Angående understöd åt ångbätsbefälhavaren 0. A. Svenssons änka och minderåriga barn samt åt smedsförmannen 0. F. Wikströms änka
1914-04-24 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1914 B:70, Angående understöd åt ångbätsbefälhavaren 0. A. Svenssons änka och minderåriga barn samt åt smedsförmannen 0. F. Wikströms änka
Dokumentets text
6
Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 70.
Nr 70.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
understöd åt ångbätsbefälhavaren 0. A. Svenssons änka
och minderåriga barn samt åt smedsförmannen 0. F.
Wikströms änka; given Stockholms slott den 24 april
1914.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
medgiva,
att till ångbätsbefälhavaren 0. A. Svenssons änka Ida Svensson,
född Larsson, samt makarnas minderåriga barn Emma Kristina, Ida
Helga, Dagmar Augusta, Knut Karl Gustaf Helge och Gösta Folke må av
statens vattenfallsverks medel utbetalas ett årligt understöd av 360 kronor
att, räknat från och med den 1 januari 1914, utgå enligt grunderna i §§
7—11 av nådiga reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa den
21 december 1907 och på därstädes stadgade villkor, samt
att till smedsförmannen 0. F. Wikströms änka Elisabeth Wikström,
född Andersdotter, må, likaledes av vattenfallsverkens medel, utbetalas
ett årligt understöd av 200 kronor att från och med den 1 januari
1914 utgå enligt nyss angivna grunder och villkor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF ADOLF.
Oscar von Sydow.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 24 april 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
I särskilda underdåniga skrivelser den 18 november 1913 har vattenfallsstyrelsen
gjort framställning om understöd åt ångbåtsbefälhavaren
O. A. Svenssons änka och minderåriga barn samt åt förre smedsförmannen
O. F. Wikströms änka.
I avseende å vattenfallsstyrelsens framställning om understöd åt
Svenssons änka och minderåriga barn må erinras om följande.
I § 12 av det mellan Kungl. Maj:t och kronan samt nya
Trollhätte kanalbolag den 31 maj 1904 avslutade kontrakt angående
förvärvande för Kungl. Maj:ts och kronans räkning av Trollhätte
kanalverk jämte viss annan nya Trollhätte kanalbolags egendom stadgades,
bland annat, att de i kanalbolagets tjänst anställda personer,
Understöd åt
ångbåtsbefälhavaren
O. A.
Svenssons
änka och barn.
Vattenfalls
styrelsen
-
8
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
vilka funnos upptagna å en vid kontraktet såsom bilaga fogad förteckning,
skulle äga rätt att under vissa närmare angivna villkor övergå
i statsverkets tjänst utan minskning i de en var av dem enligt samma
förteckning tillkommande avlönings- och pensionsförmåner och utan att
i övrigt inträda i försämrad tjänsteställning. Tillika föreskrevs, att de
vid kanalverkets överlämnande till kronan i kanalverkets tjänst genom
kontrakt anställda vakter och arbetare m. fl. tillförsäkrades de dem
enligt anställningskontrakten tillkommande avlönings- och pensionsförmåner,
i vilka jämväl under vissa villkor ingick rätt till pension för
änkan.
Ovannämnda förteckning upptog, iörutom andra, befälhavaren å
kanalbolagets bogserbåt »J. G. Schwan» Oskar Alfred Svensson. Svensson
ägde enligt förteckningen att vid sammanlagt 95 levnads- och
tjänstår såsom pension uppbära 70 procent av honom från bolaget
under de senaste fem åren tillflytande medelinkomst, däri inberäknade
såväl kontanta löneinkomster som naturaförmåner, dock icke över 850
kronor. Däremot var, enligt vad vattenfallsstyrelsen nu meddelar, varken
Svensson eller andra liknande befattningshavare med förmansställning
formellt tillförsäkrad pension för de efterlevande. Sådana pensioner
skulle dock säkerligen hava av kanalbolaget utanordnats även
inom denna klass av befattningshavare, därest dylika fall inträffat.
Vattenfallsstyrelsen anför vidare, att Svensson, vilken var född den
4 juni 1859, år 1886 antogs i kanalbolagets tjänst såsom hamnvakt.
År 1904 befordrades han till befälhavare å ovannämnda bogserbåt och
innehade denna befattning även efter kronans övertagande av Trollhätte
kanalverk den 1 januari 1905 till sin död, vilken inträffade den 21 juni
1913. Hade han icke befordrats utan kvarstått såsom vakt, skulle enligt
gällande regler hans änka utan vidare erhållit pension.
Styrelsen åberopar intyg av pastorsämbetet i Gärdhems församling,
vilken Svensson vid sin död tillhörde, att Svensson såsom sturbhusdelägare
efterlämnat änkan Ida Larsson, född år 1864, samt 11 barn, av
vilka fem äro minderåriga. Vidare åberopas intyg av vederbörande
kronolänsman, däruti denne vitsordar, att Svensson icke efterlämnat
några nämnvärda tillgångar samt att änkan i följd därav är i saknad
av nödiga medel till sin och de minderåriga barnens försörjning, till
vilken icke heller de av barnen, som uppnått en ålder av femton år,
äro i tillfälle att bidraga.
Med hänsyn till ovan anförda omständigheter och då Svensson,
enligt vad överingenjören vid Trollhätte kanalverk intygat, under sin
tjänstetid städse utmärkt sig för stort nit och plikttrohet i arbetet, har
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 70.
9
vattenfallsstyrelsen ansett sig böra hos Kungl. Maj:t förorda, att staten
träder emellan genom att bevilja änkan och hennes minderåriga barn
årligt understöd.
Till stöd för denna styrelsens å billighetsskäl grundade uppfattning
anför styrelsen jämväl följande:
»Nya Trollhätte kanalbolag, från vilket bolag staten såsom ovan nämnts förvärvade
Trollhätte kanalverk m. m., var enligt styrelsens mening knappast att likställa
med ett vanligt för enskilt förvärv arbetande bolag utan hade med hänsyn till de för
bolaget gällande privilegiibestämmelser fastmera karaktären av en med vissa förmåner
utrustad förvaltare av kanalverket för kronans räkning. Sålunda ägde bolaget
skyldighet att till kronan i varje fall erlägga allt, varmed behållna inkomsten översteg
etthundratusen riksdaler banko. Att denna styrelsens åsikt åtminstone i viss
mån delas av statsmakterna vågar styrelsen antaga av det förhållande, att enligt §
5 i nådiga avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens vattenfallsverk dylik
tjänsteman äger att vid uppflyttning i högre löneklass tillgodoräkna sig den tid, som
före avlöningsreglementets trädande i kraft förflutit från hans tillträde till motsvarande
befattning hos nya Trollhätte kanalbolag. Svensson kan sålunda praktiskt
taget anses hava varit i offentlig tjänst, allt sedan han anställdes hos ifrågavarande
bolag eller år 1886.
Härtill kommer den omständigheten, att Svensson, om han levat över den tidpunkt,
då det av Kungl. Maj:t för tjänstemännen vid statens vattenfallsverk utfärdade
avlöningsreglementet skall träda i kraft, eller den 1 januari 1914, och sålunda
kommit på ordinarie stat, kunnat utan avsevärd utgift tillförsäkra hustrun och de
minderåriga barnen rätt till pension. Genom nådiga brevet den 29 augusti 1913
angående avlöningsreglemente för tjänstemännen vid statens vattenfallsverk m. m.
har nämligen Kungl. Maj:t, som med riksdagen beslutat sådan ändring av lagen den
11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension att samma lag
från den 1 januari 1914 vinner tillämpning å tjänstemän vid statens vattenfallsverk,
i följd varav tjänstemännen vid ifrågavarande verk bliva förpliktade till delaktighet
i civilstatens änke- och pupillkassa, medgivit, att av vederbörande verks medel må
utbetalas de tilläggsavgifter, vilka enligt § 16 i reglementet för nyssberörda kassa
kunna komma att avfordras sådana tjänstemän för inträde i kassan, ävensom de
befordringsavgifter, som jämlikt § 14 i samma reglemente skola till kassan utgivas
av, bland andra, sådana förmän — till vilken tjänstemannagrupp ångbåtsbefälhavare
vid Trollhätte kanalverk är att hänföra — som före 1913 års ingång anställts vid
kanal verket. Till följd härav skulle Svensson, därest han i övrigt uppfyllt stadgade
villkor för vinnande av delägarerätt i civilstatens änke- och pupillkassa, haft att till
kassan erlägga endast årsavgift till belopp av 50 kronor 40 öre.
Beträffande understödets storlek torde detsamma böra sättas till samma belopp,
som om Svensson, på sätt nyss anförts, vunnit delaktighet i civilstatens änke- och
pupillkassa. Då Svenssons pensionsunderlag såsom förman enligt avlöningsreglementet
skulle hava uppgått till 1,200 kronor, skulle pension enligt §§ 9 och 10 i reglementet
för nämnda kassa hava utgått till änkan och barnen med 360 kronor, därav änkan
skulle ägt bekomma den ena och barnen tillhopa den andra hälften.
De i §§ 10 och 11 av reglementet givna bestämmelser i fråga om delning av
pension mellan flera barn ävensom angående förfaringssätt i de fall änkas eller barns
pensionsrätt upphör torde även böra givas tillämplighet för nu ifrågavarande fall.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 39 käft. (Nr 69—70.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
Statskontoret.
Understöd Åt
0. F, Wikströms
änka.
Vattenfallsstyrelsens
framställning
den 26 febr.
1913.
Tiden, från vilken eventuellt understöd skall utgå, torde böra bestämmas till
den 1 januari 1914, från vilken dag, som ovan nämnts, lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension vinner tillämpning på tjänstemännen vid statens vattenfallsverk.
»
På grund av vad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå 1914 års riksdag
medgiva, att ångbåtsbefälhavaren vid Trollhätte kanalverk Oskar
Alfred Svenssons änka Ida Svensson, född Larsson, samt hennes i
äktenskapet med bemälde Svensson födda barn Emma Kristina, Ida
Helga, Dagmar Augusta, Knut Karl Gustaf Helge och Gösta Folke måtte
från och med den 1 januari 1914 av kanalverkets medel få uppbära
en pension av trehundrasextio kronor att utgå i enlighet med de i
gällande nådiga reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa meddelade
bestämmelser i fråga om från nämnda kassa utgående pensioners
belopp och fördelning till änkan, så länge hon lever ogift, och till barnen
intill dess de fyllt femton år.
Statskontoret har i avgivet utlåtande av den 14 januari 1914 anfört
följande:
»På grund av vad i detta ärende blivit meddelat och anfört anser statskontoret
skäl föreligga att söka bereda något understöd åt ångbåtsbefälhavaren Svenssons
änka och makarnas minderåriga barn. Beträffande beloppet vill det dock synas
statskontoret som anledning icke skulle förefinnas att, såsom vattenfallsstyrelsen
föreslagit, avpassa understöden efter de förhållanden, som inträtt med den från ingången
av år 1914 gällande nya staten, å vilken Svensson, som avled den 21 juni
1913, icke inkommit. Statskontoret föreställer sig, att understödsbeloppen i detta
fall skäligen böra jämställas med de belopp, som blivit av vattenfallsstyrelsen föreslagna
och, i enlighet med nådig proposition, av 1913 års riksdag beviljade för bergsprängarförmannen
vid Trollhätte kanals ombyggnad K. A. Lundgrens änka och minderåriga
barn. Statskontoret hemställer därför i underdånighet, det täcktes Kungl. Maj:t i
nådig proposition föreslå riksdagen medgiva, att ångbåtsbefälhavaren O. A. Svenssons
änka Ida Svensson, född Larsson, samt vart och ett av makarnas minderåriga barn
Emma Kristina, Ida Helga, Dagmar Augusta, Knut Karl Gustaf Helge och Gösta
Folke må av vattenfallsverkens medel uppbära ett årligt understöd, att utgå från och
med den 1 juli 1913, till änkan Svensson med etthundratjugu kronor under hennes
återstående livstid, så länge hon förbliver ogift, och till vart och ett av nämnda
barn med sextio kronor, intilldess det fyllt 15 år.»
Redan i skrivelse den 26 februari 1913 gjorde vattenfallsstyrelsen
framställning, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att
förre smedsförmannen vid Trollhätte kanalverk 0. F. Wikströms änka
Elisabeth Wikström, född Andersdotter, måtte tilldelas en årlig pension
å 240 kronor.
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70. 11
Styrelsen omförmälde därvid, att ovannämnda, vid kontraktet med nya Troll - hätte kanalbolag fogade förteckning upptog, förutom andra, smedsförmannen F. Wikström.
Denne ägde enligt förteckningen att vid sammanlagt 95 levnads- och tjänstår
såsom pension uppbära 70 procent av honom från bolaget under de senaste fem åren
tillflytande medelinkomst, däri inberäknade såväl kontanta löneinkomster som naturaförmåner,
dock icke över 850 kronor. Däremot var icke Wikström eller någon annan
vid kanalbolaget anställd förman, i motsats till vad som enligt det ovan anförda gällde
för kanalvakterna och arbetarna, tillförsäkrad rätt till pension för efterlevande änka;
och vore för övrigt förmännen, jämväl i olikhet med vakterna och arbetarna, fastade
vid kanalverket endast genom muntlig överenskommelse.
I övrigt meddelade styrelsen, att smedsförmannen Wikström, vilken var född
den 7 juni 1841, år 1855 anställdes i nya Trollhätte kanalbolags tjänst såsom smedsarbetare
samt år 1868 befordrades till smedsmästare eller, som befattningen sedermera
kom att benämnas, smedsförman. Sistnämnda befattning innehade Wikström
— ehuru på grund av förberörda för honom gällande pensionsbestämmelser redan
tidigare pensionsberättigad — till den 1 januari 1904, då han på grund av iråkad
sinnessjukdom måste avgå från befattningen och därvid tillförsäknades eu årlig pension
av 850 kronor. Då kronan enligt förberörda kontrakt den 31 maj 1904 övertog
Trollhätte kanalverk den 1 januari 1905, hade Wikström således icke kommit att
övergå uti statsverkets tjänst.
Wikström, vilken, enligt vad överingenjören vid Trollhätte kanalverk vitsordat,
under sin tjänstetid städse hade utmärkt sig för nit och plikttrohet i arbetet, avled
den 27 oktober 1912 å Vänersborgs hospital och efterlämnade därvid, enligt vad
skrivelsen bifogat transumt av bouppteckningen efter honom utvisade, såsom sterbhusdelägare
änkan Elisabeth, född Andersdotter, samt en son och en dotter. Behållningen
i boet utgjorde 2,200 kronor 8 öre och bestod enligt vunnen upplysning
av ett hus på ofri grund, diverse husgeråd och kläder.
I vattenfallsstyrelsens skrivelse upplystes vidare, att änkan Wikström, som vore
född den 25 april 1842, genom ålder och sjuklighet vore oförmögen att genom eget
arbete förvärva eller bidraga till sin bärgning utan åtnjöte vård och uppehälle hos
sin dotter, vilken vore gift med eu arbetare uti knappa ekonomiska omständigheter.
Sonen vore anställd såsom smed vid Trollhätte kanalverk och hade att med en årsinkomst
av endast 1,660 kronor försörja egen talrik familj, varför något nämnvärt
bidrag från dennes sida till moderns försörjning icke rimligen kunde förväntas.
Häröver avgav statskontoret infordrat utlåtande av den 17 mars
1913.
Statskontoret anförde därvid, att då Wikström med pension avgått från sin befattning
vid Trollhätte kanalverk redan innan detta verk med 1905 års ingång övertogs
av statsverket, syntes det kunna ifrågasättas, huruvida anledning kan föreligga att,
såsom vattenfallsstyrelsen hemställt, söka bereda pension av statsmedel åt Wikströms
i fattigdom efterlämnade änka. Då emellertid i sammanhang med kanalverkets
övertagande statsverket jämväl åtog sig ansvaret för de redan utgående pensionerna
till f. d. personal vid kanalverket och således även i förhållande till Wikström måste
anses hava övertagit arbetsgivarens ställning, ville statskontoret, ehuru någon skyldighet
för statsverket att i detta fall lämna understöd givetvis icke förefunnes, likväl
icke motsätta sig, att framställning i sådant syfte gjordes hos riksdagen. Vad
beträffade det föreslagna understödsbeloppet, 240 kronor, kunde statskontoret icke
Statskontorets
utlåtande den
17 mars 1 913.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
Vattenfallsstyrelsena
framställning
den 18 november
1913.
underlåta att framhålla, att giltigt skäl enligt statskontorets mening icke kunde anses
föreligga att i detta fall bereda större understöd än det, som till belopp av 120
kronor för, år av vattenfallsstyrelsen i underdånig skrivelse den 10 mars 1913 föreslagits
och av statskontoret i samtidigt avgivet utlåtande förordats för bergsprängarförmannen
K. A. Lundgrens änka.»
Kungl. Maj:t fann sig emellertid då icke böra göra framställning
i ämnet till riksdagen, utan tilldelade genom beslut den 2 maj 1913
änkan Wikström en gratifikation av etthundrafemtio kronor att utgå av
Trollhätte kanalverks inkomster.
Såsom ovan nämnts bar vattenfallsstyrelsen nu i skrivelse den 18
november 1913 förnyat sin framställning.
Styrelsen bar därvid anfört följande:
»Såsom vattenfallsstyrelsen framhöll i sin underdåniga framställning den 26
februari 1913, vilken styrelsen nu jämväl tillåter sig i underdånighet åberopa, var
varken Wikström eller andra liknande befattningshavare med förmansställning hos
nya Trollhätte kanalbolag genom kontrakt eller eljest tillförsäkrade rätt till pension
åt efterlevande änka, vilket däremot var fallet med kanalvakter och vissa hos kanalbolaget
anställda arbetare. Sådana pensioner skulle dock säkerligen hava av kanalbolaget
utanordnats till änkor efter befattningshavare med förmansställning vid kanalverket,
därest dylika fall inträffat. Den kommitté, som den 17 juni 1904 av Kungl.
Maj:t tillsattes med uppdrag att avgiva förslag till bestämmelser rörande förvaltningen
av kanalverket jämte tillhörande egendom, fann även i sitt den 8 november
samma år avgivna betänkande, att förmånen av pension åt efterlevande änka borde
efter kronans övertagande av kanalverket under betryggande former beredas förmännen
och med dem jämställda befattningshavare. Enligt kommitténs uppfattning
borde nämligen arbetsförmän, ångbåtsbefälhavare och maskinister i likhet med vaktbetjänte
antagas genom kontrakt och tillförsäkras motsvarande förmåner i fråga om
pensioner för sig och änka.»
Styrelsen har till stöd för framställningen vidare åberopat vad styrelsen i sin
förut omnämnda skrivelse den 18 november 1913 anfört i fråga om nya Trollhätte
kanalbolags delvis offentliga karaktär.
Med överlämnande av bestyrkt avskrift av ett utav överingenjören vid Trollhätte
kanalverk i ärendet avgivet yttrande, framhåller styrelsen, att änkan Wikström,
vilken av ålder och sjukdom är oförmögen att själv försörja sig, för sitt
uppehälle i huvudsak är hänvisad till vad en son och en dotter, båda i knappa
ekonomiska omständigheter, kunna lämna. Om icke staten träder hjälpande
emellan, torde därför änkan Wikström med all sannolikhet inom kort falla den offentliga
fattigvården till last. Denna eventualitet bör emellertid enligt styrelsens
uppfattning under alla förhållanden förebyggas därigenom att änkan Wikström tillerkännes
pension av statsmedel.
Överingenjören vid Trollhätte kanal verk har i sitt yttrande anfört
bland annat:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
13
»Det är icke allenast fråga om ett barmhärtighetsverk utan därjämte om en
gärd av erkännande åt en familj, som under 3 generationer med orubblig plikttrohet
tjänat först den privata arbetsgivaren och sedan staten. Farfar, far och son hava
alla varit anställda i kanalverkets tjänst och där avancerat från lärpojke till smed
och smidesförman. Farfadern tjänade bolaget ännu innan överste Nils Ericsson påbörjat
den s. k. nya slussleden i Trollhättan. Fadern, om vars änka det nu är tal,
började vid 12 års ålder i smedjan, blev vid 20 år (1865) smedsförman och tjänstgjorde
så i nära 40 år på denna ansvarsfulla post, ständigt den första i arbetet, intresserad
och plikttrogen som få.
Efter ett liv fyllt av plikttroget, långt ifrån högt avlönat arbete vid Trollhätte
kanal, 49 års trogen tjänst vid samma anläggning, dog den andre Wikström år 1912,
efterlämnade nästan inga tillgångar. Utom hans änka finnes efterlevande en dotter,
gift, i mycket små omständigheter, och en son, kanalverkets nuvarande smidesförman,
även han en värdig medlem av den gamla smidesmästarsläkten. Med 1,800 kronor
i årlig lön och stor familj kan denne emellertid svårligen försörja sin mor. Så återstår
alltså fattigvården.
Men detta borde dock besparas den gamle smidesmästarens änka. Säkerligen
skulle ett beviljande av det begärda blygsamma understödet bereda den gamla
en relativt bekymmerfri ålderdom och av kanalverkets hela personal uppfattas som
ett rättvist erkännande av den avlidnes förtjänster, sporrande dess lojala och dugliga
arbetarkår till nya ansträngningar, var i sin gärning. Ty vissheten om att
deras arbetsgivare en gång kommer att taga hand om efterlevande, när de själva
gått ur tiden, måste mer än något annat bidraga till arbetsglädje, till energisk intresserad
pliktuppfyllelse i det allmännas tjänst.»
Statskontoret har den 14 januari 1914 avgivit underdånigt utlåtande Statskontorets
över vattenfallsstyrelsens sistnämnda framställning och därvid anfört yt1t4r:''-1adnuu^n
följande: !914-
»Under åberopande av vad statskontoret i underdånigt utlåtande den 17 mars
1913 anfört i fråga om vattenfallsstyrelsens i underdånig skrivelse den 26 förutgångne
februari framlagda förslag om beredande av pension å 240 kronor åt änkan
Wikström, och då vad nämnda styrelse anfört i sin nu förevarande framställning i
enahanda syfte icke synes statskontoret innebära giltigt skäl för att i detta fall bereda
högre understöd än det, som till belopp av 120 kronor för år blivit av vattenfallsstyrelsen
föreslaget och, i enlighet med nådig proposition av 1913 års riksdag
beviljat för bergsprängarförmannen vid Trollhätte kanals ombyggnad K. A. Lundgrens
änka, hemställer statskontoret i underdånighet, det täcktes Kungl Maj:t i nådig
proposition föreslå riksdagen medgiva, att änkan Wikström må från och med ingången
av år 1914 av vattenfallsverkens medel uppbära ett årligt understöd av etthundratjugu
kronor, att utgå så länge hon förbliver ogift.»
/
Beträffande först frågan om understöd åt ångbåtsbefälhavaren Svens- Departementssons
änka och minderåriga barn synes mig vad vattenfallsstyrelsen an- Ang''e{e"der.
fört angående Svenssons 27-åriga plikttrogna arbete i kanalbolagets stöd åt o. a.
och statsverkets tjänst, hans efterlevandes ekonomiska förhållanden -nkToch
samt den ställning, det förutvarande nya Trollhätte kanalbolag intagit i barn.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
förhållande till staten, utgöra goda grunder för beredande av pension
av statsmedel åt Svenssons efterlevande. Ej heller må härvid förbises,
att, såsom vattenfallsstyrelsen även i sin framställning betonat, Svensson,
som avled den 21 juni 1913, skulle, därest han upplevat tidpunkten
för ikraftträdandet av det den 29 augusti 1913 utfärdade avlöningsreglementet
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk, ägt möjlighet att
för en ganska ringa avgift bereda sina efterlevande pension. Slutligen
må ock erinras, att, om Svensson icke befordrats till ångbåtsbefälhavare
utan kvarstått såsom vakt, nya Trollhätte kanalbolag varit skyldigt att
pensionera hans efterlevande, vilken skyldighet, enligt det ovan omförmälda
kontraktet skulle hava övergått å staten.
I fråga om understödets belopp hava vattenfallsstyrelsen och statskontoret
utgått från olika grunder, i det styrelsen närmast hänfört
sig till de i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa upptagna
föreskrifter, varemot statskontoret åberopat Kungl. Maj:ts och riksdagens
beslut år 1913 angående understöd till bergsprängarförmannen Karl
August Lundgrens änka och minderåriga barn.
Jag tillåter mig härvid till en början framhålla, att det vid understöd
av förevarande slag i sista hand gäller en ren skälighetsprövning
och att således inga författningsmässiga grunder kunna direkt åberopas.
Samtidigt vill jag dock betona, att det är önskvärt, om man även på
detta område kan genom praxis erhålla fasta regler för pensionsbeviljandet.
Ur denna synpunkt förefaller mig vattenfallsstyrelsens förslag
lämpligare än statskontorets. I det av statskontoret åberopade fallet
hade förmannen Lundgren, för vars efterlevande änka och barn understöd
beviljades, tagit sig själv av daga under ett anfall av sinnessjukdom,
som åtminstone med någon sannolikhet kunde antagas vara framkallad
genom det arbete, varmed Lundgren varit sysselsatt. En viss
likhet förelåg således med olycksfall i arbete, och, såsom jag förmodar
av denna anledning, föreslog vattenfallsstyrelsen, att understödet skulle
beräknas efter samma grunder som för livräntor enligt lagen den 5 juli
1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete.
Det sålunda föreslagna beloppet blev av statsmakterna godkänt.
I nu föreliggande fall däremot är det fråga om efterlevande, vilka
på grund av den avlidnes tjänsteställning i förhållande till kanalbolaget
och sedermera statsverket få anses hava berättigade anspråk
på understöd. Det synes mig då ligga närmare till hands att beräkna
beloppet efter grunderna för pensioner från civilstatens änke- och pupillkassa
än efter olycksfallsersättningslagen. Jag finner ett ytterligare
stöd härför, dels i vad som anfördes rörande beräkningen av det år 1913
15
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 70.
beviljade understödet till änkan efter en vaktkonstapel vid fångvården,
och dels i de grunder, som år 1905, i anslutning till då gällande reglemente
av den 6 september 1872 för statens järnvägstrafiks änke- och
pupillkassa, synas hava tillämpats vid beviljande av pension till änka
och barn efter en avliden stationsmästare Mårtensson vid den av statsverket
inköpta västkustbanan. Kostnaden för statsverket blir enligt
statskontorets förslag till en början högre än enligt de av mig angivna
grunderna, men mitt förslag representerar dock i det hela större kapitalutlägg
för statsverket.
Beträffande den tid, från vilken understödet bör utgå, anser jag
i likhet med vattenfallsstyrelsen, att den bör bestämmas till den 1 januari
1914, från vilken dag lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension vinner tillämpning på tjänstemännen vid statens vattenfallsverk.
Då emellertid änkan Svensson efter mannens död i juni 1913,
enligt vad i ärendet blivit upplyst, varit i saknad av nödiga medel till
sitt och sina minderåriga barns uppehälle, har Kungl. Maj:t genom
beslut denna dag, med bifall till vattenfallsstyrelsens därom gjorda framställning,
tilldelat henne en gratifikation för sista halvåret 1913 å 180
kronor att utgå av Trollhätte kanalverks inkomster.
Vad därefter angår frågan om understöd åt smedsförmannen Wikströms
änka, skiljer sig denna från den här ovan behandlade pensionsfrågan
så till vida, att Wikström erhöll avsked från sin befattning redan innan
staten övertog kanalverket och således aldrig varit i statens tjänst. Däremot
var även den befattning, som Wikström innehade, av det slag, som
numera tillhör kategorien förmän av första graden. Närmare bestämt
svarade befattningen mot de i sistlidet års proposition angående avlöningsreglemente
för vattenfallsverken m. m. omförmälda tjänsterna »förman
eller verkmästare för underhållsarbeten vid kanalverket.» I betraktande
av det förhållande, vari staten, såsom förut framhållits, står till befattningshavarna
vid kanalbolaget, beviljade Kungl. Maj:t änkan Wikström
ovan omförmälda gratifikation av 150 kronor.
I sin förnyade framställning i ämnet har vattenfallsstyrelsen nu
ytterligare redogjort för änkan Wikströms nära nog nödställda belägenhet,
vilken enligt styrelsens uppgift inom en nära framtid torde tvinga
henne att vädja till den offentliga fattigvården. Såväl detta förhållande
som i icke mindre mån den av vattenfallsstyrelsen och överingenjören
vid kanalverket nu påpekade särskilda omständigheten, att änkan Wikström
tillhör en släkt, där tre generationer — hennes svärfar, man
och son — varit anställda i kanalverkets tjänst och därvid städse med
Ang. understöd
åt O. F.
Wikströms
änka.
16
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 70.
nit och plikttrohet fullgjort sitt värv, synas mig utgöra starka billighetsskäl
för den gjorda framställningen.
Att något understöd skäligen bör beredas änkan Wikström föiefaller
mig därför vara tydligt.
Beloppets storlek anser jag böra beräknas i nära anslutning till
de grunder, jag anfört beträffande änkan Svensson.
På grund av den olikhet, som dock förefinnes, torde det vara skäligt,
att någon nedsättning vidtages, och hemställer jag, att understödet
måtte bestämmas till 200 kronor.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till ångbåtsbefälhavaren O. A. Svenssons änka
Ida Svensson, född Larsson, samt makarnas minderåriga
barn Emma Kristina, Ida Helga, Dagmar Augusta,
Knut Karl Gustaf Helge och Gösta Folke må av statens
vattenf alls ver ks medel utbetalas ett årligt understöd av
360 kronor att, räknat från och med den 1 januari 1914,
utgå enligt grunderna i §§ 7—11 av nådiga reglementet
för civilstatens änke- och pupillkassa den 21 december
1907 och på därstädes stadgade villkor, samt
att till smedsförmannen O. F. Wikströms änka
Elisabeth Wikström, född Andersdotter, må, likaledes
av vattenfallsverkens medel, utbetalas ett årligt understöd
av 200 kronor att från och med den 1 januari
1914 utgå enligt nyss angivna grunder och villkor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kxxngl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Adelgren.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1914.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1914 B:111 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt ångbåt sbefälhavaren 0. A. Svenssons änka och minderåriga barn samt åt s a1 i texten
- SU 1914 B:47 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt ängbåtsbefälhavaren O. A. Svenssons änka och minderåriga barn samt åt smedsförmannen O s. 17 i texten