Sök i Ratio Lex

Angående anslag till iståndsättande av Sandvikens hamn på Öland

1915-03-05 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:59, Angående anslag till iståndsättande av Sandvikens hamn på Öland

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

1

Nr 59.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

anslag till iståndsättande av Sandvikens hamn på Öland;

given Stockholms slott den 5 mars 1915.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att såsom bidrag till bestridande av kostnaden för iståndsättande

av Sandvikens hamn i Persnäs socken på Öland i enlighet med den av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen därför upprättade arbetsplan bevilja

ett anslag av 248,000 kronor samt därav på extra stat för år 1916

anvisa ett belopp av 50,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av

tillgängliga medel förskottsvis redan under år 1915 utanordna sistnämnda

belopp.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 51 käft. (Nr 59.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

Förut utförda

arbeten vid

hamnen och

till desamma

beviljade

statsbidrag.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

mars 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I den till nu pågående riksdag avlåtna statsverkspropositionen har

Kungl. Maj:t under punkt 21 i sjätte huvudtiteln föreslagit riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för anordnande av skydd

mot stendrift i Sandvikens hamn samt bortmuddring av i hamnen inkommen

sten beräkna ett anslag på extra stat för år 1916 av 50,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel förskottsvis

redan under år 1915 utanordna beloppet.

Efter det utredningen i ärendet nu blivit slutförd, ber jag att åter

få upptaga denna fråga till behandling.

Här må först meddelas några uppgifter om förut utförda arbeten

vid hamnen och de härför beviljade statsbidrag.

Sandvikens hamn, som är belägen på norra Olands västkust vid

Kalmarsund, har till betydande del tillkommit på bekostnad av statsmedel.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

3

Den första hamnanläggningen på platsen utfördes under åren 1870—

1873 i enlighet med en av dåvarande chefen i östra väg- och

vattenbyggnadsdistriktet, överstelöjtnanten C. A. Grafström upprättad

plan. Genom nådigt brev den 29 juli 1870 hade för denna anläggning

anvisats ett statsbidrag av 18,000 kronor, utgörande omkring

två tredjedelar av den till 27,400 kronor för företaget beräknade

kostnaden.

Nästan omedelbart efter det berörda anläggning, som utgjordes av

en hamnarm (norra hamnarmen) och en lastbrygga söder om denna, blivit

färdig, blev den emellertid den 9 februari 1874 svårt skadad genom en

häftig nordostlig storm med ovanligt högt vattenstånd, därvid hela

överbyggnaden förstördes och lastbryggan ramponerades. Med anledning

därav ingingo Persnäs sockenmän, vilka enligt kontrakt åtagit

sig att utföra ifrågavarande hamnbyggnad, med framställning om

erhållande av ytterligare statsbidrag till densamma. Till stöd därför

anfördes, att kommunen, som på hamnbyggnaden redan nedlagt

18,231 kronor och ännu häftade i skuld för en del därav eller för 4,750

kronor, icke mäktade ensam utgöra kostnaden för hamnens iståndsättande,

vartill jämlikt ett av överstelöjtnanten Grafström upprättat

betänkande erfordrades 9,450 kronor. Sockenmännen anhöllo förty, att

Kungl. Magt måtte för ändamålet bevilja kommunen ytterligare 6,300

kronor, motsvarande två tredjedelar av den sålunda beräknade kostnaden,

mot det att kommunen åtoge sig att svara för arbetets utförande

och framtida underhåll. Genom nådigt brev den 28 augusti 1874 blev

ifrågavarande framställning bifallen. Den 19 oktober 1876 blev därefter

hamnanläggningen avsjmad och godkänd.

Till den sålunda färdiga hamnbyggnaden både, förutom statsbidragen

å tillhopa 24,300 kronor, tillskjutits av Kalmar södra läns landsting

1,500 kronor och av Persnäs kommun i penningar och arbete, enligt

hamnstyrelsens uppgift, ett belopp ej understigande 50,000 kronor.

Ganska snart efter det hamnanläggningen genom den sålunda verkställda

reparationen blivit färdig, visade det sig emellertid, enligt vad

hamnstyrelsen uti en angående förhållandena vid hamnen lämnad

redogörelse uppgiver, att hamnen icke med rimliga kostnader kunde

bibehållas vid sitt djup och sålunda uppfylla sitt ändamål. Anledningarna

härtill voro, att stark sanddrift söderifrån uppgrundade

hamnen och förminskade segeldjupet, samt att hamnarmen var för

låg, vilket sistnämnda förhållande hade till följd, att den vid nordliga

stormar utefter havsstranden norrifrån vandrande stenen kastades över

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

hamnarmen in i hamnen, där sålunda stendrivor hopades och hotade

att tilltäppa hamninloppet. Den starka sjögången, som vräkte över

den låga hamnarmen, åstadkom dessutom en mycket besvärande påkänning

för i hamnen liggande fartyg, som icke heller voro skyddade

för de västliga vindarna, för vilka hamnen låg öppen. Genom nu

anförda förhållanden uppstod fara, att hamnen, som tidtals var så

gott som ofarbar, skulle bliva alldeles oanvändbar för de hamnen

vanligen trafikerande fartygen.

År 1887 uppgjordes förslag till avhjälpande av berörda olägenheter.

Detta förslag, som på uppdrag av hamnstyrelsen var upprättat

av chefen för östra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, överstlöjtnanten

O. F. Zander, innefattade anläggning av en vågbrytare eller

hamnarm mot söder, den befintliga norra hamnarmens förstärkning, förlängning

av gamla lastbryggan söderut och hamnens uppmuddring.

På framställning av hamnstyrelsen beslöt Persnäs kommun att till

utförande av dessa arbeten — med undantag av den norra hamnarmens

förstärkning, därför kostnaden uppskattats alternativt till 23,700 kronor

eller 15,400 kronor och varmed till följd av ekonomiska svårigheter i orten

ansågs böra anstå — anvisa en tredjedel av den för de övriga arbetena

beräknade kostnaden, 41,100 kronor, med 13,700 kronor, under förutsättning

att bidrag av allmänna medel utan återbetalningsskyldighet

erhölles till ett belopp, motsvarande återstående två tredjedelar eller

27,400 kronor. Sedan kommunen gjort underdånig framställning om

erhållande av statsbidrag till sistnämnda belopp, anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i infordrat utlåtande den 3 maj 1889, att, därest

hamnen skulle kunna ordnas på tillfredsställande sätt, början ovillkorligen

måste göras med att giva den norra vågbrytaren såväl en

lämplig riktning mot stranden som erforderlig höjd, samt att den

södra hamnarmen måste göras tät och givas så stor höjd, att icke sand

vid något tillfälle kunde kastas in i hamnen. Med anledning härav och

då partiella förbättringar endast för eu kortare tid uppfyllde ändamålet,

ansåg styrelsen sig icke kunna förorda det framlagda förslaget i dess

föreliggande form. Genom nådigt brev den 24 maj 1889 blev också

kommunens ifrågavarande ansökning avslagen.

Sedan därefter nytt förslag till hamnens förbättring och förstärkning

blivit utarbetat av dåvarande kaptenen vid väg- och vattenbyggnadskåren

C. H. Öhnell, gjorde hamnstyrelsen å Persnäs kommuns vägnar

förnyad ansökan om statsbidrag till dess genomförande. I något

ändrad form blev detta förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

5

tillstyrkt med hänsyn till den av Kungl. Maj:ts befallningshavande särskilt

framhållna ökade vikt för kommunen, som hamnen erhållit genom

den betydande stenindustri, som uppstått i orten, varjämte åberopades,

att underlåtenheten att snart vidtaga kraftiga skyddsåtgärder otvivelaktigt

skulle medföra hamnens fullkomliga förstörelse. Detta förslag avsåg

anläggning av en södra hamnarm till skydd mot sanddriften, anläggning

norr om norra hamnarmen av en yttre vågbrytare till skydd mot stendriften

över nämnda hamnarm, norra hamnbassängens uppmuddring till

nödigt omfång och djup samt last bryggans förlängning. Med anledning

av den gjorda ansökningen beslöt Kungl. Maj:t genom nådigt

brev den 26 juni 1891 att, med fastställande av upprättad arbetsplan,

för ändamålet anvisa ett statsbidrag utan återbetalningsskyldighet av

78,900 kronor, utgörande två tredjedelar av den beräknade kostnaden

i dess helhet, 118,400 kronor. Det sålunda anvisade beloppet skulle

utgå med 40,000 kronor av 1891 års och med 38,900 av 1892 års

anslag till understödjande av brobyggnader och mindre hamnbyggnader

samt upprensning av åar och farleder. Genom ett den 22 september

1891 med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upprättat kontrakt

åtog sig den för företagets utförande valda arbetsdirektionen å kommunens

vägnar arbetets utförande i enlighet med den fastställda planen

samt att, jämte uppfyllande av övriga stadgade villkor, ansvara för

hamnens framtida underhåll.

Arbetet bragtes därpå till utförande under åren 1891—1895. Innan

det hunnit bliva avsynat, inträffade emellertid nordliga stormar,

som åter inkastade massor av sten och skärv i hamnen, vilka bildade

en ny stendriva.

Med anledning därav blev på hamnstyrelsens föranstaltande ett

nytt förslag upprättat till hamnens iståndsättande. Detta förslag, som

uppgjordes av dåvarande majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren

E. Westerberg, avsåg dels anläggande av ytterligare en skyddsarm vid

inloppet till hamnen, nämligen eu tvärgående ledarm från norra hamnarmen

ut mot den yttre norra vågbrytaren, avsedd att hindra stendrivans

framträngande ända till hamnöppningen och hamninloppets därigenom

befarade tilltäppande, dels ock bortmuddring av den inuti hamnen

befintliga stenen. Sedan den uppgjorda arbetsplanen blivit av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen omarbetad, därvid den till 16,050 kronor

beräknade kostnaden för arbetet nedbragts till 11,330 kronor, fastställde

Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 11 februari 1898 på

hamnstyrelsens å kommunens vägnar gjorda ansökning arbetsplanen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

Major Blombergs

förslag

till hamnens

iståndsättande.

Hamnsfcyrelsens

framställning

om

statsbidrag i

maj 1910.

samt beviljade till dess utförande ett statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

av 7,500 kronor, utgörande omkring två tredjedelar av den

beräknade kostnaden, att utgå av ovanberörda, till Kungl. Maj:ts disposition

ställda anslag för år 1898. Den 13 augusti 1898 åtog sig arbetsdirektionen

å kommunens vägnar att utföra arbetet till den 1 december

1899 i enlighet med den fastställda arbetsplanen samt, bland annat, att

ansvara för arbetets framtida underhåll.

Ungefär en månad innan detta arbete sålunda skulle varit slutfört

uppstod den 24 oktober 1899 en nordostlig orkanlik storm med åtföljande

högt vattenstånd. Den höga sjön vräkte därvid massor av

sten och skärv över både yttre vågbrytaren och den därinnanför varande

norra hamnarmen in i hamnen och bildade där en ny stendriva nästan

lika stor som den, som förefanns, innan det sist utförda muddringsarbetet

påbörjats.

Det hade därmed, framhåller hamnstyrelsen i sin ovanberörda redogörelse,

visat sig att, ehuruväl sanddriften i hamnen upphört, sedan den

södra hamnarmen blivit anlagd, de verkställda arbetena emellertid icke

varit tillfyllest för hämmande av den norrifrån kommande stendriften.

Med anledning av den sist timade olyckan hemställde hamnstyrelsen

hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att åtgärder måtte vidtagas

till förebyggande av de ständigt återkommande olyckorna vid

hamnen. Sedan Kungl. Maj:t, på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

framställning, genom nådigt brev den 9 augusti 1901 till undersökning

för skydd mot stendrift vid hamnen anvisat ett statsbidrag av 300

kronor, förordnade styrelsen den 21 september 1901 dåvarande distriktsingenjören,

numera distriktschefen i södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet,

majoren i väg- och vattenbyggnadskåren A. Blomberg att

efter undersökning på platsen uppgöra fullständig arbetsplan till skydd

mot stendrift vid hamnen. I maj 1903 ingav major Blomberg sådan

arbetsplan till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Efter granskning av

denna anmodade styrelsen Blomberg att upprätta ny arbetsplan i enlighet

med vissa av styrelsen givna anvisningar. Med anledning härav

inkom Blomberg i mars 1907 med ny arbetsplan, omfattande ett huvudförslag

och två alternativ, betecknade A och B.

Med underdånig skrivelse den 30 november 1910 överlämnade därefter

Kungl. Majrts befallningshavande i Kalmar län till nådig prövning

en av hamnstyrelsen å Persnäs kommuns vägnar gjord underdånig ansökan

om erhållande av statsanslag för hamnens förstärkning och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59. 7

fördjupning i enlighet med det av major Blomberg upprättade förslaget,

alternativ A.

I berörda ansökan anföres, bland annat, följande.

Oaktat de stora ansträngningar, som gjorts för hamnens vidmakthållande,

vore denna likväl för det dåvarande i det närmaste ofarbar. Frågan om hamnens

skyddande mot stendrift och dess försättande i ett tillfredsställande skick vore

för Persnäs kommun och för hela orten av djupt ingripande betydelse, rent av

en livsfråga för orten. Då jordmånen vore karg, åkerbruket stode på en låg

ståndpunkt och skog saknades, vore befolkningen för sin existens nödsakad att

ägna sig åt binäringar. De binäringar, som stode till buds, vore huvudsakligen

brytning och bearbetning av den såväl i hamnens omedelbara närhet som överallt

eljest inom socknen i riklig tillgång förefintliga kalkstenen, som vore av utmärktaste

beskaffenhet och som utskeppades till olika platser inom och utom riket.

Denna i stor omfattning bedrivna stenindustri beredde ortens befolkning rikliga

tillfällen till lönande arbetsförtjänst. Det hade även varit ifrågasatt att vid

hamnen anlägga fabriker för tillverkning av cement och kalk, men dessa företag

hade icke kunnat bringas till stånd på grund av det otillfredsställande skick, vari

hamnen befunne sig. De sjöfarande, som angjorde denna, klagade också allmänt

över dess dåliga beskaffenhet. Under de nuvarande riskabla förhållandena i

hamnen hände det, att assuransbolagen förvägrade fartygsägare och rederier att

låta hos bolagen assurerade fartyg angöra hamnen, vid äventyr att de, därest

olycka inträffade i hamnen, ginge förlustiga rättigheten att utfå assuransen. Frakterna

i hamnen hade därför blivit oskäligt höga, vilket inverkade hämmande på stenindustriens

utveckling. Så framt denna industri skulle kunna fortgå och utvecklas,

vore det en trängande nödvändighet, att hamnen försattes och bibehölles i

sådant skick, att den för utskeppning av stenen kunde anlöpas av fartyg, vilket

voro så mycket viktigare, som järnvägsförbindelsen på ön icke kunde bliva av någon

betydelse för stenindustrien, enär denna hade sin avsättning på fastlandet och på

utlandet. Det ginge nämligen ej att anlita järnvägen för transport av denna industris

produkter, enär frakt- och omlastningskostnaderna då bleve så dyra, att all

stenexport från orten till följd därav skulle omöjliggöras. Genom hamnens försättande

i ett för trafiken tillfredsställande skick skulle större möjlighet till

stadigvarande lönande arbetsförtjänst kunna beredas såväl den jordbrukande som

den icke jordbrukande befolkningen, vilken då icke behövde, såsom nu skedde,

emigrera och söka sin utkomst i främmande land.

Utom för sjöfarten i allmänhet hade Sandvikens hamn stor betydelse såsom

nödhamn för sjöfarande i Kalmarsund, enär det å Ölands västra kust mellan Borgholm

och öns nordligaste udde icke funnes någon annan hamn. Vid inträffande

svårt väder hände det rätt ofta, att de sjöfarande, hur opålitligt skydd hamnen

än lämnade, sökte skydd där, understundom till sådant antal, att hamnen vore

fylld av fartyg.

Till följd av sin svaga skatteförmåga kunde kommunen, som fått vidkännas

högst betydliga uppoffringar för hamnens byggande, förbättrande och underhåll,

icke ens tillnärmelsevis bestrida de för hamnens försättande i ett tillfredsställande

skick erforderliga kostnaderna, som uppgingo till betydande belopp.

Av de utav major Blomberg senast utarbetade förslagen ansåge liamnstyrelsen

alternativet A vara det lämpligaste. Detta förslag innebure norra yttre vågbryta
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Yttrande av

major Blomberg.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

rens förlängning och förhöjning, uppförandet av en fristående vågbrytare till

skydd mot nordvästliga stormar, hamnens uppmuddring och gamla norra hamnarmens

förändring till lastbrygga. Kostnaden för detta förslags genomförande

beräknades uppgå till 340,060 kronor.

Under åberopande av det sålunda anförda har hamnstyrelse!! anhållit

om statsbidrag till sistberörda belopp, 340,060 kronor, mot det

att kommunen åtager sig att ansvara för arbetets utförande. Därest

statsbidrag icke kunde beviljas till hela nämnda belopp, anhåller hamnstyrelsen,

att till kommunen måtte för ändamålet anvisas högsta möjliga

bidrag.

Ur ett den underdåniga ansökningen bifogat, av major Blomberg

den 15 januari 1910 avgivet yttrande angående hamnen må följande här

återgivas.

De vid hamnen uppförda skyddsanordningarna vore ramponerade av sjön

och erbjöde alltför ringa motstånd mot sjö och stendrift. Om stark nordlig

storm, som vore farligast, skulle uppträda, innan de hunne iordningställas,

kunde de totalt förstöras. Även vid mindre våldsam blåst påginge stendriften

in i hamnen, och således ökades allt mer de blivande kostnaderna för hamnens

befriande från indriven sten. Sjöfarande klagade över, att hamnen vore farlig och

stundom omöjlig att angöra för såväl ångare som seglare.

Det skulle enligt gällande bestämmelser åligga kommunen att iordningställa

hamnen enligt de av Kungl. Maj:t fastställda arbetsplanerna med risk att

i annat fall få återbetala vad som uppburits av statsmedel, åtminstone till de två

sista byggnadsföretagen. Strängt tillämpande av dessa bestämmelser skulle medföra

ohjälplig ruin för kommunen, utan att tillförsäkra det allmänna en fullt

tillförlitlig hamn, ty även om kommunen mäktade utan vidare bidrag av staten

fullborda hamnarbetet, hade erfarenheten lärt, att ogynnsamma väder- och sjöförhållanden

kunde kombinera sig så, att den fastställda hamnkonstruktionen visade

sig för svag. Därför torde få anses, att hamnstyrelsen slagit in på riktig väg,

då den utverkat sig uppgörande av förslag till mera betryggande skyddsanordningar,

i hopp att till dessas utförande erhålla kraftig hjälp av staten. Gott stöd

för detta hopp syntes föreligga i talrika exempel på statens ingripande till hjälp

åt mindre bemedlade samhällen, som genom vidriga naturförhållanden fått sina

existensmöjligheter minskade.

Realiserandet av det föreliggande förslaget till hamnens förstärkning och

uppmuddring torde långt överskrida kommunens krafter, även om statsunderstöd

till två tredjedelar av kostnaden vore att påräkna. Med hänsyn till hamnens

nödvändighet för orten, dess föregåenden och de motigheter, som ständigt rest

sig vid byggnadstillfällen, förelåge talande skäl för ett mer än vanligt kraftigt

ekonomiskt understöd av staten. Icke minst skulle ett sådant motiveras av,

att hamnen hade avsevärd betydelse för sjöfarten i allmänhet såsom nödhamn,

och tydligt vore, att dess vikt som sådan skulle i väsentlig grad ökas i samma

mån som inseglingen till hamnen förbättrades, vilket även den nya arbetsplanen

avsåge att åstadkomma.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59. 9

Vid den underdåniga ansökningen finnes även bifogat ett den 17

januari 1910 av Oskarshamns ångfartygsaktiebolag till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

avgivet yttrande, vari åtskilliga fartygsbefälhavare

m. fl., som pläga trafikera hamnen, instämt. Bolaget anför följande:

Bolaget, som allt sedan år 1875 med egna ångare trafikerat Sandviken och

Norra Ölands övriga hamnar, hade sedan flera år tillbaka haft avsevärda svårigheter

vid angörandet av Sandvikens hamn till följd av den uppgrundning, som stendriften

därstädes förorsakat och fortfarande förorsakade. Då bolaget numera använde

större och modernare ångare, inverkade också uppgrundningen så mycket menligare.

Därest hamnen icke inom eu snar framtid skulle förfalla i den grad, att

angörandet av densamma bleve omöjligt och sjötrafiken således tvingades att därstädes

totalt avstanna, måste inom närmaste tiden kraftiga åtgärder vidtagas för

reparation av hamnen och åstadkommande av skydd för densamma. Utförseln

från Sandviken av såväl lantmannaprodukter och kreatur som alster från flera

stenhuggerier medelst ångare och seglare på in- och utrikes fart hade varit jämförelsevis

livlig. Då dessutom passagerarantalet ständigt växte, synnerligast sedan

järnvägstrafik öppnats på norra Öland, skulle trafikanterna från Ölands samtliga

norra socknar och framförallt Sandvikens samhälle tillskyndas stora olägenheter,

om trafiken i Sandvikens hamn finge nedläggas.

Enligt det av major Blomberg uppgjorda förslaget, alternativ A, skulle erforderligt

skydd vinnas mot stormar från sydväst och väster till nordost och de

möjligheter till utveckling för orten, som Sandvikens läge erbjuder, genom ökad

sjöfart bättre utnyttjas, varjämte hamnen skulle kunna tjäna såsom nödhamn för

hela norra Öland för medelstora och mindre fartyg, som passera Kalmarsund.

Kronofogden i Ölands fögderi har avgivit yttrande över hamnstyrelsens

ansökning och därvid, med framhållande av hamnens betydelse

för orten och särskilt för kalkstensindustrien i Persnäs och angränsande

kommuner samt hamnens nuvarande, nära nog otrafikabla skick,

förordat bifall till ansökningen.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har, med hänvisning till vad i

den underdåniga ansökningen och av kronofogden blivit anfört, för

egen del yttrat, att, ehuru de ifrågasatta hamnarbetena vore synnerligen

dyrbara, Kungl. Maj:ts befallningshavande likväl, då de prövades

vara för hamnens fortfarande bestånd nödvändiga och Persnäs kommun

omöjligen mäktade bära de därmed förenade utgifterna, vartill medel

icke heller kunde annorledes i orten uppbringas, tillstyrkte, att statsbidrag

till största möjliga belopp bleve till arbetenas utförande beviljat.

Efter nådig remiss har därefter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

den 21 mars 1914 avgivit underdånigt utlåtande i ärendet. Styrelsen

anför huvudsakligen följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 51 käft. (Nr 59.) 2

Yttrande av

Oskarhamns

ångfartygsaktiebolag.

Yttranden av

kronofogden

i Ölands fögderi

samt

Kungl. Maj:ts

befallningshavande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

utlåtande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

Den av major Blomberg i maj 1903 till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ingivna arbetsplanen omfattade ett av honom förordat huvudförslag jämte ett

alternativt förslag. Enligt det förra skulle det behövliga skyddet beredas genom

att förlänga den norra yttre vågbrytaren förbi den från norra hamnarmen utbyggda

tvärarmen och förhöja den, så att krönhöjden för yttre vågbrytaren i

hela dess längd bleve 3 meter över lågvatten. Genom dessa anordningar skulle,

enligt Blombergs åsikt, stendriften kunna hållas längre från det in till hamnen

ledande gattet, så att därigenom stenens insugning genom detta skulle förhindras,

varjämte mellan yttre vågbrytaren, den tvärgående ledarmen och norra inre hamnarmen

skulle bildas en avskild bassäng, där den vandrande stenen kunde samlas

och stendrivan hållas från hamnen.

Vid prövning av detta förslag funne väg- och vattenbyggnadsstyrelsen det

icke vara av sådan beskaffenhet, att genom dess utförande ett effektivt skydd

mot stendriften i hamnen kunde förväntas. Sökte man, med ledning av under

åren 1889, 1895 och 1902 verkställda uppmätningar av stendrivans form och läge,

klargöra vilka förändringar, som ägt rum med stendriften i följd av de utförda

skyddsarbetena — den yttre norra vågbrytaren och den tvärgående ledarmen —

så syntes erfarenheten under tiden från år 1894, då den yttre vågbrytaren fullbordats,

hava givit vid handen att stendrivan inuti hamnen tillväxte dels genom

att stenen slungades över den yttre vågbrytaren och norra inre hamnarmen in i

hamnbassängen, dels därigenom att stenen framdreves utefter utsidan av yttre

vågbrytaren och möjligen även efter utsidan av norra hamnarnen samt insöges i

hamnen genom gattet med den s. k. »runddans vid nordliga och nordvästliga

stormar. Stendrivan i hamnen syntes dock numera huvudsakligast tillväxa på

sistnämnda sätt, samt till mindre del genom att sten slungades över även norra

hamnarmen, ehuruväl jämväl detta i någon mån skedde.

Dessa omständigheter, sammanställda med den gjorda erfarenheten att den

utbyggda tvärgående ledarmen visat sig icke kunna ieda stenen ut från gattet,

så att insugningen av densamma förekommes, syntes göra det otvivelaktigt, att

den föreslagna förlängningen av yttre vågbrytaren fram förbi ledarmen icke kunde

komma att medföra det avsedda resultatet. Då icke stenen, som framdrivits

längs tvärriktningen utefter ledarmen, kunnat undgå att böja av i sydlig riktning

mot gattet och sugas in genom detta, så komme än mindre den sten, som dreves

längs yttre vågbrytaren i sydvästlig riktning utefter den föreslagna förlängningen,

att genom denna förlängning hindras från att insugas i hamnen vid nordliga och

nordvästliga stormar: stenen släppte ledningen av den förlängda vågbrytaren

ungefär lika nära gattet som den förut släppt ledningen av tvärarmen och därtill

med en riktning, som mera bure av mot hamnöppningen.

Ett verkligt skydd mot stendriften vid hamnen syntes endast kunna vinnas,

om den utmed yttre vågbrytaren vandrande stenen fördes ut på så djupt vatten,

att strömmen icke längre hade kraft att suga den med till och in genom hamngattet

samt om det därjämte förhindrades, att sten kastades över norra hamnarmen.

För sådant ändamål syntes en tillräckligt stark och hög vågbrytararm

böra i riktningen nordväst till väst föras ut till 6 meters vattendjup under lågvattenytan,

med krönet å höjden 4 meter över samma yta, samt den innanför

belägna delen av norra hamnarmen förstärkas och uppföras till nämnda höjd av

4 meter över lågvattenytan. Med hänsyn till en av hamnstyrelsen den 27 februari

1904 gjord hemställan, att i samband med bortmuddring av stendrivan i hamnen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

den norra hamnarmen måtte förändras till lastbrygga, finge, under sådan förutsättning,

förhöjningen ske å yttre norra vågbrytaren i stället för å inre norra

hamnarmen.

Den nya av major Blomberg i mars 1907 till styrelsen ingivna arbetsplanen,

som utarbetats enligt nu angivna grunder, omfattade ett huvudförslag och två

alternativ, A och B.

Huvudförslaget avsåg endast åtgärder till förhindrande av stenens inkommande

i hamnen, men däremot icke hamnens befriande från den därstädes nu

förefintliga stenmängden eller andra nödiga åtgärder för dess försättande i gott

skick, såsom beredande av behövligt kajutrymme genom norra hamnarmens ändring

till lastbrygga, ytterligare muddring samt åstadkommande av ökat lugn i

hamnen genom en fristående vågbrytare till skydd mot nordvästliga stormar, vilka

samtliga åtgärder däremot inginge i alternativ A, varför även kostnaden för detta

alternativ beräknats uppgå till 340,060 kronor, mot 217,950 kronor för huvudförslagets

ofullständiga åtgärder. Alternativet B, som skiljer sig från alternativ A

med avseende å anordningen av vågbrytaren till skydd mot nordvästliga stormar,

vore beräknat till en kostnad av 362,530 kronor.

Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen överlämnat sistnämnda arbetsplan

till lotsstyrelsen, hade lotsstyrelsen uti ett till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

den 17 maj 1907 avgivet yttrande, efter att i ärendet hava hört lotskaptenen i

Kalmar, anfört, att alternativet A vore det för hamnens skyddande lämpligaste

förslaget, att de däruti upptagna anordningarna kunde bliva till nytta för den

allmänna sjöfarten och att de stora utgifterna kunde vara berättigade, om en

tillräcklig lokaltrafik därigenom kunde uppammas.

Det av major Blomberg föreslagna byggnadssättet för yttre vågbrytarens

förhöjning och förlängning hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke funnit tillräckligt

betryggande, utan syntes ett solidare byggnadssätt vara nödvändigt. Under

besök på platsen under augusti månad 1914 "både ledamoten i styrelsen, överstelöjtnanten

i väg- och vattenbyggnadskåren O. Z. Ekdahl tagit förhållandena på

platsen i övervägande och därvid i samråd med hamnstyrelsen, i ändamål att

vinna nedsättning av de stora kostnaderna, funnit skäligt att, med bibehållande

av den föreslagna förhöjningen till 4 meter över lågvattenytan för den yttre

norra A7ågbrytaren och dess förlängning, denna senare förlängning förkortades till

endast ungefär halva längden, då den komme att stanna vid cirka 4,8 meters

djup under lågvattenytan, samt att den fristående vågbrytaren uteslötes. Säkerheten

för att den utefter yttre vågbrytaren och dess förlängning vandrande stenen

skulle stanna på djupt vatten eller vandra förbi hamngattet utan att komma

in genom detta bleve därigenom i viss mån mindre än med förlängningen utdragen

ända till 6-metersdjupet, men hamnstyrelsen hade ansett, att det näppeligen

varit behövligt att tänka sig vågbrytaren utdragen till nämnda djup. Beträffande

åter den fristående vågbrytaren, så vore denna visserligen önskvärd, men när

efter norra hamnarmens ändring till lastbrygga fartygen icke behövde ligga vid

den nuvarande, mitt för hamngattet belägna lastbryggan, som vore fritt utsatt för

den västliga sjön, utan vid den norra kajen, så vore de därstädes. icke i lika

grad utsatta för och oroade av den sjö, som vid västliga och nordvästliga stormar

bröte in genom hamngattet.

I varje fall syntes med den yttre norra vågbrytarens förlängning utöver

4,8 metersdjupet och med utförande av den fristående vågbrytaren böra anstå, till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ''59.

dess erfarenheten visat dessa åtgärder vara ovillkorligen behövliga och de sålunda

icke kunde undgås. Skulle detta, mot vad nu finge anses troligt, framdeles

verkligen bliva fallet, kunde dessa tilläggsarbeten då utföras utan hinder

av de arbeten, som för närvarande antoges bliva tillräckliga. Skulle åter en

ännu större förhöjning än den nu föreslagna visa sig erforderlig för den yttre

vågbrytaren och dess förlängning, så kunde höjden med ringa kostnad ökas till

5,2 meter över lågvattenytan genom en påmurning av krönet med två granitskift,

fästade medelst kraftiga bultar i parapetmurverket.

Med de förut omförmälda ändringarna av det alternativa förslaget A, på

sätt närmare angåves i en utlåtandet bifogad, i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

utarbetad arbetsplan, hade kostnaden, ehuru ett starkare byggnadssätt måst användas

för den yttre norra vågbrytarens förhöjning och förlängning, kunnat minskas

till ett beräknat belopp av 275,500 kronor.

Efter återgivande av vad förut i ärendet förekommit och efter att hava

framhållit hamnens betydelse för orten och stenindustrien därstädes, anför vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen vidare, att utförseln från hamnen av lantmannaprodukter,

kreatur och alsterna från flera stenhuggerier med ångare och seglare

på in- och utrikes fart hittills varit mycket livlig. Då dessutom passagerarantalet

över hamnen ständigt växte, synnerligast sedan järnvägstrafik öppnats på

norra Oland, så skulle trafikanterna från Ölands norra socknar och utförseln

därifrån tillskyndas stora svårigheter, om trafiken i hamnen komme att nedläggas.

Oaktat de stora ansträngningar, som av Persnäs kommun blivit gjorda för

hamnens förbättring och vidmakthållande, vore det på grund av de svåra naturförhållandena

oundgängligen nödvändigt att utföra de nu föreslagna åtgärderna,

såvitt hamnen skulle bliva försatt i ett för trafikens upprätthållande erforderligt

skick och verksamt skydd erhållas mot dess vidare uppgrundning genom

stendrift; och då Persnäs kommun icke torde kunna bära större kostnader för

hamnen än vad kommunen redan fått vidkännas, men hamnens vidmakthållande

i för trafiken användbart och tryggande skick vore en ofrånkomlig betingelse för

möjligheten att kunna åt befolkningen, såväl den jordbrukande som den icke

jordbrukande arbetarbefolkningen, i Persnäs, Föra och Källa socknar, som bildade

hamnens trafikområde, bereda de tillfällen till lönande biförtjänster och till

stadigvarande arbetsförtjänst, som måste beredas, så framt icke emigrationen

från ön skulle taga en ännu större omfattning än vad redan vore fallet, torde

staten böra hjälpande träda emellan för betryggande av hamnens bestånd.

På grund av vad sålunda anförts, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen bevilja

ett anslag utan återbetalningsskyldighet av 275,500 kronor till ^undsättande

av hamnen och beredande av skydd mot dess uppgrundning

genom stendrift, i enlighet med den härför i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

utarbetade arbetsplanen.

Enligt det vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande fogade

kostnadsförslag skulle kostnaderna för de ifrågasatta arbetena fördelas

på följande sätt, nämligen:

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

för ny vågbrytararm jämte pirhuvud ........................... kronor

» den nu befintliga norra vågbrytarens påbyggnad »

» förändring av norra inre hamnarmen och rummet

mellan denna och norra vågbrytaren till

lastbrygga.......................... )>

» hamnens uppmuddring ................................................ »

» borttagande av tvärarmen......................................... »

» planering för tillfartsväg till lastbryggan ............ »

Summa byggnadskostnad kronor 229,627:

Därtill komma till omkring 20 procent av byggnadskostnaden

beräknade diverse kostnader, oförutsedda

utgifter, stormskador, entreprenörens arbetsledning

och entreprenörsvinst samt kostnader

för övervakande och kontroll å entreprenadarbetets

utförande under byggnadstiden »

Summa kronor 275,500: —

93,160:

61,440:

27,722

46,885

250

170

45,873: —

Med underdånig skrivelse den 19 augusti 1914 har Kungl. Maj:ts

befallningshavande överlämnat förnyad underdånig framställning i ämnet

från hamnstyrelsen å Persnäs kommuns vägnar. Under åberopande av

förberörda av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppgjorda förslag hemställer

nu hamnstyrelsen, att statsbidrag för ändamålet måtte beviljas

till ovannämnda belopp, 275,500 kronor. Då hamnen de senaste åren

allt mer och mer igenfyllts av den vid nordliga och nordostliga stormar

uppkommande grus- och stendriften samt vid sådant förhållande

arbetet med förbättring av hamnen komme att ställa sig dyrare, om

detsamma fördröjdes, och det följaktligen för hamnens skyddande vore

synnerligen önskvärt att redan under innevarande år genom anläggande

av den i arbetsplanen upptagna vågbrytararmen förhindra vidare grusoch

stendrift, hemställer hamnstyrelsen tillika, att erforderligt belopp

för påbörjande av anläggandet utav nämnda vågbrytare måtte utanordnas

redan under år 1915.

Beträffande behovet av de föreslagna arbetena vid hamnen anför

hamnstyrelsen ytterligare:

»Vid hamnen bo i egna bostäder omkring sextio familjer, som för sitt uppehälle

uteslutande äro hänvisade till stenindustrien. Förutom denna arbetarstam

har en väsentlig del av kommunens medlemmar sin största inkomst genom stenförädling.

I församlingen finnas aderton slipverk, drivna medelst vindkraft; på

dessa slipas golvplattor och kakelugnsplaner, vilkas tillverkningsvärde uppgår

per år i medeltal till 15,000 kronor. Dessa slipverk ägas av mindre bemedlade

Hamnstyrelsens

förnyade

framställning

om statsbidrag

i augusti

1914.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

Yttranden av

kronofogden

och Kungl.

Maj:ts befallningshavande.

Departements
chefen.

personer. Visserligen hava arbetsförhållandena inom byggnadsverksamheten

under de senaste åren varit mycket ojämna, särskilt vad kalkstensindustrien beträffar,

men det oaktat har värdet av den förädlade och oförädlade sten, som

utförts från Sandvikens hamn, utgjort i medeltal 100,000 kronor per år. Outtömliga

förråd av råmateriel för tillverkning av kalk finnas men hava icke kunnat

komma till användning av det skäl, att de planer, som flera gånger uppgjorts

för anläggning av kalkbruk, till följd av hamnens dåliga beskaffenhet icke kunnat

realiseras.

Skulle hamnen fortfarande få fyllas med grus och sten, bliver följden,

att de vid hamnen befintliga mekaniska stenhuggerierna måste nedlägga sin

verksamhet och det i desamma nedlagda kapitalet gå förlorat. Följden bleve

vidare den, att stenindustrien upphör, och att arbetarbefolkningen på samma

gång måste söka sin utkomst på annan ort och även emigrera.

Persnäs kommun är tyvärr icke ensam om att drabbas av de skadliga följderna

av hamnens förfall, utan även angränsande kommuner lida stora förluster

genom att gå miste om förmånen att över Sandvikens hamn äga förbindelse med

fastlandet.»

Kungl. Maj:ts befallningshavande har, med tillstyrkande av hamnstyrelsens

sistberörda framställning, tillika överlämnat förnyat yttrande

i ärendet av kronofogden i Ölands fögderi, vilken bland annat anför,

att, därest den betydande stenindustrien i orten till följd av hamnens

dåliga beskaffenhet komme att helt eller delvis nedläggas, allvarsamma

ekonomiska svårigheter torde uppstå för befolkningen i Persnäs och

angränsande socknar, vilken för sin utkomst vore mer eller mindre beroende

av denna industri. Kronofogden meddelar vidare, att de kommunala

utskylderna inom Persnäs kommun under senare år varit anmärkningsvärt

höga samt att kommunen, enligt hamnstyrelsens uppgift, utöver

influtna hamnavgifter bidragit till hamnanläggningen, dess förbättring

och underhåll med sammanlagt omkring 75,000 kronor.

Redan av den sålunda lämnade utredningen framgår, att Sandvikens

hamn är av den allra största betydelse för befolkningen i Persnäs socken

och kringliggande ort. Det bär i detta hänseende framhållits, att

befolkningen med hänsyn till den dåliga jordmånen ej kan livnära sig

ensamt å jordbruk utan måste mer eller mindre söka sin utkomst av

binäringar. Därvidlag synas huvudsakligen endast sjöfart och stenindustri

kunna komma i betraktande.

De upplysningar, som jag ytterligare inhämtat, hava bestyrkt detta

förhållande. Persnäs socken hade sålunda vid ingången av år 1914 en

folkmängd av 1,472 personer. Av dessa äro 64 familjer med tillsammans

294 personer, som äro bosatta vid Sandvikens hamn eller dess

närhet, för sitt uppehälle uteslutande beroende av stenindustrien. Förutom

dessa familjer äro en mängd inom Persnäs och en angränsande socken

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

15

bosatta personer, som äga mindre jordbruk eller driva annan hantering,

väsentligen beroende av den inkomst, de hava av nämnda industri.

Denna stenindustri, för vars bedrivande outtömliga förråd av råmaterial,

kalksten av god beskaffenhet, lära finnas i orten, drives fortfarande

i ganska avsevärd omfattning. Sålunda har värdet av de från

Sandviken utskeppade produkterna av denna industri under senare tid

uppgått till i medeltal omkring 100,000 kronor om året.

De båda största stenhuggerierna äro Aktiebolaget Merserums stenhuggerier,

som år 1914 sysselsatte en arbetsstyrka av 48 man, och

Sandviks sten- och bildhuggeri, där samma år omkring 30 man voro

anställda. Dessutom finnas inom Persnäs socken 18 och inom Dofta

by i Föra socken 6 enskilda slipverk.

Denna industri har emellertid varit stadd i tillbakagående. Jag

vill i sådant hänseende nämna, att tillverkningsvärdet vid Aktiebolaget

Merserums stenhuggerier år 1892 uppgick till omkring 450,000 kronor,

och att bolaget sistnämnda år sysselsatte 225 arbetare. Anledningen

till denna tillbakagång lärer, enligt vad som uppgives, väsentligen vara

att tillskriva hamnens med åren allt sämre beskaffenhet.

Trafikfrekvensen i hamnen är dock alltjämt ingalunda obetydlig,

under det sista årtiondet omfattande ungefär 300 fartyg per år, därav

omkring 250 med mer än 10 tons dräktighet. De influtna hamnpenningarna

hava under tidigare delen av samma period uppgått till över

2,000 kronor om året, enstaka år till över 2,500 kronor.

Antalet fartyg, som anlöpt hamnen under år 1913, uppgick emellertid

icke mer än till omkring 240 eller föga mer än hälften av motsvarande

antal för år 1907. Det årligen inflytande beloppet av hamnpenningar

har under åren 1909—1912 nedgått till 1,500 å 1,600

kronor och år 1913 till ännu lägre belopp.

Vad jag sålunda anfört synes i och för sig utgöra tillräckliga skäl

för att vidtaga åtgärder i syfte att förbättra hamnförhållandena och

därigenom bereda ökade utkomstmöjligheter för ortens befolkning. Ett

studium av befolkningsrörelsen inom Persnäs socken ger ökad styrka

åt dessa skäl. Folkmängden inom socknen uppgick vid slutet av år

1890 till 1,948 personer, vid slutet av år 1900 till 1,849, vid slutet av

år 1910 till 1,578; vid början av år 1914 hade den såsom nämnt sjunkit

till 1,472, och vid 1915 års ingång har den ytterligare nedgått till

1,443 personer. Sedan år 1890 har folkmängden sålunda ständigt

minskats, under år 1913 ungefär sex gånger så mycket som å länets

hela landsbygd eller med 2,42 % av folkmängden i socknen mot 0,44 %

av invånarantalet i samtliga landskommuner. Motsvarande siffror för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

år 1911 voro 3,61 % för socknen och allenast 0,12 % för länets hela

landsbygd.

Anledningen till denna folkminskning är att söka i en alltjämt

fortgående emigration. Denna har under de åtta senaste åren varit ungefär

fyra gånger så stor som i Kalmar läns landsbygd i dess helhet. År

1913 var denna disproportion störst; då utgjorde nämligen antalet emigranter

från länets hela landsbygd allenast 0,62 % av folkmängden,

under det att motsvarande siffra för ifrågavarande socken uppgick till

2,95 %, således nära fem gånger så stort antal.

De anförda siffrorna tala ett tydligt språk. Folkminskningen i

orten fortgår, emigrationen ökas. Med hänsyn till vad ovan blivit anfört

angående hamnens betydelse för orten synes det också vara klart, att,

därest hamnen icke bliver iståndsatt utan allt mer får förfalla, detta

kommer att hava svåra följder för befolkningen och än mera skärpa

nu angivna missförhållanden. Huru otillfredsställande anordningarna

vid hamnen redan för närvarande äro, belyses bäst därav, att assuransbolagen

ofta förbjuda hos dem assurerade fartyg att angöra hamnen.

Bliver hamnen icke iståndsatt, kommer sjöfarten till och från densamma

småningom att bliva omöjliggjord. Detta kommer i sin ordning sannolikt

att medföra nedläggande av de i orten befintliga stenhuggerierna och

slipverken, vid vilka nu en så väsentlig del av befolkningen är sysselsatt

och har sin bärgning. Industriens nedläggande komme säkerligen

att förorsaka ytterligare ökad emigration; i varje fall måste den i industriens

tjänst anställda arbetarstammen söka sin utkomst på annat håll.

Kommer hamnen däremot att på tillfredsställande sätt iståndsättas

och förses med effektiva skyddsanordningar, är all anledning antaga,

att frekvensen där skall kraftigt ökas. Den å norra Öland tillkomna

järnvägen torde i så fall i sin mån också bidraga till livligare trafik.

Därest hamnförhållandena sålunda bleve ordnade, skulle därutinnan

hinder icke vidare möta för realiserande av de förefintliga planerna

om anläggande av kalkbruk och cementfabrik å platsen. Det torde

utan vidare kunna antagas såsom visst, att hamnfrågans lösning och

förbättringen av sjöfartsförhållandena skulle över huvud taget föranleda

allmän uppblomstring av näringslivet i orten och i väsentlig mån förbättra

en stor del av befolkningens utkomstmöjligheter.

Åven såsom nödhamn synes Sandvikens hamn hava viss betydelse, då

den är den enda hamnen på Ölands västkust mellan Borgholm och öns

nordspets. Det torde vara uppenbart, att denna hamnens betydelse

skulle i hög grad ökas i samma mån densamma fördjupas dit hän,

att den bliver tillgänglig jämväl för mer djupgående fartyg, än nu är

fallet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

Emellertid lärer vara obestridligt, att statsbidrag är en nödvändig förutsättning

för, att en förbättring av hamnen skall kunna komma till stånd.

De skäl, som vid föregående tillfällen föranlett beviljande av anslag till

ifrågavarande hamn, synas mig tala för, att staten jämväl nu träder

hjälpande emellan. Det är också angeläget, att denna hjälp kommer

snart, då med hänsyn till den ständigt fortgående uppgrundning^! av

hamnen varje uppskov med dess iståndsättande kommer att medföra

ökade kostnader för företagets genomförande.

Hamnstyrelsens föreliggande framställning går ut på, att hela kostnaden

för hamnens förbättrande skulle bestridas av statsmedel. Beträffande

det av riksdagen årligen beviljade anslag till hamnbyggnader

m. m. är emellertid genom nådig kungörelse den 27 juni 1914 i överensstämmelse

med riksdagens beslut stadgat, att statsbidrag må av Kungl.

Maj:t bestämmas till högst två tredjedelar av den beräknade kostnaden

för företaget eller, för mindre hamnar, till högst nio tiondelar av berörda

kostnad samt att menighet eller andra vederbörande, vilka antagas

komma att av företaget hava nytta, skola bestrida den återstående

kostnaden för dess fullbordande. Därest statsanslaget bestämmes till

nio tiondelar av kostnaden — något som ej kan ske utan att vederbörande

landsting åtagit sig att ansvara för underhåll av hamnbyggnaden

— få emellertid enligt dessa bestämmelser endast sju niondelar

användas till arbetets utförande, varemot återstående två niondelar skola

avsättas till en hamnfond. Med hänsyn, bland annat, till vad sålunda är

stadgat beträffande disponerandet av berörda anslag för understödjande av

hamnbyggnader m. m. har jag ansett det icke i förevarande fall böra

ifrågakomma, att hela kostnaden skulle utgå av statsmedel, utan funnit

det riktigast, att de kommuner, som bilda hamnens trafikområde, eller

andra vederbörande, därest statsbidrag skulle kunna utverkas för företaget,

bidraga med åtminstone en tiondel av den beräknade kostnaden.

Med anledning därav har jag genom Kungl. Majrts befallningshavande

från Persnäs, Föra och Källa kommuner, vilka uppgivits utgöra hamnens

trafikområde, låtit infordra yttranden, huruvida de vore villiga att bestrida

nyssberörda andel av kostnaden för företaget. Källa och Föra kommuner

hava i avgivna yttranden visserligen vitsordat nyttan och behovet

för orten av den ifrågasatta hamnförbättringen men ändock med hänsyn

därtill, att de äro i osedvanligt hög grad betungade av utgifter

för andra ändamål, förklarat sig icke kunna bevilja något bidrag till

företaget. Persnäs kommun har däremot genom beslut å kommunalstämma

den 14 februari 1915 åtagit sig att ensam bestrida ifrågavarande

tiondel av de beräknade kostnaderna för förbättringen av

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 51 haft. (Nr 59.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

hamnen eller 27,550 kronor, under villkor att statsbidrag till återstående

beloppet erhålles, ävensom att ansvara för hamnens framtida

underhåll i enlighet med de föreskrifter, som äro eller kunna bliva

meddelade.

Med hänsyn till föreliggande förhållanden synes det skäligen

icke kunna påfordras, att Persnäs kommun skall bidraga till företagets

utförande med större belopp, än vad sålunda blivit utfäst.

Enligt av hamnstyrelsen lämnad uppgift hava de utgifter, som kommunen

under åren 1870—1913 fått vidkännas för arbeten vid hamnen,

uppgått till minst 134,000 kronor, däri inbegripna de utgifter, som täckts

av influtna hamnavgifter. Frånsett de sistnämnda, skulle kommunens

bidrag till hamnanläggningen och dess underhåll i allt fall uppgå till

det med hänsyn till kommunens storlek och ekonomiska förmåga avsevärda

beloppet av ungefär 75,000 kronor. Kommunens bärkraft är tydligen

också ringa. År 1911 uppgingo dess inkomster till 18,934 kronor,

dess utgifter till 16,196 kronor, dess tillgångar till 28,205 kronor samt

dess skulder till 2,301 kronor. Kommunalskatten för år 1911 uppgick

till det högst avsevärda beloppet av 17 kronor 55 öre per beräknad

inkomst av 100 kronor. Fattigvårdskostnaden har efter år 1890 varit

osedvanligt stor i Persnäs kommun; den uppgick år 1912 till 6 kronor 14

öre per 100 kronors beräknad inkomst eller 137 procent i jämförelse

med den på samma sätt beräknade kostnaden för länets hela landsbygd.

Det förtjänar i detta sammanhang erinras, att riksdagen för en

mängd smärre fiskehamnar beviljat anslag, motsvarande hela kostnaden.

Det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upprättade förslaget går i

första hand ut på att förhöja och förlänga den yttre norra vågbrytaren samt

att verkställa bortmuddring av i hamnen inkommen sten. Vågbrytarens

förhöjning och förlängning avse att medföra skydd mot vidare grusoch

stendrift samt därav följande uppgrundningar, varigenom de dryga

muddringskostnaderna för framtiden komme att i hög grad minskas.

Redan förut är genom den södra hamnarmens anläggande (år 1894)

sörjt för förhindrande av den vid sydliga vindar uppkommande sanddriften,

i fråga varom klagomål därefter ej försports. Efter genomförandet

av de nu föreslagna skyddsanordningarna skulle således hamnen

vara skjMdad både mot stendriften norrifrån och sanddriften söderifrån.

Förslaget innebär vidare, att den norra hamnarmen och rummet mellan

denna och den yttre vågbrytaren förändras till lastbrygga för att bereda

i hamnen befintliga fartyg en mot västliga och nordvästliga stormar

bättre skyddad plats än vid den nuvarande lastbryggan. Denna är

nämligen belägen mitt för hamninloppet, till följd varav de där förtöjda

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59. 19

fartygen ofta få svår påkänning av de från nämnda håll kommande

stormarna.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har visserligen påpekat, att med

de nu föreslagna förbättringarna av hamnen ej vinnes full säkerhet för

förebyggandet av olägenheter för framtiden. Men därmed bliver i allt fall,

enligt styrelsens mening, det strängt nödvändiga behovet avförbättring tillgodosett,

och torde sedermera erfarenheten få utvisa vad därutöver framdeles

må åtgöras. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser icke några

arbeten eller anordningar utöver de nu av styrelsen föreslagna för närvarande

vara med hänsyn till hamnbyggnadens bestånd eller skyddandet

av fartyg i hamnen ovillkorligen erforderliga, och skulle mot styrelsens

förmodan dylika tilläggsarbeten framdeles visa sig önskvärda, torde då

intet hinder möta att utföra dem såsom påbyggnader till de nu föreslagna

anläggningarna, utan att dessa till någon del bliva onyttiga.

Med avseende å vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda anfört

torde, enligt min mening, styrelsens förslag innebära en med hänsyn

till föreliggande omständigheter tillfredsställande lösning av frågan.

Beträffande det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknade

kostnadsbeloppet, 275,500 kronor, har jag ej funnit anledning att däremot

göra erinran. Kostnaderna för företaget torde nämligen vara i

största möjliga mån nedbragta av styrelsen, så att en ytterligare minskning

av dem icke låter sig göra.

Med stöd av vad sålunda förekommit och då Persnäs kommun förbundit

sig att för framtiden ansvara för underhållet av hamnen, anser jag

mig böra förorda anvisande av ett statsanslag till nio tiondelar av kostnaden

eller i runt tal 248,000 kronor.

Det sålunda ifrågasatta anslaget synes lämpligen kunna fördelas på

tre år. För år 1916 torde böra anvisas 50,000 kronor; och då det är

av vikt, att arbetet påbörjas redan i år, torde beloppet ställas till förfogande

under år 1915.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att såsom bidrag till bestridande av kostnaden

för iståndsättande av Sandvikens hamn i Persnäs

socken på Öland i enlighet med den av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen därför upprättade arbetsplan

bevilja ett anslag av 248,000 kronor samt därav på

extra stat för år 1916 anvisa ett belopp av 50,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

medel förskottsvis redan under år 1915 utanordna

sistnämnda belopp.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1915:76 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till iståndsättande av Sandvikens hamn på Öland. s. 1 i texten