Sök i Ratio Lex

Angående understöd till förmannen vid statens uppfostringsanstalt å Bona Karl Teodor Jerners änka och minderåriga barn/

1915-03-19 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:153, Angående understöd till förmannen vid statens uppfostringsanstalt å Bona Karl Teodor Jerners änka och minderåriga barn/

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 153.

1

Nr 153

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående understöd

till förmannen vid statens uppfostringsanstalt å

Bona Karl Teodor Jerners änka och minderåriga barn/

given Stockholms slott den 19 mars 1915.

Under åberopande av bi lagd a utdrag av statsrådsprotokollet över

justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen medgiva,

att förmannen vid statens uppfostringsanstalt å Bona Karl Teodor

Jerners änka Matilda Jerner, född Larsson, samt makarnas minderåriga

döttrar Aina Linnea, Greta Isabella, Ingrid Elvira, Ellen Cecilia och

Vera Marianne må — utöver den dem jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete tillkommande

olycksfallsersättning — å allmänna indragningsstaten åtnjuta ytterligare

understöd att från 1915 års början årligen utgå till änkan Jerner med

80 kronor, så länge hon lever ogift, och till en var av döttrarna med

40 kronor, till dess hon uppnått 15 års ålder.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselnöt.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 130 höft. (Nr 153.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 158.

Utdrag av protokollet över justitiedepartenientsärenden, hållet inför

Sans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 mars 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Föredragande departementschefen, statsrådet Hasselrot anförde:

»Karl Teodor Jerner, född den 20 maj 1874, blev den 8 januari

1908 anställd som förman vid statens uppfostringsanstalt å Bona. Jerner

avled den 18 december 1914 till följd av skador, som han närmast föregående

dag ådragit sig under tjänstutövning.

Enligt protokoll, fört vid ett av anstaltens direktör den 29 december

1914 rörande olycksfallet hållet förhör, synas de närmare omständigheterna

vid olyckshändelsen hava varit följande. På morgonen den

17 december 1914 hade Jerner av lantbruksinspektoren vid anstalten

erhållit uppdrag att jämte en extra förman därstädes fortsätta den avverkning

av timmer som pågått å Ubbelsby mark. På platsen i fråga

hade Jerner givit två elever i uppdrag att fälla en gran samt därvid

lämnat dem anvisning, huru de skulle göra det så kallade fällhugget

för att granen vid sågningen skulle falla rätt söderut. Emellertid hade

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Propositioji Nr 153.

trädet fallit nästan i rakt östlig riktning och därvid träffat Jerner. Denne

hade vid tillfället stått böjd över ett nyss fällt träd, sysselsatt med att

avmäta detsamma, och synes i sista ögonblicket hava hört braket av

det fallande trädet och därvid riktat ansiktet mot detsamma med den

påföljd att han träffats av trädet i huvudet och medvetslös fallit till

marken. 1 rådet hade fallit med sådan hastighet, att de ifrågavarande

eleverna enligt egen utsago ej hunnit varsko Jerner. Anledningen därtill,

att trädet fallit annorlunda än enligt beräkning, hade antagligen

varit den, att trädet genomsågats för långt eller alldeles fullständigt och

följaktligen ej fått tillräcklig styrsel vid fallet. Åtgärder för bringande

av läkarhjälp hade genast vidtagits. Jerner hade forslats först till Bona

och därefter till länslasarettet i Vadstena, varest han dock redan påföljande

dag avlidit av de honom vid olycksfallet tillskyndade skadorna.

Jerner har efterlämnat sin hustru Matilda Larsson, född den 14

mars 1883, samt i äktenskapet med henne födda fem döttrar, nämligen

Aina Linnea, född den 24 juni 1901, Greta Isabella, född den 1 februari

1906, Ingrid Elvira, född den 25 mars 1908, Ellen Cecilia, född den

29 maj 1910, och Vera Marianne, född den 28 juli 1914.

I eu till Kungl. Maj:t ingiven skrift har styrelsen för statens uppfostringsanstalt

å Bona anfört i huvudsak följande:

Jerner hade under hela sin tjänstetid vid Bona deltagit i och lett skogsarbeten

och däri visat mycken driftighet och förfarenhet. Även i övrigt hade han visat

sig vara en särdeles duglig och för sitt kall särskilt lämplig person, som gjort en

mycket erkännansvärd insats uti anstaltens uppfostringsarbete.

Den efter Jerner förrättade bouppteckningen utvisade en brist i boet av 502

kronor 37 öre och hade arvingarna till följd därav nödgats begära sig i urarvakonkurs.

Änkan Jerner, som för sitt och sina barns uppehälle tillsvidare vore uteslutande

beroende av medmänniskors barmhärtighet och hittills undgått att behöva

anlita fattigvården, vore sålunda fullkomligt medellös och för sin och barnens existens

i allra största behov av hjälp.

Någon rätt till statspension för sig och sina barn hade änkan Jerner, enligt

styrelsens mening, visserligen icke, men då Jerners död förorsakats genom olyckshändelse

under tjänstutövning, ansåge styrelsen det tillbörligt, att från statens sida

någonting åtgjordes för att lindra de stora ekonomiska bekymmer familjeförsörjarens

död medfört för de efterlevande. Vad änkan Jerner genom eget arbete kunde förvärva,

måste bliva synnerligen obetydligt, då hon för lång tid framåt vore upptagen

av de ännu späda barnens vård.

Jerner hade uppburit en årlig lön, ett ålderstillägg å 100 kronor inbegripet,

av 1,175 kronor, vartill hade kommit 100 kronor i beklädnadsersättning årligen.

Därjämte hade Jerner åtnjutit fri bostad med vedbrand för sig och sin familj.

Beträffande storleken av det årliga underhållsbelopp, som för änkan Jerner

Styrelsen för

statens uppfostringsanstalt

ä Bona.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Riksförsäk
ringsan
stalten.

4 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 153.

och hennes bara borde utverkas, ville styrelsen anföra, att i liknande fall på Kungl.

Maj:ts framställning 1902 års riksdag beviljat verkstadsarbetaren Frans Vilhelm

Erlandssons änka Anna Maria Erlandsson, född Sandberg, ett årligt understöd, så

länge hon förbleve ogift, av 400 kronor och sonen Frans Göte 200 kronor årligen,

till dess han fyllt 18 år; vidare att 1909 års riksdag på Kungl. Maj ds framställning

beviljat 300 kronor årligt understöd till gränsridaren Karl Johan Rautios i Pello

änka Hanna Maria Isaksdotter, född Muotka, så länge hon förbleve ogift, samt 100

kronor till vartdera av makarnas fyra minderåriga barn, intill dess de fyllt 18 år.

Beträffande understödsbeloppet till Rautios änka borde dock framhållas, att hon

dessutom uppbure 105 kronor årligen från tullstatens enskilda pensionsinrättning.

Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört har styrelsen

i sin skrivelse hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes hos riksdagen utverka,

att å allmänna indragningsstaten måtte uppföras att årligen utgå

från Jerners död till änkan Jerner, så länge hon förbleve ogift, ett understöd

av 400 kronor och till vart och ett av de fem barnen 100 kronor,

till dess de uppnått 18 års ålder.

Statskontoret, vars utlåtande infordrats över ifrågavarande hemställan,

har låtit inhämta riksförsäkringsanstaltens yttrande i fråga om

den rätt, som kan tillkomma Jerners änka och barn till livräntor enligt

lagen den 5 juli 1901 om ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete. I riksförsäkringsanstaltens berörda yttrande heter det:

Riksförsäkringsanstalten hade av eu av statens uppfostringsanstalt å Bona

utgiven redogörelse för sistnämnda anstalts verksamhet under År 1913 inhämtat,

bland annat,

att antalet av i skogsbruk fullgjorda elevdagsverken nämnda år utgjort 3,265,

att under samma är för anstaltens behov från egendomen lämnats ved till

en bokförd kostnad av 2,018 kronor 25 öre;

att under året från anstalten försålts skogsprodukter till ett sammanlagt

belopp av 5,987 kronor 50 öre; samt

att domänstyrelsen den 27 december 1913 på framställning av anstaltens

styrelse funnit skäligt besluta, att avverkningen å Bona uppfostringsanstalts skog

i Karlsby revir under åren 1914—1918 finge uppgå till 880 kubikmeter om året.

På grund härav funne riksförsäkringsanstalten den av statens uppfostringsanstalt

å Bona bedrivna skogsavverkning hava utövats på yrkesmässigt sätt och

ansåge riksförsäkringsanstalten förty den till följd av olycksfall under skogsarbete

för anstaltens räkning avlidne förmannen Jerners änka och barn enligt ovannämnda

lag den 5 juli 1901 berättigade till, förutom begravningshjälp, livräntor enligt de i

lagens 4 § mom. 3 stadgade grunder.

Riaiakontovtt, Med instämmande i vad riksförsäkringsanstalten sålunda uttalat

har statskontoret i sitt i ärendet avgivna utlåtande hemställt, att Kungl.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 153. 5

Maj.t måtte tillerkänna Jerners förutnämnda maka och minderåriga

döttrar dels begravningshjälp med 60 kronor, dels ock årliga livräntor

att utgå från och med den 18 december 1914 till änkan Jerner med

120 kronor, så länge hon levde ogift, och till en var av döttrarna med

60 kronor, till dess hon uppnått 15 års ålder, dock att, så länge livräntorna

komme att sammanlagt överstiga 300 kronor, de skulle, i förhållande

till vad på en var av dessa livräntetagare belöpte, till detta

>elopp nedsättas, ävensom förordna, att de medel, som erfordrades för

begravningshjälpens gäldande och livräntornas utgående, skulle utbetalas

Iran. förslagsanslaget till bestridande av enligt lagen angående olycksfall

i arbete åliggande utgifter för livräntor m. in.

Därefter fortsätter statskontoret i sitt utlåtande:

i * irS*yrelsen ^ statens uppfostringsanstalt å Bona både emellertid föreslagit

betydligt högre understödsbelopp än dem, som sålunda enligt olycksfallsförsäkringsagen

skulle tillkomma Jerners efterlämnade familj; och ehuru statskontoret icke

kunde finna de av nämnda styrelse åberopade precedensfall vara jämförliga med det

nu föreläggande fallet, syntes det dock även enligt statskontorets mening med fog

kunna ifrågasättas att i detta fäll söka bereda i någon mån förbättrat understöd.

isserhgen kunde det icke förnekas, att det från principiell synpunkt såväl som

med hänsyn till konsekvenserna framstode såsom betänkligt att‘bereda olycksfallsersattmng

till högre belopp än det som författningsenligt skulle utgå. Men å andra

sidan torde fa — med erinran att den ersättning, som vore bestämd genom'' 1901

års lag, vore avsedd för vanliga arbetare och deras efterlämnade familjer — tillika

framhållas, att Jerner, vilken visserligen närmast varit att räkna till arbetarna vid

Bona, dock såsom forman vid uppfostringsanstalten måste anses hava varit en bitradande

lärare och uppfostrare för de vid anstalten intagna eleverna. Med hänsyn

härtill kunde enligt statskontorets mening de betänkligheter, som eljest måste uppuT-

,avse“de a konsekvenserna av den ifrågasatta åtgärden, anses i väsentlig

grad havda. På grund härav och i betraktande av de i detta fall föreliggande

ömmande omständigheter ansåge sig statskontoret kunna ifrågasätta, huruvida

icke Kungl Majrt skulle finna skäl föreligga att i proposition föreslå-riksdagen

medgiva, att Jerners änka och minderåriga döttrar finge, utöver dem enligt 1901

,a® tillkommande olycksfallsersättning, å allmänna indragningsstaten åtnjuta

ytterhgare understöd att utgå från 1915 års början till änkan Jerner med 80 kronor

sa länge hon levde ogift och till en var av döttrarna med 40 kronor, till dess hon

uppnatt 15 års ålder. Till det belopp av 300 kronor, som Jerners efterlämnade

familj skulle jämlikt 1901 ars lag äga åtnjuta, så länge minst tre av döttrarna

ännu vore i åtnjutande av däri bestämd ersättning, skulle alltså komma till en

början 280 kronor, vilket belopp skulle allt efter det barnen uppnådde 15 årsålder

Tf, K ti°r Varje gän? m,ed 40 kronor, och sedan alla barnen uppnått nämnda ålder

skulle änkans sammanlagda understöd belöpa sig till 200 kronor

1 likhet med riksf orsak ringsanstalten och statskontoret håller även Dr,arUmcnt,- jag lore, att den av statens uppfostringsanstalt å Bona bedrivna skogs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 153.

avverkning måste anses hava utövats pa yrkesmässigt sätt samt att, da

Jerner avlidit till följd av olycksfall under skogsarbete för uppfostringsanstaltens

räkning, enligt förutnämnda lag den 5 juli 1901 höra utgå,

förutom begravningshjälp, livräntor till änkan och barnen enligt de i

samma lags 4 § stadgade grunder. Jag är alltså beredd att tillstyrka

Eders Kungl. Maj:t att besluta om den begravningshjälp och de livräntor,

som statskontoret ansett böra utbetalas på grund av bestämmelserna i

berörda lag.

Lika litet som statskontoret anser jag dock, att Kungl. Maj:t bor

stanna därvid. Väl inser jag det berättigade i de betänkligheter statskontoret

säger sig från principiell synpunkt hysa mot att i sådana fall,

där viss olycksfallsersättning författningsenligt skall utgå, dylik ersättning

beredes till högre belopp. Emellertid kunna givetvis stundom sådana

särskilda omständigheter föreligga, att det enligt lagen medgivna maximibeloppet

för livräntor, 300 kronor, måste framstå såsom alldeles otillräckligt.

Att staten skulle i dylika fall ställa sig helt avvisande mot anspråk

på förhöjd ersättning torde enligt min mening icke billigtvis kunna ifrågasättas.

Ett dylikt undantagsfall synes mig här vara för handen. Enligt

den för anstalten å Bona gällande stadgan åligger det förman att utöva

tillsyn över eleverna, undervisa och leda dem i de arbeten, med^ vilka

de sysselsättas, samt däri personligen deltaga. Förmännen äro sålunda

ej blott arbetare i egentlig mening utan även lärare och uppfostrare för

de elever, som stå under deras uppsikt; och klart torde vara, att just

denna befattningarnas säregna karaktär på desammas innehavare ställer

kravet på särskilda personliga kvalifikationer. Denna omständighet i förening

med det av uppfostringsanstaltens styrelse vitsordade förhållandet,

att Jerner på ett förtjänstfullt sätt fyllt sitt värv och gjort en mycket

erkännansvärd insats ''just i anstaltens uppfostringsarbete, gör, att det

enligt min mening icke skulle vara något med hänsyn till konsekvenserna

betänkligt, om Jerners efterlevande familj tillerkändes ett något

större understöd än vad som enligt 1901 års lag kan komma densamma

till del. Behovet av ökat understöd torde ock vara klart, särskilt

i betraktande därav, att den inkomst, änkan Jerner kan förväntas

kunna årligen förvärva genom eget arbete, helt naturligt måste på

sätt uppfostringsanstaltens styrelse i sin skrivelse redan framhållit

på grund av den modersvård, varav hennes späda barn äro i behov,

under en lång följd av år bliva endast ganska ringa. _

1 detta sammanhang anser jag mig också böra påminna om det

allmänt erkända faktum, att de ersättningsbelopp, som finnas stadgade i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 153.

,l9°Vr8ila?’ !"ed nuvarande - frånsett nu rådande kris — hög-a

avsedda0^ inadfr T jämVäL för de fall> för vilka de äro närmast

kommittV df u/0" £apP?- J?n aV de förnämsta uppgifterna för den

förakt’ f -ff V!lken KuUgL MaJ:t uppdragit att avgiva yttrande och

forsiag hetraffande revision av 1901 års olyckfallsförsäkringslag, är också

d*n*‘ +f0reSll^ Va8entllg llöilling av ersättningsbeloppen. Vn om
mlergienuD,

ifrt T* måste/rfja en tid’ innan ändrade bestämmelser

i nu ifrågavarande avseende kunna vinna tillämpning, bör enligt

UtgÖra hinder för att’ då> i det föreliggande

tfa, i!‘’ arS¥da h™Byn Sura sig gällande, staten låter den vederbörande

kommande ersättningen utgå med de i förhållande till de författnin°-s

Och^åsom0’sM»åPPiT kTla a“SeS med bilI«h6‘ överensstämmande.

träffandå f , ^ ,bel°PP an8er J<W * »v statskontoret be
trallande

Jerners familj föreslagna kunna betraktas.

Kungl“täckterd j“8 8äl”da “nfört Sr >* h8">8«»8> Eders

a v,. dfS,..best;lmrna, . att i anledning av det olycksfall, som i arbetet

labbat formannen vid statens uppfostringsanstalt å Bona Karl Teodor

Jerner och medfört hans död, skall, jämlikt lagen den 5 iidf l901 angående

_ ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete^ utg-å ersätt

mng ej mindre med begravningshjälp 60 kronor än ävek med årlta

livränta till Jerners änka Matilda Jerner, född Larsson, samt makalös

minderåriga döttrar Alna Linnéa, Greta’ Isabella, Ingrid Elvira Eden

Ceciha och V era Marianne att utgå från och med den 18 december 1911

t''U ^kan Jerner med 120 krono?, så länge hon lever ogift och till ^

dock aJtt d° Trna myd . 60 kronor’ tU1 dess hon uppnått 15 års ålder

dock att sa länge livräntorna komma att sammanlagt överstiga 300

kronor, de skola i förhållande till vad på eu var av livräntefalarna

belopei, till detta belopp nedsättas, b

dels förordna, att de medel, som erfordras för begravning,shialnens

Ridande och hvran torn as utgående, skola utbetalas från förslagsaishUt

ill bestridande av statsverket på grund av nämnda lag åliggande ut

gifter for livräntor m. m. (1915: X A 21). g andande ut
år

"

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 153.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i amnet

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skulle

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

STOCKHOLM, ISAAC MAROUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.