Sök i Ratio Lex

Angående anslag till alkoholistvården

1915-04-16 · 68 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 65 av 68 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:166, Angående anslag till alkoholistvården

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

1

Nr 166.

Kungl. Maj ds nådig a proposition till riksdagen angående

anslag till alkoholistvården; given Stockholms slott den

16 april 1915.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

da en ^ ^ denna dag viU KimS''L Ma.U härmed föreslå riks
att

på extra stat för år 1916 anvisa:

dels ett förslagsanslag av 30,000 kronor såsom bidrag till driftkostnaderna

for statens vårdanstalt för alkoholister å Venngam
i

förslagsanslag av 125,000 kronor såsom bidrag till erkända

och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader;

dels ett förslagsanslag av 10,000 kronor till bestridande av statens

kostnader for farliga alkoholister, handräckning, läkarutlåtanden, vittnesersattnmgar

m. m.;''

dels ett anslag av 30,000 kronor såsom bidrag till anordnande av

erkanda alkohohstanstalter;

dels och ett anslag av 3,600 kronor till sakkunnigt biträde hos socials

tyr elsen för ärenden rörande alkoholistvård,

i e!''no Srm,da tiU bestridande av kostnader för alkoholistvården tillköpa

198,600 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Magt förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydon:.

nihciiH/ till riksdagens protokoll 1910. 1 samt. 149 käft. (Nr 166.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

I

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet a Stockholms slott den lb

april 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena W allenberg,

Statsråden Hasselrör

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

Från och med år 1894 har statsunderstöd utgått till beredande

av anstaltsvård åt alkoholister. Till cn början uppgick detta understöd

endast till 2,000 kronor för år och var avsett allenast för en anstalt,

kuranstalten Sans Souci. Med tiden och särskilt under de senaste

åren har såväl statsunderstödets belopp som de understödda anstalternas

antal ökats betvdligt, Under nästföregående år har riksdagen sålunda

beviljat dylikt understöd med sammanlagt 133,496 kronor, fördelat

till olika belopp på tolv anstalter.

I avvaktan på blivande proposition angående anslag till alkoiiolistvård

har under sjätte huvudtiteln i innevarande års statsverksproposition

för ändamålet beräknats ett anslag å extra stat för ar 191b av

244,000 kronor.

Genom lagen den 30 juni 1913 om behandling av alkoholister

(interner^gslagen) hava alkoholistvarden och. statens stallning gent erno

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 166. 3

densamma kommit i väsentligen nytt läge. Lagen har till huvudsakligt

ändamål att bereda möjlighet till att genom internering å därför lämpliga

anstalter återföra alkoholister till ett nyktert och ordentligt liv.

För lagens förverkligande förutsättes sålunda tillgång till en ändamålsenligt

anordnad alkoholistvård, och då det otvivelaktigt måste anses

åligga staten sörja för, att dess lagar kunna tillämpas, lärer staten få

anses förpliktad söka få till stånd tillfallen till dylik vård i tillräcklig

omfattning. Med hänsyn härtill har också tiden för lagens ikraftträdande

uppskjutits och gjorts beroende av Kungl. Maj:ts förordnande.

Den internering, varom i lagen stadgas, skall äga rum å allmänna

anstalter. Härav känner lagen två slag, nämligen anstalter, som upprättats

av staten (statsanstalter), samt anstalter, som upprättats av landsting,

kommun, förening, stiftelse eller annan och av Kungl. Maj:t erkänts

såsom allmänna (erkända anstalter). Genom att i lagen bland de exempelvis

angivna åtgärder, som i regel höra föregå ansökning om tvångsinternering,

även upptages försök att förmå alkoholisten att frivilligt söka vård å

lämplig anstalt, synes lagen kunna sägas jämväl förutsätta tillgång till

enskilda anstalter.

Såsom eu första åtgärd från statens sida för beredande av tillgång

till alkoholistvård å allmän anstalt må nämnas anordnandet av en statens

vårdanstalt för alkoholister å Venngarn. Beslut härom fattades i anledning

av nådig proposition i ämnet vid 1914 års senare riksdag, och

innefattade beslutet dels upplåtande av Venngarns kungsgård från den

14 mars 1915, dels anvisande på extra stat för år 1915 av ett belopp

av 373,500 kronor, varav 293,500 kronor för anstaltens anordnande

och 80,000 kronor för anstaltens förseende med inventarier, dels oek anvisande

på extra stat för år 1915 av ett förslagsanslag å 10,000 kronor

till anstaltens driftkostnader.

Genom anordnandet av anstalten å Venngarn, som är avsedd

för 100 patienter, torde emellertid behovet av vårdplatser å allmän

anstalt endast till en mindre del bliva tillgodosett. Med hänsyn härtill

lärer det, då upprättande av ytterligare någon statsanstalt väl ej

för närvarande kan ifrågasättas, vara nödvändigt att få till stånd ett

ganska avsevärt antal vårdplatser å erkända anstalter. Härtill kan

staten medverka på två sätt, genom att förmå redan befintliga alkoholistanstalter

att söka erkännande såsom allmänna och genom att

främja upprättandet av nya erkända anstalter.

Om nu staten också onekligen i främsta rummet har skäl att verka

för uppkomsten av erkända anstalter, bör den naturligtvis fortfarande

lämna sitt stöd åt de enskilda anstalterna, vilka ju, såsom förut påpe
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1GG.

kats, även lära hava en plats inom systemet för den lagstadgade alkoholistvården.

Här förut angivna förutsättning för interneringslagens förverkligande,

en ändamålsenligt anordnad alkoholistvård, kräver emellertid

ej blott ett tillräckligt antal vårdplatser utan även eu närmare reglering

av åtskilliga förhållanden berörande denna vårdform. Lagen förutsätter

också i flera avseenden uttryckligen en komplettering på administrativ

väg, och i vissa andra avseenden torde en dylik komplettering,

utan att vara direkt föreskriven, likväl få anses förutsatt eller påkallad.

Enligt nådigt bemyndigande tillkallades den 12 september 1913 inom

civildepartementet fyra kommitterade, nämligen förste stadsläkaren, medicine

doktorn R. A. von Post, ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören

C. G. Ekman, byråchefen i socialstyrelsen, filosofie doktorn E. G. Huss

samt ledamoten av riksdagens andra kammare, godsägaren J. M. Juhlin,

för att skyndsamt verkställa utredning dels angående behovet och beskaffenheten

av sådana statsanstalter för vård av alkoholister, som avses

i 2 § av interneringslagen, dels rörande statsbidrag till alkoholist anstalter,

som av Kungl. Maj:t erkännas såsom allmänna, dels och rörande anslag

till övriga enskilda alkoholistanstalter ävensom framlägga de förslag,

vartill utredningen kunde föranleda.

De kommitterade avgåvo den 14 januari 1914 ett betänkande, som

förnämligast avsåg beredandet genom statens direkta försorg av vård

åt alkoholister men även angav, hur kommitterade tänkt sig de huvudsakliga

riktlinjerna för statens åtgöranden i övrigt för alkoholistvårdens

främjande och ordnande. Detta betänkande fick delvis utgöra underlag

för den förut berörda nådiga propositionen angående anordnande

av eu statens vårdanstalt för alkoholister.

Den 23 november 1914 avgåvo kommitterade slutligt betänkande i

ämnet, vilket betänkande omfattade ett flertal förslag till författningar och

formulär m. m. jämte därtill hörande motivering samt eu utredning angående

statens kostnader för alkoholistvården. Över detta senare betänkande

hava underdåniga utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen och socialstyrelsen,

vilken senare myndighet dessförinnan mottagit yttranden i

ämnet från föreningen Svenska alkoholisthem, den av Kungl. Maj:t tillsatta

kommissionen för anordnande å Venngarn av en statens vårdanstalt

för alkoholister (Veungarnskommissionen), styrelsen för kuranstalten

Sans Solid, styrelsen för Stockholms alkoholisthem (Eolshäll) samt styrelsen

för Rönneholmshemmet.

Innan jag övergår till frågorna om de anslagsbelopp av statsmedel,

som med hänsyn till olika ändamål erfordras för alkoholistvården, vill

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

jag, da dessa frågor tydligtvis nära sammanhänga med sättet, för nämnda

vårds ordnande, bär söka i huvuddrag angiva, huru alkoholistvården,

åtminstone för den närmaste framtiden, synes böra ordnas. Tillika har

jag ansett mig höra något utförligare beröra vissa frågor, som väckt

större meningsskiljaktighet, därvid jag dock icke velat för närvarande taga

ståndpunkt till den mängd detaljfrågor, som i detta sammanhang yppa sig.

Med hänsyn till interneringslagen äro alkoholistanstalterna, såsom

förut omförmälts, att fördela på tre kategorier, nämligen statsanstalter

och erkända anstalter, vilka båda äro att anse såsom allmänna och sålunda

avsedda för vård av internerade, samt enskilda anstalter.

Statsanstalt är avsedd för alkoholister, om vilkas intagande å

allmän anstalt Kungl. Maj:ts befallningshavande förordna! (tvångsinternerade)

och företrädesvis för sådana, som på grund av {ärlighet,

brottslighet, svårhanterlighet eller dåligt inflytande på medpatienter

måste anses kräva en mer sträng och noggrann vård. Särskilt

torde anstalter av nu ifrågavarande slag komma att få mottaga

åtskilliga patienter, som visat sig icke kunna lämpligen vårdas å erkänd

anstalt utan därför genom uppsiktsmyndighetens beslut överflyttas till

statsanstalt.

Å de erkända anstalterna skulle mottagas ej blott tvångsinternerade

utan även personer, som sökt inträde enligt 26 § interneringslagen (frivilligt

internerade). Till erkänd anstalt skulle naturligtvis kunna överflyttas

patient, som varit intagen a statsanstalt och befunnits lämpligen

kunna vårdas under lindrigare regim.

Förut omförmälda kommitterade hade föreslagit ovillkorlig skyldighet

för erkänd anstalt att inom ramen för sitt verksamhetsområde mottaga

vilka patienter som helst. Häremot har från alkolistanstalternas

sida rests ett kraftigt motstånd. Föreningen Svenska alkoholisthem anför

sålunda bland annat, att anstalterna i avseende å varje särskild patient

åsyfta positivt resultat och måste söka undvika alla för sådant resultat

menliga faktorer. Nu skulle säkerligen en hel del, ja kanske flertalet

av de tvångsinternerade visa sig oemottagliga för moralisk och uykterhetsfostran

samt inverka mycket menligt på sin omgivning. Med hänsyn

härtill måste det för de nuvarande anstalterna te sig mycket vanskligt,

för att icke säga omöjligt att söka bliva förklarade för allmänna.

Till möjliggörande av medverkan från anstalterna vid vården av tvångsinternerade

alkoholister föreslår föreningen flera alternativ, nämligen

att anstalt skulle äga valrätt och vara befriad mottaga vissa sämre

kategorier av patienter, att de erkända anstalterna skulle uppdelas i två

klasser A) och B), den ena med oinskränkt, den andra med på visst sätt

Alkoholistvårdens

ordnande

i allmänhet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

begränsad mottagningsskyldighet, eller att anstalt skulle kunna fördela

sin verksamhet på två avdelningar, av vilka den ena vore att anse som

erkänd och den andra som enskild anstalt. Föreningen Flöda kolonier

förklarar sig visserligen ej hava något att invända emot mottagningsskyldigheten

men anser, att anstaltens styrelse borde vara berättigad

att efter tre eller fyra månader utbyta eu omöjlig befunnen patient mot

en å statsanstalten intagen patient, som visat sig skötsam. Styrelsen

för Rönneholmshemmet förklarar sig nödgad fasthålla vid kravet på

gallringsrätt, om styrelsen skall våga fullfölja sin tanke att söka erkännande

för anstalten.

Medicinalstyrelsen anser, att anstalt, som vid framställning om

erkännande begärt att endast få mottaga frivilligt internerade, bör

kunna medgivas en dylik inskränkning av mottagningsskyldigheten.

Socialstyrelsen ställer sig visserligen i princip på kommitterades ståndpunkt

men medgiver, att anstalterna kunna hava åtskilligt fog för sin tvekan

att underkasta sig en ovillkorlig mottagningsskyldighet. Med hänsyn

därtill förordar styrelsen, att viss anstalt, som därför anfört särskilda

skäl, borde kunna av Kungl. Maj:t lämnas eftergift på det sätt,

som i varje fall funnes påkallat och lämpligt. Sådan eftergift skulle

emellertid kunna ifrågakomma endast för anstalter, som upprättats av

»förening, stiftelse eller annan», såsom lagen uttrycker sig, men icke

för anstalter, upprättade av landsting eller kommun • dessa senare

anstalter skulle ju få en fullständigt offentlig karaktär och väl företrädesvis

bliva avsedda just för mer svårhanterliga alkoholister.

Den uppsiktsmyndigheten tillkommande befogenheten att överflytta

patient från erkänd anstalt till statsanstalt lärer visserligen vara ägnad

att i avsevärd mån lindra här ifrågavarande olägenhet. Enligt min

mening torde man emellertid icke lämpligen kunna upprätthålla den av

kommitterade föreslagna ovillkorliga mottagningsskyldigheten. Då man

dock ej mer än nödigt är torde höra avvika från kommitterades ståndpunkt,

som rent principiellt torde hava goda skäl för sig, synes den av

socialstyrelsen förordade anordningen ändamålsenlig.

Å de erkända anstalterna skulle enligt kommitterades förslag endast

få mottagas internerade patienter. Från ett par anstalters sida har

framställts anspråk på att de, om de bleve erkända, skulle få mottaga

även icke internerade. Medicinalstyrelsen framhåller, att vid lagens

ikraftträdande de nuvarande anstalter, som begärt erkännande, höra

vara skyldiga att omedelbart ställa samtliga sina platser till disposition

för internerade; förut å anstalterna intagna, som icke vilja övergå

till att bliva frivilligt internerade, skulle sålunda utskrivas och hänvisas

till enskilda anstalter. Socialstyrelsen ansluter sig till kommitterades

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

uppfattning men anser, att fall kunna förekomma, då särskilt starka

skäl tala för eftergift. Det kan t. ex. efter interneringstidens utgång

vara önskvärt att få under någon tid behålla en patient såsom icke

internerad.

Ehuru vägande skäl, särskilt i disciplinärt avseende, onekligen

kunna anföras för ett förbud mot sammanförande av internerade och

icke internerade, synes mig dock ett sådant förbud icke böra utesluta

möjlighet till eftergift i undantagsfall.

Förut berörda befogenhet för uppsiktsmyndigheten att överflytta

internerade gäller ej blott förhållandet mellan statsanslag och erkänd

anstalt, utan skulle myndigheten även erkända anstalter emellan kunna

företaga de omplaceringar, som kunde finnas påkallade med hänsyn till

tillgängliga platser, patienternas beskaffenhet in. m. Vederbörande

anstaltsstyrelse skulle naturligen äga att göra framställning om dylik

åtgärd.

Vad slutligen angår de enskilda alkoholistanstalterna, skulle de

hava till uppgift att bereda vård åt sådana alkoholister, som frivilligt

och utan att vara underkastade interneringslagens bestämmelser önska

komma i åtnjutande därav.

Beträffande de enskilda anstalterna bör jag kanske nämna, att

kommitterade föreslagit, att sådana anstalter, för såvitt de mottaga

minst fem patienter mot avgift, skola vara underkastade en ganska

avsevärd reglering med hänsyn till auktorisering, organisation, verksamhet

och tillsyn. Häremot framhåller medicinalstyrelsen i huvudsak,

att. man icke får jämställa enskild alkoholistvård med enskild sinnessjukvård,

då alkoholister icke mot sin vilja kunna inläggas å enskild

alkoholistanstalt och ej heller, om de ingått å sådan anstalt frivilligt,

kunna där kvarhållas. K it dylikt jämställande vore för övrigt på intet sätt

lämpligt för närvarande, då man saknar erfarenhet om vilken betydelse

den enskilda alkoholistvården kommer att få efter interneringslaffens ikraftträdande.

De av kommitterade föreslagna bestämmelserna rörande enskilda

alkoholistanstalter kunde sålunda lämpligen, i den mån de borde

fastslås, begränsas till att gälla sådana enskilda anstalter, som erhålla

statsunderstöd. Socialstyrelsen anmärker, att, då någon enskild alkoholistanstalt

utan statsbidrag ej finnes och man ej vet, om någon

sådan anstalt kan förväntas komma till stånd, det åtminstone för närvarande

. synes saknas anledning att inbegripa dylika anstalter under

lagstiftningen rörande alkoholistvården.

Såvitt man nu kan bedöma, torde ämbetsverken enligt min mening

hava fog för sin åsikt, att enskilda alkoholistanstalter utan statsbidrag

tillsvidare ej böra inbegripas under regleringen rörande alkoholistvården.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

Möjligen kan det dock, om dylika anstalter komma till stånd, finnas

påkallat att förklara dem underkastade en viss tillsyn från uppsiktsmyndighetens

sida. För enskilda anstalter med statsbidrag torde däremot

i åtskilliga avseenden lämpligen böra gälla samma bestämmelser som

för erkända anstalter.

Allmän alkoholistanstalt skall enligt interneringslagen stå under

ledning av en styrelse. Kommitterade hava utarbetat förslag till en

del närmare bestämmelser rörande anstalternas styrelser och organisation

i övrigt. Bland annat hava kommitterade sålunda föreslagit, att

ordföranden i erkänd anstalts styrelse skall utses av Kungl. Maj:ts

befallningshavande. Detta förslag har mött kraftigt ogillande från de

nuvarande anstalternas sida. Då behovet av statskontroll över de erkända

anstalterna torde kunna på tillfyllestgörande, sätt tillgodoses

utan berörda anordning, synes det, såsom även socialstyrelsen, framhåller,

ej vara skäl att ovillkorligt fasthålla vid kommitterades ifrågavarande

förslag. _

Beträffande sammansättningen av personalen vid statens anstalt a

Venngarn återkommer jag därtill i samband med frågan om anslag till

denna anstalt. . ,

Erkänd anstalts styrelse och personal skola enligt kommitterades

förslag stå under tjänstemannaansvar. Föreståndare och läkare å sådan

anstalt utses under lämplig medverkan av uppsiktsmyndigheten.

Ansökning om patients intagande å allmän anstalt skall enligt samma

förslag ställas till vederbörande anstalts styrelse och .vara åtföljd av

bland*annat ansvarsförbindelse för vårdkostnaden, avfattad enligt av

uppsiktsmyndigheten fastställt formulär. Finnes ej plats ledig å anstalten,

åligger det dess styrelse att ofördröjligen översända ansökningshandlingarna

till uppsiktsmyndigheten. Denna myndighet, som genom

rapporter om patienters mottagande, utskrivning och möjligen inträffande

rymning skall hållas underrättad om varje förändring i de särskilda

anstalternas beläggning, bär därefter att föranstalta om, att ansökningshandlingarna

så snart ske kan sändas till annan anstalt.

I patienternas behandling skola enligt kommitterades förslag huvudsakligen

ingå följande moment: fullständig avhållsamhet.från rusdrycker,

religiös, moralisk och intellektuell påverkan av sakkunniga, och lämpliga

personer, arbete avpassat efter patienternas krafter och färdigheter, medicinsk

behandling, där så kräves, uppmuntran och belöningar för visat gott

uppförande samt slutligen disciplinära åtgärder, där sådana ej kunna

undvikas, för förseelser och dåligt uppförande.

Enligt interneringslagen (20 §) äger anstalts styrelse att vid utskrivning

föreskriva, att den utskrivne under förelagd tid, högst sex

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1GG.

månader, skall vistas inom viss vid utskrivningen eller därefter bestämd

kommun, varjämte den utskrivne är pliktig att underkasta sig den tillsyn

och de övriga villkor, som blivit vid utskrivningen eller därefter

bestämda. Enligt lagen ankommer det på Konungen att meddela närmare

föreskrifter om dessa villkor. Med anledning härav hava kom- •

mitterade utarbetat förslag till ett antal villkor av ifrågavarande slag.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande över kommitterades förslag förordat

en komplettering av villkoren i vissa avseenden.

Interneringslagen stadgar, att de allmänna alkoholistanstalterna skola

stå under uppsikt av den myndighet, Konungen bestämmer. Till sådan

myndighet hava kommitterade föreslagit socialstyrelsen. Detta förslag

har biträtts av medicinal- och socialstyrelserna, av den förra styrelsen

dock med reservation av föredraganden i ärendet, överinspektören för

sinnessjukvården i riket A. Petrén, vilken ansett, att uppsikten över

nämnda anstalter borde uppdragas åt medicinalstyrelsen. Såsom redan

departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén gjort gällande

i_ sitt gemensamma utlåtande den 18 november 1911, måste den väsentliga

innebörden hos lagstiftningen rörande internering av alkoholister

anses vara av social natur, om än givetvis medicinska och speciellt

psykiatriska synpunkter spela in. Enligt min mening torde det därför

vara mest ändamålsenligt att anförtro uppsikten över de allmänna alkoholistanstalterna

åt socialstyrelsen.

Kommitterade, som tänkt sig uppsiktsmyndigheten såsom ett centralorgan

för alkoholistvårdens främjande, ledande och kontrollerande, hava

tillagt denna myndighet en mångfald skiftande uppgifter. Uppsiktsmyndigheten

skulle sålunda beträffande ej blott statsanstalt utan även

de erkända anstalterna hava att handlägga en myckenhet personalärenden

samt Irågor rörande fastställande av reglementen, ordningsstadgar

och instruktioner jämte formulär för journaler, räkenskaper,

rapporter och berättelser. Såsom förut nämnts, skulle uppsiktsmyndigheten

genom anvisningar om lediga platser och överflyttning av patienter

förmedla vårdmöjligheternas ändamålsenliga utnyttjande. Över anstaltsstyrelses

beslut och åtgärder skulle klagan kunna föras hos uppsiktsmyndigheten.

Slutligen skulle från myndighetens sida utövas en effektiv

kontroll över de olika anstalternas verksamhet. Utöver nu berörda mer

direkta och regelbundet förekommande tjänståligganden skulle uppsiktsmyndigheten

hava .att befordra utvecklingen av de anordningar, som

inbegripas under den s. k. förebyggande och efterföljande alkoholistvården.

Särskilt anses betydelsefulla uppgifter vänta myndigheten med

hänsyn till de kommunala anordningarna för nu nämnda vård. BeträfBihang

till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 119 höft. (Nr 166.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bidrag till

Venngarnsans

tältens

driftkostnader.

Sakkunnigas

förslag till

utgifts- och

inkomststat.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

fande dessa frågor, som väsentligen hava instruktionell innebörd, lärer

något yttrande från min sida icke för närvarande påkallas.

Kommitterade hava vid utarbetandet av sina förslag till bestämmelser

rörande alkoholistvården åsyftat att få till stånd en enhetlig

och fullständig reglering av så gott som hela denna vårdforms organisation

och verksamhet. Detta syfte har framför allt kommit till uttryck

i kommitterades förslag till grundläggande författning för alkoholistvården,

en nådig förordning om alkoholistanstalter. Nu berörda

tillvägagångssätt har mött ogillande från saväl föreningen Svenska

alkoholisthem och Venngarnskommissionen som medicinal- och socialstyrelserna.

Förnekas kan ej heller, att den erfarenhet, man här i

landet för närvarande äger rörande alkoholisters behandling, är . ganska

obetydlig och alldeles främmande för den form därav, som interneringslagen

avser. Beaktansvärt torde även vara, att auktoriteterna

på förevarande område företräda mycket olikartade meningar. Under

sådana förhållanden synes försiktigheten bjuda att ej ännu söka åvägabringa

någon dylik fullständig reglering av alkoholistvården. Flertalet

av de bestämmelser i förordningen, som måste anses nödvändiga, låta

sig för övrigt väl inordna i en instruktion för uppsiktsmyndigheten eller

i de skilda anstalternas reglementen. Dessa frågor torde jag vid senare

tidpunkt åter få anmäla för Kungl. Maj:t.

Jag övergår nu till att redogöra för de anslag av statsmedel, som

erfordras för alkoholistvården under år 1916.

Kommitterade hade i sitt betänkande den 14 januari 1914 framlagt

ett förslag till driftkalkyl för en statens anstalt på Adö, vari inkomster

och utgifter beräknades balansera med ett belopp av 106,000 kronor.

De inom civildepartementet sedermera tillkallade sakkunniga för uppgörande

av förslag till en statsanstalt vid Yenngarn funno motsvarande

belopp kunna begränsas till 103,000 kronor. Deras förslag till stat

för sistnämnda anstalt hade följande utseende:

Utgifter.

Avlöningar .............................................................................. kronor

Utspisning för personal, 15 personer 365 dagar å 0,80 ®

» » patienter, 100'' » 350 » å 0,80 »

Beklädnad.............................................................................. ®

Värme och lyse.................................................................... *

Tvätt och renhållning......................................................... »

Fastighetens underhåll.............................................•_........... ^

Underhåll och nyanskaffning av inre inventarier...... »

Transport kronor 83,380: —

30.000

4,380

28.000

1,000

13,000

2,000

4.000

1.000

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 166. 11

Transport kronor 83,380: —

Inköp av arbetsmaterial...................................................... » 3,000:_

Underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier,

inköp av utsäde, foder etc.................................... » 6,000: —

Flitpenningar.......................................................................... » 6,000: —

Läkemedel och instrument............................................... » 1,000: —

Diverse omkostnader.......................................................... » 3,620:_

Summa kronor 103,000:-

Inkomster.

Avgifter för 100 patienter å 1,50 under 350 dagar kronor 52,500: —

Inkomst av patienternas arbete inom anstalten......... » 10,000: —

Inkomst av jordbruk och trädgård.................................. » 15,000: —

Statens tillskott..................................................................... » 25,500: —

Summa kronor 103,000: —

Uti eu senare framställning lämnade emellertid de sakkunniga

nedanstående förteckning över den för anstalten erforderliga personalen

jämte för densamma beräknade avlöningsbelopp, uppgående allenast till

en summa av 27,000 kronor.

Föreståndare................................................................. 4,000 kronor,

läkare.............................................................................. 2,000 »

predikant...................................................................... 600 »

bokhållare .................................................................... 1,600 »

husfader................................. 1,600 »

befallningsman ......................................................... 1,600 »

maskinist.................................................................. 1,200 j>

3 vårdare....................................................................... 3,000 »

4 » 2,400 »

1 sjukvårdare (eller sköterska) ............................ 600 »

hushållerska ............................................................... 600 »

bagerska ................................................... 400 »

tvätterska.................................................................... 400 »

3 köksbiträden ..................... 750 )>

trädgårdsmästare ........................................................ 1,000 »

ladugårdsförman ......................................................... 900 »

stallförman.................................. 800 »

fördräng ....................................................................... 800 »

extra personal och vikariatsarvoden................... 2,750 »

27,000 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

Uti berörda framställning anförde de sakkunniga vidare:

»Förutom kontant avlöning erhålla alla -— utom läkaren och predikanten,

vilka ej behöva bo å anstalten — fri bostad, fri uppvärmning

och i övrigt erforderligt bränsle samt, där elektrisk belysning kommer

att anordnas, elektrisk ström för belysning i den utsträckning, som av

anstaltsstyrelsen kan varda bestämd; för läkare och predikant beräknas

fria resor. Härutöver erhålla 4 vårdare, sjukvårdare (sköterska) samt

hushållerska, bagerska, tvätterska och köksbiträden fri kost och tvätt.

Vissa befattningshavare torde dessutom böra tilldelas trädgårds- eller

planteringsland, varjämte trädgårdsmästaren bör få fria produkter ur

trädgården för eget behov.»

De sakkunniga erinrade slutligen i samma skrivelse, att det icke

syntes möjligt att på förhand, innan anstalten trätt i verksamhet, uppgöra

eu definitiv lönestat, i synnerhet som icke ens de olika tjänsterna

kunde med bestämdhet angivas, samt att de angivna lönebeloppen

därför borde betraktas allenast som underlag för beräkning av den

summa, som komme att åtgå till avlöningar vid anstalten. Tillsvidare

syntes, anförde de sakkunniga, ej böra av riksdagen anslås några bestämda

löner utan allenast en totalsumma, varefter det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att bestämma avlöningsförmånerna eller grunderna

för desamma, och borde blivande befattningshavare vara underkastade

de ändrade anordningar i fråga om tjänsten, som visade sig erforderliga.

Slutligen framhölls, att ordförande och ledamöter i anstaltens styrelse

torde böra förklaras berättigade till rese- och traktamentsersättning

enligt 3:dje klassen i resereglementet.

Departements- I mitt vid nådig proposition nr 155 till 1914 års senare riksdag

cheten. fogade yttrande till statsrådsprotokollet anslöt jag mig till sist angivna

beräkning av avlöningarna. Med hänsyn därtili att kostnaden för belysning

av de sakkunniga torde vara väl lågt beräknad, fann jag emellertid

icke anledning att göra någon förändring i utgiftsstatens slutsumma.

Kommitté- Kommitterade ägna i sitt betänkande den 23 november 1914 nyss

rac*e'' återgivna förslag till utgifts- och inkomststat för Venngarnsanstalten

en ganska allvarlig kritik och framhålla, ej blott att utgifterna, särskilt

till avlöningar, äro för lågt beräknade utan även att den beräknade

inkomsten av jordbruk och trädgård är upptagen till för högt belopp.

I avseende å avlöningsbeloppen erinra kommitterade, att anstaltens

speciella art och dess förläggning på landsbygden sannolikt kommer

att försvåra anskaffandet av fullt duglig och lämplig personal. Det

måste därför anses angeläget att genom någorlunda goda löneförmåner

göra befattningarna mera lockande även för personer av den kvalitet,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

att de icke behöva mottaga första plats, som står till buds. Vikten

ay ea fullgod rekrytering av personalen framträder särskilt, då man

väl får utgå från att statsanstalten bör bliva det mönster, efter vilket

anstaltsvarden för alkoholister i hela landet i viss mån kommer att utbilda

sig. För dennas utvecklande och höjande böra å statsanstalten

nya metoder och synpunkter försöksvis tillämpas och närmare genomarbetas,

liksom ock utbildningskurser i anstaltsvård anordnas. Kvaliteten

av de personliga krafter, som vid statsanstalten finnas tillgängliga,

kommer sålunda att i väsentlig mån bliva avgörande för hela

alkoholistvårdens nivå inom landet.

Venngarnskommissionen inlåter sig i sitt yttrande över kommitterades

förslag.ej något närmare på frågan om de i propositionen framlagda

beräkningarna över inkomster och utgifter för anstalten. Emellertid

ansluter sig kommissionen i viss mån till kommitterades mening

om ifrågavarande beräkningar, i det kommissionen finner det tvivelaktigt,

. huruvida under anstaltens första verksamhetsår så stor behållning

av jordbruk, trädgårdsskötsel och verkstäder kan vinnas, som förutsätta

i statförslaget. Törhända kunde det även komma att visa sig, att

lönestaten är något för lågt beräknad.

Medicinalstyrelsen förordar löneförhöjning beträffande flera av befattningarna

vid anstalten samt föreslår dessutom någon ökning av personalen.

r

Med hänsyn till den i flera avseenden bristande möjligheten att

för närvarande med någon säkerhet bedöma de förhållanden, som komma

att vara bestämmande för anstaltens ekonomi, finner sig socialstyrelsen

ej böra ingå på någon närmare granskning av förevarande statförslag.

Emellertid anser sig styrelsen ej kunna underlåta att betona sin anslutning

till vad kommitterade anfört om behovet av tillräcklig avlöninoåt

anstaltens personal.

Beträffande de föreslagna särskilda befattningarna tillåter jag mig

framhålla följande.

I sitt tidigare betänkande förutsatte kommitterade, att föreståndar- och

läkar liefattningarna skulle förenas hos samma person, åt vilken föreslogs

ery kontant avlöning av 7,000 kronor jämte fri bostad med flera förmåner.

Denna anordning syntes kommitterade i flera avseenden vara

den lämpligaste för att utan alltför betungande kostnader förskaffa

anstalten eu verkligt kompetent och dugande ledare. 1 sitt senare betänkande

draga kommitterade starkt i tvivelsmål, att det skall bliva

möjligt att, såsom do sakkunniga beräknat, mot en till 4,000 kronor

nedsatt avlöning kunna till föreståndarbefattningen förvärva en person

med erforderlig kapacitet.

Venngarns
kommissionen.

Medicinal
styrelsen.

Social
styrelsen.

Förestån
daren.

Kommitte
rade.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Medicinal
styrelsen.

Social
styrelsen.

Läkare.

Kommitte
rade.

Medicinal
styrelsen.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

Medicinalstyrelsen instämmer däri och föreslår en höjning av grundlönen

till 4,500 kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor efter respektive

fem och tio år.'' Socialstyrelsen framhåller vikten av att föreståndarens

avlöning ej tillmätes för knappt, enär det väsentligen kommer

att bero på denna befattningshavare, om statens alkohol]stvård

och kanske därmed interneringsförfarandet över huvud skall lyckas att

förverkliga de med interneringslagen avsedda syften.

Med hänsyn till den föreslagna anslagsposten å 2,000 kronor till

läkare yttra kommitterade: _

»Det svnes jämväl tvivelaktigt, huruvida läkarvården \id anstahen

skall kunna" tillfredsställande ordnas inom ramen av det av de sakkunniga

därför beräknade beloppet av 2,000 kronor. Någon utsikt härtill

lärer förefinnas endast under förutsättning, att befattningen kan övertagas

av närboende tjänsteläkare. För att kunna med någon framgång

ägna patienterna individuell behandling och påverkan, lärer läkaren

böra regelbundet besöka anstalten tre gånger i veckan. Därutöver

torde vid inträffande sjukdomsfall få beräknas åtskilliga extra besök.

I betraktande av den ‘tidsspillan, som så trägen tjänstgöring måste

medföra, samt med hänsyn till läkarens skyldighet att avgiva rapporter,

utlåtanden och årsberättelser m. m., lärer emellertid den beräknade avlöningen

få anses synnerligen knapp, och därutöver bör givetvis något

belopp kunna disponeras för konsultationer med specialister, vilka i svarare

fäll tillkallas från t. ex. Stockholm eller Uppsala. Kommitterade

finna sålunda högst sannolikt, att något större del av löneanslaget kommer

att få anlitas för ett tillfredsställande ordnande av läkarfrågan.

Önskvärt är ock, att vederbörande myndigheter vid behandling av

frågan om besättande av lediga läkarbefattningar i orten taga hänsyn

därtill, att med sådan lämpligen måtte kunna . förenas befattningen

såsom läkare å statsanstalten. Skulle det åter bliva nödvändigt att för

sistnämnda uppgift anlita läkare i Stockholm eller Uppsala, lärer det

beräknade beloppet av 2,000 kronor komma att högst väsentligt överskridas.

Måhända blir det även ur ekonomisk synpunkt fördelaktigast

att ordna läkarfrågan vid Venngarnsanstalten på det sätt kommitterade

föreslagit för en anstalt, förlagd till Adö, nämligen så att föreståndaroch

läkarbefattningarna förenas hos samma person.»

Medicinalstyrelsen förklarar, att dess uppfattning om läkarens verksamhet

vid alkoholistanstalt i åtskilligt avviker från kommitterades

ståndpunkt. Sålunda kan styrelsen bland annat icke biträda kommitterades

förslag, att läkaren vid allmän alkoholistanstalt skall horas, innan

patients sysselsättning bestämmes, att han skall genom personlig in
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166. 15

verkan å patienterna söka påverka dem i anstaltsvårdens syfte, att han

skall avgiva yttranden angående patients intagande, den lämpliga tidpunkten

för utskrivning och villkoren därvid samt att han för upplysningais

meddelande skall närvara vid anstaltsstyrelsens sammanträden.

Med hänsyn särskilt till läkarvården å Venngarnsanstalten yttrar siw

medicinalstyrelsen, sedan den framhållit, att vid de enskilda och erkända

anstalterna läkarens verksamhet, om föreståndaren vore lämplig och

hade god psykologisk blick, kunde inskränkas till den rent medicinska

behandlingen och de sanitära förhållandena, på följande sätt:

»Annorlunda torde förhållandet säkerligen bliva beträffande statsanstalt,

som ju är avsedd för recidivister, kriminella och svårdisciplinerbara

individer och å vilken därför ofta torde komma att intagas psykopatiska

och mera degenererade individer. För bedömande av frågor, huru

sådana lämpligast skola behandlas och huruvida överflyttning till sinnessjukanstalt

eventuellt kan vara det mest ändamålsenliga, är naturligtvis

föreståndaren, såvida han icke är läkare med specialutbildning i nervoch

sinnessjukdomar, i behov av råd utav en psykiatriskt skolad läkare

med. anstaltserfarenhet. Nu ligger det i sakens natur, att dvlika kvalifikationer

i regel icke kunna påräknas hos den läkare, som är bosatt

närmast statsanstalt och på den grund kan bli antagen till »husläkare».

V id sidan av denne, vilkens verksamhet sålunda bör vara inskränkt till

att sköta sjuk- och hälsovården vid anstalten, behöves därför därjämte

en inspekterande ^ psykiater såsom rådgivande åt föreståndaren i vissa

fall angående de å anstalten intagnas behandling, lämpligaste tidpunkten

för deras utskrivning, villkoren för sådan o. s. v. Kommitterade hava

visserligen utgått ifrån, att specialist från Stockholm eller Uppsala tillälligtvis

skulle kunna konsulteras. Enligt medicinalstyrelsens förmenande

kan detta i fråga om en anstalt med det labila material, som

icke minst den första statsanstalten för alkoholister i riket med säkerhet

kommer att få, emellertid icke vara tillräckligt, utan krävas här

mera regelbundna besök, exempelvis en gång i månaden av en på området

skolad läkare med anstaltserfarenhet.

Vidare finna kommitterade det tvivelaktigt, huruvida läkarvården

vid anstalten skall kunna tillfredsställande ordnas inom ramen för det

därför beräknade beloppet av 2,000 kronor. Åven på denna punkt

delar medicinalstyrelsen kommitterades uppfattning, i det att det synes

uppenbart, att det därest läkarförhållandena ordnas på sätt ovan

föreslagits — behöves ett förslagsanslag för resekostnader utöver det

till arvoden utgående beloppet. Däremot torde detta senare icke behöva

sattas högre än till 2,000 kronor, i det att för platsläkaren, vilken —

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

då hans verksamhet inskränkes till att gälla den rena hälso- och sjukvården

— i regel icke kan behöva göra mer än ett besök i veckan,

ett årligt arvode å 1,200 kronor torde bliva tillräckligt, även i fall han

ålägges att (vilket medicinalstyrelsen anser vara riktigt) utan särskild

ersättning lämna läkarvård åt anstaltens personal med familjei.^ Den

återstående summan, 800 kronor, synes vara ett skäligt arvode åt den

inspekterande läkaren, som — förutom vid särskild begäran om konsultationsresa

— torde behöva besöka anstalten en gång i månaden och

som därjämte kan. komma att få avgiva skriftliga yttranden angående

vissa specialfrågor, exempelvis av rättsmedicinsk natur. Emellertid synes

det vara mest ändamålsenligt, att, för den händelse två läkare i överensstämmelse

med medicinalstyrelsens förslag bliva anställda, dessas

arvoden icke från början definitivt fastställas, utan att det får stå uppsiktsmyndigheten

fritt att framdeles efter anstaltsstyrelsens hörande, på

annat sätt än i början bestämmes, fördela det anslag, som beviljats till

Utöver det fasta arvodet bör enligt medicinalstyrelsens förmenande

icke någon ersättning utgå till platsläkaren för hans resor till anstalten,

om han får fria skjutsar av denna, varemot den inspekterande läkaren

, för sina besök därstädes bör få rese- och traktamentsersättning enligt

tredje klassen i resereglemente!. Utgår man ifrån, att den sistnämndes

besök å anstalten bliva 12 å 15 på året, och beräknar man c:a 40 kronors

ersättning för varje resa (som torde komma att taga 2 dagai), blir

alltså ett förslagsanslag å 600 kronor behövligt för detta ändamål.

Detta anslag bleve emellertid inbesparat i det fall, att till föreståndare

erhölles en fackutbildad läkare med anstaltserfarenhet, så att icke endast

särskild »husläkare» utan även inspekterande läkare bleve obehövlig.

Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle innehavaren av dessa lörenade

tjänster erhålla en kontant lön å 6,500 kronor med två ålderstillägg

efter respektive 5 och 10 år.»

Bokhållaren. Kommitterade framhålla, att vid en jämförelse mellan de löne
Kommitte-

belopp, som föreslagits av kommitterade och de sakkunniga, särskilt

rade. framträder olikheten med avseende å den tjänsteman, som under föreståndarens

ledning närmast skulle sköta anstaltens ekonomiska och expeditionsgöromål.

I avseende å denna tjänsteman anföra kommitterade vidare:

»De sakkunniga hava för denne anslagit, förutom fri bostad och

värme m. m., I,é00 kronor, medan kommitterade velat för ändamålet

disponera 3,000 kronor jämte samma förmåner. Denna skiljaktighet har

uppenbarligen sin orsak i eu principiellt olika uppfattning, rörande

ifrågavarande tjänstemans ställning och uppgift, vilken skiljaktighet ock

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166. 17

uTumT tlJ1 UJttry<;k ,dän’ ?ti; ^ sakkunniga giva honom tjänstetiteln

bokhållare, under det kommitterade föreslagit titeln syssloman. Enligt

de sakkunnigas uppfattning skulle uppenbarligen föreståndaren personligen

skota aven den löpande expeditionen och bokföringen samt i allmänhet

alla ekonomiska ärenden och till biträde härvid erhålla en tjänsteman

med den ställning och kompetens, benämningen bokhållare angiver

förevarande kommitterade hava åter ansett, att föreståndaren icke kan

betungas med det direkta handhavandet av dessa uppgifter, därest han

skall kunna ägna tillbörlig tid och omsorg åt sina synnerligen omfattande

och maktpåliggande uppgifter såsom chef för hela personalen,

ledare i stort av anstaltens skötsel samt handledare och uppfostrare av

patienterna. Under hänvisning till vad kommitterade i sitt förslag till

reglemente för statsanstalten föreslagit rörande föreståndarens olika uppg.

ter ) vilja kommitterade här endast betona, att föreståndarens auktoritet

och kompetens i väsentlig mån måste utnyttjas för att uppfostra

och påverka patienterna, varav deras förbättring i hög grad beror Den

oundgänghga förutsättningen härför är, att denne kan förfoga över tillräcklig

tid för denna del av sin verksamhet. Skulle han däremot nedtyngas

av omedelbart sysslande med de i och för sig viktiga göromål

som avsetts för sysslomannen, lärer allvarlig fara uppstå för mindre

tillfredsställande resultat såväl beträffande patienternas moraliska böjande

som i fråga om anstaltens allmänna ledning och verksamhet.

Av vad i förslaget _ till reglemente för statsanstalten anförts

rörande sysslomannens åligganden, torde dessas omfattning och betydelse

kunna lätt bedömas. Kommitterade anse sig emellertid böra

särskilt erinra, vilket omdömesprövande och tidsödande arbete måste

nedläggas endast på strävandena att för det hundratal patienter, som

årligen utsknves, ordna omhändertagandet efter avgången från anstalten,

hor envar av dessa gäller det nämligen icke blott att skematiskt bestämma

vistelseort och utskrivningsvillkor samt härom underrätta vederbörande.

Det är nämligen av synnerlig vikt för patienternas bestående

förbättring och framtida bästa, att patienterna beredas lämplig bostad

och anställning samt garantier i övrigt för nödig tillsyn. Utskrivningen

måste därför föregås av ett omfattande arbete i sådant syfte,

) I reglementets § 14 stadgas först, a,tt sysslomannen har att under föreståndarens

ledning och tillsyn ombesörja anstaltens ekonomiska förvaltning samt biträda

med uppehållandet avy god ordning inom anstalten. Därefter angivas närmare specificerade

sysslomannens åligganden i avseende å nämnda förvaltning. Till sist föreskrives

att sysslomannen allmänhet skall biträda föreståndaren vid anstaltens skötsel samt näst

efter denne utova förmanskap över arbetsledare, vårdpersonal och ekonomibetjäning.

Bihang till riksdagens protokoll 11)1.1. 1 samt. H9 liiijt. (Nr 166.) '' 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

vars allmänna drag det visserligen tillkommer föreståndaren att bedöma

och bestämma, men där själva detaljerna och skriftväxlingen måste påvila

sysslomannen.

Framhållas bör vidare, att det stora lantbrukets rationella skötsel

icke kan anförtros åt befallningsmannen allenast, vars uppmärksamhet

och tid mycket upptagas med den omedelbara tillsynen över de vid utarbetena

sysselsatta patienterna och vårdarna (jordbruksarbetarna). Då

jordbrukets avkastning och ekonomi ingå såsom väsentliga moment i

anstaltens hushållning, blir det så mycket angelägnare, att alla sidor av

densamma hållas ihop av sysslomannen, som alltid måste ansvara för

proviantering, förråd o. dyl. .

Det är slutligen enligt kommitterades mening redan ur ordnmgssynpunkt

icke tillrådligt att, såsom de sakkunniga gjort, ställa sysslomannen

på samma nivå som de båda förmännen (inre och yttre arbetsledaren).

Vid en så stor och på många områden verkande anstalt som

den ifrågavarande skall det visa sig nödvändigt att bereda föreståndaren

stödet av en souschef med tjänsteställning över förmännen, vilken självfallet

övertager ledningen, när föreståndaren icke är tillstädes eller eljest

kan utöva den. I överensstämmelse härmed bör också högre lön, än

de sakkunniga föreslagit, tilldelas honom, på det att till uppdraget må

kunna förvärvas en duglig och erfaren person med lämplighet för detta

särskilda verksamhetsområde.»

Medicinal- Medicinalstyrelsen anser, beträffande bokhållarens avlöning, att man,

Btyreisen. innan erfarenheten visat, huruvida för anstaltens ekonomi kan behövas

en person med mera självständig ställning och högre avlöning än 1,600

kronor, icke bör räkna med större belopp än detta.

social- Socialstyrelsen framhåller betydelsen av ifrågavarande befattning

styreisen. och vikten av att kunna för densamma förvärva fullt lämplig person.

Maskinisten.

Kommitte
rade.

Medicinal
styrelsen.

Den föreslagna avlöningen för en maskinist, 1,200 kronor, finna

kommitterade för låg. För denna befattning behöves nämligen en fullt

skicklig yrkesman med kompetens därjämte att verkställa leparationsarbeten

samt eventuellt även att handleda patienternas undervisning _i

vissa metallarbeten. Då vidare endast patienter beräknats till hans bi

träde vid skötseln av de vidlyftiga uppvärmnings- och belysnmgsanordningarna,

vilka skola fördelas på tvenne långt ifrån varandra belägna

anstaltsbyggnader, måste befattningen tydligen bliva både krävande och

ansvarsfull.

Medicinalstyrelsen delar kommitterades uppfattning, att den kontanta

avlöning, som föreslagits för maskinisten, är för liten, om det

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

skall bliva möjligt att på denna post få en fullt skicklig yrkesman med

kompetens att därjämte verkställa reparationsarbeten, och föreslår, att

lönen för ifrågavarande befattningshavare sättes till 1,400 kronor eller

samma belopp, varmed den kontanta avlöningen utgår till maskinisten

vid ett mindre hospital, t. ex. Härnösands.

I avseende å behovet av ökad vårdpersonal ansluta sig kommitterade

i allt väsentligt till den uppfattning, som tvenne ledamöter framfört

i motioner till riksdagen,1) samt yttra i ämnet vidare:

»I planen för anstaltens ordnande och verksamhet ingår, att patienterna

till väsentlig del skola sysselsättas med jordbruksarbete ute

på den störa del av godset, som skulle disponeras för anstaltens räkning.

Till följd av dess läge blir det i regel oundvikligt att låta någon

eller några vårdare övervaka varje grupp, som avdelas till arbete ute

på fälten och i skogarna. Samtidigt måste några vårdare finnas kvar

i logementen, andra i verkstadssalarna, vid handräckningsarbetena inom

anstaltsbyggnaden samt vid arbetena i trädgård, ladugård och stallar

o. s. v. bör ett nödtorftigt fyllande av det sålunda föreliggande behovet

av vaktpersonal lärer det av de sakkunniga beräknade antalet

av 7 vårdare icke bliva tillräckligt.

I ännu högre grad gäller detta omdöme om deras förslag rörande

speciell jordbrukspersonal, vilket upptager befallningsman, trädgårdsmästare,

ladugårdsförman, stallförman och fördräng eller tillsammans 5

personer. bill sitt biträde vid allt arbete på åkern samt i skogen,

trädgården, ladugård och stallar skulle dessa endast hava att tillgå patienterna.

Såsom i de nyssnämnda motionerna visats, kommer emellertid

det alldeles övervägande antalet patienter att utgöras av personer

med . ringa eller ingen vana vid jordbruksarbete och obetydlig arbetsförmåga.

Endast i undantagsfall lära sådana vara tillräckligt vana och

pålitliga för att kunna plöja eller sköta sånings- och skördemaskiner.

Med hänsyn redan till det stora antal dragare, som erfordras och vilkas

användning näppeligen kan utan särskild tillsyn anförtros åt patienter

av det slag, som äro att förvänta till statsanstalten, torde det sålunda

bliva nödvändigt att äga tillgång till ett ökat antal vana jordbruksarbetare.

Dessa kunde delvis även fylla uppgiften att, i enlighet med

vad nyss anfördes, förstärka vårdpersonalen.»

Medicinalstyrelsen uttalar sig rörande den av kommitterade påkallade

ökningen av vårdpersonalen på följande sätt:

*) Motioner vid 1914 års senare riksdag nr 91 i första kammaren av C. G. Ekman

och nr 235 i andra kammaren av J. M. Juhlin.

övrig

personal.

Kommitte
rade.

Medicinal
styrelsen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

»Vad så beträffar antalet personal, som i ovannämnda tablå (sid.

70 i nådiga propositionen nr 155 vid 1914 års senare riksdag) upptagits,

hava kommitterade uttryckt farhåga för, att detsamma är för

lågt beräknat: 7 vårdare vore nämligen otillräckligt, då det förutom

vårdarna, som övervakade de å fälten arbetande, samtidigt måste finnas

några kvar i logementen, andra i verkstadssalarna, vid handräckningsarbetena

inom anstaltsbyggnaden samt vid arbetena i trädgård, ladugård

och stallar o. s. v., och med hänsyn till de här intagnas ringa

vana vid jordbruksarbete och obetydliga arbetsförmåga skulle det vara

nödigt att äga tillgång till ett ökat antal vana jordbruksarbetare utöver

de 5 personer (befallningsman, trädgårdsmästare, ladugårdsförman, stallförman

och fördräng), som äro upptagna i departementschefens förslag

till jordbrukspersonal vid anstalten i fråga. Enligt medicinalstyrelsens

uppfattning är emellertid denna farhåga i åtskilligt överdriven.

Då förslaget förutom de ovannämnda 7 vårdarna jämväl upptager

en särskild person för sjukvården och denna i regel bör vara tillräcklig

för tillsynen av de kroppsligt sjuka och eventuellt isolerade eller för

sig avskilda, behöves utöver denna i allmänhet icke någon vårdare i

logementen under arbetstiden, vadan alltså samtliga vårdare, utom den,

som bär nattjänstgöring (vilken ock bör kunna verkställa natteldningen),

i allmänhet bliva disponibla för tillsynen av de här intagna under

deras arbeten. I första hand böra vårdarna leda arbetena å verkstäderna

(över vilka »husfadern» eller inre arbetsledaren i övrigt har den

närmaste uppsikten). I likhet med maskinisten, som bör handleda de

i smedjan och maskinverkstaden sysselsatta skyddslingarnas arbeten,

böra därför några av vårdarna vara yrkeskunniga; de yrken, som därvid

böra vara representerade, äro i törsta hand snickeri, skomakeri och

skrädderi. De återstående vårdarna böra vara jordbrukskunniga, då de

jämte fördrängen komma att leda och deltaga i skyddslingarnas arbeten

i trädgården och på fälten, medan stallförmannen och ladugårdsförmannen

komma att utöva tillsyn över en del skyddslingar, som biträda

dem i deras arbeten. Frånsett den kvinnliga personalen i kök, tvättstuga

och bageri, vilken även har att öva tillsyn över de i dessa lokaler

sysselsatta skyddslingarna, finnes det alltså för tillsyn av de å verkstäder,

i ladugårdar och utomhus arbetande skyddslingarna icke mindre

än 10 funktionärer, nämligen 6 vårdare, maskinist, ladugårds! örman,

stallförman och fördräng. Det beräknade antalet vårdare torde fördenskull

bliva tillräckligt, så länge icke de här intagnas antal överstiger

100; i varje fall torde icke högre antal vårdare behöva beräknas

under det första året, då kanske icke ens alla platser hinna bliva

belagda.»

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

Medicinalstyrelsen förordar höjning av den föreslagna lönen till en

hushållerska. Icke minst med hänsyn till anstaltens avskilda läge, som

försvårar provianteringen, anser styrelsen nämligen, att det för denna befattning

behöves en mera kvalificerad person, som i övrigt bör hava

överinseendet över arbetena i kök, tvättstuga och bageri samt förestå

linneförrådet. För innehavaren av denna befattning föreslår styrelsen

titeln husmoder samt en kontant avlöning av 800 kronor. Under husmodern

borde enligt styrelsens mening såsom närmast ansvarig förarbetena

i köket anställas, i stället för ett av köksbiträdena, en kokerska

med en lön av 400 kronor.

Med hänsyn till de många skjutsar för proviantering m. m., som

komma att påfordras, anser medicinalstyrelsen, att det med säkerhet

erfordras en särskild kusk. Då det vidare icke kan beräknas, att vare

sig stallförmannen eller ladugårdsförmannen medhinner att även sköta

svinhuset, behöves även för detta en särskild förman, vilken i övrigt

lämpligen kan sköta renhållningen. Då denne givetvis skulle få å anstalten

intagna patienter till hjälp i sitt arbete, komme för övrigt

genom befattningen i fråga antalet av dem, som hava tillsyn över

skyddslingarna under deras arbeten, att ökas från 10 till 11. I avlöning

föreslås för kusken 900 kronor (= för ladugårdsförmannen) och

för svinskötaren 800 kronor (= för stallförman och fördräng).

Rörande avlöningsstaten för Venngarnsanstalten framhåTler medicinalstyrelsen

till sist, att riksdagen icke nu borde fastställa avlöningens

storlek, för de olika funktionerna utan låta det ankomma på Kungl.

Maj:t, i fråga om en del lägre personal eventuellt på uppsiktsmyndigheten,

att bestämma personalens avlöningsförmåner inom ramen av det

anslag, som av riksdagen beviljas, då det — såsom av de förut omförmalda

sakkunniga anförts — icke är möjligt att på förhand, innan anstalten

trätt i verksamhet, uppgöra en definitiv lönestat.

„ Såväl kommitterade som medicinal- och socialstyrelserna hava, Departementssåsom

av det anförda framgår, funnit det av de sakkunniga föreslagna chefen,

beloppet till avlöningar, 27,000 kronor, för lågt. Medicinalstyrelsens

förslag till löneförhöjningar eller avlöningar till nya befattningar beöpa

sig sammanlagt till 2,750 kronor (utom reseersättningar åt en

inspekterande läkare).

Med hänsyn till den stora betydelse det måste hava för alkoholistvålden,

att statens alkoholistanstalt å Venngarn bliver utrustad med en

såväl kvalitativt som kvantitativt fullt tillredsställande personal, torde

någon höjning av den föreslagna anslagsposten till avlöningar vara

erforderlig. I överensstämmelse med vad de sakkunniga och medicinalstyrelsen

framhållit lärer det emellertid ej lämpligen låta sig göra

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

att nu fastställa en detaljerad lönestat för ifrågavarande anstalt. Särskilt

synes detta påkallat av det förhållande, att Venngarnskommissionen

ej ansett en exakt beräkning av bland annat lönestatens poster nu

kunna utföras samt ännu ej yttrat sig över kommitterades förslag till

reglemente för anstalten utan begärt anstånd därmed.

Med hänsyn till nu berörda omständigheter tillåter jag mig föreslå,

att ifrågavarande anslagspost höjes till det belopp, vartill de sakkunniga

först upptagit densamma eller 30,000 kronor. Om avlöningsbeloppen

för de särskilda befattningshavarna skulle det sedermera ankomma

på Kungl. Maj it eller i vissa fall mahända lämpligare pa upp

siktsmyndigheten eller anstaltens styrelse att bestämma.

De rese- och traktamentsersättningar, som kunna bliva påkallade

för läkarvården, torde icke behöva påföras anstaltens stat utan synas

böra utgå från sjätte huvudtitelns förslagsanslag till dylika ersättningar.

Diverse Kommitterade anmärka, att det för posten »diverse omkostnader»

omkostnader, beskna de beloppet av 3,620 kronor synes väl knappt i betraktande av

de många oförutsedda utgifter, som otvivelaktigt måste möta på en så

stor anstalt under dess första verksamhetsår.

vtspisnings- Medicinalstyrelsen anser, att kostnaden för utspisning är väl högt

kostnad och beräknad, då den upptages till 80 öre per dag och person. Å andra

fiitpen g g-(jan finner styrelsen anslaget till flitpenningar vara väl lågt, då den

härför upptagna summan, 6,000 kronor, icke räcker till mer än — om

man räknar med 300 arbetsdagar på året i medeltal 20 öre per

arbetsdag, men det för anstaltens verksamhet helt säkert är av betydelse

att kunna uppmuntra dugligare arbetare med efter arbetets värde

avpassad flitpenning. Eu möjlig minskning i den förra posten uppväges

sålunda av en önskvärd ökning i den senare.

rårdavgiften. Inkomsten av vårdavgifter har av såväl de sakkunniga som kommitterade

upptagits till 52,500 kronor, vilket belopp erhållits med beräkning

av en vårdavgift av 1 krona 50 öre för 100 patienter under

350 dagar av året. Beträffande beloppet av nämnda vårdavgift har

jag i mitt anförande till förut berörda statsrådsprotokoll yttrat, att

detta belopp möjligen vore väl högt beräknat och att en så hög avgift

törhända skulle avskräcka de kommunala myndigheterna från att

låta internera sina alkoholister. Detta mitt yttrande har givit kommitterade

anledning till följande uttalande:

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

»Kommitterade hava vid sin tidigare undersökning på denna punkt

icke heller förbisett denna synpunkt, men funno densamma icke kunna

tillmätas avgörande betydelse. Visserligen kan det förefalla alltför

drygt att för en internerad alkoholist erlägga en vårdavgift av 1 krona

50 öre per dag eller 547 kronor 50 öre för 365 dagar, men härvid

bör å andra sidan ihågkommas, att de individer, som här äro i fråga,

under alla förhållanden åsamka vederbörande kommuner stora utgifter.

Det gäller här särskilt svårhanterliga eller farliga alkoholister, vilka

icke kunna omhänderhavas å andra allmänna anstalter. Dylika alkoholister

lära föranleda stora olägenheter och omkostnader, om de skola

vårdas å fattig- eller sjukvårdsanstalter, där de störa ordningen och

föregå med dåliga exempel, var förutom de inverka skadligt på sina

familjers eller anhörigas ekonomi. Utsikten att eventuellt få för de

svåraste alkoholisterna erlägga den föreslagna vårdavgiften å statsanstalten

torde därför icke bliva så avskräckande, som eljest kunde befaras.

I allt fall lärer det icke vara någon risk för att icke statsanstalten

kommer att tagas i anspråk, så långt dess vårdkapacitet medgiver.

Skulle det sedermera visa sig möjligt och lämpligt att sänka avgiften,

låter detta sig lättare göra än att företaga en höjning av ett från början

för lågt tilltaget belopp.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att alkoholistvården

på grund av sin särskilda karaktär med nödvändighet måste medföra

dryga kostnader. Medan sinnessjukanstalterna och fängelserna äro

slutna anstalter med jämförelsevis litet område och därför liten vårdoch

vaktpersonal, äro alkoholistanstalterna, åtminstone den blivande

statsanstalten, öppna inrättningar, som avses skola sysselsätta patienterna

med mångskiftande arbeten på ett vidsträckt område. Då därtill kommer,

. att patienternas arbetsförmåga är obetydlig och i allt fall endast

kan i ringa mån utnyttjas på ett inkomstbringande sätt, föranleder

deras sysselsättande i regel större utgifter än inkomster. Att så är

förhållandet bestyrkes på ett avgörande sätt av erfarenheterna från

såväl de .nu verksamma enskilda alkoholistanstalterna som ock den i

viss man jämförliga tvångsarbetsanstalten å Svartsjö 1). Med hänsyn till

det svårbehandlade material, som statsanstalten å Venngarn kommer att få

omhändertaga, samt på grund av där mötande lokala svårigheter lärer

i själva verket den föreslagna vårdavgiften av 1 krona 50 öre snarast

få anses för låg. Om skälig ränta beräknas å anstaltens anläggnings
-

'') härom kommitterades betänkande den 14 januari 1914 s. 72 samt ovan

åberopade motioner (se not å s. 19).

Kommitte
rade.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Venngarns
kommissionen.

Medicinal
styrelsen.

Social
styrelsen.

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

kostnader och jordvärde samt hänsyn tages till det förutsatta statsbidraget

till driftkostnaden, skall man nämligen finna, att statens årliga

kostnad per patient å statsanstalten kommer att motsvara det av kommitterade

beräknade statsbidraget per patient för erkända anstalter.»

Venngarnskommissionen yttrar beträffande vårdavgiftens belopp

följande:

»Statsanslagets beräkning till nyssnämnda belopp vilar vidare pa den

förutsättningen, att en vårdavgift av 1 krona 50 öre om dagen skall

betalas för varje å anstalten intagen patient, vilket med beräkning av

350 vårddagar om året skulle vid full beläggning tillföra anstalten en

årlig inkomst av 52,500 kronor. Vid behandling y statsrådet den 12

juni 1914 av frågan om anordnande av anstalten å Venngarn anmärkte

föredragande departementschefen, att denna inkomst möjligen vore väl

högt beräknad samt att en så hög avgift som 1 krona 50 öre törhända

skulle avskräcka de kommunala myndigheterna från att lata internera

sina alkoholister. Kommissionen delar dessa betänkligheter och anser

för sin del, att avgiften ej bör sättas högre än 1 krona om dagen.

Redan denna avgift torde komma att förefalla kommunerna avsevärd,

särskilt då de jämföra avgifterna på statens sinnessjukanstalter och

landstingens sjukhus, vilka äro väsentligt lägre. Åven om platstillgången

i statsanstalten är jämförelsevis ringa, skulle det, om avgiften

sättes alltför högt, kunna inträffa, att många platser bleve obesatta.

Statsanstalten skulle då ej bliva till avsedd nytta och den höga avgiften

skulle medföra, att den beräknade inkomsten utebleve».

Medicinalstyrelsen anser, att en så hög avgift som 1 krona 50

öre skulle komma att avskräcka mangen kommun att lata internera sina

alkoholister. Den avgift, kommun har att erlägga för å hospital intagen,

utgör allenast 60 öre om dagen, varför den föreslagna avgiften

till statsalkoholistanstalten skulle bliva mer än dubbelt så hög. Då det

torde vara svårt att uppvisa några skäl för en .så stor disproportion,

förordar medicinalstyrelsen för sin del, att avgiften bestämmes till 1

krona per vårddag.

Rörande vårdavgiften yttrar sig socialstyrelsen sålunda:

»Styrelsen vill ej förneka, att den föreslagna vårdavgiften av 1

krona 50 öre kan synas väl hög. Den torde emellertid icke kunna betecknas

som oskälig, om man, såsom kommitterade framhållit, tager i

betraktande, ej blott att de patienter, för vilka statsanstalten i främsta

rummet är avsedd, i regel eljest skulle bereda de kommunala myndigheterna

betydande olägenheter och kostnader, än även att anstaltens

anläggning och drift på grund av vårdformens egenartade beskaffenhet

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166. 25

och patienternas tillstånd måste medföra relativt dryga kostnader. Statens

arliga kostnad per patient å statsanstalten skulle sålunda komma att

uppgå till ungefär samma belopp som den av kommitterade föreslao-na

vardavgiften. Påpekas må därjämte, att en jämförelsevis hög vårdavgift

måste förväntas dels göra kommuner och landsting mer benämna

att upprätta egna anstalter och dels verka därhän, att statsanstältens

vårdplatser bliva förbehållna dem, för vilka anstalten i främsta rummet

ar avsedd, d. v. s. sådana alkoholister, som ej väl låta sig vårda å andra

anstalter.

Ehuru, som här ovan sökt visas, åtskilliga skäl tala för vårdavgiftens

fastställande till 1 krona 50 öre, måste det å andra sidan erkannas,

att fall torde kunna förekomma, där en sådan avgift skulle

verka som ett oöverstigligt hinder för ernående av en måhända synnerlgen

välbehövlig internering. Till undvikande av dylika konsekvenser

synes det kunna ifrågasättas, om icke anstaltens styrelse skulle kunna

bemyndigas att i särskilt ömmande fall, d. v. s. då vårdbehovet är särskilt

trängande men förmågan att bära kostnaderna för vården särskilt

svag, medgiva nedsättning av avgiften till 1 krona för ett visst

antal, t. ex. högst en tredjedel av det för anstalten avsedda patientantalet.

» r

Min bär förut omförmälda tvekan, huruvida vårdavgiften lämpligen Departementskunde

sattas. så högt som till 1 krona 50 öre, har icke undanröjts chefengenom

kommitterades och socialstyrelsens uttalanden till förmån därför.

Snarare synes mig Venngarnskommissionen och medicinalstyrelsen hava

fog för sitt yrkande om avgiftens nedsättning till 1 krona. Vad socialstyrelsens

ställning till frågan angår, erkänner ju denna myndighet för

övngt befogenheten av mina betänkligheter genom sitt förslag, att avgiften

i särskilt ömmande fall, dock högst för en tredjedel av patientantalet,

skulle kunna nedsättas till 1 krona. Detta förslag kan emellertid,

ehuru det skulle bryta udden av gensagorna mot det högre avgiftsbeloppet,

icke anses innebära någon tillfredsställande lösning av frågan

då det otvivelaktigt skulle möta mycket stora svårigheter att avgöra’

i vilka fall den lägre avgiften skulle medgivas. Med hänsyn till det nu

anförda och statens förut framhållna skyldighet att möjliggöra interneringslagens

tillämpning anser jag, att vårdavgiften å Venngarnsanstalten

icke bör sättas högre än till 1 krona.

I avseende a beloppet av det föreslagna statsanslaget, 25,500 kronor, Stat,an.iaaet.

till Venngarnsanstaltens driftkostnader under år 1916 hava såväl korn- Wp

mitterade som socialstyrelsen, oaktat sina här förut berörda erinringar

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 14.9 käft. (Nr 166.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166.

mot den föreslagna utgifts- och inkomststaten, ej pakallat någon ökning

på den grund, att anstalten ej kan förväntas tråda i tull verksamhet

med ingången av nämnda år utan först längre fram under detsamma.

Venngarnskommissionen och medicinalstyrelsen påyrka höjning av anslags

beloppet med hänsyn till den av dem påkallade sänkningen av

vårdavgiften. _ .

Departements- Den av mig föreslagna höjningen av anslagsposten till avlöningar

chefen- och sänkningen av vårdavgiften påkalla tydligtvis eu ökning av statsanslaget.

För helt år skulle denna ökning uppgå till 3,000 kronor

(avlöningspostens höjning) jämte 17,500 kronor (vårdavgiftspostens sänkning

med V3 av 52,500 kronor) eller tillhopa 20,500 kronor. Sammanlägger

man denna summa med det förut beräknade anslagsbeloppet,

25,500 kronor, kommer man sålunda till ett årligt anslagsbehov av

46,000 kronor. Anstalten lärer emellertid enligt inhämtade upplysningar

ej komma att öppnas före den 1 juli 1916. Att minska anslagsbeloppet

i motsvarande mån eller till hälften torde dock icke lämpligen låta sig

göra, då en del befattningar otvivelaktigt böra besättas dessförinnan.

Medicinalstyrelsen föreslår i detta avseende, att föreståndaren, bokhållaren,

befallningsmannen, maskinisten, husmodern, trädgårdsmästaren

och övrig jordbrukspersonal samt halva antalet dagvårdare tillsättas

från årets början. En så omfattande anställning i förväg av personalen

torde måhända ej vara av behovet påkallad, men lämpligt vore onekligen,

att föreståndaren anställdes från årets början, så att han kunde

medverka vid och övervaka inredning och övriga avslutande arbeten å

anstalten, samt att övriga befattningshavare finge tillsättas i man av

behov och i regel i god tid före anstaltens öppnande. Med hänsyn härtill

torde, synnerligast som inkomsterna av patienternas arbete samt av jordbruk

och trädgård under den första verksamhetstiden knappast lära kunna

förväntas uppgå till därför beräknade belopp, lämpligen böra till halva beloppet,

23,000 kronor, av nämnda årliga anslagsbehov läggas en summa,

motsvarande ungefär ett kvartals avlöningar eller 7,000 kronor. Jag

får sålunda föreslå, att statsanslaget till Venngarnsanstaltens driftkostnader

för år 1916 upptages till ett belopp av 30,000 kronor. I detta

sammanhang vill jag nämna, att Venngarnskommissionen säkerligen

kommer att ägna hela inkomst- och utgiftsstaten en ingående granskning,

innan densamma slutligen fastställes.

Statsbidrag De statsbidrag, som hittills utgått till alkoholistanstalterna hava

till erkända beviljats av riksdagen efter prövning av behovet i varje särskilt tall.

0^setaUersa I avseende å anstalternas driftkostnader har statsbidraget bestämts till

driftkost- ett belopp, beräknat med hänsyn till det antal vårdplatser, anstalten

nader. r

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

ansetts komma att disponera under det år, varför bidraget beviljats.

Kommitterade hava föreslagit, att till dylika bidrag skall beviljas en rund

summa, varav Kungl. Maj:t sedan äger att efter bestämda grunder tilldela

de särskilda anstalterna understöd. Till sådana grunder hava kommitterade

framlagt förslag i form av en nådig kungörelse.

Uti nämnda kungörelse föreslås, att statsbidraget skall utgå till

erkända anstalter med 1 krona 50 öre för tvångsinternerade och 1

krona 25 öre för frivilligt internerade samt till enskilda anstalter med

1 krona, allt per dag och patient, som vårdats å anstalten. Statsbidrag

skall icke utgå för vård av patienter, för vilka erlagts högre vårdavgift

än 1 krona 50 öre. Enskilda anstalter, som redan erhållit statsunderstöd,

skulle dock efter prövning i varje särskilt fall kunna tilldelas sådant

understöd jämväl där vårdavgiften uppgått till högst 3 kronor.

Kommitterade hava i förevarande ämne anfört följande i sitt betänkande

den 14 januari 1914:

»Beträffande grunderna för beräknandet av sådant anslag hava de

nämnda kommittéerna (fattigvårdslagstiftnings- och njkterhetskommittéerna) diskuterat

åtskilliga olika möjligheter, därvid fattigvårdslagstiftningskommittén för

sin del förordade visst belopp per tillgänglig vårdplats och dag. I utlåtande

den 22 november 1912 över vissa alkoholistanstalters ansökningar om statsbidrag

har medicinalstyrelsen verkställt en undersökning i samma ämne samt kommit

till det resultat, att statsunderstödet till dylika anstalter borde, i likhet med vad

gäller beträffande anstalterna för tuberkulosvård samt för vanföras vård, beräknas

till visst belopp per utnyttjad vårdplats och dag. Vid kommitterades överläggningar

med representanterna för en del alkoholistanstalter ägnades särskild uppmärksamhet

åt denna fråga, därvid flertalet representanter anslöto sig till

fattigvårdslagstiftningskommitténs ujjpfattning om lämpligheten av en beräkning

efter vårdplats och dag, medan andra förordade det av medicinalstyrelsen föreslagna

beräkningssättet.

Kommitterade, som noggrant övervägt såväl de nu berörda normerna för

statsbidragets, beräknande som ock åtskilliga andra, hava därvid kommit till

den uppfattning, att en beräkning efter utnyttjad vårddag vore mest ändamålsenlig.

Förutom det att densamma synes verka på ett rättvist sätt och

redan förut är av statsmakterna godkänd för andra jämförliga vårdanstalters del,

anse kommitterade i föreliggande fall särskilt beaktansvärt, att den innebär en

direkt uppfordran för anstalterna att sörja för full beläggning. Då statsbidrag

nämligen icke utgår per tillgänglig plats utan per utnyttjad plats, ligger det i

sakens .natur, att anstalterna måste söka ständigt hålla platserna belagda. Ett

sådant intresse från anstalternas egen sida måste givetvis underlätta strävandena

att tillfredsställa det väntade starka vårdbehovet.

Vad angår statsbidragets belopp ansåg fattigvårdslagstiftningskommittén, att

skillnad borde göras mellan kommunala och länsanstalter å ena sidan samt andra

erkända anstalter å den andra, så, att de förra skulle få 50 öre och de senare 1 krona

per tillgänglig vårdplats och dag. Då ju icke kan förutsättas, att varje vårdplats

alltid skall vara belagd, skulle man, för att ernå samma effektivitet i understöd

enligt normen utnyttjad vårddag, nödgas något öka de angivna beloppen.

Kommit
terade.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

I sitt nyss åberopade utlåtande förordade medicinalstyrelsen efter sistnämnda

beräkningsgrund samma belopp som för vanföreanstalterna eller 1 krona 50 öre.

Vad först beträffar tanken att göra skillnad på anslagsbeloppen till dels

landstings- och kommunalanstalterna och dels övriga erkända anstalter synes

denna ur vissa synpunkter befogad. Det kan nämligen icke bestridas, att kommunerna

hava ett direkt ekonomiskt intresse av sina alkoholisters vårdande, under

det att åtminstone föreningar och stiftelser ledas av ideella bevekelsegruncler.

A andra sidan bör emellertid ej förbises, att det icke torde möta särdeles stora

svårigheter för viss kommun att genom överenskommelse med och särskilt understöd

åt en av förening, stiftelse eller annan upprättad anstalt bereda sig tillgång

till vårdplatser och för sina patienters del sålunda komma i åtnjutande av det

högre statsbidrag, som skulle förmenas de egentliga kommunala anstalterna.

Nykterhetskommittén har ock gentemot fattigvårdslagstiftningskommittén med

fog erinrat, att detsamma kunde leda till den olämpliga påföljden, att eu kommun,

som visade sig verkligt intresserad av en effektiv alkoholistvård och därför

upprättade en egen vårdanstalt, skulle få mindre bidrag till de på kommunens

bekostnad vårdade än den kommun, som lyckats få dessa intagna på en av enskilda

upprättad anstalt. Man torde också böra räkna med den sannolikheten,

att kommunala anstalter få att behandla ett mindre lätthanterligt klientel än

övriga erkända anstalter. När kommitterade slutligen velat för endast dessa sistnämnda

åtminstone tillsvidare hålla öppen viss möjlighet att erhålla statsbidrag

för byggnader, inventarier m. m., synas icke tillräckliga skäl föreligga för

att åt dem bereda större årligt driftbidrag än åt landstings-" och kommunalanstalterna.

Ej heller finna kommitterade lämpligt föreslå olika understödsbelopp för

vården av män och kvinnor. Om ock underhållskostnaden för dessa sistnämnda

kan ställa sig något billigare, torde avkomsten av deras arbete bliva mindre.

Då det ock enligt kommitterades tidigare uttalade mening föreligger särskild

brist på vårdanstalter för kvinnor, voro det icke klokt att genom knappare tillmätt

statsbidrag försvåra tillkomsten av sådana.

Däremot finna kommitterade fullgoda skäl föreligga för viss åtskillnad med

avseende å statsbidragets storlek för å ena sidan domsinternerade patienter, å

andra sidan frivilligt internerade. Det torde nämligen i regeln förhålla sig så,

att de, som frivilligt låta internera sig, äro väsentligt lättare att vårda än de tvångsvis

omhändertagna. De förra kunna förutsättas vara beslutna att söka övervinna

sitt sjukliga tillstånd och följaktligen såväl villigare att underkasta sig vård som

ock lättare att övervaka. Då särskilt sistnämnda synpunkt är mycket viktig i

kostnadshänseende, enär vårdpersonalens storlek därav väsentligen beror, synes

det vara skäligt att bestämma något lägre belopp för vården av de frivilligt

internerade än av de domsinternerade patienterna.

Vid övervägande av frågan om understödsbeloppets storlek hava kommitterade

icke ansett sig kunna underlåta att taga viss hänsyn därtill, att, enligt medicinalstyrelsens

förut åberopade utredning, de för år 1911 utgående statsbidragen,

vid fördelning efter antalet vårddagar, för alla anstalter utom en väsentligt översteg

1 krona, vilket ock föranledde styrelsen att, såsom nyss nämndes, förorda ett

belopp av 1 krona 50 öre. Här var dock fråga om frivillig alkoholistvård, icke

om den väsentligt mera betungande vården av internerade. Betydligt lägre voro

de av fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagna beloppen (1 krona, respektive

50 öre per tillgänglig vårdplats och dag), vilka beräknats under viss hänsyn järn
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung].. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

erinrade ^tWnsnräL^ -“f? ^ av vårdanstalter. Nykterhetskommittén

.ra~.e> att anspråken pa statens ekonomiska medverkan till vårdkostnadens

tackande syntes så mycket mera befogade, om alla de från rusÄsh^S

härflytande vinstmedel mdrogos till statsverket. För att icke alltför svål ö ve?

bidral sättaf ett1! ^ i? m°* inte™enngslagens tillämpning borde statens

satt eller tid I f h ,ogr,e.. bf«PP an det fattigvårdslagstiftningskommittén ifrågasatt,

eliei till ungefär trefjardedelar av vårdkostnaden per dag och person

Kommitterade hava övervägt dylika synpunkter och funnit det i vissa avsHt?611"

mmdre intalande att för alkoholistvården förorda högre driftbidrag av

staten an somna utgår t. ex. till tuberkulosanstalterna, vilkas patienter In nå

grund av sin sjukdom krava särskild hög diet och god omvårdnad in in Haremot

bor dock erinras, att även alkoholisternas återställande till hälsa i hög grad

ar beroende av sund och god föda samt att deras vistelse i fria luften och h£da

hSfstvåSen fradmr dl met kraf% utspisning. Vidare kräves för alko
S

w r P\d® erkauda anstalterna, eu jämförelsevis mycket stor

Dessa omst?iaWp f°r /rb®tenas1 ledning, dels för patienternas övervakande,

framgår av deng å « “?dT-er^a faU.att Sora alkoholistvården kostsam, vilket ock

** Ti, å ,s- ‘1 (i. kommitterades förevarande betänkande) meddelade

ablan over vårdkostnaden vid vissa svenska alkoholistanstalter år 1912 Fn be
*£SFim

g“Tja„X“sulta" ***"”»* ld0»’ t* “Ml** «*

Anstalten Sans Souci.............. kr. 1:28 Anstalten Berga......... kr 1- 19

!> Eoteliall .................. » 1T4 * Kurtin..................... ! £

* feolvik .......» P94 » Härnö......................» p 21

Medeltal för dessa anstalter kr. 1:39.

, ,De ekonomiska förhållandena vid de enskilda anstalterna giva tydligen vid

handen, att därest utsikter skola förefinnas för tillkomsten i erforderlig ”omfatt
väs?ntbVieiifnda

a£s.talter? statsbi(lraget till dessa måste sättas till ett ganska

tern? drifb?f??tsinag°f ? W dä£vld ö7erskrida det för tuberkulosanstalnnrWt-vr

fastställa beloppet bor sa mycket mindre möta, som denna vård

Td ^till^yupprättandet av anstalter, vilka kommfrte

rade förutsatt skola för alkohohstvardens del ifrågakomma endast undantagsvis

ste JlSff 1 VT f;dL Dä s^aten icke torde kunna unÄga

bnnr''mlp i Hlf att sorja !°* den Tard’ som k™ves för interneringslagens

S söka eÄSrPni?S’ "am Utf1lkterna att finna ett tillräckligt antal anstalter,

idka söka eikannande såsom allmänna, synas mycket små, därest desamma ei

kmn?aUftraS 1 §er°m betVdande statsunderstöd, anse kommitterade sig icke

1 b ona ^?lac1lr°fbG77P1/ Vf vårddag an 1 h''°»a 50 öre för domsinternemd och

± orm rco otc joi frivilligt internerad patient.

rade ®®J^ande slutlipu ordningen för statsbidrags utfående förorda kommittéer

? , ld tuberkulosvarden tillämpade tillvägagångssätt, enligt vilket statsbidraget

lyftes halvårsvis i efterskott. Därvid företes uppgift å antalet under

ha valet havda varddagar, till sill riktighet bestyrkt av den utav Konungens befallmngshavande

utsedda styrelseledamoten. °

c , ^lumitterade hava vidare funnit nödvändigt påyrka viss begränsning av

vårdavgift^ a plats, för vilken statsunderstöd må erhållas. Visserligen ka?det

icke bestridas, att det allmänna gagnas även av sådan vård, som betingar hög

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

avgift. Men detta bör dock i allmänhet ej få föranleda därtill, att staten genom

sitt understöd främjar vårdformer, som draga högre kostnader, an som erfordras

för vinnandet av det åsyftade målet. I de fall, da de för mternerads vårdavgift

ansvarige äro i stånd och villiga att bereda alkoholist dyrbarare vard, ma

sådant naturligen ej förmenas dem; något större intresse för staten att härtill

medverka synes dock ej föreligga. Det torde fortuna anmarkas, att vid vårdanstalterna

för tuberkulossjuka statsbidrag utgar endast fra patient, för vilken

vårdavgiften ej överstiger 1 krona om dagen. Ingående från de angivna synpunkterna

samt med tagen hänsyn till behovet av vårdens differentiering i

förmån för personer med olika samhällsställning anse kommitterade sig icke kunna

tillstyrka, att statsbidrag i allmänhet utgår för vård å plats med högre patientavgift

Om till denna patientavgift lägges det föreslagna statsbidragets belopp, sa

synes anstalts sålunda uppkommande högsta inkomst per vårddag, 3 kronor för

domsinternerad och 2 kronor 75 öre för frivilligt internerad patient, vara tillräcklig

för beredande av ändamålsenlig vård, även åt personer av högre samhällsställning

och levnadsvanor. Vid anstalter för personer med mindre anspråk bor

ett så högt statsbidrag möjliggöra patientavgiftens hållande nere vid ett belopp

av 1 krona eller lägre, vilket givetvis vore synnerligen önskvärt.

Kommitterade hava emellertid icke ansett sig kunna lämna obeaktade de

svårigheter, som ett undantagslöst genomförande av nyss angivna regel skulle

medföra för vissa nu existerande anstalters erkännande såsom allmänna. Med

hänsyn till den viktiga uppgift, de hittills fyllt p:i alkoholistvårdens område,

samt olägenheterna för dem av att helt omlägga sm verksamhet, torde billigheten

kräva en undantagsbestämmelse till deras forman Kommitterade vilja

därför ifrågasätta, att de anstalter, som redan före den 1 januari 1914 erhållit

statsbidrag; må kunna, därest de i övrigt fylla stadgade villkor efter provning i

värjo särskilt fall tillerkännas statsbidrag jamval for vard a platser, dar patientavgiften

överstiger 1 krona 50 öre per dag. _ _ _

Då de förut anförda skälen till förmån för en beräkning per utnyttjad

vårddag även i detta fall (beträffande enskilda anstalter) aga giltighet, vilja

kommitterade förorda användandet av denna norm „ ,

Vad angår beloppets storlek, har herr statsrådet och chefen for Kimgl

justitiedepartementet i anförande till statsrådsprotokollet den 11 april 1913

Inrop, nr 193 s. 128) erinrat om fattigvårdslagstiftnmgskommittens förslag samt

för sin del anfört, att ett bidrag av 1 krona för vårdplats och dag kunde anses

som maximisiffra. Då vården av helt frivilliga patienter bor stalla sig väsentligt

lättare än av internerade och icke medför samma förpliktelser synes statsbidraget

böra sättas lägre för de enskilda anstalterna an for de erkanda. 1 anslutning

till nyssberörda uttalande till statsrådsprotokollet vilja kommitterade

därför hemställa, att enskilda anstalter tillf orsakras ett statsbidrag av 1 krön

per utnyttjad vårdplats, vilket belopp, vid det förhållande att icke alla platser

kunna vara ständigt upptagna, skulle bliva något lägre an det av justitieministern

såsom maximum betecknade.»

Uti sitt senare betänkande, av den 23 november 1914, yttra kommitterade

beträffande frågan om statsbidrag till erkända och enskilda

alkoholistanstalters driftkostnader vidare:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166. 31

^ »Kommitterade hava redan i sitt betänkande den 14 januari 1914 behandlat

tragan om de erkanda anstalternas uppgift i avseende å alkoholistvården (s 13

?■ sa“t s- 61 “•). samt ermrat om de uttalanden, som under förarbetena för interneringslagen

gjorts rörande vikten av att genom statens ekonomiska stöd

främja deras verksamhet. Då kommitterade efter fortsatta utredningar på denna

punkt funm sig hora i allt väsentligt vidhålla sin i berörda betänkande intagna

ståndpunkt, lärer någon allmän motivering för lämnandet av statsunderstöd nu

icke vara pakallad. Med tillämpande av de sålunda angivna riktlinjerna hava

kommitterade utarbetat sitt förslag till kungörelse angående statsbidrag för driftkostnaderna

vid dels erkanda, dels enskilda alkoholistanstalter. Förslagets utgångspunkt

ar, att sådana alkoholistanstalter, som falla under den föreslagna

förordningen rörande alkoholistanstalter, skola i allmänhet äga rätt till statsbidrag

or sm drift och att sålunda de garantier för allmännyttig verksamhet, som

förordningen lamnar, skola erbjuda tillräcklig trygghet för att statens medel skola

komma till god användning. Om vissa särskilda villkor, som måste fyllas för

statsbidragets erhållande, vilja kommitterade i det följande erinra.

Med avseende å den ordning, i vilken statsbidrag sökes och utbekommes

hava kommitterade ansett sig böra avvika från nu tillämpad praxis i fråga om

statsunderstöd till enskilda anstalter. För närvarande tillgår därvid så, att

ilungi Maj:t och riksdagen för varje anstalt, som därom gör ansökan, avmäta

ett belopp, beräkna! i skalig proportion till det antal vårdplatser anstalten beräknas

komma att disponera under respektive år. Detta belopp har sedan utbetalats,

oavsett om vårdplatserna blivit mer eller mindre utnyttjade dvs

utan hänsyn till huruvida statsbidraget kommit ett större eller mindre antal

patienter till godo. Att eu sådan anordning icke är ägnad att trygga den bästa

användning av statens medel ligger i öppen dag. Kommitterade hava därför ock

i sitt meranamnda betänkande förordat statsbidragets beräknande icke efter

m ctxardpDtserutan efter antalet faktiska vårddagar vid respektive anstalter

JJetta ^räkningssätt nödvändiggör tydligen en omläggning av sättet för bidragets

beräkning och utbetalning så till vida, att detta sker efter utgången av viss

vårdtid. ° ö

Därest emellertid det principiella beslutet om anstalts rätt att erhålla statsunderstod

bleve pa samma satt framskjutet, skulle därav föranledas allvarliga

svårigheter för ett rationellt planläggande av anstaltens ekonomi Till följd

harav liaya kommitterade ansett lämpligt, att detta spörsmål blir föremål för

vf, erh°rhgt avgörande i förväg samt att beloppets bestämmande sedermera sker

efter fastställa grunder Detta tillvägagångssätt, som plägar tillämpas med avseende

a statsunderstöd till tuberkulossjukvårdsanstalter, synes tillgodose dels

anstalternas befogade anspråk på att i tid erhålla kännedom om det stöd do

Kunna vänta från staten, dels ock dennas rättmätiga intresse av att noga kontrollera

statsmedlens utgående endast för verkligen lämnad vård. Beträffande

tiiivugagungssattet vid ansökan om statsunderstöd och bestämmandet av beloppet

hänvisa kommitterade tiH nyssnämnda förslag till kungörelse. Med avseende

härå vilja kommitterade endast tillägga att, i likhet med vad stadgats i kungörelsen

den 27 juni 1912 angående statsbidrag till tuberkulossjukvårdsanstalter

avgörandet av anstalts rätt till statsunderstöd förbehållits Kungl. Maj-t, men

sjal va beräkningen enligt fastställda grunder av beloppen samt dessas utbetalande

föreslagits skola tillkomma vederbörande centrala ämbetsverk.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Alkoholist
anstalterna,

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 166.

Såsom särskilt villkor för statsbidrags utgående hava kommitterade i betänkandet

den 14 januari 1914 föreslagit, att patientavgiften icke får överstiga

1 krona 50 öre per dag. På prövning i varje särskilt fall skulle emellertid ankomma,

huruvida anstalt, som tidigare åtnjutit statsbidrag, måtte erhålla sadant

även för patient med högre vårdavgift. I sitt nu föreliggande förslag vidhålla

kommitterade denna sin ståndpunkt med den modifikation allenast, att för patienter

med högre avgift än 3 kronor statsunderstöd i intet fall bör utgå.

Beträffande understödets belopp per dag och patient hänvisa kommitterade

till vad härom anförts i betänkandet den 14 januari 1914 (s. 64- ff.) och enligt

vilket detsamma bör utgå med 1 krona 50 öre för domsinternerad och 1 krona

25 öre för frivilligt internerad patient. Kommitterade finna visserligen dessa

belopp i och för sig höga, särskilt i betraktande av att vissa sjukvårdsanstalter

åtnjuta väsentligt lägre belopp. Bet har emellertid i det föregående erinrats,

att vården å alkoholistanstalter med nödvändighet måste ställa sig dyrbarare än

annan jämförlig offentlig vårdverksamhet. Ihågkommas bör också, att alkoholisterna

i allmänhet icke åtnjuta samma starka medkänsla som t ex. tuberkulossjuka

och att man därför ej hos landsting och kommuner kan påräkna samma

livliga strävan att för deras vård upprätta anstalter. Skulle sålunda icke staten

med större bidrag uppmuntra vården av alkoholister, riskerar man otvivelaktigt,

att medverkan av landsting, kommuner m. fl. bleve så ringa, att staten nödgas

själv väsentligen övertaga denna vård. Enligt kommitterades uppfattning är det

för staten ekonomiskt fördelaktigast att lämna så högt bidrag till erkända anstalters

drift, att sådana komma att finnas tillgängliga i tillräckligt antal och med

erforderlig vårdkapacitet.»

Kommitterades förslag beträffande statsbidrag till de erkända och

enskilda anstalternas driftkostnader har, synnerligast i det avseendet,

att bidraget skulle utgå efter vårddagar i stället för såsom hittills

väsentligen efter antalet befintliga vårdplatser, mött starka gensagor

från de nuvarande anstalternas sida. Härför lämnas i socialstyrelsens

utlåtande över kommitterades betänkande följande redogörelse:

»Under påpekande, att de olika anstalternas ekonomi för närvarande

ej är lysande och att interneringslagen, som låter alkoholistvården framstå

som en statens angelägenhet, sannolikt kommer att verka minskning i

allmänhetens benägenhet att understödja anstalterna, framhåller sålunda

föreningen Svenska alkoholisthem, att vårdplatssystemets utbytande mot

vårddagssystemet vid beräknande av statsbidraget otvivelaktigt skulle

medföra försämring av anstalternas ekonomiska ställning. Inom alkoholistvården

finnes nämligen en viss ''säsong’, och för varje anstalt förekomma

tider, då någon eller några platser stå lediga, vilket med vårddagssystemet

skulle bliva särskilt kännbart för de mindre anstalterna. Skulle

nu nämnda svstem införas, komme en avgift av minst kronor 1.25 1.50

att behövas “för att skydda de enskilda, mindre anstalternas ekonomi.

Eljest skulle det kunna hända, att anstalt av ekonomiska skäl funne sig

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung}. Maj:tv Nåd. Proposition Nr 166.

föranlåten behålla patient, som med hänsyn till ordningens upprätthållande

och övriga patienter bort bortvisas. Föreningen uttalar sig i

detta sammanhang för en åtskillnad mellan mindre och större anstalter,

så att de förra skulle komma i åtnjutande av något högre statsbidrag

än de senare. Slutligen framlägger föreningen ett förslag till normering,

enligt vilket statsbidraget skulle komma att per dag och vårdplats

utgå med:

1. För erkända anstalter av klass A) (se s. 5) med intill 30

patienter kronor 1.50.

2. För dylika anstalter med mer än 30 patienter (kommunala)

kronor 1.25—1.00 eller lägre för mycket stora anstalter.

3. För erkända anstalter av klass B) med intill 30 patienter kronor

1.25—1.50.

4. För dylika anstalter med mer än 30 patienter kronor 1.25—1.00.

5. För enskilda anstalter kronor l.oo—1.25.

Statsbidragets storlek skulle i fall 3 och 5 vara beroende av storleken

av vårdavgifterna, vilka skulle få variera mellan 250 och 550

kronor för år. Till redan befintliga anstalter med högre vårdavgift

skulle dock statsbidrag fortfarande kunna utgå.

Styrelsen för kuranstalten Sans Souci anför i ämnet huvudsakligen

följande:

De enskilda anstalterna, särskilt de mindre — Sans Souci har 17

vårdplatser äro med hänsyn till sin ekonomi kännbart beroende av

åtskilliga omständigheter, såsom ekonomiska kriser och tillstötande

händelser av mångahanda slag, till exempel svårare sjuk- eller olycksfall

m. m. med därav betingade följder, i avseende å patienter eller deras

familjemedlemmar. Sådana omständigheter förorsaka att personer, vilka

tillförsäkrats plats å anstalten, långa tider eller för alltid utebli och att

redan inskrivna patienter åter måste utskrivas, varvid, såsom billigheten

tordrar, i förskott erlagda vårdavgifter restitueras. Sålunda hade ett år

återbetalats 2,521 kronor — år 1913 1,084 kronor — och detta oaktat

det ofta medgavs patienterna att erlägga avgift endast för en månad i

förskott. Då blott restituerade avgifter kunna uppgå till sådana belopp,

är det tydligt, att anstaltens ekonomi får vidkännas avsevärda förluster

därigeuom, att flera av anstaltens vårdplatser ofta långa tider stå obesatta.

Anstaltens utgifter minskas ingalunda i samma mån som patientantalet.

Kostnaderna för mathållningen kunna visserligen nedbringas

något, men kostnaderna för personalens avlöning, fastighetens och delBihang

till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 149 haft. (Nr 166.) 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Medicinal
styrelsen.

84 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

vis inventariernas underhåll ävensom räntor, utskylder, onera etc. uppgå

till samma belopp.

Skulle statsanslaget beräknas efter utnyttjade vårdplatser, bleve

följden den att det lomme att avknappas, just då det bäst behövdes.

Från att hava varit brydsam skulle anstaltens affärsställning bliva

ohållbar. För de mindre alkoholistanstalterna skulle en övergång till

statsanslagets beräknande efter vårddagar medföra en stor orättvisa.

Ett statsbidrag av 1 krona per vårddag skulle med all säkerhet

visa sig otillräckligt. Fördelat på vårddagar uppgick nämligen det

statsbidrag, anstalten åtnjutit under de senaste fem aren, till respektive

kronor 1.45, 1.64, 1.28, 1.38 samt 1.64.

Såsom statsbidraget hittills utgått, med 7,000 kronor för år, hade

det visat sig lämna just det stöd, som varit nödvändigt för anstaltens

fortbestånd — men icke heller mera. Då ett nedläggande av anstalten,

som är den äldsta i Sverige och jämförelsevis väl lyckats fylla sin

uppgift, måste anses beklagligt, hemställes slutligen, att anstalten måtte

fortfarande få påräkna samma understöd som de senast förflutna åren.

Rönneholmshemmets styrelse uttalar sig för ett statsbidrag av 1

krona 50 öre per vårddag för sådana patienter å enskilda anstalter,

som underskrivit samma förbindelse som vid frivillig internering å erkänd

anstalt, ävensom för alla patienter å stats- och erkända anstalta. I

andra fall borde statsbidraget utgå med 1 krona 25 öre. ^

Styrelsen för Stockholms alkoholisthem (Eolshäll) vänder sig mot

den föreslagna undantagsbestämmelsen, som begränsar möjligheten för

enskild anstalt att få statsbidrag till de fall, där vårdavgiften ej överstiger

3 kronor. Då berörda avgift a Eolshäll, som är avsett för mer

välsituerade patienter, för närvarande uppgår till 4 a 5 kronor, skulle

den föreslagna bestämmelsens antagande leda till, att anstalten ginge

förlustig allt statsunderstöd, vilket i sin ordning skulle medföra anstaltens

nedläggande.»

Medicinalstyrelsen yttrar i frågan om statsbidrag till anstalternas

driftkostnader följande:

»Mot kommitterades förslag att statsanslaget till erkända anstalter,

å vilka avgiften icke överstiger 1 krona 50 öre per dag, utgår för

vårdplats, som upptages av genom myndighets förordnande interneiad,

med 1 krona 50 öre per dag och för vardplats, som utnyttjas av tii

villigt internerad (enligt lagens § 26), med 1 krona 25 öre per dag,

har medicinalstyrelsen intet att erinra. Icke heller har medicinalstyrelsen

något att erinra mot det av kommitterade förordade undantaget

från dessa bestämmelser, att anstalt, å vilken erlägges en avgift av

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166.

1.50 å 3 kronor, efter särskild prövning kan erhålla statsbidrag, där

sådant redan förut utgått till anstalten. Vidare finner medicinalstyrelsen

de skäl, som kommitterade anfört för att statsbidraget bör sättas

lika för kommunal anstalt och för annan erkänd anstalt, vara bindande.

Kommitterade hava föreslagit, att statsbidrag skall utgå till enskilda

anstalter under samma förutsättning som till erkända anstalter, men att

det sättes lägre än till dessa, nämligen till 1 krona per dag för utnyttjad

vårdplats. Oaktat man för närvarande icke vet, vilken betydelse

den enskilda alkoholistvården efter lagens ikraftträdande kan

komma att få, anser medicinalstyrelsen dock, att anslag åtminstone tillsvidare

böra utgå även till enskilda alkoholistanstalter, då i varje fall

några av dessa icke lära komma att göra framställning om erkännande,

och det icke synes skäligt att nu (utom i fall, där avgiften överskrider

den ovannämnda maximigränsen) indraga anslag, som förut utgått

till anstalter, mot vilkas skötsel icke varit någon anmärkning.

I betiaktande därav att a alkoholistanstalt frivilligt ingående person

icke kan där kvarhållas mot sin vilja, ställer sig medicinalstyrelsen dock

synnerligen tveksam mot kommitterades förslag, att statsbidraget skulle

utgå för varje utnyttjad vårdplats per dag. Kommitterade hava dock

själva i sitt tidigare avgivna betänkande (s. 52 och 72) framhållit,

att staten bör lämna bidrag till alkoholistanstalter endast under sådana

villkor, att tillbörlig trygghet viunes ’för medlens lämpliga användning

och for den vid anstalterna meddelade vårdens ändamålsenlighet’. Medel,

som utgått till underhåll å alkoholistanstalt av personer, som lämna

denna, innan det med vistelsen å densamma avsedda syftet blivit uppnått

något som, enligt vad erfarenheten visat, är synnerligen vanligt

- hava emellertid icke fått någon ändamålsenlig användning, utan

kunna tvärtom sägas vara till föga nytta utgivna. Fördenskull vill

medicinalstyrelsen föreslå, att statsbidrag till enskild anstalt utgår endast

för sådana personer, vilka stannat å anstalten den vid inträdet å

denna, överenskomna tiden eller icke före utgången av denna tid utan

föreståndarens medgivande lämnat anstalten. Anstalten finge då för

sådana personer, som i förväg lämna anstalten, uttaga en mot det förlorade

statsbidraget svarande högre dagavgift.»

Rörande statsbidraget till anstalternas driftkostnader uttalar sig

socialstyrelsen på följande sätt:

>d)e statsbidrag, som hittills utgått till alkoholistanstalterna, hava

beviljats . av riksdagen efter prövning av behovet i varje särskilt fall.

Genom interneringslagen hava dessa anstalter på sätt och vis blivit

erkända såsom nödvändiga samhällsinstitutioner. Till följd av lagen

Social
styrelsen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

torde även kunna förväntas, att alkoholistvården kommer att få betydligt

vidgad omfattning''. Under sådana förhållanden lärer det i allmänhet få

anses riktigt och lämpligt, att statens understödjande verksamhet gent

emot alkoholistanstalterna blir reglerad efter allmängiltiga grunder och

på ett sätt, som medgiver understödens beviljande på administrativ väg.

Beträffande kommitterades förslag till omläggning av beräkningsgrunden

för statsbidraget till alkoholistanstalternas driftkostnader från

vårdplats- till vårddagssystemet torde enligt socialstyrelsens mening skäl

kunna anföras såväl för som emot. Betraktar man statsbidraget närmast

som en g''ottgörelse från statens sida till anstalterna töi utövad

vård, måste vårddagssystemet tydligtvis te sig mest rättvist. Går man

åter ut från den ståndpunkten, att statsbidraget i främsta rummet har till

ändamål att bereda tillfällen till erhållande av vård, att främja upprättandet

och uppehållandet av alkoholistanstalter, ligger det närmast till hands

att tillämpa vårdplatssystemet, Det förra systemet innebär en mer direkt

maning till nit och omtanke vid vårdens utövande, så att patientantalet

hålles "uppe. Med det hittills använda, väsentligen på vårdplatssystemet

grundade beräkningssättet har även inträffat, att statsbidrag till oföiändrat

belopp år efter år tilldelats anstalt, oaktat dess vårdfrekvens i

hög grad nedgått. Mot vårddagssystemet kan, såsom föreningen Svenska

alkoholisthem antytt, anmärkas, att det är ägnat att medföra ökad

frestelse för anstalt att av ekonomiska skäl behålla patient utöver den

tid, då han kunnat eller bort utskrivas — att vid tidpunkter av svagfrekvens

på en gång förlora både patientavgift och statsbidrag kan

nämligen, särskilt naturligen ifråga om samtidig utskrivning av flera

patienter, stundom vara nog så betänkligt för en anstalts affärsställning.

För de erkända anstalterna med deras utsikter till relativt mer jämn

frekvens torde det vara av mindre betydelse, efter vilketdera systemet

statsbidraget kommer att beräknas. Särskilt lärer detta gälla i avseende

å de kommunala anstalterna, vilkas beläggning de kommunala myndigheterna

väl komma att äga viss möjlighet att reglera. Med hänsyn till

de enskilda anstalterna och särskilt de mindre av dem måste åter, såsom

styrelsen för Sans Souci närmare utvecklat, en övergång till det av

kommitterade föreslagna beräkningssättet förefalla ofördelaktig.

Från statsintressets synpunkt torde det enligt styrelsens förmenande

finnas skäl att tillgodose ej blott kravet på rättvis gottgörelse för utövad

anstaltsvård utan även behovet av tillräckligt antal tillgängliga vårdplatser.

Styrelsen anser sålunda en kombination av de båda ifrågavarande

systemen erbjuda den riktigaste beräkningsgrunden för statsbidraget.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166.

Vid fastställande av eu dylik kombinerad beräkningsgrund möter

svårigheten att på rätt sätt bestämma, hur stor del av bidraget skall

beräknas efter vårdplats- och hur stor del efter vårddagssystemet. Betänker

man emellertid, att, då en vårdplats står obegagnad, även patientavgiften

bortfaller, så att endast statsbidraget lämnar ersättning för

att vårdmöjligheten uppehälles, lärer det under inga förhållanden kunna

anses oskäligt, om hälften av statsbidraget får utgå efter vårdplatsberäkning.

Styrelsen får sålunda förorda, att statsbidraget till alkoholistanstalternas

driftkostnader måtte utgå med dels ett fast belopp, motsvarande

hälften av det föreslagna statsbidraget per patient och dag,

mångfaldigat med antalet dagar på året och befintliga vårdplatser, och

dels ett belopp, svarande mot nämnda hälft, mångfaldigad med summan

av de särskilda patienternas vårddagar under året, Det förstnämnda

beloppet skulle naturligtvis kunna utbetalas i förskott.

Beträffande beloppen av de föreslagna statsbidragen, kronor 1.50,

1.25 och l.oo per vårddag, torde med fog kunna anmärkas, att de äro

ganska höga. För flera av de nuvarande anstalterna skulle dock, om

de förbleve enskilda, kommitterades förslag sannolikt medföra avsevärd

minskning av statsbidraget. Såväl Rönneholmshemmets styrelse som

föreningen Svenska alkoholisthem påyrka också, på sätt ovan relaterats,

höjning av statsbidraget åt enskilda anstalter. Såsom förut i detta

sammanhang framhållits, måste å ena sidan alkoholistvården ställa sig

relativt dyr och å den andra staten anses hava en tydlig skyldighet att

möjliggöra . interneringslagens fulla tillämpning. Kommitterade hava

även i motiveringen till förevarande förslag och i sitt den 14 januari

1914 avgivna betänkande i ämnet anfört så vägande skäl för ifrågavarande

belopp, att styrelsen icke anser sig kunna ifrågasätta någon

sänkning av dem. Möjligen kan emellertid framdeles, då större erfarenhet

vunnits om behovet av statsbidrag under olika förhållanden,

nedsättningar på vissa håll låta sig genomföra.

Föreningen Svenska alkoholisthem har, såsom här ovan anförts,

föreslagit en viss differentiering av statsbidragets belopp med hänsyn

till såväl olika, strängare och mildare, klasser av erkända anstalter

som ock till dylika anstalters patientantal. Föreningen har därjämte

i avseende å mildare, erkända anstalter med mindre patientantal och

enskilda anstalter förordat statsbidragets gradering med hänsyn till

vårdavgifternas storlek. Av Rönneholmshemmets styrelse har ifrågasatts

förhöjt statsbidrag för sådan å enskild anstalt vårdad patient,

som undertecknat förbindelse om frivillig internering. Utöver här berörda

grunder för differentiering kunna med skäl ifrågakomma andra.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

En sådan är olikheten i levnadskostnader å skilda orter. Eu annan

kan vara behovet att kunna genom avknappning å statsbidraget vinna

rättelse av missförhållanden, som ej motivera bidragets indragning och

därmed anstaltens stängning.

Av det anförda torde framgå, att många olika omständigheter med

mer eller mindre skäl kunna ifrågakomma såsom grunder för statsbidragets

differentiering. Med hänsyn härtill vill det synas styrelsen,

som eljest finner den av kommitterade föreslagna tregradiga skalan

lämplig, som om det möjligen skulle vara mer ändamålsenligt att

ej fastslå de olika bidragsbeloppen annat än som maximivärden. Med

eu dylik anordning, som i viss mån skulle medgiva Kungl. Maj:t

att i varje särskilt fall taga hänsyn till de föreliggande omständigheterna,

skulle en möjlighet hållas öppen att så småningom åvägabringa

den differentiering, som eventuellt kan visa sig möjlig att

genomföra.

Kommitterades förslag att binda möjligheten att erhålla statsbidrag

vid en begränsning av patientavgiften till 1 krona 50 öre, respektive för

befintliga anstalter med statsbidrag till 3 kronor, har, såsom framgår av

vad förut anförts, från anstalternas sida mött kritik endast med hänsyn

till Stockholms alkoholisthem (Eolshäll), där patientavgiften utgår med

4— 5 kronor. Ehuru det ej torde vara skäl att fästa allt för stort avseende

vid detta enstaka fall med dess exceptionellt höga patientavgifter,

synes man kunna sätta i fråga, huruvida det finnes tillräcklig

anledning att stadga en dylik begränsning. Med hänsyn till statsverkets

ekonomi torde densamma ej kunna tillmätas större betydelse och

ej heller till önskemålet att bereda tillgång på anstaltsvård till måttligt

pris, då, såsom erfarenheten visat, anstalterna ändock torde tvingas

att hålla lägsta möjliga patientavgifter för att tillförsäkra sig erforderligt

klientel. Å andra sidan skulle ifrågavarande begränsning i

många fall utgöra ett absolut hinder för anordnande av sådan anstaltsvård,

för vilken måste beräknas en kostnad överstigande summan av

patientavgift och statsbidrag till här medgivna belopp, d. v. s. enligt

kommitterades förslag respektive kronor 3, 2.75 och 2.50. En anstalt av

samma typ som Sans Souci skulle sålunda icke kunna upprättas. Skulle

styrelsens ovan angivna förslag att bestämma statsbidragen endast till

deras maximibelopp vinna nådigt bifall, komme förevarande begränsning

att hava ännu mindre skäl för sig, enär Kungl. Maj:t då skulle

äga tillfälle att vid fastställandet av statsbidraget inverka reglerande

på patientavgiften».

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

Vad först angår kommitterades förslag, att statsbidragen till erkanda

och enskilda alkoholistanstalter, vilka bidrag hittills av riksdagen

beviljats de särskilda anstalterna, skola utdelas av Kungl. Maj:t efter

vissa, fastställda beräkningsgrunder, anser jag mig böra biträda detsamma.

Med hänsyn till den omfattning alkoholistvården nu nått,

vilken omfattning antagligen kommer att ytterligare ökas, torde det

nämligen _i liera avseenden vara mest ändamålsenligt, att ifrågavarande

ärenden i likhet med därmed jämförliga frågor, t. ex. rörande statsbicirag

till tuberkulossjukvården, avgöras på administrativ väg och efter

allmängiltiga normer.

För forslaget att statsbidraget skulle beräknas efter antalet vårddagar,

i stället för såsom hittills väsentligen efter antalet vårdplatser

hava kommitterade onekligen anfört goda skäl. Emellertid måste det

aven medgivas, att alkoholistanstalterna och socialstyrelsen framfört

beaktansvärda invändningar mot förslaget. För de erkända anstalterna,

som antagligen komma att vara tämligen fullt belagda hela året, torde

det, såsom socialstyrelsen påpekat, ej spela någon avsevärd roll, vilkendera

beräkningsgrunden, som bliver gällande. För de enskilda anstalterna

däremot staller sig saken annorlunda. Fluktuationerna i frekvensen

a dem kunna nämligen, såsom särskilt styrelsen för kuranstalten Sans

fcouci pavisat, vara ganska betydande. Med hänsyn härtill synes försiktagheten

bjuda att välja det av socialstyrelsen föreslagna beräkningssattet,

d. v. s. efter ett kombinerat vårdplats- och vårddagssysteln.

aP s>?te!n medför också den fördel för anstalterna, att de kunna

ta lyfta åtminstone hälften av statsbidraget i förskott.

Ehuru med sistberörda, kombinerade beräkningssätt flertalet anstalters

skallra behov av statsbidrag torde bliva säkerställt, lärer det emellertid

i fråga om några anstalter, såsom företagna beräkningar, utförda

med hänsyn till utnyttjade vårddagar under nästföregående år, givit

vid handel! e, vara uteslutet, att även detta beräkningssätt skulle

unna medföra ett alltför stort avbräck i anstalternas ekonomi. Då

det maste anses billigt, att anstalterna medgivas eu viss övergångstid

ior att anpassa sig efter de nya förhållandena, synas anstalterna under

de narmaste tre åren i regel böra tillförsäkras ett statsbidrag, uppgående

minst till det belopp, som anstalten uppburit för nästföregående

ar, minskat med 10 %. °

__ . Mot d,e föreslagna bidragsbeloppen, respektive 1 krona 50 öre, 1 krona

ore och 1 kr,°na, som emellertid enligt det av mig förordade beräkningssättet

skulle utgå med hälften efter befintlig vårdplats och

Departements

chefen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1C6.

hälften efter utnyttjad vårddag, har jag ej något att anmärka. I överensstämmelse

med socialstyrelsen anser jag dock, att ifrågavarande bidragsbelopp

ej böra fastslås såsom under alla förhållanden gällande utan

såsom maximibelopp. , ..

Beträffande det av medicinalstyrelsen framställa förslaget, att

statsbidraget till enskild anstalt skulle utgå endast för sådana personer,

som stannat å anstalten under den vid inträdet överenskomna tiden

eller icke före utgången därav utan föreståndarens medgivande lämna!

anstalten, torde kunna anmärkas, att en dylik begränsning skulle drabba

den för vården betalningsansvarige eller eventuellt anstalten oförskyllt

i de fall, d. v. s. kanske i regel, då patientens avvikande ej skäligen

kan läggas den betalningsansvar^, respektive anstalten till last. i apekas

må även, att jämväl en i förtid avbruten kur möjligen kan medföra

gagn ävensom att en fullständigt genomgången sådan ej sällan

bliver resultatlös. Den synpunkt, medicinalstyrelsen härvidlag gjort

gällande, lärer för övrigt vara främmande för Övriga, med alkoholistvården

jämförliga verksamhetsområden, där statsbidrag lorekommer.

Socialstyrelsen har, såsom förut omförmälts, ifrågasatt huruvida det

finnes tillräcklig anledning att, på sätt kommitterade föreslagit gorå

statsbidraget beroende därav, att patientavgiften ej överstiger 1 krona

50 öre eller, i fråga om redan befintliga anstalter med statsbidrag,

kronor. En sådan betingelse vore nämligen enligt styrelsens mening

ej motiverad med hänsyn till statsverkets ekonomi eller önskemålet att

bereda tillgång på anstaltsvård till måttligt pris men skulle i manga

fall omöjliggöra upprättandet av anstalter med något högre ehuru skäligen

måttliga patientavgifter. Enligt min mening torde socialstyrelsen

icke saknat fog för sin erinran, och tillåter jag mig med hänsyn därtill

föreslå, att statsbidrag må kunna tilldelas alla. anstalter, oavsett om

de äro redan befintliga eller ej, för patienter, varför erlägges vårdavgift

ej överstigande 3 kronor. Bibehålies ett maximum av 3 kronor, skulle

ju Sans Souci ej bliva hjälpt, utan förlora sitt anslag.

Under år 1916 lära de nu befintliga eller under upprättande varande

anstalterna, vilka samtliga till en början komma att hava karaktären

av enskilda, erbjuda 243 å 258 vårdplatser eller, om Stockholms

alkoholisthem Eolshäll, som synes komma att upphöra med sm verksamhet,

icke medräknas, 223 å 238 eller i medeltal 230 sådana platser.

Antao-er man, vilket lärer vara sannolikt, att internermgslagen trader

i kraft den 1 juli 1916, skulle statsbidrag till berörda anstalter komma

att utgå med högst 1 krona per vårddag för nämnda års förra hällt.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166. 41

Under förutsättning att samtliga dessa 230 platser äro upptagna hela

naivaret eller 182 dagar, kommer statsbidraget till ifrågavarande anstalter

att för nu angivna tid belöpa sig till 41,860 kronor.

Huru många av nyss nämnda anstalter, som efter internerino-slagens

ikraftträdande komma att verka såsom erkända, vet man för^närvarande

ej. Lika litet låter det sig bedöma, i vilken omfattning de av ifrågavarande

anstalter, som eventuellt bliva erkända, komma att mottaga tvångsmternerade,

respektive frivilligt internerade. Under sådana förhållanden

synes man, såsom även av medicinalstyrelsen vid en motsvarande beräkning

föreslagits, skäligen kunna i genomsnitt beräkna statsbidraget till

högst 1 krona 25 öre per vårddag för årets senare hälft. För sistnämnda

tid, antagen till 183 dagar, skulle sålunda till merberörda anstalter

kunna komma att utgå ett statsbidrag av 52,612 kronor 50 öre

Förutom nu omförmäla anstalter lärer det kunna förväntas, att

otockholms och Goteborgs kommuner komma att upprätta var sin anstalt

med. 100, respektive 25 vårdplatser. Dessa anstalter skulle väl huvudsakligen

bliva avsedda för tvångsinternerade patienter, d. v. s. sådana för

vilka statsbidraget högst kan uppgå till 1 krona 50 öre. Under antagande

att dessa 125 platser skulle bliva fullt upptagna under senare

hälften av året, beräknad till 183 dagar, komme statsbidraget till nu

ifrågavarande anstalter att belöpa sig till 34,312 kronor 50 öre.

Sammanlagt skulle sålunda statsbidraget till driftkostnaderna vid

de erkända och enskilda alkoholistanstalter, som, så vitt man nu kan

döma, komma att vara i verksamhet under år 1916, kunna uppo-å till

ett belopp av 128,785 kronor. Detta belopp är emellertid, såsom

förut anmärkts, beräknat med hänsyn till full beläggning under

hela den tid av året, som vederbörande anstalter äro* i verksamhet

en förutsättning, som naturligtvis ej kommer att vara för handen!

särskilt lära förut berörda kommunala anstalter, som ju för sin beläggnmg

väsentligen skulle bliva beroende av Kungl. Maj:ts befallnino-shavandes

förordnanden enligt interneringslagen, ej kunna förvänta

raanga patienter under den första och antagligen ej heller under den

andra månaden efter lagens ikraftträdande.

Anslagssumman för statsbidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters

drittkostnader under år 1916 torde således, även med hänsyn

tagen till någon eventuell ökning av vårdplatserna och de av mioföreslagna

bestämmelserna under en övergångstid, kunna avrundas till

125,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 149 höft. (Nr 166.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

Statsbidrag Kommitterade hava ansett sig böra framhålla, att även med an^andeTv''

visande av ett relativt högt driftbidrag av statsmedel tämligen små

erkända utsikter finnas för tillkomsten av erforderligt antal erkända anstalter,

anstalter. j^omm^terades undersökningar hade nämligen givit vid handen, att åtK7adette~

minstone »föreningar, stiftelser och andra» näppeligen kunde tänkas taga

initiativ till anordnandet av nya sådana anstalter, därest de icke kunde

beräkna någon statshjälp för igångsättande av företaget. Kommitterade

ansågo därför angeläget, att statsmedel funnes tillgängliga för att stimulera

det frivilliga intresset och stödja detsamma vid anstaltsväsendets

utvidgande. Särskilt kunde det visa sig nödvändigt att på

detta sätt bereda nödig tillgång till vård av kvinnliga internerade.

I sitt tidigare betänkande lämna kommitterade på denna punkt eu

närmare utredning'', av vilken torde böra återgivas följande:

;,Det bör därvid uppmärksammas, att den starka tillväxten under de senaste

åren av nya anstalter och vårdplatser tydligen möjliggjorts endast genom de

lämnade statsbidragen för detta ändamål. Samtliga de anstalter, som nu planeras,

beräkna ock väsentliga statsanslag till byggnader och inventarier såsom

oundgängliga förutsättningar för att kunna träda i verksamhet. Dessa omständigheter

synas onekligen tyda på ett starkt behov av statens medverkan redan

vid anstalternas startande eller utvidgande, därest det förefintliga vårdbehovet

skall kunna fullt tillgodoses. Kommitterade hava därav föranletts att taga under

övervägande, huruvida icke staten borde, såsom fallet är beträffande t. ex. tuberkulosvården,

lämna visst understöd vid anstalters inrättande.

Härvid bör emellertid å andra sidan beaktas, att genom interneringslagen

vården av alkoholister huvudsakligen blivit en kommunal angelägenhet, under

det att hittills endast frivilliga föreningar och stiftelser med sina begränsade

resurser ägnat intresse åt densamma. Att dessa korporationer behöft och även

fått viss medverkan av staten redan vid anläggandet av anstalter, synes föiklarligt.

Något annorlunda måste emellertid frågan ställa sig beträffande kommuner

och län. _

Redan de begränsade proportioner, som den ifrågavarande alkoholis ivarden

måste få, särskilt \ jämförelse med tuberkulosvården, giva frågan om byggnadskostnader

och dylikt en helt annan och mindre betydelse. Medan vidare de

stränga hygieniska kraven på tuberkulosanstalter i regel nödvändiggöra nybyggnader

för ändamålet, kunna tillfyllestgörande alkoholistanstalter mycket väl inrättas

i äldre och för egentliga sj ukvårdsändamål numera otjänliga byggnader, i

andra tillgängliga offentliga lokaler eller rent av i vanliga större boningshus.

Kostnaderna för anstaltens upprättande kunna sålunda ställa sig sa billiga, att

ur denna synpunkt några svårare hinder ej behöva möta för större kommuner

eller län. De nu anförda omständigheterna giva också vid handen, att ett eventuellt

statsbidrag icke lämpligen kunde utgå i visst förhållande till byggnadskostnaden.

Det torde i själva verket icke bliva lätt att finna en lämplig och

rättvist verkande beräkningsgrund för bidrag till upprättande av anstalter, där

den huvudsakliga kostnaden komme att allt efter omständigheterna gälla inköp

av jordegendom, jordbruksinventarier eller verkstadsinventarier, uppförande av

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

lantbruksbyggnader, badhus eller verkstadslokaler, anläggande av trädgård eller

drivhus o. s. v. ö

Kommitterade anse sig därför icke kunna förorda, att statsbidrag till alkoholistanstalters

upprättande skall, i allmänhet kunna påräknas. Åtminstone vad angår

anstalter, upprättade av kommuner och län, lärer denna regel böra undantagslöst

kunna tillämpas. °

Något annorlunda ställer sig dock frågan beträffande erkända anstalter,

som upprättas av föreningar, stiftelser och andra. Skulle kommuner och län

visa större intresse_ för denna anstaltsvård, uppkommer givetvis mindre behov

aJ i et enskilda initiativets insatser; det torde då visa sig obehövligt att genom

statsbidrag stimulera det enskilda initiativet på detta område. Om däremot icke

kommuner och län i avsevärd utsträckning lämna sin medverkan, synes det oundgängligt

att genom ekonomisk uppmuntran åt korporationers och andras intresse

for saken skaffa nödig tillgång på vårdplatser.

Kommitterade anse sålunda, att frågan om statsbidrag till alkoholistanstalters

upprättande måste bedömas med hänsyn till det aktuella vårdbehovet och

sålunda bliva beroende på prövning i varje särskilt fall; såsom regel bör dock

icke sådant understöd utgå till landsting eller kommun.»

I sitt slutliga förslag i ämnet hava kommitterade emellertid förutsatt,

att för år 1916 ett runt belopp, förslagsvis beräknat till 30,000

kronor — med vilket belopp tillkomsten av c:a 60 nya vårdplatser

kunde främjas — skulle för ändamålet av riksdagen ställas till Kungl.

Maj:ts förfogande. Frågan, huruvida för samma ändamål behövde anyisas

ett mindre belopp för ytterligare något år, ansågo kommitterade

icke kunna ännu bedömas.

Rörande kommitterades förslag i denna del har medicinalstyrelsen

anfört följande:

»Hittills har vid framställning till riksdagen om anslag till byggnadsarbeten

och dylikt till alkoholistanstalter närmare redogörelse lämnats^

för varje särskilt fall, där sådant bidrag begärts, och har riksdagen

också beslutat vissa belopp till varje särskild anstalt. Naturligtvis skulle

det erbjuda vissa fördelar, om riksdagen varje år endast ansloge en

viss summa, vilken ställdes till Kungl. Maj:ts disposition för fördelning

mellan de olika anstalterna, som begärt anslag av ifrågavarande

art. . En sådan ordning synes dock medicinalstyrelsen böra förutsätta,

att riksdagen angiver vissa grundprinciper för anslagets fördelande. I

detta hänseende hava kommitterade emellertid endast anfört, att bidrag

icke bör utgå till upprättandet av kommunala anstalter, en ståndpunkt^

till vilken medicinalstyrelsen för sin del också ansluter sig. Däremot

hava kommitterade icke gjort något uttalande, enligt vilken princip

anslag för erkända anstalters anordnande bör utgå till föreningar, stiftelser

eller enskilda, som ärna upprätta sådan anstalt. Med avseende

härpå skulle medicinalstyrelsen vilja förorda eu ordning liknande

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Social
etyrelaen.

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 166.

den för tuberkulossjukvårdsanstalter gällande. För anordnandet av

sådana utgår, som bekant, bidrag med högst hälften av den enligt

vederbörligen granskade räkenskaper funna byggnadskostnaden, däri

ej inberäknad utgift för anskaffandet av byggnadstomt, dock med den

inskränkning att statsbidraget icke får överskrida 1,000 kronor för

varje vårdplats. Det kan dock ifrågasättas, huruvida ett så stort belopp

som 1,000 kronor per plats bör utgå för anordnande av alkoholistanstalt.

Då emellertid kostnaderna för upprättande av dylik ofta torde

komma att uppgå till 2,000 kronor per plats och det under sådana

omständigheter torde behövas, att staten bidrager med halva summan

för att överhuvudtaget göra det möjligt för vederbörande föreningar

eller stiftelser att få planerade anstalter till stånd, är det dock för

främjande av anstaltsväsendets utveckling önskligt, att maximibeloppet

för statsbidrag till upprättande av erkänd anstalt icke sättes lägre än

1,000 kronor per plats. Kommitterades förslag, att till anordnande av

enskild anstalt statsbidrag icke bör utgå, biträdes av medicinalstyrelsen.

Enligt vad medicinalstyrelsen inhämtat, hava några av de nuvarande

alkoholistanstalterna även detta år begärt anslag för reparationer, förbättringar

och dylikt. På grund av vad ovan anförts, bör för sådant anslags

beviljande nu det villkor uppställas, att anstalten förklarar sig villig

bliva erkänd anstalt. I övrigt bör vid ifrågavarande anslags beviljande

hänsyn tagas till vad anstalten i fråga förut för enahanda ändamål

erhållit i statsbidrag, då den sammanlagda summan härav och det, som

ytterligare beviljas till byggnader och dylikt, givetvis icke bör överskrida

det maximibelopp per plats, som riksdagen kan komma att bestämma.

»

Socialstyrelsen ansluter sig likaledes till kommitterades uppfattning,

att statsbidrag till uppförande eller inrättande av alkoholistanstalter

bör utgå endast till föreningar, stiftelser och andra — sålunda

icke till landsting och kommuner —, som vilja upprätta erkända anstalter.

Kommitterade hade förslagit att såsom villkor för sådant statsbidrags

erhållande kräva förbindelse av vederbörande att icke utan Kungl.

Maj:ts särskilda medgivande i framtiden använda anstalten till annat

än det med densamma avsedda ändamål. Socialstyrelsen anmärker, att

det med sagda bestämmelse avsedda syfte möjligen, där förhållandena

så medgiva, kunde bättre tillgodoses på det sätt, att staten förbehåller

sig rätt till bidragets återbekommande i fall av anstaltens användande

till annat ändamål samt att denna rätt säkerställes genom inteckning i

anstaltens fastighet. Åven styrelsen erinrar om önskvärdheten av fast
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 16C.

45

ställande av vissa grunder, exempelvis visst högsta belopp per vårdplats

och visst förhållande till på annat sätt anskaffade medel, för statsbidragets

beräknande i de särskilda fallen.

Med avseende å förevarande ämne ifrågasätter socialstyrelsen sluthgen,

huruvida överhuvudtaget behovet av statsbidrag till anstalters

uppförande och. inrättande lämpligen kan tillgodoses på det sätt kommitterade

föreslagit. Detta behov torde nämligen bliva så varierande till

storlek och hänföra sig till så mångskiftande förhållanden, att en stadigvarande

reglering av detsamma måste förefalla vansklig. Måhända vore

mer ändamålsenligt att fortgå på den hittills anlitade vägen och överfamna

åt riksdagen att besluta om bidrag i varje särskilt fäll. Till bi,

» j! mindre omfattande reparationer och anskaffning av inventarier

och dylikt borde dock Kung!. Maj:t äga tillgång till ett årligt anslag, ej

understigande 10,000 kronor. & J

I likhet med kommitterade och ämbetsverken finner lag: ådagalao-t att n

det trängande behovet av tillgång till erkända anstalter bör från statens

sida främjas genom statsbidrag till anordnandet av sådana anstalter,

men att dylikt bidrag ej. bör tillgodokomma landsting eller kommuner.

Det ^ torde vara otvivelaktigt, att endast på detta sätt staten

kan undgå att själv med större kostnader åvägabringa erforderliga

vårdplatser. Tydligt synes ock vara, att några fullt tillfredsställande

alimangiltiga grunder ej lämpligen kunna nu fixeras för beräknandet

av sådant bidrags belopp, utan att detsamma måste fastställas

tor varje särskilt fall. Tveksamt synes däremot vara, huruvida denna

provning bör överlåtas åt Kungl. Maj:t inom ramen av anvisat anslag

efter om varje framställning om bidrag bör framgent såsom hittills

underställas riksdagen. Det förra tillvägagångssättet, som redan

vunnit tillämpning på åtskilliga jämförliga områden, erbjuder oneklio-en

vissa praktiska fördelar, bland andra den att, såsom kommitterade tänkt

vä8enthgt förkorta tiden för behandlingen av dylika bidragsfrågor.

Med hänsyn till den nyss påpekade svårigheten att nu angiva

närmare grunder för beräknandet av ifrågavarande bidrag samt den

bristande erfarenheten i allmänhet rörande anstaltsvårdens gestaltnino- i

samband med interneringslagens ikraftträdande, lärer emellertid med

avgörandet av detta spörsmål nu böra få anstå. Vid sådant förhållande

bona givetvis bär till behandling upptagas de framställningar om anslag

till anstalters byggnader, inventarier och dylikt, som nu föreli

i, c.. . " — ------- — v i utligga.

Dessförinnan anser jag mig dock böra något beröra ett par i det

toregaende omnämnda mera principiella spörsmål, som i viss mån få anses

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

gälla även de nu förevarande anslagsäskandena. Medicinalstyrelsen Lar,

som nämnts, föreslagit, att för tillmötesgående av dessa framställningar

måtte såsom villkor uppställas, att vederbörande anstalt förklarar sig

villig bliva erkänd anstalt. Detta krav överensstämmer tydligen med

de förutsättningar, under vilka kommitterade gjort sin framställning i

ämnet, och lärer i allmänhet nu böra vidhållas. A andra sidan är att

märka, att då närmare villkor för anstalters erkännande såsom allmänna

icke ännu kunnat bestämt fixeras eller i tillämpning fastslås, det icke

nu kan avgöras, huruvida de ifrågavarande anstalterna överhuvud kunna

vinna erkännande såsom allmänna. Vid sådant förhållande lärer det få

ankomma på Kungl. Maj:t att efter prövning av i varje fall förekommande

omständigheter bestämma, huruvida det ifrågasätta villkoret skall

uppställas eller icke. ... .

Av socialstyrelsen har ifrågasatts, att staten skulle, dar forhåilan

bena så medgiva, vid beviljande av bidrag, varom här är fråga, förbehålla

sig rätt till bidragets återbekommande, därest anstalten anvandes

till annat ändamål, ävensom säkerställa denna rätt genom inteckning i

anstaltens fastighet. Med avseende härå erinrar jag, att i vissa fall,

där vederbörande förening eller stiftelse icke själv är ägare till fastigheten,

inteckningssäkerhet icke skäligen kan påfordras. Då emellertid

ett dylikt förfarande, som i allmänhet torde vara tillämpligt, uppenbarligen

är ägnat att på ett mera effektivt sätt, än hittills vant forhållandet,

betrygga statsmedlens användande för avsett syfte, synes

detsamma böra såvitt möjligt komma till användning.

Jag övergår härefter till de från vissa anstalters styrelser inkomna

framställningarna om statsbidrag för ifrågavarande ändamål.

Kur anstalten

Solvik å

Styr so.

På grund av särskilda framställningar har riksdagen under vartdera

av åren 1912 och 1913 beviljat ett anslag av 7,000 kronor till

en nybyggnad vid kuranstalten Solvik ä Styrsö, varjämte riksdagen nästlidna

år anvisat 8,000 kronor för fullbordande och inredning av omformälda

nybyggnad vid anstalten.

Uti eii till Kungl. Maj:t ingiven skrift bär nu styrelsen for vastra

Sveriges blåbandsförbund ytterligare anhållit om ett statsanslag av

7,101: 95 kronor för avslutande och ändamålsenlig inredning av mer
omnärnnda

nybyggnad. _

I en senare inlämnad skrivelse har förbundsstyrelsen meddelat, att

den för anstaltsbyggnaden i fråga utgivit:

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

under år 1913................................................

» b 1914 till och med oktober månad

den 6 november 1914 för värmeledning

* ® » » » möbler............

® ® » b » för linoleum
mattor

...............................................

därjämte för ett ved- och materialskjul..

kronor 7,689: 90

» 18,374:36

b 976:40

b 730:20

» 542:28

b 788:81

47

29,101: 95

Såsom ovan nämnts, har omförmälda

styrelse av statsverket för samma nybyggnad

mottagit:

år 1912 ......................

b 1913 .....................

b 1914 .........................

kronor 7,000: —

b 7,000: —

b 8,000: —

22,000: —

återstår kronor 7,101: 95

Bland ovanstående utgifter är emellertid upptaget ett belopp av

788:81 kronor för uppförande av ett ved-och materialskjul. Frånräknas

denna post, återstår sålunda för själva anstaltsbyggnaden 28,313- 14

kronor.

För bestridande av de överskjutande utgifterna har förbundsstyrelsen

nödgats upptaga ett banklån och, då varken styrelsens medlemmar

personligen eller västra Sveriges blåbandsförbund hava tillgångar

att betala denna skuld, har styrelsen ansett sig nödsakad att

anhålla om statsbidrag- till gäldande av densamma.

Socialstyrelsen, som i ärendet avgivit utlåtande, erinrar, att enligt

den ursprungliga planen för nybyggnaden ifråga kostnaderna för

densamma beräknats till 21,000 kronor. I överensstämmelse härmed

beviljade riksdagen på förbundsstyrelsens framställning under vartdera

av åren 1912 och 1913 7,000 kronor för nämnda byggnads uppförande,

varjamte anstalten enligt vad som blivit förutsatt vid behandlingen

av ifrågavarande anslagskrav hade att för ändamålet påräkna

av statsmedel ytterligare 7,000 kronor eller tillsammans 21,000 kronor

1 sin förnyade framställning till 1914 års riksdag förmälde emellertid

förbundsstyrelsen, att kostnaderna till följd av vissa utvidgningar i den

tidigare planen — bestående i vissa sanitetstekniska anordningar och

byggnadens förseende med inventarier — stigit till 24,990 kronor, varför

styrelsen då anhöll om motsvarande höjning i statsanslaget. ’ Sty
-

Socialsty
relsen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

relsen begärde sålunda vid sistnämnda tillfälle ytterligare 10,990 kronor,

i stället för beräknade 7,000 kronor. På Kungl. Maj:ts förslag beviljade

riksdagen 8,000 kronor.

I föreliggande ansökning uppvisar förbundsstyrelsen, att den tor

byggnadens uppförande och inredning numera utbetalt 28,313. 14 kronor

och, då anstalten för samma ändamål av staten redan uppburit 22,000

kronor, anhåller styrelsen nu att återstoden eller 6,313: 14 kronor

måtte anvisas av statsmedel tillika med ett belopp, å 788: 81 kronor,

som utgivits för uppförande av ett ved- och materialskjul. Som förbundsstyrelsen

icke uppgivit, att några ytterligare utvidgningar skett i

den tidigare framlagda planen för den nya anstaltsbyggnaden, syntes

det socialstyrelsen vara anledning antaga, att merkostnaden uteslutande

vore beroende på otillförlitliga kostnadsberäkningar. Da emellertid enligt

socialstyrelsens mening staten icke rimligtvis borde påtaga sig ans\ aret

härför, fann styrelsen sig icke kunna tillstyrka något ytterligare

statsbidrag för anstaltsbyggnaden ifråga eller för dess förseende

med inventarier. Däremot ansåg styrelsen skäligt, att nyssnämnda

kostnad för uppförande av ett ved- och materialskjul gäldades av

statsmedel,

Såsom jag anfört vid föregående års proposition i detta ämne,

måste allvarliga betänkligheter uppkomma mot framställningar om

statsbidrag till bestridandet av kostnadsökningar för anordningar, som

redan tidigare blivit vederbörligen prövade. När vidare förbundsstyrelsen

icke anfört några särskilda skäl för att kostnadssumman för

anstaltsbyggnaden icke kunnat begränsas till förut beräknat belopp,

anser jag mig icke kunna förorda ytterliga statsanslag till nämnda

byggnad. Däremot vill jag i likhet med socialstyrelsen tillstyrka statsbidrag

för bestridande av kostnaderna för omnämnda ved- och materialskjul0

Bidragets belopp torde emellertid lämpligen kunna avrundas till

800 kronor.

Strängnäs Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har riksdagen

stift, år 1910 medgivit, att av de till främjande av nykterhet och motarbeaTdhmrnöm

tande av dryckenskapens följder avsatta medel finge utgå 17,000 kronor

såsom bidrag till anordnande av Strängnäs stifts alkoholisthem vid

Hämd, nära Mariefred. Därefter har riksdagen ytterligare beviljat

hemmet dels år 1912 ett anslag av 7,270 kronor till bestridande av kostnaderna

för vissa nybyggnads- och ändringsarbeten vid anstalten ävensom

för anskaffning av vissa inventarier, dels år 1913 ett anslag av

1,000 kronor till anskaffande av linoleummattor vid anstalten, dels ock

Departements

chefen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

slutligen år 1914 ett anslag av 1,535 kronor till bestridande av kostnaderna

för uppförande av ett kallbadhus och en båtbrygga.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har nu styrelsen för alkoholisthemmet

anhållit om följande anslag, nämligen 1,214 kronor för tillgodoseende

av anstaltens vattenbehov samt förbättring av badrummet,

257 kronor till anskaffande av skärmaskin och stilar för bokbinderiarbete

samt 365 kronor till inköp av en utombordsmotor.

Av ansökningshandlingarna framgår bland annat, att den nuvarande

pumpanordningen, som lämnar vatten till såväl varmbadhuset

som huvudbyggnaden, icke fungerar nöjaktigt ävensom att dricksvattenskällan

måste fördjupas och skyddas mot ytvattnets nedträngande. Styrelsen

framhåller vidare, att det vore synnerligen önskligt, att skärmaskiner

och stilar för bokbinderiarbete kunde anskalfas, enär dylikt

arbete är lätt att lära och väl lämpar sig för patienterna, när utearbetet

vid lantegendomen till följd av årstiden måste upphöra.

Socialstyrelsen anför i sitt utlåtande följande. Sociai
Då

socialstyrelsen ansåge det synnerligen önskligt, att anstalten styrelsenutrustas

med skärmaskin och stilar till bokbinderiarbete i och för patienternas

förseende med lämpligt arbete, funne sig styrelsen böra tillstyrka

det begärda statsbidraget för inköp av nämnda arbetsutensilier.

Ävenså ville styrelsen tillstyrka det äskade beloppet för inköp av

en utombordsmotor, enär en dylik torde komma att bliva till stor

nytta för anstalten och kostnaden för densamma icke vore alltför

avsevärd.

Beträffande det begärda statsunderstödet för tillgodoseende av anstaltens

vattenbehov samt förbättring av badrummet, sönderfölle detsamma

i följande poster, nämligen 840 kronor till en ny pump med

körvandring, 300 kronor till förbättrande av dricksvattenskällan samt

74 kronor till vissa ändringar i badrummet.

Anstaltens styrelse syntes sålunda hava räknat på att få en tämligen

dyrbar pumpinrättning till anstaltens vattenledning. Det torde

emellertid enligt socialstyrelsens mening kunna ifrågasättas, huruvida icke

anstalten med sin nuvarande storlek kunde vara betjänt med en enklare

sådan. Vid sådant förhållande och då styrelsen icke hade någonting

att erinra mot de två sistnämnda anslagsposterna, ansåge sig styrelsen

för nu ifrågavarande ändamål böra tillstyrka i runt tal 800 kronor.

På av socialstyrelsen angivna skäl anser jag mig böra förorda, Departementsatt

hemmet av statsmedel tilldelas 800 kronor för tillgodoseende .-y chefen.

dess vattenbehov samt förbättring av badrummet, 257 kronor till anBiliang

till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 119 käft. (Nr 166.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

Frälsningsarméns

alkoholisthem

å Kurtin.

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

skaffande av skärmaskin och stilar för bokbinderiarbete samt 365 kronor

till inköp av en utombordsmotor. Jag vill dock framhålla, att jag

till en början ställt mig ganska tvekande i fråga om det sist nämnda

anslagskravet. Sedan jag emellertid erfarit, att hemmets förbindelse

med Mariefred, dit anstalten dagligen levererar mjölk och där en väsentlig

del av hemmets förnödenheter inköpas, sommartiden i huvudsak

uppehälles medelst roddbåt — enligt uppgift tager enkel färd en halv

timme — anser jag mig böra tillstyrka även ifrågavarande belopp.

Riksdagen har under vartdera av åren 1912 och 1913 anvisat

6.000 kronor såsom bidrag till inventarier för frälsningsarmens alkoholisthem

för mindre bemedlade å Kurön samt under år 1914 beviljat ett belopp

av 8,000 kronor till inköp av inventarier för anstalten och förbättring

av dess bostadsförhållanden.

Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift begär nu frälsningsarmén

8.000 kronor för uppförande vid anstalten av en finsk badstu med karbad

och dusch samt tvättstuga med ångtork och mangelbod. I ansökningen

framhålles, att det särskilt under vintertiden möter svårigheter

att få tvättkläder torra. Kostnaderna för den ifrågasatta byggnaden

fördela sig enligt infordrat kostnadsförslag på följande sätt:

Betongarbeten 53x0,40X1,6 kbm. = 31,8 kbm. å 20 kronor kbm...................... kronor

Schaktning eller bergsprängning 53x0,60X0,60 kbm. = 19,08 kbm. å 5 kronor

kbm................................................................................................ *

Skorstensmur 1,30 X0,60X11 kbm. = 8,68 kbm. å 22 kronor kbm..................... »

Putsning av d:o 2,6X1,20X11 kvm. = 34,3 kvm. å 1 kronor kvm................... »

Ytterväggar av o" plank med panel av 1" bräder ock papp å båda sidor 200

kvm. å 7 kronor kvm.................................................................. ”

Innerväggar av 21h1'' plank, boaserade å båda sidor av 3/i'' bräder 170 kvm.

å 5 kronor kvm................................................................................. *

Bjälklag av 3"x9" plank inklusive underpanel, fyllning och golv 117 kvm.

å 5,50 kronor kvm.............................................................................. ”

Cementgolv å stenskarvsfyllning 117 kvm.x5,50............................................ ”

Takpanel med papp å vinden 170 kvm.X 1,60 ............................................... ”

Snickerier, fönster och dörrar 19 st. fönster 0,80 X0,40 x 19 = 6,08 kvm. å 12 kronor

kvm. ........................................................ "

4 st. fönster 1,5 X 1,20X4 = 7,20 kvm. å 12 kronor kvm.................................. »

3 st. fönster 1x1,20X3 = 3,60 kvm. ä 12 kronor kvm................................. »

8 st. fönster 1x1,20X8 = 9,60 kvm. å 12 kronor kvm.................................. »

Ytterdörrar med överljus 4 st. 1x3 å 30 kronor kvm..................................... *

Enkeldörrar 6 st. 0,90X2,1 å 15 kronor kvm................................................. »

D:o 5 st. 0,65x2,1 k 12 kronor kvm................................................ »

Inredning i badstu.......................... *

» i tvättrum.................................................................................... ”

» i avklädningsrum ....................................................................... *

» i tvättstuga med panna ............................................................... ”

» i linnerum................................................................................... ”

Innertrappa ................................................................................ ”

Transport kronor

636: —

95: —

189: —

34: —

1,400: —

850: —

643: 50

643: 50

255: —

73: —

86: —

43:- 116: —

120: —

90: —

60: —

300: —

100: —

200: —

200: —

50: —

150: —

6,334: —

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

51

Yttertrappa med fftrstugubroar.

Förstärkning för vattencistern

Transport

Yttertak med takstolar, panel och papp 14x14 kvm. = 196kvm. å3''kronor''kvm'',

bkorstensbeslag, stuprör och Övriga utvändiga plåtarbeten samt smide

Målning.............................

Rörledning och badattiralj ....................................

Oförutsedda utgifter.......................................

Ritningar och kontollantarvode.......

Frakter .................. ....................

kronor

»

»

»

))

»

»

))

6,334: —

200: —

300: —

588: —

250: —

400: —

1,500: —

400:- 225: —

200: —

Summa kronor 10,397: —

I sitt utlåtande framhåller socialstyrelsen, att det syntes själv- Sociai
fallet,

att en så. stor anstalt som denna — anstalten har numera 8tyrelseQplats

för 40 patienter, varjämte tillkommer anstaltens personal, uppgående

till ett tiotal personer — måste äga ändamålsenliga anordnino-ar

för rengöring av tvättkläder. Dylika anordningar saknades emellertid

för närvarande.

Socialstyrelsen framhåller tillika, att det särskilt med hänsyn till

det stora patientantalet måste anses föreligga ett verkligt behov att

vid anstalten bereda möjligheter till varmbad under vintertiden. Med

hänsyn härtill och då frälsmngsarmén hitintills icke uppburit statsbidrag

för anstaltens anordnande i annan man än till inköp av inventarier och

till viss inredning, tillstyrker socialstyrelsen framställningen.

Mot beviljande av det begärda anslaget av 8,000 kronor till upp- Departementsiörande

av den planerade nybyggnaden vid anstalten har jag intet att chefenerinra.

På Kungl. Maj ds förslag beviljade riksdagen under nästlidet år ett Fiodakoionien

anslag av 2,500 kronor till anordnande av Fiodakoionien nr 2 i Hästveda. . nr 2

Föreningen Flöda kolonier u. p. a. anhåller nu i en till Kungl. * Hästveda''

Maj.t ingiven skrift om ytterligare 10,000 kronor av statsmedel för

uppförande av en ny anstaltsbyggnad vid kolonien.

Till stöd härför har av föreningen anförts bland annat följande.

Genom det anslag av statsmedel, som redan beviljats Fiodakoionien

m 2, har det blivit möjligt att bereda plats vid densamma för 10

kolonister förutom personalen. Som föreningen emellertid beräknat att härkunna

mottaga ett tjugutal kolonister, planerar den nu att uppföra en

större byggnad, som skulle bliva huvudbyggnaden vid kolonien. Då

denna byggnad uppförts, skulle finnas plats:

1) i huvudbyggnaden för föreståndare och kökspersonal samt 8

kolonister,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Socialsty
relsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 16''0.

2) i gamla mangårdsbyggnaden för vårdare samt 8 kolonister,

3) i logementet för vårdare och 6 kolonister.

Därefter tänker sig föreningen koloniens utveckling fortgå genom

upprättande av kolonat enligt den metod, som föreningen vid Flöda nr

1 tillämpat. Till denna gren av arbetet hade — enligt föreningens

förklaring — allmänheten visat sig så villig att lämna gåvor, att statsunderstöd

icke torde behöva sökas. År 1914 hade sålunda enskilda och

föreningar till Flöda nr 1 lämnat medel till uppförande av sex kolonatstugor

till en beräknad kostnad av 13,000 kronor. . _

° Av föreningens stadgar framginge, att föreningen i sitt alkoholistvårdsarbete

åtoge sig de alkoholister, som vållade staten, kommunerna och

enskilda de största svårigheterna och kostnaderna, eller de alkoholister,

som samhället framför allt borde vara intresserat av att få omhändertagna.

Vidare framginge av stadgarna, att föreningen, fullt övertygad

om olämpligheten av att efter en kortare tid släppa dessa alkoholister

ut i sin förra omgivning, icke inskränkte sin verksamhet till ett hälft

eller helt års bortklemande »kurbehandling» utan under åratal och från

och med andra året utan årsavgift fostrade dem till samhällsdugliga,

självförsörjande män samt sökte bereda dem hem och framtid.

På grund av detta förhållande hade även platserna vid Floda-kolonierna

alltid rönt så stor efterfrågan, att föreningen ej kunnat mottaga

alla sökande, under det att övriga redan förefintliga kuranstalter för

alkoholister i regel ej fått alla sina platser belagda.

Enligt medföljande kostnadsberäkning komma utgifterna för den

nya anstaltsbyggnaden att ställa sig sålunda: grunden och källaren

med cementgolv kronor 400: —; murning kronor 300: —; stolpar och

bjälkar kronor 700: —; 200 tolfter spantade bräder kronor 1,400. j

golvbräder kronor 700: —; takpapp, läkt och spik kronor 300: —;

väggpapp kronor 70: —; panel utvändigt kronor 200: —; fönster och

dörrar kronor 425: —; tre verandor kronor 500: —; arbetslön kronor

1,200: —; lås och glas kronor 100: —; spik kronor 200: —; cementtrappor

kronor 150: —; fotlister och foder kronor 150: , panel invändigt

kronor 150: —; trappor till vind m. in. kronor 75.

framforsling kronor 300: —; 10 kakelugnar kronor 1,250. ——, spis

kronor 100: —; målning och tapetsering kronor 1,200: —. Summa

kronor 9,870: —.

I sitt utlåtande har socialstyrelsen anfört följande:

I fråga om detta anslagskrav tilläte sig styrelsen framhålla, att en

uteslutande god erfarenhet vunnits av den verksamhet å alkoholistvår
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

dens område, som förut utövats av sällskapet för kristlig social nykterhetsverksamhet

och som numera övertagits av föreningen Flöda kolonier

u. p. a., och att vid sådant förhållande en utökning av verksamhetens

omfattning maste anses synnerligen önsklig. Då styrelsen vidare

ingenting hade att erinra mot den företedda byggnadsplanen, funne

styrelsen sig böra tillstyrka bifall till framställningen — dock syntes

statsbidragets belopp böra begränsas vid kostnadsberäkningens slutsumma.

Då jag till fullo delar socialstyrelsens uppfattning i fråga om för- Departementseningens

verksamhet, har jag icke tvekat att giva mitt förord till för- chefen''

eningens framställning. Dock anser jag i likhet med socialstyrelsen,

att statsanslaget icke bör överstiga den beräknade kostnadssumman eller

9,870 kronor.

Styrelsen för arbetsliemmet Björknäs anhåller om ett statsanslag av Arbetshemmet

4,000 kronor som bidrag till uppförande av en svinhusbyggnad vid BJörknashemmet.

I ansökningen härom framhåller styrelsen, att till de grundsatser,

som av hemmet tillämpas vid fullföljandet av dess mål att till

hälsa och karaktär återställa lösdrivare och frigivna fångar, som lida

under följderna av alkoholmissbruk, men dock äro arbetsföra, också hör

att vänja dem vid flitigt arbete.

Tillfälle till sådant lämnade den lantegendom, som tillhörde hemmet,

ehuru dock ej tillräckligt. Särskilt under vintertid kunde för närvarande

ej flera än sju skyddslingar sysselsättas härmed. För att utvidga

sin verksamhet vore det alltså för hemmet nödvändigt, att arbetsmöjligheterna

vid hemmet ökades.

Styrelsen vore för detta ändamål närmast betänkt på att för hemmets

räkning å egendomen uppföra en sviuhusbyggnad och vore det styrelsens

avsikt att låta byggnadsarbetena utföras genom hemmets skyddslingar.

När svinhuset, som vore avsett för c:a 50 svin, kommit till

stånd, kunde det giva nyttig och för hemmets framtida ekonomi förmånlig

sysselsättning åt dess skj^ddslingar.

Enär styrelsen saknade tillgångar för detta välbehövliga byggnadsföretag

och den ej heller både förhoppning att kunna på frivillig väg

insamla erforderliga medel för dess utförande, särskilt som hemmet för

sin tidigare verksamhet måste söka att erhålla gåvor till fyllande av en

brist av över 5,000 kronor, hade styrelsen hoppats att få hjälp härtill

av staten.

Vid ansökningen var fogat ett specificerat kostnadsförslag till ifrågavarande

byggnad, slutande å ett belopp av 4,03(5 kronor 40 öre.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr IG G.

Sociaisty- Uti infordrat utlåtande har socialstyrelsen anfört följande:

reisen. Av ansökningshandlingen ävensom utav de handlingar, styrelsen

för anstalten företett vid framställning om driftanslag för år 1914,

inhämtades, att med anstalten vore förenat ett ganska betydande jordbruk

och att ett viktigt led i anstaltsvården bestode i patienternas sysselsättande

med jordbruksgöromål. För att emellertid kunna giva sysselsättning

åt ett större antal patienter, särskilt under vintertiden, hade

hemmets styrelse tänkt att jämväl inrikta verksamheten på en av jordbrukets

binäringar, svinskötseln. Härför bleve det emellertid nödvändigt

att uppföra en ny svinhusbyggnad, vilken — frånsett själva byggnadsarbetet,

som i huvudsak skulle utföras av patienterna — komme att

draga en materialkostnad av 4,000 kronor. Det syntes styrelsen välbetänkt

att på föreslaget sätt söka draga större ekonomisk nytta av

jordbruksdriften och vore det anledning antaga, att anstalten komme

att draga en avsevärd fördel av den nya verksamhetsgrenen. .Då därjämte

arbetshemmet Björknäs icke förut uppburit något statsbidrag för

anstaltens anordnande och utrustande, tillstyrkte styrelsen det begärda

statsbidraget.

Departements- Otvivelaktigt synes den beräknade kostnaden tämligen hög för en

chefen. byggnad av bär ifrågavarande slag. Som densamma emellertid kommer

att erhålla en avsevärd storlek och kostnadsberäkningarna, enligt vad

jag inhämtat, äro uppgjorda av därtill kompetent person, har jag likväl

— då jag ingenting har att erinra mot själva ändamålet med det

begärda anslaget — ansett mig böra förorda hela beloppet.

Vid bifall till vad jag sålunda hemställt, skulle under de villkor,

som av Kungl. Maj it prövas lämpliga, statsmedel utgå för nedan angivna

ändamål enligt följande fördelning:

till bestridande av kostnaderna för ett ved- och materialskjul

vid kuranstalten Solvik å Styrsö......... kronor'' 800: —

såsom bidrag till kostnaderna för vissa ändrings- och

reparationsarbeten vid Strängnäs stifts alkoholisthem

vid Härnö ävensom för inköp av skärmaskin

och stilar för bokbinderi bete samt en

utombordsmotor åt hemmet .................................... » 1,422:

såsom bidrag till kostnaderna för uppförande av

finsk badstu med karbad och dusch samt tvättstuga

med angtork och mangelbod vid fräls
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

ningsarmens alkoholisthem för mindre bemedlade

å Ka rön...............................................

till uppförande av en ny anstaltsbyggnad för Floda
kolonien

nr 2 i Hästveda..............................

till uppförande av en svinhusbyggnad vid arbetshemmet

Björknäs.......................................

kronor

»

»

8,000: —

9,870: —

4,000: —

eller tillhopa kronor 24,092: —

Med hänsyn till önskvärdheten av att vid tiden för interneringslagens

ikraftträdande äga tillgång till ett väsentligt större antal vårdplatser

an de nu förefintliga, synes det emellertid angeläget att ytterligare

något mindre belopp kunde stå till Kungl. Maj:ts förfogande att

anvandas såsom bidrag till anordnande av erkända anstalter, "jag hemställer

darfor, att lör ifrågavarande anslag måtte beräknas ett belopp

av sammanlagt 30,000 kronor. 1 F

Kommitterade hava läst uppmärksamheten därå, att militära läger- Upplåtelse av

p atser, som icke vidare användas för sitt ändamål, lämpligen kunde kronan till~

tagas i anspråk för anordnande av allmänna alkoholistanstalter samt att Mrig "

jämväl andra kronan tillhöriga domäner torde väl lämpa sig för enahända

användning. Då anskaffandet av plats för upprättande av alkoholistanstalter

kunde medföra betydande kostnader, därest erforderligt

u rymme måste inköpas av enskilda, vore det uppenbarligen önskvärt

att kunna erhålla sådan genom statens medverkan. Ehuruväl alkoholists

stål tern a i allmänhet behövde en jämförelsevis stor areal med goda

jordbruksinojligheter, torde sådan i många fall kunna tillhandahållas

a kronans mark utan avsevärd kostnad för staten. För att underlätta

tiltkomsten av nödigt antal vårdplatser för tuberkelsjuka hade Kungl.

IVIapt förordna!, att, landsting, kommuner, föreningar och enskilda, vilka

amnade uppföra tuberkulossjukvårdsanstalter, kunde efter Kungl. Makts

provning utan särskild ersättning erhålla upplåtelse av för anläo-o-- mngen erforderlig, kronan tillhörig mark. Kommitterade, som ansett

de vara av synnerlig vikt för alkoholistvårdens utveckling att underlätta

anskaffandet av anläggnmgsplats för alkoholistanstalter, hava föreslagit

fattande av motsvarande bestämmelser i avseende å sistnämnda

anstalter.

i . iv ‘?d kon}mittfrade sålunda föreslagit, vore utan tvivel ägnat att

kraftigt främja tillkomsten av erkända anstalter. Enligt vad lag inhämtat,

föreligger för närvarande eu framställning om rätt till'' dispo
-

Departements
chefen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

nerande för ifrågavarande ändamål av en förutvarande militär lägerplats.

Med hänsyn till de jämförelsevis störa områden, som i allmän

het torde erfordras för anordnande av alkoholistanstalter, eller av andia

skäl torde visserligen hinder lätteligen kunna möta för tillmötesgående

av framställningar i nu berörda syfte. I sådana fall, där avsevardare

olägenheter eller förluster för statsverket icke kunna forvantas uppkomma

därav, anser jag emellertid landsting, kommuner, föreningar,

stiftelser och enskilda, vilka ämna uppföra erkända alkoholistanstalter,

böra, efter av Kungl. Magt i varje särskilt fall verkställd provning,

utan särskild ersättning till kronan och på de villkor i övrigt, Kungl.

Makt kan finna skäligt bestämma, kunna erhålla upplåtelse av tor anläggningen

erforderlig, kronan tillhörig mark i enahanda omfattning,

som är stadgad i fråga om upplåtelse av kronomark till tuberkulos
sjukvårdsanstalter.

Utgifter för

farliga alkoholister,

handräckning

ni. m.

Kommitte
rade.

Utgifter för

farliga alkoholister.

Beträffande behovet av anslag till statens utgifter för farliga alkoholister,

kostnader för handräckning, ersättningar åt kronofogdar och

länsmän, ersättningar till vittnen samt kostnader for lakarutlatanden

anföra kommitterade följande:

»Enligt interneringslagen har staten att i vissa fall ensam bestrida

kostnader för alkoholisters omhändertagande och vård. For att kunna

ungefärligt beräkna beloppet av denna för staten uppkommande kostnad

under år 1916, hava kommitterade sökt något närmare bedöma omtattningen

av statens ansvar i berörda avseende. Det ligger emellertid i

sakens natur, att man på denna punkt allenast kan bygga pa förutsättningar

av mycket obestämd karaktär. ... , . j, ..

Enligt 10 och 25 §§ i interneringslagen skall statsverket vidkännas

kostnaden för vård, å allmän anstalt eller eljest, av farlig patient, som

finnes böra, i avvaktan på slutligt beslut om internering, omhandertagas

och vårdas. Med avseende härå vilja kommitterade erinra, att vid lagens

ikraftträdande interneringsförfarande omedelbart torde komma a inledas

mot farliga alkoholister, som enligt vad kant ar förekomma i jämförelsevis

stort antal och för vilkas oskadliggörande lagen i väsentlig

mån avsetts. Under dess första år lärer därför sadant omhändertagande

komma att ske i ganska stor utsträckning. Då därvid aven torde förekomma

vård på annat sätt än vid allmän anstalt, torde kostnaderna för

densamma, med hänsyn till de försiktighetsmått som hora vidtagas för

dylika patienter, komma att ställa sig jämförelsevis diyga. Komm

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Jlaj. ts Nåd. Proposition Kr lull. 57

terade hava emellertid funnit, att ett belopp av 4,000 kronor sannolikt

bliver tillräckligt för detta ändamål.

Anstaltsvården för farliga alkoholister, som enligt myndighets beslut

interneras, skall i regel bekostas av vederbörande kommun. I det

fall, att viss ansvarig kommun ej finnes eller kostnaden icke rimligen

ansetts böra påvila densamma, måste emellertid staten träda emellan.

Sådant förhållande inträffar enligt lagens 14 och 25 §§ beträffande farligpatient,

som internerats på ansökan av polismyndighet, därest hans

hemortsrätt ej kan utrönas, eller han vid tiden för ansökningen oavbrutet

under minst 5 år vistats utom hemortskommunen.

Staten måste vidare vidkännas kostnaden för utlänning, som interneras

på polismyndighets ansökan (prop. 1913 nr 193 s. i39). De nu

berörda fallen kunna näppeligen bliva synnerligen många, men i allmänhet

tämligen kostsamma, då det här gäller hela vårdkostnaden.

Härunder måste nämligen inbegripas erforderliga utgifter, i förekommande

fall, för patients resa vid överflyttning eller eljest, för kläder,

för särskild läkarvård vid svårare sjukdom o. s. v. Till följd härav

lära statens kostnader för sådana farliga patienter icke böra beräknas

lägre än till 6,000 kronor.

Enligt 14 och 25 §§ i interneriögslagen skall av statsmedel förskjutas

kostnaden för omhändertagande och vård, på allmän anstalt eller

eljest, av internerad farlig patient. Denna kostnad skall sedermera gottgöras

staten av hemortskommunen med undantag för de fall, som nyss

angivits. Sådant förskotterande av vårdkostnad torde ifrågakomma i

många fall och understundom till rätt avsevärda belopp. Kommitterade

hava beräknat det härför erforderliga anslaget för år 1916 till 5,000

kronor.

Enligt vad nu anförts, skulle statens utgifter under år 1916 för

farliga alkoholister komma att uppgå till sammanlagt 15,000 kronor.

När polismyndighets handräckning anlitas för patients internerande Kostnader för

å anstalt (13 §), återintagande efter utskrivning (20 §) eller återhämtande ''‘^ruckning.

till anstalt, efter det han därifrån avvikit (22 §), skall enligt lagens

24 § statsverket bestrida handräckningskostnaden. Uppenbarligen gäller

detsamma med avseende å handräcknings- och delgivningskostnader för

sådan farlig patient, vars vårdkostnad skall påvila staten (jfr ovan).

Dennas hithörande utgifter för år 1916 hava kommitterade funnit böra

förslagsvis upptagas till 1,500 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 149 käft. (Nr Kol.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

I det föregående bar förutsatts, att kronofogdar och länsmän skola

åt krono- för vissa dem åliggande uppgifter enligt interneringslagen erhålla ersättflänsmän.

1 ning på sätt stadgas i kungörelsen den 31 december 1908 angående

ersättning åt kronofogdar och länsmän för vissa av deras polisverksamhet

föranledda utgifter. Då statsmedel för sådant ändamål lärer böra

utgå från sjätte huvudtitelns vederbörande anslag, har särskilt belopp

här ej beräknats.

Ersättningar Jämlikt särskild lag skall statsverket bestrida kostnaden för vift
at

vittnen. nen^ vilka i de mål, som i interneringslagen avses, höras inför domstol

på framställning av vederbörande polismyndighet eller efter förordnande

av Kungl. Maj:ts befallningshavande. Sådan vittnesersättning

beräknas efter enahanda grunder, som gälla angående ersättning av

allmänna medel till vittnen i brottmål. Kommitterade hava ansett,

att hithörande kostnader icke lära bliva betydande, och hava för år

1916 förslagsvis uppskattat desamma till högst 500 kronor.

Kostnader för

läkarutlåtanden.

Social- och

medicinalstyrelserna.

Departements
chefen.

I de fall, då enligt interneringslagens 5 § polismyndighet ansöker

om alkoholists internerande, har myndigheten att bland annat anskaffa

sådant läkarutlåtande, som i 4 § föreskrives. Då det synes naturligt,

att kostnaden härför kommer att påvila statsverket, hava kommitterade

för förslagsvis 30 läkarutlåtanden beräknat ett belopp av 300 kronor

för år 1916.»

Mot kommitterades här ovan återgivna förslag rörande anslagsbehovet

till utgifter för farliga alkoholister m. m. förklara sig medicinaloch

socialstyrelserna ej hava något att erinra.

Här ifrågavarande utgifter måste otvivelaktigt utgå av statsmedel,

varför hemställan om anslag till deras bestridande måste göras. I avseende

å anslagets belopp torde emellertid en nedsättning vara motiverad

med hänsyn därtill att, såsom förut berörts, interneringslagen ej

kan förväntas träda i kraft förrän den 1 juli 1916. Då vissa av förevarande

anslagsbehov möjligen äro något lågt beräknade, synes dock

ej anslaget böra nedsättas till hälften utan lämpligen kunna avrundas

till ett belopp av 10,000 kronor.

Central De uppgifter, som enligt vad ovan (s. 9) anförts, skulle åligga

ledning och socialstyrelsen i dess egenskap av tillsynsmyndighet över alkoholistinspektion.

vårcjen • äro uppenbarligen av den särskilda beskaffenhet och

K7ade“e" omfattning, att de påkalla en förstärkning av styrelsens arbetskrafter.

Innan jag närmare ingår på denna fråga, anser jag mig böra erinra,

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 10(i. 59

att de kommitterade framhållit angelägenheten av att den centrala uppsikten

kompletteras av en inspektionsverksamhet, förnämligast avseende

kontroll på ort och ställe över anstalters iakttagande av gällande författningar,

fastställda villkor för statsbidrag samt andra meddelade

föreskrifter. Inspektionen skulle vidare gälla lokala anordningars lämplighet,

patienters utspisning och vård, anstalternas ekonomiska förhållanden

samt deras ändamålsenliga skötsel överhuvud. Närmare undersökning

pa platsen torde särskilt bliva nödvändig i vissa fall, då patienter

anfört klagomål över exempelvis bostad och föda, ålagt arbete eller

behandling i övrigt. I anslutning härtill hava kommitterade ock i sina

förslag detaljerat angivit de områden, som skulle falla under ifrågavarande

inspektionsverksamhet.

Medicinalstyrelsen ansluter sig till kravet på central inspektion, Medicinaimen

håller före, att densamma tillsvidare torde bliva mindre omfattande styrelsen,

med hänsyn till anstalternas ringa antal.

Föreningen Svenska alkoholisthem ifrågasätter, huruvida en central Föreningen

inspektion är erforderlig, då den lokala, inspektion, som för närvarande Svenaka alk°- vid de enskilda alkoholistanstalterna utövas genom Kung!. Maj:ts veder- hol‘9them''

börande befallningshavande och förste provinsialläkarna, finge anses

vara åtminstone för den närmaste framtiden tillräcklig jämväl för de

allmänna anstalterna.

Socialstyrelsen åter betonar starkt behovet av en central inspektion sociaioch

erinrar, hurusom alkoholistvården genom interneringslagens trä- styeisen.

dande i kraft kommer att försättas i väsentligt nya förhållanden. Föremålen

för vården komma ej blott att flerdubblas till antal utan Hven

att till stor del rekryteras bland individer, som hunnit avsevärt längre

i förfall än alkoholistanstalternas nuvarande, jämförelsevis valda klientel.

Svårigheterna vid patienternas behandling lära vidare i betydlig mån

ökas genom de föreställningar om orättvisa och förföljelse, som interneringsförfarandet.

hos många kommer att uppväcka. Besluten om intagning

å anstalt, utskrivning därifrån och förflyttning från eu anstalt

till en annan kunna också med säkerhet förväntas giva anledning till

talrika klagomål. Då nu staten med hänsyn till alkoholistlagen onekligen

måste anses förpliktad tillse, att alkoholistvården å de allmänna

anstalterna bliver såvitt möjligt tillfredsställande, lärer staten ej kunna

undgå att lämna nämnda våld en ingående och fortvarande tillsyn.

Jämväl i avseende å de enskilda anstalterna, som ju även av lagen

tillerkännas en plats i systemet för alkoholismens bekämpande, måste

tillsyn från statens sida, åtminstone i de fall, då statsbidrag åtnjutes,

anses påkallad.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Departements
chefen.

Organisation

Kommitte
rade.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 166.

I likhet med kommitterade och ämbetsverken anser jag statens tillsyn

över den i anslutning till interneringslagen organiserade alkoholistvården

böra av uppsiktsmyndigheten utövas ej blott genom handläggning

inom ämbetsverket av förekommande ärenden utan ock genom inspektion

på ort och ställe. Såväl lagens bestämmelser i dess 2,17 och 19 §§ samt

innebörd i övrigt som ock tvångsbehandlingens ömtåliga karaktär synas

mio- pålägga staten ett ansvar, som nödvändiggör en sådan närmare kontroll

över de allmänna anstalterna. Då vidare lagen bland annat åsyftar att

till systematisk samverkan ena de allmänna och de enskilda anstalternas

strävanden, lärer inspektionen även böra omfatta de med statsunderstöd

verksamma enskilda anstalterna. Under den av kommitterade framhållna

förutsättningen att inspektionen icke uteslutande inriktas på kontroll

utan ock på en rådgivande verksamhet, bör densamma bliva till direkt

o-aon för anstalterna och få en betydelsefull uppgift vid det nödiga

arbetet för alkoholistvårdens utveckling. Det synes mig ock vara för

uppsiktsmyndigheten nyttigt att genom inspektionsverksamheten tråda

i omedelbar kontakt med den praktiska vårdverksamheten ej blott vid

de allmänna utan ock vid de under friare former arbetande enskilda

anstalterna.

Beträffande den centrala uppsiktens och inspektionens organisation

hava kommitterade framhållit, att såväl för socialstyrelsens handläggning av

hithörande ärenden som ock för inspektionsverksamhetens utövning eifordrades

biträde av en legitimerad läkare med erfarenhet rörande anstaltsvård.

Visserligen torde ifrågakommande spörsmål kanske icke

så ofta böra bedömas ur rent medicinska synpunkter, men utbildning

på detta område syntes dock vara en i allmänhet viktig förutsättning

för desammas tillfredsställande behandling. Kommitterade föreslogo

anställandet av eu särskild person med den dubbla uppgiften att skota

den lokala inspektionen och att tjänstgöra såsom socialstyrelsens expert

och föredragande i hithörande frågor. I avvaktan på närmare erfarenhet

ifråo-a om såväl inspektionsarbetet som de centrala göromålen borde

emellertid en sådan anordning icke för framtiden fastslås genom inrättande

av eu fast befattning, utan vore det lämpligast att tillsatta dess

innehavare, av kommitterade benämnd inspektör, medelst förordnande pa

viss kortare tid. Då alkoholistvårdens utveckling väsentligen kunde

bliva beroende på denna inspektörs kunskaper, omdöme och initiativkraft,

låo-e det stor vikt uppå att för uppdraget förvärva en synnerligt duglig

person. Med hänsyn härtill ansågo sig kommitterade hora för in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106. <jl

spektören beräkna en lön av 8,000 kronor om året, varav 6,000 kronor

skulle anses motsvara lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar.

Av eu under förutsättning att inspektören kunde ägna väsentlig del

av sin tid åt handläggningen inom socialstyrelsen av ärenden rörande

alkoholistvården, skulle dessa i allt fall komma att bereda styrelsen ökat

arbete. Den registrering av patienters inskrivning å anstalter, förflyttningar

och utskrivning m. in., som kommitterade funnit oundgänglig,

borde givetvis närmast ombesörjas av ett lämplig! biträde, som jämväl

kunde omhänderhava arbetet med upplysningars meddelande till nvkterhetsnämnder,

länsstyrelser och andra rörande tillgängliga vårdplatser

och deras pris m. m. Tydligen behövde inspektören jämväl äga tillgång

till biträde inom styrelsen för vissa på honom ankommande löpande

ärenden samt utredningar. Frågan i vad mån dylika och andra

göromål kunde utföras med tillhjälp av socialstyrelsens för andra ändamål

tillgängliga arbetskrafter torde sammanhänga med ordnandet i

övrigt av arbetet å styrelsens törsta byrå. Då socialstyrelsen i sina upprepade

framställningar till Kungl. Maj:t angående anslag för sin verksamhet

särskilt framhållit behovet av ökade arbetskrafter å nämnda

byrå, torde vid denna frågas lösning jämväl komma att beaktas kravet

på erforderligt biträde för handläggningen av alkoholistvårdens ärenden.

För år 1916 torde emellertid ett belopp av 1,200 kronor böra avses

lör detta ändamål. För den centrala ledningen och tillsynen samt inspektionen

på alkoholistvårdens område beräknade kommitterade sålunda

för år 1916 sammanlagt 9,200 kronor förutom inspektörens rese- och

traktamenfskostnader, vilka förutsattes skola utgå av sjätte huvudtitelns

anslag för sådant ändamål.

Medicinalstyrelsen delar icke kommitterades mening om behovet

redan nu av en helt avlönad inspektörsbefattning utan anser, att denna

tillsvidare kan vara eu bisyssla, närmast jämförlig med befattningen

såsom inspektör för uppfostringsanstalterna för sinnesslöa barn "och

arbetshemmen för sinnesslöa, till vilken utgått ett arvode å 1,500

kronor för år.

Ehuru sistberörda anstalter vore till antalet bortemot SO, medan

alkoholistanstalterna under 1916 kunde beräknas uppgå till omkring 15,

borde arvodet för här ifrågavarande inspektör sättas något högre,"enär

på honom ankomme åtskilligt organisationsarbete, såsom yttranden över

framställningar om inrättande av alkoholistanstalter m. in. Medicinalstyrelsen

föreslår därför ett arvode av 2,000 kronor samt uttalar därjämte,

att befattningarna såsom inspekterande läkare (so s. 15) vid

statsanstalten å Venngarn och inspektör för alkoholistvården lämpligen

kunna innehavas av samma person.

Medicinal
styrelsen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Social
styrelsen.

Departements

chefen.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 166.

Socialstyrelsen ansluter sig utan tvekan till kommitterades uppfattning

rörande inspektörens allmänna verksamhet och ställning samt

understryker särskilt deras framhållande av hans betydelsefulla uppgifter

med hänsyn till de kommunala myndigheternas åtgärder i avseende

å alkoholistvården.

Kommitterades förslag om ett arvode för inspektören av 8,000 kronor

finner socialstyrelsen ingalunda för högt, därest man kunde påräkna

att för detta arvode till inspektör erhålla en person, vars kompetens

och personliga egenskaper i allo fylla de stora krav, man gärna vill

ställa på denna befattningshavare, och vilken är beredd att uteslutande

ägna sig åt befattningen. Styrelsen anser emellertid, att för närvarande,

då ännu ingen erfarenhet på området föreligger, ganska stor

vansklighet möter att finna en dylik person, varför befattningen under

den första tiden kanske lämpligen torde kunna uppehållas på ett mer

provisoriskt sätt. Möjligt vore även, att befattningen till en början ej

skulle behöva taga en persons fulla arbetsförmåga i anspråk. Styrelsen

ifrågasätter dessutom, om man ovillkorligen skall fasthålla vid. den av

kommitterade uppställda fordran, att inspektören skall vara legitimerad

läkare — otvivelaktigt måste läkarkompetensen anses som en högst

värdefull merit för här ifrågavarande befattningshavare, men det läte

ju tänka sig, att en icke läkare vunnit sådan insikt och ådagalagt sådan

duglighet på alkoholistvårdens område, att han skäligen borde kunna

ifrågakomma vid befattningens besättande. Med hänsyn härtill och då,

såsom förut framhållits, statens kostnader för alkoholistvården torde

kunna anses skäligen dryga, syntes det styrelsen kunna ifrågasättas,

om icke inspektörens arvode till eu början skulle kunna avsevärt

sänkas, måhända till 4,000 kronor. Särskilt syntes eu dylik anordning

låta sig genomföra, om styrelsen, såsom från dess sida med hänsyn

till den starka ökningen av arbetsbördan å styrelsens första byrå vid

upprepade tillfällen med styrka framhållits, finge sina arbetskrafter förstärkta

med en särskild sekreterare på nämnda byrå. Åt denna tjänsteman

skulle nämligen i avsevärd mån kunna anförtros de löpande

ärendena rörande alkoholistvården.

I likhet med kommitterade och ämbetsverken anser jag, att det

sakkunniga biträde i frågor rörande alkoholistvården, som lärer höra

ställas till uppsiktsmyndighetens förfogande, även bör kunna anlitas

för lokal inspektionsverksamhet. Såsom kommitterade framhållit, vinnes

härigenom bland annat den obestridliga fördelen, att inspektionen

utövas med samma synpunkter, som tillämpas inom centralmyndigheten,

samt att den erfarenhet, som inhämtas på det ena området, jämväl

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr lots.

irr tlll+g0d1°.1 på 1det andra- Att för ett auktoritativt fyllande av

essa uppgifter lakarekompetens och vana vid anstaltsvård äro betydelsefulla

förutsättningar synes mig likaledes påtagligt. För de fall

da mera speciella medicinska synpunkter böra anläggas, torde i medicinal

- och socialstyrelsernas instruktioner böra meddelas bestämmelser om

sadant samarbete dem emellan, som för socialstyrelsens del redan anordnats

i fråga om vissa andra ärendesgrupper. Jag erinrar i detta samsocialstyre

sen hemställt om åtgärder för att även på annat

satt tillföra styrelsen sakkunskap pa ifrågavarande område, till vilket spörsmai

jag i det följande återkommer. ^

,... j)et synes mig emellertid icke påkallat att, såsom de kommitterade

föreslagit, ifrågasätta inrättandet av en särskild, helt avlönad befattning

or det narmaste handhavandet av ärenden rörande ledningen och kon*r°

en, av. alkoholistvården Intill dess närmare erfarenhet vunnits

< m arbetets omfattning och de lämpligaste formerna för dess organiserande,

torde det vara tillräckligt att till uppsiktsmvndighetens förfogande

anvisa erforderliga medel för anställande av “en expert i avnde

a alkohohstvarden. Jag förutsätter därvid, att de sannolikt

gans a talrlka, delvis betydelsefulla ärenden av mera administrativ och

löpande beskaffenhet, som torde komma att påvila uppsiktsmyndigheten,

allmänhet skola handläggas av personalen å vederbörande byrå inom

socialstyrelsen. Att denna redan på grund av andra ökade göromål är

till 0V ay ™ar forstarkmng ar ett spörsmål, som jag i mitt anförande

till statsrådsprotokollet angående anslag under sjätte huvudtiteln tidigare

berört och vartill jag framdeles lärer få återkomma.

till t Vn+ J''a§’ "“i t0rde framSå’ atfc Jag icke kan ansluta mig

och In"1 iIUHeradeS btfäunirg av1ko8tnadea för den centrala ledningen

och kontrollen av alkoholistvården. De berättigade kraven på kompetens

hos och mera effektiv tjänstgöring av den särskilda experten för

ett hlfnde ai6ndm -Jra uUnnf behörlSen tillgodoses inom ramen av

ett belopp, som tillsvidare bör begränsas till 3,600 kronor för år räknat.

• ®d .syt? tdl def omfattande organisationsarbete, som måste föregå

mterneringslagens ikraftträdande, bör sådant biträde stå till uppsiktsmynd.

ghetens förfogande under hela året 1916 och sålunda det nyss

angiv na beloppet i sm helhet nu anvisas.

I samband med sina uttalanden rörande organiserandet av den Sektion «T

centrala ledningen och kontrollen av alkoholistvården har socialstyrelsen «ociala

rhan^nfoftandttaV ^ “ Sektion - sociala rådet, LsedJ Ä

för handläggning av viktigare nykterhetsärenden, närmast sådana, som ilrenden
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Social
styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 16G.

64

angå alkoholistvården. Styrelsens yttrande i denna del torde här böra

återgivas. ^ före8lagna förstärkningen av socialstyrelsens arbets
krafter

kan emellertid icke förväntas tillföra styrelsen all erforderlig

sakkunskap på alkoholistvårdens område. Såsom redan i det föregående

antytts, äro här uppfattningarna såväl bland teoretici som bland målsmännen

för det praktiska vårdarbetet mycket olikartade. Lj heller

erbjuda förhållandena och erfarenheterna i andra länder nodig vägledning

Vid den hittills genomförda lagstiftningen nödgades man lämna

olösta åtskilliga spörsmål, som säkerligen snart måste upptagas till förnyad

prövning. Och jämväl den reglering av vårdens organisation och

former, som nu förestår, måste i väsentliga delar betraktas såsom en

preliminär anordning, som efter hand bör vidare utvecklas, eventuellt

också omformas i den män vunnen erfarenhet giver fastare utgångspunkter

och klarlägger riktlinjerna för framtiden.

Det är under sådana förhållanden ej nog att tillförsäkra centralmyndigheten

de oundgängliga arbetskrafterna för utövande av mspe - tion och handläggning av mer löpande ärenden. Denna myndighet

måste utrustas på sådant sätt, att den såvitt möjligt blir i allo vuxen

den maktpåliggande uppgiften att aktivt deltaga aven i det nödiga,

forto-åendeF reformarbetet. De jämförelsevis fria organisationsformer,

som° avses skola vinna tillämpning på alkoholistvårdens. område, lämna

visserligen önskvärt spelrum för initiativ och försök från olika ans alters,

organisationers och nykterhetsnämnders sida, men pa cen 1a

di-heten måste dock alltid ställas den fordran, att densamma skall

kunna upptaga och framföra goda uppslag samt sålunda intaga en edande

och för statsmakternas vidare åtgärder vägledande stallning.

Härför erfordras emellertid, att styrelsen och dess inspektor för

alkoholistvården beredas tillgång till ett under ändamålsenliga formel

ordnat mera konstant samarbete med representanter för den teoretiska

och praktiska erfarenheten på ifrågavarande område. Detta syfte synes

styrelsen lämpligast kunna ernås genom eu utvidgning av det vid styrelsens

sida genom kungl. kungörelse den 31 december 191- stal

s°CiaStvilsen vill med avseende härå erinra, att frågan om upprättandet

inom sociala rådet av en särskild sektion för nykterhets frågor i allmänhet

tidigare varit föremål för övervägande. I sitt förslag rörande s

cialstyrelsens upprättande framhöllo sålunda kommerekollegit- oc - partementalkommittéerna, att förutom de av dem föreslagna sektionern

av sociala rådet ytterligare ett antal sådana, bland dem en foi nyktei

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 166.

hetsfrågor, torde böra i en närmare eller fjärmare framtid tillkomma.

I avgivet yttrande över kommittéernas betänkande betonade Sveriges

nykterhetssällskaps representantförsamling nykterhetsfrågornas sociala

innebörd och vikt samt uttalade med anledning härav en önskan, att

den sektion för nykterhetsfrågan, som bebådades skola framdeles bildas

inom sociala rådet, måtte redan från början komma till stånd. I det

anförande till statsrådsprotokollet, som beledsagade Kungl. Maj:ts proposition

om socialstyrelsens inrättande, erinrade föredragande departementschefen,

att man till en början icke borde giva den blivande rådsinstitutionen

större omfattning än nödigt vore. Vad särskilt beträffade

kravet på en sektion för nykterhetsfrågor, så kunde detta i viss män

omedelbart tillgodoses genom upptagande i andra sektioner av representanter

för nykterhetsverksamheten. I den mån behovet så krävde, kunde

för övrigt sociala rådet småningom utvecklas genom tillkomsten av

ytterligare en eller ett par sektioner. I överensstämmelse med den av

departementschefen hävdade uppfattning organiserades sedan det sociala

rådet utan att någon sektion för nykterhetsfrågor däri upptogs.

Den huvudsakliga anledningen till, att frågan om inrättandet av "en

sådan sektion ansågs kunna tillsvidare undanskjutas, har man uppenbarligen

att söka däri, att socialstyrelsens befattning med nykterhetsfrågor

under de första åren av dess verksamhet icke syntes bliva synnerligen

omfattande. \ id tiden för ämbetsverkets upprättande förelågo

till mera regelbunden handläggning endast ett antal anslagsfrågor, som

ehuru i och för sig viktiga icke i någon högre grad kunde taga st}rrelsen

i anspråk. Visserligen voro redan då åtskilliga genomgripande

nykterhetsspörsmål i hög grad aktuella, men deras lösning var ännu

beroende på särskilda utredningar, vilkas resultat måste avvaktas, innan

med någon säkerhet kunde bedömas, i vad mån desamma skulle komma

att påkalla administrationens och särskilt socialstyrelsens omsorger.

Under den tid, som sedan dess förflutit, hava emellertid förhållandena

i detta avseende väsentligen förändrats. Statsmakternas redan fattade

eller nu förestående beslut rörande alkoholistvårdens ordnande ställa

socialstyrelsen inför ett komplex av uppgifter av såväl ömtålig beskaffenhet

som stor omfattning. Likaså pågår inom lagstiftningen rörande

försäljningen av rusdrycker ett reformarbete, som i huvudsaklig grad

bestämmes av sociala synpunkter och följaktligen måste i ökad mån

beaktas av styrelsen. Det är under sådana förhållanden klart, att de

ärenden rörande nykterhetsverksamhet, vilka styrelsen enligt sin instruktion

har att handlägga, redan nu kommit att upptaga en icke oväsentlig

del av dess arbete. Och därunder har styrelsen mer än eu gång haft

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 149 hiijt. (Nr 166). 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

DepartementB

chefen.

66 Kunti!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 166.

anledning konstatera angelägenheten av att erhålla sådan omedelbar kontakt

med den speciella sakkunskapen inom nykterhetsverksamhetens olika

områden, som genom det sociala rådets olika sektioner redan beretts

styrelsen beträffande andra grenar av socialt arbete.

I detta sammanhang föreligger visserligen endast fragan om styrelsens

utrustande för en sakkunnig behandling av alkoholistvårdens

olika spörsmål. Det är emellertid utan vidare klart, att dessa spörsmål

nära beröra andra nykterlietsärenden, som tillhöra styrelsens handläggning.

Detta sammanhang har ock kommit till tydligt uttryck i den

för alkoholistvården grundläggande lagen om behandling av alkoholister,

vilken genom sina bestämmelser om förebyggande och eftervårdande åtgärder

infogat alkoholistvården såsom ett led i samhällets kamp mot

spritmissbruket och för folknykterheten. Den nya sektion av sociala

l-ådet, som enligt styrelsens uppfattning nu är av behovet påkallad, bör

därför icke få sin uppgift begränsad till allenast alkoholistvårdens ärenden

utan avses för behandling av nykterhetsfrågor i allmänhet, i den

mån desamma tillhöra styrelsens ämbetsområde.

En sådan vidare ämnesomfattning synes dock icke behöva medföra,

att sektionen erhåller ett stort antal ledamöter, utan torde detta

åtminstone tillsvidare kunna begränsas till 5 med lika många suppleanter.

Bland dessa skulle plats kunna beredas åt representanter för

den teoretiska sakkunskapen på området, för den kommunala och den

frivilliga alkoholistvården samt för nykterhetsorganisationernas arbete,

eu av ledamöterna torde böra vara kvinna. Med avseende å allmänt

sociala och juridiska synpunkter lära socialstyrelsen och dess fullmäktige

representera den erforderliga sakkunskapen.»

Såsom socialstyrelsen här erinrat, har behovet av en särskild sektion

inom sociala rådet för nykterhetsärenden redan tidigare varit förutsett.

Den ökade uppmärksamhet från statens sida, som måste ägnas

hithörande ärenden, har också, enligt vad jag varit i tillfälle konstatera,

föranlett väsentligt ökat arbete inom socialstyrelsen, som har att bevaka

de i dessa frågor ofta avgörande sociala synpunkterna. Med den vidgade

omfattning och betydelse, som alkoholistvården nu erhåller, lärer

det ock vara angeläget att taga i övervägande, huruvida icke det

sociala rådet bör utvidgas med ytterligare en sektion. Då emellertid

frågan härom icke är beroende å tillgång för ändamålet av särskilda

statsmedel, lärer jag i detta sammanhang icke behöva vidare yttra mig

i ämnet.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 166. 67

I avvaktan på förevarande proposition har, såsom förut nämnts

under sjätte huvudtiteln uti innevarande års statsverksproposition upptagits

ett anslag av 244,000 kronor till alkoholistvården. Detta belopp

motsvarade det av kommitterade i deras senare betänkande beräknade

anslagsbehovet för alkoholistvården jämte eu till 1,000 kronor för år

beraknad kostnad för beredande av ersättning åt vittnen i interneringsmal.

. Med hänsyn därtill, att interneringslagen ej lärer träda i kraft

orran den 1 juli 1916, har flertalet anslagsposter till alkoholistvården

kunnat nedsattas i sådan mån, att det, oaktat vissa förhöjningar, blivit

mig möjligt att nedbringa det sammanlagda anslagsbehovet för ifråo-avarande

vård till 198,600 kronor. ö

i n -?e8p’ °Ck fraktamentsersättning för socialstyrelsens sakkunniga

biträde för ärenden rörande alkoholistvården, för ledamöterna i statsanstaltens

styrelse samt for de läkare, som komma att utöva läkarvård

vid berörda anstalt, bär jag förutsatt böra utgå av förslagsanslaget

under sjätte huvudtiteln till rese- och traktamentspenningar.

, .. hän8yn till att statens kostnader för alkoholistvården, såvitt de

beröra driften, såsom förut påpekats, ej låta sig med säkerhet nu beräkna

samt grunderna för dylika kostnaders utgående underställts riksdagens

provning, torde här förut berörda anslag, med undantag av de

som avse bidrag till inrättande av anstalter och till sakkunnigt biträde’

hos socialstyrelsen, böra upptagas såsom förslagsanslag.

Under_ åberopande av vad sålunda anförts hemställer iag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen J ö

att pa extra stat för år 1916 anvisa:

dels'' ett förslagsanslag av 30,000 kronor såsom

bidrag till driftkostnaderna för statens vårdanstalt för

alkoholister å Venngarn;

dels ett förslagsanslag av 125,000 kronor såsom

bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters

driftkostnader;

. dels ett förslagsanslag av 10,000 kronor till bestridande

av statens kostnader för farliga alkoholister,

handräckning, läkarutlåtanden, vittnesersättningar

m. m.; °

dels ett anslag av 30,000 kronor såsom bidrag till

anordnande av erkända alkoholistanstalter;

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl, Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166.

dels ock ett anslag av 3,600 kronor till sakkunnigt

biträde hos socialstyrelsen för ärenden rörande

alkoholistvård, , ...

eller sålunda till bestridande av kostnader tor

alkoholistvården tillhopa 198,600 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, avlåtas till riks
-

dagen.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1915:104 Statsvlskoltrts vthVandr Nr 104 s. 1 i texten