Sök i Ratio Lex

Angående avstående eller upplåtande i vissa fall av mark från kronoegendomar

1915-02-05 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:48, Angående avstående eller upplåtande i vissa fall av mark från kronoegendomar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 48.

1

Nr 48.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående avstående

eller upplåtande i vissa fall av mark från kronoegendomar;

given Stockholms slott den 5 februari 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen

att för tiden intill den 1 juli 1916

dels medgiva,

att, då för allmänt ändamål, för vars tillgodoseende enligt gällande

författning enskild man, menighet eller inrättning kan förpliktas avstå

eller upplåta jord eller lägenhet, erfordras, att staten tillhörig mark avstås

eller upplåtes, Kungl. Maj:t må äga, utan riksdagens hörande i

varje särskilt fall, förordna om markens avstående eller upplåtande;

dels ock besluta:

l:o) att för mark, som sålunda avstås eller upplåtes, lösen eller

ersättning skall med nedan angivna undantag utgå efter ty i gällande

författning angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov

är föreskrivet och till beloppet bestämmas, då jordområde, som skall

lösas, är obebyggt och understiger fem hektar, samt Kungl. Maj:t finner

skäligt sådant medgiva, av tre gode män, av vilka Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länet och sökanden, var för sig, utse en och domaren i

orten den tredje, samt i annat fall av sådan nämnd, som omförmäles i

berörda författning;

2:o) att i fråga om mark, som är avsedd att användas för framdragande

av elektrisk ledning, utom vad under l:o) stadgas, jämväl föreskrifterna

i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om

elektriska anläggningar, skola lända till efterrättelse;

3:o) att, där Kungl. Maj:t lämnat kommun, enskild person eller

bolag tillstånd att inom riket anlägga järnväg, Kungl. Maj:t ock må,

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 40 käft. (Nr 48.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 48.

där så prövas lämpligt och utan avseende därå, om för järnvägens anläggning

statsbidrag åtnjutes eller icke, ej mindre medgiva, att mark,

som står under kronans omedelbara disposition eller tillhör någon av

de under bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar

eller någon av de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar,

vilka icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas

fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond, upplåtes utan annan

ersättning till kronan, än att, därest och i den mån å sålunda upplåten

mark växande skog ingår i upplåtelsen och Kungl. Maj:t icke finner

skäl annorlunda medgiva, ersättning för sådan skog skall utgå efter

Kungl. Maj:ts bestämmande, än även tillåta vederbörande att kostnadsfritt

för anläggningen begagna sådana å kronans ägor belägna kalkoch

stenbrott jämte grustäkter, som kunna vara disponibla;

4:o) att jämväl i övrigt, då fråga allenast är om upplåtelse av mark

till begagnande för ändamål, som förut nämnts, utan att marken avstås,

det må ankomma på Kungl. Maj:t att, där omständigheterna därtill föranleda,

medgiva undantag från den under l:o) angivna regel; samt

5:o) att vad sålunda stadgats icke har avseende å de i 8 och 12

§§ av lagen den 31 augusti 1907 om stadsplan och tomtindelning berörda

fall.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kung], nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beclc-Friis.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 48.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 5

februari 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WallenbeRG,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med cheferna för lantförsvars-, civiloch

ecklesiastikdepartementen anförde departementschefen, statsrådet

friherre Beck-Friis.

I anledning av Knngl. Maj:ts den 29 maj 1914 "till riksdagen

avlåtna proposition har samma års senare riksdag|för tiden intill den

1 juli 1915 medgivit, att Kungl. Maj:t skulle äga att i vissa närmare

angivna fall utan riksdagens vidare hörande förordna om avstående eller

upplåtande av mark från kronoegendomar, samt fattat vissa i sammanhang

därmed stående beslut.

Ett liknande medgivande synes böra hos riksdagen påskas jämväl

beträffande tideu från och med den 1 juli innevarande år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 48.

Jag finner mig emellertid böra i visst hänseende nu föreslå ett

förtydligande av en utav de till medgivandet fogade bestämmelserna,

Riksdagen har nämligen plägat såsom punkt 3:o) besluta:

»att, där Kungl. Maj:t lämnat kommun, enskild person eller bolag

tillstånd att inom riket anlägga järnväg, Kungl. Maj it ock må, där så

prövas lämpligt och utan avseende därå, om för järnvägens anläggning

statsbidrag åtnjutes eller icke, ej mindre medgiva, att jord, som står

under kronans omedelbara disposition eller tillhör någon av de under

bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar eller

någon av de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar,

vilka icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas fond,

stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond, upplåtes utan särskild ersättning

till kronan, än även tillåta vederbörande att kostnadsfritt för

anläggningen begagna sådana å kronans ägor belägna kalk- och stenbrott

jämte grustäkter, som kunna vara disponibla.»

Bestämmelser i enlighet härmed'' hava plägat införas i Kungl.

Maj:ts resolutioner vid meddelande av koncession å enskilda järnvägsanläggningar.

Det förtydligande, jag avser, gäller den å den upplåtna marken

växande skogen.

I skrivelse den 25 november 1911 erinrade domänstyrelsen om

vissa förhållanden beträffande Dala—Hälsinglands järnvägsaktiebolags

järnvägsbyggnad mellan Orsa och Bollnäs samt anförde att, då värdet

av till avverkningsbara (saludugliga) dimensioner utvuxen skog i regeln

vore mångdubbelt större än värdet av den mark, varå skogen växte,

kunde vid upplåtelse av mark från kronans fastigheter för järnvägsan1

äggning i de fall, då ersättning härför ej utginge, stora värden avhändas

kronan genom att den å marken växande skogen icke undantoges

vid markupplåtelsen. För järnvägsanläggningen vore det dock

endast marken, som behövde upplåtas. På grund härav hemställde

styrelsen, att vid upplåtelser av mark till järnvägsanläggning i de fall,

då ersättning härför ej utginge, berörda upplåtelser måtte förklaras avse

allenast själva jorden och sålunda från upplåtelsen undantagas den å

den upplåtna marken möjligen växande skogen.

Framställningen remitterades till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som däröver hörde distriktscheferna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten,

utom i övre norra distriktet, varest inga enskilda järnvägsanläggningar

finnas.

Cheferna i östra och västra distrikten förordade domänstyrelsens

framställning, vilken de funne synnerligen befogad. Chefen i östra

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 48,

distriktet meddelade, att inom detta distrikt det redan nu förfores på

det av domänstyrelsen förordade sättet, och anförde såsom exempel att,

då Sävsjöström—Nässjö järnväg anlades, den skog, som växte å kronomark,

över vilken banan skulle gå fram, blivit av vederbörande jägmästare

utstämplad och försåld, innan järn vägsarbetet där påbörjats.

De övriga tre distriktscheferna uttalade däremot motsatt åsikt.

Chefen i södra distriktet framhöll, att bestämmelsen om upplåtande av

fri mark från kronans fastigheter till järnvägsanläggningar tillkommit

för att underlätta och uppmuntra det enskilda järnvägsbyggandets emedan

detta sistnämnda ansetts gagneligt för riket. Under förutsättning att

denna bestämmelse vant välbetänkt, syntes domänstyrelsens motiv till

dess framställning, nämligen att skogens värde i regeln vore mångdubbelt

så stort som den mark, varpå den växte, samt att på detta sätt

störa värden avhändes staten, åsyfta, att bestämmelsen medförde för

stor förlust för staten i förhållande till det understöd, som staten ansåges

böra giva det enskilda järn vägsbyggandet. Häremot kunde invändas,

att under den tid, ifrågavarande bestämmelse tillämpats, av

kronojorden även fritt upplåtits åkerjord, som även hade mångdubbelt

värde mot kal skogsmark, och detta till betydliga värden, utan att det

mera allmänt gjorts gällande, att understödet i denna form skulle vara

överdrivet stort. Det läge i sakens natur, att fördelarna av statens fria

markupplåtelse bleve mycket olika eller rent av slumpvis fördelade, och

omöjligt vore således ej, att bestämmelsen om fri kronomark kunde tillföra

någon enstaka järnväg relativt stora fördelar, men i stort sett finge

man väl antaga, att de järnvägar, som haft att glädja sig åt dylikt stort

statsunderstöd, redan vore byggda, om för övrigt ekonomisk möjlighet

till deras åstadkommande funnits. Att på nuvarande stadium av det

enskilda järnvägsbyggandet minska statens bidrag syntes vara mindre

välbetänkt, och skulle det ske på det av domänstyrelsen föreslagna sättet,

sjmtes det sannolikt, att berörandet av kronomark skulle bliva en olägenhet

i stället för en lättnad. Den föreslagna bestämmelsen skulle i vissa

fall komma att verka som förbud på obestämd tid för arbetets utförande,

emedan avverkning måste ske genom statens försorg, innan marken

finge tagas i anspråk för järnvägsbyggande. Avverkningen vore beroende

av såväl årstiden som väderleksförhållanden och därför skulle

den förordade förändringen medföra nödvändigheten av att föreskriva

viss tid, inom vilken avverkningen skulle vara slutförd och virket avlägsnat

från järnvägens blivande område. Någon för hela landet generell

regel härför syntes vara svår att finna på grund av vinterns olika

inträdande på olika breddgrader. Bestämmelse i detta avseende skulle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 48.

därför i varje särskilt fall böra föreslås av domänstyrelsen, innan Kungl.

Maj:t beviljade koncession. I många fall, i synnerhet i sydligare delar

av landet, syntes värdet av skogen på kronomark ej motsvara kostnaderna

för dess tillvaratagande genom statens försorg, och i dessa fall

syntes det vara onödigt att göra åtkomsten av kronomark mera invecklad

än den förut varit. Han ansåge därför, att såväl mark som skog

borde av staten avstås utan ersättning.

Chefen i mellersta distriktet anförde, att då järnvägsbyggnader avstaten

främjades direkt genom penningar och genom fritt överlämnande

av mark, byggnadssten, kalk och grus, det i princip ej skulle vara

någon nyhet, om även växande skog fritt lämnades, utan endast innebära,

att staten ännu något kraftigare ville understödja järnvägsbyggandet.

Det vore naturligtvis för järnvägsbyggandet av rätt stor vikt att även

få fritt disponera den växande skogen, vilken alltid kunde beräknas få

god användning till grundförstärkningar, syllar, byggnads- och ställningsvirke.

Om fullständigt fri upplåtelse av skogen ej ansåges böra ifrågakomma,

skulle man kunna tänka sig, att densamma av domänstyrelsen

efter billig värdering kunde överlåtas å järnvägen, i vilket fall alla

transportkostnader skulle bortfalla till fördel såväl för staten som järnvägen.

En värdering med ty åtföljande antagligen tidsödande underhandlingar

och uppgörelser mellan kronan, järnvägsbolaget och entreprenören

skulle emellertid draga med sig extra kostnader och olägenheter,

vilka ofta komme att motsvara en stor del av skogens värde, och

det syntes därför lämpligast, att växande skog å till järnvägsbyggnad

överlämnad fri mark även finge fritt medfölja marken.

Chefen i nedre norra distriktet yttrade, att då värdet av den

växande skog, som förefunnes å från kronans fastigheter för järnvägsbyggnad

upplåten mark, i de allra flesta fäll tvivelsutan vore försvinnande

litet jämfört med de oftast högst betydande värdestegringar för angränsande

eller närbelägen kronoskogar, vilka direkt föranleddes av

järnvägs framdragande, det borde synas ganska skäligt, att bland de

förmåner, som från det allmännas sida plägat tillförsäkras järnvägsföretagen,

jämväl måtte ingå rättigheten att tillgodogöra sig värdet av å

upplåtna delar av kronomark växande skog.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen yttrade för egen del i utlåtande

den IG december 1914 följande:

»Enligt den uppfattning, som sedan gammalt bibehållit sig inom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen om tolkningen av ifrågavarande bestämmelse

i koncessionerna för de enskilda järnvägarna, skall den växande

skogen ej tillfalla järnvägsbyggnaden. Styrelsen har nämligen alltid

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 48.

hyst den åsikten, att bestämmelsen om fri upplåtelse av kronomark tillkommit

för alt underlätta framkomsten för järnvägarna och ej för att

pa sådant sätt ekonomiskt bidraga till deras förverkligande.

Denna uppfattning har jämväl hysts av många järn vägsbyggare,

och det har ofta förekommit, att vederbörande järn vägsbefäl, innan arbetet

påbörjats å kronans mark, påkallat vederbörande jägmästares bistånd för

att fa skogen borttagen. Distriktschefen i östra väg- och vattenbyggnadsdistriktet

har, såsom ovan nämnts, hänvisat till, huru vid Nässjö—Sävsjöströms

järnvägsbyggnad skogen tillvaratagits för statens räkning genom

skogsmyndigheternas eget initiativ.

Det är emellertid väl bekant, att ett motsatt förfarande vid många

järnvägsbyggnader ägt rum, eller att järnvägsbolagen tillvaratagit den

växande skogen, som använts för järnvägsbyggnaden.

Skulle emellertid järnvägsbolagen hava en sådan rättighet, torde

mycket egendomliga förhållanden kunna inträffa, exempelvis om järnvägen

till större delen av sin sträckning komme att framgå över kronomark,

vilket torde kunna inträffa såväl i Norrland som annorstädes

inom landet. I dylika fall torde järnvägsbolagen ej för eget behov få

användning för allt på området växande virke, utan'' kunde till och med

bedriva affärer med detsamma, vilket under alla förhållanden ej lär

hava avsetts med den ifrågavarande bestämmelsen.

_ En medelväg, att bolaget skulle få fritt använda endast så mycket

av virket, som kunde åtgå för järnvägsbyggnaden, synes ej heller tilltalande,

då en effektiv kontroll i sådant avseende från skogsmyndigheternas

sida torde vara i det närmaste omöjlig.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kan''sålunda ej finna anledning

att frångå sin gamla uppfattning om tolkningen av den ifrågavarande

bestämmelsen utan får för sin del instämma i domäustyrelsens hemställan.

»

Slutligen har järnvägsstyrelsen i utlåtande den 13 januari 1915

förklarat sig icke hava något att erinra mot domänstyrelsens nu ifrågavarande

hemställan, under förutsättning att densamma icke innebure

skyldighet för vederbörande järnvägsbyggnad att övertaga den å den

upplåtna marken möjligen växande skogen, därest ej särskild överenskommelse

därom träffades.

Frågan, huruvida det medgivande om upplåtelse av viss kronomark

utan ersättning till kronan, som lämnas vid koncession å euskild

järnväg och som grundar sig på riksdagens årliga beslut i nu

förevarande ämne, innefattar även kostnadsfri upplåtelse av den å

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 48.

samma mark växande skogen, synes hittills hava i praktiken besvarats

på olika sätt. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen säger sig hava

sedan gammalt omfattat den tolkning, att skogen icke medföljer.

Chefen i östra distriktet har meddelat, att i detta distrikt hittills förfarits

på detta sätt. Åven av chefernas i mellersta och nedre norra

distrikten yttranden synes framgå, att den av dem tillstyrkta fria upplåtelsen

även av skogen enligt deras åsikt skulle innebära en utvidgning

av de förmåner, staten hittills lämnat enskilda järnvägsbyggnader.

Den förre yttrar nämligen, att detta skulle innebära, »att staten

ännu något kraftigare ville understödja järnvägsbyggandet», och den

senare anser det ganska skäligt, »att bland de förmåner, som från det

allmännas sida plägat tillförsäkras järnvägsföretagen, jämväl må ingå

rättigheten att tillgodogöra sig värdet av å upplåtna delar av kronomark

växande skog». Däremot synes chefen i södra distriktet anse, att

rätten till skogen redan nu ingår i den fria upplåtelsen, enär han anser

det mindre välbetänkt att på nuvarande stadium av det enskilda järnvägsbyggandet

»minska statens bidrag». Den sålunda yppade osäkerheten

i tillämpningen, vilken även bestyrkts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

synes höra avlägsnas genom att uttryckliga bestämmelser i

ämnet givas.

I likhet med samtliga de tre styrelser, som yttrat sig i ämnet,

anser jag såsom huvudbestämmelse böra gälla, att växande skog icke

kostnadsfritt medföljer vid den upplåtelse av mark, som sker utan

ersättning till kronan. Såsom järnvägsstyrelsen framhållit, bör det tydligt^

icke heller åläggas järnvägsföretaget såsom någon skyldighet att

inlösa skogen. Om däremot vederbörande järnvägsföretag önskar förvärva

även den växande skogen och Kungl. Maj:t finner detta böra ske,

möter naturligtvis icke hinder för att skogen ingår i upplåtelsen, men

då bör i regel ersättning utgå för densamma. För procedurens förenklande

synes denna ersättning icke behöva bestämmas enligt expropriation

sförordningen utan böra utgå efter Kungl. Maj:ts bestämmande.

Emellertid torde fall kunna inträffa, då skogens beskaffenhet, dess

ålder (t. ex. icke avsättningsbar ungskog), dess ringa mängd, dess

belägenhet eller ock andra omständigheter kunna göra det för kronan

mindre lämpligt att undantaga dylik skog. Detta kan äga rum i fråga

om en viss del av järnvägens sträckning, under det att beträffande en

annan del förhållandet är motsatt. Det synes därför böra få ankomma

på Kungl. Maj:t att efter vederbörlig utledning i varje särskilt fall

pröva, huruvida och i vad mån växande skog må utan särskild ersättning

medfölja vid upplåtelsen. Därest skogen icke ingår i upplåtelsen, bör den
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 48.

samma tillgodogöras genom skogsförvaltningens försorg, vilket naturligtvis

kan, ifall från järnvägsföretagets sida så önskas och överenskommelse

träffas om pris m. m., ske genom skogens försäljning till järnvägen.

Skulle skogen icke bliva såld till järnvägen, lärer med dess avverkningför

kronans egen räkning kunna ordnas så, att av skogens kvarstående

ej vållas dröjsmål med järnvägsbygget.

I enlighet med denna uppfattning har jag infört vissa ändringar

och tillägg i ovanberörda punkt 3:o). De bestämmelser, som i övrigt

erfordras, exempelvis för reglerande av förhållandet mellan järnvägsbygget

och skogsavverkningen, torde böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Ö Jag vill uttryckligen framhålla, att det i detta ärende är fråga

allenast om ersättning till kronan. Arrendatorers och andra enskilda

rättsägares rättigheter beröras icke av denna fråga.

Jag vill därjämte fästa uppmärksamheten på, att enligt berörda

punkt 3:o) frågan endast gäller förhållandet till järnväg, som anlägges

av kommun, enskild person eller bolag. Någon inverkan på det ännu

olösta spörsmålet om förhållandet i vederlagshänseende beträffande jord

eller annat, som från domänfonden avstås till statens järnvägar eller

annan statsinstitution, har denna fråga icke.

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att för tiden intill den 1 juli 1916

dels medgiva,

att, då för allmänt ändamål, för vars tillgodoseende enligt gällande

författning enskild man, menighet eller inrättning kan förpliktas avstå

eller upplåta jord eller lägenhet, erfordras, att staten tillhörig mark avstås

eller upplåtes, Kungl. Maj:t må äga, utan riksdagens hörande i

varje särskilt fall, förordna om markens avstående eller upplåtande;

dels ock besluta:

Do) att för mark, som sålunda avstås eller upplåtes, lösen eller

ersättning skall med nedan angivna undantag utgå etter ty i gällande

författning angående ]ords eller lägenhets avstående för allmänt behov

är föreskrivet och till beloppet bestämmas, då jordområde, som skall

lösas, är obebyggt och understiger fem hektar, samt Kungl. Maj:t finner

skäligt sådant medgiva, av tre gode män, av vilka Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länet och sökanden, var för sig, utse en och domaren

i orten den tredje, samt i annat fall av sådan nämnd, som omförmäles

i berörda författning;

2:o) att i fråga om mark, som är avsedd att användas för framdragande

av elektrisk ledning, utom vad under Do) stadgas, jämväl

Bikung till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 40 höft. (År 48.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 48.

föreskrifterna i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser

om elektriska anläggningar, skola lända till efterrättelse;

3:o) att, där Kungl. Maj:t lämnat kommun, enskild person eller

bolags tillstånd att inom riket anlägga järnväg, Kungl. Maj:t ock må,

där så prövas lämpligt och utan avseende därå, om för järnvägens anläggning

statsbidrag åtnjutes eller icke, ej mindre medgiva, att mark,

som står under kronans omedelbara disposition eller tillhör någon av

de under bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar

eller någon av de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar,

vilka icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas

fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond, upplåtes utan annan

ei sätt ning till kronan, än att, därest och i den män å sålunda upplåten

mark växande skog ingår i upplåtelsen och Kungl. Magt icke finner

skäl annorlunda medgiva, ersättning för sådan skog skall utgå efter

Kungl. Maj:ts bestämmande, än även tillåta vederbörande att kostnadsfritt

för anläggningen begagna sådana å kronans ägor belägna kalkoch

stenbrott jämte grustäkter, som kunna vara disponibla;

4:o) att jämväl i övrigt, då fråga allenast är om upplåtelse av

mark till begagnande för ändamål, som förut nämnts, utan att marken

avstås, det må ankomma på Kungl. Maj:t att, där omständigheterna

däi till föl anleda, medgiva undantag från den under l:o) angivna revelj

samt ’

5:o) att vad sålunda stadgats icke har avseende å de i 8 och 12

§§ av lagen den 31 augusti 1907 om stadsplan och tomtindelning berörda

fall.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan blev av Hans Maj:t Konungen bifallen; och

skulle proposition i ämnet av den lydelse, bilaga . . .

till detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Lekander.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIE BOLAG, 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:161 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående eller upplåtande i vissa fall av mark från Jeronoegendomar. s. 1 i texten
  2. JoU 1915:33 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående eller upplåtande i vissa fall av mark från kronoegendomar. s. 11 i texten