Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 64
1915-02-26 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1915:64, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 64
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 64.
1
Nr 64.
Kungl. Maj:ts nådiga preposition till riksdagen angående försäljning
till staden Åmål av tre kronolägenheter; given
Stockholms slott den 26 februari 1915.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att
dels medgiva, att kronolägenheterna Sandön, Storön och Svegön
med tillhörande holmar och skär samt vattenrätt i Åmåls socken av
Ålvsborgs län må utan hemulsskyldighet för kronan försäljas till staden
Åmål för en köpeskilling av 22,700 kronor att erläggas kontant vid
köpehandlingens undertecknande samt med skyldighet för staden att
bestrida alla av köpet och lagfart därå föranledda kostnader;
dels ock besluta, att nämnda köpeskilling skall tillgodoföras statens
domäners fond.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Johan Beck-Friis.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 55 höft. (Nr 64.)
1
2
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 64.
Utdrag av protokollet över j ordbruksår enden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26
februari 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot, ''
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde.
1 ändamål att sätta staden Åmål i stånd att utvidga sitt i sjön
Vänern bedrivna strandfiske medgav Kungl. Maj:t genom resolution den
5 september 1706, att »3:ne kronan tillhöriga små öar, Svegön, Sandön
och Storön kallade, och alla inom en eller 3U dels mil vid stora öppna
sjön belägna» finge staden till nyttjande upplåtas, dock med villkor
att därför årligen erlades den ränta, som efter föregången skattläggningkunde
bliva öarna ålagd, samt att desamma borde stå under Kungl.
Maj:ts befallningshavandes i orten uppsikt, vad skogen anginge, vilken
icke finge nyttjas av staden utan efter behörig utsyning, varjämte det
skulle åligga Kungl. Maj:ts befallningshavande att hava noga tillsyn
över att staden fullgjorde det ändamål, till befordrande varav berörda
förmån blivit staden förunnad.
3
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 64.
Omförmälda Öar finnas i 1877 års jordebok för Åmåls socken och
Tössbo härad av Ålvsborgs län upptagna bland kronoegendomar under
enskild disposition, jordlägenheter, såsom »Sandön nr 1, en öja»,
Storön nr 1, 1 öja», och »Svegön nr 1, 1 öja», med åsatt ränta av 21
kronor 88 öre gemensamt för alla tre lägenheterna och dessutom kronotionde
av 3 kronor 24 öre för Svegön, eller tillhopa 25 kronor 12 öre,
vilken grundskatt fortfarande utgår med oavkortat belopp.
Genom kammarkollegiets den 10 mars 1879 meddelade utslag,
som av Kungl. Magt fastställdes den 6 februari 1880, avslogs en av
staden gjord framställning om skatteköp av sagda lägenheter, vilket
beslut motiverades därmed, att lägenheterna blivit staden till nyttjande
upplåtna i ändamål att bereda stadens invånare tillfälle att utvidga
fisket i sjön Vänern samt att staden alltså till dessa lägenheter icke
hade så beskaffad besittningsrätt, som i kungörelsen den 15 december
1848 förutsattes för erhållande av skatterätt därtill.
Genom beslut den 27 maj 1910 fann Kungl. Maj:t ej skäl bifalla
en av stadsfullmäktige i Åmål gjord ansökning om tillstånd att köpa
lägenheterna Sandön, Storön och Svegön med tillhörande holmar i sjön
Vänern för en mot 1906 års taxeringsvärde å lägenheterna svarande
köpeskilling av 4,300 kronor.
Därefter hava stadsfullmäktige i eu till Kungl. Maj:t sfälld, av
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Ålvsborgs län överlämnad ansökning
anhållit att få inköpa nämnda öar med tillhörande holmar till det pris,
som vid en i laga ordning verkställd värdering kunde bestämmas, dock
med rätt för staden att frånträda ansökningen, om priset skulle ställa
sig för staden allt för ogynnsamt.
Med anledning av härå erhållen remiss inhämtade domänstyrelsen
yttranden av vederbörande jägmästare och överjägmästare, vilken senare
anförde bland annat, att ifrågavarande öars egentliga värde läge i å
dem befintlig, till betong med mera passande sand.
Den 30 december 1910 anbefallde Kungl. Maj:t domänstyrelsen
att i den ordning, som för arrendeuppskattning vore stadgad, dock med
biträde dessutom av eu ojävig sakkunnig, låta verkställa uppskattning
av saluvärdet å ifrågavarande lägenheter, därvid skulle iakttagas, att
särskild uppskattning skulle göras å mängden av den befintliga, till
betong med mera passande sanden.
Till fullgörande härav har domänstyrelsen inkommit med dels
instrument över av byggnadsingenjören Henning Malmborg i Vänersborg
verkställd värdering av sandförekomsten å Sandön, dels protokoll
över eu av domänintendenten R. Carlson med biträde av två uppskatt
-
4
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 64.
ningsmän och jägmästaren Mauritz Berggren i närvaro av bemälde
Malmborg förrättad saluvärdering av öarna med tillhörande holmar. Av
sistnämnda protokoll inhämtas, bland annat, följande.
Svesrön vore belägen 7 kilometer från Åmål, 0.5 kilometer från
närmaste fasta land samt 2 kilometer från närmaste tilläggsplats. On
vore bebyggd med två stugor, ladugård och ett hönshus, alla i ganska
gott stånd. Enligt ekonomiska kartverkets karta med beskrivning innehölle
ön 26 hektar, varav 0.1 hektar utgjorde byggnadstomt, 3.3 hektar
åker, 0.4 hektar äng, 21.7 hektar skogbeväxt mark och 0.5 hektar
skoglös mark. Åkerjorden utgjordes av delvis lågt liggande tegar. Vid
högvatten i Vänern besvärades en stor del av åkerjorden av vatten.
Jorden utgjordes av moränjord, som huvudsakligen vore av mager,
kvartshaltig sandjordsnatur. Något lera funnes även. Jorden vore av
naturen mycket steril, och hävden syntes vara klen. Naturliga ängen
vore nu igenvuxen med skog samt utan värde som äng. Skogsmarken
vore mycket sten- och berguppfylld och den växande skogen senvuxen,
risig och knotig. Endast i södra och till någon del i norra delen av
ön bildade skogen slutet bestånd. Någon avverkning annat än försiktigt
företagen blädning kunde ej förekomma. Skogen borde kunna
lämna liusbehovsbränsle för brukaren. På ön föddes två nötkreatur
med tillhjälp av eu del sjöfoder.
Sandön vore belägen 2 kilometer rakt söder om Svegön, 1.3 kilometer
från närmaste fasta land och 2 kilometer från närmaste tilläggsplats.
On vore obebodd samt så gott som överallt bevuxen med skog.
Enligt ekonomiska kartverkets karta med beskrivning utgjorde arealen
64 hektar, därav 62.8 hektar skogbeväxt och 1.2 hektar skoglös mark.
Marken vore moränbildning och bestode av såväl klapperstensgrus som
även mursand. Utefter östra kanten samt delvis i norr gånge urberget
i dagen eller vore betäckt med endast ett tunt grus- eller jordlager.
En del av klapperstensgruset vore synnerligen lämpligt till betonggjutning,
och mursanden vore synnerligen god. Lastningsförhållandena
vore överallt mycket goda, i det att lastningsplatser kunde anordnas
nästan runt om ön. Skogen vore 60—70-årig samt bildade ett ganska
vackert bestånd. Den vore dock synnerligen kort och senvuxen och
hade nu ej grövre dimensioner än pitprops. På norra delen av ön hade
eld härjat ett område av 20 hektar, som nu läge kalt. Någon annan
avverkning än försiktig blädning kunde ej förekomma.
Storön vore belägen 4 kilometer syd-sydväst om Sandön, 1 kilometer
från närmaste fasta land och 1.7 kilometer från närmaste tilläggsplats.
Ön vore bebyggd med stuga, två ladugårdar, svinhus och
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 64.
vedbod samt två fiskebodar. Alla åbyggnaderna ägdes av arrendatorerna.
Byggnaderna vore i gott stånd. Enligt ekonomiska kartverkets karta
och beskrivning utgjorde arealen av Storön med kringliggande holmar
och skär 109.4 hektar, varav 0.1 hektar tomplats, 4.1 hektar åker, 0.4
hektar äng, 102 hektar skogbeväxt mark, 2.c hektar skoglös mark samt
0.2 hektar vägar och impediment. Av denna areal torde Va eller omkring
70 hektar komma på själva Storön och resten på kringliggande
holmar och skär. Åkerjorden utgjordes dels av en odling vid själva
åbyggnaderna och dels av en 0.4 kilometer från åbyggnaderna liggande
odlad mosse. Jorden vore klapperstensjord samt mossjord. Den såge
överallt steril och mager ut. Ången bestode av renar kring åkrarna
och vore av föga värde som slåttermark. Skogsmarken vore mycket
sten- och bergfylld, och den växande skogen utgjordes endast av knotiga
och förkrympta tallar och granar. Ingen annan avverkning än försiktig
blädning kunde ske. Husbehovsskog för en arrendator torde finnas på
ön; och ansåges därstädes kunna födas 4 nötkreatur, om en del sjöfoder
skördades.
Av kringliggande holmar voro endast Björk ön och Grönskären av
betydelse. Björkön bestode av huvudsakligen landsvägsgrus. På flera
ställen sköte berget upp. Skogsbeståndet vore delvis rätt vackert, men
träden vore senvuxna och knotiga. Avverkning kunde endast ske genom
försiktig blädning. — Grönskären voro uppfyllda av kala berg. Endast
på södra delen av skären funnes skogsbestånd. Växande skog vore
även här senvuxen och knotig
Oarna värderades av uppskattningsmännen sålunda:
Svegön:
3.3 hektar åker å 150 kronor .......................................... kronor
skog och skogsmark enligt jägmästarens värdering... »
som utjämnades till 1,200 kronor.
Summa kronor
495: —
700: —
1,1957-:;
Sandön:
skogsmark 42 hektar, med avdrag för grustäkten, å 10
kronor.................................................................................... kronor 420: —
växande skog enligt jägmästarens uppskattning......... » 2,550: —
grus och sand enligt Malmborgs värdering................. » 9,000: —
Summa kronor 11,970
''1
som utjämnades till 12,000 kronor.
6
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 64.
Storön med kring ligg ande holmar:
4.1 hektar åker å 150 kronor ....................................... kronor 615: —
skog och skogsmark enligt jägmästarens värdering .. » 1,600: —
Björkön, skog och skogsmark ......................................... » 700: —
Grönskären, i> » » » 600: —
Summa kronor 3,515: —,
som utjämnades till 3,500 kronor.
Vid överlämuandet av omförmälda värdera) o-sinstrument och salu
O
värderingsprotokoll
har domänstyrelsen tillika bifogat dels, i bestyrkt
avskrift, ett den 16 augusti 1888 utfärdat arrendekontrakt, varigenom
Amåls stad till dåvarande innehavarna av Storön F. Fred och skepparen
M. Hägg under en tid av 49 år, räknat från den 1 maj 1889, utarrenderat
nämnda ö mot årligt arrende av 84 kronor och andra villkor,
dels, likaledes i bestyrkt avskrift, ett den 1 augusti 1889 utfärdat
arrendekontrakt, varigenom staden till järnhandlanden Filip Weinberg
under en tid av 49 år, räknat från den 1 maj 1890, överlåtit Svegön
mot eu årlig arrendesumma »av 45 kronor och andra villkor, vilket kontrakt
den 17 januari 1895 av staden transporterats på Sven P. Andreasson
eller Andersson, dels två till domäustvrelsen ställda, av ett intyg åtföljda
skrifter, vari arrendatorn Sven Petter Andersson anhållit att få köpa
Svegön till samma pris som staden ville betala, dels jägmästaren Berggrens
yttrande över berörda anhållan, dels stadsfullmäktiges yttrande
över den verkställda saluvärderingen jämte ett av domänintendenten
Carlson i anledning därav avgivet yttrande, dels ock yttrande i ärendet
av Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Såsom skäl för sin anhållan att få köpa Svegön har ovanbemälde
Andersson anfört huvudsakligen, att han ägde de å ön befintliga husen
samt att han och före honom hans släkt innehaft ön i 72 år och därunder
nedlagt stora kostnader på öns förbättring.
Stadsfullmäktige hava i sitt ovanberörda yttrande förklarat, att de
vore villiga att för stadens räkning inköpa ifrågavarande öar med därtill
hörande holmar för de vid ovannämnda saluvärdering föreslagna
summor, varjämte stadsfullmäktige framhållit, att staden på grund av
förutnämnda resolution den 5 september 1766 borde framför alla andra
äga företrädesrätt att köpa öarna.
T) o in än i n ten den ten har föreslagit, att Amåls stad måtte medgivas
köpa öarna med tillhörande vatten till dem åsätta värden, eller, om
detta ej kunde bifallas, att Svegöns fasta land måtte försäljas till ovan
-
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 64.
bemälde Andersson och alla övriga Öar med tillhörande vattenrätt och
Svegöns vattenrätt till staden.
Kungl. Maj:ts befallningshavande har förmält sig icke hava något
att erinra mot värdesättningen av öarna samt i övrigt anfört bland
annat följande. Allt sedan staden genom resolutionen den 5 september
1766 kommit i besittning av ifrågavarande öar, hade staden utgjort
skatter och onera för desamma, och hade staden i taxeringslängderna
alltjämt varit antecknad såsom skattskyldig för öarna. Visserligen hade
staden icke åtgjort något till främjande av det med öarnas upplåtande
avsedda ändamålet, men då staden ostridigt allt fortfarande varit i åtnjutande
av sin dispositionsrätt, kunde möjligen därur hämtas stöd för
ett anspråk på företrädesrätt vid förvärvande av äganderätt till öarna.
Arrendator!! Sven Petter Anderssons köpeanbud syntes värt beaktande
vid det förhållande, att köparen därigenom skulle åt sig förvärva eget
hem. Ett antagande av sagda anbud syntes ej heller oförenligt med
stadens intresse, som huvudsakligen torde vara inriktat på förvärvet av
Sandön med dess rikhaltiga sandförekomst. Vid en uppdelning av öarna
på olika händer borde dock tillses, att anledning till framtida tvister
med hänseende till fiskets utnyttjande i möjligaste måtto undvekes.
öarna vore samtliga belägna i grannskapet av Åmåls stads vattenområde,
och Svegön läge närmast staden. Stadens befolkning hade av
gammalt plägat nyttja vattnet omkring öarna för nöjesfiske, vilket förhållande
givetvis kunde föranleda stridigheter vid öarnas avyttring på
olika händer. Saken kunde möjligen tänkas ordnad medelst en upplåtelse
av Svegön utan vattenrätt, vilken rätt skulle jämte övriga Öar
ingå i försäljningen till staden. Innehavaren av Svegön skulle därigenom
visserligen gå miste om rättigheten till fiske utanför öns landområde,
men denna inskränkning i hans äganderätt borde få anses vara
av mindre betydelse vid det förhållande, att öns vattenområde med dess
sterila sjöbotten icke kunde anses erbjuda lämpliga eller givande fiskeplatser
för ett yrkesmässigt fiske, samt att nuvarande arrendatorn, som
jämväl vore yrkesfiskare, dreve sin näring med motorbåt på avlägsnare
områden i öppna sjön. Skulle emellertid vid en eventuell försäljning
hinder anses föreligga för öarnas uppdelning på olika händer, skulle
spekulantens på Svegön intressen möjligen kunna tillgodoses medelst
förbehåll om upplåtelse på livstid.
Domänstyrelsen har i utlåtande den 8 juli 1912 anfört bland annat
följande. Mot värdesättningen av öarna hade styrelsen ej annat att erinra,
än att sand förekomsten å Sandön syntes styrelsen vara för lågt värderad.
On hade uppskattats innehålla grus och sand i sådan myckenhet, att, om
8 Kungi. Majds Nåd. Proposition Nr 64.
densamma kunde på en gång eller under kort tid försäljas, behållningen
skulle gå till 45,000 kronor. Nuvarande värdet av sandlagren hade
emellertid, som ovan nämnts, uppskattats till blott 0,000 kronor. Att
sand- och gruslagren måste anses äga ett högre värde, syntes styrelsen
uppenbart, och styrelsen ville som stöd för denna åsikt framhålla, att
liera ansökningar under de senare åren inkommit till styrelsen om köp
av sand från Sandön. Sålunda hade exempelvis under hösten år 1907
en person i Vänersborg, G. A. Forsberg, anhållit att från Sandön få
avhämta under loppet av tio år omkring 75,000 kubikmeter sand mot
en avgift av 25 öre för kubikmeter eller i ett för allt 18,750 kronor,
att betalas med eu tiondel årligen. Enligt i anledning härav verkställd
utredning skulle för uttagande av denna sandmassa en ytvidd av endast
3.7 5 hektar behöva tagas i anspråk, under det att enligt värderingshandlingarna
en areal av åtminstone 20 hektar syntes vara lämplig för
sandtäkt. Ansökningen hade emellertid ansetts icke kunna föranleda
till någon åtgärd, »enär dispositionsrätten till ön ej var fullt klar».
Åven om bruttovärdet av sandförekomsten ej kunde antagas vara högre
än 45,000 kronor, ansåge styrelsen, att dess värde vid en försäljning
nu av hela ön icke borde sättas lägre än 15,000 kronor, i följd varav
Sandöns totalvärde skulle bliva lägst 18,000 kronor. Enär ifrågavarande
öar vore utan all betydelse för statens skogsväsende, hemställde st}^- relsen, att de måtte försäljas för köpeskillingar ej understigande de
åsätta värdena, Sandön dock ej till lägre pris än 18,000 kronor. Därvid
borde till staden Åmål överlåtas dels vattenrätten vid samtliga öarna,
dels Storön och Sandön med tillhörande holmar och skär, och till Sven
Petter Andersson, vars framställning styrelsen ansåge behjärtansvärd,
överlåtas Svegöns fasta land, detta dock endast under förutsättning att
nämnda stad genom densamma medgiven dispositionsrätt ej hade företrädesrätt
till köp av Svegön framför bemälde Andersson.
Kammarkollegiet, som anbefallts att avgiva utlåtande i ärendet, har
inhämtat yttrande av överintendentsämbetet angående värdet av sandtillgången.
Efter åtskilliga beräkningar har ämbetet förklarat, att ämbetet
ansåge nämnda värde icke böra sättas lägre än till den av domänstyrelsen
härför föreslagna summa av 15,000 kronor.
Sedan kollegiet härefter lämnat stadsfullmäktige i Åmål tillfälle
att ånyo yttra sig, har Kungl. Maj:ts befallningshavande överlämnat
ett av stadsfullmäktige avgivet yttrande, vari stadsfullmäktige förklarat
sig visserligen finna det av överintendentsämbetet föreslagna priset för
Sandön vara allt för högt, men att, då staden eljest skulle få synnerligen
svårt att skaffa sand och grus för sitt behov, stadsfullmäktige
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 64.
ansåge sig tvungna att försöka erhålla äganderätten till Sandön; och
hava stadsfullmäktige fördenskull anhållit att få köpa såväl denna som
övriga omnämnda öar till de numera åsätta värdena, nämligen 18,000
kronor* för Sandön, 1,200 kronor för Svegön och 3,500 kronor för Storön
eller tillsammans för alla tre öarna med kringliggande holmar och skär
22,700 kronor.
Kungl. Maj:ts befallningshavande har tillika överlämnat dels en
skrift, vari aktiebolaget Cikasso med flera uppgivna ägare av hemmanen
Bjäkebol och Bredvik bestritt bifall till försäljning av Svegön och Sandön,
under påstående att dessa öar läge inom nämnda hemmans områden,
dels stadsfullmäktiges häröver avgivna yttrande, dels och ett av förste
lantmätaren i länet L. J. Filipsson utfärdat intyg av innehåll, att enligt
å länets lantmäterikontor förvarade kartor över alla ägorna till 1 mantal
Bjäkebol och 1 mantal Brevik, nu benämt Bredvik, i Tösse socken, dessa
hemman icke hade någon andel i öarna Svegön och Sandön i sjön Vänern.
I särskilda skrifter hava därjämte dels Carl Johan Andersson såsom
brukare av Storöns inägojord anhållit att få med äganderätt förvärva
denna ö med tillhörande holmar och skär, dels ock ovanbemälde Sven
Petter Andersson hemställt om företrädesrätt till inköp av Svegön.
Över dessa ansökningar hava åtskilliga utlåtanden avgivits, varvid
domänstyrelsen uttalat, att enär Carl Johan Andersson endast sedan år
1909 vore brukare av Storön samt enligt vad Kungl. Maj ds befallningshavande
upplyst icke ensam innehade arrenderätten till ön, hans ansökning
icke syntes böra bifallas, helst som ju sökanden gent emot staden
Åmål hade besittningsrätt till den 1 maj 1938.
Kammarkollegiet har i utlåtande den 4 juni 1914 meddelat, att
enligt 1913 års taxeringslängd för Åmåls socken lägenheterna Sandön,
Storön och Svegön vore åsätta ett gemensamt värde av 18,000 kronor.
Ehuru arrendatorns av Svegön i ärendet gjorda hemställan syntes
kollegiet i viss mån belijärtansvärd, hölle kollegiet dock före, att staden
Åmål med hänsyn till beskaffenheten av sin på resolutionen den 5 september
1766 grundade besittningsrätt borde äga företräde till inköp av
såväl Svegön som övriga här ifrågavarande lägenheter, därest deras
försäljning skulle medgivas. Och då en försäljning mot den av staden
numera bjudna köpeskillingen med hänsyn till den förebragta utredningen
syntes vara för kronan fördelaktig, på samma gång öarnas förvärvande
av staden syntes kunna i ej oväsentlig mån befrämja stadssamhällets
trevnad och utveckling, ansåge sig kollegiet hava skäl tillstyrka bifall
till den av stadsfullmäktige gjorda framställningen.
Emellertid ansåge sig kollegiet böra erinra, hurusom i utlåtande
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 55 käft. (Nr 64.) 2
Departementschef
en.
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 64.
den 30 december 1910, angående den i jordeboken kvarstående grundskatten
med mera, kollegiet med avseende å omfattningen av den staden
Amål upplåtna nyttjanderätten till lägenheterna Sandön, Storön och
Svegön samt de villkor, som härför vore gällande, hemställt, att ifrågavarande
lägenheter måtte ställas under skogsstatens vård och inseende,
samt att i sammanhang därmed den såsom grundskatt behandlade räntan
eller avgälden måtte upptagas i domänstyrelsens arrendeliggare för att
debiteras och redovisas bland statens arrendemedel.
Därest den ifrågasatta försäljningen komme till stånd, syntes den
Sandön, Storön och Svegön påvilande grundskatt i sin helhet böra avskrivas.
Då värdet av denna grundskatt eller avgäld borde få anses
inbegripet i den föreslagna köpeskillingen, syntes särskild ersättning för
grundskattens upphörande icke böra beräknas. Denna grundskatt borde
avskrivas från och med kalenderåret näst efter det, under vilket försäljningen
komme att äga ruin.
I händelse av lägenheternas försäljning borde de i jordeboken
omföras från krono till frälse natur.
Beträffande dispositionen av blivande försäljningsmedel föresloge
kollegiet, att desamma måtte förklaras skola tillgodoföras statens
domäners fond.
För den händelse det skulle anses lämpligt, att kronan, förutom
den bjudna köpeskillingen, erhölle särskild ersättning för avskrivning
av förutnämnda grundskatt, föresloge kollegiet, att sådan ersättning skulle
utgå med ett belopp, motsvarande 20 gånger grundskattebeloppet, eller
502 kronor 40 öre, och tillgodoföras statsverket att i statskontorets
räkenskaper redovisas under titeln: »diverse inkomster».
I likhet med kammarkollegiet anser jag staden Åmål böra på grund
av resolutionen den 5 september 1760 tillerkännas företrädesrätt till inköp
av nu ifrågavarande öar och holmar. Då Sven Petter Andersson
eller Andreasson enligt kontrakt med nämnda stad äger arrenderätt
till Svegön intill den 1 maj 1939 och Carl Johan Andersson har motsvarande
rätt till Storön till den 1 maj 1938, samt den omständigheten,
att stadens nuvarande dispositionsrätt till ömma förändras till äganderätt,
icke torde för arrendatorerna medföra någon förändring i deras nuvarande
rättigheter, synes något särskilt villkor till arrendatorernas förmån
icke behöva uppställas vid försäljningen.
Den av staden numera bjudna köpeskillingen, 22,700 kronor, synes
mig antaglig. 1 likhet med kammarkollegiet anser jag densamma böra
tillföras statens domäners fond.
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition'' Nr 64.
Enär lägenheterna icke äro av beskaffenhet att kunna till skatte
köpas, har den å desamma vilande grundskatten icke enligt lagen den
2 december 1892 kunuat avskrivas. Därest den nu ifrågasatta försäljningen
kommer till stånd, och lägenheterna följaktligen i jordeboken
omföras från krono till frälse, skall grundskatten jämlikt berörda lag
utan vidare avskrivas. Riksdagen behöver alltså icke höras om grundskattens
avskrivning i samband med försäljningen. Icke heller förefinnes
i detta fall — såsom exempelvis i fråga om ett gruvingenjörsboställe
vid Kopparbergs köping, beträffande vars försäljning Kungl. Maj:t beslutat
avlåta proposition till riksdagen — någon anledning att disponera
viss del av köpeskillingen, som om den vore avlösning av grundskatten.
Jag har i detta ämne samrått med chefen för finansdepartementet och
erfarit, att han delar min uppfattning härutinnan.
Jag får på grund härav hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte
i proposition föreslå riksdagen att
dels medgiva, att kronolägenheterna Sandön, Storön och Svegön
med tillhörande holmar och skär samt vattenrätt i Åmåls socken av
Ålvsborgs län må utan hemulsskyldighet för kronan försäljas till staden
Åmål för eu köpeskilling av 22,700 kronor att erläggas kontant vid
köpehandlingens undertecknande samt med skyldighet för staden att
bestrida alla av köpet och lagfart därå föranledda kostnader;
dels ock besluta, att nämnda köpeskilling skall tillgodoföras statens
domäners fond.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet skulle
med den lydelse, bil. . . . till detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. Lekander.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1915:144 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Moj:ts proposition angående försäljning till staden Åmål av tre kronolägenheter. s. 2 i texten
- JoU 1915:47 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående försäljning till staden Åmål av tre kronolog enheter. s. 7 i texten