Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin

1915-04-10 · 59 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 54 av 59 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:187, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 187.

1

Nr 187.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin;

given Stockholms slott den 24 april 1915.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. M.aj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa

delar av förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 169 käft. Nr (187—188.) \

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

Förslag

till

förordning om ändring i yissa delar av förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 3 §, 15 § 2 mom. samt 26, 27, 40 och

42 §§ av förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin

skola erhålla följande ändrade lydelse, att till 15 § av samma förordning

skall fogas ett nytt moment, 10, av den lydelse, här nedan

stadgas, samt att rubrikerna till förordningens 26 och följande §§ skola

ändras på sätt nedan angives, därvid rubriken »Ansvarsbestämmelser»

skall, såsom hittills, avse 36—53 §§:

3 §•

Vid utminutering vare minsta tillåtna försälj ningsbeloppet tre

tiondels liter. Vad sålt blivit får icke i mindre belopp än sålunda föreskrivits

utlämnas eller mellan flera köpare fördelas; ej heller får något

av det sålda förtäras på försäljningsstället.

15 §.

2. Vid utminutering av brännvin äger bolag enligt grunder,

som av kontrollstyrelsen godkännas, anordna kontroll till vilka personer

och till vilken mängd försäljning i varje särskilt fall äger rum,

och må härvid fastställas viss myckenhet, utöver vilken under angiven

tid utminutering till köpare eller vissa sådana ej må ske. Sådan kontroll

må jämväl kunna omfatta rätt till utminutering, som jämlikt 17 § 2 mom.

av bolag överlåtits. Vidtager bolag ändring i föreskrifterna för den

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

kontroll, bolaget anordnat, vare bolaget skyldigt att därom göra anmälan

hos kontrollstyrelsen.

Det åligger kontrollstyrelsen att för utminutering av brännvin

indela riket i försäljningsområden ävensom att i denna indelning vidtaga

de jämkningar, som med anledning därav, att inom viss kommun

rättighet till utminutering upphör eller upplåtes, eller av andra orsaker

betingas. > _ ....

Innehavare av rättighet till detaljhandel må ej utminutera brännvin

till person, boende inom annat försäljningsområde än det, där rättigheten

utövas, där ej det bolag, inom vars försäljningsområde personen

är boende, därtill, med iakttagande av de föreskrifter, kontrollstyrelsen

kan meddela, lämnat medgivande.

Bolag vare på anfordran av köpare, till vilken bolaget finner utminutering

kunna äga rum, pliktigt att, sedan erforderlig säkerhet nedsatts,

söka till skäligt pris från namngiven handlande vare sig inom

eller utom riket anskaffa angiven varusort av brännvin.

10. Förmenar någon, att bolag obehörigen vägrat att till honom

utminutera brännvin eller lämna honom sådant medgivande, som i 2

mom. tredje stycket avses, eller att bolag beträffande ämne, varom det

tillkommer kontrollstyrelsen att meddela föreskrift, vidtagit åtgärd, som

kränker hans enskilda rätt eller strider emot förordningens syfte, må

han hos kontrollstyrelsen göra framställning om åvägabringande av

rättelse i det överklagade förhållandet. Över kontrollstyrelsens beslut

ifråga om bolags vägran att utminutera brännvin må klagan ej föras.

IV. Om införsel av brännvin från utrikes ort.

26 §.

1. Brännvin må till riket införas blott av den, som visar sig äga

rätt försälja brännvin.

2. Vid varje tullplats i riket skall över därstädes till införsel

angivna slag av brännvin föras särskild förteckning enligt formulär,

som av generaltullstyrelsen fastställes efter kontrollstyrelsens hörande.

Denna förteckning skall vid varje års slut insändas till kontrollstyrelsen.

3. Brännvin må icke från tullverket utlämnas annorledes än mot

kvitto, utfärdat av den, som enligt 1 mom. är berättigad att införa

sådan dryck, dock att brännvin, som från utlandet inkommit till bolag,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

vilket jämlikt 12 eller 14 § fått övertaga all detaljhandel med brännvin

inom kommun, må mot kvitto utlämnas till den, som visar sig hava

erhållit bolagets medgivande därtill.

4. Utan hinder av vad i denna paragraf stadgas må

a) brännvin till riket införas av den, som enligt särskilt stadgande

äger åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor,

b) prov. på brännvin i vanlig ordning till riket införas av vederbörligen

legitimerad handelsresande,

c) resande, som ankommit från utrikes ort, för eget bruk mot

erläggande av stadgad tull införa brännvin intill viss mindre, i tullförfattningarna

angiven myckenhet,

d) till skeppsproviant hänförligt brännvin behandlas på sätt i tullförfattningarna

finnes stadgat; dock må brännvin, som förtullats såsom

överskott av skeppsproviant, icke från fartyg ilandföras.

5. Angående införsel av brännvin till riket för vetenskapligt,

medicinskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål eller för apoteksbehov

meddelas särskilda bestämmelser av Kungl. Maj:t.

6. Med från utlandet infört brännvin, som på grund av stadgandet

i denna paragraf ej må från tullverket utlämnas, skall förfaras på sätt

Kungl. Maj:t förordnar.

V. Ordningsföreskrifter.

27 §.

1. h örsäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg

eller torg.

2. . De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa

och luftiga, hava eu i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig

storlek samt hållas i ordentligt skick.

3. Försäljningen må ej börjas förrän besiktning å den lägenhet,

där rörelsen skall drivas, hållits, i stad av stadsfiskal och på landet av

kronobetjänt jämte två personer, utsedda av magistrat eller kommunalnämnd,

samt besiktningsmännen utfärdat bevis därom, att föreskrifterna

i 1 och 2 mom. blivit uppfyllda. Vad här är sagt gälle ock då försäljningsställe

ombytes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

YL Ansvarsbestämmelser.

40 §.

Idkar någon detaljhandel med brännvin vid tillfälle, då försäljningsrätten

ej får utövas, eller å annat ställe, än därtill uppgivet är,

eller förbryter sig någon mot vad i 5 § 2 mom. är stadgat om

brännvins utlämnande eller utbjudande till salu eller om upptagande av

beställningar därå,

eller tillåter den, som icke är berättigad till utskänkning, att, då

ban genom utminutering säljer brännvin, något av det sålda på försäljningsstället

förtäres eller avbämtas i mindre belopp, än han är berättigad

föryttra,

eller försäljer någon brännvin i strid mot stadgandet i 15 § 2 mom.

tredje stycket,

eller förbryter sig den, som till detaljhandel med brännvin berättigad

är, mot 29 § 3 eller 6 mom. eller mot 30 §,

böte första gången från och med trettio till och med sextio kronor

samt andra gången från sextio till och med etthundratjugu kronor och

vare dessutom andra gången sin rätt till detaljhandel förlustig.

Utövar den, som erhållit rättighet till utskänkning enligt 16 § 2

eller 3 mom., densamma annorledes än i dessa moment är medgivet eller

utan att iakttaga de inskränkningar därvid, som i övrigt kunna hava

blivit föreskrivna av Kungl. Maj:ts befallningshavande, vare underkastad

enahanda ansvar, som nyss är sagt.

42 §.

1. Förbrytelse mot 2, 31, 32 eller 33 § eller mot 27 § 3 mom.

straffes med böter från och med tio till och med femtio kronor.

2. Då förbrytelse skett mot 2 §, vare tillika det till salu hållna

brännvin underkastat beslag och förbr litet.

3. Den, som i strid mot stadgandet i 26 § 4 mom. från fartyg

ilandför brännvin, vilket förtullats såsom överskott av skeppsproviant,

böte från och med tio till och med ettusen kronor; och vare sådant

brännvin tillika med kärl och emballage underkastat beslag och förbrutet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1916, dock att kontrollstyrelsen

skall hava dessförinnan verkställt den i 15 § 2 mom. här ovan

omförmäld a indelning av riket i försäljningsområden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

För tid före nämnda dag må försäljningsområde enligt de i omförmälda

lagrum angivna grunder av kontrollstyrelsen tillsvidare anvisas

bolag, som anordnat kontroll i enlighet med vad i samma lagrum enligt

dess nu gällande lydelse stadgas; skolande beträffande sålunda fastställt

område gälla såväl föreskriften i tredje stycket av berörda lagrum i

dess nu gällande lydelse, som ock i fråga om anskaffande av brännvin

från handlande inom riket vad ovan i 15 § 2 mom. fjärde stycket

finnes stadgat.

Brännvin, som före den 1 januari 1916 från utlandet inkommit

till riket, må från och med sagda dag icke av tullverket utlämnas till

annan än den, som enligt 26 § äger rätt till införsel av brännvin. Kan

på grund av vad nu är stadgat utlämnande av brännvin, som inkommit

till riket före utgången av år 1915, icke äga rum, skall därmed förfaras

på sätt Kungl. Maj:t förordnar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 187.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24

april 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WäLLENBERG,

Statsråden: Hasselrot,

t von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde:

Genom förordningen den 25 september 1914 om ändrad lydelse

av 1, 3, 5, 6, 15 och 40 §§ i förordningen angående försäljning av

brännvin den 9 juni 1905 erhöllo, såsom framgår av 15 § 2 mom. i

dess nya lydelse, de bolag, som vid utminutering av brännvin anordnat

särskild kontroll, till vilka personer och till vilken mängd försäljning

i varje särskilt fall finge äga rum, rätt att hos Kungl. Maj:t söka

fastställelse å kontrollområde, vilket skulle kunna omfatta dels den

kommun, där bolaget vore bildat, dels, om så prövades nödigt, sådana

till nyssnämnda kommun gränsande eller närbelägna kommuner, varest

rätt till utminutering ej vore upplåten. Såsom inhämtas av det i

statsrådet förda protokoll för den 3 juli 1914, då Kungl. Maj:t beslöt att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

för riksdagen framlägga förslag till den nämnda författningsändringen,

åsyftades med förslaget att i avvaktan på en fullständigt reformerad lagstiftning

i nykterhetsfrågan provisoriskt ordna vissa frågor på brännvinsförsälj

ningslagstiftningens område, vilka vore av beskaffenhet att kräva

en omedelbar lösning. Vad särskilt den föreslagna ändringen av 15 §

2 inom. i brännvinsförsäljningsförordningen beträffar, avsågs därmed att

giva de bolag, som ifråga om utminutering av brännvin infört vissa

slag av kontrollföreskrifter i syfte att vinna och bevara kännedom om

till vem de i varje särskilt fall sålde och myckenheten av det sålda, allt

det stöd av lagstiftaren, som erfordrades för en effektiv tillämpning av

det nya försäljningssystemet. I sådant avseende framhöll jag i mitt

yttrande till statsrådsprotokollet, att en förutsättning för '' systemets

effektivitet. vore — om man frånsåge frågan om restriktivbestämmelser

angående införsel från utlandet av brännvin — att antingen kontrollbestämmelserna

föreskreves skola gälla för all försäljning inom riket

eller ock att. systemet kringgärdades med sådana skyddsbestämmelser,

att en försäljare, som ej infört detsamma, icke måtte kunna genom

spirituosaförsändningar till orter, där kontrollbestämmelser blivit uppställda,

till sina verkningar neutralisera de fördelar, som g^nom dess

införande å dessa orter åsyftades. Av dessa olika sätt för frågans

lösning förordade jag det senare alternativet och föreslog inrättandet

av kontrollområden i enlighet med bestämmelser, som i huvudsak överensstämde

med de sedermera fastställda.

Det karakteristiska för ett sådant kontrollområde var, att till detsamma

icke skulle få försändas brännvin från andra utom området

varande försäljare. Inrättande av kontrollområden föreslogs jämväl i det

förslag till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker, som

innefattades i propositionen nr 242 till 1914 års senare riksdag. Enligt

sistnämnda förslag bestämdes emellertid begreppet]! kontrollområde på

annat sätt än i nämnda förordning. Detta var en följd därav, att förslaget

till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker avsåg ett

obligatoriskt införande av särskild kontroll å utminuteringen, under det

att i förslaget till ändring av vissa §§ i gällande brännvinsförsäljningsförordning

införandet av kontrollföreskrifter gjordes beroende av bolagen

själva. I det förra förslaget förutsattes sålunda, att varje bolag av viss

central uppsiktsmyndighet skulle tilldelas sitt särskilda område, så att

varje kommun i riket skulle komma att tillhöra ett kontrollområde, under

det att enligt det senare förslaget vederbörande bolag skulle, såsom

förut nämnts, hos Kungl. Maj:t ansöka om kontrollområde för sig och

till detsamma kunna få hänfört dels den kommun, där bolaget är bildat

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

dels de intill denna kommun gränsande eller närbelägna kommuner,

varest rätt till utminutering ej är upplåten.

Givetvis kunde man icke med bestämmelserna i förordningen den

25 september 1914, vilka jag, såsom redan antytts, uttryckligen angav

såsom provisoriska, avlägsna samtliga de brister i gällande lagstiftning,

vilka försvårade den effektiva tillämpningen av ifrågavarande reformåtgärder

på utmi nu term gens område. En av dessa brister, som jag

särskilt framhöll, var den, att, så länge möjligheten att från utlandet fritt

importera spirituösa stode öppen även för avstängda personer, reformen

icke skulle bliva fullt effektiv.

Ehuru kort tid förflutit, sedan här ifrågavarande bestämmelser

utfärdades, hava förhållandena utvecklat sig därhän, att en kompletterande

lagstiftning synes vara av behovet påkallad.

Innan jag ingår på frågan härom, anhåller jag att få något redogöra

för i vilken omfattning det nya försäljningssvstemet, som vid framläggande

av fjolårets proposition endast tillämpades av ett fåtal bolag,

numera vunnit anslutning från de särskilda bolagen.

För närvarande hava till Kungl. Maj:t ingivits ansökningar från 70 bolag

om anvisande av kontrollområden, nämligen

i Stockholms stad: A.-B. Stockholmssystemet;

i Stockholms län: bolagen i Södertälje, Sigtuna, Östhammar, Öregrund och

Sundbyberg;

i Uppsala län: bolagen i Uppsala och Enköping;

i Södermanlands län: bolagen i Nyköping, Eskilstuna, Strängnäs, Torshälla,

Mariefred. Trosa och Malmköping;

i Östergötlands län: bolagen i Linköping och Yaldemarsvik;

i Jönköpings län: bolagen i Jönköping och Eksjö;

i Kronobergs län'', bolaget i Ljungby;

i Kalmar län: bolagen i Kalmar, Borgholm, Oskarshamn, Mönsterås, Nybro

och Mörbylånga;

i Gottlands län: bolaget i Visby;

i Blekinge lån: bolagen i Karlskrona, Karlshamn och Ronneby;

i Malmöhus län: bolagen i Ystad, Eslöv och Skurup;

i Hallands län: bolagen i Halmstad, Varberg, Laholm, Falkenberg och

Kungsbacka;

i Göteborgs och Bohus län: bolagen i Göteborg, Uddevalla, Marstrand, Kungälv,

Strömstad och Lysekil;

i Älvsborgs län: bolagen i Vänersborg, Ulricehamn, Alingsås, Amål och

Trollhättan;

i Skaraborgs län: bolagen i Mariestad, Lidköping, Skara, Hjo, Falköping,

Vara och Grästorp;

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 169 höft. (Nr 187 188.) 2

Ansökningar

om fastställande

av

kontrollområden

in. m.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Mapts Nåd. proposition Nr 187.

i Örebro län: bolaget i Askersund;

i Västmanlands län: bolaget i Sala;

i Kopparbergs län: bolagen i Falun och Hedemora;

i Gävleborgs län: bolagen i Gävle, Söderhamn och Hudiksvall;

i Västernorrlands län: bolagen i Härnösand, Sundsvall, Örnsköldsvik och

Sollefteå;

i Jämtlands län: bolaget i Östersund;

i Norrbottens län: bolagen i Piteå och Haparanda.

Ansökningar om anvisande av kontrollområden hava sålunda inkommit från

samtliga bolag i 11 län och i Stockholms stad.

Beträffande övriga bolags ställning till de nya kontrollanordningarna vid

utminutering av brännvin och till fastställande av kontroll områden föreligga följande

upplysningar, som grunda sig på uppgifter, lämnade till chefen för kontrollstyrelsen

i anledning av en till de bolag, som ännu icke ingivit ansökningar om kontrollområden,

ställd cirkulärskrivelse med förfrågan om och när de kunde förväntas

ingiva dylika ansökningar.

Stockholms län. Bolagen i Norrtälje och Vaxholm hava förklarat sig skola

ingiva ansökningar om kontrollområden.

Östergötlands län. Bolagen i Norrköping, Vadstena, Skänninge och Motala

hava förklarat sig ämna under innevarande år införa kontrollsystem och ingiva

ansökan om kontrollområden. — Bolaget i Söderköping har ej för närvarande för

avsikt att ingiva ansökan och anför som skäl härför, dels att bolaget skulle hava

svårt att bedöma, vilka kunder som missbrukade spirituösa drycker, dels att de

olika kontrollsystemen vore för litet prövade, vadan det ej kunde bedömas om de

befordrade nykterheten, dels ock att. så länge firman Rhenberg innehade den ena

av bolagets utminuteringsrättiglieter eller till 1916 års slut, införandet av kontrollområde

för bolaget skulle vara alldeles betydelselöst. Bolaget hade emellertid sökt

motarbeta missbruk av spirituösa drycker genom att icke sälja till vissa uppgivna

kategorier av personer.

Kronobergs län. Förslag hade väckts om införande av kontrollsystem för

aktiebolaget Göteborgssystemet i Växjö och om fastställande av kontrollområde

för bolaget.

Kalmar län. Bolaget i Västervik tillämpar sedan den 1 mars innevarande

år kontrollsystem och stadsfullmäktige hava genom sin ordförande beslutat att ingå

till Kungl. Maj:t med ansökan om anvisande av kontrollområde. — Bolaget i Vimmerby

förklarar, att det icke under nuvarande oktroj ämnade ingå med ansökan om

kontrollområde.

Blekinge län. Bolaget i Sölvesborg har i princip beslutat ingå med ansökan

om anvisande av kontrollområde, men bordlagt frågan för dess vidare utredande.

Kristianstads län. Vid länets landstings lagtima möte år 1914 väcktes

förslag, att landstinget måtte besluta att för sin del uppmana samtliga spritbolagsstyrelser

i länet att snarast möjligt ordna sin försäljning i enlighet med Stockholmssystemet,

eller att landstinget eventuellt måtte besluta att tillsätta en kommitté, som

tillsammans med av respektive bolagsstyrelser utsedda ombud skulle uppgöra förslagtill

gemensamma försäljningsvillkor. I anledning härav beslöt landstinget tillsätta en

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 187.

kommitté att tillsammans med ombud från spritförsäljningsbolagen i länet uppgöra

förslag till lämpliga, nykterheten främjande försäljningsvillkor. Kommitténs arbeten

äro ännu icke avslutade. På grund härav hava bolagen i Kristianstads län icke

kunnat lämna definitiva svar å förfrågan i cirkulärskrivelsen. Bolagen i Hässleholm,

Simrishamn och Tomelilla förklara emellertid sig ämna införa kontrollsystem

och ingiva ansökan om kontrollområde.

Malmöhus län. Bolaget i Malmö meddelar, att bolaget ej självt ämnade

besluta om införande av kontrollsystem, men att fråga därom väckts hos stadsfullmäktige

av särskilt utsedda kommitterade. vilken fråga styrelsen för avgivande av

yttrande fått till sig remitterad. — Bolaget i Landskrona meddelar, att så snart

riksdagen behandlat inkomna propositioner rörande brännvinsförsäljningen, bolaget

genast skulle inkomma med begäran om kontroll område. — Bolaget i Lund uppgiver,

att styrelsen, som tagit saken under övervägande, hade för avsikt att på stadsfullmäktiges,

Kung!. Maj:ts befallningshavandes eller kontrollstyrelsens initiativ införa

ett kontrollsystem i en eller annan form samtidigt med att övriga brännvinsförsäljningsbolag

i länet införde liknande bestämmelser. Bolaget hade även för avsikt att

i samband med införande av ett dylikt system göra anhållan om anvisande av kontrollområde.

Styrelsen framhåller, att införande av ett sådant kontrollsystem i

Skåne på grund av lokala förhållanden vore förenat med betydande svårigheter och

torde bliva alldeles verkningslöst, om icke samtliga försäljningsbolag inom länet

samtidigt införde liknande system. — Bolaget i Hälsingborg anmäler, att styrelsen

vore betänkt på anordnande av kontrollsystem och att den inom den närmaste framtiden

komme att hos Kungl. Maj:t ansöka om anvisande av kontrollområde. — Bolaget

i Skanör med Falsterbo meddelar, att styrelsen hemställt till bolagsstämman om

bemyndigande att till Kungl. Maj:t ingiva ansökan om anvisande av kontrollområde. —

Bolaget i Hörby har till kontrollstyrelsen översänt ett uttalande, som å ett möte i mars

månad innevarande år gjorts av representanter för spritbolagen i Dalby, Hör, Hörby,

Lövestad, ltöstånga, Teckomatorp och Yeberöd. Vid nämnda möte enades man om,

att landsbygdens spritbolag lämpligen icke kunde ställa sig avvisande till införandet

av vissa kontrollåtgärder, men att man borde ställa sig avvaktande gentemot de

initiativ, som från städernas och överordnade myndigheters sida kunde framkomma.

Enär förhållandena i Skåne med dess befolkningstäthet och livliga förbindelser samt

närhet till utlandet nödvändiggjorde en viss försiktighet i avseende å kontrollföreskrifterna,

ville mötet icke uttala sig för vare sig det ena eller andra kontrollsystemet,

utan överlämnade åt kontrollstyrelsen att härom lämna föreskrifter, vilka emellertid

borde vara lindriga och helst likartade för hela länet eller hela Skåne, så att

alla bolagen bleve i tillfälle att likformigt arbeta efter ensartade grunder. Beträffande

kontroll områdena uttalade mötet det önskemålet, att en uppdelning av bolagens

verksamhetsområden i särskilda kontrollområden borde i sammanhang med ett eventuellt

införande av kontrollsystem äga rum på initiativ och efter förslag av kontrollstyrelsen

under samverkan med eu för länet eller helst för hela Skåne tillsatt

kommitté av representanter för samtliga försäljningsbolag. — Bolagen i Hör, Dalby,

Röstånga, Löberöd och Veberöd hava uttalat sig i samma riktning som bolaget i Hörby.

— Bolaget i Lövestad meddelar, att det beslutat införa kontrollsystem och att ingå till

Kungl. Maj:t med ansökan om kontrollområde. Bolaget i Kaus anmäler, att det

vore betänkt på att anordna kontrollsystem och att inom närmaste framtiden inkomma

med ansökan om kontrollområde. — - Bolaget i Teckomatorp hade för avsikt att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

anordna kontroll och i sammanhang därmed inlämna ansökan om kontrollområde. —

Bolaget i Tågarp meddelar, att det ännu icke infört kontrollsystem, men skulle

ingiva ansökan om kontrollområde, såvida angränsande bolag införa kontroll. — Bolaget

i Sjöbo anmäler, att det har för avsikt att snarast möjligt och i varje fall från och

med nästa års ingång anordna i 1914 års förordning nämnd kontroll och anhålla

om anvisande av kontrollområde. Bolagsstyrelsen säger sig icke hava undgått att

finna, att, även om kontrollområde anvisades, ett bolag, som tillämpade kontrollföreskrifter,

likväl ej kunde vinna sitt syfte, om icke näraliggande bolag också hade

infört kontroll och ansågo sig förhindrade att sälja till personer från annat kontrollområde.

Med avstånd av en mil eller däromkring mellan de olika bolagen

skulle nämligen utan tvivel en olämplig trafik uppstå med inköp från okontrollerade

bolag av personer från annat bolags fastställda kontrollområde, vilka antingen ej

gärna underkastade sig det lilla besvär, som en ordnad kontroll nödvändigt måste

medföra för den enskilde eller ock tilläventyrs blivit förbjudna att köpa spritdrycker

av bolaget i sin egen ort. Styrelsen funne därför högst önskvärt, att alla bolag

förständigades att införa sådan kontroll och begränsa sin verksamhet till anvisat

kontrollområde. — Bolaget i Trälleborg hade för närvarande icke tänkt på att införa

något kontrollsystem eller anhålla om anvisande av kontrollområde utan ville bolaget,

innan något i sådant hänseende åtgöres, avvakta riksdagens beslut i frågan. —

Bolagen i Höganäs och Väsby meddela, att de icke hade för avsikt att ingå med

ansökan om kontrollområde. - Svar på cirkulärskrivelsen har icke ingått från

bolagen i Anderslöv och Östraby. Av bolagen i Malmöhus län, 24 till antalet,

hava alltså 3 sökt kontrollområde, 7 beslutat att söka eller förklarat sig hava för

avsikt att söka kontrollområde, 10 bolag ställt sig avvaktande till beslut av vederbörande

kommunala korporationer eller kontrollstyrelsen, 2 ställt sig avvisande

samt svar ej inkommit från 2 bolag.

Älvsborgs län. Bolaget i Borås hade sedan den 15 mars tillämpat kontroll

och stadsfullmäktige i Borås hade beslutat ingiva ansökan om kontrollområde.

Skaraborgs län. Bolaget i Skövde både redan anordnat kontroll och skulle

under den närmaste framtiden ingiva ansökan om kontrollområde.''

Värmlands län. Samtliga bolag i länet, nämligen bolagen i Karlstad, Kristinehamn,

Filipstad, Arvika och Säffle, förklara sig hava för avsikt att införa kontrollsystem

och ingiva ansökningar om kontrollområden.

Örebro län. Bolaget i Örebro hade sedan juli månad 1914 utövat särskild

kontroll i fråga om utminuteringen och ämnade inkomma med begäran om anvisande

av kontrollområde. — Bolaget i Nora hade sedan början av året anordnat

kontroll, men förklarar sig icke hava för avsikt att söka kontrollområde. — Bolaget

i Lindesberg har icke för avsikt att under den närmaste tiden införa kontrollsystem.

Västmanlands län. Bolagen i Yästerås, Arboga och Köping hade antingen

infört eller koinme att under den närmaste framtiden införa kontrollsystem och

ingiva ansökan om anvisande av kontrollområde.

Västerbottens län. Bolaget i Umeå har beslutat att införa kontrollsystem och

ingå med ansökan om kontrollområde. — Bolaget i Skellefteå har för avsikt att

föreslå införande av kontrollsystem och anhålla om anvisande av kontrollområde.

Den förestående redogörelsen giver vid handen, att om man bortser

från Kristianstads och Malmöhus län, av det övriga landets 93 bolag

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 187.

67 hava inkommit med ansökning om fastställande av kontrollområde,

ytterligare 20 bolag hava beslutat att införa kontroll och anhålla om

anvisande av kontrollområde, 2 bolag (Växjö och Sölvesborg) hava

frågan därom under övervägande, 1 bolag (Nora) har inlört kontroll, men

ämnar icke söka kontrollområde, och 3 bolag, nämligen bolagen i Söderköping,

Yimmerby och Lindesberg, hava ställt sig avvisande till frågan

om införande av kontroll. Huruledes förhållandena i berörda hänseende

ställa sig i Skåne, framgår av de ovan lämnade uppgifterna. När ansökningar

inkommit från samtliga bolag, som förklarat sig skola ingiva

dylika, skulle kontrollföreskrifter komma att tillämpas av samtliga bolag

i ej mindre än 17 län.

I detta sammanhang tillåter jag mig jämväl redogöra för de av

myndigheter och bolag avgivna yttranden i anledning av ingivna ansökningar

om anvisande av kontrollområden ävensom för några i förevarande

ämne särskilt gjorda framställningar.

Redan i början av oktober månad 1914 och innan ansökningar om kontrollområden

ännu hade ingivits, inkom Sveriges allmänna vin och spirituosahandlareförening

— av mig i det följande kallad Sveriges vinhandlareförening — till Kung].

Maj: t med eu framställning, vari föreningen bland annat hemställde, att Kung;.

Maj:t vid tillämpning av de nya bestämmelserna om bolags kontrollområde ville se

till, att innehavare av överlåten rättighet till minuthandel med spirituösa icke måtte

utan laga skäl gä miste om de förmåner, som genom propositionen nr 242 vid 1914

års riksdag tillförsäkrats honom såsom ersättning för förlorad utkomst. Föreningen

framhöll, att landets spirituosahandlare ägde under fri konkurrens försälja bättre

spirituösa till alla delar av landet. Om emellertid jämlikt de nya bestämmelserna

hela landet indelades i kontrollområden och om den individuella kontrollen därvid

bleve tillämpad under samma form för alla olika varuslag, skulle spirituosahandlarna

utestängas från en stor del av sin marknad, samtidigt med att konsumenterna

tingo mindre möjlighet att draga nytta av konkurrensen. Särskilt för de avlägset

boende konsumenterna skulle det bliva svårt att finna sig tillrätta med de kontrollformaliteter,

som bolagen kunde komma att tillämpa. Den nyktre, ordentlige och

laglydige medborgaren kunde svårligen finna sig i föreskrifter sådana som att han

endast finge köpa en liter var femte eller tionde dag, föreskrifter, vilka måhända

kunde vara befogade då det gällde försäljning av egentligt brännvin, men vilka

icke kunde anses vara av behovet påkallade i fråga om bättre spirituösa. Även

vid urvalet av varor måste svårigheter möta, om varorna skulle anskaffas genom

bolagen, enär erfarenheten visat, att bolagen voro ovilliga att tillmötesgå personliga

önskningar om varors anskaffande. Med hänsyn till vad sålunda anförts, hemställde

vinhandlareföreningen, att Kungl. Maj:t vid fastställande av kontrollområden för

spirituösa måtte föreskriva, att kontroll finge anordnas endast för egentligt brännvin

samt för annan spirituösa, då den understege ett visst försäljningspris, exempelvis

kronor 2.50 per liter, men under inga förhållanden för punsch. Skulle Kungl. Maj:t

icke finna skäligt tillmötesgå detta föreningens önskemål, uttalades den förhopp*

Yttranden av

myndigheter,

bolag m. fl.

angående

kontrollområdenas

anordnande

och omfattning

m. m.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N-r 187.

ningen, att bolagen måtte under samverkan med representanter för föreningen skapa

möjlighet för en förmedling av varusändningar från landets spirituosahandlare direkt

till konsumenter.

. , ^ medio av november inkom Stockholms vinhandlareförening med en skrivelse

till Kungl. Maj:t i frågan. Föreningen, som beretts tillfälle att taga del av de

till denna tidpunkt inkomna ansökningarna om kontrollområden, gjorde gällande,

att bifall till framställningarna om kontrollområden icke syntes kunna lämnas i

enlighet med stadgandena i brännvinsförsäljningsförordningen, vilken förutsatte, att

kontrollområdena fastställdes till den kommun, där bolaget vore bildat samt under

viss förutsättning till därtill gränsande eller närbelägna kommuner. Att till närbelägna

kommuner räkna så stora områden, som systembolagen gjorde anspråk

på, syntes den åberopade förordningen lagligen icke giva anledning till. Den kontroll,

som inom sa vidsträckta områden skulle utövas, skulle icke heller enligt föreningens

förmenande kunna bliva effektiv. Utan gagn för nykterhetsintresset skulle däremot

vinhandlarna av dylika kontrollområden vidkännas en fullständigt oberättigad inskränkning

i sin lovliga näring och bliva utsatta för förlust, som icke åsyftades med

den ifrågavarande lagstiftningen. I eu den 14 december 1914 dagtecknad underdånig

framställning har Stockholms vinhandlareförening vtterligare utvecklat sina

synpunkter i frågan.

De av Sveriges vinhandlareförening och Stockholms vinhandlareförening ingivna

skrivelserna remitterades till Kungl. Maj:ts befallningshavande för att tagas i

övervägande vid avgivande av infordrade utlåtanden över ansökningarna om kontrollområden.

I allmänhet hava såväl befallningshavandena som ock de bolag, som

hörts över de gjorda framställningarna, yttrat sig beträffande desamma. Ur de

inkomna handlingarna må följande anföras till frågans belysande.

Ov er ståthållar ämbetet delade den mening, Aktiebolaget Stockholmssystemet uttalat,

att kontrollen icke ensamt borde begränsas till vissa slag av spritdrycker.

Under förutsättning att författningen det medgåve, tillstyrkte ämbetet också, att

kontrollområdet erhölle den omfattning, som blivit av bolaget ifrågasatt.

Aktiebolaget Stockholmssystemet har i anledning av remiss från överståthållarämbetet

avgivit två yttranden över de av Sveriges vinhandlareförening och Stockholms

vinhandlareförening ingivna underdåniga framställningarna. Ifråga om den

förra skrivelsen framhåller Aktiebolaget Stockholmssystemet beträffande föreningens

påpekande, att den rätt, som spirituosahandlandena ägt att fritt inom riket försända

spritdrycker, skulle komma att försvinna, därest landet indelas i kontrollområden,

att det. vore sant, att denna så att säga interkommunala sprithandel, där det enskilda

vinstintresset lämnats fritt spelrum och för vilket i stor utsträckning kreditsystem

tillämpats, nått en omfattning, som endast i ringa mån kunnat motverkas

genom lagens bestämmelse, att dylik handlande icke utanför den kommun, där han

utövade sin försäljningsrätt, ägde att till salu utbjuda eller upptaga beställningar å

spritdrycker. Denna handel hade länge inom de kretsar, som ivrat för nykterhetstillståndets

höjande, betraktats såsom ett missförhållande. De nya bestämmelserna,

mot vilkas förmodade verkningar föreningen vände sig, syntes, därest landet verkligen

helt eller i större omfattning indelades i kontrollområden, komma att återföra

den privata spirituosahandeln, där bolagen ännu medgåvo sådan handels bedrivande,

inom försäljningskommunen och den trakt däromkring, som ansågs böra tillhöra den

förras kontrollområde. Samtidigt gåve dock lagen möjlighet för varje spirituösa
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

handlande, som försålde någon blandning, vilken hos allmänheten blivit inarbetad

eller som fallit någon kund i smaken, att fortsätta med sin försäljning genom

bolagen som mellanhand jämväl utanför området ifråga. De svårigheter för enskilda

systembolag, varom föreningens skrivelse talade, att hålla nödigt antal märken pa

lager liksom också bolagens benägenhet att under de förändrade förhållanden, som

nu konune att inträda, förskaffa, vad dess kunder önskade, ansåge bolaget icke

vara konstaterade eller antagliga. Ej heller ansåge bolaget, att någon grund funnes

därför, att bolag vid försäljning skulle tillämpa sådana »kontrollformaliteter», att

icke »den nyktre och laglydige medborgaren» skulle i sitt hem kunna hava tillgängligt

»större eller mindre förråd av bättre spirituösa — — för att användas

med måttlighet eller vid festliga tillfällen». Skulle inom en styrelse, där majoriteten

utgjordes av personer, som valts av offentliga myndigheter och korporationer,

mot all förmodan ett dylikt förfaringssätt vinna gillande, torde korrektivet

häremot böra sökas på annat sätt, än genom att låta privata spirituosahandlande

bevaka de nyktra och laglydiga medborgarnas rätt. Att, såsom föreningen tänkt

sig, låta dyrare spirituösa, exempelvis ovanför en prisgräns av kronor 2.5 o per

liter, falla utanför kontrollbestämmelserna och för dylik spirituösa medgiva fri försändningsrätt,

skulle med full visshet göra kontrollbestämmelserna ur nykterhetssynpunkt

illusoriska. Erfarenheterna från såväl Göteborg som Stockholm samt

under den tilländalupna förbudsperioden i olika delar av landet talade härvidlag ett

mycket tydligt språk. Även ur principiella synpunkter syntes ett sådant tillvägagångssätt,

därest" det överhuvud taget kunde bringas i överensstämmelse med den

förändrade lydelsen av 15 § brännvinsförsäljningsförordningen, icke tillrådligt. - —

Beträffande Stockholms vinhandlareförenings anhållan, att ansökningarna om kontrollområden

icke måtte bifallas i den omfattning, som begärts, framhåller bolaget, att

ett nödvändigt villkor ur nykterhetssynpunkt, för att den med införande av kontrollområden

avsedda effekten skulle kunna vinnas, vore, att närbelägna bolags kontrollområden

gränsade intill varandra samt att ett bolags kontrollområde i det fall, att

ett närgränsande bolag ej gjort anhållan om dylikt område, dock måtte göras så

stort, att faran för retursändningar eller annan langning av spirituösa i görligaste

mån måtte kunna förhindras. Vad huvudstaden beträffade, torde detta vara ett

oundgängligt villkor, enär redan nu en sådan, alltjämt växande trafik florerade

från järnvägsstationer och bryggor belägna utanför 20-kilometersområdet från

Stockholms stortorg, till vilka platser Stockholms vinhandlare ägde att utan motbokskontroll

försända spirituösa med mottagningsbevis för transporten. Att ordalydelsen

i 15 § 2 mom. skulle lägga hinder i vägen för eu förnuftig anpassning av

kontrollområdets storlek kunde bolaget för sin del icke finna. Efter bolagets förmenande

kunde den spritkonsumerande allmänhetens intresse i sådana landskommuner,

som lågo längre bort från en stad, där utminutering bedreves, väl icke

fordra friare tillgång på spirituösa, än vad soin kunde anses lämpligt i själva den

kommun, där utminuteringsrättighet upplåtits. Å andra sidan torde en dylik kommun,

som själv icke ville hysa brännvinshandel inom sig, böra äga berättigade

anspråk på tätt icke bliva säte" för en spritlangning, vilken lätt, såsom erfarenheten

från flere relativt avlägset liggande kommuner redan visat, kunde medföra obehagför

kommunen själv. Komme kontrollområdena att gränsa intill varandra, vore

det givetvis en fördel för Stockholms spirituosahandlande, att kontrollområdet för

Stockholmsbolaget gjordes så stort som möjligt och därmed inneslöte en jämförelse
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

vis större del av deras kundkrets. Möjligheten för deras kunder inom annat kontrollomrade

att erhålla deras specialvaror hade lagstiftningen genom särskilda bestämmelser

garanterat. Föreningens uttalade farhågor för den ur nykterhetssynpunkt

bristande kontroll, som skulle bliva följden av ett alltför vidsträckt kontrollområde,

vore efter bolagets uppfattning anmärkningsvärda. Ostridigt vore nämligen,

att kontrollen inom ett kontrollområde kunde göras effektivare, huru stort det än

vore, än inom ett område, där ingen som helst kontroll utövades. Vidare förtjänade

att framhållas, att kontrollen inom från huvudstaden mera avlägset liggande

kommuner lika litet som kontrollen inom själva huvudstaden kunde baseras

på personkännedom från bolagets sida. Möjligheten att från inköp avstänga

personer, som missbrukade brännvin eller som langade brännvin, vore nämligen beroende

på nykterhetsopinionen inom kommunerna och myndigheternas ställning till

frågan. Bolaget erinrade om den betydelse, det obligatoriska inrättandet av nykterhetsnämnder

skulle komma att få, enär det ålåge denna nämnd bland annat att

utverka hos försäljare av brännvin, vin eller Öl, att sådana drycker icke utlämnades

till vissa personer. ° Uppenbart vore, att den personliga kontroll, som förutsattes,

för att kontrollområde skulle kunna fastställas, endast kunde utövas i samarbete

mellan lokala myndigheter jämte enskilda och försäljningsbolaget. Under sådana

omständigheter behövde kontrollens effektivitet icke vara beroende av kontrollområdets

storlek.

Kungl. Maj ds befallningshavande i Stockholms lön har tillstyrkt föreliggande

ansökningar om kontrollområden ungefär i den omfattning, som blivit begärt av

respektive bolag, och har uppdelat länet så, att områdena skola komma att gränsa

till varandra. Befallningshavanden har emellertid icke ingått på frågan i vad mån

förordningens föreskrifter medgiva en dylik uppdelning. Ej heller har befallningshavanden

särskilt ingått på något yttrande över de bägge vinhandlareföreningarnas

framställningar.

Södertälje nya sprithandelsbolag hemställer att vinhandlareföreningarnas framställningar

icke måtte föranleda till någon åtgärd. Om kontrollföreskrifternas verksamhetsområde

allt för mycket skulle inskränkas, eller om kontrollen skulle få

avse allenast visst slag av spirituösa, skulle syftet och meningen med erhållande

av kontrollområden i hög grad förfelas.

Sundbybergs nya sprithandelsbolag anser det vara av stor betydelse, att, om

bolaget erhölle kontrollområde, kontrollen även fortfarande måtte omfatta finare

spirituösa, enär i motsatt fall de försök att befrämja nykterheten, som med de

nya bestämmelserna om kontroll avsåges, till stor del skulle komma att bliva

förfelade.

Brännvinsförsäljningsbolagen i Östhammar och Öregrund tillstyrka Sveriges

vinhandlareförenings framställning, i vad den avsåge att punsch och bättre spirituösa

skulle få sändas till annat kontrollområde, dock anser spritbolaget i Östhammar,

att den bättre spirituosans försäljningspris icke skulle få understiga 3 kronor.

Sigtuna stads spritbolag anser vad som i vinhandlareföreningarnas framställningar

anförts om mångskriveri vid kontrollens utövning och ogenhet från

bolagens sida att anskaffa av kunder rekvirerade varor vara obefogade påståenden.

Bolaget framhåller, att föreningarna syntes hava förbisett, att kontrollområde icke

vore identiskt med försäljningsområde. Det vore ju icke avsikten att förhindra en

inom ett kontrollområde bosatt person att inköpa spirituösa från ett annat kon
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 187.

trollområde, utan tvärtom hava samtliga de spritbolag, som gjort framställning om

att få visst kontrollområde sig anvisat, bestämt, att kund genom utfärdande av

s. k. transportkort skulle beredas tillfälle att, därest han så önskade, utan vidare

få inköpa spirituösa inom ett annat bolags kontrollområde. Bolaget hemställer att

framställningarna måtte avslås, enär, om de komme att bifallas, hela kontrollsystemet

bleve meningslöst och ineffektivt, då en stor del spirituösa faktiskt skulle kunna

utan motbok försäljas till vem som helst och i vilka kvantiteter som helst.

Kungl. Maj:ts befallning skavande i TJppsala län tillstyrker i stort sett bolagens

ansökningar om anvisande av kontrollområden på sådant sätt, att områdena

komma att gränsa intill varandra. Befallningsh avanden utginge emellertid härvid

från den förutsättningen, att mellan de sökande bolagen träffades sådan överenskommelse,

att hinder ej mötte för innehavare av motbok eller däremot svarande

behörighetsbevis att få utbekomma önskad vara hos vilket som hälst av nämnda

bolag. Vad anginge framställningarna från de båda föreningarna, ansåg befallningshavanden,

att vad som i desamma anförts icke borde få verka hinder för fastställande

av kontrollområden i äskad utsträckning.

Sprithandelsbolaget i Uppsala framhåller ifråga om Sveriges vinhandlareförenings

hemställan, att, om fri försändning av finare spirituösa och punsch skulle

medgivas, detta komme att i hög grad motverka den förbättring i nykterhetstillståndet.

som införande av individuella kontrollsystem avsåge. Personer, som av

vederbörande bolag blivit avstängda från rätt att inköpa spirituösa, skulle vara fullt

oförhindrade att förse sig med dylik från spirituosahandlare, eller med andra ord,

just det skulle komma att inträffa, som förordningen av den 26 september 1914 avsett

att förhindra. Detsamma skulle bliva förhållandet med sådana personer, som redan

uttagit det av bolaget medgivna högsta literantalet. Däremot syntes det bolaget,

att ett rimligt tillmötesgående av de privata spirituosahandlarnas intressen skulle

kunna ske på det sätt, att den köpande allmänheten bleve satt i tillfälle att själv

utvälja de varor, som toast tilltalade den individuella smaken. Detta hade också i

viss mån skett genom åläggandet för bolag att anskaffa viss vara, som inom riket

förekommer i handeln. Att själv föra på lager alla olika märken vore omöjligt redan

på grund av bristande utrymmen. Bolaget hade emellertid sedan ett flertal år

tillbaka fört kommissionslager från ett tjugotal vinhandelsfirmor, varvid bolaget

efter inventering vid varje kvartal sskifte redovisat det försålda och självt haft den

fördelen att kunna tillmötesgå olika kunders smak utan att utsätta sig för onödiga

ränteförluster genom att ligga inne med alltför stora lager. Under de fyra sista

kvartalen hade bolagets försäljning av kommissions varor uppgått till 126,414 kronor.

Ett samarbete, ordnat på samma sätt, syntes kunna i utvidgad skala äga ruin ä ven

vid andra bolag till gagn för bägge parterna. Då emellertid utrymmesskäl torde

hindra bolagen "från att i obegränsat mått mottaga kommissionslager, syntes den

lämpligaste anordningen vara, att samtliga svenska spirituosafirmor förenade sig om

att åtminstone i ett antal mera centralt belägna större städer inrätta gemensamma

försäljningsnederlag i nära anslutning till sprithandelsbolagens försäljningslokaler.

Därest nuvarande lagstiftning möjligen skulle lägga hinder i vägen för inrättande

av dylika nederlag, torde det väl ej behöva befaras, att motstånd från något håll

skulle resas mot ett dylikt ordnande av tvistefrågorna. Det vore den logiska

konsekvensen av bolagens skyldighet att på begäran anskaffa viss varusort av

brännvin och detta på för bolagen och därmed för statsverket mest gynnsamma sätt.

Bihang till riksdagens protokoll Win. 1 smal. löd käft. (Nr 187—188.)

* >

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr ISO/,

Kungl. Maj.ts befallning shav ande i Södermanlands län anför, att stadgandet

i 15 § 2 mom. i brännvinsförsäljningsförordningen, att kontrollområdet kunde

omfatta kommun, där bolaget vore bildat samt, om så prövades nödigt, jämväl

sådana därtill gränsande eller närbelägna kommuner, där rätt till utminutering ei

vore upplåten, ej borde utgöra hinder för att till bolags kontrollområde jämväl

lades de kommuner, som ej läge i omedelbar närhet av den kommun, där bolaget

vore bildat. En annan tolkning skulle, där avståndet mellan kommuner med egna

försäljningsbolag vore jämförelsevis stort, föranleda, att det inom stora delar av

landet ej skulle kunna beredas tillämpning åt önskvärda kontrollbestämmelser

rörande minuthandeln med brännvin på annat sätt än genom inrättande av en mängd

nya försäljningsbolag, något som av flere skäl ej torde vara lämpligt. Till brännvinsförsäljningsbolags

kontrollområde syntes böra föras sådana kommuner, som tillhörde

handelsområdet i allmänhet för den kommun, där bolaget vore bildat, eller

vilkas invånare ändock plägat inköpa spritdrycker hos bolagat. Hänsyn torde dessutom

böra tagas till de önskningar, som vederbörande kommuner uttalat i frågan,

ävensom till kommunikationsförhållandena. Likaledes förefölle det önskvärt, att

kontrollföreskrifterna blevo i allt väsentligt överensstämmande i alla trakter av

länet samt att bolags verksamhetsområde icke bleve allt för obetydligt. Befallningshavanden

erinrade vidare därom, att det i länet icke funnes någon överlåten rättighet

till minuthandel med spritdrycker. Fastställandet av kontrollområden för försäljningsbolagen

i störa delar av landet skulle helt visst komma att medföra minskad

inkomst för enskilda idkare inom riket av minuthandel. Ett bifall till vinhandlareföreningarnas

hemställan skulle emellertid i hög grad försvåra den med 1914 års förordning

avsedda kontrollen för hindrande av missbruk av spritdrycker.

Nyköpings utskänJcningsaktiebolag motsatte sig bestämt vinhandlareföreningarnas

framställningar, enär ett bifall till desamma skulle, om icke totalt tillintetgöra, så

dock i hög grad försvåra kontrollen över missbruk av spirituösa.

Trosa spirituosabolag anser, att det mot den i vinhandlareföreningarnas framställningar

framhållna önskan om rätten att till konsumenten direkt få försända bättre

spirituösa ej torde kunna förebringas någon invändning ur nykterhetssynpunkt. Detta

dock endast under förutsättning att ingen spirituösa med undantag av punsch,

betingande ett pris understigande 3 kronor netto per liter, måtte få försändas till

person, boende inom bolags kontrollområde, ävensom att säljaren vore pliktig till

bolaget lämna uppgift om köparen, varuslaget, litertalet och priset.

Malmköpings nya spritbolag uttalar sig på samma sätt som Nyköpings utskänkningsaktiebolag.

Mariefreds spritförsäljningsbolag yrkar avslag på vinhandlareföreningarnas framställningar.

Strängnäs spritbolag anser, att några eftergifter till förmån för spirituösahandlarna

ej kunde göras, om kontrollen skulle bliva så effektiv som möjligt. Vad

anginge framställningarna om samarbete, ville bolaget ej ställa sig avvisande, för så

vitt en effektiv kontroll kunde åstadkommas.

Eskilstuna spritförsäljningsbolag framhåller, att stadgandena i brännvinsförsäljningsförordningen

15 § i den lydelse, de hade enligt förordningen av den 25

september 1914, voro tillkomna i avsikt att sätta bolagen i tillfälle att utöva nödigkontroll

inom de områden, de fått sig upplåtna. Skulle nu spirituosahandlarna

erhålla rätt att oberoende av kontrollområden sälja vissa slags spirituösa, så skulle

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 187.

stadgandet i nämnda paragraf helt förlora sitt värde, ty bolagen skulle då bliva

urståndsätta att utöva kontroll över försäljningarna. .... ,... ....

Torshälla utskänkningsbolag anser, att, om kontrollen över brännvinsiörsäljningen

helt lades under bolag inom ett bestämt område, det gynnsammaste resultat

i nykterhetsavseonde otvivelaktigt skulle kunna vinnas. I allmänhet hade förut

bolagens strävanden att motverka alkoholmissbruket gäckats, enär tillförseln av

spirituösa från andra orter varit fri. Skulle den nu föreslagna prisgränsen av 2.so

per liter sättas för den aikoholstarka spirituosan, bleve fortfarande allt arbete från

bolagens sida att genom kontroll skydda samhället lönlöst. Det vore nämligen

självfallet, att för dem, som hade begär efter alkohol, en obetydlig prisstegring från

t. ex. 1.5 0 per liter för brännvinet vid detta bolag till 2.50 per liter för konjak från

vinhandlare intet hade att betyda, och säkerligen skulle denna fria införsel av

spirituösa över ett visst prisläge få en stor omfattning. Kontrollen å punsch vore

enligt bolagets uppfattning lika berättigad som kontrollen ä den alkoholstarka

spirituosan. Med avseende å vinhandlareföreningens hemställan, att spritbolagen

skulle vara spirituosahandlarna behjälpliga med förmedlandet av en direkt försäljning

av spirituösa från dessa handlare till konsumenterna, framhåller bolaget, att

redan genom 1903 års brännvinsförsäljningsförordning införts förbud för innehavare

av rättighet till försäljning av brännvin att till annan än innehavare av dylik försäljningsrättighet

till salu utbjuda brännvin i mindre kvantitet än 250 liter. Spirituosahandlarnas

rättighet till försäljning av alkoholstark spirituösa hade sålunda

redan i hög grad begränsats och borde alltså faktiskt den enda ändring, som genom

ett kontroliområdes tillkomst uppkomme, bestå däri, att all försäljning frän spirituösahandlare

till enskilda måste ske genom det spritförsäljningsbolag, som dreve handel

inom försäljningsområdet. Spirituosahandlarnas försäljningsmöjlighet funnes alltså

kvar, ehuru genom spritbolagen. En direkt försäljning av spirituösa från spirituosahandlarna

till konsumenterna skulle enligt bolagets uppfattning göra den begärda

kontrollen å spirituösa synnerligen illusorisk. Beträffande kontrollområdenas omfattning

vore bolagets uppfattning den, att det otvivelaktigt för staten vore det

bästa möjliga, om hela landet indelades i kontrollområden, angränsande till varandra,

och det torde ej menligt inverka på kontrollen, om ett eller annat^av dessa försäljningsområden

Unge en avsevärd omfattning. Bolaget hemställde på anförda skäl,

att vinhandlareföreningarnas hemställan icke måtte bifallas.

Kungl. Maj:ts befallningshavcinde i Östergötlands län hemställer beträffande

ansökan från bolaget Göteborgssystemet i Linköping om anvisande av kontrollområde,

att kontrollområdet erhölle den ifrågasatta omfattningen, därest den åberopade

författningen kunde anses medgiva detsamma. Beträffande vinhandlareföreningarnas

skrivelser åberopade befallningshavanden, vad bolaget i Linköping anfört.

Bolaget Göteborgssystemet i Linköping anför att, vad först anginge försäljning

av punsch bolaget delade den uppfattning, att detta slag av spiiituosa, såsom

alkoholsvagare och ej begärligt för de personer, för vilka kontrollen vore avsedd,

ej åtminstone tillsvidare och intilldess närmare erfarenhet vunnits borde vara underkastat

kontroll. Ett helt annat förhållande gjorde sig gällande med avseende å den

alkoholstarkare spirituosan, såväl egentligt brännvin, som ock konjak, arrak, rom

och whisky. Avsikten med införande av restriktioner vid försäljningen av den

alkoholstarkare spirituosan vore att skydda samhället mot de fördärvbringande

följderna av omättligt förtärande av alkohol. Om kontrollen över denna försäljning

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 187.

helt lädes hos ett enda bolag inom ett bestämt område, torde otvivelaktigt gynnsamma

resultat kunna uppnås. Förut hade systembolagens ansträngningar att motverka

superiet gäckats, enär tillförseln av brännvin, konjak m. m. från andra orter

vant in. Skulle nu den föreslagna prisgränsen av kronor 2.so per liter sättas för

den kontrollerade spintuosan, bleve fortfarande allt arbete till samhällets gaon

genom kontroll från systembolagens sida lönlöst. Självfallet torde vara, att för

dem, som hava begär efter alkohol, en obetydlig prisstegring från exempelvis kronor

1.6 0 tor det billigaste brännvinet vid bolaget till kronor 2.5 o för konjak från

spirtuosahandlarna intet hade att betyda, även om någon fraktsats skulle tillkomma

och langningen skulle genom denna fria införsel av spirituösa över ett visst orislägé

ia en oerhörd omfattning. Aven om den föreslagna prisgränsen höjdes till exempelvis

4 kronor eller därutöver per liter, bleve följden blott den, att i hem, där mannen

iaae begär etter alkohol, så mycket mindre bleve över av hans inkomst till familjens

uppehälle. Med avseende å vinhandlareföreningens hemställan att bolagen skulle

vara spintuosahandlarna behjälpliga med förmedlande av direkt försändning av

spintuosan från dessa till konsumenterna, erinrade bolaget om bestämmelsen i 5 S

i l.ramnunslorsäijningsförordningcn. genom vilken spirituosahandlarnas rättighet till

ensäljning av spirituösa i hög grad inskränkts. En direkt försäljning av spirituösa

tran enskilda handlande till konsumenterna skulle göra den nu begärda kontrollen

illusorisk. Vad kontrollområdenas omfattning beträffade, vore otvivelaktigt det

gynnsammast möjliga för staten, om hela landet så småningom indelades i kontrollområden

som gränsade till varandra, även om ett och annat av dessa måste få en

avsevard omfattning. Järnvägs- och ångbåtsförbindelser in. in. samt de på grund

av dessa uppkomna handelsområdena skulle självfallet bliva avgörande för kontrollomradenas

gränser.

. Kungl. Maj:ts be fållning skurundp. i Kronoberg< liin anför ifråga om omtattmngen

av de kontrollområden, som begärts av brännvinsförsäljningsbolägen i

iNybro, Karlskrona och Laholm, att det kunde ifrågasättas, huruvida det med

gällande bestämmelser vore förenligt, att från dessa bolag avlägset belägna kommuner

kunde tilläggas respektive kontrollområden. Ifråga om vinhandlareföreningarnas

ramställningar ansåge landshövdingeämbetet, att mycket beaktansvärda synpunkter

i, famllällna; Då emellertid den av respektive bolag begärda kontrollen

gällde alla slag av brännvin, ville det av ordalydelsen i förordningens bestämmelser

härutinnan synas, som om hinder med hänsyn till dessa skulle möta för en sådan

begränsning i avseende å bolagens rätt till ensamförsäljning inom sitt kontrollomrade,

som de nämnda föreningarna ifrågasatt. 1 allt fall måste givetvis genom en

sådan begränsning effektiviteten av bolags kontroll i hög grad äventyras, och syntes

pa grund härav föreningarnas ifrågavarande underdåniga framställningar icke

böra vinna avseende.

Laholms spritbolag anför, att, om verklig nytta av anordnad kontroll skulle

vmnas det torde vara nödvändigt, att kontrollen omfattade bolagets hela kundkrets

samt all spirituösa. Med bolagets ansökan om fastställande av kontrollområde hade

avsetts, att till området skulle höra den landsbygd, som normalt utgjorde stadens

handeisområde. Skulle ej denna princip följas vid fastställande av respektive kontrolloinräden,

bleve bolagens allmänna strävan att effektivt stävja missbruk av spritdrycker

alldeles omöjliggjord. '' 1

Kungl. Maj ds befallning slut vande i Kalmar län anför beträffande ifråga
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Knngl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 187.

satt kontrollområde för brännvinsförsäljningsbolaget i Kalmar, att det föreslagna

området naturligtvis vore allt för vidsträckt. Med brännvinsförsäljningsförordningens

ordalydelse syntes i själva verket mest överensstämmande, att kontrollområdet begränsades

till kommun, där bolag utövade sin verksamhet, med tillägg, om särskilda

omständigheter därtill gåvo anledning, av denna kommuns närmaste omnejd. Befallningshavanden

hade emellertid för sin del icke något att erinra mot att kontrollområde

erhölle en större omfattning, om sådan ansåges kunna medgivas, blott att

därvid iakttoges, att kommun, som hade sin trafik på en plats, där brännvinsförsäljningsbolag

funnes inrättat, tilldelades detta bolags kontrollområde. Yad anginge

vinhandlareföreningarnas framställningar, så kunde det ej förnekas, att mycket beaktansvärda

skäl blivit anförda för en sådan begränsning av kontrollen, som av

dem föreslagits. Det kunde emellertid ifrågasättas, om en dylik begränsning kunde

å administrativ väg vidtagas, sedan försäljningsförordningen medgivit bolagen rätt

att införa kontroll ifråga om alla slags spritdrycker samt om prövningen i förevarande

fall icke borde inskränka sig till spörsmålen, dels huruvida de antagna

kontrollbestämmelsema vore tillfredsställande, dels ock vilket kontrollområde som

ansåges vara för bolaget lämpligt.

Kalmar spritvarubolag framhåller, att, om någonsin verksamma reformer inom

sprithanteringen skulle kunna tänkas, måste handeln med spirituösa, hur svårt det

än kunde kännas för den enskilde, helt och hållet undandragas det personliga förvärvsbegäret

och ställas under en mera allmän kontroll. Något skäl för att spirituösa,

vars pris överstege kronor 2.5 o per liter, ävensom all punsch skulle undandragas

från kontrollen, kunde bolaget icke finna. Tvärtemot skulle kontrollen vara

av intet värde, därest så betydliga kvantiteter av spritvaror, som detta gällde,

skulle fritagas från kontrollen. I fråga om Stockholms vinhandlareförenings framhållande

av att kontrollområdena icke borde göras så störa, framhåller bolaget, att

de kommuner, som bolaget begärt få under sitt kontrollområde, alla kunde rubriceras

som närbelägna samt tillhörde dess gamla och nuvarande försäljningsområde,

där kundkretsen vore känd och en tillräckligt effektiv kontroll icke vore svår att

utöva. I övrigt vore tillräcklig kontroll icke så svår för bolagen att åstadkomma,

även inom betydligt större områden, såvida de kommunala myndigheterna och polismyndigheterna

gjorde sitt till för att understödja kontrollen. Bolaget kunde därför

ingalunda förstå meningen med att bifall till framställningen icke skulle kunna lämnas

i enlighet med stadgande^ i 1914 års förordning, i synnerhet som väl riksdagens

mening varit, att hela landet om möjligt skulle uppdelas i kontrollområden

och icke. som syntes framgå av vinhandlareföreningarnas framställningar, stora

delar skulle undandragas från kontroll.

Borgholms spritvarubolag uttalar sig i huvudsak på samma sätt som Kalmar

spritvarubolag.

Mönsterås spritvarubolag hade intet att anföra mot Sveriges vinhandlareförenings

hemställan utom därutinnan, att priset för den spirituösa, som skulle undandragas

kontroll, icke borde sättas lägre än till 3 kronor per liter, punsch dock

imdantaget.

Oskarshamns spritvarubolag uttalar sig på samma sätt som Mönsterås spritvarubolag.

Nybro spritbolag anser sig icke kunna biträda Sveriges vinhandlareförenings

framställning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1S7.

Mörbylånga spritvarubolag anser en begränsning av kontrollen till spritdrycker

under en viss prisgräns göra kontrollen fullständigt meningslös.

Kungl. Maj:ts befallningshamnde i Gottlands län anför beträffande Visby

spritvaruförsäljningsaktiebolags ansökan, att hela Gottlands län måtte anvisas som

bolagets kontrollområde, att enligt befallningshavandens åsikt åvägabringandet av

ett dylikt kontrollområde vore både nyttigt och behövligt. Då sökandebolaget

vore det enda bolag inom länet, som fått rättighet till detaljhandel med brännvin.

Unge det anses ligga i öppen dag, att hela länet med hänsyn till dess avskilda läge

borde tillhöra bolågets kontrollområde. Niigot fog att därifrån avskilja någon eller

några kommuner med frihet för dessa att från annat håll inköpa spritdrycker förelåge

helt visst icke. Beträffande det med fastställande av kontrollområde följande

förbud för försändande till personer inom kontrollområdet av spritvaror från annan

ort inom riket ville befallningshavanden framhålla, att under de tider, då förhållandena

påkallat särskilda inskränkningar i fråga om brännvinsförsäljningen inom

länet, verkningarna av de föreskrivna inskränkningarna i hög grad förringades genom

import av spritvaror från fastlandet, som oförhindrat och i stor omfattning samtidigt

ägt rum till ön. Beträffande Sveriges vinhandlareförenings framställning, att

kontroll endast skulle få anordnas beträffande egentligt brännvin samt för annan

spirituösa understigande ett pris av 2.5 o kronor per liter, anmärker befallningshavanden,

att detta förslag icke kunde genomföras utan ändring av 15 § i brännvinsförsäljningsförordningen,

enär av paragrafens lydelse otvetydigt framginge, att

kontrollen skulle kunna avse alla slag av brännvin. Vad själva saken anginge, ansåge

befallningshavanden, att värdet av kontrollen skulle väsentligen minskas, om den

erhölle den inskränkta omfattning, som av föreningen äskades. För den köpande

allmänheten vore det icke heller av något avsevärt intresse att få till stånd en dylik

inskränkning, enär det ju såsom villkor för erhållande av fastställelse å kontrollområde

vore stadgat, att vederbörande bolag skulle förbinda sig att på rekvisition anskaffa

även andra varusorter, än bolaget förde i lager. Slutligen kunde den omständigheten,

att okontrollerad import från utlandet ay spirituösa fortfarande finge äga

rum och genom tillkomsten av kontrollområden kunde komma att befordras, icke

få anses vara ett giltigt skäl för den ifrågasatta inskränkningen. Syftet med anordnande

av kontrollområden vore att befordra ett allmännyttigt ändamål, och

detta ändamål borde icke få stå tillbaka för spirituosahandlarnas speciella intressen.

Lede dessa yrkesidkare genom lagstiftningen intrång i sin näring, borde de på

annat sätt beredas ersättning härför, i den mån ett befogat anspråk i sådant avseende

kunde anses föreligga.

Visby spritvaruförsäljningsalctiebolag framhåller, att ändamålet med bestämmande

av kontrollområden åt de olika spritbolagen bleve i väsentlig mån förfelat,

om kontrollen endast skulle omfatta egentligt brännvin samt annan spirituösa, i

värde understigande 2.so kronor per liter. Beträffande kontrollområdets storlek

påpekar bolaget, att, om endast en del av ön skulle tilldelas bolaget som kontrollområde,

under det att till övriga delar av ön spritvaror finge fritt införas, stora

olägenheter därav komme att uppstå. Dels bleve tydligtvis kontrollen förhatligare,

om den skulle gälla endast en del av öns invånare, dels bleve kontrollen i avsevärd

grad försvårad eller rent omöjliggjord. I en senare ingiven underdånig framställning

utvecklar bolaget ytterligare frågan. Bolaget framhåller sålunda, att,

sedan i brännvinsförsäljningsförordmngen omnämnd kontroll blivit anordnad, det

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 187.

torde bliva omöjligt för bolaget att sälja vid sidan av denna kontroll utom kontrollområdet,

ty därigenom skulle otvivelaktigt hela systemets effekt äventyras. Under

■sådant förhållande bleve personer från sådana kommuner på Gottland, som eventuellt

icke tillhörde bolagets kontrollområde, hänvisade att inköpa sin spirituösa

från fastlandet, vilket givetvis icke kunde vara bekvämare för dem. Enligt bolagets

uppfattning hade den omständigheten, att ett större antal kommuner icke velat

tillhöra bolagets kontroll område, icke samband därmed, att avstånden till Yisby

verkat avskräckande, enär bland de kommuner, som biträtt förslaget, funnos den

nordligaste och den näst sydligast belägna, under det att bland dem, som motsatt

sig förslaget, återfunnos de närmaste grannkommunerna. Enligt det av bolaget

tillämpade kontrollsystemet hade inga orimliga svårigheter för den ordentlige spritförbrukaren

blivit resta för erhållande av spirituösa, på samma gång som systemet

medförde eu noggrann kontroll över sådana missbruk, som komme till någon allmännare

kännedom. Då det med införande av kontroll vid utminuteringen och fastställande

av kontrollområde följde dels ett omfattande och kostbart arbete, dels

skyldighet för bolaget att tillhandahålla varje varusort av brännvin, som inom riket

förekomme i handeln, torde det icke vara med statens fördel förenligt, att kontrollområdena

bleve för snävt tilltagna.

Kungl. Maj:t$ b tf ältning shav ande i Hallands län anser det vara obestridligt,

att ett tillmötesgående av spritbolagens framställningar om fastställande

av kontrollområden av den av bolagen i allmänhet begärda utsträckningen komme

att medföra i avsevärd mån minskade försäljningsmöjligheter för spirituosahandlarna.

Det syntes icke obilligt, att ersättning i någon form härför bereddes dessa näringsidkare.

På denna fråga saknade befallningsliavanden emellertid anledning att närmare

ingå, men ansåge sig befallningsliavanden däremot böra framhålla, att då

kontrollföreskrifterna verkligen vore av beskaffenhet att kunna avsevärt gagna

nykterhetens sak, det icke syntes föreligga någon anledning att, för tillgodoseende

av enskilda näringsidkares intressen, begränsa kontrollområdena till den stad, där

bolagets styrelse hade sitt säte, samt den närmaste omnejden däromkring. I förevarande

fall som alltid Ange den enskildes fördel vika för det allmänna bästa. Det

finge visserligen medgivas, att den kontroll, som komme att utövas ifråga om kommuner,

som vore belägna på ett något större avstånd från systembolagens förläggningsorter,

säkerligen bleve mindre effektiv än samma kontroll beträffande mera

närbelägna orter, men därest bolagen anlitade de kommunala myndigheternas bistånd

för erhållande av kännedom om vederbörande rekvirenters personliga förhållanden,

torde dock ifrågavarande kontroll även för de mera avlägsna orterna kunna bliva

av god verkan till nykterhetens befrämjande. De av vinhandlareföreningarna uttalade

önskemål, att kontrollområdena endast skulle avse handel med egentligt brännvin

samt annan spirituösa, då den understege visst försäljningspris, men under inga förhållanden

punsch, ansåg befallningsliavanden icke böra åtminstone helt tillmötesgås.

Därest nämligen spirituösa av viss beskaffenhet finge inom kontrollområdena tillhandahållas

utan någon som helst kontroll, skulle detta säkerligen i hög grad minska

effektiviteten av den inom området i övrigt anordnade kontrollen. Dock syntes

det befallningsliavanden billigt, att innehavare av överlåtna rättigheter till utminutering

av spritdrycker under någon lämplig övergångstid bibehölles vid rätten att i

den av föreningarna begärda utsträckning försälja dylika drycker jämväl inom

kontrollområde.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 187.

Kungsbacka tiga spritbolag hemställer, att vinhandlareföreningarnas framställningar

måtte lämnas utan avseende.

Kungl. Maj-.ts befallning skavande i Älvsborgs län syntes det icke välbetänkt

att, på sätt Sveriges vinhandlareförening föreslagit, vidtaga inskränkningar i kontrollen,

enär ändamålet med kontrollen därigenom torde i ej oväsentlig mån förfelas.

Ej heller kunde befallningshavanden finna den av Stockholms vinhandlareförening

gjorda invändning rörande kontrollområdenas storlek böra föranleda till inskränkning

i dessa kontrollområden, då väl syftet med bestämmelsen i ämnet torde vara,

att få så många av rikets kommuner som möjligt i dylika kontrollområden.

Bolaget Göteborgssystemet i Alingsås erinrar, att bolaget för att icke alltför

mycket kringskära spirituosahandlarnas försäljningsmöjligheter förutsatt, att kontrollen

endast skulle omfatta spirituösa till ett pris av högst B kronor per liter.

Skulle denna anordning ur nykterhetssynpunkt visa sig mindre lämplig, komme

bolaget givetvis att begära kontrollens utsträckning till alla slag och prislägen av

spirituösa. Bolaget ansåge det nödvändigt, att de intillgränsande eller närbelägna

ävensom de längre bort liggande kommuner, som sedan gammalt haft sina affärsförbindelser

med Alingsås och vars invånare till stor del voro bolagets kunder,

inneslötes i bolagets kontrollområde. Enligt bolagets förmenande föreskreve lagen

icke andra gränser för bolagens kontrollområden än de, som påkallades med anledning

av bolagens läge till varandra, så att varje bolag såvitt möjligt sökte begränsa

sitt område till de kommuner, som på grund av sitt nära grannskap, bekvämare

kommunikationer eller tillfölje av gamla affärsförbindelser kunde antagas vilja tillhöra

bolagets kontrollområde. Andra intressen borde naturligtvis här icke få göra

sig gällande. Skulle ett bolag endast få begränsa sitt område till den egna kommunen

samt de närmast intill liggande, skulle följden bliva den, att en del kommuner

icke komme under något bolags kontrollområde. Dessa kommuner skulle

då i nykterlietshanseende komma i ett beklagansvärt läge, utsatta som de vore för

en absolut okontrollerad och okontrollerbar spirituosahandel, och hade detta med

all säkerhet icke varit lagstiftarnas mening.

Amåls spirituosabolag avstyrker på det bestämdaste, att någon rättighet

tilldelades spirituosahandlarna att inom bolagets kontrollområde försälja några

spritvaror.

Lidköpings spirituosaaktiebolag framhåller, att det vore obekant med vilken

rätt vinhandlareföreningarna gjorde anspråk på ett fritt utövande av sin handel,

då ju genom brännvinsförsäljningsförordningarna bolagens rättigheter blivit inskränkta.

Det vore dock endast från bolagen, som de enskilda spirituosahandlarne

erhållit sina rättigheter. Noga sett borde en vinhandlares rätt att försälja sina

varor vara begränsad till det område, som innehades av det bolag, vilket utlämnat

minuthandelsrättigheten. Under ett tiotal av år hade de större städernas spirituösahandlare

gjort ett avsevärt intrång på den vinst, som eljest skulle hava tillfallit

landsortsstädernas bolag, och genom dem på kommuners, landstings, hushållningssällskaps

och statens andelar i uppkommen vinst. Det hade gått så långt, att

gällande lagbestämmelser rörande rabatter eller olika priser vid större och mindre

inköp ansetts icke ens vara tillämpliga på den enskilda spirituosahandlaren. Nu

gällde det visserligen icke kommunernas, utan endast statens ekonomiska intressen,

och bolaget toge för givet, att statens intressen tillvaratoges av andra än bolaget.

Talet om att kontroll områdena tilltagits för störa, vittnade om bristande uppfatt
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 187. 25

ning om vad saken rörde. Tv huru skulle kontroll kunna utföras, därest vissa delar

av landsorten icke innefattades i fastställt område? Måhända komme dylikt undantaget

område att berövas rätten att få köpa sitt behov av enklare spirituösa, då

ju intet bolag skulle få kontrollera deras inköp, och detta endast därför att spirituösahandlande

i Stockholm och Göteborg skulle få frihet att dit sälja sin dyrare spirituösa,

Kungl. Maj:ts befallning skavande i Värmlands län anser, att den av Sveriges

vinhandlareförening ifrågasatta begränsningen av kontrollen att gälla endast egentligt

brännvin och eljest spirituösa, understigande visst försäljningspris, icke lämpligen

läte sig genomföras, för så vitt det med kontrollen åsyftade ändamålet

skulle så långt möjligt kunna ernås. Det kunde vidare icke bestridas, att svårigheterna

att åstadkomma fullt effektiv kontroll ökades, i mån som kontrollområdena

bleve större. Syftet med antagandet av föreskrifterna om kontrollområdens införande

syntes emellertid icke kunna fullt utvinnas, därest icke kontrollomradena

aåves en mycket vidsträckt omfattning. Efter befallningshavandens mening borde

sålunda bestämmelserna i 15 § 2 mom. brännvinsförsäljningsförordningen icke tolkas

så snävt, som nyssbemälda förening velat gorå gällande.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västmanlands län bär instämt i vad

Sala sprithandelsbolag anfört. Nämnda bolag anser, att det maste medgivas, att,

om landet så småningom skulle indelas i kontrollområden och inga mellanrum, fria

från kontroll, uppkomme mellan angränsande bolag, sådant skulle medföra en betydande

inskränkning i spirituosahandlarnas ekonomiska förhållanden. Med hänsyn

till kontrollen kunde bolaget dock icke förorda att spirituosahandlandena fortfarande

skulle medgivas rätt att till privata personer inom det av bolaget sökta kontrollområdet

få försälja spirituösa drycker, då den avsedda kontrollen därmed skulle

bliva utan egentlig betydelse. .

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gävleborgs län förordar i anledning av

ansökningar från brännvinsförsäljningsbolagen i Gävle, Söderhamn och Hudiksvall,

att hela länet indelades i kontrollområden samt att kontrollen inom dessa områden

skulle omfatta alla slag av spritvaror, som vederbörande bolag försålde eller åtagit

sig att på gjord framställning tillhandahålla köpare.

Gävle .spritförsäljningsbolag anför, att ett bifall till Sveriges vinhandlareförnings

hemställan, att vissa slags spirituösa skulle undantagas från kontrollen, komme

att göra kontrollsystemen åtminstone till huvudsaklig del illusoriska, Resultatet av

ett bifall skulle helt visst också snart visa sig däri, att större delen av spirituosainköpen

sattes utanför kontroll. Bolaget ansage, att, om kontrollsystemen skulle

medföra någon verklig effekt, de också borde omfatta afl slags spirituösa. Bolaget

bestridde, att inom det av bolaget ifrågasatta kontrollområdet, kontrollen icke

skulle bliva effektiv. Ty spirituosaförsäljningen under ett kontrollsystem inom

detta område skulle under alla förhållanden komma att skötas vida mer i nykteihetens

och sedlighetens intresse, än om större eller mindre del av området alldeles

fritoges från kontroll. Visserligen skulle genom de ifrågasatta kontrollområdenas

införande spirituosahandlarna lida inskränkning i sin näring och bliva utsatta för

förlust Men däråt kunde icke något göras, då det privata spirituosahandlareintresset

i en dylik fråga måste få stå tillbaka för statens och kommunernas berättigade

anspråk på att söka förhindra rusdrycksmissbruket. Det av Stockholms vinhandlaieförcning

överklagade förhållandet, att hela landet skulle komma att uppdelas i

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 169 käft. (Nr 187 186.) 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2G

Behövligheten

av

kontrollområden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1S7.

kontrollområden, ansåge bolaget uteslutande vara en förtjänst, ty först därigenom

skulle kontrollsystemen komma att uppnå sin fulla effektivitet.

Aktiebo! ayet Göteborg ssystemet i Söderhamn framhåller, att bolagens kontrollområden

borde gränsa intill varandra, för att icke till mellanliggande område, utan

någon kontroll, spirituösa skulle kunna sändas av vilken spirituosahandlare som

helst och syftet med kontrollen därigenom icke kunna vinnas. Att områdena i

bönland maste bliva jämförelsevis stora, vore klart ifölje av de stora avstånden,

men förutom de upplysningar, bolagen skulle inhämta från vederbörande kommuner

om eventuella kunder, vore kännedomen om dessa inom det av bolaget ifrågasatta

området bättre än inom en storstad. Då bolaget förbundit sig att anskaffa de slag

av brännvin, som bolaget icke förde, vore sörjt för, att spirituosahandlare genom

bolagen kunde få sälja till sina förra kunder.

Aktiebolaget Göteborg»systemet i Hudiksvall anser, att ett bifall till Sveriges

vinhandlareförenings framställning om undantagande av vissa slag av spirituösa från

kontrollen skulle helt förtaga de verkningar i nykterhets- och sedligt avseende,

som med kontrollsystemen åsyftades, och då uppgifterna i nämnda framställning om

bolagens sätt att hittills handhava försäljningen vore oriktiga och med verkliga

förhållandet ^ föga överensstämmande, hemställde bolaget, att framställningen icke

matte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda. Ifråga om Stockholms vinhandlaretörenings

framställning anför oolaget, att, om en eller annan landskommun skulle

uteslutas från att förläggas inom visst kontrollområde, komme helt naturligt försäljning

till dylik kommun att äga rum från ej mindre sprithandelsbolagen än även

från spintuosahandlarna. Det syntes bolaget som ett dylikt förhållande icke kunde

hava avsetts med lydelsen i 15 § 2 mom. brännvinsförsäljningsförordningen. Det

kunde jämväl ifrågasättas, huruvida prisgivandet av en kommun åt den allmänna

spritförsäljningskonkurrensen utan någon som helst kontroll kunde vara förenligt

med nuvai ande strävande pa alla områden att i möjligaste mån söka förhindra

missbruket av spritdrycker, i all synnerhet om en sådan kommun själv önskade att

bliva förlagd inom visst sprithandelsbolags kontrollområde. Bolaget hemställde, att

skrivelsen icke måtte föranleda till någon åtgärd.

Kontrollstyrelsen, vars utlåtande inhämtats över Visby spritvaruförsäljningsbolags

ansökan om anvisande av kontrollområde, har funnit, i likhet med befallmngshavanden,

att, med hänsyn till att bolaget vore det enda i länet, som fått åt

sig upplåten rätt till utminutering och enär länet hade ett avskilt läge, hela länet

borde tillhöra bolagets kontrollområde. Styrelsens ledamöter voro emellertid av

olika mening och ausågo med hänsyn till ordalydelsen i 15 § 2 mom. brännvinsförsäljningsförordningen,

att kommuner, som låge på längre avstånd från en kommun,

där bolaget utövade sin verksamhet, icke kunde inordnas i kontrollområde

med denna kommun, i allt fall icke mot dessa kommuners bestridande.

Redan förordningen av den 25 september 1914 utfärdades, har å

vissa håll den meningen gjort sig gällande, att kontrollområdesinstitutionen

icke skulle vara erforderlig för kontrollens behöriga utövande. Jag

finner det icke här behövligt att ingå på frågan, huruvida inrättande av

kontrollområden eller däremot svarande områden måste anses som eu

oundgänglig förutsättning för eu effektiv tillämpning av individualiserade

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 187.

kontrollanordniiigar överhuvud. Säkert är emellertid, att sådana områden

lära vara oundgängligen erforderliga, om man utgår från den grundsatsen,

att det bör överlämnas åt bolagen själva att närmare utforma kontrollanordningarna.

Ty utan dylika områden skulle ett bolag kunna ingripa

i ett annats verksamhet och en för kontrollens behöriga utövande ytterst

menlig konkurrens komma att öppnas mellan bolag med strängare och

bolag med mindre stränga kontrollföreskrifter. De nu framkomna förslag,

som icke innehålla bestämmelser om kontrollområden, förutsätta också

samtliga, att kontrollbestämmelserna skulle vara likartade för hela riket

och detaljerat angivna i en författning — en form för lagstiftning i

detta ämne, vilken jag på de skäl, som av mig anfördes vid framläggandet

av det i propositionen nr 242 förlidet år intagna förslaget

icke anser mig kunna för närvarande förorda.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, hava olika

meningar gjort sig gällande ifråga om uttrycket »därtill gränsande

eller närbelägna kommuner» i 15 § 2 mom. av förordningen den 25

september 1914. Å ena sidan har framhållits, att orden måste tolkas

efter sin ordalydelse och att sålunda till ett kontrollområde icke skulle

kunna föras andra kommuner än de, som ligga i omedelbar närhet till

den kommun, där vederbörande bolag utövar sin verksamhet. Å andra

sidan har hävdats den meningen, att förordningens bestämmelser måste

tolkas ur synpunkten av deras syfte, nämligen att bereda erforderligt

skydd åt brännvinsförsäljningsbolagen vid tillämpningen av det individualiserade

försäljningssystemet.

Otvivelaktigt torde vara, att man med förordningen av den 25

september 1914 icke syftade till någon uppdelning av landet i kontrollområden.

Vid den tidpunkt, då förslaget till nämnda förordning framlades,

trodde man, att ett tillräckligt skydd provisoriskt skulle kunna

anordnas för bolag, som infört i förordningen närmare angiven särskild

kontroll, om de erhölle ett mindre område åt sig upplåtet såsom kontrollområde,

till vilket försändning icke finge äga rum. Efter min mening

kan ej heller åt uttrycket »därtill gränsande eller närbelägna kommuner»

givas den vidsträckta tydning, som många myndigheter och alla brännvinsförsäljningsbolag

ifrågasatt.

Denna omständighet, att man inom den nuvarande lagstiftningens

ram icke synes kunna tillgodose de krav, som från myndigheternas och bolagens

sida gjorts gällande beträffande kontrollområdenas omfattning, torde

påkalla en ändring av gällande lagstiftning i detta avseende. Ty de skäl,

som blivit anförda för att kontrollområdena må kunna göras så stora, att de

Kontroll
områdenas
storlek.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Frågan om

kontrollen

bör omfatta

alla slag eller

endast vissa

slag av

brännvin.

28 Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

komma att gränsa intill varandra, lära näppeligen kunna motsägas. De

uttalanden, som enhälligt framkommit från försäljningsbolagens sida,

synas ådagalägga, att ett verksamt utövande av kontrollen icke låter sig

göra med mindre än att det icke finnes luckor mellan resp. bolags

områden.

Beträffande frågan huruvida kontrollen bör omfatta alla slag av

brännvin eller allenast vissa slag, äro ju meningarna mera delade

bland de bolag, som hittills yttrat sig. Vissa bolag, som under något

längre tid tillämpat kontrollföreskrifter, synas hava gjort den erfarenheten,

att det icke låter sig göra att med någon slags prisgräns skilja mellan

spirituösa drycker, som böra kontrolleras, och dylika drycker, som kunna

försäljas utan kontroll. A.-B. Göteborgssystemet i Göteborg medgav

sålunda under åren 1913 och 1914 försäljning av vissa slag av spirituösa

över en viss prisgräns utan kontroll; under denna tid steg antalet fylleriförseelser,

beroende på hos spirituosahandlare inköpt konjak, avsevärt (1912:

132, men 1913: 1,563 och 1914: 1,575), under det antalet fylleriförseelser,

beroende på brännvin, inköpt utminuteringsvis hos bolaget, avsevärt sjönk

(1912: 4,149, men 1913: 1,605 och 1914: 996). Sedan emellertid med

1915 års ingång all spirituösa lagts under kontroll, har, enligt den

därom upprättade statistiken, antalet fylleriförseelser beroende på konjak,

inköpt hos spirituosahandlare, betydligt nedgått (102 förseelser under

första kvartalet av år 1915 mot 367 förseelser motsvarande kvartal

förlidet år). I Stockholm fick under mars—juni månader 1914 afl

spirituösa, till pris överstigande 3 kronor, samt all punsch försäljas

utan motbokskontroll. Under denna tid nära tredubblades spirituösahandlarnas

försäljning, under det att bolagets sjönk till mindre än

hälften. Sedan den dyrare spirituosan jämväl underkastats kontroll,

återgick spirituosahandlarnas försäljning till normala förhållanden. Under

hela året 1914 fick emellertid punsch försäljas utan motbokskontroll i

Stockholm. Försäljningen av denna dryck ökades från omkring 35,000

liter under vardera av januari och februari månader till omkring 72,000

liter i oktober, 125,000 liter i november och 142,000 liter i december.

Sedan motbokskontroll införts vid årsskiftet, sjönk omsättningen ned

till omkring 25,000 liter i januari månad 1915.

Enär ett stort antal bolag och bland dessa de större bolagen uttalat

sig emot införande av en prisgräns i meraberörda avseende, böra

bolagen enligt min uppfattning icke genom eu inskränkning i sin nuvarande

befogenhet att bestämma vilka slag av brännvin, som kontrollen

bör avse, betagas möjligheten att göra kontrollen så omfattande som

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 187. 29

bolagen på grund av vunnen erfarenhet ur nykterhetseffektens synpunkt

finna lämpligast.

Såsom jag redan förut antytt, blev vid framläggandet av propositionen

vid 1914 års senare riksdag om ändrad lydelse av vissa §§

i brännvinsförsäljningsförordningen undanskjuten frågan om beredande

av skydd åt de bolag, som infört kontrollsystem, jämväl med hänsyn

till införsel av brännvin från utlandet till de kontrollområden, som

kunde bliva åt dem upplåtna.

I samband med den ändring av lagstiftningen på detta område,

som nu visat sig påkallad, bär jag ansett, att frågan om reglerande av

införseln av brännvin från utrikes ort bör upptagas till förnyad omprövning.

Sedan fjolårets proposition framlades, har nämligen större erfarenhet vunnits

på detta område. Det har sålunda visat sig att å orter, där kontrollföreskrifter

införts, en större benägenhet framträtt att anlita importvägen

för att undgå dessa föreskrifter. 1 pressen förekomma numera

allt som oftast annonser, vari agenter för utländska firmor i spirituösabranschen

erbjuda sig att tull- och fraktfritt tillgodose konsumenter med

utländska spritvaror.

Att ett ingripande från lagstiftningens sida på detta område är

påkallat, framgår även av de underdåniga framställningar och yttranden,

som avgivits i samband med behandlingen av frågorna om anvisande

av kontrollområden.

Sveriges vinhandlareförening framhåller sålunda i sin underdåniga skrivelse den

3 oktober 1914 såsom ett skäl mot införande av kontrollföreskrifter jämväl för den

finare spirituosan, att, om den enskilde konsumenten finge betydligt begränsade möjligheter

att inom landet erhålla varor efter egen smak, en naturlig följd bleve, att

han använde sig av den fortfarande bibehållna rätten att direkt importera varor

från utlandet. Då en mängd utländska agenter arbetade runt om i landet, mötte

det inga svårigheter att fä varorna hit införskrivna. Denna import direkt till konsumenter

hade fått en allt större omfattning i samma mån, de restriktiva bestämmelserna

kringskurit den inhemska spirituosahandeln, och annonser i dagspressen

ådagalade ständigt, hurusom flere affärshus, särskilt i Danmark, använt sig av dessa

förhållanden för att rikta sig på det svenska affärslivets bekostnad.

I en senare ingiven skrift av den 22 december 1914 framhåller föreningen,

att det läge i öppen dag, vad do jämlikt 15 g brännvinsförsäljningsförordningen

vidtagna restriktionerna måste betyda för spirituosahandlandena och vad detta klavbindande

av den inhemska näringen innebure i den redan förut ojämna konkurrensen

med utlänningen, för vilken kontrollområdena icke utgjorde något hinder. För att

kunna bedöma omfattningen av importen till enskilda både föreningen låtit verkställa

en utredning angående denna import till fyra av rikets större hamnar, Stockholm,

Göteborg, Malmö och Helsingborg, under ett år räknat från den 1 juli 1913

till den 30 juni 1914. Därav framginge följande siffror:

Frågan om

reglerandet

iv importen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

konjak whisky eg. brännvin

liter liter liter

Stockholm ................ 53,602 20,529 6,647

Göteborg................... 28,975 16,145 1,373

Malmö .................... 43,631 3,920 2,978

Helsingborg ............ 2,276 850 455

128,484 41,444 11,453

Om man jämförde denna import med den totala importen av ifrågavarande

artiklar, visade det sig, att den för Stockholms vidkommande utgjorde mer än ^procent

av den totala importen, i det att under år 1913 till Stockholm importerades omkring

400,000 liter konjak, 224,000 liter whisky och 26,000 liter egentligt brännvin.

Då den enskilda importen redan nu uppgått till så avsevärda belopp, vore det tydligt,

att den genom den nya lagstiftningen skulle bliva än mera betydande. Med

hänsyn till denna i verkligheten så gynnade konkurrens hemställde föreningen, att

en kontroll å den utländska importen i huvudsaklig överensstämmelse med den i

53 § av 1914 års proposition föreslagna måtte bliva lagstadgad att träda i kraft

snarast möjligt. Ur nykterhetspolitisk synpunkt borde ett sådant stadgande icke vara

annat än önskvärt, och för utlänningen skulle ändock kvarstå så många förmåner,

att hans företräde i konkurrensen med svenska medborgare fortfarande skulle vara

fullt tryggad.

Stockholms vinhandlareförening anför i sin förut åberopade skrivelse, att,

om landet indelades i kontrollområden, detta endast skulle bereda väg för utländsk

import till skada och förlust för svenska köpmän, vilka för bevarandet av möjligheten

att sälja i många fall skulle tvingas att förlägga affären utom landet.

Åtskilliga av de myndigheter och bolag, som haft att yttra sig över vinhandlareföreningarnas

framställningar, hava upptagit till behandling jämväl frågan

om ordnande av den utländska införseln av brännvin.

Bolaget i Stockholm anför sålunda, att det ingalunda kunde förnekas, att

gällande bestämmelser i detta avseende voro otillfredsställande. I propositionen nr

242 till 1914 års senare riksdag med förslag till förordning angående försäljning av

alkoholhaltiga drycker vore i 53 § 1 mom. angiven en väg, som fullständigt ledde

ut ur de svårigheter, som den nuvarande fria importrätten i olika avseenden medförde.

Om emellertid genom tillämpningen av kontrollbestämmelser den utländska

importen till enskilda komme att ökas, ville bolaget fästa uppmärksamheten därpå,

att tullen per liter importerade spritdrycker, vilken tillfördes statsverket, i regel

vore avsevärt större än det sammanlagda beloppet av brännvinstillverkningsskatt

och den försäljningsavgift, som privata spirituosahandlare hade att till bolaget

erlägga, även där denna avgift vore som högst. Den större delen av spirituösahandlarnas

försäljning torde nämligen röra sådan vara, som huvudsakligen bestode

av svensk sprit.

Kung!. Maj:ts befallningshavande i Uppsala län anser, att vinhandlareföreningarnas

framställning borde föranleda till bestämmelser, ägnade att förebygga den

import av utländsk spirituösa genom förmedling av kringresande agenter eller annorledes,

varom i framställningarna förmäldes. Utan sådana bestämmelser torde i

själva verket alla vidtagna åtgärder till kontrollerande av förbrukningen av spirituösa

vara rätt betydelselösa.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3t

Kungl. Majis Nåd. Proposition Nr 187.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Södermanlands län anser, att i nykterhetshänseende

olämplig import av spritdrycker till enskilda förbrukare kunde förhindras

genom en föreskrift, att spritdrycker ej måtte från tullen utlämnas till enskild

köpare, som tillhörde brännvinsförsäljningsbolags kontrollområde, med mindre bolaget

intygade, att han ägde att därstädes inköpa spritdrycker utan begränsning till viss

myckenhet.

Bolaget i Kalmar anser, att det icke kunde nekas för att vinhandlareföreningens

farhåga för en ökad import från utlandet hade berättigande och att till förekommande

härav vissa bestämmelser och lagstiftningsåtgärder torde vara erforderliga.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gottlands län anser det synnerligen önskligt,

att åtgärder kunde vidtagas, så att importen av spritvaror från utlandet jämväl

bleve underkastad kontroll.

Bolaget i Alingsås anser, att faran för import icke kan förnekas, men enligt

bolagets uppfattning vore faran därav betydligt överdriven i vinhandlareföreningens

skrivelse, då den solidare befolkningen på grund av sin rättighet att hos sitt

respektive bolag inköpa vilket spritvaruslag som önskades icke behövde vända sig

till utlandet. Vad den kategori beträffade, som utestängts från rätten att inköpa

sprit, tilläte dess ekonomi vanligen ingen import. Dock skulle man ju helt kunna

utestänga denna fara, om även den från utlandet skeende utminuteringen underkastades

ändamålsenliga restriktioner genom att t. ex. göra bolagen till mellanhänder

vid dessa affärer.

Bolaget i Hudiksvall anför, att den av Stockholms vinhandlareförening befarade

importen till privatpersoner icke åtminstone i de nordligare delarna av landet

komme att bliva av någon betydelse. Ägde sådan import i enstaka fall rum, funnes

giltiga skäl för det antagandet, att importören i regel icke kunde hänföras till sådana

personer, som missbrukade varan, då det däremot läge nära till hands att antaga,

att den försäljning, som spirituosahandlare komme att utöva, i stor utsträckning

bleve till sådana personer, som hos försäljningsbolagen på grund av antagna bestämmelser

förvägrats inköpsrätt.

Jag har från generaltullstyrelsen införskaffat uppgifter rörande

direkta förtullningar och förtullningar från nederlag av spirituösa under

år 1913 och under de första 11 månaderna av år 1914. Under månaderna

februari—april, juli och november hade mängden förtullat brännvin

ökats i jämförelse med motsvarande månader förlidet år. Man torde

emellertid icke få dr.iga några slutsatser härav, enär dels under förra

hälften av år 1914 det nya försäljningssystemet kommit i tillämpning

endast å ett mindre autal orter, dels under senare hälften av året abnorma

förhållanden rådde på utrikeshandelns område. Det fanns icke heller

under detta år någon större svårighet för konsumenter å orter, där

särskilda försäljningsföreskrifter rådde, att från andra orter inom landet

förskaffa sig brännvin. Helt andra förhållanden skulle utan tvivel komma

att råda, om kontroll mera allmänt bleve tillämpad och i samband därmed

kontrollområden bleve anvisade. Det synes därför, som om såväl

med hänsyn till den inhemska handelns intressen som ock för att göra

s. 32 Kontrollera mot PDF

Uppdrag åt

sakkunnig

person att

utarbeta förslag.

Redogörelse

för den sakkunniges

förslag.

15 § 2 inom.

32 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 187.

de nya utminuteringsanordningarna effektiva en reglering av införseln av

spirituösa från ut landet vore av behovet påkallad.

De ändringar i brännvinslagstiftningen, som nu synts erforderliga,

kunna verkställas på två olika sätt. A ena sidan kan man tänka sig att bolagen

bibehållas vid sin nuvarande befogenhet att själva bestämma, huruvida

kontroll skall anordnas, men erforderliga författningsändringar vidtagas

för tillgodoseende av de berättigade synpunkter, som framkommit under

behandlingen av frågan om upplåtande av kontrollområden. A andra sidan

kan man ock tänka sig att bolagen åläggas att obligatoriskt tillämpa kontrollföreskrifter.

Vilken väg man än väljer, är det tydligt, att de nya föreskrifterna

i viktiga delar skulle komma att överensstämma med de

bestämmelser om utminutering av spritdrycker, som innefattades i propositionen

nr 242 vid 1914 års senare riksdag. För att få frågan om

för ändamålet erforderliga ändringar behörigen utredd har jag givit i

uppdrag åt eu av mig jämlikt nådigt bemyndigande den 19 mars 1915

tillkallad särskild sakkunnig att, i huvudsaklig överensstämmelse med

de bestämmelser till reglerande av utminuteringen och införseln från

utlandet av spirituösa, som framlades av Eders Kungl. Maj:t i propositionen

nr 242 till 1914 års senare riksdag, utarbeta förslag till ändrad

lydelse av vissa delar av brännvinsförsäljningsförordningen samt av bestämmelserna

för brännvin och sprit i tulltaxan.

Sådana förslag hava ock av den sakkunnige utarbetats; och torde

desamma få fogas som bilaga till detta protokoll. (Bilaga I.)

Jag övergår nu att lämna eu redogörelse för dessa förslag.

Såsom framgår av 15 § 2 mom. har den sakkunnige valt det

alternativet, att kontrollen göres obligatorisk. I likhet med vad som

föreskrevs i 32 § i det förslag till förordning angående försäljning av

alkoholhaltiga drycker, som innefattades i propositionen nr 242 till 1914

ars senare riksdag — här nedan kallat fjolårsförslaget — föreslås av

den sakkunnige, dels att bolag skall vara skyldigt att anordna verksam

kontroll, till vilka personer och till vilken mängd försäljning i

varje särskilt fall äger rum, dels att kontrollen skall omfatta all utminutering,

dels ock att viss myckenhet kan fastställas, utöver vilken

under angiven tid utminutering till köpare eller vissa sådana ej må ske.

Kontrollen skall vara anordnad enligt grunder, som av kontrollstyrelsen

godkännas. Kontroll styrelsen har sålunda att tillse, att kontrollen uppfyller

de i momentet angivna krav, d. v. s. är så beskaffad, att bolaget

vinner och bevarar kännedom, till vilka personer och till vilken mängd

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

försäljning i varje särskilt fall äger rum. Kontrollstyrelsen skulle däremot

icke hava att ingå på någon prövning av, huruvida den av bolaget

bestämda maximikvantiteten för köp är ändamålsenlig, eller lämna föreskrift,

att en viss kategori personer .böra avstängas, eller underkänna

kontrollanordningar utan maximibestämmelse. I frågor av sistnämnda

slag skulle det enligt den sakkunniges förslag liksom enligt gällande

lagstiftning tillkomma bolagen samt i vissa fall de lokala myndigheterna

och Kung!. Maj:ts befallningshavande att besluta. Den utvidgning i befogenhet,

som kontrollstyrelsen skulle erhålla genom det föreliggande

förslaget, skulle sålunda icke innefatta någon initiativrätt på det område

av bolagens verksamhet, som angives i 15 § 1 mom. med föreskriften,

att bolagen endast i sedlighetens intresse skola ordna och handhava

detaljhandeln med brännvin.

Andra stycket i 2 mom. är i huvudsak lika med motsvarande bestämmelse

i fjolårsförslaget. I ett avseende föreligger emellertid en

skillnad. Under det att i 32 § av nämnda förslag jämväl föreskrevs, att

varje bolag skulle anvisas sitt särskilda område, är en dylik inskränkning

här icke föreslagen. Enligt vad de inkomna ansökningarna om

anvisande av kontrollområden giva vid handen, föreligga å några orter

sådana förhållanden i kommunikations- och handelsavseende, att det

ifrågasatts, att två bolag skulle förenas om ett kontrollområde. Städerna

Öregrund och Östhammar hava sålunda anhållit om gemensamt kontrollområde,

och Kung!. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län har tillstyrkt

förslaget.

Tredje stycket i 2 mom. innehåller i tillämpliga delar samma bestämmelse

som motsvarande stadgande i fjolårsförslaget om förbud för

innehavare av utminuteringsrättighet att vid detaljhandel försända brännvin

utom det kontrollområde, där han utövar sin verksamhet.

Fjärde stycket i 2 mom. innehåller i sak samma stadgande som 32

§ 1 mom. 3 stycket i fjolårsförslaget.

Beträffande 10 inom. av 15 § må erinras, att bestämmelsen att n § io mom.

klagan må kunna foras hos kontrollstyrelsen, om bolag obehörigen vägrat

att till någon utminutera brännvin, har enahanda lydelse som 32 § 3

inom. i fjolårsförslaget. Stadgandet att besvär ma kunna anföras hos

kontrollstyrelsen, om någon finner av bolag beträffande dess förvaltning

vidtagen åtgärd kränka hans enskilda rätt eller strida mot förordningens

syfte, överensstämmer i sak med eu av bägge kamrarna vid 1914 års

riksdag godkänd bestämmelse.

Bestämmelserna om importens reglerande hava inpassats framför 20. 27 och

Bihang till riksdagens protokoll 1915. I sand. 169 käft. (Nr 187 188). 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

3 §■

Övergångsbestämmelser

m. m.

Tulltaxe
bestämmel
sema.

Utlåtanden,

infordrade

över sakkunnigeförslaget.

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

kapitlet om ordningsföreskrifter i brännvin sförsäljningsförordningen.

Stadgandena i nuvarande 26 och 27 §§ — de första i nämnda kapitel —

hava förenats till en paragraf och under den ledigblivna 26 § hava under

en ny kapitelrubrik de ifrågavarande bestämmelserna om importen av

brännvin införts. Den nämnda formella förändringen i uppställningen

har föranlett ändring av hänvisningen i 42 § i förordningen.

De av den sakkunnige föreslagna bestämmelserna till importens

reglerande utgå i allt väsentligt från stadgandena i fjolårsförslaget.

Enskild person skulle sålunda allt fortfarande äga rätt att till riket införa

brännvin, men vid varans utbekommande från tallverket skulle med

intyg från vederbörande bolag styrkas, att hinder ej mötte för mottagaren

att vid ifrågakomna tid hos bolaget inköpa brännvin. Härav

framgår, att endast de som vid den tidpunkt, då varan inkommer, äro

avstäDgda från att köpa, skulle vara förhindrade från att få införselbevis

av bolag. Mottagaren skulle icke vid införsel av brännvin vara bunden

av den maximikvantitet för köp, som vederbörande bolag kan hava

uppställt.

I samband med att utminuteringskontrollen enligt den sakkunniges

förslag gjoris obligatorisk, har det föreslagits, att bestämmelsen i 3 §

om minsta tillåtna försälj ningsbelopp generellt bör sättas till 8/io liter.

För att kontrollstyrelsen skulle erhålla nödig tid att uppdela landet

i kontrollområden och företaga prövning av grunder för försäljningsanordningarna,

har den sakkunnige föreslagit, att de nya bestämmelserna

ej skulle träda i kraft förrän den 1 januari 1916. Dock har föreslagits,

att kontrollstyrelsen skulle erhålla befogenhet att redan under innevarande

år enligt de i 15 § 2 mom. angivna grunder tills vidare anvisa

kontrollområde åt bolag, som anordnat i förordningen den 25 september

1914 angiven, särskild kontroll.

Till bestämmelserna för brännvin och sprit m. m. under rubrikerna

183—185 i gällande tulltaxa hava fogats tre nya anmärkningar. Två

av dessa innehålla bestämmelser, motsvarande dem som föreslagits i 26 §.

Den tredje anmärkningen reglerar närmare den införsel av brännvin,

som kan äga rum genom handelsresande och andra resande. Till förhindrande

av att större mängder införas till riket av resande har av

den sakkunnige föreslagits, att om införseln sker å fat tredubbla tullen

och om införseln sker å andra kärl dubbla tullen skulle erläggas.

Över förslaget hava utlåtanden infordrats från socialstyrelsen,

kommerskollegium, generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen. Dessa

utlåtanden torde få fogas såsom bilagor till protokollet. (Bilaga II.)

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

I

Sedan departementschefen redogjort för nämnda utlåtanden, fortsatte

departementschefen:

I avvaktan på en fullständigt reformerad nykterhetslagstiftning

synes, såsom jag redan förut antytt, huvudsyftet med den ifrågasatta

författningsändringen böra vara att få till stånd en erforderlig komplettering

av bestämmelserna i förordningen den 25 september 1914.

Enligt det remitterade förslaget skulle detta åstadkommas — frånsett

reglerandet av importbestämmelserna — genom åläggande för bolagen

att utöva särskild kontroll vid all utminutering och genom att landet i

sin helhet indelades i kontrollområden. Emellertid synes mig detta vara

att gå längre än som kräves för att tillse, att de av bolagen vidtagna

särskilda kontrollanordningarna må kunna tillämpas med erforderlig

effektivitet. Däremot torde det vara påkallat, att en uppdelning av hela

landet verkställes, så att varje bolag, oavsett om det infört särskilda

kontrollanordningar eller ej, erhåller sitt verksamhetsområde. Genom en

sådan anordning jämte vissa andra av mig föreslagna bestämmelser

rörande försäljning och import torde betydande resultat i avseende å

spritdrycksmissbrukets motarbetande kunna ernås.

Med hänsyn därtill, att inom dylikt område sålunda ej behöver

tillämpas särskild kontroll, torde områdena böra benämnas försäljningsområden

i stället för kontrollområden.

Såsom jag nyss antytt hava förslagen i syfte att vinna ökad

effektivitet befunnits böra jämväl i andra avseenden ändras. För de

mera betydande av dessa ändringar torde jag här få redogöra.

I likhet med kontrollstyrelsen och på de skäl, som av styrelsen

anförts, anser jag det vara erforderligt, att styrelsen jämväl sättes i

tillfälle att tillse, att bolagen icke vidtaga sådana ändringar i kontrollanordningarna,

att grunderna för kontrollen därigenom rubbas. För

sådant ändamål har jag till första stycket av 15 § 2 mom. fogat en

föreskrift av innebörd, att, om bolag vidtager ändring i föreskrifterna

för den särskilda kontroll, som bolaget anordnat, bolaget skall vara

skyldigt att därom göra anmälan hos kontrollstyrelsen.

Vad kontrollstyrelsen anfört ifråga om reglerandet av försäljningen

till avhämtning genom den nu ifrågasatta lagstiftningen finner jag beaktansvärt.

Tydligt synes nämligen vara, att en reglering av försäljningen

till avhämtning, åtminstone på vissa orter, är minst lika betydelsefull

som ordnandet av försändningsrätten. Särskilt är en dylik regleringav

vikt, om man söker lösa frågan på sätt jag nyss angivit. För att

Departe
mentschefen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 187.

tillgodose nämnda syftemål lärer eu omredigering av stadgandet böra

äga ram. Såväl i förordningen den 25 september 1914 som i fjolårsförslaget

och i det nu föreliggande förslaget har kontrollområde angivits

såsom det område, till vilket försändning från rättighetsinnehavare utom

området ifråga icke finge äga rum annat än till innehavare av detaljhandelsrättighet.

Enligt denna bestämning äger den enskilde frihet

att köpa, varhelst lian behagar, och endast den inskränkningen gällar,

att han icke får till sig försänt brännvin från innehavare av utminuteringsrättighet

utom området ifråga. Bestämmelsen hindrar alltså icke

eu person att för avhämtning köpa hos flere bolag'' — något som särskilt

i sydligaste Sverige med dess många och näraliggande bolag lätt

nog skulle kunna inträffa. Genom fastställande av försäljningsområden

torde man därför böra binda konsumenternas inköpsrättighet vid det försäljningsområde,

där de äro boende. Härigenom torde man undgå de

av kontrollstyrelsen påpekade svårigheter, som uppstått genom olikartade

kontrollbestämmelser hos nyssnämnda bolag. Innehavare av rätt till

detaljhandel synes böra i regel förbjudas att — vare sig till avhämtning

eller genom försändning — utminutera brännvin till person, som är

boende inom annat försäljningsområde än det, där rättigheten utövas.

Med »boende» förstår jag här, att personen i fråga bär sin stadigvarande

uppehållsort inom försäljningsområdet.

Om sålunda försäljningsområdet bör göras slutet med hänsyn’” till

försäljningen utminuteringsvis, torde å andra sidan försäljningsområdets

gränser icke böra göras så oöverstigliga, att en person, som är boende inom

ett försäljningsområde, icke under några förhållanden skulle kunna köpa

hos innehavare av utminuteringsrättighet inom annat område. Kontrollstyrelsen

har ansett, att undantag från nyss angivna, allmänna regel

bör kunna medgivas av bolag, när det gäller försäljning till avhämtning.

Jag anser, att man kan gå ett steg längre och öppna möjlighet

till undantag jämväl i fråga om köp till försändning. I en underdånig

framställning har Sveriges vinhandlareförening hemställt, att

vid fastställande av kontrollområdeu för bolag, som bildats för detaljhandeln

med spirituösa, bolaget måtte åläggas att på begäran till den

köpande allmänheten utfärda s. k. transportkort. vilka skulle berättiga

till inköp av viss kvantitet spirituösa från annat kontrollområde än

det, där köparen vore boende, under förutsättning dock att mängden

av den sålunda köpta spirituosan ofördröjligen anmäldes hos det bolag,

som utfärdat transportkortet. Efter min mening bör den gjorda framställningen

icke bifallas, i vad den avser att bolagen skulle åläggas att

utfärda transportkort. De å olika orter förefintliga olika kontrollsystemen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 187. 3*

torde nämligen lägga hinder i vägen för att åt bolagen skulle kunna

utan vidare medgivas att tillåta personer inom ett kontrollområde att

verkställa inköp hos försäljare inom annat kontrollomrade. Däremot

finnes det intet skäl att fullständigt, avskära ett bolag från möjligheten

att medgiva försändning av brännvin till bolagets område från försäljare

utom samma område. Dock lärer det böra förbehållas kontrollstyreisen

att meddela närmare föreskrifter rörande utövandet av den befogenhet,

som sålunda skulle tillerkännas bolagen.

I 15 § 10 mom. har införts uttryckligt stadgande om att, därest

bolag utan giltig anledning vägrar att utfärda transportkort, rättelse

bör kunna vinnas genom klagan hos kontrollstyrelsen. Härjämte har i

samma lagrum företagits en formell ändring, avseende att tydligare angiva

de frågor, beträffande vilka kontrollstyrelsen är besvärsinstans.

Gent emot de av den sakkunnige föreslagna importbestämmelserna

har kontrollstyrelsen framställt åtskilliga anmärkningar, vilka gå ut därpå,

att dels dessa bestämmelser icke skulle giva bolagen erforderligt skydd

vid utövandet av utminuteringskontrollen, dels att den inhemska

handeln fortfarande skulle komma att befinna sig i ett avsevärt sämre

läge än den utländska handeln. Kommerskollegium har jämväl framhållit,

att verkan av de föreslagna bestämmelserna skulle bliva obetydlig.

Kontrollstyrelsen anser frågans lösning bäst främjas genom att allenast

låta de inhemska detaljhandlarna bliva importörer.

Jag vill till en början erinra därom, att nykterhetskommittén i

sitt den 5 januari 1914 dagtecknade betänkande föreslagit, att importen

endast skulle vara tillåten för bolag, dock med skyldighet för sådant,

att, sedan säkerhet nedsatts, från försäljare anskaffa önskad vara. Vid

framläggandet av fjolårs förslaget syntes det mig emellertid, som om

framför kommitténs förslag i denna del vore att föredraga en annan

anordning, varigenom det av kommittén avsedda syftet skulle kunna

vinnas, utan att importen till enskilda törbjödes. Det är denna anordning,

som av den sakkunnige i det föreliggande förslaget upptagits.

De skål, som blivit, anförda gentemot sistnämnda anordning till

reglerande av införseln av brännvin från utlandet, synas mig icke kunna

frånkännas betydelse. Sålunda förefinnas onekligen svårigheter att

göra anordningen fullt effektiv, om den icke törbindes med en bestämmelse,

att bolagen vid utfärdande av införselbevis skola få pröva,

huruvida köpare böra medgivas import i myckenhet, varom fråga är.

Å andra sidan åter skulle en dylik bestämmelse föranleda besvärligheter

vid tullbehandlingen och påkalla invecklade föreskrifter för denna.

Jag vill exempelvis erinra om de rätt detaljerade stadganden, som skulle

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

krävas för reglerandet av ett sådant fall som att en person importerat 50

liter brännvin på fat, men bolaget icke ansett sig kunna tillåta disposition

av mer än 5 liter. Ställer man sig därför på den ifrågasatta och ur

kontroll synpunkt otvivelaktigt riktiga ståndpunkten, att bolagen jämväl

vid införsel skulle äga att bestämma, huruvida och i vilken omfattning

import skulle medgivas ur synpunkten av köparens köperätt inom landet,

synes onekligen den av nykterhetskommittén föreslagna och av kontrollstyrelsen

i främsta rummet förordade anordningen innebära en enklare

och klarare lösning. Dessutom erbjuder denna väg den ur flere synpunkter

betydande fördelen, att den inför likställighet mellan utländska

och inhemska handlande på detta område.

Då åtskilliga av de olägenheter, som äro förenade med det av

mig i fjol års förslå get förordade systemet, mera påtagligt framträtt och

vissa andra svårigheter, med vilka genomförandet av nykterhetskommitténs

förslag i förevarande avseende var förenat, icke numera göra sig gällande i

samma grad, anser jag mig böra förorda ett förslag till reglerande av

importen av brännvin av i huvudsak den utformning, som nykterhetskommittén

i sitt betänkande av den 5 januari 1914 föreslagit, givetvis

dock med de förändringar, som äro påkallade av att dessa bestämmelser

skola infogas i gällande brännvinsförsäljningsförordning. Jag anser

sålunda, att allenast de, som äga rätt att försälja brännvin, böra få

importera spirituösa drycker och att bolagen skola åläggas samma förpliktelser

att tillgodose kunderna med brännvin från utlandet, som de

nu hava ifråga om anskaffning av spirituösa drycker från inhemska

handlande. Dylika drycker skulle icke annat än mot kvitto, utfärdat

av den, som är berättigad att införa sådan dryck, få utlämnas från

tullverket. Om visst parti brännvin från utlandet inkommit till brännvinsförsäljningsbolag,

skulle emellertid tullverket få utlämna detta parti

även till annan än bolag, såvida avhämtaren visar sig hava erhållit

bolagets medgivande därtill.

Vissa undantag från de av mig nu förordade importbestämmelserna

lära vara erforderliga, och har jag i detta avseende i huvudsak upptagit

de bestämmelser, som av bevillningsutskottet — i anledning av förslag,

som generaltullstyrelsen framställt i sitt yttrande över nykterhetskommitténs

meraberörda betänkande — utarbetats vid 1914 års senare riksdag

(utlåtandet nr 28). Ifrågavarande undantagsbestämmelser torde få ingå

som mom. 4 i 26 § av förslaget. I det författningsförslag, som bevillningsutskottet

förlidet år framlade, hade utskottet jämväl föreslagit detaljerade

bestämmelser ifråga om. behandlingen av brännvin, som inkommit till

riket, men som icke jämlikt de föreslagna bestämmelserna kunde från

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Nåd. Proposition Nr 187.

tullverket utlämnas. Jag har ansett, att några dylika bestämmelser icke

skulle behöva intagas i förslaget, utan torde det vara tillräckligt föreskriva,

att med dylikt brännvin skall förfaras på sätt Kungl. Maj:t

förordnar. En övergångsbestämmelse rörande förfarandet efter den 1

januari 1916 med sådant brännvin, som före 1915 års utgång inkommit

till riket, torde emellertid vara erforderlig.

De av mig föreslagna ändringarna i det remitterade förslaget

påkalla vissa jämkningar i de ansvarsbestämmelser, som återfinnas i 40

och 42 §§ brännvinsförsäljningsförordningen.

Det remitterade förslaget till ändrad lydelse av bestämmelserna för

brännvin och sprit m. m. i gällande tulltaxa har omarbetats i anslutning

till motsvarande bestämmelser i brännvinsförsäljningsförordningen, så''lana

dessa av mig förordats, varvid i tillämpliga delar iakttagits de av generaltullstyrelsen

och kontrollstyrelsen föreslagna formella förändringarna.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst i enlighet

med de av honom anförda synpunkterna utarbetade förslag till dels förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av brännvin dels ock ändrad lydelse av bestämmelserna

för brännvin och sprit m. m. i rubrikerna 183—185 i gällande

tulltaxa, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i särskilda

propositioner föreslå riksdagen att antaga samma förslag, det sistnämnda

att gälla från och med den 1 januari 1916.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att propositioner i ämnet skulle med

den lydelse, bilagorna litt. . . . och litt. . . . till detta

protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Albert Tondén.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187''.

Bilaga. I.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av vissa delar i förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av brännvin.

Härigenom förordnas, dels att till lo § i förordningen den 9 juni

1905 angående försäljning av brännvin skall fogas ett nytt moment,

10, av den lydelse, här nedan stadgas, dels ock att övriga nedan intagna

delar av samma förordning skola erhålla följande förändrade lydelse:

3 §•

Vid utminutering vare minsta tillåtna försäljningsbeloppet tre tiondels

liter. Vad sålt blivit får icke i mindre belopp än sålunda föreskrivits

utlämnas eller mellan flera köpare fördelas; ej heller får något av det

sålda förtäras på försäljningsstället.

15 §.

2. Vid all utminutering av brännvin skall bolag enligt grunder,

som av kontrollstyrelsen godkännas, anordna verksam kontroll till vilka

personer och till vilken mängd försäljning i varje särskilt fall äger rum,

och må härvid fastställas viss myckenhet, utöver vilken under angiven

tid utminutering till köpare eller vissa sådana ej må ske. Sådan kontroll

skall jämväl omfatta rätt till utminutering, som jämlikt 17 § 2 mom.

av bolag överlåtits.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

Det åligger kontrollstyrelsen att för utminutering av brännvin

indela riket i kontrollområden ävensom att i denna indelning vidtaga

de jämkningar, som med anledning därav, att inom viss kommun rättighet

till utminutering upphör eller upplåtes eller av andra orsaker betingas.

Innehavare av rätt till utminutering äger ej utom det kontrollområde,

där han utövar sin verksamhet, inom riket försända brännvin

till annan än den, som innehar rätt till detaljhandel.

Bolag vare på anfordran av köpare, till vilken bolaget finner utminutering

kunna äga rum, pliktigt att, sedan erforderlig säkerhet nedsatts,

söka till skäligt pris anskaffa sådana varusorter av brännvin, som inom

riket förekomma i handeln.

10. Förmenar någon, att bolag obehörigen vägrat att till honom

utminutera brännvin, eller finner någon av bolag beträffande dess förvaltning

vidtagen åtgärd kränka hans enskilda rätt eller strida emot förordningens

syfte, må han hos kontrollstyrelsen göra framställning om

åvägabringande av rättelse i det överklagade förhållandet, över kontrollstyrelsens

beslut ifråga om bolags vägran att utminutera brännvin må

klagan ej föras.

IV. Om införsel av brännvin från utrikes ort

26 §.

1. Brännvin, som från utlandet införes av annan än den, som

visar sig äga rätt att försälja brännvin, må med de i 2—4 mom. stadgade

undantag ej från tullverket utlämnas, utan att mottagaren med

intyg av vederbörande bolag styrker, att hinder för honom vid ifrågakomna

tid ej möter att hos bolaget inköpa brännvin.

Vägrar bolag obehörigen att utfärda sådant intyg, må rättelse därutinnan

påkallas hos kontrollstyrelsen. Över kontrollstyrelsens beslut i

sådan fråga må klagan ej föras.

2. Angående införsel av brännvin till riket för vetenskapligt,

medicinskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål eller för apoteksbehov

meddelas särskilda bestämmelser av Kungl. Maj:t.

3. I fråga om rätt för resande, som ankommer från utrikes ort,

att till riket medföra brännvin ävensom beträffande vederbörligen legiti
Bihang

till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 169 käft. (Nr 187—188) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

mer ad handelsresandes rätt att till riket införa prov å brännvin gäller

vad tullförfattningarna därom innehålla.

4. Utan iakttagande av vad i 1 mom. stadgats må brännvin till

riket införas av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet

för från utlandet införda varor.

5. Med från utlandet infört brännvin, som på grund av stadgandet

i denna paragraf ej må från tullverket utlämnas, skall förfaras på sätt

Kungl. Maj:t förordnar.

V. Ordningsföreskrifter.

27 §.

1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg

eller torg.

2. De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa

och luftiga, hava en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig

storlek samt hållas i ordentligt skick.

3. Försäljningen må ej börjas förrän besiktning å den lägenhet,

där rörelsen skall drivas, hållits i stad av stadsfiskal och på landet av

kronobetjänt jämte två personer, utsedda av magistrat eller kommunalnämnd,

samt besiktningsmännen utfärdat bevis därom, att föreskrifterna

i 1 och 2 mom. blivit uppfyllda. Vad här är sagt gälle ock då försäljningsställe

ombytes.

VI. Ansvarsbestämmelser.

42 §.

1. Förbrytelse mot 2, 31, 32 eller 33 §§ eller mot 27 § 3 mom.

straffes med böter från och med tio till och med femtio kronor.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 187.

2. Då förbrytelse skett mot 2 §, vare tillika det till salu hållna

brännvin underkastat beslag och förbrutet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1916.

Härvid skall dock iakttagas, att kontrollområde enligt de i 15 §

2 mom. här ovan angivna grunder må av kontrollstyrelsen dessförinnan

tillsvidare anvisas bolag, som anordnat kontroll i enlighet med vad i

nämnda lagrum enligt dess nu gällande lydelse stadgas; skolande beträffande

sålunda fastställt område gälla såväl föreskriften i tredje stycket

av berörda lagrum i dess nu gällande lydelse, som ock vad ovan i 15 §

2 mom. 4 stycket finnes stadgat.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

Förslag

till

ändrad lydelse ar bestämmelserna för brännvin och sprit m. m. i rubrikerna

183—185 i gällande tull taxa.

Kvantitet

för tullbe- räkningen

Tullsats

Drycker.

Kronor

öre

183.

Brännvin och sprit, alla slag, härunder även

inbegripna arrak, rom och konjak:

på fat, större eller mindre ...............

1 liter av

50 pro- cents al- koholhalt

1

vid

+ 15° C.

184.

på andra kärl .................................................

1 liter,

utan av- seende å

alkohol-

1

85

Anm. 1. Vid förtullning av brännvin och sprit i

kärl, innehållande mindre än 250 liter, enligt de

här ovan för tullberäkning bestämda grunder skall

tullavgiften förhöjas, om varan är beredd av ris

(arrak) eller av socker (rom), med 75 öre per liter,

men eljest med 15 öre per liter.

halten

i

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 187.

45

Kvantitet

för tullberäkningen
-

Tullsats

Drycker.

Anm. 2. Införas hit hänförliga drycker av annan än

den, som visar sig äga rätt försälja sådana, må

varan ej från tullverket utlämnas, utan att mottagaren

med intyg av vederbörande brännvinsförsäljningsbolag

styrker, att hinder för honom vid

ifrågakomna tid ej möter att hos bolaget inköpa

brännvin.

Anm. 3. Resande, som ankommer från utrikes ort,

må i vanlig ordning medföra hit hänförliga varor,

dock endast mot erläggande av, om införseln sker

å fat, tredubbla och, om införseln sker å andra kärl,

dubbla tullen. Lag samma vare beträffande prov

å hit hänförliga varor, som införes av vederbörligen

legitimerad handelsresande.

Anm 4. Angående villkoren för införsel av hit hänförliga

varor för vetenskapligt, medicinskt, tekniskt,

industriellt eller annat likartat ändamål eller för

apoteksbehov gäller vad Konungen därom stadgat.

Anm. 5. Brännvin och sprit av annan alkoholhalt än

den här ovan angivna reduceras till nonnalstyrka,

eller 50 procent, på sätt därom är särskilt föreskrivet,

Anm. 6. Spritlösningar, icke drickbara, i vilka alkoholhalten

på grund av förefintligheten av lösta

ämnen ej kan direkt bestämmas, ävensom sprit i

fast form hänföras till spritfernissa.

Anm. 7. Fabriks- eller yrkesidkare, som styrker

sig innehava vederbörligt tillstånd att för tekniskt

ändamål använda skattefri finkelolja, äger att för

enahanda ändamål införa finkelolja, hållande minst

75 volymprocent i koncentrerad klorkalciumlösning

olöslig olja, mot cn tull av 75 öre per kg. utan

avseende å alkoholhalten med villkor, att han underkastar

sig de särskilda kontrollföreskrifter angående

varans användning, som meddelas av Konungen.

Annan finkelolja förtullas såsom brännvin och sprit.

1 Kronor

öre

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 187.

185.

Drycker.

I

Kvantitet ;

för tullbe- I Tullsats !

räkningen i

! Kronor ! öre ;

| Likör och absint; ävensom andra spritdrycker,|

försatta med socker eller annat främmande

ämne, varigenom alkoholhalten angives orik-1

tigt å provaren ................................................. 1 Ut.

50

Anm. 1. Införas hit hänförliga drycker av annan än

den, som visar sig äga rätt försälja sådana, må

varan ej från tullverket utlämnas, utan att mot-;

tagaren med intyg av vederbörande brännvinsförsäljningsbolag

styrker, att hinder för honom vid

ifrågakomna tid ej möter att hos bolaget inköpa

brännvin.

Anm. 2. Resande, som ankommer från utrikes ort,

må i vanlig ordning medföra hit hänförliga varor,

dock endast mot erläggande av, om införseln sker

å fat, tredubbla och, om införseln sker å andra kärl,

dubbla tullen. Lag samma vare beträffande prov

å hit hänförliga varor, som införes av vederbörligen

legitimerad handelsresande.

Anm. 3. Angående villkoren för införsel av hit!

hänförliga varor för vetenskapligt, medicinskt, tek-;

niskt, industriellt eller annat likartat ändamål eller!

för apoteksbehov gäller vad Konungen därom stadgat.;

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 187.

47

Bilaga II.

Till Konungen.

Under åberopande av sitt föregående år över nykterhetskommitténs förslag

avgivna yttrande får socialstyrelsen i fråga om det nu remitterade förslaget förklara,

att styrelsen icke har något i huvudsak att däremot erinra. Styrelsen vill i

detta sammanhang allenast framhålla lämpligheten och riktigheten därav, att då de

på kontrollstyrelsen enligt förslaget ankommande uppgifter till stor del äro av social

innebörd och beröra socialstyrelsens verksamhetsområde, åt styrelsen, på sätt i

gällande författningar redan är föreskrivet, beredes tillfälle att deltaga i behandlingen

av hithörande frågor, I den mån de äro av social innebörd, något som jämväl

föredragande departementschefen i den till 1914 års senare riksdag avlåtna proposition

i nykterhetslagstiftningen vidrört.

I behandlingen av detta ärende inom styrelsen hava deltagit dess chef, byråcheferna

Huss. Andersson och Rabenius samt socialfullmäktige von Sydow och

Lindqvist.

Stockholm den 7 april 1915.

Underdånigst

HENNING ELMQYIST.

LARS RABENIUS.

Till Konungen.

År 1914 ävensom den del av 1915, för vilken importstatistiken är uträknad,

företer, med undantag för månaderna omedelbart efter krigsutbrottet, en icke

oväsentligt ökad brännvinsimport. Det torde icke vara oriktigt att åtminstone delvis

sätta denna ökning av brännvinsimporten i samband med de särskilt under år

1914 å flera orter införda bestämmelserna om kontroll å brännvinsförsäljningen. De

i det nu framlagda författningsförslaget gjorda inskränkningarna i importrätten

skulle visserligen i någon mån inskränka möjligheterna till import. Mot denna inskränkning

i importmöjligheterna har kommerskollegium så mycket mindre något

att erinra, som densamma endast kan gagna den inhemska handeln.

Kollegium tillåter sig emellertid framhålla, att även efter genomförandet av

dessa bestämmelser person, som av en eller annan orsak icke vill underkasta sig

försäljningskontroll, skulle kunna importera brännvin i obegränsad myckenhet, allenast

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

han förskaffat sig i förslagets § 26 inom. 1 angivna intyg. Faran för ökad brännvinsimport

skulle sålunda väsentligen kvarstå. Under sådana omständigheter synes

det kollegium kunna ifrågasättas, huruvida det är lämpligt, att innan man vunnit

erfarenhet om, huruvida de nu föreslagna ändrade importbestämmelserna kunna

hejda ökningen i brännvinsimporten, utsträcka systemet med försäljningskontroll, så

mycket mera som förordningen den 25 september 1914 om ändrad lydelse av 1, 3,

5, 6, 15 och 40 §§ i brännvinsförsäljningsförordningen ännu icke lärer hava kommit

till tillämpning i fråga om kontrollområdena.

Kollegium, som förutsätter, att förslaget står i överensstämmelse med gällande

handelstraktater, har i övrigt intet att erinra mot detsamma.

Stockholm den 15 april 1915.

Underdånigst

K. A. FRYXELL.

PER G. FRIBERG. NILS CARLSSON. BERNDT FORSGRÉN.

Föredragande.

E. Holmberger
-

Underdånigt utlåtande.

Med anledning av förestående nådiga remiss får generaltullstyrelsen underdånigst

anföra följande.

I 26 § mom. 1 av förslaget till ändrad lydelse av vissa delar i brännvinsförsäljningsförordningen

ävensom i anmärkning 2 under tulltaxerubrikema 183 och

184 samt i anmärkning 1 under tulltaxerubriken 185 förekommer bestämmelse, att

brännvin eller andra till nämnda rubriker hänförliga spirituösa drycker, som från utlandet

införas av annan än den, som visar sig äga rätt att försälja ifrågavarande

drycker, icke må, utom i vissa närmare angivna fall, utlämnas från tullverket utan

att mottagaren med intyg av vederbörande bolag styrker, att hinder för honom vid

ifrågakomna tid — med vilket uttryck väl torde få avses tidpunkten för utlämnandet

— ej möter att hos bolaget inköpa brännvin. I fall, då mottagaren är bosatt

å införselorten, torde tillämpningen av denna bestämmelse i allmänhet icke möta

någon svårighet. Annorlunda bliver emellertid förhållandet, då mottagaren bor å

annan ort inom riket, än där införseln sker, och vid tullbehandlingen använder sig

av ett ombud å införselorten. I sådant fall uppstår fråga, huruvida ombudet eller

den verklige mottagaren av varan, vilkens namn och boningsort ej ens behöva vara

kända av tullförvaltningen i införselorten, skall styrka sin befogenhet att inköpa

brännvin. För besvarandet av denna fråga giver förslaget icke någon ledning.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

Rimligtvis borde skyldigheten att styrka befogenheten åligga den verklige mottagaren

av varan, icke ombudet, som ju vanligen är en speditör eller yrkesmässig kommissionär.

För att framtvinga ett sådant styrkande borde, synes det styrelsen, författningen

innefatta åläggande för varje importör av ifrågavarande varor att skriftligen

på heder och tro uppgiva, huruvida han inför varan för egen eller annans

räkning och i sistnämnda fall för vems räkning den införes och varest denne är

bosatt. Införes varan för importörens egen räkning, skulle givetvis importören förete

ett av det bolag, inom vars kontrollområde han är bosatt, utfärdat intyg rörande

sin befogenhet att inköpa brännvin; i motsatt fall skulle intyget avse den uppgivna

mottagaren och vara utfärdat av det bolag, inom vars kontrollområde denne är

bosatt. Den kontroll, tullmyndigheterna sålunda skulle hava att utöva, förutsätter

tydligen, att de hava kännedom om rikets indelning i kontrollområden, något som

lämpligen torde kunna beredas dem genom att allmän kungörelse härom utfärdas.

Importör, som falskeligen försäkrade, att inkommen spritvara vore införd för

hans egen räkning och på grund härav mot företett intyg utbekomme varan, torde

böra vara underkastad ansvarspåföljd.

Då för prov, som införas av handelsresande, tull i allmänhet icke erlägges

utan deponeras, torde sista punkten av anmärkning 3 under rubrikerna 183 och 184

samt av anmärkning 2 under rubriken 185 måhända lämpligare erhålla förslagsvis

följande lydelse:

På enahanda sätt skall tull beräknas för prov å hit hänförliga varor, som

införas av handelsresande.

Orden »vederbörligen legitimerad» torde såsom överflödiga och måhända i

viss mån vilseledande böra utgå såväl ur författningen som ur anmärkningarna.

I övrigt giva förslagen ur tullverkets synpunkt icke anledning till annan

erinran, än dels att förslaget lämnar oavgjort, huruvida till person, som av vederbörande

bolag erhållit ovanberörda intyg, må utlämnas större kvantitet av från utlandet

införda spritdrycker än den han på grund av stadgandet i 15 § mom. 2 tilläventyrs

må vara berättigad att vid tiden för utlämnandet inköpa hos bolaget, dels

ock att den höjda tullsatsen å av resande medförda spritvaror uppenbarligen är

ägnad att föranleda ökad frestelse till olovlig införsel av sådana varor.

Stockholm den 6 april 1915.

Underdånigst

STAFFAN CEDERSCHIÖLD.

GUSTAF BERGENSTJERNA. KM. RUUS. E. BEYER,

föredragande.

K mil Delphin.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 169 käft. (Nr 187 188.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

Individuella

kontrollföreskrifter.

Till Konungen.

I nådig remiss den 1 april 1915 liar Kungl. Maj:t anbefallt kontrollstyrelsen

att avgiva utlåtande över remissen bilagda, av inom finansdepartementet tillkallad

sakkunnig avgivna förslag till ändrad lydelse dels av vissa delar i brännvinsförsäljningsförordningen,

dels ock av bestämmelserna för brännvin och sprit m. m. i

gällande tulltaxa, och får kontrollstyrelsen i anledning därav anföra följande.

Ändringar i brännvinsförsäljningsförordningen.

Ifrågavarande förslag till ändrad lydelse av vissa delar i förordningen angående

försäljning av brännvin avser dels att göra obligatorisk för alla brännvinsförsäljningsbolag

den kontroll, som sedan någon tid frivilligt tillämpats av åtskilliga

bolag i syfte att vinna och bevara kännedom om till vem de i varje särskilt fall

sälja och myckenheten av det sålda, dels att bereda effektivt skydd åt dessa kontrollbestämmelser

med hänsyn till införseln av brännvin från främmande länder.

Ett visst skydd vid tillämpning av kontrollbestämmelsema var genom förordningen

den 25 september 1914 avsett att beredas bolag, som vid utminutering anordnat

särskild kontroll till vilka personer och till vilken mängd försäljning i varje särskilt

fall äger rum. På grund av sistberörda förordning äger Kungl. Maj:t, på ansökan

av vederbörande bolag eller stadsfullmäktige eller kommunalstämma, förordna, att

den kommun, där bolaget är bildat, samt, om så prövas nödigt, jämväl sådana därtill

gränsande eller närbelägna kommuner, varest rätt till utminutering ej är upplåten,

tillsvidare skola anses såsom bolagets kontrollområde beträffande de slag av

brännvin, kontrollen omfattar. Hittills hava till Kungl. Maj:t inkommit omkring 70

ansökningar om fastställande av kontrollområden; och hava vederbörande myndigheter

avgivit infordade utlåtanden över åtskilliga av dessa ansökningar. Enligt vad chefen

för kontrollstyrelsen fått sig meddelat, har det emellertid ansetts, att ordalydelsen

i 15 § 2 mom. av 1914 års förordning utgör hinder för Kungl. Maj.t att fastställa

kontrollområden av den omfattning, som av bolagen och myndigheterna i allmänhet

blivit ifrågasatt. Utan att närmare.ingå på denna fråga tillåter sig styrelsen erinra

om sitt utlåtande över ansökan om anvisande av kontrollområde för Visby spritvaruförsäljningsbolag,

däri styrelsen tillstyrkte, att hela Gottlands län skulle tillhöra

bolagets kontrollområde. Efter vad av den proposition (Nr 233 vid 1914 års senare

riksdag), varigenom förslaget till berörda författning förelädes riksdagen, inhämtas,

var avsikten med densamma att lämna de bolag, som infört kontrollanordningar,

erforderligt skydd mot okontrollerad försäljning från bolag å andra orter och från

opaginerad Kontrollera mot PDF

5t

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

enskilda spirituosahandlare; och då detta skydd icke gärna kan bliva effektivt utan

att bolagens kontrollområden bliva tillräckligt omfattande, hade enligt styrelsens

mening ordalagen i 1914 års förordning icke i och för sig bort få lägga hinder i

vägen för den av styrelsen ifrågasatta tolkningen av nämnda förordning. Sedan

det emellertid visat sig att de individualiserade kontrollanordningarna vid utminutering

av brännvin inom den närmaste framtiden komma att tillämpas vid så gott

som alla landets brännvinsförsäljningsbolag, ligger däri ett starkt skäl för att göra

dessa kontrollanordningar obligatoriska för samtliga bolag och samtidigt därmed

tillse, att dels hela landet indelas i kontrollområden, så att alla kommuner sättas i

stånd att skydda sig mot brännvinsmissbruket, dels att införseln av brännvin från

främmande länder underkastas likartade kontrollanordningar. Efter styrelsens mening

utgör därför det nu framlagda författningsförslaget ett steg i rätt riktning till

brännvinshandelns ytterligare reglering.

En granskning av det föreliggande förslaget giver vid handen, att detsamma

i huvudsak utgör en efterbildning av 32 och 53 §§ i det förslag till förordning

angående försäljning av alkoholhaltiga drycker, som Kungl. Maj:t framlade för 1914

års senare riksdag i propositionen nr 242.

En icke oväsentlig avvikelse från detta förslag utgör emellertid bestämmelsen

i 15 § 2 mom. 1 stycket. Under det att i förslaget till förordning angående försäljning

av alkoholhaltiga drycker, 31 och 32 §§, syftet med kontrollen fanns

uttryckligen angivet — nämligen att försäljningen skulle ordnas så, att därmed

åstadkoms så ringa skada som möjligt, för vilket ändamål det skulle iakttagas, att

alkoholhaltiga drycker ej finge försäljas eller från försäljningsställe utlämnas till

den, om vilken skälig anledning förefunnes till antagande, att han skulle missbruka

sådana eller med varans anskaffande tillhandagå någon, som gjort sig känd för

sådant missbruk — finnes syftet med kontrollen i det föreliggande förslaget icke

uttryckligen angivet. Emellertid torde härvid som allmän norm få gälla bestämmelsen

i 15 § 1 mom. brännvinsförsäljningsförordningen, enligt vilken bolaget är

skyldigt att endast i sedlighetens intresse ordna och handhava detaljhandeln med

brännvin. Nämnda bestämmelse kan emellertid göras till föremål för olika tolkningar

i det enskilda fallet. Det hade därför varit ensidigt, om syftet med kontrollen

hade i det föreliggande förslaget närmare angivits. Detta särskilt därför,

att enligt 15 § 10 mom. i förslaget kontrollstyrelsen fått sig ålagt att pröva framställningar

om åvägabringande av rättelse, när någon förmenar, att bolag obehörigen

vägrat att till honom utminutera brännvin. I såväl de av nykterhetskommittén

som av Kungl. Maj:t framlagda författningsförslagen har emellertid bestämmelsen i

15 g 1 mom. utbytts mot det allmänna direktivet för brännvinshandelns ordnande,

att »därmed åstadkommes så ringa skada som möjligt». Under förutsättning att

uttrycket »i sedlighetens intresse» är nära sammanfallande med nämnda uttryck,

anser sig styrelsen icke böra framställa yrkande om förtydligande i detta avseende,

särskilt som den nu ifrågasatta författningen är avsedd att tå eu provisorisk karaktär

i avvaktan på genomförandet av en ny nykterhetslagstiftning.

I förslaget stadgas, att bolag skall anordna kontroll enligt grunder, som av

kontroll styrelsen godkännas. Detta innebär ett steg utöver den bestämmelse, som

finnes i förordningen av den 25 september 1914, enligt vilken bolag kan anordna

kontroll utan att behöva underställa de särskilda kontrollanordningarna prövning av

någon särskild myndighet. Behövligheten av att åstadkomma mera likartade bestäm
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

meker i fråga om kontrollens utövande och sålunda närma de olika kontrollanordningarna

till varandra, har framstått vid granskningen av de inkomna ansökningarna

om kontrollområden. Svårigheten att genomföra kontrollanordningar i Skåne har

särskilt varit stor, enär överenskommelse icke kunnat uppnås på frivillighetens väg

mellan de många, särskilt i Malmöhus län, förefintliga bolagen, där enhetliga kontrollbestämmelser

ur åtskilliga synpunkter visat sig vara av nöden. TTr den nu

nämnda synpunkten är därför införandet i lagstiftningen av en bestämmelse, varigenom

möjlighet til) ett normerande inflytande på kontrollanordningarna öppnas,

ett bestämt framsteg. Det torde emellertid icke vara tillräckligt att bestämma, att

bolaget skall anordna kontrollen enligt grunder, som godkännas av kontrollstyrelsen,

utan det torde jämväl vara erforderligt, att kontrollstyrelsen sättes i tillfälle att

tillse, att bolagen framdeles icke vidtaga sådana ändringar i kontrollanordningarna,

att grunderna för den verksamma kontrollen därigenom rubbas. Det torde därför

vara påkallat att i 15 § 2 inom. införa en ny bestämmelse av innehåll, att, om

bolag vidtager ändring i föreskrifterna för den kontroll, som bolaget anordnat,

bolaget skall vara skyldigt att därom göra anmälan till kontrollstyrelsen.

Genom den föreslagna bestämmelsen i 15 Jj 2 mom. 3 stycket regleras försäljningen

av brännvin, dä det skall försändas utom kontrollområdet. Däremot

linnes icke i förslaget någon motsvarande bestämmelse, som närmare reglerar försäljningen

till avhämtning. Det kan visserligen synas, som om dylika bestämmelser

icke skulle vara erforderliga, när hela landet indelas i kontrollområden. De yttranden.

som redan inkommit beträffande ansökningar om kontrollområden, giva emellertid

vid handen, att ett reglerande jämväl av detta slag av försäljning är erforderligt.

Om nämligen ingå bestämmelser finnas uppställda i nämnda avseende, skulle en

person kunna till avhämtning köpa hos liera bolag, en eventualitet, som lätt nog

kan inträffa, när bolagen ligga på kort avstånd från varandra. Visserligen skulle

detta kunna förebyggas därigenom, att bolagen ålade sig själva att icke försälja till

andra personer än dem. som vore mantalsskrivna inom bolagets kontrollområde,

men dels torde det icke vara att förvänta, att alla bolag skulle frivilligt ålägga sig

denna begränsning, dels komme säkerligen eu dylik regel icke att tillämpas av de

enskilda spirituosahandlarna. Under dylika förhållanden skulle kontrollsystemen på

olika orter komma att verka ganska ojämnt och bestämmelsen om försäljning i viss

myckenhet bliva av mindre värde. Om det sålunda ur synpunkten av mera likformiga

försälj pingst ö rhållanden över hela landet synes önskvärt, att bolag i allmänhet

icke må sälja till andra personer än dem, som äro bosatta inom bolagets eget kontrollområde,

bör ä andra sidan möjlighet beredas för att ett bolag under viss kontroll

får sälja jämväl till personer, bosatta utom kontrollområdet. Bestämmelser i

detta avseende hava på frivillighetens väg överenskommits bl. a. mellan brännvinsförsäljningsbolagen

i Stockholm och Uppsala. Enligt dessa får en person, som

är bosatt t. ex. inom Uppsalabolagets försäljningsrayon. köpa till avhämtning å

Stockholmsbolagets utminuteringsställen, såvida han av Uppsalabolaget erhållit så

kallat transportkort, utvisande att han är kund hos sistnämnda bolag. En bestämmelse

av denna innebörd underlättar för kunderna hos ett bolag att köpa hos annat

bolag, om dessa av eu eller annan anledning, såsom vistelse å annan ort, oundvikliga

ojämnheter i kontrollområdesindelningen m. in., finna med sin fördel förenligt

att till avhämtning köpa hos annat bolag än det, som finnes inom det kontrollområde.

de tillhöra. Särskild betydelse skulle eu dylik bestämmelse få för de konst!-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Katigt^ Maj.is Nåd. Proposition Nr 187. 53

mantel'', som bo inom kommuner, liggande ungefär mitt emellan tva bolag. Om

anordningar med transportkort komme till användning, skulle dessa konsumenter

kunna köpa till avhämtning hos det bolag de för bäst finna, och skulle sålunda en

mjukare utformning av den för konsumenter å vissa orter nog sä betungande kontrollområdesinstitutionen

beredas. Några av de myndigheter, som yttrat sig över

ansökningar om kontrollområden, hava förordat införande av bestämmelser angående

möjlighet för en person, bosatt inom ett kontrollområde, att under erforderlig

kontroll köpa hos bolag inom annat kontrollområde. Kontrollstyrelsen får alltså

tillstyrka, att i det föreliggande förslaget införes bestämmelser av ovan angivet

innehåll. Det torde vara tillräckligt att bestämma, att, om en person önskar köpa

hos annat bolag än det, som utövar sin verksamhet inom det kontrollområde, därhän

är mantalsskriven, han skall uppvisa, att han av bolaget inom sitt kontrollområde

erhållit dess medgivande därtill. Bestämmelsen kan lämpligen fogas till o

stycket i 15 § 2 inom., som då skulle komma att lyda: »Innehavare av rätt till

utminutering äger ej utom det kontrollområde, där han utövar sin verksamhet, inom

riket försända brännvin till annan än den, som innehar rätt till detaljhandel, och

ej heller till avhämtning försälja till person, som är mantalsskriven inom annat

kontrollområde, såvida denne icke kan uppvisa, att han av bolaget inom det kontrollområde,

där lian är bosatt, erhållit dess medgivande därtill.»

1 26 g av förslaget finnas uppställda särskilda bestämmelser om införseln av införsel ao

brännvin från utlandet. Innebörden av dessa bestämmelser är, att annan än den, &>•«»»*»» fri**

som äger rätt att försälja brännvin, fortfarande skall få från utlandet införa bränn- Hin es or ■

vin, men att han skall vid det tillfälle, då varan avhämtas från tullverket, styrka

med intyg från vederbörande bolag, att »hinder för honom vid ifrågakomna tid ej

möter att hos bolaget inköpa brännvin». En bestämmelse, som reglerar importen

från utlandet, synes vara väl motiverad såväl från nykterhetssynpunkt som också

för att skydda den inhemska handeln med brännvin. Såväl myndigheter som bolag och

enskilda spirituosahandlare hava framställt krav på genomförande av en dylik bestämmelse.

Uppenbart synes det ock vara, att, om det fortfarande stode enskilda

fritt att från utlandet importera brännvin utan hinder av några restriktivbestämmelser,

importen skulle taga en stor omfattning, icke minst i de landsdelar, som

ligga vid gränserna, och alldeles särskilt i Skåne. Agenter för utländska firmor i

spirituosabranschen, som redan för närvarande utöva en omfattande försäljning till

men såväl för nykterhetsintressena som särskilt för våra inhemska affärsmän på

detta område, skulle antagligen i ett dylikt sakernas läge finna än gynnsammare

förutsättningar för en omfattande försäljning. En självklar förutsättning synes därför

vara, att, om kontrollanordningarna göras obligatoriska för all försäljning inom

landet, bestämmelser jämväl uppställas för införseln från utlandet.

Principerna för uppställandet av dylika bestämmelser .synas böra vara följande.

För det första fa bestämmelserna icke vara sä beskaffade, att de kunna

verka undergrävande på kontrollföreskriftemas verksamma tillämpande inom landet.

För det andra få bestämmelserna icke sätta utländska köpmän i en mera gynnad

.ställning än inhemska försäljare. Bäst främjas dessa båda syftemål genom att

allenast låta de inhemska detaljhandlarna bliva importörer och samtidigt ålägga

dessa — väl främst bolagen — att anskaffa de varor från utländska handlande,

som konsumenter inom Sverige kunna komma att rekvirera. Härigenom finge de

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

inhemska handlandena fullt i sin hand att utöva den dem åliggande kontrollen över

spirituosahandeln, samtidigt som den utländska handelns berättigade intressen bleve

tillgodosedda. Att märka är nämligen, att, då brännvinshandeln, såsom i Sverige,

är monopoliserad hos ett fåtal enskilda, det måste anses som ett viktigt statsintresse,

att försäljning genom andra än monopolinnehavarna effektivt bliver förhindrad.

1 det föreliggande förslaget har man emellertid valt en annan väg än den

nyss antydda.

Till en början får kontrollstyrelsen framhålla några, enligt styrelsens mening

formella otydligheter, som vidlåda avfattningen av 26 § 1 mom. Uttrycket »hinder

för honom vid ifrågakomna tid ej möter att hos bolaget inköpa brännvin» torde

nära sammanfalla med innebörden i bestämmelsen i 15 § 2 mom. 4 stycket »till

vilken bolaget finner utminutering kunna äga rum» och synes giva anledning till

den tolkningen, att införseln ej får äga ruin i större myckenhet än som gäller vid

försäljning utminuteringsvis. Enligt vad styrelsen erfarit, lär emellertid meningen

med stadgandet vara, att importen skall få ske oavsett myckenheten. Vidare lär

uttrycket »mottagaren» icke vara fullt tydligt, då ju därmed kan avses dels speditören,

dels konsumenten. Denna tvetydighet kan bliva undergrävande för tillämpningen

av restriktivbestämmelserna, ty om den tolkningen vunne burskap, att det

vore speditören, som skulle styrka sin behörighet, skulle speditörer kunna komma

att tjäna som mellanhänder vid försäljning till personer, som icke borde få åtkomma

brännvin. Visserligen äger på grund av stadgandet i 5 § 1 mom. brännvinsförsäljningsförordningen

icke annan än detaljhandlare att tillhandagå allmänheten med

anskaffande av brännvin, men denna bestämmelse har i praktiken visat sig hava

en ganska begränsad betydelse.

Till dessa mera formella invändningar, som kunna riktas mot den föreslagna

bestämmelsen, komma materiella betänkligheter, som styrelsen hyser beträffande

stadgandet.

Syftet med 26 § 1 inom. i den avfattning stadgandet erhållit, måste anses

vara att icke förhindra de enskilda personer, som vilja köpa brännvin från främmande

länder, att göra dylika inköp, men ingalunda att tillmötesgå enskilda personer

att från utlandet införa brännvin för att motverka eller övervinna de restriktivbestämmelser,

som kunna hava uppställts. Detta syfte kan styrelsen icke anse

hava förverkligats genom den utformning, som givits åt förslaget ifråga. Ty om

en person får importera vilken myckenhet som helst — om nu denna tolkning är

riktig — är det givet, att han föredrager att köpa från en utländsk firma i långt

större myckenhet, än han äger köpa inom landet. Särskilt kan detta befaras komma

att äga rum, då konsumenterna frestas till import av brännvin av agenter för utländska

handelshus, vilka i ett dylikt sakernas läge säkerligen framdeles såsom hittills

komma att åtaga sig allt besvär med importen inför utsikten att avsevärt

kunna öka sin försäljning. En dylik trafik kan man i synnerhet befara i de södra

delarna av landet och alldeles särskilt i städerna utmed Öresund, där konsumenterna

utan tvivel snart skola finna det vara lättare och bekvämare att köpa av

danska agenter iin hos de svenska detaljhandlarna. Dessa osunda förhållanden

skulle dels komma att befordra langningen av brännvin ända till en omfattning,

som skulle komma att utgöra en allvarlig fara för nykterhetstillståndet, dels tvinga

bolagen att släppa efter på kontrollbestämmelserna för att i någon mån uppväga

det utländska inflytandet. Att den inhemska spirituosahandeln skulle komma

att lida avsevärt avbräck genom en dylik trafik, torde utan vidare vara klart.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 187.

Enligt kontrollstyrelsens mening är den säkraste och lämpligaste formen för

ordnandet av importfrågan, att annan införsel av brännvin från utlandet än sådan,

som äger rum genom detaljhandlare, förbjudes. Kan emellertid icke en bestämmelse

av dylikt innehåll vinna nådigt avseende, bör åtminstone importen icke få ske i

större myckenhet än den enskilde importören själv äger köpa inom landet. Mot en

dylik bestämmelse kan visserligen från konsumentsynpunkt resas den invändningen,

att vid införsel i allmänhet större mängder intagas än vid köp inom landet. Denna

omständighet lärer emellertid väl kunna av bolagen beaktas vid utställande av »införselbevis».

Vid alla hittills tillämpade kontrollanordningar gäller nämligen den

bestämmelsen, att bolag kunna för visst tillfälle eller tillsvidare medgiva undantag

från tillämpningen av den av bolaget fastställda maximikvantiteten; ett dylikt undantag

kan givetvis jämväl göras, om bolagen komma att pröva, huruvida särskilda

importörer få införa brännvin i viss myckenhet.

På grund av vad sålunda anförts får styrelsen hemställa, att 26 § 1 mom.

1 stycket erhåller följande lydelse:

1. Brännvin, som — — — — styrker, att hinder för honom vid ifrågakomna

tid ej möter att hos bolaget inköpa brännvin i myckenhet, varom fråga är.

Andrad lydelse av bestämmelserna för brännvin och sprit m. rn. i rubrikerna

183—185 i gällande tulltaxa.

I det förslag till ändring av bestämmelserna för brännvin och sprit i gällande

tulltaxa, som remissen jämväl omfattar, har under tulltaxerubrikerna 183,

184 och 185 införts bestämmelser, som hänföra sig till de föreslagna ändringarna i

brännvinsförsäljningsförordningen. Men dessutom har i anmärkning 3 införts den

bestämmelsen, att resande, som ankommer från utrikes ort, i vanlig ordning får

medföra hit hänförliga varor, dock endast mot erläggande av, om införseln sker å

fat, tredubbla och, om införseln sker å andra kärl, dubbla tullen; samma bestämmelser

skulle gälla beträffande prov å brännvin, som införas av vederbörligen legitimerad

handelsresande.

Enligt kontrollstyrelsens mening kan det starkt ifrågasättas, om de föreslagna

bestämmelserna komma att få den med desamma avsedda effekten. Förslaget synes

förutsätta, att en resande skulle till Sverige få införa så betydande kvantiteter som

ett eller flera fat, det vill säga en säkerligen minst lika stor kvantitet, som en

köpare inom landet skulle med tillämpning av_. myckenhetsbestämmelse vid köp

behöva ett helt år för att köpa. Särskilt utmed Öresund skulle utan tvivel en stark

trafik utvecklas med resande i sprit, vilka, utan att behöva förete införselbevis,

skulle mot erläggande av den högre tullen införa brännvin. I de skånska städerna

skulle avstängningsåtgärderna tjäna till föga, då den avstängde skulle såsom resande

kunna till landet utan införselbevis införa långt större mängder än bolagets egna

kunder skulle kunna få köpa. Den högre tullens återhållande moment torde bliva

ringa, då erfarenheten lär, att en person, som är begiven på brännvinsmissbruk,

gärna betalar det pris, som fordras för att bekomma berusningsmedel.

För att bringa tulltaxans bestämmelser i överensstämmelse med syftet i de i

förslaget uppställda restriktivbestämmelserna lär det vara erforderligt att välja en

annan väg. Den mängd brännvin, som en person skulle få tullfritt införa utan införselbevis

borde sättas till minsta möjliga kvantitet, förslagsvis en liter, och vad

han därutöver införde skulle från tullverket få utlämnas, först när han visade sig

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 187.

innehava sådant bevis, som omförmäles i 26 § i brännvinsförsäljningsförordningen.

Någon högre tullsats vid införsel av brännvin genom resande torde icke vara erforderlig,

liksom ej heller ifråga om spritvaror, som införas av legitimerad handelsresande.

Anmärkning 3 bör därför enligt kontrollstyrelsens mening erhålla följande

lydelse:

»Resande, som ankommer från utrikes ort, må i vanlig ordning medföra allenast

en liter av hit hänförliga varor. Medföres större mängd, må varorna ej utlämnas

från tullverket, utan att den resande med intyg av vederbörande brännvinsförsäljningsbolag

styrker, att hinder för honom vid ifrågakomma tid ej möter att hos

bolaget inköpa brännvin i myckenhet, varom fråga är.»

För att undvika onödiga upprepningar och göra uppställningen tydligare synas

anmärkningarna 2—4 böra sättas efter rubrik 185 och förses med överskrift »Anmärkningar

till nr 183—185».

Det av styrelsen framställda förslaget till ändring av 26 § 1 mom. påkallar

jämväl ändring i anmärkning 2. I anmärkning 4 torde ordet »annat» i sammanställningen

»annat likartat» böra utgå.

Remissakten återställes härmed, varjämte bifogas protokollsutdrag, utvisande

ledamöternas skiljaktiga mening.

Stockholm den 10 april 1915.

Undexdånigst

FREDRIK ZETHELIUS.

G. B. LAGERGREN. K. ARNELL. ERNST ENVALL.

Ledamöterna i kontrollstyr elsen hava varit av skiljaktig mening och yttrat;

Nu gällande medgivande för bolag, som infört kontrollsystem att vid utminutering

hålla ett minsta tillåtna försäljningsbelopp av 3/10 liter, synes på vissa

häll och måhända med fog hava uppfattats så, att det stode dessa bolag fritt att

själva avgöra, huruvida omfönnälda kvantitet skulle vara att tillgå i minuthandeln

eller om litergränsen fortfarande kunde i praktiken tillämpas. Vid sådant förhållande

torde vara anledning företaga en omredigering av stadgandet i nu föreslagna

3 §, så att därav med tydlighet framgår, att behörig köpare har ovillkorlig rätt att

erhålla minimibeloppet. Det vore enligt vår mening mycket att beklaga, om denna

efter så stora svårigheter vunna skyddsåtgärd mot litersupningens vådor ej bleve

allmänt genomförd.

Den lagstiftning, som nu förberedes (15 §), innebär, bland annat, att varje

köpare av de i brännvinsförsäljningsförordningen avsedda drycker har att underkasta

sig registrering och kontroll'' beträffande dessa sina inköp. Om man sålunda för att

förekomma skada och missbruk vid dessa varors försäljning ålägger samtliga konsumenter,

måttlige och omåttlige, skötsamme och försumlige, ett dylikt intrång i

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 187.

deras fria görande cell låtande, bör tillses, att åtstramningen ej blir onödigtvis hård

för den enskilde eller ägnad att medföra betungande olägenheter i handelshänseende.

Så skulle bli förhållandet genom en rikets allmänna indelning i kontrollområden.

Den obligatoriska individuella kontrollen är, lämpligen anordnad, ensam för

sig fullt tillräcklig att på ett verksamt sätt förhindra missbruk av spirituösa drycker,

och giver ej heller nykterhetstillståndet i landet anledning till att därjämte inrätta

obligatoriska försäljningsområden.

När nu gällande, men ännu ej tillämpade stadgande om fakultativt anordnande

av kontrollområden förelädes riksdagen (proposition 233/1914 B) uttalades

också, att en förutsättning för det nya (individuella) försäljningssystemets effektivitet

vore, att antingen kontrollbestämmelserna komme att gälla för all försäljning inom

riket eller och systemets kringgärdande med skyddsbestämmelser av den art, som

innefattas i medgivandet att inrätta kontrollområden.

Det torde då få anses obehövligt att nu i lagstiftningen införa häda dessa

garantier.

Landets uppdelning i olika försäljningsområden i syfte att förhindra, att en

person köper från mer än ett bolag, har tillförene underkänts av nykterhetskommittén

(se betänkandet den 5 januari 1914 sid. 223), med hänsyn dels till de med

uppdelningen förenade svårigheter, dels till möjligheten att på annan väg vinna nyssnämnda

syftemål. Detta kunde ske genom att ålägga bolagen att i fråga om varje

köpare konstatera, om han är kund hos annat bolag. På sådant sätt behövde enligt

kommittén den konsumerande allmänheten icke bindas vid visst på förhand

givet bolag utan kunde härutinnan medgivas valfrihet. Om kommun, varest brännvinsbolag

ej driver rörelse, nu berättigas att välja sitt s. k. hemortsbolag (70 § i

kommittéförslaget) är jämväl kommunernas på detta område eljest erkända självbestämningsrätt

tryggad. Kommunerna torde bäst vara i tillfälle att själva bedöma,

var deras invånare hava sina naturliga handelsvägar, och skulle enstaka kommunal - medlem för egen räkning här hava andra önskemål, stode det honom fritt att efter

anmälan uppsöka annat bolag.

Vi få alltså på det livligaste tillstyrka, att såväl nu gällande som i föreliggande

förslag intagna bestämmelser om kontrollområden övergivas. Då även innehavare

av överlåtna minuthandelsrättigheter bliva ålagda individuellt försäljningssystem

och underkastade de närmare föreskrifter, som äro avsedda att utfärdas,

kunna utan särskilda svårigheter anordningar vidtagas till förekommande av okontrollerad

försändning från en ort till annan även från dessa spirituosahandlande.

I 15 § 2 mom. är föreslaget ett stadgande, enligt vilket det må fastställas

viss myckenhet, utöver vilken under angiven tid utminutering till köpare eller vissa

sådana ej må ske. Denna begränsning i utlämningen under viss tidsperiod bör dock

rättvisligen ej få gälla alla, även oförskylda köpare, utan allenast drabba sådana,

vilka visat sig ej kunna rätt handhava spirituösa drycker. Ett på sådan grund

vidtaget utminuteringsmaximum har ej den karaktär av retsamt godtycke, som obestridligen

vidlåder inbegripandet av samtliga köpare utan åtskillnad. Utvägen att

vid förefallande behov helt och hållet indraga inköpsrätten är lika fullt öppen.

Enligt författningsförslaget (15 g 2 inom.) skall kontrollstyrelsen äga godkänna

grunderna för det av bolag anordnade försäljningssystemet. I propositionen

nr 242 1914 B hade motsvarande bestämmelse (32 ij) sådan lydelse, att bolag hade

att, med iakttagande av de närmare föreskrifter kontrollstyrelsen kunde utfärda,

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 169 käft. (Nr 187—188.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.is Nåd. P»-(»position Nr 187.

anordna individuell kontroll. Om nu meningen är att centralmyndigheten skall för

varje särskilt bolag pröva och eventuellt godkänna dess vidtagna kontrollanordningar,

måste vi finna, att den i nyssberörda proposition föreslagna bestämmelsen

om utfärdande av vissa allmänna föreskrifter till ledning för bolagen är att föredraga.

Oegentlig^ vill det emellertid i båda fallen synas att lägga avgörande av

dessa frågor i ett ämbetsverks hand. De torde bäst regleras genom eu av Kungl.

Maj:t meddelad särskild författning.

Uti här bilagd P. M. hava vi sökt angiva några riktlinjer för kontrollens

eventuella anordnande.

Vad härefter beträffar den åt kontrollstyrelsen i 15 g 10 mom. och 26 § 1

mom. uppdragna befogenhet att slutligen avgöra klagomål rörande i dessa stadganden

omnämnda förhållanden få vi erinra, att, då dessa förhållanden avse tillsynen

över brännvinsförsäljningen ur ordningssynpunkt, det bör tillkomma vederbörande

länsstyrelse att upptaga dessa klagomål. Hos denna myndighet med dess

tillgång till underordnade organ kan dessutom förutsättas större kännedom om förhållandena

på varje ort.

På de skäl, som finnas anförda å sid. 58 i propositionen nr 242/1914 B, anse

vi det förslag till reglering av importen av spritdrycker, som innefattas i 26 §,

vara att föredraga framför det av kontrollstyrelsen nu framställda, men hava ingenting

att erinra mot mindre redaktionsförändringar.

Skall kontrollstyrelsen emellertid, på sätt författningsförslaget innebär, förvandlas

till uppsiktsmyndighet över folknykterheten i landet och en slags högsta

domstol för den enskilde medborgarens åtkom,sträft till spirituösa drycker, torde det.

bli en mer än vansklig uppgift för styrelsen att samtidigt tillgodose det statsfinansiella

intresset. Vi äro livligt övertygade om, att staten, som tillsvidare väl ej kan

undvara brännvinet som skatteobjekt, är bäst betjänt av att kontrollstyrelsen får

förbliva vid sitt egentliga kall, ordnandet och övervakandet av kontrollen över de

accispliktiga näringarna. De nya maktpåliggande uppgifter, även dessa av tekniskfinansiell

natur, som väl komma att tilldelas styrelsen genom överinseendet över

systembolagens ekonomiska skötsel och förvaltning, göra det än mer angeläget, att

dess verksamhet ej splittras.

Det avgörande inflytandet över nykterhetsfrågoma, i den mån detsamma ej

utövas av länsstyrelserna, bör läggas ej i kontrollstyrelsens utan i socialstyrelsens

hand. Vid upprepade tillfällen har även socialstyrelsen gjort sig påmind i detta

hänseende. Så har nyligen ännu en gång skett, i det att denna myndighet i avgivet

yttrande angående alkoholistvårdens ordnande ifrågasatt en ny sektion ar''

sociala rådet med uppgift att handlägga ej allenast ärenden rörande alkoholistvården

utan även nykterhetsfrågor i allmänhet, i den mån de tillhöra socialstyrelsens

ämbetsområde.

I utlåtande över nykterhetskommitténs betänkande den 5 januari 1914 bär

socialstyrelsen tidigare hemställt huruvida det icke vore naturligast och riktigast,

att åt socialstyrelsen lämnades uppgiften att vara den centrala ämbetsmyndigheten

i avseende å den sociala sidan av nykterhetsverksamheten, med vilken hemställan

socialstyrelsen förknippat den anmärkning, att den tekniska och ekonomiska kontrollen

över brännvinsbolagens verksamhet lämpligen borde utövas av kontrollstyrelsen.

Den då av socialstyrelsen förordade uppdelning av frågorna, vilken sammanfaller

med vårt förslag, har sålunda nu ytterligare betonats genom ovanberörda

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

framställning om en särskild nykterhetsavdelning i det sociala rådet; och har genom

denna utvidgning även behovet för kontrollstyrelsen av ett sakkunnigt råd, till den

del därav som avser andra medlemmar än affärskunnige, vid bifall till socialstyrelsens

framställning bortfallit.

Slutligen få vi med föranledande av det omnämnande, som i föreliggande utlåtande

förekommer, rörande fastställande av eget kontrollområde för Gottlands län,

erinra, att därom, pa sätt bifogade protokollsutdrag från den 28 januari 1915 utvisar,

yppat sig avvikande mening i kontrollstyrelsen.

P. M.

angående all brännmnsförsåljnings ställande under kontroll.

All försäljning till enskilda av brännvin och dithörande skall registreras.

För detta ändamål skall den, som vill köpa brännvin, anmäla sig hos visst

(valfritt) brännvinsförsäljningsbolag, som här kallas köparens hemortsbolag, för erhållande

av personligt registreringskort med fri inköpsrätt.

Vid varje inköp hos hemortsbolaget eller vilken som helst annan brännvmsförsäljningsafiar

inom riket skall anteckning göras å detta kort om den inköpta

kvantiteten.

Göres inköpet hos hemortsbolaget införes anteckning om köpet omedelbart i

bolagets registreringsbok över dess spirituosaförsäljning.

Göres inköpet i annan minuthandelsaffär å samma eller annan ort, skall innehavaren

av ifrågavarande affär dels anteckna inköpet å registreringskortet dels även

underrätta köparens hemortsbolag om köpet. — Dylik avisering hos respektive hemortsbolag

göres för var månad, och behöver därvid endast uppgivas kortets nummer

och den inköpta kvantiteten.

Registreringskorten gälla till kalenderårs utgång.

Belinnes innehavare av registreringskort för egen del missbruka spritdrycker

eller på något sätt missbruka sin inköpsrätt, gör hemortsbolaget anmälan därom

hos kommunalnämnden eller nykterhetsnämnden i den kommun, där den skyldige

har sin hemvist. Finner nämnden anmälningen befogad, må Kungl. Maj:ts befallningshavande,

på framställning av respektive nämnd, besluta om registreringskortets

indragande.

Personer, som fråndömts rätt till registreringskort, må efter ansökan hos

bolaget och efter kommunal- eller nykterhetsnämnds hörande erhålla nytt sådant

med fri inköpsrätt eller inskränkt sådan. Registreringskort med inskränkt inköpsrätt

berättigar endast till inköp hos hemortsbolaget.

Detta system lägger ej nämnvärda hinder i vägen för import eller inköp från

annan ort än den, där man har sin hemvist.

Vid import gör tulltjänsteman anteckning å kortet och aviserar hemortsbolaget.

Vid rekvisition från annan ort måste registreringskortet åtfölja rekvisitionen,

såvida ej sändningen expedieras genom minuthandelsaffär i köparens hemvistort,

då anteckning om köpet kan göras där.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:134 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 15 § 1, 3, 4, 5, 8 och 9 mom. samt 17 § 2 mom s. 4 i texten
  2. Rskr. 1915:135 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 9 juni 1905 an s. 1 i texten
  3. Rskr. 1915:136 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av bestämmelserna för brännvin och sprit m. m. i rubrikerna 18 s. 1 i texten
  4. BevU 1915:29 Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring i Kung!. Maj;ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar i förordningen den 9 juni 19 s. 1 i texten
  5. BevU 1915:26 Betänkande i anledning av dels Kungi. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 9 juni 1905 angående försäljni s. 1 i texten

Visa alla 6