Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 33 § i förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården

5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:14, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 33 § i förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 14.

1

Nr 14.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

förordning om ändrad lydelse av 33 § i förordningen

den 9 juni 1871 angående fattigvården; given Stockholms

slott den 23 december 1914.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse

av 32 § i förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 12 höft. (Nr 14—17.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 14.

Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av 32 § i förordningen den

9 juni 1871 angående fattigvården.

Härigenom förordnas, att 32 § i förordningen den 9 juni 1871

angående fattigvården skall erhålla följande ändrade lydelse:

1. Ersättning eller understöd av staten enligt 29, 30 och 31 §§

sökes av vederbörande fångvårdsstyrelse hos Konungens befallningshavande

för varje år inom januari månads utgång det påföljande året;

och åligger Konungens befallningshavande att granska de ansökningar,

som inkommit, och före den 15 nästföljande mars dem jämte eget utlåtande

till Kungl. Maj:t insända.

Har fattigvård enligt 1 § lämnats åt någon, som icke är svensk,

dansk eller norsk undersåte, och åstundas härför ersättning av staten,

skall fattigvårdsstyrelsen dessutom, med överlämnande av tillgängliga

handlingar, helst i huvudskrift, rörande den nödställdes person, födelseort

och hemortsrätt jämte de övriga upplysningar, vilka genom förhör

med honom eller annorledes kunna erhållas angående berörda omständigheter

och den tid, som förflutit, sedan han lämnade sitt hemland, inom

en månad efter den dag, då fattigvården beviljades, hos Konungens

befallningshavande göra framställning om den ifrågavarande personens

hemsändande. Försittes nyssnämnda tid, skall rätt till ersättning för

fattigvård, som lämnas därefter och intill dess framställningen göres,

anses förfallen. I fall, där det icke enligt särskilda bestämmelser tillkommer

Konungens befallningshavande att avgöra hemsändningsfrågan,

skall densamma underställas Kungl. Maj:ts prövning.

2. Angående behandling av frågor om ersättning för fattigvård,

som av fattigvårdssamhälle i Sverige lämnas dansk eller norsk undersåte

eller av fattigvårdssamhälle i Danmark eller Norge lämnas svensk undersåte,

gäller vad särskilt stadgas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 14.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

december 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde vidare.

I förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871 stadgas i

29 § 3 mom., att, om fattigvård enligt 1 § är tilldelad någon, som icke

är svensk medborgare, och ersättning icke kan hos enskild persom

uttagas för den kostnad, som förorsakats av fattigvården eller för begravning,

om sådan ifrågakommit, erhåller vederbörande fattigvårdssamhälle

gottgörelse av staten i den ordning, som bestämmes i samma förordning.

Förfaringssättet härvidlag är stadgat i 32 § 1 mom., i vars

andra stycke emellertid undantag gjorts beträffande norsk medborgare.

Enligt 2 mom. av sistnämnda § skall nämligen angående behandling

av frågor om ersättning för understöd, som av fattigvårdssamhällen i ett

av rikena Sverige och Norge lämnas nödställda från det andra riket,

gälla vad särskilt stadgas, varmed avsetts förordningen i detta ämne

den 15 februari 1855 med liera författningar. I avseende å danska

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 14.

undersåtar hava däremot reglerna i nyssberörda 82 § 1 mom. varit

tillämpliga. Med Danmark avslöts visserligen år 1888 särskild deklaration

angående ettdera rikets undersåtar, vilka inom det andra riket komma

i behov av fattigvård, varefter kungörelse i anledning härav utfärdades

den 16 november 1889, men föreskrifterna i 32 § 1 mom. fattigvårdsförordningen

berördes ej härav.

Sedan numera den 26 maj 1914 mellan Sverige, Danmark och

Norge avslutats en fattigvårdskonvention, som skall träda i kraft den 1

januari 1915, har Kungl. Maj:t förut denna dag beslutat utfärda förordning

i anledning av denna konvention. Åven denna förordning träder

i kraft den 1 januari 1915, då de särskilda författningarna angående

fattigvårdsförhållandena mellan Sverige och Norge ävensom ovanberörda

deklaration mellan Sverige och Danmark samt kungörelsen den 16

november 1889 upphöra att gälla.

Genom konventionen har frågan om fattigvård åt sådana undersåtar

från ett av de tre länderna, vilka å något av de båda andra ländernas

område komma i behov därav, blivit ordnad på ett enhetligt sätt, under

det att hittills, såsom ovan nämnts, i berörda avseende olika bestämmelser

gällt å ena sidan angående förhållandet mellan Sverige och Danmark

och å andra sidan i fråga om förhållandet mellan Sverige och Norge.

För utarbetande av de svenska bestämmelser, som erfordrades på

grund av konventionen, tillkallades jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

särskilda sakkunniga till biträde inom jordbruksdepartementet. Dessa

sakkunniga anförde i sitt yttrande bland annat, att av närmare angivna

skäl bestämmelserna i 32 § 1 mom. fattigvårdsförordningen såväl i fråga

om anmälan hos Kungl. Maj:ts befallningshavande som beträffande ansökning

om ersättning vore med vissa utvidgningar och jämkningar upptagna

i det av dem framlagda författningsförslaget. Vidare framhöllo

de sakkunniga, att det skulle tilläventyrs bäst överensstämma med den

sålunda föreslagna anordningen, att en sådan ändring vidtoges i 32 §

1 mom. andra stycket av fattigvårdsförordningen, att även för dansk

undersåte undantag gjordes från det i lagrummet givna stadgandet om

anmälan till Kungl. Maj:ts befallningshavande, samt att det ävenledes

kunde ifrågasättas, att till 32 § 2 mom. av sistnämnda förordning foga

ett tillägg, innebärande att detta lagrum avsåge jämväl förhållandena

mellan Sverige och Danmark. De sakkunniga höllo emellertid före,

att med dessa ändringar kimde anstå till blivande fullständig revision

av fattigvårdslagstiftningen.

I de yttranden, som av åtskilliga myndigheter avgivits över de

sakkunnigas förslag, har emellertid från vissa håll framhållits såsom

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 14.

önskvärt, att de sålunda ifrågasatta ändringarna i fattigvårdsförordningens

32 § verkligen måtte vidtagas. Särskilt kammarrätten liar uttalat

sig i sådant syfte.

Jämväl för mig har det framstått såsom lämpligast att, då från

den 1 januari 1915 särskilda, gemensamma bestämmelser skola i förevarande

hänseende gälla i förhållandet såväl till Danmark som till Norge,

den obetydliga ändring i fattigvårdsförordningen, som bör föranledas

härav, må omedelbart vidtagas och att man alltså icke bör härför avvakta

den mera genomgripande revision av fattigvårdslagstiftningen,

för vilken förarbetena ännu icke avslutats.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett inom jordbruksdepartementet

utarbetat förslag till förordning om ändrad lydelse av

32 § i förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården, hemställde

han, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen antaga

samma förslag.

Statsrådets övriga ledamöter förenade sig i denna hemställan.

Hans Maj:t Konungen behagade, med gillande

av det upplästa förslaget, förordna, att proposition i

ämnet skulle med den lydelse, bil. .. . vid detta protokoll

utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Lekander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:32 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 32 § i förordningen den 9 juni 1871 angående f s. 3 i texten
  2. LU 1915:9 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 32 § i förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården. s. 1 i texten