Sök i Ratio Lex

Angående livränta åt arbetaren Johannes Andersson i Kärtared

1915-01-29 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:17, Angående livränta åt arbetaren Johannes Andersson i Kärtared

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 17.

15

Nr 17.

Kimgl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående livränta

åt arbetaren Johannes Andersson i Kärtared; given Stockholms

slott den 29 januari 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbraksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att till arbetaren Johannes Andersson i Kärtared i Hudene socken

av Alvsborgs län må för tiden från och med den 16 februari 1911 under

hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten utgå en årlig livränta

av 45 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 17.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29

januari 1915.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde.

I en till Kungl. Maj:t ställd, till domänstyrelsen den 9 mars 1914

inkommen skrivelse har arbetaren Johannes Andersson i Kärtared i

Hudene socken av Ålvsborgs län anhållit, att ersättning måtte beredas

honom under hans livstid och efter hans död hans hustru under hennes

livstid för skador, som åsamkats honom vid trädfällning för kronans räkning

den 17 december 1910 å kronoparken Älvsborgs Edsmären i Slättbygds

revir. ,, . .

Med skrivelse den 2 juli 1914 har domänstyrelsen till Kungl. Mapt

för prövning överlämnat denna framställning tillika med övriga ärendet

tillhörande handlingar. , ir

Av handlingarna framgår, att vid det tillfälle, då Andersson erhållit

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 17.

ifrågavarande skador, så tillgått, att vid nedfällningen av ett större träd

Andersson kommit under trädet och därvid fått ena benet avbrutet och

det andra stött i fotleden. Till följd härav intogs Andersson den 19

december 1910 å lasarettet i Alingsås och vårdades där till den 4 mars 1911,

då han utskrevs såsom fullt återställd.

Andersson, som före olycksfallet varit fullt arbetsför, har efter

detta icke återvunnit sina arbetskrafter. Vid ny läkarundersökning under

år 1912 utröntes också, att Andersson fortfarande lede av följderna av

olycksfallet, och i utlåtande den 30 januari 1914 har riksförsäkringsanstalten

förklarat, att de funktionsrubbningar, som kunde anses orsakade

av ifrågavarande olycksfall och således icke berodde på den skadades

ålder m. m. — Andersson är född den 20 oktober 1840 —, borde, sådana

de angivits i ett den 4 juni 1912 utfärdat läkarbetyg, anses hava för

Andersson medfört nedsättning i arbetsförmågan, motsvarande femton

procent av normal arbetsförmåga.

Då de skador, som åsamkats Andersson, enligt vad genom vederbörande

jägmästare företagen undersökning givit vid handen, varit orsakade

av ren olyckshändelse och icke föranletts vare sig av uppsåt eller

grov vårdslöshet från Anderssons sida eller av tredje man, skulle Andersson

enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd

av olycksfall i arbete varit berättigad till ersättning av statsmedel enligt

de i samma lag stadgade grunder. Emellertid har Andersson försuttit

rätten till sådan ersättning genom underlåtenhet att, på sätt i 13 § samma

lag föreskrives, inom två år från olycksfallet anhängiggöra krav om

ersättningen. Denna underlåtenhet synes i sin ordning till väsentlig del

vara beroende på försummelse av vederbörande arbetsföreståndare att

iakttaga honom enligt § 12 i nyssnämnda lag åliggande plikt att anmäla

olycksfallet.

Härom inhämtas av handlingarna, att två vid olyckstillfället närvarande

personer under edlig förpliktelse intygat, att kronojägaren John

Andersson, under vilkens ledning arbetet utfördes, tillstädéskommit vid

samma tillfälle och mottagit anmälan om olyckshändelsen, varvid han

yttrat, att han skulle förhjälpa den skadade till ersättning för hans förlorade

arbetsförmåga; att länsmannen i Gäseno härad vitsordat, att varken

bemälde kronojägare eller någon annan den skadades arbetsgivare anmält

ifrågavarande olycksfall utan att tvärtom, då länsmannen ryktesvis försport

händelsen och i telefon tillfrågat nämnde kronojägare därom, denne

uppgivit, att ryktet saknade grund; samt att sökanden i ansökningen

uppgivit, att kronojägaren Andersson blivit under år 1912 häktad och

dömd till straffarbete för förfalskning och bedrägeri.

Bihang till riksdagens protokoll 191 ö. 1 sand. 12 höft. (Nr 14—17.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 17.

Enligt vad framgår av en skrivelse från ordföranden i Hudene

sockens fångvårdsstyrelse till domänstyrelsen den 31 januari 1914 har

Johannes Andersson efter olycksfallet måst omhändertagas av fattigvårdssamhället,

av vilket han fortfarande försörjdes; och har ordföranden med

föranledande härav å fattigvårdsstyrelsens vägnar anhållit att av den

ersättning, som kunde tillerkännas Andersson, bekomma gottgörelse för

den Andersson lämnade fattigvården.

I sitt utlåtande i ärendet har domänstyrelsen hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte, ändock att tiden för ersättningskravets framställande försuttits,

tillerkänna Andersson en årlig livränta av 15/ioo av 300 kronor

eller 45 kronor att utgå från och med den 4 juni 1912, vilken dag

det läkarintyg, vara invaliditetsgraden grundats, utfärdats, ävensom

anbefalla Kungl. Maj:ts befallningshavande i Ålvsborgs län att låta

i stadgad ordning till vederbörande utbetala samt i länsräkenskaperna

å tionde huvudtitelns förslagsanslag till bestridande av statsverket på

grund av förenämnda lag den 5 juli 1901 åliggande utgifter för livräntor

m. in. avföra Andersson sålunda tillerkänt ersättningsbelopp.

Statskontoret, som därefter hörts i ärendet, har i utlåtande den 4

september 1914 anfört, att de i ärendet förekomna omständigheter syntes

statskontoret vara av den beskaffenhet, att de billigtvis påkallade beredande

av ersättning åt sökanden till det belopp, som enligt förenämnda

lag skulle tillkommit honom. Statskontoret har därför hemställt, att

Kungl. Maj:t ville i proposition föreslå riksdagen medgiva, att åt Andersson

finge från allmänna indragningsstaten, räknat från och med den 4

juni 1912, under hans återstående livstid utgå en årlig livränta till

belopp av 45 kronor.

I likhet med myndigheterna finner jag det på grund av föreliggande

omständigheter vara med billighet överensstämmande, att Andersson,

änskönt han försuttit sin laga rätt till ersättning för de skador, som

åsamkats honom genom ifrågavarande olycksfall, tillerkännes sådan

ersättning, och anser jag, i likhet med statskontoret, att framställning

härom bör göras hos riksdagen.

I avseende å den tid, från vilken ersättningen bör utgå, hava myndigheterna

föreslagit, att ersättningen skall beräknas från den 4 juni 1912,

vilken dag det läkarintyg utfärdats, varå invaliditetsgraden grundats.

Emellertid har, såsom framgår av detta intyg och andra omständigheter,

minskningen av Anderssons arbetsförmåga inträtt med olycksfallet och

därefter alltjämt kvarstått. Enligt förut nämnda lag den 5 juli 1901

skall ersättning för sådan minskning av arbetsförmågan, varom i detta

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 17.

fall är fråga, beräknas från och med sextiförsta dagen efter olycksfallet.

I överensstämmelse härmed torde ock olycksfallsersättningen till Andersson

böra bestämmas och skulle den då utgå från och med den 16 februari

1911. — Jämlikt samma lag lärer dylik ersättning eller livränta i förevarande

fall böra utgå allenast under Anderssons egen livstid.

Vad angår Hudene sockens fattigvårdsstyrelses framställning att

av den ersättning, som kan tillerkännas Andersson, bekomma gottgörelse

för Andersson lämnad fattigvård, torde på den myndighet, som får åt

sig uppdraget att utbetala ersättningen, böra ankomma att pröva,

huruvida med hänsyn till beskaffenheten av den Andersson lämnade

fattigvården eller andra omständigheter annan än Andersson skall uppbära

ersättningsbeloppet eller del därav.

Då den ersättning, som må beviljas Andersson, icke direkt grundar

sig på bestämmelserna i ovan omförmälda lag den 5 juli 1901 utan på

billighetsskäl, synes det vara riktigast, att den, såsom statskontoret tillstyrkt,

anvisas på allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå

riksdagen medgiva

att till ovanbemälde Johannes Andersson må för tiden från och med

den 16 februari 1911 under hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten

utgå en årlig livränta av 45 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall, och skulle till riksdagen avlåtas proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga . .. till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Herman Schlytern.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.