Sök i Ratio Lex

Angående det vissa anstalter tillkommande understöd för där intagna sinnesslöa, blinda dövstumma och fallandesjuka, som tillerkänts pensionstillägg eller understöd enligt lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

1915-04-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:127, Angående det vissa anstalter tillkommande understöd för där intagna sinnesslöa, blinda dövstumma och fallandesjuka, som tillerkänts pensionstillägg eller understöd enligt lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 127''.

1

Nr 127.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

det vissa anstalter tillkommande understöd för där intagna

sinnesslöa, blinda dövstumma och fallandesjuka,

som tillerkänts pensionstillägg eller understöd enligt lagen

den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring; given

Stockholms slott den 10 april 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

besluta,

att, då å statsunderstödd anstalt intagen sinnesslö, blind dövstum

eller fallandesjuk tillerkänts pensionstillägg eller understöd enligt lagen

den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring och detta enligt 9 §

samma lag må uppbäras av anstalten, det statsunderstöd, som enligt eljest

gällande grunder skulle för den sålunda å anstalt intagne utgå till anstalten,

skall från och med år 1915 minskas med ett belopp, motsvarande vad

enligt nämnda lag å staten belöper av kostnaden för ifrågavarande pensionstillägg

eller understöd, eller, där nämnda statsunderstöd till beloppet

ej överstiger statens andel av berörda kostnad, icke till någon del utgå.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 112 käft. (Nr 127.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 127.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 10

april 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet

anförde departementschefen, statsrådet von Sydow följande.

De jämlikt nådigt bemyndigande den 12 september 1913 av statsrådet

och chefen för civildepartementet tillkallade sakkunniga, vilka erhållit

uppdrag, bland annat, att verkställa revision av stadgan angående sinnessjuka

och avgiva förslag i fråga om förbättring av vården av sinnesslöa,

hava i skrivelse den 24 oktober 1914 avgivit särskilt yttrande angående

vården av sinnesslöa och därvid, bland annat, föreslagit vissa ändringar

i nådiga kungörelserna den 31 december 1904 angående understöd av

statsmedel åt anstalter för obildbara sinnesslöa och den 13 juni 1908

angående anslag av allmänna medel åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa

barn och åt arbetshem för sinnesslöa.

Sedermera hava de sakkunniga i skrivelse den 19 februari 1915

anmält, att under det fortsatta arbetet och närmast vid behandlingen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 127.

av 1913 års riksdags skrivelse, nr 31, angående lindring i de mindre

bemedlades kostnader för hospitalsvård anledning erbjudit sig till övervägande

av de konsekvenser, som bestämmelserna i lagen den 30 juni

1913 om allmän pensionsförsäkring kunde komma att medföra i fråga

om såväl avgifterna till hospitalen som även statsunderstödet till sinnesslöanstaiterna.

Beträffande nämnda statsunderstöd må här erinras om följande.

Enligt 7 § av nådiga kungörelsen den 31 december 1904 utgår statsunderstöd,

utan hänsyn till ålder, med ett årligt belopp av högst 250

kronor för var och en under året å vederbörande anstalt vårdad obildbar

sinnesslö, vars behov av vård å anstalten blivit prövat av anstaltens

läkare eller vederbörande inspektör.

Genom nådiga kungörelsen den 13 juni 1908 är förordnat, att från

det till uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn beviljade förslagsanslaget

må utgå:

dels till uppfostringsanstalt för icke fallandesjuka sinnesslöa barn,

vilken av landsting eller stadsfullmäktige i stad, som ej i landsting

deltager, anordnas och understödes samt står under inseende av en utav

landsting eller stadsfullmäktige utsedd styrelse, för varje lästermin ett

understöd av 125 kronor för vart och ett vid lästerminens början intaget

barn, som i anstalten eller på dess bekostnad njuter underhåll,

och ett understöd av 62 kronor 50 öre för varje annat i anstalten intaget

barn, som från lästerminens början deltagit i undervisningen;

dels till enskild uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn, däri inbegripna

även blinda sinnesslöa, för varje lästermin ett understöd av

högst 125 kronor för vart och ett i anstalten vid lästerminens början

intaget barn, som i anstalten eller på dess bekostnad njuter underhåll,

och högst 62 kronor 50 öre för varje annat i dylik anstalt intaget

barn, som från lästerminens början deltagit i undervisningen;

dels ock till arbetshem för sinnesslöa ett årligt understöd av 100

kronor för varje i arbetshemmet intagen sinnesslö elev, som genomgått

en med statsbidrag understödd uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn

eller annorledes förvärvat utbildning motsvarande den, som sådan anstalt

avser att meddela, intill dess sådan elev anses kunna överlämnas till

enskild vård eller tjänst eller betinnes kunna utan det skydd och den

ledning, som åtnjutes i arbetshemmet, bibehålla de färdigheter och goda

seder, eleven under sin utbildning förvärvat.

Sedermera har 1914 års senare riksdag, på sätt i dess skrivelse

nr 6 anmälts, med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

framställda förslag och i ämnet väckta motioner, bland annat,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 127.

dels medgivit sådan ändring i avseende å de för beviljande av understöd

från förslagsanslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa, vilket

anslag trätt i stället för anslaget till uppfostringsanstalter för sinnesslöa

barn, gällande grunder, att från och med år 1915 må av samma

förslagsanslag såsom årligt understöd utgå:

till arbetshem för blinda sinnesslöa och fallandesjuka sinnesslöa

250 kronor och till arbetshem för andra sinnesslöa 200 kronor för varje

i arbetshemmet intagen elev, därest arbetshemmet i fråga anordnats

och understödes av landsting eller stadsfullmäktige i stad, som ej i

landsting deltager, men högst nyssnämnda belopp, därest arbetshemmet

i fråga är enskilt, samt

till arbetshem, som anordnar kontrollerad familjevård för sinnesslöa,

arbetshemmets kostnad därför, dock högst 10Ö kronor för varje

sålunda utackorderad elev;

dels

jämväl för icke sinnesslöa barn erhålla det understöd, som enligt nu

gällande bestämmelser utgår för å sådan anstalt intagna sinnesslöa barn;

dels ock besluta, att understöd av högst 250 kronor må, enligt de

för arbetshem för fallandesjuka sinnesslöa i sådant avseende stadgade

grunder, utgå till epileptikeranstalt för därstädes intagna fallandesjuka,

som icke varit från barndomen sinnesslöa.

De ändrade bestämmelser angående statsunderstöd åt uppfostringsanstalter

och arbetshem för bildbara sinnesslöa samt åt epileptikeranstalter,

som påkallas av riksdagens berörda beslut, hava ännu icke

meddelats, enär det ansetts lämpligt att i sammanhang därmed utfärda

de bestämmelser, som kunna föranledas av vad de sakkunniga i sina

förenämnda skrivelser föreslagit.

Vidare må här erinras, att jämlikt 1908 års riksdags beslut till

uppfostringsanstalt för blinda dövstumma må utgå ett årligt understöd

av 500 kronor för varje vid årets början i anstalten intagen blind dövstum

elev, som är mottaglig för undervisning.

Vad därefter angår de stadganden angående pensionstillägg och

understöd i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, som

äro av betydelse i här förevarande avseende, återfinnas de i 6, 9, 10

och 33 §§.

Enligt 6 § utgår av allmänna medel ett tillägg till pensionen (den

s. k. avgiftspensionen, beräknad efter viss procent av de erlagda pensionsavgifternas

sammanlagda belopp) för pensionstagare, som är till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 127.

5

arbete varaktigt oförmögen och vilkens årsinkomst ej uppgår för man

till 300 och för kvinna till 280 kronor.

Pensionstillägget, utgör för år räknat i fråga om pensioustagare,

som ej åtnjuter någon inkomst eller vilkens årsinkomst ej överstiger

50 kronor, för man 150 och för kvinna 140 kronor, och i fråga om

pensionstagare, vilkens årsinkomst överstiger 50 kronor, för man 150

och för kvinna 140 kronor med avdrag av halva årsinkomsten. Uppgår

pensionstagarens årsinkomst till 50 men icke till 100 kronor, sker dock

avdrag allenast med det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 50

kronor.

Därjämte höjes pensionstillägget med 0,08 procent för varje krona

av erlagda pensionsavgifter; dock att sådan höjning må äga rum allenast

med hänsyn till pensionsavgift, som jämlikt 14 eller 15 § blivit till

fullo erlagd.

I 9 § stadgas, att för tid, under vilken pensionstagare är intagen

å allmän fattigvårds- eller sjukvårdsanstalt eller annan allmän anstalt,

anstalten äger uppbära honom tillkommande pensionstillägg samt därav

tillgodogöra sig kostnaderna för vården. Jag vill i detta sammanhang

påpeka, att sinnesslö, som intagits å anstalt och genom dess försorg

utackorderats i kontrollerad familjevård, i förevarande avseende torde

vara att anse såsom fortfarande intagen å anstalten.

Vidare skall enligt 10 § kostnaden för pensionstilläggen bestridas

till tre fjärdedelar av staten och till en fjärdedel av landstingen och

kommunerna efter fördelning dein emellan, på sätt i lagen särskilt

stadgats.

I 33 § stadgas, att den, som efter fyllda femton år bliver till

arbete varaktigt oförmögen men för vilken avgifter till erhållande av

pension icke blivit erlagda, ävensom den, vilken vid nämnda ålder

redan är varaktigt arbetsoförmögen, äger erhålla understöd under villkor

och med belopp, som angående pensionstillägg är i 6 § stadgat. Beträffande

sådant understöd gäller även i övrigt i tillämpliga delar vad

i lagen om allmän pensionsförsäkring är föreskrivet, bland annat, om

pensionstillägg och om kostnaden för dess bestridande.

Slutligen innehålla lagens övergångsbestämmelser i 37 §, förutom

att vissa grupper av nu levande generation äro undantagna från rätt

till understöd enligt 33 §, tillika stadgande därom, att för dem, som

före utgången av år 1918 förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd,

detta skall bestämmas till viss procent av eljest stadgade belopp.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 127.

Sakkunnigas

ang. sinnesslövården

framställning.

Medicinal
styrelsen.

I ovannämnda skrivelse den 19 februari 1915 hava de sakkunniga

påpekat, att sambandet mellan ovan återgivna bestämmelser i lagen

om allmän pensionsförsäkring och frågan om storleken av det statsunderstöd,

som bör utgå till sinnesslöanstalterna, hittills icke blivit

uppmärksammat. Emellertid synes frågan, anföra de sakkunniga, vara

av den principiella betydelse, att den bör underkastas särskild prövning.

Då nämligen enligt 9 § av lagen om allmän pensionsförsäkring

pensionsunderstödet skall uppbäras av sjukvårdsanstalt, varå pensionstagare

är intagen, så skulle därav följa, att statens utgifter till sinnesslöanstalt

för till pensionsunderstöd berättigad sinnesslö i själva verket

komme att ökas med tre fjärdedelar av pensionsunderstödets belopp,

en ökning, som ej torde varit avsedd. Vid detta förhållande har det

synts de sakkunniga rimligt, att för sådana å sinnesslöanstalter vårdade

sinnesslöa, för vilka pensionsunderstöd utgår, det jämlikt ovannämnda

kungörelser utgående statsunderstödet minskas med tre fjärdedelar av

pensionsunderstödets belopp.

De sakkunniga hava därför hemställt, huruvida icke i den eller de

kungörelser, som med anledning av 1914 års senare riksdags ovannämnda

skrivelse och de sakkunnigas i omförmälda skrivelse den 24

oktober 1914 framställda förslag kunna vara att förvänta, borde inflyta

en bestämmelse av sålunda angivet innehåll.

I anslutning härtill hava de sakkunniga framhållit, att, därest deras

i förevarande avseende uttalade uppfattning skulle vinna bifall, bland

de uppgifter, som böra åtfölja ansökan om statsbidrag till sinnesslöanstalter,

även skulle erfordras uppgift, huruvida, från vilken tid och

till vilket belopp pensionsunderstöd tillkommer dem, för vilka statsbidrag

sökes.

Slutligen hava de sakkunniga även erinrat därom, att bifall till

ifrågavarande förslag jämväl skulle medföra, att ansökning om statsunderstöd

till sinnesslöanstalt — i motsats till vad nu är förhållandet

— måste gälla en redan förfluten tidsperiod.

Till följd av remiss har medicinalstyrelsen den 3 mars 1915 avgivit

utlåtande i ärendet och därvid, under anförande att styrelsen

i likhet med de sakkunniga håller före, att vid beviljande av statsunderstöd

åt sinnesslöanstalter minskning i det understöd, som eljest

skulle tillkomma sådan anstalt, bör ske med enahanda belopp, varmed

staten bidrager till pensionsunderstöd åt å anstalten vårdade sinnesslöa,

hemställt, att bestämmelser i sådant hänseende intagas i blivande

kungörelser angående understöd av statsmedel åt anstalter för sinnesslöa.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 127.

Därefter har pensionsstyrelsen den 16 mars 1915 avgivit infordrat

utlåtande, däruti styrelsen anfört, att styrelsen icke har något att erinra

mot vad de sakkunniga yttrat rörande önskvärdheten av, att beträffande

sådana å sinnesslöanstalt vårdade sinnesslöa, vilka åtnjuta pensionstillägg

(understöd) enligt lagen om allmän pensionsförsäkring, det

statsunderstöd, som enligt särskilda författningar må till anstalten utgå

för dylika sinnesslöa, minskas med ett belopp, motsvarande statens andel

— tre fjärdedelar — i kostnaden för ifrågavarande pensionstillägg

(understöd).

Såsom de sakkunniga anfört, torde det förhållandet hittills icke

hava beaktats, att i de fall, då en enligt lagen om allmän pensionsförsäkring

till pensionstillägg eller understöd berättigad person är intagen

å en statsunderstödd sinnesslöanstalt och anstalten följaktligen

enligt bestämmelserna i nämnda lag äger uppbära honom tillkommande

pensionstillägg eller understöd och därav tillgodogöra sig kostnaden för

hans vård, staten kan komma att för sådan person utgiva understöd till

anstalten, förutom enligt gällande bestämmelser om statsbidrag till sinnesslöanstalter,

jämväl enligt pensionsförsäkringslagen. Motsvarande

förhållande föreligger även i fråga om icke sinnesslö fallandesjuk, som

intagits å epileptikeranstalt, ävensom beträffande blind dövstum, vilken

intagits å uppfostringsanstalt för personer med dylikt komplicerat lyte.

Givetvis har det aldrig avsetts, att staten på detta sätt skulle, utöver

vad riksdagen i sådant avseende särskilt beviljat, betala ytterligare bidrag

till ifrågavarande anstalter för där intagna personer, och det synes

mig därför uppenbart, att ändring i detta förhållande bör ske. Beträffande

sättet för denna ändrings genomförande har jag ej någon erinran

att göra mot de sakkunnigas, av de hörda myndigheterna biträdda

förslag. I de fall, där statsunderstödet till vederbörande anstalt ej

överstiger statens andel av kostnaden för pensionstillägget eller pensionsunderstödet

till å anstalten intagen person, bör givetvis nämnda

statsunderstöd till hela sitt belopp inbesparas. Emellertid torde riksdagens

medgivande i saken böra utverkas. Då bestämmelser ännu ej

meddelats om statsunderstödet till ifrågavarande anstalter för år 1915,

synas nu ifrågasatta jämkningar böra komma till tillämpning från och

med samma år.

Beträffande de sakkunnigas i anslutning härtill gjorda erinringar

i avseende å de uppgifter, som ansökan om statsbidrag till sinnesslöanstalt

bör innehålla, samt därom, att sådan ansökan hädanefter måste

Peneions
Btyrelsen.

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 127.

avse förfluten tid, torde det tillkomma Kungl. Maj:t att meddela närmare

föreskrifter i dessa hänseenden.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

besluta,

att, då å statsunderstödd anstalt intagen sinnesslö,

blind dövstum eller fallandesjuk tillerkänts pensionstillägg

eller understöd enligt lagen den 30 juni

1913 om allmän pensionsförsäkring och detta enligt

9 § samma lag må uppbäras av anstalten, det statsunderstöd,

som enligt eljest gällande grunder skulle för

den sålunda å anstalt intagne utgå till anstalten, skall från

och med år 1915 minskas med ett belopp, motsvarande

vad enligt nämnda lag å staten belöper av kostnaden

för ifrågavarande pensionstillägg eller understöd,

eller, där nämnda statsunderstöd till beloppet ej överstiger

statens andel av berörda kostnad, icke till någon

del utgå.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1915:67 Utlåtande i anledning av Kungl. Majts proposition angående det vissa anstalter tillkommande understöd för där intagna sinnesslöa, blinda dövstumma och fallandes s. 1 i texten