Angående försäljning av Livregementets grenadjärers och Livregementets husarers förutvarande övningsfält Sannahed
1915-02-19 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1915:42, Angående försäljning av Livregementets grenadjärers och Livregementets husarers förutvarande övningsfält Sannahed
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 42.
1
Nr 42.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
försäljning av Livregementets grenadjärers och Livregementets
husarers förutvarande övningsfält Sannahed; given
Stockholms slott den 19 februari 1915.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att Livregementets grenadjärers och Livregementets husarers förutvarande
övningsfält Sannahed — med undantag av dels ett område om
14,6080 hektar, omfattande en grusås och sandgropar, dels områden om
0,1950 hektar, innefattande fornlämningar, och dels gemensamma vägar
till en areal av 0,3220 hektar — ävensom den till övningsfältet hörande
skjutbanan må jämte de å övningsfältet och skjutbanan befintliga byggnader
och övriga anläggningar försäljas i enlighet med den i statsrådsprotokollet
angivna, av departementschefen förordade planen för belopp,
som tillhopa ej understiga 95,386 kronor 30 öre; dock att, därest någon
byggnad fortfarande behöver tagas i anspråk för lantförsvarets behov,
nämnda belopp må minskas med vad som motsvarar värdet å sådan
byggnad,
samt att vad genom denna försäljning inflyter må, efter avdrag
av kostnader för uppmätning och värdering av mötesplatsen och för avlösning
av därå vilande betesrättsservitut samt andra kostnader i och för
försäljningen, tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra
försvarsändamål.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
B. B. E. Mörcke.
Bihang till. riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 34 käft. (Nr 42.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 42.
Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 19 februari 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet Mörcke anförde:
»För utredning angående bland annat den framtida användningen
av sådana mötesplatser, vilka efter genomförandet av 1901 års hårordning
ej bleve för sitt förutvarande ändamål behövliga, tillkallades på sin
tid såsom sakkunniga generallöjtnanten J. G. Björlin samt ledamoten av
riksdagens andra kammare, hemmansägaren Carl Persson i Stallerhult.
Efter verkställd utredning i fråga om den av Livregementets grenadjärer
och Livregementets husarer disponerade mötesplatsen Sannahed hemställde
nämnda sakkunniga, att mötesplatsen, som icke vidare syntes med
fördel kunna användas för militärt eller annat statligt ändamål, måtte
styckas i lämpliga lotter samt försäljas till den högstbjudande, samt att
inflytande köpeskilling måtte få inlevereras till lantförsvarets fond för
byggnader och andra försvarsändamål.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 42.
3
Sedan arméförvaltningens fortifikationsdepartement uti avgivet yttrande
hemställt om bemyndigande att vidtaga erforderliga förberedande
åtgärder för mötesplatsens försäljning samt domänstyrelsen i infordrat
utlåtande framhållit, att det ej syntes lämpligt att lägga platsen, helt
eller delvis, under skogskultur, anbefallde Kungl. Maj:t, med anledning
av vad sålunda förekommit, genom brev den 30 maj 1913 fortifikationsdepartementet
att skyndsamt låta genom sakkunniga personer verkställa
utredning, i vad mån ifrågavarande mötesplats kunde lämpligen uppdelas
till byggnadstomter eller egnahemslägenheter med jordbruk, samt att
efter omständigheterna låta uppmäta och indela området och värdera
de särskilda delarna ävensom avgiva förslag till minimipris, som för
varje del kunde påräknas vid försäljning. I sammanhang härmed skulle
departementet även avgiva förslag till användning av kronan tillhöriga
byggnader å mötesplatsen. Därest det skulle befinnas fördelaktigt för
statsverket att, innan försäljning av marken kunde äga rum, låta
försälja någon av dessa byggnader, skulle särskild framställning därom
göras hos Kungl. Maj:t.
Efter det fortifikationsdepartementet med anledning'' härav hos Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Örebro län anhållit, att Kungl. Maj:ts befallningshavande
måtte anmoda lämpliga, om jordbruk och ortsförhållanden
kunniga personer att i samråd med arméförvaltningens domäntjänsteman
verkställa utredning i ovan omnämnt syfte och med angivande av den
uppdelning av mötesplatsen, som syntes lämplig, ävensom framhållit, att
vid förrättningen borde beaktas, om statsverket eller annan tillhörig byggnad
lämpligen kunde för köpare av viss ägolott bliva användbar, i vilket
fall även sådan byggnad borde åsättas ett minimipris, uppdrog Kungl.
Maj:ts befallningshavande åt domänintendenten F. Baeckström, distriktslantmätaren
H. Aspling och jordbrukskonsulenten H. Flodqvist att i
samråd med arméförvaltningens domäntjänsteman verkställa ifrågavarande
utredning.
Efter fullgjort uppdrag hava nämnda utredningsmän den 26 januari
1914 avgivit yttrande och förslag i ämnet ävensom överlämnat två av
Aspling år 1913 upprättade kartor jämte beskrivning över övningsfältet
och tillhörande skjutbana.
Uti sitt förenämnda yttrande hava utredningsmännen till en början
anfört, att ifrågavarande mötesplats består av två delar, nämligen dels
det egentliga övningsfältet, beläget i Kumla och Hallsbergs socknar
av Örebro län på ett avstånd av 5 kilometer från såväl Hallsbergs som
Kumla järnvägsstationer, och dels skjutbanan, belägen i Kumla socken
på Granelunds, Gränby och Blacksta ägor på ett avstånd av 1,5 kilo
-
Utlåtande av
särskilda utredningsmän.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 42.
meter från övningsfältet och 0,5 kilometer från Sannaheds anhaltstation.
Övningsfältets norra del har använts av Livregementets grenadjärer och
södra delen av Livregementets husarer. Områdets sydligaste samt nordvästra
och nordöstra delar äro upplåtna till s. k. kronotorpare, som därå
uppfört egna byggnader. Huvuddelen av övningsfältet förvärvades till
kronan från byarna Hala, Gränby, Norra Sanna, Södra Sanna, Marka och
Norrby genom köpekontrakt den 27 november 1815. Nordligaste delen
förvärvades år 1879 genom expropriation från Gränby och Norra Sanna
byar. Övningsfältets areal uppgår till 142,9630 hektar, vartill komma
allmänna vägar till en areal av 2,0440 hektar. Skjutbanans areal utgör
6,5274 hektar. Härtill kommer ett mindre område vid västra gränsen,
som enligt brev den 1 maj 1896 från förra löjtnantsbostället Rala n:r
1 tillsvidare upplåtits till disposition av husarregementet, vilket område
dock icke beröres av förevarande utredning, då detsamma bör återställas
till domänstyrelsens förvaltning.
Beträffande övningsfältets beskaffenhet hava utredningsmännen meddelat,
att med undantag av området längs östra gränsen, som utgöres av
en rullstensås, en stor del av heden består av mosand, som å områdena
mot Ralagränsen är mer eller mindre lerblandad, samt att särskilt å
den norra delen av fältet sanden flerstädes går upp i dagen, medan den
å andra delar är täckt av ett grunt lager av mylla. Torrläggningen är
i allmänhet tillräcklig för kulturändamål.
I fråga om markens lämplighet för jordbruksändamål eller till byggnadstomter
hava utredningsmännen anfört, att den för jordbruksändamål
mest lämpliga delen vore uppodlad till åker och innehades av de s. k.
kronotorparna. Det ouppodlade området utgjordes till övervägande del
av en mycket svag jord, varav huvudsakligen endast det s. k. infanterilägerområdet
med närmast angränsande mark samt den södra delen av
övningsfältet kunde användas för jordbruksändamål. Den övervägande
delen av övningsfältets norra område vore däremot av så dålig beskaffenhet,
att den icke med fördel kunde användas till jordbruk. Visserligen
syntes det icke vara omöjligt, att även till detta sistnämnda område,
om det indelades i mindre jordlotter, personer, lockade av det relativt
låga priset, skulle komma att anmäla sig som köpare. Men även om
så kunde antagas bliva fallet, kunde utredningsmännen icke förorda, att
staten satte i gång en kolonisation på en så svag och i övrigt till jordbruk
så otjänlig jord, att den icke kunde giva en brukare lön för hans
arbete. Någon nämnvärd efterfrågan å byggnadstomter å den nu obebyggda
delen av heden kunde icke förväntas, i all synnerhet som på
grund av regementets förflyttning anhaltstationen Sannahed torde komma
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 42.
5
att indragas. Någon industri funnes icke i närheten av heden, varför
tomtinköp av industriarbetare icke kunde beräknas, och hantverkare,
som önskade förvärva byggnadstomter, föredroge i allmänhet tomter,
belägna närmare större järnvägsstation. Icke heller kunde av byggnadsyrkesmän,
såsom snickare och timmermän, murare, grundläggare o. s. v.,
någon nämnvärd efterfrågan å byggnadstomter förväntas, enär Hallsbergs
stationssamhälles och traktens i övrigt behov av sådana yrkesmän
torde för närvarande vara fyllt. Ett flertal av de s. k. kronotorparna
vore nämligen dylika yrkesmän med arbete i grannskapet. Då den heden
omgivande trakten vore flack och besvärad av dimmor, kunde icke
heller förväntas inköp av tomter för sommarvillor.
Utredningsmännen hava vidare erinrat, att enligt ovan omförmälda
köpekontrakt den 27 november 1815, varigenom kronan förvärvade äganderätten
till större delen av fältet, byamännen förbehållit sig rätt dels till
bete för sina kreatur å exercisfältet under den tid, exercis ej ägde rum,
dels ock till grustäkt i de vid fältets rågångar belägna sandgroparna.
Dessa rättigheter vilade således på marken i egenskap av servitut.
Vad betesrätten anginge, kunde för närvarande beräknas, att 60 nötkreatur
hade nödtorftigt bete å fältet under sommaren. Efter ett pris
för betet av 10 kronor för djur motsvarade detta efter 5 procent ett
kapital av 12,000 kronor. För detta belopp borde ifrågavarande servitut
inlösas. En inlösen av rätten till grustäkt komme däremot att medföra
för stor kostnad i förhållande till grusåsens värde och vore dessutom
förenad med åtskilliga svårigheter. Grusåsen och sandgroparna borde
därför tills vidare bibehållas i statens ägo.
Under utredningsmännens arbete hava inkommit åtskilliga ansökningar
att få förvärva delar av övningsfältet, nämligen dels från Rumla
kommun, som för anläggande av en fattiggård önskar förvärva större
delen av fältet jämte ett par av de därå uppförda byggnaderna, dels
från officers- och underofficerskårerna vid Livregementets grenadjärer,
och dels från ett större antal kronotorpare, vi]ka alla äga å fältet uppförda
byggnader. Samtliga dessa anbud äro avgivna under förutsättning,
att områdena försäljas fria från servitut och andra gravationer.
Då för den händelse de bebyggda områdena skulle försäljas å
auktion till den högstbjudande, husägarna möjligen skulle komma att lida
förlust, hava utredningsmännen föreslagit, att de ingivna ansökningarna
om markinköp — med några av särskilda skäl gjorda undantag — måtte
bifallas samt försäljningspriset för varje till försäljning föreslaget område
bestämmas enligt en av utredningsmännen gjord uppskattning.
6
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 42.
Det sålunda tillstyrkta, av Rumla kommun avgivna anbudet innefattar
större delen av övningsplatsen jämte sjukhuset och officersbyggnaden
samt lyder på ett -belopp av 40,000 kronor, varav 9,500 kronor
avse byggnaderna och återstoden, 30,500 kronor, själva marken. Detta
pris hava utredningsmännen ansett motsvara ett fullt tillfredsställande
saluvärde. Någon utsikt att genom försäljning på annat sätt, t. ex. efter
styckning i mindre lotter, uppnå högre belopp funnes nämligen icke.
Ytterligare skäl för antagandet av detta anbud vore, att hela den till
jordbruk otjänliga delen av övningsfältet avsåges i anbudet, varigenom
alla svårigheter för realiserandet av denna del undginges, samt att det
ur allmän synpunkt måste synas tilltalande, att ifrågavarande två byggnader
komme till nyttig användning. Såsom villkor för försäljningen
borde föreskrivas, bland annat, att en å det fordom till Södra Sanna
hörande området befintlig källa skulle vidmakthållas av köparen, med
rätt för ägare och brukare i nämnda by att använda densamma, samt
att kronans å det upplåtna området befintliga byggnader, som ej inginge
i köpet, skulle, om så erfordrades, få kvarstå på platsen utan avgift.
Såsom ovan anmärkts, hava utredningsmännen avstyrkt antagande
av en del av de inkomna anbuden. Av de sålunda avstyrkta anbuden
avse de flesta delar av grusåsarna, vilka föreslagits skola tills vidare
bibehållas i kronans ägo. Några anbud avstyrkas, enär andra anbud å
samma områden förordats, och ett anbud avstyrkes till följd av å området
befintliga fornlämningar.
Vad slcjutbaneomrädet angår, hava utredningsmännen meddelat, att
detta är delvis avröjt och planerat samt i övrigt bevuxet med 20-årig,
rätt jämn ungskog. Jordmånen är grund lermylla på ler- och sandbotten.
Då områdets användande till skjutbana är förenat med mycket
stor risk — statsverket har de senare åren måst erlägga avsevärda
ersättningar för banans begagnande — hava utredningsmännen ansett
dess upplåtande för detta ändamål icke böra ifrågakomma, utan hava de
föreslagit, att detsamma försäljes såsom en jordbrukslägenhet. Området
har av utredningsmännen åsätta ett värde av 1,600 kronor. Något
köpeanbud å detsamma föreligger icke.
I fråga om kronans ä mötesplatsen befintliga byggnader hava utredningsmännen
ansett, att försäljningen av desamma borde äga rum först
efter överlåtandet av jordlotterna, då en del av de nya jordägarna
kunde antagas bliva spekulanter, varigenom ett högre salupris borde
kunna ernås. Utredningsmännen hava dock ansett sig böra framhålla,
att många av trähusen, särskilt stallskjul, mathallar och lägerhyddor,
gå eu hastig försämring och värdeminskning till mötes genom fukt och röta.
7
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 42.
Utredningsmännen hava sammanfattat sitt förslag i fråga om Sannaheds
användning i följande tablå.
Areal
hektar.
V ärde
kronor.
Försäljning till Humla kommun........................................................
90.8670
40,000
> > officerskåren vid Livregementets grenadjärer..............
0.7 7 SO
773
—
s j underofficerskåren vid d:o..........................................
0.537 0
322
20
j » 8. k. kronotorpare m. fl..............................................
35.6610
19,406
10
> av skjutbanan ............................................................
6.5274
1,600
—
Healisations värdet av staten tillhöriga, till försäljning avsedda bygg- nader, med undantag av officerspaviljongen och sjukhuset, som ingå
i den föreslagna försäljningen till Humla kommun........................
33,510
—
—
Värdet av grusåsen och sandgroparna, som föreslagits att tills vidare
bibehållas i statens ägo, 14,608 har å i medeltal 1,000 kr. pr har...
14.6080
14,608
—
Områden innehållande fornlämningar, föreslagna" att bibehållas i statens
ägo .....................................................................................
0.1950
—
—
Gemensamma mindre vägar, föreslagna att bibehållas i statens ägo ..
0.3220
—
—
Summa
149.4904
110,219 |30
Härifrån avgår värdet av två servitut, rätt till mulbete och grustäkt, varav det förstnämnda
eller betesrätten uppskattats till ett värde av 12,000 kronor.
Med underdånig skrivelse den 28 februari 1914 har arméförvaltningens
fortifikationsdepartement överlämnat förenämnda utredning och
därvid anfört huvudsakligen följande:
Vad de å mötesplatsen vilande servituten anginge, syntes det av
utredningsmännen angivna värdet av betesrätten väl högt. Byamännens
rätt borde nämligen bedömas efter förhållanden, som skulle råda,
därest den servitutsbelastade marken fortfarande begagnades såsom
övningsfält. För att komma i tillfälle att framhålla och utveckla de skäl,
som förelåge för lösesummans bestämmande till ett mindre samt på
samma gång rimligt och skäligt belopp, borde frågan om betesrättsservitutets
avlösande lämpligen göras till föremål för domstols prövning
enligt 7 § i lagen den 14 juni 1907 om servitut. Sådant förfarande
vore även att förorda med hänsyn till mängden av rättsägare, med
vilka underhandlingar i syfte att åstadkomma frivillig överenskommelse
skulle bliva alltför långvariga och besvärliga, utan att kanske syftet
ändå skulle uppnås. Det i nämnda lagrum angivna skäl för servitutets
avlösning, eller att nyttan därav vore ringa i förhållande till den tunga,
Yttrande av
armé förvaltningens
fortifikationsdepartement.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 42.
som därav vid fastighetens bruk uppkomme, kunde dock näppeligen
anses föreligga, förr än någon förändring i dispositionen av den servitutsbesvärade
fastigheten inträtt. Frågan syntes därför ej lämpligen böra
anhängiggöras, förr än fastigheten eller åtminstone någon del därav
försålts. Emellertid vore de anbud, som å delar av mötesplatsen nu
förelåge, avgivna under förbehåll, att anbudsgivarna erhölle marken fri
från servitutet. Denna fordran syntes lämpligen kunna, i den mån
servitutet icke vid försäljning blivit inlöst, uppfyllas genom villkor i
blivande köpekontrakt om skyldighet för säljaren att frigöra den försålda
fastigheten från servitutet eller ersätta köparen kostnaden därför. De
kostnader, som föranleddes av servitutsavlösningen, borde gäldas av
försäljningsbeloppen.
1 fråga om den byamännen förbehållna rätten till grustäkt ansåge sig
fortifikationsdepartementet böra biträda utredningsmännens förslag, att den
egentliga grusåsen och sandgroparna tillsvidare bibehölles i statens ägo.
Om emellertid tillfälle skulle yppa sig att på ett för Kungl. Maj:t och
kronan förmånligt sätt försälja jämväl sistnämnda ägoområden, av vilka
för närvarande genom grusförsäljning någon inkomst tillkomme arrende-,
jordskylds- och tomtöresmedlen, torde nådigt bemyndigande till försäljning
redan nu meddelas fortifikationsdepartementet under förbehåll av
Kungl. Maj:ts godkännande av blivande köpeavtal.
Ännu ett servitut ledde sitt ursprung från 1815 års kontrakt, nämligen
den i 9 punkten »Jan Larsson i Södra Sanna och hans efterkommande
tillerkända rättighet till begagnande av eu källa, som aldrig skall
igenfyllas, utan ständigt vidmakthållas». Denna rätt skulle, enligt utredningsmännens
förslag, tillgodoses genom förbehåll i köpekontrakt,
varigenom marken, där källan funnes, försåldes. Denna mark innefattades
i ett av Kumla kommun avgivet köpeanbud. Fortifikationsdepartementet
ansåge sig böra biträda utredningsmännens förslag såväl härutinnan
som i avseende å uttryckligt omnämnande i blivande köpekontrakt, att
det från f. d. löjtnantsbostället 1 mantal Rala n:r 1 undantagna, till Livregementets
husarers disposition ställda området icke inginge i köpet.
Enligt utredningsmännens förslag skulle vissa delar av övningsfältet
undantagas från försäljning, nämligen dels områden om tillhopa 1,950
kvadratmeter, omfattande fornlämningar, dels ock 3,220 kvadratmeter,
utgörande gemensamma mindre vägar. Häremot hade fortifikationsdepartementet
icke något att erinra. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
hade av Kungl. Majrts befallningshavande blivit underrättad
om befintligheten av ifrågavarande fornlämningar.
9
Kung1. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 42.
Den uppmätning och indelning av mötesplatsen, som av utredningsmännen
verkställts, vore enligt fortifikationsdepartementets mening desto
mera beaktansvärd, som den kunnat företagas i sammanhang med
underhandlingar om försäljning, vilka medfört fullt antagliga och för
Kungl. Maj:t och kronan förmånliga köpeanbud. Att, såsom nu genom
Rumla kommuns anbud, kunna på eu gång till skäligt pris avyttra
största delen av mötesplatsen och därtill de områden, som eljest med
hänsyn till markens beskaffenhet skulle för spekulanter i allmänhet vara
minst begärliga, syntes fortifikationsdepartementet synnerligen fördelaktigt.
Genom antagandet av officers- och underofficerskårernas anbud
å de områden, varå kårerna tillhöriga byggnader vore uppförda, undginge
kronan risken att nödgas till dessa kårer utgiva ersättning för förlust
vid byggnadernas försäljning under villkor, att desamma skulle från
byggnadsplats^} bortföras; och ej annat än tillfredsställande vore, att de
nuvarande arrendatorerna kunnat avgiva antagliga anbud å de områden,
de nu brukade, med tillägg av annan mark, så att de var för sig kunde
erhålla ett eget hem med jordbruk av lämplig omfattning. Med hänsyn
härtill och på grund av vad utredningsmännen anfört, ansåge sig fortifikationsdepartementet
böra på det livligaste tillstyrka de föreliggande
anbudens antagande.
Vad skjutbaneområdet anginge, ansåge fortifikationsdepartementet,
att då detta område, vilket icke berördes av något servitut och varå
Kungl. Maj:t och kronan hade lagfart, enligt utredningsmännens utlåtande
vore odlingsbart och lämpligt till en jordbrukslägenhet, detsamma
borde försäljas och minimipriset bestämmas till det av utredningsmännen
föreslagna beloppet, 1,600 kronor. Självfallet borde, därest
försäljning bestämdes, från området bortföras där befintliga skjutskärmar
och dylik material. 1 särskild skrivelse den 13 februari 1914 hade
också sekundchefen för Livregementets grenadjärer gjort framställning
om försäljning härav, nämligen 2 makadamskärmar, blindering, rikochettskärmar,
4 stycken bländningår och ett staket, varmed banan vore inhägnad.
Arméfördelningschefen hade tillstyrkt framställningen och tilllika
angivit försäljningsvärdet av omförmälda föremål till minst 1,000
kronor. Åven om ej detta pris kunde erhållas, ansåge fortifikationsdepartementet
försäljning böra ske å offentlig auktion, som i förevarande
fall syntes bäst ägnad att åstadkomma högsta möjliga anbud.
Vidkommande slutligen ä mötesplatsen befintliga, Kungl. Maj:t och
kronan tillhöriga byggnader, som av utredningsmännen förtecknats och
värderats, syntes nådigt bemyndigande även till dessas försäljning böra
fortifikationsdepartementet meddelas. Två av dessa byggnader, nämligen
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. M höft. (Nr 4.2.) 2
10
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 42.
sjukhuset, värderat till 4,500 kronor, och oflicerspaviljongen, värderad
till 5,000 kronor, innefattades i det av Rumla kommun avgivna köpeanbudet.
Uti särskilda skrivelser av den 30 januari och den 25 februari
1914 hade sekundchefen för Livregementets grenadjärer föreslagit,
att följande byggnader, vilka för vidmakthållande fordrade ganska avsevärda
och dyrbara reparationer och vilka icke syntes kunna få vidare
användning för kronans räkning, måtte försäljas till minst nedanangivna
pris, nämligen:
3 mathallar ................................................
2 latrinbyggnader ..................................
5 tvättställ..................................................
1 gymnastikställning ...............................
2 vedbodar...................................................
3 proviantbodar, den ena med källare
1 persedelbod .........................................
2 ammunitionsbodar................................
5 stallar i husarlägret..........................
kronor 1,200: —
» 200: —
)> 100: —
» 75: —
» 200: —
» 200: —
» 100: —
» 40: —
» 1,250: —
I sistnämnda belopp hade ej inräknats värdet av 425 i stallarna befintliga
järnkrubbor, vilka enligt sekundchefens mening borde särskilt
försäljas och betinga ett lägsta pris av en krona stycket. De av utredningsmännen
å omförmälta byggnader satta försäljningsvärden sammanstämde
i huvudsak med de av sekundchefen föreslagna minimipris med
undantag likväl för mathallarna och stallarna, som av utredningsmännen
upptagits till respektive 1,500 kronor och 2,000 kronor, vilket sistnämnda
belopp dock omfattade jämväl värdet av järnkrubborna.
Chefen för fjärde arméfördelningen hade tillstyrkt försäljning av
ovan uppräknade byggnader samt icke haft något att erinra mot de
angivna, av sekundchefen föreslagna minimiprisen. Jämväl fortifikationsdepartementet
ansåge sig böra tillstyrka försäljning av dessa byggnader.
Beträffande övriga i utredningsmännens förteckning upptagna byggnader
hade fortifikationsdepartementet beslutat flytta ett av kokhusen
till Svea livgardes kasernetablissemang. Enligt departementets beslut
den 22 mars 1913 användes för närvarande gevärsförrådsbyggnaden till
förvaring av sjukvårdsmateriel. Under det att de övriga byggnaderna,
vilka icke syntes kunna komma till användning för Kung]. Maj:t och
kronans räkning, enligt fortifikationsdepartementets mening snarast möjligt
borde till undvikande av underhållskostnader försäljas, syntes med försäljning
av gevärs förrådet böra tillsvidare anstå, inen likväl redan nu
nådigt bemyndigande till försäljningen erhållas, på det att sådan måtte
11
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 42.
kunna löretagas omedelbart efter det behovet av byggnaden för sjukvård
smaterielens förvarande upphört.
\ ärdet å kronan tillhöriga, till försäljning avsedda byggnader, med
undantag av officerspaviljongen och sjukhuset, vilket värde av utredningsmännen
satts till 33,510 kronor, ansåge fortifikationsdepartementet böra
minskas till 32,785 kronor.
Försäljningssummorna för mark och byggnader efter avdrag av kostnader
för servitutsavlösning och andra försäljningskostnader, däri inberäknade
utgifter för den nu verkställda utredningen, ansåge fortifikationsdepartementet
böra tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål.
Uti infordrat underdånigt utlåtande den 6 mars 1914 har domän- Domänstyrelsen
meddelat, _ att sedan den del av förra löjtnantsbostället Raja
n:r 1, som förut disponerats av Livregementets husarer, genom Kungl. " * an 6
Maj:ts beslut den 18 juli 1912 återställts till vård och förvaltning av
domänstyrelsen efter slutet av 1912 års vapenövningar, samma område
övertagits av egendomens arrendator till brukning.
Det föreliggande förslaget till användning av Sannahed svnes Departementsmig
innebära en lycklig lösning av denna fråga, i det därigenom" be- chefenhörig
hänsyn tagits till statsverkets intresse att återfå så mycket som
möjligt av sina på platsen nedlagda kostnader, på samma gång som de
enskilda personer, vilka med vederbörligt tillstånd å övningsfältet uppfört
byggnader, i största möjliga utsträckning beredes tillfälle att erhålla
egna hem.
Då emellertid all exploatering av större delen utav övningsfältet
för närvarande hindras genom det därå vilande betesrättsservitutet,
måste givetvis detta avlyftas från marken. Kostnaderna härför hava av
utredningsmännen beräknats till 12,000 kronor. Då fortifikationsdepartementet
ansett detta belopp väl högt tilltaget, torde man kunna motse,
att berörda kostnader åtminstone icke komma att överstiga nämnda
belopp. Det synes bliva nödvändigt, att kronan, innan marken förpjes,
föranstaltar om servitutets avlösning. Fortifikationsdepartementet
torde erhålla uppdrag att vidtaga härför erforderliga åtgärder, eventuellt
att mot ägarna av de servitutsberättigade fastigheterna anhängiggöra
talan om avlösningen under åberopande av den förändring i fråga om
markens användande, som det nu framställda förslaget innebär. Kostnaderna
för servitutets avlösande torde kunna förskjutas för att sedermera
ersättas av inflytande försäljningsmedel.
12
Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 42.
I fråga om den byamännen förbehållna rätten till grustäkt bär
fortifikationsdepartementet visserligen biträtt utredningsmännens förslag,
att den egentliga grusåsen och sandgroparna tills vidare skola bibehållas
i statens ägo, men samtidigt hemställt, att bemyndigande redan
nu skulle lämnas att försälja ifrågavarande områden under förbehåll av
Kungl. Maj:ts godkännande, därest lämpligt tillfälle därtill skulle yppa
sig. Sistnämnda hemställan kan jag dock icke biträda, utan anser jag
frågan om eventuell försäljning av berörda områden för närvarande icke
böra upptagas till prövning.
Värdet av de å mötesplatsen befintliga, kronan tillhöriga byggnader,
vilka icke äro avsedda att försäljas samtidigt med marken, har
av utredningsmännen uppskattats till 33,510 kronor. Fortifikationsdepartementet
har däremot, i likhet med de militära myndigheterna, ansett
värdet av dessa byggnader, vilka måste rivas och bortflyttas från
platsen, böra upptagas till ett något lägre belopp, nämligen sammanlagt
32,785 kronor. Försiktigheten torde bjuda, att minimipriset bestämmes
till sistnämnda belopp, som ju endast obetydligt understiger
utredningsmännens värdering, i synnerhet som den möjligheten ej är
utesluten, att byggnaderna komma att något minskas i värde, innan en
försäljning kommer till stånd. Självfallet bör försäljning ske endast i
den mån, byggnaderna ej behöva tagas i anspråk för lantförsvarets
behov. Härtill kommer det belopp, som kan komma att inflyta genom
försäljning av anläggningarna på skjutbanan. Detta har av militärmyndigheterna
beräknats till 1,000 kronor, medan fortifikationsdepartementet
ansett det ovisst, om detta pris kan erhållas, och föreslagit anläggningarnas
försäljning å offentlig auktion utan fastslående av visst nnnimipris.
Emellertid anser jag, att försäljningen av berörda anläggningar
med säkerhet kan beräknas inbringa ett belopp av åtminstone 500 kronor.
I övrigt har utredningsmännens förslag eller fortifikationsdepartementets
yttrande däröver icke synts mig giva anledning till erinran.
De belopp, som, enligt vad jag här anfört, kunna beräknas komma
att inflyta genom den nu ifrågasatta försäljningen, äro följande:
för försäljning av mark och byggnader till Rumla
kommun....................................... kronor 40,000: —
» o )) mark till officers- och under
officerskårerna
vid Livregementets
grenadjärer ............... » 1,095: 20
» » » mark till s. k. kronotorpare » 19,406: 10
Transport kronor 60,501: 30
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 42.
Transport kronor 60,501:30
för försäljning av skjutbanan .......................................... » 1,600: —
» » » staten tillhöriga byggnader utom
dem, som skulle säljas till
Kumla kommun ........................ » • 32,785: —
» » » anläggningarna å skjutbanan......... »_500: —
Summa kronor 95,386: 30
Härifrån avgå dock kostnaderna för avlösande av omförmälda betesrättsservitut,
vilka beräknats till högst 12,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts, får jag hemställa, det Eders Kungl.
Magt täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att Livregementets grenadjärers och Livregementets husarers förutvarande
övningsfält Sannahed — med undantag av dels ett område om
14.6080 hektar, omfattande en grusås och sandgropar, dels områden om
0.1950 hektar, innefattande fornlämningar, och dels gemensamma vägar
till en areal av 0.3220 hektar — ävensom den till övningsfältet hörande
skjutbanan må jämte de å övningsfältet och skjutbanan befintliga byggnader
och övriga anläggningar försäljas i enlighet med den av mig förordade
planen för belopp, som tillhopa ej understiga 95,386 kronor
30 öre; dock att, därest någon byggnad fortfarande behöver tagas i
anspråk för lantförsvarets behov, nämnda belopp må minskas med vad
som motsvarar värdet å sådan byggnad,
samt att vad genom denna försäljning inflyter må, efter avdragav
kostnader för uppmätning och värdering av mötesplatsen och för
avlösning av därå vilande betesrättsservitut samt andra kostnader i och
för försäljningen, tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål.»
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Magt Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Harald Wiens.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1915:80 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av Livregementets grenadjärers och Livregementets husarers förutvarande ö a1 i texten
- JoU 1915:27 Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts ''proposition angående försäljning av Livregementets grenadjärers och Livregementets husarers förutvarande övningsfält S a1 i texten