Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av § 13 mom. 5 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor

1915-02-26 · 32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:154, Med förslag till ändrad lydelse av § 13 mom. 5 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 154.

1

Nr 154.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

ändrad lydelse av § 13 mom. 5 i förordningen den 9

juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor; given

Stockholms slott den 16 april 1915.

Llider åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen antaga

bilagda förslag till ändrad lydelse av § 13 mom. 5 i förordningen den

9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor, att gälla från och med

den 1 december 1916.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 137 käft. (Nr 154.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 154.

Förslag
till
ändrad

lydelse av § 13 mom. 5 i förordningen den 9 juni 1911 med

tulltaxa för inkommande varor.

5. Åt näringsidkare, som vill införa utländsk tullpliktig vara löx

att med eller utan tillsats av inhemskt eller icke illpliktigt utländskt

råämne, använda densamma till framställning av exportvara, ma, för

särskilt fall eller för viss tid, kunna medgivas rätt att vid utförsel av

sålunda framställd vara eller vid dess uppläggning å restitutionsupplag,

varom i mom. 7 stadgas, återbekomma erlagd tullavgift för den ut

ländska tullpliktiga råvaran eller, ifall tullavgiften, etter vad nedan sägs,

ännu icke erlagts, njuta befrielse från dess gäldande; kunnande härvid

jämväl tagas hänsyn till råämnesförlust, som finnes oundviklig vid

exportvaras framställning. Rätt till ^restitution enligt detta moment

må endast lämnas åt näringsidkare, som ar kand såsom synnerligen

redbar och solid samt i övrigt prövas lämplig.

Sådant medgivande, vilket kan lämnas även för exportvara, som

i mom. 1 sägs, i händelse den därstädes bestämda restitution anses icke

bereda nöjaktig gottgörelse för den erlagda tullavgiften, ankommer pa

prövning ''av Konungen, som jämväl bestämmer de närmare villkoren

för rättighetens tillgodonjutande; skolande emellertid denna anses förfallen

med avseende å utländsk råvara, som ingår i exportvara, vilken

icke inom två år efter råvarans angivning till förtullning utförts eller

intagits å restitutionsupplag.

Önskar näringsidkare, åt vilken medgivits sådan ratt, som nu .u

sao-d, anstånd med erläggande av tullavgiften för vara, _ som han i ovan

angivna ändamål infört, till dess frågan avgjorts, huruvida befrielse från

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 154.

tullavgiften må njutas, vare han till sådant anstånd berättigad, därest

han, med anmälan om förhållandet, till generaltullstyrelsen avlämnar

säkerhet, som styrelsen finner betryggande, för vad honom kan åligga

att till tullkassan inbetala.

Har, där anstånd med tullavgiftens erläggande ägt rum, exportvaran

icke blivit utförd eller å restitutionsupplag lagd inom sådan tid

och under sådana omständigheter, att befrielse från tullavgiften må njutas,

skall denna till tullkassan inbetalas tillika med ränta därå, efter sex för

hundra om året, från det den införda varan angivits till förtullning.

Angående tullverkets rätt att efter utgången av den tid, under

vilken anstånd med tullavgiftens erläggande må njutas, göra sig av den

ställda säkerheten betäckt för sagda avgift jämte ränta skola i tillämpliga

delar gälla de i § 32 tullstadgan meddelade föreskrifter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 154.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Honungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 april

1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde:

1 skrivelse den 28 maj 1912 i anledning av Kungl. _ Maj:ts proposition

med förslag till förordning angående tullrestitution i vissa i all vid

återutförsel av utländsk vara har riksdagen, med godkännande i huvudsak

av Kungl. Mapts omförmälda förslag, tillika anhållit, bland annat, att

Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida tillstånd till

kreditupplag kunde medgivas i sådan form, att detsamma komme den

industri till godo, som förädlade tullpliktig vara även för export, ävensom

för riksdagen framlägga det förslag, vartill en sådan utredning kunde

föranleda.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen, som anbetaiits att

gemensamt verkställa den av riksdagen begärda utredningen, hav a i

skrivelse den 25 februari 191o anfört huvudsakligen följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kurnjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 154.

»Den av Eders Kung!. Maj:t den 22 juni 1906 tillsatta kommittén för revision

av då gällande tulltaxa har i sitt den 3 maj 1909 avgivna underdåniga betänkande

till särskild behandling upptagit lagstiftningen om tullfri förädlingsrörelse

och om tullrestitution samt frågan om lämpligaste sättet att vinna dess syfte, nämligen

att för exportindustrien i möjligaste män undanrödja olägenheterna av tull på

artiklar, som användas för framställning av exportvaror.

»Denna frågas vikt» — yttrar kommittén å sid. 277 i del I av sitt betänkande —

»likasom ock den jämförelsevis mindre fullständiga utredning, som hittills hos oss

kommit densamma till del, har föranlett kommittén att ägna särskild uppmärksamhet

däråt, och kommittén har trott en mera omfattande utredning i ämnet här vara på

sin plats, trots det att kommitténs förslag icke avser någon genomgripande förändring

i gällande bestämmelser.»

Efter denna utredning, för vilken redogörelse lämnas å sid. 276—299 samt

319—326 i del I samt i fem särskilda, i del II intagna bilagor (sid. 123-162),

yttras å sid. 319 del I, bland annat, att kommittén vid den i sammanhang med

granskningen av ändamålsenligheten hos gällande bestämmelser i ämnet verkställda

undersökning, huruvida desamma kunde underkastas ändring i syfte att underlätta

tillgången till tullrestitution, utgått från den allmänna grundsatsen, att

medgivandet av tullrestitution borde lämnas i den för exportindustrien minst betungande

form, som läte förena sig med nödigt tillvaratagande av statens fiskaliska

intressen. Vid sagda undersökning förklarar sig kommittén (sid. 320) hava upptagit

spörsmålet, huruvida anledning skulle kunna finnas att övergå från drawbacksystemet

(tullrestitution) till systemet med »admission temporaire» eller viss tids tullfri disposition

av eljest tullpliktiga varor, avsedda att i förädlat skick återutföras, (kreditupplag).

I huvudsak yttrar kommittén härom, bland annat, att av den i betänkandet

lämnade redogörelsen för de olika systemen framginge, att någon annan med det

sistnämnda systemet såsom sådant sammanhängande fördel icke vore att vänta än

möjligen någon räntebesparing för exportindustrien, då denna icke behövde inbetala

tullen utan kunde få anstånd med dess gäldande under sä pass lång tid, att varans

förädling därunder medhunnes. Denna fördel borde dock, anmärker kommittén, icke

överskattas, enär vederbörande importör väl skulle nödgas ställa nöjaktig säkerhet

för tullbeloppet.

Då, såsom ovan blivit anfört, en omfattande utredning rörande lagstiftningen

om tullfri förädlingsrörelse så nyligen blivit gjord med ett bestämt positivt resultat,

hava ämbetsverken icke kunnat finna någon annan utgångspunkt för ett förnyat

upptagande av frågan om övergång i denna lagstiftning från systemet med restitution

till systemet med kredit än de erfarenheter, som kunde komma att vinnas av de

senaste utfärdade bestämmelserna särskilt i de delar desamma på tulltaxekommitténs

förslag erhållit förändrad avfattning just i angivet ändamål att bereda exportindustrien

samma fördelar som kreditsystemet innebure.

Deii hittills vunna erfarenheten av dessa bestämmelsers tillämpning synes

emellertid närmast antyda, att den förädlingsindustrien genom föreskrifterna i § 13

mom. 5 tulltaxeförordningen beredda möjlighet att under den tid av högst ett år,

som åtginge för förädlingen och exporten, erhålla kredit, eller, som det i detta

förfättningsrum heter, anstånd med erläggande av tullavgiften för vara, som införts

i ändamål att användas till framställning av exportvara, icke för denna industri

Konwierskollegium

och

generaltullstyrelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

6 Kungl. Maj.ts Nåd. deposition Nr 154.

betraktas såsom särskilt betydelsefull. Det har nämligen visat sig, att ehuru i var

och en av de till ett antal av bortåt 200 uppgående nådiga resolutioner angående

restitutionsrätt enligt nyssnämnda författningsrum — utom i några få undantagsfall —

erinran särskilt blivit gjord om författningens bestämmelser rörande rätt till anstånd

med tullavgiftens erläggande, det icke mer än i_ett enda fall inträffat att näringsidkare

anhållit få begagna sig av demia rätt. Ämbetsverken förutsätta, att denna

underlåtenhet att begagna kreditförmånen icke är föranledd av svårighet för de

näringsidkare, vilka sysselsätta sig med förädlingsindustri, att uppfylla det enda

egentliga inskränkande villkoret för erhållande av kredit, nämligen avlämnande av

.säkerhet, som generaltullstyrelsen finner betryggande.

Det bristande intresse förädlingsindustrien sålunda visat den i nu gällande

lagstiftning om tullfri förädlingsrörelse beredda möjligheten till kredit på tullavgiften

har givetvis icke kunnat föranleda ämbetsverken att förorda omläggning av denna

lagstiftning i dess helhet till kreditsystemets grund.

Av motiven till riksdagens hemställan framgår emellertid, att riksdagens

förslag grundade sig på en önskan, att så vitt möjligt underlätta den tullfria förädlingsrörelsen

och därigenom stärka vår exportindustri i konkurrensen med andra

länders exportindustrier. Ämbetsverken se däri en anledning föreligga att i främsta

rummet omarbeta det nu tillämpade systemet till såvitt möjligt minst betungande

former. Med anledning härav har också inom kommerskollegium sedan länge pågått

en undersökning, i vad mån lättnader skulle kunna beredas i bestämmelserna

för förädlingsrestitutionen. Med stöd av de hittills vunna resultaten av denna undersökning

har kollegium i denna dag avlåten underdånig skrivelse hemställt, att Eders

Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå de ändringar i § 13 mom. 5

tulltaxeförordningen, som enligt kollegii förmenande äro erforderliga, för att de avsedda

lättnaderna i kontrollbestämmelserna skola kunna genomföras.

Ämbetsverken hemställa alltså, att riksdagens ifrågavarande skrivelse i vad

den angår kreditupplag icke måtte för närvarande föranleda någon Eders Kungl.

Maj:ts vidare åtgärd.»

Sedan lång tid tillbaka har vår tullagstiftning innehållit bestämmelser

i syfte att undanrödja det hinder för exportindustrien, som ligger

däri, att vissa råmaterialier och halvfabrikat äro belagda med tull.

Dessa bestämmelser grunda sig som känt är på restitutionsprincipen.

Vid övervägande av åtgärder till främjande av vår förädlingsindustris

exportmöjligheter finner jag i likhet med kommerskollegium

och generaltullstyrelsen ej anledning föreligga att frångå det i sådant

avseende hittills tillämpade förfarandet till förmån för ett rent tullkreditsystem

och detta så mycket mindre som vederbörande näringsidkare

även enligt nu gällande bestämmelser i ämnet kan erhålla kredit

å tullen.

Då emellertid exportindustrien fortfarande är i behov av alla de

lättnader i tullhänseende, som med iakttagande av statens rätt äro möjliga,

har jag funnit kommerskollegii ovan omförmälda, i sådant syfte

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 154.

framställda förslag till ändringar i tulltaxeförordningens § 13 mom. 5

synnerligen beaktansvärt.

Innan jag emellertid går att redogöra för kommerskollegii i denna

fråga avlåtna skrivelse, anhåller jag att med några ord få beröra innehållet

i sistnämnda stadgande.

Enligt samma stadgande kan Kungl. Maj:t för särskilt fall eller

för viss tid medgiva näringsidkare, som vill införa tullpliktig vara för

att, med eller utan tillsats av inhemskt eller icke tullpliktigt utländskt

råämne, använda densamma till framställning av exportvara, rätt att

under vissa av Kungl. Maj:t i kontrollhänseende fastställda villkor vid

utförsel av sålunda framställd vara eller vid dess uppläggning å restitutionsupplag

återbekomma erlagd tullavgift för den utländska tullpliktiga

varan eller, därest näringsidkaren, mot ställande av säkerhet erhållit

kredit å tullen, åtnjuta befrielse från tullavgiftens gäldande. Emellertid

skall medgivandet anses hava förfallit med avseende å utländsk råvara,

som ingår i exportvara, vilken icke inom ett år efter råvarans angivning

till förtullning utförts eller intagits i restitutionsupplag.

I kommerskollegii nyss omförmälda, jämväl den 25 februari 1915

avlåtna skrivelse meddelas till en början, att kollegium för att redan på

ett förberedande stadium utröna önskemålen och uppfattningen inom

industrikretsar rörande ifrågavarande bestämmelser för åtnjutande av

tullrestitution jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen med skrivelse

den 3 mars 1914 till handelskamrarna i riket, järnkontoret och Sveriges

industriförbund utsänt en promemoria, däri anfördes i huvudsak följande.

Ännu så sent som år 1907 voro de särskilda institut, som i länder med

protektionistiskt tullsystem plåga förefinnas med uppgift att bereda exportindustri

och exporthandel lättnader i tullhänseende vid import av varor, som ingå i industriens

tillverkning eller äro föremål för exporthandeln, i vårt land skäligen outvecklade

och föråldrade. Sålunda anförde chefen för finansdepartementet, då förslag

till förordningar rörande frihamn och frilager den 21 mars 1907 anmäldes inför

Kungl. Maj:t, i föreliggande hänseende följande: »Icke någon av de institutioner,

som hos oss skulle speciellt tjäna till att befrämja den utrikes handeln och exportindustrien,

har visat sig mäktig av en högre utveckling utan i stället för att följa

med framåtskridandet av handel och industri hava samtliga dessa institutioner utvisat

stillastående och tillbakagång. Det ligger då nära till hands att antaga, att

de ifrågavarande institutionerna ej längre motsvara tidens krav utan att de behöva

kompletteras eller ersättas med anstalter, som erbjuda friare former för varuomsättningen.

»

Sedan dess har på förevarande område av tullagstiftningen i syfte att bota

de brister, som av nämnda departementschef påpekats, en serie av nya bestämmelser

utfärdats. Genom införande av frihamns- och frilagerinstitutionema samt icke minst

genom förordningen av den 13 december 1912 rörande tullrestitution i vissa fall vid

KomwiersI:

olle g iipromemoria.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 154.

återutförsel av utländsk vara liar i främsta rummet handeln erhållit en väsentligt

starkare ställning i striden mot sina utländska konkurrenter. Vid tillkomsten av

den sistnämnda förordningen var avsikten, att med tillhjälp av de lättnader, som

genom densamma bereddes, söka så främja vår transitohandel, att en tillräckligt

fast grund lades för tillkomsten av frihamnar och frilager. Visserligen hava de vid

dessa institut knutna förhoppningarna ännu icke uppfyllts, i det att ännu icke vare

sig frihamnar eller frilager inrättats i vårt land. Ej heller har det genom 1912

års förordning skapade tullrestitutionsinstitutet ännu fått någon mera vidsträckt

användning. Ett sätt att i någon mån påskynda inrättandet särskilt av frihamnar

torde emellertid ligga i ett kraftigt främjande av den del av exportindustrien, som

baserar sin tillverkning på tullpliktiga råvaror och halvfabrikat. Såsom frihamnarna

utvecklat sig utomlands, utgöra desamma nämligen icke blott centralpunkten för

transitohandeln; inom deras tullgräns har på åtskilliga ställen en industriverksamhet

av nyss antydd art uppvuxit, som icke blivit utan betydelse. Men likasom i ett

land med protektionistiskt system transitohandeln för sin första utveckling ofta

plägar ha sin rot i väl avpassade tullrestitutionsbestämmelser eller därmed jämförliga

institut, lärer också den på utländska tullpliktiga råvaror baserade exportindustrien

för att växa sig nog stark att i sin mån kunna stödja en nyinrättad frihamn behöva

äga tillgång till de förmåner, som ett modernt inrättat tullrestitutionsförfarande

skänker. 1 viss mån är så genom tillvaron av § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen

fallet, om ock det synts kunna ifrågasättas, huruvida ifrågavarande stadgande är i

förevarande avseende tillfyllest.

Förutom i främjandet av det för både handel och industri gemensamma frihamnsintresset

kan man finna andra allmänna skäl för en revision av de bestämmelser,

som nu tillämpas vid tullrestitution för förädlingsindustrien. Sålunda torde

såsom allmän regel böra uppställas, att statsmakterna vid beredande av sådana förmåner

som tullrestitution synas hava anledning tillse, att, i mån sådant utan åsidosättande

av berättigade intressen av allmän eller enskild natur kan ske, alla näringsgrenar

få samma möjlighet att komma i åtnjutande av sådan fördel.

Allmänna skäl synas sålunda kunna åberopas för att de villkor, som knytas

vid beviljandet av rätt till tullrestitution för handeln och för industrien, höra vara så

vitt möjligt likartade. Så är emellertid ingalunda fallet, och skall nu närmast en

jämförelse anställas mellan dessa villkor.

Vad först beträffar de kontroll villkor, som i 1912 års lagstiftning _ på området

finnas fastställda för åtnjutande av tullrestitution, äro dessa angivna i främsta

rummet i nämnda förordning den 13 december 1912. § 12 i denna förordning inne
håller

sålunda huvudsakligen såsom villkor, att såvida ej generaltullstyrelsen annat

medgiver, utförseln skall äga rum vid samma tullkammare, där förtullningen skett,

att exportangivningsinlagan skall vara åtföljd av exportörens under edlig förpliktelse

avgivna och av två vittnen till riktigheten bestyrkta försäkran därom, att

varan blivit av exportören införd, att full införseltull erlagts och att varan icke

efter införseln undergått någon bearbetning eller förändring. Vidare stipuleras i

§ It, att handelsidkaren skall föra för tullmyndigheten tillgängligt avräkningsdiarium,

av vilket fullständigt utdrag varje kvartal ingives till tullmyndigheten för

restitutionsbeloppets uträkning. Enligt förordningens § 4 kan Kungl. Maj:t på

förslag av generaltullstyrelsen därtill meddela sådana närmare bestämmelser, som

äro erforderliga för bevarande av kronans rätt och för vinnande av ordning och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

h.unc/1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 154.

säkerhet vid tullrestitutionens åtnjutande. — — — — ___ ____ ''tillstånd

att begagna sådan tullrestitution lämnas av generaltullstyrelsen åt handelsidkare

som är känd såsom synnerligen redbar och solid samt i övrigt prövas lämplig, och

lv''ai1 sådant tillstånd återkallas, om de förutsättningar, som legat till grund för tillståndets

meddelande, icke längre förefinnas. Rätt till restitution kan ock förvägras,

om handelsidkare befinnes för erhållande av tullrestitution hava lämnat uppgift,

som icke överensstämmer med verkliga förhållandet.

Såsom av ovanstående sammanfattning av 1912 års förordning framgår, vilar

uen kontroll, som däri stipuleras, ytterst på förtroende till köpmannen, och avser

den föreslagna formen för tullverkets kontroll endast att förhindra, att mer restituera^,

än som blivit inbetalt i tull, under det att densamma icke utesluter möilighet

till missbruk eller säkert leder till upptäckt, om sådant ägt rum. Då kollegium

och generaltullstyrelsen på grund av nådig remiss den 8 februari 1911 av

gåvo yttrande över Stockholms handelskammares förslag till dylik förordning framhöllo

ämbetsverken dessa synpunkter, men anförde samtidiggt, att en fullständig

kontroll skulle medföra så stränga föreskrifter, att, enligt vad från köpmännens

suda med fog framhållits, deras tillämpning skulle fullständigt omöjliggöra den

trafik, Re avsett få tillfälle upparbeta. Hänvisande härtill och till motsvarigheter

i utländsk lagstiftning avstodo ämbetsverken från påyrkande av andra kontrollföreskrifter

samt anförde, att, då enligt § 2 i förslaget till förordning medgivandet icke

vore avsett att tilldelas andra handelsidkare än sådana, som visat sig vara särskilt

starkt kvalificerade för erhållande av denna förmån, syntes med hänsyn härtill betänkligheter

icke böra möta mot den ifrågasatta restitutionsrättens medgivande i

den form det utarbetade förslaget innebure.

Öveigår man därefter att undersöka vilka villkor, som pläga stipuleras i de

resolutioner angående tillstånd för industriidkare att åtnjuta tullrestitution enligt

§ 13 mom. 5 i tulltaxeförordningen, så äro dessa ganska växlande. För så vitt

inom kollegium anställda undersökningar utvisa, återfinnes i desamma såsom villkor

undantagslöst, att exportangivningsinlagan skall vara åtföljd av sådan edlig och

bestyrkt försäkran, som för handelsrestitutionen nyss anförts, naturligtvis med

undantag av försäkran om att varan ej undergått bearbetning. Vidare stadgas

oftast, att utförseln skall ske över samma tullkammare, där förtullningen skett;

dock medgives understundom med särskilda villkor export över annan angiven hamn.

Icke sällan föreskrives förande av avräkningsdiarium eller förbehålles fullmyndigheten

rätt att granska fabrikantens bokföring i tillämpliga delar. Så långt överensstämma

de för handels- och industrirestitutionen uppställda villkoren. Därutöver

återfinnas emellertid i så gott som alla resolutioner rörande tullrestitution för förädlingsindustri

andra mycket detaljerade villkor, avseende att anordna en möjligast;

fortlöpande kontroll över den importerade varan vid dess gång genom fabriken och

under dess utlastning. Det, bär anmärkts, att en sådan kontroll från tullverkets sida

emellertid icke blott ofta torde verka hindrande för tillverkningens ostörda förlopp

och pa sådant sätt valla indirekta kostnader, utan även, då den ej sällan förutsätter

närvaron av en tulltjänsteman av högre eller lägre grad vid fabriken, kommei

att orsaka direkta kostnader, vilkas storlek är beroende på fabrikens mer eller

mindre avlägsna läge i förhållande till tullstationen och som torde kunna uppgå till

sådana belopp, att den vid rostitutionens erhållande kalkylerade vinsten avsevärt

minskas eller i sämsta fall helt försvinner. Bland de särskilda kontrollföreskrifter,

! i ikorn/ till ri/rsi/io/ais protokoll 1915. I sund. 151 höft. (Nr 151.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 154.

som bruka lämnas, ingå även vanligen uppgift å den minimikvantitet, som på en

gång skall utföras för att restitution skall kunna erhållas. Denna bestämmelse

lärer ofta försvåra för industriidkare att vid försändelse av mindre partier med

fartyg eller järnväg erhålla restitution samt i regel omöjliggöra försändelse med

paketpost, vilken utväg torde vara av betydelse för vissa industriidkare särskilt

inom textilbranschen.

I den mån särskilda kontrollföreskrifter äro oundgängligen nödvändiga tor

bevarande av kronans rätt, måste desamma tydligen bibehållas, även om därmed

skulle vara förenade nyss anförda olägenheter. Det har emellertid ifrågasatts, huruvida

icke samma skäl, som av kollegium och generaltullstyrelsen anfördes i nyss

citerade yttrande rörande restitutionen enligt förordningen den 13 december 1912

(handelsrestitutionen) skulle kunna med visst fog tillämpas även på restitution enligt

§ 13 mom. 5 tulltaxeförordningen (industrirestitution). Till en början må väl

icke kunna bestridas, att upparbetande av en lönande exportindustri på basis av

utländska råvaror eller halvfabrikat nationalekonomiskt sett har utsikt att bliva av

större betydelse än utvecklande av transitohandeln. Under det att nämligen vid

transitohandeln den erhållna handelsvinsten kommer landet tillgodo, erhålles vid nu

nämnda förädlingsindustri förutom handelsvinst också större eller mindre arbetsförtjänst,

varjämte, såsom erfarenheten visar, på denna väg uppkomsten av nya

lönande industrier inom landet främjas. Vissa av våra största industrier hava

börjat på detta sätt och så småningom frigjort sig från beroendet av det utländska

halvfabrikatet.

Samma skäl, som vid avfattandet av förordningen rörande handelsrestitution

voro utslagsgivande för beslutet att på sätt ovan angivits låta en under edlig förpliktelse

avgiven och av vittnen till riktigheten bestyrkt försäkran ersätta en

systematisk kontroll från tullmyndigheternas sida, tala sålunda för att söka anpassa

samma system på förädlingsrestitutionen. Detta system är ej heller oprövat

på det industriella området. Sålunda erfordras vid export av kvarnmdustnens

fabrikat eller förmalningsprodukter av vete, råg och korn enligt bestämmelse i tulltaxeförordningens

13 § mom. 3 A endast bevis, att kvarnägaren skall hava från

utlandet infört och förtullat omalen spannmål av samma slag som den i exportvaran

ingående till motsvarande kvantitet. Likaledes kan anföras, att vid den

under en lång följd av år tillämpade restitutionen av tullen å importerat material

för nybyggnad, förbyggnad eller reparation av fartyg såsom enda identitetsbevis

mellan den importerade och exporterade varan enligt tulltaxeförordningens 12 §

godkännes tillverkarens på edlig förpliktelse avgivna och av två vittnen till riktigheten

styrkta försäkran. Några väsentliga olägenheter härav hava icke förmärkts.

Ej heller torde man vilja ifrågasätta, att icke de former, vilka kunna anses vara

betryggande för förebyggande från handelsidkares sida av missbruk av rätt till

tullrestitution, skulle vara i samma mån skyddande, då restitutionsinnehavaren är

industriidkare. Detta torde dock förutsätta, att de särskilda garantier, som äro

intagna i förordningen om handelsrestitution, i det väsentliga även tillämpas i fråga

om industrirestitutionen. Sålunda har satts i fråga bland annat ett stadgande därom,

att tillstånd för industriidkare (enskild man, enkelt bolag eller aktiebolag) att begagna

sig av tullrestitution visserligen såsom nu skulle meddelas av Kungl. Maj:t,

men att tillståndet endast finge lämnas industriidkare, som är känd såsom synnerligen

redbar och solid samt i övrigt prövas lämplig, därom visst auktoritativt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 154.

utlåtande skulle föreligga. Likasom generaltullstyrelsen nu i dessa hänseenden, då

fråga är om handelsrestitution, infordrar utlåtande bland annat från handelskammare,

skulle, då fråga är om industriidkare, genom vederbörande myndighet erforderliga

upplysningar förutom från handelskamrame kunna inhämtas från allmänna

industriella sammanslutningar, exempelvis Industriförbundet, eller från de talrikt

förefintliga industriella specialsammanslutningarna. Genom införande av en bestämmelse

härom i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen har man beräknat att kunna icke

oväsentligt lätta på de detaljbestämmelser i kontrollsyfte, som nu, enligt vad ovan

är anfört, pläga vara fastade vid rätten till tullrestitution enligt nämnda författningsrum.

Sedan kommerskollegiiun härefter meddelat, att i anledning- av

den sålunda utsända promemorian yttranden inkommit från Järnkontoret

(genom anslutning till ett av överingenjör J. A. Brinell gjort

uttalande), Sveriges industriförbund (med utdrag ur särskilda yttranden

från särskilda medlemmar), Stockholms handelskammare, handelskammaren

i Göteborg, Södra Alvsborgs läns industri- och handelskammare,

handelskammaren i Karlstad (med bifogad skriftväxling i anledning av

begärd tullrestitution), handelskammaren i Gävle, Skånes handels-,

industri- och sjöfartskammare, Norrbottens läns handelskammare, Östergötlands

och Södermanlands industri- och handelskammare, Smålands

och Blekinge handelskammare samt handels- och industrikammaren för

Örebro och Västmanlands län, har kollegium beträffande ifrågavarande

yttranden anfört följande.

»I de inkomna yttrandena uttalas mer eller mindre direkt anslutning till de i

kommerskollegii promemoria upptagna principerna och betonas den fördel, som

industrien skulle ernå genom införda lättnader i kontrollbestämmelsema.

Sveriges industriförbund, som icke ansett sig böra avge ett officiellt yttrande,

då det kunde antagas, att medlemmarnas ståndpunkt vore alltför växlande, har i

stället givit medlemmarna tillfälle att avgiva separatuttalanden.

Tillfredsställelse med det nuvarande systemet synes icke förefinnas på

något håll.

Stockholms handelskammare framhåller sålunda, att de av tullmyndigheterna

nu uppställda villkoren vanligen äro av mycket skiftande slag, svåra att iakttaga

och stundom så betungande, att vinsten på rörelsen helt eller delvis går förlorad.

— Handelskammaren i Karlstad, som medgiver, att erfarenhet rörande restitutionsfrågan

inom dess distrikt är ringa, förmäler dock, att bevis om det nuvarande

systemets olägenheter ej saknas. — Gävle handelskammare understryker de i kommerskollegii

P. M. antydda olägenheterna bestående i hinder i tillverkningens gång,

stora direkta kostnader, bestämda minimikvantiteter vid export m. m. Härtill

lägger kammaren den olägenheten, som består i den alltför vidlyftiga formen för

restitutionsrättens erhållande och förmenar, att det därmed förenade besväret avhållit

mången från att söka förvärva rätt till restitution. — Göteborgs handelskammare

anser de nuvarande bestämmelserna icke ägnade att giva åt den därav be
-

I anledning

av kommerskollegii

promemoria

inkomna

yttranden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 154.

rörda inhemska industrien den för ett rätt uppblomstrande nödvändiga rörelsefriheten.

Särskilt hinderliga ha de omständliga kontrollbestämmelserna samt bestämmelserna

om minimikvantiteter vid utförsel visat sig vara. — Östergötlands och

Södermanlands industri- oeh handelskammare anser uppfyllandet av de industrirestitutionen

kringgärdande kontrollbestämmelserna utgöra ett avsevärt hinder för eller

rent av omöjliggöra utvecklingen av en exportindustri. — Örebro och Västmanlands

läns handels- och industrikammare framhåller lämpligheten av, att gällande tullrestitutionsförordning

omarbetas så, att den erhölle enklare och tydligare bestämmelser,

bättre avpassade för de inom affärslivet rådande förhållandena.

Direkta uttalanden rörande möjligheten att bringa bestämmelserna om industrirestitution

i överensstämmelse med bestämmelserna om handelsrestitution ha

gjorts endast av Stockholms och Göteborgs handelskammare samt Östergötlands och

Södermanlands industri- och handelskammare.

Stockholms handelskammare anser det icke för omöjligt att få till stånd en

nämnd överensstämmelse. Särskilt skulle detta gälla den enklare förädlings- eller

så kallade sammansättningsindustrien, varvid halvfabrikaten icke underkastas mera

omfattande bearbetning eller förädling, än att den i exportvaran ingående utländska

råvarans art och beskaffenhet med lätthet och tillförlitligen kan vid utförseln utrönas

och kontrolleras. Däremot torde i de fall, anser handelskammaren, då de utländska

råmaterialierna underkastas en så grundlig förädling och omfattande bearbetning,

att deras ursprungliga karaktär helt och hållet förändras, samma enkla

kontrollåtgärder, som gälla beträffande så kallad handelsrestitution, icke gärna få

anses tillräckliga.

Göteborgs handelskammare anser, fast den ansluter sig till de i kommerskollegii

P. M. uttalade principerna, det icke rådligt, att utan vidare tillämpa handelsrestitutionens

bestämmelser på industriens område. För dess del skulle i de

flesta fall tarvas särskilda detaljbestämmelser.

Uttalanden av mera generell natur ha dessutom gjorts av Smålands och

Blekinge handelskammare. Sedan kammaren framhållit sin livliga anslutning till det

gjorda förslaget, upptager den till behandling frågan om förhållandet mellan den

inhemska tillverkningen av råämnen och halvfabrikat samt industrirestitutionen.

Det egentligaste hindret för realiserande av förslag till bestämmelser förmenar kammaren

ligga däri, att den inhemska råämnestillverkningen skulle kunna lida skada.

Något dylikt kan emellertid icke avhjälpas genom att medelst obekväma former

försvåra industrirestitutionen i allmänhet. Intet vinnes, genom att på sådant sätt ingripa

hämmande i utvecklingen. Skulle för något fall restitutionen skada den inhemska tillverkningen,

bör denna vara strykas från förteckningen över restitutionsberättigade varor.

Örebro och Västmanlands läns handels- och industrikammare anser det sannolikt,

att stadganden i enlighet med kommerskollegii P. M. skulle bli till fördel för

den de! av vår exportindustri, som arbetar med råmaterial eller halvfabrikat från

utlandet. Inom kammaren hade emellertid uttalats farhågor, att detta skulle kunna

skada den inhemska försäljningen av halvfabrikat och råämnen. Kammaren låter

emellertid betänkligheterna fara, då den är förvissad om, att en noggrann prövning

i nämnda hänseende skall föregå varje restitutionsmedgivande.

Beträffande detaljerna av blivande bestämmelser har flertalet av de gjorda

uttalandena sina särskilda önskemål.

Med hänsyn till sökandens kvalifikationer hade förslagsvis uppställts villkoren

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 154. 13

»synnerligen redbar», »synnerligen solid» och »i övrigt lämplig». Häremot vänder

sig handelskammaren i Karlstad. Ett avslag å restitutionsansökan komme säkert

att intagas i handelspublikationer. Skulle då som uttryckliga villkor förefinnas

soliditet och redbarhet, kunde allmänheten lätt få den uppfattningen, att sökanden

brustit just härutinnan och sålunda en allvarlig skada kunna tillfogas honom. Uppställdes

i stället uttryckligen endast villkoret »lämplighet», kunde det anses tillfyllest

såsom innefattande såväl kravet på redbarhet som soliditet.

Tvenne medlemmar av Sveriges Industriförbund uppställa respektive kravet

på, att sökanden skall vara »känd» och att han skall vara absolut hederlig. _

Stockholms handelskammare åter gör mera bestämt uttalande och lägger därvid vikten

vid sökandens fabriksorganisation. Att denna skall vara ordnad efter ett fullt modernt

och för nödig kontroll lätt överskådligt tillverkningssystem, bör vara en ovillig?/*.

förutsättning. — Smålands och Blekinge handelskammare anser goda och

tillräckliga de nu för handelsrestitution gällande villkoren av »redbarhet vederhäftighet

och lämplighet».

. . Beträffande överensstämmelse mellan import- och exportvaran ha gjorts åtskilliga

uttalanden. Samtliga äro ense om, att den systematiska tillverknmgskontrollen

är förkastlig, och synes den åsikten vara ganska allmän, att det vore tillräckligt

med edlig försäkran, styrkt av två vittnen. Stockholms handelskammare

påminner om § 12 tulltaxeförordningen där fortlöpande kontroll icke finnes föreskriven.

I övrigt synes man allmänt ansluta sig till de i kommerskollegii P. M.

uttalade principer. — Handels- och industrikammaren för Örebro och Västmanlands

lön anser det alltför omständligt att fordra såväl edlig försäkran som dess styrkande

av tvenne vittnen. Antingen det ena eller det andra borde enligt kammarens

mening vara tillräckligt.

En medlem av Sveriges industriförbund, större tillverkare av elektriska maskiner,

anser som förutsättning för restitutionsrätt utan tillverkningskontroll, att

sökanden bär modernt ordnad fabriksbokföring och kalkylation, över vilken kontroll

kan övas. Samma firma anser under dylika omständigheter det obehövligt ålägga

sökanden att föra avräkningsdiarium; något som återigen Smålands och Blekinge

handelskammare anser nödvändigt och lämpligt.

Sveriges industriförbund uppställer som önskemål, att utredning måtte företagas,

huruvida inte en tillverkningskontroll kunde utövas av ortsmyndighet även

om den ej var tullmyndighet.

Olägenheten av en fastställd minimikvantitet vid export påpekas i flera

yttranden.

Olägenheterna av fastställd exportort framhålles även i åtskilliga yttranden.

Utom vad ovan nämnts om Gävle handelskammares anmärkning om formen

för restitutionsansökan, har Östergötlands och Södermanlands industri- och handelskammare

uttalat önskvärdheten av, att formaliteterna för erhållande av restitution

göras så enkla och lättöverkomliga som möjligt, så att de icke i någon avsevärd

mån verka hindrande vid tillämpningen i praktiken av den beviljade rättigheten.

Gävle handelskammare påpekar även, att förädlingsrestitution härutinnan

jämväl bör likställas med handelsrestitutionen, att restitution bör erhållas, till dess

två (ej såsom nu ett) år förflutit, från det att varan infördes i riket.

Slutligen må anmärkas, att Sveriges Industriförbund betonar nödvändigheten

av att, innan restitutionsrätt för en viss vara beviljas, de svenska tillverkare, som

s. 14 Kontrollera mot PDF

Kommers
Kollegium.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 154.

därav kunna beröras, måtte direkt eller genom sina sammanslutningar bliva hörda,

och att härvid såväl halvfabrikats- som helfabrikatstillverkare inom olika branscher

bliva företrädda.»

För egen del liar kommerskollegium i sin ovannåmnda skrivelse

anfört följande.

»De inkomna yttrandena giva sålunda starkt stöd för kollega uppfattning

angående behovet av lindringar i bestämmelserna för åtnjutande av förädlings
En

närmare undersökning av de möjligheter, som förefinnas för anordnande

av en effektiv kontroll i minst betungande form ger emellertid vid handen, att förhållandena

i fråga om handelsrestitution och förädlingsrestitution äro så olikartade,

att man icke kan tillämpa alldeles samma kontrollbestämmelser för foradhngsrestitution

som för handelsrestitution. Då vid handelsrestitutionen varan icke undergår

bearbetning i någön form, är det givetvis lättare att kontrollera identiteten

mellan import- och exportvaran än vid förädlingsrestitutionen, där importvaran kan

hava undergått en sådan grad av bearbetning, att det blir fullständigt omöjligt att

"enom undersökning av exportvaran kontrollera närvaron av importvaran.

På "rund av den mycket växlande graden av förädling, som olikapniportvaror

undergå, torde det icke heller vara möjligt att fastställa i allo gemensamma bestämmelser

att gälla för samtliga medgivanden av rätt till förädlingsrestitution,

utan torde det vara nödvändigt att bibehålla den nuvarande anordningen med särskilda

villkor för varje medgivande. Detta utesluter emellertid icke, dels att vissa

bestämmelser varda gemensamma för alla fall, dels ock att vid fastställande av de

särskilda villkoren torde kunna erhållas väsentligt större likformighet än hittills

samt bättre överensstämmelse mellan villkoren för åtnjutande av förädlingsrestitution

och av handelsrestitution. 0. . , ,

De villkor, som av Kungl. Maj:t hittills uppställts för åtnjutande av toradlingsrestitution,

synas i allmänhet hava grundat sig på den principen, att hos tullmyndigheterna

så vitt möjligt skall hållas en fortlöpande kontroll över saval identiteten

mellan den införda och den utförda varan som angående kvantiteten exportvara,

varför tullrestitution må åtnjutas. Svårigheten att upprätthålla en sådan

fortlöpande kontroll torde vara den egentliga orsaken till de synnerligen stränga

villkor, som i åtskilliga fall stipulerats. Vid fastställande av villkoren för handelsrestitutions

åtnjutande har principen om den fortlöpande kontrollen frångåtts, och

lägges huvudvikten på en edlig försäkran av exportören, bestyrkt av tvä vittnen.

Genom övriga villkor, framför allt genom bestämmelsen om förande av avräkningsdiarium,

bibehållas tullmyndigheterna vid möjligheten att genom undersökning i

särskilda fall kontrollera uppgifternas riktighet .

Av skäl, som i ovan angivna promemoria anförts, synes det kollegium, som

om man jämväl vid förädlingsrestitutionen kunde lägga huvudvikten på exportörens

edliga försäkran, vilken i sådant fall vid förädlingsrestitution skulle komma att omfatta

icke blott, att den till utförsel angivna varan blivit av sökanden införd och

tull erlagd eller säkerhet ställd, utan även specificerad uppgift a kvantiteten och

beskaffenheten av de i exportvaran ingående halvfabrikat eller råvaror, för valka

tullrestitution begäres. Om man sedan släpper principen om en fortlöpande Kon
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

KungJ. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 154.

troll, men å andra sidan fasthåller vid möjligheten att kunna genom särskild undersökning

övertyga sig om riktigheten av lämnade uppgifterna i särskilda fall, torde

Övriga villkor kunna göras väsentligt lättare.

Av skäl, som här nedan vidare belysas, torde det icke vara lämpligt eller

nödvändigt att nu närmare ingå på de villkor, som även efter genomförandet av

det sålunda ifrågasatta systemet skulle behöva i olika fall fastställas. Dessa måste

nämligen, som nedan antydes, grunda sig på en ingående undersökning för varje

särskilt varuslag. Utöver de lindringar, som sålunda sannolikt skulle kunna göras

i själva kontrollbestämmelserna, skulle möjligen även eljest några lättnader kunna

åstadkommas. Här torde sålunda böra påpekas, att bestämmelserna om viss minimikvantitet

torde kunna bortfalla eller åtminstone bestämt begränsas. Likaledes synes

böra allvarligt sättas i fråga att utesluta bestämmelsen om viss exporthamn. Däremot

kan det vara ovisst, huruvida lättnader kunna beredas i formerna för restitutionsrättens

erhållande eller restitutionens utbetalande.

båsom av det föregående framgår, anser kollegium det icke kunna komma i

fråga att med avseende å industrirestitutionen på förhand fastställa samtliga villkor

och kontrollföreskrifter. I stort sett måste dessa växla med varuslagen. Å andra

sidan är det, såsom också redan framhållits, icke uteslutet att för ifrågavarande

art av restitution redan i den för institutet normerande författningen fastställa några

grundläggande villkor och bestämmelser gemensamma för samtliga fall. Dessa bestämmelser

skulle få sin naturliga plats i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen. Kollegium

ifrågasätter alltså, att i sagda moment intages föreskrift att, för erhållande

av tullrestitution, exportangivningsinlagan skall vara åtföljd av exportörs under

edlig förpliktelse avgivna och av två vittnen bestyrkta försäkran angående myckenhet

och beskaffenhet av de i exportvaran ingående halvfabrikat eller råvaror, för vilka

tullrestitution begäres. Om den ovannämnda ändrade principen skall genomföras,

torde emellertid, liksom beträffande liandelsrestitution, medgivande endast böra lämnas

näringsidkare, som är känd som synnerligen redbar och solid samt i övrigt prövas

lämplig. Jämväl åt en föreskrift härom bör plats inrymmas i nyssnämnda författningsrum.

I det sistnämnda uttrycket torde då särskilt inläggas betydelsen, att

näringsidkarens fabrikation och bokföringssätt är så ordnat, att den möjliggör en

undersökning för kontroll av de i den edliga försäkran lämnade uppgifter.

I ännu ett hänseende torde överensstämmelse mellan villkoren för handelsrestitution

och förädlingsrestitut.ion kunna åstadkommas. I likhet med vad gäller

beträffande liandelsrestitution torde nämligen den tid, inom vilken den förädlade

varan skall utföras, kunna utsträckas till två år i stället för nuvarande ett år efter

råvarans angivning till förtullning.

Beträffande genomförandet av de ovan antydda principerna för uppställande

av villkor för åtnjutande av förädlingsrestitution har kollegium tänkt sig följande

förfaringssätt:

Med 1916 års utgång utgå samtliga nu beviljade rättigheter till förädlingsrestitution.

Det vore kollega avsikt, att gemensamt med generaltullstyrelsen under

senare delen av innevarande år från samtliga näringsidkare, som nu inneha dylik

rättighet, infordra uppgifter om, huruvida de önska förlängd rättighet till tullrestitution.

Kollegium ämnar därefter under 1916 års förlopp föranstalta en undersökning,

dels huruvida de ifrågavarande rättigheterna borde ur nationalekonomisk

synpunkt beviljas även för nästföljande femårsperiod, dels angående det lindrigaste

s. 16 Kontrollera mot PDF

Packhusinspektionen

i Stockholm.

16 Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 154.

sättet för att anordna kontrollen och uppställande av villkor. Först en dylik

grundlig undersökning torde kunna lämna tillräckligt material för bedömande, i vad

man lindringar kunna genomföras. Genom detta förfaringssätt torde även bäst

vinnas likformighet och enhetlighet i villkoren.

Dessa syftemål torde emellertid icke kunna i önskvärd omfattning ernås med

mindre man har att utgå från den ändrade lydelse av § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen,

som kollegium ifrågasatt.

Kollegium hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t ville förelägga riksdagen

proposition därom, att § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen skall erhålla följande ändrftdö

lydelse i

»Åt näringsidkare, som vill -— — — framställning. Rätt till tullrestitution

enligt detta moment må endast lämnas åt näringsidkare, som är känd såsom synnerligen

redbar och solid samt i övrigt prövas lämplig.

Sådant medgivande, vilket kan lämnas även för exportvara, som i mom. 1

sägs, i händelse den därstädes bestämda restitution anses icke bereda nöjaktig gottgörelse

för den erlagda tullavgiften, ankommer på prövning av Konungen. För

erhållande av tullrestitution skall exportangivningsinlagan vara åtföljd av exportörens

under edlig förpliktelse avgivna och av två vittnen bestyrkta försäkran, dels därom,

att det i den till utförsel angivna varan ingående råämnet edar halvfabrikatet, varför

tullrestitution begäres, blivit av honom infört och full införseltull därför erlagd ellei

av generaltullstyrelsen godkänd säkerhet för tullen ställd, dels ock angående

myckenhet och beskaffenheten av de i exportvaran ingående halvfabrikat och råvaror,

för vilka tullrestitution begäres. Konungen bestämmer i övrigt de närmare villkoren

för rättighetens åtnjutande, .skolande emellertid denna anses förfallen med avseende å

utländsk vara, som ingår i exportvara, vilken icke inom två år efter råvarans angivning

till förtullning utförts eller intagits å restitutionsupplag.

Önskar------inbetala.

Har — — — — — förtullning.

Angående------föreskrifter.»

I detta sammanhang tillåter jag mig omnämna, att styrelsen för

Sveriges hantverksorganisation i en till cheten för finansdepartementet

ställd skrift uttalat sin anslutning till de av kollegium föreslagna förändringarna

i fråga om förädlingsrestitutionen.

I anledning av kommerskollegii omförmälda förslag har generaltullstyrelsen

deri 7 innevarande april avgivit infordrat utlåtande, varmed

tillika överlämnats ett av packhusinspektionen i Stockholm avgivet

yttrande.

I berörda yttrande har packhusinspektionen anfört bland annat

följande.

Beträffande riktlinjerna för omarbetningen av bestämmelserna beträffande

förädlingsrestitutionen uttalade inspektionen sin odelade anslutning till vad kollegium

i detta avseende anfört. .

Emellertid ifrågasatte inspektionen lämpligheten av att, innan den utredning

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 154.

rörande redan lämnade restitutionsmedgivanden, kommerskollegium ställt i utsikt.

Mivit slutförd, verkställa av kollegium åsyftade ändringar i tulltaxeförordningen.

I detta sammanhang framhöll inspektionen, att den av kollegium föreslagna bestämmelsen,

att, för erhållande av tullrestitution exportangivningsinlagan skulle vara

åtföljd av exportörens under edlig förpliktelse avgivna och av två vittnen bestyrkta försäkran

angående, bland annat, myckenheten och beskaffenheten av de i exportvaran ingående

halvfabrikat och råvaror, för vilka tullrestitution begärdes, icke syntes fullt

lämplig för det fall, att vid fastställandet av den kvantitet, för vilken tullrestitution

.skulle utgå, hänsyn borde tagas till den för exportvarans framställande oundvikliga

råämnesförlusten; och ansåge inspektionen, att kollega förslag härutinnan borde vinna

på ytterligare utredning.

Inspektionen ansåge sig likväl redan nu kunna uttala sin anslutning till

kollega förslag, att den tid, inom vilken den förädlade varan skulle utföras, måtte

utsträckas till två år efter råvarans angivning till förtullning, vilket förslag syntes

innebära en av behovet påkallad ändring.

1 sitt förberörd;! utlåtande anför generaltullstyrelsen:

»Syftet med de föreslagna ändringarna angiver kommerskollegium vara att

bereda möjlighet till lindring i de villkor, som i särskilda fäll pläga fastställas för

åtnjutande av rätt till tullrestitution jämlikt ifrågavarande författningsrum. I

detta avseende har kommerskollegium, under åberopande av en utredning, som

åstadkommits genom yttranden i denna fråga av handelskamrarna i riket, Järnkontoret,

Sveriges industriförbund samt enskilda industriidkare, såsom önskemål

framställt införande av större överensstämmelse med föreskrifterna i nådiga förordningen

angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara den

13 december 1912.

De anmärkningar, som enligt utredningen i kommerskollegii underdåniga skrivelse

framställts emot det nu tillämpade restitutionsförfarandet jämlikt § 13 mom.

5 tulltaxeförordningen, äro i huvudsak följande:

1) att de villkor, som uppställas i syfte att vinna en fortlöpande kontroll

över den importerade varan vid dess bearbetning i fabriken och under dess utlastning,

verka hindrande för tillverkningens ostörda förlopp och förorsaka direkta och

indirekta kostnader, som understundom omöjliggöra utnyttjandet av restitutionsrätten;
2)

att de villkor, som i regel uppställas beträffande viss minimikvantitet av

utförsel varan, lägga hinder i vägen för ett fullt utnyttjande av restitutionsmedgivandet;
3)

att fastställandet av viss exportort såsom villkor för restitutionens åtnjutande

medför olägenheter;

4) att tiden för restitutionsrättens bevarande (ett år efter råvarans angivning

till förtullning) är för knappt tillmätt; samt

5) att formen för restitutionsrättens medgivande är allt för omständlig och

avhåller mången från att förvärva sådan rätt.

Kommerskollegii ändringsförslag innefattar dels en direkt förlängning från ett

till två år av den tid, inom vilken förädling och export skall försiggå, dels ock

vissa andra förändringar i nämnda författningsrum, vilka enligt kommerskollegii

förmenande skulle utgöra förutsättning för ernående i önskvärd omfattning av ovan

Bihang till riksdagens protokoll ''11)15. 1 sand. 137 käft. (Nr 154.) 3

GeneraltuU
»tyrekien.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj.is Nåd. Proposition Nr 154.

angivna syftemål. Förslaget är sålunda avsett att möjliggöra avhjälpande av de

under 1), 2), 3) och 4) anmärkta olägenheterna. Däremot anser kommerskollegium

ovisst, huruvida lättnader kunna beredas i formerna för restitutionsrättens erhållande

(se den under 5) gjorda anmärkningen) eller restitutionens utbetalande.

Nu gällande i § 13 inom. 5 tulltaxeförordningen intagna bestämmelser rörande

tullrestitution för utländska införtullade materialier till exportvaror innehålla vissa

väsentliga avvikelser från de därförut gällande bestämmelserna i detta ämne, sådana

de förekommo i § 9 mom. 5 av underrättelserna till tulltaxan den 8 juni 190<>

med viss ändring den 15 november 1907. En närmare utredning härutinnan återfinnes

å sid. 319—326 i del I av tulltaxekommitténs den 3 maj 1909 avgivna underdåniga

betänkande. Härav finner man, bland annat, att eu av de för nu föreliggande

fråga viktigaste bland dessa avvikelser, nämligen den, att prövningen av

ansökningar om rätt att för tillverkning av visst slag tillgodonjuta tullrestitution

överflyttats från generaltullstyrelsen till Eders Kung!. Maj:t, vidtagits huvudsakligen

i syfte att villkoren för sådant medgivande icke skulle göras allt för mycket

betungande för industrien. Då det nämligen kunde förutsättas, att generaltullstyrelsen,

som hade till huvuduppgift att bevaka statens fiskaliska intressen, i främsta

rummet lade vikten på åstadkommande av en säker kontroll, hade det synts kommittén,

att frågor av detta slag lämpligare borde avgöras av Kungl. Maj:t, där dessa

ärenden kunde erhålla en utredning, som omfattade icke blott den tulladministrativa

sidan av saken. 1 stället för att, såsom i den förut gällande lagstiftningen

varit fallet, huvudvillkoren för ifrågavarande restitutionsrätt varit intagna i författningen

med generaltullstyrelsen förbehållen rätt att meddela de ytterligare föreskrifter,

som kunde anses erforderliga till förekommande av missbruk av eu sålunda

medgiven förmån, har i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningeu helt överlåtits åt Eders

Kungl. Maj:t att bestämma de närmare villkoren för rättighetens tillgodonjutande,

endast med den inskränkning, att restitutionsrätten skall anses förfallen med avseende

å utländsk råvara, som ingår i exportvara, vilken icke inom ett år efter

råvarans angivning till förtullning utförts eller intagits å restitutionsupplag. Da

vidare de nu gällande bestämmelserna icke innehålla någon föreskrift motsvarande

den i de äldre bestämmelserna för varje restitutionsmedgivande angivna förutsättning,

som innefattas i orden, »såvitt generaltullstyrelsen finner tillförlitlig kontroll

kunna åstadkommas», torde framgå, att något författningsenligt hinder icke förefinnes

att i dylika medgivanden bereda vederbörande näringsidkare alla de lättnader,

som anses lämpligen kunna ifrågakomma.

Med det nu anförda har styrelsen velat framhålla, att enligt styrelsens uppfattning

det icke är erforderligt att för ernående av önskemålet att kunna bereda

exportindustrien lämplig lindring i villkoren för tullrestitution — vilket även synes

styrelsen synnerligen önskvärt — tillgripa åtgärden att vidtaga ändring av författningen.

Styrelsen har tvärtom för sin del förutsatt, att dylik mer eller mindre

genomgående lindring skulle kunna beredas i sammanhang med eventuell förlängning

av de restitutionsmedgivanden, som i allmänhet utgå med november eller

december månader nästkommande år, därest och i den mån skäl därtill kunde förefinnas

vid den mera omfattande undersökning i ämnet, styrelsen — i likhet med

kommerskollegium — tänkt sig vara erforderlig. Detta är ett av huvudskälen,

varför styrelsen i sina underdåniga utlåtanden i ärenden av nu ifrågavarande slag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!- Maj.is Nad. Proposition• Nr 154. 1!)

i regel utgått från tanken, att restitutionsmedgivandena borde utlöpa vid ungefär

samma tid.

I detta sammanhang tillåter sig styrelsen i några allmänna drag beröra

frågan angående de villkor, som plägat fastställas vid beviljande av restitutionsrätt.

Först och främst vill styrelsen då framhålla, att, ehuru såsom ovan erinrats ett av

huvudskälen till förläggande under Eders Kungl. Maj:ts prövning av ifrågavarande

ärenden varit önskan, att industrien skulle kunna vad villkoren angår beredas alla

lämpliga lättnader, det dock helt naturligt icke är generaltullstyrelsen, som särskilt

skall beakta dessa synpunkter. Bevakandet i detta hänseende av näringsidkarens

intresse torde närmast tillkomma kommerskollegium, som jämväl i dess nu ifrågavarande

underdåniga skrivelse förklarat sig hava så fattat sin uppgift vid avgivande

av underdåniga utlåtanden i ärenden angående restitutionsrätt. Då utlåtande i varje

dylikt ärende lärer infordras från kommerskollegium, är det ytterst Eders Kungl.

Maj it som har att emot varandra väga, å ena sidan, de villkor, som föreslagits av

generaltullstyrelsen, och, å andra sidan, de anspråk på lättnader, som må hava

framställts av kommerskollegium. Tulltaxekommittén har uttalat den allmänna

grundsatsen, att medgivandet bör lämnas i den för exportindustrien minst betungande

form, som låter förena sig med nödigt tillvaratagande av statens fiskalisk» intressen;

och är det givetvis tillgodoseende av statsverkets rätt, som styrelsen vid avgivande

av underdåniga utlåtanden i dylika ärenden i främsta rummet hav att iakttaga. I

sådana utlåtanden har styrelsen, särskilt under närmaste tiden efter de nya bestämmelsernas

trädande i tillämpning, i de flesta fall haft att stödja sig på äldre

av styrelsen lämnade restitutionsmedgivanden. 1 ett den 30 september 1911 av

generaltullstyrelsen avgivet underdånigt utlåtande i anledning av underdånig ansökning

av aktiebolaget Fränkel k Eisner i Göteborg om rätt till tullrestitution vid

utförsel av möbelresårer har styrelsen lämnat mera utförliga principuttalanden

rörande sin uppfattning i allmänhet angående sådana medgivanden samt villkoren

för desamma. Eders Kung!. Maj:ts resolution i detta ärende är utfärdad den 17

november 1911. Denna resolution torde innefatta ett typiskt exempel på sådana

fåll, då exportvara framställes genom en ringa bearbetning av utländskt hel- eller

halvfabrikat, och lärer icke kunna anses innehålla på något sätt betungande villkor.

1 samma mån, som förädlingsverksamheten varit mera komplicerad har den

härav vanligen föranledda större möjligheten till missbruk ansetts höra giva anledning

till strängare kontrollföreskrifter, av vilka den strängaste formen torde vara, då,

såsom i vissa fall föreskrivits, fabrikationen blivit ställd under fullständig kontroll

av tulltjänsteman. Stockholms handelskammare har även enligt kommerskollegii

föreliggande skrivelse förklarat sig anse, att i de fall, då de utländska materialierna

underkastas en sä grundlig förädling och omfattande bearbetning, att deras ursprungliga

karaktär helt och hållet förändras, samma enkla kontrollåtgärder, som gälla

beträffande handelsrestitutionen (nådiga förordningen den 13 december 1912), icke

gärna få anses tillräckliga. Beträffande restitutionsmedgivandenas innehåll och villkor

hava emellertid i flera avseenden lättnader blivit införda, stundom i anledning av

ansökningar om ändring i redan lämnade medgivanden. Den viktigaste av dessa

lättnader torde vara den, som avser sådana fäll, då til! framställande av en exportvara

— särskilt vävnad — använts med olika tullsatser belagda råmaterial ier, så

blandade eller sammansatta, att deras inbördes proportioner svårligen eller icke alls

kunna utrönas vid exportvarans kontrollundersökning. I de första restitutions
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 154.

medgivandena i dylika fall enligt nu gällande bestämmelser beviljades restitutionen

efter enahanda grund som i motsvarande fall skett enligt de äldre bestämmelserna,

eller sålunda, att ett kilogram av utförselvaran skulle anses motsvara ett kilogram

av det lägst tullbeskattade, däri ingående råmaterialet. Men denna strängare princip

har blivit frånträdd genom Eders Kungl. Maj-.ts beslut den 2 februari 1912, varigenom

systemet med viktnotor införts. Vid utförsel av yllevävnader medgavs

nämligen då manufakturaktiebolaget Svea rätt till restitution av den tull, som verkligen

belöpte å det utländska garn, som enligt tillverkarens under edlig förpliktelse

avgivna och av två trovärdiga män till riktigheten bestyrkta viktnota använts till

vävnadens framställande, således även om olika tullbeskattade garnsorter använts

och även om visst garn vore svensk tillverkning. Den kompletterande kontrollen

lades härvid huvudsakligen i en föreskrift, att tullkammaren skulle äga lätt ej

mindre att när som helst granska bolagets bokföring, såvitt den rörde ifrågavarande

tillverkning, än även att genom tulltjänstemans besök i fabriken under tillverkningens

gång göra sig underrättad om, att och huru den utländska råvaran komme till användning.

Detta system, angående vilket styrelsen mera ingående yttrade sig genom

underdånigt utlåtande den 13 december 1911 i nyss berörda ärende, bär sedan i

åtskilliga Eders Kungl. Maj:ts beslut vunnit tillämpning icke blott beträffande vävnader

utan även i fråga om andra varor.

Härav framgår, att redan med nu gällande författningsbestämmelser sådana

lättnader ansetts kunna beredas, att näringsidkares högtidligen (»under edlig förpliktelse»)

avgivna försäkran ävensom hans fabriksbokföring kommit att tilläggas

allt mera avgörande betydelse för restitutionsrätten. Vad särskilt bokföringen beträffar

har styrelsen i underdånigt utlåtande den 6 sistlidne februari i anledning av

Otto Halidéns fabriks- och handelsaktiebolags ansökning om rätt till tullrestitution

vid utförsel av damkonfektionsartiklar avgivit ett förslag till restitutionsvillkor,

bland vilka i enlighet med packhusinspektionens i Stockholm hemställan beskaffenheten

av näringsidkarens bokföring och möjligheten till kontroll därigenom i en

förut icke begagnad form tillagts en alldeles särskild betydelse. :)

Styrelsens redan här ovan uttalade åsikt, att en författningsändring icke är

nödvändig för beredande av de avsedda lindringarna i villkoren för restitutionsrätt,

torde sålunda vinna stöd jämväl av den tillämpning författningsbestämmelserna

» vunnit genom Eders Kungl. Maj:ts beslut i olika ärenden angående rätt till tull
restitution.

Oavsett frågan, huruvida för sagda ändamål en författningsändring må vara

nödvändig eller ej, kan emellertid styrelsen icke finna, att det av kommerskollegium

i detta avseende framställda förslaget i och för sig innebär ett övergående till

mindre betungande former i fråga om villkoren för restitutionsrätt. Vad särskilt

angår införande i författningen av bestämmelse angående exportörens under edlig

förpliktelse avgivna försäkran, synes så mycket mindre anledning vara att giva

denna en för alla förekommande fall bestämd form, som enligt erfarenheten från

hittills lämnade restitutionsmedgivanden det otta inträffat, att det föreskrivna innehållet

i sådan försäkran blivit särskilt formulerat efter omständigheterna i det föreliggande

fallet. Härtill kommer, att det torde vara olämpligt att, såsom förslaget

synes innebära, obetingat låta exportörens försäkran bliva avgörande, i vad mån

l) I anledning av förevarande ansökning har Kungl. Maja genom resolution den 26 februari

1915 meddelat beslut i huvudsaklig överensstämmelse med generaltullslyrelsens förslag.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 154.

21

^tlon. ska11 bevjy,as även å råämnesförlusten, i synnerhet som detta icke väl

£ e ™red '' V “Tent®te, förete stycke intagna orden: »kunnande härvid

jämväl tagas hänsyn till råamnesforlust, som finnes oundviklig vid exportvarans

framställning», beträffande vilka någon ändring icke föreslagits.

, m1] heller det föreslagna införandet av bestämmelse, att restitutionsrätt endast

skulle lamnas åt näringsidkare, »som är känd såsom synnerligen redbar och solid

nXV °^n1Sifc Pro^as,..lamPhg»., fö/de kunna sägas bestämt leda till det åsyftade

malet. En dylik bestämmelse innefattar ju i och för sig en skärpning av förutsätt

nmgarna för erhållande av restitutionsrätt och endast gtnomln ?^ckHg

rttSfi,,a"t/da?ulärfV-,ftt/¥-egent!iSa syftet “ed bestämmelsens införande varit

, bereda möjlighet till lindrigare kontrollbestämmelser. Därest det dock skulle

mTklfreW68 atl/rän, riksdagens sida erhålla ett bestämt uttalande, att

jf.f1,. f“ restitutionsrätt icke ansåges behöva inriktas på en mer eller mindre

obrutet fortlöpande identitetskontroll, kunde emellertid ett lägligt tillfälle därtill

mo^da- |Sm°ln i°rslfS. om “förande, på sätt kommerskollegium hemställt, i § 13

^m^m^lU -taXff0/0rdnirlfen 7 ”u ^»varande bestämmelse. Emot denna be
i

Kakstad däriwr fS h^inyrelsen 7 .ufcan avseende ä d<“ av handelskammaren

“S. da! emot framstallda anmärkning, att eu sådan, i händelse av avslag å

ickTnå-ot atf erinraSrät ’ kU"de lända tiU skada för vederbörande näringsidkare

Såsom förut anförts innefattar kommerskollegii ändringsförslag även eu direkt

oi langning Iran ett till två år av den tid, inom vilken förädling och export skall

samSiänä1,martdel 7 för5asffc f. tm ,sin “nebörd fullständigt fristående och

SS! 8J" ki ’ tSäm -forslaf.et 1 övn§t> med förmen för restitutionsrättens

SÄ? -/ ?Va 1 dfta Jamne far styreisen hänvisa till tulltaxekommitténs bedel,

k V-areSi hetsanmm å sid. 324 förekommer till behandling. Enligt

styl elsens^ uppfattning liaya icke tillräckligt vägande skäl anförts för en ändring i

erm da hänseende, särskilt som, därest behovet av förlängning av den tid, inom

\ liken förädlad vara skall exporteras, gjort sig gällande i något högre grad, vederbörande

näringsidkare säkerligen i större omfattning än som skett begagnat den

i‘S°m f- fiiln.da syfte Pa tulltaxekommitténs hemställan blivit beredd genom

införande i forfattningen av bestämmelserna om restitutionsupplag. Det är nämligen

endast eu av de näringsidkare, vilka beviljats rätt till tullrestitution, som har be
nSafrånIinmtU

JngV ?HreSt ,d°f kommerskollegii förslag om tidsfristens utsträck”

1 ctt tdl två ar skulle anses böra bifallas, bör givetvis i sammanhang

därmed ur ifrågavarande

paragraf borttagas mom. 7 samt allt annat som angår

. <-> —

restitutionsupplag.

.... Generaltullstyrelsen har sålunda funnit sig icke kunna biträda kommerskollegii

fulslag i vidsträcktare man an i den del, som avser införande i första stycket av

^ D. mom. ,> tulltaxeforordningcn av följande tillägg, nämligen: »Rätt ''till tullrestitution

enligt detta moment må endast lämnas åt näringsidkare, som är känd

såsom synnerligen redbar och solid samt i övrigt prövas lämplig.»

f7 «ventuellt införd sådan författningsändring torde lämpligen förklaras böra

.-.alla fiån och med den 1 december 1916, eller den dag, dä nu gällande restitutionsniedgivandeii

mera allmänt börja förfalla.

Slutligen anser styrelsen sig böra fästa uppmärksamheten därå, att det uttalade

önskemålet om likformighet mellan de olika restitutionsmedgivandena aldrig

s. 22 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 154.

lärd'' kunna uppnås, så länge man ej vill i likhet med vad förhållandet är beträffande

skeppsbyggnadsmaterialier (§12 tulltaxeförordningen) i huvudsak uppgiva anspråket

på identitetskontroll utöver den bevisning, som åstadkommes genom näringsidkarens

edliga försäkran, eventuellt med tillägg angående granskning av hans bokföring.

Omöjligheten att uppnå sådan likformighet har många orsaker; dels i första rummet

de mångskiftande formerna för förädlingsindustrien, dels vidare den omständigheten,

att en kontrollform, som för en näringsidkare belinnes ej vara särskilt hindersam,

för en annan kan på grund av olikhet i fabriksanordningar eller eljest bliva särdeles

betungande, medan däremot här en annan kontrollform kan bättre lämpa sig,

dels ock att de olika tullförvaltningarna, vilka i första hand hava att avgiva utlåtanden

i dylika ärenden, kunna, särskilt med hänsyn till det nyss anförda, vid

ärendenas förberedande behandling i samråd med vederbörande näringsidkare få helt

olika uppfattning rörande synpunkterna för restitutionsfrågornas bedömande in. m.»

''Till ytterligare upplysning i ärendet torde om förmälda av Kungl.

Maj:t utfärdade resolutioner på ansökningar av aktiebolaget Fränkel

& Eisner, manufakturaktiebolaget Svea och Otto Halidéns fabriks- och

handelsaktiebolag få såsom bilagor 1—3 fogas vid detta protokoll.

Den lämnade utredningen torde visa, aft de villkor, som vid beviljande

av rätt till tullrestitution jämlikt § 13 inom. 5 av gällande

tuiltaxeförordning plägat uppställas, försvårat restitutionsrättens fulla,

utnyttjande i högre grad än för kontrollens tillgodoseende varit erforderligt.

Eu ändring härutinnan synes ock böra komma till stånd.

Det huvudsakliga i kommerskollegii i sådant syfte framställda förslag

är, att, med fasthållande av principen om identitet mellan den inoch

utförda varan, beträffande tullkontrollen huvudvikten higges vid

näringsidkarens edliga av två vittnen bestyrkta försäkran om den i

exportvaran ingående utländska varans införsel, förtullning m. m. Därest

det sålunda föreslagna förfaringssättet komme att tillämpas, skulle den

fortlöpande tullkontrollen i väsentlig- omfattning kunna undvaras, vilket

åter innebär, att den mängd villkor av det mest skiftande innehåll, som

hittills brukat fästas vid medgivanden av förevarande slag för åstadkommande

av just denna fortlöpande kontroll, merendels skulle töis\ in na.

En sådan lättnad i villkoren for restitutionsrättens åtnjutande torde enligt

mitt förmenande bliva av stor betydelse för höjande av exportindustriens

konkurrensförmåga.

Emellertid lära de ifrågasatta lättnaderna i kontrollhänseende böra

genomföras allenast under förutsättning, att statsverkets rätt icke äventyras.

En betryggande garanti mot menliga påföljder i sistberörda avseende

torde dock kunna erhallas, därest, såsom kommerskollegium före

slagit, rätt till tullrestitution enligt här ifrågavarande moment endast

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kanyl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 154.

medgives åt näringsidkare, som äro på visst sätt härför kvalificerade.

.lag vill erinra därom, att eu på liknande grunder fotad kontroll tillämpas

vid handelsrestitutionen, och har någon olägenhet därav icke försports.

o di sålunda av den meningen, att hittills tillämpade grunder i

truga om medgivande av ^restitution jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxefororaningen

höra modifieras i den av ''kommerskollegium föreslagna

riktningen. ö

. ^ härefter beträffar sättet för de avsedda lättnadernas åväga
bringande

är det utan tvivel riktigt, såsom generaltullstyrelsen med avseende^

härå gör gällande, att för ernående av det åsyftade målet tarvas

icke någon författningsändring, enär Kungl. Maj:t enligt gällande stadganden

i amnet ar oförhindrad att vid beviljandet av rätt till tullrestitution

av ifrågavarande slag medgiva alla de lättnader i kontrollhänseende,

som kunna anses erforderliga. Med tillämpning härav har ock Kungl.

Maj.t, såsom generaltullstyrelsen påpekat, vid beviljande av tullrestitution

redan medgivit — om än i enstaka fall — sådana anordningar, att den

huvudsakliga kontrollen vant att finna i näringsidkarens edliga försäkran.

osäll emellertid, på sätt jag förordat, en omläggning av kontrollanordningarna

aga rum i syfte att mera allmänt ersätta den fortlöpande

kontrollen med ett system, som bygger på förtroende till näringsidkarens

uppgifter, innebär detta en så betydande, vid här ifrågavarande restitutionsbestämmelsers

senaste fastställande knappast förutsedd förändring

med avseende å tillämpningen av tullagstiftningen, att, innan densamma

fastslas, saken synes böra för riksdagen omförmälas.

Att i samband med den här ifrågasatta omläggningen och förenklingen

av kontrollen å tullrestitutionsförfarandet en bestämmelse inrvckes

i tulltaxeforordnmgen, vilken uttryckligen förbehåller restitutionsförmanen

för allenast sådana näringsidkare, som icke kunna antagas missbruka

densamma, finner jag vara lämpligt. Däremot synes det mi<>- icke

vara ändamålsenligt, att i författningen intages föreskrift om beskaffenheten

av den edliga försäkran, som skall avkrävas tillverkaren, utan lär

det fortfarande böra ankomma på Konungen att härom liksom beträffande

Övriga villkor träffa avgörande i varje särskilt fäll.

„ 0111 f^e vilkor för restitutionsförmånens åtnjutande, som

ej sta i direkt samband med identitetskontrollen, torde jämväl lättnader

kunna medgivas. Jag vill i detta hänseende särskilt framhålla, att o-enom

uteslutande av det i allmänhet stadgade villkoret, att införseln av varan

Hicali J''iava skett direkte från utlandet, näringsidkaren beredes möjlighet

att före varans bearbetning hava densamma liggande å nederlag utan

att tidsfristen för bearbetningen härigenom förkortas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 154.

I sin ovannämnda skrivelse har kommerskollegium hemställt om

sådan ändring av § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, att den tid, som

må förflyta mellan råvarans angivning till förtullning och den därav

förädlade varans utförsel eller uppläggande å restitutionsupplag, må

utsträckas från ett till två år. Detta kommerskollegii förslag, som tillstyrkts

av packhusinspektionen i Stockholm, har avstyrkts av generaltullstyrelsen

under hänvisning till vad den av Kungl. Maj:t den 22 juni 1906 tillsatta

tulltaxekommittén i sitt betänkande anfört till stöd för sitt i denna

fråga framställda förslag, som oförändrat återfinnes såsom nu gällande

stadgande i ämnet. Kommittén framhöll därvid särskilt, att med hänsyn

till den räntebesparing å tullbeloppet, som förädlaren under tiden för

varans förädling kunde komma att åtnjuta, det syntes betänkligt att

utsträcka tiden över ett år. För att emellertid bereda förädlaren möjlighet

att avvakta en gynnsam konjunktur för försäljningen föreslog kommittén

inrättande av restitutionsupplagsinstitutionen.

För egen del vill jag framhålla, att även om i regel svårighet ej

torde föreligga för näringsidkaren att förädla varan inom ett år efter

dess angivning till förtullning, man dock ej får förbise, att på grund

av förändrade konjunkturer eller andra på en affärsverksamhet inverkande

omständigheter hinder emellanåt kunna möta att få exportvaran

färdig på den bestämda tiden av ett år. Fn utsträckning av

denna tid till 2 år lärer därför vara till fördel för industrien; och den

omständigheten, att en dylik förlängning av tiden kan hava till följd,

att näringsidkaren under lika lång tid kan komma i åtnjutande av kredit

å tullen, synes mig icke böra hindra att åtgärd i angivna syfte vidtages.

Generaltullstyrelsens förslag att i samband med berörda utsträckning

av tidsfristen avskaffa restitutionsupplagsinstitutionen kan jag icke

förorda. Låt vara, att densamma hittills icke vunnit någon egentliganvändning,

är det dock icke alldeles uteslutet, att förhållandet kan

bliva ett annat i framtiden; och i varje fall kan någon olägenhet icke

uppstå av institutionens bibehållande.

De ändringar i § 13 mom. 5 av gällande tulltaxeförordning, som

jag här ovan förordat, torde icke böra träda i kraft förrän den 1 december

1916, då nu gällande medgivanden till tullrestitution mera allmänt börja

utgå. Ehuruväl det sålunda med hänsyn till tiden för ikraftträdandet

vore tillfyllest, om beslut i frågan fattades av nästkommande riksdag,

synes det mig dock vara angeläget, att ärendet redan nu framföres till

riksdagen, alldenstund den av ämbetsverken om förmälda utredningen

rörande avfattningen av de villkor, som framdeles skola gälla för här

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 154. 25

ifrågavarande tullrestitution, måste i hög grad påverkas av statsmakternas

uppfattning om det ena eller andra kontrollsystemets företräde vid tullrestitutionsförfarandet.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett i överensstämmelse

med de av honom nu framhållna synpunkterna uppgjort förslag till

ändrad lydelse av § 13 mom. 5 i förordningen den 9 juni 1911 med

tulltaxa för inkommande varor, hemställde departementschefen, att Kungl

Maj:t måtte föreslå riksdagen antaga ifrågavarande förslag, att gälla

från och med den 1 december 1916.

V ad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

proposition till riksdagen avlåtas av lydelse, bilagan

litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Georg Sjöcrona.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 137 höft. (Nr 154.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 154.

Bilaga 1.

Kung!. Maj:ts nådiga resolution på en till Kungl. Majrt

ingiven skrift, däri aktiebolaget Fränkel & Eisner i underdånighet

anhållit om rätt att vid utförsel av möbelresårer, tillverkade

av utländsk järntråd, erhålla restitution av den å järntråden

belöpande tullavgiften; given Stockholms slott den 17

november 1911.

Kungl. Maj:t har, sedan ej mindre generaltullstyrelsen än även kommerskollegium

avgivit infordrat underdånigt utlåtande samt generaltullstyrelsen inkommit med

ytterligare yttrande i ämnet, låtit detta ärende sig föredragas och finner gott medgiva

aktiebolaget Fränkel & Eisner rätt att tillsvidare under en tid av fem år,

räknat från och med den 1 december 1911, vid utförsel av möbelresårer, tillverkade

vid bolagets fabrik av uteslutande utländsk galvaniserad resårjämtråd av 2.7—3.7

mm. tjocklek, jämlikt § 13 mom. 5 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa

för inkommande varor återbekomma erlagd tullavgift för den till resårernas framställning

använda järntråden eller, ifall tullavgiften, efter vad i nämnda författningsrum

sägs, vid utförseln ännu icke erlagts, njuta befrielse från dess gäldande; och

finner Kungl. Maj:t tillika gott förordna, att vid beräkningen av tullrestitutionen

eller av den tullavgift, från vars gäldande befrielse må åtnjutas, ett kilogram av

utförsel varan skall anses motsvara ett kilogram av den införda järntråden, samt att

såsom villkor för rättighetens åtnjutande skall i övrigt gälla,

att införseln av jämtråden äger rum i Göteborg direkte från utlandet;

att i de inlagor, vari järntråden angives till förtullning, avsikten med införseln

anmäles;

att utförseln av resårerna sker omedelbart från Göteborg, såvida icke generaltullstyrelsen

på särskild ansökning annorlunda medgivit;

att vid utförseln angivningsinlagan är åtföljd av en av den eller de personer,

som teckna bolagets firma, under edlig förpliktelse avgiven och av två trovärdiga

män till riktigheten bestyrkt försäkran, att exportvaran blivit vid bolagets fabrik

framställd uteslutande av utländsk jämtråd, och att full införseltull för denna blivit

behörigen erlagd eller av generaltullstyrelsen godkänd säkerhet för tullen ställd;

att minst tjugufem kilogram av exportvaran på en gång till utförsel angivas

och med en och samma lägenhet avsändas;

att utförselvarans vikt och beskaffenhet av tullförvaltningen i Göteborg

kontrolleras;

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 154.

att utförseln verificeras på sätt i § 13 tulltaxeförordningen stadgas:

att varje ansökning om restitution av eller befrielse från tullavgift innehåller

uppgift om tiden, då råvaran blivit införd, och lägenheten, med vilken införseln

skett; samt

att bolaget vidkännes alla av det lämnade medgivandet uppkommande kostnader.

Vidare finner Kungl. Maj:t gott förklara, dels att, med avseende därå att

bolaget jämlikt generaltullstyrelsens beslut den 6 april 1911 åtnjutit motsvarande

förmån, den omständigheten, att införseln av till exportvaras framställning använd

råvara ägt rum före den 1 december 1911, icke må utgöra hinder för tillgodonjutande

av nu ifrågavarande rättighet beträffande sådan exportvara, därest de i generaltullstyrelsens

berörda beslut beträffande råvaran meddelade föreskrifter blivit behörigen

iakttagna, dels ock att rätten till tullrestitution eller befrielse från tullavgift avser

även det fall, att utförselvaran upplägges på restitutionsupplag; dock under iakttagande

i tillämpliga delar av enahanda villkor, som föreskrivits beträffande direkt

utförsel, vilket vederbörande till underdånig efterrättelse länder.

GUSTAF.

(Sigill.)

Theodor Adelswärd.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 154.

Bilaga 2.

Kungl. Maj:ts nådiga resolution på en till Kungl. Maj:t

ingiven skrift, däri manufakturaktiebolaget Svea i underdånighet

anhållit om rätt att vid utförsel av yllevävnader, som råd

bolagets fabrik tillverkats antingen av uteslutande utländskt

garn eller av utländskt gam i förening med svenskt garn,

erhålla restitution av den för det utländska garnet erlagda tullavgift;

given Stockholms slott den 2 februari 1912.

Kungl. Maj:t har, sedan ej mindre generaltullstyrelsen än även kommerskollegium

avgivit infordrat underdånigt utlåtande, låtit detta ärende sig föredragas

och finner gott medgiva manufakturaktiebolaget Svea rätt att tills vidare under en

tid av fem år, räknat från denna dag, vid utförsel av yllevävnader, vägande högst

500 gram per kvadratmeter, vilka vid bolagets fabrik tillverkats antingen av uteslutande

utländskt gam eller av svenskt garn i förening med utländskt gam, jämlikt

§ 13 mom. 5 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande

varor, återbekomma erlagd tullavgift för den utländska råvaran eller, ifall tullavgiften,

efter vad i nämnda författningsrum sägs, vid utförseln ännu icke erlagts,

njuta befrielse från dess gäldande; och finner Kungl. Maj:t tillika gott förordna,

att till grund för beräkningen av tullrestitutionen eller av den tullavgift, från vars

gäldande befrielse må åtnjutas, skall läggas bolagets nedan omförmälda viktnotor,

samt att såsom villkor för rättighetens åtnjutande skall i övrigt gälla,

att införseln av gamet äger rum i Borås direkt från utlandet;

att i de inlagor, vari gamet angives till förtullning, avsikten med införseln

anmäles;

att de färdiga vävnaderna vid tullkammaren i Borås angivas till utförsel och

att angivningsinlagan är åtföljd av en av den eller de personer, som teckna bolagets

firma, under edlig förpliktelse avgiven och av två trovärdiga män till riktigheten

bestyrkt försäkran, att vävnaderna i vikt ej överstiga 500 gram per kvadratmeter

och att de blivit vid bolagets fabrik tillverkade antingen av uteslutande utländskt

gam eller av svenskt gam i förening med utländskt gam, till vikt och

beskaffenhet, som angivas i en av förenämnda intygsgivare likaledes under edlig

förpliktelse avgiven och på nyssnämnda sätt bestyrkt viktnota, ävensom att full

införseltull blivit för det i exportvaran ingående utländska gamet erlagd eller av

generaltullstyrelsen godkänd säkerhet för tullen ställd;

att utförselvarans vikt ävensom dennas vikt per kvadratmeter kontrolleras

av tullkammaren i Borås, som även bör med största möjliga noggrannhet kontrollera

övriga uppgifter i viktnotan;

att minst 10 kilogram av exportvaran på en gång till utförsel angivas och

med en och samma lägenhet avsändas;

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 154.

att exportvaran under transporten till ort, varifrån utförseln äger rum, skall

vara underkastad de bestämmelser och kontrollåtgärder, som äro gällande vid

transport inrikes orter emellan av oförtullat utländskt gods;

att vid utförsel med järnväg till Norge de i § 13 mom. 4 tulltaxeförordnmgen

angivna särskilda villkor skola iakttagas;

att utförseln verificeras på sätt i § 13 tulltaxeförordningen stadgas;

att varje ansökning om restitution av eller befrielse från tullavgift innehåller

uppgift om tiden, då råvaran blivit införd, och lägenheten, med vilken införseln

skett;

att tullkammaren må äga rätt ej mindre att när som helst granska bolagets

bokföring, såvitt den rörer nu ifrågavarande tillverkning, än även att genom tulltjänstemans

besök i fabriken under tillverkningens gång göra sig underrättad om,

att och huru den utländska råvaran kommer till användning; samt

att bolaget vidkännes alla av det lämnade medgivandet uppkommande

kostnader.

Vidare finner Kungl. Maj:t gott förklara, att rätten till tullrestitution eller

befrielse från tullavgift avser även det fall, att utförselvaran upplägges på restitutionsupplag,

dock under iakttagande i tillämpliga delar av enahanda villkor, som

föreskrivits beträffande direkt utförsel.

Vilket vederbörande till underdånig efterrättelse länder.

GUSTAF.

(Sigill.)

Tlieodor Adelswärd.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 154.

Bilaga 3.

Kung!. Maj:ts resolution på en till Kungl. Maj:t ställd

skrift, däri Otto Halidéns fabriks- och handelsaktiebolag anhållit

om rätt att vid utförsel av damkonfektionsartiklar, soni

vid bolagets fabrik i Stockholm tillverkats delvis av utländska

materialier, få åtnjuta tullrestitution; given Stockholms slott den

26 februari 1915.

Kungl. Maj:t har, sedan ej mindre generaltullstyrelsen än även kommerskollegium

avgivit infordrat utlåtande, låtit detta ärende Sig föredragas och finner

gott medgiva Otto Halidéns fabriks- och handelsaktiebolag rätt att tills vidare intill

utgången av år 1916 vid utförsel av damkonfektionsartiklar av följande slag,

nämligen fårdigsydda eller endast tillklippta dräkter, blusar, promenadkjolar och

underkjolar, vilka artiklar vid bolagets härvarande fabrik framställts helt eller delvis

av utav bolaget från utlandet införda materialier av nedannämnda slag, nämligen

hel- och halvsiden, ylle-, linne- och bomullsvävnader, spetsvävnader, tyll, stampad

yllefilt, strumpstolsarbeten samt besättningsartiklar och tillbehör såsom broderade

remsor, spetsar, band och snören, jämlikt § 13 mom. 5 i förordningen den 9 juni

1911 med tulltaxa för inkommande varor återbekomma erlagd tullavgift för de i

damkonfektionsartiklarna ingående utländska materialierna eller, ifall tullavgiften,

efter vad i nämnda författningsrum sägs, vid utförseln ännu icke erlagts, njuta befrielse

från dess gäldande; och finner Kungl. Maj:t tillika gott förordna, att, utan

hänsyn till uppkommen råämnesförlust, till grund för beräkningen av tullrestitutionen

eller av den tullavgift, från vars gäldande befrielse må åtnjutas, skall läggas den

av tulltjänsteman, på sätt här nedan omförmäles, utrönta nettovikten av den tillklippta

varan, samt att såsom villkor för rättighetens åtnjutande skall gälla:

att införseln av materialierna äger rum i Stockholm direkte från utlandet;

att i de inlagor, vari materialierna angivas till förtullning, avsikten med införseln

anmäles;

att de införda materialierna av packhusinspektionen i Stockholm upptagas i

en liggare med utsättande av vikten för varje särskild varutyp;

att bolaget enligt av inspektionen meddelade anvisningar och med iakttagande

av tillbörlig noggrannhet håller särskild bokföring över de införda materialierna och

deras användning för exportvarans framställande;

att å bolagets fabrikslager sådana utländska materialier, som äro avsedda för

exportvarans framställande, hållas avskilda från andra dylika materialier och äro

försedda med särskild beteckning å omslag eller etiketter, som utvisar deras berörda

bestämmelse;

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 154.

att den tillklippta varan underkastas kontrollbehandling av en utav inspektionen

till bolagets fabrik beordrad tulltjänsteman av högre grad, vilken har att för

restitutionsbeloppens fastställande utröna nettovikten av sagda vara jämte tillbehören

till densamma;

att bolaget till ledning vid denna kontrollbehandling tillhandahåller en behörigen

underskriven specifikation över de materialier, för vilka tullrestitution eller

befrielse från tullavgift kommer att ifrågasättas, vilken specifikation bör grunda sig

på ovannämnda särskilda bokföring och utvisa dels vikten av de olika materialierna

efter deras kvalitetsbeteckningar, dels lägenheterna, varmed de inkommit och tidpunkterna

för deras angivning till förtullning och dels tulltaxerubrikema, till vilka

de hänförts; börande de av bolaget sålunda lämnade uppgifterna jämföras med anteckningarna

i den av inspektionen förda liggaren;

att vid ifrågavarande kontrollbehandling uttagas de prov å materialierna,

som tilläventyrs må finnas erforderliga för att tjäna till ledning vid den slutliga

kontrollbehandlingen av den färdigsydda varan;

att. exportartiklarna vid tullkammaren i Stockholm angivas till utförsel och

att angivningsinlagan är åtföljd av en av den eller de personer, som teckna bolagets

firma, under edlig förpliktelse avgiven och av två trovärdiga män till riktigheten

bestyrkt försäkran, att exportvaran blivit vid bolagets fabrik framställd, att i densamma

inga vissa av bolaget från utlandet införda, efter tulltaxerubrikema, vartill

de hänförts, specificerade materialier till uppgiven vikt samt att full införseltull

blivit för dessa materialier behörigen erlagd eller av generaltullstyrelsen godkänd

säkerhet för tullen ställd;

att packhusinspektionen i Stockholm å exportangivningsinlagan attestera!*

riktigheten av uppgifterna om myckenheten och beskaffenheten av de materialier,

för vilka tullrestitution eller befrielse från tullavgift ifrågasattes, för vilket ändamål

inspektionen har att beordra en tulltjänsteman av högre grad att förrätta slutlig

kontrollbehandling av exportvaran och därvid, med ledning av de vid den förberedande

kontrollbehandlingen tilläventyrs uttagna prov, särskilt förvissa sig om identiteten

mellan den förut undersökta och den till export angivna varan;

att minst tio kilogram av exportvaran på en gång till utförsel angivas och

med en och samma lägenhet avsändas;

att utförseln äger rum omedelbart från Stockholm eller med järnväg till

Karungi och därifrån medelst fordon över Haparanda, såvida icke generaltullstyrelsen

på särskild ansökning annorlunda medgivit;

att vid utförsel med järnväg till Karungi och därifrån medelst fordon över

Haparanda de i § 13 mom. 4 tulltaxeförordningen meddelade föreskrifter beträffande

utförsel av restitutionsgods med järnväg till Norge i tillämpliga delar iakttagas samt

att godset under transporten från Karungi till Haparanda bevakas av erforderlig,

av tullkammaren i Haparanda beordrad tullbevakning;

att utförseln verificeras på sätt i § 13 tulltaxeförordningen stadgas;

att utförselposterna behörigen avföras i packhusinspektionens liggare;

att varje ansökning om restitution av eller befrielse från tullavgift innehåller

uppgift om tiden, då råvaran blivit införd, och lägenheten, med vilken införseln skett;

att packhusinspektionen i Stockholm ej må förvägras rätt ej mindre att när

som helst granska bolagets bokföring i dess helhet än även att genom tulltjänstemans

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 154.

besök i fabriken utöva den ytterligare kontroll, som inspektionen till betryggande

av statsverkets i''ätt må finna erforderlig;

att extra ordinarie tulltjänsteman, som beordras att under allmän tjänstgöringstid

i fabriken kontrollera exportvara i färdigsytt eller endast tillklippt skick,

skall vara berättigad att av bolaget uppbära dagavlöning till samma belopp, som

finnes fastställt i fråga om sådan tjänstemans inhållning till tjänstgöring vid tullförvaltningen;
att

sådan dagavlöning skall på anfordran inbetalas till inspektionen och genom

dess försorg utbetalas till vederbörande tjänsteman; samt

att bolaget jämväl i övrigt vidkännes alla av det lämnade medgivandet uppkommande

kostnader.

Därjämte finner Kungl. Maj:t gott förklara, dels att, så länge vid Karungi

finnes anordnad avdelning av Haparanda tullkammare, utförseln av godset må kunna

äga rum från Karungi, under iakttagande i tillämpliga delar av nyssnämnda för

utförsel över Haparanda föreskrivna villkor, ävensom att utförseln från Karungi

sker under kontroll av vederbörligen beordrad tullbevakning, dels ock att rätten till

tullrestitution eller befrielse från tullavgift avser även det fall, att utförselvaran

upplägges på restitutionsupplag, dock under iakttagande i tillämpliga delar av enahanda

villkor, som föreskrivits beträffande direkt utförsel.

Det vederbörande till efterrättelse länder.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS'' UOKTBYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:188 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av § 13 mom. 5 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för s. 7 i texten
  2. BevU 1915:33 Betänkande, i anledning av Rungl. Maj.ts proposition med förslag till ändrad lydelse av § 13 mom. 5 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande v s. 7 i texten