Sök i Ratio Lex

Angående pension till överläkaren vid Göteborgs hospital J. K. Wickström

1915-03-26 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:126, Angående pension till överläkaren vid Göteborgs hospital J. K. Wickström

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Ktingl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 136.

Nr 126.

Kung!. May.ts nådiga proposition till riksdagen angående

pension till överläkaren vid Göteborgs hospital J. K.

Wickström; given Stockholms slott den 26 mars 1915.

. åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civiläienden för denna dag vill Kung!. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att överläkaren vid Göteborgs hospital Johan Kristian Wickström

må, därest han senast vid fyllda 70 år avgår från nämnda befattning,

från och med månaden näst efter den, varunder han erhåller avsked

från befattningen, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära eu årlig pension till belopp av 5,400 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

s. 13 Kontrollera mot PDF

ungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 12C>.

13

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 26

mars 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

W estman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

Uti en av medicinalstyrelsen med underdånigt utlåtande den 29

september 1913 överlämnad, till Kungl. Maj:t ställd skrift har överläkaren

vid Göteborgs hospital Johan Kristian Wickström anhållit, att

Kungl. Maj:t måtte åt honom utverka en årlig pension av 5,400 kronor,

att utgå från och med det han efter 1915 års ingång erhållit avsked

från nämnda befattning.

Till stöd för denna ansökan har Wickström anfört följande.

Wickström vore född den 26 september 1845 och utnämndes, efter att hava

innehaft vissa andra statstjänster, den 7 december 1883 till överläkare vid Göteborgs

hospital. Wickströms avlöningsförmåner utginge i enlighet med bestäm
-

Ansökan av

överläkaren

vid Göteborgs

hospital J. K.

Wickström om

pension.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

meker i nådiga brev den 26 april 1872 och den 29 maj 1874 samt utgjordes av

5,500 kronor i kontant lön jämte rätt till fri tvätt för honom och hans familj,

till trädgårdsland samt till fria skjutsar med hospitalets hästar för resor till

Göteborg, då hästarna icke erfordrades för anstaltens eget behov. Rätt till pension

vore icke Wickström tillerkänd vare sig genom ovannämnda nådiga brev

eller genom andra bestämmelser. Sedan Wickström tillträtt överläkartjänsten,

hade avlöningen reglerats genom nådiga brev den 5 juni 1885 och den 4 juli

1910. Wickström hade emellertid föredragit att kvarstå på sin förutvarande lonestat,

som han ansett vara för sig fördelaktigare än den, som bestämts genom

sistnämnda två nådiga brev, vilka således icke ägde tillämplighet å honom.

Därest Wickström begagnat sig av sin rätt att ingå på den genom nådiga

brevet den 4 juli 1910 fastställda lönestaten, hade han varit underkastad lagen

den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension samt på den

grund varit skyldig att med 1911 års ingång avgå från sin tjänst. I sådant fall

skulle det pensionsbelopp, som Wickström varit berättigad åtnjuta, uppgått till

5,400 kronor, vilket belopp utgjorde full pension för läkare vid hospital. Genom

Wickströms kvarstående å tjänsten hade avlöningen till överläkaren vid Göteborgs

hospital, såsom ovan nämnts, uppgått till allenast 5,500 kronor jämte vissa

naturaförmåner i stället för genom nådiga brevet den 4 juli 1910 fastställda 7,000

kronor jämte samma naturaförmåner.

Det förhållande, att Wickström efter 1911 års ingång icke betalt avgift till

egen pension, syntes vara utan betydelse vid bestämmande av pensionsbeloppet,

enär statsverket genom Wickströms kvarstående å tjänsten efter nämnda tidpunkt

haft eu minskad kontant utgift till tjänstinnehavarens avlönande å 1,500 kronor

för år, under det att avgiften för överläkarens pension uppginge till endast 270

kronor för år. Wickströms tjänstetid uppginge till över 36 år.

Medicinal^- I sitt ovanberörda utlåtande vitsordar medicinalstyrelsen riktigheten

l&tån^eden^D av Wickströms uppgifter angående lians avlöningsförmåner med tillägg,

september att Wickström jämväl åtnjuter fri bostad med erforderlig ved samt en1913-

ligt nådigt brev den 1 juni 1900 rätt till elektrisk belysning. Styrelsen

vitsordar även, att Wickström icke är skyldig att avgå från sin tjänst.

Därjämte anför medicinalstyrelsen följande.

Därest Wickström bleve av sjukdom förhindrad att bestrida tjänsten, kunde

jämlikt bestämmelserna i nådiga cirkuläret den 9 november 1860 [mom. 2:o b)] avdrag

göras med högst '':4 av lönen. Wickström skulle i sådant fall äga behålla

% av lönen eller 4,125 kronor jämte de med tjänsten förenade naturaförmåner,

som lågt kunde uppskattas till 1,300 kronor, i följd varav Wickströms förmåner

av tjänsten vid tjänstledighet för sjukdom skulle kunna anses utgöra 5,425 kronor.

Kostnaden för staten bleve alltså i sådant fall ungefär densamma, om Wickström

tillerkändes eu pension av 5,400 kronor eller om lian nödgades kvarstå

i tjänst och erhölle tjänstledighet på grund av läkarbetyg. Medicinalstyrelsen

ansåge det emellertid givet, att det icke kunde vara till förmån för sjukvården

och övriga förhållanden å anstalten, att en överläkare kvarstode i tjänsten, sedan

han blivit av sjukdom eller hög ålder urståndsatt att sköta densamma. Ett tillerkännande

av den begärda pensionen borde därför enligt styrelsens mening

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

förenas med det villkor, att Wickström skulle vara skyldig avgå från tjänsten

samtidigt med, att rätten till pension för honom inträdde.

På grund av vad sålunda anförts hemställer medicinalstyrelsen, att

Kungl. Maj:t måtte genom proposition till riksdagen åt Wickström utverka

eu årlig pension av 5,400 kronor.

Vid medicinalstyrelsens utlåtande är fogat intyg av t. f. ombudsmannen

hos styrelsen, utvisande att Wickström den 13 september 1913

innehade eu styrkt tjänstetid av 35 år 2 månader och 12 dagar.

Till följd av remiss har statskontoret avgivit utlåtande i ärendet statskontorets

■ ’ '' i ”• utlåtande den

21 oktober

1111 l^XJVl C* V l UliliUU UUi '' ö ----------

den 21 oktober 1913 och därvid anfört i huvudsak följande.

I avseende å Wickströms pensionsrätt borde tillämpas bestämmelserna i

nådiga brevet den 25 juni 1818, jämfört med nådiga förordningen den 24 januari

1778 och nådiga brevet den 3 december 1812, enligt vilka stadgande civila ämbets-

och tjänstemän samt betjänte vid fyllda 70 år efter minst 30 års oavbruten

tjänstgöring ägde erhålla avsked med pension å allmänna indragningsstaten, samt

i nådiga brevet den 12 november 1823, som medgåve sådan förmån redan vid 65

års ålder, då efter vid pass 40 års tjänstgöring vederbörandes sjuklighet eller

försvagade hälsotillstånd genom laglig läkarattest styrktes. Pensionsbeloppet

utgjorde enligt nådiga breven den 16 mars 1858 och den 23 november 1860 för

tjänstinnehavare med en lön av 3,750 kronor eller därutöver 80 procent av totallönesumman.

Någon skyldighet för Wickström att avga från tjänsten förefunnes

icke. _ .

På Wickström nu anhållit om avsked med pension, hade han, med utgående

från det antagandet, att pensionsrätt icke vore honom tillerkänd, hemställt,

att pensionsbeloppet, i trots av att lian icke ingått på vare sig 1885 eller 1910

års lönereglering för läkarpersonalen vid hospitalen, matte bestämmas till samma

belopp, 5,400 kronor, som högst skulle kunna tillkomma honom i pension, om

han åtnjutit avlöning å 1910 års stat. Statskontoret ville i avseende härå framhålla,

att, då pension enligt av statskontoret ovan angiven beräkningsgrund till

belopp av 4,400 kronor efter uppnådd viss levnads- och tjänstålder tillkomme

Wickström, om han då avginge från tjänsten, det enligt statskontorets mening

icke förelåge någon anledning att i stallet bereda honom pension till belopp i

enlighet med den nyreglerade avlöningen. På Wickström kvarstått å den gamla

staten, hade detta tydligen skett därför, att han ansett eu dylik anordning för

sig förmånligare än att "ingå på 1910 års lönereglering. Vid sådant förhållande

torde Wickström icke rimligen kunna begära att, då han, efter att hava kvarstått

i tjänsten liera år utöver den tid, då han skulle varit skyldig avgå, därest civila

pensionslagen varit å honom tillämplig, nu önskade erhålla avsked, sistberörda

lönereglering skulle i det avseende, vari densamma för honom medförde fördel,

nämligen beträffande pensionsbeloppet, å honom tillämpas.

Såsom skäl för sitt tillstyrkande av ansökningen hade medicinalstyrelsen

framhållit olägenheten av, att tjänsten, därest Wickström bleve av sjukdom förhindrad

att sköta densamma, skulle komma att uppehållas av vikarie, då skyldighet

för Wickström att avgå icke förefunnes.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Skrift av

överläkaren

Wickström.

Medicinalstyrelsens

utlåtande den

6 ma] 1914.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 126.

I avseende härå erinrar statskontoret därom, att, för den händelse Wickström

efter uppnådd 70 års ålder, då han, på sätt ovan nämnts, vore berättigad

till pension, kvarstode i tjänsten men sökte tjänstledighet på grund av sjukdom,

Kungl. Maj:t, såsom i föregående liknande fall ägt rum, icke torde vilja bifalla

en sådan ansökning.

På grund av sålunda anförda skäl kunde statskontoret icke tillstyrka, att

åtgärd vidtoges för beredande av förhöjd pension åt Wickström. Huruvida skäl

förelåge att utan avvaktande av den tidpunkt, då Yfickström uppnådde 70 års

ålder och sålunda bleve pensionsberättigad, hos riksdagen söka utverka pension

åt honom till belopp. av 4,400 kronor redan från början av år 1915, berodde på

fragan om tjänstens intresse kunde anses påkalla, att den snarast möjligt finge

ny innehavare. Härom ansåge sig statskontoret givetvis icke kunna uttala något

omdöme.

_ Slutligen uttalar statskontoret såsom sin mening, att förslag om Wickströms

pensionering från och med år 1915 icke borde framläggas för riksdagen, med

mindre Wickström förklarat sig villig att mot erhållande av årlig pension å 4,400

kronor med utgången av år 1914 från tjänsten avgå.

I anledning av vad statskontoret sålunda anfört anbefalldes medicinalstyrelsen

att avgiva förnyat utlåtande i ärendet.

Vid sitt till följd härav avgivna utlåtande av den 6 maj 1914 har

styrelsen, som lämnat överläkaren Wickström tillfälle att yttra sig över

vad statskontoret anfört, bifogat en av honom till styrelsen avlåten

skrift. I denna anför Wickström bland annat följande.

Enligt Wickström meddelad fullmakt å hans överläkartjänst vore han skyldig

underkasta sig bestämmelserna i uådiga cirkuläret den 9 november 1860. I detta

stadgades, bland annat, att befattningshavare, som på grund av sjukdom åtnjöte

tjänstledighet, vore. skyldig avstå viss del av lönen, varemot i nämnda cirkulär

någon bestämmelse icke funnes därom, att dylik befattningshavare skulle, därest han

på grund av lagligen styrkt sjukdom bleve urståndsatt att sköta sin tjänst, vara

skyldig att från tjänsten avgå. Med anledning härav funne Wickström det vara

otvivelaktigt att, därest han efter uppnådda 70 års ålder skulle på grund av sjukaom

bliva nödsakad söka ledighet från sin tjänst, han vore berättigad till erhållande

av dylik ledighet.

Wickström framhåller vidare, att, då det vore så gott som omöjligt för

honom att leva på den pension, till vilken han enligt statskontorets uppgift

skulle vara berättigad, han såge sig tvungen att, därest han icke komme i åtnjutande^

av högre pensionsbelopp, kvarstå i sin tjänst jämväl efter uppnådda

<0 års ålder. Skulle däremot hans ansökning om pension till belopp av 5,400

kronor av statsmakterna bifallas, hade han för avsikt att efter ingången av år

1915 söka avsked från sin tjänst.

Medicinalstyrelsen anför i nyssberörda utlåtande den 6 mai 1914

följande.

Utan att vilja ingå på någon vidare granskning av de utav statskontoret

i aess yttrande åberopade nådiga breven av år 1812, 1818, 1823 och 1858 samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 120.

nådiga förordningen av den 24 januari 1778. kunde styrelsen ej underlåta att uttala

sina tvivel därom, att bestämmelser i dessa åldriga författningar skulle gälla en

tjänst, som tillkommit först genom nådigt brev den 26 april 1872 vid tiden för det

nuvarande Göteborgs hospitals tagande i bruk. Beträffande särskilt nådiga brevet

den 16 mars 1858 anmärker styrelsen, att rikets ständer enligt nämnda brev^ beslutat,

att däri omförmäld pensionsreglering skulle äga tillämpning endast på de

i Kungl. Maj:ts proposition i ämnet avsedda ämbets- och tjänstemän samt vaktbetjänte,

vilka under statsregleringsperioden erhölle avsked; och det syntes styrelsen

icke troligt, att Göteborgs hospitals tjänstemän skulle inbegripas under nämnda

nådiga brev, enär Göteborgs hospital vid denna tid varit helt obetydligt och läkartjänsten

därstädes endast att anse som ett uppdrag. Huru än härmed förhölle

sig, har i allt fall, framhåller styrelsen, pensionen till vissa tjänstemän enligt

samma brev bestämts till BO procent av totalsumman av vederbörandes löneförmåner.

Statskontoret hade emellertid vid beräkning av clen pension, som skulle

tillkomma Wickström, icke tagit hänsyn till de tjänsten tillhörande naturaförmåner

utan beräknat pensionen endast å det kontanta beloppet. Enligt styrelsens

uppfattning hade vid lönens bestämmande till gällande kontanta belopp hänsyn

givetvis tagits till dessa naturaförmåner. Styrelsen ansåge i likhet med vad Wickström

i sin sist ingivna skrift förfäktat, att, därest pensionen skulle beräknas enligt

nämnda bestämmelser, totalavlöningen borde läggas till grund därför. Visserligen

vore intet värde angivet å naturaförmånerna, men det värde, styrelsen åsatt desamma

i sitt förut i ärendet avgivna utlåtande, eller 1,300 kronor, syntes styrelsen

vara skäligt. Vid sådant förhållande ansåge styrelsen pensionsbeloppet böra utgöra

80 procent av 6,800 kronor (5,500+1,300), alltså 5,440 kronor eller ungefär det

belopp, varom Wickström gjort framställning.

Slutligen framhåller medicinalstyrelsen, att saväl styrelsen som Wickström

varit av den uppfattning, att hospitalstjänstemän, avlönade enligt äldre avlöningsstater,

icke varit berättigade till pension, vilken uppfattning bestyrkts av den

behandling, som kommit en framställning av fullkomligt samma art som den

förevarande till del. I skrivelse hösten 1896 hade dåvarande överläkaren vid

Växjö hospital J. E. Liedholm, vilken åtnjutit avlöning enligt nådiga brevet den

29 maj 1874, gjort framställning om pension från allmänna mdragnmgsstaten.

I ett över berörda framställning den 25 november 1896 avgivet yttrande både

statskontoret anfört, bland annat, att några föreskrifter rörande pension icke

funnes meddelade för de hospitalsläkare, som i likhet med Liedholm kvarstode

å stat, fastställd före 1885, utan hade riksdagen i varje särskilt fall på framställning

av Kungl. Maj:t fattat beslut angående deras pensionering. I fråga om

beloppet av pensionen för överläkaren Liedholm hade statskontoret, under framhållande

av att Liedholm utom den kontanta lönen, 4,500 kronor, åtnjöte förmånen

av fri bostad jämte ved samt trädgård, tillstyrkt, att Liedholm skulle erhålla

hela lönen, 4,500 kronor, i pension. Enligt beslut den 9 januari 1897 hade

Kungl. Maj-t visserligen funnit Liedholms ifrågavarande framställning icke föranleda

till någon ytterligare åtgärd, men, sedan Liedholm genom nådigt brev den

20 augusti 1897 medgivits att ingå på då gällande nya staten för hospitalstjänstemän

av den 5 juni 1885 och sedermera den 1 oktober 1897 erhållit avsked, hade

pension tillerkänts honom i enlighet med bestämmelserna i nådigt brev den

j juni 1877 angående pensionsrätt å allmänna indragningsstaten för ämbets- och

tjänstemän m. ff.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 111 häjt (Nr 125 125.) .1

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

Styrelsen framhåller i detta sammanhang, att möjligheten för Wiekström

att erhålla pension. genom att ingå på nyss omförmälda stat, fastställd genom

nådiga brevet den 5 juni 1885, vore utesluten, sedan nämnda avlöningsstat upphört

att gälla och ersatts av staten av den 4 juli 1910, vilken senare emellertid hade

tillämpning endast å tjänstinnehavare, som förklarat sig före viss angiven, nu

förfluten tid vilja ingå på den nya staten.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer medicinalstyrelsen,

att Kungl. Maj:t måtte bereda Wiekström den av honom begärda

pensionen att utgå efter det han under år 1915 begärt avsked.

Statskontorets Uti ånyo infordrat utlåtande, avgivet den 12 september 1914, anför

“Ut statskontoret följande.

Statskontoret erinrar först därom, att den grundläggande bestämmelsen

för civila tjänstinnehavares pensionsrätt före utfärdandet av nådiga brevet den

1 juni 1877, varigenom pensionsförhållandena ordnades för de civila tjänstinnehavare,

vilkas avlöning vid reglering vid 1876 års riksdag eller därefter uppdelats

i lön och tjänstgöringspenningar, återfunnes i ovan åberopade nådiga förordning

om den förbättrade ämbets- och löningsstaten den 24 januari 1778.

Sedermera hade i de av statskontoret i dess första utlåtande i ärendet omnämnda

nådiga brev närmare bestämmelser meddelats beträffande såväl för pensions

erhållande erforderligt antal tjänste- och levnadsår som pensionsbeloppet.

I avseende å vad medicinalstyrelsen framhållit därom, att stadgandena i nådiga

brevet den 16 mars 1858 endast gällde de ämbets- och tjänstemän jämte vaktbetjänte,

vilka under statsregleringsperioden erhölle avsked, erinrar statskontoret

vidare om, att ifrågavarande bestämmelser enligt nådiga brevet den 23 november

1860. förklarats »fortfarande gälla», varjämte statskontoret framhåller, att vid

pensionering under senare tid enligt de äldre pensionsbestämmelserna ej heller,

statskontoret veterligt, någon tvekan rått därom, att icke 1858 års nådiga brev

fortfarande vore tillämpligt.

Angående frågan, huruvida dessa äldre bestämmelser över huvud taget äro

tillämpliga å läkarna vid sinnessjukanstaltema, anför statskontoret, att det torde

få tagas för givet, att tjänstinnehavare å medicinalstaten vid tiden för utfärdandet

av 1778 års .förordning icke ansågs tillhöra »civilstaten». Sedermera hade dock

begreppet »civil» tjänsteman väsentligen utvidgats, och det torde enligt statskontorets

mening vara ostridigt, att numera läkarna vid hospitalen inräknades under

denna klass av tjänstinnehavare, vilket framginge bland annat därav, att dylika

tjänstemän pensionerats enligt bestämmelserna i ovanberörda nådiga brev av den

1 juni 1877. Vid sådant förhållande hade statskontoret ansett och liölle fortfarande

före, att, där icke ifrågavarande tjänstemäns pensionsförhållanden reglerades

av senare bestämmelser, ovanberörda äldre stadganden vore för dem gällande.

Då emellertid en motsatt åsikt av statskontoret i dess utlåtande den 25

november 1896 blivit uttalad, och då i allt fall statskontoret icke ville bestrida,

att riktigheten av statskontorets nuvarande uppfattning icke kunde anses oomtvistligi

ville statskontoret för sin del icke motsätta sig, att proposition i ämnet

avlätes till riksdagen.

Beträffande det Wiekström tillkommande pensionsbeloppet hade medicinalstyrelsen

velat göra gällande, att detta av statskontoret i dess första utlåtande

s. 19 Kontrollera mot PDF

t

Kungl. 31aj:ts Nåd. Proposition Nr 126. 19

i ärendet angivits för lågt, i det att icke värdet av naturaförmånerna vid

tjänsten inräknats i det avlöningsbelopp, varå pensionsbeloppet beräknats. _ Häremot

erinrar statskontoret, att, då pension är bestämd till viss del av avlöningen,

en nödvändig förutsättning för, att hänsyn skall kunna tagas till naturaförmåner

vid bestämmande av pensionsbeloppet, är, att dessa förmåner äro i stat upptagna

till visst värde. Om så icke vore fallet, kunde de icke heller enligt allmänt tilllämpad

grundsats, som särskilt tagit sig uttryck i civila pensionslagen, komma i

betraktande vid beräknande av pensionens belopp.

Enligt statskontorets mening ställer sig emellertid saken helt annorlunda,

om Wickströms pensionsfråga skall bedömas, icke enligt vissa författningsenligt

givna bestämmelser, utan ur billighetssynpunkt. I sådant fall borde givetvis

hänsyn tagas till naturaförmånerna. Då det av medicinalstyrelsen beräknade

värdet å dessa förmåner, 1,300 kronor, icke syntes för högt tilltaget, hade statskontoret,

under förutsättning att ärendet bleve föremål för riksdagens prövning,

intet att erinra mot det av styrelsen föreslagna pensionsbeloppet, 5,400 kronor.

Till följd av remiss har slutligen justitiekanslersämbetet avgivit utlåtande

i ärendet den 1 februari 1915.

Justitiekanslersämbetet anför därvid, att, enär Wickström icke ingått

på de nya lönestater, som fastställts 1885 och 1910, kunde han författningsenligt

icke vara berättigad till pension efter andra grunder än dem,

som stadgats i ovan anförda författningar av 1778, 1812, 1818, 1823, 1858

och 1860. Enligt dessa författningar vore Wickström emellertid icke

skyldig att avgå från tjänsten. Därest det på grund av Wickströms höga

ålder ur det allmännas synpunkt ansåges önskvärt, att han lämnade sin

befattning, anser ämbetet fördenskull, att, då Wickström icke åtnöjdes

med den pension, vartill nämnda författningar kunde berättiga honom,

framställning borde göras till riksdagen om hans pensionering efter andra

grunder, varvid enligt ämbetets mening borde komma i betraktande de

av medicinalstyrelsen angivna beräkningsgrunder, mot vilka statskontoret

i sitt senast i ärendet avgivna yttrande syntes icke hava något att erinra.

För en dylik framställning ansåge ämbetet även de i ärendet

framställda billighetsskäl kunna åberopas.

Överläkaren Wickströms avlöningsförmåner äro reglerade genom nådiga

breven den 26 april 1872 angående tjänstepersonal och avlöning

m. m. vid Göteborgs nya hospital samt den 29 maj 1874 angående ny

lönestat för, bland andra, vissa läkare och sysslomän vid hospitalen.

Förmånerna utgöras av 5,500 kronor i kontant lön samt fri bostad

jämte övriga här ovan angivna naturaförmåner.

Intet av nämnda två nådiga brev innehåller något stadgande om

pensionsrätt för överläkaren vid Göteborgs hospital.

Justitie
kanslers
ämbetet.

Departements
chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

4

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

Sedan Wickström tillträtt överläkartjänsten, har reglering av

hospitalsläkarnas löner skett genom nådiga breven den 5 juni 1885 och

den 4 juli 1910. Avlöningen till överläkaren vid Göteborgs hospital

höjdes enligt det förra brevet till 6,000 kronor och enligt det senare

till 7,000 kronor, därav 5,000 kronor skulle utgöra lön och 2,000 kronor

tjänstgöringspenniugar, varjämte efter 10 år ett ålderstillägg å 600

kronor kuede tillkomma, därav 400 kronor skulle anses utgöra lön.

I sistnämnda brev är tillika stadgat, att i fråga om skyldighet

att från tjänsten avgå och om rätt till pension bestämmelserna

i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension skola

gälla. Wickström har emellertid icke velat underkasta sig någon

av dessa nya lönestater med därmed förenade villkor och bestämmelser

och står sålunda kvar på ovannämnda äldre lönestat, till följd

varav nyssberörda pensionslag icke är å Wickström tillämplig.

Genom nådigt brev den 1 juni 1877 ordnades pensionsförhållandena

för de civila ämbets- och tjänstemän, vilkas avlöning på grund

av reglering, som skett vid 1876 och 1877 års riksdagar eller vid följande

riksdagar kunde äga rum, är fördelad i lön och tjänstgöringspenningar.

Därvid stadgades, att vederbörande, då de uppnått 65 levnadsoch

minst 35 tjänstår, vid avskedstagandet från tjänsten å allmänna indragningsstaten

voro berättigade att undfå pension till lönens hela belopp.

På grund av ovan upplysta omständigheter böra emellertid beträffande

Wickströms rätt till pension enligt statskontorets mening

tillämpas de bestämmelser, som i fråga om civila tjänstinnehavares

pensionsrätt stadgats före utfärdandet av berörda nådiga brev den 1

juni 1877.

Nämnda äldre bestämmelser återfinnas uti den i ärendet åberopade

författningen av 1778 samt i de omförmälda nådiga breven av

1812, 1818, 1823, 1858 och den 23 november 1860. I förordningen

den 24 januari 1778 om den förbättrade ämbets- och löningsstaten stadgas,

att »ämbetsman vid civilstaten, som uppnått 70 års ålder samt

länge och väl tjänat, må få avsked, om han det åstundar, med hela

lönen». I nådiga brevet den 3 december 1812 föreskrives, att icke

allenast dåvarande civila ämbets- och tjänstemän, vilka såsom över 70

år gamla erhållit avsked med lönens bibehållande, utan ock därefter

avskedstagande skulle flyttas på allmänna indragningsstaten att där

njuta dem tillkommande löner. I nådiga brevet den 25 juni 1818 bestämmes

den efter uppnådda 70 levnadsår för pensions erhållande erforderliga

tjänstetiden för civila löntagare till 30 år. Genom nådiga

brevet den 12 november 1823 nedsattes tiden för »civila ämbets- och

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

21

tjänstemäns rätt att taga avsked med bibehållande av sina löneförmåner

oavkortade» från 70 till 65 års ålder, »då, efter vid pass 40 års tjänstgöring,

deras sjuklighet eller försvagade hälsotillstånd genom laglig

läkarattest bestyrkes».

Ingen av dessa äldre författningar rörande pensionsrätt innehåller

något stadgande om skyldighet för vederbörande att vid viss ålder avgå

från innehavande befattning.

Nådiga brevet den 16 mars 1858 angående rikets ständers beslut

i avseende på ämbets- och tjänstemäns pensionsrätt å allmänna indragningsstaten

innehåller, att beträffande de civila ämbets- och tjänstemän

i allmänhet, vilka enligt gällande författningar ägde att vid avskedstagandet

uppföras å allmänna indragningsstaten med bibehållande av

hela sin förut innehavda lön, skulle för den tid, som då senast uppgjorda

statsreglering omfattade, pensionen för dem, som uppburo i lön

minst 3,750 kronor, däri inbegripen den löneförhöjning, som vid nästförflutna

riksdag blivit beviljad, utgå med 80 procent eller iI& av totalsumman.

Genom nådiga brevet den 23 november 1860 har sedermera

förordnats, att ovanberörda vid 1856—1858 års riksdag stadgade föreskrifter

i avseende å pensionsbeloppen fortfarande skulle bliva gällande.

Beträffande tillämpligheten i nu föreliggande fall av ovan återgivna

stadganden hava emellertid olika meningar uttalats av de i ärendet

hörda myndigheterna.

Det torde vara otvivelaktigt, att vid tiden för utfärdandet av 1778

års förordning hospitalsläkare icke inräknades bland de i förordningen

omförmälda »ämbetsmän vid civilstaten». Att. hospitalsläkarna icke

heller varit åsyftade i 1812 års nådiga brev, framgår av ordalydelsen

utav nådiga brevet den 25 juni 1818, som, bland annat, innehåller,

att rikets ständers i 1812 års brev återgivna beslut »väl egentligen haft

till föremål de löntagande civila ämbets- och tjänstemän uti rikets hovrätter

och kollegier samt övriga publika verk», men att ständerna på

anförda skäl funnit beslutets tillämpning jämväl å de vid landsstaterna

tjänstgörande ämbets- och tjänstemännen riktig. Statskontoret har emellertid

i detta hänseende framhållit, att begreppet »civil tjänsteman» sedermera

utvidgats och att läkarna vid hospitalen numera ostridigt torde

inräknas under denna klass av tjänstinnehavare. Detta synes framgå

bland annat därav, att hospitalsläkare pensionerats enligt ovannämnda

nådiga brev den 1 juni 1877. I varje fall kan den av medicinalstyrelsen

åberopade omständigheten, att överläkartjänsten i fråga tillkommit

först år 1872, givetvis i och för sig icke utgöra hinder för, att

Wickström såsom innehavare av tjänsten blivit underkastad pensions
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

bestämmelserna i omförmälda äldre författningar, i den mån dessa vid

hans utnämning fortfarande voro gällande.

Beträffande nu omhandlade fråga ansluter jag mig följaktligen till

statskontorets, av justitiekansler sämbetet biträdda mening. Enligt denna

skulle, då varken ovannämnda nådiga brev den 1 juni 1877 eller 1907

års pensionslag är å Wickström tillämplig, pension till Wickström enligt

nådiga brevet den 16 mars 1858 utgå med 4 s av hans lön. Nu råda

emellertid olika meningar därom, huruvida pensionen i så fall skall beräknas

blott å den kontanta lönen eller å denna, inbegripet värdet av

de med Wickströms tjänst förenade naturaförmåner. Statskontoret, som

förfäktat den förra meningen, har i detta avseende erinrat, att en

nödvändig förutsättning för, att vid bestämmande av pensionsbelopp

hänsyn skall kunna tagas till naturaförmåner, enligt allmänt tillämpad

grundsats är, att ifrågavarande förmåner äro i stat upptagna till visst

värde. Denna grundsats har i viss mån fastslagits i 1907 års pensionslag.

I föreliggande fall är värdet av naturaförmånerna icke angivet i

lönestaten. Beträffande betydelsen av det i 1858 års nådiga brev förekommande

uttrycket »totalsumman» torde därmed avses — något som

synes framgå av avfattningen — summan av den ursprungliga kontant

bestämda lönen och löneförhöjning, där sådan tillkommit, och torde

följaktligen däri icke inbegripas några naturaförmåner.

Om denna mening är riktig, skulle Wickström sålunda äga att

uppbära en pension av 4,400 kronor, utgörande 4/s av hans kontanta

årliga lön å 5,500 kronor.

Emellertid synas mig vid bestämmande av pensionens belopp andra

synpunkter än de strängt formella i detta fall böra vinna beaktande.

Det är att märka, att Wickström enligt de å honom tillämpliga

pensionsbestämmelserna icke är skyldig att avgå från sin befattning.

Det torde emellertid ligga i öppen dag, att det ej kan vara till fördel

för vare sig sjukvården å eller ledningen av hospitalet, att överläkartjänsten

vid detsamma innehaves av person, som betydligt överskridit

vanlig pensionsålder och som kan antagas snart nog bliva av hög ålder

eller sjukdom urståndsatt att sköta tjänsten. I så fall skulle denna komma

att förestås av vikarie. Wickström har förklarat, att, därest han icke

kommer i åtnjutande av högre pension än den, vartill han författningsenligt

skulle vara berättigad, han med hänsyn till denna pensions alltför

låga belopp anser sig nödsakad att jämväl efter uppnådda 70 års

ålder alltjämt kvarstå i tjänsten.

Då det emellertid av förut anförda skäl är önskvärt, att Wickström

inom kort avgår från sin tjänst, och sådant icke synes kunna ske, utan

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 120.

att Wiekström beredes pension till högre belopp än det, som enligt

åberopade äldre författningar synes tillkomma honom, anser jag goda

skäl föreligga att i ämnet göra framställning till riksdagen. Det är

visserligen sant, att Wiekström icke i enlighet med nu gällande bestämmelser

erlagt avgifter till sin pensionering, enligt uppgift uppgående

till 270 kronor för år, men häremot förtjänar framhållas, att

statsverket därigenom, att Wiekström kvarstått å äldre lönestat med

lägre kontant avlöning, gjort en årlig inbesparing under åren 1886—

—1910 till belopp av 500 kronor samt från och med år 1911 till belopp

av 1,500 kronor.

Beträffande pensionsbeloppets storlek finner jag i likhet med statskontoret

och justitiekanslersämbetet billighetsskäl tala för beviljande

av det utav medicinalstyrelsen föreslagna beloppet, 5,400 kronor, vilket

är detsamma, varmed full pension enligt 1907 års pensionslag utgår

till överläkare å hospital. Enligt denna lag är läkare vid hospital

pensionsberättigad vid 65 levnads- och 33 tjänstår. Dessa betingelser

äro mer än uppfyllda vad Wiekström beträffar; under innevarande år

uppnår han nämligen 70 års ålder och kan då åberopa mer än 37

tjänstår. 1 fråga om pensionens belopp må även erinras därom, att, på sätt

medicinalstyrelsen påpekat, de avlöningsförmåner, som Wiekström vid

eventuell tjänstledighet för sjukdom skulle få behålla, i det närmaste i

värde uppgå till det föreslagna beloppet.

Vid ärendets bedömande bör slutligen beaktas, att Wiekström, enligt

vad medicinalstyrelsen vitsordat, på mycket förtjänstfullt sätt skött

sin befattning och att han således jämväl ur denna synpunkt är väl

förtjänt av de föreslagna pensionsförmånerna.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att överläkaren vid Göteborgs hospital Johan

Kristian Wiekström må, därest han senast vid fyllda 70

år avgår från nämnda befattning, från och med månaden

näst efter den, varunder han erhåller avsked från befattningen,

under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp

av 5,400 kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 126.

Till denna departementschefens, av statsrådets

övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans

Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade, att

proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Niklas A. Lindhult.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.