Sök i Ratio Lex

Angående villkor för det av riksdagen anvisade anslag till restaurering av det s. k. klosterhuset i Vreta klosters församling

1915-03-05 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:66, Angående villkor för det av riksdagen anvisade anslag till restaurering av det s. k. klosterhuset i Vreta klosters församling

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

1

Nr 66.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående villkor

för det av riksdagen anvisade anslag till restaurering av

det s. k. klosterhuset i Vreta klosters församling; given

Stockholms slott den 5 mars 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att

medgiva, att det på extra stat för år 1915 anvisade belopp av

10,000 kronor för utförande av nödiga reparationsarbeten å det i närheten

av Vreta klosters kyrka belägna klosterhuset må utgå under det villkor i

fråga om skyldighet för Vreta klosters församling att för framtiden under

hålla klosterhuset, som församlingen åtagit sig enligt beslut å kyrkostämma

den 30 november 1914.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 1 avd. 57 käft. (Nr 66.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

Restaurering

av det s. k.

klosterhuset

i Vret» klosters

församling.

Utdrag av protokoUet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars 1915.

Närvarande:

«

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

W estman,

Broström.

Föredragande departementschefen, statsrådet Westman anförde härefter:

Med anledning av en utav Kungl. Maj:t i proposition nr 231 till 1914

års senare riksdag gjord framställning om anslag för restaurering av det

i närheten av Vreta klosters kyrka belägna klosterhuset anvisade riksdagen

för utförande av nödiga reparationsarbeten å berörda klosterhus på extra

stat för år 1915 ett belopp av 10,000 kronor att utgå under det villkor,

att vederbörande församlingar åtoge sig klosterhusets underhåll.

Då jag nu anhåller att ånyo få anmäla detta ärende för Kungl. Maj:t,

torde jag till en början böra göra några erinringar rörande ärendets föregående

behandling.

I sammanhang med det förslag om restaurering av Vreta klosters

kyrka, som av Kungl. Maj:t förelädes 1913 års riksdag, uppkom fråga om

disposition och iståndsättande jämväl av klosterhuset. Denna fråga väck
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

tes av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien i ett den 3 juni 1901

avgivet utlåtande angående förenämnda kyrkorestaurering. Akademien

framhöll därvid önskvärdheten av att klosterhuset — det jämte Vadstena

enda i Sveriges gamla landskap under tak bevarade — måtte få ett bättre

skydd samt hållas i större helgd än hittills, vilket ändamål lämpligen

kunde uppnås genom att, om församlingen komme i åtnjutande av bidrag

av allmänna medel till bestridande av kostnaden för kyrkans restaurering,

därvid fästes det villkor, att församlingen skulle avstå nyttjanderätten till

huset, så att detsamma såsom annan statens egendom skulle stå under

vederbörlig offentlig myndighets kontroll.

Mot vad akademien sålunda anfört förklarade sig överintendentsämbetet

i skrivelse den 12 november 1901 icke hava något att erinra.

Genom nådig remiss anbefalldes härefter Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Östergötlands län att infordra och jämte eget utlåtande till

Kungl. Maj:t insända yttrande av Vreta klosters församling, huruvida densamma,

för den händelse statsbidrag erhölles till kyrkans restaurering,

vore villig att till staten avstå den rätt, församlingen kunde äga till

klosterhuset; och borde därjämte lämnas erforderlig utredning angående

dispositionsrätten till byggnaden.

Med anledning härav anförde församlingen i en av Kungl. Maj:ts befallningshavande

överlämnad, den 31 juli 1902 dagtecknad skrivelse:

Vreta klosters församling både icke någon ägande- eller dispositionsrätt till

ifrågavarande klosterhus. Församlingen vore endast jämte Stjärnorps församling ägare

till taket å huset, vilket tak för några år tillbaka anskaffats på bekostnad av församlingarnas

vid kyrkoherdebostället byggnadsskyldiga. Själva huset åter vore utan tvivel

allt sedan klostrets indragning en statens egendom. Staten hade ock i början av 1800- talet under den då pågående anläggningen av Göta kanal använt detta hus, som

synte3 vara en från klostertiden kvarstående kapellbyggnad, till kronomagasin, därvid

övre våningen inretts till sädesloft och undre våningen till materialbodar. Då byggnaden

efter kanalarbetets fullbordande lämnats öde, hade den tagits i besittning av

den, som omhänderhaft prästgårdens jordbruk, samt, fortfarande använd till sädesmagasin,

nödtorftligen underhållits, varförutan byggnaden längesedan skulle varit totalt

förfallen. Församlingarnas byggnadsskyldiga hade pålagt taket i syfte att undvika

byggande av nytt sädesmagasin å kyrkoberdebostället samt i den förmodan, att den

sedan 70—80 år tillbaka åt sitt öde lämnade magasinsbyggnaden ej heller därefter

skulle komma att efterfrågas och tagas i anspråk lör statens räkning. Av det sagda

syntes framgå, att om staten ville omhändertaga och disponera ifrågavarande klosterhus,

den billigtvis borde lämna Vreta klosters och Stjärnorps byggnadsskyldiga ersättning

för det pålagda taket, som kostat 557 kronor 38 öre, eller ock låta dem borttaga

sitt tak.

A gemensam kyrkostämma med Vreta klosters och Stjärnorps församlingar

don 15 september 1902 beslöts emellertid, att den förra försam
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

lingen, i händelse begärt anslag till kyrkorestaureringen erhölles, icke

skulle ifrågasätta någon ersättning för det nuvarande taket å klosterhuset

ävensom tillförbinda sig att hålla Stjärnorps byggnadsskyldiga skadeslösa

för deras bidrag till taket. Båda församlingarna förenade sig i en anhållan

att få för samma ändamål som hittills använda klosterhuset, intill

dess staten begagnade det för något sitt ändamål.

Härefter avgav vitterhetsakademien den 12 april 1904 infordrat förnyat

utlåtande i ärendet och framhöll därvid, bland annat, att husets hittillsvarande

användning, nämligen till is- och vedupplag i bottenvåningen,

ingalunda vore överensstämmande med god vård utan vore för husets bestånd

i hög grad skadlig, liksom uppenbart vore, att det gamla klosterhuset,

använt till upplag av vad slag som helst, icke kunde sägas hållas

i helgd.

I utlåtande den 29 mars 1910 tillstyrkte överintendentsämbetet församlingarnas

anhållan att för enahanda ändamål som hittills få begagna

klosterhuset, dock under villkor att byggnaden icke vidare användes till

isupplag eller annat ändamål, som kunde skada denna, ävensom att icke

några som helst förändringsarbeten å husets stomme utan nådigt tillstånd

vidtoges under den tid, församlingarna ännu kunde få begagna sig av

o 7 o Ö O O

detsamma.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1913 av förslaget

om restaurering av Vreta klosters kyrka yttrade dåvarande departementschefen

beträffande nu förevarande fråga:

Vad augår det s. k. klosterhuset synes av utredningen med största sannolikhet

framgå, att äganderätten till detsamma tillkommer staten. Huru det förhåller sig med

äganderätten till den mark, vara klosterhuset står, därom saknas för närvarande all

kännedom, vadan denna fråga torde böra utredas. I varje fäll lärer Vreta klosters

församling böra tillförbindas att icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd vidtaga några åtgärder,

som skulle kunna anses i ett eller annat avseende inverka på byggnaden eller

skämma anblicken av densamma. Beträffande Vreta klosters och Stjärnorps församlingars

anhållan att få för samma ändamål som hittills använda klosterhuset, intill

dess staten kunde vilja begagna det för något sitt behov, anser jag mig i ärendets nu

beskaffade skick icke utan vidare böra avvisa tanken på att ett sådant tillstånd skulle

kunna lämnas dem under de av överintendentsämbetet angivna förutsättningarna.

Därom torde Kungl. Maj:t vilja framdeles meddela särskilt beslut.

Med anledning av den till 1913 års riksdag avlåtna framställningen

om bidrag till kostnaderna för restaurering av Vreta klosters kyrka beviljade

riksdagen för utförande av ifrågavarande restaureringsarbete i huvudsaklig

enlighet med de genom överintendentsämbetets försorg för ändamålet

uppgjorda ritningar och kostnadsförslag, slutande å 89,000 kronor,

ett anslag av 54,000 kronor samt anvisade därav på extra stat för år 1914

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!• Maj:ts Nåd. Proposition Kr 66.

ett belopp av 12,0U0 kronor, under villkor att Vreta klosters församling"

bidroge till restaureringsarbetets utförande med minst 35,000 kronor att

tagas i anspråk för arbetet före statsbidraget samt under de villkor i

övrigt, Kungl. Maj:t kunde finna skäl bestämma. I avseende å dessa villkor

framhöll riksdagen särskilt, bland annat, att föreskrift borde meddelas

därom, att klosterhuset icke finge användas till ändamål, varav detsamma

kunde taga skada.

Enligt nådigt beslut den 4 juli 1913 anbefalldes Kungl. Maj:ts befallningshavande

att inhämta och till Kungl. Maj:t överlämna yttrande av

församlingen, huruvida den vore villig ikläda sig det av riksdagen för anslagets

utgående uppställda villkoret samt om den ville tillförbinda sig

bland annat att ej vidtaga några åtgärder, som kunde i ett eller annat

avseende inverka på eller skämma anblicken av klosterhuset. Tillika anmodades

Kungl. Maj:ts befallningshavande att inhämta yttrande av Vreta

klosters och Stjärnorps församlingar, huruvida de, därest klosterhuset skulle

tills vidare upplåtas åt dem, förbunde sig att ej utan nådigt tillstånd vidtaga

några som helst ändringsarbeten å husets stomme samt i övrigt att

ej använda detsamma till ändamål, varav det kunde skadas, såsom till isupplag

och dylikt, och att vid husets begagnande ställa sig till efterrättelse

de erinringar, som vitterhetsakademien kunde vilja giva i avseende

dåra. Samtidigt anbefalldes kammarkollegium att till Kungl. Maj:t

inkomma med utredning om äganderätten till den mark, varå klosterhuset

är uppfört.

Kungl. Maj:ts befallningshavande insände med skrivelse den 2 oktober

1913 till ecklesiastikdepartementet dels ett yttrande av Vreta klosters

församling å kyrkostämma den 11 september 1913, utvisande att församlingen

iklätt sig det av riksdagen vid anslaget fästa villkoret i fråga

om bidrag för ändamålet från församlingens sida samt vissa förbindelser

med avseende å kyrkans framtida underhåll in. in. ävensom förbundit sig

att ej vidtaga några åtgärder, som kunde i ett eller annat avseende inverka

på eller skämma anblicken av klosterhuset, dels ock ett av de båda

församlingarna å gemensam kyrkostämma samma dag avgivet yttrande,

däri anförts:

Församlingarna förbunde sig att ej vidtaga några som helst ändringsarbeten

å husets stomme samt i övrigt att ej använda detsamma till ändamål, varav det

kunde skadas, såsom till isupplag och dylikt, och att vid husets begagnande ställa sig

till efterrättelse de erinringar, som vitterhetsakademien kunde vilja giva i avseende

därå, för så vitt dessa erinringar ej skulle gå ut på några vidlyftigare reparationer. —

Huset hade säkerligen nu varit eu grushög blott, därest församlingarna ej hållit det

med tak. Den omsorgen hade emellertid ej i längden kunnat hindra, att eu dpi av

västra väggen buktat sig betydligt utåt och att den del av norra valvet, som stödde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

sig därpå, rasat ned. Då det väl icke funnes mer än en mening om angelägenheten

att för framtiden bevara detta värdefulla minnesmärke från den tidigare klostertiden,

ville församlingarna erinra om nödvändigheten att med det snaraste mura om den lutande

delen av väggen och det nedrasade valvet däröver. De trästöttor, som nu anbragts

mot väggen, kunde ju endast vara eu provisorisk anordning. Skulle emellertid

denna nödvändiga reparation åläggas församlingarna på grund av deras användande av

huset, såge de sig nödsakade att avstå från den förmån, de hittills haft av byggnaden,

och söka skaffa sig ett billigare sädesmagasin.

På grund av remiss avgav härefter vitterhetsakademien den 4 november

1913 utlåtande i ärendet.

Akademien förklarade därvid, att enligt dess mening ett dylikt fornminne bäst

bevarades, om det kunde tagas i bruk för ett praktiskt ändamål, dock under förutsättning

att byggnadens gamla delar ej rubbades och att den ej brukades till sådant

ändamål, att byggnaden därigenom utsattes för någon fara, samt att akademien i

enlighet härmed tillstyrkte upplåtelse åt församlingarna av nu ifrågavarande byggnad

med de inskränkningar i dispositionsrätten, vartill församlingarna förbundit sig.

överintendentsämbetet avgav den 9 december 1913 yttrande i ämnet

och hänvisade därvid till en yttrandet bifogad, av förste intendenten,

professor I. G. Clason upprättad promemoria av följande lydelse:

På sätt vitterhetsakademien anfört, torde byggnaden bäst bevaras, om den användes

vare sig för något statens eller församliugens ändamål. Emellertid är det av

vikt, icke blott att, såsom akademien framhåller, byggnadens gamla delar icke rubbas,

utan ock att byggnaden på ett sakkunnigt sätt underhålles och att dess nordligaste

valv jämte en del av västra väggen, innan byggnaden tages i bruk, undergår nödvändig

ombyggnad.

Det nordligaste valvet har nämligen sedan länge varit bristfälligt på grund

därav, att den del av västra långvätrgen, mot vilken det har ett av sina stöd, varit

utsatt för någon rörelse. Den bristfälliga delen av valvet instörtade för några månader

sedan. Byggnadeu synes i övrigt icke i omedelbart behov av någon åtgärd i

och för enbart dess underhåll. Yttertaket torde dock om några år behöva förses med

bättre och mera passande täckningsmaterial än den nuvarande tunna spånen. Nu

nödvändiga reparationsarbeten kunna alltså inskränka sig till nedtagning och ombyggnad

på ny grund av den bristfälliga delen av västra väggen samt uppmurning

av det nedrasade valvet jämte i samband med dylika åtgärder nödvändiga efterlagningar

och reparationer. Det möter stora svårigheter att exakt beräkna kostnaden

för ett dylikt arbete. Oförutsedda omständigheter kunna försvåra och fördyra detsamma;

kostnaderna torde dock icke böra överstiga 10.000 kronor.

Det bör starkt betonas önskvärdheten av att detta arbete, vilket lämpligen torde

böra uppdragas åt överintendentsämbetet, utföres samtidigt med restaureringen av

Vreta klosters kyrka, då kunniga och skickliga yrkesmän samt sakkunnig tillsyn

finnas på platsen.

Beträffande den framtida tillsynen av detta kulturhistoriskt värdefulla byggnadsminne

torde den bäst ordnas genom att ställa byggnaden under överintendentsämbetets

vård.

Genom nådigt brev den 23 maj 1914 gillades omförmälda ritningar

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

7

till restaurering av Yreta klosters kyrka, varjämte ovannämnda av riksdagen

på extra stat för år 1914 beviljade anslag av 12,000 kronor ställdes

till överintendentsämbetets förfogande för det med anslaget avsedda ändamålet.

Därvid föreskrevs bland annat, att vid restaureringsarbetenas utförande

skulle anställas en särskild dagkontrollant med skyldighet att under

arbetstiden dagligen och stundligen följa arbetenas gång och därunder

med vaksamhet tillvarataga alla de tillfällen till undersökningar och ingående

studier av byggnadens detaljer och dylikt, som vid restaureringsarbetet

yppade sig, ävensom övervaka utförandet av de åtgärder, som

skulle vidtagas. Tillika förklarades, att det skulle åligga Vreta klosters

församling, jämlikt eget åtagande, bland annat att ej vidtaga några åtgärder,

som kunde i ett eller annat avseende inverka på eller skämma

anblicken av klosterhuset.

Sedan vitterhetsakademien härefter beretts tillfälle att yttra sig med

anledning av vad i förenämnda, överintendentsämbetets yttrande vidfogade

promemoria andragits, anförde akademien i utlåtande den 2 juli 1914:

Akademien, som saknade möjlighet att yttra sig angående de av överintendentsämbetet

angivna reparationskostnadernas belopp, hade ej funnit något att för sin del

anmärka vid det av ämbetet gjorda förslaget till byggnadens istån dsättande.

Även akademien ville framhålla önskvärdheten av att arbetet utfördes samtidigt

med restaureringen av Vreta klosters kyrka, varvid den av ämbetet och riksantikvarien

gemensamt utsedda dagkoutrollanten lämpligen borde övervaka detsamma.

Beträffande den framtida tillsynen av byggnaden hade akademien intet att invända

mot att densamma ställdes under överintendentsämbetets vård, under förutsättning

att inga reparations- eller förändringsarbeten företoges, utan att akademien

blivit satt i tillfälle att tillvarataga de kulturhistoriska intressena.

När jag den 10 juli 1914 för Kungl. Maj:t föredrog frågan om anslag

till klosterhusets restaurering, yttrade jag därom följande:

Det ifrågavarande s. k. klosterhuset låg eu gång inom klosterområdet med den

västra gaveln inbyggd i klostermuren. Allt i dess byggnadssätt lärer häntyda på att

det uppfördes samtidigt med klosterkyrkans kor, d. v. s. under förra hälften av 1200- talet, och det torde sålunda vara en av de få profanbyggnader från så tidig del av

medeltiden, som intill våra dagar bevarats under tak.

Klosterhuset måste alltså Oetraktas såsom synnerligen intressant ur kulturhistorisk

synpunkt. Det utgör ett oersättligt minne från längesedan gångna tiders liv. Riksdagen

har också vid beviljandet av anslag till restaurering av Vreta klosters kyrka

visat sig dela denna uppfattning genom att beträffande villkoren för anslagets utgående

särskilt framhålla, att föreskrift borde meddelas därom, att klosterhuset icke finge

användas till ändamål, varav detsamma kunde taga skada. Vikten av byggnadens

vidmakthållande i värdigt skick synes alltså vara till fullo ådagalagd.

Tydligt är, att eu reparation av den omfattning, överiutendent-ämbetet föreslagit,

nu torde vara oundgänglig, därest klosterhuset ej skall alldeles förfalla. Församlingarna

hava förklarat, att de ej kunna åtaga sig några kostnader för sadant ändamål

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 66.

utan hellre avstå från förmånen att begagna klosterhuset. De i ärendet hörda myndigheterna

hava emellertid ansett byggnaden bäst bevaras, om den tages i bruk för

ett praktiskt ändamål, och därför tillstyrkt dess upplåtande till församlingarna under

angivna inskränkningar. För ett framtida bibehållande av klosterhuset torde därför

vara lämpligast, att staten genom att bekosta den nu nödvändiga restaureringen sätter

byggnaden i stånd, varefter nyttjanderätten till densamma synes böra under angivna

förutsättningar tills vidare upplätas åt församlingarna, intill dess ett värdigare sätt för

dess användning ifrågakommer. Beträffande arbetets utförande och den framtida tillsynen

av byggnadeu torde Kungl. Maj:t, därest det begärda anslaget beviljas, böra

meddela bestämmelser.

Mot storleken av det utav överintendentsämbetet angivna beloppet har jag intet

att erinra.

I enlighet med ruin hemställan i ärendet föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

att för utförande av nödiga reparationsarbeten å det ifrågavarande

klosterhuset anvisa på extra stat för år 1915 ett belopp av 10,000 kronor.

Beträffande denna framställning yttrade riksdagen i skrivelse den 26

augusti 1914 angående regleringen av utgifterna under riksstatens åttonde

huvudtitel, att riksdagen funnit de skäl, som anförts för nödvändigheten

av ifrågavarande restaureringsarbete, vara övertygande och följaktligen

ansåge sig böra i huvudsak biträda Kungl. Maj:ts förslag. Emellertid ville

riksdagen framhålla, att såsom villkor för statsbidragets utgående torde

böra fästas föreskrift därom, att underhållsskyldigheten av ifrågavarande

byggnad för framtiden skulle tillkomma vederbörande församlingar. Riksdagen

hade intet att invända mot att nyttjanderätten till byggnaden tills

vidare upplätes åt församlingarna under de förutsättningar, som av departementschefen

förordats.

Ifrågavarande framställning blev sålunda, såsom jag redan nämnt i

det föregående, av riksdagen bifallen under det villkoret, att vederbörande

församlingar åtoge sig klosterhusets underhåll.

Vid föredragning den 14 september 1914 av riksdagens skrivelse anbefallde

Kungl. Maj:t vederbörande befallningshavande att inhämta och

till Kungl. Maj:t överlämna yttrande av Vreta klosters och Stjärnorps församlingar,

huruvida de vore villiga ikläda sig nyssberörda villkor. I och för

övervägande, huruvida reparationsarbetena å klosterhuset skulle kunna utan

uppskov påbörjas, anmodades befallningshavanden jämväl att inhämta och

till Kungl. Maj:t överlämna yttrande av Vreta klosters församling, huruvida

församlingen vore villig avsäga sig den rätt, som till äventyrs kunde

tillkomma församlingen med avseende å den mark, varå klosterhuset vore

uppfört.

• Innan ännu de sålunda infordrade yttrandena inkommit till Kungl.

Maj:t, hade den utredning angående äganderätten till nyssberörda mark
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

område, som uppdragits åt kammarkollegium genom nådigt beslut den

4 juli 1913, blivit slutförd. Med underdånigt utlåtande den 29 oktober

1914 överlämnade kammarkollegium handlingar, innefattande en i kammararkivet

verkställd undersökning i ämnet, samt infordrade yttranden i

ärendet av landsarkivarien i Vadstena, Kungl. Maj:ts befallningshavande i

Östergötlands län och lantmäteristyrelsen ävensom en kartskiss, och anförde

kollegium för egen del, att då av den i ärendet förebragta utredningen

fram ginge, att klosterhuset vore beläget å kyrkoherdebostället Vreta kloster

nr 1 i Vreta klosters socken och detta boställe i senast fastställda eller

1878 års jordebok för socknen redovisades bland kronoegendomar under

allmän disposition, äganderätten till den mark, varå nämnda hus vore

uppfört, följaktligen torde tillkomma Kungl. Maj:t och kronan.

Till fullgörande av det uppdrag, som lämnats Kungl. Maj:ts befallningshavande

genom nyssberörda nådiga beslut den 14 september 1914,

insände befallningshavanden med underdånig skrivelse den 13 januari

1915 avskrift av protokoll, hållet vid gemensam kyrkostämma med Vreta

klosters och Stjärnorps församlingar den 30 november 1914. Protokollet

innehåller huvudsakligen följande:

Den första^ frågan — huruvida församlingarna vore villiga att åtaga sig det

framtida underhållet av ifrågavarande byggnad — föranledde en livlig diskussion, av

vilken framgick, att annexförsamlingen Stjärnorp icke ansåge sig hava något skäl att

vara med om underhållet av en statens byggnad, varav Stjärnorp icke kunde hava

någon som helst nytta, då det icke kunde vara lämpligt att vidare använda huset till

sädesmagasin och vedbod, men att Vreta klosters församling ensam vore villig åtanka

sig underhållet med följande förbehåll: a) att huset i framtiden måtte få användas

till församlingssal, kommunalrum eller annat dylikt församlingens eller kommunens

ändamål, b) att Vreta klosters församling ej kunde åtaga sig att pålägga nytt yttertak

i stället för det nuvarande, mycket bristfälliga, samt c) att, om mot förmodan i annan

del av huset ras och sättning av samma svåra art som den, som nu påkallat

statens ingripande, skulle inträffa, församlingen icke måtte kunna åläggas de dryo-a

omkostnaderna för ett nytt istånd.sättande.

Den gemensamma kyrkostämman beslöt alltså, att riksdagens villkor med avseende

på anslaget till klosterhusets restaurering skulle bifallas sålunda, att med rättmätig

befrielse för Stjärnorp, som ju måste avsäga sig allt användande av huset, Vreta

klosters församling ensam skulle åtaga sig det nödvändiga underhållet av byggnaden,

sedan den nu blivit återställd och försedd med nytt, varaktigt tak genom°statens

försorg; dock att, om någon större reparation, av liknande anledning och art som nu,

skulle komma att erfordras, församlingen icke kunde bestrida omkostnaderna därför!

Beslutet var enhälligt.

Utan diskussion avsade sig därpå Vreta klosters och — då klosterhuset stode pa

det gemensamma kyrkoherdeboställets område — även Stjärnorps församling den rätt,

som möjligen kunde tillkomma dem med avseende på den mark, vara klosterhuset

vore uppfört.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 1 avd. 57 käft. (Nr 66.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

Ärendet remitterades därefter till gemensamt yttrande av vitterhets-,

historie- och antikvitetsakademien samt överintendentsämbetet, vilka myndigheter

i underdånigt utlåtande den 2 februari 1915 anfört följande:

Det ville synas akademien och ämbetet, som om, med hänsyn såväl därtill, att

Yreta klosters församling, oaktat begränsade tillgångar, visat stor offervillighet vid

behandling av frågan om församlingskyrkans restaurering, som oek till den omständigheten,

att klosterhuset med den mark, vara detsamma vore uppfört, numera ostridigt

vore statens egendom, de av församlingen uppställda villkor för övertagandet av

underhållet, särskilt vad anginge byggnadens förseende med nytt tak på statsverkets

bekostnad, då sådant bleve oundgängligen nödigt, vore berättigade och förty borde

godtagas. På sätt framginge av vad som förekommit under detta ärendes tidigare

behandling, vore det belopp, som anvisats till klosterhusets restaurering, fixerat i tämligen

runt tal på grund av vanskligheten att vid en restaurering av förevarande slag

på förhand framlägga fullt noggranna beräkningar. Det kunde sålunda icke osannolikt

komma att inträffa, att en besparing å anslagssumman uppstode. Denna besparing

borde, efter akademiens och ämbetets mening, lämpligen kunna användas för

takets nytäckning — varvid helst spån borde begagnas såsom täckningsämne. Det

belopp, som för ändamålet kunde bliva ytterligare erforderligt, torde icke kunna bliva

så avsevärt, att därav borde föranledas hela frågans fall.

Mot det enligt handlingarna numera tillämnade användandet av klosterbyggnaden

till »församlingssal, kommunalrum eller annat dylikt» hade akademien och ämbetet

icke något att i och för sig invända men funne sig redan nu böra erinra, att

ett medgivande till ett sådant användande givetvis icke borde medföra någon som

helst rätt för vederbörande att förändra byggnaden, exempelvis genom upptagande av

fönster eller vidtagande av därmed jämförliga åtgärder.

Departe- Vad först angår frågan om den framtida nyttjanderätten till kloster
mentschefen.

kuset måste <jen av Vreta klosters församling nu framlagda tanken, att byggnaden

skulle komma att begagnas till församlingshus, kommunalrum eller

dylikt — vilket dock icke av församlingen uppställts såsom förutsättning

för dess beslut i ärendet — givetvis anses innebära en värdigare användning

av denna minnesrika byggnad, än om den, såsom hittills varit föreslaget,

skulle fortfarande begagnas såsom spannmålsmagasin. Därest en

närmare utredning skulle visa, att huset utan olägenhet kan göras brukbart

för det nu ifrågasatta ändamålet, torde alltså ingen erinran däremot

böra göras.

Vreta klosters församling har emellertid vid sitt beslut att för framtiden

åtaga sig klosterhusets underhåll knutit två förutsättningar, den ena att

på statens bekostnad nytt, varaktigt tak anbringas å huset och den andra

att församlingens underhållsskyldighet icke skall omfatta större reparationer,

som kunna bliva nödvändiga till följd av ras eller sättning i huset

av liknande art, som nyligen förekommit.

Beträffande den första förutsättningen torde jag få erinra, att, etter

vad överintendentsämbetet meddelat, yttertaket å byggnaden torde om

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

några år behöva torses med bättre och mera passande täckningsmaterial

än den nuvarande tunna spånen. På sätt av handlingarna i ärendet

framgår, har emellertid det nuvarande taket å huset anskaffats av de båda

församlingarna för en kostnad av 557 kronor 38 öre, men enligt församlingarnas

beslut å kyrkostämma den 15 september 1902 ifrågasattes icke

från församlingarnas sida någon ersättning för taket. Under dessa förhållanden

vill det synas billigt, att församlingarna icke betungas med

kostnaden även för det nya tak, som inom någon tid bör anbringas å

byggnaden.

När frågan om anslag till klosterhusets restaurering år 1914 behandlades

hos riksdagen, var jag i tillfälle att meddela, att tegel till ett

nytt tak och dess påläggning skulle kosta omkring 1,300 kronor. Därest

spån begagnas såsom taktäckningsämne, på sätt vitterhetsakademien och

överintendentsämbetet i sitt gemensamma utlåtande den 2 februari 1915

ifrågasatt, kommer kostnaden givetvis att något ökas. I alla händelser har

man att räkna med en ganska ringa kostnadssumma, och efter vad nyssnämnda

myndigheter anfört, är det icke osannolikt, att någon besparing

å den redan beviljade anslagssumman kan uppstå. Om den besparing,

som sålunda kan uppkomma, i första hand får tagas i anspråk för anskaffande

av det nya taket — och något hinder däremot torde icke möta

från riksdagens sida — synes det }''tterligare belopp, som för ändamålet

kan bliva erforderligt, kunna av Kungl. Maj:t anvisas av åttonde huvudtitelns

anslag till extra utgifter eller av andra tillgängliga medel.

Vad slutligen vidkommer det av Vreta klosters församling uppställda

förbehållet att icke behöva vidkännas kostnaden för sådana större reparationer,

som kunna föranledas av ras eller sättning i byggnaden av samma

art, som nu senast förekommit, kan det ifrågasättas, huruvida den i riksdagens

beslut förutsatta underhållsskyldigheten verkligen kan anses innebära

förpliktelse för församlingarna att bestrida dylika särskilda kostnader.

Men även om detta skulle vara fallet, torde det kunna tagas för givet, att,

jämväl utan ett förbehåll i angiven riktning, staten skulle hava, på gjord

framställning, trätt hjälpande emellan, därest några större reparationer av

ifrågavarande slag befunnits nödvändiga.

Av vad jag nu anfört framgår, att enligt min mening de av Vreta

klosters församling angivna förutsättningarna för dess beslut att ikläda sig

underhållsskyldigheten beträffande klosterhuset böra, såsom ärendet nu

ligger, godtagas. Då emellertid församlingens berörda beslut innebär en

O O ''CD CD CD

viss begränsning i fråga om det villkor, som av riksdagen år 1914 uppställdes

vid beviljande av anslag till klosterhusets restaurering, torde ärendet

nu böra ånyo underställas riksdagen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

Ja g hemställer sålunda, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att det på extra stat för år 1915 anvisade

belopp av 10,000 kronor för utförande av nödiga

reparationsarbeten å det i närheten av Vreta klosters

kyrka belägna klosterhuset må utgå under det villkor

i fråga om skyldighet för Yreta klosters församling att

för framtiden underhålla klosterhuset, som församlingen

åtagit sig enligt beslut å kyrkostämma den 30 november

1914.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt

behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av

statsrådets övriga ledamöter, i nåder bifalla; och skulle

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Johan LiUieros.

Stockholm, Ivar Hfeggströms Boktryckeri A. B., 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:76 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående villkor för det av riksdagen anvisade anslag till restaurering av det s. k. klosterhu s. 4 i texten
  2. SU 1915:42 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående villkor för det av riksdagen anvisade anslag till restaurering av det s. k. klosterhuset i Vreta kl a1 i texten