Sök i Ratio Lex

Angående anläggande av en ångkraftstation för Älvkarleby kraftverk

1915-03-30 · 30 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:116, Angående anläggande av en ångkraftstation för Älvkarleby kraftverk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 116.

1

Nr 116.

Kungl. Maj.is nådiga proposition till riksdagen angående anläggande

av en ångkraftstation för Älvkarleby kraftverk; given

Stockholms slott den 30 mars 1915.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

■civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att för anläggande av eu ångkraftstation för Älvkarleby kraftverk

bevilja ett anslag av 1,650,000 kronor samt därav för år 1916 anvisa

ett belopp av 1,000,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan

under år 1915 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 400,000

kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Magt förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydon-.

bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 103 höft. (Nr 116.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Q

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 116.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Sans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 mars

1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena AV ALLENBERG,

Statsråden VON SYDOW,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

Uti den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition,

som kunde komma att avlåtas angående anslag för anläggande av en ångkraftstation

för Älvkarleby kraftverk, för ändamålet beräkna ett anslag

för år 1916 av 1,000,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis

redan under år 1915 av tillgängliga medel utanordna 400,000

kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 116. 3

I skrivelse den 19 mars 1915 liar nu vattenfallsstyrelsen framlagt

förslag till nämnda ångkraftstationsanläggning och i sammanhang

därmed gjort framställning om anvisande av de för anläggningens utförande

erforderliga medel.

Styrelsen har därvid anfört följande:

»Redan under år 1913 framhöll vattenfallsstyrelsen i en underdånig skrivelse

den 16 oktober, att en ångkraftstation snart skulle bliva behövlig för Älvkarleby

kraftverk som reservstation vid låg vatten tid m. m. Vattenfallsstyrelsen påpekade,

att det med all sannolikhet skulle bliva möjligt att under den allra närmaste framtiden

avsätta större delen av den effekt, som alstras vid Älvkarleby. Förhandlingarna

med kraftavnämarna hade emellertid givit till resultat, att dessa i allmänhet voro

i behov av prima kraft, d. v. s. kraft, som är tillgänglig året om, under det att

efterfrågan å s. k. sekunda kraft, d. v. s. kraft, som endast är tillgänglig vid relativt

stor vattenmängd och som sålunda avkopplas vid lågvatten, var mindre livlig.

Vattenfallsstyrelsen framhöll vidare, hurusom tillgången pa prima kraft var ganska

starkt begränsad på grund av den väsentliga minskning i vattenmängden i Dalälven,

som inträder vid lågvattentid under torrår. Visserligen skulle detta förhållande

ändras till det bättre i den mån Dalälven reglerades, men det påpekades, dels att

denna reglering aldrig kunde bliva sä omfattande, att den ständigt tillgängliga

vattenmängden komme att tillnärmelsevis motsvara hela det kraftmaskinen, som

lämpligen kunde installeras, dels att någon genomgripande reglering av Dalälven

icke var att vänta förrän liera år framåt. Då vattenfallsstyrelsen vid avlåtandet

av förenämnda underdåniga skrivelse den 16 oktober 1913 ännu icke avslutat mer

än ett kontrakt om avsättning av kraft från Älvkarleby, ansåg styrelsen det vara

för tidigt att angiva någon bestämd tidpunkt för ångkraftstationens byggande. Icke

heller ansåg styrelsen "det vara lämpligt att fastställa förläggningsorten för den

blivande ångkraftstationen, enär detta kunde menligt inverka å förhandlingarna

rörande kraftavsättningen och tomt för ångkraftstationen samt vidare platsen för

denna helst borde väljas, sedan avsättningsplanen blivit fullt klar. För att ernå

full trygghet rörande kontinuiteten i kraftavsättningen tillät sig emellertid vattenfallsstyrelsen.

oaktat något definitivt program för den blivande ångkraftstationen

icke kunde framläggas, i underdånighet föreslå, att Kungl. Maj:t och riksdagen

redan under 1914 måtte fatta principiellt beslut om byggandet av on ångkraftstation

såsom komplement till det redan beslutade Älvkarleby verket, samt att riksdagen

måtte för ändamålet ställa ett anslag av 1,000,000 kronor till Kungl. Maj:ts

förfogande, med rätt för Kungl. Maj:t att på framställning av vattenfallsstyrelsen

och sedan styrelsen till Kungl. Maj:t överlämnat plan för kraftstationens utförande,

förordna om ångkraftstationens omedelbara påbörjande.

Styrelsen meddelade slutligen, att för den äskade anslagssumman av 1 miljon

kronor liunde anskaffas ett ångturbinaggregat för cirka 7,000 kilowatts maximal

belastning jämte ångpannor, byggnad och hjälpmaskineri.

T den utredning, som finnes intagen i departementschefens yttrande angående

ångkraftstationen i statsverkspropositionen till 1914 års förra riksdag, hava motiven

för ångkraftstationen blivit något mera ingående behandlade. Bland annnat har en

schematisk plan däri meddelats för den sannolika kraftavsättningen, vilken enligt

nämnda plan skulle gestalta sig på följande sätt:

Historik.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr lits.

Den effekt, Älvkarleby kraftverk kan avgiva vid normal belastning av fyra

stycken av kraftverkets fem maskinaggregat, uppgår till omkring 30,000 kilowatt.

Den femte maskinenheten tjänstgör då endast som reserv. Av dessa 30,000 kilowatt

levereras 15 procent, alltså 4,500 kilowatt till Söderfors bruks aktiebolag; leveransen

fullgöres i mån av vattentillgången i Dalälven enligt ett avtal, som år 1911 av

riksdagen godkändes. Ytterligare omkring 5,500 kilowatt avsättas som sekunda

kraft (för träslipning och tackjärnsframställning in. in ), och utgå dessa alltså, enligt

förut lämnade definition på sekunda kraft, endast vid riklig vattenmängd samt

i viss proportion till dennas storlek. Dessa leveranser kunna därför fullgöras

utan anlitande av reservstation. Återstående kraftbelopp — cirka 20,000 kilowatt

— bör lämpligen avsättas som prima kraft (d. v. s. kraft tillgänglig året

om) och det är närmast med hänsyn till dessa 20,000 kilowatt, ångkraftstationen

erfordras.

Det anföres i departementschefens yttrande, hurusom dessa 20,000 kilowatt

motsvara en vattenmängd i Dalälven av omkring 185 sm3, om de uttagas kontinuerligt

dygnet om, att den erforderliga vattenmängden något minskas, i den män

en del av kraften endast uttages om dagen, då man tack vare regleringsmagasinet

ovanför Älvkarleby kan vid minskad tappning under natten ernå en ökad kraftkvantitet

om dagen, men att den kontinuerligt tillgängliga vattenmängden endast

uppgår till cirka 90 sm,; före Dalälvens reglering. — Denna uppgift baserades på

ditintills gjorda, en tidsperiod av ett halvt sekel omfattande observationer. Enligt

vad sedermera under innevarande vinter konstaterats kan emellertid vattenmängden

sjunka ända till omkring 60 sm:i. — Genom reglering av Dalälven kan visserligen

en ökad lågvattenmängd erhållas men dock icke mer än cirka 110 sm3 efter Siljans

reglering och 135 sm3 efter fullständig reglering av Dalälven. Av dessa siffror

framgår, som i statsverkspropositionen till 1914 års förra riksdag påvisas, huru

väsentligt avsättningen av prima kraft begränsas, såväl sedan Dalälven reglerats

som ännu mer före dess reglering, för så vitt en reservkraftkälla icke anskaffas,

som kan ersätta vattenkraften under lågvattentiden. Det framhålles, hurusom det

skulle vara nationalekonomiskt förlustbringande att i och för inbesparing av kapitalutlägget

för ångkraftstationen övergå från avsättning av prima kraft till avsättning

av sekunda kraft, enär dels statens nettoöverskott skulle minskas, dels också kraftavsättningen

inledas i olämpliga banor. Ty eftersom alla medelstora och mindre

kraftabonnenter erfordra kraft, som är tillgänglig året om — en verkstad, en

hantverkare eller en lantbrukare kan icke lägga ned sitt arbete under lågvattentid

— så skulle, om staten uraktlåter att bygga en ångreservstation, dessa abonnenter

antingen få avstå från kraften eller nödgas bygga egna reservstationer, som, då de

utföras decentraliserade och för små kraftbelopp, bliva högst dyrbara. I stort sett

skulle antagligen denna kraftavsättningspolitik leda därhän, att kraften komrne att

till övervägande del tillhandahållas ett fåtal större abonnenter, enär dessa lättast

kunna använda sig av sekunda kraft, under det att de mindre och medelstora

abonnenterna bleve lottlösa.

Det påvisas slutligen, att eftersom lågvattenperioderna i genomsnitt hava en

ganska kort varaktighet, så behöver en ångkraftstation, i den mån den enbart är

avsedd att tjänstgöra som lågvattenreserv, endast vara i drift under relativt kort

tid och endast konsumera relativt små kvantiteter kol.

I enlighet med vattenfallsstyrelsens underdåniga skrivelse den 16 oktober

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj As Nåd. Proposition Nr 116. 5

1913 hemställde Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1914 års förra riksdag,

att riksdagen måtte bevilja ett anslag av 1,000,000 kronor för anläggande

av en ångkraftstation för statens kraftverk vid Älvkarleby samt därav för år 1915

anvisa ett belopp av 400,000 kronor.

Då framställningen icke blev behandlad av nämnda riksdag, upprepades

densamma i statsverkspropositionen till 1914 års senare riksdag.

I skrivelse den 22 september 1914, nr 272, anförde emellertid riksdagen,

att riksdagen visserligen icke haft något att invända mot syftet med den förevarande

framställningen. Den förebragta utredningen hade likväl, särskilt i avseende

å kostnadsberäkningarna, icke synts vara av den beskaffenhet, att riksdagen på

grundval av densamma då borde fatta beslut i ärendet. Någon större olägenhet

av att uppskov med frågans avgörande syntes så mycket mindre föreligga, som

platsen för ångcentralens förläggande ännu icke kunde bestämmas, och ej heller

några utarbetade ritningar till byggnadens utförande ännu förelåge. Med hänsyn

till den jämförelsevis korta tid, som återstode, intill dess nästkommande lagtima

riksdag skulle sammanträda, syntes för den skull frågans avgörande kunna framskjutas

till nästföljande år.

I enlighet med vad sålunda anförts, anmälde riksdagen, att Kungl. Maj-.ts

ifrågavarande förslag icke vunnit riksdagens bifall.

Vattenfallsstyrelsen har därefter i underdånig skrivelse den 23 december 1914

återkommit till ärendet ifråga, och har Kungl. Maj:t i avvaktan å vattenfallsstyrelsens

fullständiga utredning rörande ångkraftstationen av riksdagen för år

1916 äskat förenämnda anslag av 1,000,000 kronor till en ångkraftstation för

Älvkarleby kraftverk.

Vid ett noggrannare skärskådande av behovet av en ångreservstation för

Älvkarleby kraftverk, kan det för jämförelsens skull vara av intresse att bedöma

förhållandena vid de enskilda kraftföretag, som närmast likna Älvkarleby. En

jämförelse med Trollhättan och Porjus kraftverk är däremot mindre givande, därför

att dessa kraftverk tillsvidare arbeta under helt andra förhållanden än Älvkarleby

kraftverk. Vid Trollhättan är lågvattenmängden ännu synnerligen riklig i jämförelse

med kraftbehovet, vid Porjus finnas åter dels exceptionellt goda regleringsmöjligheter.

dels betydande, redan driftfärdiga privata ångreservanläggningar.

Man kan då konstatera, att de tre största enskilda kraftdistributionsföretagen,

nämligen Sydsvenska kraftaktiebolaget, Hemsjö kraftaktiebolag och Yngeredsfors

kraftaktiebolag redan försett sig med ångreservstationer, respektive hava sådana

under utbyggnad. Kraftaktiebolaget Gullspång-Munkfors har varit i begrepp att

vidtaga samma åtgärd, men har på grund av ett nyligen överenskommet samarbete

med Trollhätte kraftverk skaffat sig motsvarande reservkraft från detta. VirsboRamnäs

kraftaktiebolag planerar byggandet av ångreservstation och många andra

liknande exempel kunna anföras. Detta visar med andra ord, att det normala

arbetssättet för en vattenkraftstation, avsedd för allmän distribution, är att samverka

med en ångkraftstation.

Ångkraftstationerna hava vid dessa företag i stort sett tvänne funktioner: de

tjänstgöra dels som lågvattenreserv dels som belastningsutjämnare. Den förra

egenskapen tarvar ingen särskild förklaring. Vad den senare beträffar är följande

att anföra:

Belastningen å ett distributionsnät för allmän kraftdistribution varierar från

Behovet av

ångkraftstationer

vid de

enskilda

vattenlcraftanläggningarna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 116.

år till år, från årstid till årstid och från dag till dag. Under ett år med goda

konjunkturer är givetvis kraftförbrukningen högre än under ett lågkonjunkturår.

Under hösten och förra delen av vintern är belastningen i regeln större än under

senare delen av vintern samt våren och sommaren, beroende på den ökade kraftåtgången

för belysning under höst och vinter, framfor allt under december månad,

den i regeln ökade verksamheten i verkstäder in. m. på hösten, det relativt störa

kraftbehovet vid lantbruket under tiden för tröskning och dylikt. Mellan olika

dagar kunna även på grund av rent tillfälliga orsaker förefinnas stora olikheter i

belastningen, bortsett från de avvikelser från det normala tillståndet, som lördagarna

och söndagarna representera, på grund av arbetets upphörande å verkstäder och

fabriker på lördagsmiddagarna.

Skulle nu en vattenkraftstation, som vi för överskådlighetens skull antaga

hava konstant vattentillflöde och som per dygn kan lämna exempelvis 100,000

kilowattimmar, ensam förse ett dylikt distributionsnät med kraft, så är det tydligt,

att anslutningens storlek icke finge vara större än att maximala energiförbrukningen

per dygn hölle sig något under 100,000 kilowattimmar. Men därmed är sagt att

förbrukningen under mindre belastade dygn — vid lågkonjunktur, under sommartid

eller vid dagar, då belastningen av tillfälliga skäl är mycket liten, — bleve väsentligt

lägre än nämnda 100,000 kilowattimmar och erfarenheten lär, att man i genomsnitt

icke skulle komma till mer än mellan 50 och 75 procent av maximivärdet.

Arbetar åter vattenkraftstationen parallelt med en ångkraftstation, ökar man lämpligen

anslutningen så, att man under en genomsnittsdag har vattenkraftstationen

fullt eller nära nog fullt utnyttjad, vilket åter möjliggöres därigenom, att ångkraftstationen

under mera belastade dagar respektive timmar tager upp belastningstopparna.

Erfarenheten visar, att den bränslemängd, som konsumeras för dessa

belastningsspetsar, är mycket ringa.

Vid sådana distributionsföretag, som matas av vattenkraftstationer, där avrinningen

per dygn är i stort sett bestämd av oföränderliga naturförhållanden och

icke är reglerbar allt efter kraftbehovet, och dit höra flertalet svenska distributionsföretag

och ävenledes Älvkarleby kraftverk, komma givetvis ångkraftstationerna

att spela en synnerligen viktig roll som belastningsutjämnare. Även om det vore

möjligt att genom reglering öka vattenmängden under lågvattentiden, så att kraftstationen

dagligen passerades av en och samma vattenkvantitet, skulle tydligen

ännu kvarstå behovet av en ångkraftstation för upptagande av alla belastningsspetsar.

Den storlek, det kan vara lämpligt att giva åt ångkraftstationen i jämförelse

med vattenkraftstationen, varierar naturligtvis från fall till fall, allt efter

variationen i vattenmängden vid vattenkraftstationen, regleringsmöjligheterna samt

belastningens beskaffenhet. Emellertid kan det vara av intresse, att ett av de

förut omnämnda kraftdistributionsföretagen, Yngeredsfors kraftaktiebolag, redan

hunnit därhän, att ångreservstationen har ungefär samma hästkraftantal, som vattenkraftstationen.

Utom förenämnda huvuduppgifter hava ångkraftstationerna andra bjuppgifter,

vartill vi återkomma i samband med den speciella behandlingen av Älvkarleby

kraftstation.

s. 7 Kontrollera mot PDF

I

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 116. 7

Enligt de mätningar, som företagits under åren 1860—1913 skulle vattenmängden

i Dalälven ytterst sällan minskas under 90 sm3 och praktiskt taget aldrig

gå under 80 sm3, ehuru mätningarna visa eu tillfällig sänkning under några dagar

av denna 50-års. period ned till c:a 65 sm3. Innevarande vinter har emellertid

givit det överraskande resultatet, att vattenmängden kan för avsevärd tid sjunka

ända ned till c:a 60 sm3. I genomsnitt äro lågvattenperioderna dock kortvariga.

Sålunda visar uppmätningarna under åren 1860—1914 att man kan i medeltal

påräkna

90

sm3

under

11.95

månader

150 sm3 under

10.6

månader

100

»

»

11.9

»

170 >

> »

9.8 2

»

no

»

»

11.6

»

200 ,

> »

8.84

»

120

»

»

11.3

250 »

'' »

7.45

»

130

»

»

11.0

»

325 *

»

6.o

»

140

»

»

10.8

»

400 5

> »

4.6

»

Dessa förhållanden belysas tydligast genom streclidiagrammen å bilagorna 1 — 9,

vilka visa, under vilken tid vattenföringen i Dalälven vid Älvkarleby överstigit 100,

110, 120 sm3 etc. För vart och ett av åren 1860—1914 har medels ett svart streck

markerats den tid, då vattenmängd intill visst angivet belopp minst funnits tillgängligt.

De vita ytorna markera alltså den tid, då vattenmängden nedgått under den i

diagrammet i fråga behandlade kvantiteten.

Under de månader, då man har att förutse den största belastningen å kraftverket,

alltså under november, december och januari, är vattentillgången i regeln

normal. Den mest utpräglade lågvattenperioden inträffar i slutet av vintern. En

mindre utpräglad lågvattenperiod förefinnes i slutet av sommaren, då likväl kraftåtgången

är relativt minst.

Krafttillgången torde enklast uttryckas i det antal kilowattimmar per dygn,

som i genomsnitt äro tillgängliga under varje särskild månad. Nedan har därför

i tabell 1, 2 och 3 angivits dessa siffror, dels för ett normalt år, dels för det

torraste året under perioden 1860—1913, dels slutligen för år 1914.

Energitillgången är angiven under olika förutsättningar, nämligen för de

fall att

a) fyra av kraftverkets fem maskinaggregat äro normalt belastade (motsvarande

en effekt av c:a 30,000 kilowatt),

b) fyra av kraftverkets fem maskinaggregat äro belastade intill den maximalt

tillåtna gränsen (motsvarande en effekt av c:a 34,500 kilowatt),

c) kraftverkets samtliga fem maskinaggregat äro normalt belastade (motsvarande

en effekt av c:a 37.500 kilowatt),

d) kraftverkets samtliga fem maskinaggregat äro belastade intill den maximalt

tillåtna gränsen (motsvarande en effekt av c:a 43,000 kilowatt).

Givetvis är den energitillgång, som i genomsnitt är tillgänglig, även under

de månader, då krafttillgången är minst, påverkad av storleken av det maskineri,

som användes för kraftuttagningen. Ju större detta maskineri är, desto mera får

nämligen de högvattenflöden, som kunna hava inträffat under månader, vilka i

regeln äro vattenfattiga, tillfälle att påverka medelenergitillgången.

Krafttillgången

vid

Älvkarleby.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 116.

Tabell 1.

Den energimängd, räknad i kilowattimmar per dygn, som i genomsnitt funnits

tillgänglig vid Älvkarleby under åren 1860—1913 vid kraftuttagningen.

a)

b)

c)

d)

Medels

Medels

Medels

Medels

maskineri om

maskineri om

maskineri om

maskineri om

1

30,000 kw.

34,500 kw.

37,500 kw.

43,000 kw.

Medeltal för

i Januari ............................

606,000

638,000

653,000

670,000

j Februari ............................

498,000

504,000

507,000

510,000

| Mars....................................

467,000

469,000

471,000

482,000

i April...................................

Maj ....................................

697,000

638,000

660,000

702,000

717,000

822,000

892,000

1,010,000

| Juni ....................................

720,000

827,000

897,000

1,025,000

Juli ...................................

713,000

813,000

871,000

985,000

j Augusti ............................

693,000

770,000

812,000

895,000

1 September ........................

683,000

753,000

807,000

880,000

j Oktober ............................

678,000

748,000

800,000

880,000

i November ........................

694,000

772,000

834,000

913,000

! December ........................

684,000

750.000

805,000

868,000

Tabell 2.

Den energimängd, räknad i kilowattimmar per dygn, som funnits tillgänglig

vid Älvkarleby under det vattenfattigaste året under perioden 1860—1913.

a)

b)

c)

d)

i

Medels

Medels

Medels

Medels

maskineri om

maskineri om

maskineri om

maskineri om

30,000 kw.

34,500 kw.

37,500 kw.

43,000 kw.

Medeltal för

i Januari ............................

425,000

425,000

425,000

425,000

! Februari ..........................

350,000

350,000

350,000

350,000

i Mars....................................

350,000

350,000

350,000

350,000

j April....................................

505,000

520,000

520,000

520,000

| Maj ....................................

720,000

830,000

900,000

1,030,000

Juni .........................tt.........

720,000

745,000

760,000

760,000

j Juli ....................................

580,000

580,000

580,000

580,000

1 Augusti ............................

610,000

625,000

625,000

625,000

September ........................

520,000

520,000

520,000

520,000

Oktober ............................

365,000

365,000

365,000

365,000

November ........................

1 320,000

320,000

320,000

320,000

December ........................

305,000

305,000

305,000

305,000

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 116.

9

Tabell 3.

Den energimängd, räknad i kilowattimmar per dygn, som funnits tillgänglig

vid Älvkarleby under år 1914.

a)

b)

c)

d)

Medels

Medels

Medels

Medels

maskineri om

maskineri om

maskineri om

maskineri om

30,000 kw.

34,500 kw.

37,500 kw.

43,000 kw.

Medeltal för

Januari ............................

505,000

505,000

505,000

505,000

Februari ...........................

660,000

670,000

670,000

670,000

Mars....................................

670,000

700,000

700,000

700,000

April....................................

690,000

760,000

780,000

790,000

Maj ....................................

Juni ....................................

720,000

830,000

900,000

1,030,000

720,000

830,000

900,000

1,030,000

Juli ...................................

690,000

720,000

720,000

720,000

Augusti ............................

410,000

410,000

410,000

410,000

September ........................

290,000

290,000

290,000

290,000

Oktbober ............................

275,000

275,000

275,000

275,000

November ........................

215,000

215.000

215,000

215,900

December .......................

260,000

260,000

260.000

260,000

Energiavsättningen har fortgått enligt den plan, som meddelades i departementschefens

yttrande angående ångcentralen i statsverkspropositionen till 1914 års

förra riksdag, och har här ovan redogjorts för denna plan. Sålunda har, som förut

nämnts, 15 "procent av det kraftbelopp, som erhålles vid normal belastning (30,000

kilowatt) av fyra maskinaggregat, alltså 4,500 kilowatt avsatts för Söderfors

Bruks A. B. Denna effekt motsvarar ungefär de andelar i den vid Älvkarleby

utnyttjade fallsträckan, till vilka Söderfors Bruks A. B. anser sig hava äganderätt.

Den utgår i mån av vattentillgång i den ovan angivna proportionen (15 procent)

och kallas nedan Söderfors »andelskrafl».

Resten av energien har kunnat disponeras, för vad vi här kalla allmän

distribution. Av denna kraftmängd hava såsom förut omnämnts cirka 5,500

kilowatt bortkontrakterats som sekunda kraft, varmed då avses kraft, som endast

utgår vid riklig vattentillgång och i viss angiven proportion till denna. Undantages

den sålunda avsatta sekunda kraften från den för allmän distribution disponibla

energien, återstår den kraft, som kan användas för abonnenter, vilka äro i behov

av prima kraft, d. v. s. kraft tillgänglig året om, vilken kraft här benämnes den

för prima kraftdistribution disponibla energien.

I tabellerna 4, 5 och 6 är visat, huru stort detta kraftbelopp i genomsnitt

skulle varit under åren 1860—1913, vidare under ett år med samma vattenföring

som det torraste året under perioden 1860—1913 samt under ett år med samma

vattenföring som under år 1914. Tabellerna 4, 5 och 6 hava erhållits därigenom,

att från de i tabellerna 1, 2 och 3 angivna värden fråndragits den bortlcontrakterade

»andelskraften» till Söderfors Bruks A. B. samt den redan avsatta sekunda kraften.

Bihang till riksdagens protokoll 1615. 1 sand. 103 haft. (Nr 116.) 2

Energiavsättidng

en från

Älvkarleby

kraftverk.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 116.

Tabell 4.

Den energimängd, räknad i kilowattimmar per dygn, som i genomsnitt under

åren 1860—1913 skulle varit tillgänglig för prima kraftdistribution.

1

a)

b)

c)

d)

Medels

Medels

Medels

Medels

maskineri om

maskineri om

maskineri om

maskineri om

30,000 kw.

34,500 kw.

37,500 kw.

43,000 kw.

Medeltal för

Januari................................

415,000

446.000

461,000

478,000

Februari ............................

361,000

365,000

369,000

372,000

Mars....................................

345,000

347,000

347,000

354,000

April....................................

411,000

452,000

468,000

506,000

Maj ....................................

477,000

582,000

653,000

772,000

Juni....................................

480,000

587,000

660,000

787,000

Juli ....................................

476,000

576,000

634,000

742,000

Augusti ............................

463,000

542,000

581,000

662,000

September ........................

458,000

532,000

580,000

651,000 j

Oktober ...........................

457,000

532,000

584,000

657,000

November ........................

466,000

550,000

609,000

682,000 |

December............................

459,000

529,000

573,000

642,000 |

Tabell 5.

Den energimängd, räknad i kilowattimmar per dygn, som under det torraste

året under perioden 1860—1913 skulle varit tillgänglig för prima kraftdistribution.

1

a)

b)

c)

A)

Medels

Medels

Medels

Medels

maskineri om

maskineri om

maskineri om

maskineri om

30,000 kw.

34,500 kw.

37,500 kw.

43,000 kw.

Medeltal för

Januari................................

335,000

335,000

335,000

335,000

Februari ............................

300,000

300,000

300,000

300,000

Mars....................................

300,000

300,000

300,000

300,000

April....................................

335,000

350,000

350,000

350,000

Maj ....................................

480,000

590,000

660,000

790,000

Juni ....................................

480,000

510,000

520,000

520,000

j Juli ....................................

400,000

400,000

400,000

400,000

Augusti ............................

430,000

440,000

440,000

440,000

September ........................

350,000

350,000

350,000

350,000 !

Oktober ............................

310,000

310,000

310,000

310,000 1

November ........................

270,000

270,000

270,000

270,000

December............................

260,000

260,000

260,000

260,000

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 116.

11

Tabell 6.

Den energimängd, räknad i kilowattimmar per dygn, som under år 1914 skulle

varit tillgänglig för prima kraftdistribution.

a)

b)

<=)

d)

Medels

Medels

Medels

Medels

maskineri om

maskineri om

maskineri om

maskineri om

30,000 kw.

34,500 kw.

37,500 kw.

43,000 kw.

Medeltal för

Januari.........r.....................

340,000

340.000

340,000

340,000

Februari ............................

440,000

440,000

440,000

440,000

Mars....................................

440,000

460,000

460,000

460,000

April....................................

450,000

520,000

540,000

550.000

Maj ...................................

480,000

590,000

660,000

790,000

Juni ....................................

480,000

590,000

660,000

790,000

Juli ....................................

450.000

480,000

480.000

480,000

Augusti ............................

340,000

340,000

340,000

340,000

September ........................

245,000

245,000

245,000

245,000

Oktober ...........................

230,000

230,000

230,000

230,000

November ........................

180,000

180,000

180,000

180,000

December............................

220,000

220.000

220.000

220,000

Om dessa tabeller skulle exakt motsvara verkliga förhållandena, borde vissa

mindre jämkningar göras med hänsyn till den vattenmängd, som måste disponeras

för fiske och flottning, med hänsyn till eventuella läckningsförluster vid dammarna,

med hänsyn till tillfällig energiförbrukning för isgrindsuppvärmning samt med

hänsyn till vissa avtal om mindre, mera tillfälliga leveranser av sekunda kraft resp.

av ett mindre kraftbelopp, som skall utgå endast vid de tillfällen, då dels större

vattenmängd förekommer, dels samtliga fem maskinaggregat vid kraftverket äro

användbara för driften. Dessa korrektioner skulle dock icke väsentligt ändra totalbilden

och då de skulle göra densamma mindre överskådlig, omnämnas de här endast

i förbigående utan att medtagas vid den siffermässiga behandlingen av spörsmålet.

Det framgår tydligt ur tabellerna 4, 5 och 6, huru väsentligt den kraftmängd

varierar, som kan disponeras för den planerade allmänna primakraftdistributionen.

Under ett exceptionellt torrår sådant som år 1914 kan den nedgå till cirka 180,000

kilowattimmar per dygn, under det att densamma vid ett normalår håller sig vid

minst cirka 350,000 kilowattimmar per dygn och i regeln vid väsentligt högre belopp.

Denna variation är redan tydligt markerad vid moment a) i tabell 4, 5 och 6 i vilket

förutsattes att vattenkraftstationens maskineri endast belastas intill 30,000 kilowatt

d. v. s. den sammanlagda normaleffekten vid 4 av Älvkarlebyverkets 5 maskinaggregat.

Men än mera märkbar blir don, om man förutsätter att samtliga 5

maskinaggregat skola samtidigt deltaga i kraftdistributionen och eventuellt belastas

intill maximalgränsen för den tillåtna effekten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Deri preliminära

utredningen

i 1914

års förra

statsverkspr

oposition

angående

ångkraftstationen,

sedd i belysning

av erfarenheterna

från år 1914.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 116.

I alla hittillsvarande handlingar _ beträffande Älvkarleby kraftverk har det

räknats med en avgiven effekt från Älvkarlebyverket, icke överstigande 30,000

kilowatt. Av denna effekt skulle, sedan 4,500 kilowatt avsatts som andelskraft till

Söderfors och 5,500 kilowatt avsatts som sekunda kraft, återstå 20,000 kilowatt för

allmän distribution av prima kraft. Det har i statsverkspropositionen till 1914 års

förra riksdag under vissa förutsättningar antagits, att den redan före regleringen

förefintliga lågvattenmängden, beräknad till cirka 90 sm3, eventuellt skulle vara tillräcklig

för 13,000 kilowatt ocli att en ökning av prima kraftbeloppet till 20,000

kilowatt endast skulle tarva en ångkraftanläggning av cirka 7,000 kilowatt. Dessa

antaganden böra emellertid nu ses i belysning av den erfarenhet, som under år 1914

erhållits angående vattentillgången vid och kraftavsättningen från Älvkarleby.

Det kan ju då till en början konstateras, att vattenmängden, som förut

nämnts, nedgått icke endast till 90 utan till cirka 60 sm3. Nu äro visserligen

vattenfallsstyrelsens kontrakt med konsumenterna så avfattade, att konsumenterna

måste minska sin kraftuttagning, om vattenmängden i Dalälven vid Älvkarleby

understiger 90 sm3. Men å andra sidan hava kraftabonnenterna, då de godtagit

dessa villkor, säkerligen gjort det i den tro, att vattenmängden i enlighet med en

lång följd av mätningar icke skulle nedgå under 90 sm3 annat än i sällsynta undantagsfall

och dä endast under någon dag, vadan de i regeln icke torde vara beredda

att möta en långvarig period av kraftbrist. Det kan givetvis medföra väsentliga

nationalekonomiska förluster, ifall abonnenterna på grund av dylika oförutsedda

händelser tvingas att nedlägga sin verksamhet, och anser vattenfallsstyrelsen det

därför vara riktigast, att staten med hänsyn till de nya erfarenheter, som under år

1914 vunnits angående minskningen av krafttillgången under exceptionella torrår, i

möjligaste mån håller sina kraftavnämare skadeslösa för följderna av dylik, intill år

1914 oförutsedd minskning i vattenkrafttillgången.

Skulle 90 sm3 räcka för 13,000 kilovatt, så erfordras vidare att cirka

6.000 kilowatt därav avsättas som dagkraft med det förbehåll, att kraften icke fåran

vändas med mer än 10 timmars utnyttjningstid per dygn, i vilket fall nämligen

vattenåtgången för dessa 6,000 kilowatt endast kommer att motsvara vattenåtgången

för 2,500 kilowatt, uttagna dygnet om x 6,000 = 2,500^.

Med all sannolikhet torde åtgången av dagkraft så småningom ökas, så att

man uppnår den i 1914 års förra statsverksproposition uppgivna dagkraftavsättningen

av 6,000 kilowatt. Hittills har emellertid i övervägande grad avsatts kraft,

som uttages dygnet om — till pappersbruk, valsverk, bergverk och kommunernas

bottenbelastning — och därför blir det belopp prima kraft, som även med en beräknad

lågvattenmängd av 90 sm3 kan disponeras för allmän distribution, mindre

än 13,000 kilowatt; noggrant räknat kommer det att uppgå till cirka 11,500 kilowatt.

Detta gör givetvis behovet av ångkraftstationen desto mera påträngande.

Förutsätter man som i 1914 års förra statsverksproposition, att till en början

20.000 kilowatt skola göras disponibla för allmän distribution av prima kraft, bliva

slutsatserna, sedda i belysning av 1914 års erfarenheter, följande:

Fn ångkraftstation behöver redan nu, då avsättningen av prima kraft, inklusive

förlusterna i distributionsnätet uppnått en storlek av 11,000 kilowatt, anläggas,

dels därför att lågvattenmängden visat sig kunna bliva vida lägre än man beräknat,

dels därför att man icke utan att hämma utvecklingen kunnat inrikta sig på av
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 116.

sättning företrädesvis av dagkraft, som kräver relativt mindre vattenmängd, utan

jämväl måst tillgodose de förefintliga behoven av dygnskraft å de punkter, dit kraftledningsnätet

framdragits. Denna ångkraftstation bör, om proportionen mellan dagkraft

och dygnskraft blir den tidigare förutsatta (6,000: 14,000) vid en total prima

kraftdistribution av 20,000 kilowatt utföras för en effekt icke av 7,000 kilowatt,

som i 1914 års förra statsverksproposition förutsatts, utan för en effekt av cirka

10.000 till 11,000 kilowatt, så att abonnenterna skyddas mot kraftbrist även under

lågvattenförhållanden, jämförliga med dem, som existerat under år 1914.

Emellertid representerar det förslag, som i 1914 års förra statsverksproposition

framlagts endast en etapp i utvecklingen. Får utvecklingen fortgå normalt, torde

man redan efter fem års tid vara vid den punkt, att de 20,000 kilowatt, som på

ovan angivna sätt göras disponibla för allmän distribution av prima kraft, tagits i

anspråk. Man befinner sig då i följande situation:

För allmän distribution av prima kraft avsättas från Älvkarleby kraftverk cirka

20.000 kilowatt och sannolikt omkring 80,000,000 kilowattimmar per år. Av dessa

kilowattimmar levereras under normala år omkring 95 å 97 procent från vatten - krafststationen och 3 å 5 procent från ångkraftstationen, vilken senare endast hålla s

i gång under lågvattentid. Per arbetsdygn räknat, levereras likväl i genomsnitt

endast cirka 260,000 kilowattimmar under det att vattenkrafttillgången i genomsni: t

är vida större, isynnerhet om det femte maskinaggregatet — reservaggregatet —

tages i anspråk, respektive om maskinerna belastas inemot den maximala belastningsgränsen.

Det blir då av skäl, som i den allmänna behandlingen av ångkraftstationens

uppgifter angivits, med säkerhet lönande att utvidga ångkraftstationen,

vilken under det nya skedet dels får under lågvattentid lämna ökad energimängd,

gentemot vad förut varit fallet, dels får under högvattentid den nya uppgiften att

tjänstgöra som reserv för vattenkraftstationen. I och med att man belastar vattenkraftstationen

över den gräns, som motsvaras av den normala effekten vid fyra

av kraftstationens fem maskinaggregat, genom att taga i anspråk reservaggregatet

respektive överbelastningsmöjligheten vid maskinaggregaten, riskerar man nämligen

att vid skada å något av maskinaggregaten eller vid hastigt påkommande tillfällig

ökning av kraftuttagningen icke kunna tillgodose konsumtionen enbart från vattenkraftstationen

utan måste vara beredd att ingripa med ångkraftstationen. Erfarenheten

visar att dylika störningar inträffar mycket sällan och det torde därför icke

bliva nödvändigt att ständigt hålla ångkraftstationen i drift, färdig att ögonblickligen

inkopplas, utan torde det vara tillräckligt, att ångkraftstationen hålles färdig

för uppeldning, så att den efter 30 å 40 minuter kan ingripa till vattenkraftstationens

hjälp.

Fem maskinaggregat kunna maximalt avgiva 43,000 kilowatt och torde under

praktisk drift kunna belastas intill 40,000 kilowatt, om de arbeta jämsides med

ångkraftstationen. Då 10,000 kilowatt tagas i anspråk för »andelskraften» till

Söderfors Bruks A.-B. och för sekunda kraft, skulle vid det sist behandlade utvecklingsskedet

30,000 kilowatt kunna disponeras för den allmänna prima kraftdistributionen.

Den därför erforderliga ångkraftstationen skulle hava en storlek av

omkring 20,000 kilowatt. Prima kraftkonsumtionen skulle uppskattningsvis ökas till

120,000,000 kilowattimmar per år, varav enligt verkställda detaljberäkningar under

ett normalt år skulle lämnas 93 ä 95 procent från vattenkraftstationen samt 5 å 7

procent från ångkraftstationen.

Behövlig ångkraft

station

vid full utbyggnad.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 116.

Skäl som

kunna anföras

mot

ångkraftstationen.

En utvidgning av ångkraftstationen från 10,000 till 20,000 kilowatt skulle

alltså öka det kraftbelopp, som lämpligen kunde avsättas som prima kraft från

20.000 till 30,000 kilowatt samt öka den från vattenkraftstationen avsatta energimängden

med runt cirka 36 miljoner kilowattimmar, utan att den från ångkraftstationen

levererade energien skulle ökas med mer än cirka 4 miljoner kilowatttimmar.

Om behovet av prima kraft ytterligare växer, exempelvis till 35,000 kilowatt,

torde det vara lönande att ytterligare öka ångkraftstationens storlek till cirka

25.000 kilowatt. Det är nämligen av skäl, som förut angivits, troligt, att det

större kraftbeloppet endast kommer att uttagas under särskilt gynnsamma år resp.

under de mest belastade månaderna eller dagarna av året och den energimängd,

som ångkraftstationen ensam behöver avgiva för att tillgodose dessa toppbelastningar

blir relativt liten, under det att den normala kraftavsättningen vid den ökade

anslutningen icke oväsentligt ökas. En noggrannare granskning av de belastningsresultat,

som skulle ernås under ett normalt år vid 35,000 kilowatts total prima

kraftavsättning ger till resultat: Total energiavsättning omkring 140 miljoner kilo
wattimmar,

därav från vattenkraftstationen 91 å 93 procent eller cirka 129 miljoner

kilowattimar och från ångkraftstationen cirka ? å 9 procent eller cirka 11 miljoner

kilowattimmar.

Ökning av energiavsättningen gentemot förhållandena vid 30,000 kilowatts

avsättning av prima kraft:

vid vattenkraftstationen 16 miljoner kilowattimmar,

vid ångkraftstationen 4 milj »ner kilovattimmar.

Emellertid föreligger det intet bestämt behov att exakt analysera dessa förhållanden

redan nu, enär de med all sannolikhet icke torde vara att påräkna under

de närmaste åren. Det kan dock förtjäna omnämnas, att man även vid det sist

behandlade belastningsfallet icke kommer till större avsättning av prima kraft i

genomsnitt per arbetsdygn än cirka 400,000 å 450,000 kilowattimmar och alltså

trots den väsentliga stegring av belastningen, som genom tillkomsten av en ångkraftstation

om 25,000 kilowatt är möjlig, dock icke kan komma till en fullständig

utnyttjning av vattenkraften under de månader då god vattentillgång råder.

Granskar man de skäl, som kumia anföras mot anläggandet av en ångkraftstation

för Älvkarleby kraftverk torde dessa vara följande:

1) En blivande reglering av Dalälven verkar i samma riktning som ångreservstationen

och kan möjligen göra denna överflödig eller motivera ett uppskov

med densamma.

2) Staten bör avstå från primakraftdistribution i större utsträckning och bör

i stället ägna sig åt distribution av sekunda kraft.

Mot dessa skäl kunna följande invändningar göras, som delvis redan är o

framförda i statsverkspropositionen till 1914 års förra riksdag.

Någon genomgripande reglering av Dalälven torde icke kunna komma till

stånd på många år ännu, och den ökning i lågvattenmängden, som genom densamma

ernås, är relativt ringa. Vid reglering av Siljan torde lågvattenmängden ökas till

cirka 110 sm3, motsvarande cirka 14,000 kilowatt prima kraft vid nuvarande proportion

mellan den avsatta prima dygns- och dagkraften, vid fullständig reglering

av Dalälven kommer däremot lågvattenmängden att ökas till inemot 135 sm3, motsvarande

cirka 17.000 kilowatt vid samma förhållande mellan dygns- och dagkraftens

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 116.

storlek. Man kan emellertid icke med säkerhet påräkna, att dessa vattenmängder

erhållas vid år med så liten vattenföring som år 1914, enär under ett dylikt år

höstfloden icke är tillräcklig att fylla magasinen i sjöarna. Därtill kommer att

flera av de enskilda vattenkraftföretagen vid Dalälven, på grund av vattenkraftens

huvudsakliga användning för träslipning och tackjämsframställning, icke hava samma

intresse som vattenfallsstyrelsen att trygga en viss minimivattenmängd. Detta förutsätter

nämligen med nödvändighet, att vattenmagasinen i sjöarna icke tömmas

förrän vid den tidpunkt, då vår- respektive höstfloderna senast inträffa, varvid, om

vår- respektive höstfloden inträffar vid vanlig tid eller ock särskilt tidigt, en del av

det vatten, som kvarhållits i sjöarna såsom säkerhet mot en försening i tillflödet,

icke kommer till rationell användning. De enskilda vattenkraftföretagen, vilka

representera den större delen av Dalälvens vattenkraft, torde eventuellt komma att

påyrka möjligast fullständiga utnyttjning av den magasinerade vattenmängden, vadan

man även av detta skäl icke kan göra sig bestämd räkning på att lågvattenmängden

under alla förhållanden ökas till de förut angivna beloppen av 110 resp. 135 snr.

Men även om så skulle ske, kan detta tydligen på sin höjd motivera att ångkraftstationen,

som eljest lämpligen borde utbyggas till minst cirka 25,000 kilowatt i

stället får begränsas till cirka 20,000 kilowatt. Regleringen av Dalälven gör alltså

icke ångkraftstationen obehövlig, kan icke heller motivera ett uppskov med ångkraftstationens

påbörjande, utan kan på sin höjd medföra ett uppskov med en framtida

utvidgning respektive en minskning av den framtida ångkraftstationens storlek.

En begränsning av primakraftdistributionen vore åter ett ur många synpunkter

betänkligt avsteg ifrån en av de huvudprinciper, som enligt vattenfallsstyrelsens

förmenande ligga till grund för statens distributionsverksamhet, nämligen

att kraft skall inom de förefintliga kraftverkens avsättningsområden i lämplig form

tillhandahållas åt en var, som därav har behov, och icke enbart reserveras för ett

fåtal storkonsumenter; nämnda begränsning vore därjämte ur ren affärssynpunkt

förlustbringande för staten. En redogörelse för vattenfallsstyrelsens distributionsprogram

vad beträffar Älvkarleby kraftverk torde i detta sammanhang vara av

intresse.

Kraften från Älvkarleby kommer att avsättas inom Uppland, östra Västmän- Distributionsland,

södra Gästrikland, sydöstra Dalarna och antagligen norra Södermanland. Bifogade nätet vid Äi»>- karta utvisar det kraftfördelningsnät, som är under utbyggnad respektive projekterat karle,J''Jför

kraftens distribution. Från Älvkarleby utgår ett huvudlinjesystem för 70,000 volts

spänning, ä kartan markerat med grova streckprickade linjer, till Dannemora, Uppsala,

Enköping och Västerås samt Hallsta (vid Häverösund). En 40,000 volts huvudlinje,

markerad med grova streckprickade linjer, framdrages för det norra avsättningsområdet

över Forsbacka, Sandviken, Storvik och Hofors till Stjärnsund. Dessa

ledningar äro under byggnad och komma att tagas i bruk under innevarande år.

Med all sannolikhet torde den norra 40,000 volts linjen småningom komma att fortsättas

över Hedemora genom Bergslagen till Västerås.

Större, staten tillhöriga transformatorstationer äro under byggnad och komma

detta år att bliva driftsfärdiga vid Dannemora, Uppsala, Enköping, Västerås och

Hallsta. Även vid 40,000 volts linjen bliva under detta år uppförda större nedtransformeringsstationer

ehuru merendels av abonnenterna själva. Från Älvkarleby

och från de nämnda nedtransformeringsstationerna (sekundärstationerna) kommer att

dels direkt lämnas kraft till närbelägna kraftavnämare, dels att framdragas sekundära

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 116.

huvudledningar till större kommuner och industriella abonnenter in. in. — dessa äro

å kartan markerade med heldragna linjer — dels s. k. bygdelinjer för landsbygdens

förseende med kraft.

Sekundära huvudledningar äro beslutade mellan Älvkarleby och Gävle, mellan

Dannemora och Österby, mellan Hallsta och Schebo, mellan Uppsala och Märsta,

varjämte preliminärt beslut fattats om dylik linje mellan Enköping och Strängnäs.

Av bygdelinjerna torde, för så vitt icke den uppgjorda distributionsplanen på grund

av uppskov med ångkraftstationen måste frångås redan under innevarande år påbörjas

linjen mellan Älvkarleby och Tierp, mellan Dannemora och Orbyhus, mellan

Märsta samt Venngarn från Enköping till Teda och Haga tegelbruk, mellan Strängnäs

och Selaön samt Västerås och Sala.

Följande kraftkontrakt äro redan definitivt avslutade:

Kraftavnämare

Söderfors Bruks A.-B. »andelskraft»

Därutöver

Söderfors Bruks A.-B.........................

Österby Bruk..............................................

Holmens Bruks & Fabr. A.-B...............

Uppsala ......................................................

Enköping......................................................

Västerås.....................................................

Allm. Svenska Elektr. A.-B..................

Gävle ..........................................................

Schebo Järnverks A.B...............................

Hofors A.-B. .............................................

Klosters A.-B. före den 1 januari 1926

» efter »1 » » ■■

.......... 4,500 kilowatt

Prima

Prima

Sekunda

dygnskraft

dagkraft

kraft

kilowatt

kilowatt

kilowatt

—

—

1,800

......... 375

—

—

........ 250

—

—

cirka 200

•-

—

......... 3.350

—

3,100

......... 500

700

—

......... 125

175

—

......... 75

125

—

......... 600

1,200

—

—

625

—

......... 600

—

—

......... 600

—

—

......... 425

—

475

......... 900

—

—

Preliminära avtal om kraftleverans hava därjämte träffats med Tierp, Örbyhus,

Ultuna, Venngarn och Teda distributionsförening u. p. a.

Underhandlingar pågå med Sala stad, Strängnäs och några större industriella

abonnenter om kraftbelopp av den storlek, att de minimiinkomster, som av desamma

kunna påräknas, mer än väl täcka hela den årskostnad, inklusive ränta, amortering,

underhåll och personal, som ångkraftstationen medför, i den utsträckning den nu

föreslås till utbyggnad. Övervägande delen av dessa kraftleveranser förutsätta

dock med nödvändighet, att en ångreservstation bygges.

Det huvudfördelningsnät, som utförts för Älvkarleby kraftverk, är så dimensionerat,

att detsamma utan nämnvärda påbyggnader kan överföra all den energi,

som av Älvkarleby kraftverk jämte tillhörande ängkraftstation kan alstras, just med

hänsyn därtill, att det framstår som en självklar sak, att kraften skall ledas ut

över distributionsområdet i dess helhet till alla punkter, där energi kan med

ekonomisk fördel komma till användning. Det är emellertid, som förut framhållits,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 116.

icke sekunda kraft, som avnämarna i städer och på landsbygden i regeln behöva,

utan så gott som alltid prima kraft. Vissa grupper av dessa abonnenter, t. ex.

lantbrukarna, behöva kraften framför allt vid den tid, då krafttillgången vid vattenkraftstationen

i förhållande till konsumtionen är relativt begränsad, nämligen under vintermånaderna.

Om man nu överginge till försäljning av sekunda kraft, skulle givetvis

stora grupper av kraftavnämare bliva utan kraft och de stora distributionsnäten

bliva dåligt utnyttjade. I stället skulle, som förut anförts, kraftavsättningen koncentreras

till ett fåtal större konsumenter, som själva kunna utan alltför stora kostnader,

om ock till högre pris än staten, uppföra reservkraftstationer eller som kunna

använda kraften för Utslipning, tackjärnsframställning eller elektrotermiska eller elektrokemiska

industrier, vilka sysselsätta ringa personal och därför kunna tidvis nedläggas.

Det vore, som sagt, ur allmän synpunkt olämpligt, om den allmänna distribution,

som nu påbörjats inom Alvkarlebyverkets avsättningsområde och som även

på det mest svårarbetade området nämligen lantbruket börjat bära frukt, skulle behöva

avbrytas, för inbesparande av det relativt ringa kapital, som erfordras för en

ängkraftstation, sedan nu snart 15 miljoner nedlagts å vattenkraftstationen samt

distributionsanläggningarna.

Det är lätt att visa, att en ångkraftstation, samarbetande med Älvkarlebyverket,

är en lönande affär för staten. Under det att utsikterna till avsättning av

sekunda kraft äro mycket begränsade, kan vattenfallsstyrelsen, som redan förut påpekats,

om ångkraftstation bygges, omedelbart erhålla så stor ökning i avsättningen

av prima kraft, att därmed hela årskostnaden för den utbyggnad av ångkraftanläggningen

med två ångturhinaggregat, som här föreslås, täckes.

1 genomsnitt har för prima kraft, levererad från sekundärstation, erhållits ett

kraftpris av 90 kronor per kilowatt och år, men räknas här dock med endast 75

kronor per kilowatt och år, för att beräkningen icke skall utfalla för gynnsamt för

ängkraftstationen. Den ångkraft, som erfordras för vattenkraftens komplettering till

prima kraft kostar i genomsnitt 25 å 30 kronor per kilowatt och år inklusive ränta,

underhåll, personal, avsättning till förnyelsefond och förbrukningsmateriel och räknas

här med det högre värdet. Den inkomst, som erhålles å den ännu oavsatta vattenkraften,

uppgår alltså till i genomsnitt 45 kronor per kilowatt och år om den,

kompletterad med ångkraft, avsättes som prima kraft. Avsatt som sekunda kraft

betalas den åter. om den över huvud taget kan avsättas och om samma å-pris

ernås, som vid förut upprättade kontrakt om sekunda kraft, med 3 till 5 kronor

per kilowatt och månad, allt efter den tid, kraften är tillgänglig. I genomsnitt

blir inkomsten av de cirka 10,000 kilowatt sekunda kraft, som skulle kunna försäljas,

högst 30 kronor per kilowatt och år, då hänsyn tages till den tid, kraften

är tillgänglig.

Därutöver bör märkas, att, medan man vid samarbete mellan vattenkraftstationen

vid Älvkarleby och en ångkraftstation kan beräkna förenämnda 45 kronor

per kilowatt och år å ett kraftbelopp av 15 å 20,000 kilowatt, med hänsyn till

reservaggregatets större användbarhet och maskinaggregatens större belastningsförmåga

vid samarbete med ångstation, så kan man, om vattenkraftstationen arbetar

ensam, icke påräkna den mindre inkomsten av 30 kronor per kilowatt och år på

mer än cirka 10,000 kilowatt. Kraften från reservaggregatet blir i senare fallet

knappt avsättbar, i varje fall endast till ytterst lågt pris.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 103 höft. (Nr 116.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 116.

Kol eller torv Det hade naturligtvis varit (Hiskligt, att man för ångkraftstationen hade

som bränsle kunnat använda inhemskt bränsle, och skulle då närmast torv ifrågakommit. Det

^rtotionen*'' s^''er emellertid på mycket stora hinder, om man vill inrätta sig för torv vid eu

ångreservstation. Oavsett att iorvtillgången är ganska ringa i det område, som

beröres av Älvkarlebyverkets distributionsnät, talar mot torvens användning den

omständigheten, att bränslebehovet är ytterst oberäkneligt. Under vissa år är

bränslebehovet ytterst ringa, under andra ganska betydande. Givetvis skulle det

bliva vida svårare att i mån av behov skaffa torv än stenkol, och i förra fallet

skulle man säkert nödgas tillgripa lagring av bränslet i stor utsträckning med ty

åtföljande ränteförluster samt kostnader för täckta upplag förutom andra olägenheter.

Vid val av plats för ångkraftstation har vattenfallsstyrelsen därför icke

ansett sig böra taga särskild hänsyn till, i vad mån torv kan med större eller

mindre kostnader tillföras ångkraftstationen.

Bor reserv sta- Det har i detta förslag tagits som en självklar sak, att reservstationen bör

tionen in- utföras som ångturbincentral. Anläggningskostnaden för reservstationen blir nämåTturUiicr

^Sen avgjort billigast vid användande av ångturbiner. Dieselmotorer och förbrände,

. med ningsmotorer i allmänhet kunna visserligen konkurrera med ångturbinerna, då det

furbrännings- galler mindre kraftbelopp, men bliva för dyrbara vad såväl anläggnings- som årskostmotorer?

nader beträffar, där det är fråga om mycket stora effekter,

i n g kr af täta- Angkraftstationen måste givetvis

Hovens läge. l:o förläggas å en plats med god vattentillgång. Den vattenmängd, som

finnes att tillgå i t. ex. Fyrisån vid lågvattentid, är icke tillräcklig för en ång
kraftstation

å några tiotusental kilowatt. Vid full drift å ångkraftstationen erfordras

för de 25,000 kilowatt, som i densamma skola produceras, en kylvattenmängd för

kondensormaskineriet av cirka 2 sm3, d. v. s. ungefär dubbelt så stor vattenmängd

Fyrisån framför vid exceptionellt lågvatten, vadan det från ångkraftstationen

utsläppta kylvattnet, som vid en passage genom kondensormaskineriet uppvärmes

cirka 10° skulle behöva på nytt användas för kondenseringen med ty åtföljande ökad

uppvärmning, för så vitt man icke tager sin tillflykt till en dyrbar graderverksanläggning.

Det är vidare nödvändigt

2:o att kol kan tillföras ångkraftstationen utan väsentliga fraktkostnader.

Andra viktiga betingelser äro

3:o att ångkraftstationen kan anslutas till det förefintliga distributionsnätet

utan stora kostnader för linjer och transformeringsanläggningar,

4:o att ångkraftstationen har ett sådant läge, att energiförlusterna bliva i

möjligaste mån nedbringade,

5:o att ångkraftstationen vid ledningsfel kan utgöra bästa möjliga reserv för

vattenkraftstationen samt

6:o att reservstationen har ett ur försvarssynpunkt väl skyddat läge.

Lämpliga tomtförhållanden äro givetvis till sist en nödvändig förutsättning.

Då vederbörlig hänsyn tagits till samtliga dessa faktorer, har det visat sig

förmånligast att förlägga ångkraftanläggningen vid Västerås.

Med hänsyn till såväl försvarssynpunkten som ock de under 4 och 5 angivna

synpunkternajiar vattenfallsstyrelsen ansett det olämpligt att förlägga ångcentralen

vare sig vid Älvkarleby eller vid Gävle, Härnäs, Hallsta eller någon annan punkt å

ostkusten. Det har redan förut —- i annat sammanhang — påpekats, då det näm
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 116.

ligen ifrågasatts, att vattenkraften vid Älvkarleby skulle användas för elektrifiering

av järnvägsdrift, att ett kraftverk vid Älvkarleby vid krig lätt kan försättas ur

drift genom beskjutning från fientliga fartyg, vid landstigningar eller dylikt. Även

om de skador, för vilka kraftverket därvid utsattes, äro av sådan beskaffenhet,

att de utan väsentliga kostnader kunna repareras, skulle dock, om icke reservcentral

i mera skyddat läge kan upptaga energialstringen, hela landsändar kunna

gå miste om den kraft, som erfordras för det dagliga arbetet. Därför har, så

mycket mer som icke avgörande skäl eljest talat för en förläggning av ångkraftanläggningen

inom norra eller östra delen av distributionsområdet, från början förutsatts,

att ångkraftanläggningen bör förläggas vid Mälaren eller vid Saltsjön i närheten

av Stockholm.

Det har varit tre punkter vid eller i närheten av Mälaren, som sinsemellan

varit nästan likvärdiga som förläggningsorter för ångkraftstationen, nämligen

Västerås, Enköping och Uppsala. Vid de båda senare förläggningsalternativen

borde ångkraftanläggningen icke förlagts invid själva städerna utan vid närmaste

större vik av Mälaren. Det har dock varit svårt att vid någon av de senare

orterna finna en förläggningsplats, som lämpligen kunde användas såväl för ångkraftstationen,

som ock för den för närliggande stads behov erforderliga transformatorstationen.

Det hade därför vid förläggning av ångkraftstationen till närheten

av Enköping eller Uppsala varit nödvändigt att uppföra en separat transformatorsstation

för ångkraftstationen. Vid Västerås har däremot denna fråga låtit sig ordna

på ett gynnsamt sätt. Den transformatorstation för cirka 4,000 kilowatt, som

erfordras för stadens förseende med kraft från Älvkarleby kraftverk, kan nämligen

sammanbyggas med ångkraftstationen, och den kommer tillsvidare att bliva fullt

tillräcklig för ångkraftstationen. Vid lågvatten kan nämligen en vid Västerås belägen

ångkraftstation i första hand avlasta Älvkarlebyverket från den energi, som

erfordras i Västerås, till en början cirka 2,000 kilowatt, och den kraftmängd, som

ytterligare behöver av ångkraftstationen avgivas, kan på erforderligt sätt upptransformeras

till 70,000 volts spänning i samma transformatorer, som eljest användas

för Älvkarlebykraftens nedtransformering. Då den transformatorstation, som erfordras

vid ångkraftstationen, eljest skulle vid första utbyggnaden föranlett en anläggningskostnad

av cirka 300,000 kronor, inses lätt, att denna omständighet vid i

övrigt relativt likställda förläggningsorter varit av avgörande betydelse. Till förmån

för Västerås kan gentemot Uppsala och Enköping ytterligare anföras, att ångcentralen

därstädes torde vara vid krig relativt bäst skyddad, och att ångkraftanläggningen

har ett sådant läge, att varhelst ett ledningsfel uppstår å huvudledningen

mellan Älvkarleby och Västerås, en abonnent, som blir skild från förbindelsen

med Älvkarleby, dock alltid kan få kraft från ångstationen. Om den beslutade

40,000 volts linjen mellan Älvkarleby och Stjärnsund, på sätt förut antytts, framdrages

genom Bergslagen till Västerås, får givetvis ångkraftanläggningen även

gentemot denna linje samma gynnsamma läge.

Fraktkostnaderna för kol bliva ungefär lika för Västerås, Enköping och

Uppsalalägena. Energiförlusterna i transformatorer och linjer bliva även vid samtliga

trenne förläggningsalternativ praktiskt taget lika.

Det har tagits i allvarligt övervägande, huruvida icke ångcentralen borde

förläggas invid Stockholm, närmare angivet vid Stocksund, där lämplig tomt för

densamma kunnat anskaffas, för att bränslet skulle erhållas med minsta fraktkost
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 116.

nåd. I viss mån har emellertid även emot denna förläggning kunnat göras den

invändningen, att den icke erbjuder ett ur försvarssynpunkt särskilt lämpligt läge.

Det har även kunnat framhållas, att man, om hänsyn tages till inträffande linjefel,

ur driftsäkerhetssynpunkt är mera betjänt med en ångkraftstation vid Västerås.

Men huvudsakliga invändningen mot Stockholmsförläggningen har dock varit, att

det, om ångkraftanläggningen byggdes vid Stockholm, skulle erfordras eu ny dyrbar

huvudlinje mellan Uppsala och Stockholm samt liksom vid förläggning vid

Uppsala eller^ Enköping eu extra tillkommande transformatorstation. Dessa tillkommande

anläggningsdelar skulle redan vid första utbyggnaden kräva ett extra

kapitalutlägg av cirka 1,000,000 kronor, vilket ytterligare något ökas vid förstoring

av ångkraftstationen. Den fördel, som skulle emått.s vid Stockholmsförläggningen,

skulle, som sagt, representerats av den lägre fraktkostnaden för bränslet

till ångstationen. Hade man kunnat påräkna, att vattenfallsstyrelsen skulle komma

att avsätta betydande kraftbelopp i eller omkring Stockholm, så hade givetvis utläggen

för kraftledningen från Uppsala till Stockholm samt för den vid Stockholm

erforderliga transformatorstationen även kunnat motiveras därmed. Så är emellertid

med all sannolikhet icke fallet, enär Stockholms stad själv har under byggnad

en större vattenkraftanläggning, vilken inom den tid, som nu kan med bestämdhet

överskådas, räcker till för såväl stadens egna som ock dess omgivningars behov.

På den grund har Stockholms stad även sedan några är tillbaka börjat förse

industrien inom Stockholm samt en del förstäder och förstadsbanor med elektrisk

energi. Såvitt man för närvarande kan bedöma de allmänna kraftbehov mellan

Uppsala och Stockholm, vilka icke lämpligen kunna av Stockholms stad tillgodoses,

så böra dessa vara bäst betjänta från det bygdenät, som kommer att utgrenas

från Uppsala.

För närvarande äro kostnaderna för kol, upplagt å tomt vid en ångkraftstation

i Västerås, cirka 2.5 o kronor per ton högre än å kaj vid Stockholm. Priset

blir praktiskt taget oberoende av, huruvida kolet transporteras på järnväg eller

vatten. I en framtid, då Mälaren blir segelbar för större fartyg, så att större kollaster

kunna lossas direkt vid en ångkraftstation vid Västerås, kommer transportkostnaden

för Västeråsläget att sjunka, så att skillnaden reduceras till cirka 1

krona per ton + eventuell kanalavgift. Föres kolet genom en utvidgad Södertälje

kanal tillfaller emellertid kanalavgiften staten, såsom ägare till kanalen.

Den kolmängd, som kommer att konsumeras vid ångkraftstationen, torde för

den närmaste femårsperioden icke överstiga några tusen ton om året. Även vid

järnvägstransport föranleder den ökade transportkostnaden till Västerås under denna

tid icke större ökning i årsutgifterna än ett tiotusental kronor, under det att en

kraftledning från Uppsala till Stockholm jämte transformeringsstation å sistnämnda

plats medför en extra årskostnad av cirka 80,000 kronor.

I en framtid torde kolkonsumtionen vid ångkraftstationen komma att uppgå

till 10 å 20,000 ton om året, men då man framdeles torde kunna räkna med förut

angivna lägre transportkostnad direkt på vattenväg, synes den verkliga merkostnaden

för statsverket för koltransporterna till Västerås under alla förhållanden bliva

begränsad till 10 å 20,000 kronor per år.

Merkostnaden för kraftlinje mellan Uppsala och Stockholm jämte transformatorstation

vid Stockholm blir tydligen vida större.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 116.

Det kunde ligga nära till hands, att staten och Stockholms stad enades om

en gemensam ångkraftanläggning, och då Stockholms stad redan har en sådan vid

Värtan, borde i sådant fall staten i denna uppsätta det ångmaskineri, som för statens

behov erfordras. Det synes vid första påseendet, som om ett dylikt samarbete

ytterligare kunde medföra en del andra fördelar. Sålunda skulle i allmänhet taget

det verk, som har överskott å vattenkraft, kunna komma i tillfälle att avyttra

något av sitt överskott till det andra verket, om detta samtidigt vore i behov av

energi. Då de båda vattenkraftverken ligga vid samma vattendrag, hava de dock

samma fluktuationer i den tillgängliga vattenkraften. Ett samarbete är för övrigt

icke så enkelt, som det vid första påseendet synes vara. Vattenfallsstyrelsen bygger

Älvkarleby kraftverk för 50-periodig växelström, vilket periodtal på sin tid

blivit valt, därför att detsamma, eller ock i vissa fall det närliggande periodtalet

60, använts vid ett flertal av de anläggningar, som taga energi från Älvkarleby

kraftverk, under det att av angränsande anläggningar 25 perioder enbart använts

av Stockholms stad, som å sin sida sedan lång tid tillbaka byggt sina anläggningar

för detta periodtal. Det är alltså icke möjligt att direkt sammankoppla Älvkarlebynätet

med Untranätet. Vattenfallsstyrelsen måste, ifall kraft skall tagas från Stockholms

stads ångkraftstation vid Värtan, sålunda neddraga egen kraftledning mellan

Uppsala och Stockholm, bygga en egen transformeringsstation vid Stockholm samt

uppsätta egna ångturbingeneratorer därstädes. Samarbetet kommer alltså att begränsas

till, att gemensamma ångpannor, koltransport och kolförvaringsanläggningar

samt husbyggnader och driftspersonal användes. Möjligen kunde en ångturbin,

som förses såväl med 25- som 50-periodig generator, tjänstgöra som gemensam

reserv.

Det blir naturligtvis en räknefråga, om ett sådant samarbete kan vara ur

nationalekonomisk synpunkt så fördelaktigt, att det över huvud taget är lämpligt

att ifrågasätta detsamma.

Det kan då konstateras, att ett dylikt samarbete beträffande ångcentralen

medför en merkostnad per år för staten av cirka 80,000 kronor för kraftledningar

och transformeringsanläggningar, på sätt förut blivit visat. På grund av minskning

i transportkostnaderna för bränslet kan å andra sidan, nationalekonomiskt sett,

göras en besparing av 10 till 20,000 kronor. Därigenom att särskilda kollossningsanordningar

kunna undvaras för den för vattenfallsstyrelsens behov avsedda delen

av en vid Värtan placerad ångkraftstation kan ytterligare göras en besparing av

runt 5 å 10,000 kronor per år. Genom användandet av gemensam driftspersonal

kan eventuellt årligen inbesparas cirka 15,000 kronor. Beträffande detta moment

bör beaktas, att man även vid förläggning av ångcentralen vid Västerås har möjlighet

att i viss mån för ångstationen använda redan för transformatorstationen

och för andra behov erforderlig personal. Därigenom att gemensam ångpannereserv

och eventuellt ångturbinreserv är användbar för båda kraftsystemen skulle vidare i

bästa fall kunna göras en besparing, nationalekonomiskt sett, av omkring 30,000

kronor ^per år.

Å ena sidan skulle alltså samarbetet o förorsaka en merutgift för vattenfallsstyrelsen

av cirka 80,000 kronor per år. Ä andra sidan skulle möjligen, nationalekonomiskt

sett, kunna göras en inbesparing av inalles 60,000 å 75,000 kronor,

om vattenfallsstyrelsens ångkraftmaskineri förlädes inom samma station som Stockholms

stads ångkraftstation. Tydligen har anordningen icke något nationalekono
-

Vilken hänsyn

bör tagas till

Stockholms

stads elektricitetverk

?

s. 22 Kontrollera mot PDF

Vilken hänsyn

bör vid valet

av förläggning

sort för

ångkraftanläggningen

tagas till en

blivande

elektrifiering

av järnvägsdriften

?

Ängkraftstationens

läge

vid Västerås.

22 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 116.

miskt berättigande med hänsyn till de besparingar, som skulle kunna göras vid

driften, och sett från statsverkets synpunkt blir värdet av detta samarbete än mera

tvivelaktigt, därför att man givetvis får antaga, att Stockholms stad icke låter

staten ensam skörda den vinst, som genom samarbetet ernås, vad ångkraftanläggningen

beträffar.

Det får då undersökas, i vad mån de indirekta fördelar, som stå att vinna

genom ett dylikt samarbete äro väsentliga. En sådan fördel skulle ju t. ex. vara,

att vattenfallsstyrelsen kunde till Stockholms stad avsätta någon större kvantitet

vattenkraft eller ock vice versa. Då emellertid Stockholms stad blir färdig med

sin vattenkraftanläggning redan under år 1917, skulle vattenfallsstyrelsen endast

under ett år eller något däröver komma i tillfälle att leverera kraft till Stockholms

stad. Efter denna tid komma båda kraftsystemen att, så vitt man kan se, arbeta

på samma sätt, med brist på vattenkraft under lågvattentid samt överskott under

högvattentid. Något utbyte av vattenkraft vid samarbete kan därför icke med

någon nämnvärd grad av sannolikhet påräknas

Under sådana förhållanden har vattenfallsstyrelsen icke funnit skäl föreligga

för förläggning av det för Älvkarleby kraftverk erforderliga ångkraftmaskineriet

inom Stockholms stads ångcentral.

Det har upprepade gånger ifrågasatts att införa elektrisk drift å sträckan

Stockholm—Märsta respektive å hela sträckan Stockholm—Uppsala ävensom söder

om Stockholm till Näset, Jäma eller annan station. Denna fråga har ju tillsvidare

bordlagts och har järnvägsstyrelsen förklarat, att järnvägsstyrelsen med hänsyn till

de ovissa utsikterna till elektrifiering icke anser det lämpligt, att vattenfallsstyrelsen

vidtager några särskilda åtgärder med hänsyn till elektrifieringen. Emellertid

torde man dock böra räkna med att förenämnda elektrifiering förr eller senare

kommer till stånd, varför vattenfallsstyrelsen undersökt, huru densamma inverkar

å ångkraftanläggningens läge.

Det har därvid visat sig, att om ångkraftstationen förlägges vid Västerås

och huvudfördelningsnätet begränsas till de ledningar, som nu äro under utbyggnad,

så blir det lämpligast för järnvägsstyrelsen att uttaga all för järnvägsdriften erforderlig

kraft vid Uppsala. Om däremot vattenfallsstyrelsen förlägger ångkraftstationen

vid Stockholm och dit framdrager större kraftledning från Uppsala, så blir det

eventuellt lämpligt för järnvägsstyrelsen att använda sig av denna huvudlinje samt

att uttaga en del av kraften vid Uppsala och en del vid Stockholm. Då emellertid

för järnvägsdriften erfordras en särskild strömart, nämligen 15-periodig enfasström,

och vattenfallsstyrelsens 50-periodiga trefasström sålunda måste omformas

i roterande maskineri, och då det erbjuder vissa fördelar att få denna omformning

koncentrerad till en punkt, så är det ganska tvivelaktigt, vilka fördelar man kan

ernå därigenom, att kraften uttages vid såväl Uppsala som Stockholm i stället för

endast vid Uppsala.

Därav följer, att man vid avgörandet av ångkraftanläggningens läge icke har

något skäl att med hänsyn till järnvägsdriften frångå det läge, som eljest är lämpligast,

nämligen Västerås.

A bilaga 11 visas den plats invid Västerås hamn, som blivit preliminärt

utvald för ångkraftanläggningen och vilken stadens drätselkammare förklarat sig

villig att förorda till försäljning åt vattenfallsstyrelsen. Vattenfallsstyrelsen sökte

till en början komma i besittning av den med streckpriekade linjer markerade tomten

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 116.

vid Viksäng, vilken, i den mån marken tillhörig staden, av staden även erbjöds till

försäljning åt vattenfallsstyrelsen till ett något lägre pris per ytenhet. Den senare

tomten skulle erfordrat ett 900 meter längre järnvägsspår från hamnen samt ökade

kostnader för transporten av kol; den är ock så till vida underlägsen den nu valda

tomten att man invid den senare säkerligen kan i en framtid påräkna kaj, så att

kolet kan direkt från fartyget på billigaste sätt transporteras till ångstationstomten,

men ansåg vattenfallsstyrelsen tomten vid Viksäng hava vissa fördelar, dels på

grund av den lägre inköpskostnaden dels och framför allt därför, att vattenfallsstyrelsen

om ångkraftstationen förlädes vid Viksäng skulle slippa att framdraga

sina kraftledningar intill själva gränsen av det nu bebyggda området, samt med

större lätthet skulle kunna från den å ångstationstomten förlagda transformatorstationen

framdraga kraftledningar till avnämare utanför Västerås. Den tomt, som

erfordrades vid Viksäng, disponerades emellertid delvis av Västmanlands regemente.

Sedan regementschefen bestämt avstyrkt avståendet av regementets del av området

samt vederbörande arméfördelningschef ävensom arméförvaltningens fortifikationsdepartement

biträtt regementschefens mening, har vattenfallsstyrelsen i föreliggande

förslag utgått från att ångstationen förlägges invid hamnen.

Av skäl, som tidigare anförts, har vattenfallsstyrelsen kommit till den slut- Ångkraftstasatsen,

att den ångkraftstation, som nu är avsedd att påbörjas, bör utföras så, att tionens

den utan svårighet kan successivt utbyggas för en avgiven effekt av c:a 25,000 vlaneni,9- kilowatt. För detta ändamål bör maskinhuset utföras så stort att det kan inrymma

2 st. ångturbinaggregrat å vardera normalt 5,000 och maximalt 7,000 kilowatt

samt 2 st. ångturbinaggregat å vardera normalt 10,000 och maximalt 14,000 kilowatt.

Installeras dessa maskiner, kan man, om en av de mindre ångturbinaggregaten

blir defekt, utan överbelastning uttaga 25,000 kilowatt från övriga maskinaggregat.

Blir åter ett av de större aggregaten obrukbart för drift, så kunna dock

de övriga utan att fullt pressas till högsta tillåtna effekt avgiva de 25,000 kilowatt,

som enligt förutsättningarna erfordras.

Angpannehuset bör tillsvidare utbyggas för 4 st. pannor om vardera 460 in5

eldyta, tillsammans motsvarande omkring 12- å 13,000 kilowatt vid forcerad drift.

Angpannehuset bör emellertid utföras på så sätt, att det vid förlängning kan inrymma

ytterligare 6 st. pannor av förut nämnda storlek, för så vitt det icke vid fortsatt

utbyggnad visat sig lämpligt övergå till annan pannstorlek.

Transportanordningar och kolupplag böra iordningställas successivt, i den mån

det visar sig behövligt för driften. Givet är att man under de första åren, då kolkonsumtionen

är relativt liten, kan nöja sig med mindre fullständiga mekaniska

transportanordningar än längre fram.

Då man emellertid icke kan exakt bedöma det framtida kraftbehovet, är

tomten för ångstationen så tilltagen och den första ånganläggningen så planerad,

att man, om så erfordras, kan förstora densamma till ungefär dubbla det kraftbelopp,

som nu synes erforderligt.

Av maskineri synes 1 ångturbinaggregat om normalt 5,000, maximalt 7,000

kilowatt samt 2 st. ångpannor om 460 in- eldyta böra omedelbart installeras och

göras driftfärdiga till början av år 1916. Ytterligare 1 ångturbinaggregat av samma

storlek samt 2 ångpannor å samma eldvta böra göras driftfärdiga under loppet av

år 1917.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Maskinenheternas

storlek.

Kostnaderna

för ångkraftstationen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 116.

Detta utbyggnadsprogram är av skäl, som tidigare anförts, något mera omfattande

än det, som framlades i statsverkspropositionen till 1914 års förra riksdag.

Storleken å maskinenheterna har valts relativt hög efter svenska förhållanden,

dock icke större än att materielen skall i allt väsentligt kunna beställas inom

Sverige, vilket redan inlämnade definitiva anbud givit vid handen. Med hänsyn till

den pågående utvecklingen torde det icke möta någon svårighet, att, då ångkraftstationen

kräver en utvidgning, erhålla de större maskinaggregat, som äro föreslagna

för den fortsatta utbyggnaden. Ett skäl för val av den mindre maskinenheten vid

första utbyggnaden har varit, att den första utbyggnaden av ångkraftanläggningen

icke bör kräva alltför stort kapital.

Anläggningskostnaderna hava beräknats till nedan angivna belopp för hela

den första utbyggnaden, vilken vattenfallsstyrelsen anser böra vara fullt driftfärdig

under år 1917.

a) Tomt, planering, spår och vattenintag.

Köpeskilling för tomten 70,000 kronor, varav å anslaget för

transformatorstation lägges 20,000 och å ångkraftstationen ... 50,000

Planering, erforderlig för ångkraftstationen.................................... 30,000

Järnvägsspår 40,000 kronor, varav å anslaget för transformatorstationen

lägges 10,000 kronor, å ångkraftstationen ........ 30,000

Vattenintag 25,000 kronor, varav å anslaget för transformatorstationen

lägges 5,000 kronor och å ångkraftstationen............ 20,000 130,000

b) Husbyggnader.

Maskinhus för 4 maskinenheter .................................................... 120,000

Ångpannebyggnad ............................................................................ 80,000 200,000

c) Transportanordningar.

Travers för maskinsalen.................................................................... 25,000

Koltransportanordningar.................................................................... 100,000 125,000

d) Maskineri- och röranläggningar.

2 st. ångturbingeneratorer för normalt 5,000, maximalt 7,000

kilowatt med kondensorer, pumpar och andra tillbehör ........ 460,000

4 st. ångpannor för vardera 460 m2 eldyta med förvärmare och

överhettare samt skorstenar med ventilatorer ........................ 400,000

Körledningar, matarpumpar, cisterner samt reningsanläggning

för matarvattnet............................................................................ 100,000 960,000

e) Elektrisk instrumentering.

Förbindelsekablar samt apparater och instrument för trefasgeneratorerna

................................................................................ 50,000

f) Administration, ingenjörskostnader..................... 80,000

g) Diverse kostnader............................................................ 105,000

Summa kronor 1,650,000

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 116.

Emellertid kan en del av denna utbyggnad anstå till år 1917 och utbyggnaden

alltså utföras successivt. I så fall böra följande anläggningsarbeten utföras

under innevarande år samt under loppet av år 1916.

a) Tomt, planering, spår och vattenintag som ovan ........................ 130,000

b) Husbyggnader som ovan.................................................................... 200,000

c) Transportanordningar.

Travers som ovan.

Koltransportanordningarna utföras till en början endast i mindre omfattning 50,000

d) Maskin- och rör anläggningar.

En av ångturbingeneratorerna samt 2 av pannorna installeras. Därjämte

installeras den för dessa erforderliga röranläggningen med pumpar,

cisterner samt reningsanläggning för matarvattnet................................... 480,000

e) Elektrisk instrumentering ................................................................ 30,000

f) Administration och ingen)årskostnader............................................ 50,000

g) Diverse kostnader............... 60,000

Summa kronor 1,000,000

Det omedelbara anslagsbehovet utgör alltså 1,000,000 kronor, varav cirka

400,000 kronor erfordras redan under år 1915 för en del av byggnadsarbetena samt

för förskottslikvider för maskinbeställningama, under det att 600,000 kronor böra utgå

under år 1916. Under år 1917 erfordras ytterligare ett kapital av 650,000 kronor.»

På grund av vad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels besluta, att en ångkraftstation

för Älvkarleby kraftverk skall anläggas i huvudsaklig överensstämmelse

med det av styrelsen framlagda förslaget, dels oek för ändamålet

anvisa ett belopp av 1,650,000 kronor, varav 1,000,000 kronor

för år 1916, med rätt för Kungl. Maj:t att därav under år 1915 av

tillgängliga medel utanordna 400,000 kronor, samt 650,000 kronor för

år 1917.

Då frågan om anläggande av en ångkraftstation för Älvkarleby vepartementskraftverk

förevar till behandling vid 1914 års senare riksdag, blev chefen

Kungl. Maj:ts då föreliggande förslag i ämnet visserligen avstyrkt av

statsutskottet, men förklarade sig emellertid utskottet samtidigt icke hava

något att erinra mot syftet med berörda framställning. Vid ärendets

behandling i kamrarna gjordes icke heller någon gensaga mot detta

utskottets principiella uttalande, utan upptogs detsamma i riksdagens

skrivelse i frågan. Det lärer därför kunna antagas, att riksdagen icke

skall hava något att i huvudsak erinra mot anläggandet av den föresi

agn a ångkraftstation eu.

I den utredning, som nu framlagts av vattenfallsstyrelsen, har

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 103 käft. (Nr 116.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 116.

gagnet av ångkraftstationen blivit ytterligare belyst, särskilt med hänsyn

till den senaste tidens erfarenheter med avseende å den minsta

vattenmängd, som kan påräknas i Dalälven vid Älvkarleby. Genom denna

utredning synes mig ångkraftstationens berättigande ur såväl allmän

som speciellt ur räntabilitetssynpunkt vara ställt utom tvivel. Jag anhåller

emellertid det oaktat att få något närmare beröra vissa frågor,

• . O

som äga intresse i detta sammanhang.

Enligt de uppgifter vattenfallsstyrelsen lämnat angående den inkomst,

som kan beräknas inflyta från Älvkarleby kraftverk, har man

afl anledning förvänta, att detsamma skall bliva en vinstgivande affär.

Vattenfallsstyrelsen anser sig sålunda kunna påräkna, att inkomsten

under år 1916 av de kraft kontrakt, som avslutats intill slutet av år

1914, skall uppgå till omkring 1,150,000 kronor, under det att utgifterna

för kraftverkets drift, inklusive avsättning till förnyelsefond, beräknas

stiga till omkring 500,000 kronor. Redan med hänsyn till den

vid 1914 års utgång kontralierade energiavsättningen skulle alltså kraftverket

under det första hela året av sin drift lämna ett överskott av

ungefär 650,000 kronor, motsvarande cirka 4.6 5 procent å det anläggningskapital,

som erfordrats för vattenkraftstationen i dess helhet samt

för de distributionsanläggningar, som krävas för fullgörande av motsvarande

energileveranser. Enligt meddelande från vattenfallsstyrelsen

hava dessutom preliminära överenskommelser träffats om ytterligare

energileveranser, vilka beräknas medföra eu ökning av kraftverkets

bruttoinkomster, uppgående till inemot 200,000 kronor för år, men

vilkas fullgörande är mer eller mindre beroende av ångkraftstationens.

tillkomst. Redan denna ökning av inkomsterna räcker mer än väl att

täcka årskostnaderna för hela den nu planerade ångkraftcentralen i den

utbyggnad, som av vattenfallsstyrelsen föreslås, oaktat densamma endast

till ringa del kommer att tagas i anspråk för nämnda, preliminärt avtalade

energileveranser.

Den vid 1914 års slut kontraherade energiavsättningen tager i

anspråk cirka 20,000 kilowatt eller cirka 2!3 av den effekt, kraftstationen

normalt kan lämna, därav cirka hälften avsatts såsom prima kraft och

återstoden såsom sekunda kraft. Den sålunda placerade elektriska

energien har till alldeles övervägande del avyttrats till kommuner och

större industriella anläggningar, vilka genom sin uttagning av kraften

i större poster uppbära kostnaderna för framdragande av kraftverkets

huvudlinjer och anläggande av sekundärstationer. Distribuerandet av

kraft till avnämare med mindre kraftförbrukning, exempelvis till smärre

industrier och för lantbruksändamål, har hittills kunnat ske endast

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 116.

i begränsad omfattning. Enligt vad jag inhämtat, är det emellertid

vattenfallsstyrelsens avsikt att, när nn långlinjernas räntabilitet blivit

tryggad, i stor utsträckning taga upp frågan om försäljning av kraft till

de mindre förbrukarna. Omfattande åtgärder härför, särskilt beträffande

lantbruksdistributionen, hava redan vidtagits. Detta torde framgå redan

av den vid vattenfallsstyrelsens skrivelse fogade kartan, av vilken ett avtryck

torde få biläggas detta protokoll. Ä nämnda karta har utlagts

det betydande kraftledningsnät, som redan plauerats för framförande

av elektrisk kraft till tertiärstationer, från vilka densamma är avsedd att,

huvudsakligen genom vederbörande avnämares egen försorg, ledas vidare

till de olika förbrukningsplatserna.

I detta sammanhang tillåter jag mig omnämna, att, sedan vattenfallsstyrelsen

avlämnat sin nu föreliggande utredning, stadsfullmäktige i

Strängnäs beslutat antaga lämnat erbjudande angående leverans av kraft

från Älvkarleby verket. För fullgörande av denna leverans kommer en

kraftledning att. framdragas över Mälaren, varigenom det blivit möjligt

att jämväl till Södermanland utsträcka de fördelar, som den elektriska

energien erbjuder. Intresset därstädes för erhållande av kraft från Älvkarleby

har även enligt uppgift visat sig vara mycket livligt. Sålunda

har vattenfallsstyrelsen redan länge legat i underhandling med ett flertal

enskilda kraftspekulanter. Icke minst synes man inom Södermanland

vara benägen att skaffa sig elektrisk energi för lantbruksändamål. På

senaste tiden hava även andra städer i Södermanland än Strängnäs visat

sig starkt intresserade av att vinna anslutning till Älvkarleby kraftverks

distributionsnät.

Såsom framgår av vad jag ovan anfört, har av den effekt vattenkraftstationen

vid Älvkarleby kan lämna vid normal belastning av fyra

utav kraftstationens fem generatorer, därvid den femte får stå såsom

reserv, omkring 10,000 kilowatt ännu icke vunnit avsättning, ehuru

preliminär överenskommelse uppgjorts angående leverans av eu del därav.

Nämnda energibelopp kan emellertid, om vattenkraftstationen icke kompletteras

med eu ångkraftcentral, avsättas endast såsom sekunda kraft.

Det måste dock givetvis anses synnerligen angeläget, att den utveckling

kraftdistributionen redan ernått inom Uppland jämte närliggande delar

av Gästrikland, Västmanland och Dalarna, samt snart kan förväntas

erhålla inom Södermanland, får fortgå efter de riktlinjer, som äro antydda

i vattenfallsstyrelsens skrivelse, så att icke blott storkonsumenterna

utan även de medelstora och mindre avnämarna få sina kraftbehov på

ett tillfredsställande sätt tillgodosedda. Det linnes så mycket större anledning

härtill, som, enligt vad vattenfallsstyrelsens utredning giver vid

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 116.

handen, anläggandet av ångkraftstationen kommer att betydligt öka

kraftverkets nettoavkastning. Det är givetvis ganska vanskligt att exakt

bedöma, huru stor vinst man ernår genom att efter ångcentralens tillkomst

kunna försälja vattenkraftstationens ännu icke avyttrade energibelopp

såsom prima kraft. Av vattenfallsstyrelsens skrivelse framgår

emellertid, att man icke kan påräkna större inkomst av nämnda, ännu

icke försålda energibelopp än högst 300,000 kronor, i händelse detsamma

skulle distribueras såsom sekunda kraft. Kompletteras åter vattenkraftstationen

med eu ångcentral, så att återstående energimängd kan avsättas

såsom prima kraft, anser sig vattenfallsstyrelsen kunna erhålla en inkomst

därå av 675,000 å 900,000 kronor och således ernå en inkomstökning av

375,000 å 600,000 kronor. Denna inkomstökning är beräknad med avdrag

för samtliga kostnader för ångstationen och bör endast minskas

med det relativt obetydliga tillägg i Ålvkarlebyverkets utgifter, som uppkomma

genom ett intensivare utnyttjande av vattenkraftstationen. Ehuruväl

dessa beräkningar förefalla att vara gjorda med nödig försiktighet,

varom jag dock icke ser mig i stånd att uttala något bestämt omdöme,

torde det icke vara uteslutet att under exceptionella förhållanden inkomstökningen

stannar vid ett lägre belopp. En nettoökning av 300,000

kronor lärer emellertid under alla förhållanden kunna förväntas.

Ur nationalekonomisk synpunkt måste det vidare anses vara av

stor vikt, att kommuner och industrier inom Ålvkarlebyverkets distributionsområde

i största möjliga utsträckning vinna anslutning till kraftverkets

ledningsnät, Den nu pågående världskrisen torde hava till fullo

ådagalagt, av vilken betydelse det är för vårt land, att man i möjligaste mån

inskränker kolbehovet och därigenom även minskar beroendet av utlandet.

Att den energi, vattenfallsstyrelsen kommer att leverera till dylika nvanslutna

avnämare, till en liten del kommer att bestå av ånggenererad energi,

förminskar uppenbarligen endast i ringa grad värdet av de lokala kraftanläggningarnas

ersättande av Ålvkarlebykraften, enär ångkraftstationen

behöver avgiva endast jämförelsevis små energimängder. Jag vill ytterligare

understryka betydelsen av eu minskad kolimport, särskilt med

sikte på de mycket höga pris å stenkol, som för närvarande råda. Såvitt

nu kan bedömas, torde man under några år framåt vara nödsakad

att räkna med stenkolspris, som äro avsevärt högre än som hittills

kunnat anses normala. Skulle så bliva fallet, kommer givetvis ångkraftstationens

betydelse att under nämnda tid bliva ytterligare stegrad.

Jag skulle ytterligare vilja framhålla ännu en synpunkt, från vilken

anläggandet av en ångkraftcentral i enlighet med det nu föreliggande

förslaget måste anses vara av icke ringa betydelse. De vattenkraftan
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 116.

läggningar staten hittills utfört vid Trollhättan, Porjus och Älvkarleby

hava med hänsyn därtill, att maskineri av svensk tillverkning i dem

installerats, visat sig i hög grad befrämja den svenska industriens konkurrensförmåga

såväl inom som utom Sverige. Enligt vad vattenfallsstyrelsen

meddelat, har man all anledning antaga, att maskineriet till

nu ifrågavarande anläggning kan komma att utföras inom landet av

svenskt material. Då därvid svenska firmor för första gången skulle

sättas i tillfälle att utföra ångturbiner av ifrågavarande dimensioner,

torde ett beslut om anläggande av ångkraftcentralen även ur denna

synpunkt kunna giva den svenska industrien ett gott stöd i konkurrensen

med utlandet.

Vad slutligen angår den ort, till vilken ångkraftcentralen bör

förläggas, synes det mig vara ådagalagt, att densamma lämpligen bör

läggas vid Västerås. Der. torde emellertid icke vara lämpligt att redan

nu fastslå ångstationens läge, innan det visat sig, huru förvärvandet

av erforderligt område för densamma kan ordnas på det för statsverket

förmånligaste sättet, utan torde frågan om förläggningsplatsen tills vidare

få stå öppen, för att sedermera av Kungl. Maj:t avgöras.

Mot vattenfallsstyrelsens plan för kraftstationen och kostnadsberäkningarna

för densamma, i vad de kunnat vara föremål för mitt bedömande,

har jag icke funnit anledning till någon erinran.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,

att för anläggande av en ångkraftstation för Älvkarleby

kraftverk anvisa ett anslag av 1,650,000 kronor

samt därav för år 1916 anvisa ett belopp av 1,000,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år

1915 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna

400,000 kronor.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Landelius.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 103 höft. (Nr 116.)

5

opaginerad Kontrollera mot PDF

■mwaaw

Stortusen

\Jömlnäs\

Norrbo 1/cr^yMo

s*esv siidsiSK

*öS7^#/Ä,

Hädelse

\S* Sjökatt.

iacken^f^fojsj^e

IÖXrSUn DET

>MRÅNGE/''V''V

''Svartnad

M>rts/<>rise£$!

; .''fer1

* \ 3$förrän ns

C ^ \gSälje/tuiry

1 fllfstev

,^U6fl

KeriHfp

■I L. BJÖRRMOSS EN_

"TALr

U(V}?7. Tångt-r •

I r/tSdöckjarm

\&Ruulä$en,

0

. fjräslackatilflL

IHJtÄRN ''^r.,

kioda.

T”®

GemGnfétbordng /

>, AS rifUrp

Jmnkärn

tAcYUäv

Tedenl

tfåskoij y

. Snias

TIai\>s\vävs fyxvilexv.

Gårdvik, HSkvu

U D OM

Kunejsberg

t rTi

LA G

Jlunsen

frufitb

/MaVJuirn

Getingbo

Åby’qgebi

Kp*£gejegrund

JpU)isberg ,

Fignjy
J(iiterboi
-

/Gränd

,yo!ian

Fiskartorp

•istineborg

Österberg

O ST R A

KJÄpER*

Städer lät

RumsTiee,

Stockbo

TING SL A

HUSUDDEN

■;V. SJ^Orartu-''

EST

''- Y/.sVyy •

Minsberg (/

timmas.-

• J<iderf&rs

AVo.iv

Toitahrunn

Silvikr1

•IbonP

jnutrrif

gf/hSku/skeir,;/'' ^ ~

Titerbod/t''

. \ M Öfverboel/i

,r ''Da Isäng

Järnås

linribo

„ ''A surt:

T-SJoÄ

''Korsa''

//fjSkeilgruriilet

Jf •Gräsmyr

S>V Ai ojyvv«Vci\

Gärdskär

Färsk är ‘

‘Ftanmyra

h°Sve<iy

Stackbö''

SVaUstanäs

Wnebv

IN G S GÄ RO EN

Sätta/.

TTTOCEN

JWöf/-. Mareiv

Vstlhuc

ngsgetrden/

pkaHeby®"

intresse

w. HoFra^a

L * Sibbersk»

''Ä> fbBoie^. yu>m

K^rcV *9^

Svallet.

nkhjehna- Eoskäl

Hallnäs Städa. r

JReinåsav Mohälif

ELFKARLEÖj

iföl MS/i ngfr

\ffåT (isX^j)

Osufeer^^f^rääsäy '' _ :

jGUimscn

Flfkarleo

Frivol b

Nättyg b

Rurl/iolni/~*%-

Jlotfcdle^ 7aj

2r5l4fcAj

leriuisj

llösterbo

Wå?

MSotoUsbo

//Strand.

»stom Bränn fi> Ur 10 fö

QvamleUPaUbo

, • /korbo

J J Fagera/* ''Grop

Fgk BiHlngkärni ty*

V | Wg Ijeinejs/jv/ju^^

Jlulk/jbfbt

)tp^<.i-ffkorlebyi''

. *.iernepo- - !-

råmkö^eå’'' VO:-!''®''

‘est echo.

''iiiuDu>cn\

anriihg&hcåt

Snalräi

, : Mobil,

Ijnliböikcn

Stenshyttan

''''»•V vr-#//##

Beirknåre''

MARMA

''.öteu
-

/Va fri

^Slätfil Urt

harkål''

Ttterbndanuji

eSr\, ÖetansM

\r^ Åsyn

TÅngfjjni

9g» Ö^e^inxAtjls Ovepv1

Jiattns/uiren

Skär/ä/ngä

W.-(ls/rräne/e v

''jfiastfeiTlct

33 •

■Goksnäre

lisselbo

-fioln/Fn

-li-tilinusboy

ST.SKév

f Pipexrlti

Horelansjö

Önsbö" Skaträ )

Bångsön v-( ,i

4^/rXj^fy:tm^säii

!''V

\jW> ^ Darmeboftä

Frchböibo FytS/Ö

ntten/sF *

fläste hof,

Torshyttiäi 1>-'' j

^vWNVA''^J

.«2ay^

VestlanJ

1ÄSTB0 Garnmeb

M binnFoiqfMagpo ftc

Sörierbt

S/tymjeri

[feheete

jXLöLsfj

iemsttnel\

Sillbo

/äTJERMSUNt?

/S B Y 1

-örfif.ffansbyn ij

.Stockbo

Ö.Vad

Morlaro’

Vlfrel,

$pf.Gä/let

nysta..

erstej^FMnsterityttäsifäffr^

.^MBispbergshyÖgrv fjär (tfn

^BISPBERG ^

rungma karebo r.AWÅ^VV

kovik

''.Bruka/

f Ske^j^o!

S/mneinge^^j

ilroätsbcrtj

kosten

.lfa Isbo

:klockai

:1 cUäjfe.

orsma^k

Vinbole

''SäJkesbo

..Jjägctgrun/ien

Jmunbo ^

SÖpERFORS

For.sn

Dyr nr/s).

7^5fiwföjrpp

>/L Vinberg k

Rutiå-piogil

Väte! Tt
.

i-,-tv..».,,., ;<s

5j5arpenbprgsG

83 \ 6arpmberej^tFfark

yTalJJjö V. \B

Gråsik

lT/7*o<

ffä/Ämbo

Ingstarbo

Särbo

Hillebofln

Ij.Riste/L

•Östansjö

''sStä/bo

BMED$ANG;

Tiatbo c ''• ^

1-^*7^

Micbetsbo\

/#

TvTVtV^WVg .1

s^J{emdbo\ 1

%Ä-\ Il / ''k>

''.tlTfsbb-—.-X-*.'' il

ÄkANDS /Hd $

fr ärna ''"FBjstarby ■ Stynejsb&

W .T*t-lRmora "bmr^uMf

/) • , Randersberr //An

v/ä^fyVgöMbytäty''*'' ...7Trsbo j)/haj

t/V \ /jL7, , Mdlbol0 i, bro

Film*/J

tliiäoä^: yj/J

BY VALL Al

f Ralkeirlsbå* ^

j£sv«a

^in ge berg

Galan

Rosseiv

./BoVu>,

ST''T '' ^ .Rotta

nfltS

Norrskar

LVowAareTv

Sfusketrbo''

Klapp sta /

. Ö.s ter^Fi

Ö \> W A.

.•Wrw

IJrAw ;jrj

Jlarmyra >

''vbtorrsten■

Kulla

''{fdjeka.

Ilo rista

YiryttjoiÅ

Qvadersten

HEDÉMi

l Tngeborgsbi

'' ötv^v^otCV

fiterrby

I) Y A R S E

''Itasby ht

Törnig ''FiJi

‘ssetränf <yyJjängbodltn.

Skogsskörd

JUingsbo

Jf)fverl>o%-

Rafsättrai

^ \Ttt,rsby \

Österrike

e-pRriÖedri

Veädjrfät

°Harnnskär

Gunncusho

VuHärskoy

■STANHCÖJ

-ftoddayqe

llökltiifvi

IBYHUS»

VSähae.: GkogbaU^ \

''la/iifa •• fri/uiersboyl^

/"/^(''[.J J / Daggarbo /

fobbo \ -GtJrihä?

list av lort

-.yKålbot

Jfasse&O''

''tefården

Myrbot

Postboda.

Akckambo

(ne/nj

y, /Uräi /m
-

FORS]

ii» Hörnbo

A Yk

/ir..i.; .*

pstciAr^,-''*

lovöiojvvm*

cSMåssterv

•L. y.Räfsbo

/( ''Vedbo i

. / iMestay.''.'' ^

-VENDEL

^aiuipJ

I AA#| /

/Boimora

shanuv

''/.a/.bäfb

lack byk

''Rotbo

S\\ Berg!*

pfejählsbenw

ieudpUpp

r«3/>y »f >•

riäpbergep

Gäddsjö,

rharg

ZidoHsdal

S Hd,

knjMasljonung ''y . ^^^SV>i,.(A7,o

Ingélsberminfp&yå^x MRisbynNSVTj^.t»

{/yUh klia rad- Rabbatsbe/min^^^

I Karsbo lljurfors Än“L''ö 5''^£

ANDERSBENNtNS-^^^

NJo , Raste •

A IrFliken ^fFreRenbenning

''Fyf ''• ^-FFinnbo

»»•v4

Tevanttrei

LRBO<<9

F R OS AK E

grjtilsbo D<uw.t

v...

ckg/sbo Svedja

''‘Wcbo

uträen

g/uriSmäfr}-

V/esternäs *

''BäsingeP.

Morr*

täsbj'' _ JpiAä^''

vyXgå^isyMåytoei

GVftsVai

f holma

Gr (iso.

, U‘fiarlottend

Gfyttby

''Bolin

tfisutn|

;rislehamn

''Dafberga ''

/W'' -4fcÅov

RetvaflnX.

‘"T* \

, \ ‘NifiwZT&O

ȀRA \

t. tyfon ianbv

Tmöholmr

\Shalby.

i it va rsbenning (

yHocksbo

(imtiäll

Vtsund

■ Ma l.Gii

•Tomte

jKAJfROR^FVAN*

KARRÖRUF\>AN -

.fobsby
fimteap
-

•Bisbapsb.

Nyvedla.

JIÖS''$MYTTAN

’*Forniv

Stall,

Rötimos.

Kolarniorev

A D + D O ;|och \

/ Hififvcro^. ,/4

AFVERO Sk|

v*''

ET° y^.1

-a 1

■ ''SteåiMl.,. . Skliltmiäc,

*'' ''‘‘•s.''''iCvNC.yA/^^(v//-^Cfc '' ’(■/>//<

• ./ingefora. yostförg'' — ^ “ Båtled

5=s—t~r/ S '' '' Björna " f

KippytlTjH

VeilUw,

/Huddurui

lothamn

KÅFVE RO
-

ly^öiv

åVäwvSXOW,

Spån

öutöfi

r^v> lf

le.ise/by,

i Hirs / i.V"

+liaj‘b«*nnhlö(

Mafbj

\TTHy.W''A^--J~o

ittholhCu. A ■

i‘»H '' tnqvåsla

([Jrbvik

FaUet

Eanunnrby

Uebaäfum

Österbyggeb)

Sets Z ar

•Hensmn

■esAniyree

l Cärine/c

»la dal

n//i\ iSAmy

W< / s .

(U /Backa- Jfit

StOe^b

; fanfar«

'',''mnlnn e

enbemfing

/‘Edelig.,

■lL\BR06pB0 SA1

Yo.ns^öi*

SvedboQ yHolstmsbc

3/i , Örbäck

\ Mybyttan

fENG ELSBER G

m . t „ . L.Wålav ^

^Awvöocviji&Ät^eYV kuishanirgnr

\ \ ht/ \

SkaPimafp/yFinnb/iye i

.Fngeby

IRi S

i ^ rrT""o sjåp

•''AGNS B RO

j Jiingfh

X&n/äbäyr-''

~<kyicksätra.2>flj.yt.

?rg Ny >a
-

ifvestb.

.Å/svät

Vilt no)

-heilning.

lvreta
-

•a|/ Brott

U.T-P

1, Teln i G

Broltoliir**.

Juiukil

TFeriö

l fiuigynboekeTPa/i.

* /gFältbo ■

''dkenint

IORGOI

''■Ugär.ete'' ^

.Väshy \ LRJNI

NÅSkutla

, Fågelbo

U N D

löfstd

Inge''/.''''

Folklv

Sätter Rikt

TINGE’

Grill rf

%.ACj''

Salbo''

Bodame

fGla U]

JPSÄlA/j

y IV nul

LNUtB^

hamn

^Boka„

Aiamk

rirS In

St. EU''

illasms

’ ,3a tf

BJÖRK Or

0A»VP1>

RåqtpR

mom

u—\hC

Ga/Vel

''oektwmnwr''»

Kriaprisbl

ikallflun-i

Wieo /

8 O-imnilbo

SkaCnia/lsä

/J, ii A/e

BoUnbgo

10 Hön)

Rörbro'',

vr^

SyTarät

Vaiiä#^

/Han «

tRoRla^s

iiilbmgcbäek^

— v V“-C-. ''''Stolle

''V,Ui/''G/u

/''■ Visit a

SEGLII

satyr)

Ulrika''

Segluiasi

J 11a*''

Ä

■ JAjflmäf c

ä^dådaianso A SjhawéY---------------''

„ 5:.Gilfberga \ 010 a ■*“

\}ldkcrÖAspnäsi e f v ftrui^vaws. » c

P* «te»m ‘ A

Zmtfitås a / Bredsk/irfl

W° yWlepytdOg, C ^ %l?

r-t- dC$tndskär

Österlj

jjrsbe)^

/åKedjébofuxmmär

lyff/melli

/JBergsy,

Seglings2

luren

Jls/w/ntef

Bastbol

macka

-NYDAL

■ \ /Tv#

tfAM NAS

ittsuna

Hälla,.

kreu/stcf

A\HA

Nnruiy.

•U N D

''‘urna/

offergtsbo''

I GS

, Väpp,;by

-t-Balii

fitaraKor

i Jafiggsa^ Norrby:^

4 RäihdL

v, - ''V)y >ura<

/‘UdpsaiLjrfjyliigÖ Trest Sura/

\ - JöbsbotVjty

V<C ''AJ Häutfåty^ \t S

QJtr v/A/wwjteszyMfegaJb /rm)

lento ÖL y/i\

^\i\Jåyiv~^i!yrMel/R/gel//diH j

ister» s/ä

TorslmWi

a*r\l>alln

'' H/g''''Ayji''‘t,ni

Golf röra

aw/fv;''

''bcumwi

tVigdbcra

IHd.yigtorp

.SKULTUI

IFSTAt

''f/kyioä

fatal

fråt eu

J»,hosta \

SkuUwiel

-V ^beryll,

furu)

fstSia

s* ty

/''••''•• V/fr^F R o T U N

k <) AS UIU

E R l

''FSä/ajTåriM

iSkok foster®}

flvamtorp'' fl

/, SV.oY\by^gtv*

la/. ! ri''*fr

Frieri

iltiur-»''

''Lovpedal

Närtima;

?Rra/ieberg

Sparr^afr,

Hb/vöi

jwd/m

Llärd

Y ''ASodefa

jy&undgå

Odousak

Groireh,

imarby/kgirij^''

ORRI

kRSfÄDÄpF //^//^

£j^5:ksiw>gen 7

"Ja/ii/iv

■Birista)

Fogetsu

Gjtebho//e

Xorrpaela

MNS&6

•Nibbärbo

£li\'' ♦ (

Wtnhobå

förste,^

#.J

(firäMuJii

xUAabeeg

.Undb''

Inneh/tui

ALuruibyl

lsbo\\

■ns7u/\

bbarbej.

iGörfl-mäty

Jkä rgård

S ENI IN

- - ,sr
-

(ältiaa/i,

''Vkgjslac\

f rosam!;

keflstei/

\ l i.l.j,- ~r

yåri^^g^Bjömdal^ Spedbodgå

Äsfyt

•JkoTzjyi ij

. Rotunda.

JEKOL!

irliim

lickeby

förlösa

SvarYMjoo ^avAeu

furnera

Kma/at

.KO LSV/

^f/fRöeljögi

Reigly

f A vtsöL

MälkårnA

fluster/ Gi

'' .in n-fn v

Boda, ej,

!Rosb)[

K E S

mina**

LINDHOLM,

IS B ER!

AgeisGlt;

xi?/. .''Yir-d

xä/pb

Marieela

\uieUali«

^tggäy.

HargA—

[l/jilbotimiyi

insiitra. K.

iäflöfstei

''iVänriZe- Gl

»V^ Lospä/A

Lötslei

lUNtCft

Vänkär

(by Räfsfo

läåetileert

J/p , l/Jbia//

iranöyyiö ,

/GirestaS

then/ S\

hnen. Ueiy

Xkebtegni

%VT(r!rid/

,elrnäs**\

\gohehj.

kil steg''

..Sylön

ikkSyl

osta*

.St.RO]

man;

BissUuiåylk

lpSäs.l/)7W«

TAKET''tf ÖTEB!

LS''ol lent uti

''.V..S , Då\-of

/råy n

*''toi^Knn"sli.-n!ltari>.

\6rönö

Kim''

’iå d

kulUngt

''iy/Xorrö

vnd Ry^öärEi

2

| isjorsko''

VALSKöC

kärgåriL

St. kassa

y^fräsk:

.Lt^.-ay.ici

lRBADEN

fr°

''ingA \\

•tberija

iZJRunu.

^h/.Hvittii

'' Ga''rH,U/i''S 0^

.åe/fibs/iere/

Jfilngsberg,

JJormn

>SlUUlb/}~t//-r/.

"fjpjyigngo *i

2|a?i.Y0v'' J 11

Mm

^bjvirsKQbn.

ispp/h

L. kassa-n skärgård.

O. T «V ^

Forsujmnui/ \

(

iffekräaZ Rå%^ekarnc-:

... .'' -7-v/.- ii om ieie^rr. « 7 ....

r.; iM;,/»* ^fl.Syarthtäb

^BfrBcuférs/nra

L- T^i7ZiV\ \ ''"SkaAnm.

xi&m*

[Steniori

järfalm^y

SköJbvo

Jpö5v7^".....

v>; sSholh Dr?”

-

UVlksberg A Afb/Zf\

\iholni

Ii rf* m&L.

.ÄiTTrr

Fter.shol

^Jetlsäkek

•YHrrS^l

^•i»äu(»a

lända

g~gldirikrF<y>J'',

Kolig, y

SHeuuru>mj

■ Granboiofof1

BP.jJaNNC

ierfVaVy"

''irirat-Ä/Xj/

^asundav;

litet nej/, o/ %-•

y * BjÖrkskärsrZjjf*skärgård

,KzSa>y

W awYvoAw»

äuiuädrrr/flG

fbo\W\

7? v«sA^&iSä\v

Csihgriigltn.

Rasbo f

kl» Öb t

plöresi

^ vrs t

''/irkelsiä''

\Pkesvaltprfi

•Rsiiliuui

yjfårstm
-

6jllbt»r^a

%e*st eWen*

>tsef«r.//y~/

HÄLST/

Sj/rtåg

P"i

Irmnkvr

Xobötorp''.

lötteste

Stlsunå

tHamrc

Gåstorp

[rubba

fyyySkäts

syr inge.

•M A A V

TGärna/

Norr torp

VönHm

i j.Taneltot

y S-X/VLBOGA

Sunds örf

■krokvåf j fr^h

(Siuravtlo..

Lina/

/Crtini

itirVaä

TU LLI NGE ''7f^|>

YtVkeivY

,D(iviken/

/ lännee,

nxVaxvafxM/1

FriU HJ flsrri.

■Td%ynäs

farirftfA

VyTvÄCj-XV

Kurltdal’

ieurunci

HÖGSTEN^

TUMBA

Ir Mulen.''

unge

''SLEF.

''/skeboehiy m Gammerdd''/

ILO

ndi\ . fårir/nkårr''

ylfnxta

Rofåker^

&sby * JLs

i

r/tvont

-Fflä/steri

Korpkgrrby Morby'' FilbiGten

(y0$iigviksskär

fltissrm

TYtTABEl

^xwu^vu^rAiy''

*/sm

O K

Rörstol

"Ektotfi
-

Hel/rtbrs''

fArdumtt

Sändfitp

x&*mJ

hänleda

''Öhus tv)

V. Ha II i lig<“

Irånnte.

erituUk,''

■iäa-a,

må&sd

• Gill!neje
-

''mm®;

Wm

SCHEMATISKT FÖRSLAG

TILL FÖRDELNINGSNÄT FÖR

ÄLVKARLEBY KRAFTVERKS

SÖDRA AVSÄTTNINGSOMRÅDE

O Sekundärstation

Iföl in

Primärlinje för 70,000 volt

» » 40,000 »

» » 20,000 »

Sekundär matarlinje för 20,000 volt

» bygdelinje » 20,000 »

• e

Matarpunkt för byg-delinjer

Tertiärstation tillhörig abonnent

» » Vattenfallsstyrelsen

Tertiärstations distributionsområde

O

Skala 1:500000

-V*

/t/iriakö

/S&crom

Söderom

-V''. ajw*»v a WI i'' . i ''råt X/ririjijS&FpySSM* å£SPä£3&~r- —> - st

%''Xjta^i^nTddim Y3doJ>r~~,■<» ftw-riHyTri-e i .a/r \ * ''

‘ ''i''. .. ys*«*77*, /. A-l.

ofbtpätf/" /"Sfaka/ri o -.J* __■'' v / FUhaÖ \ .skarga

GtolsV-Ö.

cGjfästfkären

Ötranriskärrn

GEN. STAB. LIT. ANST. STOCKH

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1915:56 Utlåtande, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition angående anläggande av en ångkraftstation för Älvkarleby kraftverk. s. 1 i texten