Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i gällande bestämmelser angående förteckningar å lagfarter

1915-04-21 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:183, Med förslag till lag om ändring i gällande bestämmelser angående förteckningar å lagfarter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 183.

1

Nr 183.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag

till lag om ändring i gällande bestämmelser angående

förteckningar å lagfarter; given Stockholms slott

den 27 april 1915.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i gällande

bestämmelser angående förteckningar å lagfarter.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt 165 liiift. (Kr 183.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 183.

2

Förslag

till

Lag

om ändring i gällande bestämmelser angående förteckningar å lagfarter.

. Härigenom förordnas, att lagen den 27 juni 1896 angående ändring

i vissa fall av tiden för insändande av förteckning å lagfarter skall upphöra

att gälla, samt att 17 § i förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

För varje hälft år skall förteckning å sökta lagfarter upprättas av

domaren å landet, särskilt för varje kommun, så ock av rätten i

stad; skolande inom en månad efter halvårets utgång ett exemplar av

förteckningen sändas till vederbörande länsman eller stadsfiskal och ett

annat till häradsskrivaren eller den tjänsteman i stad, som har att för

taxering upprätta fastighetskingd. Närmare föreskrifter om sådan

förteckning meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1916. Uppgift å lagfartsansökningar,

vilka samma dag äro vilande på grund av beslut meddelat

efter ingången av år 1911, skall enligt bestämmelserna i denna lag

lämnas före utgången av januari månad 1916, men i övrigt skall vad i

denna lag stadgas icke tillämpas beträffande lagfarter, som sökts å ting

eller tingssammanträde, avslutat före den 1 januari 1916. I fråga

om. insändande och kungörande av förteckningar å lagfarter, beviljade

å. ting eller tingssammanträde, som avslutats före nämnda dag, skola

förut gällande bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 183.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 19 februari 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke, ''

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet och

chefen för finansdepartementet anförde chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Hasselrot följande:

»Jämlikt nådigt bemyndigande den 30 december 1911 uppdrog dåvarande

chefen för civildepartementet åt landshövdingen G. W. Roos

och landskamreraren R. Hagen att inom civildepartementet biträda med

utredning av frågan om förändrade bestämmelser i avseende a länskungörelserna.

De sålunda tillkallade sakkunniga hava i sitt den 1 < oktober

1914 i ämnet avgivna betänkande anfört, bland annat, att statsverkets

kostnader för länskungörelsernas tryckning vore i ständigt stigande.

År 1875 beräknade den så kallade landstatskommittén, alt desamma

för den närmaste framtiden icke komme att överstiga 10,000 kro
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 183.

nor årligen. År 1911 uppgingo emellertid berörda kostnader till 91,213

kronor 37 öre och ar 1913 till 93,094 kronor 96 öre, i vilka siffror

icke äro inberäknade kostnaderna för överståtkållarämbetets kungörelser

Till denna starka ökning av ifrågavarande kostnader bar, bland annat,

bidragit den alltmera tilltagande omfattningen av vissa kungörelser,5

särskilt av dem som innehålla lagfartsförteckningar och efterlysningar.

Enda möjligheten att hålla ifrågavarande kostnader inom rimliga ^belopp,

anföra de sakkunniga, torde därför vara att, om sådant lämpligen

kan ske, utesluta vissa av de kungörelser, vilka tryckas på statsverkets

bekostnad.

De sakkunniga hava efter verkställd utredning föreslagit, att förutom

åtskilliga andra tillkännagivanden, vilkas tryckande bland länskungörelserna

icke syntes vara av behovet påkallat, därur måtte uteslutas

nyssnämuda förteckningar å beviljade lagfarter. Jämlikt 17 § i

förordningen jien 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom

åligger det Kung!. Majrts befallningshavando att genom tryck kungöra

dessa förteckningar så, som med bemälda myndigheters kungörelser

vanligen förfares. Enligt av de sakkunniga inhämtade uppgifter utgjorde

år 1911 statsverkets kostnader för trycket av ifrågavarande förteckningar

27,458 kronor 98 öre, däri inberäknade överståthållarämbetets

kostnader för samma ändamål.

Här må först lämnas nagra kortfattade uppgifter angående tidigare

gällande bestämmelser i ämnet.

Enligt Sveriges äldre lagar fordrades till bevisning och giltighet

av köpslut om fast egendom, att dessa skulle ske offentligt och med

iakttagande av vissa föreskrivna formaliteter. Därmed avsågs att bereda

nödig säkerhet ej allenast för de kontraherande själva utan ock för var

och en annan, vars rätt och fördel i någon måtto berodde av säker

och lätt erhållen kunskap om rätte ägaren till fast egendom.

De i 1734 års lag stadgade trenne offentliga uppbud vid domstol

för lagfarts erhållande a såld fastighet torde väsentligen hava åsyftat

bevarande av bördemans rätt.

Genom förordningen den 13 juni 1800 inskränktes den förut stadgade

långa lagfartstiden, natt och år från tredje uppbudet, och föreskrevs

i sammanhang därmed, att förteckning över meddelade första

uppbud skulle offentliggöras genom anslag å rättens dörr och upplysning

i. kyrkorna, varjämte stadgades att lagfart borde sökas inom

viss tid vid äventyr av böter och annan påföljd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1S3.

Den kommitté, som år 1867 avgav förslag till förändrade stadganden

för betryggande av ägande-, pant- och nyttjanderätt till fastighet,

hemställde, att dylikt offentliggörande skulle äga rum icke blott av

rättens beslut om inskrivning av äganderätt till fastighet utan även av

gjorda ansökningar härom, vilka icke genast kunde beviljas. Syftet

härmed var, att den, vars rätt kunde vara i fråga, skulle så tidigt som

möjligt få del av varje äganderättsanspråk, som komme att belasta

hans folium i fastighetsboken, på det han måtte kunna i tid undanröja

all verkan av ett obefogat anspråk.

I stället för anslag å rättens dörr föreskrevs genom 1875 års lagfartsförordning

lagfartsförteckningarnas tryckning i länskungörelserna,

varjämte uppläsandet i kyrkorna bibehölls. Lagbyrån yttrade i motiverna

till bestämmelserna härom, att den större offentlighet, som genom

kungörandet i tryck bereddes förteckningarna, vore desto mera

nödvändig om, såsom jämväl blivit föreslaget, hembudsskyldighet såväl

i stad som å landet komme att upphöra.

Bestämmelsen om lagfartsförteckningarnas uppläsande i kyrkorna

upphävdes genom lagen den 25 maj 1894 om ändrad lydelse av 17 § i

lagfartsförordningen.

I förslag till lag om inskrivning av rätt till fast egendom, intaget

i lagberedningens förslag till jordabalk, del II, har beredningen, särskilt

för möjliggörande av en effektiv tillämpning av förslagets bestämmelse

om ansvar för lagfartsförsummelse, bibehållit föreskriften om lagfartsförteckningarnas

införande bland länskungörelserna.

Förenämnda sakkunniga hava hemställt om dessa förteckningars

uteslutande ur länskungörelserna. De hava därvid anfört, att på en tid,

då frågor om lösningsrätt till fastigheter ofta förekommo, kungörandet

av dessa förteckningar hade sin givna betydelse, men att numera, synnerligast

efter det uppläsningen i kyrkorna av desamma bort tagits,

denna betydelse måste anses hava upphört. Däremot torde, enligt de

sakkunnigas förmenande, särskilt om bötesausvar bleve stadgat för försummelse

att söka lagfart, det ligga vikt på att vederbörande åklagare

erhöllo kännedom om beviljade lagfarter. Likaså kunde eu dylik kännedom

vara till nytta för uppläggande av fastighetstaxeringslängderna

enligt 29 § 3 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering. För dessa ändamål syntes dock

icke erfordras, att förteckningarna infördes i kungörelsetrycket; härtill

vore tillräckligt att ifrågavarande förteckningar, upprättade vad landsbygden

beträflade sockenvis eller för varje länsmausdistrikt, tillställdes

åklagarna samt häradsskrivarna och vederbörande tjänstemän i städerna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 183.

över de sakkunnigas förslag i ämnet kava infordrade yttranden

avgivits av rådhusrätter och domhavande, Svea hovrätt, Göta hovrätt

och hovrätten över Skåne och Blekinge, Kungl. Maj:ts samtliga

befallningshavande och statskontoret.

Uppfattningen att lagfartsförteckningarnas intagande i länstrycket

numera saknar betydelse för det ändamål, för vilket bestämmelsen

härom huvudsakligen tillkommit, nämligen för skyddande av tredje mans

rätt, gör sig gällande i nästan alla de avgivna yttrandena. Från denna

synpunkt hava myndigheterna ansett, att såväl föreskriften om insändande

av förteckningar över beviljade lagfarter till Kungl. Maj:ts befallningshavande

som ock bestämmelsen om dessa förteckningars publicerande

i länskungörelserna vore överflödiga och kunde saklöst upphävas.

Göta hovrätt har emellertid funnit det betänkligt, att lagfartsärendenas

publicitet sålunda skulle inskränkas till den offentlighet, som dessa

ärenden kunna vinna genom deras föredragning inför rätten och införande

i vederbörliga protokoll och fastighetsböcker. Hovrätten har därför

hemställt, att nyssberörda stadganden måtte ersättas med bestämmelser

av innehall, dels att förteckning å beviljade lagfarter skulle å viss tid

efter beviljandet anslås å rättens dörr och där under bestämd tid vara

för allmänheten tillgänglig, och dels, i fråga om landet, att förteckningar

över beviljade lagfarter, upprättade sockenvis, skulle å samma tider,

då enligt nu gällande bestämmelser dylika förteckningar skola insändas

till. Kungl. Maj:ts befallningshavande, av domaren översändas till

varje länsman i domsagan och av honom därefter tillställas kommunalstämmoordförandena

inom länsman sdistriktet för att anslås inom de

lokaler, varest kommunalstämmorna pläga sammanträda, och där under

viss tid vara för kommunens medlemmar tillgängliga. I samma riktning

har en domhavande uttalat sig. Jämväl rådhusrätten i Säter

har förordat en återgång till det gamla förfaringssättet att anslå lagfartsförteckningarna

å rättens dörr.

Några domhavande och rådhusrätter hava ansett bestämmelsen

om lagfartsförteckningars upprättande kunna helt och hållet upphävas.

Åklagarna hade skyldighet att närvara vid domstolarnas sammanträden

och finge då kännedom om lagfartsansökningarna. Om vad som härvidlag

förbiginge deras uppmärksamhet kunde de på förfrågan få upplysning

av domaren på ett enklare, snabbare och mera tillförlitligt sätt

än medelst genomgående av långa förteckningar, vilka dessutom icke

omfattade de lagfarter, vilka rätten avslagit eller förklarat vilande. För

åklagarna vore emellertid lika viktigt att erhålla kännedom om dessa

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 183.

som om de beviljade lagfarterna. Vad mantalsskrivarna beträffade

syntes de ej hava begagnat sig av de hittills i länskungörelserna tryckta

lagfartsförteckningarna, vilka av många skäl ej vore lämpade att utan

vidare verka bestämmande på taxeringslängderna.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har ifrågasatt, huruvida icke

skyldighet att meddela sådana uppgifter, som omförmälas i 11 §

l:o) a i taxeringsförordningen, kunde borttagas, under förutsättning

att i lagfartsförteckningarna lämnades så fullständiga uppgifter om

lagfarter på grund av köp, som i nämnda lagrum för den allmänna

fastighetstaxeringen äro föreskrivna. I händelse en dylik anordning

träffades, torde med hänsyn till stadgandet i sista stycket av åberopade

paragrafen bliva en följd, att lagfartsförteckningarna, vad landsbygden

beträffade, borde uppgöras kommunvis. I enahanda riktning hava

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings län samt åtskilliga av

underdomarna uttalat sig.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning att lagfartsförteckningarnas

intagande i länstrycket numera saknar betydelse med avseende å skyddande

av tredje mans rätt, och jag styrkes i denna uppfattning därav,

att den visat sig vara omfattad även av Svea hovrätt, hovrätten över

Skåne och Blekinge, domhavande och rådhusrätter till ett sammanlagt

antal av mera än 200, samtliga länsstyrelser och statskontoret. Hå

nödig publicitet i fråga om inskrivning av rätt till fast egendom torde

få anses vara tryggad genom de offentliga rättsförhandlingarna och

allmänhetens tillgång till lagfartsprotokoll och fästighetsböcker, har jag

icke ansett mig böra biträda de framställda yrkandena om lagfartsförteckningars

anslående på rättens dörr och i kommunalstämmornas samlingsrum.

Däremot synes ett annat i vissa utlåtanden framställt önskningsmål

böra vinna beaktande.

För närvarande äro stadsdomstolar och domare på landet skyldiga

dels enligt 17 § i lagfartsförordningen samt lagen den 27 juni 1896

angående ändring i vissa fall av tiden för insändande av förteckning

å lagfarter att inom vissa tider till Kungl. Maj:ts befallningshavande insända

förteckningar å beviljade lagfarter, upptagande fånget och

vid köp jämväl köpeskillingen, dels enligt 11 § l:o) a i taxeringsförordningen

att de år, då allmän fastighetstaxering skall verkställas, till ledning

vid taxeringen meddela uppgift å beloppet av den vid senaste försäljning

betingade köpeskillingen för varje läst egendom, varå lagfart på

grund av köp beviljats under tiden från och med det år, då allmän

fastighetstaxering senast ägde rum, intill nästlidna års utgång, börande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 183.

i donna uppgift, vilken skall angiva köpares och säljares namn samt köpeavhandlingens

datum, tillika anmärkas, om köpet avslutats mellan nära

anhöriga, om och i så tall till vilket belopp i köpeskillingen inbegripits

gottgörelse för inventarier eller inbärgad gröda, om förbehåll gjorts

angående undantagsförmåner samt om köpet skett å exekutiv eller

konkursauktion.

Ett sammanförande -— till minskning av stadsdomstolarnas och

lantdomarnas arbete — av lagfartsförteckningarna och uppgifterna till

fastighetstaxeringen synes utan olägenhet kunna äga rum, så att för

framtiden gemensamma förteckningar komma att avgivas till ledning

för såväl åklagarna som taxeringsmyndigheterna. 1 dessa förteckningar

lärer till åklagarnas kännedom böra meddelas upplysning även om

sökta men icke beviljade lagfarter.

Då ifrågavarande förteckningar skola ligga till grund för åklagarnas

tillsyn å fullgörande av skyldigheten att söka lagfart, torde det icke

vara lämpligt att låta någon längre tid förflyta mellan förteckningarnas

upprättande. Genom deras uppgörande för varje år vinnes

även den fördel, att de kunna vara för häradsskrivarna och vederbörande

tjänstemän i städerna tillgängliga vid det årliga upprättandet

av fastighetstaxeringslängderna enligt 29 § taxeringsförordningen. Då

dessa längder skola årligen senast den 25 mars avlämnas till taxeringsnämndernas

ordförande, torde vara lämpligt att uppgifterna komma

häradsskrivarna och städernas vederbörande tjänstemän tillhanda senast

den 15 februari, och synes därför skyldighet böra stadgas för stadsdomstol

och domare på landet att lämna samma uppgifter till åklagarna

inom januari månads utgång och för åklagarna att efter tagen kännedom

om uppgifternas innehåll överlämna desamma till häradsskrivare och

vederbörande stadstjänstemän senast den 15 februari.

Det synes emellertid icke vara lämpligt att de närmare bestämmelserna

härom, delvis avseende ett för inskrivningsväsendet främmande

ändamål och i mån av beskattningslagarnas utveckling tilläventyrs

tarvande förändring, intagas i lagfartsförordningen. Icke heller böra

de, såsom avseende jämväl att underlätta åklagares tillsyn å lagfarts1

öreskrifternas efterkommande, inrymmas i beskattningslagarna. Jag

bär därför låtit inom justitiedepartementet upprätta såväl ett förslag

till lag om ändring i gällande bestämmelser angående förteckningar

å lagfarter, avseende dels ändring av 17 § lagfartsförordningen dels

upphävande av förenämnda lag den 27 juni 1896, som ock ett förslag

till särskild kungörelse i ämnet. För den händelse proposition

om den av mig nu föreslagna lagstiftning kommer att föreläggas

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr I.Sd.

riksdagen, lärer inom finansdepartementet komma att upprättas förslag

till därav påkallad ändring av 11 § i taxeringsförordningen.

Beträffande lagfartsansökningar, som gjorts före den 1 januari 1916,

då enligt förslagen de nya bestämmelserna skola träda i kraft, torde

dessa bestämmelser icke utan vidare kunna erhålla tillämpning. Förteckning

å de lagfarter, som i anledning av dylika ansökningar under

år 1915 beviljats, har vid nämnda tid för större delen av året redan

upprättats och kungjorts enligt nuvarande bestämmelser, och det synes

vara lämpligt, att samma förfarande får tillämpas i fråga om de återstående

lagfarter, som beviljats under året. Då man nu vidtager den

förändringen, att lagfartsförteckningarna skola avse sökta lagfarter och

ej blott beviljade sådana, torde därjämte böra föreskrivas, att före utgången

av januari månad 1916 skall lämnas uppgift å de lagfartsansökningar,

som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande äro vilande,

oavsett om ansökningarna gjorts längre eller kortare tid dessförinnan.

Däremot torde det knappast vara behövligt att fordra uppgift å tidigare

ansökningar — huvudsakligen avslagna sådana — som vid nämnda

tidpunkt varken beviljats eller äro vilande.»

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslag dels

till lag om ändring i gällande bestämmelser angående förteckningar å

lagfarter dels ock till kungörelse om lagfartsförteckningar, vilka förslag

voro av den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa, hemställde

departementschefen, att för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål lagrådets yttrande över förstnämnda förslag måtte inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet

Israel Myrberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1915 1 samt. Ki~> höft. (Nr 18''i.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 183.

Bilaga.

Förslagtill

Lagom

ändring i gällande bestämmelser angående förteckningar å lagfarter.

Härigenom förordnas, att lagen den 27 juni 1896 angående ändring

i vissa fall av tiden för insändande av förteckning å lagfarter skall upphora

att gälla, samt att 17 § i förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å lång till fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

För varje år skall förteckning å sökta lagfarter upprättas av

dorn aren a landet,, särskilt för varje kommun, så ock av rätten i stad;

skolande förteckningen före januari månads utgång nästföljande år insändas

till allmänne åklagaren. Närmare föreskrifter om sådan förteckning

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1916. Uppgift å lagfartsansöknmgar,

som samma dag äro vilande, skall enligt bestämmelserna

i denna lag lämnas före utgången av januari månad 1916, men i övrigt

skall vad i denna lag stadgas icke tillämpas beträffande lagfarter, som

sokts å ting eller tingssammanträde, avslutat före nämnda dag. I fråga

om insändande och kungörande av förteckningar å lagfarter, beviljade

a ting eller tingssammanträde, som avslutats före samma dag, skola förut

gällande bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1J

Kring}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 183.

Bilaga.

Förslag

till

Kungörelse

om lagfartsförteckningar.

Härigenom förordnas som följer:

De förteckningar å sökta lagfarter, vilka det jämlikt 17 § i förordningen

den 16 juni 1875 angående lagfart å tång till fast egendom

åligger domaren å landet och rätten i stad att för varje år upprätta,

skola, i enlighet med härvid fogat formulär, i fråga om varje sökt

lagfart innehålla uppgift om egendomens namn och beteckning, ägaren

och fångesmannen, fångets beskaffenhet, dag, då lagfart, söktes, samt,

där lagfart under året beviljats, dagen härför, ävensom vid köp jämväl

köpavhandlingens datum och köpeskillingens belopp, börande därvid

angivas, om köpet avslutats mellan nära anhöriga, om och i så fall till

vilket belopp i köpeskillingen inbegripits gottgörelse för inventarier

eller inbärgad gröda, om förbehåll gjorts angående undantagsförmåner

samt om köpet "skett å exekutiv eller konkursauktion. Har lagfart, som

tidigare sökts, blivit under året beviljad, skall även härom lämnas uppgift

med angivande av dagen, då lagfarten beviljats.

Sedan domaren eller rätten inom januari månads utgång sänt

de för föregående år upprättade förteckningar till allmänna åklagaren,

åligger denne att, efter tagen kännedom om desamma, senast den 15

februari överlämna dem å landet till häradsskrivaren och i stad till den

tjänsteman, som har att upprätta på mantalslängden grundade fastighetslängder.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1016.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga.

Förteckning å de vid rätt sökta lagfarter å fång till fast egendom

inom ................................. kommun stad, år .............

InS

1

3 | 3 | 4

5 1 6 I 7 | 8

( 9

Fastighetens

Ägaren

Fångesmannen

Fånget

Köpe-

skillingen

Kr.

Köpc-

ayhand-

lingens

datum

Dag

då lagfart

| Anmärkningar

1

namn

n.-r och

mantal

sökts

bevil-

jats

.

I

Anm. 1 kol. » antecknas om lagfartsansökning arslagits eller förklarats vilande, om köp avslutats mellan nära anhöriga, om och i så fall

111 \ ilket belopp i köpeskillingen inbegripits gottgorelse för inventarier eller inbärgad gröda, om förbehåll gjorts angående undanta^sformåner

samt om köpet skott & exekutiv eller konkursauktion. J 8 unuania0s

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 1S3.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1S3

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungi. Maj:ts lagråd tisdagen

den 20 april 1915.

Närvarande:

Justitieråden Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Jnstitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakomniet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

19 februari 1915, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättat förslag till lag om ändring i gällande bestämmelser angående

förteckningar ä lagtarter.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av landskamreraren Robert Hagen.

Lagrådet yttrade:

Mot lagfartsförteckniugarnas uteslutande ur läusknngörelserna synes

icke något vara att erinra, om blott det tillses, att vederbörande allmänne

åklagare, vilka nu i läusknngörelserna ständigt hava tillgång till

lagfartsförteckningarna, fortfarande få tillfälle att i erforderlig mån använda

nämnda förteckningar vid utövandet av den .åklagarna åliggande

tillsynen över fn Ilgörandet av skyldigheten att söka lagfart. Enligt det

föreliggande förslaget skola lagfartsförteckningar lör varje år av domaren

å landet och av rätten i stad insändas till vederbörande allmänne

åklagare före januari månads utgång nästföljande år, och enligt förslagets

motiv är meningen, att åklagarna årligen skola efter tagen kännedom om

förteckningarnas innehåll senast den 15 februari överlämna desamma till

vederbörande liäradsskrivare eller stad stjänstemän. Den sålunda ifrågasatta

anordningen är enligt lagrådets mening ägnad att i jämförelse med

nuvarande förhållanden minska effektiviteten av åklagarnas kontroll över

fullgörandet av skyldigheten att söka lagfart, dels därigenom att lagfarts!Örteckningarna

med alltför långa uppehåll skulle komma åklagarna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung7. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 183.

till hända, dels derigenom att åklagarna endast under eu kort tid finge

tillgång till varje förteckning. Lagrådet anser därför, att nuvarande bestämmelser

beträffande tiden för lagfartsförteckningars insändande böra

bibehållas, och att ständig tillgång till förteckningarna för framtiden bör

på lämpligt sätt beredas vederbörande åklagare.

För vinnande av erforderlig tydlighet torde den föreslagna lydelsen

av 17 § i lagfartsförordningen böra jämkas, så att därav framgår, att

förteckningarna skola insändas å landet till vederbörande länsman, i Stockholm

till överståtbållarämbetet och i övriga städer till stadsfiskalen.

Det bland övergångsbestämmelserna intagna stadgandet, att uppgifter

å lagfartsansökningar, som den 1 januari 1916 äro vilande, skola enligt

bestämmelserna i den nya lagen lämnas före utgången av januari månad

916, synes komma att utan motsvarande nytta bliva alltför betungande

för domarna och stadsdomstolarna, om uppgifterna, såsom i förslaget

uppenbarligen åsyftas, skola omfatta tiden ända från och med den 1

januari 1876. bör det ändamål, som man, såvitt av motiven kan inhämtas,

med ifrågavarande uppgifter avsett att vinna, torde vara tillräckligt,

att dessa uppgifter begränsas till att omfatta allenast den närmaste

tiden, exempelvis fem år före den 1 januari 1916.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 183.

15

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 april 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Bkck-Frijs,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Hasselrot, anmälde lagrådets den 20

april 1915 avgivna yttrande över det den 19 februari samma år till lagrådet

remitterade förslag till lag om ändring i gällande bestämmelser

angående förteckningar å lagfarter.

Efter att hava redogjort för innehållet i lagrådets yttrande, anförde

departementschefen följ ande.

»Lagrådet har icke haft något att erinra emot lagfartsförteckningarnas

uteslutande ur länskungörelserna under förutsättning att allmänna

åklagarna fortfarande bereddes tillfälle att i erforderlig mån använda

samma förteckningar vid utövandet av den åklagarna åliggande tillsynen

över fullgörandet av skyldigheten att söka lagfart. Enligt det remitterade

förslaget skulle lagfartsförteckningarna komma åklagarna tillhanda

först efter utgången av varje år och endast en kortare tid vara för dem

tillgängliga, vilket enligt lagrådets åsikt skulle minska effektiviteten av

O ö ö 7 O O

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 183.

dem 1 ifrågavarande hänseende åliggande kontrollskyldighet. Lagrådet

har därför ansett, att nuvarande bestämmelser beträffande tiden för lao-- fartsförteckningars insändande böra bibehållas och att ständig tillgång

till förteckningarna för framtiden bör på lämpligt sätt beredas vederbcö

rande åklagare.

Med anledning av de sålunda gjorda anmärkningarna har jag ändrad

förslaget därhän att lagfartsförteckningar skola uppgöras för varje hälft

år samt upprättas i två exemplar, av vilka det ena tillstädes åklagaren

och det andra häradsskrivaren eller vederbörande stadstjänsteman.

Nödig effektivitet i kontrollhänseende torde härigenom vinnas utan

att domarna å landet och stadsdomstolarna allt för mycket betungas.

I anledning av lagrådets erinran om önskvärdheten av tydligare

föreskrift angående den tjänsteman, till vilken förteckningarna skola insändas

för kontroll i avseende å lagfartsskyldighetens fullgörande, lärer

böra stadgas, att förteckningarna skola sändas till vederbörande länsman

ellei stadsfiskal. Att,, på sätt lagrådet föreslagit, bestämma, att i Stockholm

lagfartsförteckningarna skola tillställas överståthållarämbetet, som

väl skulle hava att fortskaffa dem till vederbörande stadsfiskal, torde

innebära en av förhållandena ej påkallad omgång.

I enlighet med vad lagrådet hemställt beträffande övergångsbestämmelserna

har ändring vidtagits i förslaget.»

Departementschefen uppläste härefter det sålunda omarbetade lagf

Öl slaget och heställde, att detsamma måtte jämlikt § 8 7 regeringsformen

föreläggas riksdagen till antagande.

Statsrådets övriga ledamöter förenade sig i denna hemställan;

och behagade Hans Maj:t Konungen härtill lämna

bifall samt förordnade, att proposition i ämnet skulle

med den lydelse, bil. till detta protokoll utvisar,

avlåtas till riksdagen.

O

Ur protokollet

Israel Myrberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:128 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i gällande bestämmelser angående förteckningar å lagfarter. s. 6 i texten
  2. LU 1915:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändring i gällande bestämmelser angående förteckningar å lagfarter. s. 1 i texten