Sök i Ratio Lex

Angående pension till vissa förmän och arbetare vid statens järnvägar

1914-05-23 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:94, Angående pension till vissa förmän och arbetare vid statens järnvägar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

1

Nr 94.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående

pension till vissa förmän och arbetare vid statens järnvägar;

given Stockholms slott den 23 maj 1914.

Under åberopande av härvid fogat utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att en var av nedannämnda vid statens järnvägsbyggnader anställda

personer, nämligen förmännen Lars Gustaf Johansson Boström, Sven

Olausson och Nils Johan Mattisson, stenarbetarna Johan August Andreasson

(eller Andersson) Bolander, Per August Andersson och Karl Johan

Richard Lindqvist samt arbetarna Oskar Persson Hultman, Karl Bodin

Brelin, Johannes Sundberg, Johan August Johansson, Gustaf Karlsson,

Fredrik August Johansson Hjelte, Anders Gustaf Eriksson, Karl August

Rosén, Johan Svensson och Olaus Andersson må från och med månaden

näst efter den, varunder han entledigas eller entledigats från sin anställning

vid statens järnvägar — dock icke i något fall för tid före

den 1 januari 1914 — under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension till belopp av 300 kronor, under villkor

emellertid att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning

mot avlöning av statsmedel, uppgående till ett för en var beräknat årligt

medelinkomstbelopp av respektive 1,200 kronor för förman och

yrkesarbetare samt 900 kronor för vanlig arbetare eller därutöver, pensionen

skall, så länge sistnämnda anställning varar, upphöra att utgå

samt att, vid sådan avlönings uppbärande i övrigt, pensionen skall

minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppgår till högre belopp

än nämnda medelinkomst.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Oscar von Sydow.

Bihang Ull senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 62 höft. (Nr 94.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

Liknande pensionsfrågor

vid 1906,

1907, 1909,

1910, 1911,

1912 och 1913

års riksdagar.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 23 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde vidare:

I underdånig skrivelse den 24 april 1914 har järnvägsstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva pension åt

nedannämnda vid statens järnvägsbyggnader anställda förmän och arbetare,

nämligen förmännen Lars Gustaf Johansson Boström, Sven Olausson

och Nils Johan Mattisson, stenarbetarna Johan August Andreasson

(eller Andersson) Bolander, Per August Andersson och Karl Johan

Richard Lindqvist samt arbetarna Oskar Persson Hultman, Karl Bodin

Brelin, Johannes Sundberg, Johan August Johansson, Gustaf Karlsson,

Fredrik August Johansson Hjelte, Anders Gustaf Eriksson, Karl August

Rosén, Johan Svensson och Olaus Andersson.

Innan jag övergår till att närmare redogöra för innehållet i järnvägsstyrelsens

ifrågavarande skrivelse, må omförmälas de av Kungl.

Maj:t vid 1906, 1907, 1909, 1910, 1911, 1912 och 1913 års riksdagar

gjorda framställningar i liknande syfte samt riksdagens i anledning därav

fattade beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj ds Nåd. Proposition Nr 94.

Q

O

Vid 1906 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t (proposition nr 114;

riksdagen medgiva, att åtskilliga arbetsförmän och arbetare vid statens

järnvägsbyggnader samt en extra pumpare vid statens järnvägar finge

under vissa villkor från och med månaden näst efter den, varunder de

av järnvägsstyrelsen entledigades eller entledigats från anställning vid

statens j ärnvägsbyggnader, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årliga pensioner till belopp av respektive 400,

325, 300 och 250 kronor.

Med anledning av denna Kungl. Maj:ts framställning förklarade

riksdagen (skrivelse nr 146), ehuruväl i ärendet icke förekommit något

därom, att de till erhållande av pensioner föreslagna förmän och arbetare

i följd av ålderdom, sjukdom eller eljest vore oförmögna att genom arbete

förvärva sitt uppehälle, sig anse billigheten fordra, att dessa personer

av statsmedel tillerkändes något understöd med anledning av deras

långvariga arbete vid statens järnvägsbyggnader.

Riksdagen fann emellertid icke samtliga omförmälda förmän och arbetare

böra beviljas pensioner att utgå för deras återstående livstid utan

ansåg, att de jämförelsevis yngre och fullt arbetsföra bland dem lämpligen

borde erhålla det ifrågasatta understödet såsom gratifikation för en

gång till hjälp vid bestridande av deras eget och familjernas uppehälle

vid återflyttningen till hemorten samt under den tid, som kunde åtgå,

innan annat arbete erkölles; och förklarade sig riksdagen finna skäligt,

att livstidspensioner beviljades de förmän och arbetare, vilka uppnått

minst 55 års ålder och räknade minst 24 tjänstår.

Beträffande pensionernas belopp sökte riksdagen finna en annan

beräkningsgrund för pensionsbeloppens storlek än den av Kungl. Maj:t

använda. I sådant hänseende erinrade riksdagen, att, enligt lagen angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete den 5 juli 1901,

arbetsgivare vore skyldig att åt arbetare, varmed i nämnda lag förstodes

jämväl arbetsförman, utgiva en årlig livränta av 300 kronor, därest

arbetaren genom olycksfall i arbetet för framtiden mist arbetsförmågan.

Vid sådant förhållande och då staten som arbetsgivare i nu förevarande

fall icke syntes böra vidkännas större underhållsskyldighet vid ifrågavarande

arbetares avskedande, än om dessa skulle genom olycksfall i arbetet

mist arbetsförmågan för framtiden, fann riksdagen nämnda belopp,

300 kronor, skäligen böra bestämmas för de pensioner, som beviljades

åt en var arbetsförman och arbetare.

Jämväl vid 1907 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t (proposition nr

140) riksdagen medgiva, att åtskilliga förmän och arbetare vid statens

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

järnvägsbyggnader måtte å allmänna indragningsstaten få åtnjuta årlig

pension, därvid Kungl. Maj:t på grund av riksdagens beslut år 1906

föreslog beloppet för dessa pensioner till 300 kronor. Såsom villkor

för pensionernas åtnjutande föreslog Kungl. Maj:t vidare, att, därest

pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning mot avlöning av

statsmedel, uppgående till det för en var beräknade årliga medelinkomstbelopp

av respektive 1,200 kronor inom gruppen förmän och

yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen vanliga arbetare eller därutöver,

pensionen skulle, så länge anställningen varade, upphöra att

utgå samt att, vid sådan avlönings uppbärande i övrigt, pensionen skulle

minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppginge till högre

belopp än nämnda medelinkomst.

Denna Kungl. Maj:ts framställning blev av riksdagen bifallen (skrivelse

nr 10).

I statsverkspropositionen till 1909 års riksdag föreslog Kung].

Maj:t riksdagen medgiva pension åt två förmän och tre arbetare vid

statens järnvägsbyggnader med samma belopp och under enahanda

villkor, som godkänts vid 1907 års riksdag.

Med anledning av berörda framställning yttrade riksdagen (skrivelse

nr 10), att i avseende å de tre arbetarna den lämnade utredningen

icke gåve vid handen annat, än att de skulle fortfarande vara,

åtminstone i förhållande till sin ålder, arbetsdugliga. Ehuru riksdagen

ansåge, att deras levnadsålder, som utgjorde respektive 62, 56 och 58

år, icke borde i och för sig anses föranleda pensionering, ville riksdagen

dock icke underlåta att bifalla förevarande framställning, då den

i viss mån hade stöd uti förut av riksdagen fattade beslut i likartade

fall. Beträffande de bägge förmännen, som ådragit sig svår och på

deras arbetsförmåga menligt inverkande sjuklighet, hade riksdagen intet

att erinra mot meddelande av de för dem föreslagna pensionerna. Riksdagen

uttalade därjämte det antagandet, att de av ifrågavarande förmän

och arbetare, som ännu vore arbetsföra, bleve bibehållna i statens järnvägars

tjänst.

Slutligen hava särskilda av Kungl. Maj:t till 1910, 1911, 1912 och

1913 års riksdagar gjorda framställningar (proposition nr 134 år 1910,

statsverkspropositionen, tionde huvudtiteln, punkten 20, år 1911, proposition

nr 189 år 1912 och proposition nr 141 år 1913) om pension åt

vissa förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader, att utgå med

samma belopp och efter enahanda grunder som de av 1907 års riksdag

tillämpade, blivit av riksdagen bifallna (skrivelser nr 10 åren 1910, 1911,

1912 och 1913).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 94. 5

I nu föreliggande skrivelse den 24 april 1914 bar järnvägsstyrelsen meddelat,

att, i likhet med vad förut ägt rum, ansökningar om utverkande av statsunderstöd

till styrelsen inkommit från åtskilliga förmän och arbetare, vilka samtliga

under längre tid med goda vitsord arbetat vid statens järn vägsbyggnadsföretag

och av vilka flertalet enligt företedda intyg därjämte genom sjukdom eller kroppsskada

lått sin arbetsförmåga i mer eller mindre hög grad minskad.

Beträffande ifrågavarande sökandes tjänstetid har järnvägsstyrelsen anmärkt,

att fullständiga förteckningar å de vid järnvägsbyggnaderna under den

gångna tiden anställda arbetare saknas, vartill kommer, att en stor del av arbetsbefälet

antingen avlidit eller lämnat tjänsten. Det har för övrigt befunnits omöjligt

för befälet att lämna detaljerade uppgifter rörande varje särskild, kanske för

lång tid tillbaka anställd arbetares tjänstetid. Tjänstetidens längd har således

icke kunnat genom officiella handlingar bestyrkas, utan har styrelsen härvidlag,

såsom vid avgivande av enahanda framställning rörande de arbetare, som år 1913

tilldelades understöd, ansett sig kunna utgå från av sökandena själva lämnade

tjänsteförteckningar, vilka utförligt angiva tiden och platsen för anställningen;

och detta så mycket hellre, som berörda uppgifter, i den mån de kunnat kontrolleras,

visat sig vara riktiga.

I avseende å vederbörandes lönevillkor har styrelsen i detta sammanhang

meddelat, att medelavlöningen för ifrågavarande förmän och arbetare kan beräknas

hava uppgått, för de förra till 1,200 kronor och för de senare till 900 kronor

för år.

Styrelsen har även utgått från det antagandet, att huvudsakligen enahanda

villkor med avseende å levnads- och tjänstålder m. m., vilka under de senaste

åren varit för Kungl. Maj:t och riksdagen bestämmande vid beviljande av pensioner

åt järnvägsbyggnadsarbetare, jämväl nu skulle komma till tillämpning.

Emellertid har styrelsen funnit det vara med billigheten överensstämmande,

att, då särskilda omständigheter föreligga, avvikelse i någon mån borde kunna

äga rum från nyss nämnda grunder. En av de sökande, arbetaren Karl Bodin

Brelin, som är född den 27 oktober 1860 och sålunda uppnått endast omkring

53V2 levnadsår, skulle enligt angivna grunder icke vara berättigad till erhållande

av pension, oaktat han innehar ej mindre ä,n 27 tjänstår. Av ett vid hans ansökan

fogat läkarbetyg inhämtas, att Bodin Brelin, som den 10 september 1913 genom

olycksfall i arbete vid statens järnvägar ådragit sig »deformerande inflammation

i ryggkotornas leder», till följd därav är »fullständigt oförmögen till sitt

vanliga eller annat verkligt arbete». Vid sådant förhållande och då Bodin Brelins

levnadsålder högst obetydligt understiger den för erhållande av pension

fastslagna, under det han i avseende å antalet tjänstår icke blott fyller utan

väsentligt överskrider det mått, som i sådant hänseende befunnits skäligt, har

styrelsen ansett sig böra redan nii föreslå honom till erhållande av pension.

Bodin Brelin åtnjuter för närvarande sjukavlöning.

Med tillämpning av förberörda grunder med av styrelsen ovan angiven

modifikation i visst fall skulle pension komma att utgå till de i nedanintagna

tabell upptagna förmän och arbetare. I tabellen har jämväl angivits det antal

levnads- och tjänstår, en var uppnått; och framgår av densamma tillika, huruvida

de fortfarande äro i arbete vid statens järnvägsbyggnader eller icke:

Järnvägs
styrelsens
framställning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

Statskontorets

utletande.

Namn och befattning.

Levnadsår.

Tjänstår.

Anmärkningar.

Oskär Persson Hultman, arbetare ......

60

9 24

i

O ,

Åtnjuter sjukavlöning.

Karl Bodin Brelin, arbetare...............

53 Vs

27

D:o

Johannes Sundberg, arbetare ............

60

*) 26

JEj i arbete vid statens järnvägs- \ byggnader.

Johan August Johansson, arbetare......

72

57

46

34

D:o

(Fortfarande i arbete vid statens järn- \ vägsbyggnader.

Fredrik August Johansson Hjelte, arbe-

(Ej i arbete vid statens järnvägs- \ byggnader.

tare .........................................

62

a) 29

Johan August Andreasson (Andersson)

Bolander, stenarbetare ..................

55

56

a)29

32

(Fortfarande i arbete vid statens järn- \ vägsbyggnader.

fEj i arbete vid statens järnvägs-

Anders Gustaf Eriksson, arbetare ......

i byggnader.

Per August Andersson, stenarbetare ...

55

34

D:o

58

37

(Fortfarande i arbote vid statens järn-

Karl August Rosen, arbetare ...........

( vägsbyggnador.

Lars Gustaf Johansson Boström, förman

58

25

D:o

Sven Olausson, förman.....................

Karl Johan Richard Lindqvist, sten-

56

35

B:o

55

32

I):o

Johan Svensson, arbetare..................

56

35

D:o

Olaus Andersson, arbetare ..............

56

26

D:o

Nils Johan Mattisson, förman............

60

24

JEj i arbete vid statens järnvägsbygg- \ nader.

'') Förutom 4 är vid Bodens fästningsbyggnad.

2) » 5 »> » » »

På grund av det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva, att en var av nämnda förmän och arbetare måtte från

och med månaden näst efter den, varunder han entledigas eller entledigats från

anställning vid statens järnvägar — dock icke i något fall för tiden före 1914

års början — under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

årlig pension till belopp av 300 kronor under enahanda förbehåll, som tidigare

gjorts.

Över järnvägsstyrelsens nu ifrågavarande framställning har statskontoret

den 13 maj 1914 avgivit infordrat utlåtande och däri förklarat

sig, på grund av vad järnvägsstyrelsen i ärendet meddelat och anfört,

icke hava något att erinra mot avlåtande av proposition till riksdagen

i överensstämmelse med styrelsens förslag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 04.

7

Då riksdagen sedan år 1906 i ett stort antal liknande fall beviljat Departements

begärda pensioner, anser jag i likhet med järnvägsstyrelsen och stats- cherfae“jeytt''

kontoret pension med föreslaget belopp böra beredas nu ifrågavarande

förmän och arbetare, vilka samtliga uppnått den tjänstålder och, med

undantag för Bodin Brelin, jämväl den levnadsålder, som i allmänhet

ansetts böra utgöra villkor för pensions erhållande. Enligt de av järnvägsstyrelsen

beträffande den sistnämnde lämnade upplysningarna torde

emellertid i fråga om honom sådana särskilda omständigheter få anses

föreligga, som redan vid föregående tillfällen ansetts böra föranleda till

undantag från de eljest tillämpade huvudgrunderna för beviljande av

sådan pension, varom här är fråga. Jag anser mig därför på de av

järnvägsstyrelsen i detta avseende anförda skäl böra förorda den

gjorda framställningen jämväl beträffande Bodin Brelin. Beträffande

den årliga medelavlöningen för yrkesarbetare, till vilka ovan uppräknade

stenarbetare äro att hänföra, har denna, enligt vad järnvägsstyrelsen

upplyst, av styrelsen beräknats hava uppgått till samma belopp som för

förmän eller till 1,200 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att en var av nedannämnda vid statens järnvägsbyggnader

anställda personer, nämligen förmännen

Lars Gustaf Johansson Boström, Sven Olausson och

Nils Johan Mattisson, stenarbetarna Johan August

Andreasson (eller Andersson) Bolander, Per August

Andersson och Karl Johan Richard Lindqvist samt

arbetarna Oskar Persson Hultman, Karl Bodin Brelin,

Johannes Sundberg, Johan August Johansson, Gustaf

Karlsson, Fredrik August Johansson Hjelte, Anders

Gustaf Eriksson, Karl August Rosén, Johan Svensson

och Olaus Andersson må från och med månaden näst

efter den, varunder han entledigas eller entledigats

från sin anställning vid statens järnvägar — dock icke

i något fall för tid före den 1 januari 1914 — under

<* sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension till belopp av 300 kronor, under

villkor emellertid att, därest pensionstagare framdeles

skulle erhålla anställning mot avlöning av statsmedel,

uppgående till ett för en var beräknat årligt medelinkomstbelopp

av respektive 1,200 kronor för för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

man och yrkesarbetare samt 900 kronor för vanlig

arbetare eller därutöver, pensionen skall, så länge sistnämnda

anställning varar, upphöra att utgå samt att,

vid sådan avlönings uppbärande i övrigt, pensionen

skall minskas, så att densamma jämte avlöningen icke

uppgår till högre belopp än nämnda medelinkomst.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall och förordnade,

att till riksdagen skulle avlåtas proposition i ärendet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Stälhammar.

T

Stockholm, K. L. Bockmana Boktryckeri, 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.