Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående grunder för upplåtelse av vissa kronan tillhöriga vattenfall och strömfall m. m

1915-04-24 · 50 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 49 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:173, Med förslag till förordning angående grunder för upplåtelse av vissa kronan tillhöriga vattenfall och strömfall m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

1

Nr 173.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

förordning angående grunder för upplåtelse av vissa kronan

tillhöriga vattenfall och strömfall m. m.; given Stockholms

slott den 24 april 1915.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående grunder

för upplåtelse av vissa kronan tillhöriga vattenfall och strömfall;

dels ock besluta den ändrade lydelse av 17 § i kungörelsen den 4

juli 1910 angående grunder för förvaltningen av vissa kronan tillhöriga

vattenfall, som framgår av bifogade förslag till kungörelse i ämnet.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 156 käft. (Nr 173.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Förslag

till

förordning

angående grunder för upplåtelse av vissa kronan tillhöriga vattenfall

och strömfall.

Med ändring av vad gällande grunder för förvaltningen av vissa

kronan tillhörig.! vattenfall innehålla häremot stridande förordnas som

följer:

1 §•

Har kronan vid domstol framställt anspråk å äganderätt till sådant

vattenfall eller sådan del av vattenfall, som i de förteckningar över kronans

vattenfall, vilka lämnats i det av särskilda kommitterade för utredningrörande

kronans vattenfall den 17 mars 1903 avgivna betänkande, icke

upptagits såsom tillhörande kronan, eller kan kronan förväntas framställa

dylikt anspråk beträffande vattenfall, som nu nämnts, må fallet, därest

det av innehavaren åtkommits utan vetskap om att kronan framställt eller

kunde förväntas framställa anspråk därå, med eller utan utmål av mark

till honom upplåtas på arrende eller med vattenfallsrätt under de villkor,

som här nedan angivas.

På enahanda villkor må även till förre innehavaren upplåtas

sådant vattenfall eller del av vattenfall, vartill i rättegång, anhängiggjord

efter utgången av år 1908, äganderätten genom laga kraftägande

dom blivit kronan tillerkänd.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning vid upplåtelse

av sådana kronan ostridigt tillhöriga smärre strömfall eller delar

av strömfall, vilka lämpligen böra tillgodogöras i ett sammanhang med

vattenfall, som här ovan omförmäles.

Det ankommer på Kungl. Maj:t att förordna, huruvida vattenfallslägenhet,

som avses i denna §, skall i enlighet med vad i denna förordning

stadgas upplåtas till nyttjande, därvid, när särskilda omstän
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

digheter därtill föranleda, i undantagsfall må medgivas, att vattenfallslägenhet,

som avses i första stycket här ovan, må till innehavaren av

lägenheten upplåtas till nyttjande under de i denna förordning stadgade

villkor, även om denne vid lägenhetens förvärvande hade vetskap därom,

att kronan framställt eller kunde förväntas framställa äganderättsanspråk

på lägenheten.

Det tillkommer vattenfallsstyrelsen att å kronans vägnar verkställa

upplåtelse, varom Kungl. Maj:t sålunda förordnat.

2 §•

Mom. 1. Upplåtelse på arrende av vattenfallslägenhet, som avses

i 1 §, skall, då vattenfallet är bebyggt, ske för en tid av femtio år,

men eljest för eu tid av femtiofem år; dock må erforderlig inskränkninggöras

i arrendetiden, när särskilda omständigheter därtill föranleda. Visar

sig, att vattenfallets bebyggande till följd av omständigheter, som icke

vid avtalets ingående varit förutsedda, kräver längre tid än fem år, må

vattenfallsstyrelsen medgiva skälig förlängning av arrendetiden.

Då fråga är om utarrendering av bebyggt vattenfall, som avses i

1 §, må arrendatorn i arrendeavtalet berättigas att efter arrendetidens

utgång för en tid av högst trettio år samt mot den arrendeavgift och de

villkor i övrigt, vilka med avseende å de vid arrendetidens utgång rådande

förhållanden kunna anses skäliga, få lägenheten till sig ånyo upplåten,

så vida icke vattenfallsstyrelsen senast fem år före arrendetidens utgång

underrättar honom, att dylik förlängning icke av kronan medgives. Det

åligger dock arrendatorn att senast tre år före arrendetidens utgång

hos vattenfallsstyrelsen anmäla, huruvida han vill begagna sig av sin

rätt till förnyad upplåtelse; sker det ej, vare han sin rätt därtill förlustig.

Upplåtes vattenfall, som avses i 1 §, i obebyggt skick eller är

kronan icke ägare av de anläggningar, som utförts för tillgodogörande

av vattenkraften i strömfallet, skall kronan vara berättigad att vid

arrendetidens utgång återtaga det utarrenderade mot erläggande av lösen

för de arrendatorn tillhöriga, å vattenfallslägenheten befintliga vattenverksbyggnader

ävensom annan i arrendeavtalet angiven, honom tillhörig

och å lägenheten befintlig egendom, som erfordras för vattenkraftanläggningens

drift, såsom byggnader, maskiner, ledningar och dylikt. Vill

kronan begagna sig av rättighet, som nu är sagd, vare dock skyldig

att senast fem år före arrendetidens utgång underrätta arrendatorn

därom. Gör kronan ej detta, skall arrendatorn, därest han senast tre

ar före arrendetidens slut meddelat vattenfallsstyrelsen sin önskan att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

erhålla förnyad upplåtelse av vattenfallslägenheten, vara berättigad att

för en tid av högst trettio år få lägenheten till sig ånyo upplåten mot

den arrendeavgift och de villkor i övrigt, vilka med hänsyn till då

rådande förhållanden kunna anses skäliga.

Betingar sig kronan för ny upplåtelsetid, som enligt andra eller

tredje stycket av detta moment kan ifrågakomma, så stor årlig avgäld

eller sådana villkor i övrigt, att arrendator! icke vill på dem

mottaga ny upplåtelse, skall, på yrkande av vattenfallsstyrelsen eller

arrendator^ frågan, huruvida de av kronan uppställda villkoren för den

nya upplåtelsen kunna anses skäliga eller ej, hänskjutas till bedömande

av sådan skiljenämnd, som omförmäles i 15 § av kungörelsen den 4

juli 1910 angående grunder för förvaltningen av vissa kronan tillhöriga

vattenfall. Finner därvid skiljenämnden de villkor, kronan betingat sig

för den nya upplåtelsen, vara skäliga, men vill ändock arrendatorn icke

begagna sig av den företrädesrätt till förnyad upplåtelse på de av kronan

uppställda villkoren, vilken enligt vad här ovan sägs tillkommer honom,

vare han skyldig att utan lösen till kronan avstå de honom tillhöriga,

å vattenfallslägenheten befintliga vattenverksbyggnader.

Finner åter skiljenämnden, att de av kronan uppställda villkoren

för den nya upplåtelsen icke kunna anses skäliga, äger arrendatorn, där

ej överenskommelse kan träffas mellan kronan och arrendatorn angående

förnyad upplåtelse, att av kronan erhålla lösen för de honom tillhöriga,

å vattenfallslägenheten befintliga vattenverksbyggnader ävensom den i

arrendeavtalet angivna, honom tillhöriga och å lägenheten befintliga

egendom, vilken erfordras för vattenkraftanläggningens drift och för

vilken lösen, enligt vad i tredje stycket av detta moment sägs, i

där avsett fall skall av kronan gäldas.

När särskilda omständigheter därtill föranleda, må Kungl. Maj:t

medgiva utsträckning av arrendetiden utöver vad i första, andra och

tredje styckena av detta moment sägs, dock ej för längre tid än att

upplåtelsetiden under första och andra arrendeperioden sammanlagt

uppgår till högst nittiofem år.

Där så befinnes lämpligt, äger Kungl. Maj:t jämväl medgiva, att

vattenfall, som icke är bebyggt eller som är bebyggt med kronan icke

tillhöriga byggnader, utan hinder av vad här ovan i denna § är stadgat,

må i en följd upplåtas på arrende för en tid av intill nittiofem år.

Avser sådan upplåtelse längre tid än sextiofem år, äge arrendatorn ej i

vidare mån, än i 7 § här nedan sägs, företrädesrätt att fa vattenfallslägenheten

till sig ånyo upplåten.

Mom. 2. I arrendeavtal angående vattenfallslägenhet, som avses i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

1 §, skall föreskrivas, antingen att arrendatorn vid utgången av den tid,

för vilken han må erhålla förnyad upplåtelse av vattenfallslägenheten,

är berättigad att av kronan erhålla lösen för de honom tillhöriga, å

lägenheten befintliga vattenverksbyggnader och annan i avtalet angiven,

honom tillhörig och å lägenheten befintlig egendom, som erfordras för

vattenkraftanläggningens drift, eller ock är skyldig att vid utgången av

nämnda tid utan lösen till kronan avstå sådana vattenverksbyggnader

och annan egendom, som nyss nämnts.

Föreskrift av dylik innebörd skall meddelas i avtalet även i det

fall, att vattenfallslägenheten upplåtes på längre tid än sextiofem år

och arrendatorn förty icke äger sådan företrädesrätt till förnyad upplåtelse,

som omförmäles i mom. 1 andra och tredje styckena av denna §.

Mom. 3. Skulle arrendet under första arrendeperioden upphöra till

följd av förverkande, skall arrendatorn vara skyldig att till kronan utan

lösen avstå de honom tillhöriga, å vattenfallslägenheten befintliga vattenverksbyggnader.

Har förverkande skett under den tid det nya avtalet

gäller, är arrendatorn pliktig att till kronan utan lösen avstå, förutom

nämnda vattenverksbyggnader, jämväl annan i avtalet angiven, honom

tillhörig och å lägenheten befintlig egendom, som erfordras för vattenkraftanläggningens

drift.

Mom. 4. Med vattenverksbyggnader avses i denna förordning

anordningar dels för vattnets dämning och ledande till och från kraftanläggning,

såsom dammar, rännor, kanaler, tuber, tunnlar och turbinkammare,

dels ock för flottningen och fiskens gång, såsom flottningsutskov,

timmerledare, laxtrappor och ålledare, ävensom vad till dylika

anordningar hör, såsom luckor med manöveranordningar, isgrindar och

dylikt.

Mom. 5. Uttrycklig bestämmelse om, vad på grund av denna §

skall gälla, skall intagas i arrendeavtalet,

De vattenverksbyggnader och den övriga egendom, som, enligt

vad i denna § är stadgat, antingen skola av kronan mot lösen övertagas

eller ock av arrendatorn utan lösen avstås till kronan, skola därjämte

i arrendeavtalet noggrant angivas.

3 §•

I avtal angående arrende av vattenfallslägenhet, som avses i 1 §,

skall föreskrivas, att, därest arrendatorn vid utförande av vattenkraftanläggningen

gör större avvikelse från de av vattenfallsstyrelsen godkända

ritningarna till anläggningen eller uraktlåter ställa sig till efterrättelse de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 173.

föreskrifter, som av vattenfallsstyrelsen meddelats i och för anläggningens

utförande på ändamålsenligt och betryggande sätt, samt arrendator^

icke inom av vattenfallsstyrelsen förelagd skälig tid häri vidtager rättelse,

arrenderätten skall, om kronan det påfordrar, vara av arrendatorn förverkad

och kronan förty vara berättigad att uppsäga avtalet.

Därest i arrendeavtalet stadgas skyldighet för arrendatorn att inom

viss föreskriven tid hava påbörjat arbetet med vattenfallets bebyggande

eller att hava fullbordat anläggningen i dess helhet, skall i avtalet tillika

intagas bestämmelse därom, att arrendatorn, i händelse av försummelse

i nämnda hänseende, skall, om kronan det påfordrar, anses hava förverkat

arrenderätten och kronan förty vara berättigad att uppsäga avtalet.

Innehåller arrendeavtalet bestämmelse därom, att upplåten vattenkraft

eller därav framställd energi skall användas för visst angivet ändamål,

och tager arrendatorn för annat ändamål än sålunda förutsatts

vattenkraften eller energien i anspråk till sådan omfattning, att det ursprungliga

ändamålet eftersättes, samt icke inom av vattenfallsstyrelsen

förelagd skälig tid häri vidtager rättelse, skall, om kronan det påfordrar,

arrenderätten jämväl vara förverkad och kronan vara berättigad att uppsäga

avtalet. Förbehåll härom skall ock intagas i arrendeavtalet.

4 §•

I fråga om upplåtelse på arrende av vatten fallslägenhet, som avses

i 1 § här ovan, skola i övrigt stadgandena i 3, 5, 7—16 §§ i ovannämnda

kungörelse den 4 juli 1910 i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

5 §.

Mom. 1. Där vattenfallslägenhet, som avses i 1 §, upplåtes med

vattenfallsrätt, skall vad i 2 § här ovan samt i 3, 5, 7—15 §§ av berörda

kungörelse den 4 juli 1910 är föreskrivet beträffande arrende ävensom

föreskrifterna i 20 § av samma kungörelse, sådan sistnämnda § lyder

enligt kungörelsen den 22 juni 1911, äga motsvarande tillämpning, dock

att upplåtelse av vattenfall, som icke är bebyggt eller som är bebyggt

med kronan icke tillhöriga byggnader, må, utan hinder av stadgandet

i 2 § här ovan, ske för en tid av intill sjuttiofem år eller, med Kungl.

Maj:ts samtycke, intill nittiofem år. Avser sådan upplåtelse längre tid

än sextiofem år, äge nyttjanderättshavaren ej i vidare mån, än i 7 § här

nedan sägs, företrädesrätt ätt få vattenfallslägenheten till sig ånyo upplåten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 173. 7

Moln. 2. Vid upplåtelse med vattenfallsrätt skall även i det fall

att, i enlighet med vad i första stycket av denna § sägs, nyttjanderättshavaren

icke äger sådan företrädesrätt till förnyad upplåtelse, som

omförmäles i 2 § här ovan, i avtalet föreskrivas, att nyttjanderättshavaren

Ringen är berättigad att vid upplåtelsetidens utgång erhålla lösen för

6 honom tillhöiiga, å vattcnfallslägenheteii befintliga vattenverksbyggnader

ävensom annan i avtalet angiven, honom tillhörig och å lägenheten

befintlig egendom, som erfordras för vattenkraftanläggningens drift, eller

OCk „är skyldig- att vid utgången av nämnda tid utan lösen till kronan

avstå sådana vattenverksbyggnader och annan egendom, som nyss

Mom. 3. Upphör upplåtelse med vattenfallsrätt till följd av förverkande

och är vattenfallsrätten besvärad av inteckning, vare inteckningens

ägare, där ej, på framställning av vattenfallsstyrelsen, Kuno-].

Maj:t annorlunda förordnar, berättigad att framför annan erhålla upplåtelse

av vattenfallsrätten lör en tid, motsvarande den del av upplåtelsetiden

enligt det förra avtalet, vilken ännu ej gått till ända, när nyttjanderätten

förklarades förverkad. Dylik rätt till upplåtelse tillkommer

dock mtecknmgshavare allenast i det fall, att han inom tre månader,

irån det nyttjanderätten förklarades förverkad, hos vattenfallsstyrelsen

anmäler sig vara villig att mottaga upplåtelse av vattenfallslägenheten

samt att hinder mot upplåtelsen ej möter till följd av stadgandet i 20 S

av förenämnda kungörelse den 22 juni 1911.

Avser den förverkade nyttjanderätten endast del av ett vattenfall,

vilket tillgodogöres i en enhetlig anläggning, äge sådan företrädesrätt

till ny upplåtelse, som i första stycket av detta mom. omförmäles, ej

l um, där olika delar av det samlade vattenfallet genom begagnandet av

dylik företrädesrätt skulle komma i olika händer.

Föi den nya upplåtelsen skola i tillämpliga delar gälla enahanda

villkor,^ som voro bestämda för den förverkade nyttjanderätten, dock

med sådan jämkning i den årliga avgälden, som kan befinnas skälig

med hänsyn såväl därtill, att den förre nyttjanderättshavaren tillhöriga,

ä lägenheten befintliga vattenverksbyggnader in. m. till följd av förverkandet

må hava tillfallit kronan, som även därtill, att inteckningshavaren

ma hava helt eller delvis bekostat anläggningen i fråga.

Betinga!- sig kronan för den nya upplåtelsen så stor avgäld

eller sådana villkor i övrigt, att inteckningshavaren ej vill på dem mottaga

ny upplåtelse, skall skäligheten av de utav kronan uppställda villkoren

hänskjutas till bedömande av sådan skiljenämnd, som omförmäles

i 15 § av nämnda kungörelse den 4 juli 1910. Vill inteckningshava
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

ren ej mottaga upplåtelse av vattenfallslägenheten på de villkor, som

av dylik skiljenämnd prövas skäliga, vare lian förlustig sm företrädesrätt

till ny upplåtelse. „ , . A , . ,

Finnas flera inteckningshavare, skall den, vars inteckning nar

sämre rätt, äga företräde till ny upplåtelse framför den, som tiar bättre

rätt, dock under villkor att han förnöjer inteckningshavare med bättre ratt.

6 §.

I avtal om vattenfallsrätt må kunna stadgas, att vattenfallsstyrelsen

äger utse sakkunnig person, som har att på nyttj anderättshavarens bekostnad

å arbetsplatsen kontrollera arbetets utförande och å kronans

vägnar godkänna anläggningarna i den mån de utförts eller fullbordats.

I avtalet skall föreskrivas, att, därest nyttjanderättshavaren vid utförande

av vattenkraftanläggningen gör större avvikelse från de av

vattenfallsstyrelsen godkända ritningarna till anläggningen eller uraktlåter

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som av vattenfallsstyrelsen

meddelats i och för anläggningens utförande på ändamålsenligt och

betryggande sätt, samt icke inom av vattenfallsstyrelsen förelagd skalig

tid häri vidtager rättelse, vattenfallsstyrelsen skall äga befogenhet att

låta inställa arbetets vidare fortsättande. .

Därest i avtalet stadgas skyldighet tör nyttjanderättshavaren att

inom viss föreskriven tid hava påbörjat arbetet med vattenfallets bebyggande

eller att hava fullbordat anläggningen i dess helhet, ma tillika,

om särskilda skäl därtill föranleda, i avtalet intagas bestämmelse darom,

att nyttjanderättshavaren, i händelse av väsentlig försummelse i namnda

hänseende, skall, om sådant å kronans vägnar yrkas, anses hava förverkat

vattenfallsrätten och kronan förty vara berättigad att uppsåga

avtalet. Innehåller avtalet bestämmelse därom, att upplåten vattenkraft

eller därav framställd energi skall användas för visst angivet ändamål,

och tager nyttjanderättshavaren för annat ändamål än sålunda förutsatts

vattenkraften eller energien i anspråk till sådan omfattning, att det ursprungliga

ändamålet eftersättes, skall, om förbehåll därom skett i

avtalet samt nyttjanderättshavaren icke inom av vattenfallsstyrelsen

förelagd skälig tid vidtager rättelse, kronan jämväl kunna påfordra,

att vattenfallsrätten skall vara förverkad, och förty äga uppsåga avtalet.

Har ej uppsägning skett inom ett år efter det anledning därtill, eftei

ty nyss är sagt, i förekommande fall yppades,, äger kronan sedermera

ej åberopa nyttjanderättshavarens försummelse i nu nämnda hänseende

såsom grund för hans skiljande från vattenfallsrätten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173. 9

1 ^avtalet må kunna stadgas skyldighet för nyttjanderättshavaren

att i fråga om tillhandahållande av vattenkraft eller därav framställd

energi vara underkastad de allmänna villkor, som i sådant hänseende

kunna av Kungl. Magt varda stadgade.

I avtal angående upplåtelse av vattenfall slägenhet, som avses i

1 § här ovan, må föreskrivas, att, i händelse kronan vill ånyo upplåta

lägenheten på arrende eller med vattenfallsrätt efter utgången av den

i avtalet bestämda upplåtelsetiden eller, där nyttjanderättshavaren begagnat

sig av den företrädesrätt, som jämlikt 2 § tillkommer honom,

etter utgången av den tid, under vilken nyttjanderättshavaren erhållit

förlängd upplåtelse av vattenfallslägenheten, denne skall, därest han på

tillfredsställande sätt fullgjort sina skyldigheter enligt avtalet och iakttagit

gällande laga föreskrifter rörande vattenkraftanläggningen, vilket

tillkommer vattenfallsstyrelsen att pröva, vara berättigad att framför

andra erhålla förnyad upplåtelse mot den årliga avgäld och de villkor

i övrigt, vilka kronan då anser böra gälla.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1915 och gäller till

<len 1 juli 1920 beträffande sådana upplåtelser av vattenfall, angående

vilka .avtal avslutas under nämnda femårsperiod.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand lots häft. (Nr 173.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Förslag

till

kungörelse

om ändrad lydelse av 17 § i kungörelsen den 1 juli 1910 angående grunder

för förvaltningen av vissa kronan tillhöriga vattenfall.

Härigenom förordnas, att 17 § i kungörelsen den 4 juli 1910 angående

grunder för förvaltningen av vissa kronan tillhöriga vattentall

skall erhålla följande ändrade lydelse: _ .. ,

Dessa grunder skola äga tillämpning jämväl da fråga ar om avtal

angående nyttjande av vattenfallslägenhet, beträffande vilken kronans

äganderätt är föremål för tvist, dock icke i de fall, da avtal rörande

upplåtelse av lägenheten må avslutas med tillämpning av förordningen

angående grunder för upplåtelse av vissa kronan tillhöriga vattenfall

och strömfall.

Denna kungörelse skall träda i kraft den 1 juli 1915.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

11

Utdrag

av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 april

1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

Sedan Kungl. Maj:t den 8 december 1914 bemyndigat mig

att tillkalla högst fyra sakkunniga att inom civildepartementet biträda

med utredning och förslag dels angående erforderliga ändringar av nu

gällande grunder för förvaltningen av vissa kronan tillhöriga vattenfall,

dels ock beträffande uppläggande av en statens lånefond för finansiering

av företag, vilka avse utbyggande av statens vattenfall eller tillgodogörande

av enskilda tillhöriga vattenfall, då tillgodogörandet är av mera

allmänt intresse, har jag den 8 januari 1915 anmodat vattenfallsdirektören

F. Vilhelm Hausen, vice talmannen i riksdagens andra kammare

Daniel Persson i Tallberg samt ledamöterna av samma kammare,

kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren Sven Liibeck och friherre

s. 12 Kontrollera mot PDF

Historik.

1909 års

sakkunnigas

förslag till

förvaltning sgrunder.

12 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 173.

Erik Palmstierna att i egenskap av sakkunniga inom departementet biträda

vid behandlingen av berörda frågor.

De sakkunniga hava nu i skrivelse den 16 innevarande april

anfört, att de funnit lämpligt att i första hand upptaga till behandling

den del av det lämnade uppdraget, som avser åvägabringande av utredning

och förslag i fråga om ändring av förvaltningsgrunderna för

kronans vattenfall, samt med samma skrivelse överlämnat förslag till

grunder för upplåtelse dels av vissa vattenfall, beträffande vilka kronans

äganderätt är eller kan förväntas bliva föremål för tvist, dels ock av

vissa, kronan ostridigt tillhöriga strömfall ävensom förslag till ändrad

lydelse av 17 § i nu gällande grunder för förvaltningen av vissa kronan

tillhöriga vattenfall jämte tillhörande allmän och speciell motivering.

Efter remiss har vattenfallsstyrelsen den 17 april 1915 avgivit

utlåtande över de sakkunnigas betänkande.

Innan iag närmare ingår på berörda förslag, tillåter jag mig

att — delvis i anslutning till de sakkunnigas yttrande — lämna en

redogörelse för vad som tidigare förekommit beträffande några mera

väsentliga punkter i förvaltningsgrunderna för kronans vattenfall.

Sedan Kungl. Magt genom särskilda beslut uppdragit åt vissa

sakkunniga att utarbeta förvnltningsgnmder för statens vattenfall, avlämnade

nämnda sakkunniga med skrivelse den 15 mars 1909 till Kungl.

Maj:t dels ett förslag till kungörelse angående grunder för förvaltning

av vissa kronan tillhöriga vattenfall (intaget i Kungl. Maj:ts proposition

i ämnet till 1910 års riksdag , dels ock ett utkast till lag om vattenfallsrätt.

1 de sålunda föreslagna förvaltningsgrunderna hade de sakkunniga

under § 4 ifrågasatt, att upplåtelse på arrende av vatten fallslägenhet i

regel skulle beträffande bebyggt vattenfall ske för eu tid av 40 år, men

eljest för 45 år, med rätt för Kungl. Magt att medgiva utsträckning

av arrendetiden, då dylik utsträckning prövades nödig. Vid arrendetidens

utgång skulle arrendatorn jämlikt § 17 i förslaget vara berättigad

mot den arrendeavgift och de villkor i övrigt, vilka med hänsyn till då

rådande förhållanden kunde anses skäliga, erhålla förlängd upplåtelse,

såvida ej vattenfallsstyrelsen inom 5 år före arrendetidens slut meddelade

honom, att dylik förlängning icke medgåves. Enligt § 12 i förslaget

skulle i arrendeavtalet efter omständigheterna föreskrivas, antingen att

arrendatorn vid arrendets upphörande, vare sig till följd av arrendetidens,

respektive den förlängda arrendetidens utgång eller till följd av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

förverkande, skulle till kronan utan lösen avstå siua å lägenheten befintliga

vattenverksbyggnader, eller och att arrendator!! i dylikt fall

skulle för sådana byggnader erhålla lösen av kronan.

Förslaget var baserat därpå, att eu vidsträckt handlingsfrihet

skulle medgivas den förvaltande myndigheten att — där så erfordrades

med Kungl. Maj:ts samtycke — lämpa bestämmelserna i blivande avtal

om upplåtelse av statens vattenfall efter de särskilda omständigheter,

som förelågo beträffande de olika vattenfallen. Sålunda kunde exempelvis

med Kungl. Maj:ts samtycke en längre upplåtelsetid än den normala

kombineras med rätt för nyttjanderättshavaren att vid arrendets upphörande

erhålla lösen för sina å lägenheten befintliga vattenverksbyggnader.

Under ärendets förberedande behandling hos Kungl. Magt ingav vattokraftsvenska

vattenkraftföreningen till Kungl. Magt en skrivelse i ämnet den

26 februari 1910, däri föreningen fann de föreslagna förvaltnings- ”/» in o.

grunderna vara alltför betungande och följaktligen påyrkade liberalare

villkor särskilt beträffande upplåtelsetiden — som ansågs böra sättas

till 50 ;ir för bebyggda och 55 år för obebyggda vattenfall med rätt

för arrendatorn till optionsrätt till ny upplåtelse på minst 25 år och

i övrigt på villkor, som ej vore väsentligt mer betungande än de ursprungliga

— samt beträffande rätt till lösen för byggnader m. m.

Den 8 april 1910 avlät därefter Kungl. Maj:t proposition till riks- Kunsl- Maj.-t*

dagen med förslag till grunder för förvaltning av vissa kronan tillhöriga ^Tno ér.™1

vattenfall (nr 201;, vilket förslag i vissa delar tillmötesgick de av vattenkraft

föreningen uttalade önskemålen.

Arrendetiden sattes sålunda för bebyggt fall till 40 år och för

obebyggt till 45 år, med rätt för arrendatorn av bebyggt fall att enligt

bestämmelse i avtalet vid arrendetidens utgång för den tid, som i avtalet

bestämdes, samt mot dä fastställd skälig avgift och arrendevillkor

i övrigt erhålla förlängd upplåtelse, om ej vattenfallsstyrelsen senast 5

år före arrendetidens utgång underrättade arrendatorn, att förlängning

icke medgåvcs. Ville arrendatorn begagna sig av optionsrätten, både

han skyldighet att vid optionsrättens förlust därom lämna vatten fallsstyrelsen

uppgift senast 3 år före upplåtelsetidens utgång.

Då fråga var om obebyggt vattenfall, skulle kronan vara berättigad

att vid arrendetidens utgång återtaga vattenfallslägenheten mot lösen

för arrendator!^ vattenverksbyggnader å lägenheten samt för annan i

avtalet angiven, arrendatorn tillhörig och å lägenheten befintlig egen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

dom, som erfordrades för vattenkraftanläggningens drift, förutsatt att

kronan om sin avsikt underrättade arrendator!! senast 5 år före arrendetidens

utgång. Gjorde kronan ej detta, vore arrendatorn, i händelse han

tre år före arrendetidens utgång sådant påyrkade, berättigad att fa förlängd

upplåtelse på ytterligare trettio år mot den arrendeavgift och de

villkor i övrigt, vilka då befunnes skäliga.

När särskilda omständigheter därtill föranledde, kunde Kungl. Maj:t

medgiva utsträckning av arrendetiden, dock ej längre än till sammanlagt

90 år för båda arrendeperioderna.

Vid utgången av den andra arrendeperioden skulle arrendatorn

vara skyldig att utan lösen till kronan avstå sina å lägenheten befintliga

vattenverksbyggnader ävensom annan i avtalet angiven egendom,

som erfordrades för anläggningens drift. Ville arrendatorn ej begagna

sig av sin optionsrätt, eller upphörde arrendet under första perioden till

följd av förverkande, skulle arrendatorn vara skyldig att utan lösen till

kronan överlämna sina å vatten!allslägenheten befintliga vattenverksbyggnader.

Hade förverkandet skett under andra arrendeperioden, \ore

arrendatorn dessutom skyldig att utan lösen avstå annan i avtalet angiven

och å''lägenheter! befintlig egendom, som erfordrades för vattenkraftanläggningens

drift.

utskottets ut- Jordbruksutskottet, som till förberedande behandling förehade

tätande 1910. Kungp Maj:ts proposition, tillstyrkte i utlåtande nr 112 Kungl. Majås

förslag med vissa ändringar, av vilka den viktigaste rörde upplåtelsetiden,

”vilken av utskottet föreslogs beträffande den första arrendeperioden

till 50 år för bebyggda och 55 år för obebyggda vattenfall, med rätt

för Kungl. Maj:t att medgiva en sammanlagd upplåtelsetid för båda

perioderna av högst 95 år. Dessutom föreslog utskottet införandet i

förvaltnmgsgrunderna av en särskild paragraf, innefattande föreskrift

därom, att nämnda grunder skulle äga tillämpning jämväl då fråga vore

om avtal angående nyttjande av vattenfall slägenhet, beträffande vilken

kronans äganderätt vore föremål för tvist.

Utskottets förslag godkändes av båda kamrarna utan votering. I

enlighet med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 4 juli 1910

kungörelse i ämnet (Sv. förf. sand. nr 72).

Kungl Magits Till 1911 års riksdag hänsköt Kungl. Maj:t i samband med fram
mPmi°Trs

läggande av förslag till ändringar i lagen angående nyttjanderätt

riksdan, till fast egendom den 14 juni 1907 (prop. nr 70) åsyftande att

införa det nya rättsinstitutet vattenfallsrätt — jämväl eu proposition

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 173.

''nr 68) om ändring i och tillägg till förvaltningsgrunderna för vissa

kronans vattenfall avsedda att lända till efterrättelse vid upplåtelse av

vattenfall med vattenfallsrätt.

I sistnämnda proposition fanns återgivet ett från vattenfallsstyrelsen

infordrat utlåtande av den 29 oktober 1910, däri vattenfallsstyrelsen

uttalade den uppfattningen, att kungörelsen den 4 juli 1910 utan olägenhet

kunde gälla även för dylik upplåtelse.

Uti propositionen nr 68 föreslog emellertid Kungl. Maj:t vissa

ändringar i nämnda kungörelse huvudsakligen i fråga om tiden för upplåtelse

med vattenfallsrätt samt i fråga om villkoren för förverkande av

nvttjanderätten. I det förra avseendet föreslogs, att upplåtelse av obevattenfall

skulle få ske för eu tid av intill 95 år, utan att någon

omreglering av villkoren för upplåtelsen under tiden behövde ske. Avsåg

upplåtelsen längre tid än 65 år, skulle nyttjanderättshavaren ej äga

optionsrätt till ny upplåtelse utan vara skyldig att vid upplåtelsetidens

utgång utan lösen avstå sina vattenverksbyggnader å den upplåtna

lägenheten jämte annan i avtalet angiven, honom tillhörig och å

lägenheten befintlig egendom, som erfordrades för vattenkraftanläggningens

drift.

I det senare avseendet föreslogs avsevärd mildring av de i kungörelsen

den 4 juli 1910 givna bestämmelser om förverkande.

Förutom nämnda propositioner, av vilka propositionen nr 70 i oför- Motion av har

ändrat skick tillstyrktes av sammansatt lag- och jordbruksutskott och Andhagel''vid

bifölls av båda kamrarna, förehade utskottet jämväl till behandling eu riksdag.

av herr Carl Lindhagen inom andra kammaren väckt motion (nr 331)

i angivet syfte att bättre tillgodose de allmänna intressena vid upplåtelser

av statens vattenfall. Sålunda föreslog herr Lindhagen kortare

upplåtelsetid, rätt för riksdagen att pröva, huruvida en upplåtelse på

95 år borde medgivas, omreglering av avgifterna för upplåtelsen vart

20:de år, fastställande av grunder för avgifternas bestämmande, förbehåll

om rätt för staten att reglera priset å den kraft, som tillhandahölles

från vattenfallslägenheten in. in.

Uti sitt utlåtande nr 1 tillstyrkte sammansatta lag- och jordbruks- utskottets åt.

utskottet jämväl Kungl. Maj:ts i propositionen nr 68 framställda förslag l*taTH''r 19ntill

ändring av förvaltningsgrunderna, men föreslog dessutom vissa tillägg

till samma grunder. Sålunda hemställde utskottet om vissa tillägg till

§ 19, avseende, förutom annat, att i avtalet skulle kunna stadgas skyldighet

för nyttjanderättshavaren att i fråga om tillhandahållande av vattenkraft

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 173.

eller därav framställd energi vara underkastad de villkor, som i vederbörande

konsumenters eller eljest i allmänhetens intresse kunde befinnas

erforderliga, samt om införande av eu ny paragraf § 20 av innehåll

att vattenfallsrätt icke finge utan Kungl. Maj:ts samtycke upplåtas

eller överlåtas till annan än svensk, inom landet bosatt medborgare eller

till handelsbolag, vars samtliga medlemmar vore dylika medborgare,

eller till aktiebolag med vissa garantier, att aktierna innehades av sådana

medborgare.

Reservationer I avgivna reservationer yrkades, dels av herr Håkanson in. fl.

''"''j’1 bifall till propositionen oförändrad, dels av herr Alfred Petersson m. fl.

sådan ändring i § 18 av Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta förslag,

att bestämmelserna om tiden för upplåtelse med vattenfallsrätt bleve

lika med dem, som gällde för arrende, dels och av herr Lindhagen om

vissa ändringar i kungörelsen den 4 juli 1910 i syfte att bättre tillgodost*

det allmännas rätt.

BehandUngen Efter långa diskussioner, särskilt i andra kammaren, stannade kam
''

rarQa j 0bprt beslut, i det, att första kammaren godkände herr Håkanson»

m. fl. reservation om bifall till propositionen nr 68 oförändrad, medan

andra kammaren biföll utskottets hemställan med den ändring, som innefattades

i herr Alfred Peterssons m. fl. reservation.

utskottet» 1 avgivet memorial hemställde sammansatta lag- och jordbruks
»ammanjamk-

^fgkottet, att besluten måtte så sammanjämkas, att i § 18 tiden för upp8

låtelse med vattenfallsrätt av obebyggt vattenfall utan ändring av villkoren

bestämdes till högst 75 är samt att båda kamrarna måtte med

frånträdande av förut fattade beslut godkänna den av utskottet i dess

utlåtande nr 1 föreslagna avfattning allenast med den ändring, silf i

sista stycket nyttjanderättshavaren skulle kunna i avtalet tillförbindas

att i fråga om tillhandahållande av vattenkraft eller därav framställd

energi vara underkastad de villkor, som i sådant hänseende kunde varda

av Kungl. Maj:t i allmänhet stadgade.

tyll Hus viks- Penna hemställan bifölls av båda kamrarna. Beslutet anmäldes

dags beslut. Kungl. Maj:t genom riksdagens skrivelse nr 229, och i enlighet

med densamma utfärdades den 22 juni 1911 kungl. kungörelse angående

ändring i förvaltningsgrunderna för statens vattenfall. (Sv. Förf. Sami.

1911 nr 68.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 1? ii

IT

Redan dessförinnan hade svenska vattenkraftföreningen i skrivelse

den 10 februari 1911 hos Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl. Maj:t måtte

om möjligt redan till 1911 års riksdag avlåta proposition om komplettering

av 1910 års förordning med särskilda bestämmelser, avseende förmånligare

arrendevillkor för innehavare av sådant vattenfall eller andelar

därav, som i kungl. vattenfallskommitténs utredning av år 1903 icke

funnes upptagna såsom tillhörande kronan. Till stöd för denna sin

framställning anförde föreningen huvudsakligen följande.

1 skrivelse av den 36 lekman 1910 liar svenska vattenkraftföreningen i

underdånighet uttalat sig för normala arrendebestämmelser, som i viktigare delar

överensstämma med dem, vilka sedermera av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen

antagits. Vid tillämpning å de kronan tillhöriga mindre vattenfallen i södra och

mellersta Sverige samt välbelägna fall i Norrland tror föreningen, att dessa bestämmelser,

kombinerade med eu efter olika förhållanden klokt avvägd arrendeavgift, i

stort sett kunna anses tidsenliga, om än, såsom föreningen förut anmärkt, mångfalden

av förbehåll och villkor ofta kunna befaras verka avskräckande på spekulanterna.

1

Redan mindre än ett år efter den nya förordningens ikraftträdande ligger

emellertid fiagan i ett sådant läge, att vattenkraftföreningen ansett sig böra i

underdånighet påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet för vissa ändringsförslag

Med hänsyn särskilt till kronans under senaste åren framkomna anspråk på

eu av vanlig strandäganderätt oberoende vattenrätt i Norrland infördes i förordningen

den bestämmelsen, att samma förvaltningsgrunder skulle gälla där kronans

äganderätt vore föremål för tvist (g 17). I dylika fall skulle genom villkorliga

avtal vattenfallens bebyggande under processtiden möjliggöras. Det har numera

blivit tydligt, att de av kronan framställda, fortfarande mycket obestämda anspråken

a vattenrätt i Norrland hava en så omfattande räckvidd, att äganderätten till ett

mycket stort antal vattenfall i Norrlands större vattendrag under åtskilliga år framåt

kommer att vara tvistig mellan kronan och enskilda. Därmed följer, att under

samma tid arrendebestämmelserna kunna tämligen godtyckligt påtvingas ifrågasatta

nya vattenkraftanläggningar i Norrland. Vad som vid bestämmelsernas prövning

cell antagande allmänt lärer hava uppfattats som undantag, kan således under lång

till framåt förmodas bliva ganska vanligt, i det som bekant den nya förordningen

särskilt bär betydelse för kronans vattenfall i Norrland.

Visserligen kunna de båda i förordningen angivna arrendeperioderna utsträckas

till sammanlagt 95 år. Denna bestämmelse torde emellertid böra tolkas

sa, att den första arrendeperioden kan utsträckas till 05 är, däri innefattade 5

förberedelse- och byggnadsår, medan en andra period om 30

icke kunna på förhand fastställas, fortfarande skulle kvarstå,

sen innebär således en förlängning med högst 10 år. eller

den första perioden, under vilken arrendevillkoren pa förhand fixeras. — 1 samband

härmed förtjänar nämnas, att. ehuru förordningen icke uttryckligen föreskriver uttagande

av en arrendeavgift, man likväl allmänt torde förutsätta, att en sådan under

alla förhållanden kommer att utkrävas.

Jill jämförelse med de för Norrland sålunda provisoriskt gällande upplatelseBilimig

till riksdagens protokoll 1915. 1 rond. lön höft. (Kr Ii it.) 3

av,

år, för vilken villkoren

Undantagsbestämmeleffektivt

60 år, av

Vattenkraftföreningens

skrivelse

(fett 10/2 1911

angående

liberalare

villkor för

upplåtelse av

omtvistade

vattenfall i

-Vo vriand.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1/3.

villkoren mii här erinras om, att i Norge, även efter antagandet av de omstridda

koncessionslagama, vattenfallen likväl kunna i regel disponeras minst SO år utan

avgift. Dock äro de norska vattenfallen, såsom vattenkraftföreningen i sitt förutnämnda

utlåtande av den 26 februari 1910 närmare utvecklat, tillfölje naturliga företräden

både ifråga om utbyggnad och än mer läge vida mera begärliga för storindustriella

ändamål än våra norrländska. Redan under gångna år, då vattenfallen

ännu ostridigt ansågos tillhöra strandägarna och då våra bästa norrländska vattenfall

stodo till buds för storindustrien, har erfarenheten visat, att man föredragit de

norska vattenfallen. Tydligast har detta tagit sig uttryck vid startandet genom

svenska finansmän av salpeterindustrien, vars råvaror dock med samma fördel kunna

erhållas hos oss. På sistone har man kunnat bevittna ett livaktigt norskt intresse

för framställning på elektrisk väg av järn och stål, ett område, där vår gamla rangplats

kan bliva svår nog att hävda. Ett par större anläggningar äro redan under

byggnad eller beslutade (vid Odda och Ulefors) och andra planeras. Vid vattenfallen,

särskilt å Norges västkust, har man bekväm tillförsel dels av svensk eller

norsk malm, dels av engelska kol, som lära kunna ersätta träkol vid elektrisk

malmreduktion för tack järnsframställning. Exportkostnaden blir också den billigast

möjliga.

I Norrland finnas miljoner hästkrafter outnyttjade. Endast genom storindustriella

anläggningar, baserade på färdiga eller uppväxande elektrokemiska och elektrometallurgiska

metoder, kunna dessa norrländska kraftkällor finna nämnvärd användning,

och härvid har den inhemska företagsamheten uppenbarligen att utstå en hård

konkurrens med av naturen bättre gynnade vattenkraftländer. Det kan i Norrland

näppeligen bliva tal om att använda större kraftbelopp för småindustri eller kommunala

ändamål, såsom belysning och dylikt. Man har på vissa håll gjort gällande,

att det för staten vore nödvändigt disponera de omtvistade vattenfallen för att

kunna ingripa reglerande å kraftpriserna etc., men man synes härvid förbise, dels

att staten redan förfogar över mycket stora kraftkällor i olika delar i Norrland,

dels att naturen därstädes för överskådlig tid gjort en dylik politik alldeles obehövlig.

Storindustriens kraftpriser kan staten i allmänhet ej reglera; de regleras huvudsakligen

av internationell konkurrens. Vattenfall, vilkas värde på konstlad väg

oskäligt stegras, finna icke användning; ofta skola de norrländska vattenfallen befinnas

underlägsna även om naturkraften kunde fritt disponeras.

Från dessa synpunkter har man att för lång tid framåt behandla det norrländska

kraftspörsmålet och att undersöka de praktiska konsekvenserna av statens

äganderättsanspråk. Skulle nämligen dessa anspråk i allmänhet vinna domstolarnas

gillande, så blir eu given följd härav, att kostnaden för kraften i dessa vattenfall

blir ansenligt stegrad. Medan man innan anspråken framställdes hade att räkna

med räntan å vattenfallens värde samt å anläggningskostnaden, måste man, enligt,

nu gällande arrendebestämmelser, tillägga icke blott en arrendeavgift utan även

amortering under arrendetiden av både vattenfall och anläggningskostnad, vartill

komma åtskilliga arrendevillkor, som likaledes bidraga till att höja kraftkostnaden.

Inför denna situation hava från skilda håll framställts krav på en revision

av arrendebestämmelserna vid fråga om villkorliga och framdeles eventuellt även

för definitiva avtal med staten rörande vattenfall, som enskilda i god tro förvärvat

eller innehava.

Redan i sitt föregående utlåtande har vattenkraftföreningen — särskilt med

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 1?:S.

hänsyn till de stora indirekta fördelarna för stat och kommuner av en konkurrensduglig

vattenkraftindustri i Norrland — funnit sig böra i underdånighet föreslå till

allvarligt övervägande, om icke en stor del av statens vattenfall lämpligen borde

upplåtas till nyttjande utan avgift. I konsekvens härmed finner föreningen det vara

synnerligen angeläget, att under nu rådande rättsförhållanden de omtvistade vattenfallen

upplåtas utan avgift och — med i övrigt på förhand fixerade villkor — under

längre arrendetid än den i Norge tillämpade koncessionstiden. Från denna synpunkt

torde eu garanterad arrendetid av 95 år få anses väl motiverad. Närmare bestämt

synas dessa undantagsbestämmelser böra gälla för alla sådana vattenfall, som i

kungl. vattenfallskommitténs utredning av år 1903 icke upptagits såsom tillhörande

staten.

Givetvis kan man med samma verkan som föreningen här ovan avsett tänka

sig den utvägen, att under arrendetiden en måttlig arrendeavgift utgår mot skyldighet

för staten att efter de 95 åren inlösa vattenverksbyggnader m. m. Det

ligger då — liksom i allmänhet vid statens utarrendering av vattenfall — nära till

hands att genom fondering av de influtna arrendeavgifterna bereda medel till ifrågavarande

inlösen vid arrendetidens slut.

Mot varje förslag att så snart företaga en revision av arrendebestämmelserna

kommer möjligen att invändas, att förordningens verkningar först borde under en

del år prövas och under tiden processerna slutföras. Men då man redan nu kan

med visshet förutsäga, att särskilt för storindustri, baserad på de omtvistade norrländska

vattenfallen, dessa bestämmelser utgöra en otillfredsställande grundval, så

synes det icke, allra minst under nuvarande utvecklingsskede, vara förenligt med

klok politik att vänta under ett antal år endast för att konstatera detta. Under

föreliggande förhållanden, och då inga som helst samhällsintressen trädas för nära

genom här föreslagna lättnader, torde statsmakterna böra sörja för att utnyttjandet

av vårt norrländska kraftöverflöd icke försvåras, landet till skada och ingen

till gagn.

Över berörda framställning anbefalldes vattenfallsstyrelsen inkomma

med utlåtande, som avgavs den 24 april 1911 och som resulterade i en

hemställan, att Kungl. Maj:t måtte finna vattenkraftföreningens framställning

för det dåvarande icke böra föranleda vidare åtgärd. De huvudsakliga

skäl, som förmått styrelsen att avstyrka vattenkraftföreningens

framställning voro i utlåtandet angivna pa följande sätt.

Till eu början vill vattenfallsstyrelsen konstatera, att vattenkraftföreningeu

såsom sin mening uttalat, att de bestämmelser, som innefattas i nådiga kungörelsen

den 4 juli 1910 angående grunder för förvaltningen av vissa kronan tillhöriga vattenfall,

kombinerade med en efter olika förhållanden klokt avvägd arrendeavgift, i

stort sett kunna anses tidsenliga vid tillämpning å de kronan tillhöriga mindre

vattenfallen i södra och mellersta Sverige samt å välbelägna fall i Norrland.

Av vattenkraftföreningen lämnad uppgift att de nya arrendebestämmelserna

ännu icke funnit användning vare sig för villkorliga eller definitiva avtal är riktig.

Föreningen framhåller, att detta möjligen i viss män kunde bero på tillfälligheter.

Enligt styrelsens uppfattning är det emellertid ingalunda överraskande, att några

avtal angående upplåtelse av vattenfallslägenheter ännu icke av vattenfallsstyrelsen

Vattenfalls
styrelsens
utlåtande
''en

54/4 1911

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Khh''/I. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 17 H.

avslutats. Detta sakförhållande är tvärtom fullt förklarligt dels därav, att spekulanter

å staten tillhörig vattenkraft velat avvakta de nya lagbestämmelser angående

vattenfallsrätt, om vilka Eders Kungl. Maj:t numera avgivit proposition till innevarande

års riksdag och dels av den rörelse för erhållande av förmånligare villkor

för spekulanter vid mottagande av upplåtelse av kronan tillhörig vattenfallslägenhet,

vilken särskilt i vissa pressorgan på senare tid gjort sig gällande.

I sin förevarande framställning har vattenkraftföreningen anställt en jämförelse

mellan de norrländska och de norska vattenfallen och kommit till det resultat,

att de senare till följd av naturliga företräden både ifråga om utbyggnad och än

mera läge äro vida mer begärliga för industriella ändamål än vattenfallen i Norrland.

Att i regel de norska vattenfallen, särskilt de. som äro belägna vid Norges

västkust, i angivna hänseenden hava ett bestämt företräde, torde icke kunna bestridas.

Likaledes anser sig styrelsen kunna i stort sett biträda vattenkraftföreningens

åsikt att det icke är nödvändigt för att kronan, såsom från åtskilliga håll

påyrkas, skall kunna ingripa reglerande å kraftprisen m. in. i Norrland, att kronan

disponerar över alla de vattenfall, angående vilka kronan redan framställt eller kan

komma att framställa äganderättsanspråk. Kronan förfogar nämligen redan över

betydande kraftkällor i olika delar av Norrland, och konkurrensen med dessa liksom

med de norska fallen torde utgöra en tillräckligt verksam faktor i berörda avseende.

Med hänsyn särskilt till de norska vattenfallens företräden framför de norrländska

har vattenkraftföreningen påyrkat en revision av arrendebestämmelserna i

fråga om villkorliga och framdeles även för definitiva avtal med staten rörande

vattenfall, som enskilda i god tro förvärvat eller innehava. 1 sådant avseende har

föreningen bland annat hemställt om utsträckning av den effektiva arrendetiden till

eu redan från början garanterad upplåtelsetid av 95 är samt om frihet från varje

arrendeavgift under denna tid. Såsom skäl för sin framställning i denna del anför

föreningen bland annat att, om kronans äganderättsanspråk rörande vattenfall i Norrland

vunne domstolarnas gillande, kostnaden för kraften i dessa vattenfall bleve

ansenligt stegrad och följaktligen vår vattenkraftindustri i Norrland bragt i ett

ännu sämre läge i konkurrensen med Norge. Medan man, innan kronans anspråk

framställdes, både att räkna med räntan å vattenfallens värde samt a anläggningskostnaden,

vore man enligt nu gällande arrendebestämmelser nödsakad att tillägga

icke blott en arrendeavgift utan även amortering under arrendetiden av både vattenfall

och anläggningskostnad, vartill körnare åtskilliga arrendevillkor, som likaledes

bidroge att höja kraftkostnaden. Häremot vill styrelsen göra gällande, att, även

dä vattenfallet är i enskild ägo, vattenverksägaren torde räkna med att anläggningskostnaden

måste amorteras inom rimlig tid. Såsom vattenkraftföreningen själv

framhållit i underdånig skrivelse den 26 februari 1910 kan det snart ifrågakomma

att anläggningen successivt måste utvidgas och ombyggas, varför klokheten bjuder

att amorteringstiden å anläggningen icke sättes alltför lång.

Till stöd för sin nu föreliggande framställning om utsträckning av arrendetiden

har föreningen vidare åberopat de norska koncessionslagarna av den 13 september

1909, enligt vilka vattenfallen i regel kunna disponeras under minst 80 är

utan avgift. Ifrågavarande norska lagar torde emellertid icke ens uti nu ifrågavarande

hänseende kunna tagas till intäkt för det mål vattenkraftföreningen sålunda

strävar att ernå. Att märka är nämligen, att de norska koncessionslagarna gälla

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.iy A in/. Proposition AV

Ä»’ S°ni /''^gt tillhöra enskilda, under det att arrendekontrakt, som jämlikt

Vält ku''1S°ielsen den 4 juli 1910 avslutas angående sådana vattenfall i vårt land.

ä^anderättstvktp Kl h ,, ^^derätt.sanspråk gällande, helt och hållet förfalla, om

fVS 11 utfal e]; td! "ackdeI för kronan. ] de tall. då arrendekontrakten

torn4s“ V"tto,fa"'' — «<“ ''“8* kraftvunnen

nin llfS°™ .vattenkraftföreningen jämväl erinrat, torde dessa strävanden i fråga

om utsträckning av upplåtelsetiden för kronans vattenfall komma att i tillfyllestSfv

Sfd tillgodoses, om innevarande riksdag bifaller Eders Kungl. Maj:ts propo
-

oo v*“ * r * ‘kallrum

ftSaofSl-„lSrValtnin?n aVeViSf kronan iiilhöriga vattenfall: EnligTsistnämnda

fois ag skulle ju nämligen, dä fråga är om vattenfällsrätt, upplåtelsetiden redan frän

uSekeSn SattaSf-t,n f med skyldighet för nyttjanderättshavaren att då

l I S1”»-" iir vid dess Utgång till kronan utan lösen avstå å

Mitten tallslägenheten befintliga vattenverksbyggnader m. m.

i förenämnda grunder för förvaltningen av kronans vattenfall finnes helt

natmhgt mke någonting namn! angående arrendeavgiften för upplåtelse av ett dylikt

vattenfall, da det givetvis måste överlåtas åt den förvaltande myndigheten att be•

amma avgiftens belopp efter de olika förhållandena i de särskilda fallen. Det

nnIi£rTl?;ei’tldt“a^wUtSaft8,,vi^ frun,dernas antagande, att avgift för upplåtelsen

ndei alla omständigheter skall utgå. I varje fall synes det böra fordras, att, om

ÄSw ’ ar+flau8''l “? bo. ar> vattenverksbyggnaderna och eventuellt även

S r!" vattenkraftanlaggningen vid upplåtelsetidens slut tillfalla kronan utan

osen. Hänsyn till vattenfallens läge och utbyggnadskostnaden torde emellertid

m;!8aS rd.SfStairande av. arrendeavgiften, så att nyttjanderättsinnehavaren

I- • '', '' dk,e a|t 1110111 rimlig tid själv verkställa nödig amortering av an
nrocent8ftf1naf''friimi

avseende må Påpekas, att med en räntefot av 4

procent ett kapital kan fullständigt amorteras på 95 år genom årlig avsättning av

av, kaPlta,et °ch att Vld högre räntefot den årliga annuiteten blir än

m ndre I regel kommer för övrigt nog vattenfallslägenheten att genom nytt avtal

alltjamt upplatas åt förutvarande nyttjanderättshavaren, enär kronan städse bör hava

intresse av att ej allenast icke förstöra en sund industri utan även att befordra eu

±LmAafn* t0rtfng ?C-\ utveckhn«- SkulIe anläggningen under upplåtelsetiden

rvrrl 0111 hyggas eller utvidgas, synes icke något hinder böra möta för vattenfalls
hivåren"tillf"

8allande avtalet med ett nytt, varigenom nyttjanderätts
havaren

tillförsäkras förlängd upplåtelse av vattenfallslägenheten under så lång tid

att de nya anlaggmngarna kunna hinna amorteras.

Till bemötand

utlåtande

december

ingick

C av vad vattenfallsstyrelsen anfört i sitt omfÖrrnälda y„Ufnkra„.

vattenkraftföreningen till Kungl. Majrt med en den 4 före,,ingen,

skrivelse

Ull.

iecember 1!)11 dagtecknad skrivelse, däri föreningen upprepade sin ,. ^!T,

fiainställuing om särskilda bestämmelser för de vattenfall, som i vattenfallskoui

mittel is förteckning icke upptagits såsom tillhörande kronan. 1

vasen (liga delar både föreningens förnyade framställning följande lydelse*.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts Säd. Proposition Nr P

Vad vattenkraftföreningen anfört om de norska vattenfallens överlägsenhet

tinner sig vattenfallsstyrelsen kunna biträda. Föreningen har därtill velat visa, att,

oberoende av ägorättsförhållanden, de norska vattenfallen hade så stora företräden,

att våra norrländska fall — de må sedan tillhöra kronan, enskilda eller vara omtvistade

— icke borde påläggas några extra belastningar i form av arrendeavgifter

och besvärande villkor, om man över huvud taget önskade få kraften använd i

större omfattning. Från denna synpunkt är föreningens jämförelse med de för

enskilda tillhöriga vattenfall i Norge införda koncessionsvillkoren givetvis berättigad.

1 anslutning till sistnämnda fråga har föreningen framhållit, hurusom de årliga

kostnaderna för kraftens utnyttjande - om kronans rättsanspråk gillas — skulle

enligt gällande förordningar ökas icke blott med en arrendeavgift, som för den

varande ägaren, om han skulle bebygga fallet, tydligen i själva verket nödvändiggör

en dubbel förräntning av vattenfallets värde, utan även med amortering av vattenfall

och anläggningskostnad. Häremot har vattenfallsstyrelsen i vad angår amortering

av anläggningskostnaden gjort gällande, att verkägaren, även då fallet är i enskild

ägo, torde böra räkna med att anläggningskostnaden måste amorteras mom rimlig

tid. Vattenfallsstyrelsen synes emellertid härvid avse den avskrivning eller avsättning

till fömyelsefond, som under alla förhållanden måste ifrågakomma, för att anläggningen

alltid skall kunna hållas i fullt driftfärdigt skick. Den amoitering åtel,

som erfordras för att vid upplätelsetidens slut hava hela anläggningen bokförd till

noll — för att icke tala om eventuellt anslutna fabriker o. d. — är givetvis mindre

nödvändig eller får åtminstone en annan innebörd, om man själv äger fallet, samt

anläggningen är rationellt och solitt utförd.

Som nämnt har vattenkraftföreningen icke hänvisat till avgiftsfriheten som

den enda möjligheten att trots processerna befrämja den norrländska vattenkraftindustrien,

utan har även antytt utvägen att upptaga en måttlig avgift, men att då

fondera dessa avgifter i syfte att staten vid upplåtelsetidens slut må kunna inlösa

vattenkraftanläggningarna. Dylik inlösen borde även omfatta tillhörande, av kraften

i avgörande grad beroende fabriker, om dessa av något statsskäl icke längie skulle

kunna tillhandahållas kraft på rimliga villkor. — Såsom vattenfallsstyrelsen påpekat,

kan ett kapital fullständigt amorteras på 95 år genom en årlig avsättning

av 1/10 procent av kapitalet, vid 4 procents räntefot. Om man exempelvis utgår

från att ett bebyggt vattenfall med tillhörande exempelvis kemiska fabriker representerar

ett kapitalvärde av 500—700 kronor per hästkraft, så skulle staten genom

att fondera en årlig arrendeavgift av 50—70 öre per hästkraft kunna helt inlösa

hela företaget efter 95 år. Från en dylik fond skulle också under årens lopp vattenkraftindustrien

kunna stödjas genom billiga lån.

De år 1910 antagna arrendegrunderna hade vid avgivandet av vattenfallsstyrelsens

yttrande ännu icke funnit tillämpning — något som fortfarande galler

och finner styrelsen förklaringen härtill ligga i att industrien ville avvakta dels den

bebådade lagen om vattenfallsrätt, dels resultatet vid 1911 års riksdag av den vid

årets början pågående rörelsen för erhållande av förmånligare upplätelsevillkor.

Ehuru nämnda lag nu föreligger sedan mer än ett halvt år, och ehuru samtidigt

villkoren för upplåtelser blevo i visst avseende gynnsammare än enligt 1910 års

arrendegrunder, hava dock de av styrelsen uttalade förhoppningarna tyvärr ännu

icke visat sig grundade.

Till detta förhållande kan givetvis i sin män hava bidragit den depression

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 173. 23

vr°m ft01f: av„ ind“stri1väl''lden, som även innevarande år gjort sig gällande.

Men framfor allt maste förklaringen sökas däri, att de erbjudna villkoren äro för

den byggande avgjort sämre än dem, som man i Norge bär att räkna med vid utnyttjande

av vattenfall som därtill äro i regel betydligt billigare byggbara och från

kommunikationssynpunkt bättre belägna.

Härtill har man också att lägga den allmänna olust för vattenkraftföretas,

som inom industriella och finansiella kretsar, trots möjligheten att träffa s k villkorliga

avtal, naturligt nog följt med det av statens alltjämt växande rättsanspråk

framkallade, fullkomligt kaotiska rättstillståndet. Det är självfallet, att denna olust

jamte osäkerheten i rättsförhållandena ytterligare ökats genom kammarkollegii något

oklara uttalande — i samband med yttrande över det nya vattenlagsförslaget —

om den av föredragande kammarrådet intagna exklusiva ståndpunkten beträffande

en kronans äganderätt till vattnet i kungsådra.

Att snarast möjligt råda bot på ovan berörda missförhållanden torde allmänt

ta anses ligga i landets välförstådda intresse, och man har för ändamålet att tillgå

tvenne utvägar, som båda synas böra försökas. Den ena är - såsom så ofta framnauits

— att snarast möjligt bringa ordning och säkerhet i rättsförhållandena. På

denna sida av saken anser sig föreningen icke böra i detta sammanhang närmare

ingå. _ Den andra utvägen, som omedelbart kan leda till påföljd, är att — på sätt

torenmgen föreslagit — införa gynnsammare villkorliga upplätelsegrunder för alla

dem, som i god tro innehava vattenfall, vilka ej upptagits i 1903 års förteckning

over statens vattenfall. Därmed följer möjligheten att kunna, utan onödigt dröjsmål

inom industrien återuppväcka ett allmännare intresse för utnyttjandet av Norrlands

vattenkrafter. På alla håll har man insett och erkänt att statens direkta verksamhet

or exploaterande av vattenkraften, ehuru i och för sig gagnelig, till följe sakens

natur icke kan erhålla den utsträckning och medföra de resultat, som genom ett

vaket företagarintresse mom industrivärlden skulle kunna vinnas. Att då på sätt

genom statens rättsanspråk taktiskt skett, tvärt avbryta den enskilda vattenkraft - industriens förhållandevis storartade utveckling under de senaste decennierna kan

säkerligen icke vara med statens verkliga intressen förenligt. Om den av vättenkrattforenmgen

föreslagna åtgärden sålunda måste anses vara även från statsfinansiell

synpunkt berättigad, så lärer heller ingen vilja bestrida, att synnerligen starka

omignetsskal tala for densamma, hur rättstvisterna än må komma att lösas.

Ånyo anbefalldes vattenfallsstyrelsen att i ärendet inkomma med Vattenfall

Detta 1 ■ 1 ..... - —-

följande innehåll:

~~~~ .»».vu.unomjuciäcu citi i ajtuiuei niKomma med.

utlåtande. Detta avgavs den 22 oktober 1912 och hade i huvudsak s''!''relsen* ut

låtande dev

■‘Uo 1913.

Det vill synas styrelsen, som om de grunder, vilka innefattas i nådiga kun
mÄInf6»

4oiU1 1?10 0clYm jimi 19n’ * fräga om upplåtelse på arrende eller

med vattenfallsratt av kronan tillhöriga vattenfallslägenheter borde vara acceptabla

tu aIsluand? aV vlllkorhga avtal om dylik upplåtelse beträffande sådana

vattenfall på vilka kronan kan framställa äganderättsanspråk. Under den tid, som

hittills til anda upff, har emellertid något avtal om upplåtelse av kronan tillhörig

vattenfat Islagenhet icke kunnat av vattenfallsstyrelsen avslutas. Detta förhållande

torde bero på flera samverkande omständigheter, men tvivelsutan har därtill

vei samt bidragit dels den känsla av osäkerhet, som för närvarande råder angående

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Sr Ii3.

omfattningen och bärkraften av kronans äganderättsanspråk pa vattenfall, vilka

hittills ansetts vara i enskild ägo, dels ock en till synes i industriella kretsar gängse

föreställning att de villkor, som enligt författningarna gälla vid upplåtelse av ett

kronans vattenfall, skulle vara alltför stränga för att det skulle vara rådligt att pa

dylik upplåtelse grunda en omfattande industri och på denna nedlägga betydande

kapital. . ,

Det torde vara uppenbart att bestämmandet av villkoren för upplåtelse till

nyttjande av kronans vattenfallslägenheter är en fråga, som bör avgöras efter

praktiska synpunkter och på sådant sätt, att kronans vattenfall i konkurrensen med

enskilda, som vilja försälja sina vattenfall, bliva begärliga för spekulanter och följaktligen

komma att tagas i anspråk för kraftproduktion. Därigenom får staten icke

blott en direkt inkomst av vattenfallen utan, vad än viktigare är. därigenom befrämjas

landets industri samt skapas nya arbetstillfällen och skattgivande företag.

Då någon vattenfallsupplåtelse enligt de av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen i

sådant avseende godkända grunderna ännu icke kommit till stånd och med hänsyn

till den nuvarande stagnationen i utbyggandet av vattenfall synes det därför böra

tagas i övervägande om icke, åtminstone eu tid bortåt, förmånligare villkor höra

erbjudas för upplåtelse av sådana vattenfall, som avses i vattenkraftföreningens föreliggande

framställning, d. v. s. sådana, beträffande vilka äganderätten är tvistig

mellan kronan och de nuvarande innehavarne. Då dessa mången gång torde hava

förvärvat vattenfallen i avsikt att tillgodogöra dem för industriella ändamål, äro

måhända vattenfall inom denna grupp de. som främst ifrågakomma till utbyggnad

av alla de vattenfall, å vilka omförmälda kungörelser äro tillämpliga. Billighetsskäl

synas även tala för att ifrågavarande vattenfall givas en något förmånligare ställning

än de vattenfallslägenheter. vilka ostridigt tillhöra kronan.

Att döma av vattenkraftföreningens förevarande framställningar torde den

rådande obenägenheten att träffa villkorliga avtal med vattenfallsstyrelsen angående

dylika vattenfall i främsta rummet bero pa att den i kungörelsen den 22 juni 1911

stadgade maximitiden, 7f> år, lör upplåtelse med vattenfallsrätt utan omreglering

av villkoren för upplåtelsen skulle vara alltför knappt tillmätt. Under sadana förhållanden

synes det vattenfallsstyrelsen, som om man lämpligen kunde för någon

kortare tid. exempelvis 5 år, gorå ett försök att beträffande de vattenfall, som avses

i vattenkraftföreningens framställning, utsträcka maximitiden för vattenfall srättsupplåtelse

utan omreglering av villkoren till högst 95 år. för att därigenom uppmuntra

till avslutande av dylika villkorliga avtal och i någon män motverka det

till sina följder beklagliga osäkerhets- och overksamhetstillstånd, som för närvarande

råder med avseende ä vattenfallen. Därest eu dylik utsträckning av upplåtelsetiden

vidtages, bör den emellertid gälla även beträffande sådana kronan ostridigt tillkommande

smärre strömfall eller delar av strömfall, vilka lämpligen tillgodogöras

tillsammans med det vattenfall, som avses i det villkorliga avtalet. Det torde

nämligen icke gärna kunna ifrågasättas annat, än att samtliga de kronan tillhöriga

andelarna i det samlade vattenfallet skola upplåtas på lika läng tid.

I sin nu föreliggande skrivelse har vattenkraftföreningen jämväl föreslagit,

att de avgifter, som komma att av vattenfallsstyrelsen upptagas, borde fonderas

dels i syfte att staten vid upplåtelsetidens slut må kunna inlösa vattenkraftanläggningarna

jämte tillhörande, av kraften i avgörande grad beroende fabriker, om dessa

av något statsskäl icke längre kunde tillhandahållas kraft på rimliga villkor, dels

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 173. 25

ock för att vattenkraftindustrien från en dylik fond måtte kunna understödjas med

billiga lån. En dylik direkt fondering av inflytande avgifter skulle visserligen strida

mot de av riksdagen fastställda grunderna för uppgörande av statsregleringen. De

svårigheter i budgettekniskt avseende, som möta för realiserande av förslaget, torde

emellertid lätt nog kunna övervinnas. Bildandet av en lånefond torde dessutom

kunna medföra beaktansvärda fördelar, varför det synes böra tagas under närmare

omprövning, huruvida åtgärder i sådant syfte böra vidtagas.

I det av särskilda kommitterade upprättade förslag till grunder för förvaltningen

av vissa kronans vattenfall, vilket låg till grund för Eders Kungl. Majrts

proposition i ämnet till 1910 års riksdag, hade kommitterade ifrågasatt, att innehavaren

av nyttjanderätt till en statens vattenfallslägenhet skulle kunna i kontraktet

om upplåtelsen antingen tillförbindas att vid upplåtelsetidens utgång eller då nyttjanderätten

upphörde till följd av förverkande till kronan utan lösen avstå å vattenfallslägenheten

befintliga, honom tillhöriga vattenverksbyggnader, eller ock berättigas

att för dem erhålla lösen av kronan. I kommitterades författningsförslag fanns

intet, som hindrade att, om särskilda omständigheter gjorde det nödvändigt för att

få ett kronans vattenfall upplåtet, nyttjanderättshavaren kunde få en längre upplåtelsetid

än den normala kombinerad med låg arrendeavgift och rätt att erhålla

lösen för å lägenheten befintliga vattenverksbyggnader.

Detta kommitterades förslag, som av vattenfallsstyrelsen tillstyrktes, vann

emellertid icke Eders Kungl. Majrts och riksdagens godkännande, som det synes,

huvudsakligen av det skäl, att det icke ansågs lämpligt att medgiva vattenfallsstyrelsen

befogenhet att genom intagandet i upplåtelsekontraktet av bestämmelser,

som tillförsäkrade nyttjanderättshavaren lösen för hans vattenverksbyggnader å

vattenfallslägenheten, ikläda kronan förpliktelser, som kunde föranleda betydande

statsutgifter, i synnerhet som det icke kunde antagas att, även om inflytande avgifter

för ändamålet reserverades, de alltid skulle vara tillräckliga för gäldande av

löseskillmgen för vattenverksbyggnaderna. I anslutning till den ståndpunkt, som

sålunda intogs av Eders Kungl. Majrt och riksdagen, och som kommer till uttryck

jämväl i nådiga kungörelsen den 22 juni 1911, har vattenfallsstyrelsen i sin underdåniga

skrivelse den 24 april 1911 uttalat den uppfattningen att, om upplåtelsetiden

är längre än 65 ar, det syntes böra fordras, att vattenverksbyggnaderna och

eventuellt även andra delar av vattenkraftanläggningen vid upplåtelsetidens slut tillfalla

kronan utan lösen. Såsom vattenfallsstyrelsen emellertid flera gånger haft tillfälle

framhålla, spelar det icke någon större roll, om kronan förbinder sig att vid

upplåtelsetidens utgång erlägga lösen för vattenverksbyggnaderna å den upplåtna

lägenheten, enär en dylik förpliktelse för kronan i regel torde föranleda en något

högre avgift. För finansieringen av företaget bör det däremot givetvis vara till

fördel, om nyttjanderättshavaren och hans långivare kunna påräkna att lösen för

vattenverksbyggnaderna skall utgå vid upplåtelsetidens slut, vilket även med styrka

framhölls av lagrådet vid dess granskning av förslaget till lag om vattenfallsrätt.

Med hänsyn till den ovan anmärkta störa obenägenhet, som för närvarande synes

råda, att mottaga upplåtelse av kronans vattenfallslägenheter, synes det vid sådant

förhållande böra tagas under förnyad omprövning, huruvida icke, i sammanhang med

eu fondering av inflytande avgifter för upplåtelse med vattenfallsrätt, nyttjanderättshavaren

borde kunna tillförsäkras lösen för de honom tillhöriga vattenverksbyggnaderna

å kronans vattenfallslägenhet vid utgången av upplåtelsetiden, även då

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 159 höft. (Nr 173.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 17 it.

denna är längre än 65 år. Särskilt där upplåtelsetiden sättes så lång som till 95

är, kan det med säkerhet beräknas, att de influtna avgifterna skola bliva fullt tillräckliga

för gäldande av löseskillingen för ifrågavarande vattenverksbyggnader. Såvitt

styrelsen kan finna borde en dylik ändring i villkoren för upplåtelse av kronans

vattenfallslägenheter verksamt bidraga till att göra dessa mera begärliga för spekulanter

och att till förmån för det nationella arbetet och vårt tolks ekonomiska välstånd

undanröja eller minska den nu rådande beklagligt ringa livaktigheten i fråga om

igångsättande av nya anläggningar för tillgodogörande av vattenkraft. Skulle det

befinnas olämpligt att tillerkänna vattenfallsstyrelsen befogenhet att i kontraktet

angående upplåtelsen tillförbinda kronan att erlägga lösen för de å vattenfallslägenheten

befintliga vattenverksbyggnaderna, torde dessa betänkligheter kunna undanröjas,

därigenom att kronan i kontraktet tillförsäkras rätt att välja mellan att giva lösen

för vattenverksbyggnaderna och lämna ny upplåtelse av vattenfallslägenheten. Lnder

sådana förhållanden erhålla givetvis Eders Kungl. Maj:t och riksdagen tillfälle att

pröva vilketdera alternativet, som är för kronan fördelaktigast.

Det förtjänar i detta sammanhang påpekas att i alla de fall, där vattenverksbyggnaderna

delvis ligga på kronans och delvis på nyttjanderättshavaren enskilt

tillhörig grund, det torde bliva nödvändigt, att en uppgörelse träffas mellan nyttjanderättshavaren

och kronan angående vattentällslägenhetens disposition efter upplåtelsetidens

utgång.

Även om vattenfallsstyrelsen för sin del icke har något att erinra mot, att

lösen vid upplåtelsetidens slut eventuellt utgår lör själva vattenverksbyggnaderna

jämväl då vattenfallslägenheten upplåtits för längre period än 65 år, bör det

emellertid enligt vattenfallsstyrelsens uppfattning icke ifrågakomma i annat fall, än

som avses i 13 jj av nådiga kungörelsen den 4 juli 1910, att kronan förklara»

skyldig att inlösa de industriella anläggningar, som anlagts för tillgodogörande av

kraften från nu ifrågavarande strömfall. \ id bestämmande av den årliga avgift,

som bör utgå för upplåtelsen, torde skälig hänsyn komma att tagas till sådana omständigheter.

som påkalla att avgiften sättes låg. Om upplåtelsetiden dessutom

redan från början bestämmes till 95 år, kan enligt vattenfallsstyrelsens uppfattning

nyttjanderättshavaren icke rimligen påfordra att erhålla lösen för sina ifrågavarande

fabriksanläggningar, utan bör kronan hava fria händer att vid upplåtelsetidens utgång

förfoga över vattenkraften på sätt, som är för kronan fördelaktigast, utan att

utgiva någon lösen till förutvarande innehavaren för de anläggningar, som tillgodogjort

kraften i vattenfallet. Det normala torde under alla förhållanden bliva att

vattenfallet fortfarande på skäliga villkor upplåtes till i huvudsak samma ändamål

som förut. Därest det av vattenkraftföreningen i denna del framställda förslaget

vunne avseende, kunde det befaras, att kronan skulle bliva skyldig att inlösa företrädesvis

industriella anläggningar med ringa ekonomisk bärkraft, vilka icke vore i

stånd att betala ett normalt kraftpris.

På grund av vad sålunda anförts hemställde vattenfallsstyrelsen att

Kungl. Maj:t måtte dels vidtaga erforderliga åtgärder för att vid avslutandet

under en tid av jern år framåt av villkorliga avtal angående upplåtelse

med vattenfallsrätt av sådana, i menigheters, inrättningars eller

enskildes besittning befintliga vattenfall, å vilka kronan redan framställt

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 17 it. 27

eller kan komma att framställa äganderättsanspråk, samt av sådana kronan

ostridigt tillhöriga smärre vattenfall eller delar av vattenfall, vilka lämpligen

böra i ett sammanhang med dem tillgodogöras, upplåtelsetiden

må kunna i avtalet bestämmas till högst nittiofem år utan att under

nämnda tid någon omreglering sker av villkoren för upplåtelsen, dels

ock taga under omprövning, huruvida icke tillfälle bör beredas att, där

så prövas lämpligt, tillförsäkra den, som mottager upplåtelse med

vattenfallsrätt av en kronan tillhörig vattenfallslägenhet, rätt att vid

upplåtelsetidens slut erhålla lösen för de å lägenheten befintliga vattenverksbyggnaderna,

även om upplåtelsen sker för en längre tidsperiod

än 05 år.

Det torde härefter vara lämpligt att lämna ett sammandrag av den

allmänna motivering de sakkunniga i sitt betänkande lämnat för sitt

förslag, därvid jag emellertid beträffande det närmare utvecklandet av

de sakkunnigas synpunkter tillåter mig hänvisa till betänkandet.

Efter att till eu början hava kraftigt understrukit den synnerligen

störa betydelsen för landets hela ekonomiska liv av att vattenkraften i

landets strömfall i allt större utsträckning tages i anspråk för kraftproduktion,

redogöra de sakkunniga för de huvudsakliga resultaten av vissa

officiella utredningar, i vad de avse tillgången på vattenkraft och möjligheterna

att inom en överskådlig framtid taga densamma i framåtskridandets

tjänst. Krafttillgången i strömfallen angives därvid, om hänsyn

tages till de kraftbelopp, lör vilka strömfallen i eu framtid beräknas

bliva utbyggda, till 6,205,000 turbinhästkrafter för hela landet, av vilka

1,040,300 eller cirka 17 procent angivas tillhöra kronan. Av den till

2,410,000 turbinhästkrafter beräknade krafttillgången i övre Norrlands

vattenfall antagas vattenfall med en kraftkapacitet av 646,300 turbinhästkrafter,

motsvarande cirka 27 procent av krafttillgången, vara i kronans

hand. Motsvarande belopp för nedre Norrland och Dalarna utgör 2,560.000

turbinhästkrafter för samtliga strömfall, därav 100,600 turbinhästkrafter

eller cirka 4 procent uppgivas komma på vattenfall i kronans ägo.

En på vittgående antaganden baserad beräkning av de vattenkraftbelopp,

som kunna tänkas komma till användning under de närmaste

50 åren, liar givit till resultat ett sammanlagt utbyggt vattenkraftbelopp

inklusive redan utbyggd, till cirka 915,000 turbinhästkrafter beräknad

vattenkraft — vid 50-årsperiodens utgång av cirka 3,500,000 häst
-

Huvuddragen

av de sakkunnig

as utredning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

krafter, därav nära 700,000 hästkrafter komma på kronans vattenfall.

För övre Norrland äro motsvarande siffror cirka 900,000 och 310,000

hästkrafter, samt för nedre Norrland och Dalarna cirka 1,538,000 och

89.000 hästkrafter.

De sakkunniga lämna därefter sifferuppgifter å de kraftbelopp, för

vilka utbyggnader av vattenfall under de senaste åren satts i gång på

enskilt initiativ. Under åren 1904—1906 var utbyggandet av vattenkraft

i normalt stigande, med en utbyggnad för, i genomsnitt, cirka

40.000 hästkrafter per år. År 1907 påbörjades utbyggnader för nära

90.000 hästkrafter. Den ekonomiska krisen kulminerade följande år,

1908, men det oaktat påbörjades då enskilda vattenkraftanläggningar

för ej mindre än 48,000 hästkrafter. Ehuru den ekonomiska konjunkturkurvan

efter 1909 började bliva raskt uppåtgående och man med

hänsyn till industriens och övriga kraftbehovs allmänna utveckling kunde

förvänta att enskilda kraftföretag årligen skulle startas för cirka 50,000

å 60,000 hästkrafter, sjönk siffran för utbyggda vattenkraftbelopp under

åren 1909—1912 till respektive 34,000, 26,000, 9,000 och 8,000 hästkrafter.

År 1912 påbörjades dock en utbyggnad för 38,000 hästkrafter

utöver sist angivna kraftbelopp nämligen Stockholms stads kraftverk

vid Untra i Dalälven, därvid dock staden först träffat uppgörelse med

kronan om friköp från kronans rättsanspråk på vissa delar av vattenkraften.

Åren 1913 och 1914 hava att uppvisa påbörjade utbyggnader

för respektive 36,000 och 26,000 vattenhästkrafter. I Norrland hava

emellertid de senaste åren icke påbörjats några mera betydande enskilda

utbyggnader, om man bortser från några vattenfall, till vilka den enskilde

företagarens äganderätt kunde anses tryggad.

Vid en undersökning angående orsakerna till den minskade benägenheten

att utbygga vattenfall hava de sakkunniga beträffande Norrland

och Dalarna''funnit det ställt utom tvivel, att därtill i väsentlig mån

bidragit de av kronan anhängiggjorda rättegångarna angående bättre

rätt till strömfall. Enligt uppgifter från kammarkolleginm uppgå de

nu vid domstol omtvistade vattenfallen till inemot ett 40-tal — representerande

ett sammanlagt kraftbelopp av cirka 370,000 hästkrafter.

Bland dem befinna sig ett flertal mycket betydande strömfall, väl belägna

och relativt billiga ätt tillgodogöra, exempelvis Krångedeforsarna

och Hammarsforsen i Indalsälven med en för utbyggnad beräknad kraftkapacitet

av respektive 100,000 och 30,000 hästkralter. De inom kammarkollegium

hittills verkställda utredningarna hava dessutom givit vid

handen, att kronan kan framställa äganderättsanspråk på ytterligare cirka

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

310 strömfall. Denna siffra kommer otvivelaktigt att ökas i den man

utredningsarbetet fortsattes.

För att om möjligt redan under det vattenfallsprocesserna pågå

bryta den förlamande inverkan dessa rättegångar utövat på det privata

utbyggnadsinitiativet anse de sakkunniga nödvändigt att medgiva lättnader

i gällande grunder för förvaltningen av kronans vattenfall. Den

omständigheten att ännu icke ett enda avtal angående upplåtelse av

vattenfall i Norrland och Dalarna kunnat av vattenfallsstyrelsen avslutas,

hänvisar enligt de sakkunnigas uppfattning på att de nuvarande förvaltningsgrunderna

icke kunna bereda företagaren tillräcklig trygghet. På

grund av naturförhållandena, dryga frakter, olämpligt läge med flera

omständigheter hava dessutom de norrländska vattenfallen svårt att bestå

i konkurrensen med vattenfall i andra länder särskilt med de norska. Då

större kraftverk i Norrland i regel anlagts och fortfarande torde komma

att anläggas för att leverera kraft endast till vissa industriella företag samt

det ej kan antagas, att kronan skall i större utsträckning anlägga kraftverk

i Norrland, vare sig för att distribuera kraft över större områden eller för

att tillgodose en eller ett par industriers kraftbehov, är tillgodogörandet av

kronans vattenkrafttillgångar i Norrland beroende av den enskilda företagsamheten

i vida högre grad än i andra delar av landet.

Bland de strömfall, å vilka gällande förvaltningsgrunder för kronans

vattenfall äro tillämpliga, intages — framhålla de sakkunniga — en särställning

av de omtvistade och omtvistliga strömfallen d. v. s. av de

s. k. processfallen. Ett stort antal av dessa strömfall torde nämligen

hava förvärvats av de nuvarande iunehavarne för att inom en nära

framtid utbyggas. Genom att lämna lindrigare upplåtelsevillkor för denna

grupp av vattenfall skulle man därför antagligen träffa just de strömfall,

vilkas utnyttjande det kan anses mest angeläget att främja. Rättvisa

och billighet tala även för att beträffande sådana strömfall, som innehavarna

förvärvat i god tro, medgiva mindre stränga upplåtelsevillkor än beträffande

övriga vattenfall. Då innehavaren av strömfallet till följd av

kronans opåräknade äganderättsanspråk ej vågar sig på att bebygga

detsamma, får han under ett flertal år icke ränta på sitt nedlagda kapital.

Det synes då de sakkunniga rimligt, att kronan går honom till mötes med

avseende å upplåtelsevillkoren samt därigenom möjliggör fallets utbyggande

och i viss mån lämnar honom kompensation för köpeskillingen

för fallet, i händelse detsamma tillvinnes kronan. De stora direkta och

indirekta fördelar strömfallets tillgodogörande tillskyndar kronan bereda

enligt de sakkunnigas uppfattning kronan fullgod ersättning härför. Ett

dylikt tillmötesgående från kronans sida skulle med all sannolikhet även

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj :ts Nåd. Proposition Nr 17it.

medföra, att strömfallsinnehavarens benägen]let att med skadeståndsanspråk

vända sig mot sina hemulsman bleve i hög grad minskad. Och

detta måste anses vara en given fördel, enär det annars bleve ett stort

antal ekonomiskt mindre bärkraftiga hemmansägare och andra, vilka till

slut Unge, måhända till den yttersta gränsen av sina tillgångar, bära

bördan av kronans vattenfallsprocesser.

De sakkunniga hava därför stannat vid att föreslå förmånligare

upplåtelsevillkor endast för de s. k. processfallen samt för de mindre

strömfall och delar av strömfall, som lämpligen böra i ett sammanhang

med dem tillgodogöras. Detta förslag kan ju, enligt vad de sakkunniga

erinra, synas giva fog för invändningen att man genom att lämna de

omtvistade och omtvistliga strömfallen en dylik förmånligare ställning i

fråga om villkoren för en eventuell upplåtelse främjar deras utbyggande

på bekostnad av de kronan ostridigt tillhöriga strömfallen. Häremot framhålla

de sakkunniga, att man måste lästa stort avseende vid att de nuvarande

innehavarne av de s. k. processfallen så gott som undantagslöst

torde hava varit i god tro vid vattenfallens förvärvande. Upplåtelse

till nyttjande av de kronan ostridigt tillhöriga strömfallen synes för

övrigt knappast kunna förväntas, förrän kronan genom inrättande av

en lånefond för vattenkraftföretag eller genom andra åtgärder underlättar

finansieringen av de företag, som grundas på dylik upplåtelse.

En dylik vattenfallsfond kan emellertid i varje fall ej träda i verksamhet

förr än tidigast om ett par år. Då ett flertal av de omtvistade vattenfallen

förvärvats av industriella företag eller kommuner för att tillgodogöras

inom en nära framtid, torde däremot finansieringen av motsvarande

företag kunna ordnas på vanligt sätt. Huvudsaken är enligt de

sakkunnigas uppfattning att, vattenfallsbebyggandet åter kommer i gång

i så stor utsträckning som möjligt. Det är därvid av mera underordnad

betydelse om början göres med omtvistade vattenfall eller med sådana,

som ostridigt tillhöra kronan. Slutligen hava de sakkunniga ansett mindre

lämpligt att föreslå ändring av upplåtelsevillkoren för samtliga vattenfall,

å vilka gällande förvaltningsgrunder äro tillämpliga, innan erfarenhet

vunnits, huruvida detta kan anses påkallat, om staten inrättar eu lånefond

för vattenkraftföretag.

En av de angelägnaste uppgifterna vid bestämmandet av grunderna

för förvaltningen av kronans vattenfall måste, såsom de sakkunniga

vidare betona, vara att så ordna upplåtelsevillkoren, att nyttjanderättshavarens

kreditanskaffning i möjligaste mån underlättas. Man har härvid

två vägar att slå in på: att förlänga upplåtelsetiden och att i större

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 17H.

utsträckning än nu tillförbinda kronan att vid upplåtelsetidens slut gälda

lösen för byggnader m. m.

Beträdande upplåtelsetidens längd hava de sakkunniga endast anfört,

att deuna fråga så nyligen varit föremål för riksdagens prövning, att

kommitterade ansett sig icke böra löreslå någon ändring i härutinnan

nu gällande bestämmelser.

\ ad åter angår utsträckt skyldighet för kronan att vid upplåtelsetidens

utgång inlösa vattenverksbyggnader och annan egendom å vattenfallslägenheten,

maste cn mera omfattande rätt till lösen avsevärt öka möjligheterna

för nyttjanderättshavaren att skaffa erforderligt kapital till utförande och

drift av sina anläggningar, då kreditgivaren därigenom beredes större

trygghet att återfå sina penningar. Detta bör särskilt bliva av betydelse,

i händelse en ombyggnad eller utvidgning av anläggningen erfordras, då

upplåtelsetiden närmar sig sitt slut. Innan vattenfallsrätten blivit mera

känd och prövad, torde man enligt de sakkunnigas uppfattning få räkna

ined ej ringa svårigheter för eu vattenfallsrättshavare att få placerade

inteckningar i vattenfallsrätten. Kronan bör därför så mycket hellre

träda hjälpande till, som denna hjälp icke behöver bliva betungande för

kronan, enär kronan åtminstone till en viss grad kan få kompensation

för löseskillingen genom cn något högre avgift för upplåtelsen. År upplåtelsetiden

lång, kan denna höjningav av gälden icke heller spela någon

större roll för nyttjanderättshavaren. Uppgår exempelvis den tid, under

vilken avgäld erlägges, till 70 år, behöver endast c:a 0.21 procent av löseskillingen

årligen a\ sättas för att med ränta pa ränta efter 4 Va procent stiga

till samma belopp som löseskillingen. För att medel till löseskillingarna

alltid skola finnas tillgängliga utan att alltför hårt belasta ett kommande

års statsreglering framhålla de sakkunniga önskvärdheten av att erforderliga

delar av inflytande avgifter årligen fonderas genom anslag å

riksstaten.

I anslutning härtill föreslå de sakkunniga att — med avseende å de

grupper av vattenfall, för vilka lindrigare upplåtelsevillkor ansetts böra

ifrågakomma kronan eventuellt tillförbinder sig att gälda lösen för

'' issa byggnader, icke blott när kronan efter första upplåtelseperiodens

utgång icke vill medgiva nyttjanderättshavaren förnyad upplåtelse, utan

även vid utgången av den tidsperiod, för vilken dylik förnyad upplåtelse

medgives. hnahanda lösensskyldighet hava de sakkunniga ansett höra

inträda jämväl vid vattenfallsrättsupplåtelse på längre tid än 65 år.

Beträffande omfattningen av kronans lösensskyldighet hava de

sakkunniga funnit att, frånsett de fall, som avses i § 9 mom. 3 samt § 13

i gällande förvaltningsgrunder, nyttjanderättshavaren ej bör äga rätt

s. 32 Kontrollera mot PDF

Skiljaktig me

ning av

S. Ltibeck.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

påfordra lösen annat än för vattenverksbyggnader och för vattenkraftanläggningens

drift erforderlig egendom å vattenfallslägenheten. De sakkunniga

lämna i sin allmänna motivering anvisningar till övervinnande av

de svårigheter som uppstå i fråga om lösen för sådana byggnadei, som

nyttjanderättshavaren uppför under upplåtelsetiden och som äro av natur

att lämpligen böra av kronan lösas. Särskilt framhålla de sakkunniga

att, för möjliggörande av erforderlig ombyggnad eller modernisering av

anläggningen, vattenfallsstyrelsen framgent liksom nu bör äga fria

händer att, när så befinnes påkallat, med annullerande av ingånget avtal

avsluta ett nytt, som tager hänsyn till de under upplåtelsetiden uppkomna

ändrade förhållandena. De sakkunniga förutsätta dock därvid att

ett dylikt hävande av ingångna avtal skall behövas endast i begränsad

omfattning och att hithörande frågor skola av vattenfallsstyrelsen handhavas

med stor försiktighet.

För att bereda nyttjanderättshavaren garanti för att de villkor, på

vilka han må erhålla ny upplåtelse vid den första upplåtelseperiodens

utgång, bliva skäliga jämväl ur hans synpunkt, föreslå de sakkunniga

vidare att skäligheten av de utav vattenfallsstyrelsen uppställda villkoren

skall kunna hänskjutas till prövning av en skiljenämnd, utsedd på sätt

i 15 § av gällande förvaltningsgrunder finnes föreskrivet.

De sakkunnigas förslag innefatta dessutom uttrycklig bestämmelse

att, i händelse nyttjanderättshavaren skulle göra sig skyldig till förseelse,

som innebär skäl till förverkande av nyttjanderätten, uppsägning

av avtalet icke får ske, förrän nyttjanderättshavaren erhållit skälig respittid

att vidtaga rättelse. Därjämte hava de sakkunniga ansett, att vid

förverkande av upplåten vattenfallsrätt innehavare av inteckningal i

vattenfallsrätten höra, med viss företrädesrätt sinsemellan, vara beiättigade

att erhålla ny upplåtelse av vattenfallslägenheten under en tid

motsvarande den återstående delen av upplåtelsetiden. Slutligen föreslå

de sakkunniga, att vid upplåtelsetidens utgång nyttjanderättshavaren under

vissa förutsättningar bör äga företrädesrätt till ny upplåtelse.

De av de sakkunniga framlagda ändrade grunderna för upplåtelse

av vattenfall inom någon av ovan angivna grupper skulle emellertid hava

endast provisorisk karaktär, i det att desamma äro avsedda att träda i kraft

den 1 juli 1915 och gälla till den 1 juli 1920 för sådana upplåtelser av

vattenfall, angående vilka avtal avslutas under nämnda femårsperiod.

I en vid de sakkunnigas betänkande fogad reservation har herr

S. Ltibeck uttalat en från de sakkunnigas majoritet i vissa avseenden

avvikande mening. I detta sammanhang torde endast böra framhållas

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 173.

att reservanten, med hänsyn till de många, i reservationen närmare angivna

svårigheter, som möta för tillgodogörande i större omfattning av

vattenkraften i strömfallen i de norra delarna av landet, anser majoritetens

förslag icke tillräckligt beakta nödvändigheten av att sörja för

kontinuiteten i utvecklingen av de vattenkraftföretag med därtill anslutna

industriella anläggningar, vilka tillgodogöra vattenkraften i strömtall,

som avses i de föreslagna ändrade grunderna för upplåtelse av vattenfall.

Helst vill reservanten att strömfallen skola upplåtas på obegränsad

tid, men om en för staten betryggande form för dylik upplåtelse icke

anses kunna erhållas, att upplåtelsetiden åtminstone sättes så lång som

möjligt, så att företagaren anser sig kunna skjuta undan tanken på att

det icke är med äganderätt till kraftkällan han går till verket, I anslutning

härtill har reservanten ansett, att de av de sakkunniga föreslagna

grunderna för upplåtelse av vattenfall bort medgiva upplåtelse

på arrende eller med vattenfallsrätt för en tid av högst 95 år i en

följd, med skyldighet för kronan att, om vattenfallet efter sagda tid

måste för något statens ändamål tagas i anspråk, gälda lösen för vattenverksbyggnader

m. m. Därjämte har reservanten uttalat sig för att

bestämmelserna om förverkande av skedd upplåtelse modifieras samt att

innehavare av inteckning i vattenfallsrätt tillerkännes ovillkorlig rätt till

övertagande av avtalet i händelse vattenfallsrätten förverkas.

I sitt förenämnda utlåtande den 17 april 1915 har vattenfallsstyrelsen

anfört bland annat följande.

Såsom de sakkunniga med styrka framhållit, måste det anses vara

av synnerlig stor vikt för vårt lands hela ekonomiska liv, att vattenkraften

i förefintliga strömfall inom landet i allt större utsträckning

tages i anspråk för kraftproduktion. Det torde nämligen vara en av

livsbetingelserna för en snabb utveckling av den svenska industrien, att

densamma beredes riklig tillgång på relativt billig kraft. Utnyttjas icke

den möjlighet landets rika vattentillgångar i sådant avseende lämna, lär

det kunna förutses, att vår industri, till skada jämväl för det allmänna,

kommer i en sämre ställning än nödigt är i sin tävlan med industrien

i andra länder.

Av flera orsaker har tyvärr utbyggandet av vattenfall, särskilt i

Norrland och Dalarna, under de senaste åren icke tagit den fart, som

man haft anledning vänta. Otvivelaktigt beror den minskade benägenheten

att påbörja vattenkraftanläggningar i de norra delarna av landet

till allra största delen på den nu rådande osäkerheten med avseende å

bärkraften i de äganderättsanspråk på vattenfall, vilka i allt större utBihang

till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 156 käft. (Nr 175.) 5

Vattenfalls•

styrelsen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

sträckning av kronan framställts under de senaste åren. Det synes

därför vara riktigt att, såsom de sakkunniga föreslagit, i främsta rummet

inrikta sina strävanden på att åstadkomma förmånligare villkor för upplåtelse

av de omtvistade och omtvistliga vattenfallen, så att man beträffande

dessa vattenfall, vilka i första hand torde ifrågakomma till

utbyggande, åtminstone i någon mån minskar farhågorna och risken för

nedläggande av kapital på vattenkraftanläggningar. Vattenfallsstyrelsen

ansluter sig så mycket hellre till detta de sakkunnigas förslag, som det

i viss mån står i överensstämmelse med styrelsens hemställan i underdånigt

utlåtande den 22 oktober 1912 över en av svenska vattenkraftföreningen

gjord framställning om lindrigare upplåtelsevillkor för de s. k.

processfallen.

Åven det önskemål, som av vattenfallsstyrelsen uttalades i nämnda

utlåtande om beredande av lösen för vattenverksbyggnader å upplåten

vattenfallslägenhet jämväl när upplåtelsen sker för en längre tidsperiod

än 65 år, "har blivit tillgodosett i de sakkunnigas förslag. Däremot

hava de sakkunniga ansett sig icke böra framställa något förslag om

ändring av upplåtelsetiden. I sitt berörda utlåtande den 22 oktober

1912 hemställde vattenfallsstyrelsen bland annat, att Eders Kungl._Maj:t

måtte vidtaga erforderliga åtgärder för att upplåtelsetiden för omtvistade

och omtvistliga vattenfall samt för de kronan ostridigt tillhöriga vattenfall,

som lämpligen böra i ett sammanhang med dem tillgodogöras,

måtte sättas till 95 år, utan att under nämnda tid någon omreglering

sker av villkoren för upplåtelsen. Vattenfallsstyrelsen hyser fortfarande

den uppfattningen, att en dylik utsträckning av upplåtelsetiden skulle

vara till fördel jämväl för kronan, enär man då hade vida större anledning

förvänta, att vattenfallen i de norra delarna av landet inom en

nära framtid skulle i nöjaktig utsträckning tagas i anspråk för framställande

av kraft. Det är ju att hoppas, att, även om någon ändring

av upplåtelsetiden icke skulle ske, de övriga av de sakkunniga föreslagna

lättnaderna i upplåtelsevillkoren skulle i någon mån bryta den nuvarande

obenägenheten att påbörja vattenkraftanläggningar i de norra delarna

av landet. Utsikterna härtill äro dock vida mindre än de kunna förutsättas

bliva, om man, så sätt vattenfallsstyrelsen förordade i sitt utlåtande

den 22 oktober 1912, utsträcker upplåtelsetiden till 95 år utan

omreglering under tiden av villkoren för upplåtelsen.

Det torde böra anmärkas, att vattenfallsstyrelsens ordförande, såsom

ordförande jämväl för de sakkunniga, ansett sig icke böra deltaga i

ärendets behandling inom vattenfallsstyrelsen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 173.

1 likhet med de sakkunniga, som härutinnan vunnit understöd

jämväl av vattenfallsstyrelsen, finner jag det vara av den största vikt

att man med det snaraste gör vad som skäligen kan göras för att

understödja uppväxandet av företag för utnyttjande av vattenkraften i

våra strömfall särskilt inom de på vattenkraft rikaste delarna av landet,

i Norrland och Dalarna. Jag tror nämligen icke, att man med utsikt

till framgång; kan bestrida riktigheten av de sakkunnigas omdöme att

frågan om tillgodogörande av landets rika vattenkrafttillgångar är en

av de viktigaste ekonomiska uppgifter Sverige under den närmaste tiden

har att lösa — av den största betydelse för landets hela ekonomiska

liv och för dess utsikter att bestå i tävlingskampen med andra nationer.

I sammanhang härmed framhålla de sakkunniga, att ett utbyggande i

större utsträckning av förefintliga strömfall icke blott skulle minska

kolimporten och beroendet av utlandet utan även vara ägnat att i hög

grad främja landets näringsliv genom att lämna ökade arbetstillfällen

och bidraga till att skapa nya livskraftiga industrier, vilka å sin sida

skulle bliva av icke ringa betydelse för folkhushållningen och även giva

ökade intäkter till stat och kommun.

Då jag till fullo ansluter mig till dessa de sakkunnigas uttalanden,

är det helt naturligt, att jag anser Kungl. Maj:t och riksdagen böra gå

i spetsen för åstadkommande av nöjaktiga livsbetingelser för den norrländska

vattenkraftindustrien. Det synes mig föreligga så mycket större

skäl härtill som, enligt vad de sakkunnigas utredning torde hava fastslagit,

den sedan några år tillbaka rådande ringa benägenheten att starta

nya vattenkraftföretag i Norrland huvudsakligen beror på den mångfald

av rättegångar, som av kronan anhängiggjorts angående bättre rätt

till strömfall, samt på de rättsanspråk av dylik art, vilka kronan på

grund av utredningar inom kammarkollegium eventuellt kan komma

att ytterligare framställa. Jag tillåter mig erinra därom, att kronan

redan anhänggiggjort inemot ett 40-tal vattenfallsprocesser — av vilka

flera angå mycket betydande strömfall, exempelvis Krångedeforsarna och

Hammarsforsarna i Indalsälven med en för utbyggnad beräknad kraftkapacitet

av respektive c:a 100,000 och 30,000 turbinhästkrafter — samt

att de inom kammarkollegium hittills verkställda utredningarna givit vid

handen, att kronan kan framställa äganderättsanspråk på ytterligare c:a

310 strömfall. Då utredningarna alltjämt fortgå, kommer denna siffra

säkerligen att ytterligare ökas.

Det kan ju icke gärna ifrågasättas annat, än att kronan skall även

i fortsättningen söka hävda sina äganderättsanspråk på vattenfall, vilka

enligt verkställda utredningar kunna anses tillhöra kronan. Men så

jDepartementschefen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 173.

mycket större är då enligt ruin uppfattning statens förpliktelse att

genom lämpliga åtgärder söka, i den mån det är möjligt, bota den

skada och häva det hämmande inflytande på näringslivets normala fortgång,

som vållats av kronans vattenfallsprocesser. Att ytterligare åtgärder

i sådant avseende äro nödvändiga synes mig framgå redan av

den omständigheten, att vattenfallsstyrelsen ännu icke kunnat på grundvalen

av gällande förvaltningsgrunder avsluta ett enda avtal om upplåtelse

av strömfall i de delar av landet, som drabbats av rättegångarna

angående kronans anspråk på vattenfall.

För att något närmare belysa betydelsen av att vattenfallen i Norrland

bliva i större omfattning tagna i produktionens tjänst hämtar jag

några uppgifter ur den även i de sakkunnigas betänkande refererade

utredning angående tvärbanor mellan inlandsbanan och norra stambanan

i Västernorrlands och Västerbottens län, som på uppdrag av järnvägsstyrelsen

nyligen utförts av matematikern i nämnda styrelse S. Norrman.

I nämnda utredning omförmäles, att några vattenfall, tillgodogjorda för

elektrokemisk industri, skulle kunna väntas årligen producera 115,400

ton elektrokemiska fabrikat, motsvarande ett tillverkningsvärde av 23

miljoner kronor. Motsvarande industrier beräknas giva uppehälle åt eu

arbetarbefolkning av c:a 11,500 personer. Att redan utbyggandet av

två eller tre större forsar framkallar en mycket avsevärd godstrafik

framgår av siffrorna för den godstrafik, som framkallats av industrierna

vid Alby och Ljungaverken. Dessa industrier tillgodogöra vattenkraft

till belopp av resp. 16,000 och 18,000 turbinhästkrafter. Enligt uppgift

i de sakkunnigas betänkande uppgick godstrafiken vid Alby station

år 1912 till sammanlagt 48,271 ton i avsänd och mottagen trafik, och

vid Ljungaverken år 1914 till 75,000 ton, under det att motsvarande

siffror för år 1912 utgjorde 38,836 för Umeå och 27,762 för Örnsköldsvik.

Redan dessa siffror torde klart ådagalägga, vilka betydande indirekta

fördelar ett omfattande vattenfallsbebyggande i Norrland kan

tillföra det allmänna.

Vid bedömande av vattenfallsfrågorna bör man även taga hänsyn

till den i de sakkunnigas betänkande belysta kraftiga utveckling, som ångekonomien

företer under de senaste åren. Sålunda har enligt uppgift i

betänkandet utbytet ur stenkolen vid en ångturbinanläggning på det

senaste årtiondet ökats med ej mindre än nära 80 procent och ytterligare

vinster kunna teoretiskt och praktiskt förväntas. Under samma tid har

ökningen i verkningsgrad hos vattenturbinerna varit ganska ringa, motsvarande

hos de vanliga typerna en total ökning i utbyte av c: a 3 å

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition Nr 178. 37

5 procent, vartill kommer att ytterligare stora vinster äro av teoretiska skäl

uteslutna. Visserligen torde man icke i praktisk drift kunna påräkna

en så fördelaktig ångekonomi, som ovan angivna siffra utvisar. Det

synes mig dock. framgå, att den marginal till vattenkraftens förmån,

som förefinnes vid framställande av kraft med lång utnyttjningstid, så

småningom kan beräknas bliva allt mindre. Det ligger därför enligt

min uppfattning makt uppå att man begagnar det gynnsamma tillfälle,

som ännu så länge föreligger för vårt land att genom utnyttjande av inhemska

kraftkällor skaffa näringslivet den stora fördel, som ligger i tillgången

på relativt billig kraft, och därigenom förbättrar landets handelsoch

betalningsbalans. Särskilt under nuvarande förhållanden torde jag

icke behöva mer än peka på, vilken styrka det skulle ligga däri, att

industri, kommuner och övriga kraftkonsumenter kunde få sitt kraftbehov

fyllt från landets vattenfall och icke behövde vara beroende av en osäker

tillförsel av utländskt bränsle.

Vid en allmän granskning i vad män de sakkunnigas förslag kan

vara ägnat att befordra utbyggandet av strömfallen har jag, utom i en

punkt av större räckvidd, funnit mig kunna i allt väsentligt biträda

förslaget.

På de skäl de sakkunniga anfört finner jag det sålunda innebära

en klok begränsning att nu medgiva förmånligare upplåtelsevillkor i

huvudsak endast beträffande de s. k. processfallen.

Likaledes ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag att vattenfallsstyrelsen

bör erhålla rätt tillförbinda kronan att gälda lösen för

byggnader in. m. vid utgången av den tid, för vilken nyttjanderättshavaren

må erhålla förnyad upplåtelse av vattenfallslägenheten liksom

oc^0 vid utgången av upplåtelsetid, som i avtalet bestämts till mer än

65 år i en följd utan omreglering under tiden av villkoren för upplåtelsen.

Jag biträder så mycket hellre detta de sakkunnigas förslag, som

ett medgivande av dylik innebörd bör kunna i avsevärd män minska de

betänkligheter, som nu förefinnas mot att nedlägga kapital på vattenkraftanläggningar

i Norrland. Vid den närmare behandlingen av § 2 i

de sakkunnigas förslag till grunder för upplåtelse av vattenfall får jag

tillfälle att återkomma till denna fråga.

Vidare finner jag de sakkunnigas förslag om rätt för innehavare

av inteckningar i vattenfallsrätt, som upphört på grund av förverkande,

att, med viss företrädesrätt sinsemellan, framför andra erhålla ny upplåtelse

av vattenfallslägenheten innebära ett uppslag, som kan vara av

värde för ökande av vattenfallsrättshavarens kreditanskaffning, och därför

böra tillvaratagas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 173.

Även övriga av de sakkunniga föreslagna avvikelser från gällande

förvaltningsgrunder finner jag vara befogade och lämpliga.

Såsom jag redan antytt, anser jag mig emellertid i ett viktigt avseende

icke kunna följa de sakkunnigas förslag. Det gäller frågan, huru

upplåtelsetiden lämpligen bör bestämmas. I sitt betänkande hava de sakkunniga

framhållit nödvändigheten av att så ordna upplåtelsevillkoren,

att nyttjanderättshavarens kreditanskalfning i möjligaste grad underlättas,

samt såsom en av de två utvägar man i sådant avseende hade att tillgripa

angivit förlängning av upplåtelsetiden. De sakkunniga avböja

emellertid att tillgripa denna utväg med den knapphändiga motiveringen,

att frågan om upplåtelsetidens längd så nyligen varit föremål för riksdagens

prövning, att de sakkunniga anse sig icke böra föreslå någon

ändring av densamma.

1 sin vid betänkandet fogade reservation har — enligt min uppfattning

med rätta — reservanten gjort gällande att detta skäl icke kan

anses giltigt. Till stöd därför har reservanten anfört, bl. a., att riksdagen

lika sent prövat och antagit övriga nu gällande villkor, inklusive

inlösningsbestämmelserna, samt att i fråga om upplåtelsetiden den största

tvekan hela tiden gjort sig gällande. I sistnämnda hänseende tillåter

jag mig särskilt erinra därom, att i Kungl. Maj:ts proposition nr 68 till

1911 års riksdag med förslag till ändring i och tillägg till förvaltningso''runderna

för vissa kronans vattenfall föreslogs, att upplåtelse med vattenfallsrätt

av obebyggt vattenfall skulle lå ske för en tid av 95 år utan

att någon omreglering av villkoren för upplåtelsen under tiden behövde

företagas. Detta förslag tillstyrktes av sammansatta lag- och jordbruksutskottet.

Då kamrarna stannade i olika beslut, sammanjämkades de

olika meningarna till de upplåtelsetider, som äro föreskrivna i gällande

förvaltningsgrunder. Redan 1912 gjorde vidare vattenlallsstyrelsen pa

»rund av vunnen erfarenhet därom, att de i nämnda grunder stadgade upplåtelsevillkoren

icke visat sig begärliga för spekulanter, framställning om

utsträckning av upplåtelsetiden till 95 år i en följd. I sitt nu avgivna

utlåtande över de sakkunniges betänkande har vattenfallsstyrelsen vidhållit

denna sin uppfattning.

Vid bedömande av denna fråga bör man enligt min mening anlägga

rent praktiska synpunkter. Spörsmålet blir dådetta: kan man skäligen

förvänta,''.att de lättnader i fråga om upplatelsevillkoren, som innefattas

i de sakkunnigas förslag, skola visa sig tillräckliga för att i någon

mera avsevärd omfattning förmå innehavarne av s. k. processfall att

ingå avtal med vattenfallsstyrelsen om upplåtelse av strömfallen i fråga

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 173.

och att skrida till bebyggandet av desamma? För att kunna besvara

denna fråga bör man erinra sig, vilka betydande vattenkrafttillgångar

som, enligt vad ovan nämnts, finnas tillgängliga i Norrland. Det torde

då utan vidare vara uppenbart att, om vattenfalls bebyggandet på allvar

skall taga fart, den övervägande delen av strömfallen måste tagas i

anspråk för industriellt behov. Men därmed är också givet, att man

vid bedömande av utsikterna att få vattenfallen tillgodogjorda måste

se till, att . deras utnyttjande kan ske på sådana villkor, att industrien

erhåller möjlighet att taga upp tävlan med konkurrerande företag i andra

länder. Med hänsyn härtill och till de i flera andra avseenden motiga

förhållanden, som ställa sig i vägen, då det gäller upparbetande av

industrier i Norrland, baserade på tillgodogörande av strömfallens vattenkraft,

vill det förefalla mig som om de lättnader, vilka de sakkunniga

föreslagit beträffande upplåtelsevillkoren knappast kunna anses tillräckliga.

Vill man därför söka åstadkomma ett kraftigt uppsving av

vattenfallsbebyggandet i de norra delarna av landet, synes det mig

vara nödvändigt att man lämnar möjlighet till utsträckning av upplåtelsetiden

utöver vad nu gällande förvaltningsgrunder medgiva, så

att nyttjanderättshavaren beredes större trygghet för framtiden och får

lättare att erhålla för företaget erforderlig kredit. Ett skäl för förlängning

av upplåtelsetiden synes mig jämväl ligga däri, att det nu föreliggande

författningsförslaget avser i'' huvudsak endast de s. k. processfallen,

vilka, enligt vad de sakkunniga framhålla, rimligen böra upplåtas

på förmånligare villkor äu som gälla för kronan ostridigt tillhöriga

strömfall.

Vid övervägande huru lång upplåtelsetiden ur ovan angivna synpunkter

lämpligen bör sättas, har jag funnit mig böra förorda, att densamma

må kunna bestämmas till 95 år utan omreglering under tiden av

villkoren för upplåtelsen; och bör denna förlängda upplåtelsetid gälla såväl

arrende som vattenfallsrätt. Vid sidan härav bör emellertid bibehållas

uppdelningen av upplåtelsetiden i två perioder med omreglering avavgiften

och övriga villkor efter den första periodens utgång.

Till den närmare utformningen av ifrågavarande föreskrifter får

jag senare tillfälle att återkomma.

Jag övergår därefter till att i detalj granska de sakkunnigas förslag

till författningsbestämmelser.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

De sakkunniga.

Förslaget till grunder för upplåtelse av dels vissa vattenfall, beträffande

vilka kronans äganderätt är eller kan förväntas bliva föremål för tvist,

dels ock vissa kronan ostridigt tillhöriga strömfall.

§ I
-

För att få en i stort sett säker gräns för den ifrågasatta författningens

tillämplighetsområde hava de sakkunniga, vid angivande av de

strömfall, för vilka lindrigare upplåtelsevillkor böra gälla, i huvudsak

upptagit vattenkraftföreningens förslag att lättnader med avseende å

upplåtelsevillkoren böra medgivas för de vattenfall eller delar av vattenfall,

som i vattenfallskommitténs förteckning av år 1903 icke upptagits

såsom tillhörande kronan. För att undvika att de föreslagna bestämmelserna

komma att gälla beträffande vattenfall, som tillhöra kronan men

som det oaktat icke finnas såsom tillhöriga kronan upptagna i nämnda

förteckning, hava de sakkunniga såsom villkor för författningens tillämplighet

å ett vattenfall föreslagit, att detsamma skall hava åtkommits i god

tro. Genom denna bestämmelse anse de sakkunniga det vara, även formellt

sett, uteslutet, att något kronan tillhörigt vattenfall av mera avsevärd betydelse,

som icke inrymts i vattenfallskommitténs förteckning, kan innefattas

inom författningsförslagets ram. Då det ankommer på Kung!. Maj:t

att förordna huruvida strömfall, som i förslaget avses, skall upplåtas till

nyttjande, äger Kungl. Maj:t i varje fall avgöra, huruvida de upplåtelsevillkor,

som angivas i författningen, skola tillämpas eller ej.

Vidare föreslå de sakkunniga, att de ifrågasatta lindrigare upplåtelsevillkoren

skola gälla för sådana kronans vattenfall, som genom laga

kraft ägande dom tillerkänts kronan i rättegång, anhängiggjord efter

utgången av år 1908. Den omständigheten att innehavaren av ström

fallet icke före processens utgång avslutat avtal med vattenfallsstyrelsen

om upplåtelse av fallet, bör enligt de sakkunniga icke skäligen betaga

honom rätt att få åtnjuta de förmånligare villkor förslaget erbjuder.

I likhet med vad vattenfallsstyrelsen föreslog i sitt förenämnda

utlåtande den 22 oktober 1912 hava de sakkunniga slutligen ansett, att

enahanda villkor som beträffande de s. k. processfallen böra gälla även

beträffande sådana kronan ostridigt tillhöriga smärre strömfall och delar

av strömfall, som lämpligen böra tillgodogöras i ett sammanhang med

ett processfall, så att icke olika villkor gälla för olika delai av det

samlade vattenfallet.

Såsom förut nämnts föreslå de sakkunniga såsom villkor för for
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

fattningens tillämplighet å ett omtvistat eller omtvistligt vattenfall att

detta av annan åtkommits i god tro. I motiveringen till förevarande

paragraf framhålla emellertid de sakkunniga, att det understundom kan vara

önskvärt för kronan att kunna upplåta ett dylikt strömfall i enlighet med den

föreslagna författningen även till innehavare, som icke kan anses vara i

god tro. De sakkunniga anföra sålunda: År det icke möjligt att eljest träffa

avtal om upplåtelse av ett strömfall, kan det vara av intresse för kronan

att medgiva upplåtelse på de för nyttjanderättshavaren förmånligare

villkoren, jämväl då vattenfallet kommit i andra händer under pågående

äganderätt,sprocess eller överlåtits å annan, som vid förvärvet ägde

kännedom om att detsamma uppförts å kaminarkollegii förteckningar

river eventuella processfall eller att kronan eljest kunde förväntas framställa

anspråk på bättre rätt till vattenfallet. De lindrigare villkor, som

innefattas i de sakkunnigas föreliggande författningsförslag, kunna visserligen

komma till tillämpning, i händelse avtal om upplåtelse av strömfallet

före överlåtelsen träffas mellan vattenfallsstyrelsen och den dåvarande

innehavaren i god tro. Understundom torde det emellertid kunna förekomma,

särskilt vid exekutiv försäljning, att något dylikt avtal om upplåtelse

av strömfallet icke kommit till stånd. Jämväl för att skydda

den godtroende innehavarens intressen vid försäljningen torde det vara

lämpligt att kronan i sådan händelse kan lägga de villkor den föreslagna

författningen innehåller till grund för upplåtelsen. Det vill synas

de sakkunniga, som om den avfattning nu förevarande paragraf erhållit

icke utesluter en dylik möjlighet för kronan. I anslutning till stadgandet

i paragrafens sista stycke bör det emellertid ankomma på Kungl. Magt,

att, vid meddelande av föreskrift att strömfallet skall upplåtas till

nyttjande, lämna medgivande till ingående av avtal om upplåtelse av

strömfallet på de villkor, som angivas i författningsförslaget.

I sitt utlåtande den 17 april 1915 har vattenfallsstyrelsen i denna

del gjort följande uttalande:

Att döma av motiveringen till § 1 av de sakkunnigas nu förevarande

förslag kunna bestämmelserna i första stycket av nämnda paragraf

komma till tillämpning även vid avslutande av avtal med sådan innehavare

av ett vattenfall, som åtkommit detsamma med vetskap om att

kronan vare sig redan anställt rättegång beträffande vattenfallets återvinnande

eller kan förväntas framställa äganderättsanspråk därå. Vattenfallsstyrelsen,

som finner synnerligen önskvärt, att den föreslagna författningen

vinner även en sådan tillämpning, kan emellertid icke finna, att detta

kommit till tydligt uttryck i den föreslagna lydelsen av § 1 i författBihong

till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 156 höft. (Nr 173.) 6

Vattenfalh
BtyrcUev.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

•Departements
chefen.

De sakkunniga.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 173.

ningsförslaget. Det synes därför böra tagas i övervägande, huruvida

icke en omformulering av paragrafen i sådant syfte bör vidtagas.

De sakkunnigas förslag med avseende å de grupper av strömfall,

å vilka den föreslagna författningen bör vinna tillämpning, bär icke

givit mig anledning till ''annan erinran, än att jag funnit erforderligt, att.

den av vattenfallsstyrelsen framställda anmärkningen mot paragrafens

avfattning vinner beaktande. I likhet med såväl de sakkunniga som

vattenfallsstyrelsen finner jag det vara av intresse lör kronan att kunna

låta de i författningsförslaget innefattade grunderna för upplåtelse vinna

tillämpning jämväl då innehavaren av strömfallet förvärvat detsamma

med vetskap om att kronan vid domstol väckt talan om bättre rätt till

strömfallet eller att kronan kan förväntas framställa äganderättsanspråk

på detsamma. Det synes mig dock, som om upplåtelse i dylikt fall på

de i förslaget angivna villkoren endast mera undantagsvis kan tänkas

ifrågakomma och ej heller lämpligen bör medgivas, om ej särskilda omständigheter

tala därför. Härvid bör hänsyn jämväl tagas till det större

eller mindre intresse, som ur allmän synpunkt kan förefinnas att få ett

visst vattenfall utbyggt. Såsom jämväl kommitterade förutsatt torde det

böra ankomma på Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall pröva, huruvida

tillräckliga skäl till sådant medgivande kunna anses föreligga. I anslutning

till vad jag sålunda anfört bär jag omformulerat paragrafens

sista stycke, varjämte jag låtit förslaget undergå viss formell jämkning.

Skulle kronan genom laga kraft ägande dom förklaras äga bättre

rätt till ett strömfall, som redan blivit bebyggt, kan kronan bliva skyldig

att gälda lösen för de byggnader, som utförts för tillgodogörande av

strömfallets vattenkraft. Med hänsyn till en dylik lösensskyldighet för

kronan har försiktigheten ansetts bjuda, att den föreslagna författningen

göres tillämplig även å vattenfall, som äro bebyggda med kronan tillhöriga

byggnader. Återvinner kronan ett bebyggt vattenfall och inlöser

kronan icke byggnaderna, böra uppenbarligen vid ingående av avtal

om upplåtelse av dylikt strömfall tillämpas de grunder, som gälla beträffande

vattenfall i obebyggt skick.

Enligt 4 § andra stycket av gällande förvaltaingsgrunder för

kronans vattenfall kan arrendatorn av bebyggt vattenfall i avtalet berättigas

att efter arrendetidens utgång fä vattenfall slägenheten till sig

ånyo upplåten på den tid, som i nämnda avtal bestämmes. Motsvarande

s. 43 Kontrollera mot PDF

/

43

Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition Nr 173.

bestämmelse i förslaget hava de sakkunniga, i analogi med bestämmelserna

rörande obebyggt vattenfall, ändrat därhän, att den nya upplåtelsetiden

begränsats till högst 30 år. Därigenom vinnes även bättre överensstämmelse

med den i samma moment intagna föreskriften att, när

särskilda omständigheter därtill föranleda, Kungl. Maj:t kan medgiva

utsträckning av arrendetiden till högst 95 år för båda arrendeperioderna.

De viktigaste nyheterna i denna paragraf äro emellertid dels bestämmelserna

angående utsträckt skyldighet för kronan att gälda lösen för

byggnader in. in. vid upplåtelsetidens utgång, dels ock föreskrifterna

om prövning genom skiljenämnd av skäligheten i de villkor kronan

betingar sig för ny upplåtelse.

Enligt nu tillämpade föreskrifter är en arrendator av ett kronans

vattenfall, i händelse lian icke är villig att efter den första arrendeperiodens

slut mottaga ny upplåtelse av vattenfallet på de villkor, som

kronan därför uppställer, skyldig att till kronan utan lösen avstå sina

å vattenfallslägenheten befintliga vattenverksbyggnader. Av den kritik,

som riktat sig mot denna bestämmelse, finna de sakkunniga framgå, att

det. skulle giva spekulanter på upplåtelse av vattenfall ävensom avnämare

av kraft från upplåtet vattenfall en känsla av trygghet, om garanti

kunde vinnas för att kronan icke för den nya upplåtelsen betingar sig

villkor, som icke äro skäliga från ny ttj auderåttshavarens synpunkt.

Denna garanti anse de sakkunniga kunna vinnas genom att överlämna

skälighetsprövningen till en skiljenämnd, utsedd på sätt i 15 §

av gällande förvaltningsgrunder linnes föreskrivet. En dylik skiljenämnd

äger redan nu en motsvarande befogenhet, nämligen att träffa avgörande

angående beloppet av den tilläggsavgift, som bör av nyttjanderättsbavaren

erläggas, i händelse han tager i anspråk genom sjöreglering

vunnen ökning av vattenkraften i det upplåtna vatten fallet.

Endast under förutsättning att skiljenämnden finner, att kronan betingat

sig skäliga villkor för den nya upplåtelsen, men nyttjanderättshavaren

ändock icke vill mottaga ny upplåtelse, inträder enligt de sakkunnigas

förslag skyldighet för honom att utan lösen avstå sina vattenverksbyggnader

å lägenheten. Prövar åter skiljenämnden de av kronan uppställda

villkoren icke vara skäliga, är kronan, där ej överenskommelse

kan träffas mellan vattenfallsstyrelsen och arrendator!] om ny upplåtelse

av vattenfallslägenheten, skyldig att betala lösen för arrendator^ vattenverksbyggnader

å lägenheten ävensom för annan i avtalet angiven,

honom tillhörig och å lägenheten befintlig egendom, som erfordras för

vattenkraftanläggningens drift.

Med hänsyn till den störa räckvidden av skiljenämndens beslut,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

kunde det, framhålla de sakkunniga vidare, måhända synas lämpligt att

i författningen angiva de huvudgrunder, som vid skälighetsprövningen

böra komma i betraktande. På grund av omöjligheten att överblicka

alla de faktorer, som därvid böra spela in, hava visserligen de sakkunniga

ansett någon dylik bestämmelse icke böra införas i författningen,

men augiva i motiveringen de huvudsakliga synpunkter, från vilka

skälighetsfrågan bör bedömas. Dessa äro i korthet följande. I första

hand bör avseende fästas vid de i orten gängse prisen å kraft från

annat håll till liknande ändamål, myckenhet, utnyttjningstid in. in.

Vidare bör skiljenämnden taga i betraktande betingelserna för det företag,

som tillgodogör vattenkraften i strömfallet. Därjämte bör tagas hänsyn

till om strömfallet tillgodogöres för en nationalekonomiskt viktig hantering.

Slutligen torde avseende även böra fästas vid sättet för vattenkraftens

tillgodogörande och arrendator^ förmåga att utnyttja densamma på ett

rationellt sätt.

I nu gällande förvaltningsgrunder äro inga regler stadgade för

bestämmande av den lösen kronan kan komma att utgiva för byggnader

in. m. 1 motiven till förevarande paragraf upptaga de sakkunniga

jämväl denna fråga till behandling och anföra därvid att man, frånsett

eventualiteten att lösesumman bestämmes redan i avtalet, huvudsakligen

har två vägar att slå in på, nämligen att till grund lör löseskilling^!

lägga antingen affärsvärdet eller det s. k. tekniska värdet, det senare

bestämt till belopp motsvarande kostnaden för utförande, resp. anskaffande

vid tiden för lösningen av det, som skall lösas, med skäligt avdrag för

därå befintliga brister. Huvudsakligen på grund av omöjligheten att

på förhand kalkylera det belopp, till vilket lösesumman må komma att

fastslås vid upplåtelse tidens utgång, i händelse den skall bestämmas

efter affärsvärdet av det, som skall inlösas, hava de sakkunnig!!

stannat vid att lösen bör bestämmas efter det tekniska värdet. Att

löseskillingen kan med någorlunda säkerhet på förhand beräknas synes

de sakkunniga vara av intresse såväl för företagets finansiering och för

kreditgivaren som även för kronan — för den sistnämnda ur synpunkten

att tillnärmelsevis riktiga avsättningar göras till bildande av löseskillingen.

Att rättvist bestämma vattenverksbyggnadernas affärsvärde

synes för övrigt knappast vara möjligt, då själva kraftkällan tillhör

kronan, enär det torde möta nästan oöverstigliga svårigheter att särskilja

affärsvärdet av vattenverksbyggnaderna och av vattenfallet.

De sakkunniga angiva vidare de grunder, som enligt deras uppfattning

böra tillämpas vid bestämmandet av de avdrag å löseskillingen,

som skola göras för förefintliga brister å det, som inlöses.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungi. Majds Nåd. Proposition Nr 173.

Enligt de sakkunnigas mening höra emellertid, i likhet med vad

som lör närvarande gäller, några regler angående beräknande av lösen

för byggnaderna in. m. icke införas i författningen.

De sakkunnigas förslag i fråga om begränsning av tiden för förnyad

upplåtelse av vattenfallslägenhet, som är bebyggd med kronan tillhöriga

byggnader, bär så mycket mindre givit mig anledning till någon

erinran som detsamma, på sätt jämväl i betänkandet framhålles, icke

torde innebära någon egentlig ändring i sak.

Såsom jag redan haft anledning framhålla, ansluter jag mig till

fullo till de sakkunnigas förslag att kronan bör i vida större utsträckning,

än som är medgivet i gällande förvaltaingsgrunder, tillförbinda

sig att gälda lösen för byggnader och annan egendom vid upplåtelsetidens

slut. Detta förslag torde innebära den viktigaste av de utav

de sakkunniga ifrågasätta avvikelserna Iran de nuvarande förvaltningsgrunderna.

Det vill synas mig, som om eu dylik utsträckt lösensskyldighet

för kronan i samband med övriga, av mig förordade lättnader i upplåtelsevillkoren

borde kunna bereda innehavarna av vattenfall, beträffande

vilka författnings förslaget är avsett att gälla, en sådan känsla, av

trygghet, att de övervinna sina betänkligheter mot att avsluta avtal om

upplåtelse av strömfallen och vidtaga åtgärder för tillgodogörande av

vattenkraften.

En viktig förutsättning för uppnående av en ökad företagsamhet

för utbyggande av vattenfall inom den grupp av strömfall, å vilken författningsförslaget

är tillämpligt, synes mig jämväl vara att, på sätt de

sakkunniga föreslagit, bereda nyttjanderättshavaren garanti för att villkoren

för den nya upplåtelse, till vilken han är berättigad efter den

första upplåtelseperiodens utgång, verkligen bliva skäliga jämväl från

hans synpunkt. Jag anser det visserligen kunna förväntas, att vattenfallsstyrelsen

skall lata sig'' angeläget vara att icke för den nya upplåtelsen

uppställa strängare villkor, än att nyttjanderättshavaren kan godtaga

dem utan att alltför mycket därav betungas. På grund av de stora

svårigheterna för uppnående av eu fullt rättvis prövning av den mångfald

faktorer, som kunna och böra komma i betraktande vid bestämmandet

av avgälden och övriga villkor för den nya upplåtelsen, torde

emellertid misstag härutinnan lätt kunna göras. Jag ansluter mig därför

till de sakkunnigas förslag jämväl i nu förevarande avseende och

gör det så mycket hellre som jag vågar antaga, att skiljenämnden endast

i undantagsfall skall finna de av kronan uppställda villkoren vara

oskäliga.

Departements
chefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 17 H.

De av de sakkunniga angivna huvudsakliga grunder, som höra

tagas i betraktande vid skälighetsprövningen, hava icke givit mig anledning

till någon erinran. I den man de kunna vara föremål för mitt

bedömande synas de mig vara väl avvägda och giva rättvisa åt båda

kontrahenterna. Någon anmärkning tiar jag heller icke att framställa

mot vad de sakkunniga anfört i fråga om grunder för bestämmande av

lösenbeloppet för byggnader och annan egendom, som skall av kronan

inlösas. I likhet med de sakkunniga finner jag emellertid lämpligast, att

några föreskrifter i ämnet icke intagas i författningen.

Av skal, som jag redan halt tillfälle att närmare utveckla, ansei

jag det däremot beträffande upplåtelsetiden icke vara tillfyllest att såsom

de sakkunniga gjort stanna vid bestämmelserna i nu gällande förvaltningsgrunder.

Enligt min uppfattning tala såväl billighetsskäl som

kronans eget vältörstådda intresse för att man beträffande do strömfall, om

vilka nu är fråga, äger möjlighet till upplåtelse såväl på arrende som med

vattenfallsrätt under en tidsperiod av 95 år i eu följd utan omreglering

under tiden av villkoren för upplåtelsen. Först då torde man kunna med

någorlunda sannolikhet beräkna att uppnå det eftersträvade målet att åter få

vattenfallsbebyggandet i gång i de norrländska älvarna. Medgivande

till dylik förlängning av upplåtelsetideu torde dock böra bero pa Kungl.

Maj:ts prövning. 1 analogi med vad enligt nuvarande förvaltningsgrunder

är stadgat beträffande vattenfallsrätt, synes förlängning av

upplåtelsetiden böra gälla endast strömfall i obebyggt skick, dock att

med dylikt strömfall bör uttryckligen likställas vattenfall, som <ii >c

byggt'' med kronan icke tillhöriga byggnader. Den nu gällande upplåtelsetiden

på 55, respektive 65 år med rätt till ny upplåtelse på villkor,

som vid periodens utgång befinnas skäliga, bör emellertid såsom jag

förut betonat under alla förhållanden bibehållas vid sidan av den förlängda

upplåtelsetiden i en följd.

Åven om upplåtelse sker på den sålunda medgivna längsta upplåtelsetiden

utan omreglering av villkoren för upplåtelsen svnes det vara

nödvändigt att tillförsäkra nyttjanderättshavaren lösen för vattenverksbyggnader

ni. in.

I enlighet med vad jag sålunda anser höra gälla har jag gjort

tillägg till mom. 1 och 2 i förevarande paragraf.

§Q

o.

De sakkunnigas förslag beträffande denna paragraf innebär endast

den ändring av gällande upplåtelsegrunder, att i paragrafens första och

tredje stycke intagits uttrycklig föreskrift därom, att arrenderätten icke

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173. 47

skall vara förverkad och således kronan ej vara berättigad att uppsäga

avtalet, om icke ärren datorn förän ramar att inom av vattenfallsstyrelsen

förelagd skälig tid vidtaga rättelse vare sig av skedd underlåtenhet att

iakttaga motsvarande bestämmelser eller av överträdelse av desamma.

Mot förslaget i denna del har jag icke någon erinran att göra.

§§ 4 och 5.

Den i § 5 mom. 3 medgivna rätten för innehavare av inteckningar

1 vattenfallsrätt att med viss företrädesrätt sinsemellan framför annan

erhålla ny upplåtelse, i händelse vatteufalIsrätten förverkas, saknar motsvarighet

i nuvarande förvaltningsgrunder. Ett stadgande i dylik riktning

torde emellertid vara signat att 1 sin mån säkerställa inteckningshavarna

och följaktligen bidraga till att höja vattenfallsrättens belåningsvärde.

Även om inteckuingshavaren i regel bör vara berättigad att framför

annan erhålla ny upplåtelse, bör han dock icke hava ovillkorlig rätt

härtill. På grund av särskilda omständigheter torde det nämligen understundom

kunna vara av allmänt intresse att vattenfallslägenheten bibehålies

i kronans hand. hör att bereda inteckningshavaren viss garanti

mot godtyckligt förfarande frän kronans sida innehåller förslaget att han

skall äga företrädesrätt till ny upplåtelse, där ej på framställning av

vattenfallsstyrelsen Kungl. Majrt annorlunda förordnar.

En ovillkorlig rätt för intec-kningshavare till ny upplåtelse skulle

även, enligt vad de sakkunuiga vidare anföra, under vissa omständigheter

kunna bliva till förfång för utnyttjande av den kraftverksanläggning, i

vilken uttages vattenkraften i det av kronan upplåtna strömfallet. Utgör

detta endast en del av det större vattenfall eller det fallkomplex,

för vilket kraftverksanläggningen är avsedd, under det att kraftverksägaren

på annan grund är berättigad att tillgodogöra sig övriga delar

av det samlade vattenfallet, kan en upplåtelse av kronans andel därav

till innehavare av inteckning i vattentällsrätten lätt leda till att den

falldel vattenfallsrättsupplåtelsen avser kommer i andra händer än strömfallet

1 övrigt. Enär en dylik splittring av olika delar av ett vattenfall,

vilket tillgodogöres i en enhetlig anläggning, i varje fall icke bör ske,

da den kan förebyggas, har någon företrädesrätt till ny upplåtelse i dylikt

fall ansetts icke böra tillkomma inteckningshavaren.

Innehavare av inteckning i förverkad vattenfallsrätt kan ej hava

några befogade anspråk på ny upplåtelse för längre tid än som motsvarar

den återstående upplåtelsetiden enligt det förra avtalet. Det kundo

De sakImvrviga.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 173.

in synas lämpligt att den nya upplåtelsen sker på. samma villkor som

den förverkade. Det är emellertid att märka att kronan genom förverkandet

kan kava blivit ägare till vattenverksbyggnader m. m. å vattenfallslägenheten.

Gäller det nya avtalet ett åtminstone delvis bebyggt

vattenfall, kan ej med fog göras gällande att villkoren för upplåtelsen

skola vara oförändrade. Förhållandena torde dock kunna gestalta sig

så, att vattenfallsstyrelsen bör vara berättigad och kanske även får anses

vara i viss mån skyldig att vid bestämmande av villkoren för upplåtelsen

fästa avseende vid att den nye nyttjanderättshavaren bidragit till kostnaderna

för de anläggningar kronan utan lösen erhållit. For att vattenfallsstyrelsen

skall få fria händer att, med hänsyn till de särskilda förhållandena

i de olika fallen, träffa uppgörelse om skallra villkor för den

nya upplåtelsen, stadgar förslaget endast, att sådan jämkning ska goras

i avgälden, som befmnes skälig med hänsyn därtill, att kronan till följd

av förverkandet kan hava blivit ägare till vissa byggnader in. in. a

vattenfallslägenheten.

För att bereda inteckningshavare garanti mot att avgalden sattes

till oskäligt belopp medgiver förslaget, att frågan om dess skålighet tai

hänskjutas till prövning av skiljenämnd. Vill inteckningshavaren ej

mottaga ny upplåtelse på villkor, som skiljenämnden anser skaliga, bor

han vara förlustig sin företrädesrätt till ny upplåtelse.

§ 4 i kommitterades förslag föranleder ingen anmärkning från

I)å, såsom jag förut framhållit, upplåtelse med vattenfallsrätt med

avseende å nu förevarande strömfall enligt min uppfattning^bör med

Kungl. Maj:ts samtycke kunna medgivas på en tid av intill 95 ar i en

följd, har jag gjort ett tillägg av sådant innehåll till § 5 mom. 1.

Åven § 5 mom. 2 synes mig böra undergå en jämkning. \ isserligen

torde det framgå av de''sakkunnigas förslag, att i händelse nyttjanderättshavaren

icke i avtalet tillförsäkrats lösen för vattenverksbyggnadei

m. m. vid upplåtelsetidens slut, han skall vara skyldig att vid utgången

av nämnda tid till kronan utan lösen avstå nämnda vattenverksbyggnader

m m. Då det emellertid torde vara lämpligt att uttrycklig föreskntt

härom upptages i mom. 2, har jag låtit momentet undergå en omformulering

i dylik riktning. „ ,

De sakkunnigas förslag i § 5 mom. 3 med avseende a företrädesrätt

till ny upplåtelse för innehavare av inteckning i vattenfallsrätt, som

upphört till följd av förverkande, synes mig vara välbetänkt och höra

vinna beaktande. Ett stadgande av dylik innebörd torde i sm man

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 173.

kunna stärka vattenfallsrättens belåningsvärde och följaktligen vara ett

steg i rätt riktning. Det torde så mycket hellre böra tagas, som inteckningar

i vattenfallsrätt icke torde vara alltför lätta att placera och

därför alla de åtgärder, som skäligen kunna göras för att öka möjligheterna

i sådant avseende, äro väl behövliga. Mot avfattningen av förevarande

moment har jag ingen erinran.

§ 6.

De av kommitterade i denna paragraf föreslagna avvikelserna från

motsvarande paragraf — 19 § — i gällande grunder för förvaltningen

av kronans vattenfall äro av samma innebörd som jämkningarna i § 3

här ovan i förhållande till § 6 i gällande förvaltningsgrunder d. v. s. avse

endast att tillförsäkra nyttjanderättshavaren viss respittid för vidtagande

av rättelse av skedd underlåtenhet eller överträdelse. Avfattningen av

kommitterades förslag härutinnan giver mig icke anledning till någon

anmärkning.

§ r

Under vissa förutsättningar medgiver denna paragraf innehavare

av nyttjanderätt till ett kronans vattenfall företrädesrätt till ny upplåtelse

efter nyttjanderättstidens utgång på de villkor, som då av kronan

uppställas.

Mot paragrafen har jag intet att invända.

Såsom jag förut angivit, hava de sakkunniga ansett, att de nu

föreslagna ändrade grunderna för upplåtelse av vissa strömfall lämpligen

böra få endast provisorisk giltighet under fem år framåt samt

gälla för sådana upplåtelser av vattenfall, angående vilka avtal avslutas

under nämnda femårsperiod. De sakkunniga hava därjämte ansett, att

de föreslagna författningarna böra träda i tillämpning redan den 1

juli 1915.

Detta de sakkunnigas förslag anser jag mig böra biträda.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 156 häft. (Nr 173.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Förslaget till ändrad lydelse av 17 § i kungörelsen den 4 juli 1910

angående grunder för förvaltningen av vissa kronan tillhöriga

vattenfall.

Beträffande motiven till detta förslag tillåter jag mig hänvisa till

de sakkunnigas yttrande i denna del. Jag finner mig ej hava något

att erinra mot förslaget i sak men tillstyrker en formell ändring i avfattningen.

Departementschefen uppläste härefter enligt ovan angivna grunder

omarbetade förslag till:

dels förordning angående grunder för upplåtelse av vissa kronan

tillhöriga vattenfall och strömfall;

dels ock kungörelse om ändrad lydelse av 17 § i kungörelsen den 4

juli 1910 angående grunder för förvaltningen av vissa kronan tillhöriga

vattenfall;

och hemställde departementschefen, att förslagen måtte föreläggas

riksdagen till antagande.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däruti

statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till protokollet utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:195 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående grunder för upplåtelse av vissa kronan tillhöriga vattenfa s. 1 i texten
  2. JoU 1915:73 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande utskottets utlåtande nr 67 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning a1 i texten
  3. JoU 1915:67 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 07 s. 1 i texten