Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen, §§ 6, 10, 20, 32, 33, 38 och 43 riksdagsordningen samt 1 § 4:o tryckfrihetsförordningen

28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:79, Med förslag till ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen, §§ 6, 10, 20, 32, 33, 38 och 43 riksdagsordningen samt 1 § 4:o tryckfrihetsförordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

1

Nr 79.

»

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen,

§§ 6, 10, 20, 32, 33, 38 och 43 riksdagsordningen samt

1 § 4:o tryckfrihetsförordningen; given Drottningholms

slott den 14 maj 1914.

Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed till Riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning

framlägga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen, §§ 6, 10,

20, 32, 33, 38 och 43 riksdagsordningen samt

1 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Regeringsformen.

§ 4.

Konungen äger — — — — rena evangeliska läran. Ej må fader

och son eller bröder på en gång vara ledamöter av statsrådet.

§ 5.

För särskilda grenar av rikets styrelse skola finnas statsdepartement

till det antal, lägst åtta och högst tio, som bestämmes i särskild av

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 47 käft. (Nr 79.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad lag, vilken tillika angiver

varje departements benämning och huvudsakliga verksamhetsområde.

Den närmare fördelningen av ärendena, departementen emellan,

bestämmes av Konungen genom en särskilt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

För varje departement utser Konungen bland statsrådets ledamöter

en chef och föredragande. Chefen för det departement, till vilket utrikes

ärendena höra, är minister för utrikes ärendena.

§ 6.

Statsrådet skall bestå av cheferna för departementen samt tre statsråd

utan departement. Bland de tre statsråden utan departement böra

minst två hava förvaltat civil beställning.

Av statsrådets ledamöter utnämne Konungen en att vara statsminister

och statsrådets främste ledamot.

Statsrådets ledamöter äga att alla i statsrådet förekommande ärenden

övervara.

§ 15-

Kommandomål, varmed förstås sådana, som Konungen, i egenskap

av högste befälhavare över krigsmakten till lands och sjöss, omedelbarligen

besörjer, må Konungen, då han själv förer riksstyrelsen, avgöra

i närvaro av chefen för det departement, dit ärendet hörer. Honom

åligge — — — — Honom gott synes.

Riksdagsordningen.

§ 6.

1. Första kammarens — — — — valet skett.

2. Varje landstingsområde — —--rikets folkmängd.

3. För valkrets — — -- — en riksdagsman.

4. Därest det — — — — en riksdagsman.

5. Det antal — — — — utöva riksdagsmannakallet.

6. Upphör stad — — — — tillkomma staden.

7. Åro icke — — — — genom lottning inför chefen för det

departement, till vilket justitieärendena höra, i närvaro av — — — —

fullmäktige i riksgäldskontoret.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

3

§ 10.

För en var — — — — det andra insändes till det departement,

till vilket justitieärendena höra.

§ 20.

För en var — — — — det andra insändes till det departement,

till vilket justitieärendena höra.

§ 32.

1. Innan Riksdagen sammanträder, företages inför chefen för det

departement, till vilket justitieärendena höra, eller den — — — —

granskning av de till departementet inkomna — — — — genast

verkställas.

2. Vardera kammaren — — — — obehörig förklarad.

§ 33.

1. Så snart Riksdagen----granskning blivit av chefen

för det departement, till vilket justitieärendena höra, eller den-----

vice talman.

2. Då i — — — — vice talman.

3. Innan sådant — — — — levnadsåren äldst.

4. Vid samtidigt — — — — förfallet upphört.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer — — — — omförmälda

stadga.

2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och avgiva förslag i

anledning av dit hänvisade frågor angående stiftande, ändring, förklaring

eller upphävande av lagar och författningar rörande statsrådets ansvarighet,

om statsdepartementen, om förvärvande och förlust av medborgarrätt,

om rikets vapen och flagga och om allmänt kyrkomöte så ock av kommunallagarna.

3. Utskottet åligger — — — — regeringsformen stadgat.

4. Utskottet tillkommer----vägrar proposition.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

§ 43.

1. Jordbruksutskottet, som — — — — i vad den angår jordbruksärenden,

åligger att granska — — — — hänvisade jordbruksärenden.

2. Utskottet åligger —--— och skjutsväsende.

Tryckfrihetsförordningen.

§ 1.

4:o. Utgivare av dagblad eller periodiska skrifter aninäle sig,

jämte titeln och tryckningsorten, bos chefen för justitiedepartementet,

med vilken i denna lag förstås chefen för det departement, vartill justitieärendena

höra. Denne äger att, såvida----utgivande förekommer.

Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79-

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 14 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med övriga departementschefer anmälde

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hasselrot, dels ett av kommitterade

för statsdepartementens organisation m. m. — departementalkommitterade

— den 31 december 1912 avgivet betänkande med förslag

till den svenska centralförvaltningens omorganisation och dels departementalkommitterades

gemensamt med kommittén för kommerskollegiets

organisation — kommerskollegiikommittén — den 5 juli 1913 avgivna

betänkande med detaljerat förslag i fråga om organisationen av ett

departement för handel, industri och sjöfart (handelsdepartementet).

Härefter anförde departementschefen, statsrådet Hasselrot:

Genom införandet år 1840 av departementalstyrelsen, vilken framgick

såsom resultat av de olika förslag till reformer med avseende å

Historik.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 79.

statsrådets sammansättning och verksamhet, som tid efter annan framträtt

alltsedan tillkomsten av 1809 års regeringsform, lades en fast och

varaktig grund till den svenska centrala förvaltningens organisation i

högsta instans. Att emellertid denna organisation därmed icke var eller

kunde vara slutgiltigt fastställd, ligger i sakens natur. Ty samhällslivets

fortgående utveckling i såväl allmänt kulturellt som ekonomiskt och tekniskt

hänseende har med nödvändighet fört med sig, att den utformning beträffande

statsförvaltningens organ, som en gång givits, måste, för att

förvaltningen skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sina uppgifter,

tid efter annan undergå förändringar och omdaningar. Det är sålunda att

betrakta allenast såsom en naturlig företeelse, att jämväl efter departementalreformens

genomförande eu mångfald reformförslag uti här ifrågavarande

hänseende sett dagen, vilka alla, ehuru på olika vägar, sökt

ernå det gemensamma målet: den högsta statsförvaltningens bästa möjliga

anpassning efter förhandenvarande tids- och samhällsförhållanden. En

av de vägar, på vilka man sökt vinna nämnda mål, har varit inrättande

av nya statsdepartement, varmed ock understundom förbundits frågan

om sammanslagning av redan befintliga departement, en annan har

åsyftat avskiljande från departementens handläggning av sådana grupper

av ärenden, som ansetts lämpligen kunna och böra av annan myndighet

handläggas. I förstnämnda hänseende avläts från Kungl. Maj:ts sida

vid 1856—58, 1868 och 1885 års riksdagar propositioner om inrättande

av nya departement. Vid 1856—58 års riksdag avsåg framställningen ett

departement för allmänna arbeten och kommunikationsanstalter, vid 1868

års riksdag ett departement för näringar, kommunikationer och allmänna

arbeten samt vid 1885 års riksdag ett departement för lantbruk, industri

och handel. Ingen av dessa framställningar ledde till åsyftat resultat.

Däremot inrättades, på förslag av Kungl. Maj:t, år 1900 jordbruksdepartementet,

genom vars tillkomst antalet statsdepartement ökades

från det förutvarande sju till åtta. Men därmed hade ingalunda departementsfrågau

ens för den närmaste tiden fått sin lösning. Från målsmännen

för de näringsgrenar — handel, industri och sjöfart — vilkas

intressen icke kunnat särskilt tillgodoses vid det nya departementets

bildande och vilka under senare tider företett ett synnerligen livligt

uppsving, framställdes krav på representation genom ett särskilt departement;

de sociala ärendenas växande betydelse påvisade behovet av särskilda

anordningar för dessa ärendens behöriga handläggning inom

administrationen; och slutligen gjorde sig den allt sedan det första

byggandet av statsjärnvägar i Sverige uppställda fordran på ett bättre tillvaratagande

av kommunikationsväsendets angelägenheter alltjämt gällande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 79.

Dessa olika strävanden fingo sitt uttryck i tre särskilda riksdagsskrivelser,

nämligen skrivelsen den 19 maj 1905, däri anhölls, att Kungl. Maj:t

måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till inrättande

av ett nytt statsdepartement, omfattande handel, industri och sjöfart,

den 20 mars 1907, vari riksdagen hemställde, att Kungl. Maj:t, vid

prövningen av spörsmålet om inrättande av ett nionde statsdepartement,

eller ett departement för handel, industri och sjöfart, även ville taga

under omprövning frågan om sociala regeringsärendens sammanförande

under ifrågavarande eller annat departement, med angivande i benämningen

å departementet av detta dess verksamhetsområde, och till riksdagen

avgiva de förslag till grundlagsändringar, vartill denna prövning

kunde föranleda, samt den 22 maj 1908, däri riksdagen anhöll, att

Kungl. Maj:t ville vid behandlingen av frågan om omreglering av statsrådet

och inrättande av nya statsdepartement särskilt taga i övervägande,

vilka åtgärder kunde anses lämpliga för tillgodoseendet av kravet på en

mera enhetlig och sakkunnig behandling av de ärenden, som anginge

kommunikationer och allmänna arbeten.

Jämsides med nu nämnda krav på omläggningar inom departementsorganisationen

hade reformarbetet inriktats på de förut omförmälda åtgärderna

beträffande sammanslagning av befintliga departement samt

avskiljande från departementen av vissa grupper av ärenden. Frågan om

sammanslagning har avsett lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen.

Tanken på en dylik förening av de båda försvarsdepartementen uttalades

första gången av konstitutionsutskottet vid 1868 års riksdag och frågan

har därefter vid upprepade tillfällen genom inom riksdagen väckta

motioner dragits under riksdagens prövning. År 1894 uppdrog Kungl.

Maj:t åt en kommitté att verkställa utredning, huruvida de båda försvarsdepartementen

kunde och borde förenas till ett departement. Denna

kommitté avgav påföljande år betänkande i ämnet och uttalade sig därvid

för en förening av departementen under vissa av kommittén angivna

villkor och förutsättningar. Tre av kommitténs sju medlemmar hyste

emellertid en motsatt uppfattning och avstyrkte på angivna grunder en

sådan sammanslagning; och vid framläggande av proposition om inrättande

av jordbruksdepartementet fann Kungl. Maj:t ej skäligt föreslå

riksdagen någon ändring i den nuvarande anordningen med två försvarsdepartement.

Frågan om försvarsdepartementens sammanslagning har senast

varit föremål för behandling vid 1911 års riksdag.

Beträffande slutligen spörsmålet om utsöndring från departementen

av en del grupper av ärenden hade förslag i sådant avseende vid flera

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departementalkommitterades

uppdrag.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

föregående tillfällen blivit framställda, till dess år 1909, på framställning

av Kung!. Maj:t, följde upprättandet av en särskild regeringsrätt,

till vars prövning ock avgörande överlämnats det stora flertalet av

de förut utav Kungl. Maj:t i statsrådet handlagda administrativa besvärsmålen.

Medan det förslag till grundlagsändringar, som avsåg inrättandet

av regeringsrätten, ännu var vilande, uppdrog Kungl. Maj:t den 11

december 1908 åt särskilda sakkunniga — departementalkommitterade —

att verkställa en allsidig undersökning angående de förändringar, vilka,

under förutsättning att en regeringsrätt komme till stånd, kunde finnas

erforderliga eller lämpliga i statsdepartementens genom grundlag fastställda

indelning såväl som i personalen och arbetssättet inom departementen

samt den närmare fördelningen av ärendena departementen

emellan, därvid jämväl borde komma under övervägande, huruvida för

vissa ärenden annan ordning för deras beredning och avgörande än den

nu gällande kunde vara av förhållandena påkallad. Därjämte uppdrogs

åt kommitterade att avgiva förslag till lönestater för departementen, i

vilket avseende det uppdrag, som lämnats den s. k. löneregleringskommittén,

avskilts från nämnda kommitté och överlämnats till ifrågavarande

kommitterade.

Vid departementalkommitterades tillsättande erinrade dåvarande

chefen för justitiedepartementet om de tre i det föregående omförmälda

riksdagsskrivelserna av år 1905 rörande inrättande av ett nytt departement

för handel, industri och sjöfart, år 1907 om de sociala ärendenas

sammanförande inom ett departement samt år 1908 angående en mera

enhetlig och sakkunnig behandling av ärenden rörande kommunikationer

och allmänna arbeten. Likaså berörde departementschefen frågan om

de båda försvarsdepartementens sammanslagning, därvid departementschefen

bragte i erinring, att denna fråga behandlats av den av mig

förut omnämnda, år 1894 tillsatta kommittén, vars utlåtande, såsom nyss

sagts, icke föranledde någon framställning till riksdagen. Det läge,

vari frågan om överflyttande av en betydande del av de administrativa

besvärsmålen till regeringsrätten vid tiden för kommitterades tillsättande

befann sig, ansågs utgöra ännu ett skäl för verkställande av den åt

kommitterade anförtrodda utredningen, då regeringsrättens tillkomst förutsattes

komma att göra en ändrad fördelning av ärendena mellan

departementen önskvärd och sålunda ägde samband med de spörsmål,

vilka genom berörda riksdagsskrivelser underställts Kungl. Maj:ts

prövning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

Det uppdrag, som lämnats departementalkommitterade, innefattar,

såsom av det förut sagda framgår, förutom en lönereglering för departementen,

två huvudsakliga uppgifter, nämligen att verkställa undersökning

rörande erforderliga eller lämpliga förändringar i departementsindelningen

— den högsta statsförvaltningens uppdelning på särskilda departement

och den därav beroende fördelningen av ärendena departementen emellan

— samt att utföra sådan undersökning beträffande departementens inre

organisation och arbetssätt samt ordningen för regeringsårendenas beredning

och avgörande.

Det förslag, som kommitterade på grundvalen av nyssnämnda uppdrag

numera avgivit, innebär en djupgående och i detalj utarbetad omläggning

av nu bestående förhållanden i omförmälda hänseenden. Förslaget

innehåller även, förutom övriga författningsförslag, sådana ändringar

i rikets grundlagar, som av kommitterade ansetts nödiga för genomförande

av de utav kommitterade härutinnan åsyftade reformerna. Slutligen

ingår ock i förslaget en lönereglering för departementen.

Jag torde till en början få i korthet angiva själva de huvudgrunder,

på vilka kommitterades synnerligen omfattande betänkande är byggt,

därvid jag dock utelämnar frågan om departementens lönereglering.

Beträffande departementsindelningen hava kommitterade, efter angivande

av vissa allmänna synpunkter för densamma, hemställt:

att ett nytt departement inrättas för handel, industri och sjöfart

(handelsdepartementet);

att likaledes ett nytt departement bildas för samfärdselsanstalter och

allmänna arbeten (kommunikationsdepartementet);

att lantförsvars- och sjö försvar sdepartementen förenas till ett departement

(försvarsdepartementet);

att ärenden av social natur i så stor omfattning, som lämpligen

kan ske, sammanföras i civildepartementet;

att för ärenden rörande allmän undervisning, vetenskap och konst

bildas ett särskilt undervisning sdepartement; samt

att ecklesiastikdepartementet, efter utsöndring av sistnämnda samt

vissa andra ärenden, sammanslås med justitiedepartementet till ett justitieoch

kyrkodepartement.

Vid detta förslag till departementsindelning hava kommitterade

utgått från, att övriga nu befintliga departement skola bestå, dock med

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 47 käft. (Nr 79.) 2

Departementalkommitterades

betänkande.

Departements
indelningen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 79.

de förändringar i avseende å förvaltningsområden, vilka föranledas av

nämnda förslag eller eljest i samband därmed funnits nödiga eller lämpliga.

Då alltså enligt förslaget å ena sidan två nya departement skola

skapas, men å andra sidan lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen sammanslås

till ett försvarsdepartement, kommer departementens antal att ökas

från åtta till nio och, under förutsättning att någon rubbning beträffande

statsrådets sammansättning i övrigt icke sker, stats)''ådsledamöternas antal

att höjas från elva till tolv.

Vad särskilt beträffar de till inrättande föreslagna två nya departementens

blivande förvaltningsområden, hava kommitterade hemställt, att

följande ärendesgrupper skulle överföras till

Handelsdepartementet:

från finansdepartementet: de ärenden angående handel, industri och

sjöfart, som nu handläggas i detta departement;

från justitiedepartementet: ärenden angående tillämpning av lagen

om skydd för varumärken;

från utrikesdepartementet: den kommersiella informationen samt

frågor om ersättning till konsuler för utgifter för sjömän in. m.;

från sjöförsvarsdepartementet: ärenden angående lots- och fyrinrättningen

med livräddningsanstalterna vid rikets kuster, sjökarteverket och

nautisk-meteorologiska byrån, skeppsmätning samt bildnings- och undervisningsanstalter

för sjöfartsnäringen;

från civildepartementet: ärenden rörande elektriska anläggningar,

eldfarliga oljor och explosiva varor samt koncessioner å bearbetning av

stenkolsfy ndigheter;

från ecklesiastikdepartementet: ärenden angående den lägre tekniska

undervisningen 1;

från jordbruksdepartementet: ärenden rörande torvindustrien, vissa

ärenden angående husslöjd, vissa gruvärenden (kronans jordägarn ridt-1 i

gruva, åtgärder för inmutning för kronans räkning av malmfyndigheter

m. m.) ävensom geologiska ärenden.

1 Kommerskollegiikommittén har i sitt gemensamt med departementalkommitterade

avgivna betänkande angående organisationen av handelsdepartementet såsom sin mening

uttalat, att jämväl ärenden rörande ien tekniska högskoleundervisningen böra med övriga

yrkesutbildningsfrågor läggas till handelsdepartementet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 79.

Kommunikationsdepartementet:

från civildepartementet: ärenden rörande järnvägar, post, telegraf

och telefon, väg-, kanal-, farleds- och hamnanläggningar ävensom

kommunikationsväsendet i övrigt, vattenfall, i den mån sådana ärenden

ej tillhöra annat departement, byggnadsväsendet och stadsplaneväsendet;

från finansdepartementet: ärenden rörande staten tillhöriga byggnader

och tomter, i den mån dessa ärenden icke tillhöra annat

departement;

från jordbruksdepartementet: ärenden rörande väg-, färje- och brohåll

ningsskyldighet, skjutsväsendet och gästgiverier, allmän flottning,

byggande i kongsådra, vatteuavlednings-, avdiknings- odlings- och frostminslcningsföretag

samt hydrografiska färskvattensundersökningar; samt

från ecklesiastikdepartementet: ärenden rörande ritningar till kyrkor

och kyrkliga föremål.

Förutom den omgruppering av ärenden, som är en omedelbar följd

av kommitterades förslag till departementsindelning, hava kommitterade

ansett sig böra göra särskilda framställningar om en del större ärendesöverflyttningar

de olika departementen emellan, varibland må omnämnas

utsöndring till andra departement av vissa lagstiftningsärenden, som nu

tillkomma justitiedepartementet, och sammanförande i jordbruksdepartementet

av ärenden rörande den jordegendom, som tillhör staten eller varöver

staten eljest har vård och inseende och som i allmänhet är avsedd

för jordbruk.

Till de av kommitterade föreslagna grundlagsändringar, som betingas

av eller stå i samband med kommitterades hemställan beträffande

departementsindelningen, skall jag i det följande återkomma.

Med avseende å statsdepartementens inre organisation och arbetssätt

samt ordningen för reg er ing särendenas beredning och avgörande hava kommitterade

såsom grundprincip för den av kommitterade föreslagna departementsorganisationen

— vilken icke avser utrikesdepartementet —

uppställt, att de centrala ämbetsverken förenas med de statsdepartement,

till vilka de höra, och organiseras såsom beståndsdelar av dessa departement

under benämning departementsavdelning eller departementskontor.

Kommitterade göra emellertid härvid undantag dels för tre mera betydande

ämbetsverk, nämligen kammarkollegiet, statskontoret och kammarrätten,

vilka av särskilda skäl ställts utanför departementsorganisa
-

Departementens

inre organisation

tn. m.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departe
mentschefens
yttrande.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 79.

tionen, och dels för en del smärre ämbetsmyndigheter, som hava att

fullfölja mera speciella statsändamål och åt vilka givits den generella

benämningen anstalter.

De i departementen såsom avdelningar eller kontor inorganiserade

centrala ämbetsverken skola, med bibehållande av sina nuvarande

uppgifter och befogenheter såsom centrala verk, för sina regeringsärendens

vidkommande därjämte övertaga den departementen nu åliggande

beredningen, föredragningen och expedieringen av dessa ärenden.

För tillvägagångssättet härvid hava kommitterade i särskilda författningsförslag

lämnat detaljerade bestämmelser. På samma gång skulle

vid sidan av de inflyttade verken inom varje departement ställas ett

departementskansli under en generalsekreterare som chef för handläggning

av ärenden, som icke lämpligen borde omhänderhavas av verken, samt

framför allt för bevakande av konstitutionella och formella synpunkter samt

för upprätthållande av kontinuitet och tradition i departementsarbetet.

Åt cheferna för departementsavdelningarna har med hänsyn till

deras föreslagna befattning med regeringsärendena givits en generell

benämning, departementsdirektörer; och då generalsekreterarens uppgifter

ansetts betinga, att han sättes i samma tjänsteställning som avdelningscheferna,

har även han upptagits såsom departementsdirektör.

Enligt kommitterades uppfattning är vid genomförandet av den

utav kommitterade föreslagna departementsorganisationen av väsentlig

betydelse, att de olika departementsavdelningarna och departementskontoren,

förutom i de fall, där särskilda omständigheter påkalla undantag,

få lokaler åt sig upplåtna under samma tak som eller i omedelbar närhet

av departementschefens och generalsekreterarens ämbetsrum; och departementens

lokalfråga bör följaktligen enligt kommitterades mening

lösas i samband med organisationsfrågan.

Jag har icke ansett mig behöva i detta sammanhang i vidare mån

än som nu skett redogöra för departementalkommitterades förslag till

förändrad departementsindelning och departementsorganisation, enär den

framställning till nu instundande riksdag, som på grundvalen av föreliggande

förslag bör avlåtas, synes mig av skål, vilka i det följande

skola angivas, böra inskränkas till sådana ändringar i grundlag, som

utgöra den nödvändiga förutsättningen för erforderliga reformer beträffande

departementsindelningen. Innan jag närmare ingår på sistnämnda

fråga, anhåller jag emellertid att fä något beröra departementalkommitterades

förslag till departementens inre organisation ävensom

departementens lönereglering.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 79.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, innebär departementalkommitterades

förslag till departementens inre organisation en

genomgripande omläggning av nuvarande förhållanden och har ansetts

icke kunna genomföras utan vidtagande av vissa grundlagsändringar.

Det är självfallet, att ett förslag av den stora betydelse och räckvidd

som det förevarande fordrar en sorgfällig omprövning och en ingående

granskning ur olika synpunkter. Uppgiften vid en reform av denna

art måste gå ut på att söka råda bot för de mest kännbara olägenheter,

som äro förbundna med det nuvarande förvaltningssystemet, utan att

förspilla de väsentliga fördelar, som detta system onekligen innebär.

Departementalkommitterades förslag uti ifrågavarande avseende har av

det vida övervägande antalet centrala verk, som yttrat sig över detsamma,

mötts av betänkligheter, huvudsakligen utmynnande i farhågan,

att den oberoende och självständiga ställning, som de centrala verken

nu intaga icke blott i den förvaltning, som är åt dem anförtrodd, utan

även med avseende å regeringsärendenas handläggning, skulle genom

verkens inflyttning i departementen åtminstone i sistnämnda avseende

gå förlorad eller väsentligen försvagas. Därjämte har framhållits, bland

annat, att föredragningen av regeringsärendena genom centralverkens

tjänstemän skulle verka förryckande på arbetet inom verken och i allt

fall öka behovet av dessas arbetskrafter. Utan att vilja ingå i bedömande

av betydelsen av dessa erinringar anhåller jag få meddela, att

jag, särskilt i betraktande av den korta tidrymd, som stått mig till

buds för att taga närmare kännedom om denna fråga, för närvarande

icke är beredd att i förevarande hänseende göra någon som helst framställning

till Kungl. Maj:t. Ett ytterligare skäl för mig att icke taga

definitiv ståndpunkt till kommitterades förslag beträffande departementens

inre organisation ligger däri, att kommitterade ansett departementens

lokalfråga böra lösas i samband med organisationsfrågan. Det

sålunda uppkastade tekniskt-ekonomiska spörsmålet, som givetvis har en

betydande räckvidd, är icke för närvarande utrett. Av dessa anledningar

kau jag icke nu inlåta mig på, i vilken riktning och omfattning

ändringar i statsdepartementens inre organisation böra ifrågasättas.

Beträffande frågan om lönereglering för departementen har av

departementalkommitterade, såsom förut nämnts, framlagts ett förslag i

sådant hänseende. Detta förslag är i första hand uppgjort i anslutning

till kommitterades allmänna organisationssystem och avser allenast departementskanslierna

i deras av kommitterade förordade gestaltning. Vid

föredragning den 14 nästlidna januari inför Kungl. Maj:t av fråga om

Departementens

inre organisation.

Departe
mentens
löneregle
ring.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departementsindelningen

och

därav beroende

grundlagsändringar.

14 Kungl. Maj ts Nåd. Proposition Nr 79.

fortsatt tillämning under år 1915 av den provisoriska lönereglering för

befattningshavare i departementen, som varit gällande från och med år 1911,

förutsatte dåvarande chefen för justitiedepartementet, att de förändringar

i departementens organisation, som funnes böra genomföras, kunde

komma till stånd först under loppet av år 1915, därvid departementschefen

vidare anförde, att den slutliga omregleringen av löneförhållandena

samtidigt därmed kunde träda i verket, men att efter all sannolikhet

härmed torde få anstå till början av år 1916. Vid sådant förhållande

borde jämväl för år 1915 under vederbörande huvudtitlar begäras

medel å extra stat till den provisoriska regleringen.

Framställningar om extra anslag för ifrågavarande ändamål hava

ock till den i mars månad innevarande år upplösta riksdagen gjorts å

de särskilda huvudtitlarna och, i den mån dessa huvudtitlar av nämnda

riksdag slutbehandlats, blivit bifallna. Vid sådant förhållande torde man

icke nu böra ingå på det av kommitterade uppgjorda förslaget i förevarande

avseende.

I fråga om departementsindelningen är i det föregående omförmäla

hurusom från riksdagens sida framställningar i särskilda riksdagsskrivelser

gjorts år 1905 om inrättande av ett nytt departement för handel,

industri och sjöfart, år 1907 om de sociala ärendenas sammanförande inom

ett departement och år 1908 om en mera enhetlig och sakkunnig behandling

av ärenden rörande kommunikationer och allmänna arbeten.

Departementalkommitterade hava för sin del ansett, att dessa framställningar

borde tillmötesgås på sådant sätt, att två njm departement bleve

inrättade, ett för handel, industri och sjöfart (handelsdepartementet) och

ett för samfärdselsanstalter och allmänna arbeten (kommunikationsdepartementet)

samt att ärenden av social natur i så stor omfattning,

som lämpligen kunde ske, sammanfördes i civildepartementet.

Vad de sociala ärendena beträffar, tillåter jag mig erinra, att det

av riksdagen uttalade önskemålet i huvudsak redan blivit förverkligat

genom antagandet vid 1912 års riksdag av Kungl. Maj:ts förslag

om inrättande från och med år 1913 av en socialstyrelse såsom

ett centralt ämbetsverk under civildepartementet. Detta förslag var

grundat på ett av departementalkommitterade gemensamt med kommerskollegiikommittén

den 18 november 1911 avgivet betänkande i ämnet,

därvid dock socialstyrelsen avsågs att ingå såsom en avdelning av

nämnda departement. I berörda betänkande hade ock åt socialstyrelsens

ämbetsbefattning givits en större omfattning, i det att däri inrymts

även ärenden rörande allmän fattigvård m. m. Det lärer vara givet och

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

har vid socialstyrelsens inrättande jämväl förutsatts, att det av de båda

kommittéerna sålunda avgivna förslaget kommer att tagas i förnyat

övervägande i samband med prövningen av departementalkommitterades

organisationsplan i dess helhet.

Till prövning föreligga sålunda nu närmast departementalkommitterades

förslag till inrättande av ett handels- och ett kommunikationsdepartement

och, beträffande handelsdepartementet, departementalkommitterades

och kommerskollegiikommitténs i särskilt betänkande avgivna

framställning i fråga om organisationen av detta departement.

Därjämte ingår i departementalkommitterades förslag beträffande departementsindelningen,

såsom förut nämnts, en hemställan om lantförsvarsoch

sjöförsvarsdepartementens förening till ett departement, försvarsdepartementet.

Samtliga nu nämnda framställningar äro av beskaffenhet

att förutsätta ändringar i rikets grundlagar, vartill kommitterade jämväl

avgivit förslag.

I sådant hänseende hava kommitterade — efter erinran att i § 6 ■

regeringsformen föreskrives, att av statsrådets ledamöter åtta skola vara

chefer och föredragande, var för sitt av de i samma paragraf uppräknade,

nu bestående departementen — anfört följande.

»Statsdepartementens antal och benämningar äro sålunda enligt

gällande svensk statsrätt fastslagna i grundlag. Att emellertid bestämmelserna

härom icke äro av grundlags natur, synes kommitterade påtagligt.

Deras betydelse är närmast att angiva normerna för det sätt,

varpå centralförvaltningen skall vara för sin verksamhet i högsta instans

uppdelad, och bestämmelserna i fråga äga följaktligen icke konstitutionell,

utan administrativ karaktär. Deras historiska tillkomst synes ock giva

vid handen, att de influtit i grundlagen huvudsakligen av den anledning,

att de utgöra ett led i det system, de partemen talstyrelsen, som år 18-10

genomfördes, och bildade en motsvarighet till statssekreterarnas förut i

grundlag beskrivna särskilda verksamhetsområden.

Men frånsett de nu anförda mera teoretiska invändningarna mot

departementsindelningens inrymmande i grundlag, har för kommitterade

vid denna frågas bedömande en annan omständighet av praktisk innebörd

varit bestämmande. Det synes nämligen kommitterade otvivelaktigt

att, med hänsyn till vikten av statsförvaltningens anpassning efter

samhällsutvecklingens krav, det ofta nog måste framstå såsom en kännbar

olägenhet, att ifrågavarande stadgande!! äro bundna vid de tunga former,

som äro gällande för ändring av grundlag. För sådan ändrings genomförande

erfordras nämligen, att sammanstämmande beslut fattas av

4, 5 och 6

rcfjcringsf

ormen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 79.

Konungen och två lagtima riksdagar samt att mellan de båda riksdagarna

nya val i hela riket förrättats till andra kammaren.

Det torde vara så mycket mera angeläget, att förevarande stadganden

bliva i samband med den nu ifrågasatta departementsreformen

uteslutna ur regeringsformen, som behovet av rörligare och smidigare

former uti ifrågavarande avseende helt visst framgent kommer att starkare

framträda i bredd med en livligare växelverkan mellan statsförvaltningen

och samhällslivet i det hela.

Denna fråga har redan vid ett tidigare tillfälle varit föremål för

uppmärksamhet. Med anledning av propositionen till 18C8 års riksdag

om inrättande av ett nytt departement för näringar, kommunikationer

och allmänna arbeten avgav konstitutionsutskottet ett förslag till grundlagsändringar,

innefattande, förutom annat, att departementens antal och

namn skulle ur grundlagarna försvinna och göras till föremål för en av

Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag. Utskottet anförde därvid,

bland annat, att man därigenom vunne den fördelen att, efter den plan,

som för förvaltningens ordnande kunde komma att utstakas, densamma

finge efter hand utveckla sig utan hinder av några bestämmelser i grundlagen;

och Kungl. Maj:t skulle på så sätt lämnas friare händer att, om

Kung!. Magt så funne för gott, företaga den jämnare fördelning av

ärendena mellan de särskilda departementen, som enligt utskottets förmenande

vore av behovet påkallad, men som nu kunde möta hinder

redan av departementens i grundlag utsatta namn. Konstitutionsutskottets

förslag vana emellertid ej riksdagens bifall.

Går man till utlandet, finner man, att de europeiska ländernas

statsförfattningar i allmänhet ej innehålla några bestämmelser om departementsindelningen.

Endast Sachsen och Wiirttemberg torde härifrån utgöra

undantag. Föreskrifter om departementsindelningen äro i andra

länder vanligen utfärdade i administrativ väg genom beslut, meddelade

av statsöverhuvudet, som därvid endast bindes av representationens rätt

till anslags beviljande (så i Norge, Danmark, Preussen, Bayern, Österrike,

Frankrike, Belgien, Nederländerna och Italien).

Vid övervägande, huru förevarande spörsmål, under den av kommitterade

antagna förutsättningen, att bestämmelserna om departementsindelningen

ur grundlagarna uteslutas, lämpligast bör lösas, kan ifrågasättas,

om ej bestämmandet av departementsindelningen helt och hållet

borde läggas i Kungl. Maj:ts hand. Härigenom vunnes, icke blott att

en omläggning kunde, när så vid regeringsbildande eller eljest funnes

ändamålsenligt, genom en av Kungl. Maj:t utfärdad stadga vidtagas

med avseende å departementens antal och namn, utan ock att Kungl.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

Maj:t ägde full frihet att i nämnda ordning genomföra de förändringar

beträffande ärendenas fördelning i övrigt mellan departementen, som

föreliggande förhållanden kunde betinga. Men om ock en dylik anordning

ur angivna synpunkter skulle medföra beaktansvärda fördelar,

hava kommitterade icke ansett tillrådligt, att ett sådant steg nu tages,

särskilt i betraktande därav, att en dylik utsträckt rätt för Kungl. Maj:t,

ehuru tillämpad i de flesta europeiska stater, icke överensstämmer med

våra förvaltningsförhållanden, sådana de historiskt utvecklat sig. Kommitterade

hava vid sådant förhållande trott, att förevarande spörsmål

bör lösas på följande sätt. I regeringsformens § 6 utsäges allenast, att

statsdepartement skola finnas för de särskilda förvaltningsgrenarna. Härmed

är departementalstyrelsens princip i grundlag fastslagen. Vidkommande

departementens antal hänvisas därefter i regeringsformen till

en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag. Härigenom

har man å ena sidan lättat bestämmelserna om departementsindelningen

från de tyngande garantier, med vilka grundlagsbud äro omgärdade,

och å andra sidan genom dessa bestämmelsers klädande i lagform berett

den stadga åt departementsindelningen, som kan anses erforderlig och

lämplig. Ur synpunkten av förvaltningens stabilitet har det ock synts

kommitterade önskvärt, att i omförmälda lag i allmänna ordalag angivas

statsdepartementens huvudsakliga verksamhetsområden; och ett omnämnande

av denna omständighet har då jämväl ansetts böra intagas i

§ 6 regeringsformen.»

Departementalkommitterade hava vidare föreslagit, att ett av kom

mitterades nu nämnda hemställan betingat tillägg måtte göras till § 6

regeringsformen av innehåll, att chefen för det departement, till vilket

utrikes ärendena höra, kallas minister för utrikes ärendena. Kommitterade

hava härom anfört:

»Det i § 6 regeringsformen nu förekommande stadgandet därom,

att ett visst antal av statsrådets ledamöter skall vara chefer och föredragande,

var för sitt av de i samma paragraf angivna departementen,

innehåller ock den föreskrift, att ministern för utrikes ärendena skall

vara chef för utrikesdepartementet. Då omförmälda stadgande i sin

helhet av kommitterade ur paragrafen uteslutits och ersatts med i det

föregående angivna bestämmelser, har härav blivit en följd, att jämväl

benämningen minister för utrikes äi''endena å chefen för utrikesdepartementet

ur paragrafen bortfallit. Ifrågavarande benämning, vilken närmast

torde hava föranletts av behovet för chefen för nämnda departement att

i den utrikes brevväxlingen bära denna titel och även har sitt berättigande

däri, att han i olikhet med de övriga departementscheferna utövar verkBihang

till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 47 käft. (Nr 79.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

liga ministerfunktioner, förekommer även i andra paragrafer i regeringsformen

(§§ 11 och 34) och kan sålunda anses hava vunnit hävd i vår

grundlagsstiftning.))

Kommitterade hava med hänsyn härtill ansett, att till § 6 regeringsformen

bör fogas ett tillägg av nyss angivet innehåll.

I samband med departementsindelningen hava departementalkommitterade

till behandling upptagit frågan om statsrådets sammansättning

i det hela. Därvid hava kommitterade av angivna skäl förklarat sig,

principiellt sett, hålla före, att en minskning i det nuvarande antalet

konsultativa statsråd icke bör äga rum, och kommitterade hava alltså

utgått från, att statsrådet skall bestå av tolv medlemmar, nämligen nio

departementschefer och tre konsultativa statsråd.

»Om ock en sådan sammansättning av statsrådet — fortsätta

kommitterade — bör betraktas såsom det normala och i regel måste

anses ur det allmännas synpunkt vara mest tillfredsställande, synes

det dock givet, att undantagsfall kunna inträffa, då svårigheter möta

att bilda en homogen regering av ett så stort antal ledamöter. Det

kan vid ett sådant tillfälle befinnas lämpligt, att chefskapet för två

av departementen, vare sig för längre eller kortare tid, lägges i händerna

på en person eller att de konsultativa statsrådens antal inskränkes

eller ock möjligen, att båda dessa eventualiteter samtidigt

inträffa. Nämnda svårigheter vid regeringsbildande ökas naturligen,

i den mån Konungens rådgivare med den fortgående utvecklingen mera

än hittills erhålla karaktären av en politisk ministär. Man kan ock

förutse, såsom väl under gångna tider vid enstaka tillfällen förekommit,

att vid en statsrådsledamots avgång ur regeringen vanskligheter yppa

sig att finna en lämplig efterträdare åt honom och att vid sådant förhållande

den bästa utvägen befinnes vara att inom det kvarvarande statsrådet

verkställa en genom avgången påkallad omreglering, utan att någon

ny statsrådsledamot utses. Redan nu har hänt, att en departementschef

vid vakans tillfälligt förestått två departement, ehuru tvivelaktigt torde

vara, huruvida detta varit förenligt med den nuvarande lydelsen av § 6

regeringsformen. Vad särskilt en eventuell minskning i de konsultativa

statsrådens antal beträffar, låter det sig exempelvis väl tänka, att en

regering, i vilken ett avsevärt antal ämbetsmän inginge, skulle kunna

under kortare tid fungera på ett tillfredsställande sätt, utan att den

räknade fullt antal konsultativa statsråd.

På grund härav hysa kommitterade den uppfattningen, att antalet

statsrådsledamöter icke bör såsom nu i grundlagen fixeras, utan att åt

Konungen bör lämnas rätt att efter vid varje särskilt tillfälle sig före
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

teende omständigheter bestämma detsamma, dock med den begränsning,

att antalet icke får överstiga tolv eller understiga tio. Härigenom har

möjlighet beretts att vid vissa undantagsfall bilda en mindretalig regering

— i allmänhet torde icke kunna förutsättas, att antalet statsrådsledamöter

kommer att understiga det nuvarande antalet elva — på samma gång

man genom bestämmandet av minimiantalet statsrådsledamöter till tio

givit uttryck däråt, att nämnda antal med hänsyn till statsförvaltningens

uppdelning på nio departement är det lägsta, som kan anses bjuda

erforderlig trygghet för förvaltningens behöriga handhavande. Stadgandet

om statsrådsledamöternas antal har av kommitterade flyttats från

§ 5 till § 4 regeringsformen av anledning, att genom dess införande

i sistnämnda paragraf med minsta redaktionsförändring tydligt blir utsagt,

att bestämmandet av antalet ligger i Konungens hand. Föreskriften

därom, att fader och son eller bröder ej på en gång må vara

ledamöter av statsrådet, har i samband med bestämmelsen om statsrådsledamöternas

antal jämväl överförts från § 5 till § 4. I följd härav har

§ 5 regeringsformen undergått nödig jämkning i redaktionen. Slutligen

har i § 6 regeringsformen intagits den allmänna bestämmelsen, att

Konungen bland statsrådets ledamöter utnämner chefer och föredragande

för de olika departementen.»

Kommitterade hava därjämte erinrat att, då kommitterades förslag

förutsätter, att de konsultativa statsråden kunna vara färre än tre, den

i § 6 regeringsformen intagna föreskriften därom, att bland dem minst

två böra hava förvaltat civil beställning, redan av denna anledning icke

kunnat kvarstå i sin nuvarande form. Kommitterade hava funnit denna

bestämmelse mindre tillfredsställande jämväl ur den synpunkten att, även

då tre konsultativa statsråd ingå i regeringen, det icke synes böra oundgängligen

fordras, att två av dem uppfyllt berörda villkor. Med hänsyn

härtill och av i övrigt anförda skäl har ifrågavarande stadgande av

kommitterade knutits till regeringskollegiet i dess helhet. Nu omhandlade

föreskrift har fått sin plats i § 4 regeringsformen.

På grund av vad sålunda från kommitterades sida anförts, hava

kommitterade föreslagit, att §§ 4, 5 och 6 regeringsformen måtte erhålla

följande ändrade lydelse:

§ 4.

Konungen äger att allena styra riket på det sätt, denna regeringsform

föreskriver; inhämte dock, i de fall, här nedanföre stadgas, underrättelse

och råd av ett statsråd. Till ledamöter av statsrådet kallar

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 79.

och utnämner Konungen minst tio, högst tolv kunnige, erfarne, redlige

och allmänt aktade, infödde svenske män av den rena evangeliska läran.

Ej må fader och son eller bröder på en gång vara ledamöter av statsrådet.

Av statsrådets ledamöter böra minst två hava förvaltat civil

beställning.

§ 5.

Statsrådets ledamöter äga att alla i statsrådet förekommande ärenden

övervara. Konungen utnämne en av dem att vara statsminister

och statsrådets främste ledamot.

§ 6.

För de särskilda förvaltningsgrenarna skola finnas statsdepartement

till det antal, som bestämmes genom en av Konungen och Kiksdagen

gemensamt stiftad lag, vilken tillika angiver varje departements huvudsakliga

verksamhetsområde.

Den närmare fördelningen av ärendena, departementen emellan,

bestämmes av Konungen genom en särskilt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Bland statsrådets ledamöter utnämner Konungen chefer och föredragande

för de olika departementen. Chefen för det departement, till

vilket utrikes ärendena höra, kallas minister för utrikes ärendena.

Av de centrala verk och andra myndigheter, som avgivit utlåtanden

över departementalkommitterades betänkande, hava endast de,

vilkas förvaltningsområden beröras av de föreslagna nya handels- och

kommunikationsdepartementen eller av den ifrågasatta sammanslagningen

av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen, yttrat sig i fråga om

kommitterades förslag till departementsindelning. Någon meningsskiljaktighet

har därvid icke yppat sig bland ifrågavarande myndigheter

beträffande lämpligheten att inrätta särskilda handels- och kommunikationsdepartement.

Däremot har förslaget att förena de båda försvarsdepartementen

till ett departement avstyrkts av samtliga marina myndigheter

ävensom av chefen för generalstaben.

Av det förut sagda framgår, huruledes frågan om ändringar i

departementsindelningen sedan lång tid tillbaka stått på dagordningen,

och det lärer ej lida något tvivel, att denna fråga, sedan densamma

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

blivit underkastad en ingående behandling av departementalkommitterade

och, såvitt angår det föreslagna handelsdepartementet, jämväl av kommerskollegiikommittén,

nu befinner sig i det läge, att åtgärder böra vidtagas

för att bringa den till lösning. Det måste anses vara av så mycket

större intresse, att åtgärder i sådant syfte snarast möjligt åvägabringas,

som denna angelägenhet givetvis är av genomgripande betydelse för

arbetet inom statsförvaltningen. Effektiviteten av detta arbete synes

mig nämligen i väsentlig mån vara beroende därav, att åt de olika större

eller mindre grenarna av förvaltningen beredas den plats och det utrymme

inom organisationen, som deras vikt kräver. Det lärer ock vara

påtagligt, att genom den snabba utveckling, som under de senare årtiondena

gjort sig gällande inom nästan alla samhällslivets områden,

icke minst i ekonomiskt avseende, i förening med den starka tendens

till utvidgad statsverksamhet, vilken gått hand i hand med denna utveckling,

behovet av reformer i departementsindelningen numera blivit

i särskilt hög grad framträdande.

Med hänsyn därtill, att de konstitutiva bestämmelserna rörande

departementsindelningen och, i samband därmed, statsrådets sammansättning

äro inrymda i §§ 4, 5 och 6 regeringsformen, måste den

närmaste åtgärden för förverkligandet av det angivna syftemålet vara

att genomföra nödiga ändringar i dessa lagrum ävensom sådana ändringar

i vissa andra paragrafer av grundlagarna, som därav bliva en

följd. Gången av detta ärendes behandling skulle då bliva att, under

förutsättning att Kungl. Maj:t ville till den nu sammanträdande riksdagen,

vilken är den sista i löpande treårsperiod för andra kammaren,

avlåta framställning rörande de grundlagsändringar, om vilka jag i det

följande ärnar göra hemställan, och förslag i ämnet av nämnda riksdag

antages såsom vilande, detta förslag kunde slutgiltigt bifallas av 1915

års riksdag. Sistnämnda riksdag skulle därefter lå till sig liänskjutna

de lagstiftnings-, organisations- och anslagsfrågor, vilka må betingas av

en reformerad departementsindelning.

Såsom jag redan förut anfört, anser jag frågan om departementens

inre organisation icke ännu vara mogen för avgörande. Jämväl

spörsmålet om förändrad departementsindelning torde, såvitt angår det

närmare bestämmandet av sättet för dess ordnande, behöva underkastas

förnyat övervägande. Det förslag till grundlagsändringar, som jag har

för avsikt att nu framlägga, bör därför enligt min mening vara så avfattat,

att det såvitt möjligt lämnar statsmakterna fria bänder att vidtaga

de reformer med avseende å departementsindelningen, som efter prov
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

ning av alla därpå inverkande omständigheter kunna befinnas vara do

mpli gaste.

Åven en annan synpunkt synes mig vid uppgörandet av förevarande

förslag till grundlagsändringar böra vinna beaktande, den nämligen,

att i förslaget icke böra ingå andra ändringar än sådana, som med

nödvändighet betingas av de reformer i departementsindelningen, som

kunna ifrågakomma att genomföras. Grundlagarnas egen natur bjuder,

att de icke böra rubbas i något hänseende, försåvitt icke sådan rubbning

är ovillkorligt påkallad av föreliggande behov.

Efter angivande av dessa allmänna synpunkter anhåller jag få

övergå till granskning av departementalkommitterades förslag till ändringar

i §§ 4, 5 och 6 regeringsformen.

Kommitterade hava till en början föreslagit, att de nu i § 6 regeringsformen

intagna bestämmelserna om departementens antal och benämningar

skola flyttas från regeringsformen till en av Konungen och

Riksdagen gemensamt stiftad lag. Vad kommitterade till stöd för detta

sitt förslag anfört är givetvis förtjänt av beaktande. Det kan sålunda

ej förnekas, att nämnda bestämmelser i väsentlig mån äro av administrativ

art samt att ett frigörande av dessa bestämmelser från deras

karaktär av grundlagsstadganden skulle bereda en ökad och understundom

behövlig möjlighet att anordna departementsindelningen efter de särskilda

krav, som vid olika tidslägen föreligga. Det oaktat kan jag ej

ansluta mig till kommitterades förslag, såsom helhet betraktat. Jag håller

nämligen före, att departementsindelningen icke bör helt berövas den

stadga, som sammanhänger med de nuvarande bestämmelsernas egenskap

av grundlagsstadganden. Ett antagande av kommitterades förslag skulle

enligt mitt förmenande innebära ett större avsteg från nu bestående

förhållanden än som kan anses erforderligt och lämpligt. Den föreliggande

frågan synes mig i stället böra lösas på sådant sätt, att i

regeringsformen inrymmes stadgande, dels att för särskilda grenar av

rikets styrelse skola finnas lägst åtta, högst tio statsdepartement och dels

att departementens antal bestämmes inom dessa gränser i särskild av

Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad lag, vilken tillika angiver

varje departements benämning och huvudsakliga verksamhetsområde. Det

av kommitterade framhållna behovet av rörligare och smidigare former

i avseende å departementsindelningen lärer i fullt tillräcklig mån bliva

tillgodosett även med det av mig nu framställda förslaget.

Genom bestämmandet av departementens antal till lägst åtta —

det nuvarande antalet — och högst tio, har givits eu ram, inom vilken

departementsindelningen otvivelaktigt skall kunna på ett fullt tillfreds
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

ställande sätt ordnas. Maximiantalet medger sålunda inrättande av två

nja departement med bibehållande av samtliga de nu bestående departementen

(exempelvis inrättande av ett handels- och ett kommunikationsdepartement

med bibehållande, jämte övriga departement, av lantförsvars-

och sjöförsvarsdepartementen såsom skilda departement).

Mot införande i regeringsformen av det utav kommitterade förordade

tillägget beträffande ministern för utrikes ärendena har jag i sak

icke något att erinra. Ordalydelsen av detta synes mig dock erhålla en

lämpligare avfattning, därest det formuleras sålunda: »Chefen för det departement,

till vilket utrikes ärendena höra, är minister för utrikes ärendena.»

Kommitterade hava vidare hemställt, att antalet statsrådsledamöter

icke måtte såsom nu i grundlagen fixeras, utan att åt Konungen måtte

lämnas rätt att efter vid varje särskilt tillfälle föreliggande omständigheter

bestämma detsamma, dock med den begränsning, att antalet icke finge

understiga tio eller överstiga tolv. I utvecklingen av detta sitt förslag

hava kommitterade omförmält, hurusom vid regeringsbildande eller eljest

kunde finnas lämpligt, att chefskapet för två av departementen vare sig för

längre eller kortare tid lades i händerna på en person eller att de konsultativa

statsrådens nuvarande antal inskränktes eller ock möjligen, att

förändring i båda dessa avseenden samtidigt vidtoges; och kommitterades

grundlagsändringsförslag har ock formulerats i syfte att möjliggöra

sådana jämkningar i statsrådets sammansättning.

Med hänsyn till vad jag i det föregående yttrat därom, att andra

grundlagsändringar icke böra genomföras än sådana, som ovillkorligt

betingas av den nu ifrågasatta reformen, anser jag mig icke kunna

biträda kommitterades uppfattning vare sig i det avseendet, att en departementschef

skulle kunna på ett mera stadigvarande sätt förestå två departement

eller att bland statsrådets ledamöter skulle kunna ingå färre konsultativa

statsråd än tre; och jag finner kommitterades förslag i dessa

delar jämväl ur andra synpunkter icke vara att förorda.

Beträffande förstnämnda spörsmål är, som bekant, i § 6 regeringsformen

i dess nuvarande lydelse fastslaget, att i spetsen för varje departement

skall stå en statsrådsledamot som chef och föredragande. Denna

grundsats är enligt min mening av den betydelse för statsförvaltningens

behöriga handhavande, att densamma icke — låt vara endast i undantagsfall

— bör eftergivas. Med den betydande omfattning, som regeringsärendena

under nuvarande förhållandena äga, skulle säkerligen en

alltför stor och till sitt innehåll alltför olikartad arbetsbörda komma

att vila på den statsrådsledamot, som samtidigt stode i spetsen för två

departement, för att erforderlig garanti skulle föreligga, att denne

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 79.

skulle kunna utöva en planmässig och initiativkrafti g ledning inom

vederbörande förvaltningsgrenar. Det synes mig ock, som skulle en

dylik anordning kunna komma att motverka syftet med inrättandet

av nya departement, då ju betydelsen och gagnet av ett nytt departement

icke minst består däri att de samhällsintressen, som departementet

kommer att företräda, bliva tillförsäkrade att alltid erhålla en särskild

representant inom statsrådet. I allt fall bör väl någon tid§ erfarenhet,

efter det ett eller flera nya departement inrättats, avvaktas i fråga om

behovet av den utav kommitterade sålunda ifrågasatta reformen, innan

man skrider till vidtagandet av en dylik för våra förvaltningsförhållan
den

främmande åtgärd. . . ,

Såsom nyss nämndes, finner jag mig icke heller kunna ansluta

mig till kommitterades tanke att bereda väg för eu anordning, varigenom

möjliggöres, att de konsultativa statsrådens antal bleve mindre

än tre. Det maktpåliggande och ansvarsfulla arbete, som vilar på de

konsultativa statsråden och som av kommitterade själva starkt betonats,

synes mig med nödvändighet kräva, att deras antal icke förutsattes

vid något tillfälle bliva lägre än det nuvarande. Och för visso kommer

detta arbete i betraktande av den snabbt fortgående samhällsutvecklino-en

och vid en eventuell tillkomst av ett eller flera nya departement

att alltjämt ökas. Kommitterade hava också för sin del i princip

givit sitt erkännande åt behövligheten av tre konsultativa statsrådsledamöter

Det torde även förtjäna uppmärksammas, att varken vid jordbruksdepartementets

tillkomst eller vid regeringsrättens inrättande, vid

vilka båda tillfällen frågan om nedsättning av de konsultativa statsradsledamöternas

antal var före, någon åtgärd ansetts böra vidtagas i nu

nämnt syfte. . „ ,, .

Kan jag sålunda icke understödja kommitterades uppiattnmg i nu

nämnda båda avseenden, följer därav, att kommitterades hemställan, att

antalet statsrådsledamöter måtte i regeringsformen bestämmas _ till minst

tio och högst tolv, icke heller kan av mig biträdas. Enligt min mening

bör liksom för närvarande är fallet, i regeringsformen uttryckligen angivas

att en statsrådsledamot skall vara chef och föredragande för

varje departement ävensom att i statsrådet skola ingå tre konsultativa

statsrådsmedlemmar. Statsrådsledamöternas antal, som med de nuvarande

åtta departementen är elva, kommer alltså enligt det av mig

avgivna förslaget att höjas i den mån nya departement tillskapas, därest

ej ''samtidigt reduktion ''av de nuvarande departementens antal genomföres.

En begränsning i antalet är dock i varje fall given genom bestämmelsen

om, att departementens antal icke får överstiga tio.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

Vid det förhållandet att enligt det av mig sålunda framställda förslaget

någon minskning av de konsultativa statsrådens antal icke skulle

inträda, synes anledning icke föreligga att, på sätt kommitterades förslag

innebär, vidtaga ändring av det i § 6 regeringsformen intagna stadgandet,

att bland de konsultativa statsråden minst två böra hava förvaltat

civil beställning.

Föreskrifterna om departementsindelningen, med deras av mig föreslagna

innehåll, torde böra flyttas från § 6 till § 5 av det skäl, att dessa

föreskrifter bliva grundläggande för bestämmelserna om statsrådets

sammansättning och därför böra i regeringsformen föregå stadgandena

därom; varefter dessa sistnämnda stadganden, med de ändringar, som

föranledas av vad här ovan anförts, böra inrymmas i § 6 regeringsformen.

På sätt kommitterade hemställt, bör därjämte bestämmelsen, att

fader och son eller bröder ej må på en gång vara ledamöter av statsrådet,

få sin plats i § 4 i stället för, såsom nu är fallet, i § 5.

Därest min i det föregående i enlighet med departementalkommitterades

förslag gjorda framställning därom, att departementens benämningar

skola ur regeringsformen uteslutas, vinner Kungl. Maj:ts

bifall, följa härav, på sätt jämväl av kommitterade framhållits, såsom

omedelbar konsekvens vissa mindre ändringar i andra paragrafer såväl

i regeringsformen som i riksdagsordningen och tryckfrihetsförordningen.

Sådana konsekvensändringar böra vidtagas i § 15 regeringsformen,

§§ 6, 10, 20, 32, 33 och 43 riksdagsordningen samt 1 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Den här åsyftade förändringen i § 15 regeringsformen, vilket lagrum

omhandlar sättet för kommandoärendenas handläggning, avser, att

orden »den bland krigsdepartementens chefer, till vars departement

ärendet hörer» skola utbytas mot »chefen för det departement, dit ärendet

hörer».

Denna formulering, som av kommitterade förordats under den

antagna förutsättningen, att lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

bleve sammanslagna till ett departement, lämpar sig väl även för den

händelse att de båda försvarsdepartementen komma att bibehållas såsom

skilda departement. Då formuleringen sålunda ej föregriper organisationen

av lånt- och sjöförsvarets högsta förvaltning, har jag icke något

att däremot erinra.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 47 höft. (Nr 79) 4

§ 15 regeringsformen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

§§ 6, 10, 30, I §§ 6, 10, 20, 32 och 33 riksdagsordningen synes ordet »justitie
''

32riksda ''f departementet» böra ersättas med »det departement, till vilket justitieordrdngen.

ärendena höra», av den nyss nämnda anledningen, att departementens

benämningar äro avsedda att flyttas ur grundlagarna till en av Konungen

och riksdagen gemensamt stiftad lag.

§ 43 riksdags- I § 43 mom. 1 riksdagsordningen, vari jordbruksutskottets åliggan
ordning

c n. den äro angivna, böra enligt kommitterades förslag i stället för »de

under jordbruksdepartementet lydande ärenden» insättas »ärenden rörande

jordbruk, domäner och skogar» av det skäl, att dessa ärenden närmast

motsvarade inbegreppet av jordbruksdepartementets förvaltningsområde.

Då emellertid de särskilda departementens huvudsakliga verksamhetsområden

föreslås skola bestämmas genom en särskild lag, synes

den av kommitterade föreslagna avfattningen vara mindre lycklig, enär

därigenom i grundlag varder, lat vara indirekt, fastslaget, vilka ärendesgrupper

skola utgöra det huvudsakliga området för jordbruksdepartementets

verksamhet. Det torde däremot vara lämpligt att utbyta ifrågavarande

uttryck mot ordet »jordbruksärenden», vilket så mycket mindre

synes kunna giva anledning till misstolkning, som detsamma är använt

redan i § 39 mom. 1 riksdagsordningen såsom åsyftande alla till jordbruksdepartementet

hörande ärenden och i övrigt redan nu förekommer

i § 43 mom. 1 riksdagsordningen. Härav är eu följd, att jag icke kan

biträda ett av kommitterade på nyss angiven grund framställt förslag,

att i stället för ordet »jordbruksärenden» i § 39 mom. 1 riksdagsordningen

skulle insättas »ärenden rörande jordbruk, domäner och skogar».

; § 4.0 tryck- Vidtagandet av den utav mig föreslagna ändringen i §§ 6, 10,

friketsförord- 32 och 33 riksdagsordningen skulle konsekvent medföra, att ordet

»justitiedepartementet» på alla i tryckfrihetsförordningen förekommande

ställen (1 § 4:o, 5:o och 8:o, 4 § l:o, 2:o, 3:o, 4:o, 5:o, 6.0, 10.0, 11.o

och 12:o samt 5 § 8:0, ll:o, 12:o och 13:o) utbyttes mot »det departement,

till vilket justitieärendena höra». Då emellertid tryckfrihetsförordningen,

om ock av grundlags natur, icke kan anses äga den fundamentala

betydelse som övriga grundlagar samt densamma lärer inom en nära

framtid komma att" undergå en behövlig revision, i vilket hänseende

särskilda kommitterade inom justitiedepartementet den 20 december 1912

avgivit betänkande, har det synts mig mindre lämpligt att nu genomföra

en sådan ändring i samtliga dessa lagrum. Därjämte är att märka,

att fråga av nyssnämnda kommitterade väckts därom, att den befattning

med övervakandet av skrifters allmängörande och med de s. k. ordnings
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Kåd. Proposition Kr 79.

målen, som nu enligt tryckfrihetsförordningen är tillagd chefen för

justitiedepartementet, borde överflyttas till andra myndigheter. Det synes

mig med hänsyn härtill vara tillfyllest att i detta sammanhang vidtaga

endast den ändring i tryckfrihetsförordningen, att omedelbart efter orden

»chefen för justitiedepartementet» i 1 § 4:o — där justitiedepartementet

först omnämnes i tryckfrihetsförordningen — infogas följande tillägg:

»med vilken i denna lag förstås chefen för det departement, vartill

justitieärendena höra».

Departementalkommitterade hava vidare ansett, att den lag, till § 38 riksdag».

vilken i regeringsformen hänvisas beträffande departementsindelningen, bör or(,mniientillhöra

konstitutionsutskottets handläggning, samt hemställt, att en härav

föranledd ändring i § 38 mom. 2 riksdagsordningen måtte vidtagas. Kommitterade

hava därvid erinrat, att vid den reglering av de ständiga riksdagsutskottens

verksamhet, som år 1909 genomfördes och som närmast

avsåg att råda bot för arbetsmaterialets ojämna fördelning mellan dessa

utskott, från lagutskottet till konstitutionsutskottet överftyttats kommunallagstiftningen

ävensom en del speciella lagstiftningsfrågor, vilka hava

konstitutionell innebörd. Det har synts kommitterade, att man borde

fortgå på den sålunda inslagna vägen samt att det även sakligt sett

vore lämpligt, att konstitutionsutskottet finge hand om ifrågavarande lag.

Enligt den av mig föreslagna nya lydelsen av § 5 regeringsformen

skola i berörda lag bestämmas departementens antal inom de i sagda

paragraf angivna gränserna ävensom varje departements benämning och

huvudsakliga verksamhetsområde. Förslag till sådan lag kan icke för

närvarande framläggas, då det av mig avgivna förslaget till grundlagsändringar,

såsom i det föregående är framhållet, endast avser att vid

nästinstundande riksdag bereda väg för den förändrade departementsindelning,

som vid en därefter följande riksdag må komma att beslutas.

Beträffande förevarande lag, vilken lämpligen synes kunna erhålla

rubriken »lag om statsdepartementen», bör givetvis stadgande i riksdagsordningen

intagas, vilket av de ständiga utskotten har att behandla frågor

om stiftande, ändring, förklaring och upphävande av densamma. Denna

lags natur samt hänsynen till en lämplig arbetsfördelning mellan de

ständiga utskotten synas mig böra föranleda, att nämnda frågors handläggning,

på sätt av kommitterade föreslagits, överlämnas till konstitutionsutskottet.

Ett härav betingat tillägg till § 38 mom. 2 riksdagsordningen

har följaktligen upptagits bland de grundlagsändringar, varom

jag nu anhåller att få göra framställning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 79.

Övriga av departementalkommitterade föreslagna ändringar i grundlagarna

synas mig icke vara av beskaffenhet, att de böra i detta sammanhang

upptagas till prövning.

Departementschefen uppläste härefter förslag, uppgjort i enlighet

med vad ovan anförts, till ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen,

§§ 6, 10, 20, 32, 33, 38 och 43 riksdagsordningen samt 1 § 4:o

tryckfrihetsförordningen; och hemställde departementschefen, att omför—

mälda förslag måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig

ordning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga . .. vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Fogelmarck.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1914 B:15 Utlåtande, i anledning av Kungl. Majds ‘proposition med förslag till ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen, §§ 6, 10, 20, 32, 33, 38 och 43 riksda s. 1 i texten