Angående försäljning av Karlbergs kungsgård in. in
1915-03-26 · 36 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 36 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1915:106, Angående försäljning av Karlbergs kungsgård in. in
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
1
Nr 106.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
försäljning av Karlbergs kungsgård in. in.; given Stockholms
slott den 26 mars 1915.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att den nu å Karlbergs kungsgård förlagda krigsskolan må å tid,
som framdeles bestämmes, förläggas till Järvafältet,
att den av krigsskolan nu disponerade marken — Karlbergs kungsgård
och den därunder lydande s. k. Solnaskogen samt det till krigsskolan
upplåtna området av lägenheten Stenbrottet — må, i den ordning
och med de undantag, som framdeles kunna varda av Kungl. Maj:t
och riksdagen bestämda, försäljas,
att av de inflytande försäljningsmedlen må tagas i anspråk dels
1,300,000 kronor för vissa i statsrådsprotokollet närmare angivna markförvärv
till Järvafältet, dels ock det belopp, som framdeles kan av
riksdagen beviljas till uppförande å nämnda fält av nytt etablissemang
för krigsskolan,
att återstående försäljningsmedel må, på sätt Kungl. Majd och
riksdagen framdeles bestämma, disponeras huvudsakligen för lantförsvarets
behov, samt
att, i mån av behov, de medel, som erfordras till gäldande av
kostnaderna för nämnda markförvärv till Järvafältet, högst 1,300,000
kronor, må efter Kungl. Majds beprövande av arméförvaltningen eller
statskontoret förskjutas av tillgängliga medel.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Majd förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
B. B. E. Mörcke.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 94 höft. (Nr 106.)
2
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
Beslut angående
anskaffande
av
nytt övningsfält
för truppförbanden
i
Stockholm.
r
Utdrag av protokollet över lånt för svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 26 mars 1915.
Närvarande:
Hans excellens hen- statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Westman,
Broström.
Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och jordbruksdepartementen
anhöll chefen för förstnämnda departement, statsrådet
Mörcke, att få underställa Kung]. Maj:ts prövning frågan angående
inköp av vissa egendomar i och för utvidgning av det s. k. Järvafältet
ävensom om försäljning av Karlbergs kungsgård samt yttrade
därvid följande:
»Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt eu kommitté att, bland annat,
avgiva förslag å sådan i Stockholms närhet belägen plats, som, under
förutsättning att Ladugårdsgärdet i framtiden icke komme att användas
såsom övningsområde för de i Stockholm förlagda truppförbanden, kunde
anses lämplig såsom övningsfält för desamma, inkom denna kommitté
den 19 maj 1903 med betänkande i ämnet och föreslog därvid
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106. 3
■0
såsom lämpligt sådant övningsfält ett område sträckande sig från
Brunnsvikens strand västerut och norrut till sjöarna Ravaln och Översjön.
Vid Brunnsviken och i trakten därintill tänkte kommittén sig
de flesta kasernetablissemangen för stockholmstrupperna förlagda. De
nordvästra delarna av fältet — vilket sedermera blivit kallat Järvafältet
— avsåg kommittén i främsta rummet för artilleriets skjutövningar
samt upplyste, att dessa trakter tillhörde egendomen Säby
och de under Edsberg lydande gårdarna Väsby, Bög och Knista.
Kommittén föreslog, att dessa och andra fastigheter skulle för kronans
räkning inköpas, samt beräknade kostnaderna för Järvafältets anordnande
till övningsfält och anläggande därstädes av skjutbanor till
4,000,000 kronor.
- I proposition (nr 114) till 1905 års lagtima riksdag anslöt Kungl.
Magt sig i huvudsak till kommitténs förslag samt hemställde, bland annat,
om riksdagens medgivande, att två närmare angivna områden av norra
Djurgården måtte få kronan avhändas, att av de genom försäljning inflytande
medlen finge användas högst 4,000,000 kronor till förvärvande av
, den mark, som jämte vissa kronan tillhöriga egendomar av Kungl. Maj:t
ansåges böra ingå i övningsfältet, till ersättningar åt boställshavare,
arrendatorer och andra personer för mistad besittningsrätt till jord,
som för detta ändamål avstodes, m. m., samt till anläggande av skjutbanor,
fältets dränering och ordnande i övrigt, i den mån medel härtill
kunde av nämnda summa erhållas, att vad som efter nämnda 4,000,000
kronor och vissa andra angivna utgifter — däribland för ordnande av
gator och allmänna platser å de till försäljning avsedda områdena —
bleve övrigt av de genom försäljningarna inflytande medlen måtte tillläggas
lantfärsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål, samt
att, i mån av behov, de medel, som i första hand erfordrades för inköp
av mark till övningsfältet m. in., till ersättningar åt enskilde och till
bestridande av kostnaderna för ordnandet av gator och allmänna
platser, finge efter Kungl. Maj:ts beprövande av tillgängliga medel
förskjutas.
Enligt det vid nämnda proposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet
uttalade dock vid ärendets föredragning dåvarande chefen för
lantförsvarsdepartementet tvivel om, huruvida beloppet 4,000,000 kronor
vore för angivna ändamålen tillräckligt, samt förklarade dessutom, att
det ej på förhand borde bestämmas, vilka egendomar, som skulle inköpas,
utan borde Kungl. Maj:t tillerkännas rätt att efter hand besluta
om lämpliga fastigheters inköpande.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
Förslag om
inköp av
egendomen
Säby.
Fråga angående
förflyttning
av krigsskolan
å
Karlberg.
Riksdagen förklarade sig icke hava något att erinra mot anordnande
av ett nytt övningsfält på sätt Kungl. Maj:t föreslagit och biföll
Kungl. Maj:ts ovanberörda hemställan.
Redan uti skrivelse den 23 februari 1906 anmälde den s. k. Ladugårdsgärd
eskommissionen, att kommissionen med ägaren av Säby avtalat
om egendomens inköpande för kronans räkning för ett pris av
350,000 kronor. Kommissionen ansåg förvärvandet av denna egendom
vara nödvändigt med hänsyn till artilleriets övningar i fältskjutning
men förklarade däremot, att de under Edsberg lydande gårdarna Väsby,
Bög och Knista kunde för ändamålet undvaras och i allt fall icke
borde ifrågakomma till inköp, förr än det för dem fordrade priset högst
betydligt nedsattes.
Kommissionens förevarande framställning föranledde emellertid icke
till någon Kungl. Majds åtgärd.
Frågan rörande Järvafältets utvidgning enligt den ursprungliga
planen vilade härefter till början av år 1913, då chefen för fjärde
arméfördelningen gjorde framställning om inköp av egendomen Säby, ,
vilken erfordrades för övningsfältets rationella utnyttjande, särskilt för
artilleriet, och kunde förvärvas för jämförelsevis gott pris.
Med anledning härav meddelade arméförvaltningens fortifikationsdepartement
i skrivelse den 19 februari 1913, att då förvärvandet av
ifrågavarande egendom syntes av flera skäl önskvärt, departementet
redan med ägaren inlett underhandlingar därom samt den 31 januari
1913, under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 juli
samma år, avslutat kontrakt om inköp av egendomen för 450,000 kronor.
Departementet upplyste därjämte, att den sålunda villkorligt inköpta
egendomen omfattade tillhopa 665,9 hektar, varav 247,7 hektar åker,
18,7 hektar äng och 330,9 hektar skogs- och hagmark. Med hänsyn
till arealen och egendomens läge ansåg departementet den betingade
köpeskillingen ej vara för hög utan skälig och tillstyrkte därför chefens
för fjärde arméfördelningen framställning.
Emellertid hade under tiden fråga uppstått om förflyttning av krigsskolan
från Karlberg till annan plats samt om ändrad disposition av
Karlbergs kungsgård. Frågans upptagande påskyndades av det förhållande,
att mark från kungsgården tid efter annan upplåtits till statens
järnvägar, i följd varav och då även för framtiden sådana markupp
-
5
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 106.
låtelser för järnvägsdriftens behöriga upprätthållande äro att motse,
återstående område av kungsgården bliver alldeles otillräckligt för krigsskolan.
Redan år 1909 anförde dåvarande chefen för krigsskolan, att
efter överlämnandet till järnvägsstyrelsen av ett då ifrågasatt område
krigsskolans verksamhet ej längre skulle kunna upprätthållas å dess
nuvarande förläggningsplats och att en flyttning av krigsskolan till
annan plats måste bliva följden av realiserandet av järnvägsstyrelsens
planer på den Karlbergs kungsgård tillhörande marken. Och då järnvägsstyrelsen
i underdånig skrivelse den 20 december 1912 gjorde framställning
om viss markupplåtelse från kungsgården för utförandet av
erforderliga utvidgningsarbeten för statens järnvägar samt av en skrivelsen
bilagd karta tillika framgick, att ytterligare mark från kungsgården
komme att tagas i anspråk för framtida bangårdsutvidgning
och spårförbindelse till en godsbangård å Kungsholmen, anförde den
nuvarande chefen för krigsskolan i underdånig skrivelse den 11 februari
1913, att enligt dessa planer skulle omkring hälften av krigsskolans
park och en avsevärd del av exercisplatsen berövas skolan och dessutom
användningen av den nuvarande skjut banan såväl som anläggningen
av en ny bana inom krigsskolans område omöjliggöras, varjämte tillträdet
till och användningen av krigsskolans viktigaste övningsområde,
Solnaskogen, i högst väsentlig grad skulle försvåras, i vissa hänseenden
omöjliggöras. Några nya möjligheter att på ett tillfredsställande sätt
bedriva krigsskolans verksamhet inom det stympade område, som skulle
återstå för densamma, sedan de föreliggande järnvägsplanorna bragts
till utförande, hade icke framträtt. Krigsskolan syntes därför siå inför
utsikten att inom ej långt avlägsen framtid på grund av lokala förhållanden
ej längre kunna fullt motsvara sin uppgift, därest icke i tid
en förflyttning av krigsskolan till en för dess verksamhet i alla hänseenden
lämplig plats verkställdes eller utvidgning av krigsskolans
nuvarande område åt annat håll kunde ske. Chefen för krigsskolan
hemställde därför om vidtagandet av erforderliga åtgärder i angivet syfte.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit, ansåg dåvarande departementschefen
ytterligare utredning i ärendet önskvärd samt anmodade
därför den 22 februari 1913 arméförvaltningens artilleri-, fortifikationsoch
civila departement att inkomma dels med yttrande, huruvida Järvafältet
efter föreslagen utvidgning med egendomen Säby bleve ur alla
synpunkter fullkomligt tillräckligt för samtliga Stockholms garnison
6
Artilleri-, fortifikations-och
civila departementens
skrivelse den
8 mars 1913.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
tillhöriga truppförband, så att jämväl Svea artilleriregemente kunde
därstädes bedriva alla sina skjutövningar, samt huruvida det av riksdagen
i skrivelse den 26 april 1911 (nr 58) ifrågasatta avyttrandet av
vissa vid Brunnsviken belägna delar av Järvafältet genom inköpet av
Säby underlättades eller icke, dels ock med yttrande, huruvida krigsskolan
kunde beredas plats inom de föreslagna gränserna för Järvafältet,
och varest i sådant fall område för densamma kunde erhållas.
Härigenom sammanknötos frågorna om Järvafältets utvidgning och
om krigsskolans förflyttning.
Uti skrivelse den 8 mars 1913 besvarade artilleri-, fortifikationsoch
civila departementen förenämnda av departementschefen framställda
frågor. Efter anförandet av vissa yttranden i det den 19 maj
1903 avgivna kommittébetänkandet, enligt vilka trakten Spånga—
Ravaln skulle erbjuda bästa tillfällen till artilleriskjutövningar, framhöll
därvid artilleridepartementet, att så länge de under Edsberg lydande
gårdarna Väsby, Bög och Knista icke inginge i övningsfältet, stode de
såsom de väsentligaste ansedda skjutområdena icke till förfogande.
Genom inköpet av Säby möjliggjordes otvivelaktigt artilleriskjutövningar
av olika slag på övningsfältet, under förutsättning likväl att ännu ej
inköpta delar av Hästaområdet ävensom nordöstra delen av Barkarbyområdet
förvärvades. Så länge emellertid kronan ej vore tillförsäkrad
de från början avsedda skjutriktningarna i nordlig riktning från artilleriställningar
i trakterna Spånga—Järfälla och Hästa—Järfälla, kunde departementet
ej anse, att Svea artilleriregementes alla skjutövningar skulle
kunna verkställas på Järvafältet, utan måsto fortfarande, ehuru i mindre
utsträckning än förut, anlitas såväl Marma skjutfält som annan, mot ersättning
tillfälligtvis upplåten, mark. Ehuru Positionsartilleriregementets
skjutövningar icke berörts i den till departementen ställda skrivelsen,
ansåge sig artilleridepartementet dock böra framhålla, att dessa övningar
medförde större risk än fältartilleriets för kringliggande trakt på grund
därav, att projektilerna innehölle ganska stora brisanta sprängladdningar,
varför ock särskilt stor försiktighet med dem måste iakttagas. Med angivna
förbehåll ansåge sig artilleri- och fortifikationsdepartementen kunna
jakande besvara frågan, huruvida övningsfältet efter inköp av egendomen
Säby bleve tillräckligt för samtliga Stockholms garnison tillhörande
truppförband.
Beträffande frågan, huruvida avyttrandet av vissa vid Brunnsviken
belägna delar av övningsfältet genom inköpet av Säby underlättades
eller icke, förklarade sig samtliga departementen, under åberopande av
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
särskilda skäl, icke kunna annat än på det allvarligaste avstyrka avyttrandet
av några dylika områden.
Vidkommande frågan om plats för krigsskolan å Järvafältet anförde
departementen, att inköpet av egendomen Säby möjliggjorde beredandet
därav, dock icke å någon del av egendomens område, enär krigsskolans
förläggning därstädes skulle verka binderligt för artilleriövningar. Men
fältets tillökning med nämnda område gjorde, att en del av det övriga
fältet, så belägen, att den ej berördes av vare sig artilleri- eller andra
truppförbands skjutövningar, skulle kunna för krigsskolan avstås. En
så belägen plats hade departementen och arméfördelningsehefen funnit
å det öster om järnvägen till Uppsala belägna och till en del av Edsviken
norr om Ulriksdal gränsande området. Där kunde de för krigsskolan
erforderliga byggnaderna få ett lämpligt läge med tillgång till
Edsviken och åt krigsskolans elever beredas ett lämpligt övningsområde,
varöver krigsskolan kunde få ensam förfoga, jämte det skolan
naturligtvis skulle äga att för övningar begagna det stora fältet.
Frågan om Säbyköpet, som nu ytterligare utvidgats genom det av
artilleridepartementet uttryckta behovot av jämväl egendomarna Väsby,
Bög och Ivnista, blev emellertid icke avgjord inom den för köpekontraktets
bestånd bestämda tiden, den 1 juli 1913. Härom gjorde fortifikationsdepartementet
anmälan i underdånig skrivelse den 22 november
1913, därvid departementet tillika meddelade, att departementet inlett
förnyade underhandlingar med ägaren till Säby och jämväl med särskilda
representanter för ägaren till gårdarna Väsby, Bög och Knista,
vilka underhandlingar lett därtill, att nytt köpeavtal, under förbehåll av
Kungl. Maj:ts godkännande, avslutats den 21 april 1913 om inköp av
Säby med underlydande fastigheter för 464,937 kronor 50 öre, samt att
under enahanda förbehåll avtal ingåtts den 28 juli 1913 med Edsbergs
fastighetsäktiebolag om köp av egendomarna Bög, Knista med däri inbegripna
lägenheten Bornera och Väsby för 530,000 kronor med tillträdesrätt
för kronan av samtliga egendomarna den 14 mars 1914, men
skulle kontrakten återgå, om ej Kungl. Maj:ts godkännande då vunnits;
dock hade nämnda fastighetsbolag förklarat sig villigt vidhålla försäljningen
till den 14 juli 1914 mot erhållande av ränta å köpeskillingen
från den 14 nämnda mars, varemot kronan skulle åtnjuta inkomsterna
av fastigheterna under motsvarande tid.
Enligt uppgift av arbetschefen vid rikets allmänna kartverk innehölle
fastigheterna Väsby, Bög och Knista tillhopa 554,7 hektar eller
Fortifikationsdepartementets
skrivelse
den 22 november
1913.
8
1tungt Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
Infordrande
av ytterligare
utredning.
i åker, äng, trädgård och tomter 151,3 hektar, skogsmark, backar,
mossar, vägar m. m. 388,4 hektar samt del av sjön Ravaln 15 hektar.
Under framhållande därav, att behovet av omförmälda egendomar
för Järvafältets utökning vore ådagalagt redan av kommittébetänkandet
den 19 maj 1903 och vidare genom artilleri-, fortifikations- och civila
departementens ovannämnda skrivelse den 8 mars 1913, och efter att
ytterligare hava framhållit samma behov, numera ökat genom krigsskolans
förflyttning till Järvafältet, hemställde fortifikationsdepartementet,
att Kungl. Maj:t måtte dels vidtaga åtgärder för beredandet av
tillgångar till belopp av 1,250,000 kronor för inköp av nämnda fastigheter
och annan till desamma och till förut av kronan inköpta områden gränsande
mark (varmed avsågs områden vid Barkarby och Kyrkbyn samt
ännu icke inköpta, från Hästa nr 1 och 2 avsöndrade tomter) för att
tilläggas övningsfältet, varvid fortifikationsdepartementet ville till Kungl.
Maj:ts bedömande framställa, huruvida icke erforderliga tillgångar kunde
beredas genom vederlag för mark vid Karlberg, som komme att fråntagas
krigsskolan, dels godkänna berörda köpekontrakt samt benryndiga
fortifikationsdepartementet att fullfölja köpeavtalen, dels ock förordna, att
de inköpta fastigheterna skulle tilläggas Järvafältet.
Då ytterligare utredning i ärendet ansågs erforderlig, anmodade
dåvarande departementschefen i särskilda skrivelser den 27 december 1913
dels inspektören för artilleriet att avgiva yttrande, huruvida genom
ifrågavarande markförvärv de till fjärde arméfördelningen hörande
artilleritruppförbandens ävensom Upplands artilleriregementes skjutövningar
över huvud kunde förläggas till Järvafältet, samt, för den
händelse så skulle vara förhållandet, huruvida artilleriets nuvarande
skjutfält vid Marma vidare behövde tagas i anspråk för artilleriets
räkning,
dels ock fortifikationsdepartementet att, efter inhämtande av yttrande
från inspektören för militärläroverken angående behovet av att
till annan plats förflytta krigsskolan å Karlberg ävensom beträffande
omfattningen av de vid en dylik förflyttning för krigsskolan erforderliga
markförvärv och byggnader, inkomma med utredning, huruvida de
medel, som vid en upplåtelse för annat statsändamål, respektive försäljning
av krigsskolans nuvarande områden vid Karlberg, kunde beräknas
inflyta, komme att bliva tillräckliga icke blott för nödiga markförvärv
för krigsskolan å dess nya förläggningsort utan jämväl för
uppförandet därstädes av de för skolan erforderliga byggnader.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
9
Uti skrivelse den 3 januari 1914 anförde inspektören för artilleriet,
att genom förvärvandet av egendomen Säby och gårdarna Knista,
Bög och Väsby samt, såsom vore föreslaget, vissa delar, som söderifrån
sköte in mellan Säby och det nuvarande övningsfältet, ävensom
av de inom detta belägna, ännu icke inköpta Hästatomterna,
övningsfältet kunde utnyttjas såsom skjutfält för artilleriet. Markförvärvet
i fråga vore emellertid alldeles nödvändigt härför, tv områdena
öster om Barkarby samt öster och norr om Kyrkbyn vid
Järfälla ävensom Hästatomterna ginge så långt in i övningsfältet, att
man icke kunde undvika att skjuta över desamma, om skjutning skulle
äga rum norrut från höjderna vid Barkarby och Hjulsta eller från
övningsfältets östra delar mot Säby. Utan möjligheter att utföra
skjutningar från dessa platser i angivna riktningar kunde övningsfältet
ej lämpligen utnyttjas såsom skjutfält för artilleriet. Förvärvades
däremot dessa områden, ansåge inspektören, att man med fältartilleriets
truppförband kunde utföra alla de skjutningar, som erfordrades. Vad
positionsartilleriets skjutövningar beträffade, utfördes dessa ofta på så
stora avstånd och under sådana förhållanden, att de icke alla lämpligen
kunde förläggas till Järvafältet, utan måste försiggå å Marma, som vore
det enda skjutfält, där skjutningar kunde utföras på en skottlinie av
9,000 meter, vilket avstånd vore ovillkorligen nödvändigt för inskjutning
av kanoner, under det man såväl å Järvafältet som å övriga skjutfält
vore begränsad till skottvidder på omkring 3,500 meter eller undantagsvis
något mera. Marma skjutfält behövde därför allt framgent
tagas i anspråk för artilleriets räkning, och positionsartilleriets skjutningar
borde till stor del fortfarande förläggas dit, även om vissa av
desamma kunde äga rum å Järvafältet. Inspektören ansåge alltså, att
om Järvafältet utvidgades enligt det föreliggande förslaget, Svea artilleriregemente
skulle där kunna utföra alla sina skjutningar, vilket naturligtvis
även skulle vara fallet med Upplands artilleriregemente, för så
vitt tiderna för skjutningarnas utförande kunde på lämpligt sätt fördelas
mellan regementena, ty man kunde ej förutsätta, att bägge regementena
samtidigt skulle kunna utföra sina skjutningar därstädes. Men
genom en dylik tidsindelning korame regementena att inkräkta på
varandras övningstider, vilket särskilt under repetition sövningarna vore
menligt. Härtill komme, att för Upplands artilleriregemente fordrades
förläggning till Järvafältet under skjutningsperioden. Inspektören ansåge
därför fördelaktigast, att endast en del av Upplands artilleriregementes
skjutningar beräknades framdeles bliva förlagda till Järvafältet,
under det att de (ivriga fortfarande förbleve å Manna.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 94 käft. (Nr 106.)
Artilleriinspektörens
skrivelse den
3 januari 1914.
2
10
Inspektören
för militärläroverken
om
behovet av
krigsskolans
förflyttning.
Fortifikationsdepar
t em entets
skrivelse
den 22 januari
1914.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
Med skrivelse den 22 januari 1914 överlämnade fortifikationsdepartementet
ett av inspektören för militärläroverken den 13 i samma månad
avgivet yttrande, däruti nämnde inspektör förklarade, att något omedelbart
förestående behov att flytta krigsskolan från Karlberg ej förelåge,
men att sådant dock snart nog kunde uppstå. Det vore ej heller uteslutet,
utan fastmer torde det böra förutses, att statens järnvägar framdeles
komme att göra större intrång på krigsskolans område ävensom
att stadens utveckling åt detta håll säkerligen komme att giva krigsskolans
områden vid Karlberg så stort värde, att en förflyttning även
av detta skäl kunde bliva önskvärd. Inspektören för militärläroverken
ansåge således, att inom en ej alltför avlägsen framtid det kunde bliva
erforderligt att flytta krigsskolan från Karlberg och att i sådant fall
förflyttningen närmast borde tänkas äga rum till Järvafältet, närmare
angivet till den del av övningsfältet, som läge norr om Ulriksdal.
Detta borde redan nu beaktas, då möjlighet till utvidgning av övningsfältet
på rimliga villkor förefunnes, vilken utvidgning i händelse av
krigsskolans förflyttning bleve synnerligen önskvärd och med hänsyn
till skolans behov av plats för sina särskilda övningar nödvändig. Ett
enligt nuvarande plan utvidgat övningsfält komme dock att lämna
erforderligt utrymme även för dessa övningar. I avseende å behovet
av byggnader komme att erfordras först minst lika mycket av bostadsoch
undervisningslokaler, som krigsskolan för närvarande disponerade,
men därutöver även bostadslokaler för den lärår- och befälspersonal,
som på grund av det avlägsna läget ej längre lämpligen skulle kunna
bo i Stockholm.
För egen del anförde fortifikationsdepartementet i sin förenämnda
skrivelse den 22 januari 1914, att det nu till skolans förfogande befintliga
området torde vara för litet och i allt fall det minsta möjliga.
Det syntes icke lämpligt, att krigsskoleelevernas övningar på grund av
ett redan nu synnerligen knappt utrymme icke skulle kunna bedrivas
på ett fullt rationellt sätt. De av inspektören för militärläroverken berörda
förhållanden komme otvivelaktigt snart nog och tidigare än inspektören
möjligen tänkt att verka därhän, att krigsskolans fortsatta
förläggning å Karlberg vore både oklok och från statssynpunkt i dubbelt
avseende ändamålslös. Om nämligen krigsskolan och statens järnvägar
fortfarande skulle konkurrera om mark och trängas med varandra å
Karlbergs begränsade område, bleve båda lidande och varken skolans
eller järnvägarnas intressen kunde fullt tillgodoses. Därför ansåge ock
fortifikationsdepartementet det vara av synnerlig vikt att icke lämna
11
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
obegagnat det gynnsamma tillfälle, som nu erbjöde sig att kunna tillgodose
krigsskolans behov av annan lämplig förläggningsplats och ett
tillräckligt övningsområde. Det område, delvis gränsande till Edsviken
vid Ulriksdal, som enligt fortifikationsdepartementets förslag skulle
tillkomma krigsskolan ensamt såsom handövningsfält och som icke inskränktes
av någon skjutbaneanläggning, kunde utsträckas till omkring
120 hektar, vartill sedan komme den för skolan beaktansvärda fördelen
att dessutom hava tillgång till Stockholmsgarnisonens _ gemensamma
övningsfält och skjutbanor; detta allt under förutsättning, att de av
fortifikationsdepartemeutet i dess underdåniga skrivelse den J2 november
1913 anmälda fastighetsköpen godkändes.
Uppförandet av ett nytt etablissemang för krigsskolan hade av
arkitekten Erik Josephson, som tagit del av vad inspektören för militärläroverken
anfört i fråga om erforderligt utrymme för undervismngsocli
bostadslokaler, beräknats till en kostnad av omkring 2,500,000
kronor. I sin förberörda skrivelse den 22 november 1913 hade forhfikationsdepartementet
beräknat för markförvärv 1,250,000 kronor. Lades
härtill den av arkitekten Josephson beräknade byggnadskostnaden, bleve
det belopp, som erfordrades, 3,750,000 kronor.
För att utröna, huruvida för gäldandet av nämnda belopp de medel,
som kunde beräknas inflyta för krigsskolans nuvarande områden
vid Karlberg, komme att bliva tillräckliga, hade fortifikationsdepartementet
låtit genom sakkunniga, majoren vid fortifikationen A. G. Norinder,
kaptenen vid väg- och vattenbyggnadskåren Ingemar Peterson
och byggmästaren N. P. Althin, värdera nämnda områden. Enligt deras
utlåtande hade ifrågavarande områden ett värde av 9,475,000 kronor,
sålunda vida överstigande det belopp, som för egendomsköpen och ett
nytt krigsskoleetablissemang erfordrades. Mot värderingsmännens utlåtande
hade fortifikationsdepartementet icke något att erinra, och ansåge
departementet på anförda skäl det ej kunna befaras, att väideiingsmännens
slutsumma voro för hög. Fastmera kunde antagas, att vid
försäljning ett högre belopp skulle erhållas.
I)å frågan om inköpet av egendomen Säby enligt det villkorliga
köpeavtalet av den 21 april 1913 icke blev avgjord inom den i kontraktet
för köpets giltighet bestämda tiden, underhandlade fortifikationsdepartementet
om förlängning av giltighetstiden; och medgav
säljaren densammas framflyttning till den 1 juli 1914 mot erhållande av
5 ''% årlig ränta under den förlängda tiden a köpeskillingen, vilken sålunda
ökades till 471,718 kronor 75 öre. Härom avslöts kontrakt deu
5 mars 1914. Sedan fortifikationsdepartementet härom gjort anmälan
Giltighetstiden
för kontraktet
ang.
egendomen
Säby
utstriickes;
ytterligare
utredning ang.
försäljning
av Karlberg
infordras.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
till chefen för lantförsvarsdepartementet, anmodade denne i skrivelse
den 31 i samma månad arméförvaltningens fortifikations- och civila
departement att, därest departementen ansåge Karlbergs kungsgård
böra kronan avhändas, inkomma med utredning och förslag i ämnet.
Arméförvait- Till åtlydnad härav inkommo nämnda departement den 7 april 1914
fortifikations- me^ ^en begärda utredningen. Under åberopande av vad fortifikationsoch
civila departementet uti förenämnda skrivelse den 22 januari 1914 anfört i
yttrande"delf fråSa om krigsskolans förflyttning, förklarade sig därvid departementen
7 april 1914 anse, at,t om krigsskolau flyttades från Karlbergs kungsgård, den av
^ning^av^" skolan disponerade marken, nämligen utom själva kungsgården jämväl
Karlberg, den därunder lydande s. k. Solnaskogen samt det område av lägenheten
Stenbrottet, som genom kungl. brev den 12 december 1913 upplåtits
till krigsskolan såsom ersättning för beredandet av byggnadsplats
för statens järnvägars kontorsbyggnad vid Tomteboda, borde av Kungl.
Maj:t och kronan försäljas. Från försäljningen syntes böra undantagas
de delar av marken, vilka kunde erfordras för statens järnvägar, som
dock borde därför utgiva skälig ersättning till lantförsvaret. I vad
män jämväl befintliga byggnader skulle försäljas, ansåge departementen
icke nu kunna avgöras. I varje fall syntes själva slottsbyggnaden,
även om densamma icke komme att användas för något särskilt statsbehof
icke böra avyttras utan jämte lämpligt tomtområde bibehållas
såsom ett historiskt minnesmärke. Av de övriga byggnaderna borde
de, som ej komme till användning för statens räkning, försäljas under
villkor, att de bortflyttades från bj^ggnadsplatsen. Det syntes nämligen departementen
vara i ekonomiskt avseende mera fördelaktigt att försälja
marken såsom tomter för bostadshus än att fästa huvudvikten vid befintliga,
»för annat ändamål avsedda byggnader. Men med sådan dispositionsplan
kunde något avsevärt pris ej beräknas för byggnaderna. I
det av de utav fortifikationsdepartementet anlitade sakkunniga beräknade
saluvärdet å kungsgårdens mark, 9,475,000 kronor, både icke inräknats
förberörda till krigsskolan upplåtna del av lägenheten Stenbrottet,
men väl däremot byggnadsplatsen för statens järnvägars kontorsbyggnad
vid Tomteboda. Även om nämnda del av Stenbrottet icke
både samma värde som berörda byggnadsplats, ansåge departementen,
som funne de av de sakkunniga angivna värdena snarare för låga än
för höga, att det av de sakkunniga angivna pris borde vid beslut om
försäljning bestämmas såsom minimipris.
Försäljningen av kungsgårdens områden borde, fortsatte departementen,
taga sin början omedelbart efter det flyttningen av krigsskolan
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
försiggått, så att de stora värden, som skolans nuvarande områden
representerade, ej måtte ligga såsom dött kapital utan på ett ekonomiskt
fördelaktigt sätt tillgodogöras. För den skull borde förberedande
åtgärder härför i tid vidtagas, så att formella hinder för försäljningens
igångsättande, så snart skolan flyttats, ej måtte förefinnas. Departementen
ville därför underställa Kungl. Maj:ts prövning, huruvida icke
frågan om krigsskolans förläggning till annan plats och i sammanhang
därmed frågan om försäljning av de till Karlbergs kungsgård hörande
områden redan nu borde upptagas.
Mot det av fortifikationsdepartementet förut under förutsättning av
inköp utav Säby med flera egendomar avgivna förslag till skolans förläggning
å Järvafältet å det norr om Ulriksdals kungsgård med gräns
mot Edsviken belägna området förklarade sig civila departementet ej
hava något att erinra.
Såsom förberedande åtgärd för försäljning av Karlbergsområdena
ansåge departementen, att proposition därom borde till riksdagen avlåtas.
Beträffande dispositionen av de belopp, som genom försäljningen
inflöte, ansåge departementen, att därav borde, på sätt i chefens för
lantförsvarsdepartementet skrivelse den 27 december 1913 förutsatts och
i fortifikationsdepartementets skrivelse den 22 januari 1914 omförmälts,
få användas vad som erfordrades för ytterligare markförvärv för Järvafältet
och för uppförandet av erforderliga byggnader för krigsskolan,
tillsammans beräknat till 3,750,000 kronor, samt att därutöver inflytande
försäljningsmedel borde efter avdrag av försäljningskostnader
ingå till den under statskontorets förvaltning ställda fond, benämnd
lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål. De medel,
som erfordrades för nyssberörda markförvärv, borde förskjutas av statskontoret
för att framdeles ersättas av försäljningsmedlen.
Departementen, som förutsatte, att Kungl. Maj:t, sedan frågan om
försäljningen blivit avgjord, ville om utförandet därav särskilt förordna,
ansåge sig dock redan nu böra såsom sin mening uttala, att stadsplan
och tomtindelning av områdena borde förut uppgöras, samt att försäljningen
borde ske tomtvis och anförtros antingen åt Djurgårdskommissionen
eller under fortifikationsdepartementets överinseende åt särskild
försäljningsman.
Vad anginge uppförandet å Järvafältet av nytt etablissemang för
krigsskolan, ansåge departementen denna fråga böra framdeles underställas
Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning, sedan definitivt beslut
om skolans flyttning från Karlberg blivit fattat.
14
Domänstyrelsena
yttrande
den 22 april
1914.
Proposition
till 1914 års
senare
riksdag.
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 106.
I anslutning till vad sålunda anförts, hemställde fortifikations- och
civila departementen, att proposition måtte avlåtas till riksdagen.
Uti infordrat underdånigt utlåtande den 22 april 1914 förklarade
sig domänstyrelsen icke hava något att erinra mot den ifrågasatta försäljningen
av Karlberg, men ansåg, att köpeskillingarna för de delar
av den s. k. Solnaskogen och lägenheten Stenbrottet, som komme att
försäljas, borde tillgodoföras domänfonden.
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 maj 1914
anslöt sig föredragande departementschefen i huvudsak till vad myndigheterna
anfört rörande såväl de ifrågasatta markförvärven som krigsskolans
förflyttning till Järvafältet och försäljning av de för närvarande
åt skolan upplåtna markområdena. Beträffande dispositionen av de
köpeskillingar, vilka komme att inflyta för de delar av Solnaskogen
och lägenheten Stenbrottet, som skulle försäljas, förklarade departementschefen
sig hava, efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet,
kommit till den åsikten, att med hänsyn till de stora krav,
som lantförsvaret för närvarande ställde på statsverket, domänfonden
icke lämpligen borde tillgodoföras mera av ifrågavarande försäljningsmedel
än som utgjorde det kapitaliserade värdet av de inkomster, som
domänfonden hittills årligen haft av nyssnämnda delar av Solnaskogen
och lägenheten Stenbrottet. Då dessa inkomster utgjort 1,435 kronor
för år 1912 och 1,730 kronor för år 1913, skulle således domänfonden,
om hänsyn toges till sistnämnda inkomstbelopp, ej tillgodoföras mera
än 43,250 kronor.
I anslutning till departementschefens, av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan föreslog Kungl. Maj:t uti proposition den 14
maj 1914 (nr 75) riksdagen medgiva,
- att den nu å Karlbergs kungsgård förlagda krigsskolan finge å tid,
som framdeles bestämdes, förläggas till Järvafältet,
att den av krigsskolan nu disponerade marken — Karlbergs kungsgård
och den därunder lydande s. k. Solnaskogen samt det till krigsskolan
upplåtna området av lägenheten Stenbrottet — finge — med
undantag av de delar därav, vilka med därå befintliga byggnader borde
enligt Kungl. Maj ds beprövande bibehållas för visst ändamål eller som
funnes böra överlåtas till statens järnvägar — kronan på det sätt avhändas,
att därav kostnadsfritt upplätes de delar, som enligt en blivande
stadsplan erfordrades till gator, torg och allmänna platser även
-
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
som angränsande vattenområde, samt att de återstående delarna försåldes
i den ordning, Kungl. Maj:t bestämde,
att av de inflytande försäljningsmedlen finge icke blott gäldas kostnaderna
för själva försäljningen och utgifterna för ordnandet av gator,
torg och allmänna platser utan även tagas i anspråk dels 1,275,000
kronor för vissa i statsrådsprotokollet närmare angivna markförvärv till
Järvafältet, dels ock det belopp, som framdeles kunde av riksdagen beviljas
till uppförande av nytt etablissemang för krigsskolan,
att återstående försäljningsmedel finge, sedan 43,250 kronor tillgodoförts
domänfonden, ingå till lantförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål, samt
att, i mån av behov, de medel, som erfordrades till gäldande av
kostnaderna för nämnda markförvärv till Järvafältet, högst 1,275,000
kronor, ävensom till bestridande av kostnaderna för ordnande av gator,
torg och allmänna platser, finge efter Kungl. Maj:ts beprövande av statskontoret
förskjutas av tillgängliga medel.
Uti sitt med anledning av nämnda proposition den 12 juni 1914
avgivna utlåtande (nr 10) anförde statsutskottet följande:
’I samma mån som Stockholms stads bebyggande fortskrider till
Karlbergsområdenas omedelbara närhet, erhålla dessa områden såsom
byggnadsplats^ ett så betydande värde, att det utan tvivel kommer
att framstå såsom alltmera oförenligt med god ekonomi att fortfarande
använda större delen av desamma till övningsfält. Detta övningsfält
torde också, därest byggnadsverksamheten utsträckes omedelbart intill
detsamma och ytterligare mark tages i anspråk därifrån för statens
järnvägars räkning, efter hand bliva allt för knappt för krigsskolans
behov. Helt säkert kommer det därför i en snar framtid att befinnas
nödvändigt att förflytta krigsskolan från Karlberg; och finner utskottet
det vara förestavat av klokt förutseende att redan nu vidtaga förberedande
åtgärder för en annan förläggning av densamma. Emot förslaget
att framdeles förlägga krigsskolan inom Järvafältet har utskottet
icke haft något att erinra.
Beträffande den framtida användningen av de områden, som för
närvarande disponeras av krigsskolan, böra dessa givetvis till ojämförligt
största delen avses för försäljning, och får utskottet därför i
princip tillstyrka det av Kungl. Magt i sådant avseende begärda medgivandet.
Emellertid anser utskottet angeläget, att icke blott — såsom
jämväl Kung!. Maj:t synes hava avsett — det historiskt intressanta
slottet kvarstannar i statens ägo, utan även att åtminstone någon del
Statsutskottets
utlåtande.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
av parken norr om slottet bibehålies såsom sådan. Då dessutom enligt
Kungl. Maj:ts förslag vissa andra områden böra undantagas från försäljning
dels för att användas till gator och öppna platser, dels ock
för att överlåtas till statens järnvägar, har utskottet ansett, att, innan
riksdagen närmare beslutar i ämnet, ett mera detaljerat förslag bör
framläggas, i fråga om vilka områden skola undantagas från försäljning,
därvid jämväl torde böra angivas den ungefärliga ordningsföljd, i vilken
försäljning av de olika områdena anses böra företagas.
Med det ifrågasatta inköpet av egendomen Säby samt gårdarna
Knista, Bög och Väsby avses i främsta rummet att vinna möjlighet att
på Järvafältet utföra alla de skjutningar med fältartilleriets truppförband,
som äro erforderliga. De föreslagna markförvärven hava jämväl
ställts i samband därmed, att krigsskolan kommer att inkräkta på
Järvafältets nuvarande område, sedan den blivit förlagd till den därför
avsedda platsen och fått ett exercisfält för sin räkning reserverat.
Utskottet har funnit det välbetänkt att redan nu göra de ifrågasatta
egendomsköpen, men förutsätter utskottet, att i detta liksom i
andra fall, där övningsfält hava en särdeles stor omfattning, vissa delar
av övningsfältet komma att, i den män det är möjligt utan åsidosättande
av det militära ändamålet, användas på ekonomiskt fördelaktigt sätt,
särskilt genom upplåtande till jordbruk.’
På grund av vad sålunda anförts, hemställde utskottet, att riksdagen
måtte *
I. medgiva,
a) att den nu å Karlbergs kungsgård förlagda krigsskolan finge å
tid, som framdeles bestämdes, förläggas till Järvafältet;
b) att den av krigsskolan nu disponerade marken — Karlbergs
kungsgård och den därunder lydande s. k. Solnaskogen samt det till
krigsskolan upplåtna området av lägenheten Stenbrottet — finge i den
ordning och med de undantag, som framdeles kunde varda av Kungl.
Maj:t och riksdagen bestämda, försäljas;
c) att av de inflytande försäljningsmedlen finge tagas i anspråk
dels 1,275,000 kronor för i statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden
den 14 maj 1914 angivna markförvärv till Järvafältet, dels
ock det belopp, som framdeles kunde av riksdagen beviljas till uppförande
av nytt etablissemang för krigsskolan, samt återstoden disponeras
huvudsakligen för lantförsvarets behov, på sätt av Kungl. Maj:t
och riksdagen framdeles bestämdes;
d) att, i män av behov, de medel, som erfordrades till gäldande av
kostnaderna för nämnda markförvärv, högst 1,275,000 kronor, finge
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106. 17
efter Kungl. Maj:ts beprövande av statskontoret förskjutas av tillgängliga
medel;
II. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kung]. Maj:t
låta utarbeta och för riksdagen framlägga en så vitt möjligt fullständig
plan för den framtida användningen av de utav krigsskolan disponerade
områdena, upptagande ej mindre uppgift å de delar av desamma,
som skulle från försäljning undantagas, än även den ungefärliga ordningsföljd,
i vilken försäljningen av de olika områdena vore avsedd
att äga rum.
Mot utskottets yttrande reserverade sig två av dess ledamöter
vilka ansågo, att med beslut om ett bättre tillgodogörande av Karlbergs
kungsgårds mark borde anstå, till dess efter utredning visats, dels vilka
områden av kungsgården, som fortfarande borde av staten uteslutande
disponeras för det ena eller andra ändamålet, dels ock huruvida ej annan
upplåtelseform än försäljning kunde visa sig vara i ekonomiskt och socialt
avseende lika eller mera fördelaktigt. Frågan om krigsskolans förflyttning
från Karlberg till plats å Järvafältet syntes ej heller vara av beskaffenhet
att kräva omedelbart avgörande, och även härvidlag borde
en utredning vidtagas ej mindre angående den för krigsskolans förläggning
lämpligaste platsen än även för erhållande av en mera preciserad
och överskådlig plan för den ifrågasatta förflyttningen.
I fråga om inköp av de i propositionen omnämnda egendomarna
hade reservanternas uppmärksamhet fästs vid att Järvafältet redan nu
utgjorde ett så betydande område, att för den föreslagna stora utökningen
av fältet bort förebringas synnerligen starka skäl. Av vad i
propositionen anförts för påvisande av nödvändigheten av att förvärva
de ifrågavarande stora områdena hade de emellertid icke känt sig övertygade,
och särskilt hade de fäst sig vid den tvekan, med vilken vederbörande
besvarat frågan, huruvida alla artilleriets strids- och skjutövningar
kunde efter nu ifrågasatta utvidgning bedrivas å Järvafältet.
Då de dessutom inhämtat, att redan nu vissa ganska krävande artilleriskjutövningar
kunde å Järvafältat utföras, och då en stor del av skjutningarna
å långa distanser även efter nu begärda högst avsevärda utvidgning
av Järvafältet alltfort måste bedrivas vid Marma skjutfält,
samt nuvarande områden vid Järva borde vara för andra slags övningar
fullt tillräckliga, syntes det obehövligt att nu inköpa egendomarna
i fråga.
Dessutom ville reservanterna framhålla det nationalekonomiska
intresset av att icke mera av landets uppodlade jord, än som vore
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 94 höft. (Nr 106). 3
18
Riksdagens
beslut.
Ytterligare
utredning
infordras.
Arméförvaltningens
fortifikationsdepartements
skrivelse den
17 februari
1915.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
absolut ofrånkomligt, utlades till militära övningsfält, då ju all hittills
vunnen erfarenhet torde hava ådagalagt, att den avkastning, som öppen
jord lämnade, sedan den upplåtits till övningsfält, vore synnerligen ringa.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde reservanterna, att
riksdagen måtte, med avslag å Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta
och för riksdagen framlägga dels förslag å den plats å Järvafältet,
som befunnes lämpligast för förläggning av krigsskolan, samt plan för
den ifrågasatta förflyttningen, dels ock en så vitt möjligt fullständig
plan för den framtida användningen av de utav krigsskolan nu disponerade
områdena.
Vid ärendets behandling i kamrarna biföll första kammaren statsutskottets
hemställan, varemot andra kammaren, med avslag å utskottets
hemställan, biföll den vid utlåtandet fogade reservationen. Då de olika
beslut, vari kamrarna sålunda stannat, icke syntes kunna sammanjämkas,
hade frågan således för den riksdagen förfallit.
Sedan riksdagen till följd härav i skrivelse den 31 juli 1914 anmält,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke av riksdagen bifallits,
anbefallde Kungl. Maj:t genom brev den 21 november 1914
arméförvaltningens fortifikationsdepartement att, efter det erforderliga
åtgärder vidtagits, inkomma med förnyat förslag i ämnet samt
att därvid taga i övervägande och avgiva en så vitt möjligt fullständig
utredning i fråga om krigsskolans förflyttning och användningen av de
utav krigsskolan nu disponerade delar av Karlbergs kungsgård med
särskilt fästat avseende å vad statsutskottet i sitt utlåtande den 12 juni
1914 anfört.
Uti underdånig skrivelse den 17 februari 1915 har fortifikationsdepartementet
framlagt den infordrade utredningen samt därvid anfört
följande:
Alla syntes hava varit ense därom, att eu förflyttning av krigsskolan
från Karlberg i anledning av de inskränkningar av kungsgårdens
till skolans förfogande ställda område, som för tillgodoseendet av
statens järnvägars markbehov ägt rum och vore ytterligare att motse,
borde ske, ävensom att skolan efter flyttningen från Karlberg borde
förläggas till plats å Järvafältet. Beträffande den för krigsskolan lämpligaste
platsen ä Järvafältet hade emellertid riksdagens andra kammare,
i anslutning till vad reservanterna inom statsutskottet hemställt, ansett
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
ytterligare utredning erforderlig. Då vad som härutinnan redan vidtagits
måhända ej vore tillräckligt framhållet i föregående skrivelser,
ansåge sig fortifikationsdepartementet till fullständigande härav böra
meddela, att det av departementet framställda förslaget om krigsskolans
förläggning till ett å en vid fortifikations- och civila departementens
underdåniga skrivelse den 7 april 1914 fogad karta med röda begränsningslinjer
utmärkt område norr om Ulriksdals kungsgård tillkommit
efter noggrann undersökning, varunder även andra platser med hänsyn
till lämpligheten tagits under omprövning. Då Järvafältets utökning
med de villkorligt inköpta egendomarna möjliggjorde upplåtande av
plats för kasernetablissemang och övningsområde å Järvafältet för krigsskolan,
hade första tanken varit, att skolan skulle kunna förläggas till
något dessa egendomar tillhörande område. Denna tanke hade dock
snart måst övergivas på grund därav, att skolan skulle kunna utgöra
hinder för det ändamål, för vilket inköpet av just dessa egendomar i
främsta rummet skett, nämligen artilleriskjutningars övande å fältet. A
andra platser än den föreslagna åter skulle krigsskolans etablissemang
vara till hinder antingen för truppernas gevärsskjutövningar eller för
fältövningar. Ullen även rent positiva skälo förelåge för skolans förläggande
just till den föreslagna platsen. Å ena sidan erhölle skolan
här på grund av platsens läge, så att säga vid sidan av det stora
gemensamma övningsfältet, ett till beskaffenhet och omfattning lämpligt
övningsområde, som densamma kunde begagna för sina speciella övningar,
oberoende av övriga truppers övningar, och å andra sidan
kunde på grund av områdets omedelbara anslutning till det stora fältet
samövningar med garnisonstrupperna av olika vapenslag med lätthet
anordnas för krigsskolans elever. Platsen tillgodosåge jämväl önskemålet
av krigsskolans tillgång till vatten för såväl övningsändamål
som delvis även förbrukning. Tillika syntes det fortifikationsdepartementet
fördelaktigt, att krigsskolans etablissemang icke förlädes allt
för avlägset från huvudstaden, detta ej blott av hänsyn för eleverna
utan även och än mera med hänsyn till den militära administrationen, som
ofta krävde skolchefens eller annan vid skolan anställd persons inställelse
för muntliga förhandlingar med de centrala förvaltningsmyndigheterna.
I avseende å platsens lämplighet ville departementet även framhålla,
att såväl chefen för fjärde arméfördelningen som inspektören för militärläroverken
vitsordat denna och biträtt det framställda förslaget.
Fortifikationsdepartementet ansåge sig därför böra vidhålla sitt av civila
departementet och förenämnda myndigheter biträdda förslag i fråga om
plats för krigsskolans förläggning.
20
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
Vad anginge behovet av krigsskolans förflyttning, vore väl frågan
härom ej omedelbart för dagen brännande, men detsamma gjorde sig
i allt fall mer och mer gällande genom de inskränkningar av krigsskolans
nuvarande områden, som för tillgodoseendet av statens järnvägsdrift
då och då förekomme. Under den korta tid, som förflutit,
sedan riksdagen den 31 juli 1914 avslagit Kung!. Maj:ts i syfte
av krigsskolans förflyttning gjorda framställning, hade riksdagen den
22 september 1914 beslutat och Kungl. Maj:t den 1 oktober samma år
förordnat, att visst område av Karlbergs kungsgård och den därunder
lydande s. k. Solnaskogen skulle överlåtas till statens järnvägar.
Varje sådan inskränkning av krigsskolans redan nu för densamma synnerligen
knappa område vore från skolans synpunkt betänklig; och som
det från allmän statsförvaltningssynpunkt icke kunde ifrågakomma att
motsätta sig överlåtelse till statens järnvägar av krigsskolan tillhörig
mark, som för järnvägsdriftens behöriga gång erfordrades, återstode
för de militära förvaltningsmyndigheterna ej annat än att förbereda
skolans förflyttning till annan plats samt tillhandahållande av ett för uppfyllande
av det med densamma avsedda statsändamål lämpligt och tillräckligt
område. Icke utan avsevärd betydelse för avgörandet av frågan
om krigsskolans förflyttning från Karlberg borde väl ock anses huvudstadens
utvidgning åt detta håll, varigenom den till Karlbergs kungsgård
hörande marken erhållit så stort värde, att dess fortfarande användning
såsom övningsområde näppeligen kunde vara förenlig med
en god statshushållning. Uteslutet vore ej heller, att ensamt detta förhållande
— huvudstadens utvidning åt detta håll, som efter förläggandet
till Kungsholmen av stadens byggnader för lagskipning och administration
komme att påskyndas -— kunde snart nog framtvinga krigsskolans
förflyttning. Sådant förhållande vore ägnat att än mer stärka
fortifikationsdepartementets åsikt, att då nu i sammanhang med genomförandet
av den nya härordningen nya byggnader skulle uppföras för
krigsskolan, dessa bj^ggnader ej borde få sin plats vid skolans nuvarande
etablissemang, varest deras tjänst för lantförsvaret otvivelaktigt skulle
bliva av kort varaktighet. Mera omtänksamt och ekonomiskt vore att
uppföra dessa byggnader i sammanhang med övriga byggnader för
krigsskolans etablissemang å den nya plats, som för detsamma bleve
bestämd.
Om Kungl. Maj:t och riksdagen i enlighet med fortifikationsdepartementets
förslag beslöte krigsskolans förflyttning, komme departementet
att ofördröjligen ombesörja upprättandet av ett för det nya etablissemangets
uppförande fullständigt detaljerat byggnadsförslag med situa
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106. 21
tionsplan för att underställas Kungl. Maj:ts prövning, samt efter Kungl.
Maj:ts godkännande därav och, sedan nödiga medel anvisats, gå i
författning om byggnadernas uppförande. Sedan byggnadsarbetet
slutförts, kunde krigsskolan med alla sina tillhörigheter inflytta i det
nya etablissemanget. Det bleve, med andra ord, enahanda förfarande
som vid uppförandet av nytt kasernetablissemang för ett regemente.
Om tilläventyrs någon byggnad förr än andra skulle behöva tagas i
anspråk, borde härför ej möta hinder. I sådant fall finge man flaga
efter lägenheterna’ och tillse, att allt ordnades på det för staten billigaste
och fördelaktigaste sätt, så att ej några för lantförsvaret onödiga
kostnader nedlades för byggnader vid det gamla etablissemanget.
I anledning av det departementet givna uppdraget att avgiva en
så vitt möjligt fullständig utredning, utom angående krigsskolans förflyttning,
jämväl om användningen av de utav krigsskolan nu disponerade
delar av Karlbergs kungsgård ville fortifikationsdepartementet till en
början meddela, att icke några av de till kungsgården hörande byggnader
å deras nuvarande plats och ej heller några delar av marken
bleve efter skolans förflyttning behövliga för lantförsvaret. Uti sin
skrivelse den 7 april 1914 hade arméförvaltningens fortifikations- och
civila departement, med anslutning till utlåtande av särskilda för värdering
av kungsgården anmodade ''sakkunniga, föreslagit, att, med
undantag av slottsbyggnaden, vilken jämte tillhörande tomtområde
borde bibehållas i kronans ägo, övriga byggnader, vilka ej kunde
annorstädes eller för annat statens ändamål användas, måtte försäljas.
Departementen, som inhämtat, att kommitterade för avgivande av förslag
till inhysande av särskilda statsinstitutioner hade för avsikt föreslå,
att slottsbyggnaden och tilläventyrs några andra byggnader måtte
reserveras för visst ändamål, hade ansett, att de byggnader, som komme
att försäljas, skulle bortföras från byggnadsplatsen. Såsom fortifikationsdepartementet
nu inhämtat, hade nämnda kommitterade numera
för avsikt föreslå, att slottet och samtliga vid detsamma nu befintliga
byggnader måtte bibehållas i statens ägo och upplåtas för riksarkivet,
varvid de torde hava avsett, att sistnämnda byggnader skulle inredas
för äldre arkivalier. Fortifikationsdepartementet hade icke något att
erinra mot sådan disposition av byggnaderna eller deras användande
för annat statens ändamål. Om det emellertid skulle befinnas, att
några byggnader bleve obehövliga, ansåge departementet fortfarande,
att sådana borde försäljas, under villkor att de bortfiyttades från byggnadsplatsen.
Under alla förhållanden borde själva slottsbyggnaden
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
kvarstanna i kronans ägo, varom ock alla, som hittills yttrat sig i
ärendet, varit ense.
1 sitt utlåtande hade statsutskottet framhållit, att även åtminstone
någon del av parken norr om slottet borde bibehållas. Fortifikationsdepartementet
delade till fullo denna åsikt; och även de av departementet
anlitade värderingsmännen, vilka i sitt utlåtande anfört, att de
ej upptagit slottet till något värde samt ansett sig böra sänka medelpriset
för den omkringliggande marken (området rf), hade på förfrågan
av föredraganden förklarat, att de med anförda yttrande avsett, att en
stor del av parken icke skulle komma att försäljas och att de med
hänsyn därtill, då de likväl ansett sig böra värdera hela parkområdet,
satt medelpriset så lågt, att summan av det för hela området (d) utförda
värdet skulle komma att fullständigt täckas av köpeskillingen för
den del av området, som utan att estetiska eller historiska hänsyn förnärmades
kunde avyttras, varjämte de såsom ytterligare förklaring
erinrat därom, att de vid värderingen beräknat, att ej blott viss areal
till gator utan ock annan areal (speciellt natursköna delar) till öppna
platser och andra allmänna ändamål skulle avsättas, varför de icke för
sådan mark beräknat någon försäljningsinkomst. Såsom allmän plats
hade de tänkt sig en stor del av parken utöver den del, som befunnes
omedelbart intill det gamla slottet. Det åsätta värdet vore emellertid
så lågt beräknat, att totalbeloppet skulle enligt värderingsmännen kunna
vid försäljning erhållas, även om ej mera än omkring hälften såldes och
den återstående delen behölles dels såsom slottspark och dels såsom
allmän plats. Värderingsmännen ansåge sålunda, att även om hälften
av det å den till deras utlåtande hörande kartan med rf betecknade området
undantoges från försäljning samt även annan för gator och andra
allmänna ändamål erforderlig mark av Karlbergsområdet i dess helhet
ej medräknades, de återstående delarna av området skulle vid försäljning
såsom byggnadstomter inbringa den av dem uppgivna summan av
9,475,000 kronor. Sedan fortifikationsdepartementet uppdragit åt krigsrådet
M. Morton, sin domäntjänsteman ryttmästaren B. Grill och arkitekten
E. Josephson, vilken sistnämnde biträdde ovannämnda kommitterade,
att efter besiktning yttra sig i förevarande ärende, hade de i
avgivet utlåtande kommit till en uppfattning, som ej strede mot de
förut anlitade värderingsmännens i avseende å den inkomst, som vid
den föreslagna dispositionen av Karlbergs markområde kunde förväntas.
Då statsutskottet, vid vars utlåtande fortifikationsdepartementet,
jämlikt Kungl. Maj:ts föreskrift, särskilt fästat avseende, ansett, att,
innan riksdagen närmare beslutade om den framtida användningen av
23
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 106.
krigsskolans nuvarande områden, ett mera detaljerat förslag borde
framläggas i fråga om de områden, som borde undantagas från försäljningen
med angivande tillika av den ordningsföljd, i vilken försäljningen
av de olika områdena ansåges böra företagas, ville fortifikationsdepartementet
meddela, att departementet ansåge sig icke för närvarande,
innan det blivit bestämt om eller i vad mån Karlbergs slott och övriga
byggnader komme att för något visst statens behov användas, kunna
avgiva ett bestämt förslag till mark, som borde bibehållas i statens
ägo. För de byggnader, som komme till användning för statens räkning,
borde, enligt fortifikationsdepartementets åsikt, bibehållas ett visst område,
som med hänsyn till byggnadernas blivande ändamål kunde behöva
tagas till sådan omfattning, att plats funnes jämväl för möjligen i
framtiden erforderlig tillbyggnad. Om alla byggnaderna sålunda skulle
tagas i anspråk, exempelvis såsom annex till riksarkivet för förvaring
av arkivalier m. m., hölle fortifikationsdepartementet — utan att vilja
föregripa utredning i ärendet av särskilt nu eller framdeles tillkallade
sakkunniga — före, att hela det område, som begränsades i söder av
Karlbergssjön, i väster av ägofigurernas 183 och 192 enligt värderingsmännens
karta västra gränslinje, i norr av gången, betecknad med 166
och 163, och dess utdragning åt väster till området C1 samt i öster av
en sned linje utmed ägofiguren 205 till järnvägen och av denna, borde
bibehållas. Skulle åter endast den gamla slottsbyggnaden, möjligen ej för
annat än dess bibehållande såsom historiskt minnesmärke, undantagas från
försäljningen, syntes det omkringliggande området, begränsat i norr av
gången (ägofigurerna 166 och 163) i öster och väster av de å kartan
nu med bläck prickade linjerna a—b och c—d samt i söder av Karlbergssjön,
böra åtfölja densamma. Sist angivna område skulle sålunda,
enligt fortifikationsdepartementets mening, vara det minsta, som kunde
ifrågakomma att bibehållas.
Emellertid erfordrades många tidskrävande och jämväl kostsamma
åtgärder, innan någon försäljning kunde företagas, åtgärder, vilka fortifikationsdepartementet
ansett sig icke böra igångsätta, förrän slutgiltigt
beslut fattats, att försäljning skulle ske. Väl kunde redan nu ett utkast
till stadsplan framläggas, men därmed syntes föga vara vunnet, då
departementet kunde på goda grunder antaga, att sådant utkast icke
skulle vinna gillande hos alla dem, som, innan stadsplan fastställdes,
skulle yttra sig om förslag därtill. En annan angelägenhet vore, att
området i fråga med hänsyn till sättet för och ändamålet med försäljningen
borde införlivas med Stockholms stad, vartill någon anledning
från statens synpunkt icke förelåge, så länge området användes för
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
krigsskolan ock innan statsmyndigheterna beslutat om försäljningen.
Därefter måste följa överläggningar och underhandlingar med representanter
för staden om förslaget till stadsplan samt villkoren för anordnande
av gator och andra allmänna platser samt statsmyndigheternas
godkännande av dessa underhandlingars resultat, innan stadsplanen
slutligen i föreskriven ordning underställdes Kungl. Maj:ts prövning och
godkännande. Dessförinnan kunde utan tvivel så anordnas, att riksdagen
bleve i tillfälle att yttra sig om densamma; och skulle i sådant fall ett
detaljerat och preciserat förslag framläggas i avseende å såväl de områden,
som skulle försäljas, som ock den ordningsföljd, i vilken försäljning
av de olika områdena borde ske. I sistberörda hänseende
kuude fortifikationsdepartementet nu inskränka sig till det uttalande,
att närmast den nuvarande planlagda stadsmarken befintliga delar syntes
böra först ifrågakomma till försäljning och att försäljningen sedan borde
bedrivas i ordning västerut i mån av stadens utvidgning och efterfrågan
å tomter. Därigenom torde det bästa ekonomiska resultatet av försäljningen
vara att förvänta. Och ville fortifikationsdepartementet i detta
sammanhang meddela, att departementet ansåge, att även om alla till
krigsskolan hörande byggnader och i följd därav ett större område av
parken undantoges från försäljning, återstående delar skulle inbringa
minst det av värderingsmännen angivna totalbeloppet, 9,475,000 kronor,
som alltså vore ett belopp att räkna med såsom tillgång för anskaffandet
för krigsskolan av nytt etablissemang och annat övningsområde
eller, såsom frågan nu ställts, för inköp av ytterligare mark till Järvafältet,
mot det att övningsområde där ställdes till krigsskolans förfogande.
Men denna tillgång kunde icke bliva tillgänglig så snart, som
krigsskolans förflyttning, enligt fortifikationsdepartementets åsikt, borde
ske, och ännu mindre före de förberedelser, som för möjliggörandet av
flyttningen till Järvafältet måste vidtagas.
Såsom förut framhållits, fortsatte fortifikationsdepartementet, hade
krigsskolans flyttning till den föreslagna platsen satts i samband med
förslag till inköp av ytterligare mark för att tilläggas Järvafältet, nämligen
egendomen Säby samt gårdarna Kuista, Bög och Väsby jämte en
mindre del mark, liggande emellan Säby gränser och kronans nuvarande
områden; och hade därvid gjorts gällande, att upplåtelse av mark
å Järvafältet för krigsskolan möjliggjordes endast genom ytterligare
egendomsförvärv. Krigsskolans etablissemang och särskilda övningsområde
samt tillträde till Järvafältet i övrigt komme nämligen att så
mycket inkräkta på det för hela Stockholmsgarnisonen gemensamma
övningsfältet, att detta, om ej avsevärdare utökning skedde, skulle
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
25
bliva alldeles otillräckligt. Men även om krigsskolan icke flyttades till
Järvafältet, borde i allt fall berörda fastigheter tilläggas fältet för att
detta skulle vara tillräckligt för alla Stockholmsgarnisonen tillhörande
trupper av de olika vapenslagen.
Då frågan om inköp av egendomarna under nästlidet år förelegat
inför riksdagen, hade statsutskottet funnit det välbetänkt att redan nu
göra de ifrågasatta egendomsköpen, varmed i främsta rummet avsetts
att vinna möjlighet att på Järvafältet utföra alla de skjutövningar med
fältartilleriets truppförband, som vore erforderliga. De båda reservanterna
i utskottet, enligt vilkas yttrande andra kammarens beslut fattades,
hade ej funnit tillräckligt starka skäl vara förebragta för den föreslagna
utökningen.
Fortifikationsdepartementet ville nu ytterligare framhålla, hurusom
förvärvandet av egendomarna i fråga ingått redan i det förslag, som
framlagts i 1903 års kommittébetänkande, vars huvudsakliga innehåll i
hithörande delar funnes anfört i artilleri-, fortifikations- och civila departementens
underdåniga skrivelse den 8 mars 1913. Någon annan
mark i stället för den, som kommittén föreslagit, men icke blivit inköpt,
hade ej för övningsfältet förvärvats. Kommittén hade såsom genom
avfattningen av dess utlåtande skönjdes, varit angelägen att icke
föreslå mera mark till inköp för övningsfält än som varit nödvändig.
Men av skäl, som kommittén anfört, och vilka avsåge tillgodoseende av
fältartilleriets skjutövningar, hade kommittén sett sig nödsakad att föreslå
intagande i övningsområdet jämväl av trakterna öster och norr om
Säbysjön, varigenom erhölles det ur alla synpunkter synnerligen fördelaktiga
skjutfältet Spånga—Kavaln, varest i trakterna Spånga—Järfälla,
Hästa—Järfälla samt Igelbäcken—Säby förefunnes ett antal goda artilleriställningar.
Härstädes, yttrade kommittén vidare, kunde såväl enstaka
batterier avgiva eld, som ock större artilleristyrkor taktiskt samverka
antingen med varandra eller med i förterrängen uppträdande infanteri.
Vidare vore vid skjutning i nämnda riktning eu mängd lämpliga taktiska
måluppställningsplatser att tillgå inom området Åkalla—Skogsbrynet
nordost om Hägerstalund—översten—Ålsta. De längsta skottlinjerna
uppginge här i det närmaste till omkring 4,000 meter, och elden kunde
från de flesta batteriplatserna hållas ganska rörlig åt sidorna.
Då övningsfältet icke ens erhållit deri omfattning, som kommittén
föreslagit och ansett vara den minsta, som behövdes för de Stockholms
garnison tillhörande trupper, syntes det fortifikationsdepartementet uppenbart,
att övningsfältet, om 120 hektar av detsamma helt undantoges för
krigsskolan, måste utökas åtminstone med nu ifrågavarande, i kommitBihang
till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 94 höft. (Nr 106.) 4
26
Kungl, Maj.ts Nåd. Proposition Nr 106.
téns förslag ingående egendomar, för att det ej skulle bliva alldeles för
litet och för trångt för de truppers övningar, för vilka det ursprungligen
avsetts — detta så mycket mera, som dels berörda truppers behov
av övningsfältet numera ökats och dels övningsfältet även i andra avseenden
reducerats till omfattningen.
Efter ett tiotal års erfarenhet om Järvafältet hade, fortsatte departementet,
chefen för fjärde arméfördelningen ansett sig böra göra
framställning om dess utvidgning. Därvid hade till en början ifrågasatts
inköp endast av Säbyegendomen. Den utredning, som i anledning
härav verkställts, hade föranlett villkorligt inköp jämväl av egendomarna
Ivnista, Bög och Väsby. Inspektören för artilleriet hade funnit
förvärvandet av dessa egendomar jämte Säby nödvändigt för artilleriets
skjutövningar, av vilka alla fältartilleriets skjutövningar, som
erfordrades, och jämväl vissa positionsartilleriets övningar i sådant fall
kunde utföras å Järvafältet. Enahanda uttalande hade gjorts av artilleridepartementet.
Härtill hade ock arméfördelningschefen anslutit sig.
Sedan frågan om krigsskolans förflyttning från Karlberg uppkommit
och det vid undersökning för val av plats för densamma framgått, att
skolan lämpligast borde förläggas till Järvafältet, hade samtliga nämnda
myndigheter i likhet med fortifikations- och civila departementen ansett
det vara än mera angeläget att förvärva ifrågavarande egendomar. De
avtal, som härom emellan fortifikationsdepartementet och vederbörande
ägare avslutits, hade tillkommit efter samråd med dåvarande statsrådet
och chefen för lantförsvarsdepartementet.
Någon anledning att förminska det övningsområde, som av komnhtterade
efter sakkunnig utredning år 1903 föreslagits, hade, enligt
fortifikationsdepartementets uppfattning, för visso icke förekommit efter
nämnda år. Med större skäl kunde påstås, att anledning till utökning
av detsammas omfattning enligt deras förslag — oavsett det genom
krigsskolans förflyttning till Järvafältet uppkommande behovet av ökat
område — under tiden uppkommit. Departementet tänkte härvid på
dels den omständigheten, att vissa områden inom fältet av kostnadshänsyn
icke kunde förvärvas, exempelvis vid Ursvik och Spånga, dels ock det
förhållande, att även av den för övningsfältet förvärvade marken stora
avträdelser vid flera tillfällen måst göras till statens järnvägar. Då nu
i anledning av ärendets utgång i riksdagen fortifikationsdepartementet
genom förfrågningar hos de militära cheferna och annorledes undersökt
möjligheten att för truppernas övningar undvara ifrågavarande egendomar
Säby, Knista, Bög och Väsby, hade departementet blivit ytterligare
styrkt i sin uppfattning om nämnda egendomars behövlighet, särskilt
med hänsyn till bedrivandet av artilleriets skjutövningar, men även
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
27
för infanteriets, kavalleriets och ingenjörtruppernas övningar samt isynnerhet
för samövningar med trupper av olika vapenslag. Vid bedömande av behovet
av Järvafältets utökning utöver vad som ansetts erforderligt vid
genomförandet av 1901 års härordning måste ock hänsyn tagas därtill, att
med genomförandet av 1914 års härordning övningstiden bleve längre och
att i följd härav trupper till större antal under den största delen av året
komme att samtidigt övas på fältet. Ej heller att förbise vore det förhållandet,
att garnisonstrupperna hittills haft tillgång till sitt gamla
övningsområde å Ladugårdsgärdet och att de å Järvafältet kunnat disponera
även den mark, som framdeles komme att upptagas av kasernetablissemang.
År efter år komme Ladugårdsgärdet i allt mindre omfattning
att stå till förfogande för att slutligen helt och hållet bortfalla
såsom övningsfält, och i samma mån som kasernetablissemang å Järvafältet
uppfördes för de särskilda regementen och kårer, som vore bestämda
att dit förläggas, minskades det område, som nu stode till förfogande
för övningar.
I detta sammanhang ansåge sig fortifikationsdepartementet även böra
omförmäla, hurusom genom möjligheten av alla fältartilleriets och en
del av positionsartilleriets skjutövningars förläggande till Järvafältet
avsevärda besparingar av transportkostnader uppkomme. Sådana kostnader
för förflyttning till Marma uppginge för det i huvudstaden förlagda
artilleriet till i medeltal 6,000 kronor årligen.
Om ifrågavarande egendomar komme i lantförsvarets ägo, skulle
det bliva fortifikationsdepartementet angeläget att, såsom statsutskottet
förutsatt, ombesörja, att delar av övningsfältet, i den mån det vore
möjligt utan åsidosättande av det militära ändamålet, användas på ekonomiskt
fördelaktigt sätt. Vad i berörda avseende särskilt anginge de
ifrågavarande egendomarna, hölle fortifikationsdepartementet före, att
dessa, även efter deras införlivande med övningsfältet, skulle kunna i huvudsak
brukas på samma sätt som hittills, så att någon avsevärdare minskning
av uppodlad mark icke genom den ändrade dispositionen skulle
uppkomma. Artilleriets skjutövningar hindrade icke, att det område,
som erfordrades för deras utövande, till sina väsentligaste delar kunde
brukas såsom odlad mark; och andra övningar på dessa områden kunde
i allmänhet till tid och rum så anordnas, att jordbrukande i vanlig ordning
ej behövde i avsevärd grad hindras. Uteslutet vore icke, att genom
egendomarnas förvärvande så kunde ordnas, att av den mark i dess
helhet, som i sådant fall komme att ingå i övningsfältet, en större areal
än arealen av den nu odlade till berörda egendomar hörande marken
skulle kunna göras bärande; och vissa delar kunde till och med bliva
föremål för eu mera intensiv och givande odling än vanligt jordbruk.
28
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
Fortifikationsdepartementet vore ingalunda likgiltigt för de nationalekonomiska
intressen, som hänförde sig till jordbruks- och skogsskötsel,
utan ville, att sådana intressen i möjligaste mån tillgodosåges. Det hade
också varit därför, som fortifikationsdepartementet på sin tid gjort framställning
om erhållande av sakkunnigt biträde. På Kungl. Maj:ts därom
gjorda framställning hade riksdagen även beviljat medel för anställandet
av såväl en domäntjänsteman hos arméförvaltningen som en tillsyningsman
(domänofficer) för Järvafältet. Såsom ett allmänt nationalekonomiskt.
intresse vågade fortifikationsdepartementet ock anse, att
staten, så snart kunde ske, på antagliga villkor förvärvade mark till så
stor omfattning som möjligt särskilt i huvudstadens närhet, oavsett det
för visst ändamål omedelbart föreliggande behovet.
Övertygat om behovet av ifrågavarande egendomar för övningsfältet,
hade fortifikationsdepartementet inlett förnyade lcöpeunderhandlingar
med ägarna av desamma, omedelbart efter det ärendets utgång
hos riksdagen blivit känd. Departementet hade nämligen ansett sig
böra förekomma, att egendomarna försåldes till annan, såsom det särskilt
kunde vara att befara vidkommande Säby. Då ägarna därvid framställt
såsom villkor, att köpeskillingen skulle ökas med ränta å det
belopp, vartill den förut varit bestämd, hade fortifikationsdepartementet
väl ansett sig kunna principiellt gilla sådan uppgörelse, dock endast
under förutsättning, att avdrag å det avsedda räntebeloppet gjordes för
arrendeinkomster av egendomarna samt att någon skogsavverkning utöver
det nödvändiga husbehovet icke gjordes. Det hade nämligen
kommit till departementets kännedom, att avverkning till försäljning av
virke vore avsedd att företagas, om icke försäljning av egendomarna
komme till stånd. Slutligen hade, sedan Kungl. Maj:t anbefallt fortifikationsdepartementet
att inkomma med förnyat förslag i ämnet, köpekontrakt
den 28 november 1914 avslutats dels om inköp av frälsesäteriet
Säby 2 mantal med därunder lydande frälsehemmanen Åhlsta nr
1, s/8 mantal, Åhlsta nr 2, 3 och 4, vartdera Va mantal jämte utjord,
samt skattehemmanet Kalvshälla, ett mantal, med undantag av eu till
skolhustomt avsöndrad lägenhet om 38,6 ar i Järfälla socken, för 482,000
kronor, dels ock om inköp för 550,000 kronor av Bög nr 1, ett mantal,
Knista nr 1 och 2, vartdera ett mantal, med däri inbegripna lägenheten
Pomern, samt Väsby nr 1 och 2, vartdera ett mantal, allt frälse i
Sollentuna socken. Kontrakten vore avslutade under förutsättning av
Kungl. Maj:ts godkännande före tillträdesdagen, som vore bestämd till
den 14 mars 1915. Emellertid hade säljarna, på uttryckt önskan av
departementet, som på grund av andra brådskande göromål ej förr kunnat
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
29
medhinna utredning i ärendet, förklarat sig villiga att på oförändrade
villkor vidhålla kontrakten till den 1 april 1915. Enligt vad departementet
inhämtat, motsvarade ökningen av köpeskillingarna ungefär
medelinkomsten av skog för år. Beträffande egendomarnas omfattning
och beskaffenhet åberopade departementet den utredning, som förut
förebragts. (Se propositionen nr 75 till 1914 års senare riksdag.)
Den del av föreliggande ärende, som avsåge inköpet av merberörda
egendomar, syntes fortifikationsdepartementet vara för stunden
mest angelägen. Sedan dessa egendomar förvärvats, syntes omedelbart
åtgärder böra vidtagas för krigsskolans förflyttning till Järvalaltet
och uppförandet därstädes av byggnader för densamma. Under tiden
kunde fortsatt utredning pågå och erforderliga åtgärder vidtagas för
den framtida dispositionen av Karlbergs kungsgård och försäljning av
de krigsskolan nu tillhörande områden, som icke komme att fortfarande
kvarbliva i kronans ägo.
För inköp av mark beräknades enligt 1914 års proposition 1,275,000
kronor. Ökningen av köpeskillingarna belöpte sig till (482,000+550,000
— [471,718 + 530,000]=) 30,282 kronor, varför det nu erforderliga
beloppet även ökats. Dock torde detsamma för närvarande kunna begränsas
till ett jämnat tal av 1,300,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde fortifikationsdepartementet
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels att för inköp av egendomarna Säby, Bög, Knista och Väsby
med underlydande fastigheter jämte annan mark för utökning av Järvafältet
på extra stat anvisa 1,300,000 kronor,
dels ock medgiva,
a) att den nu å Karlbergs kungsgård förlagda krigsskolan finge å
tid, som av Kungl. Maj:t framdeles bestämdes, förläggas till Järvafältet,
b) att den av krigsskolan nu disponerade marken — Karlbergs
kungsgård och den därunder lydande s. k. Solnaskogen samt det till
krigsskolan upplåtna området av lägenheten Stenbrottet — finge, i den
ordning och med de undantag, som framdeles kunde varda av Kungl.
Maj:t och riksdagen bestämda, försäljas, samt
c) att av de inflytande försäljningsmedlen finge till statsverkets
allmänna behov ingå ett belopp av 1,300,000 kronor såsom ersättning
för vad som utbetalts för förberörda markförvärv till Järvafältet samt
av återstoden dels gäldas det belopp, som framdeles kunde av riksdagen
beviljas till uppförande av nytt etablissemang för krigsskolan,
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
Arméförvaltningens
civila
departements
yttrande den
8 mars 1915.
Arméförvaltningens
artilleri-
och fortifikationsdepartementa
yttrande
den 15
mars 1915.
dels ock vad övrigt bleve disponeras för lantförsvarets behov, på sätt
av Kungl. Maj:t och riksdagen framdeles bestämdes.
Därjämte hemställde departementet, att Kungl. Maj:t, sedan erforderliga
medel anslagits, måtte godkänna de av departementet med
ägarna till ifrågavarande egendomar den 28 november 1914 avslutade
köpekontrakt ävensom bemyndiga departementet eller arméförvaltningens
civila departement att av tillgängliga medel förskjuta därför erforderliga
belopp, för att framdeles ersättas av de medel, som kunde av
riksdagen för ändamålet anslås.
Uti infordrat underdånigt yttrande den 8 mars 1915 har arméförvaltningens
civila departement förklarat sig icke hava annat att mot
det föreliggande förslaget erinra, än att de för de ifrågasatta fastighetsköpen
erforderliga medlen borde förskjutas av civila departementet
eller, om dess behållna tillgångar därtill ej försloge, av statskontoret.
Sedan arméförvaltningens artilleri- och fortifikationsdepartement
härefter anbefallts att inkomma med yttrande, huruvida de ifrågasatta
markförvärven kunde anses erforderliga även under förutsättning, att
Positionsartilleriregementet icke, såsom hittills avsetts, förlädes till
Järvafältet, hava artilleri- och fortifikationsdepartementen, till åtlydnad
härav, i underdånig skrivelse den 15 mars 1915 anfört följande:
Uti underdånigt utlåtande den 8 mars 1913 hade artilleridepartementet
anfört, att Positionsartilleriregementets skjutövningar medförde
större risk än fältartilleriets på grund därav, att positionsartilleriets
projektiler ofta inneslöte ganska stora brisanta sprängladdningar, varför
ock särskilt stor försiktighet med dem måste iakttagas. Vidare
hade inspektören för artilleriet i sin förut omförmälda skrivelse den
3 januari 1914 framhållit, att om nu ifrågavarande egendomar förvärvades
för Järvafältet, därstädes kunde med fältartilleriets truppförband
utföras alla de skjutövningar, som erfordrades, men att positionsartilleriets
skjutövningar ofta utfördes på så stora avstånd och
under sådana förhållanden, att de icke alla lämpligen kunde förläggas
till Järvafältet utan måste försiggå å Marma, som vore det enda skjutfält,
där skjutövningar kunde utföras på en skottlinie av erforderlig
längd å 9,000 meter. Positionsartilleriets skjutningar borde därför till
stor del fortfarande förläggas till Marma, även om vissa av desamma
kunde äga rum å Järvafältet.
Av det anförda framginge, att inspektören för artilleriet ansåge
förvärvandet av ifrågavarande egendomar vara av mindre betydelse för
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 106.
31
Positionsartilleriregementet, men av så mycket större för fältartilleriet.
Denna åsikt delades av artilleri- och fortifikationsdepartementen, som
ytterligare ville framhålla, att inköpet av egendomarna föreslagits i
huvudsak för tillgodoseendet av fältartilleriets men jämväl av övriga
garnisonstruppers behov, vilket sistnämnda behov trätt längre fram i
förgrunden genom den uppkomna frågan om krigsskolans förflyttning
och förläggning till Järvafältet. Om positionsartilleriet, vars övningar
fortfarande till stor del måste förläggas annorstädes, undantoges från
Stockholms garnison, inverkade detta icke avsevärt på föreliggande
fråga. Departementen ansåge därför, att de ifrågavarande markförvärven
vore erforderliga, även om Positionsartilleriregementet icke förlädes
till Järvafältet.
Såsom ovan nämnts, hava säljarna förklarat sig villiga att på
oförändrade villkor till den 1 april 1915 vidhålla kontrakten, vilka avslutats
under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande före tillträdesdagen
den 14 mars 1915. Det är emellertid att märka, att Edsbergs
fastighetsaktiebolag, i anslutning till det mellan bolaget och kronan
den 28 november 1914 upprättade köpekontraktet angående egendomarna
Dög, Knista och Väsby, förbundit sig, att även om Kungl.
Maj:ts godkännande av köpet ej skulle kunna utverkas till den i kontraktet
bestämda tillträdesdagen, under en tid av fyra månader därefter
eller till den 14 juli 1915 vidhålla försäljningen i enlighet med kontraktets
bestämmelser i övrigt, dock att i sådant fall kronan skulle vara
skyldig att å köpesumman erlägga 5 procent årlig ränta från den 14
mars 1915, till dess, efter det Kungl. Maj:ts beslut tillkännagivits, köpeskillingen
erlades, med rätt för kronan att åtnjuta inkomsterna av
fastigheterna under motsvarande tid. Vidare har ägaren av Säby uti
en den 20 mars 1915 avgiven förbindelse medgivit, att det mellan
honom och kronan den 28 november 1914 avslutade köpekontraktet
finge på oförändrade villkor gälla intill den 1 juli 1915, inom vilken
tid arméförvaltningen alltså vore berättigad att övertaga egendomen
mot den avtalade köpeskillingen, å vilken likvid skulle erläggas 5
procent ränta, räknat från den 1 april 1915, tills likvid skedde.
Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, innefattar förevarande
ärende två särskilda frågor, vilka under utredningens fortgång
blivit ställda i samband med varandra, nämligen dels frågan om förvärvande
av vissa markområden i och för utvidgning av Järvafältet och
dels frågan om krigsskolans förflyttning från Karlberg till Järvafältet
Giltighetstiden
för de
avslutade
köpekontrakten.
Departements
chefen.
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
och i samband därmed försäljning av de utav skolan för närvarande
disponerade områdena.
Vad först beträffar de ifrågasatta markförvärven skulle enligt föreliggande
förslag av kronan inköpas dels egendomen Säby om 665,9
hektar, dels de under Edsberg lydande fastigheterna Bög, Knista och
Väsby om tillhopa 554,7 hektar, dels ock en del områden vid Barkarby
och Kyrkbyn samt från Hästa nr 1 och 2 avsöndrade tomter. Rörande
sistnämnda områdens och tomters försäljning till kronan finnes
icke något köpekontrakt upprättat, utan är meningen att söka förvärva
dem under hand eller eventuellt genom expropriation. Kostnaderna
härför hava uppskattats till 250,000 kronor. Däremot har enligt preliminärt
köpekontrakt, som är för säljaren bindande till den 1 juli 1914,
egendomen Säby till kronan försålts för en köpeskilling av 482,000
kronor, ränta oberäknad, och enligt preliminärt köpekontrakt, som är
för säljaren bindande till den 14 juli 1915, hava fastigheterna Bög,
Knista och Väsby till kronan försålts för 550,000 kronor, ränta oberäknad.
Sammanlagda kostnaderna för ifrågavarande markförvärv skulle
följaktligen uppgå till 1,282,000 kronor, utom viss ränta, eller lämpligen
avrundat till 1,300,000 kronor.
Att förvärvandet av ifrågavarande markområden är av behovet
påkallat, synes mig genom den i ärendet förebragta utredningen vara
till fullo ådagalagt. Redan uti 1903 års kommittébetänkande framhölls
angelägenheten av, att dessa områden komme att ingå i det nya övningsfältet.
Under den tid, som därefter förflutit, har icke någon omständighet
tillkommit, som jävat denna kommitténs uppfattning. Tvärtom
har all erfarenhet givit vid handen, att därest övningsfältet skall
kunna till fullo utnyttjas, detsamma måste utökas med ifrågavarande
områden. Särskilt är detta av nöden för att fältartilleriet därstädes
skall kunna utföra samtliga erforderliga skjutövningar. Härtill kommer,
såsom fortifikationsdepartementet jämväl framhållit, att med genomförandet
av 1914 års härordning en större truppstyrka än hittills
kommer att under större delen av året samtidigt övas å Järvafältet, att
i samma mån som kasernetablissemang därstädes uppföras för de särskilda
truppförbanden, det för övningar nu tillgängliga området kommer
att minskas, samt att Ladugårdsgärde år efter år kommer att i
allt mindre omfattning stå till förfogande för att slutligen helt och
hållet bortfalla såsom övningsfält. Vid nu angivna förhållanden och
då genom ifrågavarande markförvärv möjlighet beredes att inom Järvafältets
gränser rymma jämväl etablissemang och övningsfält för krigsskolan,
kan jag icke finna annat än att alla skäl tala för att ifråga
-
33
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
varande områden snarast möjligt av kronan förvärvas. Att ytterligare
uppskjuta frågan härom torde med all säkerhet endast komma att medföra
ökade utgifter för områdenas förvärvande.
Vad härefter angår frågan om krigsskolans förflyttning från Karlberg
och försäljning av de utav skolan för närvarande disponerade
områdena, torde den i ärendet förebragta utredningen jämväl giva vid
handen, att en dylik anordning är både av behovet påkallad och ur
ekonomisk synpunkt välbetänkt. I den mån Stockholms stads bebyggande
fortskrider omedelbart intill krigsskolans område och ytterligare
delar därav tagas i anspråk för statens järnvägars räkning, komma de
med den nuvarande förläggningen förenade olägenheterna att bliva så
stora, att en förflyttning av skolan till annan plats icke torde kunna
undvikas. Härtill kommer, att skolans etablissemang är icke blott i
åtskilliga avseenden mycket bristfälligt utan jämväl efter antagandet
av den nya härordningen otillräckligt för sitt ändamål. Därest skolan
fortfarande skall förbliva å Karlberg, måste därför ändrings- och
nybyggnadsarbeten för betydande kostnader verkställas. Uti underdånig
skrivelse den 4 mars 1915 har också skolans chef gjort framställning
om uppförande av en ny logemangsbyggnad för 150 kadetter jämte
erforderliga mäss-, föreläsnings-, expeditions- och bostadsutrymmen.
Att märka är, att denna framställning avser endast ett provisoriskt
ordnande av inkvarteringen och undervisningen å Karlberg i avvaktan
på det nya etablissemangets uppförande. Åven om det icke torde kunna
undvikas att för beredande av ökat utrymme för kadetternas förläggning
vidtaga en del byggnadsarbeten, måste man dock givetvis härvid
inskränka sig så långt omständigheterna medgiva. Skall skolan någon
längre tid framåt kvarbliva å Karlberg, torde vida större krav på etablissemangets
utvidgande komma att framställas. Vid nu angivna förhållanden
och då det måste framstå såsom oförenligt med god ekonomi
att fortfarande såsom övningsfält använda de av krigsskolan nu disponerade
områdena, vilka såsom byggnadsplatser kunna inbringa betydande
belopp, anser jag, att man redan nu bör begära riksdagens medgivande
till krigsskolans förflyttande till annan plats och till försäljning
av den åt skolan för närvarande upplåtna marken.
Enligt det föreliggande förslaget skulle krigsskolan förläggas till
Järvafältet å ett norr om Ulriksdals kungsgård invid Edsviken beläget
område med en areal av omkring 120 hektar. Då samtliga i ärendet
hörda myndigheter ansett detta område vara det ur alla synpunkter för
ändamålet lämpligaste, har jag icke något att erinra mot, att krigsskolan
dit förlägges.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. / samt. 94 höft. (Nr 106.) 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
Den av krigsskolan för närvarande disponerade marken utgöres av
Karlbergs kungsgård och den därunder lydande s. k. Solnaskogen samt
ett till krigsskolan upplåtet område av lägenheten Stenbrottet. Enligt
det föreliggande förslaget skulle samtliga dessa områden med vissa
undantag försäljas. Sålunda skulle från försäljning undantagas de delar
av områdena, vilka med därå befintliga byggnader finnas böra för visst
ändamål bibehållas. Härvid avses givetvis i första hand slottsbyggnaden
jämte erforderlig del av parken. Vidare skulle undantagas de
delar, som äro för statens järnvägar erforderliga. Slutligen skulle
av den återstående marken utan ersättning upplåtas allt vad som därav
enligt en blivande stadsplan kan komma att erfordras till gator, torg
och allmänna platser ävensom angränsande vattenområde. Då emellertid
fortifikationsdepartementet icke ansett sig kunna framlägga ett mera
detaljerat förslag i fråga om de områden, som böra undantagas från
försäljningen, förrän det blivit bestämt, om och i vad mån Karlbergs
slott och övriga byggnader komma att för något visst statens behov
användas, samt förslag till stadsplan blivit upprättat, har departementet
ansett, att man för närvarande bör inskränka sig till att utverka
riksdagens medgivande att försälja ifrågavarande områden i den ordning
och med de undantag, som framdeles kunna varda av Kungl. Maj:t och
riksdagen bestämda.
Vad sålunda föreslagits finner jag mig böra tillstyrka. Jag tillåter
mig erinra, att fortifikationsdepartementets förevarande förslag står i
full överensstämmelse med vad riksdagens statsutskott härom uttalat
i sitt utlåtande över den till nästlidet års riksdag i ämnet avlåtna
propositionen.
Med beaktande av nödvändigheten att med hänsyn till en blivande
stadsplan avsätta vissa arealer ej blott till gator utan även till öppna
platser och andra allmänna ändamål hava särskilda för ändamålet tillkallade
sakkunniga åsatt ifrågavarande markområden ett försäljningsvärde
av 9,475,000 kronor. Härvid har emellertid förutsatts, att statens
järnvägar skulle efter tomtpris ersätta den mark, som komme att till
statens järnvägar överlåtas. Ehuru frågan om dessa områden icke i
detta sammanhang skulle bliva föremål för något positivt beslut, anser
jag mig dock böra framhålla, att även om ersättning enligt denna
grund icke skulle komma att av statens järnvägar utgivas och även
om en avsevärd del av det nuvarande parkområdet undantages från
försäljning, de sakkunnigas värdering synes mig så låg, att försäljningen
under alla omständigheter kan beräknas inbringa det av dem angivna
beloppet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
35
I enlighet med vad arméförvaltningens fortifikations- och civila
departement föreslagit, torde de för ifrågavarande markområden inflytande
försäljningsmedlen böra tagas i anspråk för gäldande av dels
kostnaderna för ovannämnda markinköp till Järvafältet, 1,300,000
kronor, dels ock det belopp, som framdeles kan av riksdagen komma
att beviljas till uppförande av nytt etablissemang för krigsskolan.
Kostnaderna härför hava av fortifikationsdepartementet approximativt
beräknats till 2,500,000 kronor. Enligt vad jag inhämtat, behöver detta
belopp icke ökas med hänsyn till den utvidgning av krigsskolan, som
bliver en följd av den nya härordningens antagande. Av försäljningsmedlen
böra vidare givetvis gäldas omkostnaderna för själva försäljningen
ävensom utgifterna för ordnandet av gator, torg och allmänna
platser. Slutligen torde, på sätt i den till 1914 års senare riksdag
avlåtna propositionen föreslogs, domänfonden böra av försäljningsmedlen
tillgodoföras ett belopp, motsvarande det kapitaliserade värdet av de
inkomster, som nämnda fond hittills årligen haft av de delar av Solnaskogen
och lägenheten Stenbrottet, som komma att försäljas. Vad som
därefter kan komma att återstå synes mig lämpligen böra tillgodoföras
lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål. I avvaktan
på vad framdeles kan varda av Kungl. Maj:t och riksdagen
bestämt rörande den ordning, vari ifrågavarande markförsäljning bör
äga rum, torde emellertid, i enlighet med vad statsutskottet uti sitt
förenämnda utlåtande hemställde, beträffande dispositionen av de inflytande
försäljningsmedlen för närvarande icke böra beslutas i vidare
mån, än att av desamma må tagas i anspråk dels vad som erfordras
för merberörda markförvärv till Järvafältet, dels ock det belopp, som
framdeles kan varda av riksdagen beviljat till uppförande av nytt
etablissemang för krigsskolan, samt att återstoden skall disponeras
huvudsakligen för lantförsvarets behov, på sätt av Kungl. Maj:t och
riksdagen framdeles bestämmes.
I avvaktan på att försäljningsmedlen skola bliva för Kungl. Maj:t
tillgängliga, torde, i anslutning till vad arméförvaltningens civila departement
föreslagit, kostnaderna för markinköpen till Järvafältet böra,
efter Kungl. Maj:ts beprövande, förskjutas av arméförvaltningen eller
statskontoret för att framdeles ersättas av berörda medel.
På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,
att den nu å Karlbergs kungsgård förlagda krigsskolan må å tid,
som framdeles bestämmes, förläggas till Järvafältet,
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.
att den av krigsskolan nu disponerade marken — Karlbergs kungsgård
och den därunder lydande s. k. Solnaskogen samt det till krigsskolan
upplåtna området av lägenheten Stenbrottet — må, i den ordning
och med de undantag, som framdeles kunna varda av Kungl.
Maj:t och riksdagen bestämda, försäljas,
att av de inflytande försäljningsmedlen må tagas i anspråk dels
1,300,000 kronor för här ovan närmare angivna markförvärv till Järvafältet,
dels ock det belopp, som framdeles kan av riksdagen beviljas
till uppförande å nämnda fält av nytt etablissemang för krigsskolan,
att återstående försäljningsmedel må, på sätt Kungl. Maj:t och
riksdagen framdeles bestämma, disponeras huvudsakligen för lantförsvarets
behov, samt
att, i mån av behov, de medel, som erfordras till gäldande av
kostnaderna för nämnda markförvärv till Järvafältet, högst 1,300,000
kronor, må efter Kungl. Maj:ts beprövande av arméförvaltningen eller
statskontoret förskjutas av tillgängliga medel.»
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Harald Wiens.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1915.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.