Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av l—5 samt 7—9 §§ i lagen om straffregister den 17 oktober 1900

31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:84, Med förslag till lag om ändrad lydelse av l—5 samt 7—9 §§ i lagen om straffregister den 17 oktober 1900

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

1

Nr 84.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av l—5 samt 7—9 §§ i lagen

om straffregister den 17 oktober 1900; given Drottningholms

slott den 14 maj 1914.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade, förslag till lag om ändrad lydelse

av 1—5 samt 7—9 §§ i lagen om straffregister den 17 oktober 1900.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 52 höft. (Nr 84.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

Förslag

till

Lag om iindrad lydelse av 1—5 samt 7—9 §§ i lagen om straffregister

den 17 oktober 1900.

Härigenom förordnas, att 1—5 samt 7 — 9 §§ i lagen om straffregister

den 17 oktober 1900 skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §■

Hos fångvårdsstyrelsen skall finnas straffregister, innehållande uppgifter,

som i denna lag stadgas, angående dem, som genom utslag av

domstol eller myndighet i riket

1. blivit dömda till dödsstraff, straffarbete eller fängelse eller för

snatteri till böter, eller

2. förklarats ovärdiga att i rikets tjänst nyttjas eller att föra

andras talan inför rätta, eller

3. erhållit villkorlig straffdom, eller

4. blivit för brott ställda under framtiden, eller

5. förklarats vara övertygade om någon med straff belagd gärning,

men i anseende till sinnessjukdom ej kunna till ansvar fällas, eller

6. blivit dömda till tvångsarbete.

2 §.

1 mom. För envar, om vilken blivit så dömt, som i 1 § sägs,

skall från domstolen eller myndigheten till registret lämnas särskild

uppgift, innefattande upplysning om hans namn och vad i övrigt må

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 84.

erfordras till hans betecknande, om förbrytelsen eller, då tvångsarbete

ådömts, anledningen därtill samt om domen.

2 mom. Beträffande den, som för brott erhållit villkorlig dom,

skall, där han sedermera av domstol, i sammanhang med prövning avåtal

för annat brott, förklarats skola undergå straff för det förra brottet,

därom till registret lämnas uppgift, evad straffet är.

3 mom. Har den, som från straffanstalt lösgivits enligt lagen

angående villkorlig frigivning, därefter blivit före utgången av den för

honom bestämda prövotid för brott häktad, skall uppgift därom lämnas

till registret från den domstol, där åtalet efter häktningen först förevarit.

Om åtalets utgång skall ock i varje fall från domstol, som i

målet dömt, uppgift till registret lämnas.

4 mom. Om beslut, varigenom villkorligt medgiven frihet blivit

återkallad, skall från Konungens befallningshavande lämnas uppgift till

registret.

3 §.

De straffuppgifter, som i 2 § avses, skola hos fångvårdsstyrelsen

hållas ordnade efter namnen på dem uppgifterna angå.

4 §•

Har talan fullföljts mot utslag eller beslut, varom i 1 § eller 2 §

2 mom. förmäles, eller har sådant utslag eller beslut blivit underställt

högre rätts prövning, skall uppgift om rättens beslut i det överklagade

eller underställda målet i varje fall lämnas till registret.

Där Konungen fastställer eller upphäver beslut, varigenom villkorligt

medgiven frihet blivit återkallad, eller av nåd efterskänker eller

mildrar straff eller annan påföljd, varom straffregistret skall innehålla

upplysning, varde jämväl därom uppgift till registret meddelad.

5 §•

Då någon, vilken erhållit sådan dom, som i 1 § 1 punkten sägs,

efter utstånden bestraffning frigivits från allmän straffanstalt, så ock då

någon frigivits från tvångsarbetsan stalt, åligger det fångvårdsstyrelsen

att därom låta göra anteckning i registret.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

Fångvårdsstyrelsen skall likaledes låta göra anteckning i registret

om villkorlig frigivning av fånge med angivande av den återstående

strafftidens längd.

Befälhavare, som har uppsikt över militärhäkte, åligger att varje

månad insända uppgift till registret å dem, som under den närmast

föregående månaden frigivits från häktet efter att hava utstått bestraffning

på grund av dom, som i 1 § 1 punkten avses, eller därstädes

avlidit.

Då minderårig, vilken blivit dömd till fängelse eller för snatteri

till böter, men, i stället för att undergå det ådömda straffet, intagits i

allmän uppfostringsanstalt, utskrives från densamma eller därstädes avlider,

skall anstaltens föreståndare lämna uppgift därom till registret.

7 §.

Straffuppgift skall avskiljas ur registret,

därest den person uppgiften avser, enligt vunnen upplysning,

genom högre rätts laga kraftägande dom blivit befriad från ansvar, utan

att sådant fall är för handen, som i 1 § 5 punkten sägs, eller från

tvångsarbete, eller ock genom dylik dom, som ej är villkorlig, ansedd

skyldig allenast till annat ansvar, än i 1 eller 2 punkten av samma § avses,

då han avlidit, medan han var intagen i allmän straffanstalt eller

i tvångsarbetsanstalt, eller ock genom uppgift, varom förmäles i 5 §

tredje eller fjärde stycket, eller annorledes vunnits tillförlitlig upplysning

att han avlidit; samt

då nittio år förflutit från hans uppgivna födelseår.

8 §•

Utdrag av registret skall meddelas, då framställning därom göres

av domstol, Konungens befallningshavande eller allmän åklagare eller

av annan myndighet, vilken enligt lag äger förordna om häktning.

Därjämte skola till statistiska centralbyrån meddelas för den

officiella statistiken erforderliga utdrag av straffregistret. I sådant

utdrag må icke upplysning meddelas om namnen på dem uppgifterna

avse.

Till annan myndighet, än nu är sagt, så ock till enskild, vars rätt

må vara på upplysning ur registret beroende, skall registerutdrag lämnas,

där Konungen för särskilt fall därtill givit tillstånd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

5

9 §•

I fråga om meddelanden till utländska myndigheter rörande givna

straffdomar eller ådömt tvångsarbete äger, under förutsättning av ömsesidighet,

Konungen utfärda bestämmelser.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1915; dock skall ej

uppgift från högre rätt insändas i mål, vari före sagda dag utslag av

innehåll, som i 5 eller 6 punkten av 1 § sägs, blivit av lägre domstol

eller myndighet meddelad, där ej den högre rättens utslag är av sådant

innehåll, som i någon av övriga punkter i samma § avses.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

lians Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 13 juni 1913.

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

friherre ÅDELSWÄRI),

Petrén.

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Sandström anförde:

»Den så kallade statistiska kommittén har i sitt betänkande rörande

Sveriges officiella statistik och dess allmänna organisation gjort frågan

om rättsstatistikens ordnande till föremål för en ingående utredning.

Kommittén har därvid föreslagit, bland annat, att rättsstatistiken skulle

från justitiedepartementet, där den för närvarande utarbetas, överflyttas

till det nya statistiska ämbetsverk, som enligt betänkandet skulle träda

i stället för statistiska centralbyrån, och i sammanhang därmed uttalat

sig rörande frågan om överflyttande av straffregistret till nämnda statistiska

ämbetsverk eller eventuellt till annan myndighet. För närmare

utredning av hithörande frågor hemställde jag den 17 maj 1912 hos

Kungl. Maj:t om nådigt bemyndigande att tillkalla sakkunniga personer

att inom justitiedepartementet biträda med den omarbetning av kommitténs

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

förslag beträffande rättsstatistiken, som påkallades av vad mot detsamma

anförts i de över förslaget avgivna utlåtandena, ävensom med avgivande

av förslag i fråga om det ämbetsverk, som, efter den ifrågasatta indragningen

av justitiedepartementets statistiska byrå, borde få straffregistrets

förande sig anförtrott. Med stöd av erhållet sådant bemyndigande

tillkallade jag därefter fyra sakkunniga personer, nämligen överdirektören

och chefen för statistiska centralbyrån Ludvig Widell, professoren

Nils Stjernberg, häradshövdingen Knut Ekbom och hovrättsfiskalen

Karl Schlyter, vilka med skrivelse den 6 december 1912 till mig

överlämnat sitt betänkande, innehållande förslag dels rörande rättsstatistiken

i allmänhet dels ock särskilt rörande straffregistret och kriminalstatistiken,

kreditregister och äktenskapsskillnadsstatistiken. Sedan jag redan förut,

vid anmälan av de frågor, som tillhöra regleringen av riksstatens andra

huvudtitel för nästkommande år, uttalat mig angående vissa delar av de

sakkunnigas betänkande och särskilt rörande frågan om det ämbetsverk,

till vilket straffregistrets skötande borde överlämnas, har jag nu att

inför Kungl. Maj:t anmäla de delar av betänkandet, som innefatta förslag

till särskilda lagstiftningsåtgärder. De förslag, som i detta hänseende

blivit framlagda, avse dels vissa ändringar i lagen om straffregister den

17 oktober 1900 och dels en ny lag om kreditregister. Över dessa förslag

och därmed sammanhängande delar av betänkandet hava efter nådig

remiss justitiekansler^! och rikets hovrätter avgivit underdåniga yttranden,

varjämte infordrade utlåtanden inkommit från fångvårdsstyrelsen beträffande

frågan om straffregistrets ordnande och från kommerskollegium

efter hörande av handelskamrarna i riket rörande kreditregistret.

Vad först angår lagen om straffregister hava de sakkunniga hemställt,

att straffregistrets förande skulle överflyttas från justitiedepartementet

till fångvårdsstyrelsen samt dessutom föreslagit vissa ändringar

i fråga om straffregistrets omfattning, innebärande en ganska betydande

utvidgning av detsamma särskilt i fråga om minderåriga förbrytare och

lösdrivare. Registret skulle nämligen enligt förslaget innehålla uppgifter

om alla, som dömts till ansvar enligt allmänna strafflagen för gärning,

förövad före fyllda aderton år, under det att för närvarande uppgifter

om personer av denna ålder ej skola i större utsträckning än om äldre

personer lämnas till registret. Denna ändring skulle huvudsakligen hava

till följd, att en mängd minderåriga, som bötfällts för andra brott än

snatteri, bleve upptagna i registret; den skulle även låta alla, å vilka

tvångsuppfostringsförfarandet tillämpats, komma till synes i registret.

Vidare skulle registret innehålla uppgift om dem, som dömts till tvångsarbete,

varigenom det skulle utsträckas att omfatta en helt ny kategori

Ändringar

i lagen om

straffregister.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

av personer, som blivit föremål för repressiv åtgärd från samhällets

sida. Och dessutom skulle registrets uppgifter om frigivning efter utståndet

straff fullständigas så att, medan nu dylik uppgift skall inflyta

endast om dem, som frigivits efter utstånden bestraffning för tillgreppsbrott

eller för annat brott, när det medfört förlust av medborgerligt

förtroende, uppgift i berörda hänseende för framtiden skulle i registret

intagas beträffande alla, om vilka straffuppgift lämnats till registret.

Åveu om utskrivning från allmän uppfostringsanstalt eller frigivning

från tvångsarbetsanstalt skulle där ske anteckning.

Beträffande förslaget att överflytta straffregistret till fångvårdsstyrelsen

får jag hänvisa till mitt förut berörda yttrande till statsrådsprotokollet

den 14 januari 1913, däri jag uttalat min anslutning till de sakkunnigas

förslag i denna del. Sedermera har emellertid den så kallade

departementalkommittén i sitt betänkande rörande den högre statsförvaltningens

allmänna organisation gjort en annan mening gällande, i

det den hemställt om straffregistrets förläggande till statistiska centralbyrån,

vilken i sin ordning skulle underordnas det föreslagna justitieoch

kyrkodepartementet. Det är visserligen sant och har även förut av

mig framhållits, att statistiska centralbyrån i sitt blivande arbete med

rättsstatistiken skulle få åtskilliga beröringspunkter med straffregistret.

Detta torde dock.icke böra tillmätas avgörande betydelse, då, enligt vad de

sakkunniga utvecklat, centralbyrån med lätthet och utan större kostnader

lärer kunna beredas tillfälle att för statistiskt ändamål tillgodogöra sig de

till straffregistret avgivna uppgifterna, även om straffregistrets skötande

överlämnas åt ett annat ämbetsverk. Och i övrigt torde övervägande skäl

tala för, att straffregistret överlämnas till fångvårdsstyrelsen, där det är

att antaga, att större kompetens och intresse för uppgiftens fyllande

skall finnas än inom ett statistiskt ämbetsverk. I detta avseende vill

jag särskilt erinra därom, att straffregistrets användande för statistiska

syften, vilken betydelse detta än i och för sig kan hava, dock icke kan

bliva annat än en sekundär uppgift för registret. Den omständigheten

att fångvårdsstyrelsen har under sin omedelbara vård ett flertal av de

personer, som bliva upptagna i straffregistret, torde göra detta ämbetsverk

särskilt skickat att handhava straffregistret på ett sätt, som motsvarar

dess huvudsakliga ändamål att lämna för rättskipningen behövliga

uppgifter angående tilltalade personers antecedentier.

Vad vidare angår de i lagförslaget upptagna ändringarna i straffregistrets

omfattning, framgår det av en utredning, som fångvårdsstyrelsen

lämnat, att dessa komma att medföra en betydande ökning i

arbetet med straffregistrets skötande. Denna utredning utvisar nämligen,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. \laj:ts Nåd. Proposition Nr 84. 9

att, enligt sannolikhetsberäkning, do till behandling inom straffregistret

förekommande ärenden, nu uppgående — oavsett alla utredande skriftväxlingar

— till i runt tal 11,500 om året, skulle, efter det förslaget

om ändring av lagen om straffregister trätt i tillämpning, uppgå till

omkring 21,800, eller således eu ökning av 89 procent, däri dock ej inräknade

det antal frågor, som kunde inkomma rörande personer, ställda

under åtal för förseelser, begångna före 18 års ålder. Skulle brukligt

bliva att inhämta registerutdrag angående alla sådana minderåriga, måste

motses en ganska betydlig ytterligare ökning av ärendenas antal. Dessutom

borde bemärkas, att, ju längre tid straffregistret ägde bestånd,

den del av arbetet, som avsåge meddelande av registerutdrag, måste

komma att tillväxa oavsett ökningen i själva antalet av dylika utdrag,

i det att nämligen utdragen bleve omfångsrikare, i samma mån de registrerade

återfölle.

Den ökning i kostnaderna för registrets skötande, som härav kan

föranledas, lärer dock icke bliva så stor, att den bör lägga hinder i

vägen för de föreslagna förändringarne. Av större betydelse är, att

svårigheter kunna väntas uppkomma vid registrets handhavande och

användning, ifall antalet av de där förvarade straffuppgifterna blir

alltför stort. Fångvårdsstyrelsen har i sin beräkning antagit, att de

årligen inkommande uppgifterna, under år 1912 4,941 stycken, efter

lagändringens genomförande skulle komma att ökas med ej mindre än

4,387 uppgifter, därav 3,340 rörande minderåriga förbrytare och 1,047

angående till tvångsarbete dömda. Såsom fångvåidsstyrelsen även framhållit,

är visserligen denna beräkning, vad de minderåriga angår, helt

och hållet approximativ, då man i brist på någon utförligare statistik

varit nödsakad att grunda beräkningarne allenast på de uppgifter, som

finnas om antalet minderåriga bland de till straffarbete dömda. Det

är dock att antaga, att ökningen i antalet inflytande uppgifter blir

ganska avsevärd och att detta i framtiden kommer att medföra vissa

olägenheter vid straffregistrets användning i rättskipningens tjänst.

Det bör i detta sammanhang bemärkas, att registret ännu icke på långt

när nått sin fidla utveckling. Detsamma innehåller nämligen för närvarande

endast omkring 36,500 akter rörande straffade personer, under det att

man beräknat, att registret med bibehållande av nu gällande bestämmelser

slutligen skulle komma att innehålla omkring 227,500 uppgifter. I betraktande

härav synes det vara ägnat att väcka betänkligheter att ytterligare

i alltför hög grad öka straffregistrets omfång.

Dessa betänkligheter gälla särskilt upptagande av minderåriga

förbrytare i registret i den utsträckning, som föreslagits. De sakkunniga

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 52 höft. (Nr 84.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 84.

yttra härom i sitt betänkande, att de till följd av vissa anmärkningar,

som blivit framställda mot att straffregistret i dess nuvarande form lades

till grund för återfallsstatistiken tagit under övervägande, i vad mån det

kunde befinnas möjligt att i statistiskt syfte föreskriva uppgifters insändande

till straffregistret i större omfattning än hittills. Utgående från

den synpunkten, att de flesta av dem, som senare rekryterade återfallsförbrytarnas

led, vanligen redan i tidiga år beträtt brottets bana, samt

att det därför vid ett bekämpande av återfallskriminaliteten framför allt

vore av vikt att gestalta samhällets ingripande mot de unges kriminalitet

så ändamålsenligt som möjligt, hade kommitterade ansett att mycket ur

kriminalstatistisk synpunkt vore att vinna, därest man kunde sörja för att

de uppgifter, varpå en återfallsstatistik uppbyggdes, vore så fullständiga

som möjligt, åtminstone vad beträffade de tidigare ungdomsårens kriminalitet.

Pin utvidgning av skyldigheten att lämna uppgifter till straffregistret

i detta avseende syntes ock kommitterade i själva verket stå i bästa

samklang med vad som redan föreskrivits i lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser om förfarandet vid brottmål rörande minderåriga,

i vars 1 § särskilt ålades domstolarne att i mål angående person,

som ej fyllt aderton år och som tilltalats för gärning, vilken i allmänna

strafflagen vore belagd med straff, införskaffa och i protokollet intaga

upplysningar om, huruvida den minderårige tillförene gjort sig känd för

vanart. Detta stadgande, mot vars effektivitet för närvarande icke sällan

gjorts berättigade anmärkningar, skulle naturligen erhålla ett väsentligt

större värde, därest det bleve möjligt att från straffregistret erhålla upplysningar

rörande alla tidigare avdömda brottsliga gärningar av minderåriga,

även dem, som icke förskyllt urbota straff eller utgjorts av snatteriförseelse.

Por att icke onödigtvis betunga domstolarna borde dock

denna uppgiftsskyldighet lämpligen begränsas i överensstämmelse med

nyssnämnda lag till att allenast avse gärningar, som i allmänna strafflagen

vore straffbelagda. Medan enligt berörda lag vikten lagts på

vederbörandes ålder vid lagföringen, måste däremot från statistisk synpunkt,

såsom naturligt vore, vederbörandes ålder vid gärningens förövande

bliva avgörande. Och ehuruväl önskvärt vore, att ifrågavarande

uppgiftsskyldighet omfattade även en något högre ålder än den i lagen

uppställda 18-årsgränsen, hade kommitterade vid det förhållande, att

enligt gällande strafflagstiftning särskilda bestraffningsregler i fråga om

unga förbrytare endast uppställts beträffande gärningar, förövade före

fyllda 18 år, icke funnit anledning att för närvarande föreslå ett utsträckande

av uppgiftsskyldigheten utöver denna gräns. Nu nämnda

anordning vore även i övrigt av värde från straffrättsskipningens syn
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

punkt. Sålunda måste t. ex. den omständigheten, att en persons tidigare

ålagts tvångsuppfostran, anses vara en omständighet av den vikt

och betydelse för straffmätningen vid senare förövade brotts bestraffande,

att uppgift därom i varje fall borde vara att tillgå i straffregistret.

Och omvänt måste det för ett ändamålsenligt handhavande från

domstolarnas sida av de regler, som lagen uppställt angående minderåriga

förbrytares behandling, vara av stort värde för domstolen att

kunna erhålla fullständig kännedom om deras tidigare förhållande i

kriminellt hänseende. Särskilt kunde i detta sammanhang framhållas,

hurusom den obenägenhet, som, enligt vad från flera håll anmärkts, i

strid med lagstiftarens ursprungliga avsikt förefunnes hos underdomstolarne

att i sådana fall, då ett relativt obetydligt straff ådömdes, tillgripa

en så allvarlig påföljd som tvångsuppfostran, och detta även i

de fall, då en sådan eljest varit högeligen önskvärd och påkallad, skulle

kunna väsentligen motverkas åtminstone i de fall, då vederbörande redan

gjort sig skyldig till förseelser, därest domstolen sattes i tillfälle

att därom vinna kännedom genom straffregistret.

Av vad de sakkunniga anfört synes mig framgå, att straffregistrets

utvidgande i nu omförmälda hänseende huvudsakligen skulle bliva till

nytta vid registrets användning för statistiska ändamål. Däremot lärer

det knappast bliva av någon mera avsevärd betydelse för rättskipningen,

om domstolarna beredas tillgång till upplysningar om mera obetydliga

förseelser, begångna av minderåriga personer. Såsom redan framhållits

av den kommitté, som först behandlade frågan om straffregistrets inrättande,

får nämligen en förbrytelse, för vilken blivit ådömt lindrigare

straff än fängelse, anses vara av den art, att kännedom därom i allmänhet

icke är av väsentlig vikt i händelse av ny lagföring. I likhet

med nämnda kommitté finner jag det även vara uppenbart, att samlande

av uppgifter rörande alla ådömda bötesstraff skulle i hög grad försvåra

den föreliggande angelägenhetens ordnande på ett ändamålsenligt sätt,

samt att det ökade arbetet och de stegrade kostnaderna icke komme att

stå i skäligt förhållande till vad därmed kunde vinnas. Och även om

man, på sätt nu blivit föreslaget, begränsar sig till att i straffregistret

upptaga dylika uppgifter angående minderåriga personer, kan däremot

invändas, att domstolarne — särskilt då andra upplysningar saknas lör

bedömande av en tilltalad persons karaktär och föregående liv — därigenom

lätt bliva föranledda att ådöma strängare straff, än som eljest

vore påkallat. Det synes mig även i och för sig vara oegentligt, att de

upplysningar om ådömda bötesstraff, vilka sålunda skulle innehållas i

straffregistret, icke skulle bliva fullständiga utan endast röra förseelser,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

förövade, innan gärningsmannen fyllt 18 år. Ehuru med hänsyn till

stadgandet i 5 kap. 4 § strafflagen gällande rätt synes utgå därifrån

att brott, förövade töre fyllda 18 år, skola tillmätas mindre betydelse

vid bestämmande av straff för efteråt begångna förbrytelser än de brott,

vartill någon gjort sig skyldig vid en mognare ålder, skulle alltså genom

det föreslagna tillägget förhållandet i viss mån bliva det motsatta, i det

i iingdomsåren begångna förseelser i större utsträckning än andra skulle

komma till domstolarnas kännedom. Såsom de sakkunniga framhållit,

är det visserligen av intresse för en riktig behandling av minderåriga

förbrytare att äga kännedom om deras tidigare förhållande i kriminellt

hänseende. Då emellertid domstolarne i lag äro ålagda att införskaffa

och i protokollet intaga upplysningar om, huruvida vid domstolarna

åtalade minderåriga förut gjort sig kända för vanart, torde tidigare

ådömda straff åtminstone i flertalet fall på annat sätt kunna bliva bekanta

för domstolarna, utan att uppgift därom behöver intagas i registret.

Däremot må det gärna medgivas, att det skulle vara av vikt, att

med hjälp av en utförligare statistik vinna eu så fullständig utredning

som möjligt om brottsligheten hos minderåriga personer, då en sådan

utredning måste bliva till stor nytta under arbetet för ungdomskriminalitetens

bekämpande och de minderåriga förbrytarnas upprättande. Det

lärer emellertid utan svårighet låta sig göra att på annat sätt anskaffa

de uppgifter, som erfordras för eu sådan utredning, utan att straffregistret

behöver betungas därmed. Straffregistret bör åter huvudsakligen

vara ordnat med hänsyn till dess egentliga uppgift att vara ett

medel i rättskipningens tjänst. På grund av nu anförda skäl hava de

föreslagna nya bestämmelserna om intagande i straffregistret av uppgifter

om minderåriga förbrytare uteslutits ur förslaget.

Fångvårdsstyrelsen har i sitt yttrande föreslagit, att i straffregistret

skulle införas uppgifter även rörande minderåriga, som genom barnavårdsnämnds

beslut intagits i ett för vanartade barn avsett skyddshem

eller annan av Konungen erkänd uppfostringsanstalt för vanartade

minderåriga och efter fyllda femton år utskrivits från sådan anstalt.

Enligt fångvårdsstj^relsens mening finge det nämligen anses vara av

enahanda betydelse, om en yngling under väsentlig del av åldern

15—18 år varit intagen å uppfostringsanstalt för vanartade minderåriga

såsom åkerbrukskolonien Hall eller varit föremål för tvångsuppfostran

vid statens uppfostringsanstalt å Bona, I båda fallen vore uppgiften

till straffregistret av vikt dels för bedömande av den påverkan

en dylik anstalt genom sin fostran hade kunnat utöva med hänsyn till

den unges uppförande efter avgången, och dels för klargörande, huru
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

vida den, som kanske ännu inemot adertonårsåldern saknats i straffregistret,

hade därför att tacka allenast den omständigheten, att han på

grund av åtgärd från det allmännas sida varit undandragen frestelsen

att begå brott. Antalet av vanartade barn vid sådan anstalt vore icke

heller så stort, att deras antecknande i straffregistret skulle medföra

avsevärd tillökning i arbetet inom registret.

Jag har icke ansett mig böra upptaga vad fångvårdsstyrelsen i

detta hänseende föreslagit. Om, i enlighet med vad jag förut anfört,

uppgifter om minderåriga förbrytare icke i större utsträckning än nu

är fallet bliva införda i registret, torde det nämligen icke heller vara

lämpligt att där inrymma uppgifter om minderåriga, som icke ens underkastats

bestraffning utan endast varit föremål för en uppfostringsåtgärd

från samhällets sida.

Jag övergår nu till de sakkunnigas förslag, att i straffregistret

skulle upptagas uppgifter om till tvångsarbete dömda personer. Med

avseende härpå vill jag först erinra därom, att det redan av den kommitté,

som först behandlade frågan om straffregistrets inrättande,

anmärktes, att i de utländska stater, där straffregister inrättats, i allmänhet

uppgifter angående förseelser, som i Sverige bedömas efter

lösdriveriförfattningen, återfinnas i straffregistret. Kommittén ansåg

sig dock icke kunna förorda en motsvarande anordning även hos oss,

då dessa förseelser icke i Sverige betraktades såsom brott i egentlig

mening och därmed ej heller vore förenad någon påföljd enligt den

allmänna strafflagen. Vidare påpekade kommittén, att underrättelser

och kungörande^ om vilka i lagen den 12 juni 1885 om lösdrivares

behandling meddelats föreskrifter, skulle införas i de tryckta polisunderrättelserna,

vilka i följd därav innehölle, bland annat, fullständig

förteckning å dem, som för lösdriveri erhållit varning eller blivit dömda

till tvångsarbete samt beträffande de sistnämnda jämväl uppgift å tiden,

då de frigivits. Vid lagens granskning i högsta domstolen framhöllo

emellertid två justitieråd, att det för vinnande av det med straffregistret

avsedda ändamål vore av vikt, att registret innehölle upplysningar om

dem, som blivit dömda till tvångsarbete, varför de hemställde om lagens

ändring i nämnda hänseende. Denna hemställan föranledde dock icke

någon ändring i det framlagda förslaget. Frågan upptogs sedan ånyo

av den statistiska kommittén, vilken från statistisk synpunkt förordade,

att tvångsarbetarne bleve upptagna i straffregistret för att därigenom

möjliggöra att uppgifter om dem kommo att inflyta i den allmänna

brottmålsstatistiken, vilket särskilt vore önskvärt på den grund, att dessa

personer till stor del antingen tillhörde eller komme att tillhöra yrkes
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

förbrytarnas kategori. Kommittén framhöll vidare, att det, för att den

återfållsstatistik, som enligt kommitténs förslag skulle utarbetas med

straffregistret såsom grundval, skulle bliva fullt exakt, vore nödvändigt,

att straffregistret innekölle uppgift om den tid, under vilken i straffregistret

upptagna personer till följd av tvångsarbetes undergående vore

urståndsätta att återfalla i brott. De sakkunniga instämde med kommittén

i denna del och anförde vidare: »Mot den av kommittén föreslagna

anordningen sjmas icke heller från straffrättslig synpunkt några vägande

invändningar kunna göras. Tvärtom måste det från straffrättsskipningens

synpunkt vara en väsentlig fördel, att straffdomaren genom utdrag

av straffregistret kan vinna kännedom om att den tilltalade förut i

samhällets skyddsintresse varit föremål för en så allvarlig åtgärd som

ådömt tvångsarbete. Lika visst som den omständigheten, att en person

förut undergått straffarbete, enligt gällande lösdrivarelag tillagts en

mycket avsevärd betydelse för frågan om på huru lång tid tvångsarbete

skall ådömas, lika visst måste den omständigheten, att en person förut

ålagts tvångsarbete, vara av mycket stor betydelse för utmätande av

straff. I avseende å de kriminella element, varom i detta sammanhang

är fråga, är det ofta att anse såsom en tillfällighet, om den repressiva

åtgärd, som från samhällets sida träffat honom, fått karaktären av tvångsarbete

eller av bestraffning. I främmande länders lagstiftning behandlas

ock ofta de lagbestämda påföljderna av lösdriveri såsom verkligt straff;

och om än så icke kan anses vara fallet med det tvångsarbete, som ådömes

enligt gällande lösdrivarelag, så torde likvisst så fä anses vara förhållandet

med det tvångsarbete, som ålägges enligt kungl. förordningen

angående fattigvården den 9 juni 1871 § 41 mom. 2. Och i varje fall

kan förstnämnda förhållande icke sägas vara av beskaffenhet att uppväga

de skäl, som tala för den föreslagna åtgärden.»

Åven jag finner det vara uppenbart, att domstolarna för ett rätt

utmätande av straffet i olika fall böra äga tillgång till en så viktig

upplysning från en tilltalad persons föregående liv som den att lian

varit underkastad tvångsarbete. Visserligen torde i många fäll upplysningar

i nämnda hänseende kunna inhämtas från de tryckta polisunderrättelserna.

Det lärer dock vara otvivelaktigt, att nämnda publikation

aldrig kan erbjuda samma garantier för upplysningarnes fullständighet

och riktighet som straffregistret, och även om riktiga anteckningar om

en viss person finnas i polisunderrättelserna, kan detta lätt undgå vederbörandes

uppmärksamhet, något som icke är att befara i fråga om de

upplysningar, som kunua hämtas från straffregistret.

Åven rörande en annan kategori av personer torde det vara lämp
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 84.

ligt, att uppgifter komma att inflyta i straff registret. Enligt vad jag

inhämtat, har det nämligen ej sällan inträffat, att personer, som tilltalats

för brott och även blivit därom övertygade, men i anseende till

sinnessjukdom ej kunnat till ansvar fällas utan intagits i anstalt för

sinnessjuka, efter utskrivningen från anstalten ånyo begått brott, utan

att det vid rannsakningen om det senare brottet kommit i dagen vare

sig att utredning om deras sinnesbeskaffenhet förut ägt rum eller att

de varit föremål för anstaltsvård. Då det tydligen är av mycket stor

vikt, att domstolarna kunna erhålla fullt tillförlitliga upplysningar i

nämnda hänseenden, helst de tilltalade själva, såsom erfarenheten givit

vid handen, äro benägna att förtiga, att de förut behandlats såsom

sinnessjuka, har jag ansett föreskrift böra intagas i 1 § därom, att

stratfregistret även skall innehålla uppgifter angående dem, som genom

utslag av rikets domstolar förklarats vara övertygade om någon med

straff belagd gärning, men i anseende till sinnessjukdom icke kunna

till ansvar fallas. I sammanhang därmed har även 7 § erhållit en något

förändrad avfattning.

Mot de sakkunnigas förslag, att uppgift i varje fall skall lämnas

till straffregistret, så snart någon däri upptagen person frigivits från

straff- eller tvångsarbetsanstalt eller utskrivits från allmän uppfostringsanstalt,

har jag icke i och för sig något att erinra. Besiämmelsen

bör dock tydligtvis endast göras tillämplig på sådana från allmän uppfostringsanstalt

utskrivna personer, om vilka registret, enligt vad jag

förut anfört, skulle innehålla upplysning. Vidare lärer det föreslagna

stadgandet böra kompletteras med en föreskrift, att uppgift i motsvarande

fall skall lämnas till registret även då någon frigives från

militärhäkte. Och torde skyldigheten att därom lämna uppgift lämpligen

böra åläggas den befälhavare, som har uppsikt över häktet. I enlighet

med vad för närvarande är stadgat angående fångvårdsstyrelsens skyldighet

att avgiva uppgift om frigivna fångar, torde sådan uppgift böra

lämnas varje månad angående dem, som under den närmast föregående

månaden frigivits från häktet.

I överensstämmelse med vad nu anförts har jag låtit omarbeta

förslaget inom justitiedepartementet, därvid även några ändringar vidtagits

i avfattningen, vilka dock i allmänhet endast varit av redaktionell

betydelse. Då det enligt 7 § åligger fångvårdsstyrelsen att låta avskilja

en straffuppgift från registret, så snart tillförlitlig upplysning vunnits,

att den person, som uppgiften avser, har avlidit, lärer någon anteckning

icke behöva ske i registret, då någon i straff- eller tvångsarbetsanstalt

intagen person därstädes avlidit, varför den föreskrift därom, som in
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Lagen om

kreditregister.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

tagits i 5 § av förslaget, uteslutits. Eu övergångsbestämmelse, motsvarande

den, som finnes i nu gällande lag, torde även böra meddelas,

genom vilken högre rätt befrias från skyldighet att insända uppgift i

mål, vari före dagen för de nya bestämmelsernas ikraftträdande, dom

av innehåll, som avses i de nya 5 och 6 punkterna av 1 §, blivit given

av lägre domstol eller myndighet.

Jag övergår nu till den föreslagna lagen om kreditregister. Förslag

att i ett centralt register sammanföra uppgifter angående vissa för

affärsvärlden betydelsefulla förhållanden väcktes först av Sveriges allmänna

handelsförening, som i underdånig skrivelse den 3 juni 1909

erinrade om att man i vår tid kommit till allt större insikt om betydelsen

för staten och den enskilde av en omfattande och noggrann

statistik ej minst i fråga om förhållandena på näringslivets område.

Handelsföreningen föreslog därför, att ett register för nämnda ändamål

skulle inrättas, vilket skulle innehålla upplysningar om insolvenser bland

näringsidkarne, i den mån de uppenbarade sig genom betalningsinställelse

eller konkurs. I detta register borde alla uppgifter rörande en viss

konkurs hållas samlade på ett ställe och på ett bekvämt sätt göras

tillgängliga såväl för den enskilde som för statistiska bearbetningar från

det allmännas sida. På grund av nådig remiss avgav statistiska kommittén

i sitt förut nämnda betänkande utlåtande jämväl över handelsföreningens

ifrågavarande framställning och lämnade därvid, utan att

närmare ingå på frågan om behövligheten av det ifrågasatta konkursregistret,

ett utförligt yttrande om huru med hänsyn till statistikens

krav ett sådant register lämpligen borde vara inrättat och huru de för

registrets förande erforderliga uppgifterna skulle erhållas. Med anledning

av statistiska kommitténs utlåtande avgav Sveriges allmänna handelsförening

den 12 oktober 1910 ånyo underdånig skrivelse i ärendet,

däri föreningen nu hemställde, att i samband med det ifrågasatta konkursregistret

även borde samlas och ordnas uppgifter om personer, som

förklarades omyndiga, ävensom uppgifter, när de åter förklarades myndiga.

Sedan därefter även kommerskollegium efter nådig remiss yttrat

sig i saken och därvid, under förklaring, att tillgång till ett centralregister

rörande konkurser och omyndigförklarade personer skulle bereda

stora fördelar för affärsvärlden, biträtt handelsföreningens framställning,

upptogs frågan till behandling av ovannämnda till biträde i

justitiedepartementet inkallade sakkunniga. Dessa yttrade i sitt betänkande,

att de i likhet med statistiska kommittén funnit det under

alla omständigheter erforderligt, att för statistikens behov anskaffades

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

uppgifter om konkurserna i huvudsakligen samma omfattning och på

samma sätt, som behövde ske för ett eventuellt konkursregister. Och

detsamma kunde enligt kommitterades mening sägas om uppgifterna till

ett omyndighetsregister. De sakkunniga anförde vidare: »Med avseende

å den omedelbara praktiska nyttan av en central registrering av konkurser

och omyndighetsförklaringar må här erinras om stadgandet i

kungl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864

§ 2, sådan denna § lyder enligt kungl. förordningen den 23 september

1887, att för rättigheten att idka grosshandel eller försälja varor i bod

eller från annat upplagsställe, eller att, med biträde av annan än hustru

och hemmavarande barn, till avsalu tillverka fabriks- och hantverksarbeten,

eller såsom yrke utöva annan hantering, fordras såsom villkor

att hava god frejd samt råda över sig själv och sin egendom. Att tillförlitligt

styrka, att en person råder över sig själv och sin egendom,

kan för närvarande ofta vara förenat med ej ringa besvär och svårigheter,

då han flyttat mellan orter, som ligga under olika rätters domvärjo.

Då ett register, sådant som här är i fråga, kommit till stånd,

kan däremot sådan uppgift lämnas från registret med största lätthet och

full tillförlitlighet. De intyg från domstolen i orten om frihet från

konkurs och omyndighet, som för närvarande företes av den, som ingiver

anmälan till handelsregistret, böra under sådana omständigheter,

ifall register över konkurser och omyndighetsförklaringar kommer till

stånd, givetvis kunna ersättas av bevis, grundade på nämnda register.

Vidare må det här framhållas, att medlemmar av köpmannaföreningar

och andra dylika sammanslutningar väl genom sina organisationer ofta

äro i tillfälle att med lätthet erhålla behövliga upplysningar om pågående

konkurser, men om en persons, så att säga, konkursantecedentier

på olika platser i riket är det nu icke sällan omöjligt att skaffa sig någon

visshet. Att lämna upplysning härom skulle för ett konkursregister, sedan

det varit fört i erforderligt antal år, bliva en ej oväsentlig uppgift.»

De sakkunniga framställde dessutom förslag, att kreditregistret

även skulle få till uppgift att lämna upplysning rörande vissa andra

hos rikets domstolar och myndigheter handlagda ärenden. Härom göra

de följande uttalande: »Av betydelse för kreditgivning är emeller
tid

även förekomsten av sådana rättsinstitut som äktenskapsförord, boskillnad

och lösöreköp. Visserligen har lagen sökt sörja för en viss

publicitet beträffande de nämnda instituten, men dessa bestämmelser

hava dock visat sig otillräckliga för att bereda affärsmannen erforderlig

kännedom därom. Uppenbarligen måste det då för affärsvärlden bliva

synnerligen värdefullt, om ett centralt register upprättas, ur vilket man

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 52 höft. (Nr 84.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 84.

hastigt och med ringa kostnad kan erhålla uppgift i berörda avseenden

för vilken person som helst. Kommitterade äro ingalunda av den meningen,

att t. ex. ett äktenskapsförords förekomst i och för sig skulle

stämpla en person såsom mindre kreditvärdig. Men om blott den intresserade

genom ett centralt register kan erhålla kännedom om ett

förords existens, kan han sedan lätt hos domstolen i orten göra sig

underrättad om dess innehåll. Som en utvidgning av registreringen till

att omfatta även äktenskapsförord, boskillnader och lösöreköp icke i

nämnvärd mån skulle öka kostnaderna för registreringen och närmare

uppgifter rörande jämväl dessa rättsärenden äro av betydelse för statistiken,

något som i all synnerhet gäller om boskillnaderna, hava kommitterade

ansett sig böra föreslå central registrering av äktenskapsförord,

boskillnader och lösöreköp.»

Då kreditregistret jämväl skulle tjänstgöra som primärmaterial

för rättsstatistiken, föreslogo de sakkunniga vidare, att registrets förande

skulle uppdragas åt statistiska centralbyrån, varjämte de avgåvo ett detaljerat

förslag om, huru registret enligt deras uppfattning borde anordnas.

I de avgivna yttrandena har det ej från något håll blivit bestritt,

att ett dylikt register skulle bliva till stort gagn icke blott för statistiska

ändamål utan även i det avseendet, att affärsvärlden utan större kostnad

och besvär kan erhålla tillgång till vissa för kreditgivningen eller för

avveckling av redan inledda affärsförbindelser nödvändiga uppgifter, vilkas

anskaffande för närvarande kräver betydande omgång och icke oväsentliga

utgifter. Det torde även vara uppenbart, att det för allmänheten

skulle medföra en betydande lättnad, om uppgifterna från kreditregistret

i framtiden kunna användas till styrkande av rätten att råda över sig

själv och sin egendom. Vad angår kreditregistrets begagnande i nämnda

syfte, har emellertid Svea hovrätt erinrat därom, att detta komme att

föranleda minskning i den sportel inkomst, som innehavare av vissa

domarebefattningar för närvarande uppbära i form av lösen för av dem

utfärdade så kallade konkurs- och myndighetsbevis. Detta har ytterligare

betonats i en av styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare ingiven

skrift, däri det framhålles, att den minskning i löneförmåner, som sålunda

inträdde för stadsdomstolarnas ledamöter eller tjänstemän, komme

antingen att drabba städerna, som själva avlönade sina domare och som

vid bestämmandet av deras löneförmåner ej hade annan möjlighet att

nedbringa erforderliga löner och arvoden än genom att vid avlöningen

taga i beräkning de sportelinkomster, som enligt gällande författningar

domarne tillkomme — därvid särskilt vore att märka, att åtminstone en

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

del städer, exempelvis Helsingborg, redan genom av Kungl. Maj:t fastställda

organisationer tillförbundits att hålla sina tjänstemän skadeslösa

för den minskning i dem tillförsäkrade sportelinkomster, som kunde

komma att uppstå — eller ock att drabba stadsdomstolarnas ledamöter,

i den mån vederbörande städer ej befunnes skyldiga eller villiga att

lämna sina tjänstemän kompensation för de sportelinkomster, de genom

förslagets genomförande skulle komma att mista. Malmö rådstuvurätt

har därjämte i en särskild skrivelse utvecklat, hurusom dessa slag av

sportler tagits i beräkning vid organisationen av nämnda rådstuvurätt

såsom inkomst för hos rådstuvurätten anställda tjänstemän, vilka komme

att åsamkas en väsentlig inkomstminskning genom ifrågavarande sportiers

borttagande.

Beträffande vad i nämnda framställningar blivit anfört må till en

början erinras därom, att allmänheten även efter kreditregistrets inrättande

icke sällan torde komma att föredraga att inhämta intyg från

domstolarna fråmför att begära utdrag av kreditregistret på den grund,

att uppgifterna komma att inflyta till registret först någon tid, sedan

det ärende, varom fråga är, blivit behandlat. Det torde dock vara

sannolikt, att åtminstone vad städerna angår vederbörande tjänstemäns

sportelinkomster komma att undergå en ganska avsevärd minskning.

Endast detta förhållande kan dock icke utgöra tillräckligt skäl för statsmakterna

att underlåta att vidtaga en lagstiftningsåtgärd, som eljest är

av behovet påkallad. Och det skulle säkerligen medföra ganska betänkliga

konsekvenser för lagstiftningsarbetets behöriga fortgång, om alltför

mycket avseende fästes vid den inverkan, som ändringar i lagstiftningen

kunna få på ämbetsmännens sportelinkomster.

Någon fara för att, såsom det även framhållits, skyldigheten att

avgiva uppgifter till kreditregistret skulle särskilt för domstolarnes ledamöter

bliva alltför betungande, synes mig icke heller föreligga. De

blanketter, som enligt förslaget skola ifyllas av domare å landet och

rättens ordförande i stad, skulle förutom sådana upplysningar, som äro

nödvändiga för individualisering av de personer, om vilka uppgifterna

handla, endast upptaga ett fåtal uppgifter, vilka med lätthet kunna

meddelas från de i varje ärende ingivna handlingar. Vida vidlyftigare

äro visserligen de uppgifter, som skola lämnas av rättens ombudsman

i konkurs. Då det emellertid blivit vitsordat, att det av statistiska skäl

är av synnerlig vikt, att konkursregistret erhåller eu sådan omfattning,

som nu föreslagits, och det beträffande flertalet av uppgifterna även

erbjuder stort intresse för affärsvärlden att få dem lätt tillgängliga,

torde icke heller några mera väsentliga ändringar böra ske i vad som

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

föreslagits beträffande denna del av registret. Det kan även bliva till

gagn för den tillsyn, rättens ombudsman skall utöva över konkursernas

avveckling, att han på detta sätt beredes tillfälle att meddela redogörelser

över sådana under konkursens gång inträffade omständigheter,

vilkas beaktande är av särskild vikt. Några mindre väsentliga jämkningar

torde dock med anledning av vissa mot formulärens avfattning

framkomna anmärkningar böra ske.

Vid lagförslagets granskning i justitiedepartementet har jag i övrigt

funnit själva lagtexten böra i någon mån omredigeras i syfte att

låta kreditregistrets ändamål och dess huvudsakliga innehåll komma till

synes mer, än som skett i de sakkunnigas förslag. Med anledning därav,

att genom lagen den 1 juni 1912 om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskaps rättsverkningar föreskrift lämnats om intagande

i äktenskapsförordsprotokollet av anteckningar jämväl rörande vissa

andra ärenden än äktenskapsförord, vilka ärenden kunna vara av samma

betydelse för kreditgivningen som äktenskapsförord, har vidare i överensstämmelse

med framställningar, som gjorts dels av justitieombudsmannen

i särskild skrivelse till Kungl. Maj:t och dels av Göta hovrätt i

dess utlåtande över förslaget, intagits föreskrift, att kreditregistrets avdelning

för äktenskapsförord skall innehålla uppgifter icke allenast om

äktenskapsförord utan även om andra till äktenskapsförordsprotokollet

hörande ärenden.»

Departementschefen uppläste därefter ifrågavarande i justitiedepartementet

omarbetade förslag till

l:o) lag om ändrad lydelse av 1—5 samt 7—9 §§ i lagen om

straffregister den 17 oktober 1900 och

2:o) lag om kreditregister, vilka äro av den lydelse bilagor vid

detta protokoll utvisa, samt hemställde, att lagrådets yttrande måtte,

för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över nämnda

förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan fann Hans Maj:t Konungen gott bifalla.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 84.

21

Bilaga.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 1—5 samt 7—9 §§ i lagen om straffregister

den 17 oktober 1900.

Härigenom förordnas, att 1—5 samt 7—9 §§ i lagen om straffregister

den 17 oktober 1900 skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Hos fångvårdsstyrelsen skall finnas straffregister, innehållande uppgifter,

som i denna lag stadgas, angående dem, som genom utslag av

domstol eller myndighet i riket

1. blivit dömda till dödsstraff, straffarbete eller fängelse eller för

snatteri till böter, eller

2. förklarats ovärdiga att i rikets tjänst nyttjas eller att föra

andras talan inför rätta, eller

3. erhållit villkorlig straffdom, eller

4. blivit för brott ställda under framtiden, eller

5. förklarats vara övertygade om någon med straff belagd gärning,

men i anseende till sinnessjukdom ej kunna till ansvar fällas, eller

6. blivit dömda till tvångsarbete.

2 §•

1 mom. För envar, om vilken blivit så dömt, som i 1 § sägs, skall

från domstolen eller myndigheten till registret lämnas särskild uppgift,

innefattande upplysning om hans namn och vad i övrigt må erfordras

till hans betecknande, om förbrytelsen eller, då tvångsarbete ådömts,

anledningen därtill samt om domen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

2 mom. Beträffande den, som för brott erhållit villkorlig dom,

skall, där han sedermera av domstol, i sammanhang med prövning av

åtal för annat brott, förklarats skola undergå straff för det förra brottet,

därom till registret lämnas uppgift, evad straffet är.

3 mom. Har den, som från straffanstalt lösgivits enligt lagen

angående villkorlig frigivning, därefter blivit före utgången av den för

honom bestämda prövotid för brott häktad, skall uppgift därom lämnas

till registret från den domstol, där åtalet efter häktningen först förevarit.

Om åtalets utgång skall ock i varje fall från domstol, som i målet

dömt, uppgift till registret lämnas.

4 mom. Om beslut, varigenom villkorligt medgiven frihet blivit

återkallad, skall från Konungens befallningshavande lämnas uppgift till

registret.

3 §•

De straffuppgifter, som i 2 § avses, skola hos fångvårdsstyrelsen

hållas ordnade efter namnen på dem uppgifterna angå.

4 §•

Har talan fullföljts mot utslag eller beslut, varom i 1 § eller 2 §

2 mom. förmäles, eller har sådant utslag eller beslut blivit underställt

högre rätts prövning, skall uppgift om rättens beslut i det överklagade

eller underställda målet i varje fall lämnas till registret.

Där Konungen fastställer eller upphäver beslut, varigenom villkorligt

medgiven frihet blivit återkallad, eller av nåd efterskänker eller

mildrar straff eller annan påföljd, varom straffregistret skall innehålla

upplysning, varde jämväl därom uppgift till registret meddelad.

5 §•

Då någon, vilken erhållit sådan dom, som i 1 § 1 punkten

sägs, efter utstånden bestraffning frigivits från allmän straffanstalt, så

ock då någon frigivits från tvångsarbetsanstalt, åligger det fångvårdsstyrelsen

att därom låta göra anteckning i registret.

Fångvårdsstyrelsen skall likaledes låta göra anteckning i registret

om villkorlig frigivning av fånge med angivande av den återstående

strafftidens längd.

Befälhavare, som har uppsikt över militärhäkte, åligger att varje

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 84.

månad lämna uppgift till registret å dem, som under den närmast föregående

månaden, efter utstånden bestraffning på grund av utslag, som

i 1 § 1 punkten avses, frigivits från häktet.

Då minderårig, vilken blivit så dömd, som i 1 § 1 punkten sägs,

men, i stället för att undergå det ådömda straffet, intagits i allmän uppfostringsanstalt,

utskrives från densamma, skall anstaltens föreståndare

lämna uppgift därom till registret.

7 §■

Straffuppgift skall avskiljas ur registret,

därest den person uppgiften avser, enligt vunnen upplysning,

genom högre rätts laga kraftägande dom blivit från ansvar eller tvångsarbete

befriad, utan att sådant fall är för handen, som i 1 § 5 punkten

sägs, eller och ansedd skyldig allenast till annat ansvar än i 1 eller 2

punkten av samma § avses, samt domen ej är villkorlig;

då någon i straff- eller tvångsarbetsanstalt intagen person därstädes

avlidit, eller eljest tillförlitlig upplysning vunnits, att den person uppgiften

avser har avlidit; samt

då nittio år förflutit från hans uppgivna födelseår.

8 §•

Utdrag av registret skall meddelas, då framställning därom göres

av domstol, Konungens befallningshavande eller allmän åklagare eller

av annan myndighet, vilken enligt lag äger förordna om häktning.

Därjämte skola ock till statistiska centralbyrån meddelas för den

officiella statistiken erforderliga utdrag ur straffregistret. I sådana utdrag

må icke upplysning meddelas om namnen på dem uppgifterna avse.

Till annan myndighet, än nu är sagt, så ock till enskild,vars rätt

må vara på upplysning ur registret beroende, skall registerutdrag lämnas,

där Konungen för särskilt fall därtill givit tillstånd.

9 §•

I fråga om meddelanden till utländska myndigheter rörande givna

straffdomar eller ådömt tvångsarbete äger, under förutsättning av ömsesidighet,

Konungen utfärda bestämmelser.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1915; dock skall ej

uppgift från högre rätt insändas i mål, vari före sagda dag dom av

innehåll, som i 5 eller 6 punkten av 1 § sägs, blivit av lägre domstol

eller myndighet meddelad.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

25

Bilaga.

Förslag

till

Lag om kreditregister.

Härigenom förordnas som följer:

§ I
I

statistiska centralbyrån skall finnas ett för hela riket gemensamt

kreditregister, genom vilket allmänheten lämnas tillgång till upplysningar

i de mål och ärenden, som nedan i denna lag angivas.

§ 2.

I kreditregistret skola i särskilda avdelningar sammanföras uppgifter

om

1. konkurser;

2. omyndighets- och myndighetsförklaringar;

3. äktenskapsförord och andra till äktenskapsförordsprotokollet

hörande ärenden;

4. boskillnadsmål; samt

5. lösöreköp.

§ 3.

Uppgifter till registret skola lämnas från rikets domstolar samt

dessutom i fråga om konkurs av rättens ombudsman och i fråga om

lösöreköp av överståthållarämbetet.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 52 höft. (Nr 84.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:t,s Nåd. Proposition Nr 84.

§ 4.

Närmare föreskrifter om uppgifterna till registret och om registrets

förande meddelas av Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1915.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

27

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl, Maj:ts lagråd onsdagen den

17 september 1913.

N arv arande:

J ustitieråden: Thomasson,

Gustaf Carlson,

Svedelius,

Regeringsrådet Thulin.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

13 juni 1913, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över

upprättade förslag till lag om ändrad lydelse av 1—5 samt 7 9 §§ i

lagen om straffregister den 17 oktober 1900 och till lag om kreditregister.

-

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade föredragits

inför lagrådet av hovrättsrådet Olof af Geijerstam.

Lagrådet yttrade:

I. Förslaget till lag om ändrad lydelse av 1—5 samt 7—9 §§ i lagen

om straffregister den 17 oktober 1900.

Med hänsyn till den uppställning, som såväl nu gällande lag som

förslaget erhållit beträffande avskiljande ur registret av straffuppgift

vid dödsfall, synas tredje och fjärde styckena i 5 § böra fullständigas

därutinnan, att skyldighet ålägges befälhavare, som har uppsikt över

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

militärhäkte, och föreståndare för allmän uppfostringsanstalt att till

fångvårdsstyrelsen insända förteckning å dem, som avlidit medan de

voro intagna i militärhäktet eller anstalten. I sammanhang härmed torde

bestämmelsen i 7 § angående avskiljande av straffuppgift i händelse av

dödsfall böra undergå omarbetning.

Enligt övergångsstadgandets ordalydelse skulle högre rätt icke

under någon förutsättning insända uppgift i de fall, som i stadgandet

angivas. Då detta icke kan vara avsett utan högre domstol uppenbarligen

har att fortfarande såsom hittills lämna uppgift, om den i sådana fall

meddelat dom av innehåll som omförmäles i någon av punkterna 1—4

av 1 §, erfordras omformulering av stadgandet.

II. Förslaget till lag om kreditregister.

Det synes ovedersägligt att, såsom departementschefen framhållit,

ett centralt kreditregister kan bliva till stort gagn icke blott för statistiska

ändamål utan även i det avseende, att affärsvärlden utan större kostnad

och besvär erhölle tillgång till vissa för kreditgivningen eller för avveckling

av redan inledda affärsförbindelser nödvändiga uppgifter, vilkas

anskaffande för närvarande kräver betydande omgång och icke oväsentliga

utgifter. Uppenbart är emellertid, att anlitandet av ett sådant register

bör vara anvisat allmänheten endast under förutsättning att detsamma

erbjuder åtminstone lika stor trygghet som de anordningar, vilka det

skall ersätta. Man får ej vidare att räkna med den personliga kännedom

hos intygsutfärdaren, som för tillförlitligheten av det lämnade intyget

ingalunda saknar vikt. I domarens ämbetsansvar ligger en garanti, som,

då statsansvar för oriktiga intyg väl icke kan ifrågakomma, allmänheten

icke utan vederlag kan eftergiva.

Förslaget innehåller icke några bestämmelser, på grund varav man

kan bedöma tryggheten för dem, som anlita registret. Av de till ärendet

hörande handlingar kan man dock i viss mån inhämta huru anordningarna

äro tänkta. Lagrådet har icke kunnat underlåta finna att de arbetskrafter,

som ifrågasatts, varken äro tillräckliga eller kvalificerade för

att på ett betryggande sätt handhava registret och betjäna allmänheten

med därifrån hämtade intyg.

En lagstiftning i ämnet utan skapande av nödiga garantier i omförmälda

hänseenden är enligt lagrådets mening icke tillrådlig.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

Lagrådet hyser jämväl tvekan, huruvida en dylik lagstiftning nu

bör ifrågakomma. Såväl konkurs- som äktenskapslagstiftningen är för

närvarande föremål för omarbetning. Det synes därför kunna ifrågasättas

huruvida icke med den föreslagna lagstiftningen lämpligast borde

anstå i avvaktan på resultatet av lagarbetet å nämnda lagstiftningsområden,

till vilka kreditregistret huvudsakligen hänför sig.

Ur protokollet:

Gunnar Fogelmarck.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 14 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde lagrådets

genom utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden den

13 juni 1913 inhämtade utlåtande över upprättade förslag till lag om

ändrad lydelse av 1—5 samt 7—9 §§ i lagen om straffregister den 17

oktober 1900 och till lag om kreditregister.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredraganden

:

»I anledning av de väsentligen formella anmärkningar lagrådet

framställt mot förslaget till ändringar i lagen om straffregister har detta

förslag i de av lagrådet angivna hänseenden omarbetats. Därvid hava

jämväl några smärre redaktionella jämkningar vidtagits i förslaget.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

Vad lagrådet anmärkt mot förslaget till lag om kreditregister

synes mig innefatta starka skäl mot anordnande av ett kreditregister

på sätt förslaget förutsätter. 1 alla händelser torde vara nödigt att ur

de av lagrådet framhållna synpunkter underkasta frågan förnyad utredning,

innan framställning däri göres till riksdagen, och tillstyrker jag

därför att denna fråga tills vidare får anstå.»

Sedan föredraganden härefter uppläst det omarbetade förslaget till

lag om ändrad lydelse av 1—5 samt 7—9 §§ i lagen om straffregister

den 17 oktober 1900, hemställde han, att detta förslag måtte jämlikt

§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse bilaga . .. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Fogelmarck.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1914 B:20 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om ändrad Ig delse av 1—5 samt 7—9 §§ i lagen om straffregister den 17 okt s. 5 i texten
  2. LU 1914 B:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1—5 samt 7—9 §§ i lagen om straffregister den 17 oktober 1900. s. 1 i texten