Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 64

1915-02-26 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:64, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 64

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 64.

1

Nr 64.

Kungl. Maj:ts nådiga preposition till riksdagen angående försäljning

till staden Åmål av tre kronolägenheter; given

Stockholms slott den 26 februari 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels medgiva, att kronolägenheterna Sandön, Storön och Svegön

med tillhörande holmar och skär samt vattenrätt i Åmåls socken av

Ålvsborgs län må utan hemulsskyldighet för kronan försäljas till staden

Åmål för en köpeskilling av 22,700 kronor att erläggas kontant vid

köpehandlingens undertecknande samt med skyldighet för staden att

bestrida alla av köpet och lagfart därå föranledda kostnader;

dels ock besluta, att nämnda köpeskilling skall tillgodoföras statens

domäners fond.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 55 höft. (Nr 64.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 64.

Utdrag av protokollet över j ordbruksår enden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26

februari 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot, ''

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde.

1 ändamål att sätta staden Åmål i stånd att utvidga sitt i sjön

Vänern bedrivna strandfiske medgav Kungl. Maj:t genom resolution den

5 september 1706, att »3:ne kronan tillhöriga små öar, Svegön, Sandön

och Storön kallade, och alla inom en eller 3U dels mil vid stora öppna

sjön belägna» finge staden till nyttjande upplåtas, dock med villkor

att därför årligen erlades den ränta, som efter föregången skattläggningkunde

bliva öarna ålagd, samt att desamma borde stå under Kungl.

Maj:ts befallningshavandes i orten uppsikt, vad skogen anginge, vilken

icke finge nyttjas av staden utan efter behörig utsyning, varjämte det

skulle åligga Kungl. Maj:ts befallningshavande att hava noga tillsyn

över att staden fullgjorde det ändamål, till befordrande varav berörda

förmån blivit staden förunnad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 64.

Omförmälda Öar finnas i 1877 års jordebok för Åmåls socken och

Tössbo härad av Ålvsborgs län upptagna bland kronoegendomar under

enskild disposition, jordlägenheter, såsom »Sandön nr 1, en öja»,

Storön nr 1, 1 öja», och »Svegön nr 1, 1 öja», med åsatt ränta av 21

kronor 88 öre gemensamt för alla tre lägenheterna och dessutom kronotionde

av 3 kronor 24 öre för Svegön, eller tillhopa 25 kronor 12 öre,

vilken grundskatt fortfarande utgår med oavkortat belopp.

Genom kammarkollegiets den 10 mars 1879 meddelade utslag,

som av Kungl. Magt fastställdes den 6 februari 1880, avslogs en av

staden gjord framställning om skatteköp av sagda lägenheter, vilket

beslut motiverades därmed, att lägenheterna blivit staden till nyttjande

upplåtna i ändamål att bereda stadens invånare tillfälle att utvidga

fisket i sjön Vänern samt att staden alltså till dessa lägenheter icke

hade så beskaffad besittningsrätt, som i kungörelsen den 15 december

1848 förutsattes för erhållande av skatterätt därtill.

Genom beslut den 27 maj 1910 fann Kungl. Maj:t ej skäl bifalla

en av stadsfullmäktige i Åmål gjord ansökning om tillstånd att köpa

lägenheterna Sandön, Storön och Svegön med tillhörande holmar i sjön

Vänern för en mot 1906 års taxeringsvärde å lägenheterna svarande

köpeskilling av 4,300 kronor.

Därefter hava stadsfullmäktige i eu till Kungl. Maj:t sfälld, av

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Ålvsborgs län överlämnad ansökning

anhållit att få inköpa nämnda öar med tillhörande holmar till det pris,

som vid en i laga ordning verkställd värdering kunde bestämmas, dock

med rätt för staden att frånträda ansökningen, om priset skulle ställa

sig för staden allt för ogynnsamt.

Med anledning av härå erhållen remiss inhämtade domänstyrelsen

yttranden av vederbörande jägmästare och överjägmästare, vilken senare

anförde bland annat, att ifrågavarande öars egentliga värde läge i å

dem befintlig, till betong med mera passande sand.

Den 30 december 1910 anbefallde Kungl. Maj:t domänstyrelsen

att i den ordning, som för arrendeuppskattning vore stadgad, dock med

biträde dessutom av eu ojävig sakkunnig, låta verkställa uppskattning

av saluvärdet å ifrågavarande lägenheter, därvid skulle iakttagas, att

särskild uppskattning skulle göras å mängden av den befintliga, till

betong med mera passande sanden.

Till fullgörande härav har domänstyrelsen inkommit med dels

instrument över av byggnadsingenjören Henning Malmborg i Vänersborg

verkställd värdering av sandförekomsten å Sandön, dels protokoll

över eu av domänintendenten R. Carlson med biträde av två uppskatt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 64.

ningsmän och jägmästaren Mauritz Berggren i närvaro av bemälde

Malmborg förrättad saluvärdering av öarna med tillhörande holmar. Av

sistnämnda protokoll inhämtas, bland annat, följande.

Svesrön vore belägen 7 kilometer från Åmål, 0.5 kilometer från

närmaste fasta land samt 2 kilometer från närmaste tilläggsplats. On

vore bebyggd med två stugor, ladugård och ett hönshus, alla i ganska

gott stånd. Enligt ekonomiska kartverkets karta med beskrivning innehölle

ön 26 hektar, varav 0.1 hektar utgjorde byggnadstomt, 3.3 hektar

åker, 0.4 hektar äng, 21.7 hektar skogbeväxt mark och 0.5 hektar

skoglös mark. Åkerjorden utgjordes av delvis lågt liggande tegar. Vid

högvatten i Vänern besvärades en stor del av åkerjorden av vatten.

Jorden utgjordes av moränjord, som huvudsakligen vore av mager,

kvartshaltig sandjordsnatur. Något lera funnes även. Jorden vore av

naturen mycket steril, och hävden syntes vara klen. Naturliga ängen

vore nu igenvuxen med skog samt utan värde som äng. Skogsmarken

vore mycket sten- och berguppfylld och den växande skogen senvuxen,

risig och knotig. Endast i södra och till någon del i norra delen av

ön bildade skogen slutet bestånd. Någon avverkning annat än försiktigt

företagen blädning kunde ej förekomma. Skogen borde kunna

lämna liusbehovsbränsle för brukaren. På ön föddes två nötkreatur

med tillhjälp av eu del sjöfoder.

Sandön vore belägen 2 kilometer rakt söder om Svegön, 1.3 kilometer

från närmaste fasta land och 2 kilometer från närmaste tilläggsplats.

On vore obebodd samt så gott som överallt bevuxen med skog.

Enligt ekonomiska kartverkets karta med beskrivning utgjorde arealen

64 hektar, därav 62.8 hektar skogbeväxt och 1.2 hektar skoglös mark.

Marken vore moränbildning och bestode av såväl klapperstensgrus som

även mursand. Utefter östra kanten samt delvis i norr gånge urberget

i dagen eller vore betäckt med endast ett tunt grus- eller jordlager.

En del av klapperstensgruset vore synnerligen lämpligt till betonggjutning,

och mursanden vore synnerligen god. Lastningsförhållandena

vore överallt mycket goda, i det att lastningsplatser kunde anordnas

nästan runt om ön. Skogen vore 60—70-årig samt bildade ett ganska

vackert bestånd. Den vore dock synnerligen kort och senvuxen och

hade nu ej grövre dimensioner än pitprops. På norra delen av ön hade

eld härjat ett område av 20 hektar, som nu läge kalt. Någon annan

avverkning än försiktig blädning kunde ej förekomma.

Storön vore belägen 4 kilometer syd-sydväst om Sandön, 1 kilometer

från närmaste fasta land och 1.7 kilometer från närmaste tilläggsplats.

Ön vore bebyggd med stuga, två ladugårdar, svinhus och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 64.

vedbod samt två fiskebodar. Alla åbyggnaderna ägdes av arrendatorerna.

Byggnaderna vore i gott stånd. Enligt ekonomiska kartverkets karta

och beskrivning utgjorde arealen av Storön med kringliggande holmar

och skär 109.4 hektar, varav 0.1 hektar tomplats, 4.1 hektar åker, 0.4

hektar äng, 102 hektar skogbeväxt mark, 2.c hektar skoglös mark samt

0.2 hektar vägar och impediment. Av denna areal torde Va eller omkring

70 hektar komma på själva Storön och resten på kringliggande

holmar och skär. Åkerjorden utgjordes dels av en odling vid själva

åbyggnaderna och dels av en 0.4 kilometer från åbyggnaderna liggande

odlad mosse. Jorden vore klapperstensjord samt mossjord. Den såge

överallt steril och mager ut. Ången bestode av renar kring åkrarna

och vore av föga värde som slåttermark. Skogsmarken vore mycket

sten- och bergfylld, och den växande skogen utgjordes endast av knotiga

och förkrympta tallar och granar. Ingen annan avverkning än försiktig

blädning kunde ske. Husbehovsskog för en arrendator torde finnas på

ön; och ansåges därstädes kunna födas 4 nötkreatur, om en del sjöfoder

skördades.

Av kringliggande holmar voro endast Björk ön och Grönskären av

betydelse. Björkön bestode av huvudsakligen landsvägsgrus. På flera

ställen sköte berget upp. Skogsbeståndet vore delvis rätt vackert, men

träden vore senvuxna och knotiga. Avverkning kunde endast ske genom

försiktig blädning. — Grönskären voro uppfyllda av kala berg. Endast

på södra delen av skären funnes skogsbestånd. Växande skog vore

även här senvuxen och knotig

Oarna värderades av uppskattningsmännen sålunda:

Svegön:

3.3 hektar åker å 150 kronor .......................................... kronor

skog och skogsmark enligt jägmästarens värdering... »

som utjämnades till 1,200 kronor.

Summa kronor

495: —

700: —

1,1957-:;

Sandön:

skogsmark 42 hektar, med avdrag för grustäkten, å 10

kronor.................................................................................... kronor 420: —

växande skog enligt jägmästarens uppskattning......... » 2,550: —

grus och sand enligt Malmborgs värdering................. » 9,000: —

Summa kronor 11,970

''1

som utjämnades till 12,000 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 64.

Storön med kring ligg ande holmar:

4.1 hektar åker å 150 kronor ....................................... kronor 615: —

skog och skogsmark enligt jägmästarens värdering .. » 1,600: —

Björkön, skog och skogsmark ......................................... » 700: —

Grönskären, i> » » » 600: —

Summa kronor 3,515: —,

som utjämnades till 3,500 kronor.

Vid överlämuandet av omförmälda värdera) o-sinstrument och salu
O
värderingsprotokoll

har domänstyrelsen tillika bifogat dels, i bestyrkt

avskrift, ett den 16 augusti 1888 utfärdat arrendekontrakt, varigenom

Amåls stad till dåvarande innehavarna av Storön F. Fred och skepparen

M. Hägg under en tid av 49 år, räknat från den 1 maj 1889, utarrenderat

nämnda ö mot årligt arrende av 84 kronor och andra villkor,

dels, likaledes i bestyrkt avskrift, ett den 1 augusti 1889 utfärdat

arrendekontrakt, varigenom staden till järnhandlanden Filip Weinberg

under en tid av 49 år, räknat från den 1 maj 1890, överlåtit Svegön

mot eu årlig arrendesumma »av 45 kronor och andra villkor, vilket kontrakt

den 17 januari 1895 av staden transporterats på Sven P. Andreasson

eller Andersson, dels två till domäustvrelsen ställda, av ett intyg åtföljda

skrifter, vari arrendatorn Sven Petter Andersson anhållit att få köpa

Svegön till samma pris som staden ville betala, dels jägmästaren Berggrens

yttrande över berörda anhållan, dels stadsfullmäktiges yttrande

över den verkställda saluvärderingen jämte ett av domänintendenten

Carlson i anledning därav avgivet yttrande, dels ock yttrande i ärendet

av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Såsom skäl för sin anhållan att få köpa Svegön har ovanbemälde

Andersson anfört huvudsakligen, att han ägde de å ön befintliga husen

samt att han och före honom hans släkt innehaft ön i 72 år och därunder

nedlagt stora kostnader på öns förbättring.

Stadsfullmäktige hava i sitt ovanberörda yttrande förklarat, att de

vore villiga att för stadens räkning inköpa ifrågavarande öar med därtill

hörande holmar för de vid ovannämnda saluvärdering föreslagna

summor, varjämte stadsfullmäktige framhållit, att staden på grund av

förutnämnda resolution den 5 september 1766 borde framför alla andra

äga företrädesrätt att köpa öarna.

T) o in än i n ten den ten har föreslagit, att Amåls stad måtte medgivas

köpa öarna med tillhörande vatten till dem åsätta värden, eller, om

detta ej kunde bifallas, att Svegöns fasta land måtte försäljas till ovan
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 64.

bemälde Andersson och alla övriga Öar med tillhörande vattenrätt och

Svegöns vattenrätt till staden.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har förmält sig icke hava något

att erinra mot värdesättningen av öarna samt i övrigt anfört bland

annat följande. Allt sedan staden genom resolutionen den 5 september

1766 kommit i besittning av ifrågavarande öar, hade staden utgjort

skatter och onera för desamma, och hade staden i taxeringslängderna

alltjämt varit antecknad såsom skattskyldig för öarna. Visserligen hade

staden icke åtgjort något till främjande av det med öarnas upplåtande

avsedda ändamålet, men då staden ostridigt allt fortfarande varit i åtnjutande

av sin dispositionsrätt, kunde möjligen därur hämtas stöd för

ett anspråk på företrädesrätt vid förvärvande av äganderätt till öarna.

Arrendator!! Sven Petter Anderssons köpeanbud syntes värt beaktande

vid det förhållande, att köparen därigenom skulle åt sig förvärva eget

hem. Ett antagande av sagda anbud syntes ej heller oförenligt med

stadens intresse, som huvudsakligen torde vara inriktat på förvärvet av

Sandön med dess rikhaltiga sandförekomst. Vid en uppdelning av öarna

på olika händer borde dock tillses, att anledning till framtida tvister

med hänseende till fiskets utnyttjande i möjligaste måtto undvekes.

öarna vore samtliga belägna i grannskapet av Åmåls stads vattenområde,

och Svegön läge närmast staden. Stadens befolkning hade av

gammalt plägat nyttja vattnet omkring öarna för nöjesfiske, vilket förhållande

givetvis kunde föranleda stridigheter vid öarnas avyttring på

olika händer. Saken kunde möjligen tänkas ordnad medelst en upplåtelse

av Svegön utan vattenrätt, vilken rätt skulle jämte övriga Öar

ingå i försäljningen till staden. Innehavaren av Svegön skulle därigenom

visserligen gå miste om rättigheten till fiske utanför öns landområde,

men denna inskränkning i hans äganderätt borde få anses vara

av mindre betydelse vid det förhållande, att öns vattenområde med dess

sterila sjöbotten icke kunde anses erbjuda lämpliga eller givande fiskeplatser

för ett yrkesmässigt fiske, samt att nuvarande arrendatorn, som

jämväl vore yrkesfiskare, dreve sin näring med motorbåt på avlägsnare

områden i öppna sjön. Skulle emellertid vid en eventuell försäljning

hinder anses föreligga för öarnas uppdelning på olika händer, skulle

spekulantens på Svegön intressen möjligen kunna tillgodoses medelst

förbehåll om upplåtelse på livstid.

Domänstyrelsen har i utlåtande den 8 juli 1912 anfört bland annat

följande. Mot värdesättningen av öarna hade styrelsen ej annat att erinra,

än att sand förekomsten å Sandön syntes styrelsen vara för lågt värderad.

On hade uppskattats innehålla grus och sand i sådan myckenhet, att, om

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungi. Majds Nåd. Proposition Nr 64.

densamma kunde på en gång eller under kort tid försäljas, behållningen

skulle gå till 45,000 kronor. Nuvarande värdet av sandlagren hade

emellertid, som ovan nämnts, uppskattats till blott 0,000 kronor. Att

sand- och gruslagren måste anses äga ett högre värde, syntes styrelsen

uppenbart, och styrelsen ville som stöd för denna åsikt framhålla, att

liera ansökningar under de senare åren inkommit till styrelsen om köp

av sand från Sandön. Sålunda hade exempelvis under hösten år 1907

en person i Vänersborg, G. A. Forsberg, anhållit att från Sandön få

avhämta under loppet av tio år omkring 75,000 kubikmeter sand mot

en avgift av 25 öre för kubikmeter eller i ett för allt 18,750 kronor,

att betalas med eu tiondel årligen. Enligt i anledning härav verkställd

utredning skulle för uttagande av denna sandmassa en ytvidd av endast

3.7 5 hektar behöva tagas i anspråk, under det att enligt värderingshandlingarna

en areal av åtminstone 20 hektar syntes vara lämplig för

sandtäkt. Ansökningen hade emellertid ansetts icke kunna föranleda

till någon åtgärd, »enär dispositionsrätten till ön ej var fullt klar».

Åven om bruttovärdet av sandförekomsten ej kunde antagas vara högre

än 45,000 kronor, ansåge styrelsen, att dess värde vid en försäljning

nu av hela ön icke borde sättas lägre än 15,000 kronor, i följd varav

Sandöns totalvärde skulle bliva lägst 18,000 kronor. Enär ifrågavarande

öar vore utan all betydelse för statens skogsväsende, hemställde st}^- relsen, att de måtte försäljas för köpeskillingar ej understigande de

åsätta värdena, Sandön dock ej till lägre pris än 18,000 kronor. Därvid

borde till staden Åmål överlåtas dels vattenrätten vid samtliga öarna,

dels Storön och Sandön med tillhörande holmar och skär, och till Sven

Petter Andersson, vars framställning styrelsen ansåge behjärtansvärd,

överlåtas Svegöns fasta land, detta dock endast under förutsättning att

nämnda stad genom densamma medgiven dispositionsrätt ej hade företrädesrätt

till köp av Svegön framför bemälde Andersson.

Kammarkollegiet, som anbefallts att avgiva utlåtande i ärendet, har

inhämtat yttrande av överintendentsämbetet angående värdet av sandtillgången.

Efter åtskilliga beräkningar har ämbetet förklarat, att ämbetet

ansåge nämnda värde icke böra sättas lägre än till den av domänstyrelsen

härför föreslagna summa av 15,000 kronor.

Sedan kollegiet härefter lämnat stadsfullmäktige i Åmål tillfälle

att ånyo yttra sig, har Kungl. Maj:ts befallningshavande överlämnat

ett av stadsfullmäktige avgivet yttrande, vari stadsfullmäktige förklarat

sig visserligen finna det av överintendentsämbetet föreslagna priset för

Sandön vara allt för högt, men att, då staden eljest skulle få synnerligen

svårt att skaffa sand och grus för sitt behov, stadsfullmäktige

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 64.

ansåge sig tvungna att försöka erhålla äganderätten till Sandön; och

hava stadsfullmäktige fördenskull anhållit att få köpa såväl denna som

övriga omnämnda öar till de numera åsätta värdena, nämligen 18,000

kronor* för Sandön, 1,200 kronor för Svegön och 3,500 kronor för Storön

eller tillsammans för alla tre öarna med kringliggande holmar och skär

22,700 kronor.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har tillika överlämnat dels en

skrift, vari aktiebolaget Cikasso med flera uppgivna ägare av hemmanen

Bjäkebol och Bredvik bestritt bifall till försäljning av Svegön och Sandön,

under påstående att dessa öar läge inom nämnda hemmans områden,

dels stadsfullmäktiges häröver avgivna yttrande, dels och ett av förste

lantmätaren i länet L. J. Filipsson utfärdat intyg av innehåll, att enligt

å länets lantmäterikontor förvarade kartor över alla ägorna till 1 mantal

Bjäkebol och 1 mantal Brevik, nu benämt Bredvik, i Tösse socken, dessa

hemman icke hade någon andel i öarna Svegön och Sandön i sjön Vänern.

I särskilda skrifter hava därjämte dels Carl Johan Andersson såsom

brukare av Storöns inägojord anhållit att få med äganderätt förvärva

denna ö med tillhörande holmar och skär, dels ock ovanbemälde Sven

Petter Andersson hemställt om företrädesrätt till inköp av Svegön.

Över dessa ansökningar hava åtskilliga utlåtanden avgivits, varvid

domänstyrelsen uttalat, att enär Carl Johan Andersson endast sedan år

1909 vore brukare av Storön samt enligt vad Kungl. Maj ds befallningshavande

upplyst icke ensam innehade arrenderätten till ön, hans ansökning

icke syntes böra bifallas, helst som ju sökanden gent emot staden

Åmål hade besittningsrätt till den 1 maj 1938.

Kammarkollegiet har i utlåtande den 4 juni 1914 meddelat, att

enligt 1913 års taxeringslängd för Åmåls socken lägenheterna Sandön,

Storön och Svegön vore åsätta ett gemensamt värde av 18,000 kronor.

Ehuru arrendatorns av Svegön i ärendet gjorda hemställan syntes

kollegiet i viss mån belijärtansvärd, hölle kollegiet dock före, att staden

Åmål med hänsyn till beskaffenheten av sin på resolutionen den 5 september

1766 grundade besittningsrätt borde äga företräde till inköp av

såväl Svegön som övriga här ifrågavarande lägenheter, därest deras

försäljning skulle medgivas. Och då en försäljning mot den av staden

numera bjudna köpeskillingen med hänsyn till den förebragta utredningen

syntes vara för kronan fördelaktig, på samma gång öarnas förvärvande

av staden syntes kunna i ej oväsentlig mån befrämja stadssamhällets

trevnad och utveckling, ansåge sig kollegiet hava skäl tillstyrka bifall

till den av stadsfullmäktige gjorda framställningen.

Emellertid ansåge sig kollegiet böra erinra, hurusom i utlåtande

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 55 käft. (Nr 64.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departementschef

en.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 64.

den 30 december 1910, angående den i jordeboken kvarstående grundskatten

med mera, kollegiet med avseende å omfattningen av den staden

Amål upplåtna nyttjanderätten till lägenheterna Sandön, Storön och

Svegön samt de villkor, som härför vore gällande, hemställt, att ifrågavarande

lägenheter måtte ställas under skogsstatens vård och inseende,

samt att i sammanhang därmed den såsom grundskatt behandlade räntan

eller avgälden måtte upptagas i domänstyrelsens arrendeliggare för att

debiteras och redovisas bland statens arrendemedel.

Därest den ifrågasatta försäljningen komme till stånd, syntes den

Sandön, Storön och Svegön påvilande grundskatt i sin helhet böra avskrivas.

Då värdet av denna grundskatt eller avgäld borde få anses

inbegripet i den föreslagna köpeskillingen, syntes särskild ersättning för

grundskattens upphörande icke böra beräknas. Denna grundskatt borde

avskrivas från och med kalenderåret näst efter det, under vilket försäljningen

komme att äga ruin.

I händelse av lägenheternas försäljning borde de i jordeboken

omföras från krono till frälse natur.

Beträffande dispositionen av blivande försäljningsmedel föresloge

kollegiet, att desamma måtte förklaras skola tillgodoföras statens

domäners fond.

För den händelse det skulle anses lämpligt, att kronan, förutom

den bjudna köpeskillingen, erhölle särskild ersättning för avskrivning

av förutnämnda grundskatt, föresloge kollegiet, att sådan ersättning skulle

utgå med ett belopp, motsvarande 20 gånger grundskattebeloppet, eller

502 kronor 40 öre, och tillgodoföras statsverket att i statskontorets

räkenskaper redovisas under titeln: »diverse inkomster».

I likhet med kammarkollegiet anser jag staden Åmål böra på grund

av resolutionen den 5 september 1760 tillerkännas företrädesrätt till inköp

av nu ifrågavarande öar och holmar. Då Sven Petter Andersson

eller Andreasson enligt kontrakt med nämnda stad äger arrenderätt

till Svegön intill den 1 maj 1939 och Carl Johan Andersson har motsvarande

rätt till Storön till den 1 maj 1938, samt den omständigheten,

att stadens nuvarande dispositionsrätt till ömma förändras till äganderätt,

icke torde för arrendatorerna medföra någon förändring i deras nuvarande

rättigheter, synes något särskilt villkor till arrendatorernas förmån

icke behöva uppställas vid försäljningen.

Den av staden numera bjudna köpeskillingen, 22,700 kronor, synes

mig antaglig. 1 likhet med kammarkollegiet anser jag densamma böra

tillföras statens domäners fond.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition'' Nr 64.

Enär lägenheterna icke äro av beskaffenhet att kunna till skatte

köpas, har den å desamma vilande grundskatten icke enligt lagen den

2 december 1892 kunuat avskrivas. Därest den nu ifrågasatta försäljningen

kommer till stånd, och lägenheterna följaktligen i jordeboken

omföras från krono till frälse, skall grundskatten jämlikt berörda lag

utan vidare avskrivas. Riksdagen behöver alltså icke höras om grundskattens

avskrivning i samband med försäljningen. Icke heller förefinnes

i detta fall — såsom exempelvis i fråga om ett gruvingenjörsboställe

vid Kopparbergs köping, beträffande vars försäljning Kungl. Maj:t beslutat

avlåta proposition till riksdagen — någon anledning att disponera

viss del av köpeskillingen, som om den vore avlösning av grundskatten.

Jag har i detta ämne samrått med chefen för finansdepartementet och

erfarit, att han delar min uppfattning härutinnan.

Jag får på grund härav hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte

i proposition föreslå riksdagen att

dels medgiva, att kronolägenheterna Sandön, Storön och Svegön

med tillhörande holmar och skär samt vattenrätt i Åmåls socken av

Ålvsborgs län må utan hemulsskyldighet för kronan försäljas till staden

Åmål för eu köpeskilling av 22,700 kronor att erläggas kontant vid

köpehandlingens undertecknande samt med skyldighet för staden att

bestrida alla av köpet och lagfart därå föranledda kostnader;

dels ock besluta, att nämnda köpeskilling skall tillgodoföras statens

domäners fond.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet skulle

med den lydelse, bil. . . . till detta protokoll utvisar,

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Lekander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:144 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Moj:ts proposition angående försäljning till staden Åmål av tre kronolägenheter. s. 2 i texten
  2. JoU 1915:47 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående försäljning till staden Åmål av tre kronolog enheter. s. 7 i texten