Sök i Ratio Lex

Angående försäljning till Kopparbergs köping av vissa delar av gruvingenjör sbostället Störa Gården nr 1 och Stortorp nr 1 i Ljusnarsbergs socken av Örebro län

1915-02-26 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:52, Angående försäljning till Kopparbergs köping av vissa delar av gruvingenjör sbostället Störa Gården nr 1 och Stortorp nr 1 i Ljusnarsbergs socken av Örebro län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 52.

1

Nr 52.

Kung!. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående försäljning

till Kopparbergs köping av vissa delar av gruvingenjör

sbostället Störa Gården nr 1 och Stortorp nr 1

i Ljusnarsbergs socken av Örebro län: given Stockholms

slott den ,2fi februari 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av protokollet över finansärenden

för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels medgiva, ej mindre att det i Ljusnarsbergs socken av Örebro

län belägna gruvingenjörsbostället i mellersta bergmästardistriktet

om 71/i3f,o mantal Stora Gården nr 1 och u''/bil mantal Stortorp nr

1 må med undantag av ett i statsrådsprotokollet närmare angivet område

om 6.99 6 2 hektar av Stora Gården nr 1, vilket bör fortfarande

utgöra gruvingenjörsboställe och genom ägostyckning avskiljas, utan

hemulsskyldighet för kronan för ett pris av 54,433 kronor 26 öre och

på de av chefen för finansdepartementet i övrigt förordade villkor till

Kopparbergs köping försäljas, än även att grundskatten för ifrågavarande

boställe, 14 kronor 42 öre, må avskrivas från och med det år, under

vilket försäljningen äger rum,

dels ock förklara, att köpeskillingen skall överlämnas till statskontoret

för att, sedan, på sätt i statsrådsprotokollet angives, 288 kronor

40 öre därifrån avräknats och tillgodoförts statsverket under titel:

»diverse inkomster», till sitt återstående belopp särskilt förvaltas såsom

eu räntebärande fond, samt att räntan å sagda fond må, tillsvidare och

intill dess annorlunda förordnas, uppbäras av gruvingenjören i mellersta

bergmästardistriktet.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. JYIaj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang filt riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 44 höft. (Nr 52.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26

februari 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Vennersten anförde:

I skrivelse den 3 mars 1908 anhöll Kopparbergs köping genom

särskilda kommitterade hos Kungl. Maj:t att få med full äganderätt förvärva

större delen av gruvingenjörsbostället i mellersta bergmästardistriktet

*V1360 mantal Stora Gården samt 15/s54 mantal Stortorp i Ljusnarsbergs

socken av Örebro län, nämligen dels av Stora Gården 88.48 7 4 hektar

dels ock hela Stortorp. Som boställe åt gruvingenjören skulle härefter

kvarstå själva huvudbyggnaden med trädgård och angränsande hagmark.

I skrivelsen anfördes, att ett nödvändigt villkor för att den utveckling,

vari Kopparbergs samhälle sedan en tid tillbaka vore statt,

icke måtte avstanna, vore, att den av samhället beslutade tidsenliga

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 52.

vattenledningen med allra första komme till utförande samt att tillfälle

bereddes platsens talrika arbetarbefolkning att skaffa sig egna hem.

Därjämte hade samhället att genomföra den av Kungl. Maj:t numera

fastställda stadsplanen, vilken påkallade anläggningen av flera nya gator

och allmänna platser. Slutligen krävde den samhället beviljade köpingsrättigheten

uppförandet av en del kommunala inrättningar och byggnader.

Köpingen innehade icke de för berörda ändamål erforderliga, icke så

obetydliga områdena utan vore nödsakad att söka förvärva desamma

från gruvingenjörsbostället. Såsom ersättning för dessa områden erbjöde

sig köpingen att, på sätt och i den ordning Kungl. Maj:t kunde finna

gott bestämma, till boställsinnehavaren utgiva ett mot 5 procent å hela

boställets dåvarande taxeringsvärde, 29,000 kronor, svarande årligt belopp

av 1,450 kronor, varjämte köpingen förbunde sig att, i enlighet med

vissa av boställsinnehavaren, gruvingenjören i mellersta bergmästardistriktet

Herman Sundholm, i skrivelse till kommitterade den 2G februari

1908 uppställda villkor, 1) bestrida samtliga med övertagandet förenade

kostnader, däri inberäknat kostnaden för karta med beskrivning över

den undantagna delen av bostället; 2) övertaga egendomen i det skick,

vari den vid tillträdesdagen befunnes, så att boställsinnehavaren ej skulle

göras ansvarig för möjligen befintliga brister å byggnader, hägnader,

hävd eller dylikt; 3) inlösa de boställsinnehavaren tillhöriga kartor med

beskrivningar över bostället till självkostnadspris; 4) bestrida kostnaden

för upprättande av ny skogshushållningsplan för bostället; samt 5) verkställa

nybyggnad av södra flygeln, så att den med samma utseende och

storlek som för närvarande komme att innehålla 4 ram i bottenvåningen.

Sedan kommerskollegium genom remiss anbefallts att häröver avgiva

utlåtande, avgav på anmodan av kollegium Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Örebro län den 29 augusti 1908 till kollegium utlåtande i

ärendet samt överlämnade därvid yttranden av bergmästaren i distriktet

och boställsinnehavaren, i vilka dessa lämnade ansökningen utan erinran,

varjämte Kungl. Maj:ts befalförngshavande för sin del förordade bifall

till framställningen under de föreslagna villkoren.

Med anledning av köpingens berörda framställning och på grund

av föregående bolagsstämmobeslut tillställde därefter styrelsen för aktiebolaget

Nya Kopparbergs Bergslag kollegium avskrift av protokoll vid

styrelsesammanträde den 8 maj 1909, enligt vilket styrelsen beslutat

att, då det vore ostridigt, att Nya Kopparbergs Bergslag, vars alla förmåner,

privilegier och andra rättigheter övertagits av bolaget, på

sin tid med minst Va bidragit till inlösningssumman för bostället, till

kollegium ingå med följande erinringar och yrkanden, vid vilkas upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

fyllande bolaget icke hade något att invända mot försäljningen, nämligen

1) att inlösningssumman för den del av bostället, som köpingen finge

inlösa, måtte bestämmas till dess verkliga värde; 2) att garantier lämnades

för att ränta å köpeskillingen komme vederbörande gruvingenjör

till godo samt 3) att, för den händelse gruvingenjörstjänsten skulle

komma att indragas, bolaget dels erhölle så stor del av försäljningssumman

för de områden, som kunde komma att försäljas till köpingen,

som motsvarade den andel, varmed Bergslaget deltagit i boställets

inlösen, och dels tillförsäkrades motsvarande andel i den kvarvarande

oförsålda delen av bostället.

Sedan av anledning, att taxeringsvärdet å gruvingenjörsbostället

år 1908 höjts till 56,000 kronor, köpingen lämnats tillfälle inkomma

med nytt köpeanbud, blev i till kommerskollegium ingivna skrifter

av den 2 mars 1910 sådant anbud, beräknat med hänsyn till det nva

taxeringsvärdet, avgivet med 33,332 kronor, därvid tillika föreslogs,

att det område av Stora Gården, som fortfarande skulle utgöra gruvingenjörsboställe,

något jämkades till sina gränser, så att dessa sammanfölle

med blivande gatulinjer inom köpingen, ävensom att till samma

område lades den tomt, varå en till bergmästararkiv använd byggnad

vore belägen; och komme enligt eu av distriktslantmätaren A. Th. Melén

verkställd uträkning det sålunda förändrade område, som skulle förbliva

boställe, att innehålla 6.99 62 hektar, samt Stora Gårdens återstående

del, som köpingen önskade förvärva, 87.4320 hektar.

Då köpingen i detta anbud icke åtagit sig någon av de i anbudet

den 3 mars 1908 i övrigt upptagna skyldigheter, däribland ombyggnad

av södra flygeln, vilken enligt verkställd beräkning skulle betinga eu

kostnad av 8,800 kronor, och det. senare anbudet sålunda i verkligheten

vore lägre än det förra, anmodade kommerskollegium Kungl. Maj:ts

befallningshavande i Örebro län att dels bereda köpingen tillfälle att

göra de tillägg till det senast ingivna anbudet, vartill köpingen kunde

finna sig föranlåten, dels ock efter vederbörandes hörande avgiva förnyat

utlåtande i ärendet.

I anledning härav överlämnade Kungl. Maj:ts befallningshavande

med skrivelse den 8 maj 1911 till kommerskollegium, jämte andra

handlingar, yttranden av köpingen, vederbörande länsman, boställshavaren

och bergmästaren samt, med anledning av vad den sistnämnde

därvid anfört, påminnelser av köpingen.

Av de sålunda avgivna yttrandena inhämtas, bland annat, följande:

Enligt beslut vid köpingsstämma den 7 november 1910 hade

köpingen förklarat sig dåmera villig att i köpeskilling för gruvingenjörs
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52. 5

bostället. Störa Gården jämte Stortorp — med undantag av 6.99 62

hektar, som enligt av distriktslantmätaren Melon upprättad beskrivning

allt framgent vore avsett till boställe — erlägga 37,800 kronor och i

övrigt fullgöra de skyldigheter rörande egendomens övertagande, inlösen

av kartor och kostnad för upprättande av ny skogshushållningsplan för

bostället, som i anbudet av den 3 mars 1908 och boställshavarens vid

handlingarna fogade skrivelse den 26 februari samma år omförmäldes,

med undantag av det i sistnämnda skrivelses sista punkt framställda

villkoret att verkställa nybyggnad av en flygel. Länsmannen och boställshavaren,

den senare i yttrande den 23 november 1910, hade av angivna

skäl förordat antagande av sistnämnda köpeanbud. Bergmästaren, som

den 8 mars 1911 avgav sitt utlåtande, uppskattade värdet av ifrågavarande

till inköp föreslagna områden till 53,000 kronor, därav 21,500 kronor för

mark inom köpingsområdet. samt 25,000 kronor för skogsmark och 6,500

kronor för åker och ängsmark utom köpingsområdet, samt ansåg uppfyllandet

av de utav köpingen utöver den kontanta summan åtagna förbindelserna

komma att kräva eu kostnad av ett par tusen kronor. Enligt

hans förmenande borde köpingen kunna höja anbudet med 5,000 å 6,000

kronor; och tillstyrkte han för sin del på det livligaste antagandet av ett

dylikt anbud, då några utsikter att på mera förmånliga villkor försälja

områdena ifråga icke svntes förefinnas, vare sig man såge saken från

statens eller boställshavarens sida. I de avgivna påminnelserna hade

köpingen förklarat den erbjudna summan 37,800 kronor jämte fullgörande

av vissa villkor, därför köpingen uppskattat kostnaden till omkring

3,000 kronor, vara det högsta köpingen kunde förbinda sig utgiva.

Kungl. Maj:ts befallningshavande slutligen förklarade sig på grund

av den i ärendet vunna utredningen och då Kungl. Maj:ts befallningshavande

icke funne sig därav övertygad, att ett förmånligare anbud än

det av köpingen senast avgivna för det dåvarande kunde erhållas av

vare sig köpingen eller annan spekulant, anse detta köpingens anbud

kunna, särskilt med stöd av länsmannens utredning, förordas såsom

skäligt med hänsyn till gängse pris i orten å tomter med motsvarande

läge och av samma beskaffenhet i övrigt.

För egen del har kommerskollegium i utlåtande den 12 mars 1912

efter redogörelse för den vunna utredningen anfört följande:

»Vad den ifrågasatta försäljningen angår, så torde till att börja med böra

framhållas, att den av aktiebolaget Nya Kopparbergs Bergslag åberopade omständigheten,

att bostället donerats av enskilda, icke behöver utgöra något hinder för

en försäljning. Det synes nämligen kollegium uppenbart, att, därest området försäljes

till ett pris svarande mot dess verkliga värde och bostållsinnehavaren för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

framtiden tillförsäkras räntan å köpeskillingen, det med boställets upplåtelse avsedda

ändamålet att tjäna till understöd åt vederbörande bergsstatstjänsteman allt fortfarande

skulle vinnas. Av de utav bolaget gjorda erinringar och yrkanden, för

vilka förut redogjorts, böra givetvis punkterna 1 och 2 tillbörligen beaktas, varemot

punkt 3 att bolaget, för den händelse gruvingenjörstjänsten i distriktet indrages,

skulle tillförsäkras viss andel i försäljningssumman och återstoden av bostället, icke

synes böra i detta sammanhang till behandling upptagas.

För boställsinnehavaren vore det givetvis en fördel att i utbyte mot boställsjorden

erhålla en viss årlig penningsumma, motsvarande den avkomst, han nu kan

därå beräkna. Det är nämligen tydligt, att han i regel icke kan äga de förutsättningar,

som krävas för ett rationellt skötande av det med bostället förenade lantbruket.

Det har därför visat sig för honom fördelaktigast att utarrendera själva

boställsjorden och för egen del behålla endast själva huvudbyggnaden med tillhörande

område. Så har såväl den nuvarande boställsinnehavaren som flertalet av

hans företrädare förfarit. Ett antagande av köpingens anbud koinme att för honom

jämväl medföra en ekonomisk vinst, då räntan å den erbjudna köpeskillingen bör

kunna beräknas komma att uppgå till mer än den summa av 1,400 å 1,500 kronor,

som, enligt vad nuvarande boställsinnehavaren uppgivit, för närvarande kan i årlig

arrendeavgift påräknas.

Om sålunda för boställsinnehavaren fördelarne av köpingens anbud äro påtagliga,

sä synes ock å andra sidan den gjorda utredningen giva vid handen, att

den erbjudna köpeskillingen motsvarar boställets verkliga värde. Bergmästaren bär

visserligen funnit anbudet vara för boställsinnehavaren fördelaktigt, men dock —

om han än ansett det tvivelaktigt, huruvida ett väsentligen högre pris än det av

köpingen erbjudna kunde av annan spekulant erhållas — på grund av sina beräkningar

om boställets värde förmenat, att anbudet borde höjas med 5,000 å 6,000

kronor. Gent häremot står dock Kungl. Maj:ts befallningshavandes med stöd av

kronolänsmannens utredning gjorda uttalande, att anbudet kan anses såsom skäligt

med hänsyn till gängse pris i orten å tomter med motsvarande läge och av samma

beskaffenhet i övrigt, till vilket uttalande enligt kollega förmenande i nu förevarande

avseende vitsord bör tillmätas. Ett visst avseende torde ock böra fästas

därvid, att köpet icke sker i spekulationssyfte utan att en stor del av området

är avsett till allmännyttiga ändamål såsom park, gator och offentliga byggnader.

Då sålunda enligt kollega åsikt anbudet är till boställsinnehavarens fördel och det

erbjudna beloppet synes motsvara boställets verkliga värde, anser sig kollegium

böra tillstyrka, att detsamma antages ävensom att köpeskillingen överlämnas till

statsverket för att för boställsinnehavarens räkning förräntas.

I köpingens första anbud funnos angivna vissa av boställsinnehavaren uppställda

villkor för köpet, på vilka köpingen dåmera förklarat sig ingå.

I villkoret 1) föreskrives, att alla med övertagandet förenade kostnader, däri

även inbegripet anskaffning av karta med beskrivning över den undantagna delen,

skola bestridas av köpingen. Kollegium har icke något att häremot erinra lika

litet som mot villkoret 2) att egendomen skall övertagas i befintligt skick, så att

boställsinnehavaren ej ansvarar för eventuella brister i byggnader in. m. Det kan

visserligen ifrågasättas, huruvida icke syn borde verkställas för utrönande av

befintlig husröta och ersättning härför, vilken skall gäldas av boställsinnehavaren.

läggas till köpeskillingen att disponeras som denna. Då emellertid köpingen, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

för närvarande arrenderar området i fråga, nedlagt icke mindre än 4,000 kronor på

underhåll och förbättring av byggnader in. m. och dessa, enligt vad kollegium inhämtat,

befinna sig i gott skick, torde befintlig husröta vara så ringa, att anledning

icke förefinnes att taga hänsyn till ersättningen för densamma. Enligt 3)

skulle köpingen av boställsinnehavaren till självkostnadspris, 84: so kronor, inköpa

de kartor med beskrivningar över bostället, som han av sin företrädare inlöst. Det

är utan tvivel önskligt för köpingen att förvärva dessa kartor, men torde uppgörelsen

härom lämpligen böra hållas utanför själva försäljningen och ske direkt

mellan köpingen och boställsinnehavaren. Detta villkor bör sålunda kunna uteslutas.

Vidare skulle köpingen enligt villkoret 4) bestrida kostnaden för pågående utredning

av ny skogshushållningsplan för bostället, vilken kostnad beräknats till 150 ä

200 kronor, bkogshushållningsplanen är nu, enligt vad kollegium inhämtat, uppgjord

och kostnaden, uppgående till 116: 99 kronor, förskotterad av domänstyrelsen,

som härför gör sig betäckt av de skogsförsäljningsmedel, som influtit från bostället!

V id sådant förhållande synes lämpligast, att omförmälda belopp, avrundat uppåt till

200 kronor för att fa köpeskillingen i jämna tusental kronor, lägges till köpesumman,

vilken sålunda skulle uppgå till 38,000 kronor. Häremot lär köpingen icke

hava något att invända. Villkoret 5), ombyggnad av den så kallade södra flygeln,

har numera återtagits och köpeskillingen i stället beräknats med ett högre belopp.»

I ä grund av vad sålunda anförts hemställde kollegium, att Kungl.

Maj.t täcktes iöreslå riksdagen besluta: att gruvingenjörsbostället i mellersta

bergmästardistriktet skulle — med undantag av ett område om 6.99 62

hektar, som tunnes närmare angivet å eu handlingarna bifogad, av

distriktslantmätaren Melon upprättad karta med beskrivning och som

lortlarande skulle såsom boställe användas — utan liemulsskyldighet för

staten försäljas till Kopparbergs köping för ett pris av 38,000&kronor,

med rätt för köpingen att tillträda det försålda området å tid, som

Kungl. Maj.t torde bestämma, och med villkor att alla med köpet förenade

kostnader, däri även inbegripet kostnaden för upprättande av karta

med beskrivning över. den de! av bostället, som av kronan hell olles,

skulle bestridas av köpingen, samt att egendomen skulle övertagas i det

skick, vari den vid tillträdesdagen befunne sig; att köpeskillingen skulle

avlämnas till statsverket för att under särskild titel 1 nkshuvudboken

uppföras, samt att skälig ränta å beloppet skulle vederbörande boställshavare

tillgodokomma.

Genom remiss den 10 april 1912 anbefalldes jämväl kammarkollegium

att avgiva yttrande i ärendet. I anledning härav anmodade

Kollegium Kungl. Maj:ts befallningshavande att, enär i vederbörlig ordning

tillkommen saluvärdering av nu ifrågavarande områden icke, så vitt

handlingarna 1 ärendet utvisade, blivit verkställd, lämna köpingen tillfälle

föranstalta om sådan värdering''.

O

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 52.

Med skrivelse den 21 maj 1913 överlämnade Kungl. Maj:ts

befällningshavande till kammarkollegium en den 21 och den 22 därförutgångna

februari av vederbörande domänintendent och jägmästare

samt av länets hushållningssällskap och landsting utsedda uppskattningsmän

vid arrende- och saluvärdering av kronans domäner inom länet å

ifrågavarande boställe verkställd saluvärdering jämte avgivna yttranden

med anledning av värderingen av köpingen, ovanbemälda bolag,

boställshavaren, kronofogden i orten och bergmästaren ävensom eget

utlåtande.

Av instrumentet över saluvärderingen inhämtas, att värdet å den

areal, Kopparbergs köping anhållit att få förvärva, utgjorde 54,433

kronor 26 öre samt att av sagda areal 11.2 520 hektar av egendomen

Stora Gården folie inom köpingens gränser, varemot det övriga eller

hela egendomen Stortorp om 42.3 4 4fi hektar och 76.18 hektar av

Stora Gården läge utom köpingsområdet.

I sitt yttrande med anledning av värderingen avgav köpingen

förnyat köpeanbud, dåmera å 45,000 kronor, jämte vidhållande av de

utav köpingen i dess anbud den 7 november 1910 gjorda åtaganden;

och framhöll köpingen önskvärdheten av att det ifrågasatta köpet

komme till stånd så snart, att tillträdet kunde äga rum den 14

mars 1914.

Bolaget har förklarat sig för sin del anse sistnämnda köpeskilling

fullt tillräcklig och meddelat, att bolaget icke hade något att invända

mot att köpingen förvärvade ifrågavarande delar av bostället, allt under

förutsättning att de i mom. 2 och 3 av förenämnda protokollet den 8

maj 1909 gjorda erinringar vunne tillbörligt beaktande, varjämte boställshavaren

förmält sig icke hava något att tillägga utöver sitt den 23

november 1910 avgivna yttrande.

Kronofogden, som icke hade något att erinra mot den gjorda

värderingen, har förklarat sig av anförda orsaker ej tveka att jämväl

för sin del tillstyrka antagandet av köpingens anbud å 45,000 kronor.

Under framhållande att det av honom uppskattade värdet å jordområdena

ifråga nära överensstämde med den nu erhållna värderingssumman,

har bergmästaren vidare anfört, bland annat, följande: Då nu

köpingen höjt sitt anbud till ungefär samma summa, som han föreslagit,

torde densamma kunna tillgodose statens och boställshavarens krav

på lämplig ersättning vid uppgörelse med köpingen. Elmru bergmästaren

icke ansåge det vara sannolikt, att enskilda spekulanter å bostället

skulle komma att uppträda, vore detta dock ingalunda otänkbart i

betraktande av det ökade värde både mark och skog med tiden komme

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

att erhålla. Köpingen skulle, därest enskild spekulant uppträdde, kunna

befrias från utbetalning av störa belopp för mark, som densamma icke,

såsom det ville synas, hade behov av, och försäljningssumman samtidigt

kunna bliva högre. Man kunde sålunda tänka sig ett arrangemang vid

försäljningen, som i ännu högre grad än det nu föreliggande skulle

tillfredsställa samtliga därav intresserade. På grund av vad sålunda

anförts syntes det bergmästaren, som om riksdagens eventuella beslut

borde innehålla rätt till försäljning av nu ifrågavarande delar av bostället

för en viss minimisumma, motsvarande köpingens nu gjorda anbud

å kontant köpeskilling och värdet av åtagna förbindelser.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har framhållit, hurusom med

hänsyn till det rätt avsevärt höjda värde, som genom den hållna värderingen

vunnits, ärendet kommit i ett förändrat läge. Visserligen

hade även köpingen nu på grund av värderingen väsentligen höjt sitt

anbud och vederbörande myndigheter, som varit däröver hörda, hade

ansett sig kunna förorda det förhöjda anbudet, men då skillnaden mellan

värderingssumman och samma anbud måste anses vara väl stor, för att

anbudet obetingat kunde förordas, hemställde Kungl. Maj:ts befallningshavande,

att försäljningen måtte ske efter det värde, som av vederbörligen

utsedd expropriationsnämnd kunde varda bestämt, dock att

detta värde icke finge sättas lägre än den av köpingen erbjudna köpeskillingen

av 45,000 kronor. ‘

Med en till kammarkollegium ställd skrift har härefter ordföranden

i Kopparbergs köpingsstämma överlämnat utdrag av ett den 27

oktober 1913 vid stämma med köpingen hållet protokoll, enligt vilket

köpingen enhälligt besluta att, med frångående av sitt kontanta anbud

å 45,000 kronor, ändra detsamma till 54,433 kronor 26 öre.

Kammarkollegium har den 20 november 1913 avgivit utlåtande i

ärendet och därvid till en början med ledning av de till ärendet

hörande och övriga för kollegium tillgängliga handlingar lämnat eu

redogörelse för tillkomsten och naturen av ifrågavarande boställe. Kollegium

anför i detta hänseende följande:

»Sedan bergmästaren i Nya Kopparbergs bergmästardöme Detlof Heijke, som

år 1761 adlades med namnet Heijkenskjöld, år 1759 utnämnts till bergsråd, försålde

ban och hans hustru Katarina Elisbet Hising enligt ett den 2 maj 1763 utfärdat

salubrev sin i Nya Kopparbergs socken belägna bergsfrälsegård Storgården med

därtill lagda halva fjärdepartshemmanet Stensarf och det så kallade Laxbäckstorpet till

bergmästarboställe i »Nya Kopparberg och därmed förknippade Bergslager Grythyttan,

Hellefors och Hjulsjö» för en summa av 30,000 daler kopparmynt, vilken

»såväl respektive herrar bruksägarna som bergsmän dels redan betalt dels åtagit

sig ansvara att betala och fullgöra». A berörda fång meddelade vederbörande

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sam!. 44 höft. (hr 52.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Runyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.2.

häradsrätt för Nya Kopparbergs, Grythytte, Hällefors och Hjulsjö bergslagers läkning

uppbud den 17 september 1765, den 15 september 1766 och den 3 februari 1767.

Genom köpebrev den 25 juli 1786 försålde Martha Hellsing samt Fabian

Lundbom och Jac. Norgren, de båda senare såsom förmyndare för Märtha Hellsings

omyndiga barn, till bergmästaren Eric Odelstjerna skattevedstorpet Stortorp i Nya

Kopparbergs socken för en köpeskilling av 166 riksdaler 132 skillingar specie, varefter

köpet den 28 augusti 1786 transporterades å »respektive Herrar Bruksägare

inom Nya Kopparbergs Bergmästare döme», till bergmästarboställets förbättring.

Efter det att med avseende å det nu angivna sättet för boställets tillkomst

yrkande framställts om rättighet för vederbörande bruksidkare och bergsintressenter

att själva förfoga över bostället, förklarades genom nådigt brev den G oktober

1854, att Stora Gården och Stortorp fortfarande skulle såsom boställe tillhöra

vederbörande bergmästare i femte eller västra distriktet, men att det stode vederbörande

Öppet att sin talan om förment bättre rätt inför behörig domstol i laga

ordning utföra, om de därtill funne sig befogade.

Jämlikt nådigt brev den 13 november 1874 skulle gruvingenjören i mellersta

distriktet, sedan dåvarande innehavaren av bostället Stora Gården med Stortorp

från tjänsten avgått, få tillträda och såsom indelningshavare bruka nämnda boställe.

I nådiga brevet till kammar- och bergskollegierna angående bergsfrälsefrinetens

upphörande för Nya Kopparbergs bergslag med mera den 8 maj 1829 erinrades,

hurusom nådiga brevet den 17 maj 1641, varigenom bergsfrälsefrihet blivit bergsmännen

i nämnda bergslag i och för kopparhanteringens bedrivande förunnad, uttryckligen

föreskreve »att bemälde Bergsmän skola låta sin pligt och skyldighet vara,

att Deras Bergsbruk med högsta flit och alfvare fortsätta, Kong!. Maj:t och Kronan

tull eller tionde, afrad och rättighet i rättan tid utgöra och icke på ett eller annat

sätt Kronan däruti försnilla eller förkorta». Emellertid vore av hållna undersökningar

och övriga handlingar ådagalagt, att kopparhanteringen i Nya Kopparbergs

bergslag mer och mer — i synnerhet sedan enligt ortens egen önskan genom nådiga

brevet den 27 december 1805 oinskränkt tackjärnstillverkningsrätt blivit bergslaget

vid dess hyttor tillagd samt kopparhanteringen däremot inskränkt till några mindre

betydande försöksarbeten — genom bristande malmtillgång så avtagit, att tillverkningen

nedgått till endast några få skeppund koppar, jämte det den drivits med

förlust och icke obetydlig uppoffring frän statens sida. Då bergslaget i avseende a

framtida gruvdriften för kopparhanteringen förklarat sig icke kunna eller vilja

underkasta sig det äventyr och de kostnader, som gruvbrytningens utsträckning i

en större skala i och för bergsfrälsefrihetens oförändrade åtnjutande medförde, utan

hellre än att på sådant sätt försvara bergsfrälsefriheten velat, med densammas uppoffring,

åtaga sig skattläggning och skatteköp av sina innehavande jordlägenheter,

så hade Kungl. Maj:t genom högstberörda nådiga brevet den 8 maj 1829 jämlikt

stadgandet i nådiga brevet den 26 maj 1688, att de bergsfrälsen, som i järnbergslagen

funnes, borde återkallas och indragas, funnit gott förklara, att den Nya Kopparbergs

bergslag för kopparhanteringens bedrivande förunnade bergsfrälsefrihet skulle

upphöra och såsom följd därav orten, vilken körnare att förbliva en tackjärnsbergslag.

undergå mantalssättning och skattläggning samt utgöra de därmed enligt författningarna

förknippade utskylder och onera; och hade i avseende härå stadgats, bland

andra, följande villkor och föreskrifter. Ett område av 2,720 tunnland uti in- och

utägor skulle, lika med vad enligt av bergskollegium den 30 april 1801 fastställd

fördelning belöpte å fyra fjärdeparter, anslås till varje helt hemman, så att varje

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 52.

fjerdepart med dess innehavande ägovidd av 680 tunnland utgjorde ett fjärdedels

mantal utan all vidare mätning, gradering eller undersökning å marken i och för

skattläggningsåtgärden än som redan försiggått, varjämte de inom bergslaget befintliga

skatteveds- och dagsverkstorp skulle i mån av innehavande ägorymd likaledes

efter angivna beräkningsgrund till hemmantal indelas. Bergmästarbostället skulle

jämväl såsom oskattlagt »efter nu i allmänhet bestämda grunder» till hemmantal

sättas samt ikläda sig natur och egenskap av kronoboställe med ty åtföljande vanliga

förmåner och skyldigheter. Den skogsmark, som vid 1799 års lantmäteriförrättning

blivit avsatt för skatteveds- och dagsverkstorpen till gottgörande av deras

husbehov av byggnadstimmer, gärdselfång och vedbrand, skulle fortfarande bliva

oskiljaktig från dessa lägenheter, även om den dittills icke blivit från hytte- och

fjärdepartskogarna utbruten, samt vid skattläggningen till ränta och hemmantal

beräknas, varefter det skulle ankomma på lägenheternas innehavare att söka avrösning

därav, om de därtill funne sig befogade. Med de blivande hemmanens skatteköpande

komme att förfaras efter gällande författningar.

Vid skattläggning, som jämlikt nådiga brevet 1829 förrättades och av kammarkollegium

genom beslut den 6 maj 1835 fastställdes, åsattes Stora Gården för

en areal av 141 tunnland 20 kappland inägor 1!/!360 mantal och Stortorp för 16

tunnland skogsmark IS/SU mantal.

I härstädes förvarade jordeböcker förekommer lägenheten Stortorp först i

den för år 1697 upprättade och återfinnes såväl däri som i följande jordeböcker

intill slutet av 1700-talet under »oskattlagda torp», medan däremot Stora Gården

först införts i 1815 års jordebok jämte annotation »Bergmästare Boställe». I

1825 års jordebok förekommer såväl Stora Gården som Stortorp, den senare lägenheten

med åsatt ränta av 8 stavrum skatteved, under rubrik: »Oskattlagda Fjerdeparts

Egendomar samt Skatteveds och Dagsverkstorp under Bergs Frälse Frihet».

1 nu gällande, år 1880 fastställda jordebok för Nya Kopparbergs socken upptagas

7 Vi:;6o mantal Stora Gården nr 1 och 15/fl41 mantal Stortorp nr 1 bland kronoegendomar

under allmän disposition, boställen, med åsatt grundskatt Stora Gården av

9 kronor 52 öre och Stortorp av 4 kronor 90 öre.»

Kollegium yttrar därefter, att då köpingen, numera höjt sitt

anbud till det belopp 54,433 kronor 26 öre, som vid den år 1913

verkställda värderingen å bostället ansetts utgöra saluvärdet å de

delar därav, som köpingen önskade förvärva, kollegium, som väl ej

funne köpingen hava styrkt något behov av de utom köpingen belägna

delarna av bostället, emellertid med avseende å särskilda i ärendet

förekomna omständigheter ansåge sig icke böra motsätta sig, att nu

ifrågavarande delar av bostället för sistnämnda salusumma försåldes till

köpingen.

Med avseende å försäljningen framhåller kollegium därjämte, hurusom

de i mom. 2 och 3 av protokollet vid styrelsesammanträde med

Nya Kopparbergs bergslag den 8 maj 1909 omförmälda erinringar och

yrkanden syntes kollegium icke böra bliva föremål för prövning och

avgörande i detta ärende. Den av domänstyrelsen förskotterade kostnad

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Sr 52.

för numera upprättad skogshushållningsplan tör bostället, utgörande,

enligt vad kommerskollegium meddelat, 110 kronor 99 öre, borde det

enligt kollega mening tillkomma köpingen att ersätta. Lika med kommerskollegium

ansåge kammarkollegium det ifrågasatta förvärvandet

från boställshavaren av vissa kartor med beskrivningar över bostället

innefatta ett ämne, därutinnan köpingen borde direkt avhandla med

boställshavaren.

Sedan kammarkollegium därefter erinrat om, att kollegium i ett den

30 december 1910 avgivet utlåtande angående den i jordeböckerna kvarstående

grundskatten med mera beträffande Stora Gården och Stortorp,

bland annat, av anförda skäl hemställt, att Kungl. Magt täcktes förordna,

att den gruvingenjören i stat upptagna penningavlöning skulle, så länge

nämnda boställshemman vore med tjänsten förenade, från och med ingången

av det år, då grundskatten av hemmanen upphörde, minskas

med ett mot samma grundskatt svarande belopp eller 14 kronor 42 öre,

framhåller kollegium vidare, hurusom det emellertid, därest den ifrågasatta

försäljningen nu konnne till stånd, syntes lämpligt, att boställets

grundskatt i sammanhang därmed bleve i sin helhet avskriven och

kronan därför bereddes ersättning, vilken enligt kollega förslag borde

utgå med ett belopp, motsvarande 20 gånger omförmälda grundskatt

eller 288 kronor 40 öre, och tillgodoföras statsverket av den blivande

köpeskillingen för bostället, att i statskontorets räkenskaper redovisas

under titeln »diverse inkomster».

På grund av vad sålunda anförts hemställer kollegium, att Kungl.

Maj: t måtte föreslå riksdagen medgiva ej mindre, att n/i36o mantal Stora

Gården nr 1 — med undantag av det i handlingarna närmare angivna

område om 6.9 9 62 hektar, som ansetts böra fortfarande utgöra gruvingenjörsboställe

i mellersta bergmästardistriktet och vilket borde genom

ägostjckning avskiljas — ävensom u/5u mantal Stortorp nr 1, finge,

dock utan hemulsskyldighet för kronan, försäljas till Kopparbergs köping

för ett pris av 54,433 kronor 26 öre, att till Kungl. Maj:ts befallningshavande

gäldas vid av Kungl. Maj:t bestämd tid för de försålda områdenas

tillträdande av köpingen, som därvid jämväl borde äga mottaga

av Kungl. Maj:ts befallningshavande utfärdat köpebrev å samma områden,

än även att grundskatten för ifrågavarande boställe, 14 kronor 42

öre, finge avskrivas från och med det år, under vilket försäljningen ägde

rum; och borde enligt kollega förslag härjämte bestämmas, att alla med

köpet förenade kostnader, såsom för ägostyckning, för upprättande av

karta med beskrivning över den del av bostället, som av kronan behölles,

ävensom för skogshushållningsplan för bostället, skulle bestridas av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

köpingen, samt att de försålda områdena skulle övertagas i det skick,

vari de vid tillträdesdagen befunne sig.

Med avseende å disposition av köpeskillingen, som enligt kollegii

mening borde överlämnas till statskontoret för att, sedan på sätt av

kollegium föreslagits 288 kronor 40 öre därifrån avräknats, till sitt återstående

belopp särskilt förvaltas såsom en räntebärande fond, hemställer

kollegium, att räntan å sagda fond måtte, tillsvidare och intill dess annorlunda

förordnades, uppbäras av gruvingenjören i mellersta bergmästardistriktet.

Slutligen meddelar kammarkollegium, att efter ärendets föredragning

hos kollegium men före dess justering Kungl. Maj:ts befallningshavande

med skrivelse den 29 december 1913 överlämnat en av Kungl.

Maj:ts befallningshavande den 15 i samma månad meddelad resolution,

enligt vilken Kungl. Maj:ts befallningshavande av anförd orsak samt

med stöd av grunderna för 49 §, jämförd med 58 § 1 mom. av gällande

skiftesstadga, förklarat sig icke finna skäl lämna samtycke till ett på

framställning av bruksägaren greve H. S. Mörner å Nya Kopparbergs

bergslags direktions vägnar år 1877 verkställt ägoutbyte, varigenom ett

gruvingenjörsbostället tillhörigt, å en vid förrättningen företedd, åren

1855—1867 upprättad karta över Stora Gårdens och bergslagens ägor

med nr 122 betecknat område om 17. i kappland avståtts mot vederlag

av ett lika stort, bergslaget tillhörigt område, å nämnda karta betecknat

med nr 147. I sin berörda skrivelse förklarar Kung]. Maj:ts befallningshavande,

att då det vore uppenbart, att det vägrade samtycket till ägoutbytet

inverkade på boställets värde och alltså kunde hava betydelse

för den ifrågasatta försäljningen, Kungl. Maj:ts befallningshavande ansett

sig böra meddela, vad sålunda förekommit.

Kammarkollegium, som i anledning av vad sålunda upplysts, företagit

utredning i saken, har därvid utrönt, att intetdera av de med

nr 122 och 147 betecknade områden inginge i de ägoområden, som

köpingen nu önskade förvärva, vadan och då boställshavaren förklarat

det vara till boställets fördel om ifrågavarande ägoutbyte ginge åter,

det syntes kollegium uppenbart, att sagda eventualitet icke borde utgöra

hinder för den ifrågasatta försäljningen; därvid emellertid enligt kollegii

mening uttryckligt förklarande borde göras därom, att, för den händelse

1877 års ägoutbyte återginge, det med nr 122 betecknade området icke

på grund av nu ifrågavarande försäljning skulle tillfalla köpingen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

Från kamin arkol] egii berörda beslut var emellertid, enligt vad ett

vid kollega utlåtande fogat utdrag av kollega protokoll den 20 november

1913 utvisar, kammarrådet Dufwa skiljaktig i vad delsamma avsåg

de utom köpingsområdet belägna delarna av bostället. I likhet med

kammarkollegii pluralitet hade Dufwa nämligen icke funnit ådagalagt, att

det för köpingen föreläge något behov av att förvärva äganderätten till

ifrågavarande områden. Vid sådant förhållande och då enligt Dufwas

mening icke i ärendet förekommit några särskilda omständigheter, vilka

skäligen borde föranleda, att köpingen ändock tillätes förvärva nyssberörda

delar av bostället, utan med en försäljning av dessa syntes desto

hellre böra anstå, till dess marken — såsom till följd av närbelägenheten

till köpingen otvivelaktigt komrae att inom en nära framtid inträffa

— blivit begärlig till byggnadstomter eller egnahemsanläggningar,

som därigenom köpeskillingen helt säkert bleve så avsevärt högre och

förty ränteavkastningen därav så betydlig, att den i stat upptagna lönen

till boställskavaren kunde indragas, hade Dufwa funnit sig kunna biträda

kollegii hemställan, endast såvitt anginge försäljning till köpingen av

de därtill föreslagna, inom köpingsområdet belägna delarna av bostället.

I anledning av den av kammarrådet Dufwa sålunda uttalade skiljaktiga

meningen hava de av Kopparbergs köping för ifrågavarande inköp

utsedda särskilda kommitterade till Kungl. Maj:t ingivit ytterligare

en skrift, däri de utförligare redogjort för skälen till köpingens begäran

att få inköpa mark jämväl utom dess gränser.

Beträffande till en början egendomen Stortorp framhålla kommitterade,

att köpingen vore i behov av densamma för att därstädes anlägga

en fattiggård. Dess odlade jord och skog skulle nämligen, efter

vad kommitterade påpeka, för en god tid framåt bereda köpingen tillräckligt

område och möjligen även vedbrand för eu dylik anstalt.

Köpingen behövde vidare fritt få disponera över den del av egendomen

Stora Gården, där den källa vore belägen, som försåge köpingens vattenledning

med vatten. Då vattenledningen anlades, hade en av de tillfrågade

sakkunniga uttryckligen framhållit vikten av att åtgärder vidtoges

för att skydda området kring källan från alla sådana anläggningar,

som kunde skadligt inverka på den däri framspringande grundvattenströmmen.

Köpingen hade då ej kunnat på annat sätt beakta denna

anvisning, än att den dels från Stora Gården tillbytt sig en mindre

remsa mark kring källan, dels ock sedermera arrenderat hela egendomen

Stora Gården och sålunda i någon mån fått medbestämmanderätt över

området kring källan. För att för framtiden vara säker på att få hava

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

källan och dess tillflöden fullt skyddade vore det sålunda för köpingen

av den allra största betydelse att kunna förvärva ifrågavarande del av

Stora Gården.

Vidare hade köpingen för att kunna begagna den arrenderade

egendomen måst för en kostnad av omkring 4,000 kronor ombygga de

å egendomen befintliga husen, vilka varit mycket förfallna. Köpingen

hade låtit verkställa denna ombyggnad under förhoppning att sedermera

få köpa egendomen ifråga. Därest köpingen icke erhölle tillstånd

härtill, förlorade köpingen vad som nedlagts på nämnda reparation.

Den å egendomen växande skogen vore därjämte av betydelse för

fyllande av köpingens behov av byggnadsvirke och ved.

Slutligen skulle förvärvet av de ifrågavarande utom köpingen belägna

markerna främja köpingens utveckling. Därest genom avslag å

köpingens begäran berörda områden icke komme att stå köpingen till

buds, måste köpingen i sinom tid söka skaffa sig mark å håll, motsatt

det, där Stora Gården vore beläget, samt arbeta på köpingens utveckling

i denna riktning. Frågan härom hade redan för en del år sedan

varit uppe men åter nedlagts, bland annat av det skälet, att utsikt ,

yppat sig att kunna förvärva Stora Gården. Skulle köpingen nu nödgas

återgå till nyssberörda plan samt förverkliga densamma, komme säkerligen

de marker, som kammarrådet Dufwa ansett skola inom eu nära

framtid bliva begärliga till byggnadstomter, icke på mycket länge att

bliva efterfrågade.

På grund av nådig remiss har jämväl statskontoret den 23 oktober

nästi idet år avgivit utlåtande i ärendet och därvid, under framhållande

av att ämbetsverket torde hava att yttra sig endast beträffande dispositionen

av de medel, som i händelse av ifrågavarande områdens försäljning

kunde komma att inflyta, förklarat sig för sin del icke hava

något att erinra mot det av kammarkollegium i sådant avseende framställda

förslaget. I enlighet med detta förslag borde alltså medlen

överlämnas till statskontoret, som det skulle åligga att av det inlevererade

beloppet tillgodoföra statsverket 288 kronor 40 öre under titel »diverse

inkomster» samt bokföra återstoden under depositionstitel såsom eu

särskild fond, vilken enligt statskontorets mening lämpligen kunde benämnas

»gruvingenjörsbostället Stora Gårdens försal jningsmedel». Statskontoret

hemställer därjämte, att föreskrift måtte meddelas dels om

att fondens medel skulle av statskontoret göras fruktbärande i enlighet

med de bestämmelser rörande förvaltningen av de under statskontorets

vård ställda fonders och kassors medel, vilka meddelats i nådiga brevet

s. 16 Kontrollera mot PDF

iJqparietncnix
chefen.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 52.

den 31 augusti 1877, dock att, därest sådant skulle finnas vara för

fonden fördelaktigt, densamma tillhöriga medel skulle kunna i avbidan

på annan placering insättas i bankinrättning med av Kungl. Maj:t fastställd

bolagsordning, dels ock om att räntan a fonden skulle tillsvidare

och intill dess annorlunda förordnades hållas gruvingenjören i mellersta

bergmästardistriktet tillhanda.

För egen del anser jag mig, i anledning av vad i ärendet förekommit

och sedan köpingen numera böjt sitt anbud till det av värderingsmännen

uppskattade saluvärdet, 54,433 kronor 26 öre, böja tillstyrka.

bifall till den av köpingen gjorda framställningen om tillstånd

att, få — med undantag av ett mindre område, vilket fortfarande skulle

användas till gruvingenjörsboställe — förvärva den ifrågavarande egendomen,

^/isbo mantal Störa Gården och 15/M4 mantal Stortorp och sålunda

jämväl de delar därav, som äro belägna utom köpingsområdet. De från

köpingens sida anförda skälen för bifall till köpingens framställning

jämväl i vad densamma avser sistberörda områden synas mig nämligen

hava ådagalagt, att köpingen för sin utveckling är i behov även

av de utom köpingen belägna delarna av bostället. Någon anledning

att från försäljningen undantaga sist omförmälda områden synes mig

så mycket mindre föreligga, som det efter den utredning, som i ärendet

förebragts, torde få anses tvivelaktigt, huruvida deras fortsatta bibehållande

i kronans hand under nuvarande förhållanden verkligen skulle

vara ägnat att lända kronan till någon fördel.

1 avseende å villkoren för försäljningen ävensom i fråga om den

av kammarkollegium föreslagna avskrivningen i samband med försäljningen

av den å bostället vilande grundskatten och sättet för köpeskillingens

disposition instämmer jag i allo med kammarkollegium.

Statskontorets förslag rörande bokföringen av köpeskillingsmedlen

biträder jag likaledes. Till den av statskontoret berörda frågan om

närmare föreskrifter i avseende å de fonderade medlens förvaltning och

placering torde jag, i händelse den föreslagna försäljningen kommer till

stånd, framdeles fä återkomma.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, det täcktes tiders

Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå riksdagen

dels medgiva, ej mindre att det i Ljusnarsbergs socken av Örebro

län belägna gruvingenjörsbostället i mellersta bergmästardistriktet

om n/i3co mantal Stora Gården nr 1 och P''54* mantal Stortorp nr 1

må med undantag av det i handlingarna närmare angivna område om

6.0 9 62 hektar av Stora Gården nr 1. som bör fortfarande utgöra gruv
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 52.

ingeniörsboställe och genom ägostyckning avskiljas, utan heraulsskyldighet

för kronan för ett pris av 54,433 kronor 26 öre och på öviiga

av kammarkollegium föreslagna villkor till Kopparbergs köping försäljas,

än även att grundskatten för ifrågavarande boställe, 14 kronor 42 ore,

må avskrivas från och med det år, under vilket försäljningen äger rum,

dels ock förklara, att köpeskillingen skall överlämnas till statskontoret

för att, sedan, på sätt av kammarkollegium föreslagits, 288

kronor 40 öre därifrån avräknats och tillgodoförts statsverket undei

titel: »diverse inkomster», till sitt återstående belopp särskilt förvaltas

såsom en räntebärande fond, samt att räntan å sagda fond. må, tillsvidare

och intill dess annorlunda förordnas, uppbäras av gruvingenjören

i mellersta bergmästardistriktet.

Till denna av statsrådets övriga .ledamöter biträdda

.hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna nådigt bifall; och skulle proposition i ämnet

av den lydelse, bil. . . . till detta protokoll utvisar,

till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 44 höft. (N> 52.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:163 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående försäljning till Kopparbergs köping av vissa delar av gruvingenjör sbostället Störa G a1 i texten
  2. JoU 1915:35 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning till Kopparbergs köping av vissa delar av gruvingenjör sbostället Stora Gården nr 1 och s. 15 i texten