade militärarbetare

så läggas, att de båda kontingenterna samtidigt äro i tjänst under de

månader, då örlogsvarven äro mest upptagna av arbeten, eller vår och höst,

torde genom en utsträckning av tjänstgöringstiden från 182 till 240 dagar

en rätt avsevärd fördel vinnas i jämförelse med nuvarande förhållanden.

Genom att bestämma inryckningstiderna ungefär på sätt följande

grafiska bild utvisar, skulle det önskemålet nås, att under de tider, då behovet

av arbetsmanskap å varven är störst, det dubbla antalet militärarbetare

skulle finnas i tjänstgöring. En avsevärd del av dessa kunde då avses för

varvsarbete.

Värn-

plikts-

år.

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Jnli

Ang.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Summa

dagar.

l:a året.

''/

a årslcl

assen.

240

2:a året.

2:a året.

Va års

[lassen

240

Vad tjänstgöringstiden för icke vapenföra studenter, sjökaptener,

styrmän in. fl. beträffar, anser jag, att den av chefen för lantförsvarsdepartementet

anförda motiveringen, vad angår vid hären tjänstgörande icke

vapenföra studenter m. fl., jämväl äger tillämplighet på flottan.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Övergångsbestämmelser.

195

De större förändringar beträffande värnpliktens fullgörande vid fiol- Departetan,

som skulle föranledas av det nu föreliggande förslaget till ny värn- chefens

pliktslag, Omfatta yttrande.

dels sänkning av värnpliktsålderns inträde från det år, under vilket

den värnpliktige fyller tjuguett år, till det, under vilket han fyller

tjugu år;

dels utsträckning av övningstiden för huvuddelen av de vapenföra

värnpliktiga från 300 till 360 dagar, för övriga vapenföra till 500 dagar

samt för icke vapenföra från 182 till 240 dagar.

Med hänsyn till den ökade krigsberedskap och förbättring av utbildningen,

som det föreliggande förslaget medför, är det av synnerlig

vikt, att övergången till de nya bestämmelserna tager sin början, så snart

ske kan, och genomföres på kortast möjliga tid.

Vid ordnande av denna övergång måste man emellertid tillse, att

övningsprogrammet för flottan icke i alltför hög grad störes samt att antalet

i tjänst varande värnpliktiga icke må vid något tillfälle överstiga det

antal, som kan anses vara möjligt att utbilda.

Beträffande sättet för övergången till den föreslagna värnpliktstjänstgöringen

göra sig därför följande önskemål gällande.

Den i början av innevarande år såsom årsklass 1914 inskrivna årskullen

1893 bör fullgöra tjänstgöringen enligt nu gällande bestämmelser.

Med hänsyn till den förut framhållna betydelsen av en hastig övergång

till den föreslagna värnpliktstjänstgöringen, bör densamma tillämpas

till sin fulla utsträckning från och med årskullen 1895. Denna årskull

bör såsom årsklass 1915 inskrivas i ordinarie tid år 1915.

övergångsbestämmelserna kunna följaktligen begränsas till att huvudsakligen

gälla endast årskullen 1894, varvid lämpligen de sjömanshus tillhörande

böra inskrivas vid ordinarie inskrivning vintern 1915 samt de

rullföringsområde tillhörande på hösten 1914. De båda årsklasser, som

tillhöra sjömanshus och som avses att inskrivas under nästkommande år,

torde till åtskillnad sinsemellan böra benämnas 1915 äldre (1915 ä.) och

1915 yngre (1915 y.), liksom den årsklass, som tillhör rullföringsområde

och som redan är inskriven, bör, såsom chefen för lantförsvarsdepartementet

föreslagit, benämnas 1914 äldre (1914 ä.) till åtskillnad från den, som

avses att inskrivas i höst och som lämpligen bör kallas 1914 yngre

(1914 y.).

Att anordna en extra inskrivning kommande höst för de å sjömanshus

inskrivna, som tillhöra årskullen 1894, i likhet med vad som föreslå
-

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

gits för de rullföringsområde tillhörande, torde icke låta sig göra. Desamma

borde nämligen i så fall redan i november i år inrycka till tjänstgöring.

Då här är fråga om yrkessjömän, vilka till ett stort antal icke

befinna sig inom landet och till vilka underrättelserna om den extra inskrivningen

och förändrade inryckningsåldern knappast i tid kunna nå,

bliver det nödvändigt att låta övergången beträffande dessa värnpliktigas

tjänstgöring försiggå senare.

Den kontingent av årsklassen 1914 y, som inskrives vid flottan,

bör begränsas till en tredjedel av sin vanliga storlek. Densamma bör inrycka

till tjänstgöring vid flottan i februari 1915.

År 1915 skulle alltså vid inskrivningen inom sjörullföringsområde

tvenne årskullar, nämligen 1894 års och 1895 års, inskrivas i allmän tjänst såsom

årsklasserna 1915 ä och 1915 y. Den del av årsklassen 1915 y, som

tilldelas flottan, torde böra uppdelas på tvenne ungefär lika stora kontingenter,

av vilka den ena bör inrycka samtidigt med 1915 ä i början

av november 1915 och den andra vid samma tid påföljande år.

Vid uppdelningen av årsklassen 1915 y i två hälfter enligt ovanstående

skulle man tillvägagå på följande sätt.

De värnpliktiga erhålla frihet att välja mellan inryckningstiderna

november 1915 och november 1916 — dock att ungefär halva antalet

beordras till vardera av dessa inryckningstider. Då mer än hälften av de

inställda värnpliktiga, tillhörande den allmänna tjänsten, bruka personligen

närvara vid inskrivningen, så torde riktigast vara att huvudsakligen

bland de vid inskrivningen personligen närvarande uttaga det antal av

årskullen 1895, som skall inrycka redan vid 20 års ålder eller i november

1915, och låta dem, som inskrivas utan personlig närvaro och vilka det,

på grund av deras yrkes natur, är förenat med svårighet att underrätta

om den sänkta åldern för fullgörande av tjänstgöringen under fredstid,

inrycka i november 1916. Dessa senare inrycka sålunda till tjänstgöringen

vid nu lagstadgad ålder och på vanlig tid, en omständighet, som i hög

grad är ägnad att underlätta övergången till en lägre ålder vid inryckningen.

Under tiden november 1915—oktober 1917, sålunda under 2 år, kommer

på så sätt en och en halv årsklass tillhörande den allmänna tjänsten

att vara i tjänst vid flottan. Personalstyrkan blir härigenom under övergångstiden

i förhållande till den sannolika befäls- och underbefälstillgången

rätt stor. För att minska denna olägenhet bör det underbefäl av

manskapet, för vilket tjänstetiden utgår i höst eller nästkommande höst,

genom goda rekapitulations- eller avskedspremier tillförsäkras särskilda

förmåner, därest de taga förnyad anställning.

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Följande grafiska bild visar hur övergången beträffande huvudkontingenterna,

de till allmän tjänst och de till sjötjänst inskrivna, är avsedd

att utföras.

19 15.

19 16.

19 17.

19 18.

■3 ö o,« a o S

ö Ja H V* .^»''3 &o''q,-h > o

3 jö £ ^3 P p ö §> ■* ® ®

kl. 1914 ä. .

220 m. av

kl. 1914 y

d t* d

5 o « p. s 5 P p co pd o <a

kl. 1915 ä

Va kl. 1915 y

kl. 1915

-1250

-625

kl. 1916- Va kl. 1915 y
-

kl. 1916

"}= till allmän tjänst inskrivna värnpliktige.

} = > sjötjänst » »

kl. 1917-

kl. 1917

För sjökaptener och styrmän samt maskinister av l:a och 2:a klass

inträder den nya övningstiden med årsklassen 1915 ä samt för ingenjörer,

intendenter och läkare ävensom för studenter och med dem likställda

med årsklassen 1914 y, och inrycka samtliga dessa värnpliktiga sommaren

1915 till tjänstgöring.

Vad de icke vapenföra beträffar, synes den till 240 dagar utsträckta

tjänstgöringstiden för desamma snarast möjligt böra inträda.

Under den kommande vintern och därpå följande sommar torde arbetena

å flottans varv i avsevärd grad komma att ökas till följd av vissa

ombyggnadsarbeten å fartygen. Härav följer att de redan nu stora be
-

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Majits nåd. proposition nr 60.

hoven därstädes av personal för handräckningsgöromål än ytterligare komma

att ökas. För att tillgodose desamma, synes det önskvärt att låta den

föreslagna förlängda tjänstgöringstiden för de icke vapenföra inträda snarast

möjligt, d. v. s. från och med årsklassen 1914 y.

Genom att låta samtliga militärarbetare m. fl. tillhörande 1914 ä.,

vilka redan blivit inskrivna, inrycka till tjänstgöring instundande höst och

samtliga militärarbetare, tillhörande årsklassen 1914 y, i februari 1915,

skulle härigenom stationerna och varven kunna erhålla en högst värdefull

hjälp för fullgörande av erforderliga handräckningsgöromål.

Militärarbetarna, tillhörande årsklassen 1915, uppdelas, i likhet med

vad som hittills ägt rum, i två hälfter, av vilka den ena inrycker till

tjänstgöring under senare delen av år 1915 och den andra i februari

år 1916.

Med hänsyn till det alltjämt förefintliga, stora behovet av skrivbiträden

inom de militära expeditionerna bör jämväl den föreslagna, ökade

tjänstgöringstiden för icke vapenföra sjökaptener, styrmän och maskinister

av l:a och 2:a klass tillämpas från och med årsklassen 1915 ä och för

icke vapenföra studenter m. fl. från och med årsklassen 1914 y.

Genom att anordna övergången på sätt ovan angivits, kommer det

nya värnpliktssystemet att vara infört vid flottan från slutet av år 1915.

Några extra inryckningar under övergångstiden behöva ej anordnas.

I november 1917 äro den nya övningstiden och de nya tjänsteförhållandena

fullständigt införda.

Beträffande värnpliktiga, vilka vid hittills verkställda inskrivningsförrättningar

erhållit uppskov med inskrivningen eller tjänstgöringen, så

ock beträffande värnpliktiga, vilka äro födda 1893 eller tidigare och vilka

med laga förfall varit från inskrivningsförrättning eller från tjänstgöring

frånvarande, bör vad i värnpliktslagen av den 14 juni 1901 § 27 stadgas,

fortfarande tillämpas.

Huru tjänstgöringsförhållandena vid flottan under övergångsperioden

1915—1917 liksom efter här föreslagna värnpliktssystems genomförande

komma att gestalta sig, framgår närmare af följande grafiska bilder.

Chefen för marinstaben har jämväl i de avseenden, som av mig icke

särskilt omförmälts, yttrat sig över de nu föreslagna bestämmelserna angående

värnpliktiga och har mot desamma icke haft något att erinra, utöver

vad i vissa anseenden blivit omförmält.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tjänstgöringsförhållandena vid flottan under övergångsperioden 1915—1917.

År 1915.

Tjänst.

''

Årsklass.

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Juli.

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

1914

7; (icl

:e vapei

[fora ut

rycka)

2.

1915 ä

1.

Va 1915 y

1.

Sjötjänst och vapenföra i stationstjänst

1914 ä

1.

29.

» (endast 220 man)» >

1914 y

1.

Sjökaptener, styrmän, maskinister av

15.

l:a och 2:a klass

1915 ä

» >

Va 1915 y

15.

Ingenjörer.............

1914 y

15.

__ .

_ . —

• —

• —— •

— • —

• —> •

15.

» .............

1915

_ .

- • —

• —“

« —— •

— • —

• — •

Intendenter ............

1914 y

15.

■— •

|

29.

• — •

y ............

1915

15.

29.

15.

14.

Läkare..............

1914 y

y ..............

1915

15.

— •

—- • —

- • —

14.

Övriga studenter och med dem lik-

ställda, vapenföra och icke vapen-

15.

föra..............

1914 y

— •

— •

— • —

• -

• — •

— •

• — •

15.

y y

1915

17.

Icke vapenföra i stationstjänst . . .

1914 ä

/WAV/

W/W/V

►''/W/W

W/\

1.

SO.

> >

1914 y

WW/<

/V/W/V

►''/W/W

W/W A

^V/W/V

►''W/W

WW/4

-V/W/V

> )

Va 1915

15.

~~—

-—

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

opaginerad Kontrollera mot PDF

År 1916,

Tjänst.

Årsklass, j Jan. '' Febr. j Mars. ; April.

Maj. Juni. Juli. \ Ang. Sept. Okt. Nov.

-1 |-i--- —..... .

Dec.

Allmän tjänst

Sjötjänst (endast 220 man) och vapen- ]\

föra i stationstjänst. .

Sjökaptener, Btyrmän, maskinister av

l:a och 2:a klass........

Ingenjörer ,

Intendenter

Läkare...............

Övriga studenter och med dem likställda,

vapenföra och icke vapenföra

Icke vapenföra.

1915

ä.

v>

1915

y•

V»

1915

y•

1916

\

J

1914

y-

1915

}

1915

ä.

Va

1915

y-

Va

1915

y-

1916

1914

y-

1915

1916

1914

y-

1915

1916

1916

\

1914

y-

1915

1916

Va

1915

Va

1915

V*

1916

29. (icke vi

-H

-lr

aipenföraj utrycka) 27.

29. (icke valpenföra utrycka) 27.

28.

(eventhellt)

JO. (icke vapenföra utrycka)

r i - t —t— i— - -

10. (icke vapenföra utrycka) 28,

_

15.

15.

28.

15.

15.

15.

13.

29.

2Ö.

16. ! I 29.

- .----------

15. 14.

15. (icke vapenför^ utrycka) 28.

15. (icke vapenföra utrycka) 28.

''I 1------------

15.

29.

15.

200 Kungl. May.ts nåd. proposition nr 60.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 håjt. (Nr 60.)

År 1017.

......... -- ■ -=

Tjänst.

Årsklass.

==j

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Juli.

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

i/» 1915 v

30.

(icke 1

rapenfö

ra utry

eka)

28.

1916

30.

(icke ’

''apenfö

ra utry

eka)

28.

1.

» » ...........

1917

Sjötjänst och vapenföra i stationstjänst

1915

27.

• • •

1Q1£

1.

Sjökaptener, styrman, maskinister av

11. (

[eke vi

penförs

utryci

a.) 29.

l:a eller 2:a klass........

11. (Icke va

penföra

utryck

a.) 29.

» >

1916

15.

> >

1917

15.

29.

Ingenjörer.............

1914 y.

event

uellt

15.

29.

> .............

1915

event

uellt

-

16.

> .............

1916

_ • —

• — •

■— • —

t — • —

pa • —

— •

15.

> .............

1917

29.

Intendenter............

1914 y.

_ • —

• — •

__ ■ —

• — •

— * —

• — • -

■ • —

— • -

• — •

— • —

29.

»

1915

_ . _

• wmm •

— • —

• —■ •

— • —

• —pp •

— • —

» — • -

i • mm m

•mm • —p

28.

» ............

1916

event

uellt

15.

29.

» ............

1917

—

15.

14.

Läkare *).............

1917

Övriga studenter och med dem lik-

\ 1910

29.

ställda, vapenföra och icke vapenföra

>

15.

> >

1917

Icke vapenföra..........

Va 1916

——

13.

Va 1916

1.

SO.

» » ..........

Va 1917

15.

a/N/N/N/*..''''

*) Läkare kunna tidigast under 1918 fullgöra sin 2:a tjänstgöring om 365 dagar (2 jan.—3 jan.).

Övergången verkställd med år 1917 (med undantag för läkare).

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 60.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Genomförda tjänstgöringsförhållanden vid flottan.

Värnplikts år.

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

juni.

Juli.

Åug.

Sept.

i Okt.

1

Nov.

ö

<?:

Summa

dagar.

!

Anmärkningar.

| l:a året .....

a) Värnpl

iktiga

i

i allmän

tjänst (utom c).

1.

360

I 2:a > .....

30.*)

28.

!

| 2:a året.....

b

) Vär

l.

npliktiga i

sjötjänst och ve

ipenföra i

statioi

astjänst.

360

:

l:a året.....

28.

c)

Värnpliktig

.1

a sjökaptener, s

av l:|a och 2:a 1

J_

tyrmä

dass.

1

n, maskinis

ster

500

! 2:a ».....

11.*)

29.

* Utrycknings-

*

l:a året.....

d)

-11

Värnplikti

15.

--1-

ga ingenjörer.

365

dag för icke

vapenföra.

; Efter avlagd exa- men, senast under

7:e året ....

16.

16.

29.

135

j l:a året .....

e)

Värnpliktig

! ^

:a int

anden

ter.

29.

105

1

Efter avlagd exa-

15.

......

2S

395

''

i men, senast under

i 4:e året ....

Om

ej fullg

ord enl.

1

ovan.

29.

■

I l:a året .....

f) Värnplil

16.

ttiga

läkare

14.

90

i Efter avlagd exa- men, senast under

7:e året ....

2.

järn

3- 365

l:a året .....

•• I ! !

g) Övriga studenter o<

i 16.

ih me

d dei

n liks

tällds

!•

500

2:a >.....

16.*

29.

l:a året .....

:

i) Icke vapenför

a i st;

ations

itjänsl

b.

240

2:a året .....

13.

eller

2:a året .....

l.

30.

240

1

!

b©

O

to

Kiingl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

203

Krigsberedskap och övningar.

KAP. XII.

Genom nådigt brev den 9 juni 1911 anbefalldes chefen för marinstaben

att efter samråd med inspektören av flottans övningar till sjöss "utredningar

inkomma med underdånigt förslag till beräknande av medelsbehoven för

ej mindre anslaget till flottans övningar än även anslaget till sjöbevärin-<c” 9

gens vapenövningar samt beklädnad och ersättning därför.

På grund härav har chefen för marinstaben, såsom redan förut omförmälts,

med underdånig skrivelse den 25 september 1913 avgivit,

dels »utredning och förslag till plan för flottans krigsberedskap och

övningar jämte tillhörande kostnadsberäkningar» (»förslag till normalövningsplan»),

dels hemlig »utredning angående frågor om flottans krigsberedskap

och mobiliseringsplaner, som beröra planen för flottans övningar»

(»utredning angående mobilisering»).

Dessa utredningar, som äro synnerligen omfattande och åtföljda av

eu mångfald bilagor och tabeller, torde på framställning få tillhandahållas

vederbörligt utskott.

Chefen för marinstaben framhöll i sin förstnämnda, icke hemliga

utredning, att, enär planerna för flottans övningar numera stode i ett särdeles

intimt samband med krigsberedskapen och de av densamma beroende

mobiliseringsplanerna, det för ernående av önskvärd planmässighet i sjöförsvarets

effektivitet vore nödvändigt, att samtliga dessa frågor behandlades

gemensamt. Med hänsyn härtill och på i skrivelsen närmare anförda skäl

hade marinstabschefen vid utarbetandet av den anbefallda övningsplanen

ansett sig jämväl böra taga frågan om flottans krigsberedskap och mobilisering

under behandling.

Marinstabschefen anför vidare, att händelsernas numera snabba och

oftast oberäkneliga utveckling under politiska förvecklingar hade hos alla

andra nationer nödvändiggjort ökad krigsberedskap av försvarsmedlen, i

första hand örlogsflottan såsom landets första försvarslinje, och hade

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

nämnda krav sålunda tillgodosetts icke blott med hänsyn till snabb mobilisering,

utan även därigenom att en del av flottan efter en bestämd plan

hölles ständigt rustad och indelad i mobiliseringsförband samt bemannad

med stridsdugliga besättningar. Nästan samtliga utländska mariner hade

numera större delen av sina stridsfartyg ständigt rustade, och de flesta

sjömakter hade sina rustade sjöstyrkor i sådan krigsberedskap, att de utan

dröjsmål kunde upptaga strid, närhelst så erfordrades. Även icke rustade

fartyg hölles som regel i viss grad av krigsberedskap med reducerad besättning

ombord, omfattande i första hand befäl, underbefäl och specialutbildat

manskap, och avsedda att bilda kärnan till den besättning, som vid

mobilisering embarkerade.

I betraktande av den höga grad av krigsberedskap, vari stormakterna

hölle sina sjöstridskrafter, vore det särskilt ur neutralitetsförsvarets synpunkt

av synnerlig vikt för ett mindre land att hava största möjliga del

av sitt sjöförsvar i sådan beredskapsgrad, att det när som helst kunde vara

i stånd att med kraft möta ett överraskande företag mot dess kust. Av

alldeles särskild vikt vore detta för ett land av Sveriges geografiska beskaffenhet.

Skärgårdarna erbjöde sjöförsvaret ett ovärderligt stöd och skydd

om de vore försvarade, men de vore å andra sidan en källa till allvarlig fara,

om en eventuell fiende genom överrumpling kunde sätta sig i besittning

av och spärra viktiga utfartsleder och därigenom redan från operationernas

början innestänga en större eller mindre del av vår flotta. Genom de goda

ankarsättningar, som på många håll funnes inom skärgårdarna, den relativa

lättheten att bevaka och försvara desamma samt deras belägenhet i

närheten av de områden, som sannolikt bleve krigsskådeplatser vid eventuella

konflikter emellan stormakterna, ökades sannolikheten för neutralitetskränkning,

därest icke vårt sjöförsvar vore tillräckligt starkt och krigsberett.

En bland de viktigare uppgifter, som vid krigiska förvecklingar tillkomme

svenska flottan, vore att hindra en fiende att störa härens försättande

på krigsfot och dess strategiska uppmarsch. Genom de moderna,

snabba kommunikationsmedlen och genom lättheten att över oförsvarade farvatten

transportera trupper hade möjligheten till överraskande krigsföretag

för sådana ändamål i hög grad ökats. Någon säkerhet mot dylika företag

föreflinnés endast därest en stridsduglig sjöstyrka ständigt hölles rustad och

bemannad.

I mariner, såsom den svenska, där personalorganisationen grundade

sig på användandet av såväl stam som värnpliktiga, och där de senare inginge

i fartygsbesättningarna i stort antal samt beklädde jämförelsevis

krävande befattningar, vore fartygens stridsduglighet direkt beroende av

att erforderligt antal utbildade värnpliktiga funnes tillgängligt.

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Erfarenheten hade nogsamt givit vid handen, att stor obenägenhet

förefunnes att under fredstid inkalla värnpliktiga för säkerhetstjänst. Då

härtill komme att fartyg, bemannade med nyinkallade värnpliktiga, först efter

någon tids samövning vore stridsdugliga, vore det — om man ville undvika

att de stora kostnader, som vore nedlagda på vårt sjöförsvar, i farans

stund skulle vara bortkastade — nödvändigt att redan i fredstid vid flottan

funnes tjänstgörande det antal inobiliseringsbara värnpliktiga, som erfordrades

för säkerhetstjänst mot överraskande krigsföretag.

“Med hänsyn till ovannämnda förhållanden vore en ständig och hög

krigsberedskap hos flottan av största vikt för fredens och neutralitetens bevarande

och för avvärjande av krigiska överrumplingar.

Betingelserna för en hög grad av krigsberedskap vore att till sin

storlek och sammansättning väl avvägda fartygsförband ständigt vore rustade

med fulltaliga och samövade besättningar samt att icke rustade fartyg

snabbt och säkert kunde färdigställas, d. v. s. utrustas och bemannas med

disciplinerade och väl utbildade besättningar.

De ständigt rustade fartygsförbandens såväl materiella sammansättning

och styrka som stridsvärde i övrigt vore direkt beroende av bland

annat övnings- och utbildningsplanerna. På grund härav måste vid dessas

uppgörande hänsyn tagas till vidmakthållandet av flottans krigsberedskap.

övningarna måste därför till stor del göras beroende av krigsberedskapens

krav.

Det snabba och säkra färdigställandet vid mobilisering av icke rustade

fartygsförband vore beroende bland annat av planerna för flottans

mobilisering. Av särskild vikt vid dessas utarbetande vore att största möjliga

överensstämmelse åvägabringades mellan sammansättningen av de olika

sjöstyrkorna och av fartygens bemanning under fredstid och vid mobilisering.

Erfarenheten hade nämligen tydligt givit vid handen, att förändringar

i fartygsförbandens indelning och ledning liksom även ombyten i

fartygsbesättningarna vid mobilisering ofta blivit ödesdigra på grund av

därigenom uppkommande brist å samövning och samhörighet. Mobiliseringsplanerna

måste därför tjäna som underlag vid övningsplanernas utarbetande.

Chefen för marinstaben har i sin förenämnda »utredning angående

mobilisering» framhållit, att på grund av det intima samband som inom

en flotta råder mellan materiel, personal och övningar, måste dess organisation

uppgöras med hänsyn härtill. Marinstabschefen förutsätter sålunda,

att de planer, som äro av mera stadigvarande karaktär i nämnda hänseenden,

och i huvudsak underkastade förändringar endast vid tillkomst eller

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Ma.j:ts nåd. proposition nr 60.

avgång av fartygsmateriel, innefattas i en s. k. organisationsplan, för vars

uppgörande planerna för nybyggnad, överföring och utrangering av fartyg

läggas till grund.

En viktig del av denna organisationsplan utgöres av »normalplanen

för flottans krigsberedskap och övningar» {normalövningsplanen).

En närmare redogörelse för organisationsplanen lämnas i den förut

omförmälda hemliga bilagan till detta protokoll.

Oundvikliga växlingar i materielens färdigställande och i personaltillgången,

ävensom en del andra omständigheter, inverka emellertid på såväl

organisationsplanen i sin helhet som särskilt på normalövningsplanen. Denna

plan kan fördenskull endast tjäna till ledning för de årliga övningsplanerna,

vilka måste uppgöras med hänsyn till de förhållanden i ovannämnda

hänseenden, som äro rådande under varje särskilt övningsår.

I anslutning härtill har chefen för marinstaben i sitt ovannämnda

förslag till norrnalövningsplan framhållit, att en sådan plan måste med

hänsyn till dess beroende av krigsberedskapen och planerna för flottans

mobilisering grunda sig på vissa kända faktorer, av vilka de viktigaste vore:

materielen, dess storlek, användning och indelning,

organisationen av stations- och varvstjänsten,

personalens numerär,

rådande personalorganisation, särskilt manskapsorganisationen, varjämte

hänsyn jämväl borde tagas till utbildningens allmänna organisation.

I den mån dessa faktorer underginge förändringar borde även normalövningsplanen

undergå jämkningar.

Innan eu sådan övningsplan kunde uppgöras, måste sålunda dels

planer för materielens användning och indelning såväl vid mobilisering

som under fred, d. v. s. sjöstyrkornas organisation, vara upprättade, dels

stations- och varvstjänsten vara ordnade så, att en säker och snabb övergång

från freds- till krigsfot ernåddes, varjämte behovet av personal såväl

vid mobilisering som under fred måste vara utrett med hänsyn till nämnda

förhållanden.

De av chefen för marinstaben för åren 1915 och 1916 föreslagna

övningsplanerna voro på grund av uppdragets art uppgjorda under förutsättning

att nuvarande förhållanden rörande övningstidens längd och

personaltillgången enligt gällande stater vore rådande. Emellertid anföres

tillika, att det under sådana förhållanden icke läte sig göra att åstadkomma

en övningsplan, genom vilken de betänkliga brister, som vidlådde

nuvarande övningsplan, bleve helt avhjälpta.

De principer, enligt vilka det av chefen för marinstaben avgivna

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60. 207

förslaget till övningsplan uppgjorts, hade därför måst inskränka sig till

att åsyfta:

att redan i fredstid såvitt möjligt sammansätta och taktiskt indela de

rustade sjöstyrkorna i överensstämmelse med gällande mobiliseringsplaner;

att giva dessa sjöstyrkor en mera stabil organisation än hittills, så

att de vore sammandragna även under de tider av året, då fulltaliga

mobiliseringsbesättningar ej funnes i tjänstgöring, i och för åstadkommande

av permanent fartygsförvaltning och bättre kontinuitet i kommenderingarna;
att

därför i första hand sammanhålla de fartyg, vilka i fredstid

skulle bilda kustflottan och å vilka besättningarna, oberoende av klimatiska

förhållanden, kunde vara einbarkerade, till en ständigt rustad sjöstyrka,

d. v. s. en permanent kustflotta;

att hava övriga fartyg, som skulle ingå i den under fredstid rustade

kustflottan, under vintern — då besättningarna icke lämpligen kunde vara

embarkerade — förlagda i 2:a beredskap med besättning kommenderad samt

indelade i taktiska förband, varunder jagare och torpedbåtar med tillhörande

flottiljchefsfartyg inginge i torpedberedskap och undervattensbåtar med tillhörande

depåfartyg i undervattensbåtberedskap;

att bereda ovannämnda i kustflottan och beredskaper ingående fartygsbesättningar

övning under gång till sjöss vintertid under en kortare tid

(c:a 3 veckor);

att till den utsträckning personaltillgång, förläggning och övriga

omständigheter medgåve, hava jämväl övriga stridsfartyg, som under året

skulle vara rustade och mobiliseringsbemannade, förlagda i 2:a beredskap

med besättning kommenderad;

att så ordna befälsförhållandena, att dessa såvitt möjligt bleve lika i

fred som krig, samt slutligen

att den i land tjänstgörande personalen icke blott skulle vara mobiliseringskommenderad

å icke rustade fartyg in. fl. poster, utan även att

varje fartygsbesättning härunder tid efter annan skulle bibringas övning

med den materiel, för vilken den vore avsedd.

En schematisk framställning1 av chefens för marinstaben förslag till

övningsplan för åren 1915 och 1916 återfinnes i den förut omnämnda vid

detta protokoll fogade hemliga bilagan.

För genomförande av den föreslagna planen har chefen för marinstaben

föreslagit en del åtgärder, av vilka följande, vilka direkt beröra

övningarna, särskilt torde böra framhållas.

Av de fartyg, vilka under året avsåges ingå i kustflottan, borde

samtliga l:a kl. pansarbåtar samt jämväl övriga fartyg, under den tid de

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vore rustade och icke avsåges för särskilda skoländamål, sammanhållas till

en permanent organiserad kustflotta under ständigt befäl av inspektören av

flottans övningar till sjöss i egenskap av högste befälhavare; dock att,

därest det för beredande av tillfälle till övning ansåges erforderligt, annan

befälhavare över kustflottan tillfälligtvis kunde förordnas under de egentliga

eskaderövningarna.

Sådana anordningar borde vidtagas, antingen genom anskaffande av

verkstadsfartyg eller genom anordnande av provisoriska verkstäder i land

vid vinterförläggningsplatserna för i kustflottan ingående rustade l:a kl.

pansarbåtar, att 2:a kl. eldarna under sin kommendering å sagda fartyg

måtte kunna genomgå verkstadskurs.

Särskilda inkvarterings- och övningslokaler borde anordnas vid vardera

stationen för torped- och undervattensbåtberedskapernas personal

under den tid, den på grund av klimatiska förhållanden icke lämpligen

kunde vara embarkerad.

Mobiliseringsövningar borde tid efter annan anordnas med å stationerna

tjänstgörande fartygsbesättningar — i den mån så kunde ske å de fartyg

eller å fartyg av samma typ, varå personalen vore mobiliseringskommenderad

— i ändamål att vidmakthålla och pröva yrkesskickligheten hos

nämnda personal. I

för■edytt
-

I fråga om ordnandet av flottans övningar har andra försvarsberedningen

icke framlagt utredning eller förslag utan endast anfört följande:

I nära sammanhang med planen för flottans fartygsbyggnader stode

viktiga punkter i flottans organisation, nämligen rörande bemanning, övningar

och underhåll.

Sättet för ordnandet av dessa angelägenheter inverkade sålunda i

väsentlig grad på beloppet av årskostnaderna för flottan i dess helhet. På

utredningens dåvarande stadium hade emellertid beredningen icke kunnat

upptaga dessa organisationsfrågor till slutlig behandling. De vore nämligen

i sin ordning beroende av fartygsmaterielens storlek och sammansättning,

och säkra hållpunkter för beräkningar härutinnan stode icke till

buds, förrän själva typfrågan blivit slutligen prövad.

För samtliga organisationsfrågor rörande kustflottan vore det dessutom

av genomgripande vikt, huru bemannings- och övningsförhållandena

m. m. dylikt bleve ordnade för fartygen i andra linjen, samt vilken plan

som fullföljdes beträffande såväl överföring av fartyg från kustflottan som

ock slutlig utrangering av föråldrade och förslitna fartyg. I dessa hänseenden

vore nämligen hittills icke några fasta regler uppställda.

Någon utredning för uppgörandet av en dylik plan, vilken uppen
-

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

barligen är av största vikt för flottplanen i dess helhet, hade vid tiden

för beredningsarbetets upphörande icke skett.

Jag anhåller till en början få framhålla, att Riksdagen i skrivelse Departeden

30 maj 1912 beträffande denna fråga uttalat, att den ansåge det

vara av stor vikt, att tillräckliga medel avsåges för flottans övningar, ^

på det att personalens utbildning och flottans krigsberedskap måtte kunna

som sig bör vidmakthållas, samt att likasom den hittills gällande övningsplanen

i sina huvuddrag framlades för 1901 års riksdag, huvuddragen av

den reviderade planen borde, innan den vunne tillämpning, föreläggas

riksdagen i samband med beräkning över de kostnader, som av densamma

komme att föranledas.

Det torde numera även hos oss blivit en allmänt omfattad mening,

att eu av de viktigaste förutsättningarna för att de kostnader, som nedlagts

på flottan, skola kunna vid inträffande fredsbrott komma landet till

godo, utgöres av ändamålsenligt planerade och omsorgsfullt utförda övningar

med den flytande materielen. Utan dylika övningar bliver även

den bästa materiel av ringa värde, under det att väl övade besättningar

ofta kunna med relativt små medel tillkämpa sig goda resultat.

Den åsikten torde även alltmer hava stadgats, att endast den del av

örlogsflotta!!, som under fredstid är rustad och bemannad med samövade

besättningar, kan omedelbart vid ett krigsutbrott upptaga strid. Den

övriga delen kan först efter eu längre tids samövning ingå i aktiva förband.

Chefen för marinstaben har i sin ovannämnda den 25 september

1913 avgivna utredning och förslag framlagt de grunder, enligt vilka

flottans krigsberedskap och övningar böra ordnas.

Bland nämnda grunder anhåller jag att särskilt få framhålla den med

hänsyn till krigsberedskapen föreslagna indelningen av fartygsmaterielen i

två huvudgrupper, av vilka den ena avses att omfatta sådana i såväl kustflottan

som lokalstyrkor ingående fartyg, vilka jämlikt organisationsplanen och den

därpå grundade normalplanen för flottans krigsberedskap och övningar

böra innehava högsta möjliga krigsberedskap och därav betingad tillgång

på ständigt tjänstgörande, fulltaliga och övade eller under övning varande

mobiliserings besättningar, under det att den andra huvudgruppen avses

att omfatta sådana, ovannämnda sjöstyrkor tillhörande fartyg, vilka till

följd av erforderlig reparation eller översyn icke äro rustade, eller som

på grund av dem tillkommande uppgifter vid mobilisering icke med nödvändighet

behöva vara klara omedelbart vid ett krigsutbrott och på den

grund äro avsedda att i största möjliga utsträckning bemannas med reBiliang

till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 käft. (Nr 60.) 27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

servpersonal samt f. d. stamanställt manskap och övriga vid mobilisering

inryckande värnpliktiga.

Redan förut har av mig framhållits de väsentliga besparingar i fråga

om stampersonalens numerär, som möjliggöras genom tillämpningen av

marinstabschefens planer för flottans krigsberedskap och övningar. Jämväl

i övrigt synas mig dessa planer vara i hög grad ägnade att för minsta

möjliga kostnad åstadkomma ej blott en relativt effektiv krigsberedskap utan

även säkerställa personalens för flottans krigsduglighet så nödvändiga övning

i materielens handhavande. Dessa planer anser jag därför böra i

huvudsak följas vid utarbetandet av den normalplan för flottans krigsberedskap

och övningar, som betingas av den nya flottplanen och den därav

beroende organisationsplanen samt den utsträckta vapenövningstiden för

de värnpliktiga. En schematisk framställning av den föreslagna normalövningsplanen

återfinnes i den hemliga bilagan till detta protokoll.

Då emellertid nämnda normalplan i väsentlig mån måste bliva beroende

av de förändringar beträffande fartygsmaterielen, som tid efter

annan ifrågakomma, hava organisations- och övningsplaner utarbetats i

anslutning till de olika fartygsbyggnadsperioderna och får jag beträffande

dessa planer hänvisa till nämnda hemliga bilaga.

De i samband med övningsplanen utarbetade personalberäkningarna

torde på framställning böra tillhandahållas vederbörligt utskott.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

211

B. Kustartilleriet.

Enär det förslag till vårt fasta kustförsvars ordnande, som härmed

underställes Eders Kungl. Maj:ts prövning, till stor del är av hemlig natur,

kan jag icke här lämna en fullständig redogörelse för detsamma utan

anhåller i underdånighet att få hänvisa till den plan för det fasta kustförsvarets

ordnande, som framlägges i del II, kustartilleriet, av förut omnämnda

hemliga bilaga, vilken vidfogas detta protokoll för att tillhandahållas

vederbörligt utskott.

Kustbefästningarna och deras materiel.

Kap. XIII.

Nyanläggningar och nyanskaffningar.

Till grund för ordnandet av vårt nuvarande fasta kustförsvar ligger d

huvudsakligen det förslag, som på sin tid avgavs av 18137 års befästningskommitté.

Detta förslag var utan tvivel ägnat att avhjälpa de mest framträdande

bristerna hos det fasta kustförsvaret. Men redan i ett yttrande,

som chefen för flottans stab år 1898 avgav över befästningskommitténs

förslag, framhålles, att det icke tillgodosåg vare sig kravet på tryggandet

av vår flottas utlöpande ur och inlöpande i örlogshamnarna eller behovet

av ytterligare stödjepunkter för våra sjöstridskrafter.

Dessa krav och behov ligga till grund såväl för de framställningar,

vilka den 18 oktober 1906 av cheferna för generalstaben och flottans

stab i deras förslag till försvarsväsendets stärkande avgåvos i samband

med 1906 års försvarsplan, som ock för den synnerligen omfattande, hemliga

plan för det fasta kustförsvarets ordnande, vilken framlades den 23

juni 1908 av tillkallade sakkunniga (kustförsvarskoinmissionen).

I stabschefernas nämnda förslag till försvarsväsendets stärkande

framhållas såsom i hög grad önskvärda vissa åtgärder, åsyftande att öka

.Idre utredningar.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

effektiviteten av flottans verksamhet under krig, nämligen i fråga om det

fasta kustförsvaret:

förstärkande av det fasta försvaret åt sjösidan vid Stockholm, Karlskrona

och Göteborg, skyddandet genom befästningar åt sjösidan av det

föreslagna örlogsetablissementet å mellersta Norrlands kust samt anordnandet

av sjöbefästningar för tryggandet av en replipunkt för flottan vid

Alands hav ävensom utveckling av minvapnet.

1 underdånig skrivelse av samme den 18 oktober 1906 har marinstabschefen

redogjort för de förhållanden, vilka betinga nämnda åtgärder

ävensom för åtgärdernas planläggning in. in.

kustförsvarskommissionens hemliga betänkande innefattar utredning

av frågorna om operationsbaser för flottan — permanenta operationsbaser

och tillfälliga replipunkter — farledsupprensningar, det fasta kustförsvarets

ordnande jämte minvapnets utveckling, för det fasta kustförsvaret

erforderlig personal, dess förläggning och beklädnad in. in. ävensom kostnaderna.

Den av kustförsvarskommissionen uppgjorda planen var avsedd

att genomföras under loppet av 28 år, uppdelade i två huvudperioder, den

första om 18 år — indelad i två skeden, det första om 12, det andra om 6 år

samt den andra perioden om 10 år. Sammanlagda kostnaden för planens

genomförande är av kommissionen beräknad till omkring 111*5 milj. kronor.

över kustförsvarskommissionens utredning har 1907 års'' försvarskommitté

avgivit yttrande i hemligt betänkande den 5 december 1910, varav

en sammanfattning ingår i kommitténs icke hemliga betänkande av samma

dag. Rörande kustförsvarskommissionens plan i dess helhet till det fasta

kustförsvarets ordnande yttrar kommittén, att därest de av kommissionen

utarbetade förslagen upptoges i oförändrat skick, skulle inom ramen av det

belopp, omkring 8*4 milj. kronor, som enligt kommitténs finansiella utredning

kunde avses för arbeten å rikets kustbefästningar under perioden

1912—1919, icke ens de viktigaste bland de föreslagna åtgärderna

kunna komma till utförande under nämnda period. Med åberopande härav

framlägger kommittén ett av cheferna för kustartilleriet och fortifikationen

uppgjort förslag till förbättrande av det fasta kustförsvaret inom

ovan angivna kostnadsram.

Andra för- Andra försvarsberedningen, som haft att behandla frågan om det fasta

kustförsvarets ordnande i dess helhet, har därvid funnit nödigt föranstalta

anstaltande om en ny utredning av hithörande förhållanden i syfte att åstadkomma eu

0ridning.vida starkare begränsning av kostnaderna än som är förenlig med kustförsvarkommissionens

förslag. För sådant ändamål har beredningen i skrivelse

den 14 februari 1913 anhållit om utredning dels angående kustbefästnin
-

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

213

garnas nuvarande tillstånd, effektivitet och krigsberedskap samt de åtgärder,

som måste anses oundgängligen nödvändiga för att med minsta möjliga kostnad

avhjälpa eventuella brister i nämnda hänseenden, dels rörande sättet

för anordnande av en replipunkt för flottan å mellersta Norrlands kust.

Med anledning härav har chefen för sjöförsvarsdepartementet i skrivelse

den 1 mars 1913 anmodat chefen för kustartilleriet, chefen för fortifikationen,

chefen för marin f örvaltningen och chefen för marinstaben att

gemensamt verkställa den begärda utredningen. Denna utredning, vilken

i det följande ''korteligen benämnes »chefernas utredning», är av hemlig

natur och torde tillhandahållas vederbörligt utskott. Efter eu inledande

redogörelse för kustfästningars betydelse i allmänhet samt för olika anfallssätt

mot dylika ävensom för deras allmänna anordning framhålla

cheferna, hurusom de sista årtiondena hava att uppvisa en betydande

utveckling inom kustfästningskrigsväsendet. Så har fartygspansarets motståndskraft

kunnat fördubblas, i samband varmed det svåra fartygsartilleriets

genomträngningsförmåga måst uppdrivas, vilket i sin tur medfört

en ofantlig ökning av detta artilleris skottvidd. Den rörliga bestvckningen

bär under tidsperioden utvecklats i sådan grad, att pjäsernas stridsvärde

mångdubblats. Undervattensbåtar, flygskepp och flygmaskiner hava kommit

i användning och blivit alltmera fullkomnade samt äro nu faktorer,

som ej kunna lämnas ur räkningen. För att kustfästningarna skola bliva

tidsenliga, och kunna fylla de krav, som i planerna för rikets försvar anvisas

dem, erfordras alltså, att de underkastas en genomgripande omdaning,

vilket icke kan ske utan betydande utgifter.

För att belysa vårt fasta kustförsvars tillstånd lämna cheferna vidare

en beskrivning på befästningarna, bedöma deras effektivitet och krigsberedskap

under olika förutsättningar samt framställa förslag till de åtgärder, som de anse

oundgängligen nödvändiga för att avhjälpa bristerna i nämnda hänseenden.

Efter denna i detalj utförda granskning framhålla cheferna, hurusom

kustfästningarna i många väsentliga hänseenden ingalunda kunna fylla dem

ålagda uppgifter. Detta förhållande betecknas såsom oroväckande, enär eu

till sjöss överlägsen fiende lätt kan avskära vår flottas förbindelser, varigenom

kustens flankering omöjliggöres, vilket i sin ordning skulle i hög

grad menligt inverka även på försvaret av rikets landgräns.

Under sådana förhållanden hava cheferna angivit kustfästningarnas

skyndsamma förstärkande såsom den för närvarande allra viktigaste angelägenheten

beträffande rikets försvar. På grund av de stora kostnader, som

det fasta kustförsvarets fullständiga omdaning kräver, förutsätta cheferna ej,

att samtliga av dem framställda krav kunna tillgodoses under de allra närmaste

åren, utan gruppera kraven i en viss ordningsföljd efter deras inbördes vikt.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Cheferna förklara sig hava vid framställande av sina förslag inskränkt

sig till oundgängligen nödvändiga åtgärder samt eftersträvat så enkla

anordningar och så billiga konstruktioner, som kunna förenas med fordran

på full effektivitet.

Ett fullständigt genomförande av chefernas förslag skulle enligt verkställda

beräkningar kräva en kostnad för en gång av omkring 34 232 000 kr.

Förslag till Väsentliga delar av chefernas utredning kommo andra försvarsbered
svarsbeied-

ningen till hända den 1 november 1913. På grundvalen av denna utredning

ningens be- utarbetade beredningen ett preliminärt förslag till det fasta kustförsvarets

tänkande. ornande, vilket förslag ingår i beredningens förut omnämnda preliminära

förslag angående sjöförsvaret. Sedan chefernas utredning inkommit i fullständigt

skick den 12 januari 1914, upptog beredningen omedelbart denna

fråga till förnyad behandling, därvid beredningens preliminära förslag

diskuterades och kompletterades, jämväl under medverkan av sakkunnige.

På grundvalen av dessa beredningens ytterligare förhandlingar i ämnet

samt i överensstämmelse med därvid preliminärt fattade beslut blev inom

beredningens sekretariat utarbetat »förslag till andra försvarsberedningens

betänkande angående det fasta kustförsvarets ordnande». Förslaget var

emellertid icke fullständigt färdigtryckt när beredningen den 10 februari

1914 ajournerade sina sammanträden. Beredningens förhandlingar blevo

sedermera icke återupptagna, och förslaget i fråga är icke underställt beredningens

slutliga prövning.

I förslag: till andra försvarsberedningens betänkande framhålles, att

kustbefästningarna äro i stort behov av att förstärkas samt att eu befäst

replipunkt vid Härnösand är av allra största betydelse för flottans deltagande

i försvaret av övre och mellersta Norrland.

Vidare anföres följande.

»Emellertid har det för beredningen varit uppenbart, att de förslag,

som av cheferna blivit framlagda, redan av ekonomiska skäl icke kunna

i sin helhet tillstyrkas, enär ett så stort belopp som det, varmed sagda

förslag slutar, en summa av över 34 milj. kronor — vilken därtill, på

grund av sakens natur, borde utgå inom möjligast korta tid — uppenbarligen

icke kan avses ensamt för kustbefästningarna. En mycket betydande

reduktion måste alltså äga rum. Med fasthållande av huvudgrunderna

för chefernas förslag har beredningen därför sökt att, under

medverkan av sakkunniga, uppgöra ett reducerat förslag.»

»En grundsats vid uppgörandet av detta reducerade förslag har varit,

att förstärkande av de för försvaret jämförelsevis mindre betydelsefulla

kustbefästningarna måst åsidosättas och ansträngningarna samlas på att

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

sätta de viktigaste kustpositionerna i gott stånd eller åtminstone giva dem

en kraftig förstärkning.»

»För landets försvar är det en angelägenhet av utomordentlig betydelse,

att förstärkningsåtgärder bliva med största möjliga skyndsamhet vidtagna.

Den tid som för ett genomförande av beredningens förslag erfordras,

torde, enligt vad beredningen vid samråd med sakkunnige inhämtat, redan

av tekniska skäl icke kunna beräknas lägre än till fyra eller fem år. På

förut anförda skäl anser beredningen sig böra framhålla vikten av att arbetet

i fråga så planlägges och bedrives, att kustbefästningarna inom sagda

tid om möjligt äro i det skick, som beredningens förslag åsyftar.»

Genomförandet av ifrågavarande förslag till det fasta kustförsvarets

ordnande angives kräva en kostnad för en gång av 12 803 400 kronor,

vilken uppgift dock delvis grundar sig på approximativa beräkningar.

Över förslag till andra försvarsberedningens betänkande angående det Myndig}^

fasta kustförsvarets ordnande hava följande myndigheter avgivit yttrande: terranden''

chefen för kustartilleriet i skrivelse till chefen för sjöförsvarsdepartementet,

den 12 mars 1914;

chefen för marinstaben i underdånig skrivelse den 21 mars 1914;

chefen för fortifikationen i underdånig skrivelse den 4 april 1914; samt

marinförvaltningen i två skrivelser till chefen för sjöförsvarsdepartementet,

den ena av den 26 mars och den andra av den 15 april 1914.

Chefen för kustartilleriet har i sin nämnda skrivelse gjort följande

allmänna uttalande:

»Ifrågavarande förslag torde kunna sägas vara ägnat att inom ramen

av nyss angivna kostnader på ett planmässigt och klokt sätt någorlunda nöjaktigt

tillgodose de mest trängande kraven inom vårt fasta kustförsvar. Jag

anser mig därför böra i allo tillstyrka upptagandet av beredningens förslag.»

»Emellertid förefinnes enligt min åsikt vissa behov i fråga om vårt

fasta kustförsvar, vilka, ehuru de icke kunnat inrymmas inom beredningens

kostnadsram, likväl äro av den vikt, att de, såvitt någon möjlighet därtill

gives, böra tillgodoses redan under de närmaste åren.»

Chefen för marinstaben anser sig böra i huvudsak tillstyrka beredningens

förslag, men angiver därutöver vissa krav i fråga om det fasta

kustförsvaret, som enligt hans åsikt böra tillgodoses. Jämväl de ytterligare

behov, som enligt vad ovan nämnts av chefen för kustartilleriet framställts,

tillstyrker marinstabschefen med vissa undantag, men tillägger, att de

av chefen för kustartilleriet föreslagna åtgärderna dock endast böra komma

till utförande i den mån medel härför kunna avses utan åsidosättande av

andra viktigare försvarsintressen.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kuncjl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Chefen för fortifikationen yttrar: »Liksom chefen för kustartilleriet

anser jag andra försvarsberedningens förslag till det fasta kust försvarets

ordnande vara ägnat att, så vitt ske kan inom däri angivna kostnader, tillgodose

de mest trängande behoven inom det fasta kustförsvaret.» Han anser

dock, att sä vitt möjligt härtill böra komma de försvarsanstalter, som chefen

för kustartilleriet föreslagit, dock med frånräknande av vissa bland dem.

Marinförvaltningen anför i sin skrivelse den 26 mars 1914, att ämbetsverket

granskat beredningens förslag »under förutsättning att de medel, som

under de närmaste åren kunna avses för stärkande av det fasta kustförsvaret, äro

begränsade till ungefärligen det belopp, som av beredningen blivit upptaget.»

Såsom principuttalande anför ämbetsverket, »att andra försvarsberedningens

förslag — dock med vissa närmare angivna tillägg — synes i

stort sett omfatta de anordningar för det fasta kustförsvarets stärkande,

som böra ofördröjligen och i främsta rummet komma till utförande. Det

är emellertid uppenbart, att då beredningens förslag icke lämnar tillfälle

till granskning i detalj av alla de föreslagna anordningarna, väsentliga

ändringar — i fråga om kastbatterierna in. m. även beträffande deras belägenhet

— kunna visa sig erforderliga vid ett slutligt utförande.»

I sin skrivelse den 15 april 1914 granskar marinförvaltningen de

i förslaget till andra försvarsberedningens betänkande lämnade kostnadsberäkningarna

och kommer till det resultatet, att den beräknade summan,

12 806 460 kronor, bör höjas till 13 169 290 kronor.

Det fasta kustförsvarets uppgifter äro: dels att skydda örlogshamnarna

med deras för sjöstridskrafternas vidmakthållande oumbärliga anstalter,

att möjliggöra egna fartygs inlöpande i och utlöpande ur desamma

ävensom att i övrigt stödja flottans operationer genom att försvara vissa

med hänsyn härtill viktiga hamnar'' och farleder; dels att mot anfall från

sjösidan trygga ur andra synpunkter viktiga platser vid kusten såsom

landets huvudstad, mera betydande sjöhandelsstäder samt i övrigt särskilt

sårbara eller för neutralitetskränkning utsatta platser.

Utomlands har på senare tid allt större uppmärksamhet ägnats åt det

fasta kustförsvaret. Jag tillåter mig i detta hänseende erinra om att storartade

nya befästningsanläggningar äro under utförande på Englands ostkust,

att det fasta försvaret vid Tysklands redan förut kraftigt befästade nordsjökust

helt nyligen i väsentlig grad förstärkts samt att även vår östra granne

för närvarande utför omfattande befästningsanläggningar vid sin östersjökust.

Förhållandevis ännu tydligare framträder en ökad omsorg om det

fasta kustförsvaret hos sådana stater, som med avseende på folkmängd och

ekonomiska resurser äro mera jämnställda med vårt land.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts nåd. proposition nr 60.

217

När beslut år 1909 fattades i Danmark rörande dess försvarsväsende,

beviljades till fullständigande av Köpenhamns befästningar åt sjösidan 11

milj. kronor samt till övriga kustbefästningar, avsedda att skydda Själlands

kuster och bilda stödjepunkter för flottan, 5 milj. kronor.

Dessa siffror utgöra ett talande bevis för vad det fasta kustförsvaret

anses betyda för Danmark.

Aven i Norge tillmätes det fasta kustförsvaret särdeles stor vikt, och

till stärkande av detsamma hava under senare år avsevärda extra anslag

beviljats. Kustbefästningar finnas för närvarande anlagda vid Kristianiafjorden,

Kristiansand, Bergen, Trondhjemsfjorden och Ofoten.

I Holland har frågan om det fasta kustförsvarets ordnande varit

föremål för omfattande utredningar, och år 1913 beviljades till fullständigande

och förstärkande av kustbefästningarna inom moderlandet över

18 milj. kronor.

Uppenbart torde vara, att det fasta kustförsvaret är ägnat att spela

en jämförelsevis viktig roll för vårt land, vilket på grund av nödvändigheten

att begränsa sjöstridskrafterna måste i huvudsak inskränka sig

till tryggandet av egna kuster. För att i någon mån närmare belysa

detta skall jag tillåta mig att helt allmänt beröra vissa synpunkter i fråga

om det fasta kust försvarets betydelse för vårt land.

Det är påtagligt, att flottans permanenta operationsbaser utgöra en

nödvändig betingelse för upprätthållandet av dess stridsduglighet. En

dylik operationsbas, dvs. en örlogsstation med dess varv är emellertid

ytterst sårbar. Förråd av reservmateriel och ammunition m. m. samt

verkstäder, slipar och dockor ävensom under utrustning eller reparation

varande fartyg låta sig nämligen — i saknad av skydd — lätt förstöras.

Stora värden kunna härvid gå förlorade och en under krigets lopp obotlig

skada åstadkommas. Allmänt erkännes även såsom självklart, att örlogshamnar

måste vara tryggade genom ett fast försvar av tillräcklig motståndskraft.

Alldeles särskild betydelse äger detta för vårt land. Dels

måste vi nämligen räkna med en till sjöss väsentligt överlägsen motståndare,

som ingalunda behöver använda hela sin kraft gent emot vår

flotta, och redan av detta skäl, förefinnes stor sannolikhet för att våra

viktigaste kustfästningar skola bliva utsatta för allvarliga anfall; dels och

framför allt torde vår flotta, så länge hon uppträder i de för fientliga

fartyg svårnavigabla skärgårdarna, näppeligen behöva mot sin vilja inlåta

sig i strid och svårligen kunna innestängas. Till följd härav är det stor

sannolikhet för att fienden, i syfte att komma vår flotta till livs, riktar

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 höft. (Nr 60.) 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

ett anfall mot de för vidmakthållandet av hennes stridsduglighet oumbärliga

operationsbaserna.

Det är emellertid icke tillfyllest, att örlogsstationerna med deras

varv äro tryggade mot att förstöras av fienden. För en underlägsen flotta

som vår är det jämväl av vital betydelse, att de fasta försvarsanordningarna

tillförsäkra henne möjlighet att inlöpa i och utlöpa ur sina örlogshamnar

eller med andra ord att en effektiv blockad av desamma kan förhindras.

Härför erfordras, att varje dylik hamn äger flera befästade lopp

samt att befästningarna äro försedda med ett kraftigt och långskjutande

artilleri, som förmår hålla fientliga fartyg på avstånd.

Enär våra pansarbåtar i allmänhet icke med utsikt till framgång

torde kunna upptaga strid i öppen sjö med fiendens vida starkare fartyg,

är det givetvis förenat med vanskligheter för vår flotta att förflytta sig

förbi delar av kusten, vilka sakna skärgård. I all synnerhet blir detta

fallet, om farvattnet utanför sådana delar av kusten är så trångt, att förflyttningen,

i händelse att överlägsna fientliga sjöstridskrafter uppträda därstädes,

måste erhålla karaktären av en genombrytning. Inom varje genom

dylika trängre farvatten avskild del av vår kust erfordras därför med nödvändighet

minst en befästad stödjepunkt för flottan.

Vad slutligen beträffar vårt fasta kustförsvars betydelse i de hänseenden,

som icke stå i omedelbart samband med flottans verksamhet, så

inskränker jag mig till att erinra om, dels att tryggandet av huvudstaden

åt sjösidan och därmed även av huvudinloppet till Mälaren är en angelägenhet

av yttersta vikt för rikets försvar i dess helhet, dels att Göteborg

såsom en ytterst viktig importhamn ävenledes är i behov av att skyddas

genom tillräckligt kraftiga kustbefästningar.

Vårt land erbjuder stora naturliga betingelser för skapande av ett

fast kustförsvar, som förmår fylla sina uppgifter. En jämförelse med förhållandena

i andra länder torde allra bäst vara ägnad att belysa detta.

1 första rummet framträder därvid den omständigheten, att flerstädes

utomlands kusten är alldeles öppen. I dylika länder har man nödgats

befästa ett stort antal platser vid kusten för att bereda flottan erforderlig

operationsfrihet och stödja densamma i händelse av motgång. De vidlyftiga

skärgårdar, som täcka stora delar av Sveriges kust, erbjuda däremot

rika möjligheter för vår flotta att bibehålla sin rörelsefrihet och

skänka henne ett naturligt stöd. Vi kunna därför nöja oss med ett

jämförelsevis ringa antal befästade platser i trots av våra kusters betydande

längd.

Vid många utländska örlogsstationer äro de lokala förhållandena i

O C>

hög grad ogynnsamma. Naturliga hamnar saknas flerstädes, och dyrbara

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vågbrytare måste anläggas för beredande av nautiskt skydd. I andra fall

åter utgöres hamnen av en mer eller mindre öppen havsbukt med endast

ett inlopp, vilket vanligen har så betydande bredd, att det icke effektivt

kan spärras medelst minor och stängsel. Vid hamnar, där starkt utpräglat

tidvatten råder, försvåras eller oinöjliggöres redan av detta skäl anordnandet

av effektiva minspärrningar. På grund härav är det i stället nödvändigt

att till skydd mot forcering av slagfartyg äga en talrik bestyckning

av svåra kanoner. Dylika erfordras jämväl till avsevärt antal för att hindra

bombardering av de ofta nära invid öppna havet belägna varvsetablissementen,

och ej sällan måste för samma ändamål befästningar byggas på

konstgjord grund ute i sjön.

Den svenska kusten åter är rik på naturliga hamnar, och skärgården

erbjuder i allmänhet stora fördelar vid anordnandet av ett fast försvar.

På de flesta platser vid vår kust, där ett dylikt försvar finnes eller ifrågasatts,

är det möjligt — tack vare skärgård — att giva befästningslinjen

ett åt sjösidan tämligen framskjutet läge. Härmed vinnes, dels att nämnda

linje kommer att omfatta flera vitt skilda lopp, varigenom en fientlig

blockad i hög grad försvåras, dels att avståndet från befästningarna till

skyddsföremålet (varvsetablissement m. m.) blir betryggande gent emot en

bombardering av detsamma från sjösidan. Förefintligheten av skärgård

innebär även andra viktiga fördelar med hänsyn till det fasta försvaret,

nämligen att fullt effektiva minspärrningar vanligen låta sig med lätthet

anordnas i de lopp, som leda genom befästningslinjen, om dennas läge

väljes med avseende fästat härå, samt att farvattnet framför befästningarna

vid varje särskilt lopp ofta medgiver endast ett ringa antal fartyg att samtidigt

deltaga i striden.

Under här nämnda fördelaktiga omständigheter kunna befästningarna

göras väsentligt enklare och givas en vida mindre talrik bestyckning, än

då det gäller att försvara en nära invid havsbandet, belägen, mer eller

mindre öppen redd. Visserligen kräves, att varje befästad plats vid kusten,

som skall äga någon mera betydande styrka, är försedd med ett svårt

artilleri, tillräckligt kraftigt för att kunna försätta fiendens slagfartyg ur

stridbart skick, men under hos oss förekommande, gynnsamma lokala förhållanden

är det tillfyllest med ett tämligen ringa antal moderna svåra

artilleripjäser.

Kustbefästningar hava vid strid mot slagfartyg flera högst betydande

fördelar på sin sida. Avståndsmätningen kan utföras väsentligt noggrannare

från kustbefästningar än från fartyg, och artilleri pjäsernas riktande

låter sig likaledes verkställas med vida större precision från den fasta

uppställningsplatsen i land än från den rörliga plattform, som ett far
-

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

tyg erbjuder. Mot slagskeppens stora skrov har kustbefästningarnas noggranna

eld fullt tillfredsställande träffsannolikhet på alla förekommande

stridsavstånd, och även de starkaste slagfartyg förmå icke uthärda mer

än ett fåtal träffar från svårt artilleri inom avstånd, där det primära pansaret

genomtränges. Särskilt är kastelden farlig för den anfallande. I detta

hänseende må nämnas att moderna 30''s cm. haubitser genomslå de kraftigaste

pansardäck på alla avstånd från 17 000 m. ända ned till på omkring 3 000 in.

Pansardäckens jämförelsevis ringa inotståndsförmåga är eu naturlig följd

därav, att slagfartyg förnämligast måste byggas för strid mot sina gelikar

och huvudvikten därför läggas på skyddet mot flackbaneld. Kustbefästningarnas

betongvallar och bergväggar äga däremot sådan tjocklek, att de

praktiskt taget äro osårbara för fartygseld. Befästningarnas pansartorn erbjuda

mycket obetydliga mål, mot vilka fartygsartilleriet icke uppnår ens

någorlunda nöjaktig träffsannolikhet förr än på små avstånd, och ännu

svårare att träffa äro kanoner i sj afsänkande lavettage, enär desamma

visa sig över vallen endast ett fåtal sekunder för värjo skott. Vidare

är att märka, att kastbatterier, vilka enligt vad nyss angivits äro ytterst

farliga för fienden, själva kunna anläggas så, att de av terrängen fullständigt

skyddas mot beskjutning från fartyg.

I fråga om artilleristrid mellan fartyg och kustbefästningar bör ytterligare

en viktig omständighet beaktas. Då ett fartyg tvingas att draga

sig ur striden till följd av att dess flytbarhet eller rörelseförmåga hotas,

torde därvid dess artilleri ännu till icke ringa del vara brukbart. En befästning

åter kan i allmänhet icke genom beskjutning bringas till tystnad

med mindre än att dess artilleri pjäser demonteras. Anfallskraften hos

en sjöstyrka avtager sålunda vida snabbare än kustbefästningarnas försvarskraft.

Försvaret av inloppen gent emot opansrade fartyg (torped- och småfartyg

in. fl.) vilar på befästningarnas medelsvåra och lätta kanoner jämte

flytande stängsel med undervattensbåtnät, där sådana erfordras. De lätta

kanonerna, vilkas förnämsta uppgift är att hindra minspärrningarnas undanröjande,

kunna ofta med fördel givas tillbakadragna uppställningsplatser,

så att de icke äro åtkomliga genom beskjutning från fartyg förrän på

små avstånd. Under vattnet byggda torpedbatterier, vilka själva icke

kunna oskadliggöras genom fartygseld, äro ett särdeles verksamt medel

till förhindrande av att större fientliga fartyg ens kortvarigt uppträda på

så nära håll, att de förmå tysta befästningarnas medelsvåra och lätta

kanoner. Torpedbatterierna hava därjämte till uppgift att i förening med

minspärrningarna utgöra det egentliga skyddet mot en omedelbar forcering

av slagfartyg.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

221

På grund av här antydda samverkan mellan olika försvarsmedel och

särskilt till följd av de betydande fördelar, som kustbefästningar äga vid

en artilleristrid mot slagfartyg, är det under gynnsamma lokala förhållanden

möjligt att med måttliga kostnader giva en vid kusten belägen

plats ett fast försvar av sådan styrka, att detsamma förmår motstå anfall

av en stormaktsflotta.

Slutligen är att märka, att vid sådana platser där skärgård finnes,

befästningsanläggningar på fastlandet ofta kunna undvikas, och samtliga

viktigare fasta försvarsanstalter i stället förläggas till öar, som erbjuda

goda betingelser för avvärjande av anfall av lantstridskrafter. Härigenom

är det möjligt att väsentligt begränsa anläggningskostnaderna för en kustfästning,

under det att samtidigt dess förmåga att självständigt försvara

sig i hög grad ökas.

Av det hittills anförda torde framgå icke blott att ett välordnat fast

kustförsvar är av största betydelse för rikets försvar i dess helhet, utan

även att vårt land äger särdeles goda naturliga förutsättningar för skapandet

av ett fast kustförsvar, som väl förmår fylla sina uppgifter.

De utredningar rörande vårt fasta kustförsvar, för vilka jag i det

föregående redogjort, utvisa emellertid, att detsamma för närvarande lider

av betänkliga brister, vilkas snara avhjälpande är ett trängande krav.

Cheferna för marinförvaltningen, marinstaben, kustartilleriet och fortifikationen

hava i sin förut omnämnda utredning den 29 september 1913 enats

om det uttalandet, att kustfästningarnas skyndsamma förstärkande måste

betecknas såsom »den för närvarande allra viktigaste angelägenheten beträffande

rikets försvar». I förutnämnda förslag till andra försvarsberedningens

betänkande yttras i fråga om behovet av det fasta kustförsvarets

stärkande: »För landets försvar är det en angelägenhet av utomordentlig

betydelse att förstärkningsåtgärder bliva med största möjliga skyndsamhet

vidtagna».

De fyra nyssnämnda cheferna hava — i överensstämmelse med den

uppgift som blivit dem tilldelad — framlagt ett förslag till fullständigt

ordnande av vårt fasta kustförsvar. Andra försvarsberedningen däremot,

som hållit sig inom en strängt begränsad kostnadsram, har såsom grund

för sitt förslag uppställt, att ansträngningarna måste samlas på att sätta

våra viktigaste kustfästningar i gott stånd eller åtminstone giva dem eu

kraftig förstärkning. Därjämte har beredningen föreslagit anläggandet av

en befäst replipunkt för flottan på mellersta Norrlands kust, men anser i

stället att Fårösunds kustposition kan indragas.

Samtliga myndigheter, som avgivit yttrande över beredningens förslag,

hava i allo tillstyrkt detsamma. Myndigheterna hava visserligen,

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

utöver vad beredningen upptagit, föreslagit en del förstärkningar, vilka

synts dem böra komina till utförande redan under de närmaste åren, men

ingen myndighet har uttalat den åsikten, att ifrågavarande förstärkningar

borde sättas före något av vad beredningen upptagit.

Den plan för vårt fasta kustförsvars stärkande under de närmaste

åren, som framlagts i förslag till andra försvarsberedningens betänkande,

tinner jag vara väl avvägd. Frågan om indragning av Fårösunds kustposition

torde dock tills vidare böra lämnas öppen av skäl, som närmare

angivas i förutnämnda hemliga plan för det fasta kustförsvarets ordnande.

I förslag till andra försvarsberedningens betänkande angående det

fasta kustförsvarets ordnande beräknas engångsutgifterna för befästningsanläggningar

m. m. uppgå till ett sammanlagt belopp av 12 803 460 kronor.

Vissa dithörande kostnadsberäkningar angivas emellertid såsom approximativa.

Marin förvaltningen, som granskat beredningens kostnadsberäkningar,

har kommit till det resultatet, att nyssnämnda belopp bör höjas

till 13 169 290 kronor. Denna summa torde på skäl, som anföres i förutnämnda

hemliga bilagan, kunna minskas med 65 000 kronor. I övrigt synes

försiktigheten bjuda, att ämbetsverkets kostnadsberäkningar läggas till

grund för Kungl. Maj:ts äskanden. Jag anser alltså, att till genomförande

av den plan för det fasta kustförsvarets stärkande, som upptages i förslag

till andra försvarsberedningens betänkande, böra beräknas engångsutgifter

till ett sammanlagt belopp av 13 104 290 kronor.

De ytterligare förstärkningar av det fasta kustförsvaret, som myndigheterna

föreslagit, skulle med tillämpning av marinförvaltningens kostnadsberäkningar

motsvara följande alternativa ökningar i engångsutgifterna, I

nämligen

enligt chefens för kustartilleriet förslag........ 4 144 595 kr.

enligt chefens för marinstaben förslag......... 2819 090 »

enligt chefens för fortifikationen förslag........ 1 906 840 »

enligt marinförvaltningens förslag,

alternativ A.................. 2 648 840 »

alternativ B.................. 1 876 540 »

om endast sådana förstärkningar medräknas, som föreslagits

av samtliga myndigheter

marinförvaltningen enligt alternativ A...... 1 906 840 »

marinförvaltningen enligt alternativ B...... 1 535 840 »

I fall med hänsyn till våra ekonomiska förhållanden någon möjlighet

därtill förefunnits, skulle jag på skäl, som närmare angivas i förutnämnda

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

hemliga plan för det fasta kustförsvarets ordnande, ansett mig böra tillstyrka

medtagandet av sådana förstärkningar, som av samtliga myndigheter

(marinförvaltningen enligt alternativ A) föreslagits. Härigenom skulle

emellertid hava betingats en ökning i engångsutgifterna för det fasta kustförsvarets

stärkande av 1 906 840 kronor utöver förut angivna belopp,

13 104 290 kronor, eller tillsammans 15 011 130 kronor.

Finansiella hänsyn tvinga mig att högst väsentligt nedbringa sistnämnda

belopp, allra helst som inom ramen av de medel, som kunna bliva

tillgängliga för engångsutgifter för det fasta kustförsvarets ordnande, utrymme

jämväl torde böra beredas för vissa här nedan närmare angivna

krav.

Utöver de nyanläggningar och nyanskaffningar, som upptagas i förslag

till andra försvar sbered ningens betänkande och vilka såsom nyss anförts

betinga en engångskostnad av 13 104 290 kronor, tinner jag mig

kunna, av vad som myndigheterna föreslagit, medtaga allenast ytterligare

en artilleripjäs till visst batteri inom Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs

fästning. Härför kräves eu ökning i engångsutgifterna av 371 000

kronor.

I förslag till andra försvarsberedningens betänkande angives såsom

erforderligt för eldledningsanordningar vid nuvarande kustbefästningar ett

belopp av 360 700 kronor, vilken kostnad i nämnda förslag förutsatts

kunna bestridas genom extra anslag inom ramen av den vanliga budgeten.

Behovet av dessa eldledningsanordningar är ytterst trängande men då i

förslaget till 1915 års stat utrymme icke lärer kunna beredas för ifrågavarande

utgiftspost, anser jag det nödvändigt att i detta sammanhang

för eldledningsanordningar vid nuvarande kustbefästningar avses ett belopp

av 180 000 kronor, motsvarande den andel, som bör utgå under år 1915.

Jag tinner detta vara desto mera befogat som ifrågavarande eldledningsanordningar

åtminstone delvis hava karaktären av nyanläggningar och nyanskaffningar.

Återstående kostnad eller 180 700 kronor torde däremot,

på sätt i förslag till andra försvarsberedningens betänkande förutsattes,

böra, så snart ske kan, bestridas inom ramen av den vanliga

budgeten.

På grund av en särskild framställning från marinförvaltningen och

chefen för marinstaben, vilken icke varit föremål för försvarsberedningarnas

granskning, synes mig vidare ett belopp av 93 400 kronor böra upptagas

för anordnande av minförsvar i övre Norrland.

Jag anser alltså, att till nyanläggningar och nyanskaffningar för det

fasta kustförsvarets stärkande bör under åren 1915—1919 avses ett sammanlagt

belopp av 13 748 690 kronor.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:t8 nåd. proposition ur 60.

Beträffande den närmare motiveringen härför anhåller jag att få

hänvisa till förutnämnda hemliga plan för det fasta kustförsvarets ordnande.

Till frågan om anvisande av det till ifrågavarande nyanläggningar

och nyanskaffningar erforderliga beloppet torde jag få återkomma i sammanhang

med anmälan rörande användande av värnskattemedlen.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

225

Kap. XIV.

Kompletteringar in. m.

Andra försvarsberedningen har verkställt en grundlig utredning rörande

sådana behov, vilka förutsatts skola under åren 1915—1919 tillgodoses

genom extra anslag inom ramen av den vanliga budgeten, samt

däröver upprättat en sammanställning. Denna sammanställning upptager

bland annat anordningar för eldens ledning, ändring av permanenta inineringar,

kompletteringar av telefonnätet, anordnande av expeditionslokaler

för fästningsstaben i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, förflyttning

av vissa kanoner samt ändring av batterier, nybyggnader för inkvarteringsändamål

i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, ändring av

bestrykningsvinkeln för vissa kanoner, upphandling av eldhandvapen,^ beklädnad,

övningsmateriel och förläggningsinventarier samt anläggning av

vissa provisoriska befästningar. Kostnaderna härför äro beräknade till

1 746 600 kronor. Beredningen har funnit dessa sålunda ifrågaställda

kompletteringar och anordningar vara av sådan betydelse, att de böra

snarast möjligt komma till utförande.

Förutom nu angivna specificerade behov har beredningen ansett erforderligt

att jämväl andra kompletteringskrav tillgodoses, vilka beräknats

draga en kostnad av 1 356 400 kronor, i följd varav alltså sammanlagda kostnaden

för kompletteringar in. m. under tidsperioden 1915—1919 kunde

förutsättas komma att uppgå till 3 103 000 kronor.

De av andra försvarsberedningen specificerade kompletteringarna

m. in. sammanhänga med beredningens förslag till nyanläggningar och

nyanskaffningar och kunna alltså ej uteslutas utan att planen i sin helhet

rubbas. Jag anser i likhet med beredningen, att dessa krav snarast möjligt

böra tillgodoses. Beträffande kostnaderna för tillgodoseende av samtliga

behövliga kompletteringar in. m. under tidsperioden 1915—1919 anhåller

jag att få återkomma härtill vid behandling i ett sammanhang av

kustartilleriets kostnader.

Förslag till

andra försvarsberedningens

betänkande.

Departe
ments
chefens
yttrande.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Personalen.

Kap. XV.

Grunder för personalberäkningen.

Chefernas

utredning. j sjn utredning angående det fasta kustförsvarets ordnande meddela

cheferna, att inom kustartilleriet redan nu en betydlig brist på befälspersonal

är rådande, en brist, som givetvis i hög grad kom me att ökas,

därest kustfästningarna gåves den förstärkning, som cheferna föreslagit.

För att i möjligaste mån minska behovet av personalökning har i utredningen

förutsatts, att reservstater uppsättas och pensionsåldern för kompaniofficerare

och underofficerare sänkes samt att de s. k. respitåren borttagas,

att kustartilleriets reservofficersinstitution omorganiseras i avsikt att dels

höja reservofficerarnas användbarhet, dels bereda ökad tillgång på reservofficerare,

att en del i kustpositionerna nu ingående materiel utrangeras,

samt att fredsmineringar i största möjliga utsträckning användas i stället

för krigsmineringar. Slutligen erinras om att, för den händelse tjänstgöringstidens

längd för kustartilleriets värnpliktiga avsevärt ökas utöver

nuvarande 300 dagar, stammanskapets numerär torde kunna minskas.

Förslag till I förslaget till andra försvarsberedningens betänkande framhålles, att

andra för- tjänstgöringstiden för kustartilleriets värnpliktiga förutsatts skola utsträckas

ningens be- till 365 dagar, varigenom, i trots av tillkomsten av den nya krigsmateriel,

tänkande. som beredningens förslag till kustbefästningarnas förstärkande skulle medföra,

en minskning av stammanskap kunnat föreslås. Vidare anföres följande.

»Beredningen har låtit sig angeläget vara att jämväl beträffande kustartilleriets

personal i övrigt begränsa den erforderliga ökningen, så långt

som varit förenligt med tillbörligt tillgodoseende av försvarets effektivitet.

Sålunda har genom de till beredningens förfogande ställda sakkunniga före
-

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

227

tagits en genomgripande revidering av de utav cheferna framlagda krigsbesättningslistorna,

ej blott föreslagna nya, utan jämväl för nuvarande befästningar.

I de sålunda framkomna nya krigsbesättningslistorna hava

företagits betydande jämkningar och nedsättningar». »Ökningen har i alla

händelser blivit mycket betydande, men torde emellertid enligt beredningens

mening icke kunna nedbringas under vad i nämnda krigsbesättningslistor

angives.»

De myndigheter, som avgivit yttrande över förslag till andra försvarsberedningens

betänkande, hava icke framställt någon erinran mot de

grunder för beräkning av personalbehovet, som i nämnda förslag tillämpats.

De inom andra försvarsberedningen uppgjorda, detaljerade krigsbesättningslistor,

som åtfölja huvudexemplaret av förslaget till beredningens betänkande,

hava inom departementet underkastats en omsorgsfull granskning.

Därvid har anmärkts, att den för kustfästningarnas sjöbevakning avsedda

personalen blivit alltför knappt beräknad. Emellertid torde nämnda brist

kunna avhjälpas genom att s. k. motorbåtsflottiljer organiseras, vilket på

visst håll redan skett på frivillighetens väg. Mot beredningens krigsbesättningslistor,

som synas vara uppgjorda med all möjlig sparsamhet, har jag

sålunda intet att erinra.

Såsom i föregående kapitel anförts, hava vid beräkning av engångskostnaderna

för det fasta kustförsvaret upptagits utöver beredningens förslag

bl. a. anskaffande av ytterligare en artilleripjäs till visst batteri inom

Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning samt anordnandet av minförsvar

i övre Norrland. Härav föranledas motsvarande tillägg till de av

beredningen uppgjorda krigsbesättningslistorna.

Myndigheternas

yttranden.

Departementschefens

yttrande.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Kap. XVI.

Stampersonalen.

Förslag till

andra försvarsbered
-

I förslag till andra försvarsberedningens betänkande anföres följande.

»Uppenbart är, att en ökning av krigsbesättningen medför en mot
-

ningens be- svarande ökning av fredsstyrkans numerär. Den sammansättning av kustan

an e'' artilleriets fredsstyrka, som sålunda följer av beredningens förslag till det

fasta kustförsvarets stärkande

framgår av nedanstående tabell:

Beredningens

förslag.

Nuvarande

tillgång.

Ökning +

Minskning—.

Generalsperson.....................

1

1

_

Regementsofficerare...................

14

10

+ 4

Kaptener........................

51

39

+ 12

Subalternofficerare och fänrikar ..............

73

56

+ 17

Underofficerare.....................

199

166

+ 33

Stammanskap......................

1285

1361

— 76

Årskontingent vapenföra värnpliktiga...........

1177

1168

+ 9

»I fråga om övergångstiden bör den av beredningen föreslagna stamorganisationen

givetvis vara genomförd inom den tid av högst fem år, som

beräknats åtgå för kustbefästningarnas stärkande enligt beredningens förslag.

Med hänsyn till den redan nu rådande befälsbristen vid kustfästningarna

och det svaghetstillstånd, som denna brist innebär, finner emellertid

beredningen uppenbart att behovet av stampersonal vid kustartilleriet

bör fyllas, så snart det lämpligen ske kan, på det att nämnda svaghetstillstånd

icke onödigtvis må förlängas. Beredningen hemställer alltså, att

kustartilleriets stamorganisation i nedan angivna ordning genomföres och

bringas till överensstämmelse med den av beredningen föreslagna slutstaten.

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60. 229

Beställning.

Antal

enligt

1914

års

stat.

Antal enligt beredningens förslag.

År

1915.

År

1916.

År

1917.

År

1918.

1919

och föl- jande år.

Chef för kustartilleriet (generalsperson)....

1

i

i

i

i

1

Överstar.................

2

2

2

2

2

2

Överstelöjtnanter.............

2

3

4

4

4

4

Majorer..................

6

7

8

8

8

8

Kaptener av l:a klass...........

22

24

26

28

28

28

» > 2:a ...........

17

19

20

23

23

23

Löjtnanter av l:a klass...........

37

38

38

38

38

38

> » 2:a »...........

—

21

22

29

29

29

Underlöjtnanter..............

19

—

—

—

—

—

Fänrikar.................

—

2

6

6

6

6

Underofficerare av l:a graden........

55

60

63

66

66

66 |

> » 2:a » ........

in

122

127

133

133

133

Underofficerskorpraler (furirer)........

177

215

223

232

241

250

Korpraler.................

417

306

321

337

353

353

2:a kl. kustartillerister...........

219

369

397

425

425

425

3:e > > ...........

548

398

344

291

266

257

»Vad officers- och underofficerspersonalen angår, föreligger redan nu,

innan de av beredningen förordade nya försvarsanstalterna kommit till utförande,

nedan angivna brist, beräknad enligt beredningens krigsbesättningslistor:
2

regementsofficerare,

7 kaptener,

37 subalternofficerare och

16 underofficerare,

f. d. stam- och reservpersonal häri inberäknade.»

»Vad det stamanställda manskapet beträffar, har beredningen utgått

ifrån att den minskning i antalet stamanställda, som föreslås, skyndsamt

bör genomföras under åren 1915 och 1916, under det att den inbördes

förskjutning mellan de olika löneklasserna, som åsyftar en ökning av lista

och 3:dje lönegraderna på 2:dra och 4:de lönegradernas bekostnad, ej anses

kunna genomföras på kortare tid än 5 år.»

Angående kommendantsbefälet i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

fästning yttras i förslaget till andra försvarsberedningens betänkande

följande. »För närvarande är detta befälsförhållande ingalunda ändamålsenligt

ordnat. Kommendantsbefälet under fred och krig är nämligen

avsett att utövas av olika personer, ett förhållande, som är ägnat att äventyra

krigsberedskap och planmässighet samt försvaga ansvarskänslan hos

vederbörande befälhavare. Beredningen, som (i särskild bilaga) närmare

uttalat sig om denna kommendantsfrågas tillfälliga och slutgiltiga lösning,

föreslår nu en provisorisk anordning sålunda, att kommendantsbefälet

för såväl krigs- som fredstid uppdrages åt innehavaren av fredskommendanturen.

Genom en dylik anordning komrrie icke någon särskild kostnad

för kommendantsbefattningens upprätthållande att för den närmaste

tiden krävas.»

Slutligen innehåller förslaget till andra försvarsberedningens betänkande

i fråga om indelningen av kustartilleriets personal följande

uttalande.

»Kustartilleriets personal är för närvarande, med undantag av chefen

för vapnet, indelad i tvenne regementen sålunda:

Vaxholms kustartilleriregemente, bestående dels av huvudstyrka i

Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning för bemanning av försvarsanstalterna

i nämnda fästning och i Hörningsholms kustposition, dels av

Fårösunds kustartilleridetachement för bemanning av Fårösunds kustposition;

samt

Karlskrona kustartilleriregemente, bestående av dels huvudstyrka i

Karlskrona fästning för bemanning av försvarsanstalterna därstädes, och

dels Alvsborgs kustartilleridetachement för bemanning av Älvsborgs

fästning.»

»Detachementen, som stå under befäl av detachementsbefälhavare,

lyda under vederbörande regementschef, vilket är en nödvändighet, så länge

de ej äga erforderliga organ för bestridande av truppförbandets olika

tjänstegrenar såsom intendentur, sjukvård m. m. Detachementsorganisationen

är emellertid mycket tung; den kräver en onödigt tidsödande och

vidlyftig skriftväxling och kan dessutom ej upprätthållas under krig, i

den händelse förbindelserna skulle bliva avbrutna. Med anledning härav,

och då icke något hinder förefinnes för att meddela kustartilleriförbanden

inom Hemsö och Älvsborgs kustpositioner en självständig förvaltning,

anser beredningen, att dessa kustartilleriförband ej böra bibehållas såsom

detachement utan göras till självständiga kårer. Genomförandet av en

dylik organisation skulle icke föranleda någon som helst ökning av kostnader.»

»Beredningen har alltså ansett sig böra föreslå, att kustartilleriets

personal, med undantag av vapenchefen, fördelas på 4 truppförband, nära
-

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

231

ligen Vaxholms kustartilleriregemente och Karlskrona kustartilleriregemente

samt Hemsö kustartillerikår och Älvsborgs kustartillerikår.»

Marinförvaltningen kan för sin del icke tillstyrka den av beredningen

framlagda lösningen av frågan om kommendantsbefälet i Vaxholms och

Oscar-Fredriksborgs fästning utan föreslår, att chefen för kustartilleriet

gives i uppdrag att vara kommendant även under fredstid i nämnda fästning.

Vidare påvisar marinförvaltningen, att i fråga om stabschefsbefattningen

i Karlskrona fästning olikhet råder mellan beredningens förslag och

ett förslås: till reglemente för marinen del IV, varöver ämbetsverket den

18 juni 1913 avgivit infordrat yttrande. I övrigt förklarar sig marinförvaltningen

icke hava något att erinra i fråga om vad beredningen föreslagit

beträffande slutstat för kustartilleriet, kustartilleriets stamorganisation

samt indelning av kustartilleriets personal i två regementen och

två kårer.

Övriga myndigheter, som yttrat sig över förslag till andra försvarsberedningens

betänkande, hava icke framställt någon erinran mot de delar

av nämnda förslag, som upptagas i detta kapitel.

I fråga om kustartilleriets stampersonal innebär förslaget till andra

försvarsberedningens betänkande den principiella ändringen av nuvarande

organisation, att underlöjtnantsgraden ersatts med dels ett mindre antal

fänriks-(officersaspirants-)beställningar, dels ett antal löjtnantsbeställningar

och att i samband härmed beställningar såsom löjtnant av 2:a klass införts.

Denna organisationsförändring, som av försvarsberedningarna torde avsetts

att genomföras inom krigsmakten i dess helhet, har icke kunnat förordas.

Med avseende på skälen härtill anhåller jag att få hänvisa till vad

chefen för lantförsvarsdepartementet i detta ärende anfört. Jag vill endast

erinra om att ifrågavarande ändring av beredningens förslag icke medför

någon ökning av kostnaderna.

De tillägg till andra försvarsberedningens krigsbesättningslistor, som,

enligt vad jag i föregående kapitel anfört, blivit gjorda, betinga en ökning

av kustartilleriets fredsstyrka med 1 kapten av 2:a klassen, 1 löjtnant, 1

underofficer av l:a graden och 3 underofficerskorpraler samt eu ökning av

årskonti ngen ten värnpliktiga med 10 vapenföra. Däremot har det varit

möjligt att undvika en motsvarande ökning av antalet stamanställda korpraler

och meniga genom vidtagandet av den förändringen, att icke, såsom

fallet är för närvarande, ett antal av de för fast anställt manskap i stat

anvisade lönerna avses för kustartillerikadetter, utan skulle dessa kadetter

i stället åtnjuta avlöningsförmåner i likhet med värnpliktiga.

Myndig
heternas
yttranden.

Depar
tements
chefens
yttrande.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Kustartilleriets fredsstyrka bör, personal för Fårösunds kustposition

ej inberäknad, sålunda erhålla följande sammansättning.1

Efter full- bordad upp- sättning.

För när- varande.

Ökning +

minskning —.

Generalsperson..................

1

1

_

Regementsofficer.................

14

10

+ 4

Kaptener.....................

52

39

+ 13

Subalternofficerare................

74

56

+ 18

Underofficerare..................

200

166

+ 34

Stammanskap..................

1288

1361

-73

Arskontingent vapenföra värnpliktiga.......

1187

1168

+ 19

Mot den plan för stampersonalens uppsättande, som angives i förslag

till andra försvarsberedningens betänkande, har jag, utöver vad som

följer av det nyss anförda, intet att erinra. Uppsättningsplanen bör enligt

min mening erhålla följande utseende.1

Beställning.

Antal

enligt

1914 års

stat.

Föreslaget

antal

år 1915.

år 1916.

år 1917.

år 1918.

1919

och föl- jande år.

Chef för kustartilleriet (generalsperson) . . .

1

1

1

1

1

1

Överstar.................

2

2

2

2

2

2

Överstelöjtnanter.............

2

3

4

4

4

4

Majorer..................

6

7

8

8

8

8

Kaptener av l:a klass...........

22

24

26

28

28

28

» > 2:a > ...........

17

19

20

23

24

24

Löjtnanter................

37

40

43

48

49

49

Underlöjtnanter..............

19

21

23

25

25

25

Underofficerare av l:a graden........

55

60

63

66

67

67

> > 2:a » ........

in

122

127

133

133

133

Underofficerskorpraler...........

177

215

223

232

244

253

KoTpraler.................

417

306

321

337

353

353

2:a kl. kustartillerister...........

219

369

397

425

425

425

3:e > > ...........

548

398

344

291

266

257

1 Härtill komma liksom enligt 1914 års stat 1 regementspastor och 1 fästningspredikant.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

233

Beträffande ordnandet, av komrnendantsbefälet i Vaxholms och OscarFredriksborgs

fästning finner jag mig böra förorda den provisoriska lösning,

som angives i förslaget till andra försvarsberedningens betänkande och

vilken samtliga myndigheter med undantag av marinförvaltningen lämnat

utan erinran. En dylik provisorisk lösning låter sig nämligen omedelbart

genomföras, vilket är av stor betydelse med hänsyn till fästningens krigsberedskap,

samt kräver ingen särskild kostnad och föregriper på intet sätt

frågans slutgiltiga ordnande. Marinförvaltningens förslag åter betingar

uppförandet inom fästningen av bostadshus och expeditionslokaler för chefen

för kustartilleriet, varigenom ett dröjsmål om minst ett par år torde uppkomma,

samt föregriper dessutom avgörandet av ett annat viktigt ärende,

vilket ännu icke varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning, nämligen angående

föreslagen utvidgning av chefens för kustartilleriet tjänsteåligganden.

Den föreslagna indelningen av kustartilleriets personal i två regementen

och två kårer, Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen samt

Älvsborgs och Hemsö kustartillerikårer, får jag tillstyrka; dock bör Hemsö

kustartillerikår givetvis icke organiseras, förr än befästningsanläggningarna

inom Hemsö kustposition börja bliva färdiga.

Vad slutligen beträffar förut omförmälda, av marinförvaltningen påvisade

olikhet mellan beredningens förslag och ett inom sjöförsvarsdepartementet

utarbetat förslag till reglemente för marinen, del IV, så kommer

givetvis detta förhållande att beaktas, då reglementsförslaget blir föremål

för Kungl. Maj:ts prövning.

*

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. {Nr 60.)

30

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Nuvarande

organisa
tion.

Kap. XVII.

Reservpersonalen.

Kustartilleriets reservpersonal, som är tjänstskyldig vid krig och

större rustningar, består av:

a) pensionerad personal, som enligt grunderna för pensionering av

flottans och kustartilleriets befäl och underbefäl med vederlikar är tjänstskyldig

vid kustartilleriet;

b) officerare och underofficerare, vilka antingen före uppnådd ålder,

som berättigar till fyllnadspension, erhållit avsked med tillstånd att i

reserven kvarstå eller ock blivit utnämnda i kustartilleriets reserv; samt

c) reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter i flottan, tjänstskyldiga

vid kustartilleriet.

Till reserven räknas jämväl:

d) reservofficersaspiranter; samt

e) personal, som vid mobilisering blivit konstituerad eller anställd i

kustartilleriets reserv.

För den pensionerade personalen upphör tjänstskyldigheten, beträffande

generalsperson och överste vid 70 år och beträffande övriga vid 65 år.

Av de reservofficersaspiranter, vilka antagas vid flottan, avses årligen

6 för kustartilleriet. Efter avslutad ettårig utbildning vid sistnämnda

vapen utnämnas dessa i likhet med de vid flottan utbildade reservofficersaspiranterna

till reservunderlöjtnanter i flottan. Sådan reservofficer år

skyldig att kvarstå i reserven till och med det år, varunder han fyller 40

år, samt att under sjätte året efter utnämningen till reservunderlöjtnant

genomgå en repetitionsövning vid kustartilleriet av högst 6 månaders

längd. Reservunderlöjtfiant, som fullgjort denna repetitionsövning och

minst 8 år varit anställd såsom reservofficer, utnämnes till reservlöjtnant.

De reservofficerare, som utbildas vid kustartilleriet, avses antingen för

artilleritjänst eller för mintjänst.

Vid kustartilleriet tjänstskyldiga reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter

äro vid mobilisering avsedda att tjänstgöra dels såsom befälhavare

för mindre viktiga batterier och sjöförposter, dels i mindre krävande

befattningar vid andra batterier och vid minspärrningar.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

235

Reservstatspersonal.

Under avdelning Flottan har jag redogjort för 1909 års kommitté- ^årsförslag

angående reservstater vid armén och marinen ävensom för övriga chefens

yttranden och kommittébetänkanden angående denna fråga. yttrande.

Såsom jag i annat sammanhang anfört, har den ytterligare utredning

och granskning, som 1909 års kommittéförslag i reservstatsfrågan nu undergått

inom lånt- och sjöförsvarsdepartementen, föranlett vidtagandet av

en ”del ändringar i nämnda förslag, på grund varav jag icke anser mig

böra underställa Eders Kungl. Maj:t det nu omarbetade förslaget, förr än

myndigheterna yttrat sig över detsamma. Sedan dessa yttranden inkommit,

torde fullständigt förslag i ämnet komma att underställas Kungl. Maj:ts

prövning för att därefter framläggas för riksdagen.

Reservofflcerare.

De sakkunniga, vilka jämlikt nådiga brevet den 7 december 1906

tillkallats för verkställande av utredning angående det fasta kustförsvaret, uttalande.

ansågo i likhet med vad dåvarande chefen för kustartilleriet uti sin inspektionsrapport

för år 1905—1906 föreslagit, att antagning och utbildning

av reservofficerare för artilleritjänst vid kustartilleriet borde ordnas

efter huvudsakligen samma grunder, som tillämpas vid armén. Beträffande

reservofficerare för mintjänst vid kustartilleriet ansågo ovannämnda sakkunniga

det vara nödvändigt att fortfarande rekrytera dessa bland sjövant

folk.

Chefen för marinstaben anför i skrivelse den 25 september 1913yatt^&a£

han såväl som chefen för kustartilleriet biträder det av 1906 års sakkunniga skrivelse den

framlagda förslaget. I fråga om förändringar i bestämmelserna om antag- “/• 1913- ning m. in. av kustartilleriets till mintjänst avsedda reservofficerare hänvisar

mannstabschefen till vad som av honom anförts i fråga om reservofflcerare

vid flottan. För detta marinstabschefens förslag har förut redogjorts.

Vidare anför chefen för marinstaben, att vid kustartilleriet utbildad

reservofficersaspirant bör utnämnas till reservofficer i kustartilleriet i stället

för såsom nu i flottan samt tillerkännas en beklädnadsersättning av 500

kronor, i sammanhang varmed dagavlöningen i ungefär motsvarande grad

borde minskas.

Utbildningen av reservofflcerare till artilleritjänst borde enligt chefens

för marinstaben mening omfatta en tid av 20 månader. Även dessa reserv
-

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

officerare ansägos böra erhålla beklädnadshjälp till ett belopp av 500 kronor.

Reservofficer utbildad till artilleri tjänst skulle vart fjärde år undergå 50

dagars repetitionsövning, som borde äga rum på sådan tid att deltagande

uti regementsövningarna möjliggjordes.

Båda kategorierna reservofficerare borde vara tjänstskyldiga till utgången

av det år varunder 45 års ålder uppnås. Enligt förslaget berättigades

reservofficer från och med 55 års ålder till erhållande av en årlig

pension av 300 kronor.

I likhet med ovan nämnda sakkunniga samt cheferna för marinstaben

och kustartilleriet finner jag det lämpligt att av kustartilleriets reservofficerare,

de som avses för artilleritjänst rekryteras bland ynglingar, som

avlagt studentexamen eller viss annan examen, under det att de, som

avses för mintjänst, fortfarande uttagas bland sjökaptener. Vidare anser

jag, att den utbildning, som nu bestås kustartilleriets reservofficerare, är

otillräcklig.

Vad först beträffar de för mintjänst avsedda reservofficerarna har i

det förslag till reservofficersinstitutionens omläggning, som chefen för

marinstaben i samråd med chefen för kustartilleriet framlagt, utbildningen

till reservofficer föreslagits att omfatta 300 dagars värnpliktstjänstgöring

samt 365 dagars aspirantkurs eller sammanlagt 665 dagar. Sedan värnpliktstjänstgöringens

längd för sjökaptener i förslaget till ny värnpliktslag

upptagits till 500 dagar, skulle alltså aspirantkursens längd kunna minskas

till 165 dagar utan att den föreslagna sammanlagda utbildningstiden avkortas.

Då emellertid utbildningen till reservofficer i artilleri tjänst, för

vilken jag senare kommer att redogöra, ej lämpligen kan utsträckas utöver

590 dagar och då jag ej finner, att några särskilda skäl tala för att utbildningen

till reservofficer i mintjänst sättes längre, anser jag att aspirantkursens

längd bör kunna inskränkas till 90 dagar.

Med begagnande av de beräkningsgrunder, som kommit till användning

vid bestämmandet av flottans behov av reservofficersaspiranter, kan

kustartilleriets årskontingent av reservofficersaspiranter beräknas till 4.

I likhet med vad jag föreslagit beträffande flottans reservofficerare

böra även de av kustartilleriets reservofficerare, som avses för mintjänst,

omedelbart efter avslutad utbildning tjänstgöra såsom officerare under ett

års tid. Utbildningen av reservofficer i mintjänst torde böra ordnas i

huvudsaklig överensstämmelse med nedanstående tablå.

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj-.ts nåd. proposition nr 60.

237

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Juli.

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

F

ö r s

t a

t j ä

n s t

gör

i n g.

3:e året ....

Rep.

övn. o

ch asp.

kurs B

Tjänst-

4:e året ....

göring

som

officer.

—i

Ovanstående innebär, att sjökapten eller styrman, vilken såsom värnpliktig

undergår utbildning vid kustartilleriet, skall fullgöra 500 dagars tjänstgöring,

fördelad på en första tjänstgöring om 458 dagar och en repetitionsövning

på 42 dagar. För nu nämnd värnpliktig, som önskar bliva reservofficer

redan i fredstid, tillkommer, beträffande styrman dock först efter

avlagd sjökaptensexamen, en särskild aspirantkurs av omkring tre månader.

Sådan värnpliktig utnämnes efter avslutad värnpliktstjänstgöring och aspirantkurs

till reservofficer samt fullgör omedelbart därefter ett års tjänstgöring,

varefter någon vidare obligatorisk tjänstgöring under fredstid ej förekommer.

Sjökapten, vilken fullgjort 500 dagars värnpliktstjänstgöring men ej

genomgått aspirantkurs, må vid mobilisering konstitueras till reservofficer.

Beträffande reservofficers utnämning till kapten och villkoren för

dylik befordran, höjandet av åldersgränsen, inom vilken anställning såsom

reservofficersaspirant må erhållas, utsträckandet av reservofficers tjänstskyldighet

till 45 år samt reservofficers företrädesrätt till erhållande av

anställning å statsunderstödda eller andra förmåner åtnjutande rederiers

fartyg ävensom vissa andra förslag hänvisas till vad jag anfört beträffande

flottans reservofficerare.

Vidare anser jag, att beklädnadsersättning, såsom chefen för marinstaben

föreslagit, bör tillkomma kustartilleriets för mintjänst avsedda reservofficerare

efter samma grunder som vid armén dvs. med 500 kronor,

varav 300 kronor böra utgå vid inträdet i tjänstgöring såsom reservofficersaspirant,

sedan styrkt blivit att föreskrivna persedlar blivit behörigen anskaffade,

och 200 kronor vid utnämning till reservofficer. I sammanhang

härmed bör emellertid reservofficersaspirants dagavlöning minskas

från 4 kronor och 50 öre till 3 kronor och 50 öre.

Vad åter beträffar kustartilleriets för artilleritjänst avsedda reservofficerare,

böra de, såsom av tillkallade sakkunniga samt av cheferna för

marinstaben och kustartilleriet föreslagits, antagas och utbildas efter huvud
-

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

sakligen samma grunder som vid armén. Dessa reservofficerares utbildning

bör ordnas ungefär på sätt följande tablå utvisar.

l:a året ....

2:a året ....

3:e året ....

4:e året ....

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Juli.

Avig.

Sept.

Okt.

No v.

Dec.

t j ä

nät

gör

F

ö r s

t a

i n g.

R

eservof

ficersk

Repeti-

urs.„tionsövn.1

Av de ynglingar med högre allmänbildning, vilka årligen inkallas

för fullgörande av 500 dagars värnpliktstjänstgöring vid kustartilleriet, äga

de, som önska fortsätta utbildningen till reservofficerare, vid första tjänstgöringens

slut därom göra anmälan; för dessa tillkommer då en reservofficerskurs

av omkring tre månader. Efter repetitionsövningen under 3:e året

utnämnas de i reservofficerskursen godkända till reservofficerare. Övriga

värnpliktiga, som fullgjort 500 dagars tjänstgöring, tillhöra under sin återstående

värnpliktstid vederbörlig klass och av dessa äro de, vilka i erforderlig

grad tillgodogjort sig utbildningen, avsedda att vid mobilisering

konstitueras till reservofficerare. Den årliga uttagningen av ynglingar med

högre allmänbildning för undergående av 500 dagars värnpliktstjänstgöring

bör uppgå till 24.

Efter officers utnämningen böra de för artilleri tjänst avsedda reservofficerarna

vara skyldiga att så länge de kvarstå i reserven fullgöra repetitionsövningar

i ungefär samma utsträckning, som för armén kommer att

bestämmas. I likhet med de till mintjänst utbildade böra jämväl dessa

reservofficerare kunna under vissa förutsättningar vinna kaptensbefordran.

Ävenledes bör denna personal såväl under utbildning som tjänstgöring

tillerkännas i stort sett samma förmåner som vid armén.

I överensstämmelse med vad chefen för kustartilleriet ifrågasatt, anser

jag, att det bör tagas under övervägande, huruvida ej reservofficer vid

kustartilleriet — såväl för artilleri- som för mintjänst avsedd — bör utnämnas

till underlöjtnant (löjtnant, kapten) i kustartilleriets reserv.

De årliga kostnaderna för kustartilleriets reservofficersorganisation,

sedan densamma blivit fullt genomförd, kunna beräknas till omkring 26 000

kronor eller till 11 000 kronor mera än vad nuvarande organisation kostar.

s. 239 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

239

KAP. XVIII.

De värnpliktiga.

Vapenföra.

Utbildningstiden för kustartilleriets värnpliktiga bestämdes genom

beslut av statsmakterna år 1901 till 300 dagar. Denna tid är för närvarande

fördelad på en första tjänstgöring under andra värnpliktsåret, bestående

av rekrytskola i 216 dagar från mitten av januari till mitten av augusti

och regementsövningar omedelbart efter rekrytskolans slut i 42 dagar från

mitten av augusti till slutet av september samt en repetitionsövning under

fjärde värnpliktsåret om 42 dagar under samma tid som regementsövningarna.

1901 års

värnpliktslag.

Cheferna för generalstaben och flottans stab anföra i sitt förslag till Chefernas

värnpliktslag den 18 oktober 1906 i fråga härom följande. ^staben^ch

»Vad beträffar den del av flottans värnpliktiga, som uttages till fäst- flottans stab

ningstjänst och fullgör sin fredstjänstgöring vid kustartilleriet, förefinnes, {^rnpliktspå

grund av behovet av ökad tid vid inlärandet av de färdigheter, som lag den 19/u

erfordras för skötande av kustpositionernas i ständig utveckling stadda 1906''

materiel, och nödvändigheten att städse hålla kustpositionerna i en hög

grad av stridsberedskap, samma krav på utsträckt värnplikt som för flottans

övriga värnpliktiga. Med ett års övningstid kunde dessa önskemål i avsevärd

mån uppfyllas, vilket däremot icke, vad särskilt beträffar krigsberedskapen,

låter sig göra med den nu föreskrivna övningstiden av tre hundra

dagar.»

»Av chefen för kustartilleriet har framhållits önskvärdheten att, om

ovannämnda värnpliktigas övningstid utsträckes till trehundrasextiofem

dagar, fördela denna tid på samma sätt, som enligt nu gällande värnpliktslag

är föreskrivet för rytteriet in. fl. truppslag, i vilket fall under

den tid, då repetitionsövningarna pågå, tre årsklasser beväring kunde deltaga

i desamma. Härigenom skulle nämligen möjlighet beredas att under

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Generalskommissionens

utlåtande

den

21/i2 1907.

1907 års

försvarskommitté.

nämnda övningar bemanna kustpositionerna på ett sätt, som i någon mån

motsvarar de vid mobilisering inträdande förhållanden. Ehuruväl chefens

för kustartilleriet åsikt om önskvärdheten av att övningarna å kustpositionerna

bliva så instruktiva som möjligt bör till fullo beaktas, skulle

likväl genom införande av flera repetitionsövningar kustfästningarna komma

att bliva fullständigt blottade på värnpliktiga under viss del av året och

därigenom komma att under nämnda tid befinna sig i ett svaghetstillstånd,

som icke kan anses förenligt med den viktiga uppgift, som tillkommer

desamma.»

»Utbildningstiden torde därför även för den del av flottans värnpliktiga,

som uttages till fästningstjänst och fullgör sin fredstjänstgöring

vid kustartilleriet, böra fördelas uti en första tjänstgöring om trehundratjugotre

dagar med början under första eller andra året samt en repetitionsövning

om fyrtiotvå dagar under fjärde året. Repetitionsövningen

bör helst förläggas till den tid på året, då beväring icke finnes inkallad

till första tjänstgöring. Därigenom tillgodoses på möjligast bästa sätt

kravet på krigsberedskap.»

Generalskommissionen har intet att erinra beträffande vad stabscheferna

sålunda anfört rörande utbildningstiden för flottans i fästningstjänst

inskrivna värnpliktiga.

1907 års försvarskommitté anför i frågan följande.

»De skäl, som av chefen för flottans stab framlagts för utsträckning

av tjänstgöringstiden för flottans till fästningstjänst inskrivna värnpliktiga

till 365 dagar, anser kommittén vara fullt giltiga. Genom en dylik utsträckning

skulle icke blott kustpositionernas krigsberedskap bättre tillgodoses,

än vad nu är fallet, utan även den värnpliktiga personalens utbildning

väsentligen främjas.»

»I likhet med chefen för flottans stab anser kommittén, att tjänstgöringen

för dessa värnpliktiga bör fördelas på en första tjänstgöring om

323 dagar, med början under första eller andra året, samt en repetitionsövning

om 42 dagar under fjärde året. För att ytterligare främja såväl

kustpositionernas krigsberedskap som personalens utbildning kan det befinnas

lämpligt, att inryckning till den första tjänstgöringen sker i två

omgångar; i annat fall synes den första tjänstgöringen böra taga sin början

omkring den 10 november första året. Då en sådan förläggning av

repetitionsövningarna, att två årsklasser beväring kunna deltaga i desamma,

givetvis bör främja utbildningen, torde icke hinder böra uppställas för en

sådan förläggning av övningstiden.»

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

241

velse den

1911.

Chefen för kustartilleriet har i underdånig skrivelse den 21 april Chefens för

1911 härutinnan anfört följande. iJrietundcr
»Det

torde emellertid vara uppenbart, att kravet på krigsberedskap dåniga skritillgodoses

ännu bättre, om, samtidigt med övningstidens utsträckning till

365 dagar, den första tjänstgöringen uppdelas i två omgångar, ty om förhållandena

ordnas i enlighet med chefens för flottans stab här ovan återgivna

uttalande, så skulle åtminstone under den första månaden efter de

värnpliktigas inryckning till den första tjänstgöringen krigsberedskapen

vara alldeles otillfredsställande på grund av de i tjänst varande värnpliktigas

otillräckliga utbildning.»

»Genom uppdelning av de värnpliktigas första tjänstgöring i två omman

dessutom undvika den för utbildningen synnerligen

gångar skulle

stora olägenheten att förlägga repetitionsövningarna till sådan tid på året,

då beväring icke finnes inkallad till första tjänstgöring, en olägenhet, vars

betydelse av förre chefen för kustartilleriet skarpt framhållits, då han uttalade

önskvärdheten av att tre årsklasser beväring deltogo i repetitionsoch

regementsövningar.»

»Med blott en årsklass beväring kunna regementsövningarna aldrig

få krigsmässig natur och genom brist på krigsmässiga övningar skulle

givetvis även krigsberedskapsgraden i hög grad lida.»

»För inryckning får jag i underdånighet föreslå följande dagar nämligen

inryckning

till första tjänstgöring

ena omgången den 9 november l:a året

andra » »31 januari 2:a året

till repetitionsövning den 17 augusti 4:e året.»

»Orsaken till att nämnda inryckningsdagar ansetts vara de lämpligaste,

är följande:

Den fördelning av de första tjänstgöringsperioderna, som för vinnande

av största möjliga krigsberedskap är mest fördelaktig, vinnes därigenom,

att tiderna för de båda omgångarna värnpliktigas inryckningar

till första tjänstgöring bliva så långt åtskilda som möjligt, emedan de

kontingenter värnpliktiga, som under vissa tider äro ensamma tjänstgörande,

i så fall vid dessa tiders början komma att vara så mycket och så

likartat utbildade som möjligt. I överensstämmelse härmed borde den tid

av 42 dagar, då den ena omgången eller kontingenten icke är tjänstgörande,

infalla mitt under den andra omgångens eller kontingentens första

tjänstgöringstid.»

»För utbildningen är däremot önskvärt, att tiderna för nämnda inryckningar

komma att förläggas så nära varandra som möjligt, emedan

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 höft. (Nr 60.) 31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

gemensamma skolor då kunna för dem anordnas, och i varje fall böra

båda omgångarna deltaga i regementsövningarna samt vid dessas början

hava erhållit största möjliga utbildning.»

»I enlighet härmed och alldenstund med nuvarande bestämmelser

samtliga vapenföra värnpliktiga utrycka vid regementsövningarnas slut,

är det tydligen lämpligt, att den ena kontingenten rycker ut vid slutet

av regementsövningarna.»

»Då den för närvarande bestämda tiden för regementsövningarna icke

synes böra nämnvärt rubbas, skulle alltså den ena kontingenten rycka ut

i slutet av september, vadan dess inryckning borde förläggas i mitten av

november första året.»

»För den andra kontingenten bör inryckningstiden väljas så, att fordringarna

på krigsberedskap och på bästa möjliga utbildning båda i så hög

grad som möjligt bliva tillgodosedda. Detta bör bliva fallet, om inryckningen-

sker i mitten av februari och utryckningen vid årets slut. Då

det emellertid icke kan vara lämpligt att kvarhålla en kontingent värnpliktiga

över julen i fall blott några få tjänstgöringsdagar återstå, synes

utryckningen böra ske den 20 december, och blir sålunda omkring den 1

februari andra året den lämpligaste tiden för inryckningen.»

»På det att den vid julen kvarvarande kontingenten måtte hava

hunnit bibringas sådan utbildning, att den vid och under den närmaste

tiden efter den andra kontingentens utryckning nödtorftigt må kunna utföra

vakt, piket och handräckning, bör den dock inrycka omkring 6 veckor

tidigare. I enlighet härmed bör tiden för dess inryckning bliva omkring

10 november. Utryckning kommer i så fall att ske omkring 28 september,

vårföre regementsövningarna då böra upphöra.»

Fjärde för- Fjärde försvarsberedningen har i fråga om de värnpliktigas vid kust
SV<ningend''

artilleriet utbildning i P. M. angående övningstiden vid specialvapnen

uttalat, att med nuvarande övningstid för de värnpliktiga dessa ej hava ansetts

kunna bibringas de färdigheter, som måste krävas av obefordrat manskap.

Med avseende på krigsberedskapen säger sig beredningen ej hava

anledning till erinran mot den av chefen för kustartilleriet förordade fördelningen

av övningstiden.

Vidare anför beredningen, att då »den meniga stammens antal vid

kustartilleriet är väsentligen beroende av den hänsyn till krigsberedskapen,

som i brist under en del av året av tillgång till värnpliktiga måst tagas,

gör den av chefen för kustartilleriet sålunda förordade fördelningen av

övningstiden det möjligt, att minska antalet nödig stam vid kustartilleriet.

Enligt för beredningens räkning härutinnan verkställd beräkning

opaginerad Kontrollera mot PDF

"243

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

skulle sålunda minskning kunna ske i gällande stater med 212 tredje- och

fjärdeklassens kustartillerister. Häremot borde årskontingenten värnpliktiga

ökas med omkring 80, en siffra, som dock, liksom årskontingentens storlek

över huvud vid detta vapenslag, slutligen är beroende på det antal

årsklasser, som vid mobilisering ställes till förfogande vid första uppbådet.»

»Då härigenom skulle besparas omkring 144 000 kronor, samt kostnaden

för tjänstgöringstidens utsträckning för de värnpliktiga till ett år

— vilket betingar en kostnad av omkring 90 000 kronor jämte den

förutsatta ökningen av värnpliktskontingenten skulle belöpa sig till omkring

136 000 kronor, skulle förestående förslag medföra eu besparing av

minst omkring 8 000 kronor.»

Beredningen föreslår, att övning stiden för de värnpliktiga vid kustartilleriet

utslräckes med 65 dagar från 300 till 365 dagar, varav 323

dagar böra utgöra en första tjänstgöring och återstoden en repetitionsövning,

samt att den första tjänstgöringen fördelas i två omgångar.

På grund av vad sålunda anförts, och med hänsyn till den stora

betydelsen& av såväl god utbildning för kustartilleriets vapenföra värnpliktiga

som tillfredsställande krigsberedskap vid kustpositionerna, tillstyrker

jag, att för huvuddelen av kustartilleriets värnpliktiga övningstiden

utsträckes till 365 dagar med en första tjänstgöring om 323 (lagar, som

tager sin början under första eller andra året, och en repetitionsö\ ning

om 42 dagar under fjärde året. En dylik förlängning av övningstiden för

de värnpliktiga möjliggör, som ovan redan anförts, en minskning av kustartilleriets

stammanskap, om ock minskningen på grund av det ökade

behov av kustartilleripersonal, som det fasta kustförsvarets förstärkande

medför — ej bliver så betydande som fjärde försvarsberedningen förutsatt,

Av kustartilleriets vapenföra värnpliktiga uttages ett visst antal föi

befäls- och underbefälsutbildning ävensom för utbildning i intendenturtjänst

m. m. Beträffande sådana vapenföra värnpliktiga, som a\ses att

utbildas till befäl, anhåller jag att få hänvisa till vad därom i föregående

kapitel anförts.

Icke vapenföra.

För de icke vapenföra värnpliktiga var tjänstgöringstiden enligt 1901

års värnpliktslag lika lång som för de vapenföra, således 300 dagar, och

fördelades till eu början på samma sätt som för dessa. Från och med

år 1905 lirigo militärarbetarna och från och med år 1912 samtliga icke

vapenföra dock fullgöra sin tjänstgöring i en följd, fördelad på två omgångar.

Departe
ments
chefens
yttrande.

1901 års

värnpliktslag.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

1912 års

ändring i

värnplikts

lagen.

Chefens fc

kustartille

niet skrivelse

den 1

1912.

Chefens för

kustartilleriet

inspektionsrapport

1911—1912.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Genom beslut av statsmakterna bestämdes år 1912, att icke vapenför

. värnpliktig skall för sin utbildning tjänstgöra under fredstid i sammanlagt

etthundraåttiotvå dagar. Denna tjänstgöring fullgöres vid kustartilleriet

i en följd, varvid kontingenten fördelas i två omgångar.

Ir . 1 underdånig skrivelse den 1 juni 1912 anför chefen för kustartille
riet

bland annat följande.

»Kustartilleriets behov av militärarbetare uppginge, under förutsättning

av att dessas tjänstgöring i fredstid bestämdes till 182 dagar, till

<61 stycken (motsvarande, efter avdrag av 14 dagars militärutbildning,

168 X 761 = 127,848 arbetsdagar). Därest det icke skulle låta sig göra

att få så många militärarbetare tilldelade kustartilleriet, att det som behövligt

uppgivna antalet arbetsdagar uppnåddes, kunde det dåvarande antalet

(286 X 304 = 86,944 arbetsdagar) icke underskridas, utan att det i

sådant fall skulle bliva nödvändigt att i ännu större utsträckning än dittills

använda stammanskap och vapenföra värnpliktiga till handräckningsarbeten

in. in. Denna omständighet skulle utöva ett synnerligen menligt

inflytande på utbildningen, då det toges i betraktande, att under senast

förflutna övningsår en så avsevärd del av övningstiden som i medeltal 26

dagar per man tagits i anspråk för dylika ändamål.»

Vapenchefen anför vidare, att »de huvudsakliga anledningarna till

kustartilleriets stora behov av militärarbetare vore den spridda förläggningen,

. som medför vida större behov av handräckningspersonal än vid

förläggning på endast en plats, vidare områdenas vidsträckthet, medförande

väsentligt ökade krav på den yttre renhållningen in. in. samt mäno-den av

förråd.»

Chefen för kustartilleriet anför i sin inspektionsrapport för övningsåret

1911—1912 följande. r

•ju >>(ienom afkortning av de icke vapenföra värnpliktigas tjänstgöringstid

har det redan under det nu tilländalupna Övningsåret, ehuru därunder

avkortningen inskränkt sig till 30 dagar mot för framtiden 118, visat sig,

att stammanskapet och de vapenföra värnpliktiga i stor utsträckning måst

tagas ifrån övningarna för utförande av handräckningsarbeten. Följden

liar givetvis också blivit sämre utbildning än förut.

Att råda bot för detta synnerligen svåra missförhållande, som bliver

ännu mycket större, då från och med nästa år minskningen i denna tjänstgöringstid

uppgår till 118 dagar, är icke möjligt med mindre, än att kustartilleriet,

såsom jag i underdånig skrivelse n:r 316/1912 föreslagit, erhåller

väsentligt ökat antal militärarbetare.»

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Samma chef yttrar i motsvarande rapport för övningsåret 1912—CAe/ews/ör

1913 rörande samma fråga följande. rietinspek
»Såsom

var att vänta, framhållas i flera till mig ingivna rapporter

de stora svårigheter med avseende å trupputbildningen, som förorsakas

därav, att till skolor och kurser kommenderat manskap i vidsträckt mån

måste tagas i anspråk för handräckningstjänst.»

Chefen framhåller vidare, att en ökning av kustartilleriets militärarbetarkontingent

är i högsta grad önsklig.

Utöver vad som förut yttrats ifråga om flottans icke vapenföra värn- DePorte
#

j o t/ i nie?itscri6-

pliktiga, torde följande vara att anföra. fens ytt
Vad

chefen för kustartilleriet erinrat beträffande bristen på militär- rande.

arbetare, finner jag beaktansvärt. Då denna brist kommer att bliva än

mer kännbar, därest mina förslag till en ny kustposition i Norrland och till

nyanläggningar i de nuvarande fästningarna bifallas, men någon mer avsevärd

ökning av antalet militärarbetare för kustartilleriet ej torde kunna

påräknas, synes det mig lämpligt, att även för kustartilleriets icke vapenföra

värnpliktiga övningstiden bestämmes till tvåhundrafyrtio dagar, samt

att kontingenten inkallas i två omgångar.

Därjämte böra inryckningstiderna så läggas, att de båda omgångarna

förskjuta varandra under de månader, då behovet av handräckningspersonal

är som störst, eller under månaderna juli, augusti och september.

Tjänstgöringsförhållanden.

De värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden under åren 1915—1918 D^^tse''

samt efter övergångstidens slut, torde i stort sett böra ordnas i enlighet chefens

med efterföljande diagram. yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

De vapenföra värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden vid kustartilleriet under övergångsåren

1915—1918.

Tjänstgöringsomgång.

Årsklass.

Jan.

Febr. Mars

April

Maj

Juni

Juli

Ang. | Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

År 1915.

1

Första tjänstgöring;........

1914 ä.

it.

28.

> > ........

1914 y.

1.

i-

— —

_ _

20.

1914 y.

29

|

. __

1915

29

i Repetitionsövning.........

1912

18. | 28:

j Första tjänstgöring........

1914 y.

11.

—

> > ........

1915

11.

—

j

År

1910

(skottår).

Första tjänstgöring........

1914 y.

- T "

-

28.

» 5 ........

1915

28.

» > ........

1915

1.

- _

- —

— -

— -

— j--

—

- -

19.

> > ........

1914 y.

j_

28.

» > ........

1915

28.

1916

28.

Repetitionsövning.........

1913

1

18. 28.

Första tjänstgöring........

1916

1

10.

— —

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

opaginerad Kontrollera mot PDF

År

L917.

Första tjänstgöring........

1916

28.

> > ........

1916

i.

—

— -

- -

20.

» > ........

1916

..

28.

> » ........

1917

28.

Repetitionsövning.........

1914 ä.

18.

28.

» .........

1914 v.

18.

28.

> .........

1915

18.

28.

Första tjänstgöring.........

1917

10.

—

År ]

918.

1

Första tjänstgöring........

1917

28.

> > ........

1917

1.

20.

» » ........

1917

28.

* > ........

1918

28.

Repetitionsövning.........

1914 v.

»

18.

28.

> .........

1915

18.

28.

> .........

1916

18.

28.

Första tjänstgöring........

1918

-

— —

Anm. 1. - betecknar hel årsklass utom studentor och likställda.

2. — — » ena delen av en i två avdolningar indelad årsklass utom studenter och likställda.

3. ---------- > hel årsklass av studenter och likställda.

4. ä. betecknar äldre, y. betecknar yngre.

5. Övergången är verkställd från och med år 1919.

6. Ovanstående förslag är endast ungefärligt.

7. De angivna tiderna avse den verkliga tjänstgöringen, in- och utryckningsdagar oberäknade.

rf».

-j

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

opaginerad Kontrollera mot PDF

De icke vapenföra värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden vid kustartilleriet under

övergångsåren 1915—1917.

00

Tj änstgöringsomgång.

Årsklass.

Jan. i Febr. Mars. April.! Maj.

Juni.

Juli. ! Aug.

Sept. Okt.

Nov. i Dec.

År 1915.

!

Tjänstgöring i en följd.......

1914 ä.

1

1

1

1

1

1

1

■o

i»

!

5.

1914 y.

1.

— - — - - - — —- —

28j

> > i » .......

1914 y.

21.

.

År

1916.

(Skottår.)

> > > > .....

1914 y.

15.

v

1915

2.

28.

> > » > ......

1916

21.

År 1917.

> > > > .......

1916

15.

• 5 * j .......

1916

1..

281

» > > > .......

1917

21.

Anm. 1.

2.

3.

4.

6.

7.

- betecknar bel årsklass.

---» ena delen av en i två avdelningar indelad årsklass.

ä. > äldre, y. betecknar yngre.

Övergången är verkställd från och med år 1917.

Ovanstående förslag är endast ungefärligt.

De angivna tiderna avse den verkliga tjänstgöringen, in- och utryckningsdagar oberäknade.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

s. 249 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

249

De värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden vid kustartilleriet efter

övergångstidens slut.

Värn
-

Summa

dagar

(utom under b),

i. Vapenföra värnpliktiga

1. året

och l.kstl

Studenter

Icke vapenföra värnpliktiga.

Anm. 1. . betecknar hel årsklass.

2. ___> ena delen av en i två avdelningar indelad årsklass.

3. Ovanstående förslag är endast ungefärligt.

4. De angivna tiderna avse den verkliga tjänstgöringen, in- och utryckningsdagar oberäknade.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 4914. 1 sand. 30 höft. (Nr 60.) 32

s. 250 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

250

C. Sjöförsvarets kostnad.

Kap. XIX.

Flottan.

Ordinarie anslag.

Anslagens De ordinarie anslagen under rikstatens femte huvudtitel hava —

rande upp- bortsett från de ordinarie anslagen till handeln — varit uppförda dels

ställning, gemensamt för flottan och kustartilleriet, dels särskilt för flottan och särskilt

för kustartilleriet. Till de förra höra anslagen under huvudrubrikerna

»departementet», »överstyrelsen», »undervisningsverken» och »diverse»;

till de senare åter anslagen under huvudrubrikerna »avlöning för flottan

och kustartilleriet, ersättningar m. m.», »intendenturen», »nybyggnad och

underhåll» samt »övningar».

Andra försvarsberedningen synes i sitt förslag till betänkande angående

det fasta kustförsvarets ordnande hava förutsatt, att vissa av de

gemensamma anslagen under femte huvudtiteln framdeles skulle uppdelas

mellan flottan och kustartilleriet, och har sålunda i sina beräkningar över

kustartilleriets ordinarie kostnader upptagit dessa anslag särskilt för kustartilleriet.

De sålunda uppdelade anslagen hänföra sig samtliga till huvudrubriken

»diverse» och äro, med undantag av anslaget till »diverse behov»,

av förslagsanslags natur.

mentsche Flertalet av de för flottan och kustartilleriet för närvarande gemen
fenYytt-

samma anslagen äro av sådan natur, att deras uppdelning mellan marirande.

nens båda huvudgrenar svårligen låter sig göra. Detta gäller särskilt

samtliga anslag under de tre första av nyssnämnda huvudrubriker. Av de

ordinarie anslagen under huvudrubriken »diverse» torde visserligen en del

vara av sådan art, att det låter sig göra att fördela dem emellan flottan

s. 251 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 60. 251

och kustartilleriet, och beträffande flertalet av de av andra försvarsberedningen

uppdelade anslagen har en sådan fördelning också verkställts i liggaren

över de i riksstaten uppförda anslag å femte huvudtiteln. Då det

emellertid ej låter sig göra att uppdela samtliga de under huvudrubriken

»diverse» upptagna anslagen på sätt beredningen synes hava tänkt sig beträffande

vissa av dem, anser jag det lämpligt att, såsom hittills skett,

samtliga de under denna huvudrubrik upptagna anslagen även framdeles

uppföras i riksstaten gemensamt för flottan och kustartilleriet. I bifogade

översiktstabell över kostnaderna för sjöftmsvaret har jag likväl upptagit de

av beredningen fördelade anslagen särskilt för flottan och särskilt för kustartilleriet,

på det att en bättre jämförelse med de av beredningen beräknade

kostnaderna för sjöförsvaret måtte kunna vinnas.

Under huvudrubriken »övningar» hava hittills för flottan varit uppförda

två anslag, nämligen reservationsanslaget till »flottans övningar» och

förslagsanslaget till »sjöbeväringens vapenövningar samt beklädnad och ersättning

därför».

I statsverkspropositionen den 14 januari 1914 föreslogs, att från

förslagsanslaget till »sjöbeväringens vapenövningar samt beklädnad och

ersättning därför» skulle till anslaget till »flottans övningar» överföras

den del av förstnämnda anslag, som varit beräknad utgå till sjöbeväringens

vapenövningar, och att anslaget till flottans övningar skulle i

riksstaten för år 1915 uppföras under den förändrade benämningen »flottans

övningar och krigsberedskap», men med bibehållen natur av reservationsanslag.

Då jag anser de sålunda föreslagna åtgärderna vara lämpliga,

har jag vid beräkningarna över flottans årliga ordinarie kostnader låtit

verkställa den sålunda föreslagna överföringen och i den nyssnämnda

översiktstabellen över kostnaderna för sjöförsvaret uppfört det sålunda

förändrade anslaget under benämningen »flottans krigsberedskap och

övningar», vilken förändrade benämning föreslagits av chefen för inarinstaben.

I nyssnämnda proposition föreslogs vidare, att den återstående delen

av förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenövningar samt beklädnad och

ersättning därför måtte i riksstaten för år 1915 uppföras under den

ändrade benämningen »sjöbeväringens avlöning och beklädnad in. m.» Departementschefen

anförde emellertid till protokollet, att enär anslaget efter

den föreslagna överföringen icke vidare avsåge att fylla något övningsändamål,

dess rätta plats inom huvudtiteln ej syntes vara under huvudrubriken

»övningar». Vissa av de olika utgifter, vilka fortfarande

komme att med anslaget bestridas, torde, med hänsyn till utgifternas natur,

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Ma,j:ts nåd. proposition nr 60.

rätteligen böra upptagas under huvudrubriken »avlöning för flottan och

kustartilleriet, ersättningar rn. m.», andra under »intendenturen» och andra

åter under »diverse». Utan en närmare utredning och utan vederbörande

myndigheters hörande syntes dock icke lämpligt att företaga en dylik fullständig

uppdelning av anslaget, vilket därför utan större olägenhet ansågs

kunna tillsvidare kvarstå på sin nuvarande plats i huvudtiteln.

I likhet med dåvarande departementschefen anser jag en fullständig

uppdelning av nämnda anslag vara ändamålsenlig, enär en bättre översikt

över utgifternas natur därigenom vinnes. Då emellertid en fullständig

utredning härom ej nu kunnat verkställas, och då det synes lämpligt att

beträffande de nu gjorda kostnadsberäkningarna kunna vinna så stor överskådlighet

som möjligt beträffande vidtagna ändringar, har jag tillsvidare

upptagit anslaget på hittillsvarande plats i huvudtiteln under benämningen

»sjöbeväringens avlöning och beklädnad m. in.»

Beträffande de särskilda anslagen anhåller jag att i övrigt få anföra

följande.

Avlöning för flottans kårer och stater.

Andra för- I sitt preliminära betänkande angående sjöförsvaret anför bered
svarsbered-

ningen, att det genom de verkställda undersökningarna rörande behovet

1randTi \et av stampersonal vore ådagalagt, att en brist i flottans bemanning komme

betänkandet förefinnas, även om under det närmaste årtiondet nybyggnaden av krigsfartyg,

på grund därav att kostnaderna för varje fartyg ökats, begränsades till

ett tämligen lågt antal enheter, och ansåge beredningen sig ej böra upptaga

den ökade årskostnad, som för fyllande av denna brist komme att

erfordras, till lägre belopp än omkring 300,000 kronor. På femte huvudtitelns

ordinarie anslag till flottans kårer och stater ansågs alltså böra räknas

med en stegring, som motsvarade detta belopp. Till denna stegring

komme ytterligare det belopp, som beräknats för upprättande av reservstater

för marinen enligt 1909 års sakkunnigas förslag. Det hade vid

utredningen visat sig, att en tillgång av befäl och underbefäl på reservstat

skulle avsevärt nedbringa kostnaderna för mobiliseringbehovets fyllande,

och vid beräkningarna vore en sådan tillgång förutsedd. Då detsamma

gällde för kustartilleriet, och då 1909 års sakkunniga verkställt

sin utredning och angivit kostnaderna för flottan och kustartilleriet gemensamt,

upptoge jämväl beredningen dessa kostnader gemensamt. De

blevo av 1909 års sakkunniga beräknade att uppgå till omkring 50,000

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

kronor, sedan reservstaten blivit fullt genomförd, vilket dock icke skulle

ske förrän efter 12 år.

Med förmälan att andra försvarsberedningen till behandling förehade Chefens för

frågan om möjligheten att nedbringa vakanserna vid flottans sjömanskår, ^ivelse den

anhöll beredningen i skrivelse till dåvarande departementschefen, att che- 16/« 1914.

fen för marinstaben måtte anmodas att skyndsamt verkställa utredning

och beräkning:

dels rörande de kostnader, som skulle föranledas därav att det utav

kårchefen i Stockholm i skrivelse den 5 februari 1913 till stationsbefälhavaren

framställda, av marinstabschefen och marinförvaltningen i skrivelse

den 25 september samma år tillstyrkta förslag rörande nya lönetillägg

bleve genomfört;

dels ock angående den ökning i rekryteringskostnader, som kunde

antagas uppstå vid tillämpning av vad berörda myndigheter i sin nyssnämnda

skrivelse föreslagit i fråga om antagning av rekryter.

Genom remiss den 5 sistlidne februari anmodades chefen för marinstaben

att skyndsamt inkomma med i denna skrivelse begärd utredning

och beräkning, och överlämnades av stabschefen den sålunda infordrade

utredningen och beräkningen genom skrivelse till chefen för sjöförsvarsdepartementet

den 15 sistlidne april.

Stabschefen har i denna skrivelse föreslagit följande löneförbättringar

m. m.:

beträffande officerskåren:

yrkesarvoden för undervattensbåtpersonal och flygpersonal;

beträffande underofficerskåren:

portionsersättningens ingående i lön och dagavlöning;

ökade inlcvarteringsbidrag för gifta; och

yrkesarvoden för undervattensbåtpersonal och flygpersonal; samt

beträffande sjömanskåren :

ökning i lön för manskap i l:a lönegraden;

y> i lönetillägg;

» i inkvarteringsbidrag för gifta;

» i rekryteringskostnader; och

yrkesarvoden för undervattensbåtpersonal, flygpersonal och artillerimatroser.

Stabschefens kostnadsberäkningar visa behovet av en kostnadsökning

av omkring 360,000 kronor.

I sitt yttrande över de för den nya flottplanens genomförande verk- ^parte
ställda

kostnadsberäkningarna erinrar marinförvaltningen, att ämbetsverket Jffi „tt.

rande.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vid upprepade tillfällen och senast i sin underdåniga skrivelse den 30

september 1913 framhållit behovet av den mariningenjör-och marinintenden

tur kårerna tillhörande personalens förstärkning. Då marinförvaltningen

icke kände grunderna för den förelagda beräkningen, kunde ämbetsverket

icke uttala sig om, huruvida omförmälda behov blivit vid beräkningens

uppgörande behörigen tillgodosett.

Såsom framhållits i samband med personalbehovet har det av marinförvaltningen

uppgivna behovet av ökning i mariningenjörkåren beaktats;

vad åter marinintendenturkåren beträffar, är jag, såsom även förut framhållits,

med hänsyn till pågående utredningar angående marinens förvaltningsväsende,

för närvarande icke i tillfälle att bedöma, huruvida några

ökade anslagsmedel för denna kår äro erforderliga.

De av marinstabschefen föreslagna löneförbättringarna och ökningen

av rekryteringskostnaderna inom sjömanskåren hava vid beräknandet av

kostnaderna under ifrågavarande anslag icke ansetts böra tillämpas.

Marinstabschefens förslag har remitterats till marinförvaltningen för yttrande,

men har sådant yttrande på den korta tid som stått till ämbetsverkets

förfogande icke hunnit avgivas.

Det synes mig emellertid olämpligt att vidtaga så genomgripande

ändringar, utan att spörsmålet om en lönereglering för marinens personal

fullständigt utredes, och har jag för avsikt att i sinom tid hos Kungl. Mapt

hemställa om verkställandet av en dylik utredning. Därvid bör naturligen

ej endast frågan om eventuella löneförbättringar i vissa fall utan även möjligheten

av besparingar i andra avseenden komma under bedömande. Utredningen

torde jämväl böra avse vinnande av förenkling i de nuvarande,

onekligen rätt invecklade avlöningsbestämmelserna för marinen.

I fråga särskilt om yrkesarvoden anhåller jag få erinra, att undervattensbåtpersonalen

redan nu åtnjuter ett dylikt arvode, utgående från

anslaget till flottans övningar i form av sjötillägg, och torde detta, så vitt

nu kan bedömas, vara väl avvägt under förutsättning, att övningarna

vid detta vapen utsträckas till den omfattning, som förutsattes i den

av mig förut omförmälda normalplanen för flottans övningar.

Beträffande flygpersonalen anser jag det vara nödvändigt, att ett

yrkesarvode snarast tilldelas jämväl denna personal, och bör detta enligt min

uppfattning utgå enligt samma beräkningsgrunder och med ungefär

samma belopp (för år räknat) som för motsvarande personal vid armén.

Jag anser emellertid att detta arvode vid flottan bör erhålla formen av

sjötillägg i likhet med vad fallet är beträffande motsvarande yrkesarvode

för undervattensbåtpersonalen, och att det sålunda bör utgå från anslaget

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition nr tlO.

255

till flottans övningar. Den härför erforderliga kostnadsökningen är också

nu beräknad under sistnämnda anslag.

Anslaget till avlöning för flottans kårer och stater är för nedannämnda

år beräknat till följande belopp, varvid den första för år 1934

angivna summan hänför sig till förminskade och den sista till oförminskade

lokalstyrkor.

år 1919 kr. 6,216,884, utvisande eu ökning från år 1914 med kr. 374,592

» 1924 » 6,428,837, » » > » » » » » 586,545

iqq.l » 6,428,837, .» » » » » » » » 586,545

| » 6,778,008, » » » » » » » » 935,716

Då andra försvarsberedningen angivit den erforderliga ökningen av

ifrågavarande anslag för år 1924 till en summa, ej lägre än 300,000 kronur,

torde särskilt böra framhållas:

att beredningen under nämnda anslag ej upptagit avlöningsförmånerna

för den för flygflottan avsedda stampersonalen, vilken beräknats till

10 officerare och 10 underofficerare eller underofficerskorpraler;

att beredningen ej ansett sig böra räkna med någon höjning av

sjömanskårens numerär;

att beredningen särskilt upptagit kostnaden för organiserandet av eu

reservstat, vilken kostnad nu hänförts till detta anslag och till följd avifrågasatta

ändrade beräkningsgrunder för avlöningen upptagits till högre

belopp än som av beredningen förutsatts; samt

att det varit nödvändigt att beräkna en avsevärd ökning av kostnaderna

för reservofficerarnas första tjänstgöring och repetionsövning på

grund av den omläggning av reservofficerarnas utbildning och tjänstgöring,

beträffande vilken jag under avdelningen om reservpersonalen framlagt

förslag.

I övrigt betingas de ökade kostnaderna av den ökning av stampersonalen,

utöver den av beredningen beräknade, som nu visat sig erforderlig,

och för vilken jag förut redogjort.

I anslutning till vad som föreslagits i statsverkspropositionen den

14 januari 1914 anser jag, att anslaget till avlöning för flottans kårer och

stater hädanefter bör i riksstaten upptagas såsom förslagsanslag och

minskas med 5 % av det beräknade beloppet. Anslaget har också på

sådant sätt uppförts i översiktstabellen över kostnaderna för sjöförsvaret.

Dåvarande departementschefen anförde i samband med denna fråga,

att det vid en omläggning av avlöningsanslaget från reservationsanslag

till förslagsanslag bleve nödvändigt att för behov, vilkas tillgodoseende ej

opaginerad Kontrollera mot PDF

25(5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

kunde eller borde uppskjutas, och för vilka femte huvudtitelns allmänna

besparingar hittills anlitats, uppföra anslagsökning på annan titel. Marinförvaltningen

hade föreslagit, att denna ökning skulle tillföras enbart anslaget

till extra utgifter, nu 12,500 kronor, och beräknas till 87,500 kronor,

vadan detta anslag skulle uppföras med ett belopp av 100,000 kronor.

Med stöd av verkställd beräkning anslöt sig departementschefen till

marinförvaltningens uppfattning angående beloppet, 87,500 kronor, för

ifrågavarande ökning under annan titel. Men då en betydande del av

härmed avsedda utgifter utgöres av kostnader för utgivande av läroböcker,

beskrivningar, reglementen och instruktioner m. in. dylikt, syntes

det ändamålsenligt att för dessa kostnader, som innefatta arvoden för utarbetning

samt utgifter för tryckning in. in., och vilka enligt beräkning

uppgå till årligt belopp av omkring 25,000 kronor, uppföra ett särskilt

ordinarie anslag å sistnämnda belopp. 1 anslutning härtill skulle anslaget

till extra utgifter höjas till 75,000 kronor.

Då jag anser de av dåvarande departementschefen föreslagna anslagsökningarna

erforderliga och till sin storlek väl avvägda, har jag låtit upptaga

dem i de nu verkställda kostnadsberäkningarna.

Slutligen anhåller jag få erinra, att Kungl. Maj:t med anledning av

skrivelse från 1911 års riksdag genom nådigt brev den 9 juni 1911 anbefallt

chefen för marinstaben att efter samråd med inspektören av flottans

övningar till sjöss, samtidigt med uppgörande av i nämnda kungl. brev

omförmält förslag till beräknandet av kostnaderna för flottans övningar

in. m., taga under övervägande, huruvida och i vad mån gällande bestämmelser

för sjöavlöning, diet- och mässpenningar samt servisbidrag kunde

utan olägenhet vare sig för rekrytutbildningen eller i annat avseende, i

syfte att nedbringa kostnaderna, förändras beträffande flottans personal

vid kommendering ombord å fartyg, vilket jämlikt för vederbörande befälhavare

utfärdad instruktion vore avsett att under större delen av expeditionen

vara för övningar förtöjt vid flottans station inom ett avstånd av

2 km. från stationsbefälhavarens ämbetslokal, under de dagar fartyget

varit förtöjt vid land eller dykdalb.

I meromnämnda den 25 september 1913 avgivna underdåniga utredning

och förslag till plan för flottans krigsberedskap och övningar jämte

tillhörande kostnadsberäkningar har marinstabschefen av anförda skäl på det

kraftigaste avstyrkt, att någon minskning vidtages i de förmåner, som för

närvarande tillkomma flottans personal vid kommendering ombord å fartyg.

De av marinstabschefen härutinnan anförda skälen synas mig giva

vid handen, att det möter vissa svårigheter att minska de förmåner,

som för närvarande åtnjutas av personalen ombord. På grund av vad jag

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

förut anfört i fråga om en fullständig utredning om löneförhållandena för

marinens personal, anser jag mig emellertid nu icke kunna göra något

ytterligare uttalande i förevarande ämne.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

Andra försvarsberedningen, som ej ansett behov av någon ökning

i sjömans- och skeppsgossekårernas numerär föreligga, har ej heller

förutsatt något behov av att öka anslaget till beklädnad för dessa kårer.

Då emellertid vid nu verkställda beräkningar en ökning av sjömanskårens

numerär visat sig erforderlig, har det även varit nödvändigt att beräkna

eu motsvarande ökning av beklädnadsanslaget.

Marinförvaltningen har i sitt yttrande över kostnadsberäkningarna

rörande ifrågavarande anslag framhållit, att desamma uppgjorts efter något

lägre enhetspris än de i marinförvaltningens motsvarande beräkningar använda;

skillnaden vore likvisst icke större, än att anslagets slutsumma kunde

anses tillräckligt noggrann för ett överslag av anslagsberäkningen. Visserligen

torde för manskapets personliga vinterutrustning något ökade krav komma

att ställas på anslaget, men kunde dessa krav åtminstone under den närmaste

tiden tillgodoses, om härtill finge användas besparingar, som å anslaget

funnos eller komme att uppstå.

Med hänsyn härtill har jag ansett anslaget till beklädnad åt sjömans-

och skeppsgossekårerna för nedannämnda år böra beräknas till följande

belopp, varvid den första för år 1934 angivna summan hänför

sig till förminskade lokalstyrkor och den sista till oförminskade lokalstyrkor.

år 1919 kr. 530,000, utvisande en ökning från 1914 med kr. 42,200

» 1924 t> 545,900, » » » » » » » 58,100

. iqoJ » 545,900, » » » » » » » 58,100

| » 572,400, » » » » » » » 84,600

Naturaunderhåll åt personal vid flottan.

De grundläggande faktorer, varav nämnda anslag regleras, utgöras,

förutom av antalet portionsnj utande, av antalet tjänstgöringsdagar och dessas

fördelning ombord eller i land samt av medelportionspriset.

Antalet portionsnj utande beräknas vad stampersonalen beträffar med

hänsyn till gällande stater samt i fråga om sjöbeväringen med ledning av

Departementschefens

yttrande.

Departe
mentsche
fens
yttrande.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 höft. (Nr 60.) 33

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

antalet tjänstgöringsdagar under sistförflutna året. Förhållandet mellan

antalet portionsdagar ombord och i land regleras av antalet rustade fartyg

och sjöexpeditionernas längd, d. v. s. av den tillämpade övningsplanen.

Portionspriset slutligen blir förnämligast beroende av gällande spisordning

och varupriser.

Antalet tjänstgöringsdagar för sjöbeväringen har beräknats under

förutsättning, att tjänstgöringstiden under fredstid för de värnpliktiga utsträckes

till vad därom i särskild proposition med förslag till ny värnpliktslag

denna dag föreslagits samt med ledning av det antal värnpliktiga, som beräknas

skola vapenövas under ifrågavarande år.

En på grundvalen av nu upprättad normalövningsplan gjord beräkning

har givit vid handen, att förhållandet mellan antalet tjänstgöringsdagar

i land och ombord uppgår till vad nedanstående tabell utvisar, varvid

för ernående av jämförelse även angives det av marinförvaltningen med

hänsyn till nuvarande förhållanden beräknade dagantalet.

A

n t a 1

daga

r.

Enligt normalövnings- planen.

Enligt marinförvalt- ningens förslag.

i land.

ombor d.

i land.

ombord.

För varje underofficer............

» > reservoffioersaspirant.......

230

135

365

| 225

140

» envar av sjömanskåren.........

186

179

195

170

» varje skeppsgosse............

235

130

230

135

» beväring: beräkningsgrund .......

i förbållandet 3 : 4

(93* + 58**)

= 75.ö öre per

2

tj botgöringsdag.

Såsom härav framgår äro de på normalövningsplanen grundade talen

nära överensstämmande med de av marinförvaltningen föreslagna. På

grund av de svårigheter, som förefinnas att med någon större grad av säkerhet

beräkna ifrågavarande förhållandetal, anser jag att de av marinförvaltningen

angivna talen i tillämpliga delar böra läggas till grund för

kostnadsberäkningarna för naturaunderhållet i fråga om underofficers- och

sjöm an skårerna samt beväringen.

* Angiver medelportionspriset ombord.

** » > i land.

s. 259 Kontrollera mot PDF

259

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

För reservofficersaspiranter och skeppsgossar torde i betraktande av

för dem föreslagna övningar de nu uträknade förhållandetalen böra läggas

till grund för anslagets beräknande efter år 1915.

Hittills har vid anslagets beräknande medelportionspriset ombord

upptagits till 88 öre per man och dag, under det att marinförvaltningen

under senare åren beräknat en höjning av detsamma till 93 öre vara erforderlig.

Marinförvaltningen har i sitt yttrande över kostnadsberäkningarna

även påpekat, att dessa uppgjorts under förutsättning av andra medelportionspris

än de av marinförvaltningen vid motsvarande beräkning använda,

men ansett att skillnaden torde bero på de motiv för denna beräkning,

som i föregående statsverksproposition (den 14 januari 1914) angivits.

Med hänsyn till ifrågasatta åtgärder för att under vissa förhållanden

erhålla bättre ekonomi vid utspisningen ombord, anser jag, att av marinförvaltningen

föreslagen höjning i portionspriset ombord icke för närvarande

bör beaktas, vadan i kostnadsberäkningarna medelportionspriset beräknats

enligt hittills gällande grunder.

Anslaget till naturaunderhåll åt personal vid flottan är för nedannämnda

år beräknat till följande belopp, varvid den första för år 1934

angivna summan hänför sig till förminskade och den andra till oförminskade

lokalstyrkor.

år 1919 kr. 2,120,191, utvisande en ökning från 1914 med kr. 369,047

» 1924 » 2,166,164, » » » » » » » 415,020

1Q„.I » 2,166,164, » » » » » » 415,020

* | » 2,272,304, » » > » » » » 531,160

Flottans nybyggnad och underhåll.

Anslaget till flottans nybyggnad och underhåll är i riksstaten för Förutvaranår

1914 uppfört med ett belopp av 2,728,500 kronor. Detta anslag till flottans

under de senare åren undergått en del höjningar, vilka föranletts, förutom nybyggnad

av stegrade arbetslöner och materialpriser, dels av att ny materiel till- och^drr''

kommit, dels av att till ifrågavarande anslag överförts fartygens ut- och

avrustningskostnader, vilka förut bestritts av anslagen till flottans övningar

samt till sjöbeväringens vapenövningar m. m., dels ock av att semester

numera beredes varvens daglönare.

Anslaget tyngdes år 1910 av överbetalning, vilken under de senare

åren utjämnats, varvid emellertid marinmyndigheterna upprepade gånger

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Statsverkspropositionen

flen **/:

1914.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

framhållit, att denna utjämning endast kunnat möjliggöras genom att åtskilliga

angelägna underhållsarbeten under tiden undanskjuta.

Till förstärkning av anslaget anvisades av 1912 års riksdag ett

extra ordinarie anslag av 150,000 kronor; och för år 1913 har Kungl.

Alaj:t, sedan marinförvaltningen anmält, att de till förfogande för varvschefen

i Stockholm ställda medlen av ifrågavarande anslag icke bleve för

sitt ändamål tillräckliga, uppdragit åt marinförvaltningen att av omhänderhavande

medel till varvschefens förfogande ställa ett belopp av högst

100.000 kronor, samtidigt som ämbetsverket erhöll uppdrag att snarast inkomma

med ytterligare utredning om orsaken till att de ifrågavarande

medlen visat sig otillräckliga. Sådan utredning har numera avgivits av

marinförvaltningen med skrivelse den 3 sistlidne mars; och torde jag få

återkomma därtill vid redogörelsen för anslagsbehoven under femte huvudtiteln

för år 1915.

I skrivelse den 3 oktober 1912 har marinförvaltningen hemställt

om äskande av eu ökning av anslaget med 404,500 kronor. Kungl. Maj:t

begärde emellertid vid 1913 års riksdag en ökning av allenast 66,500

kronor, vilken ökning blev beviljad av riksdagen.

I skrivelse den 30 september 1913 har vidare marinförvaltningen,

med åberopande av utredningar och anslagskrav av varvscheferna vid flottans

stationer, gjort framställning, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen äska

förhöjning av anslaget med 390,984 kronor. Därjämte har ämbetsverket

i hemlig skrivelse samma dag hemställt, att ett särskilt belopp av omkring

120.000 kronor måtte tagas i beräkning bland utgifterna under femte

huvudtiteln såsom behövligt för underhåll av accumulatorbatterier å undervattensbåtar,

varvid ämbetsverket emellertid anmält, att utredning i sistberörda

ämne påginge, och att därför tillsvidare beloppet ej kunde med

säkerhet uppgivas. I

I statsverkspropositionen den 14 januari detta år har dåvarande

chefen för sjöförsvarsdepartementet anfört bland annat, att med nu vid

vai''ven tillämpade planer för bestridande av underhållet av fartyg och

^)oeliader samt för andra utgifter, som skola gäldas av ifrågavarande anslag,

detta tenderade att successivt och ständigt stegras. Myndigheternas

framställningar hade hittills endast gått ut på vinnande av betydliga höjningar

av anslaget. Efter departementschefens mening torde emellertid uppmärksamheten

i stället böra riktas på uppsökandet av åtgärder till nedbringande

av underhållskostnaderna. Vid prövning av den plan för sjöstridskrafternas

organisation, som torde komma att framläggas på grundvalen

av försvarsberedningarnas arbeten, borde även tagas i övervägande omfatta

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

ningen av de nödiga underhållskostnaderna. Därvid torde icke vara uteslutet,

att dessa kostnader genom vidtagande av åtgärder, vilka kunde

förutsättas ingå såsom led i den nya organisationen, kunde beräknas lägre

än myndigheterna nu gjort. Såsom tänkbara sådana åtgärder framhöll

departementschefen en planmässig utrangering av äldre fartyg, vilken borde

komma att väsentligt lätta ifrågavarande anslag, då detta nu syntes tryckas

avsevärt just genom underhållet av föråldrade fartyg, ävensom förläggning

i materielreserv av vissa fartyg, som icke ansåges böra utrangeras, varigenom

deras underhållskostnad antoges komina att högst betydligt reduceras.

Med anledning av vad departementschefen sålunda anfört, föreslogs i

statsverkspropositionen, att anslaget till flottans nybyggnad och underhåll för

år 1915 skulle upptagas till oförändrat belopp eller till 2,728,500 kronor.

I sitt preliminära betänkande angående sjöförsvaret har andra försvarsberedningen

berört frågan om anslaget till flottans nybyggnad och

underhåll samt därvid förklarat sig icke hava funnit skäl förebragta för

att på detta anslag behöva räkna med den av marinförvaltningen yrkade

höjningen; anslaget vore nyligen ökat med ett belopp av 240,000 kronor,

som till anslaget överförts för bestridande av ut- och avrustningskostnader

för flottans fartyg. Enligt vad marinförvaltningen meddelat hade denna

summa räckt till för ändamålet, samt lämnat ett, om ock ringa, överskott,

nämligen omkring 15,000 kronor; det kunde vidare ifrågasättas, huvuvida

icke dessa kostnader möjligen komme att något minskas — utan att sådan

minskning behövde uppvägas av ökade underhållskostnader — nämligen

för det tall att fartyg hållas rustade året om. I övrigt har beredningen

i sitt preliminära betänkande i detta ämne yttrat följande: »För flertalet

av nuvarande pansarbåtar kommer beredningen att föreslå vissa mindre

ombyggnader, i samband varmed en översyn av fartygen lärer komma att

ske, som bör minska deras underhållskostnad. Den planmässiga utrangering

av äldre fartyg, som beredningen här ovan förutsatt såsom ett led i

organisationen av våra sjöstridskrafter, bör komma att väsentligt lätta underhållsanslaget,

som nu torde tryckas avsevärt just genom underhållet

av föråldrade fartyg, och den ifrågasatta förläggningen av vissa fartyg, som

icke fullständigt utrangeras, i materialreserv, varigenom deras underhållskostnad

högst avsevärt reduceras, bör verka i samma riktning. Under ovan

förutsatta höstberedskap torde även en del arbeten å fartygen kunna utföras

av manskapet, vilket i sin mån medverkar till lättande av underhållsanslaget.

Genom försäljning av utrangerade fartyg böra vissa medel

kunna inkomma, som, om så befinnes nödigt, med riksdagens medgivande

Andra försvarsberedningens

uttalande

i

det preliminära

betänkandet.

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

kunna användas till ytterligare förstärkning av underhållsanslaget. Slutligen

torde, om nybyggnaden av krigsfartyg för kustflottan kommer att

av ovan antydda skäl stanna vid ett mindre antal enheter än hittills, även

detta komma att verka till lättnad för underhållskostnaderna. Av dessa

skäl anser sig beredningen icke böra räkna med någon höjning av anslaget

till flottans nybyggnad och underhåll.»

Beredningen hade emellertid, när dess arbeten upphörde, icke framlagt

någon närmare utredning rörande nybyggnads- och underhållsanslagets

storlek för kommande år.

Det är helt naturligt, att ett anslag av här ifrågavarande art, under

i övrigt likartade förhållanden, måste växa i den mån ny materiel tillkommer

och nya krav i övrigt uppstå.

Andra försvarsberedningen har anfört, att om nybyggnaden av

krigsfartyg för kustflottan kommer att stanna vid ett mindre antal enheter

än hittills, detta kommer att lätta underhållskostnaderna. Det torde

dock härvid böra anmärkas, att underhållskostnaden icke beror enbart av

antalet fartyg utan även, bland annat, av dessas storlek, och att de typer

för såväl pansarbåtar som undervattensbåtar, vilka beredningen preliminärt

ifrågasatt, äro betydligt större än de nuvarande. Beredningen har

vidare förutsatt, att av de medel, som kunna inflyta genom försäljning av

utrangerade fartyg, ett visst belopp, om så befinnes nödigt, med riksdagens

medgivande bör kunna användas till förstärkning av underhållsanslaget.

Såsom jag i det föregående anfört, finner jag nu nämnda, påräkneliga

medelstillgång böra anlitas till inköp eller inredning av vissa specialfartyg,

ävensom under 20-årsperiodens senare del för att bidraga till

anskaffningen av fartyg för lokalstyrkorna.

Att anslaget under nu rådande förhållanden är knappt tillmätt, synes

mig framgå därav, att under de senaste åren betydande extra belopp vid

två särskilda tillfällen behövt anvisas, samt att för gottgörande av den

1910 förefintliga överbetalningen åtskilliga underhållsarbeten måst undanskjutas.

I likhet med förutvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet finner

jag det fördenskull vara angeläget, att sådana organisatoriska åtgärder vidtagas,

som kunna verka till lättande av anslagsbehovet. Härvid torde i

främsta rummet böra ifrågakomma ^rangering av föråldrade fartyg samt

förläggande av vissa äldre fartyg i materielreserv. Sådana åtgärder äro

också förutsatta i det förslag till nybyggnads-, överförings- och utrangeringsplaner,

som i det föregående av mig framlagts.

På grundvalen av dessa planer och med tillämpning av de utav

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

marin förvaltningen hittills beräknade enhetspriserna för varje särskilt fartygs

underhåll, har inom sjöförsvarsdepartementet verkställts beräkning av

de erforderliga underhållskostnaderna för åren 1915, 1919, 1924 och 1934.

Denna utredning, som bland annat även omfattar flygbåtarnas underhåll,

har givit följande resultat.

Behov för

år 1915

år 1919

år 1924

år 1934

med fur- minskade lo- kalstyrkor

med oför- minskade lo- kalstyrkor

Kustflottan...........

j Lokalstyrkorna.........

j Övriga ändamål.........

Summa kr.

766,300

378,000

1.968,000

991,300

464,500

1,968,000

997,700

635,500

1,968,000

1,159,800

538,000

1,982.000

1,159,800

577,000

1,982,000

3,112,300

3.423.S00

3,601,200

3.679.800

3.718,800

För år 1915 har härigenom vunnits en minskning av omkring

127,000 kronor i det av marinförvaltningen i skrivelse den 30 september

1913 angående behov under femte huvudtiteln upptagna totala anslagsbehovet,

med inberäknande av den särskilda kostnaden för accumulatorbatterier

till undervattensbåtar.

Den föreslagna utsträckningen av övningstiden för de värnpliktiga

och därmed sammanhängande övningsplan föranleda, att vissa av flottans

fartyg böra för det kommande beräknas vara rustade för övning längre tid

årligen än hittills. I likhet med andra försvarsberedningen anser jag, att

detta förhållande kan komma att medföra en minskning ej blott i underhållskostnaderna,

i det att eu del underhållsarbeten, vilka nu försiggå på

varven, kunna utföras av fartygens besättningar, utan även i de årligen

erforderliga ut- och avrustningskostnaderna. Med anledning härav tiar

jag ansett, att en reduktion bör kunna göras i hittills beräknade enhetspriser

för underhållet av de fartyg, vilka huvudsakligen koinme att beröras

av en eventuell utsträckning av övningstiden, nämligen l:a kl. pansarbåtar

i kustflottan. På grund av den i det föregående omnämnda normalplanen

för flottans krigsberedskap och övningar torde emellertid en icke

oväsentlig minskning kunna göras även i enhetspriserna lör de 1 :a kl.

pansarbåtar och jagare, vilka ingå i lokalstyrkorna. Vidare har en betydande

reduktion i underhållskostnaderna för undervattensbåtarnas accumulatorbatterier

kunnat bei''äknas, sedan marinförvaltningen numera uppgjort

entreprenadkontrakt rörande detta underhåll. Med anledning av nu

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kung!. Mcij:ts nåd. proposition nr 60.

anförda omständigheter har inom sjöförsvarsdepartementet uppgjorts en

ny beräkning över anslagsbehovet, vilken visar följande resultat.

Behov för

år 1915

år 1934

år 1919

år 1924

med för- minskade lo- kalstyrkor

med oför- minskade lo- kalstyrkor

Knstflottan...........

662,100

777,600

798,700

833,000

833,000

Lokalstvrkorna.........

350,800

366,000

489,100

468,500

507,500

Övriga ändamål.........

1,953,000

1,964,500

1,963,000

1,977.000

1,977,000

Summa kr.

2,965.900

3,108,100

3.250,800

3.278,500

3,317.500

Sålunda en reduktion av beloppen

enligt den föregående beräkningen

med.............

146,400

315,700

350,400

401,300

401,300

Resultatet visar en ökning utöver anslagets nuvarande belopp, vilken

ökning dock endast långsamt tilltager.

I sitt yttrande över kostnadsberäkningarna framhåller marinförvaltningen,

efter att hava påpekat vissa olikheter mellan egna och i sjöförsvarsdepartementet

verkställda beräkningar, att ämbetsverket, med tanke på

de brister i underhållet av den äldre fartygsmaterielen, som framhållits i

dess skrivelse den 30 september 1913, känt sig tveksamt inför de ifrågasatta

reduktionerna. Under hand hade det blivit upplyst, att man ansett

sig kunna nedbringa beloppen för fartygens underhåll dels genom att fartygen

komme att vara på expedition längre tid i ett sträck än hittills, dels

genom att en del underhållsarbeten skulle komma att verkställas av besättningarna,

varigenom kostnaderna för dagsverken nedbringades. Det vore

sannolikt att dessa omständigheter skola bidraga att nedbringa underhållskostnaderna;

i huru bög grad vore dock svårt att på förhand överskåda,

och det vore därför möjligt att de föreslagna beloppen av anslaget till

flottans nybyggnad och underhåll kunde komma att under nu berörda

förhållandena visa sig tillräckliga, varför ämbetsverket ansåg sig icke böra

göra någon erinran mot desamma.

Marinförvaltningen ansåg sig dock böra påpeka, att den av ämbetsverket

disponerade delen av ifrågavarande anslag, nämligen 150,000 kronor,

antagits skola inbegripa jämväl kostnaden för vidmakthållande av flottans

mobiliseringsbehov av stenkol. Rörande förändrat anordnande av denna

angelägenhet påginge emellertid vissa underhandlingar, och vore det ej ute
-

s. 265 Kontrollera mot PDF

265

Kungl. Majds nåd. proposition nr SO.

slutet att dessa såsom resultat kunde medföra krav på höjning av omförmälda

kostnad. Huruvida summan kunde anses tillräcklig för mötande av

en sådan eventualitet, kunde marinförvaltningen i ärendets nuvarande läge

icke bedöma.

På grund av vad jag sålunda anfört, anser jag att anslagen för åren

11)19, 1924 och 1934 kunna upptagas till de belopp, som erhållits genom

senast anförd beräkning av anslagsbehovet. Med hänsyn till vad marinförvaltningen

i ärendet anfört, anser jag att något ytterligare nedbringande,

utöver vad nu blivit föreslaget, av de belopp, vilka sagda år böra beräknas

för underhållet av flottans materiel, icke kan äga rum. En successiv

höjning av anslaget till flottans nybyggnad och underhåll torde sålunda

bliva erforderlig, och är anslaget för nedannämnda år beräknat till följande

belopp, varvid den första för år 1934 angivna summan hänför sig till förminskade

och den sista till oförminskade lokalstyrkor:

ar

1919

1924

1934

kr. 3,108,100, utvisande en

» 3,250,800, » »

» 3,278,500, » »

» 3,317,500, » »

ökning

från år 1.914 med kr. 379,600

» » » » » 522,300

» » » » » 550,000

» » » » » 589,000

Till anslagets belopp år 1915 anhåller jag att få återkomma i annat

sammanhang.

Flottans krigsberedskap och övningar.

Marinförvaltningen har i skrivelse den 30 oktober 1913 hemställt om en

förhöjning av anslaget till flottans övningar med 800,000 kronor och till

sjöbeväringens vapenövningar in. m. med 340,109 kronor. Denna hemställan

grundade sig på av chefen för marinstaben den 25 september 1913 avgiven

underdånig utredning och förslag till plan för flottans krigsberedskap

och övningar med tillhörande kostnadsberäkningar. I

I sitt preliminära betänkande angående sjöförsvaret har beredningen

anfört bland annat följande. Förutom den ökning av i runt tal 239,000 kr.,

som beräknades för de värnpliktigas övningar under förutsättning att av

beredningen fattat beslut om tillstyrkan av utsträckningen av de värnpliktigas

övningstid från 300 till 360 dagar vunne bifall, fann beredningen

det vara påtagligt att en viss ökning av flottans övningsanslag vore erforderlig,

om övningarna skulle kunna bedrivas på ett fruktbringande sätt

och om flottans krigsberedskap, såsom tvivelsutan vore högst angeläget,

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 käft. (Nr 60.) 34

Myndigheternas

förslag

1913.

Andra försvarsberedningens

pre

liminSra

betänkande

opaginerad Kontrollera mot PDF

26(5 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

skulle kunna höjas. Beredningen anförde vidare, att eu närmare prövning

av anslagsbehoven för flottans övningar måste, liksom förhållandet vore

med övriga anslag av liknande art, genomföras i samband med av beredningen

förut omnämnda blivande planer för nybyggnad, lokalstyrkors organisation

och utrangering av föråldrade fartyg.

Beredningen hade emellertid ansett sig böra — frånsett ovannämnda

anslagshöjning i sammanhang med den utsträckta övningstiden för de

värnpliktiga — räkna med en höjning av kostnaderna för flottans övningar

med ungefär 300,000 kronor.

Departe- Jag anhåller till eu början få erinra, att kostnaderna för flottans

''fen^ytt- övningar hittills hava utgått av två anslag, så att stampersonalens övningsrande.

kostnad bestritts av reservationsanslaget till flottans övningar, och sjöbeväringens

övningskostnad av förslagsanslaget till sjöbevåringens vapenövningar

in. in.

Av skäl som jag förut anfört hava samtliga kostnader för flottans

övningar nu beräknats att utgå från ett gemensamt anslag av reservationsanslags

natur, benämnt anslaget till »flottans krigsberedskap och övningar».

Beräknandet av detta anslags storlek grundar sig på den uppgjorda

normalövningsplanen.

Dagkostnaderna äro i allmänhet beräknade något lägre än vad marinstabschefen

förutsatt i sin ovannämnda utredning den 25 september

1913, enär han där räknat med en i förhållande till kostnadsstatistiken

större säkerhetsmarginal än vad erfarenheten under senare åren givit

vid handen vara erforderlig. I allmänhet hava nu de i årets övningsplan

tillämpade dagkostnaderna använts.

Den jämförelsevis stora ökning i anslagsbehovet, som beräknas uppkomma

under de närmaste åren, är bland annat beroende av att anslaget sedan

länge varit allt för knappt, varigenom de av myndigheterna såsom nödvändiga

föreslagna övningarna måst inskränkas i brist på medel. Ehuru detta

medfört olägenheter, särskilt ur krigsberedskapssynpunkt samt för vidmakthållande

av tjänstedugligheten bland sådana kårer, som äro fulltaliga, hava

dock dessa inskränkningar på grund av det förefintliga stora antalet vakanser

inom sjömanskåren icke medfört alltför stora svårigheter.

Skulle emellertid — såsom är att hoppas — manskapsbristen nedgå,

blir det oundgängligen nödvändigt, att tillräckliga medel finnas disponibla

för personalens övande.

Anslaget till flottans krigsberedskap och övningar, vari bland annat

även ingå övningar med flygbåtar, är för nedannämnda år beräknat till

s. 267 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition nr 60.

267

följande belopp, varvid den första för år 1934 angivna summan hänför

sig till förminskade och den sista till oförminskade lokalstyrkor.

För år 1919 till 3,680,000 kronor

» » 1924 » 3,800,000 »

‘ » 3,809,000

1934

»

| » 3,900,000

samt

Sjöbeväringens avlöning och beklädnad m. m.

Med hänvisning till vad jag förut anfört i fråga om överförande till

anslaget till flottans krigsberedskap och övningar av övningskostnaden för

de värnpliktiga samt om här förevarande anslags uppdelning under andra

huvudrubriker, får jag jämväl erinra, att i det förslag till värnpliktslag,

varom beslut fattats i särskild proposition denna dag, föreskrifter ifrågakomma

dels om de värnpliktigas utbildningstid och dels om deras underhåll

och förmåner i beväringen, vilka föreskrifter utöva inflytande på

ifrågavarande anslag.

Med tillämpning av nyssnämnda föreskrifter och under förutsättning

av att antalet vid flottan tjänstgörande värnpliktiga icke undergår någon

annan ändring, än som betingas av den ökning i antalet till allmän tjänst

inskrivna, som enligt vad statistiken utvisar torde bliva en följd av sjöfartens

utveckling, är anslaget till sjöbeväringens avlöning och beklädnad

för nedannämnda år beräknat till följande belopp, varvid den första för

år 1934 angivna summan hänför sig till förminskade och den sista till

oförminskade lokalstyrkor.

För år

» »

» »

1919 till 624,512 kronor

1924 » 624,512 »

1Q„.I » 624,512 » samt

iyrf4j » 647,552 »

Departementschefens

yttrande
-

Övriga ordinarie anslag.

Övriga ordinarie anslag hava i huvudsak upptagits med samma belopp,

som i statsverksproposition den 14 sistlidne januari angående regleringen fens vitav

utgifterna under riksstatens femte huvudtitel blivit av dåvarande depar- ''andetementschefen

angivna såsom erforderliga för år 1915.

Vissa anslag under huvudrubriken »diverse» hava av skål, som nyss

anförts, tillfälligt uppdelats emellan flottan och kustartilleriet för att erhålla

bättre jämförelse med andra försvarsberedningens kostnadsberäkningar.

De sålunda uppdelade anslagen äro följande: »rese- och trakt amen tspeu
-

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

ningar», »sjukvård för marinen», »uppvärmning, belysning, renhållning samt

tvätt- och badinrättningar», »skrivmaterialier och expenser in. m.», »tryckningskostnader»

och »diverse behov».

Extra ordinarie anslag.

Krigsfartygsmateriel
-

Såsom i det föregående anförts, har anskaffningskostnaden för nedanstående

till nybyggnad föreslagna fartygstyper beräknats till följande be
-

lopp, nämligen:

l:a kl. pansarbåt, ny typ...... 12,750,000 kr.

jagare, ny typ........... 1,541,000 »

minfartyg, typ Clas Fleming..... 2,500,000 »

Det förelagda flottprogrammet erfordrar, då Sverige och Clas Fleming

räknas såsom tillgång, följande nybyggnader under perioden 1915—

1934 med därav föranledd kostnad, nämligen:

7 l:a kl. pansarbåtar........ 89,250,000 kr.

18 jagare............. 27,738,000 »

undervattensbåtar.......... 15,600,000 »

1 minfartyg............ 2,500,000 »

eller tillsammans.......... 135,088,000 kr.

Om från denna summa dragés till krigsfartygsmateriel

reserverade medel eller...... 7,430,000 kr.

återstår.................. 127,658,000 kr.

vilken summa motsvarar ett årligt nybyggnads
anslag

av i medeltal............ 6,382,900 »

Detta belopp, vilket torde böra avrundas till 6,400,000 kronor, utgör

sålunda den årliga medelkostnaden under den kommande 20-årsperioden

för kustflottans nybyggnader.

Enligt • föreslagen plan skulle den totala nybyggnadskostnaden fördela

sig på följande sätt under de fyra femårsperioderna:

s. 269 Kontrollera mot PDF

3 <

i> v.

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr SO.

269

första perioden:

nybyggnad av 3 pansarbåtar..... 38,250,000 kr.

» »2 jagare....... 3,082,000 »

» » undervattensbåtar . . 3,900,000 »

eller tillsammans.......... 45,232,000 kr.

vilket med avdrag av till krigsfartygs
materiel

reserverade medel . . . . 7,430,000 >

reduceras till........... 37,802,000 kr.

andra perioden:

nybyggnad av 2 pansarbåtar..... 25,500,000 kr.

» >4 jagare....... 6,164,000 »

» » undervattensbåtar . . .___5,850,000 >

eller tillsammans.......... 37,514,000 kr.

tredje perioden:

nybyggnad av 1 pansarbåt...... 12,750,000 kr.

» >8 jagare....... 12,328,000 »

» » undervattensbåtar . . . 1,950,000 »

> »1 min fartyg.....__2,500,000 »

eller tillsammans.......... 29,528,000 kr.

fjärde perioden:

nybyggnad av 1 pansarbåt...... 12,750,000 kr.

» >4 jagare....... 6,164,000 »

» » undervattensbåtar . ._._3,900,000 »

eller tillsammans.......... 22,814,000 kr.

Det anslagsbelopp, som i medeltal årligen blifver erforderligt för

nybyggnader åt kustflottan, utgör sålunda:

under l:a perioden......... 7,560,400 kr.

» 2:a » 7,502,800 »

j 3:e » 5,905,600 »

» 4:e » 4,562,800 »

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Fördelningen av de årligen erforderliga kostnaderna visar alltså en

höjning under de två första perioderna av omkring 1 ,i« och l,io miljoner

kronor utöver det avrundade medeltalet för hela 20-årsperioden samt en nedgång

under de två sista av omkring 0,49 och 1,84 miljoner kronor under

samma medeltal. Denna fördelning är en naturlig följd dels av tillkomsten

av de sjögående undervattensbåtarna, vilka snarast möjligt böra tillföras

kustflottan, dels av nödvändigheten att under periodens första del

påskynda ersättandet av de nuvarande pansarbåtarna och sålunda råda bot

för det under en lång period av år uteblivna stapelsättandet av dylika fartyg,

en period, vars längd närmar sig pansarbåtarnas halva livslängd i kustflottan.

För att till fullo upphäva följderna härav hade, såsom jag förut

anfört, rätteligen erfordrats, att under första och andra perioderna, förutom

Sverige, 61/.s pansarbåtar blivit färdigbyggda i stället för i nvbyggnadsplanen

föreslagna 5, varigenom eu ökad kostnad skulle föranletts under

dessa perioder av 17 miljoner kronor eller i medeltal årligen 1,70 miljoner

kronor. Nybyggnadsanslaget hade då under de båda första perioderna

stigit till omkring 9,25 miljoner kronor om åi''et, under det att det årliga

medeltalet för hela 20-årsperioden, såsom ovan visats, utgör i avrundat

tal 6,40 miljoner. De nu föreslagna anslagsbeloppen för kustflottan, nämligen

i runda tal under första perioden 7,56 och under andra perioden 7,so

miljoner kronor, utgöra sålunda en ekonomisk medelväg till hävandet av

den nuvarande pansarflottans efterblivenhet.

Sedan de reserverade medlen enligt ovan frånräknats, utgör anslagsbehovet

under första perioden 37,802,000 kronor. Ett årligt nybyggnadsanslag

av 6,400,000 kronor giver för l:a perioden eu tillgång av 32,000,000

kronor. Till frågan om täckande av det återstående behovet, 5,802,000

kronor, anhåller jag att framdeles få återkomma.

För den händelse samma nybyggnadsanslag av 6,400,000 kronor

skulle årligen anvisas under hela 20-årsperioden, kommer under andra perioden

en brist att förefinnas, vilken under tredje perioden minskas för

att under fjärde perioden utjämnas och övergå till överskott enligt följande

tablå:

Period.

Bristens storlek

vid periodens

början.

Behov under

perioden.

Anslag under

perioden.

Överskottets

storlek vid perio- dens slut.

2.............

_

37,514,000

32,000,000

—

3.............

5,514,000

29,528.000

32,000,000

—

4.............

3,042,000

22,814,000

32,000,000

6,144,000

s. 271 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ti nåd. proposition nr 60.

271

De under andra och tredje perioderna förefintliga bristerna kunde

täckas genom förskottsanvisningar. Överskottet vid 2 O-årsperiodens

slut skulle ej blott täcka härav föranledda ränteförluster, utan jämväl

lämna en avsevärd summa övrig för bidrag till bestridande av i det följande

omförmälda kostnader för byggande av fartyg, avsedda för lokalstyrkorna.

Marinförvaltningen, inspektören av flottans övningar till sjöss samt

de båda stationsbefälhavarna hava i sina yttranden över nybyggnadsplanen

i dess preliminära skick kraftigt betonat behovet av att de tre pansarbåtar,

vilka föreslagits till nybyggnad under första perioden, redan under innevarande

år sättas på stapel, och har marinförvaltningen med instämmande

av inspektören anfört tungt vägande militära skal för en sådan åtgärd.

Chefen för marinstaben har icke gjort något direkt uttalande beträffande

den närmare tidpunkten för stapelsättandet av varje särskild pansarbåt

utöver vad som må framgå av hans i det föregående anförda åsikt, att

pansarbåtsbygget i början av 20-årsperioden enligt den preliminära nybyggnadsplanen

vore taget i för raskt tempo, en åsikt, vilken jag, såsom

förut anförts, icke delar.

Otvivelaktigt är det av stor vikt, att alla beslutade nybyggnader så

skyndsamt som möjligt bringas till utförande, och vad särskilt nybyggnaderna

under första perioden vidkommer, talar pansarbåtsmaterielens nuvarande

efterblivenhet starkt för ett påskyndande så långt görligt är av

varje särskilt fartygs färdigbyggande under perioden. Jag anser även att

man bör sträva efter att under innevarande år sätta på stapel, förutom

undervattensbåtar, två pansarbåtar och en jagare.

I betraktande av de växlande förhållandena på arbetsmarknaden,

vilka svårligen låta sig överskåda för någon längre tid framåt, finner jag

det emellertid ej lämpligt, att inom varje nybyggnadsperiod binda den närmare

tidpunkten för varje särskilt fartygs stapelsättande till på förhand

bestämd tid, utan torde det vara att föredraga, att dessa åtgärder regleras

genom Kungl. Maj:ts försorg, på det att såväl nödvändigheten av fartygens

skyndsamma färdigbyggande som fordringarna på största möjliga planmässighet

och ekonomiska fördel måtte kunna vinna beaktande.

Inom varje femårsperiod kommer medelsbehovet för täckande av nybyggnadskostnaderna

att år från år växla, allt efter som arbetena fortskrida.

Att på förhand bedöma vilka belopp, som varje år behöva utbetalas,

låter sig icke nu göra, emedan dessa belopp bliva beroende dels på

den närmare tidpunkten för fartygens stapelsättande, dels på betalningsvillkoren

i leveranskontrakten, dels även på varvens och verkstädernas

leveransförmåga vid olika tider.

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

Under antagande exempelvis av att de för varje fartyg erforderliga

nybyggnadsmedlen behöva tagas i anspråk efter jämn fördelning under

fartygets byggnadstid samt att, förutom undervattensbåtar, sättas på stapel

år 1914 2 pansarbåtar och 1 jagare, år 1916 1 pansarbåt samt år 1917

1 jagare, erhålles följande resultat för åren 1913—1919 med avseende på

brist vid årets början och överskott vid dess slut, nämligen:

År.

Brist vid

årets början.

Behov under

året.

Nybvggnads-

anslag.

Särskilda

medel.

Överskott vid

årets slut.

1913.............

7,430,000

1914.............

—

5,122,000

—

—

2,308,000

1915.............

—

10,245,000

6,400,000

2,500,000

963,000

1916.............

—

11,499,000

6,400,000

3,302,000

—

1917............•

834,000

9,372,000

6,400,000

—

—

1918.............

3,806,000

5.995,000

6,400,000

—

—

1919.............

3,401,000

2.999,000

6,400,000

_

—

Med särskilda medel avses i denna tabell de medel, vilka under

perioden bliva erforderliga utöver de reserverade medlen och det årliga

nybyggnadsanslaget.

Tabellen visar att, med det gjorda antagandet rörande fördelningen

av medelsbehovet för varje särskilt fartyg, brister uppkomma under åren

1916, 1917 och 1918, vilka under år 1919 komma att utjämnas. Tydligtvis

kunna bristernas storlek icke nu angivas, men de torde i varje fåll

med säkerhet icke komma att uppgå till den årliga medelsanvisningen. På

grund härav kunna bristerna täckas genom att med riksdagens medgivande

under det löpande året viss del disponeras av det för närmast

följande år anvisade beloppet. Givetvis torde genom Kungl. Maj:ts försorg

riksdagen varje år böra underrättas om arbetenas fortskridande.

Andra försvarsberedningen har vid sina beräkningar över användandet

av nybyggnadsanslaget utgått från den förutsättningen, att i medeltal

125,000 kronor årligen skulle utgå till flottans specialfartyg. Jag hav

förut föreslagit, att behovet av specialfartyg skulle fyllas genom anlitande

av befintliga fartyg — i några fall efter vissa förändringar — ävensom

längre fram genom inköp av ett verkstad sfartyg. Till frågan om täckande

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

av kostnaderna för de av ifrågavarande förändringsarbeten, som närmast

böra komma till utförande, anhåller jag att framdeles få återkomma.

Kostnaderna för senare erforderliga förändringsarbeten samt för inköp

av ett verkstadsfartyg beräknas kunna täckas genom medel, som inflyta

genom försäljning av fartyg eller genom extra ordinarie utgifter

inom den vanliga budgetens ram. På grund härav inräknas icke några

medel för specialfartyg i det enligt ovan angivna nybyggnadsanslaget.

I likhet med andra försvarsberedningen förutsätter jag, såsom förut

nämnts, att kostnaderna för anskaffning av flygbåtar hållas utanför nybyggnadsanslaget,

och anser jag att dessa kostnader böra kunna bestridas

genom extra ordinarie anslag inom den vanliga budgetens ram.

Såsom av andra försvarsberedningen framhållits och såsom även av

mig förut anmärkts, uppstår under senare hälften av 20-årsperioden behov

av medel för komplettering av lokalstyrkornas torpedfartyg. Vid periodens

slut uppstå eventuellt även behov av medel för byggande av mindre

pansarfartyg. Beloppet av dessa medel, vilket svårligen nu kan beräknas,

torde under alla förhållanden kunna antagas hålla sig inom en relativt

begränsad ram. För att bidraga till behovets täckande torde bland annat

kunna tagas i anspråk dels nyss nämnda överskott å nybyggnadsmedel

under 4:e perioden, dels sådana medel, som inflyta vid försäljning av utrangerade

fartyg.

Övriga extra ordinarie anslag.

Enligt den beräkning över extra ordinarie anslag under femte huvudtiteln,

som verkställts av 1907 års försvarskommitté, hava dessa anslag

— frånsett såväl handeln som nybyggnad av fartyg, nybyggnadsarbeten

å kustfästningar och vissa åtgärder för beklädnad och förläggning

av marinens personal, vilka antogos icke skulle ifrågakomma under den

period, som avsågs i kommitténs plan för försvarets utveckling — under

åren 1901—1910 uppgått till i medeltal 1,913,000 kronor om året. På

grund av en överslagsberäkning angående det belopp, som borde för åren

1912—1919 upptagas för motsvarande extra ordinarie utgifter, anförde

kommittén, att dessa utgifter torde kunna inrymmas under ett anslag av

i medeltal 2 miljoner kronor om året.

Andra försvarsberedningen anför, att ifrågavarande anslag i riksstaten

för de år, vilka följt efter avlämnandet av sagda försvarskommittés

betänkande, uppgått till följande belopp, nämligen:

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (AV 60.) 35

Verkställda

beräknin
gar.

Andra försvarsberedningens

uttalande.

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

År. Kronor.

1911 ............. 1,701,264

1912 .............2,129,518

1913 ............. 1,959,765

1914 ............. 4,553,473

Summa 10,344,020

Beredningen anmärker, att i denna summa ingå dels extra ordinarie

utgifter för täckande av förskott och beredskapsåtgärder för neutralitetsskydd

till ett belopp av i runt tal 2,260,000 kronor, dels ett i 1912 års

riksstat upptaget extra ordinärt byggnadsanslag å 400,000 kronor för flottans

station i Stockolm och dels särskilt stora anslag (inalles 587,500

kronor) enligt riksstaten för år 1914 till flottans station och varv i

Karlskrona.

Beredningen har jämväl verkställt en överslagsberäkning över de belopp

av motsvarande art, vilka kunde förväntas under närmaste tid inverka

på huvudtiteln, varvid som underlag tjänat dels marinförvaltningens

hösten 1913 avgivna skrivelse angående anslagsbehoven under femte huvudtiteln,

dels en särskild utredning, vilken genom nådigt brev den 22

juli 1913 infordrats från marinförvaltningen och ställts till beredningens

disposition. I sagda nådiga brev hade marinförvaltningen anmodats

att skyndsamt inkomma med uppgifter rörande de viktigaste kompletterings-

och anslagsbehov, vilka ämbetsverket ansåge böra tillgodoses,

för att marinen inom ramen av nuvarande organisation och, vad flottan

anginge, oberoende av eventuell nyanskaffning av krigsfartygsmateriel,

vore i full krigsberedskap. Ifrågavarande uppgifter, vilka skulle avse behoven

under en tid av fyra år framåt, borde upptagas i sådan ordningsföljd,

att behov, som ur försvarssynpunkt gjorde sig mindre gällande,

skulle sättas efter behov, som ur samma synpunkt gjort sig mera gällande.

De anslagsbehov, som framginge genom dessa båda skrivelser, utgjorde

sammanlagt 15,044,733 kronor. Marinförvaltningen hade emellertid

i sina beräkningar upptagit en del behov, vilka enligt beredningens förslag

skulle komma att tillgodoses genom åtgärder, för vilka kostnaden blivit av

beredningen uppförd under andra rubriker. Beredningen verkställde därför

en granskning av de särskilda beloppen i sagda båda skrivelser och

uppdelade därvid behoven i 3 kategorier, av vilka den första ansågs behövlig

oavkortad oeh den andra ansågs kunna reduceras. Minskningen

bedömdes till 30 % av det sammanlagda beloppet av behoven inom denna

andra kategori. Den tredje kategorien ansågs — huvudsakligen av ovan

angiven anledning — kunna helt och hållet utgå. Härigenom erhölls en

s. 275 Kontrollera mot PDF

275

Kungl. Maj:ts nåd. -proposition nr 60.

reducerad summa av 8,454,000 kronor. Beredningen fördelade denna

summa på 5 år och fann därigenom i medeltal ett belopp av 1,690,800

kronor behövligt. Detta belopp avrundades uppåt till 1,800,000 kronor,

med vilken summa beredningen ansåg sig kunna räkna. I sitt förslag

till betänkande angående det fasta kustförsvarets ordnande, har för kustartilleriets

räkning för perioden 1915—1919 upptagits en årlig summa för

ifrågavarande utgifter av 620,000 kronor, vadan sålunda för flottans räkning

under sagda tid komrne att återstå 1,120,000 kronor.

Den av beredningen vid dess beräkningar gjorda reduktionen i anslagens

belopp under perioden 1911—1914 finner jag fullt befogad i vad

vidkommer utgifter för täckande av förskott samt åtgärder för neutralitetsskydd.

Däremot torde icke de summor, vilka avsetts för byggnadsarbeten

m. in. å stationerna böra fråndragas, åtminstone icke med hela sitt

belopp. Dessa utgifter hava visserligen karaktär av engångsutgifter,^ men

detta är fallet med flera andra av här ifrågavarande extra ordinarie utgifter.

Medeltalet av anslagen under perioden 1911—1914, som med beredningens

samtliga reduktioner visar sig utgöra l,779,04o kronor, kommer,

om de ifrågavarande behoven för stationerna medtagas, att stiga till

2,021,005 kronor, vilken siffra väl överensstämmer med den av 1907 års

försvarskommitté beräknade, eller 2,000,000 kronor.

Vad åter angår beredningens beräkning över kommande behov av

ifrågavarande art må påpekas, att den av marinförvaltningen på grund

av nådiga brevet den 22 juli 1913 avgivna utredningen, i enlighet med

ifrågavarande brevs ordalydelse, omfattar endast de viktigaste behov, vilka

ansetts böra tillgodoses för betryggandet av flottans och kustartilleriets

krigsberedskap, under det att inom här ifrågavarande anslag hittills jämväl

inrymts sådana behov för stationerna, som icke direkt sammanhänga

med krigsberedskapen. Det är påtagligt, att icke obetydliga behov redan

finnas och även under de närmaste åren måste uppstå för stationerna,

helst då man tager i betraktande att under en avsevärd tid anslaget till

flottans nybyggnad och underhåll utgått med ett belopp, som väsentligen

understigit vad myndigheterna anmält vara behövligt.

Dessutom förefinnas vissa andra anslagskrav, vilka av beredningen

icke eller endast delvis upptagits och vilka jag anser böra täckas

o-enom här avhandlade medelsanvisningar, såsom anskaffande av kanoner

i reserv, anskaffande av flygbåtar, komplettering av kustsignalväsendets

materiel, vissa arbeten vid Nya varvet i Göteborg, förändring av eu kanonbåt

till depåfartyg för undervattensbåtar förändring av torpedbåtar, till

Departementschefens

yttrande.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vedettbåtar, anskaffning av utrustningsmateteriel för handelsfartyg till

krigsbruk in. m.

På grund av vad nu blivit anfört, anser jag försiktigheten bjuda

att räkna med en något högre siffra än den, som av beredningen föreslagits.

Jag anser därför att ifrågavarande extraordinarie utgifter böra i

beräkningen av sjöförsvarets kostnad upptagas till 1,900,000 kronor.

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Översiktstabell utvisande beräknade ordinarie och extra ordinarie kostnader för flottan

för sjöförsvarets ordnande» för åren 1915,

I. Ordinarie anslag.

A. Departementet | I

, I Gemensamma för flottan och J

B. Överstyrelsen \ kustartilleriet. i

C. Undervisningsverken \ \

D. Avlöning för flottan m. m.

Avlöning för flottans kårer och stater.......

Ersättning för rustning och rotering.......

E. Intendenturen.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna . . .

Naturaunderhåll åt personal vid flottan......

F. Nybyggnad och underhåll.

Flottans nybyggnad och underhåll........

G. Övningar.

Flottans krigsberedskap och övningar.......

Sjöbeväringens avlöning och beklädnad m. m. . . .

K. Diverse.

Ålderstillägg..................

Ersättning åt officerare, ingenjörer och intendenter

under anställning eller kommendering utrikes . .

Resestipendium åt läkare vid marinläkarkåren . . .

Rese- och traktamentspenningar..........

Flyttningshjälp.................

Sjukvård för marinen..............

Uppvärmning, belysning, renhållning samt tvätt- och

badinrättningar................

Skrivmaterialier och expenser m. m.........

Utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen

och instruktioner m. m.............

Tryckningskostnader...............

Diverse behov..................

Extra utgifter.................

Summa flottans ordinarie anslag

II. Extra anslag1.

Till krigsfartygsmateriel.............

Övriga extra anslag, gemensamma för flottan och

kustartilleriet.................

Summa extra anslag

Summa summarum

1914

års stat1

Ökning

Ökning

1917

1915

från 1914

års stat

1916

från 1914

års stat

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

51 200

53 700

2 500

53 700

2 500

53 700

136 000

136 000

—

139 000

3 000

139 000

105 332

109 413

4 081

110 832

5 500

116 332

5 842 292

5 648 091

- 194 201

5 783 566

- 58 726

5 948 574

8000

6 900

- 1100

4 900

-3100

2 900

487 800

487 800

498 200

10 400

508 800

1751144

1 850 000

98856

2 031924

280 780

2 061346

2 728 500

2 822 000

93 500

2 963 950

235 450

3 042 300

1645 000

1650 815

3110000

505 984

| 320169

(3 380 000

\ 624 512

| 708 697

/3 550 000

\ 624 512

26 700

42 000

15300

42 000

15300

42 000

15 000

15 000

_

15 000

_

15 000

2 000

2 000

—

2 000

—

2 000

38 500

38 500

—

38 500

—

38 500

11000

11000

—

11000

—

11000

90 960

90960

—

90 960

—

90 960

206 350

206 350

_

206 350

_

2C6 350

84 200

84 200

—

84 200

84 200

25 000

25 000

25 000

25 000

25 000

21994

21 ?60

-34

21994

—

21994

19175

19 175

—

19 175

—

19 175

12 500

75 000

62 500

75 000

62 500

• 75 000

14934462

15361033

426571

16221 763

1287 301

16678643

2 500 000

6 400 000

3 900 000

6 400 000

3900000

6 400 000

4 533 473

1867 642

-2 665 831

1 900 000

-2 633 473

1900 000

7 033473

8 267 642

1234169

8300000

1266527

8300000

21967 935

23628675

1660 740

24521763

2 553828

24978643

1 Med avdrag av kustartilleriets av 2:a försvarsberedningen angivna andel under rubriken Diverse.

v

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

(delvis även för kustartilleriet), dels enligt 1914 års stat (anvisning), dels enligt »Grunder

1916, 1917, 1918, 1919, 1924 och 1934.

1934

1934

Ökning

Ökning

Ökning

Ökning

med för-

Ökning

med oför-

Ökning

från 1914

1918

från 1914

1919

från 1914

1924

från 1914

lokal-

styrkor

från 1914

lokal-

styrkor

från 1914

års stat

års stat

års stat

års stat

års stat

års stat

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

2 500

53 700

2 500

53 700

2 500

53 700

2 500

53 700

2 500

53 700

2 500

3 000

139 000

3000

139 000

3 000

139 000

3 000

139 000

3 000

139 000

3000

11000

116 332

11000

116 332

11000

116 332

11000

116 332

11000

116 332

11000

106 282

6 076 778

234 486

6 216 884

374 592

6 428 837

586 545

6 428 837

586 545

6 778 008

935 716

-5100

1000

-7 000

—

-8 000

—

— 8000

—

-8000

—

-8000

21 000

519 400

31 600

530000

42 200

545 900

58100

545 900

58100

572 400

84 600

310 202

2 090 769

339 625

2120 191

369 047

2 166 164

415 020

2 166164

415 020

2 272 304

521160

313 800

3095 650

367 150

3 108 100

379 600

3 250 800

522 300

3 278 500

550000

3 317 500

589 000

j- 878 697

/3 645 000

\ 624 512

| 973 697

J 3 680 000

\ 624 512

| 1008 697

13 800 000

\ 624 512

| 1128 697

13 809 000

\ 624 512

| 1137 697

(3 900 000

1 648 552

| 1252 737

15 300

42 000

15300

42 000

15 300

42 000

15 300

42 000

15 300

42 000

15 300

15 000

_

15 000

_

15 000

_

15 000

_

15 000

_

—

2 000

—

2 000

—

2 000

—

2 000

—

2000

—

—

38 500

—

38 500

—

38 500

—

38 500

—

38 500

—

—

11000

—

11000

—

11000

—

11000

—

11000

—

—

90 960

—

90 960

—

90 960

—

90 960

—

90 960

—

_

206 350

_

206 350

_

206 350

_

206 350

_

206 350

_

—

84 200

84 200

—

84 200

—

84 200

84 200

—

25 000

25 000

25 000

25 000

25 000

25000

25 000

25 000

25 000

25 000

25 000

—

21 994

—

21994

—

21994

—

21 994

—

21994

—

—

19 175

—

19 175

—

19175

—

19 175

—

19175

—

62 500

75 000

62 500

75 000

62 500

75 000

62 500

75 000

62 500

75 000

62 500

1744 181

16993320

2058858

17 219898

2285430

17 756 424

2 821962

17 793124

2 858 662jil8 428 975

3494513

3 900 000

6 400 000

3 900 000

6 400 000

3 900 000

6 400 000

3 900 000

6 400 000

3 900 000

6 400 000

3 900 000''

-2 633 473

1 900 000

-2 633 473

1900000

-2 633 473

1 900 000

—2 633 473

1 900 000

-2 633 473

1900 000

-2 633 473

1266527

8300 000

1266 527

8300000

1 266 527

8300000

1266527

8300000

1266 527

8300 000

1266 527

3010 708

25 293320

3325385

25519898

3 551963

26056424

4088489

26093124

4125189

26 728975

4 761010

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

Förslag till

andra f örsvarsberedningens

betänkande.

Myndig
heternas
yttranden.

Departementschefens

yttrande.

KAP. XX.

Kustartilleriet.

Ordinarie anslag.

Beträffande ordinarie anslag för kustartilleriet meddelas i förslaget

till andra försvarsberedningens betänkande, att beredningen anställt en

beräkning över de kostnader, som dess förslag till det fasta kustförsvarets

ordnande skulle medföra. Beräkningen avser åren 1915—1923.

Av denna beräkning framgår, att det ordinarie anslagsbehovet för år 1923

och följande år skulle uppgå till 3 885 250 kronor och överstiga 1914 års

anslag, 3 432 736 kronor, med 452 514 kronor. Kostnadsökningen komme

att inträda successivt, med höjning för varje år under angivna period.

Resultatet av andra beredningens beräkningar — kostnaderna för

kustartilleriets reservstat likväl oberäknade — äro sammanförda i omstående

tablå, i vilken för jämförelses skull kustartilleriets ordinarie anslag för år

1914 tillika angivits.

Marinförvaltningen anför i sitt yttrande över förslaget till andra

beredningens betänkande, att den behövliga ökningen uti anslaget för

underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel efter år 1919 eller

möjligen redan tidigare sannolikt torde komma att visa sig större än vad

inom försvarsberedningen blivit förutsatt. Övriga myndigheter hava ej

framställt några erinringar beträffande de föreliggande beräkningarna över

kustartilleriets ordinarie kostnader.

Beträffande den beräkning över kustartilleriets ordinarie kostnader,

som framställts i förslaget till andra försvarsberedningens betänkande, har

jag intet att erinra. Som ovan redan anförts har jag upptagit beredningens

förslag till det fasta kustförsvarets stärkande, men därjämte

föreslagit dels viss förstärkning av artilleribestyckningen i Vaxholms

och Oscar-Fredriksborgs fästning som drager en årlig kostnad av 5 500

kronor, dels ock anordnande av minförsvar i övre Norrland, medförande en

ökning i ordinarie kostnader av 22 300 kronor. Härjämte medför den

föreslagna förlängningen av tjänstgöringstiden för vissa värnpliktiga ökade

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

årliga kostnader. Således drager ökningen av tjänstgöringstiden för de icke

vapenföra värnpliktiga från 182 till 240 dagar en kostnad av 27 500

kronor och den förlängda tjänstgöringen för studenter och likställda från

365 till 500 dagar en kostnad av 4 700 kronor. Nu ifrågaställda ökningar

i de ordinarie anslagen komma alltså, sedan förhöjningarna nått sin slutliga

storlek, att uppgå till sammanlagt 60 000 kronor.

A andra sidan äro de föreslagna bestämmelserna för värnpliktigs

åtnjutande av penningtillskott, ägnade att minska de inom beredningen

beräknade årliga kostnaderna med 21 200 kronor. Desslikes kommer den

tilltänkta reservofficersorganisationen att vara billigare än den, varmed

förut räknats. Frånsett år 1916 komma dock minskningarna ej att uppväga

ökningarna.

Nedanstående tabell angiver för åren 1915—1923 ordinarie kostnader

dels enligt förslag till beredningens betänkande, dels för kustartilleriets

reservstat, dels för de av mig föreslagna ökningarna utöver beredningens

förslag, dels ock beräkning över kustartilleriets samtliga ordinarie

kostnader.

Tabell utvisande ordinarie kostnader för kustartilleriet.1

1915 års

stat.

1916 års

stat.

1917 års

stat.

1918 års

stat.

1919 års

stat.

1920 års

stat.

1921 års

stat.

1922 års 1923 års

stat. | stat.

Er.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Enligt förslag till

andra berednin- gens betänkande

3,518,217

3,691,329

3,785,229

3,846,150

3,S59,850

3,866,850

3,868,S50

3,875,850

3,885,250

Tillkomst;

på grund av upp- tagande i kustar- tilleriets stat av

en reservstat . .

3,300

5,900

13,100

19,300

24,800

30,300

på grund av andra

ovan omnämnda

omständigheter .

16,116

- 2,929

17,471

38,050

38,650

38,950

44,550

40,550

39,450

Summa ordinarie

kostnader alltså .

3,534,833

3,688,400(3,802,700|8,887,500

3,904,400

3,918,900

3,932,700

3,941,200

3,955,000

översiktstabell, utvisande en detaljerad beräkning av de särskilda

anslagen för kustartilleriet lämnas i det följande. 1

1 Häri ingå icke några kostnader för Fårösunds kustposition; skulle nämnda kustposition bibehållas,

så ökas kustartilleriets ordinarie kostnader med omkring 100,000 kronor årligen.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 Käft. (Nr 60.) 36

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

T a
utvisande

ordinarie kostnader för kustartilleriet dels enligt 1914 års stat, dels

Anslagstitel.

Ordinarie

anslag 1914.

Kronor.

1915

års stat

Kronor.

Avlöning för kustartilleriets personal1........•.........

1,402,814

1,433,600

Beklädnad åt kustartilleriets manskap..................

150,921

142,700

Naturaunderhåll åt personal vid kustartilleriet..............

521,518

536,888

Underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel...........

506,700

506,700

Kustartilleriets övningar och krigsberedskap...............

| 663,154 |

421,700

Kustartilleribeväringens avlöning och beklädnad m. m...........

289,000

Krigsövningar vid kustpositionerna ...................

15.000

15,000

Rese- och traktamentspenningar.....................

17,000

17,000

Sjukvård för kustartilleriets personal...................

25,000

25,000

Uppvärmning, belysning, renhållning samt tvätt- och badinrättningar ....

108,650

108,650

Skrivmaterialier och expenser......................

15,800

15,800

Tryckningskostnader..........................

3,100

3,100

Diverse behov.............................

3,079

3.079

Summa

3,432,786

3,518,217

Summa ökning i jämförelse med 1914 års stat

—

85,481

Medeltal ökning åren 1915—1923 i runt tal 367,000 kronor.

1 Kostnaderna för reservstaten oberäknade.

s. 283 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

283

b 1 å

för åren 1915—1923 enligt förslag till andra försvarsberedningens betänkande.

1916

års stat.

1917

års stat.

1918

års stat.

1919

års stat.

1920

års stat.

1921

års stat.

1922

års stat.

1923

års stat.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1,502,800

1,566,700

1,575,400

1,582,100

1,582,100

1,577,100

1,577,100

1,579,500

142,380

142,380

142,380

142,380

142,380

142,380

142,380

142,380

565,120

565,120

565,120

565,120

565,120

565,120

565,120

565,120

508,700

506,700

517,000

524,000

531,000

538,000

545,000

552,000

451,700

481,700

511,700

511,700

511,700

511,700

511,700

511,700

335,000

335,000

335,000

335,000

335,000

335,000

335,000

335,000

15,000

15,000

20,000

20,000

20,000

20,000

20,000

20,000

17,000

17,000

17,000

17,000

17,000

17,000

17,000

17,000

25,000

25,000

25,000

25,000

25,000

25,000

25,000

25,000

108,650

108,650

115,000

115,000

115,000 ''

115,000

115,000

115,000

15,800

15,800

16,250

16,250

16,250

16,250

16,250

16,250

3,100

3,100

3,100

3,100

»3,100

3,100

3,100

3,100

3,079

3,079

3,200

3,200

3,200

3,200

3,200

3.200

3,691,329

3,785,229

3,846,150

3,859,850

3,866,850

3,868,850

3,875,850

3,885,250

258,593

352,493

413,414

427,114

434,114

436,114

443,114

452,514

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

m i

Oversikts
utvisande

ordinarie kostnader i kronor för kustartilleriet dels enligt 1914 års

Ordinarie

anslag enligt

1914 års stat.

1915 års

stat.

Ökning i

1915 års stat

i jämförelse

med 1914.

1916 års

stat.

Ökning i

1916 års stat

i jämförelse

med 1914.

Avlöning'', ersättningar in. m.

Avlöning av kustartilleriets personal, re- servstaten inberäknad........

1,402,814

1,424,800

21,986

1,486,200

83,386

Intendentnren.

Beklädnad åt kustartilleriets manskap . .

150,921

142,704

- 8,217

142,400

- 8,521

Naturaunderhåll åt personal vid kustartil- leriet ................

521,518

549,900

28,382

581,700

60,182

Nybyggnad och underhåll.

Underhåll av kustartilleriets byggnader och

materiel...............

506,700

506,700

—

506,700

—

Övningar.

Krigsberedskap och övningar......

Kustartilleribeväringens avlöning och be- klädnad m. m............

| 663,154 |

421,700

300,900

| 59,446 |

451,700

332,000

| 120,546j

Krigsövningar vid kustpositionerna . . .

15,000

15,000

—

15,000

—

Diverse.

Rese och traktamentspenningar 2) ....

17,000

17,000

—

17,000

—

Sjukvård för marinen 2)........

25,000

25,000

—

25,000

—

Uppvärmning, belysning, renhållning samt

tvätt- och badinrättningar 2).....

108,650

108,650

—

108,700

50

Skrivmaterialier och expenser m. m. *) . .

15,800

15,800

—

15,800

—

Tryckningskostnader 2).........

3,100

3,100

—

3,100

—

Diverse behov2)............

3,079

3,079

—

3,100

21

Summa

3,432,736

8,584,383

101,597

3,688,400

255,664

*) Då några beräkningar över kustartilleriets kostnader ej finnas för åren efter 1923, hava i kolumnen

*) Då dessa anslag ej äro fördelade mellan flottan och kustartilleriet uti statsverkspropositionen, hava

’) Häri ingå icke några kostnader för Fårösunds kustposition; skulle nämnda kustposition bibehållas,

s. 285 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

285

tabell

stat dels enligt plan för sjöförsvarets ordnande för åren 1915—1919 och 1924.'')s)

1917 års

stat.

Ökning i

1917 års stat

i jämförelse

med 1914.

1918 års

stat.

Ökning i

1918 års stat

i jämförelse

med 1914.

1919 års

stat.

Ökning i

1919 års stat

i jämförelse

med 1914.

1924 års

stat. ö

Ökning i

1924 års stat

i jämförelse

med 1914.

1,570,500

167,686

1,589,000

186,186

1,598,900

196,086

1,621,500

218,686

142,400

- 8,521

142,800

- 8,121

142,800

- 8,121

142,800

- 8,121

581,700

60,182

582,100

60,582

582,100

60,582

582,100

60,582

506,700

—

522,000

15,300

529,000

22,300

557,000

50,300

481,700

I [

520,000

1 |

520,000

1 1

520,000

1

\ 150,546 |

\ 188,846 {

\ 188,846 •

\ 183,846

332,000

1 1

332,000

1 1

332,000

J t

332,000

1

15,000

—

20,000

5,000

20,000

5,000

20,000

5,000

17,000

17,000

17,000

17,000

25,000

—

25,000

—

25,000

—

25,000

—

108,700

50

115,000

6,350

115,000

6,350

115,000

6,350 j

15,800

—

16,300

500

16,300

500

16,300

500

3,100

—

3,100

—

3,100

—

3,100

—

3,100

21

3.200

121

3,200

121

3.200

121

3,802,700

369,904

3,887,500

454,764

3,904,400

471,664

3,955,000

522,264

>1924 års stat> upptagits motsvarande siffror för år 1923.

desamma för år 1914 angivits enligt av Kung! Maj:t verkställd fördelning.

ökas kustartilleriets ordinarie kostnader med omkring 100,000 kronor årligen.

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Förslag till

andra förS

vars beredningens

betänkande.

Departe
ments
chefens
yttrande.

Extra ordinarie anslag.

Engångsutgifter.

I förslag till andra försvarsberedningens betänkande äro engångs
o

o o o

utgifterna för nyanläggningar och nyanskaffningar beräknade till 12 803 460

kronor. I förslaget anföres beträffande dessa engångsutgifter följande.

»Ekonomisk möjlighet att utan undanskjutande av andra viktiga försvarsbehov

utföra de omfattande nybyggnader och kompletteringar, som

även detta, så starkt reducerade förslag upptager, kan emellertid, enligt

beredningens uppfattning, icke åvägabringas annorledes än på så sätt, att

det erforderliga beloppet uttages av de medel, vilka beräknas skola anskaffas

genom den föreslagna, för nu ifrågakominande stora engångsutgifter

till försvarsändamål avsedda värnskatten. Angivna kostnader för det

fasta kustförsvarets förstärkande skulle under sådana förhållanden icke

komma att tynga femte huvudtitelns normala stat under den utbyggnadsperiod,

som beredningens beräkningar avse. Karaktären av dessa anslagskrav

synes också väl överensstämma med en dylik anordning. De här

ifrågavarande åtgärderna, vilka samtliga avse en genomgripande komplettering

och omdaning av äldre fästningar ävensom nyanläggning av sådana

befästningar, som på grund av nya förhållanden befinnas erforderliga, äro

sålunda obestridligen av natur att kräva extra ordinära mått och steg för

erforderliga medels anskaffande vid en tidpunkt då åtgärderna i fråga

måste sättas i verket.»

»I detta sammanhang anser sig beredningen, med hänsyn till vikten

av att kustbefästningarnas iståndsättande i möjligaste mån påskyndas, böra

framhålla såsom högeligen angeläget, att erforderliga medel kunde göras

disponibla så tidigt, att arbetet kunde påbörjas under år 1914.»

»Beredningen hemställer alltså, att för kompletteringar, förstärkningar

och nyanläggning av kustbefästningarna i huvudsaklig överensstämmelse

med beredningens förslag måtte avses ett belopp av i runt tal 12''s milj.

kronor att utgå av den extra ordinära värnskatten.»

Såsom jag i annat sammanhang anfört, anser jag, att den i förslaget

till andra beredningens betänkande angivna totalsumman för nyanläggningar

och nyanskaffningar bör höjas med 945 230 kronor till 13 748 690

kronor. I likhet med andra försvarsberedningen anser jag det fasta kustförsvarets

krav brådskande, vadan beloppet bör utgå under perioden 1915 —

1919. En beräkning av de engångsutgifter för kustartilleriet, som uppstå

s. 287 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

287

till följd av föreslagen sänkning utav värnpliktsåldern för kustartilleriets

värnpliktiga från 2l:a till 20:e året, giver en kostnadssumma av 810 200

kronor, fördelad på åren 1915—1918.

Kustartilleriets anslagsbehov av engångsutgifts natur fördela sig på

olika år enligt nedanstående ungefärliga överslagsberäkning, i vilken fördelning

jämkningar dock förutsättas kunna ifrågakomma:

Ändamål.

1915.

Kr.

1916.

Kr.

1917.

Kr.

1918.

Kr.

1919.

Kr.

Summa.

Kr.

Nyanläggningar och nyanskaffningar ....

2,750,000

2,750,000

2,750,000

2,750,000

2,748,690

1 |

13,748,690;

Sänkning av värnpliktsåldern.......

382,200

292,700

3,800

131,500

—

810,200;

Summa

3,182,200

3,012,700

2,753,800

2,881,500 2,748,090

14,558,890

1 Häri ingå’ icke några kostnader för Fårösunds knstposition; skulle nämnda kustposition bibehållas,

så ökas engångsutgifterna för nyanläggningar och nyanskaffningar med omkring 225,000 kronor

Övriga extra ordinarie anslag.

Beträffande normala extra ordinarie anslag anföres i förslag till andra Förslag till

försvarsberedningens betänkande följande. andra för
»Beredningen

har funnit nödigt att till sin utredning rörande kust- ningens bebefästningarnas

stärkande anknyta en överslagsberäkning av det belopp, tänkande.

varmed de vanliga extra ordinarie utgifterna för kustartilleriet — således

oavsett det härförut angivna engångsanslaget — kunna förväntas under

den närmaste tiden och efter normala förhållanden inverka på femte huvudtitelns

storlek.»

»En dylik beräkning, omfattande de extra ordinarie anslagen på

femte huvudtiteln — utom för handeln — blev på sin tid verkställd av

1907 år försvarskommitté. Kommittén lät för sådant ändamål uppgöra

en statistik över nämnda anslag för åren 1901—1910. Av denna statistik,

i vilken anslagen i fråga uppdelades i tre grupper, en för flottan, en för

kustartilleriet samt en för flottan och kustartilleriet gemensamt, framgår

att de extra ordinarie kostnaderna under nämnda period uppgått, inom

andra gruppen — enbart kustartilleriet — till sammanlagt 14 860 840

kronor eller i medeltal till omkring 1 486 000 kronor årligen samt för

flottan och kustartilleriet gemensamt till sammanlagt 2 788 922 kronor,

eller i medeltal till omkring 279 000 kronor för år. 1 förstnämnda summa,

14 860 840 kronor ingå dock vissa kostnader, som icke kunna anses hän
-

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

förliga till normala utan fastmera till jämförelsevis mera sällan återkommande

utgifter nämligen för befästningsarbeten å Alvsborgs fästning och

för torpedbatteriet i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning. Fråndraga

dessa kostnader, skulle i förevarande grupp — kustartilleriet enbart —

återstå en medeltalssiffra av omkring 707 000 kronor årligen. Även denna

summa torde emellertid för erhållande av en ungefärlig medeltalssiffra,

böra ytterligare minskas, enär beloppet innesluter en del poster av mera

tillfällig natur, såsom för nybyggnader m. m. Kustartilleriets andel i den

kostnadssumma, som i statistiken upptages inom den tredje gruppen —

flottan och kustartilleriet gemensamt — föranleder en mindre höjning av

ifrågavarande summa. Beloppet av denna andel kan dock ej nu närmare

beräknas.»

»Såsom material för en ny överslagsberäkning av det normala extra

ordinarie anslagsbehovet för kustartilleriet har beredningen haft till sitt

förfogande dels marinförvaltningens skrivelse av den 30 september 1913

angående beräkningen av utgifterna å femte huvudtiteln för år 1915, dels

samma ämbetsverks skrivelse av den 8 november samma år med beräkning

av utgifterna å nämnda huvudtitel för fyra år framåt och dels chefernas

härförut anförda utredning av den 29 september 1913. Härvid

har på grund av särskild utredning, som verkställts av beredningens sakkunniga

biträden, till en början frånskilts de i marinförvaltningens nämnda

skrivelser angivna behov, som röra enbart flottan. Beträffande övriga poster,

vilka avse enbart kustartilleriets angivna behov, har beredningen tagit

i övervägande frågan, i vad mån dessa, sålunda framställda krav äro av

beskaffenhet att kunna anses behöva tillgodoses under förut angivna femårsperiod

— åren 1915—1919 — samt därvid verkställt följande gruppering,

nämligen i dels sådana behov, som ansetts behöva och komma att fullt

tillgodoses, dels sådana, som efter utredning torde kunna reduceras, och

dels behov, som icke ansetts böra fyllas åtminstone ej under den ifrågavarande

5-årsperioden».

»Denna undersökning och prövning har givit till resultat, att kostnaden

inom den först angivna gruppen skulle belöpa sig till 2 574 000 kronor,

samt att de inom andra gruppen upptagna krav, vilka ansetts kunna

reduceras till 70 %, efter denna reduktion skulle medföra en kostnad av

529 000 kronor och att således på kustartilleriet under perioden i fråga

skulle erfordras normala extra anslag till sammanlagt belopp av 3 103 000

kronor, — utöver de av beredningen föreslagna engångsutgifterna —, eller

i medeltal omkring 620 000 kronor årligen, vilket belopp emellertid på

grund av sakens natur endast är att betrakta såsom ungefärligt.»

Såsom i kapitel XIV anförts har beredningen funnit vissa specifi
-

s. 289 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition nr CO.

289

cerade extra ordinarie anslagskrav vara av sådan betydelse, att de böra

snarast möjligt komma till utförande.

I detta sammanhang, och på skäl, som av ovanstående framställning

torde framgå, har beredningen framhållit vikten av att anslagskraven för

flottan och kustartilleriet icke sammanblandas, utan hållas åtskilda, såväl

i marinförvaltningens framställningar som i statsverkspropositionen. Därigenom

skulle enligt beredningens mening ej blott välbehövlig översiktöver

de särskilda anslagsbehoven för de båda olika delarna av marinen

erhållas utan ock den militära statistiken i hög grad underlättas.

I sitt yttrande över förslag till andra försvarsberedningens betänkande

har marinförvaltningen bifogat en sammanställning rörande de kompletteringar

m. m. för det fasta kustförsvarets ordnande och vidmakthållande,

som av ämbetsverket anses böra i första hand komma till utförande

under de närmaste åren. Kostnaderna för dessa kompletteringar har beräknats

uppgå till 3 299 154 kronor, vilken kostnadssiffra ämbetsverket dock

endast betecknat såsom approximativ.

Övriga myndigheter, som avgivit yttrande rörande förslaget till andra

försvarsberedningens betänkande, hava ej haft någon erinran i berörda

hänseende.

Med stöd av den föreliggande utredningen hyser jag den uppfattningen,

att de nödvändigaste anslagskraven för det fasta kustförsvarets

ordnande och vidmakthållande under femårsperioden 1915—1919 skulle

kunna tillgodoses för det i förslaget till andra beredningens betänkande

angivna beloppet av 3 103 000 kronor — utöver de förut omnämnda erforderliga

engångsutgifterna. Jag anser alltså, att för extra ordinarie anslag

av här ifrågavarande natur bör för kustartilleriet under närmaste fem

o Ö

år räknas med en medelsiffra av omkring 620 000 kronor.

Vad i förslag till andra försvarsberedningens betänkande framhållits

rörande skarpare åtskillnad av flottans och kustartilleriets anslagskrav finner

jag beaktansvärt.

Myndig
heternas
yttranden
-

Departe
ments
chefens
yttrande.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 käft. (tVr 60.) 37

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj it» nåd. proposition nr 60.

Kap. XXI.

Sammanställning av beräknade årliga kostnader för sjöförsvaret.

De utgifter under femte huvudtiteln, utgifterna för handeln frånräknade,

vilka enligt nu framlagda grunder för sjöförsvarets ordnande

beräknas bliva erforderliga för vart och ett av åren 1915—1919 samt för

åren 1924 och 1934, äro sammanställda i följande tabell.

s. 291 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

291

1.

2.

3. | 4.

5.

6.

År.

Anslag.

Flottan

och kust- artilleriet.

Flottan.

Kust-

artilleriet.

Summa för

sjöförsvaret.

1915

Ordinarie anslag........

Extra ordinarie anslag.....

Summa

299 113

1,867,642

15,061,920

6,400,000

3,534,333

18,895,366

8.267,642

2,166,755

21,461,920

8,534,333

27,163,008

1916

Ordnarie anslag........

Extra ordinarie anslag.....

Summa

303,532

1,900,000

15,918,231

6,400,000

3,688,400

19,910,163

S,300,000

2,208,582

22,818,231

3,688,400

28,210,163

1917

Ordinarie anslag........

Extra ordinarie anslag.....

Summa

309,032

1,900,000

16,369,611

6.400,000

3,802,700

20,481,343

8,300,000

2,209,082

22,769,611

3,802,700 28,781,343

1918

Ordinarie anslag........

Extra ordinarie anslag.....

Summa

309,032

1,900,000

16,684,288

6,400,000

3,887,500

20,880,820

8,300.000

2,209,032

23,084,288

3,887,500

29,180,820

1919

Ordinarie anslag........

Extra ordinarie anslag.....

Summa

309,032

1,900,000

16,910,866

6,400,000

3,904,400

21,124,298

8,300,000

2,209,032

23,310,866

3,904,400

29,424,29S

1994

Ordinarie anslag........

Extra ordinarie anslag.....

Summa

309,032

1,900,000

17,447,392

6,400,000

3,955,000

21,711,424 |

8,300,000 !

2,209,032

23,847,392

3,955,000

30,011,424 j

1934

(med för- minskade

lokalstyrkor)

Ordinarie anslag........

Extra ordinarie anslag.....

Summa

309,032

1,900,000

17,484,092

6,400,000

3,955,000

21,748,124

8.300,000 |

2,209,032

23,884,092

3,955,000

30,OIS,124 !

1934

(med oför- minskade

lokalstyrkor)

Ordinarie anslag........

Extra ordinarie anslag.....

Summa

309,032

1,900,000

18,119,943

6.400,000

3,955,000

22,383,975 1

8,300,000

2,209,032

24,519,943

3,955,000

30,683,975

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Departe
ments
chefens
hemställan.

De kostnader, vilka i denna tabell upptagits såsom gemensamma för

llottan och kustartilleriet (kol. 3), äro av den art, att en uppdelning ej

lämpligen kan ske. Ifrågavarande kostnader utgöras av ordinarie anslag till

departementet, överstyrelsen och undervisningsverken samt extra ordinarie

anslag av tillfällig natur.

I de ordinarie anslagen till flottan (kol. 4) äro jämväl inräknade

kostnader för vid kustartilleriet tjänstgörande civilmilitär personal, alldenstund

denna personals avlöning bestrides av anslaget till avlöning för

flottans kårer och stater.

Extra ordinarie anslag för utvidgningar och nyanläggningar för kustartilleriets

fasta försvarsanstalter (kol. 5) äro icke upptagna, enär dessa

anslag äro avsedda att huvudsakligen täckas genom särskilda medel.

För år 1934 äro kostnaderna för flottan angivna dels med förminskade

och dels med oförminskade lokalstyrkor.

För åren 1924 och 1934 äro kostnaderna för kustartilleriet upptagna

till samma belopp som för år 1923.

På grund av vad jag förut anfört får jag hemställa, att Eclers Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen

dels beträffande flottan

att ej mindre till bestridande av kostnaderna under

åren 1915—1919 för byggande av tre pansarbåtar, två

jagare samt undervattensbåtar bevilja ett anslag av

32,000,000 kronor samt därav på extra stat för år 1915

anvisa ett belopp av 6,400,000 kronor, än även medgiva,

att Kungl. Maj:t må för nämnda anskaffning av

krigsfartygsmateriel disponera de av 1911 års riksdag

för nyanskaffning av krigsfartygsmateriel beviljade, ännu

icke använda medel, 3,880,000 kronor, ävensom av 1912

och 1913 års riksdagar till krigsfartygsmateriel avsatta

medel, tillhopa 3,550,000 kronor, eller således sammanlagt

7,430,000 kronor;

dels ock beträffande kustartilleriet

att besluta, att efter genomförd organisation år

1919 den med fasta avlöningsförmåner anställda stampersonalen

skall utgöras av

1 chef för kustartilleriet (generalsperson); samt

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

följande på Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen

samt Älvsborgs och Heinsö kustartillerikårer

fördelade personal, nämligen:

2 överstar,

4 överstelöjtnanter,

8 majorer,

28 kaptener av l:a klassen,

24 kaptener av 2:a klassen,

49 löjtnanter,

25 underlöjtnanter,

67 underofficerare av l:a graden,

133 underofficerare av 2:a graden,

253 manskap i l:a lönegraden,

353 manskap i 2:a lönegraden,

425 manskap i 3:e lönegraden,

257 manskap i 4:e lönegraden,

1 regementspastor och

1 fästningspredikant.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och

skulle proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse,

eu vid detta protokoll fogad bilaga utvisar.

Ur protokollet:

R. Sundin.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

INNEHÅLL.

Sid.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 angående sjöförsvarets ordnande .... i

Utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärendeu för den 14 maj 1014

Inledande anförande......................... 3

Grunder för sjöförsvarets ordnande.

A. Flottan.

Materielen.

Kap. I. Allmänna synpunkter...................... 10

Kap. II. Till nybyggnad ifrågakommande fartygstyper ........... 19

Pansarbåtar........................ 19

Torped fartyg ....................... 63

Kap. III. Sjöstyrkornas storlek och sammansättning............. 69

Kustflottan........................ 72

Lokalstyrkorna....................... 88

Kap. IV. Nybyggnad, överföring och utrangeriug av flottans fartyg...... 90

l:a kl. pansarbåtar, torpedfartyg och minfartyg......... 91

2:a och 3:e kl. pansarbåtar................. 99

Kryssare......................... 99

Specialfartyg .......................100

Trängfartyg........................102

Övningsfartyg m. fl.......................103

Båtar och pråmar........ 104

Materielreserv.......................106

Utrangering av föråldrad materiel...............107

Sammanfattning......................108

Kap. V. Ombyggnad av vissa flottans fartyg m. m.............115

Modernisering av l:a kl. pansarbåtar.............115

Ombyggnad av vissa torpedkryssare och kanonbåtar.......120

Förändringsarbeten å flottans nuvarande jagare ........120

Utrustning av handelsfartyg för krigsbruk...........120

Anskaffning av torpeder............. 121

Anskaffning av minor...................122

s. 295 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds veld. proposition nr 60. 295

Operationsbaser m. m. Sid.

Kap. VI. Örlogsstationen ocli örlogsdcpåcr in. in..............123

Örlogsstationen i Stockholm.................124

Örlogsstationen i Karlskrona ................132

Örlogsdepå vid Härnösand..................134

Örlogsdepå i Göteborg...................136

Tillfälliga replipunkter...................138

Farledsupprensningar....................139

Kap. VII. Kustsignalväsendef och kustgniststationcr.............140

Personalen.

Kap. VIII. Grunder för persoualberäkningen................142

Kap. IX. Stampersonalen........................149

Officerskåren.......................151

Underefficerskåren.....................154

Sjömauskåreu.......................154

Mariningenjörkåren ....................156

Marinintendonturkåren...................156

Övriga kårer och stater...................156

Kap. X. Reservpersonalen.......................157

Upprättandet av reservstater och ändringar av poesioneringsgruiuier

vid marinen.....................159

Reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter . . . ........162

Tablå utvisande gången av utbildningen för reservofficersaspiranter

och reservunderlöjtnanter................169

Pensionering av f. (i. stamofficerare, kvarstående i reserven, och av

i reserven utnämnda stamutbildade officerare och underofficerare 171

Kap. XI. De värnpliktiga........................173

Uttagning av värnpliktiga till flottan.............174

Värnpliktsåldcrns inträde..................176

Utbildningstiden för huvuddelen av de värnpliktiga.......176

Värnpliktigt underbefäl...................181

Värnpliktiga ingenjörer, intendenter och läkare in. fl.......183

Värnpliktiga ingenjörer.................184

Värnpliktiga intendenter................186

Värnpliktiga läkare m. fl.................188

Icke vapenföra värnpliktiga.................191

Övergångsbestämmelser...................195

Kap. XII. Krigsberedskap och övningar..................203

opaginerad Kontrollera mot PDF

290

Knngl. Maj ds nåd. proposition nr SO.

B. Kustartilleriet.

Kustbefästningarna och deras materiel. sid.

Kap. XIII. Nyanläggningar och nyanskaffningar...............211

Kap. XIV. Kompletteringar in. in......................225

Personalen.

Kap. XV. Grunder för personalberiikningen................22G

Kap. XVI. Stampersonalen........................228

Kap. XVII. lteservpersonalen.......................234

Kap. XVIII. De värnpliktiga........................239

C. Sjöförsvarets kostnad.

Kap. XIX. Flottan..............''*.............250

Ordinarie anslag.....................250

Avlöning av flottans kårer och stater...........252

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerua.......257

Naturaunderhåll åt personal vid flottan.....i ... . 257

Flottans nybyggnad och underhåll............259

Flottans krigsberedskap och övningar...........265

Sjöbeväringens avlöning och beklädnad m. m.........267

Övriga ordinarie anslag.................267

Extra ordinarie anslag...................268

Krigsfartygsmateriel..................268

Övriga extra ordinarie anslag..............273

Kap. XX. Kustartilleriet........................280

Ordinarie anslag.....................280

Extra ordinarie anslag..................286

Engångsutgifter....................286

Övriga extra ordinarie anslag..............287

Kap. XXI. Sammanställning av beräknade årliga kostnaden för sjöförsvaret . . . 290

Departementschefens hemställan........292

Stockholm 1914. Kungl. Boktryckeriet, P. A Norstedt & Söner.

141410

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.