Sök i Ratio Lex

Angående beredande av ersättning för skada i vissa fall åt å statens järnvägars ångfärjor tjänstgörande järnvägs-, postoch tullpersonal

1915-04-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:115, Angående beredande av ersättning för skada i vissa fall åt å statens järnvägars ångfärjor tjänstgörande järnvägs-, postoch tullpersonal

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 115.

1

Nr 115.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

beredande av ersättning för skada i vissa fall åt å statens

järnvägars ångfärjor tjänstgörande järnvägs-, postoch

tullpersonal; given Stockholms slott den 10 april

1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att, där befattningshavare vid statens järnvägar, postverket eller

tullverket under tjänstgöring å någon statens järnvägars ångfärja ljutit

döden eller lidit kroppsskada till följd av anordningar eller förhållanden,

som stå i samband med nu pågående krig mellan främmande makter,

till den skadade eller, i händelse av skada med dödlig utgång, till

den dödades änka och minderåriga barn må efter Kungl. Maj:ts beprövande

av respektive trafik-, post- eller tullmedel utgivas skadestånd

i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som för befattningshavare

vid statens järnvägar tillämpas, då skadestånd skall utgå enligt

lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs

drift.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till Riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 102 hiift. (Nr 115.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 115.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj-t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10

april 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anförde

chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow:

I skrivelse den 30 januari 1915 har järnvägsstyrelsen gjort framställning

om vidtagande av åtgärder i syfte, att styrelsen måtte erhålla

befogenhet att efter vissa grunder av trafikmedel utgiva ersättning för

skada, som till följd av nu rådande krigstillstånd mellan främmande

makter kan drabba å statens järnvägars ångfärjor tjänstgörande järnvägspersonal.

Till en början vill jag erinra om nu gällande bestämmelser, som

reglera statens järnvägspersonals rätt till skadestånd vid olycksfall i

arbetet. I 3 § i lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för

skada i följd av järnvägs drift är stadgat, att, där i följd av järnvägs

drift någon, som är anställd i järnvägens tjänst eller arbete, under

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Ilo.

förrättande därav bliver dödad eller skadad, järnvägens innehavare —

oavsett huruvida någon av järnvägens förvaltning eller betjäning vållat

skadan eller ej — är skyldig att gälda skadestånd, där icke vederbörande

genom överträdelse av gällande föreskrifter eller annan grov

vårdslöshet själv ådragit sig skadan. Med upphävande av detta stadgande,

såvitt angår arbetare och arbetsförman, som anställts i järnvägs

tjänst eller arbete efter den 1 januari 1903, har genom lagen den 5

juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete

i hithörande avseende stadgats, att, där arbetare eller arbetsförman

varder skadad till följd av sådant olycksfall i arbete, som härflyter från

utövningen av statens verksamhet med järnvägstrafik, staten såsom

arbetsgivare, med undantag för vissa fall, är pliktig att utgiva ersättning

enligt de i lagen närmare angivna grunder. Den högsta ersättning,

som enligt denna lag kan utgå, är, om olycksfall medfört förlust

av arbetsförmåga, en årlig livränta av 300 kronor. Om olycksfallet medfört

döden, utgår årlig livränta till änkan av 120 kronor och till varje

minderårigt barn av 60 kronor. Några särskilda bestämmelser i fråga

om ersättning för skada till följd av olycksfall, som föranledes av statens

järnvägars ångfärjetrafik, finnas däremot icke.

I omförmälda skrivelse har järnvägsstyrelsen meddelat, att personal

å de statens järnvägar tillhöriga ångfärjor, med vilka trafiken mellan

Trälleborg och Sassnitz uppehälles, hos vederbörande distriktsbefäl gjort

framställning om anordnande av krigsriskförsäkring för denna personals

räkning efter de grunder, som kunde anses skäliga, ävensom att

distriktsförvaltningen vid statens järnvägars tredje distrikt med anledning

därav hemställt, att järnvägsstyrelsen ville under någon form

tillförsäkra ångfärjepersonalen av alla grader en skälig ersättning vid

möjligen inträffande olycksfall, ej blott på grund av minexplosion utan

även på grund av annan olycka, orsakad av den pågående krigföringen,

exempelvis kollision med krigsfartyg, som nattetid går med släckta

lanternor.

För egen del har järnvägsstyrelsen anfört följande.

Saknaden av den trygghet, som bestämmelser rörande ersättning för skada

i olycksfall, föranlett av statens ångfärjetrafik, skulle medföra för den å ångfärjorna

tjänstgörande personalen, gör sig särskilt kännbar under nu rådande

krigstillstånd, då risk för personalen att skadas till liv eller lem till följd av

förhållanden, som sammanhänga med krigföringen, kan vara för handen. Det

synes styrelsen fördenskull vara av behovet påkallat, att bestämmelser komma

till stånd, varigenom ifrågavarande personal eller dess efterlevande tillerkännes

rätt till skadestånd på grund av olycksfall av omförmäld beskaffenhet under

Järnvägs
styrelsens
framställning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 115.

tjänstgöring ombord å ångfärjorna. En dylik anordning finner styrelsen av flera

skäl vara att föredraga framför den av personalen ifrågasatta eller att personalen

skulle försäkras mot krigsrisk. Saken kan enligt styrelsens mening lämpligen

ordnas så, att i sådana fall, då tjänsteman å statens järnvägars ångfärja under

tjänstgöring därstädes lidit kroppsskada eller ljutit döden till följd av anordningar

eller förhållanden, som stå i samband med pågående krig, den skadade eller, i

händelse av skada med dödlig utgång, den dödades efterlevande tillerkännas

skadestånd efter enahanda grunder, som skulle gälla, därest skadan inträffat i

följd av järnvägs drift under sådana omständigheter, att ovannämnda lag av den

12 mars 1886 vore tillämplig.

I denna lag finnas visserligen icke grunder angivna för bestämmande av

skadeståndets storlek, men vad särskilt angår skadestånd till änka och barn har

järnvägsstyrelsen, som numera enligt gällande instruktion äger befogenhet att

besluta i förevarande fall, uppställt vissa regler i nyssnämnda avseende, vilka

utformats med ledning av domstolarnas beslut i skadeståndsmål. Även i fråga

om skadestånd vid invaliditet har en viss praxis för utmätande av skadeståndet

utbildat sig.

Styrelsen har icke ansett sig böra ifrågasätta tillämpning i förevarande fall

av de i 1901 års lag angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete

angivna grunder, enär ersättningsbeloppen enligt denna lag synts styrelsen otillräckliga

samt lagen därjämte endast avser arbetare och med dem likställda befattningshavare.

Att likformighet i fråga om grunderna för skadeståndets bestämmande

bör gälla för all ångfärjepersonal, har styrelsen funnit uppenbart.

På grund av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte, att styrelsen må erhålla

befogenhet att i sådana fall, då tjänstehavare vid statens järnvägar

under tjänstgöring å ångfärja lidit kroppsskada eller ljutit döden till

följd av anordningar eller förhållanden, som stå i samband med nu pågående

krig, till den skadade eller, i händelse av skada med dödlig

utgång, till den dödades änka och barn av trafikmedel utgiva skadestånd

efter enahanda grunder, som skulle gälla, därest skadan inträffat

i följd av järnvägs drift under sådana omständigheter, att lagen den

12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift

vore tillämplig.

I anslutning till denna framställning har järnvägsstyrelsen tillika

överlämnat en promemoria angående vid statens järnvägar tillämpade

grunder för beräkning av skadestånd enligt nämnda lag den 12 mars

1886, vilken promemoria är av följande tydelse:

»Maximum av det till änka och barn för år utgående skadestånd bör i regel

sammanlagt begränsas till ett belopp, som tillika med pensionen från änke- och

pupillkassan samt skälig ränta å den avkastningsbara behållningen i boet, i den

man räntan överstiger femtio (50) kronor för någon stärbhusdelägare, uppgår till

sextiosju (67) procent av mannens avlöning vid dödstillfället.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 115.

Ensam änka.

Ensam änka erhåller i skadestånd så stort belopp årligen, att detsamma

jämte den henne tillkommande pensionen från änke- och pupillkassan samt ränta,

överstigande 50 kronor, uppgår till fyrtio (40) procent av mannens avlöning, med

iakttagande därav att ränta, som överstiger 50 kronor, medräknas endast om den

uppgår till minst 10 kronor.

Anka med barn.

1) Änka samt högst tre barn.

Skadeståndet utgår till änkan med så stort belopp, att detsamma jämte den

till änkan, om hon vore ensam, utgående pensionen från änke- och pupillkassan

samt ränta, beräknad på förenämnda sätt, uppgår till fyrtio (40) procent av

mannens avlöning.

Yarje barn erhåller ett belopp, som jämte ränta, överstigande 50 kronor

med ovan angivna beräkningsgrund, men utan hänsyn till pensionen uppgår för

år till nio (9) procent av mannens avlöning.

2) Änka med flera än tre barn.

Skadeståndet utgår till änkan på sätt under 1) nämnts.

Yarje barn erhåller så stort belopp, att hela det till fördelning mellan

barnen utgående beloppet jämte ränta, som för varje barn överstiger 50 kronor,

uppgår till tjugusju (27) procent av mannens avlöning.

Vid beräknande av storleken av den avlidnes avlöning bör ersättning för

bostad och bränsle eller förmånen av bostad in natura alltid upptagas till tjugu

(20) procent av arvodet.»

Då personal, tillhörande postverket, plägar hava tjänstgöring ombord

å de ångfärjor, som förmedla trafiken mellan Trälleborg och

Sassnitz, samt jämväl tullpersonal under tider, då persontrafiken är livlig,

medföljer samma ångfärjor för verkställande av tullvisitation ombord,

hava utlåtanden i ärendet infordrats från generaltullstyrelsen och generalpoststyrelsen.

Generaltullstyrelsen har i sitt utlåtande, avgivet den 8 februari

1915, anfört följande:

Sex vid tullkammaren i Trälleborg anställda tjänstemän av högre grad, vilka

det turvis åligger att för avvisitering av resandes effekter medfölja ångfärjorna,

hava hos generaltullstyrelsen anhållit, att de måtte bliva olycksfallsförsäkrade på

tullverkets bekostnad. Ehuruväl styrelsen till fullo inser den risk, för vilken

de tulltjänstemän äro utsatta, som under nu rådande krigsförhållanden måste

utföra tjänståligganden under ångfärjornas fart mellan Sverige och Tyskland, har

styrelsen dock funnit ifrågavarande anhållan icke föranleda någon styrelsens

åtgärd. Lämpligaste sättet för vinnande av det mål, som med sagda anhållan avsetts,

synes styrelsen vara, att, därest någon av den å ångfärjorna tjänstgörande

tullpersonalen skulle under vistelsen ombord drabbas av skada, föranledd av

krigföringen, styrelsen, i likhet med vad förut skett i anledning av inträffade

svårare olycksfall, till Kungl. Maj:t inkommer med den framställning om beviljande

av skadeersättning, vartill omständigheterna i det föreliggande fallet kunna

giva anledning.

Generaltull
styrelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Generalpost
styrelsen.

Departements
chefen.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 115.

Generalpoststyrelsen har i utlåtande av den 19 februari 1915 anfört

följande:

Det synes rättvist, att postverkets å ångfärjorna tjänstgörande personal i

fråga om rätt till skadestånd vid olycksfall, härflytande av krigstillståndet, är likställd

med statens järnvägars å färjorna tjänstgörande personal. De grunder,

som, enligt järnvägsstyrelsens förslag, skulle vinna tillämpning vid olycksfall av

dylik orsak, vilka träffade den å färjorna tjänstgörande järn vägspersonalen, synas

styrelsen desto lämpligare kunna komma till användning, aå den å färjorna

tjänstgörande postpersonalen drabbades av liknande olycksfall, som det skadestånd,

vilket efter dessa grunder skulle utgå, rättar sig efter den skadades avlöning.

Generalpoststyrelsen bär fördenskull hemställt, att, därest Kungl. Maj:t

finner skäl bifalla järnvägsstyrelsens förvarande framställning, Kungl. Maj:t jämväl

måtte vidtaga åtgärder i syfte att generalpoststyrelsen må erhålla befogenhet att

i sådana fall, då funktionär vid postverket under tjänstgöring å ångfärja lidit

kroppsskada eller ljutit döden till följd av anordningar eller förhållanden, som stå

i samband med nu pågående krig, till den skadade eller, i händelse av skada med

dödlig utgång, till den dödades änka och barn av postmedel utgiva skadestånd

efter enahanda grunder, som de av järnvägsstyrelsen i fråga om tjänstehavare vid

statens järnvägar föreslagna.

Såsom jag ovan antytt, finnas inga särskilda bestämmelser i fråga

om ersättning för skada till följd av olycksfall, som står i samband

med uppehållandet av statens järnvägars ångfärjetrafik utan att vara förorsakat

av den rullande materielens förflyttning å spår eller dylikt. Att

den å ångfärjorna tjänstgörande järnvägs-, post- och tullpersonalen under

nu rådande krigstillstånd skall känna ett starkt behov av den

trygghet, dylika bestämmelser skulle innebära, är emellertid lätt att

inse. Mig synes det också billigt och rättvist, att personalens önskemål

i förevarande hänseende tillmötesgås. Med nu ifrågasatta bestämmelser

skulle alltså avses att tillförsäkra nämnda, å ångfärjorna tjänstgörande

personal en skälig ersättning vid olycksfall, vartill orsaken klätt

söka i anordningar eller förhållanden, som på ett eller annat sätt

äro föranledda av det pågående kriget. Ersättning skulle följaktligen

beredas exempelvis ej blott vid olycksfall på grund av minexplosion,

beskjutning eller torpedering, utan även då olycksfallet uppkommit vid

kollision med fartyg, som nattetid gått med släckta lanternor, eller vid

grundstötning, som inträffat till följd av att fyrar hållits släckta.

Vidkommande sättet för beredande av denna förmån åt personalen

å ångfärjorna, delar jag myndigheternas uppfattning, att formen av

försäkring ej bör väljas. Att emellertid, såsom järnvägsstyrelsen och

generalpoststyrelsen ifrågasatt, tilldela vederbörande ämbetsverk be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 115.

fogenhet att bestämma ersättningsbeloppen, synes mig icke lämpligen

böra ifrågakomma, detta särskilt med hänsyn till önskvärdheten av, att

ifrågavarande ersättningsbelopp bliva likformigt tillmätta för befattningshavarna

inom de olika verken, utan torde prövningen böra ankomma

på Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

I fråga om fixerandet av de eventuella ersättningsbeloppen synes

mig vidare uppenbart, att man för detta ändamål icke bör begagna sig

av de i 1901 års lag angående ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete givna normer. Däri stadgade ersättningsbelopp måste

nämligen i här avsedda fall anses alltför knappt tillmätta. I 1886

års lag angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift finnas

ej några normer angivna för bestämmande av vederbörande ersättningsbelopp,

men de av statens järnvägar följda, här ovan återgivna grunderna

för beräknande av skadeersättning i de fall, då sistnämnda lag skall

tillämpas, synas vara ägnade att följas vid bestämmande av ersättningsbelopp,

som här äro i fråga. Dock kunna förhållandena vara sådana,

att man bör i här förekommande fall beräkna beloppen något rikligare,

än enligt nyssnämnda grunder plägar ske.

Sålunda utgående ersättning torde allt efter det verk, vederbörande

befattningshavare tillhör, böra gäldas av trafik-, post- eller tullmedel.

Med stöd av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att, där befattningshavare vid statens järnvägar,

postverket eller tullverket under tjänstgöring å någon

statens järnvägars ångfärja ljutit döden eller lidit

kroppsskada till följd av anordningar eller förhållanden,

som stå i samband med nu pågående krig mellan

främmande makter, till den skadade eller, i händelse

av skada med dödlig utgång, till den dödades änka

och minderåriga barn må efter Kungl. Maj:ts beprövande

av respektive trafik-, post- eller tullmedel utgivas

skadestånd i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder, som för befattningshavare vid statens järnvägar

tillämpas, då skadestånd skall utgå enligt lagen

den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i

följd av järnvägs drift.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 115.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:92 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ler edande av ersättning för skada i vissa fall åt å statens järnvägars ångfärjor tjä s. 6 i texten
  2. SU 1915:54 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av ersättning för skada i vissa fall åt å statens järnvägars ångfärjor tjänstgörande järn a1 i texten