Angående inrättandet av en rikskommission för den ekonomiska krigsberedskapen
1915-04-16 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1915:181, Angående inrättandet av en rikskommission för den ekonomiska krigsberedskapen
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181,
1
Nr 181.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående inrättandet
av en rikskommission för den ekonomiska krigsberedskapen;
given Stockholms slott den 16 april 1915.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att för inrättandet, i huvudsaklig överensstämmelse med vad i berörda
protokoll angivits, av en rikskommission för den ekonomiska krigsberedskapen
på extra stat för år 1916 under sjunde huvudtiteln anvisa ett
anslag av ................................................................................... kronor 30,000.
Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Vennersten.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 163 käft. (Nr 181.)
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kimgl. Majds Nåd. Proposition Nr 181.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 16
april 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde efter
gemensam beredning med cheferna för lantförsvars-, sjöförsvars-, civiloch
jordbruksdepartementen:
Frågan om det ekonomiska livets beredelse till motande av ett
krig _ vad som plägat kallas finansiell krigsberedskap — har genom
de nuvarande världshändelserna fått en betydelse och en räckvidd, som
ino-en förut torde hava kunnat föreställa sig. Orsaken härtill är, att
kriget självt inriktat sig direkt på förstörande av motståndarens ekonomiska
ställning och organisation samt att detta dels i stor utsträckning
tillintetgjort det internationella kreditväsendet och de internationella
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
handelsförbindelserna, dels som följd härav i oanad grad återverkat på
strängt neutrala länders hela materiella liv. Medan man under den
offentliga diskussionen i frågan tidigare lade huvudvikten vid finansoperationer
av olika slag, har man genom dessa händelser erhållit klarhet
om, att den icke-militära krigsberedskapen på visst sätt måste omfatta
hela näringslivet, icke uteslutande eller ens företrädesvis kreditoperationer
och finanser. Utan tvivel försvåras uppgiftens lösning härigenom
högst väsentligt; men å andra sidan hava den senaste tidens
händelser visat, vilken avgörande betydelse för ett lands säkerhet dylika
anordningar äga, och detta ingalunda blott i det fall, att landet självt
råkar i krig.
För att i nuvarande läge göra vad som göras kan på detta område
arbeta sedan krigets början flere av Kungl. Maj:t tillsatta kommissioner;
men det är ingalunda uteslutet, att även riksdagens medverkan
kan bliva erforderlig för vissa utforbara och oumbärliga beredskapsåtgärder.
Emellertid ligger det i sakens natur, att den beredskap, som
under ett pågående världskrig kan skapas, måste vara ofullkomlig;
krigsberedskapens uppgift är just att före krigets utbrott vidtaga
erforderliga åtgärder att möta detsamma. Då vi nu erfarit, hur mycket
i detta hänseende, som måste anses oavvisligen nödvändigt, och
detta icke blott för krigförande utan även för neutrala länder, måste
tydligen denna organisation finnas färdigbildad, så att vi må kunna
möta framtida krigstillfällen med en bättre förberedelse än denna gång
varit möjlig att åstadkomma. Att detta även i rent kostnadshänseende
skall medföra vinst, framgår tydligt av de högst betydande utgifter, som
åsamkats såväl staten som enskilda under den nuvarande krisen, på den
grund, att beredskapen har måst tillgodoses i eu tid av abnormt uppskruvade
såväl fraktkostnader som priser på nödvändighetsvaror; det
lider intet tvivel, att landets förluster härpå belöpa sig till flere tiotal
millioner kronor. Åven om de ekonomiska krigsberedskapsåtgärderna
under flere år icke få synbar yttre verkan, är den besparing de medföra,
då behovet därav en gång blir aktuellt, tillräcklig att täcka kostnaderna
under mellantiden.
V ad som i första rummet erfordras för ändamålet är alltså att
redan i fredstid äga en fullt färdig organisation för den ekonomiska
krigsberedskapen. Denna organisation bär — i få ord sagt — under freden
att utarbeta erforderliga planer samt oavlåtligt anpassa dem efter sig
förändrande förhållanden och nya erfarenheter ävensom vidare att genom
fortlöpande uppgifter följa de moment i näringslivet, som äga betydelse
för krigsberedskapen; och den har därnäst att vid ett inträffande krig —
4
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 181.
vare sig vårt land däri indrages eller icke — omedelbart träda i verksamhet
såsom stödjare för det då erforderliga arbetet. Med den ytterst snabba
växling, vilken såväl ekonomiska som militära förhållanden i vår tid
undergå, är en dylik varaktig organisation det enda medlet att hålla
krigsberedskapen effektiv; tv även planer, som för sin tid motsvara de
högsta anspråk, förlora inom kort sin användbarhet.
De uppgifter, som skola åligga en dylik organisation, äro följaktligen
omfattande, och ehuru det av naturliga skäl icke kan vara
lämpligt att i detalj ingå därpå, torde några av de närmast liggande
kunna nämnas.
Vid krigets utbrott i augusti nästlidet år förelåg, såsom erfarenheten
endast alltför tydligt ådagalagt, nödvändigheten att utfärda ett
helt system av såväl ekonomiska och administrativa som rent civilrättsliga
författningar för att möta det nya läge, som världskriget skapat
till och med för neutrala länder. Jag erinrar om, bland mycket annat,
moratorielagstiftningen, lagen om förfogande över vissa varor i krigstid,
sjöförsäkringen mot krigsfara, de talrika exportförbuden, upphävandet
av riksbankssedlarnas inlöslighet, höjningen i riksbankens sedelutgivningsrätt
och utgivandet av enkronesedlar. De flesta hithörande åtgärder
voro av det slag, att de måste beslutas nästan omedelbart, om ej
deras verkan skulle förfelas; och det skulle därför hava varit av största betydelse,
om fullständiga planer och författningsutkast till dem hade förelegat,
vilket måste antagas hava varit fallet i vissa andra länder. Såsom
jag nyss antydde, är det emellertid icke nog med att sådana planer för
en gång utarbetas, ty såväl vår ständigt fortgående normala lagstiftning''
som näringslivets förändringar och utländska erfarenheter tvinga till
oavbruten anpassning av dessa från början utarbetade planer efter det
växlande tidsläget.
Vid ett krig, i vilket vårt land indroges, skulle vidare eu mängd
andra uppgifter av likartat slag bliva erforderliga. Det privata kreditväsendet
under kriget behöver organiseras, vare sig genom inrättande
av särskilda lånekassor eller på annat sätt, så som vi funnit vara fallet
i flertalet av de krigförande länderna; och planer för detta ändamål
måste ligga färdiga, på det man skall vara beredd att avvända den
kris, som eljest lätt kan uppstå vid själva krigsutbrottet. Många andra
dylika exempel kunde nämnas.
Till det nu nämnda komma därnäst sådana ekonomiska åtgärder,
som icke hava författningsform. Främst bland dessa liksom över huvud
i första ledet står anskaffandet av de varor, som ett land helt enkelt
icke kan undvara utan att materiellt gå under; erfarenheten har visat
5
Kuiujl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
oss, huru oviss tillförseln av dylika varor i krigstid är även för ett
neutralt land. För ordnande av denna vitala uppgift måste icke blott
en plan vara uppgjord och fullföljd, som nödtorftigt säkerställer landet;
denna plan kräver också en fortgående administrativ verksamhet, som i
varje stund tillåter överblick av befintliga förråd och alltså dels kan
giva anvisning på nödiga åtgärder för förrådens stärkande, dels också,
om landet självt skulle indragas i krig, möjliggöra förrådens omedelbara
förflyttning till de säkraste och lämpligaste platserna. De svårigheter,
som denna gång mött icke blott vid införskaffandet av brödsäd utan
även vid dess. uppläggning och magasinering, utgöra en mätare på vad
som kunnat vinnas genom en förutseende organisation redan på en enda
punkt. Utan tvivel skulle en organisation för den ekonomiska krigsberedskapen
få som en huvuduppgift att säkerställa landet i detta hänseende,
och härför vore uppenbarligen eu endast på papperet utarbetad
plan alldeles otillräcklig. Av alldeles likartad beskaffenhet är frågan
om landets kolförråd, i första rummet men långt ifrån uteslutande med
hänsyn till landets järnvägstrafik, ehuru denna fråga ej ännu erbjudit
fullt lika stora svårigheter som brödsädesfrågan. Garantier måste skaffas
för, att särskilt järnvägsförvaltningarnas koltillgångar äro tillräckliga,
och en fortlöpande uppsikt måste utövas därpå. På samma sätt erfordras
åtgärder för att trygga tillgången på sådana råvaror och mer eller
mindre bearbetade produkter, som i ett krig äro oumbärliga för krigsmaktens
behov, såväl för artilleri- och fortifikationsändamål och dylikt
som för truppernas personliga utrustning. En mängd för det normala
näringslivet nästan oumbärliga varor kräva likaledes beaktande, främst
på grund av sin indirekta betydelse för den militära krigsberedskapen.
I alla dessa fall måste givetvis beaktas, vilka förutsättningar en inhemsk
produktion av de oumbärliga varorna äger.
I nära sammanhang med det nu berörda står den verksamhet,
som för närvarande utövas av statens livsmedelskommission, statens
industrikommission och statens krigsförsäkringskommission. Det torde
utan vidare vara klart, huru mycket snabbare dessa kommissioner vid
ett krigsutbrott skulle kunnat gripa sig an med sina uppgifter och huru
mycket bättre de skulle kunnat lösa dem, om redan under fredstid en
organisation hade förberett arbetena. Ur en dylik organisation skulle
då också kommissionerna vid krigstillfälle omedelbart kunnat bildas.
Av det nu sagda framgår, att en organisation för den ekonomiska
krigsberedskapen i första rummet har att fylla uppgifter, som icke äro
av militär natur. A^ad det nu pågående kriget synes hava visat, är i
själva verket, att vid sidan av det rent militära försvaret erfordras ett
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
allmänt materiellt eller ekonomiskt — civilt — försvar, som visserligen
i kostnadsliänseende är obetydligt i jämförelse med det militära, men
som måste anses föga mindre oumbärligt än detta. Häri ligger emellertid
ingalunda, att de till den ekonomiska krigsberedskapen hörande iragorna
äro utan sammanhang med den militära organisationen. Detta
är långt ifrån fallet. Särskilt på två punkter blir beröringen mellan
den civila och den militära beredskapen mycket stark, nämligen i avseende
på det militära försvarets dels behov av livsmedel och råvaror,
dels personalbehov. Armens och flottans upphandlingsväsen måste sea
icke minst från synpunkten av varutillgången i krigstid och dess återverkan
på näringslivet i krig; och statsförvaltningens lika väl soni
industriens och övriga näringars personalfråga i krig måste beaktas i
närmaste sammanhang med den militära mobiliseringens krav. Det blir
följaktligen eu stor samling kombinerade civila och militära förvaltningsuppgifter,
som här måste lösas.
Till det nu berörda, som mer eller mindre kräver fortlöpande
verksamhet från de med uppdraget betrodde, kommer slutligen behovet
av rådgivande sakkunniga i de många allmänna statsuppgifter, som
beröra den ekonomiska krigsberedskapen. Det torde bliva ett betydligt
antal frågor på mycket olika områden, för vilka Kungl. Maj:t kan finna
anledning att infordra utlåtande från en dylik organisation; och betydande
vinster för vår trygghet torde kunna erhållas utan kostnad, om
blott någon institution ''finnes, som ständigt har att hålla denna synpunkt
för ögonen. Likaledes bör det vara till god ledning1 föi Kung .
Magt att med regelbundna mellantider, exempelvis en gång om året,
mottaga översikter över den ekonomiska krigsberedskapens läge.
För flertalet av de uppgifter, jag nu berört, pågå för närvarande
arbeten. Det är emellertid högst önskvärt, att vid avslutandet av detta
förberedande arbete en permanent organisation finnes färdigbildad, som
kan övertaga och fullfölja de utarbetade planerna, emedan dessa,
såsom jag redan sagt, eljest inom helt kort tid kunna förlora så gott
som allt värde. .....
Man skulle visserligen kunna tänka sig den invändningen emo
de av mig nu anförda synpunkterna, att en dylik, för krigstillfälle avsedd
organisation icke skulle kunna hålla sin uppmärksamhet tillräcklicrt
vaken under en lång fredstid. Till en början år emellertid därvic
att märka, att de allra flesta av ifrågavarande uppgifter hittills icke
ålegat någon myndighet alls och därför också i allt väsentligt lamnats
åsido, vadan det omöjligt kan betvivlas, att krigsberedskapen genom
tillskapande av en dylik organisation även i allra ogynnsammaste fall
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
skulle komma att förbättras högst betydligt och långt mera än som
motsvaras av dess, relativt taget, ganska obetydliga kostnader. Men
därtill kommer, att den nya institutionen skulle få så många viktiga,
fortlöpande uppgifter sig förelagda, att — naturligtvis under förutsättning
av lämpligt personval — eu dylik fara knappast skulle föreligga.
Man kan därvid för jämförelse peka på generalstaben, där planerna för
ett krigstillfälle, vars inträdande ingen kan till tiden bestämma, utgör
verksamhetens medelpunkt och det varpå ledningens uppmärksamhet
oavlåtligt inriktas.
Det bör i detta sammanhang framhållas, att den ifrågasatta organisationen
icke är avsedd att och ej heller bör fä inskränka den verksamhet
för krigsberedskapens uppehållande, som kan åligga vederbörande verk
och myndigheter. Den nya organisationen har däremot att fylla luckorna
i denna verksamhet.
Om den ifrågavarande institutionens behövlighet måste anses klar,
gäller det nu att finna den lämpliga organisationen för ändamålet.
Huvudsvårigheten torde härvid bestå i, att arbetet å ena sidan kräver
medverkan av landets mest sakkunniga personer på de av uppgiften
berörda, mycket talrika områdena men att den å andra sidan också,
såsom vi sett, är i behov av en fortlöpande, administrativ behandling,
som personer i dylik ställning under inga förhållanden åtminstone i
fredstid kunna väntas medhinna. Den lyckligaste lösningen synes då
vara att bilda eu ganska stor kommission, bestående av ledande personer
pa alla de olikartade, för krigsberedskapen betydelsefulla områdena
av såväl den civila och militära förvaltningen som näringslivet
och övriga sysselsättningar, men att för de särskilda frågorna endast
de ledamöter tagas i anspråk, som beträffande dessa äro i besittningav
särskild sakkunskap. Inom kommissionen bör emellertid finnas en
mycket fåtalig, permanent del, ett arbetsutskott, bestående av ett bestämt
antal personer, varibland kommissionens ordförande (eller vice ordförande)
och sekreterare; denna permanenta del förstärkes sedan med kommissionens
olika ledamöter, allt efter som de olika frågornas natur gör det behövligt.
På detta sätt förenas den mest mångsidiga sakkunskap, varöver
landet förfogar, med eu lätthanterlig organisation. Däremot kan man
icke ens av arbetsutskottet vänta det fortlöpande arbete, som uppgiften
likaledes kräver. Kommissionen måste därför utrustas med ett ganska
väl tillgodosett sekretariat, i spetsen för vilket skall stå kommissionens
sekreterare för ledning av det fortlöpande arbetet och över huvud taget
med en central uppgift inom hela verksamheten. Då emellertid icke
heller sekreteraren kan antagas äga alla de speciella insikter, som det
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
fortlöpande arbetet kräver, behövas två ordinarie sakkunniga vid hans
sida, en juridiskt väl kvalificerad person för det maktpåliggande förberedelsearbetet
till lagstiftningens anpassande efter krigsförhållandena
och en militär. Dessutom måste finnas möjlighet att för särskilda frågor
använda andra sakkunniga.
Kommissionen, vilkens verksamhet lärer böra förläggas under
finansdepartementet, synes lämpligen kunna bära namn av rikskommissionen
för den ekonomiska krigsberedskapen. Ordförande, vice ordförande,
ledamöter, sekreterare och sakkunniga däri böra utses av Kungl. Maj:t.
Kommissionens ledamöter såsom sådana torde icke höra åtnjuta
avlöning men däremot ersättas, i den mån deras arbete tages i anspråk
för uppgiften. Antager man tjugu sammanträden under året, med sex
deltagare i medeltal utom sekreteraren, och beräknar en ersättning av
25 kronor per deltagare för varje sammanträde, betingar detta en årlig
utgift av 3,000 kronor. Lika stort belopp torde visa sig behövligt såsom
ersättning för arbeten, som kommissionens ledamöter, sa\äl arbetsutskottets
medlemmar som andra, utföra mellan sammanträdena. Det erfoiderliga
sammanlagda beloppet ersättningar åt kommissionens ledamöter
kan alltså uppskattas till 6,000 kronor om året. Sekreterarens mycket
ansvarsfulla och krävande verksamhet gör det nödvändigt, att hans årsarvode
icke sättes lägre än 8,000 kronor. De två ordinarie sakkunnigas
årliga arvoden böra lämpligen bliva 2,000 kronor för vardera, och för
de extra sakkunniga kan beräknas ett sammanlagt belopp av 2,000 kronor
om året. Slutligen har man att för biträden, expenser m. m. beräkna
10,000 kronor. Det årliga anslagets sammanlagda belopp blir då 30,000
kronor, för vilket belopp anslag å extra stat synes böra hos riksdagen
begäras. _ .
Ehuruväl nyssberörda anslagsbelopp icke var förutsett i Kungl.
Maj:ts statsregleringsförslag till innevarande riksdag, lärer dock med
hänsyn till den ökade avkastning av tobaksskatten, som torde kunna
påräknas vid ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag om denna skatts höjning,
hinder ej möta att äska anslagets upptagande redan på 1916
års stat. Då det är högst önskvärt, att kommissionen träder i verksamhet
redan under innevarande år, torde under förutsättning av bifall
till förslaget erforderliga medel till kommissionens verksamhet under år
1915 utanordnas under förskottstitel.
Med åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för inrättandet, i huvudsaklig överensstämmelse med vad av
mig här ovan angivits, av en rikskommission för den ekonomiska krigs
-
9
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
beredskapen på extra stat för år 1916 under sjunde huvudtiteln anvisa
ett anslag av................................................................................. kronor 30,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse, bil. litt. ... vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Georg Sjöcrona.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 163 höft. (Nr 181.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1915:109 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättandet av en rikskommission för den ekonomiska krigsberedskapen jämte en i ämnet väckt motion. a1 i texten