Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av §§ 96—102 och 110 regeringsformen, § 42 mom. 2 och § 68 riksdagsordningen samt § 4 5:o tryckfrihetsförordningen

19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:63, Med förslag till ändrad lydelse av §§ 96—102 och 110 regeringsformen, § 42 mom. 2 och § 68 riksdagsordningen samt § 4 5:o tryckfrihetsförordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj-.ts nåd. proposition nr 63.

1

Nr 03.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

ändrad lydelse av §§ 96—102 och 110 regeringsformen,

§ 42 mom. 2 och § 68 riksdagsordningen samt § 4 5:o

tryckfrihetsförordningen; given Drottningholms slott den

14 maj 1914.

Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed till Riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga

följande

Förslag

till

tindrad lydelse av §§ 96—102 och 110 regeringsformen, § 42 mom. 2 och § 68

riksdagsordningen samt § 4 5:0 tryckfrihetsförordningen.

Regeringsformen.

§ 96.

Varje lagtima Riksdag skall förordna två för lag- och författningskunskap

samt utmärkt redlighet kända män, den ene såsom justitieombudsman

och den andre såsom militieombudsman, efter den instruktion

Riksdagen för vardera utfärdat, att hava tillsyn över lagars och författningars

efterlevnad, militieombudsmannen i vad de skola tillämpas vid krigsdomstolarna

samt av ämbets- och tjänstemän med avlöning från de till försvaret

anslagna medel och justitieombudsmannen i vad de eljest skola vid

domstolarna samt av ämbets- och tjänstemän tillämpas, ävensom att enligt

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 33 Käft. (Nr 63.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

den fördelning nu är sagd vid vederbörliga domstolar i laga ordning tilltala

dem, som uti sina ämbetens utövning av vald, mannamån eller annan

orsak någon olaglighet begått eller underlåtit att sina ämbetsplikter behörigen

fullgöra. Ombudsmännen vare i all måtto underkastade samma ansvar

och plikt, som allmän lag och rättegångsordning för aktörer utstaka.

§ 97.

Justitieombudsmannen och militieombudsmannen, som, så länge de

sina ämbeten innehava, skola i alla avseenden anses lika med Konungens

justitiekansler, väljas på sätt riksdagsordningen stadgar; och bör därvid

jämväl för vardera utses en suppleant av de egenskaper, som hos ombudsmännen

erfordras, att ämbetet utöva i de fall instruktionen angiver.

§ 98.

I händelse justitieombudsmannen eller militieombudsmannen, under

det Riksdag är församlad, avsäger sig det erhållna förtroendet eller med

döden avgår, skall Riksdagen i ämbetet genast insätta den man, som blivit

till hans suppleant utsedd. Skulle suppleant, under Riksdag, avsäga sig

det erhållna förtroendet eller i justitieombudsmans- eller militieombudsmansämbetet

insättas eller----utövas.

§ 99.

När justitieombudsmannen det nödigt anser, må han, allenast med

undantag för det fall att, enligt vad nedan sägs, sådan befogenhet tillkommer

militieombudsmannen, kunna övervara —---handlingar.

Samma befogenhet äge militieombudsmannen i avseende å krigsdomstolarna

samt beträffande högsta domstolen, när där handläggas från krigsdomstol

dit komna mål, så ock i fråga om arméförvaltningen och marinförvaltningen

samt andra ämbetsverk, som stå under hans tillsyn. Konungens

ämbetsmän i allmänhet vare skyldiga att lämna justitieombudsmannen och

militieombudsmannen laglig handräckning, samt alla fiskaler, att medelst

aktioners utförande en var av dem biträda, då han det äskar.

§ 100.

Justitieombudsmannen åligge — — — ■— ämbete samt däruti, med

undantag för det fall att, enligt vad nedan sägs, sådant tillkommer militieombudsmannen,

utreda — — — — förbättring.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

Militieombudsmannen åligge att likaledes till varje lagtima Riksdag

överlämna berättelse över sin förvaltning av ämbetet samt att däri utreda

krigslagskipningens tillstånd, anmärka brister i de lagar och författningar,

vilkas efterlevnad han har att övervaka, samt avgiva förslag till deras

förbättring.

O

§ 101.

Skulle den oförmodade — — — — vare justitieombudsmannen

eller, om målet från krigsdomstol kommit under högsta domstolens prövning,

militieombudsmannen pliktig, ävensom---— befordra.

§ 102.

Denna domstol — — — — kollegier. Då justitiekanslern, justitieombudsmannen

eller militieombudsmannen finner sig befogad att högsta

domstolen samfällt eller särskilda dess ledamöter inför riksrätten tilltala,

eller justitiekanslern eller justitieombudsmannen att regeringsrätten samfällt

eller särskilda dess ledamöter under sådant tilltal ställa, äske han

—--— tjänst.

§ no.

Ej må —---beivra låta.

Bliver riksdagsman — — — eller justitieombudsman eller militieombudsman,

eller — — — förolämpas.

Riksdagsordningen.

§ 42 mom. 2.

Utskottet skall ock granska justitieombudsmannens och militieom
budsmannens

avgivna redogörelser, ävensom deras ämbetsdiarier---

inkomma.

§ 68.

Till följd av regeringsformens 96 § skall varje lagtima Riksdag förordna

två för lag- och författningskunskap samt utmärkt redlighet kända

män, den ene såsom justitieombudsman och den andre såsom militieombudsman,

att hava tillsyn över lagars och författningars efterlevnad av

domare, ämbets- och tjänstemän samt att inför — — — — fullgöra.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

Justitieombudsmannen och militieombudsmannen, vilkas rättigheter

och åligganden ytterligare såväl i regeringsformen som genom särskild för

en var av dem utfärdad instruktion utstakas, väljas var för sig av fyrtioåtta

----åtskiljas, förrän valen äro fulländade, skola----

behörigen vald.

Valmännen böra vid samma tillfälle, då justitieombudsman och militieombudsman

utses, och på enahanda sätt välja eu suppleant för var

av dem.

I händelse justitieombudsmannen eller militieombudsmannen, under

det Riksdag----genast suppleanten i ämbetet. Skulle suppleant,

under Riksdag, avsäga sig det erhållna förtroendet eller i justitieombudsmans-

eller militieombudsmansämbetet insättas eller — — — — ställe.

Inträffar —---utövas.

Tryckfrihetsförordningen.

§ 4.

5:o. Så snart —--- likaledes justitieombudsmannen och militie
ombudsmannen

pliktiga, att, i avseende på förbrytelser emot denna lag,

lämna sin ämbetsåtgärd, enligt de i instruktionerna, rörande deras befattning

— — — åtala.

Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Drottningholms slott

torsdagen den 14 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för lantförsvarsdepartementet

och chefen för sjöförsvarsdepartementet anförde chefen för justitiedepartementet

statsrådet Hasselrot följande.

»I samma mån som för vårt lands försvar ökade bördor i personligt

och ekonomiskt avseende åläggas befolkningen, framträder såsom en angelägenhet

av allt större vikt, att en betryggande kontroll över försvarsväsendet

äger rum.

Yrkanden om att en särskild myndighet för tillsyn å försvarsväsendet

skulle inrättas framställdes första gången i sammanhang med antagandet

av 1901 års härordning och värnpliktslag. I en vid nämnda års

riksdag inom andra kammaren väckt motion hemställdes, att riksdagen

måtte såsom vilande antaga förslag till vissa grundlagsändringar i syfte

att varje lagtima riksdag skulle förordna en militieombudsman med upp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kunyl. Maj:ts nåd. •proposition nr 63.

drag att utöva dylik tillsyn. Såsom mönster för den sålunda ifrågasatta institutionen

hade justitieombudsmansämbetet i huvudsak tjänat. Konstitutionsutskottet,

som hade att yttra sig över motionen, avstyrkte densamma, under

framhållande dock att åtskilliga däri angivna synpunkter vore ganska

beaktansvärda. Utskottets hemställan bifölls av första kammaren, varemot

andra kammaren för sin del beslöt en skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan,

att de i motionen väckta förslagen måtte göras till föremål för

vidare omprövning. Sedermera har frågan i mer eller mindre modifierad

form varit före vid 1903, 1904 och 1908 års riksdagar. Vid alla dessa

har andra kammaren, de två senare åren i enlighet med vad konstitutionsutskottet

tillstyrkt, uttalat sig för en skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan

att Kungl. Maj:t täcktes låta allsidigt utreda frågan om åvägabringande,

genom utvidgande av redan befintliga institutioner eller genom

upprättande av ett särskilt ämbete eller annorledes, av en effektiv kontroll

över lagars och författningars efterlevnad inom armén och flottan samt

för riksdagen framlägga förslag till de ändringar i gällande grundlagar,

vartill utredningen gåve anledning. Första kammaren har städse, dock icke

utan meningsskiljaktighet, förkastat de framställda förslagen.

En närmare undersökning av frågan om särskild, civil kontroll å försvarsväsendet

åvägabragtes genom Kungl. Maj:ts försorg. Genom beslut

den 28 februari 1908 bemyndigade nämligen Kungl. Maj:t chefen för

lantförsvarsdepartementet att i samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet

tillkalla sakkunniga personer för att biträda med verkställande av

utredning, i vad mån kontroll av eller samarbete med civila personer

lämpligen borde äga rum inom det militära området, samt angående omfattningen

av kontrollen eller samarbetet och organisationen därav ävensom

med utarbetande av förslag i ämnet. De i enlighet härmed tillkallade

sakkunniga avgåvo den 10 december 1908 betänkande med förslag om

tillsättande av en kommission för att i överensstämmelse med grunder,

som angåvos i betänkandet, undersöka vissa försvarsväsendet rörande förhållanden.

Då detta betänkande den 11 december 1908 anmäldes inför Kungl.

Maj:t, framhöll chefen för lantförsvarsdepartementet, att med de ökade

krav, som genom 1901 års härordnings genomförande ställdes såväl på

samhället i dess helhet som på de enskilda individerna, det finge anses

såsom en angelägenhet av största vikt, att ingenting eftersattes, som kunde

finnas vara ägnat att bidraga därtill att försvarsverket måtte inom alla

samhällslager kunna uppbäras av tillit och förtroende, varförutan det

otvivelaktigt komme att sakna sin väsentligaste inre styrka. De områden,

som enligt de sakkunnigas åsikt huvudsakligen borde göras till föremål

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

för undersökning, vore dels förvaltningen av de för försvaret anslagna medlen

dels de värnpliktigas behandling och vård. Med hänsyn till den misstro

mot den militära förvaltningen, som under de senare åren på olika

sätt tagit sig uttryck, syntes det, enligt vad departementschefen vidare

yttrade, vara välbetänkt att anställa en grundlig undersökning i ändamål

att undanröja möjligen befintliga missförhållanden och ådagalägga

grundlösheten av denna misstro. För att försvaret skulle på ett tillfredsställande

sätt fylla sin uppgift, vore förtroende mellan befälet och

den värnpliktiga truppen en nödvändig förutsättning. Jämväl med hänsyn

härtill syntes den föreslagna undersökningen vara nödvändig. Ty en

opartisk undersökning av aktade civila personer av olika samhällsklasser

och politiska åskådningar vore enda vägen att bryta udden av det smygande

förtal och det missnöje, som avskräckte ungdomen från den militära

tjänstgöringen och hotade att alltmer vidga klyftan mellan befäl och manskap

samt att därigenom undergräva krigstukten och försvåra befälets arbete.

En sådan undersökning syntes även vara ett synnerligen kraftigt

medel att hejda den sig alltmer utbredande antimilitaristiska propagandan.

På sålunda anförda skäl förklarade departementschefen sig i huvudsak

biträda de sakkunnigas förslag. Dock framhöll departementschefen

ytterligare, att kommissionens undersökning icke finge ingripa på andra

områden än dem, där densamma kunde bliva tillförlitlig. Sålunda borde

den icke omfatta det rent fackmässiga militära arbetet och finge den ej

heller lägga band på de värnpliktigas uppfostran till de egenskaper, som

i fysiskt och psykiskt avseende borde utmärka en kraftig och fältduglig

trupp. Synnerligen viktigt vore helt naturligt, att kommissionens verksamhet,

även i dess yttre former såsom vid infordrandet av upplysningar från enskilda

tjänstemän och dylikt, gestaltades på sådant sätt att den icke i något

avseende undergrävde befälets myndighet eller eljest inverkade menligt.

på krigstukten, vilken vore en nödvändig förutsättning för att försvaret

skulle kunna fylla sin uppgift.

Samma dag tillsattes ifrågavarande kommission, den s. k. civilkommissionen.

Enligt utfärdad instruktion skulle denna äga att undersöka,

huruvida upphandlings-, entreprenad-, kontroll- och besiktningsmetoderna

inom försvaret vore byggda på moderna principer för affärsmässighet och i övrigt

ändamålsenliga, huruvida truppens, särskilt de värnpliktigas, behandling

och '' omvårdnad gåve anledning till erinringar, huruvida erforderligt

samarbete för tillgodoseende av försvarets behov vore organiserat med alla

de krafter, som stode eller utan alltför stora olägenheter kunde ställas till

statens förfogande, huruvida försvarsmedlen i fråga om utrustning och

dylikt vore i ett sådant skick, att de vid fredsbrott kunde fungera på

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

ett tillfredsställande sätt, samt huruvida författningar och föreskrifter

rörande försvaret vore genomgående led i samma system och verkade

ändamålsenligt.

Kommissionens verksamhet begränsades från början till en tid av

fem år. Sedermera har 1913 års riksdag på framställning av Kungl. Maj:t

medgivit, att medel må utgå till bestridande av kostnaderna för att fortsätta

kommissionens verksamhet tillsvidare till den 1 juli 1915. Såsom

skäl för bestämmande av denna tidpunkt anförde chefen för lantförsvarsdepartementet

vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 27 mars

1913, att 1914, då förslag till ny strafflag för krigsmakten samt till ny förordning

om krigsdomstolar och rättegången därstädes väntades föreligga

till riksdagens prövning, förslag till definitiv lösning jämväl av kontrollfrågan

borde kunna framläggas för riksdagen.

Tiden torde nu vai*a inne att till slutlig behandling upptaga spörsmålet

om särskild kontroll å försvarsväsendet. Förutom det av den dåvarande

chefen för ^^försvarsdepartementet i nyss återgivna yttrande

åberopade sammanhanget mellan berörda spörsmål samt de förslag till revision

av strafflagstiftningen och rättegångsordningen för krigsmakten, som

komma att föreläggas den härnäst sammanträdande riksdagen, föreligger

ett ännu mera vägande skäl för kontroll frågans avgörande i de förestående

reformerna inom försvarsväsendet. Dessa innebära en så väsentlig förökning

utöver 1901 års härordning av såväl värnpliktens omfattning som

anslagen till försvaret, att utan tvivel även den fordran kan med ökad

styrka framställas, att allt skall göras för beredande av visshet om och

allmänt förtroende till att de ålagda personliga och ekonomiska förpliktelserna

på ett fullt tillfredsställande sätt komma försvarsändamålet

till godo.

Anledningen till att en ny kontrollmyndighet anses önskvärd och

behövlig torde endast till någon mindre del vara att finna däri att områden,

där kontroll erfordras, skulle vara undandragna de nuvarande

kontrollmyndigheternas granskningsrätt. Aven om man blott fäster sig

vid den kontroll, som utövas av riksdagen eller genom myndigheter, som

riksdagen för sådant ändamål tillsätter, måste den nu stadgade kontrollen

sägas i princip vara utsträckt till så gott som alla statslivets områden.

Av riksdagens kontrollinstitutioner torde justitieombudsmannen i detta

sammanhang äga den största betydelsen. Hans uppgift är enligt § 96

regeringsformen att såsom riksdagens ombud hava tillsyn över lagarnas

efterlevnad av domare och ämbetsmän samt att vid vederbörliga domstolar

i laga ordning tilltala dem, som uti sina ämbetens utövning av vald,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Afaj:ts nåd. proposition nr 63.

mannamån eller annan orsak någon olaglighet begått eller underlåtit att sina

ämbetsplikter behörigen fullgöra. Även den för justitieombudsmannen gällande

instruktionen av den 1 mars 1830 är mycket allmänt hållen. Vad

särskilt försvarsverket angår finnes icke någon tvekan om att han även på

detta område äger att övervaka gällande författningars efterlevnad av

vederbörande civila eller militära tjänstepersonal samt beivra överträdelser

eller försummelser, som begås i sådant avseende.

Om sålunda den rättsliga befogenheten till kontroll från riksdagens

sida redan nu sträcker sig så vitt, att det endast i ganska ringa mån

torde kunna ifrågakomma att öppna nya områden för densatnma, är det

mera ovisst, huruvida för närvarande finnes faktisk möjlighet att med

önskvärd kraft och noggrannhet tillämpa kontrollrätten i hela dess omfattning.

Under det att kontrollinstitutionerna fortfarande äro de samma som

bildades vid det nuvarande statsskickets tillkomst för mer än hundra år

sedan, har den statsverksamhet, som utgör kontrollens föremål, i utomordentligt

hög grad utvecklats. Jag vill såsom exempel på nya verk endast

erinra om kommunikationsverken och de affärsdrivande verken. Även

försvarsbördans överflyttning från jordägarna i deras egenskap av rustoch

rotehållare till hela befolkningen såsom värnpliktiga har medfört en

högst väsentlig utvidgning av statsverksamheten. Antalet av de tjänstemän,

som i början av adertonhundratalet ställdes under justitieombudsmannens

tillsyn, utgör säkerligen endast en bråkdel av dem tillsynen nu

avser. Det ligger i sakens natur, att denna fortgående förökning av statsförvaltningens

och därmed även av statskontrollens uppgifter förr eller

senare måste leda till att, om en tillfredsställande kontroll skall kunna

utövas å statsförvaltningen i dess helhet, antingen de nuvarande kontrollmyndigheternas

arbetskrafter måste förstärkas eller ock vissa områden måste

utbrytas för att läggas under någon ny kontrollmyndighet. Särskilt synes

det knappast kunna förväntas, att utan ändring i förhållandena justitieombudsmannens

verksamhet skall kunna i någon större mån sträckas utöver

den omfattning densamma redan erhållit. I sådant hänseende må,

vad försvarsväsendet vidkommer, nämnas, att justitieombudsmannen genomgår

krigsdomstolarnas domböcker samt granskar fångförteckningarna även

i fråga om personer, som av dessa domstolar blivit dömda till frihetsstraff.

Detta utgör den huvudsakliga kontroll, som han beträffande försvarsväsendet

utövar regelbundet och utan att hans ingripande påkallas av särskilda

omständigheter.

En fråga, som härefter framställer sig till besvarande, är, varför en

förstärkning av kontrollmyndigheterna, om sådan befinnes önskvärd, bör

avse just försvarsverket. Under tidigare överläggningar i förevarande ämne

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 33 käft. (AV 63.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

har stundom uttalats den meningen, att med samma fog ökad kontroll

kunde påfordras för andra områden av statsförvaltningen, t. ex. skolväsendet.

Det torde dock icke med rätta kunna förnekas, att försvarsväsendet ur vissa

synpunkter intager en mera säregen ställning, som kan utgöra anledning

till att träffa särskilda anordningar för kontroll därå. I personligt avseende

medför värnpliktens fullgörande, att stora delar av befolkningen under långa

tider underkastas helt andra levnadsförhållanden samt särskilt en annan

lagstiftning än befolkningen i övrigt. Att inom försvarsväsendet strafflagstiftningen

måste vara strängare och rättegångsordningen i vissa hänseenden

medgiva ett mera summariskt förfarande än motsvarande bestämmelser

på det civila området lär allmänt erkännas; men härav följer ock

att tillämpningen av de militära stadgandena är särskilt ansvarsfull och att

man från de tillämpande myndigheternas sida måste kräva ett synnerligen

noggrant aktgivande på författningarnas innehåll och syfte. De ekonomiska

bördor försvarsverket ålägger upptaga en mycket stor del av statsbudgeten,

och härtill kommer, att utgifterna för försvaret merendels äro av en natur,

som försvårar tillsynen därå att de äro behöriga och lämpligt avvägda.

Medan de årliga kostnaderna för andra förvaltningsgrenar till större delen

utgöras av löner, som äro på förhand till beloppet bestämda och vilkas

utbetalning lätt kontrolleras, utgå däremot de löpande försvarskostnaderna

i högst betydande omfattning för anskaffning av krigsmateriel och förnödenheter

av olika slag. Denna anskaffning är så mycket mer i behov av

att regleras och övervakas, som försvarsverket, i motsats till exempelvis

kommunikationsverken, saknar den begränsning och ledtråd vid anskaffningen,

som följer av nödvändigheten att söka erhålla skälig avkastning

å nedlagda medel. I den allmänna uppfattningen torde ock kravet på en

betryggande kontroll göra sig med särskild styrka gällande i fråga om försvarsverket.

Av vad jag anfört framgår, att jag anser skål finnas för att bereda

ökad arbetskraft åt den från riksdagens sida utövade kontrollen å

statsförvaltningen samt därvid särskilt taga hänsyn till försvarsverket. Att

detta härigenom göres till föremål för en i högsta möjliga grad noggrann

och fullständig tillsyn måste eldigt min mening betraktas såsom fördelaktigt

även för verket självt. Någon misstro mot det sätt, varpå försvarets

angelägenheter nu handhavas, ligger givetvis icke häri. För varje verksamhetsområde

är det till gagn, å ena sidan att förefintliga brister beaktas och

undanröjas, samt å andra sidan att genom anordningar i sådant syfte

skapas tilltro till att förhållandena i övrigt äro tillfredsställande. Erfarenheten

torde hava visat, att särskilt de värnpliktigas behandling och den

ekonomiska förvaltningen inom försvarsväsendet stundom gjorts till föremål

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. ■proposition nr 63.

11

för klander, som måste anses hava berott på missuppfattning eller bristande

kännedom om det verkliga sammanhanget. På grund av försvarsverkets

omfattande och djupgående betydelse i personligt och ekonomiskt hänseende

år detsamma helt naturligt föremål för allmänhetens synnerliga uppmärksamhet.

Uppkomma på detta område oriktiga föreställningar, få dessa lätt

en vidsträckt spridning. Att förebygga sådant är så mycket mer angeläget

med hänsyn därtill, att det utan tvivel är av synnerlig vikt, att allmänheten

omfattar försvarsverket med fullt förtroende. Säkerligen finnes det

icke något bättre medel till undanröjande av farhågor och missförstånd, än

att en sakkunnig och opartisk myndighet har till uppgift såväl att självmant

ägna förhållandena en ständig och noggrann uppmärksamhet som ock

att undersöka befogenheten av framställda klagomål och anmärkningar. Med

tilliten till att uppdagade missförhållanden beivras följer minskad benägenhet

att fästa avseende vid rykten om bristfälligheter, som icke föranlett sådan

åtgärd; man inser, att ett uppgivet fel åtminstone icke kan äga någon

större betydelse, om det antingen icke funnits förtjänt av att bringas till

tillsynsmyndighetens kännedom eller ock av denna lämnats utan beivran.

Den föreslagna kontrollen å försvarsväsendet är för övrigt icke uttryck för

någon ny princip utan innebär allenast en utveckling av den tillsyn å statsförvaltningen,

som riksdagen omedelbart eller medelbart utövat sedan lång

tid tillbaka. Det torde vara en ganska enhällig uppfattning, att justitieombudsmansämbetets

verksamhet varit gagnande, och ett förslag om att

avskaffa denna institution skulle säkerligen icke röna någon framgång.

Redan av denna anledning torde finnas sannolikhet för att en på liknande

grunder inrättad kontrollmyndighet för en viss förvaltningsgren skall utöva

en nyttig inverkan, och att de betänkligheter, som kunna göra sig gällande

vid myndighetens tillkomst, icke skola vinna erfarenhetens bekräftelse. En

nödvändig'' förutsättning för ett gott resultat är emellertid, att kontrollen

icke ingriper på områden, som enligt sm natur måste vara undantagna

från densamma. Vid civilkommissionens tillsättande framhöll chefen för

laritförsvarsdepartementet, att kommissionens verksamhet icke skulle omfatta

det rent fackmässiga militära arbetet, och samma begränsning bör

givetvis iakttagas vid den kontroll, varom nu är fråga.

Då det gäller att genomföra den särskilda kontrollen å försvarsväsendet,

kunna olika utvägar tänkas.

En möjlighet i sådant hänseende är att bibehålla civilkommissionen.

Denna har emellertid aldrig varit avsedd att utgöra annat än en

provisorisk anordning. Den är också, åtminstone med sitt hittillsvarande

medlemsantal, en alltför tung och vidlyftig institution att lämpligen

kunna äga bestånd för framtiden. Vill man bygga vidare på den grund
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:t» nåd. proposition nr 63.

val, som är lagd genom statsförfattningens bestämmelser om riksdagens

kontrollrätt, kan dessutom civilkommissionen knappast sägas fullt motsvara

ändamålet. Dess medlemmar förordnas av Kungl. Maj:t, och endast genom

den sammansättning, Kungl. Magt givit kommissionen, har denna kunnat

anses i viss mån äga folkrepresentativ karaktär. För en övergångstid torde

den nuvarande anordningen hava varit ändamålsenlig, men då det är fråga

om att varaktigt bestämma kontrollens organisation, synes det såväl principiellt

som ur praktisk synpunkt böra föredragas att utgå från justitieombudsmansämbetet.

Aven med nämnda utgångspunkt kan ifrågasättas, vilka anordningar

för ökad kontroll böra träffas. Tänkbart är att söka vinna det avsedda

ändamålet endast genom en förstärkning av justitieombudsmansexpeditionens

arbetskrafter. Denna borde väl särskilt innebära, att till justitieombudsmannens

förfogande ställdes en i militärväsendet sakkunnig person,

som hade att på detta område bereda förekommande ärenden och tillhandagå

med erforderliga upplysningar. Mot en sådan lösning av frågan synas dock

invändningar med fog kunna göras. Det måste betecknas såsom i hög

grad önskvärt, att justitieombudsmannen vid fullgörande av sin viktiga

och grannlaga uppgift kan själv i största möjliga omfattning genomtränga

och behärska ärendena. Skulle emellertid försvarsväsendet bibehållas under

hans tillsyn samt denna tillika utvidgas och fördjupas i enlighet med vad

nu är åsyftat, kunde det säkerligen icke undvikas, att han bleve i väsentlig

mån beroende av sin militäre medhjälpare. Det militära granskningsområdet

är så vidsträckt, att justitieombudsmannen, vars arbetsbörda redan

är ganska tung, svårligen skulle kunna ägna detsamma all erforderlig uppmärksamhet,

jämte det han såsom hittills fyllde sina övriga åligganden.

Han skulle sannolikt nödgas välja mellan att antingen lita till medhjälparen

i större utsträckning än som i och för sig vore lämpligt eller ock

låta den verksamhet, som nu är hans huvudsakliga, till icke ringa del

eftersättas.

Om den eftersträvade kontrollen å försvarsväsendet skall vinnas utan

att den nuvarande tillsynen å andra områden blir lidande, synes den enda

tillfredsställande utvägen vara, att försvarsverket brytes ut från justitieombudsmannens

ämbetsförvaltning och ställes under en ny, enligt samma

grunder ordnad ämbetsmyndighet, en inilitieombudsman. Innan jag övergår

till att närmare yttra mig om dennes uppgifter, vill jag endast tillägga,

att han synes böra likställas med justitieombudsmannen jämväl i fråga om

förutsättningarna för befattningens erhållande. Även av militieombudsinannen

bör alltså enligt min mening fordras, att han, såsom § 96 regeringsformen

stadgar beträffande justitieombudsmannen, skall vara känd

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

för lagkunskap. Häri ligger ett avstående från anspråk på militär sakkunskap.

Huru önskvärd sådan ur vissa synpunkter kunde vara, torde

juridisk utbildning ännu mer vara behövlig för en ämbetsman, som skall

få till sin förnämsta uppgift att övervaka lagars och andra författningars

efterlevnad inom försvarsväsendet. Genom hans egenskap av jurist undanröjas

tillika alla svårigheter att på lämpligt sätt ordna behörigheten att inom

nämnda granskningsområde anställa erforderliga åtal. För syftet att stärka

allmänhetens förtroende till försvarsverket torde det ock äga stor betydelse,

att kontrollen utövas av civil man.

För inrättande av ett militieombudsmansämbete erfordras vissa grundlagstadganden.

I det förslag härtill, om vars framläggande för den härnäst

sammanträdande riksdagen jag ämnar att hos Eders Kungl. Maj:t

hemställa, torde, såsom av det förut anförda framgår, det nya ämbetets

allmänna ställning och uppgift böra angivas i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som gäller beträffande justitieombudsmannen. Liksom i

fråga om denne synes det också vara lämpligt, att för närmare bestämmande

av hans åligganden från grundlag hänvisas till en instruktion, som

utfärdas av riksdagen. I sammanhang med uppgörande av en sådan instruktion

blir det även behövligt att vidtaga vissa förändringar i den för

justitieombudsmannen gällande instruktionen. Då grundlagsändringarna

icke kunna slutligt antagas förr än av 1915 års riksdag, synes emellertid

till densamma kunna anstå med framläggande av förslag till instruktionsbestämmelser

i ena eller andra avseendet. Däremot torde det vara nödvändigt

att, till ledning för riksdagens bedömande av grundlagsfrågan,

redan nu något redogöra för de viktigaste åligganden, som det kan antagas

att militieombudsmannens uppdrag skall omfatta.

Bland de lagar och författningar, vilkas efterlevnad denne skall hava

att övervaka, märkas i första rummet den särskilda strafflagstiftning och

därmed sammanhängande rättegångsordning, som gälla för krigsmakten.

I värnpliktslagen och inskrivningsförordningen finnas åtskilliga stadganden,

vilkas tillämpning i särskilda fall äger stor betydelse för de

värnpliktiga. Dessa författningars efterlevnad av det militära befälet samt

nämnder och myndigheter, som handlägga inskrivnings- och rullföringsärenden,

torde böra ställas under militieombudsmannens tillsyn.

Vidare bör militieoinbudsmannen äga att övervaka de värnpliktigas

behandling och omvårdnad i ungefär samma utsträckning som nu tillkommer

civilkommissionen. 1 detta avseende anföres i motiveringen till de

sakkunnigas utlåtande — till vilken kommissionens instruktion hänvisar —

följande:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kuncjl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

’Den civila undersökningen bör enligt vårt förmenande från början

äga att tillse, att de värnpliktiga ägnas all den omvårdnad, som anslagna

medelstillgångar och övningarnas mål medgiva. Sålunda bör tillsyn övas

däröver, att de värnpliktiga beredas god beklädnad, tillräcklig, närande och

i all möjlig utsträckning omväxlande, fastän enkel kost vid måltider, vilka,

så långt övningarna tillåta det, förläggas till de tider å dagen, som bäst

stå i överensstämmelse med de värnpliktigas vanor från deras hem. Snygghet

i logement och matinrättning bör icke få eftersättas, och den trevnad,

som med till buds stående medel kan beredas de värnpliktiga, får icke

av något skäl förhållas dem.

Den ställning i personligt och rättsligt avseende, som ungdom för

fullgörande av densamma ålagd värnplikt måste intaga, bör icke få göras

mera motbjudande än övningarnas mål må föranleda. Tvärtom bör all

möjlig hänsyn tagas därtill, att det icke är avlönat manskap utan värnpliktiga

medborgare, i allmänhet ovana vid intrång i sin personliga frihet,

som ställas inför den militära lydnadsplikten. Därest i detta avseende på

något håll berättigad anledning till klagomål förefinnes, anse vi, att redan

en undersökningskommissions tillvaro i regel utgör en maning till dem det

vederbör att iakttaga erforderlig försiktighet vid behandlingen av dem anförtrodda

värnpliktiga.

Undersökningen bör jämväl avse, att nödig uppmärksamhet ägnas åt

att de värnpliktiga under sina övningar i fredstid icke onödigtvis utsättas

för behandling, ägnad att ådraga dem ohälsa. Själva dessa övningar, särskilt

under rekrytövningstiden, kunna ju tänkas, om icke de svagare med nödig

omsikt avskiljas, över måttet av deras krafter anstränga de värnpliktiga,

och tiden för övningarna kan användas även för ändamål, som avse bibringande

av kunskaper och färdigheter av den art, att de lämpligare på annat sätt

tillgodoses, och som ligga så främmande från krigets värv och behov, att varken

staten eller de värnpliktiga få beräknad valuta för sina uppoffringar,

och befälet föranledes att på den tid, som återstår, fordra för den nödiga

fackutbildningen alldeles för mycket av de fysiskt svagare. Därmed avses

naturligtvis icke vare sig här förut omnämnda kunskaper och färdigheter

till gagn för de värnpliktigas framtida bärgning m. m. eller sådan sysselsättning

å fritid, som de värnpliktiga kunna finna vara dem till rekreation

eller tidsfördriv, vilken sysselsättning dock alltid bör vara frivillig.

Icke heller kan härmed avses att lägga band på de värnpliktigas

uppfostran till de egenskaper, som i fysiskt och psysiskt avseende böra

utmärka en kraftig och fältduglig trupp.

Särskild makt anse vi ligga däruppå, att övningarnas betydelse icke

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

15

i de värnpliktigas ögon tager skada därav, att de ens tillfälligtvis och på

något enstaka håll synas så bedrivas, att de få karaktären av bestraffning.’

Vid fullgörandet av civilkoinmissionens uppdrag i denna del har det

visat sig nödvändigt för kommissionen att taga del av de planer, som

fastställts för vissa marschövningar, och undersöka, huruvida planerna

upprättats i överensstämmelse med gällande föreskrifter och de grunder,

varpå dessa vila.

Att skilja på värnpliktiga och övrig militär personal vid bestämmande

av inilitieombudsmannens ämbetsuppgifter torde icke vara lämpligt

eller ens möjligt. I instruktionen för militieombudsmannen måste följaktligen

komma till användning uttryck, som omfatta hela personalen.

Efterlevnaden av de författningar, som angå anskaffningen av underhåll

och utrustning åt truppen samt all annan försvarsmateriel, måste givetvis

ställas under inilitieombudsmannens kontroll.

Bland dessa är förordningen angående statens upphandlings- och

entreprenadväsen en av de viktigaste. Denna författning gäller ju för ett

vidsträcktare område än försvarsväsendet, men en mycket betydelsefull del av

dess tillämpning faller numera inom detta. De högst ansenliga belopp, som

årligen anslås till försvaret, få nämligen till ojämförligt största delen sin

användning vid upphandling och entreprenader. Därtill kommer, såsom

förut påpekats, att då de sålunda använda summorna icke äro avsedda att

och icke kunna lämna någon avkastning, här jämväl saknas den naturliga

och lätt påvisbara regulator för förhållandet mellan omkostnader och avkastning,

som förefinnes på åtskilliga andra områden av statsförvaltningen.

Myndigheternas beslut i avseende å utbud, antagande av anbud,

besiktning o. s. v. äro ofta av synnerlig betydelse för statsverket. Kontrollen

över dessa beslut kan i allmänhet knappast äga rum annorstädes

än å myndigheternas egna lokaler. Visserligen åtföljas räkenskaperna av

ingångna kontrakt och vissa därtill hörande handlingar, men av dem kan

i regel icke någon slutsats dragas rörande sättet för upphandlingen eller

entreprenaden. Och skulle fullständiga handlingar i alla upphandlingsärenden

avlämnas till den centrala kontrollen, bleve förvaltningsverksamheten

nedtyngd i alltför stor omfattning. Redan på grund härav är det angeläget,

att förfaringssättet vid upphandlingar och entreprenader blir föremål

för granskning under militieombudsmannens inspektioner.

Gällande upphandlingsförordning föreskriver offentligt förfarande vid

upphandlingar och entreprenader. Häri kan väl sägas ligga en viss kontroll

så till vida, att därigenom möjliggöres för tävlande, som anser sig

obehörigen förbigången, att besvära sig i högre instans. Dylika besvär

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

kunna dock knappast föranleda annan rättelse än till enskild klagandes

förmån och medverka därför endast i undantagsfall vid tillgodoseendet av

statsverkets intressen.

I de fall, då statsverkets bästa gentemot de tävlande icke iakttagits,

vare sig detta allenast gäller ett enstaka ärende eller beror på slentrianmässigt

tillämpade, felaktiga affärsmetoder, kan erforderlig rättelse

knappast väntas annat än genom ingripande av kontrollmyndighet. För

försvarets vidkommande gäller den årliga omsättningen så betydande belopp,

att militieombudsmannen säkerligen skall finna eu av sina mest arbetsamma

uppgifter i tillsynen över upphandlings- och entreprenadförordningens

efterlevnad. Både direkt och kanske framför allt indirekt är fullföljden

av denna kontrolluppgift ägnad att tillgodose stora ekonomiska intressen

för statsverket. Därjämte är effektiv kontroll över upphandlingar

och entreprenader för försvaret ägnad att undanröja en ofta återkommande

anledning till misstroende mot de militära myndigheterna.

Anskaffningen av förnödenheter och materiel åt försvaret är liksom

vården av förråden och bruket av materielen jämväl i andra avseenden

reglerad genom en mångfald författningar. Bland dessa kunna nämnas

för armén utfärdade vapenvårds-, artillerimateriel-, kasernvårds-, ingenjörmateriel-,

intendenturmateriel-, fredsförplägnads- och sjukvårdsmaterielreglementen

samt instruktionen för arméns intendenturförråd. För penningförvaltningen

och därmed sammanhängande angelägenheter gälla kassaoch

avlöningsreglementen. För marinen finnas motsvarande föreskrifter i

gällande reglementen. Genom dessa exempel torde vara ådagalagt, att

tillsynen över efterlevnaden av författningar angående försvarets ekonomiska

förhållanden blir en vittomfattande och viktig uppgift för militieombudsmannen.

Det sätt, varpå expeditionstjänsten fullgöres hos de militära myndigheterna

och de civila huvudförvaltningarna vid försvaret enligt därför

utfärdade föreskrifter, bör jämväl ställas under militieombudsmannens tillsyn.

Denna bör särskilt gälla arkiven och deras ordentliga vård samt

förvaringen av de koncept till utgående expeditioner, som skola finnas och

vara tillgängliga för allmänheten.

Till de militära författningarna höra vidare alla föreskrifter, hemliga

och offentliga, rörande krigsberedskapen.

Folkrepresentativ tillsyn däröver, att försvarsmöjligheterna stå effektivt

till buds, när helst fredsbrott kan inträffa, måste anses såsom en viktig

förutsättning för det allmänna förtroendet till försvarsväsendet, särskilt

med hänsyn därtill att den offentliga kritiken i regel är utesluten

från hithörande, av naturliga skäl hemliga förhållanden. Aven denna

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

kontrolluppgift med därtill hörande stora ansvar torde bäst kunna uppbäras

av militieombudsinannen.

För att sätta militieombudsinannen i stånd att fylla sistberörda uppgift

torde det vara nödvändigt att utrusta honom med befogenhet att taga

del av hemliga handlingar. Vissa dylika äro dock av den art, att deras

utlämnande till militieombudsinannen icke bör utan vidare följa av hans

instruktion utan få bero av Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall.

Med tillsynen över lagars och andra författningars efterlevnad kan och

bör lämpligen förbindas åliggande att granska gällande bestämmelsers innehåll

och undersöka, huruvida genom dem på ett tillfredsställande sätt givits

reglering åt alla de förhållanden, som äro i behov därav. I instruktionen

för militieombudsinannen torde böra föreskrivas, att han skall hos riksdagen

anmäla de brister, som vid dylik undersökning ådagaläggas, samt

avgiva förslag till deras avhjälpande.

Militieombudsmannens ställning såsom åklagarmyndighet torde bliva

ungefär densamma som justitieombudsmannens, sådan denna i praxis utvecklat

sig, särskilt i förhållande till justi ti ekanslern. Då gränsen mellan

riksdagens båda ombudsmäns äinbetsbefogenhet alltid måste bliva svår att

exakt fastställa, torde instruktionen böra innehålla en föreskrift, att därest

en av dera påbörjat en undersökning eller anställt ett åtal av den art, att

i samma sak finnas invecklade även ämbets- och tjänstemän, vilka i regel

endast den andre äger åtala, den förre likväl äger att fullfölja saken i

hela dess vidd.

Om förslaget att inrätta ett inilitieombudsmansämbete vinner godkännande,

blir det behövligt jämväl att vid 1915 års riksdag till nämnda

ämbete utsträcka tillämpningen av de bestämmelser reglementet för riksbankens

styrelse och förvaltning samt reglementet för riksgäldskontoret

innehålla angående rätt för fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i

riksgäldskontoret gemensamt att under tiden mellan riksdagarna i vissa

fall insätta justitieombudsmannens utsedde efterträdare i ämbetet eller

välja justitieombudsman.

De grundlagsbestämmelser, i vilka ändringar erfordras, äro §§ 96—102

och 110 regeringsformen, § 42 mom. 2 och § 68 riksdagsordningen samt

§ 4 5:o tryckfrihetsförordningen. Förslag till dessa ändringar har uppgjorts

i justitiedepartementet. Innebörden i desamma framgår i allmänhet

av vad jag redan anfört, och endast några stadganden anhåller jag att

ytterligare få beröra.

Vid fördelning mellan justitieombudsmannen och militieoinbudsmannen

av tillsynen å lagars och andra författningars efterlevnad torde icke

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 33 höft. (AV 63.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majds nåd. proposition nr 63.

kunna tagas hänsyn uteslutande till innehållet i den bestämmelse, om vars

tillämpning det är fråga. Vissa författningar rörande försvarsväsendet

kunna nämligen komma att tillämpas icke blott av personer, vilkas verksamhet

huvudsakligen faller inom detta område, utan även av andra mjmdigheter,

t. ex. Kung]. Maj:ts befallningshavande. Ett fel, som därvid

begås av sådan myndighet, synes böra beivras icke av militieombudsmannen

utan av justitieombudsmannen. Den förres kontrollrätt torde

lämpligen i huvudsak inskränkas till den ämbetsverksamhet, för vilken

avlöning, däri inberäknade arvoden och dagtraktamenten, åtnjutes från

medel, som anslås till försvaret, eller från avkastningen av försvarsverkets

fonder och fastigheter. Krigshovrättens verksamhet är emellertid

icke hänförlig hit, och möjligen komma vid ny krigslagstiftnings genomförande

jämväl andra militära domarsysslor att uppföras under annan

huvudtitel än fjärde eller femte. Då militieombudsmannens tillsyn torde

böra omfatta all utövning av militär domsrätt, oavsett varifrån den dömandes

avlöning härleder sig, böra krigsdomstolarna särskilt nämnas vid

angivande av militieombudsmannens ämbetsbefogenhet. För vissa gränsfall

torde det bliva behövligt att i instruktionerna för riksdagens ombudsmän

meddela supplerande föreskrifter.

Befogenhet att utföra åtal mot högsta domstolen eller ledamot däri

torde böra tilläggas militieombudsmannen, då fråga är om fel begånget

vid handläggning av mål, som från krigsdomstol kommit under högsta

domstolens prövning.

Jämväl rättigheten att övervara domstolars och ämbetsverks överläggningar

och beslut tordö böra fördelas mellan ombudsmännen enligt nu

angivna grunder och alltså tillkomma militieombudsmannen i avseende å

krigsdomstolarna samt från dem till högsta domstolen komna mål ävensom

beträffande arméförvaltningen och marinförvaltningen samt andra ämbetsverk,

som stå under hans tillsyn.

I sammanhang med de för ifrågavarande ändamål behövliga ändringarna

i sak synes en ändring av mera redaktionell natur lämpligen kunna vidtagas

i § 97 regeringsformen. Vad där stadgas om de förutsättningar,

under vilka suppleanten skall inträda i ombudsmannens ställe, torde

nämligen hava sin rätta plats i vederbörande instruktion och så mycket

hellre böra flyttas dit, som tillika erfordras bestämmelser om avlöningsförmåner

och vissa andra förhållanden vid suppleants inkallande till tjänstgöring.

»

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det utarbetade

förslaget till ändrad lydelse av §§ 96—102 och 110 regeringsformen,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

19

§ 42 mom. 2 och § 68 riksdagsordningen samt § 4 5:o tryckfrihetsförordningen,

hemställde han, att förslaget måtte föreläggas riksdagen till prövning

i grundlagsenlig ordning.

Med bifall till denna av statsrådets Övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Gunnar Fogelmarck.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1914 B:24 Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av §§ 96 102 och 110 regeringsformen, § 42 mom. 2 och § 68 riksdagsordn s. 1 i texten