Sök i Ratio Lex

Angående understöd åt ångbätsbefälhavaren 0. A. Svenssons änka och minderåriga barn samt åt smedsförmannen 0. F. Wikströms änka

1914-04-24 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:70, Angående understöd åt ångbätsbefälhavaren 0. A. Svenssons änka och minderåriga barn samt åt smedsförmannen 0. F. Wikströms änka

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 70.

Nr 70.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

understöd åt ångbätsbefälhavaren 0. A. Svenssons änka

och minderåriga barn samt åt smedsförmannen 0. F.

Wikströms änka; given Stockholms slott den 24 april

1914.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

medgiva,

att till ångbätsbefälhavaren 0. A. Svenssons änka Ida Svensson,

född Larsson, samt makarnas minderåriga barn Emma Kristina, Ida

Helga, Dagmar Augusta, Knut Karl Gustaf Helge och Gösta Folke må av

statens vattenfallsverks medel utbetalas ett årligt understöd av 360 kronor

att, räknat från och med den 1 januari 1914, utgå enligt grunderna i §§

7—11 av nådiga reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa den

21 december 1907 och på därstädes stadgade villkor, samt

att till smedsförmannen 0. F. Wikströms änka Elisabeth Wikström,

född Andersdotter, må, likaledes av vattenfallsverkens medel, utbetalas

ett årligt understöd av 200 kronor att från och med den 1 januari

1914 utgå enligt nyss angivna grunder och villkor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Oscar von Sydow.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 24 april 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I särskilda underdåniga skrivelser den 18 november 1913 har vattenfallsstyrelsen

gjort framställning om understöd åt ångbåtsbefälhavaren

O. A. Svenssons änka och minderåriga barn samt åt förre smedsförmannen

O. F. Wikströms änka.

I avseende å vattenfallsstyrelsens framställning om understöd åt

Svenssons änka och minderåriga barn må erinras om följande.

I § 12 av det mellan Kungl. Maj:t och kronan samt nya

Trollhätte kanalbolag den 31 maj 1904 avslutade kontrakt angående

förvärvande för Kungl. Maj:ts och kronans räkning av Trollhätte

kanalverk jämte viss annan nya Trollhätte kanalbolags egendom stadgades,

bland annat, att de i kanalbolagets tjänst anställda personer,

Understöd åt

ångbåtsbefälhavaren

O. A.

Svenssons

änka och barn.

Vattenfalls
styrelsen
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

vilka funnos upptagna å en vid kontraktet såsom bilaga fogad förteckning,

skulle äga rätt att under vissa närmare angivna villkor övergå

i statsverkets tjänst utan minskning i de en var av dem enligt samma

förteckning tillkommande avlönings- och pensionsförmåner och utan att

i övrigt inträda i försämrad tjänsteställning. Tillika föreskrevs, att de

vid kanalverkets överlämnande till kronan i kanalverkets tjänst genom

kontrakt anställda vakter och arbetare m. fl. tillförsäkrades de dem

enligt anställningskontrakten tillkommande avlönings- och pensionsförmåner,

i vilka jämväl under vissa villkor ingick rätt till pension för

änkan.

Ovannämnda förteckning upptog, iörutom andra, befälhavaren å

kanalbolagets bogserbåt »J. G. Schwan» Oskar Alfred Svensson. Svensson

ägde enligt förteckningen att vid sammanlagt 95 levnads- och

tjänstår såsom pension uppbära 70 procent av honom från bolaget

under de senaste fem åren tillflytande medelinkomst, däri inberäknade

såväl kontanta löneinkomster som naturaförmåner, dock icke över 850

kronor. Däremot var, enligt vad vattenfallsstyrelsen nu meddelar, varken

Svensson eller andra liknande befattningshavare med förmansställning

formellt tillförsäkrad pension för de efterlevande. Sådana pensioner

skulle dock säkerligen hava av kanalbolaget utanordnats även

inom denna klass av befattningshavare, därest dylika fall inträffat.

Vattenfallsstyrelsen anför vidare, att Svensson, vilken var född den

4 juni 1859, år 1886 antogs i kanalbolagets tjänst såsom hamnvakt.

År 1904 befordrades han till befälhavare å ovannämnda bogserbåt och

innehade denna befattning även efter kronans övertagande av Trollhätte

kanalverk den 1 januari 1905 till sin död, vilken inträffade den 21 juni

1913. Hade han icke befordrats utan kvarstått såsom vakt, skulle enligt

gällande regler hans änka utan vidare erhållit pension.

Styrelsen åberopar intyg av pastorsämbetet i Gärdhems församling,

vilken Svensson vid sin död tillhörde, att Svensson såsom sturbhusdelägare

efterlämnat änkan Ida Larsson, född år 1864, samt 11 barn, av

vilka fem äro minderåriga. Vidare åberopas intyg av vederbörande

kronolänsman, däruti denne vitsordar, att Svensson icke efterlämnat

några nämnvärda tillgångar samt att änkan i följd därav är i saknad

av nödiga medel till sin och de minderåriga barnens försörjning, till

vilken icke heller de av barnen, som uppnått en ålder av femton år,

äro i tillfälle att bidraga.

Med hänsyn till ovan anförda omständigheter och då Svensson,

enligt vad överingenjören vid Trollhätte kanalverk intygat, under sin

tjänstetid städse utmärkt sig för stort nit och plikttrohet i arbetet, har

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 70.

9

vattenfallsstyrelsen ansett sig böra hos Kungl. Maj:t förorda, att staten

träder emellan genom att bevilja änkan och hennes minderåriga barn

årligt understöd.

Till stöd för denna styrelsens å billighetsskäl grundade uppfattning

anför styrelsen jämväl följande:

»Nya Trollhätte kanalbolag, från vilket bolag staten såsom ovan nämnts förvärvade

Trollhätte kanalverk m. m., var enligt styrelsens mening knappast att likställa

med ett vanligt för enskilt förvärv arbetande bolag utan hade med hänsyn till de för

bolaget gällande privilegiibestämmelser fastmera karaktären av en med vissa förmåner

utrustad förvaltare av kanalverket för kronans räkning. Sålunda ägde bolaget

skyldighet att till kronan i varje fall erlägga allt, varmed behållna inkomsten översteg

etthundratusen riksdaler banko. Att denna styrelsens åsikt åtminstone i viss

mån delas av statsmakterna vågar styrelsen antaga av det förhållande, att enligt §

5 i nådiga avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens vattenfallsverk dylik

tjänsteman äger att vid uppflyttning i högre löneklass tillgodoräkna sig den tid, som

före avlöningsreglementets trädande i kraft förflutit från hans tillträde till motsvarande

befattning hos nya Trollhätte kanalbolag. Svensson kan sålunda praktiskt

taget anses hava varit i offentlig tjänst, allt sedan han anställdes hos ifrågavarande

bolag eller år 1886.

Härtill kommer den omständigheten, att Svensson, om han levat över den tidpunkt,

då det av Kungl. Maj:t för tjänstemännen vid statens vattenfallsverk utfärdade

avlöningsreglementet skall träda i kraft, eller den 1 januari 1914, och sålunda

kommit på ordinarie stat, kunnat utan avsevärd utgift tillförsäkra hustrun och de

minderåriga barnen rätt till pension. Genom nådiga brevet den 29 augusti 1913

angående avlöningsreglemente för tjänstemännen vid statens vattenfallsverk m. m.

har nämligen Kungl. Maj:t, som med riksdagen beslutat sådan ändring av lagen den

11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension att samma lag

från den 1 januari 1914 vinner tillämpning å tjänstemän vid statens vattenfallsverk,

i följd varav tjänstemännen vid ifrågavarande verk bliva förpliktade till delaktighet

i civilstatens änke- och pupillkassa, medgivit, att av vederbörande verks medel må

utbetalas de tilläggsavgifter, vilka enligt § 16 i reglementet för nyssberörda kassa

kunna komma att avfordras sådana tjänstemän för inträde i kassan, ävensom de

befordringsavgifter, som jämlikt § 14 i samma reglemente skola till kassan utgivas

av, bland andra, sådana förmän — till vilken tjänstemannagrupp ångbåtsbefälhavare

vid Trollhätte kanalverk är att hänföra — som före 1913 års ingång anställts vid

kanal verket. Till följd härav skulle Svensson, därest han i övrigt uppfyllt stadgade

villkor för vinnande av delägarerätt i civilstatens änke- och pupillkassa, haft att till

kassan erlägga endast årsavgift till belopp av 50 kronor 40 öre.

Beträffande understödets storlek torde detsamma böra sättas till samma belopp,

som om Svensson, på sätt nyss anförts, vunnit delaktighet i civilstatens änke- och

pupillkassa. Då Svenssons pensionsunderlag såsom förman enligt avlöningsreglementet

skulle hava uppgått till 1,200 kronor, skulle pension enligt §§ 9 och 10 i reglementet

för nämnda kassa hava utgått till änkan och barnen med 360 kronor, därav änkan

skulle ägt bekomma den ena och barnen tillhopa den andra hälften.

De i §§ 10 och 11 av reglementet givna bestämmelser i fråga om delning av

pension mellan flera barn ävensom angående förfaringssätt i de fall änkas eller barns

pensionsrätt upphör torde även böra givas tillämplighet för nu ifrågavarande fall.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 39 käft. (Nr 69—70.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

Statskontoret.

Understöd Åt

0. F, Wikströms

änka.

Vattenfallsstyrelsens

framställning

den 26 febr.

1913.

Tiden, från vilken eventuellt understöd skall utgå, torde böra bestämmas till

den 1 januari 1914, från vilken dag, som ovan nämnts, lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension vinner tillämpning på tjänstemännen vid statens vattenfallsverk.

»

På grund av vad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå 1914 års riksdag

medgiva, att ångbåtsbefälhavaren vid Trollhätte kanalverk Oskar

Alfred Svenssons änka Ida Svensson, född Larsson, samt hennes i

äktenskapet med bemälde Svensson födda barn Emma Kristina, Ida

Helga, Dagmar Augusta, Knut Karl Gustaf Helge och Gösta Folke måtte

från och med den 1 januari 1914 av kanalverkets medel få uppbära

en pension av trehundrasextio kronor att utgå i enlighet med de i

gällande nådiga reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa meddelade

bestämmelser i fråga om från nämnda kassa utgående pensioners

belopp och fördelning till änkan, så länge hon lever ogift, och till barnen

intill dess de fyllt femton år.

Statskontoret har i avgivet utlåtande av den 14 januari 1914 anfört

följande:

»På grund av vad i detta ärende blivit meddelat och anfört anser statskontoret

skäl föreligga att söka bereda något understöd åt ångbåtsbefälhavaren Svenssons

änka och makarnas minderåriga barn. Beträffande beloppet vill det dock synas

statskontoret som anledning icke skulle förefinnas att, såsom vattenfallsstyrelsen

föreslagit, avpassa understöden efter de förhållanden, som inträtt med den från ingången

av år 1914 gällande nya staten, å vilken Svensson, som avled den 21 juni

1913, icke inkommit. Statskontoret föreställer sig, att understödsbeloppen i detta

fall skäligen böra jämställas med de belopp, som blivit av vattenfallsstyrelsen föreslagna

och, i enlighet med nådig proposition, av 1913 års riksdag beviljade för bergsprängarförmannen

vid Trollhätte kanals ombyggnad K. A. Lundgrens änka och minderåriga

barn. Statskontoret hemställer därför i underdånighet, det täcktes Kungl. Maj:t i

nådig proposition föreslå riksdagen medgiva, att ångbåtsbefälhavaren O. A. Svenssons

änka Ida Svensson, född Larsson, samt vart och ett av makarnas minderåriga barn

Emma Kristina, Ida Helga, Dagmar Augusta, Knut Karl Gustaf Helge och Gösta

Folke må av vattenfallsverkens medel uppbära ett årligt understöd, att utgå från och

med den 1 juli 1913, till änkan Svensson med etthundratjugu kronor under hennes

återstående livstid, så länge hon förbliver ogift, och till vart och ett av nämnda

barn med sextio kronor, intilldess det fyllt 15 år.»

Redan i skrivelse den 26 februari 1913 gjorde vattenfallsstyrelsen

framställning, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att

förre smedsförmannen vid Trollhätte kanalverk 0. F. Wikströms änka

Elisabeth Wikström, född Andersdotter, måtte tilldelas en årlig pension

å 240 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70. 11

Styrelsen omförmälde därvid, att ovannämnda, vid kontraktet med nya Troll - hätte kanalbolag fogade förteckning upptog, förutom andra, smedsförmannen F. Wikström.

Denne ägde enligt förteckningen att vid sammanlagt 95 levnads- och tjänstår

såsom pension uppbära 70 procent av honom från bolaget under de senaste fem åren

tillflytande medelinkomst, däri inberäknade såväl kontanta löneinkomster som naturaförmåner,

dock icke över 850 kronor. Däremot var icke Wikström eller någon annan

vid kanalbolaget anställd förman, i motsats till vad som enligt det ovan anförda gällde

för kanalvakterna och arbetarna, tillförsäkrad rätt till pension för efterlevande änka;

och vore för övrigt förmännen, jämväl i olikhet med vakterna och arbetarna, fastade

vid kanalverket endast genom muntlig överenskommelse.

I övrigt meddelade styrelsen, att smedsförmannen Wikström, vilken var född

den 7 juni 1841, år 1855 anställdes i nya Trollhätte kanalbolags tjänst såsom smedsarbetare

samt år 1868 befordrades till smedsmästare eller, som befattningen sedermera

kom att benämnas, smedsförman. Sistnämnda befattning innehade Wikström

— ehuru på grund av förberörda för honom gällande pensionsbestämmelser redan

tidigare pensionsberättigad — till den 1 januari 1904, då han på grund av iråkad

sinnessjukdom måste avgå från befattningen och därvid tillförsäknades eu årlig pension

av 850 kronor. Då kronan enligt förberörda kontrakt den 31 maj 1904 övertog

Trollhätte kanalverk den 1 januari 1905, hade Wikström således icke kommit att

övergå uti statsverkets tjänst.

Wikström, vilken, enligt vad överingenjören vid Trollhätte kanalverk vitsordat,

under sin tjänstetid städse hade utmärkt sig för nit och plikttrohet i arbetet, avled

den 27 oktober 1912 å Vänersborgs hospital och efterlämnade därvid, enligt vad

skrivelsen bifogat transumt av bouppteckningen efter honom utvisade, såsom sterbhusdelägare

änkan Elisabeth, född Andersdotter, samt en son och en dotter. Behållningen

i boet utgjorde 2,200 kronor 8 öre och bestod enligt vunnen upplysning

av ett hus på ofri grund, diverse husgeråd och kläder.

I vattenfallsstyrelsens skrivelse upplystes vidare, att änkan Wikström, som vore

född den 25 april 1842, genom ålder och sjuklighet vore oförmögen att genom eget

arbete förvärva eller bidraga till sin bärgning utan åtnjöte vård och uppehälle hos

sin dotter, vilken vore gift med eu arbetare uti knappa ekonomiska omständigheter.

Sonen vore anställd såsom smed vid Trollhätte kanalverk och hade att med en årsinkomst

av endast 1,660 kronor försörja egen talrik familj, varför något nämnvärt

bidrag från dennes sida till moderns försörjning icke rimligen kunde förväntas.

Häröver avgav statskontoret infordrat utlåtande av den 17 mars

1913.

Statskontoret anförde därvid, att då Wikström med pension avgått från sin befattning

vid Trollhätte kanalverk redan innan detta verk med 1905 års ingång övertogs

av statsverket, syntes det kunna ifrågasättas, huruvida anledning kan föreligga att,

såsom vattenfallsstyrelsen hemställt, söka bereda pension av statsmedel åt Wikströms

i fattigdom efterlämnade änka. Då emellertid i sammanhang med kanalverkets

övertagande statsverket jämväl åtog sig ansvaret för de redan utgående pensionerna

till f. d. personal vid kanalverket och således även i förhållande till Wikström måste

anses hava övertagit arbetsgivarens ställning, ville statskontoret, ehuru någon skyldighet

för statsverket att i detta fall lämna understöd givetvis icke förefunnes, likväl

icke motsätta sig, att framställning i sådant syfte gjordes hos riksdagen. Vad

beträffade det föreslagna understödsbeloppet, 240 kronor, kunde statskontoret icke

Statskontorets

utlåtande den

17 mars 1 913.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

Vattenfallsstyrelsena

framställning

den 18 november

1913.

underlåta att framhålla, att giltigt skäl enligt statskontorets mening icke kunde anses

föreligga att i detta fall bereda större understöd än det, som till belopp av 120

kronor för, år av vattenfallsstyrelsen i underdånig skrivelse den 10 mars 1913 föreslagits

och av statskontoret i samtidigt avgivet utlåtande förordats för bergsprängarförmannen

K. A. Lundgrens änka.»

Kungl. Maj:t fann sig emellertid då icke böra göra framställning

i ämnet till riksdagen, utan tilldelade genom beslut den 2 maj 1913

änkan Wikström en gratifikation av etthundrafemtio kronor att utgå av

Trollhätte kanalverks inkomster.

Såsom ovan nämnts bar vattenfallsstyrelsen nu i skrivelse den 18

november 1913 förnyat sin framställning.

Styrelsen bar därvid anfört följande:

»Såsom vattenfallsstyrelsen framhöll i sin underdåniga framställning den 26

februari 1913, vilken styrelsen nu jämväl tillåter sig i underdånighet åberopa, var

varken Wikström eller andra liknande befattningshavare med förmansställning hos

nya Trollhätte kanalbolag genom kontrakt eller eljest tillförsäkrade rätt till pension

åt efterlevande änka, vilket däremot var fallet med kanalvakter och vissa hos kanalbolaget

anställda arbetare. Sådana pensioner skulle dock säkerligen hava av kanalbolaget

utanordnats till änkor efter befattningshavare med förmansställning vid kanalverket,

därest dylika fall inträffat. Den kommitté, som den 17 juni 1904 av Kungl.

Maj:t tillsattes med uppdrag att avgiva förslag till bestämmelser rörande förvaltningen

av kanalverket jämte tillhörande egendom, fann även i sitt den 8 november

samma år avgivna betänkande, att förmånen av pension åt efterlevande änka borde

efter kronans övertagande av kanalverket under betryggande former beredas förmännen

och med dem jämställda befattningshavare. Enligt kommitténs uppfattning

borde nämligen arbetsförmän, ångbåtsbefälhavare och maskinister i likhet med vaktbetjänte

antagas genom kontrakt och tillförsäkras motsvarande förmåner i fråga om

pensioner för sig och änka.»

Styrelsen har till stöd för framställningen vidare åberopat vad styrelsen i sin

förut omnämnda skrivelse den 18 november 1913 anfört i fråga om nya Trollhätte

kanalbolags delvis offentliga karaktär.

Med överlämnande av bestyrkt avskrift av ett utav överingenjören vid Trollhätte

kanalverk i ärendet avgivet yttrande, framhåller styrelsen, att änkan Wikström,

vilken av ålder och sjukdom är oförmögen att själv försörja sig, för sitt

uppehälle i huvudsak är hänvisad till vad en son och en dotter, båda i knappa

ekonomiska omständigheter, kunna lämna. Om icke staten träder hjälpande

emellan, torde därför änkan Wikström med all sannolikhet inom kort falla den offentliga

fattigvården till last. Denna eventualitet bör emellertid enligt styrelsens

uppfattning under alla förhållanden förebyggas därigenom att änkan Wikström tillerkännes

pension av statsmedel.

Överingenjören vid Trollhätte kanal verk har i sitt yttrande anfört

bland annat:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

13

»Det är icke allenast fråga om ett barmhärtighetsverk utan därjämte om en

gärd av erkännande åt en familj, som under 3 generationer med orubblig plikttrohet

tjänat först den privata arbetsgivaren och sedan staten. Farfar, far och son hava

alla varit anställda i kanalverkets tjänst och där avancerat från lärpojke till smed

och smidesförman. Farfadern tjänade bolaget ännu innan överste Nils Ericsson påbörjat

den s. k. nya slussleden i Trollhättan. Fadern, om vars änka det nu är tal,

började vid 12 års ålder i smedjan, blev vid 20 år (1865) smedsförman och tjänstgjorde

så i nära 40 år på denna ansvarsfulla post, ständigt den första i arbetet, intresserad

och plikttrogen som få.

Efter ett liv fyllt av plikttroget, långt ifrån högt avlönat arbete vid Trollhätte

kanal, 49 års trogen tjänst vid samma anläggning, dog den andre Wikström år 1912,

efterlämnade nästan inga tillgångar. Utom hans änka finnes efterlevande en dotter,

gift, i mycket små omständigheter, och en son, kanalverkets nuvarande smidesförman,

även han en värdig medlem av den gamla smidesmästarsläkten. Med 1,800 kronor

i årlig lön och stor familj kan denne emellertid svårligen försörja sin mor. Så återstår

alltså fattigvården.

Men detta borde dock besparas den gamle smidesmästarens änka. Säkerligen

skulle ett beviljande av det begärda blygsamma understödet bereda den gamla

en relativt bekymmerfri ålderdom och av kanalverkets hela personal uppfattas som

ett rättvist erkännande av den avlidnes förtjänster, sporrande dess lojala och dugliga

arbetarkår till nya ansträngningar, var i sin gärning. Ty vissheten om att

deras arbetsgivare en gång kommer att taga hand om efterlevande, när de själva

gått ur tiden, måste mer än något annat bidraga till arbetsglädje, till energisk intresserad

pliktuppfyllelse i det allmännas tjänst.»

Statskontoret har den 14 januari 1914 avgivit underdånigt utlåtande Statskontorets

över vattenfallsstyrelsens sistnämnda framställning och därvid anfört yt1t4r:''-1adnuu^n

följande: !914-

»Under åberopande av vad statskontoret i underdånigt utlåtande den 17 mars

1913 anfört i fråga om vattenfallsstyrelsens i underdånig skrivelse den 26 förutgångne

februari framlagda förslag om beredande av pension å 240 kronor åt änkan

Wikström, och då vad nämnda styrelse anfört i sin nu förevarande framställning i

enahanda syfte icke synes statskontoret innebära giltigt skäl för att i detta fall bereda

högre understöd än det, som till belopp av 120 kronor för år blivit av vattenfallsstyrelsen

föreslaget och, i enlighet med nådig proposition av 1913 års riksdag

beviljat för bergsprängarförmannen vid Trollhätte kanals ombyggnad K. A. Lundgrens

änka, hemställer statskontoret i underdånighet, det täcktes Kungl Maj:t i nådig

proposition föreslå riksdagen medgiva, att änkan Wikström må från och med ingången

av år 1914 av vattenfallsverkens medel uppbära ett årligt understöd av etthundratjugu

kronor, att utgå så länge hon förbliver ogift.»

/

Beträffande först frågan om understöd åt ångbåtsbefälhavaren Svens- Departementssons

änka och minderåriga barn synes mig vad vattenfallsstyrelsen an- Ang''e{e"der.

fört angående Svenssons 27-åriga plikttrogna arbete i kanalbolagets stöd åt o. a.

och statsverkets tjänst, hans efterlevandes ekonomiska förhållanden -nkToch

samt den ställning, det förutvarande nya Trollhätte kanalbolag intagit i barn.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

förhållande till staten, utgöra goda grunder för beredande av pension

av statsmedel åt Svenssons efterlevande. Ej heller må härvid förbises,

att, såsom vattenfallsstyrelsen även i sin framställning betonat, Svensson,

som avled den 21 juni 1913, skulle, därest han upplevat tidpunkten

för ikraftträdandet av det den 29 augusti 1913 utfärdade avlöningsreglementet

för tjänstemän vid statens vattenfallsverk, ägt möjlighet att

för en ganska ringa avgift bereda sina efterlevande pension. Slutligen

må ock erinras, att, om Svensson icke befordrats till ångbåtsbefälhavare

utan kvarstått såsom vakt, nya Trollhätte kanalbolag varit skyldigt att

pensionera hans efterlevande, vilken skyldighet, enligt det ovan omförmälda

kontraktet skulle hava övergått å staten.

I fråga om understödets belopp hava vattenfallsstyrelsen och statskontoret

utgått från olika grunder, i det styrelsen närmast hänfört

sig till de i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa upptagna

föreskrifter, varemot statskontoret åberopat Kungl. Maj:ts och riksdagens

beslut år 1913 angående understöd till bergsprängarförmannen Karl

August Lundgrens änka och minderåriga barn.

Jag tillåter mig härvid till en början framhålla, att det vid understöd

av förevarande slag i sista hand gäller en ren skälighetsprövning

och att således inga författningsmässiga grunder kunna direkt åberopas.

Samtidigt vill jag dock betona, att det är önskvärt, om man även på

detta område kan genom praxis erhålla fasta regler för pensionsbeviljandet.

Ur denna synpunkt förefaller mig vattenfallsstyrelsens förslag

lämpligare än statskontorets. I det av statskontoret åberopade fallet

hade förmannen Lundgren, för vars efterlevande änka och barn understöd

beviljades, tagit sig själv av daga under ett anfall av sinnessjukdom,

som åtminstone med någon sannolikhet kunde antagas vara framkallad

genom det arbete, varmed Lundgren varit sysselsatt. En viss

likhet förelåg således med olycksfall i arbete, och, såsom jag förmodar

av denna anledning, föreslog vattenfallsstyrelsen, att understödet skulle

beräknas efter samma grunder som för livräntor enligt lagen den 5 juli

1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete.

Det sålunda föreslagna beloppet blev av statsmakterna godkänt.

I nu föreliggande fall däremot är det fråga om efterlevande, vilka

på grund av den avlidnes tjänsteställning i förhållande till kanalbolaget

och sedermera statsverket få anses hava berättigade anspråk

på understöd. Det synes mig då ligga närmare till hands att beräkna

beloppet efter grunderna för pensioner från civilstatens änke- och pupillkassa

än efter olycksfallsersättningslagen. Jag finner ett ytterligare

stöd härför, dels i vad som anfördes rörande beräkningen av det år 1913

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 70.

beviljade understödet till änkan efter en vaktkonstapel vid fångvården,

och dels i de grunder, som år 1905, i anslutning till då gällande reglemente

av den 6 september 1872 för statens järnvägstrafiks änke- och

pupillkassa, synas hava tillämpats vid beviljande av pension till änka

och barn efter en avliden stationsmästare Mårtensson vid den av statsverket

inköpta västkustbanan. Kostnaden för statsverket blir enligt

statskontorets förslag till en början högre än enligt de av mig angivna

grunderna, men mitt förslag representerar dock i det hela större kapitalutlägg

för statsverket.

Beträffande den tid, från vilken understödet bör utgå, anser jag

i likhet med vattenfallsstyrelsen, att den bör bestämmas till den 1 januari

1914, från vilken dag lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension vinner tillämpning på tjänstemännen vid statens vattenfallsverk.

Då emellertid änkan Svensson efter mannens död i juni 1913,

enligt vad i ärendet blivit upplyst, varit i saknad av nödiga medel till

sitt och sina minderåriga barns uppehälle, har Kungl. Maj:t genom

beslut denna dag, med bifall till vattenfallsstyrelsens därom gjorda framställning,

tilldelat henne en gratifikation för sista halvåret 1913 å 180

kronor att utgå av Trollhätte kanalverks inkomster.

Vad därefter angår frågan om understöd åt smedsförmannen Wikströms

änka, skiljer sig denna från den här ovan behandlade pensionsfrågan

så till vida, att Wikström erhöll avsked från sin befattning redan innan

staten övertog kanalverket och således aldrig varit i statens tjänst. Däremot

var även den befattning, som Wikström innehade, av det slag, som

numera tillhör kategorien förmän av första graden. Närmare bestämt

svarade befattningen mot de i sistlidet års proposition angående avlöningsreglemente

för vattenfallsverken m. m. omförmälda tjänsterna »förman

eller verkmästare för underhållsarbeten vid kanalverket.» I betraktande

av det förhållande, vari staten, såsom förut framhållits, står till befattningshavarna

vid kanalbolaget, beviljade Kungl. Maj:t änkan Wikström

ovan omförmälda gratifikation av 150 kronor.

I sin förnyade framställning i ämnet har vattenfallsstyrelsen nu

ytterligare redogjort för änkan Wikströms nära nog nödställda belägenhet,

vilken enligt styrelsens uppgift inom en nära framtid torde tvinga

henne att vädja till den offentliga fattigvården. Såväl detta förhållande

som i icke mindre mån den av vattenfallsstyrelsen och överingenjören

vid kanalverket nu påpekade särskilda omständigheten, att änkan Wikström

tillhör en släkt, där tre generationer — hennes svärfar, man

och son — varit anställda i kanalverkets tjänst och därvid städse med

Ang. understöd

åt O. F.

Wikströms

änka.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 70.

nit och plikttrohet fullgjort sitt värv, synas mig utgöra starka billighetsskäl

för den gjorda framställningen.

Att något understöd skäligen bör beredas änkan Wikström föiefaller

mig därför vara tydligt.

Beloppets storlek anser jag böra beräknas i nära anslutning till

de grunder, jag anfört beträffande änkan Svensson.

På grund av den olikhet, som dock förefinnes, torde det vara skäligt,

att någon nedsättning vidtages, och hemställer jag, att understödet

måtte bestämmas till 200 kronor.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till ångbåtsbefälhavaren O. A. Svenssons änka

Ida Svensson, född Larsson, samt makarnas minderåriga

barn Emma Kristina, Ida Helga, Dagmar Augusta,

Knut Karl Gustaf Helge och Gösta Folke må av statens

vattenf alls ver ks medel utbetalas ett årligt understöd av

360 kronor att, räknat från och med den 1 januari 1914,

utgå enligt grunderna i §§ 7—11 av nådiga reglementet

för civilstatens änke- och pupillkassa den 21 december

1907 och på därstädes stadgade villkor, samt

att till smedsförmannen O. F. Wikströms änka

Elisabeth Wikström, född Andersdotter, må, likaledes

av vattenfallsverkens medel, utbetalas ett årligt understöd

av 200 kronor att från och med den 1 januari

1914 utgå enligt nyss angivna grunder och villkor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kxxngl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Adelgren.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1914 B:111 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt ångbåt sbefälhavaren 0. A. Svenssons änka och minderåriga barn samt åt s a1 i texten
  2. SU 1914 B:47 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt ängbåtsbefälhavaren O. A. Svenssons änka och minderåriga barn samt åt smedsförmannen O s. 17 i texten