Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i avlöning sreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar

1915-03-05 · 60 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 56 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:86, Angående vissa ändringar i avlöning sreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

i

Nr 86.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

vissa ändringar i avlöning sreglementet för tjänstemän vid

statens järnvägar; given Stockholms slott den 5 mars

1915.

, Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

besluta de ändringar i avlöningsreglementet den 15 november 1907

för tjänstemän vid statens järnvägar, som framgå av det vid statsrådsprotokollet

fogade förslag till nådig kungörelse i ämnet.

De till ärendet börande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1915. 1 samt.

75 käft. (Kr 86.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 86.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 mars 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke, ''

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

Uppförande I särskilda skrivelser den 24 oktober 1913, den 19 oktober 1914

å ordinarie och fen 12 december 1914 har järnvägsstyrelsen gjort framställning

befattningar om uppförande å ordinarie stat av åtskilliga nya ordinarie befattningar

Vid statens vjj statens järnvägar. I förstnämnda skrivelse gör styrelsen hemjämvägar.

om inrättande av följande befattningar å ordinarie stat, näm
ligen

dels två stationsinspektorsbefattningar å 3:e klassens station, dels

ock följande å den ordinarie staten hittills icke förekommande tjänstekategorier:

verkstadskamrer, verkstadsmästare, verkstadsförmän, loko
motivreparatörer,

vagnreparatörer, elektriska reparatörer, signalreparatörer,

elektriska underreparatörer, signalunderreparatörer, banvaktsförmän,

trädgårdsförmän samt maskinskötare å ångfärja. Skrivelsen

den 19 oktober 1914 innefattar framställning om uppförande å ordinarie

stat av en lantmätare och i skrivelsen den 12 december 1914 hem
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

3

ställer styrelsen, att å ordinarie stat måtte uppföras dels för sektionsledningen

två trafikinspektörsbefattningar av 2:a klass, en maskiningenjörsbefattning

av 2:a klass och två byråassistentbefattningar, dels ock för

verkstadstjänsten en maskiningenjörsbefattning av 2:a klass.

Jag skall först till behandling upptaga frågan om uppförande av

en lantmätarbefattning å ordinarie stat.

Till en början må därvid erinras, hurusom järnvägsstyrelsen i

skrivelse den 9 augusti 1911 hos Kungl. Magt gjorde framställning om

vidtagande av erforderliga åtgärder i ändamål att underlätta tillgången

till erforderliga arbetskrafter för utförande av de vid statens järnvägar

förekommande lantmäterigöromålen.

Denna järnvägsstyrelsens framställning var närmast föranledd av

de bestämmelser angående lantmätares verksamhetsområde, som meddelats

i instruktionen för lantmäteristyrelsen och likets lantmätare den

22 oktober 1909 och som ansågos verka hinderligt vid utförande av

lantmäteriförrättningar för statens järnvägars räkning. Nämnda bestämmelser

äro intagna i 17 § 2 och 3 mom. av instruktionen. I 2

mom. föreskrives följande.

Vid utfärdande av förordnanden till lantmäteriförrättningar för enskildas

räkning eller till sådana förrättningar, som beröra både kronans

och enskildas rätt, skall Kungl. Maj:ts befallningshavande ställa sig

till efterrättelse vad i stadgan om skiftesverket i riket eller eljest

därom finnes föreskrivet.

Förordnandet bör meddelas distriktslantmätaren inom distriktet,

därest icke, enligt de allmänna bestämmelser, lantmäteristyrelsen meddelat

angående lordelningen av de i länet anställda distriktslantmätares

och extra lantmätares tjänstgöringsskyldighet, förrättningen bör uppdragas

åt annan lantmätare, i vilket fall förordnandet meddelas den

lantmätare, som det enligt samma bestämmelser åligger att verkställa

förrättningen.

Berör förrättning två eller flera distrikt eller är densamma eljest

sådan att, enligt ovan nämnda allmänna bestämmelser, mer än en lantmätare

kan komma i fråga till förordnande eller kan på grund av jäv

eller laga förfall förordnande icke av vederbörande lantmätare mottagas,

förordne Kungl. Majrts befallningshavande så, som skäligt prövas.

Uppstår fråga om förordnande för lantmätare utom länet eller avser

förordnande förrättning, som berör mer än ett län eller fördrar särskild

sakkunskap, då skall Kungl. Maj:ts befallningshavande, innan för
-

Inrättande

av en

ordinarie

lantmätarbefattning-.

Tidigare åtgärder.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 86.

ordnandet utfärdas, underställa frågan lantmäteristyrelsens prövning

och beslut. Kungl. Maj:ts befallningshavande, vilken utfärdar förordnande

för lantmätare från annat län, bör därom underrätta Kungl.

Maj:ts befallningshavande i det län, inom vilket den lantmätare, som

erhållit förordnandet, är anställd.

I 3 mom. av nämnda § i instruktionen stadgas, att om lantmätares

åtgärd erfordras ensamt för kronans räkning beträffande kungsoch

kungsladugårdar eller andra kronan förbehållna hemman och

lägenheter, kronoparker, kronan tillhöriga allmänningar eller beträffande

civila eller militieboställen antingen för vinnande av framtida

säkerhet för deras områden eller för deras utarrendering för kronans

räkning eller för deras upplåtande helt eller delvis åt enskilda eller

till beredande av annan för statens räkning med dessa egendomar beslutad

åtgärd, då skall Kungl. Mapts befallningshavande i allmänhet härtill

förordna förste lantmätaren, därest den ifrågasatta förrättningen av

lantmäteristyrelsen prövas kunna åt honom uppdragas utan hinder för

fullgörande av honom i övrigt åliggande tjenstegöromål, men i annat

fall, eller, därest på grund av särskild omständighet sådant kan för

staten anses förmånligare, skola bestämmelserna i 2 mom. lända till

efterrättelse.

I nämnda skrivelse den 9 augusti 1911 utvecklade järnvägsstyrelsen

sin ovan antydda mening sålunda:

»Det har visat sig, att statens järnvägars behov av lantmäteribiträde icke

kan på fullt tillfredsställande sätt tillgodoses med den omorganisation av lantmäteristaten,

som genomförts genom Kungl. Maj ds nådiga instruktion för lantmäteristyrelsen

och rikets lantmätare den 22 oktober 1909. Denna instruktion

lägger nämligen hinder i vägen för järnvägsstyrelsen och underlydande distriktsförvaltningar

att i den utsträckning, den äldre lantmäteriinstruktionen möjliggjorde,

träffa avtal angående lantmäteriförrättningars verkställande med den eller de

lantmätare, som må anses oförhindrade och särskilt lämpliga för lantmäterigöromål

av den beskaffenhet, som vid statens järnvägar huvudsakligen förekommer.

Då numera förste lantmätarna författningsenligt äro förhindrade att verkställa

lantmäteriförrättningar, skulle statens järnvägar i allmänhet nödgas att vända

sig till vederbörande distriktslantmätare för erhållande av erforderligt lantmäteribiträde,

och då distriktslantmätarna i regel äro fullt sysselsatta med de

göromål, som på grund av lantmäteriinstruktionen eller eljest gällande föreskrifter

tillhöra dem, bliver följden den, att statens järnvägars lantmäteriförrättningar icke

kunna utföras med erforderlig skyndsamhet, trots att av vederbörande förrättningsman

anlitas medhjälpare i tjänsten.

Huru olägligt detta skall ställa sig för statens järnvägar, torde ligga i öppen

dag, om man tänker på det behov, som där allt som oftast förekommer att intaga

nya områden, särskilt vid stationsutvidgningar och spåranläggningar; och erfarenheten

har ådagalagt, hurusom dylika utvidgningsarbetens igångsättande avsevärt

fördröjts och måst onödigtvis uppskjutas på den grund, att därför behövlig

lantmäteriförrättning icke i behörig tid påbörjats eller hunnit avslutas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Eu annan olägenhet, som den nya organisationen av lantmäteristaten visat

sig medföra föi statens järnvägar, ligger i nödvändigheten att vid förekommande

ov. ,;.lv hmtmäteribiträde anlita olika förrättningsmän allt efter de skilda lantmäteridistrikt,

som av förrättningarna beröras, i stället för att kunna för detta

ändamål vanda sig till en eller ett par personer. För statens järnvägar framstår

det såsom ett önskemal att särskilt i större samhällen, där marken är högt i

pris, fa sina bangardar och vissa andra områden uppmätta medelst noggrannare

mätmngsmetoder, än rikets lantmätare i allmänhet tillämpa eller äro skyldiga

att tillämpa, och det har vid dylika tillfällen visat sig vara förenat med svårighet

och dryga kostnader att för vinnande av nämnda önskemål å respektive orter

träffa särskilda överenskommelser med därför lämpliga personer. Där fråga är

om expropriation av mark för anläggning av ny bana eller omläggning av gammal

bana till dubbelspårig, lägger val instruktionen för lantmäteristaten ej hinder

1 jägeri för utverkande av förordnande för en enda förrättningsmän även i de fall,

då förrättningen berör flera lantmäteridistrikt, men det oaktat torde det mången

gång bliva förenat med svårighet för statens järnvägar att erhålla en i dylika

arbeten fullt rutinerad förrättningsmän, som är oförhindrad att oförtövat handlägga^

förrättningen; beroende detta förhållande därpå — såsom ovan framhållits —

att såväl de ordinarie som de på länen indelade extra lantmätarna i allmänhet

äro fullt upptagna med dem enligt gällande instruktion och övriga författningar

tillkommande göromål.» ö

Under framhållande, hurusom den i 17 § av då gällande instruktion

lör järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar den

31 december 1907 styrelsen medgivna rätt att i vissa fall anlita särskilt

biträde jämväl i förevarande fall syntes vara tillämplig, hemställde

styrelsen, att Kung!. Maj:t måtte förordna, att, utan hinder av de i

17 § 2 och 3 mom. av instruktionen för lantmäteristyrelsen och rikets

lantmätare meddelade bestämmelser, i statens järnvägars tjänst anställd

lantmätare måtte kunna förordnas att verkställa förrättning var helst

inom riket för statens järnvägars räkning.

Till följd av remiss avgav lantmäteristyrelsen den 8 november

1911 utlåtande häröver. Lantmäteristyrelsen utvecklade därvid fördelarna

med avseende a såväl sättet för arbetets utförande som dess skyndsamma

bedrivande, vilka skulle stå att vinna genom anställande av särskilda

lantmätare för ombesörjande av lantmäteriarbeten för statens

järnvägars räkning. Styrelsen anförde vidare, bland annat, följande:

»Omfattningen av de arbeten, varav statens järnvägar hava behov, är enligt

lantmäteristyrelsens mening så stor, att det icke kan bliva möjligt för en tjänsteman

att medhinna desamma. På grund härav och då ifrågavarande behov, långt

ifrån att vara av tillfällig art, tvärtom enligt lantmäteristyrelsens mening kommer

att visa tendens till ökning vida utöver vad man nu beräknar, synes det med fog

kunna ifrågasättas, huruvida icke den tilltänkta åtgärden bort gå ut på uppförande

redan nu å järnvägsstyrelsens eller statens järnvägars stat av minst en ordinarie

befattning. För lantmäteristyrelsens del hade eu sådan anordning varit så mycket

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 86.

mera tilltalande, som antalet ordinarie befattningar inom lantmäteristaten är

synnerligen lågt i förhållande till sammanlagda antalet av de arbetskrafter, som

erfordras för lantmäteriverksamhetens bedrivande inom landet.

För att statens järnvägar skola vinna det syfte, som med föreliggande framställning

avses, är det givetvis angeläget, att den tjänsteman, som anstiilles, kan

vara att påräkna under en längre följd av år. Av vad lantmäteristyrelsen här

ovan anfört torde framgå, att verksamheten för en lantmätare i statens järnvägars

tjänst bliver begränsad till göromål av särskild art. Han kommer under sin anställning

i järnvägens tjänst att på det hela taget vara avlägsnad från de egentliga

skiftesgöromålen, och detta förhållande kommer sannolikt, även om lian i

avseende å tjänstår och meriter formellt likställes med dem, som sysselsättas

inom skiftesväsendet, att föranleda honom att jämförelsevis snart söka sig åter till

vanlig lantmäteriverksamhet. Uppställas samtidigt, såsom järnvägsstyrelsen föreslagit,

för den ifrågasatta anställningen såsom extra ordinarie tjänsteman i statens

järnvägars tjänst samma kompetensvillkor, som gälla för befordran till distriktslantmätare,

är det givetvis desto mindre förhoppning att få behålla lantmätaren

under en längre följd av år.»

Genom nådig kungörelse den 8 november 1912 förordnade Kungl.

Magt sedermera, bland annat, att, utan hinder av bestämmelserna i 17

§ 2 och 3 mom. i instruktionen för lantmäteristyrelsen och rikets

lantmätare den 22 oktober 1909, av järnvägsstyrelsen anställd extra

lantmätare finge förordnas att var som helst inom riket verkställa förrättning'',

som av statens järnvägar påkallades, samt att vad i förenämnda

instruktion funnes stadgat rörande extra lantmätare med arvode

enligt gällande avlöningsstat för lantmäteristaten i orterna i tillämpliga

delar skulle gälla extra lantmätare, som anställdes av järnvägsstyrelsen.

Den sålunda träffade anordningen har, enligt vad järnvägsstyrelsen

upplyst, medfört önskad verkan, i det att de flesta av de vid statens

järnvägar förekommande lantmäteriarbetena i regel sedermera utan

tidsutdräkt kunnat utföras.

På extra ordinarie stat hos styrelsen finnas lör närvarande anställda

eu för dylika göromål kvalificerad tjänsteman, dessförinnan extra lantmätare

i lantmäteristaten, samt en dennes medhjälpare i tjänsten, lantmäteri

auskultant i samma stat.

Båda hava avlagt lantmäteriexamen samt äro antagna vid statens

järnvägar mot månadsarvoden, för närvarande uppgående till 475 kronor,

respektive 300 kronor, samt med ömsesidig uppsägning, lör den

förre av sex och för den senare av två månader. Bada åtnjuta dessutom

förmånen av resekostnads- och traktamentsersättning enligt fjärde

klassen i gällande resereglemente, men äga däremot icke rätt att för

verkställda förättningar uppbära särskild ersättning enligt lantmäteritaxan.

jiimvägasty- j föreliggande skrivelse den 19 oktober 1914 bar järnvägsstyrelsen

relsens fram- r.. , j

ställning den anfört {oljande:

19 oktober

1914.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunf/l. Mqj:ts Nåd. Proposition Nr Sfi. *J

»För att styrelsen allt framgent skall kunna påräkna lämpliga lantmätare

vid statens järnvägar, har styrelsen ansett erforderligt att till

en början, åtminstone ledaren av lantmäteriarbetena beredes möjligheter

att erhålla ordinarie anställning å statens järnvägars stat. Härvid följer

styrelsen endast den sedan lång tid tillbaka vid statsbanorna tillämpade

regeln, att genom ordinarie anställning vid verket fästa de befattningshavare,

av vilka stadigvarande behov förefinnes, vilket på grund av

hittills vunnen erfarenhet bliver förhållandet i detta fall.

Gällande nådiga avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens

järnvägar upptager emellertid ingen lantmätartjänst. På grund av den

särställning, en sådan tjänsteman skulle komma att intaga vid statens

järnvägar, har styrelsen ej heller kunnat inordna honom under någon

av de befattningar, som redan finnas vid styrelsen eller distrikten.

Arten av hans arbete tillhör otvivelaktigt eu distriktstjänstemans, enär

han huvudsakligen utför sådana göromål, som tidigare verkställts på

föranstaltande av de styrelsen underlydande distriktsförvaltningarna,

delvis ledamöter, framför allt bandirektörerna, eller de dessa underställda

baningenjörerna, men då det sannolikt åtminstone icke inom närmaste

tiden bliver behövligt att vid statens järnvägar hava tillgång till mer än

eu tjänsteman med en distriktslantmätare i lantmäteristaten motsvarande

åligganden, torde han lämpligen böra tillhöra styrelsens tjänstemän.

Den grupp tjänstemän, han då på grund av sin tjänsteställning

i lantmäteristaten torde komma närmast, är befattningen såsom byråingenjör

av l:a klass. " J

Eu distriktslantmätares sammanlagda löneinkomster äro ju högst

variabla, men stanna, enligt vad styrelsen inhämtat, vid i medeltal 6,500

kronor om året, vilket belopp väl svarar mot det byråingenjör av'' l:a

klass tillkommande arvode med ersättning för bostad och bränsle av

lägst 5,700 kronor och högst 6,600 kronor. Härvid är dock att märka,

att i den för en lantmätare här ovan beräknade inkomsten av 6,500''

kronor ingår skyldigheten för denne afl själv hålla erforderliga mätinstrument,

arbetsrum, papper och dylikt.»

Beträffande sättet för den föreslagna befattningens tillsättande, kompetensvillkor

m. m. yttrar sig järnvägsstyrelsen sålunda:

»Enligt nådiga instruktionen för lantmäteri styrelsen och rikets lantmätare

aen 22 oktober 1909 tillsättes distriktslantmätare av Kungl. Maj:t. Den med

distriktslantmätare likställde lantmätaren å statens järnvägars stat torde därför

även, i likhet för övrigt med byråingenjör av l:a klass med flera, böra tillsättas

genom konstitutorial av Kungl. Maj.t på förslag av styrelsen.

Då denne tjänsteman i lantmäteri tekniskt hänseende allt fortfarande torde

höra vara underställd lantmäteristyrelsen, anser styrelsen, att av honom icke be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Utlåtande av

lantmateristyrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

höver fordras högre kunskaper än för distriktslantmätare är föreskrivet. I detta

avseende får styrelsen därför i underdånighet hemställa, att i § 29 i förenämnda

nådiga instruktion måtte stadgas, att lantmätare skall hava avlagt de examina

och fullgjort vad i gällande instruktion för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare

föreskrives för anställande såsom distriktslantmätare.

I fråga om semester och annan tjänstledighet synes lantmätaren däremot

helt böra likställas med byråingenjör av ba klass.

Tidigare har styrelsen omnämnt nådiga kungörelsen av den 8 november

1912 angående anställandet av en extra lantmätare i statens järnvägars tjänst.

Denna kungörelse torde fortfarande böra gälla för möjliggörande för styrelsen,

då så visar sig erforderligt, att jämte den på ordinarie stat uppförde lantmätaren

även kunna hava hos styrelsen anställd extra lantmätare.»

Med stöd av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen sådan ändring i den för

styrelsen fastställda lönestat, att däri varder från och med ingången

av år 191G införd en lantmätarbefattning i samma lönegrad som byråingenjör

av l:a klass.

Till följd av remiss har lantmäteristyrelsen den 20 januari 1915

avgivit utlåtande häröver.

Lantmäteristyrelsen anför därvid, att järnvägsstyrelsens nu föreliggande

framställning åsyftar förverkligande av det önskemål, lantmäteristyrelsen

redan i sitt ovan omförmälda utlåtande av den 8 november

1911 uttalat. Lantmäteristyrelsen framhåller därjämte, att bifall

till järnvägsstyrelsens framställning redan vid innevarande års riksdag

är en förutsättning för, att järnvägsstyrelsen skall äga utsikt att för

framtiden få behålla den i dess tjänst nu anställde extra lautmätaren,

vilken ända sedan den 29 mars 1913 innehaft förordnande vid statens

järnvägar.

På grund av vad sålunda anförts har lantmäteristyrelsen tillstyrkt,

att en lantmätarbefattning uppföres å järnvägsstyrelsens stat.

Beträffande avlöningsförmånerna för innehavaren av den Ifrågasätta

nya befattningen har lantmäteristyrelsen yttrat följande:

»Järnvägsstyrelsen har föreslagit enahanda avlöning som för byråingenjör

av l:a klass eller löneförmåner, inberäknat ersättning för bostad och bränsle,

till belopp av lägst 5,700 kronor och högst 6,600 kronor, och har till stöd härför

anförts, att en distriktslantmätares sammanlagda löneinkomster, som visserligen

vore högst variabla, stannade vid i medeltal 6,500 kronor om året, varvid avdrag

emellertid icke skett för distriktslantmätaren åliggande skyldighet att själv hålla

erforderliga instrument, arbetsrum och dylikt.

I likhet med järnvägsstyrelsen håller lantmäteristyrelsen före, att det ställer

sig svårt att någorlunda exakt angiva, vad som i genomsnitt kan anses utgöra

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.

en distriktslantmätares behållna årsinkomst. Den av statsmedel utgående lönen

utgör 2,000 kronor med tre ålderstillägg å 400 kronor vartdera. Den av statsmedel

utgående avlöningen bör därför i medeltal beräknas till ett belopp något

högre än 2,400 kronor. Vad angår den inkomst, en distriktslantmätare kan

bereda sig genom arvode enligt den av Kungl. Maj:t fastställda nådiga taxan på

arvode för förrättningar eller för uppdrag, beträffande vilka det står distriktslantmätare

fritt att träffa överenskommelse om arvodet, är denna inkomst beroende

på personlig kapacitet och åtskilliga andra förhållanden, som äro rätt

olika inom landets skilda delar.

För att de åligganden, som komma att åtfölja den ifrågasatta befattningen,

skola bliva fullgjorda på ett tillfredsställande sätt, fordras enligt lantmäteristyrelsens

mening, att befattningen bliver besatt med en lantmätare, som i lantmäteritekniskt

hänseende har något större insikter och erfarenhet, än som i allmänhet

besittas av dem, vilka för närvarande stå i tur att befordras till distriktslantmätare,

samt att den blivande befattningshavaren gjort sig känd för drift samt

visat någon förmåga att organisera och leda arbeten. Det ligger emellertid nära

till hands antaga, att eu dylik person icke blott har goda utsikter att med framgång

tävla om befordran till distriktslantmätare utan även kan hysa förhoppning

om vidare befordran inom lantmäteristaten, särskilt till förste lantmätare. Den

verksamhet, som väntar den blivande innehavaren av en befattning av ifrågavarande

slag, är visserligen i åtskilliga avseenden krävande. Detta förhållande

utesluter emellertid icke, att densamma kommer att bliva rätt ensidig. Innehavaren

kommer att på det hela taget vara avlägsnad från de egentliga skiftesgöromålen,

och detta jämte andra förhållanden samverka därhän, att han, så vitt

nu kan bedömas,^ måste räkna med att han vid antagandet av den ifrågasatta

tjänsten^ lämnar åsido alla förhoppningar om vidare befordran inom lantmäteristaten

såväl vad angår distriktslantmätartjänster som högre befattningar. På grund

av nu angivna förhållanden anser lantmäteristyrelsen, att den föreslagna avlöningen

snarare är för låg än motsatsen.

På sätt ovan framhållits håller lantmäteristyrelsen före, att statens järnvägars

behov av lantmäteribiträde är rätt ansenligt, och enligt styrelsens uppfattning

finnes anledning aftaga, att statens järnvägar komma att finna det med

fördel förenligt att småningom anställa ett icke alltför ringa antal lantmätare.

Järnvägsstyrelsens uppfattning synes även gå i samma riktning. Härom vittnar

dess. förslag, att ovanberörda kungörelse fortfarande bör gälla för att göra det

möjligt för järnvägsstyrelsen att, då det visar sig erforderligt, kunna hava även

extra lantmätare anställd. För ytterligare belysning i ämnet kan meddelas, att

år 1901 voro 240 lantmätare anställda i den preussiska jiirnvägsförvaltningens

tjänst. Enligt lantmäteristyrelsens mening saknas det icke''helt och hållet anledning

antaga, att förhållandena inom en icke allt för långt avlägsen framtid komma

att utveckla sig därhän, att statens järnvägars lantmäteriarbeten och därför erforderlig

lantmäteripersonal komma att nå den omfattning, att det bliver nödvändigt

att giva ledaren, av dessa arbeten ställning av chef, och när utvecklingen kommit

därhän, torde hinder icke heller möta att bereda honom den förbättring i avlöningsliänseende,

som den ökade betydelsen av hans åligganden då kan anses

betinga. För närvarande finner sig lantmäteristyrelsen emellertid kunna tillstyrka

järnvägsstyrelsens förslag jämväl vad angår avlöningsförmånerna.»

Bihang till riksdagens protokoll 1915. I samt. 75 käft. (Nr 86.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Det torde vara ovedersägligt, att behov av biträde av lantmätare

vid statens järnvägar i stor utsträckning föreligger. Dylikt biträde

erfordras sålunda lör uppmätning och kartläggning av mark, som är

avsedd att exproprieras eller på annat sätt förvärvas för anläggning av

nya järnvägslinjer och dubbelspår, utvidgningar av bangårdar och

stationsområden, eller då det gäller gränsutstakningar och rågångsregleringar

m. in. Redan i järnvägsstyrelsens framställning av den 9 augusti

1911 blev också påvisat, att, därest dessa lantmäterigöromål skulle

kunna skötas med tillbörlig skyndsamhet och på ett i övrigt ändamålsenligt

sätt, göromålens handliavande ovillkorligen krävde anställande av

en särskild lantmätare vid statens järnvägar. Såsom av det ovan anförda

framgår, ifrågasatte också lantmäteristyrelsen redan i sitt utlåtande

av den 8 november 1911 att minst en ordinarie lantmätarbefattning

borde uppföras å statens järnvägars ordinarie stat, enär statens

järnvägars behov av biträde av lantmätare, långt ifrån att vara av tillfällig

art, enligt styrelsens mening tvärtom komme att visa tendens till

ökning vida utöver vad man då beräknade. Lantmäteristyrelsen betonade

i samma utlåtande jämväl, att järnvägsstyrelsens då föreliggande

förslag om anställande av en extra lantmätare i statens järnvägars tjänst

borde betraktas endast såsom eu förberedande åtgärd i s}^fte att vinna

erfarenhet om lämpligaste sättet för ett framtida tillgodoseende av järnvägsstyrelsens

behov av lantmäteribiträde.

För mig står det också klart, att de arbeten vid statens järnvägar,

för vilkas utförande medverkan av lantmätare kräves, med hänsyn till

beskaffenhet och mängd ingalunda äro mer eller mindre tillfälligt återkommande

utan ständigt pågå och med järnvägsnätets fortgående utvidgning

enligt sakens natur framdeles alltjämt torde komma att ökas.

Det lärer därför utan vidare kunna tagas för visst, att stadigvarande

behov av en lantmätarbefattning hos statens järnvägar kommer att

förefinnas. I betraktande härav och då lantmäterigöromål en vid statens

järnvägar hava den omfattning, att de fullt kräva sin man och därutöver

nödvändiggjort anställande av ett biträde åt arbetenas ledare,

kan jag icke finna det annat än lämpligt och av förhållandena betingat,

att ordinarie anställning beredes denne.

Mot järnvägsstyrelsens förslag att hänföra ifrågavarande befattningshavare

till styrelsens och ej till distriktens tjänstemän har jag ej

någon erinran att göra.

Vad angår den avlöning, som bör beredas lantmätaren vid statens

järnvägar, har man vid bedömande av denna fråga i första hand att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO''.

taga hänsyn till den grundliga utbildning i sitt fack och den personliga

duglighet, han bör besitta. Därjämte bör man beakta å ena

sidan de befordrings- och inkomstmöjligheter, som skulle förelegat

för honom, därest han ägnat sig åt verksamhet inom lantmäteristaten,

och å andra sidan det sakförhållandet, att han vid längre tids kvarblivande

i statens järnvägars tjänst, på grund av arbetets ensidighet

samt omöjligheten att vidare förvärva meriter i fråga om skiftesgöromål

och dylikt, icke torde kunna påräkna befordran inom lantmäteristaten.

Det synes mig på de av myndigheterna härutinnan anförda grunder

fullt skäligt, att de föreslagna löneförmånerna tillerkännas lantmätaren

samt att han således jämnställes med byråingenjör av l:a klass och

erhåller ett, arvode, inberäknat ersättning för bostad och bränsle, av

lägst 5,700 kronor och högst 6,600 kronor. Därav skulle icke föranledas

någon ökad kostnad för statsverket, då den nuvarande extra lantmätaren

hos statens järnvägar, såsom ovan angivits, redan nu uppbär

ärligt arvode till belopp av 5,700 kronor.

Vad järnvägsstyrelsen föreslagit beträffande kompetensvillkor och

sättet för befattningens tillsättande samt om semester och tjänstledighet

för dess innehavare föranleder ingen erinran från min sida.

Jag övergår nu till redogörelse för järnvägsstyrelsens ovan omförmälda

skrivelse den 24 oktober 1913. Såsom jag redan nämnt, innefattar

denna skrivelse framställning om uppförande å ordinarie stat av

dels två stationsinspektorsbelattningar å 3:e klassens station, dels

ock följande kategorier tjänstemän, nämligen verkstadskamrer, verkstad

smästare, verkstadsförmän, lokomotivreparatörer, vagnreparatörer,

elektriska reparatörer, signalreparatörer, elektriska underreparatörer,

signalunderreparatörer, banvaktsförmän, trädgårdsförmän samt maskinskötare

å ungfar)a.

Järnvägsstyrelsen har i nämnda skrivelse därjämte på anförda

grunder ifrågasatt, att i den av Kungl. Maj:t för varje år för statens

järnvägar fastställda avlöningsstaten finge, inom gruppen tjänstemän av

lägre grad, upptagas jämväl andra tjänstebefattningar än de i gällande

avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar omförmälda,

under förutsättning att för dessa nya befattningshavare bestämdes

ar \ oden till sådana belopp, som i nämnda avlöningsreglemente fastställts

för befattningar med motsvarande tjänsteställning.

Slutligen bär järnvägsstyrelsen i samma skrivelse föreslagit förhöjning

av löneförmånerna för stationsinspektorer å stationer av 4:de

klass A och B samt för stationsmästare.

Järnvägsstyrelsens

framställning

den 24

oktober

1913.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Två nya stationsinspektorsbe

fattningar

å 3:e

klassens

station.

En kamrer

vid centralverkstaden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Sedan styrelsens ifrågavarande framställning överlämnats till den

av Kungl. Maj:t den 6 mars 1914 tillsatta kommittén med uppdrag att

avgiva yttrande ocli förslag beträffande reglering av avlöningsförhållanden

för tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar m. m., har kommittén

i skrivelse den 21 november 1914 yttrat sig beträffande omförmälda

förslag om vissa befattningars uppförande å ordinarie stat, varemot

kommittén förmält sig ännu icke kunna uttala sig, beträffande

övriga delar av framställningen. I anledning av kommitténs yttrande

har järnvägsstyrelsen sedermera avgivit utlåtande.

Vad angår de föreslagna stationsinspektorsbefattningarna å 3.e

klassens station anför järnvägsstyrelsen uti ifrågavarande skrivelse

följande:

»De två nya stationsinspektorsbefattningarna å 3:e klassens stationer erfordras

för statens järnvägars station i Nyköping samt Trälleborgs ångfärjestation.

Förstnämnda station torde komma att öppnas för trafik slutet av ar

1913. Med hänsyn till stadens storlek och stationens belägenhet på den framtida

huvudförbindelsen mellan Stockholm och södra Sverige lärer det vara ställt

utom tvivel, att trafiken vid stationen kommer att bliva av den betydelse, att

stationen bör bliva likställd med 3:e klassens stationer i allmänhet.

Trälleborgs ångfärjestation har inrättats i samband med öppnandet för trafik

den 7 juli 1909 av ångfärjeförbindelsen till Sassnitz, men har stationen ännu icke

blivit, tilldelad någon viss klass utan förestås av en förste stationsskrivare. Sedan

numera erfarenhet vunnits därom, att rörelsen^ därstädes är stadd i stadig utveckling

och i det närmaste av samma omfattning som vid den till 3:e klassens

stationer hänförda Malmö ångfärjestation, anser styrelsen tiden vara inne att

stationen likställes med nyssnämnda station och sålunda erhåller en stationsinspektor

å 3:e klassens station såsom föreståndare.»

Vidkommande därefter den föreslagna kamrerbefattningen vid statens

järnvägars centralverkstad i Örebro yttrar sig styrelsen sålunda.

»Då centralverkstaden år 1900 anlades, ställdes densamma i administrativt

hänseende under distriktsförvaltningen vid II distriktet; och var sålunda maskindirektören

i Göteborg föredragande inom därvarande distriktsförvaltnmg i ärenden

rörande centralverkstaden. Vid omregleringen av distrikten med ingången av ar

1902 kom centralverkstaden att tillhöra I distriktet. Den 24 januari samma ar

förordnade Kungl. Maj:t, att dåvarande föreståndaren för centralverkstaden skulle

tills vidare i maskindirektörens vid I distriktet ställe utöva högsta ledningen av

centralverkstaden och vara föredragande i distriktsförvaltningen i btockholm i

ärenden rörande verkstaden, och utfärdade järnvägsstyrelsen med anledning darav

den 2 maj 1902 detaljerade bestämmelser angående verkstadens ledning samt beträffande

bokförings- och förrådsväsendet vid densamma. Dessa bestämmelser,

vilka ännu äro gällande, innefatta i huvudsak följande. ,

Centralverkstadens inkomster och utgifter redovisas summariskt i I distriktets

maskinavdelnings räkenskap, dock så att centralverkstadens inkomster och ut
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.

gifter för varje månad kunna särskiljas. Avlöningslistor och räkningar för centralverkstaden,

vilkas belopp utbetalas genom I distriktets kassa, godkännas av

verkstadschefen. Av centralverkstaden för distrikten utförda reparationsarbeten

påföras respektive distrikt, varvid beloppet ökas med så stor procent av arbetslönerna,

som erfordras för att täcka centralverkstadens allmänna omkostnader, och

utfärdas s. k. distriktsräkningar häröver direkt av verkstadschefen.

Beträffande förrådstjänsten vid centralverkstaden gäller, att under huvudförrådet

i Stockholm finnes ett filialförråd i Örebro, vars förrådsbehållning uppföres

i särskild kolumn i I distriktets förlagsrapport. Verkstadschefen uppgör

och insänder till distriktsförvaltningen vid I distriktet de årliga behovsrapporterna

för centralverkstaden, vilka sedan av distriktsförvaltningen överlämnas till

styrelsen i sammanhang med distriktets egna.

Genom nådig kungörelse den 18 december 1903 förordnade Kungl. Maj:t,

att centralverkstaden från: och med ingången av år 1904 skulle förvaltas av en

maskindirektör med den befogenhet beträffande centralverkstaden, som enligt instruktionen

tillkommer maskindirektör å distrikt. Någon ändring i ovannämnda

bestämmelser angående centralverkstadens bokförings- och förrådsväsende ansågs

emellertid därvid icke böra göras.

Den mera självständiga ställning, som centralverkstaden på grund av gällande

nådiga instruktion intager från och med år 1908, föranledde järnvägsstyrelsen att

taga under omprövning, huruvida icke tiden vore inne att skilja centralverkstaden

från I distriktet även i avseende på redovisningen, men ansåg styrelsen, att härmed

kunde anstå till dess då planerade utvidgningar vid verkstaden kommit till

stånd.»

I detta sammanhang ber jag få nämna, att riksdagens revisorer

redan år 1907 påyrkade införande av särskild bokföring för denna

verkstad. I sin till 1909 års riksdag avgivna berättelse upprepade revisorerna

detta yrkande och framhöllo därvid, att en särskild bokföring

för centralverkstaden måste anses påkallad ur såväl ordnings- som

kontrollsynpunkt.

1 det yttrande, järnvägsstyrelsen den 19 januari 1909 i anledning

häi''av avgav, redogjorde styrelsen utförligt för, huru bokföringen vid

centralverkstaden var ordnad, och hemställde styrelsen på anförda skäl,

att någon ändring uti den i berörda avseende tillämpade praxis tillsvidare

icke måtte vidtagas.

Även de av Kungl. Maj:t förordnade överrevisorerna vid statens

järnvägar hava emellertid uppmärksammat behovet av, att för centralverkstaden

införes ett självständigt bokförings- och förrådsväsende.

Sålunda framställde överrevisorerna i sin berättelse för år 1909 vissa

önskemål beträffande verkstadsbokföringen. Överrevisorna ansågo det

i synnerhet oegentligt, att centralverkstadens räkenskaper och förråd ingingo

i första distriktets och upptogos i dess redovisningar, ehuru ledningen

av verkstaden var omedelbart underställd järnvägsstyrelsen.

Overrevisorerna framhöllo att, då verkstaden redan nått eu betydande

Riksdagens

revisorer

1908.

Järnvägs
styrelsens
yttrande.

Överrevisorerna

1909

och 1913.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr Sfi.

Järnvägs
styrelsen.

omfattning, det syntes överrevisorerna, som om en särskild bokföring

måste anses påkallad ur såväl ordnings- som kontrollsynpunkt.

I sitt svar på överrevisorernas framställning förklarade järnvägsstyrelsen,

att den icke ansåg tidpunkten vara inne för införande av ett

självständigt bokförings- och förrådsväsende lör centralverkstaden, så

mycket mindre som man hade för avsikt att inom kort vidtaga en tidsenlig

förändring av statens järnvägars såväl bokföringssystem som förrådsväsende.

I sin berättelse för år 1913 hava överrevisorerna framhållit, att ny

littereringstabell sedermera utfärdats och är gällande från och med år

1911. Bokföringen hade därigenom blivit i mångt och mycket förändrad.

Nya bestämmelser för förrådstjänsten hade sedan ett par år tillbaka

prövats. Enligt överrevisorernas förmenande syntes den erfarenhet, som

järnvägsstyrelsen sade sig vilja avvakta, vara vunnen, så att centralverkstaden,

som på de senare åren i flera hänseenden undergått betydande

utvidgningar, kunde i bokförings- och förrådshänseende utbrytas

ur första distriktet.

Jag återgår nu till järnvägsstyrelsens framställning, uti vilken i

förevarande avseende ytterligare anföres följande:

»Ehuru styrelsen hittills ansett den ifrågasatta anordningen med ett självständigt

bokförings- och förrådsväsende vid centralverkstaden icke vara av förhållandena

påkallad, har styrelsen med hänsyn till den utveckling, centralverkstaden

numera vunnit, kommit till den uppfattningen, att berörda förändring

lämpligen bör genomföras. Till belysning av centralverkstadens utveckling sedan

år 1907, då riksdagens revisorer funno sig föranlåtna att påyrka införande av

särskild bokföring för denna verkstad, meddelas nedanstående siffror.

1907

cirka kronor.

1912

cirka kronor.

! Förrådsbehållning den 31/12...........................................................

521.000

1,255,000

i Bokslutet, påbörjade arbeten don 31/12 .............................................

270,000

503.000

[ Anställd personal den 31/12 ............................................................

429

901

j Omsättning av materialier och effekter i medeltal per månad under året

63.000

157,000

1 Avlöning till verkstadspersonal i medeltal per månad under året............

33,000

85,000

[ Använda materialier och utbetalade avlöningar....................................

1,050,000

2,617,000

Allmänna omkostnader (s. k. verkstadsvinst) ......................................

180.000

404.000

Tillverkningar och reparationer debiterade distrikten ...........................

1,000,000

2.609,000

: Tillverkningar för eget förråd .........................................................

244,000

444,000

| Värdet av centralverkstadens inventarier.............................................

632,000

1,446,000

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

... Säiskiljandet av centralverkstadens bokförings- och förrådsväsende från I

, l.1. . menför emellertid behovet av att vid nämnda verkstad anställa en med

bokföring och förrådsväsende fullt förtrogen befattningshavare med viss högre

tjänsteställning Ehuru å varje distrikt tinnes, förutom en distriktskamrerare,

järn val en iorrådsförvaltare, anser styrelsen det icke för närvarande vara behövligt

att vid centralverkstaden anställa mer än en person för att, med den begränsning

som ur kontrollsynpunkt är nödvändig, leda och närmast under v e r k stads c h e f eu

ansvara tor såväl bokförings- som förrådsgöromålen.

Med hänsyn därtill att det ansvar, som kommer att påvila en dylik tjänsteman,

fullt kan jamföras med det, som åligger distriktskamrerare och förrådsförvaltare

å distrikten, anser styrelsen, att han bör benämnas verkstadskamrerare

erhålla arvode lika med nyssnämnda tjänstemän eller lägst 3,900 högst

4,»00 kronor.» °

Frågan, huruvida icke vid statens järnvägars verkstäder borde in- verkstadsrättas

förmansbefattningar å ordinarie stat, bär vid skilda tillfällen be- mästare och

handlats och senast av 1906 års löneregleringskommitté, som i sitt be- Vförman

tänkande anförde följande:

»Föl närvarande galler, att endast undantagsvis ordinarie personal, till- 1906 års isnehorande

nuvarande betjäningsklass, tjänstgör å verkstäderna, utan är så gott »egieringssom

hela verkstadspersonalen anställd å extra stat. De förmän å ordinarie stat koramitté.

.for närvarande uteslutande hava sin tjänstgöring förlagd till verkstäderna’

tillhora alla tjänstemannaklassen och utgöras av ett mindre antal verkmästare och

underingenjörer. Ehuru kommittén för sin del finner det ur åtskilliga synpunkter

lämpligt, att underbefäl å ordinarie stat erhölle anställning å verkstäderna,

anser sig kommittén dock ej böra föreslå några särskilda befattningar för ifrågavarande

ändamål, då nämligen saken synes kunna ordnas så, att ordinarie personal

tillhörande någon av de i kommitténs förslag till lönestat förekommande

befattningarna lokomotivmästare, vagnförmän och stallförmän, placeras till tjänstgöring

a verkstäderna.»

Järnvägsstyrelsen yttrar sig i föreliggande skrivelse sålunda:

»Då styrelsen icke funnit den av 1906 års kommitté antydda utvägen tilltalande,

har styrelsen, för att i möjligaste mån bereda ifrågavarande kategorier

av tjänstemän en fastare anställning, bestämt, att de må kunna antagas såsom

extra ordinarie tjänstemän.

Under år 1912 voro i medeltal i extra ordinarie tjänst anställda 54 verkstadsmastare

och 22 verkstadsförmän.

, Med hänsyn till den ansvarsfulla tjänst, som åligger ifrågavarande mästare

och forman, anser järnvägsstyrelsen emellertid, att åt dem snarast bör beredas

ordinarie anställning, och böra de lämpligen benämnas verkstadsmästare, respektive

verkstadsförmän, med arvode, verkstadsmästarna lägst 1,500 högst 2 400 kronor

och verkstadsförmän lägst 1,200 högst 1,800 kronor»

Järnvägs
styrelsen.

Beträffande järnvägsstyrelsens framställning i avseende å verkstads- skiljaktig

förmännen har dåvarande byrådirektören S. Bergelmer uttalat skil jakti«• menins inom

mening och därvid anfört: jsmvivgB
styrelsen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lokomotivreparatörer

och vagnreparatörer.

1906 års löneregleringekommitté.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.

»Beträffande de föreslagna verkstadsförmännen anser jag det vara en mycket

betänklig sak att få in i löneklassen eu förmansgrad med helt annan avlöning

än övriga förmansgrader.

Det torde nämligen böra erinras om, att före år 1909 nuvarande extra ordinarie

verkstadsmästare och extra ordinarie verkstadsförmän hade samma benämning

eller verkstadsförmän. I februari 1909 bestämde emellertid järnvägsstyrelsen,

att de förmän, som hade befäl över mer än 25 man, skulle benämnas

mästare (filarmästare, plåtslagarmästare o. s. v.), men övriga fortfarande benämnas

förmän. Lönerna för dessa extra ordinarie tjänstemän bestämdes emellertid

icke av järnvägsstyrelsen utan överläts till vederbörande maskindirektör

att bestämma lönen, som den 1 februari 1913 varierade för verkstadsmästare

mellan 2,100 och 3,420 kronor per år och för verkstadsförmän mellan 1,774

kronor och 2,760 kronor. Flera verkstadsförmän hava därför högre avlöning an

en hel del verkstadsmästare. Därjämte torde bemärkas, att saväl verkstadsförmän

som verkstadsmästare hava alldeles likartad sysselsättning och subordinera

direkt under verkstadsföreståndaren. Det inträffar därför i regel aldrig, att eu

verkstadsmästare för befäl över en verkstadsförmän.

Under år 1912 funnos 22 verkstadsförmän men den 1 februari 1913 endast

14 stycken, därav 3 ständigt sjuka och eu invalid. Av dessa föreslås nu 6 till

ordinarie verkstadsförmän, och äro av desamma 2 placerade på Vo distriktet, 1 på

IT distriktet, 1 på II distriktet och 2 på centralverkstaden. A III distriktet

finnas numera inga verkstadsförmän utan endast verkstadsmästare. A verkstäderna

i Göteborg, Notviken, Boden och Östersund finnas ej heller numera

några verkstadsförmän, vilket även är förhållandet a Liljeholmens verkstad, om

man bortser från de tre ständigt sjuka verkstadsförmännen, som äro där placerade.

Med hänsyn till vad jag ovan anfört, finner jag det därför icke tillräckligt

utrett, huruvida verkligen ett behov av ordinarie verkstadsförmän föreligger eller

huruvida icke de 6 verkstadsförmän, som nu föreslås till ordinarie, jämväl kunna

benämnas verkstadsmästare och då såsom sådana erhålla en mot deras nuvarande

avlöning svarande löneklass, vilket mycket väl skulle gå för sig, synnerligast som

av de 6 verkstadsförmän, som nu föreslås till ordinarie, 4 vore avsedda att tilldelas

en lön av 1,800 kronor och 2 en lön av 1,500 kronor, vilka löneklasser ju

jämväl förekomma för verkstadsmästare.

Jag anser därför, att befattningen verkstadsförmän bort ur förslaget utgå,,

varigenom ovannämnda olägenhet att få in i löneskalan en förmansgrad med

helt annan avlöning än övriga förmansgrader bleve undanröjd.»

Beträffande lokomotivreparatörer och de med dem jämförliga vagnreparatörerna

utgöras de, anför järnvägsstyrelsen vidare, av yrkesskickliga

verkstadsarbetare, som äro placerade, lokomotivreparatörerna

å större lokomotivstationer och vagnreparatörerna å en del bangårdar,

där större antal persontågsätt, klargöras. Dessa reparatörers åliggande

är att avhjälpa sådana fel och skador å lokomotiv och vagnar, som

kunna verkställas utan att materielen fördenskull behöver intagas i

verkstad. .

Angående lokomotivreparatörernas anställande å ordinarie stat har

° ■ '' ‘ ’ ....... 1 och därvid anfört följande.

1906 års löneregleringskommitté uttalat sio
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 86.

I anledning av en från ifrågavarande befattningshavare till kommittén ingiven

framställning, att de måtte bliva överflyttade å ordinarie stat, anförde kommittén,

att då deras tjänstgöring vore särskilt ansträngande dels på grund av själva beskaffenheten

av deras arbete, som ofta måste utföras å svårtillgängliga ställen å

lokomotiven, och dels så tillvida, att ingripande från deras sida kunde påfordras

å alla tider på dygnet, det syntes vara av vikt, att till utförande av berörda

syssla endast användes jämförelsevis ungt folk vid full vigör. Vid sådant förhållande

borde det, enligt kommitténs åsikt, medföra en del olägenheter att å

ordinarie stat överflytta dylik personal, som med tilltagande ålder bliver mindre

lämplig att utföra omförmälda sysslor.

Kommittén fann sig fördenskull förhindrad att avgiva något förslag i den

angivna riktningen. Däremot syntes intet hinder möta att från lokomotivreparatöremas

klass rekrytera stallförmännen ävensom maskin- och pannskötarna. För

övrigt aterstode alltid för äldre lokomotivreparatörer den utvägen att återgå till

arbete i statens järnvägars verkstäder.

Järnvägsstyrelsen yttrar nu i detta ämne följande: Jämrägs
.

, styrelsen.

»De av kommittén anförda skälen mot ifrågavarande personalgrupps anställande

å ordinarie stat finner järnvägsstyrelsen icke hållbara. Beträffande all

personal, vilkens tjänst huvudsakligen består av kroppsarbete, är det av stor vikt,

att den befinner sig vid full kroppslig vigör, men lika tydligt synes det järnvägsstyrelsen

vara, att den minskning i den kroppsliga vigören, som enligt naturens

ordning med tilltagande ålder måste inträffa för alla, icke bör tagas i räkningen

beträffande endast ifrågavarande personalgrupper och därigenom anses utgöra°ett

hinder för deny att komma i åtnjutande av de förmåner, som ordinarie anställning

medför. Sådan hänsyn har ej heller tagits till andra stora personalgrupper,

såsom lokomotivförare och lokomotiveldare, vagnskötare m. fl., av vilka full

kroppslig vigör under hela deras tjänst ävenledes måste fordras.

I den händelse styrelsens förslag i nu omhandlade avseende vinner bifall,

synes det styrelsen lämpligt, att lokomotivreparatör i löneavseende jämnställes

med den personalgrupp, som omfattar stallförmän m. fl. med arvode av lägst

1,020 högst 1,500 kronor, samt att vagnreparatör likställes med den personalgrupp,

som omfattar lokomotiveldare, vagnskötare m. fl. med arvode av lägst 900

högst 1,380 kronor.» I

I samma tjänsteställning som ovannämnda lokomotivreparatörer och Elektriska

vagnreparatörer finnas vid statens järnvägar å extra stat anställda reparatörer,

eu del befattningshavare, vilkas upptagande på ordinarie stat jämväl IZtHuksynes

järnvägsstyrelsen önskvärt, nämligen elektriska reparatörer, triska undersignalreparatörer,

elektriska underreparatörer och signalunderreparatörer. ^ci^signai
I

avseende a dessa befattningshavare anför järnvägsstyrelsen: wderrepara
»Av

ifrågavarande personalgrupper åligger det de elektriska reparatörerna

och underreparatörerna att utföra elektriska anläggningar av olika slag, såväl

belysnings- och kraftanläggningar som telefon- och telegrafanläggningar, att verkställa

förekommande reparationer å dessa anläggningar samt att, allteftersom

den beslutade elektriska driften kommer till utförande, dels utöva tillsyn och

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 75 höft. (Nr 86.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Banvakts
förmän.

1906 års

löneregleringskommitté.

18 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 86.

verkställa reparationer å de elektriska ledningarna, dels, pa samma sätt som nu

beträffande ånglokomotiven med lokomotivreparatörerna är förbållandet, utföra

det löpande underhållet av de elektriska lokomotiven under deras tjänstgöring.

Skillnaden mellan befattningen såsom elektrisk reparatör och elektrisk

underreparatör är den, att av den förra kategorien fordras sådan kunskap och

skicklighet, att viktigare elektriska anläggningar och underhållsarbeten av dessa

befattningshavare på egen hand skola kunna utföras, under det att för elektriska

underreparatörer endast skulle uppställas fordran att kunna på egen hand utföra

relativt enkla dylika arbeten.

I avseende på löneförmånerna för dessa tjänstemän anser järnvägsstyrelsen,

att de elektriska reparatörerna böra jämnställas med lokomotivreparatörer och således

erhålla ett arvode av lägst 1,020 och högst 1,500 kronor samt elektriska

underreparatörer, från vilkas led de elektriska reparatörerna torde komma att

rekryteras, jämnställas med vagnreparatörer och således erhålla ett arvode a^

lägst 900 högst 1.380 kronor.

Signalreparatörerna och signalunderreparatörerna hava till syssla att tillse

de ofta° invecklade signal- och förreglingsanordningar, som vid stationerna och

även å linjen erfordras för att trygga bantågens gång och som kunna vara av

såväl mekanisk som av elektrisk art. Dylika signal- och förreglingsanläggmngar

förekomma numera i stor omfattning vid statens järnvägar, och kommer anläggningen

av nya dylika att i allt större utsträckning erfordras. Beträffande skillnaden

mellan signalreparatörer och signalunderreparatörer är den densamma, som

ovan angivits i fråga om elektriska reparatörer och elektriska underreparatörer.

Signalreparatörerna böra i löneavseende jämnställas med lokomotivreparatörer

och elektriska reparatörer samt signalunderreparatörer med vagnreparatörer

och elektriska underreparatörer.»

Vad därefter angår banvaktsförmännen utgöras de, enligt vad järnvägsstyrelsen

upplyst, av ordinarie banvakter, vilka tjänstgöra v id förfall

för hallmästare och å banmästaravdelningen äro banmästarens närmaste

man eller i banmästarens frånvaro utöva tillsyn över arbetslag av

minst 6 man och därför uppbära extra ersättning med 50 öre om dagen.

1906 års löneregleringskommitté har jämväl behandlat frågan om

banvaktsförmännens uppförande å ordinarie stat.

Kommittén yttrade i detta ämne följande:

»Det har inom kommittén varit på tal, huruvida det icke kunde vara

lämpligt att tillgodose behovet av underbefäl vid banavdelningen genom att inrätta

nya ordinarie befattningar med åligganden, motsvarande de nuvarande banvaktsförmännens.

En framställning i sådant syfte har också ingivits till kommittén

från banvaktsförmän i V distriktet —----; _ —; Frågan bär också,

enligt vad kommittén har sig bekant, varit föremål för prövning hos befälet vid

banavdelningen, som emellertid ansett den ifrågasätta anordningen mindre lämplig

huvudsakligen av det skälet, att de av banvaktsförmännen ledda arbetena i regel

endast pågå under vissa tider av året, vilken omständighet skulle kunna föranleda

därtill, att banvaktsförmännen tidvis kunde bliva i saknad av sysselsättning

av den särskilda beskaffenhet, som motsvarade dem eventuellt tilldelad högre

avlöning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr Sb''.

Med hänsyn till de sålunda från banavdelningens sida anförda skäl mot inrättande

av ordinarie banvaktsförmansbefattningar finner sig kommittén icke

böra föreslå någon förändring uti vad som är gällande i förevarande avseende».

Järnvägsstyrelsen anför nu i anslutning härtill:

»De skal, som av 1906 års kommitté anförts mot inrättande av ordinarie

banvaktsförmän, gälla enligt styrelsens förmenande numera icke beträffande alla

banvaktsförmän.

De nuvarande banvaktsförmännen kunna nämligen indelas i dels sådana, som

utöva mera tillfälligt förmanskap över arbetslag, men eljest sköta sin befattning

som ordinarie banvakt, dels sådana, som hela året tjänstgöra som förmän för arbetslag.

Bägge kategorierna inträda vid förfall för banmästare i utövandet av

hans befattning. Endast beträffande den förra gruppen banvaktsförmän, som

företrädesvis äro till finnandes å de mindre banmästaravdelningarna, torde de

av kommittén anförda skälen fortfarande vara gällande. Däremot synes icke från

den av kommittén angivna synpunkt något hinder möta att överflytta banvaktsförmän,

tillhörande den senare gruppen, å ordinarie stat.

Framställning i nu sagda syfte har också av representanter för banvaktsförmännen

vid I, II, III och IV distrikten gjorts, i vilken framställning anhålles,

att alla banvaktsförmän skulle sättas på ordinarie stat samt tillerkännas ett arvode

av lägst 1,020 och högst 1,500 kronor.

Styrelsen finner dessa framställningar så till vida böra vinna beaktande, att

å ordinarie stat med arvode av lägst 900 och högst 1,380 kronor anställas banvaktsförmän

till ett antal motsvarande de banvakter, som hava stadigvarande

tjänstgöring såsom banvaktsförmän.»

I fråga om trädgårdsförmän och maskinskötare å ångfärja har järnvägsstyrelsen

slutligen andragit följande:

»Vid skötseln av växtdepåer samt vid utförandet av övrigt fackmässigt arbete

rörande planteringarna vid statens järnvägar äro såsom biträden till den vid respektive

distrikt anställde trädgårdsmästaren å extra stat anställda visst antal trädgårdsbiträden.

Med hänsyn till de krav på fackmässig kunskap och duglighet,

som böra ställas på dylika biträden, har av dem fordrats, att de skola vara utexaminerade

trädgårdsmästare; och har följaktligen den till dem utgående avlöningen

måst avpassas därefter. Enligt nu gällande nådiga avlöningsreglemente kunna

dessa biträden dock ej vinna annan ordinarie anställning än såsom banvakter.

Men . då lönen inom denna tjänstemannagrupp ej torde motsvara ovanberörda

fordringar, hava de nu anställda biträdena föredragit att kvarstå å extra stat.

Med anledning härav och då det är av vikt att fästa dugliga trädgårdsbiträden

vid statens järnvägar genom deras anställande å ordinarie stat, anser styrelsen

lämpligt, att på ordinarie stat uppföres befattningen »trädgårdsförmän»

med ett arvode motsvarande det för lokomotiveldare m. fl. fastställda eller lägst

900 högst 1,380 kronor.

A de svenska ungfärjorna å Trälleborg—Sassnitz-routen äro å extra stat anställda

s. k. donkeymän, varmed förstås yrkesutbildade arbetare, som sköta särskilda

för uppvärmning och belysning ombord befintliga ångpannor, maskiner

och apparater, ävensom elektriska montörer. Dessa personalgruppers anställande

å ordinarie stat synes styrelsen vara önskvärd, alldenstund behov av en grad

Järnvägs
styrelsen.

Trädgårdsförmän.

Maskinskötare

å

ångfärja.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 86.

under tredje maskinisten förefinnes och alltjämt kommer att förefinnas å ångfärjorna

i fråga. Av nu å ordinarie stat uppförda befattningar, som närmast skulle

motsvara respektive personalgruppers utbildning samt arten av det arbete, dessa

personer utföra, är 3:e maskinistbefattningen av för hög och förhandseldarbefattningen

av för låg grad, varför en grad, som närmast motsvarar de i 1901 års

avlöningsreglemente för ångfärjepersonalen upptagna 4:e maskinisterna skulle vara

lämplig. Då det emellertid ej är nödvändigt, att dessa befattningshavare skola

hava avlagt maskinistexamen, synes det styrelsen icke vara lämpligt att återinföra

4:e maskinistgraden utan att i stället å ordinarie stat uppföra en ny befattning,

som järnvägsstyrelsen anser bör erhålla benämningen »maskinskötare å ångfärja»

med arvode lägst 900 och högst 1,380 kronor, vilket motsvarar arvodet för

den å ordinarie stat uppförda gruppen maskin- och pannskötare.»

Det ungefärliga antalet nu å extra ordinarie stat anställda befattningshavare,

vilka styrelsen ansett böra uppföras å ordinarie stat från

och med den 1 januari 1915, samt den därav föranledda ökade kostnaden

framgår av följande tablå, vid vars upprättande styrelsen utgått

från, att endast de av ifrågavarande personal, som nyssnämnda dag fyllt

25 men icke 50 år samt dessutom innehade minst tre tjänstår, skulle

befordras till ordinarie. I tablån upptagas jämväl tillfälliga lönetillägg

i enlighet med Kungl. Maj:ts framställning i proposition nr 29 till nu

pågående riksdag.

17 verkstadsmästare..................

6 verkstadsförmän ..................

143 lokomotivreparatörer............

28 vagnreparatörer.....................

10 elektriska reparatörer .........

6 signalreparatörer..................

5 elektriska underreparatörer

3 signalunderreparatörer..........

5 trädgårdsförmän ............... .

4 maskinskötare .....................

Summa kronor

Ökning i

ökning på grund

Summa

ordinarie

av tillfälliga

kostnads-

arvoden.

lönetillägg.

ökning.

Kr.

Kr.

Kr.

2,285

—

2,285

280

60

340

15,204

10,824

26,028

3,885

1,950

5,835

1,099

138

1,237

728

—

728

625

90

715

512

54

566

773

—

773

498

.234

732

25,889: ■

— 13,350: —

39,239: —

Enligt vad jag inhämtat, komma dessa siffror icke att undergå

någon nämnvärd förändring därigenom, att förslagets genomförande

framflyttas ett år eller till ingången av år 1916.

Beträffande banvaktsförmännen, av vilka 73 antagas komma att

erhålla ordinarie befattning, beräknas någon ökad kostnad härigenom

icke omedelbart uppkomma.

På grund av vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört har styrelsen

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen godkänna av de

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.

ifrågavarande befattningarnas uppförande å ordinarie stat föranledd

ändring, av §§ 2, 3 och 14 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid

statens järnvägar den 15 november 1907.

I sitt ovan omförmälda utlåtande den 21 november 1914 över järnvägsstyrelsens

framställning i nu förevarande del har 1914 års kommitté

för . reglering av vissa löneförhållanden vid statens järnvägar till eu

början angivit skälen därtill, att kommittén upptagit denna fråga fristående

till behandling. I detta avseende anför kommittén följande:

»Jämte förhöjning av arvodet till viss ordinarie personal vid trafikavdelningen

avsåg järnvägsstyrelsens skrivelse den 24 oktober 1913 även inrättande

av en del nya ordinarie befattningar såväl av högre grad som ock för en del

befattningshavare av lägre grad, vilka för närvarande icke innehava ordinarie

anställning. Kommittén har ansett sig av här nedan angivna skäl redan nu

böra avgiva underdånigt yttrande och förslag rörande denna del av järnvägsstyrelsens

framställning, därvid kommittén emellertid tillåter sig betona, att

kommittén icke avser att nu avgiva förslag till 1 önereglering för någon viss personalgrupp,

utan allenast har till behandling upptagit frågan, huruvida det må anses

lämpligt att till ordinarie anställning snarast möjligt överföra vissa grupper

av befattningshavare, som, utan att för närvarande äga sådan ställning, dock bestrida

stadigvarande tjänstgöring i vissa speciella grenar av järnvägstjänsten. I

fråga om de av järnvägsstyrelsen föreslagna lönebeloppen har kommittén endast

i så måtto ingått i saklig prövning av järnvägsstyrelsens förslag, att kommittén

haft sig angeläget att tillse, att icke i något fall de föreslagna avlöningarna må komma

att överskrida eller verka föregripande på vad kommittén i ett blivande förslag

till lönereglering för den bär ifrågavarande personalen i dess helhet kan komma

att anse riktigt. Med hänsyn därtill, att kommitténs arbete i fråga om bedömandet

av de olika tjänstekategoriernas inbördes ställning och gruppering för

närvarande icke framskridit så långt, att kommittén ansett sig kunna ingå på en

närmare prövning av de föreslagna nya befattningarnas ställning i systemet, har

kommittén även velat framhålla, att ändringar eller omgrupperingar härutinnan

icke äro uteslutna vid det blivande löneregleringsförslaget.

Anledningen till att kommittén icke förty ansett skäl föreligga att utbryta

frågan om inrättandet av vissa nya ordinarie befattningar och däröver avgiva

särskilt yttrande är huvudsakligen den, att kommittén i likhet med järnvägsstyrelsen

ansett det vara av vikt, att åt en del personal, varav statens järnvägar

hava stadigvarande behov, snarast möjligt beredes den tryggare ställning såväl

under vederbörandes tjänstetid som i synnerhet beträffande rätten till pension,

vilken medföljer ordinarieblivandet. Särskilt har kommittén därvid fäst sig vid

det förhållandet, att bland åtskilliga av de föreslagna grupperna finnas personer,

vilka uppnatt så hög ålder, att antalet av dem, vilka icke längre kunna tänkas

erhålla ordinarie anställning, väsentligt ökas för varje år, som frågan härom uppskjutes,

varjämte rätten till pension å ordinarie stat undandrages dem, som under

tiden nödgas avga ur tjänst på grund av ålderdom. För att i möjligaste mån

förekomma dessa olägenheter har kommittén ansett sig böra — med de undantag,

som här nedan angivas — till prövning upptaga frågorna, huruvida de av

1914 års

kommitté

för reglering

av

vissa löneförhållanden

vid statens

järnvägar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stationeinapektorer

av

3:e klasa och

verkatadskamrer.

Verkstadsmastare,

verkstadaförmän,

reparatörer

samt maskinskötare

å

ångfärja.

Banvakts
forman.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

järnvägsstyrelsen föreslagna befattningarna kunna anses vara av ilen vikt och beskaffenhet,

att deras innehavare böra tilldelas ordinarie anställning i föreslagna

tjänstekategorier, samt huruvida detta i sådant fall bör ske redan nu och oberoende

av en blivande lönereglering.»

I fråga om de särskilda kategorierna av de ifrågavarande befattningshavarna

anför kommittén följande:

»Beträffande de först nämnda befattningarna, två stationsinspektorer av 3:e

klass och kamrerarbefattningen vid centralverkstaden, vilka tillhöra gruppen tjänstemän

av högre grad, har kommittén icke funnit anledning att för närvarande

ingå på ett bedömande av desammas behövlighet, då frågan härom, särskilt vad

angår stationsinspektorsbefattningarna, sammanhänger med spörsmål, vilka icke

ligga inom kommitténs egentliga arbetsuppgift. Då härtill kommer, att pa frågan

om dessa befattningars inrättande icke torde kunna läggas den ovan angivna synpunkten,

att ordinarie anställning bör beredas åt sådan personal, som icke för

närvarande är i åtnjutande därav, enär väl antagas får, att till befattningarna

i fråga skulle befordras personer, vilka redan förut innehava dylik anställning,

bär kommittén icke ansett sig i detta sitt yttrande behöva närmare beröra dessa

tjänster.

I fråga om verkstadsmästare, verkstadsförmän, lokomotivreparatörer, vagnreparatörer,

elektriska reparatörer, signalreparatörer, elektriska underreparatörer,

signalunderreparatörer samt maskinskötare a angfärja har kommittén icke funnit

anledning till anmärkning mot järnvägsstyrelsens förslag om deras överförande

på ordinarie stat redan nu eller mot vad styrelsen i sadant avseende till stöd

för sin uppfattning härutinnan framhållit. Kommittén har såväl genom personliga

överläggningar med representanter för olika grupper av järnvägspersonalen

som genom granskning av ingivna skriftliga framställningar samt iakttagelser

under gjorda studieresor kommit till övertygelse om det berättigade, och. riktiga

i att dessa tjänstehavare, vilkas arbete i statens järnvägars tjänst icke i någon

väsentlig del skiljer sig från de nuvarande ordinarie tjänstemännens, snarast

möjligt tilldelas ordinarie anställning. Den uppfattning i annan riktning, som

den av Kungl. Maj:t den 30 januari 1906 tillsatta löneregleringskommittén

hyst särskilt i fråga om lokomotivreparatörer och vagnreparatörer, kan kommittén

icke dela. Då kommittén anser, att järnvägsstyrelsen i sitt föreliggande förslag

på ett tillfyllestgörande sätt vederlagt de av nämnda kommitté framställda

skälen mot inrättandet av vissa nya befattningar, torde något ytterligare bemötande

av desamma här icke erfordras.

De av järnvägsstyrelsen föreslagna arvodena för nu omhandlade befattningar

anser sig kommittén ur här förut framhållen synpunkt kunna tillsvidare tillstyrka.

Kommittén förutsätter emellertid, att, därest, såsom nu föreslås, bemttningarna

i fråga överföras på ordinarie stat, innan lönereglering blivit verkställd,

samt tillfälligt lönetillägg, i enlighet med vad 1914 års andra riksdag beviljat, därunder

kommer att utgå till redan befintliga tjänstegrupper, sadant även ma

komma de nu föreslagna grupperna i enahanda omfattning till del.

Vad angår de av järnvägsstyrelsen föreslagna banvaktsförmännen, gäller särskilt

vad härovan antagits i fråga om de nya befattningarna av högre grad, eller

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!.. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 80.

att° därtill skulle befordras personer, vilka redan innebära ordinarie anställning.

Frågan om inrättandet av eu högre befattning för vissa''banvakter, vilka tjänstgöra

i ständig förmansställning, bliver därför väsentligen en fråga om reglering

av avlöningsförhållandena för dessa tjänstemän, utan att de skäl, som må anses

motivera ett särskilt avgörande rörande de övriga här berörda tjänstegrupperna

av, lägre grad, i lika mån kunna anses föreligga beträffande banvaktsförmännen.

Då härtill kommer, att med de av järnvägsstyrelsen föreslagna arvodena för sistnämnda

tjänstemän åtskilliga åldersklasser av de banvakter, som kunde komma

i fråga att befordras till förmän, skulle lida omedelbar minskning i sina sammanlagda

inkomster till följd av bortfallandet av den nu utgående extra ersättningen^

vid uppehållande av viss förmansbefattning, har kommittén, som väl

beaktar frågan om bekövligheten av inrättandet utav en dylik ordinarie förmansgrad,

dock icke ansett sig för närvarande böra tillstyrka järnvägsstyrelsens förslag

härutinnan, utan anhåller kommittén att få återkomma med förslag till ordnandet

av denna fråga vid avgivandet av sitt slutliga förslag till lönereglering.

Järnvägsstyrelsens förslag att även inrätta en ordinarie befattning trädgårds- Trädgårdsform

än anser sig kommittén för närvarande icke böra tillstyrka, då kommittén förmän,

icke kunnat bilda sig en bestämd uppfattning därom, att behov föreligger av ny

ordinarie arbetskraft för utförande av de sysslor, som här avses. Ett slutligt

omdöme i frågan anser sig dock kommittén även i detta fall böra tillsvidare

uppskjuta.»

Med stöd av det anförda och på grund av järnvägsstyrelsens framställning

i ämnet bär kommittén föreslagit, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att godkänna i enlighet med kommitténs sålunda uttalade

mening avfattade ändringar i avlöningsreglementet för tjänstemän vid

statens järnvägar.

Vad järnvägsstyrelsen anfört om behovet av stationsinspektorer å Depnrtestatsbanestationen

i Nyköping och å Trälleborgs ångfärjestation synes ™,efeu.

mig med hänsyn till dessa stationers storlek samt deras belägenhet å statioJviktiga

trafikpunkter vara väl motiverat. Beträffande särskilt sistnämnda inspektörsstation,

över vilken den under normala förhållanden synnerligen betydande

trafiken till Tyskland förmedlas, synes det mig orimligt, att den- station,

samma, på sätt för närvarande är förhållandet, fortfarande skulle förestås

av en förste stationsskrivare, allra helst som rörelsen därstädes

icke så väsentligt understiger den å Malmö ångfärjestation, varest eu

stationsinspektor av 3:e klass är placerad såsom föreståndare. I sådant

avseende ber jag få hänvisa till följande uppgifter för åren 1910 —1914.

[

Ångfiirjcled.

Överförda vagnsaxlar.

Antal ton gods

1 Ökning

Ökning

1910—14.

11)10

11)11

1010—14.

1912 1913 1914 j

.......

1910

1911

1912

1913

...

1914

Malmö—Köpenhamn ..

07,006

72,571)

83,880 93,682 95,280 + 28,274

154,790

174,438

212.591

233,474

242,432

+ 87.642

Triilloborg—Sassnitz .,

57.738

65.766

78,8811 77.7961 74,512 -1- 16.774

72.927

78,983

111,360

126.023

129,715

-! 56,788

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 86.

Verkstad skamrer.

Ångfärjeled.

Antal resande

Ökning

1910-14.

1910

1911

1912

1913

1914

Malmö—Köpenhamn .............................................

Trälleborg—Sassnitz ............................................

59,928

73,359

63,752

82,355

69,097

95,748

68,804

97,002

80,732

129,283

+ 20,804

+ 55,924

Stationen i Nyköping öppnades för trafik redan i slutet av år 1913

och har sedan dess föreståtts av en tjänsteman, som allenast innehaft

förordnande tillsvidare. Denna plats bör givetvis snarast möjligt besättas

med ordinarie innehavare, för vilket ändamål kräves inrättande

av en ny stationsinspektorsbefattning. Denna bör med hänsyn till

stadens storlek och stationens betydelse lämpligen hänföras till 3:e

klassen. Till jämförelse ber jag få nämna, att exempelvis vid stationerna

i Södertälje, Alingsås, Falkenberg, Sollefteå, Örnsköldsvik och

Umeå äro anställa stationsinspektorer av nämnda klass.

Mot järnvägsstyrelsens förslag om inrättande av ytterligare två

stationsinspektorsbefattningar av 3:e klass har jag sålunda icke något

att erinra. Vid bifall till detta förslag kommer nyssnämnda förste stationsskrivarbefattning

att såsom obehövlig indragas. I Nyköping har

först med öppnandet av banan Järna—Nyköping inrättats statsbanestation,

vadan där ej kan bliva fråga om motsvarande indragning av

tjänst.

Förslaget om inrättande av en kamrerbefattning vid centralverkstaden

i Örebro har framkommit i anledning av det ifrågasatta införandet

av självständigt bokförings- och förrådsväsende vid nämnda verkstad,

som nu i fråga om redovisningen hör under distriktsförvaltningen

vid första distriktet. En sådan ändrad anordning har, på sätt av det ovan

anförda framgår, redan år 1907 påyrkats av riksdagens revisorer, vilka

sedermera, liksom ock överrevisorerna vid statens järnvägar, upprepade

gånger framhållit detta såsom ett önskemål. Jämväl järnvägsstyrelsen, som

förut ansett en dylik utbrytning av centralverkstadens redovisningsväsende

icke vara av förhållandena påkallad, har numera, med hänsyn

till verkstadens under de senare åren högst betydligt stegrade utveckling,

funnit berörda anordning lämpligen böra vidtagas. Självfallet är,

att denna ändring i redovisningsväsendet förutsätter en särskild tjänsteman

med uppdrag att närmast under verkstadschefen leda och svara

för verkstadens bokförings- och förrådsväsende. Denne tjänsteman kan

ju lämpligen, såsom föreslagits, benämnas verkstadskamrer. De värden,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86. 25

den nye befattningshavaren skall handhava såsom chef för förrådet,

tillika med bokföringsarbetets omfattning synas mig väl motivera, att

han bliver likställd med distriktskamrerare och förrådsförvaltare samt

följaktligen, på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit, erhåller ett arvode av

lägst 3,900 kronor och högst 4,800 kronor.

_ Vad därefter angår beredande av ordinarie anställning åt vissa, ovan

angivna kategorier av befattningshavare, ber jag atti detta sammanhang få

erinra, hurusom min företrädare i ämbetet vid föredragning den 4 april

1913 inför Kungl. Majrt av frågan om rätt till pension för extra ordinarie

tjänstemän samt verkstads- och förrådsarbetare vid statens järnvägar

en fråga, däri sedermera anbefalld utredning verkställts

av ^ tillkallade sakkunniga, över vilkas avgivna yttrande och förslag

utlåtande infordrats från vederbörande myndigheter — framhöll, att en

utsträckning av pensioneringen till den extra personalen kunde tänkas

äga rum på två sätt, nämligen antingen så, att man flyttade upp denna

personal i ordinarie anställning, eller ock så, att man utsträckte pensioneringen

till personal med extra anställning. Vad det förra sättet

beträffade, vore det uppenbart, att denna lösning i många fall, då det

gällde kategorier, som alltid kunde anses erforderliga för statsjärnvägarna

och som uteslutande sysselsattes därinom, vore den lämpligaste. Pensionsförhållandena

bleve därmed samtidigt ordnade på tillfredsställande

sätt. Det vore också sannolikt, att ett avsevärt antal av den å extra

stat stående personalen kunde ifrågakomma till ordinarie anställning.

I likhet med 1914 års löneregleringskommitté ansluter jag mig till

fullo till berörda, av min företrädare uttalade uppfattning om lämpligheten

av att, i den mån så kan ske, uppflytta extra personal i ordinarie

anställning och sålunda trygga dem vid rätt till pension. Jag

finner ock i överensstämmelse med kommittén starka billighetsskäl

tala för, att järnvägsstyrelsens föreliggande framställning i denna del

redan nu företages till behandling utan avbidan på kommitténs slutliga

förslag. Eljest torde nämligen, bland annat, åtskilliga befattningshavare

inom de föreslagna grupperna dessförinnan komma att uppnå den

ålder, att de kunna riskera att av åldersskäl icke ifrågakomma till ordinarie

befattning och sålunda gå miste om rätten till pension å

ordinarie stat. Här må också erinras därom, att Kungl. Maj:t i sammanhang

med fastställande av avlöningsstaten för år 1912 medgivit anställande

å ordinarie stat av befattningshavare, vilkas ålder väsentligen

överstege den för antagande i ordinarie befattning i allmänhet gällande

åldern, 30 år, men vilka icke uppnått 50 års ålder.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 75 käft. (Nr 86.) 4

Vissa gruppera

uppförande å

ordinarie stat.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Verkstadsmästare,

verkstadsförmän,

reparatörer

samt maskinskötare

å

ångfärja.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Från principiell sjmpunkt sett har jag således intet att erinra mot järnvägsstyrelsens

framställning i denna del. Vad angår de särskilda grupperna

av befattningshavare, varom här är fråga, synas mig fullgoda

skäl blivit förebragta för uppförande å ordinarie stat av verkstadsmästare,

verkstadsförmän, de angivna slagen av reparatörer samt maskinskötare

’ å ångfärja. Jag vill blott ytterligare framhålla, att dessa

befattningshavares arbete är väsentligen likartat med samt lika ansträngande

och ansvarsfullt och kräver lika stor yrkesskicklighet som

flertalets, tillhörande den ordinarie personalen, vadan billighet och rättvisa

tala för, att jämväl ifrågavarande befattningshavare komma i åtnjutande

av den trygghet och de förmåner, som en ordinarie anställning

erbjuder. .

Beträffande särskilt verkstadsförmännen vill jag emellertid med anledning

av den skiljaktiga mening, som dåvarande byrådirektören Bergelmer

inom järnvägsstyrelsen i denna del uttalat, något mera ingående

yttra mig i denna fråga.

Redan år 1909 fann järnvägsstyrelsen, såsom även av reservanten

framhållits, det vara behövligt att dela upp verkstadsunderbefälet i två

klasser, verkstadsmästare och verkstadsförmän. De förra äro^ verkligt

befäl och hava ledningen över en arbetsstyrka, som kan uppgå till 100

man och därutöver. Verkstadsförmännen däremot hava icke samma ansvarsfulla

ställning. De utöva tillsyn över ett mindre antal arbetare,

högst 25, och deltaga i vissa fall själva i arbetet i den utsträckning,

fullgörandet av deras förmansgöromål medgiver. Vidare förekommer,

att inom större verkstadsavdelningar en verkstadsmästare har^ en

förman till sitt biträde. Frånsett denna faktiska skillnad uti ifrågavarande

befattningshavares tjänsteställning, vill jag även erinra om lämpligheten

av, att ett befälsämne prövas i en lägre befattning, innan han

erhåller en ansvarsfullare ställning. Genom en sådan gradpassering

vinnes möjlighet att till de mera krävande verkstadsmästarbefattniugarna

utvälja de mest dugande förmännen.

Slutligen är att märka, att det behov av olika grader för verkstadsunderbefälet,

som redan förefinnes, framdeles kan komma att göra

sig ännu mera gällande. Det har nämligen ifrågasatts att i större omfattning

än hittills inrätta driftverkstäder, och för dessa jämförelsevis

små verkstäder bliver befäl i förmansgrad i de flesta fall tillräckligt.

Då sålunda behov av olika kvalificerat verkstadsunderbefäl föreligger,

och detta behov kommer att fortfara, kan det icke vara lämpligt

att, såsom reservanten föreslagit, jämnställa allt dylikt befäl, även

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

27

om man måste medgiva, att i vissa gränsfall skillnaden mellan de olika

befattningshavarnas åligganden bliver obetydlig, något som emellertid

ligger i sakens natur, då varje uppdragande av dylika gränser i sig

innebär ett visst mått av godtycke.

Ett liknande förhållande förekommer för övrigt inom andra avdelningar

vid statens järnvägar, t. ex. vid banavdelningen, där inom

underbefälet finnas graderna överbanmästare, banmästare av l:a klass,

banmästare av 2:a klass och banvaktsförmän, av vilka emellertid de

sistnämnda, såsom förut nämnts, för närvarande endast äro anställda å

extra ordinarie stat. Samtliga dessa befattningshavares åligganden äro

likartade, men ansvaret är olika och motiverar deras olika tjänsteställning.

Det nu sagda rör behovet i allmänhet av de föreslagna verkstadsförmansbefattningarna.

Jag övergår så till reservantens mera

speciella anmärkningar mot järnvägsstyrelsens förslag i denna del.

Reservanten framhåller, att de nya förmännen skulle erhålla helt

annan avlöning än övriga befattningshavare med titeln förman. Det

äger visserligen sin riktighet, att verkstadsförmännen, därest de tillerkännas

det av järnvägsstyrelsen föreslagna arvodet — till denna

fråga återkommer jag härnedan — skulle få en avlöning, vars högsta

löneklass är en klass högre än avlöningen till vagnförmän och stallförmän.

Enbart den gemensamma benämningen och ställningen som

förman torde emellertid, enligt min mening, icke kunna åberopas

som avgörande skäl för likställighet i avlöningshänseende mellan

dessa kategorier. Verkstadspersonalen intager nämligen på grund

av arten av sitt arbete en särställning gent emot annan järnvägspersonal,

vadan jämförelser i lönehänseende mellan dessa båda personalgrupper

icke lämpligen kunna anställas. Däremot torde man icke

kunna undgå att vid bestämmandet av verkstadspersonalens avlöningar

taga hänsyn till förhållandena inom den privata verkstadsindustrien

och att, i den mån det är möjligt, avpassa underbefälets avlöningar så,

att de komma i lämpligt förhållande till den inkomst, som de skickligare

bland arbetarna inom nämnda industri kunna bereda sig. Jag vill

därjämte nämna, att järnvägsstyrelsen, enligt vad jag erfarit, enär titeln

förman sedan gammalt förekommer vid mekaniska verkstäder, såväl

statens som enskilda, icke ansett lämpligt att vid överförande på

ordinarie stat av dessa funktionärer skapa ett nytt namn enbart för

att undvika, att särskilda såsom förmän betecknade befattningshavare

skulle erhålla olika arvoden. Detta anser jag desto mindre kunna

ifrågakomma, som det anmärkta förhållandet redan förut föreligger

inom ifrågavarande personalgrupp.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Arvoden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Förmän finnas nämligen för närvarande av följande slag med nedan-r

nämnda avlöning:

Vagnförmän och stallförmän ........... 1,020—1,500 kronor,

Stationsförmän ....................................... 900—1,500 » ,

Förrådsförmän ....................................... 900—1,380 »

Det av reservanten anförda skälet finner jag alltså vara ohållbart.

I anledning av reservantens uppgift om det nuvarande sättet för

bestämmandet av verkstadsmästarnas och verkstadsförmännens löner vill

jag nämna, att dessa icke godtyckligt fastställas av varje maskindirektör

för sig, utan hava maskindirektörerna vid sammanträde år 1909

enat sig om vissa lönesatser för ifrågavarande funktionärer, vilka lönesatser

fortfarande tillämpas.

Med avseende å reservantens uppgift, att för närvarande åtskilliga

verkstadsförmän såsom extra befattningshavare åtnjuta högre avlöning

än en del verkstadsmästare, må det erinras, att alldeles samma förhållande

äger rum i åtskilliga andra fall, t. ex. i fråga om banmästare

av 2:a och av l:a klass.

Beträffande antalet verkstadsförmän, som år 1912 utgjorde 22, har

jag av järnvägsstyrelsen inhämtat, att deras antal år 1914 nedgått till

191 (icke till 14, såsom reservanten uppgivit). Anledningen till minskningen

är den, att två förmän blivit befordrade till verkstadsmästare

och att en förman erhållit annan befattning. De befintliga förmännen

äro fördelade på samtliga verkstäder utom de i Göteborg och Östersund,

varest endast verkstadsmästare finnas. I III distriktet finnas 5 förmän,

i Notviken och Boden vardera en.

Att nu endast 6 förmän ifrågasatts till ordinarie anställning, har

sin grund däruti, att övriga förmän äro över 50 år gamla eller eljest

av särskild anledning icke ansetts böra erhålla ordinarie anställning.

Vad därefter angår de arvoden, som böra tillkomma nu ifrågavarande

befattningshavare vid uppflyttningen å ordinarie stat, har kommittén,

som ännu ej fastslagit några allmänna principer för den lägre

statsbanepersonalens lönereglering, framhållit, att kommittén på den

grund icke kunnat göra ett slutligt uttalande rörande avlöningsbeloppen.

Den definitiva prövningen av denna fråga torde följaktligen få anstå i

avvaktan på avslutandet av kommitténs arbete och en allmän reglering

av nämnda personals löner. Nu torde man närmast hava att tillse, å

ena sidan att de föreslagna arvodena hållas inom sådana gränser, att de

icke kunna föregripa nämnda lönereglering, och å andra sidan att de

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

dock avvägas så, att de ifrågavarande befattningshavarna, såvitt möjligt,

bliva i lönehänseende likställda med dem, vilkas tjänster i avseende å

ansvar och krav på yrkeskunskap i stort sett äro av likartad beskaffenhet,

De av järnvägsstyrelsen föreslagna och av kommittén tillstyrkta

arvodesbeloppen synas uppfylla nu angivna betingelser och hava därför

ej givit mig anledning till erinran. Jag förutsätter emellertid, att jämväl

dessa befattningshavare skola komma i åtnjutande av det tillfälliga lönetillägg

å respektive 60, 90 och 120 kronor, varom Kungl. Maj:t beträffande

_ år 1916 i proposition nr 29 gjort framställning till nu pågående

riksdag.

. I fråga om banvaktsförmännen och trädgårdsförmännen har kom- Banvaktsförmittén

på anförda skäl funnit sig icke böra för närvarande tillstyrka m*n och träd‘

järnvägsstyrelsens framställning om deras uppflyttande å ordinarie stat gårdsformänutan

ansett, att prövningen av denna fråga bör anstå till uppgörandet

av kommitténs slutliga förslag till lönereglering för ifrågavarande personal.

Järnvägsstyrelsen har visserligen i sitt senaste utlåtande vidhållit

sin uppfattning, men anser jag mig böra biträda kommitténs

mening.

Järnvägsstyrelsen har i sin förberörda skrivelse av den 24 oktober

1913 jämväl gjort framställning dels därom, att riksdagen måtte lämna

Kungl. Maj:t generellt bemyndigande att i avlöningsstaten fö r statens

järnvägar under viss förutsättning få upptaga nya befattningar av lägre

grad, dels ock om förhöjning av löneförmånerna för vissa stationsinspektorer

in. fl. I dessa delar har kommittén ej yttrat sig och jag

finner ej heller anledning att nu förelägga dessa frågor för Kungl. Maj:t.

Vad slutligen vidkommer järnvägsstyrelsens skrivelse den 12 järnvägsdecember

1914, har jag redan angivit, att den innefattar hemställan om styrelsens

inrättande dels för sektionsledningens tillgodoseende av två trafikinspek- nin^den^ia

törs befattningar av 2:a klass, en maskiningenjörsbefattning av 2:a klass december

och två byråassistentbefattningar, dels ock för verkstadstjänsten av en 1914‘

maskiningenjörsbefattning- av 2:a klass.

Redan dessförinnan har järnvägsstyrelsen i skrivelse av den 4 september

1914, i samband med framställning om överflyttande av bandelen

Mjölby—Katrineholm från tredje till första distriktet vid statens

järnvägar, redogjort för det föreliggande behovet av ökat antal befattningshavare

för sektionsledningen.

I sistnämnda skrivelse anförde järnvägsstyrelsen, bland annat,

följande:

Tidigare

framställning

av järnvägsstyrelsen

om

ändrad

distriktsindelning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

»Senast genom nådigt brev den 15 november 1901 bär Kung! Maj:t meddelat

bestämmelser rörande förändrad distriktsindelning vid statens järnvägar,

och hava sedermera vissa tillägg gjorts till denna indelning enligt nådiga breven

den 23 december 1908, den 16 december 1910, den 15 september 1911, den 18

oktober 1912 och den 9 maj 1913. ......

Dessa senare mindre förändringar i distnktsmdelnmgen hava emellertid sm

grund i tillkomsten av längre eller kortare nya bandelar, och någon omdelning

på grund av under tidens lopp ändrade förvaltnings- och trafikförhållanden bär

icke vidtagits. Det torde också i stort sett icke vara något överhängande behov

för handen av en genomgripande förändring av distriktsindelningen, särskilt som

en sådan efter tillkomsten av planerade nya bansträckor av stor utsträckning

antagligen måste byggas på tillkomsten av ett ytterligare distrikt eller pa en

omgestaltning av linjeförvaltningen av organisatorisk innebord. Huru Iragan

sålunda mera vittgående en gång kommer att lösas, är emellertid nu för tidigt

att bedöma. Styrelsen vill härmed blott inom ramen för de i organisatoriskt

hänseende bestående förhållandena i underdånighet inför Kungi. Maj :t framlägga

ett förslag till ändring beträffande distriktsgränserna, som synes styrelsen erforderlig

särskilt på grund av järnvägsväsendets hastiga utveckling i de sydligare

delarna av landet. ... , , , , . .. . . ..

Det är nämligen statsbanornas III distrikt med dess stora utsträckning over

banlinjer genom våra tätast befolkade landsdelar, med dess många störa stationer

av vilka de flesta äro föreningsstationer, med dess många anslutande enskilda

järnvägar, med den intensiva trafiken å flertalet å dess linjer och slutligen

med den direkta förbindelsen med utlandet åt Henne håll (Malmo, Hälsingborg

och Trälleborg), som gör förvaltningen av detta distrikt särskilt mödosam och

som vållar en ojämn arbetsfördelning mellan de tre sydligare distrikten, III distriktet

till nackdel. Styrelsen har sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad

på detta förhållande att III distriktets arbetsbörda är alltför betungande dels

så tillvida att dess förvaltning och dess avdelningsföreståndare hava större arbetsuppgifter

sig förelagda, än vad fallet är på övriga distrikt, dels sålunda att dar

särskilt framträder olägenheten, som även iakttagits av 1912 års kommission

angående trafiksäkerheten, att de trafiksektioner, i vilka distriktet ar indelat, aro

alltför stora, för att bland annat inspektionen och särskilt kontrollen over säkerhetsföreskrifternas

tillämpning skall kunna bliva fullt, tillfredsställande. _ Kommissionen

har därför ifrågasatt, huruvida icke genom ändrad sektionsindelmng —

eventuellt anordnande av flera trafiksektioner vid de sydligare mera livligt trafikerade

distrikten — göromålen kunde bliva mera jamnt fördelade a trafakmspektörerna.

Också styrelsen är av den uppfattningen, att åtgärder i förevarande

syfte böra vidtagas, men anser styrelsen, att åtgärderna ej höra stanna vid avhjälpande

av trafiksektionernas överbelastning, utan att något bör göras aven

för att lätta distriktsförvaltningens arbetsbörda — styrelsen anser alltså att en

första åtgärd bör bestå i ett avkortande av III distriktet, varigenom astadkommes

dels lättnad för distriktsförvaltningens arbete, dels en ungefärligen proportionell

minskning av dess tre trafiksektioner. De bandelar, som då skulle Iran skilj as

III distriktet, anser styrelsen böra kunna tilläggas de angränsande distrikten,

utan att dessa därigenom tilläggas så mycket ökat område och arbete, att de,

vad förvaltningens arbete beträffar, bliva ogynnsammare stålblå an det fattade Ili

distriktet. ,, , ...

Vid övervägande, vilka nya gränser mellan de tre sydliga distrikten, som

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

alltså med hänsyn till berörda förhållanden höra komma till stånd, har styrelsen

ansett, att gränsen mellan I och III distrikten bör förläggas till Mjölby samt

mellan II och III distrikten till Halmstad i stället för såsom nu vid respektive

Katrineholm och Göteborg.

Beträffande förstnämnda gräns vill styrelsen framhålla, att vid föreningsstationen

Mjölby inlöper den redan till I distriktet hörande bandelen Hallsberg—

Mjölby samt att den därför blir lämpligare som gränsstation än t. ex. Norrköping

skulle bliva, om denna senare station valdes, därför att där inlöper den

redan till I distriktet lagda, delvis ännu under byggnad varande bandelen Järna—

Norrköping. Mjölby är också en station, utrustad med lokomotivstallar m. m.,

som gör att den väl lämpar sig till gränsstation. Denna slutpunkt för distrikten

är också i inspektionshänseende lämplig, i det att den är lättare att nå från vare

sig I .distriktsförvaltningens säte i Stockholm eller III distriktsförvaltningens i

Malmö än vad fallet nu är med Katrineholm och även skulle bliva med Norrköping

från Malmö räknat.

Vidkommande därefter den föreslagna distriktsgränsen Halmstad mellan II

och III distriktet är att märka, att denna föreslagits såsom lämplig delningspunkt

å västkustbanan, vars nuvarande hela förläggning under III distriktet

med ändstation sammanfallande med annat distrikts huvudstation icke kan anses

vara lämplig. Dit inlöper exempelvis en högst betydande lokaltrafik, som är

svår att sköta med förvaltningens säte i Malmö och trafikinspektörens i Hälsingb°rg.

Delningspunkten bär valts med beaktande, att vid Halmstads station kan

skönjas en ganska tydlig järnvägsgeografisk gräns för trafik å ena sidan till

handelsstaden Göteborg och å den andra söderut till Skåne. Den föreslagna

gränsstationen är väl för närvarande icke statsbanestation utan tillhörig, frånsett

lokaler för överliggningsrum m. m., enskild anslutande järnväg, men detta förhållande

är dels ej att tillmäta större betydelse, dels är en ändring härutinnan

sannolikt att vänta inom en ej alltför avlägsen framtid i och med den som ett

trängande behov framstående omgestaltningen av bangårdsförhållandena i Halmstad,

varom utredning för närvarande pågår inom styrelsen i samarbete med

staden och berörda enskilda järnväg.

Efter en dylik förändring av III distriktets gränser skvdle en synnerlig

behövlig och även järnvägsgeografiskt lycklig reglering av dess ban-,‘maskinoch

trafiksektioner kunna göras. Styrelsen vill därvidlag såsom belysande anföra

särskilt trafiksektionernas omgestaltning, vilken enligt styrelsens plan skulle te

sig sålunda, att Hässleholm med dess läge i närheten av gränsen mellan Skåne

och Småland och som ändpunkten för dubbelspårig bana bestämdes till gränsstation

mellan sjunde och nionde trafiksektionen samt att förstnämnda sektion

skulle utgöras. av linjerna Malmö—Hässleholm och Malmö—Trälleborg med ångfärjelederna

till Sassnitz och Köpenhamn samt nionde trafiksektionen av linjen

Hässleholm—Mjölby. Åttonde trafiksektionen skulle komma att utgöras av linjen

Arlöv—Halmstad jämte linjerna Billesholms gruva—Landskrona, Åstorp—Höganäs

och Ängelholm—Hälsingborg.

Genom förslaget skulle II distriktet beröras sålunda, att det ökas med

linjen Göteborg—Halmstad. Detta tillskott i längd kan detta distrikt utan olägenhet

taga, vad beträffar ökningen av förvaltningens arbete, men distriktet kan

däremot icke lämpligen längre vara indelat i tre trafiksektioner. Distriktet är

visserligen, vad vissa linjer beträffar, vida svagare trafikerat än III distriktet, så

att exempelvis varje trafiksektion icke giver förvaltningen samma arbete, som

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

fallet är på det mera intensivt trafikerade III distriktet med dess många anslutande

enskilda järnvägar m. m., men II distriktets stora utsträckning ocli andra

där rådande förhållanden göra dock, att man med de önskemål för ögonen, som

Malmslättskommissionen uttalat och dem styrelsen ansluter sig till, icke kan tänka

si0" någon utsträckning av någon av dess trafiksektioner. I stället måste man

tänka sig någon minskning av desamma och särskilt gäller detta en av dess

nuvarande sektioner, som har alltför stor arbetsbörda, nämligen 4 sektionen,

nu omfattande dels distriktets livligast trafikerade bansträcka, linjen Falköping

f{,—Göteborg med dess många stationer och dels den 178 km. långa Bohusbanan,

samtidigt som dess föreståndare i sin egenskap av förste trafikinspektör

och placerad på distriktets huvudstation också är trafikdirektörens närmaste man

och ställföreträdare och alltså ofta upptagen av vikariat för denne. II distriktet

måste alltså, för att de anförda önskemålen skola ernås, uppdelas i fyra trafiksektioner,

av vilka en då lämpligen skulle omfatta linjen Göteborg Falköping

K., eu Strömstad— Olskroken—Bs Göteborg—Halmstad och de två andra oförändrade

sträckorna Clrarlottenberg—Laxå, respektive Hallsberg—Falköping It.

Nässjö. .

Vad beträffar de maskin- och bantekniska områdena kan distriktet utan

olägenhet mottaga den ifrågasatta ökningen, och den tilltänkta åtgärden föranleder

härvidlag blott till viss inom ramen för styrelsens befogenhet fallande omreglering

av de på distriktet befintliga sektionerna och deras personal.

I enlighet med styrelsens här avhandlade planer skulle I distriktet ökas

med linjen Katrineholm—Mjölby. Styrelsen vill emellertid härvid erinra, att

senast vid utgången av år 1915 tillkommer å detta distrikt även i sin helhet

bandelen Järna—Nyköping—Norrköping. Denna handel är visserligen redan nu

öppnad för trafik å sträckan Järna—Nyköping och denna sträcka därvid tillagd

I distriktet och dess första trafiksektion, men vill styrelsen därvidlag anföra,

dels att detta tillförande av en handel till den hårt belastade första trafiksektionen

måste betraktas som en nödfallsåtgärd i avvaktan på andra anstalter,

dels att bandelen ännu ej fått den användning och blivit av den betydelse och

alltså ej heller medför för trafikledningen det arbete, som fallet kommer att bliva,

när den ingår som en länk för framledande av den stora genomgångstrafiken.

Vid den tiden måste alltså här förutsättas tillkomsten av ytterligare eu trafiksektion

å I distriktet, varvid distriktet skulle i trafikhänseende indelas i: 3 sektionen

Krylbo—Mjölby = nuvarande, 2 sektionen Krylbo—Stockholm = nuvarande,

1 sektionen Stockholm—Hallsberg och en ny sektion, omfattande linjerna

Järna—Norrköping samt Katrineholm—Mjölby.

Den omhandlade ändringen av distriktsgränsen mellan I och III distrikten

föranleder icke beträffande det bantekniska området till något annat än en inom

ramen för styrelsens befogenhet fallande omreglering av bansektionerna vid de

respektive distrikten och deras besättande med tillgänglig befälskraft.

Vad maskinavdelningen angår är förhållandet enahanda beträffande III

distriktet, men däremot icke beträffande det reglerade I distriktet. För närvarande

är handhavandet av maskin tjänsten där för hela sträckan Krylbo Stockholm,

Stockholm—Hallsberg tillagt eu enda maskinsektion med säte i Stockholm, varjämte

till denna sektion lagts provisoriskt även den nyss omhandlade nyöppnade

sträckan Järna—Nyköping. Detta förhållande bliver i och med Norrköping—Järnabanans

tillkomst ohållbart med hela sin längd och egentliga trafikuppgift, och

nödvändigheten inträder därför att upprätta en ytterligare maskinsektion föi

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr S6.

linjerna Katrineholm—Mjölby och Norrköping—Järna med säte lämpligen i

Norrköping.

För en omreglering av distriktsgränserna, på sätt styrelsen här ovan angivit

och som styrelsen anser erforderlig, erfordras alltså icke blott Kungl. Maj ds

prövning och beslut angående den nya distriktsindelningen utan även Kungl.

Maj ds och riksdagens beslut angående behövlig personal för två nya trafiksektioner

och en ny maskinsektion. Det är därför styrelsens avsikt att i detta

hänseende framdeles göra nödig underdånig hemställan, åtföljd av en närmare

utredning.»

Vad beträffade regleringen av gränsen mellan II och III distrikten till Halmstad,

anförde styrelsen vidare, kunde verkställande därav utan större olägenhet

uppskjutas till 1916 års ingång, men så var icke fallet med regleringen av gränsen

mellan I och III distriktet till Mjölby, detta med hänsyn till önskvärdheten av

att de sammanhängande arbetena å banan Nyköping—Norrköping, ombyggnaden

av Norrköpings bangård och dubbelspårsanläggningen Norrköping—Mjölby utfördes

under gemensam ledning, för vilket ändamål dessa nybyggnadsarbeten

helst borde tillhöra ett distrikt.

Med anledning av järnvägsstyrelsens i nu återgivna skrivelse gjorda

hemställan förklarade Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 1 oktober

1914, att bandelen Mjölby—Katrineholm, vilken på grund av bestämmelse

i nådigt brev den 15 november 1901 tillhörde tredje distriktet

vid statens järnvägar, skulle från och med den 1 januari 1915 tillsvidare

förläggas till första distriktet.

Därjämte bemyndigade Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsen att förordna

lämplig tjänsteman att. från och med den 1 januari 1915 tillsvidare,

med trafikinspektörs befogenhet, handhava trafikledningen å ovanberörda

handel.

Slutligen medgav Kungl. Maj:t, att den tjänsteman, som erhölle

förenämnda förordnande, finge, mot avstående av egna avlöningsförmåner,

åtnjuta de trafikinspektör av andra klass i lägsta lönegraden

tillkommande avlöningsförmåner, samt förklarade, alt kostnaden därför

finge bestridas av de utav riksdagen anvisade anslag till fortsättningav

statsbanan Järna—Norrköping och till anläggande av ytterligare ett

järnvägsspår mellan Norrköping och Mjölby samt fördelas å nämnda anslag

i förhållande till det med ifrågavarande förordnande förenade arbete.

Efter att hava erinrat om vad sålunda förekommit anför järnvägsstyrelsen

i ovannämnda skrivelse den 12 december 1914 följande:

»Av den i underdåniga skrivelsen den 4 september 1914 lämnade redogörelse

framgår, bland annat, att den distriktsindelning, som för närvarande

gäller vid statens järnvägar, tillämpats i huvudsak oförändrad sedan över ett

tiotal år eller närmare angivet sedan år 1902, då ett V distrikt med säte i Luleå

inrättades. Ehuru den trafikerade banlängden sedan dess ökats från 3,880 till

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 75 käft. (Nr 86.) 5

Kungl. Maj:ts

beslut den

1 oktober

1914.

Järnvägsstyrelsens

nu

föreliggande

framställning.

Tv& trafikinspektörer

av

‘2:a klass in. fl.

för sektionsledningen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

4,826 km. torde, såsom antytts, först längre fram i tiden böra till prövning upptagas

frågan om ett mera slutgiltigt ordnande av distriktsindelningen. Styrelsen

vill nu föreslå de ändringar i de nuvarande distriktens omfattning, som synas

vara erforderliga såväl för lättande av III distriktsförvaltningens arbetsbörda som

på grund av tillkomsten av en ny handel.

I avseende å distriktsindelningen är sålunda, i anslutning till det förestående,

styrelsens förslag, att bandelen Mjölby—Katrineholm överföres från III till

1 distriktet och att bandelen Halmstad—Göteborg överföres från III till II distriktet,

vilket styrelsen ansett kunna ske utan att I och II distrikten därigenom

bliva ogynnsammare ställda i avseende å respektive förvaltnings arbete än det

lättade III distriktet.

Såsom förut berörts, anser ock styrelsen, att de sålunda ifrågasatta förändringarna

i distriktsindelningen, av vilka den förändring, som berör överflyttandet

av bandelen Mjölby—Katrineholm, provisoriskt ordnats under år 1915,

kräva inrättandet av två nya trafiksektioner och en ny maskinsektion.

Yad då först angår tvafikschtionsindelningen, vilken — såsom nyss nämnts —

varit i huvudsak oförändrad sedan år 1902, så har 1912 års kungl. kommission

angående trafiksäkerheten uttalat sig för att en undersökning borde verkställas,

huruvida icke en del göromål kunde överflyttas från trafikinspektörerna till andra

myndigheter, så att trafikinspektörerna kunde erhålla mera tid att ägna sig åt

inspektion av säkerhetstjänsten, samt huruvida icke genom anordnande av flera

sektioner vid de sydligare och mera livligt trafikerade bandelarna göromålen

kunde bliva ungefär lika fördelade å samtliga trafiksektioner.

Utredning angående möjligheten att överflytta vissa göromål från trafikinspektörerna

till andra myndigheter har av styrelsen verkställts, och har denna

utredning, för vilken styrelsen redogjort i sin underdåniga skrivelse den 29 september

1914 med yttrande över vissa delar av nämnda kommissions förslag,

givit vid handen, att vissa ärenden kunna flyttas till styrelsen och vissa till

trafikdirektörerna, att någon mera avsevärd lättnad emellertid icke kan på detta

sätt beredas trafikinspektörerna och att förutsättningen för överflyttning av göromål

från dem till trafikdirektörerna är, att dessa beredas något mera kvalificerat

biträde å sin expedition, än vad som för närvarande är fallet, då till deras förfogande

finnas tjänstemän av allenast bokhållares eller kontorsskrivares grad.

Styrelsen, som icke velat för närvarande ifrågasätta inrättandet av trafikinspektörsbefattningar

å trafikdirektörsexpeditionerna, har med hänsyn till de skäl,

som av 1912 års kommission framförts, ansett det nödvändigt att söka minska

omfattningen av de å huvudlinjerna belägna trafiksektionerna i allmänhet, vilket,

såsom redan antytts i underdåniga skrivelsen den 4 september 1914, kan ernås

på följande sätt. Het avkortade III distriktet skulle fortfarande indelas i tre

trafiksektioner, en i Malmö, omfattande linjerna från Hässleholm över Malmö till

Trälleborg med ångfärjelederna till Köpenhamn och Sassnitz, en i Hälsingborg,

omfattande linjerna från Halmstad till Arlöv med sidolinjer, samt en i Nässjö,

omfattande linjen Hässleholm—Mjölby. Med detta förslag, enligt vilket sektionen

i Malmo erhåller en betydande avkortning, har man tänkt sig kunna ernå,

att trafikinspektören därstädes skulle, där så erfordras, beredas bättre tillfälle

att biträda trafikdirektören med honom åliggande göromål, särskilt som vid

distriktens huvudstationer ofta ifrågakommer vikariat för denne. I distriktet,

som förlängts med bandelen Mjölby;—Katrineholm och som är avsett att erhålla

den under byggnad varande linjen Åby—Nyköping, indelas i fyra trafiksektioner,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

av vilka en ny i Norrköping, omfattande bandelarna Katrineholm—Mjölby och

Järna—Nyköping—Norrköping, samt de tre nuvarande sektionerna oförändrade

med undantag allenast därav, att linjen Järna—Nyköping tillägges den nya

sektionen. Det hade visserligen varit önskvärt, att den livligt trafikerade första

sektionen (Stockholm—Hallsberg) kunnat lättas än ytterligare än som skett, men

detta har för närvarande visat sig icke lämpligen kunna ske. II distriktet, som förlängts

med bandelen Halmstad—Göteborg, skulle indelas i fyra trafiksektioner,

en i Göteborg, omfattande linjen Göteborg—Falköping Kanten, vars föreståndare

skulle, på sätt föreslagits i fråga om trafikinspektören i Malmö, bliva ställföreträdare

för och i övrigt biträda trafikdirektören, en likaledes i Göteborg och omfattande

linjerna Halmstad—Göteborg—Strömstad samt en i Falköping Kanten

och en i Kristinehamn med oförändrad omfattning. Inom detta distrikt skulle

alltså en ny sektion anordnas.

Till belysande av trafiksektionernas vid I—III distrikten omfattning, personalantal

m. m., nu och enligt styrelsens förslag, får styrelsen hänvisa till bifogade

tablår). Det synes styrelsen av denna tablå framgå, att de nya trafiksektionerna

få den omfattning, att desamma måste anses vara av behovet påkallade,

liksom ock att övriga sektioner äro så betydande, att ingen av dem kan sammanslås

med någon närliggande.

För vardera av de sålunda föreslagna nya sektionerna erfordras av sådana

befattningar, vilka till antalet bestämmas av Kung! Maj:t och riksdagen gemensamt,

en trafikinspektör av 2:a klass och en byråassistent, sistnämnda tjänstehavare,

såsom vid alla trafiksektioner är fallet, i egenskap av trafikinspektörens

närmaste man och ställföreträdare.

Yad därefter angår maskinselctionsindélningen, må erinras om styrelsens uttalande

i underdåniga skrivelsen den 4 september 1914, att vad beträffade III

distriktets maskinavdelning den föreslagna ändrade distriktsindelningen endast

föranledde en inom styrelsens befogenhet fallande omreglering av maskinsektionerna,

men att, vad beträffade I distriktets maskinavdelning, det vore nödvändigt

att upprätta ytterligare en maskinsektion för linjerna Katrineholm—Mjölby och

Järna—Norrköping, för vilken nya maskinsektion ny personal vore behövlig.

Härvid må till en början framhållas, att Kungl. Maj:t den 9 maj 1913 förklarat,

att linjen Järna—Norrköping tillsvidare skall i mån av dess färdigställande

förläggas till I distriktet, samt att inom I distriktet finnas för närvarande endast

två maskinsektioner, den ena omfattande linjerna Krylbo—Stockholm—Hallsberg

och benämnd första och andra maskinsektionerna, den andra omfattande linjerna

Krylbo—Hallsberg—Mjölby och benämnd tredje maskinsektionen, varjämte nyssberörda

linje Järna—Norrköping tillsvidare tilldelats första och andra maskinsektionerna.

Storleken av dessa maskinsektioner framgår av bilagda tablå1), vara motsvarande

siffror angivits jämväl för såväl den nu föreslagna nya maskinsektionen

som III distriktets nuvarande maskinsektioner.

Såsom av tablån framgår, äro de under en maskiningenjör förenade första

och andra maskinsektionerna större än någon maskinsektion å III distriktet. Att

nämnda båda maskinsektioner erhållit gemensam ledning, beror därpå, att det

härigenom bliver möjligt att bättre utnyttja lokomotiv och personal än om sek
-

!) Denna tablå är såsom bilaga 1 fogad vid detta protokoll.

2) Denna tablå är såsom bilaga 2 fogad vid detta protokoll.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

En maskiningenjör

av

2:a klass

vid centralverkstaden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

tionerna vore delade. Å andra sidan böra maskinsektionerna så nära som möjligt

överensstämma med trafiksektionerna, och kava på dessa grunder under ett

maskinsektionsbefäl sammanförts samtliga linjer, tillhörande två trafiksektioner.

De svårigheter, som nödvändigtvis uppstå beträffande ledningen av en så stor

maskinsektion, hava föranlett anställandet av särskilt kvalificerad assistent åt

sektionsföreståndaren. Även tredje maskinsektionen å I distriktet är så stor, att

en tillökning av densamma ej bör göras, varjämte det geografiska läget av de nja

linjerna i förhållande till nuvarande tredje maskinsektion lägger hinder i vägen

för deras sammanförande med nämnda sektion. Det är vidare, såsom nämnts,

för samarbetet mellan maskin- och trafikavdelningarna av stor vikt, att maskinsektionerna

så nära som möjligt överensstämma med trafiksektionerna. Styrelsen

anser därför nödvändigt, att de nja bandelar, Katrineholm—Mjölbj och Tärna—

Norrköping, som jämlikt Kung! Maj:ts förberörda beslut skola tilläggas I distriktet,

bilda en särskild maskinsektion. Av den åberopade tablån framgår,

att den nja maskinsektionen i trafikhänseende bliver ungefär jämnställd med de

övriga angivna maskinsektionerna. Det må även framhållas, att den sjnnerligen

viktiga genomgångstrafiken å linjen Stockholm—Malmö torde komma att framgå

över linjen Järna—Norrköping. Stjrelsen anser av dessa skäl, att den nja

maskinsektionen bör förestås av en maskiningenjör av 2:a klass.»

I fråga om den föreslagna maskiningenjörsbefattningen av 2:a klass

vid centralverkstaden anför järnvägsstyrelsen i samma skrivelse den 12

december 1914 följande:

»Den föreslagna maskiningenjörsbefattningen av 2:a klass i verkstadstjänst är

erforderlig vid centralverkstaden i Örebro.

Såsom stjrelsen i sin förenämnda underdåniga skrivelse den 24 oktober

1913 redan anfört, utövades högsta ledningen av centralverkstaden i Örebro under

åren 1900 och 1901 av maskindirektören i Göteborg, under åren 1902 och 1903

jämlikt nådigt brev den 24 januari 1902 av en maskiningenjör samt från och med

ingången av år 1904 av en maskindirektör med samma befogenhet beträffande

centralverkstaden, som enligt instruktionen tillkommer maskindirektör å distrikt.

Då nämnda maskin direktörsbefattning jämlikt nådiga brevet av den 26 juni 1903

inrättades, bortföll den maskiningenjörsbefattning, som förut funnits vid centralverkstaden.

Under maskindirektörens överinseende utövas den omedelbara arbetsledningen

vid centralverkstaden av tvenne maskininspektorer med biträde av underingenjörer.

De tvenne maskininspektorsbefattningarna erhöll centralverkstaden,

den ena vid ingången av år 1906, vilken befattning under åren 1906 och 1907

benämndes verkmästare, och den andra år 1908.

Den utveckling, centralverkstaden nått under åren 1907—1912, har styrelsen

i sin merberörda underdåniga skrivelse den 24 oktober 1913 påvisat, och får styrelsen

till komplettering, i vad framställningen avser härom omhandlade befälsferhållande

under tiden 1908—1913, anföra följande avrundade siffror i fråga om

centralverkstaden:

Under år 1908. Under år 1913.

2,000,000 kronor; 4,350,000 kronor.

Samtliga utgifter

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kun tgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86. 37

Vid slutet av år 1908. Vid slutet av år 1913.

Antalet anställd personal............................. 600 personer; 950 personer;

Värdet av forrådsbehållnmgen..................... 650,000 kronor; 1,500,000 kronor;

» » arbetsmaskiner och övriga inven
»

; 1,650,000 » ;

» ; 2,300,000 ‘ » ;

» ; 3,950,000 » .

Den utveckling, som vid centralverkstaden sålunda ägt rum, kommer att

ytterligare fortgå, enär 1914 års riksdag beviljat medel till avsevärda nyanläggningar

vid densamma. Sålunda bliver en följd av dessa nyanläggningar, att

ad spårväxel till verkning kommer att under de närmaste åren förflyttas från

.Bollnäs till centralverkstaden. Vidare har styrelsen för avsikt att fortfarande

tillämpa, och ytterligare utvidga den sedan länge tillämpade anordningen, som

medföra många fördelar, nämligen att vid centralverkstaden låta

utföra Jemväl ny tillverkning av för järnvägsdriften erforderliga effekter såsom

broar, vandskivor, vattencisterner, takstolar m. m., varjämte ny tillverkning av

rullande materiel i viss utsträckning är avsedd att där äga rum. Värdet av vad

centralverkstaden utförda nytillverkningar uppgick år 1908 till 529,559 kronor

under det att motsvarande tal för år 1913 är 1,146,501 kronor.

Det är alltså uppenbart, att centralverkstaden, som redan nu är en verkstadsanläggning

av betydande dimensioner, kommer att ytterligare utvecklas.

Härav följer emellertid, att. antalet expeditionsärenden och utredningar i

motsvarande grad ökas, och det bliver då enligt styrelsens uppfattning icke möjligt

för nu befin bliga arbetskrafter att på ett tillfredsställande sätt handlägga dessa

göromål, enär maskindirektören redan nu är så upptagen av expeditions- och

utrednmgsärenden, att han icke hinner i tillräcklig grad ägna sig åt sin viktigaste

uppgift- att utöva högsta tillsynen och ledningen av arbetet i verkstäderna,

bjalvfallet är, att den ekonomiska skötseln av centralverkstaden härigenom kan

bliva lidande.

De tvenne maskininspektorer, som under maskindirektören utöva arbetsledningen,

hava var och en så stora arbetsområden att övervaka, att en minskmng

av desamma är i hög grad behövlig, för att en tillräckligt effektiv tillsyn

av arbetet må bliva möjlig.

Vid förfall för verkstadscliefen förordnas såsom vikarie i regel den äldste

av de båda maskininspektorerna. Denne tages då från sitt speciella arbete i

verkstaden och insättes på ett nytt område och, då det mycket väl kan tänkas,

att lian varken känner till förhållandena på andra avdelningar än sin egen och

elo ,.!er är ftftft förtrogen med maskindirektörens uppfattning och avsikter, uppstår

lätt ett avbrott i den övervakande ledningen av centralverkstaden och i expeditionen

av de löpande göromålen. 1

avhjälpa jöir nämnda olägenheter har styrelsen ansett sig böra

hemställa, att såsom direkt biträde åt maskindirektören vid centralverkstaden

och såsom hans ställföreträdare må anställas en tjiinsteman med sådan erfarenhet

och sådan teoretisk underbyggnad, att han kan underlätta maskindirektörens arbetsborda,

vai järn te han genom att övertaga den direkta ledningen av eu mindre

verkstadsavdelning skulle i någon mån lätta arbetsbördan för de båda nu befintliga

maskininspektorerna. Då denne nya tjänsteman skulle biträda verkstads
-

^ , faner.................................................... 800,000

Dokforda värdet av husbyggnader och spår 1,440,000

Totalvärdet av inventarier, husbyggnader

och spår............................................... 2,240,000

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

chefen med högsta ledningen av verkstäderna och vid dennes bortovaro fungera som

föreståndare för verkstäderna, är det nödvändigt, att han är en i verkstadstjänst

fullt kvalificerad tjänsteman. Med hänsyn till vad nu anförts torde ifrågavarande

befattningshavare böra tillerkännas enahanda tjänsteställning och avlönings villkor,

som tillkomma maskiningenjör av 2:a klass.»

Departe- Den nuvarande distriktsindelningen vid statens järnvägar omfattar

menta- sedan år 1902 5 distrikt, vart och ett bestående av 3 trafiksektioner.

ökatZtal Vid varje trafiksektion utgöres trafikbefälet av en trafikinspektör av

sekUonsbefäl- l:a eller 2:a klassen och en byråassistent såsom hans närmaste man

och ställföreträdare.

Trafiksektionernas tjänstemän hava emellertid i mån av trafikens

utveckling blivit så överhopade med göromål, att fara föreligger att de

ej kunna på tillfredsställande sätt sköta den viktigaste delen av sin

verksamhet, den inspekterande och kontrollerande. Att härigenom allvarliga

vådor kunna uppstå för trafiksäkerheten torde icke behöva

särskilt framhållas.

1912 års järnvägskommission, den s. k. Malmslättskommissionen,

har också fäst sin uppmärksamhet vid denna sak. Efter att hava omnämnt

vissa iakttagelser beträffande trafikens skötsel m. m., yttrar

sålunda kommissionen (sid. 249 i dess betänkande):

»Vissa förbättringar med avseende på de kontrollerande och inspekterande

myndigheternas utförande av dem åliggande kontroll och inspektion synas sålunda

vara nödvändiga. Enligt det föregående aligger kontrollen av säkerhetsföreskrifternas

tillämpning särskilt trafikinspektörerna. Dessa tjänstemän hava emellertid

många andra åligganden, vilka taga deras tid och arbetsförmåga i anspråk däribland

i stor utsträckning handläggning av ärenden rörande personalen. Göromålens

omfattning är även betydligt olika vid olika trafiksektioner. ^

Kommissionen anser därför, att en närmare undersökning bör verkställas

dels huruvida icke en del göromål kunna överflyttas från trafikinspektörerna till

annan myndighet, så att dessa kunna agna mera tid åt inspektionen, dels huruvida

icke genom ändrad sektionsindelning—eventuellt anordnande av flei a trafiksektioner

vid de sydligare, mera livligt trafikerade distrikten — göromålen kunna

bliva ungefär lika fördelade å samtliga trafikinspektörer, så att_ vid alla trafiksektioner

inspektionen och särskilt kontrollen över säkerhetsföreskrifternas tillämpning

kan bliva fullt betryggande.»

I det yttrande, järnvägsstyrelsen den 29 september 1914 avgivit

över kommissionens betänkande, har styrelsen i förevarande avseende

anfört följande:

»Körande överflyttning av göromål från traflJcinspektör till annan myndighet

har utredning verkställts i syfte att få utrönt, i vad mån det låter sig gorå att

minska trafikinspektörens expeditionsarbete för att sålunda giva honom tilltalle

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 8G. 39

att 1 större omfattning-, än som nu sker, ägna sig åt utövandet av sin kontrollerande

ock inspekterande verksamhet.

Det har under denna utredning ifrågasatts, att åtskilliga ärenden såsom

bokföring, verkställande av undersökningar angående saknat eller skadat gods

tidtabeilsarenden samt ärenden rörande normalplan och godstransportplan ävensom

vissa personalärenden skulle överflyttas till trafikdirektören och dennes expedition

Av utredningen framgår dock, att flertalet av dessa ärenden äro av den

art, att de icke lämpligen kunna avlyftas från trafikinspektören, ävensom att

särskilt med hänsyn därtill, att trafikinspektören icke själv behöver handlägga alla

detaljer av dessa ärenden, om han än står i ansvar för dessas riktiga behandling

och ärendets utredda skick, utvägen i fråga icke verksamt skulle bidraga till förverkligandet

av det darmed avsedda önskemålet. Styrelsen vill dock i detta

sammanhang nämna, att ett i detalj utarbetat förslag till centralisering av undersökningsväsendet

angående skadat, förlorat, saknat och övertaligt gods föreligger

och att detsamma^ införande samtidigt med den nya trafikstadgans ikraftträdande

torde 1 viss mån latta trafikinspektörernas expeditionsarbete.

Tyngdpunkten i trafikinspektörernas expeditionsarbete ligger emellertid uti

den mångfald av utredningar och utlåtanden samt statistiska uppgifter, som av

honom skola avgivas. För lättnad i detta hänseende har nu föreslagits:

,. ./) att rörande ett ärende av allmän natur infordra utlåtande från endast ett

distrikt respektive, vad distriktsfomsaltning angår, en trafiksektion samt att i

erforderlig man giva de Övriga distrikten och trafiksektionerna tillfälle taga del

av detsamma och göra de tillägg eller erinringar, vartill anledning kan föreligga.

Denna utväg skulle anlitas särskilt då man på förhand kan vänta så gott

som samma uttalande från varje håll.

. 2) att trafikinspektörens yttrande finge formen av ett konceptförslag och ei

behövde uppställas såsom eget yttrande, eller än lämpligare att konceptförslag

upprattades hos trafikdirektören och utsändes till trafikinspektören för fullstän

(tigande särskilt beträffande lokala förhållanden eller uppgifter.

, !md?r ^ ocdl .?) kar ovan föreslagna utvägarna synas beaktansvärda, och

ar. de" styrelsens avsikt att söka vidtaga åtgärd för berörda ändamål. För att

gorå åtgången fullt effektiv kräves dock, att å trafikdirektörsexpeditionen, varest

f~?nlnarraaf, under trafikdirektören anställda tjänstemännen nu hava endast bokhallar-

och kontorsskrivargrad, anställes högre kvalificerad personal. Sistnämnda

önskemal gor sig gällande jämväl med hänsyn till frågan om ställföreträdare för

trahkdirektoren, da denne ar förhindrad fullgöra sin tjänst, och kommer styrelsen

att verka för att detta krav må tillgodoses.

Ett annat medel att underlätta trafikinspektörernas inspektionsverksamhet

anser styrelsen skola åstadkommas genom att ställa motordressiner till deras förfogande,

varom styrelsen fattat beslut. Slutligen må anmärkas, att redan enligt

nu gällande arbetsordning finnes möilighet för trafikinspektören att, där göromalens

mangd det kravel-, låta den honom biträdande byråassistenten förrätta

inspektion 1 erforderlig omfattning.»

Jämväl overrevisorerna vid statens järnvägar hava uppmärksammat

ifrågavarande förhållanden. I sin berättelse angående granskningen

av räkenskaperna och förvaltningen under år 1913 hava de sålunda

anfört, att ledningen och utvecklingen av två så viktiga områden som

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

trafikrörelsen och vagntjänsten under nuvarande förhållanden icke vore

nöjaktigt tillgodosedd. Trafikinspektörernas tid hade efter hand i betänklig0

grad upptagits med skrivgöromål till förfång för den långt viktigare

inspektionstjänsten. . .

I det utlåtande, järnvägsstyrelsen den 6 februari 1915 avgivit över

överrevisorernas förenämnda berättelse, har järnvägsstyrelsen meddelat,

att styrelsens strävan i fråga om denna inspektionsverksamhet, såsom

närmare framginge av styrelsens ovan berörda framställning; om inrättande

av ytterligare trafikbefälsbefattningar, alltjämt vore inriktad pa

att söka bereda särskilt trafikinspektörerna ökad möjlighet till inspektion.

Såsom framgår av den nyss lämnade redogörelsen, hade Malinslättskommissionen

föreslagit två utvägar för att, i syfte att tiygga

trafiksäkerheten, lätta trafikinspektörernas arbetsbörda. Den ena utvägen

skulle vara att överflytta göromål från trafikinspektörerna

tilf annan myndighet. Järnvägsstyrelsen har i sitt ovan återgivna

yttrande av den 29 september 1914 behandlat detta spörsmål och därvid

angivit vissa åtgärder, som skulle bereda lättnad i trafikinspektörernas

arbete. Jäg finner det emellertid uppenbart, att endast genom dessa

åtgärder det ifrågavarande önskemålet, trafiksäkerhetens tryggande, icke

vinnes. Järnvägsstyrelsen har därför ock upptagit kommissionens andra

förslag, nämligen anordnande av flera trafiksektioner vid de sydligare,

mest trafikerade distrikten. Ökning av trafiksektionernas antal betingas

i och för sig redan av järnvägsnätets ständigt fortgående utvidgning

med nya banlinjer. Med den omfattning trafiken nu tagit bliver emellertid

behovet av en sådan ökning trängande och oavvisligt, såvida trafiksäkerheten

skall bliva på vederbörligt sätt tillgodosedd och tryggad.

Detta svnes mig för övrigt vara på ett klart och övertygande sätt

påvisat av järnvägsstyrelsen i dess skrivelser den 4 september och den

12 december 1914.

Av distrikten vid statens järnvägar äro, såsom utredningen nogsamt

giver vid handen, III distriktet det mest omfattande och med

hänsyn till den intensiva trafiken därinom det mest arbetstyngda.

Järnvägsstyrelsens nu föreliggande förslag går ut på en uppdelning av III

distriktet sålunda, att vissa delar därav överflyttas till I och II distrikten,

nämligen bandelen Mjölby—Katrineholm till det förra och bansträckan

Halmstad—Göteborg till det senare distriktet. Vad järnvägsstyrelsen

anfört till stöd för behovet och lämpligheten av denna ändrade distriktsindelning

synes mig vara av övertygande beskaffenhet. I sammanhang

med denna nya indelning böra de sålunda tillökade I och II distrik

ten uppdelas ö vartdera 4 trafiksektioner i stället för de nuvarande

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

3. Trafiksektionernas sammanlagda antal skulle således ökas från 15

till 17. Av de sålunda ifrågasatta två nya trafiksektionerna liar den

ena provisoriskt redan tillkommit genom Kungl. Maj:ts ovan återgivna

beslut den 1 oktober 1914; denna sektion, som omfattar bandelen

Mjölby—Katrineholm, benämnes 16:de trafiksektionen.

Vid bestämmandet av den nya indelningen av trafiksektioner bör

givetvis i största möjliga mån tillses, att sektionerna få ungefär samma

omfattning, så att göromålen bliva någorlunda jämnt fördelade mellan

trafikinspektörerna. Mot järnvägsstyrelsens förelag, vars innebörd i

detta avseende framgår av den vid protokollet fogade tablån över den

nya trafiksektionsindelningen (bilaga 1), har jag icke funnit något att

erinra. Enligt detta förslag skulle till den ena nya trafiksektionen

hänföras, förutom bandelen Mjölby—Katrineholm, jämväl den delvis

ännu under byggnad varande järnvägen Järna—Nyköping—Norrköping,

vilken är avsedd att i dess helhet öppnas för trafik hösten 1915. Den

andra nya trafiksektionen skulle omfatta bandelarna Halmstad—Göteborg,

Göteborg—Strömstad och Tingstad—Sannegården.

Inrättandet av dessa två trafiksektioner nödvändiggör en ökning av

trafikbefälet med två trafikinspektörer av 2:a klass och två byråassistenter.

Beträffande förslaget om inrättande av en ny maskinsektion är till

en början att märka, att maskinsektionerna för möjliggörande av ingående

samarbete mellan trafik- och maskinavdelningarna, såvitt möjligt,

böra sammanfalla med trafiksektionerna. Redan på denna grund är det

önskvärt, att en ny maskinsektion inrättas, motsvarande den nya 16:de

trafiksektionen och således omfattande bandelarna Mjölby—Katrineholm

och Järna—Nyköping—Norrköping. Frånsett denna synpunkt torde

det emellertid, på sätt järnvägsstyrelsen framhållit, efter öppnande

för trafik av bandelen Nyköping—Norrköping bliva alldeles nödvändigt

att i två sektioner uppdela ifrågavarande maskinsektion,

benämnd första och andra maskinsektionerna, som redan förut är den

största och mest arbetstyngda av alla. Sifferuppgifterna i tablån över

I och III distriktens indelning i maskinsektioner (bilaga 2) torde i detta

avseende vara mycket belysande. Banlängden samt antalet personal

och lokomotiv äro för denna sektion i dess nuvarande omfattning betydligt

större än för någon av övriga sektioner, och även efter den

föreslagna nya sektionens frånskiljande bliver så förhållandet. Sistnämnda

maskinsektion kommer att i trafikhänseende bliva ungefär likställd med

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 75 käft. (Nr 86.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

En maskiningenjör

av

2:a klass vid

centralverkstaden.

Förslagets

ekonomiska

innebörd.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

övriga maskinsektioner. För dess inrättande erfordras en ny maskiningenjörsbefattning

av 2:a klass.

Inrättandet av ytterligare en ny trafiksektion har icke från järnvägsstvrelsens

sida föranlett framställande av förslag om motsvarande

ökning av maskinsektionerna.

Vidkommande slutligen frågan om inrättande av en maskiningenjörsbefattning

av 2:a klass vid centralverkstaden i Örebro framgår av

järnvägsstyrelsens i ämnet lämnade utredning, att centralverkstaden

under det sista årtiondet undergått en synnerligen kraftig utveckling,

varom de jämförande uppgifter, som finnas intagna å sid. 14 och 36

—37 härovan, torde giva ett oförtydbart vittnesbörd. Särskilt må

framhållas, att arbetarantalet vid verkstaden sedan år 1903, då arbetet

i verkstaden kom i gång i full omfattning, mer än fördubblats;

år 1913 uppgick antalet till 950 personer. Värdet av nytillverkningen

vid verkstaden samma år uppgick till över 1,100,000

kronor, under det "utgifterna belöpte sig till över 4,300,000 kronor.

Denna verkstadens utveckling fortgår alltjämt. Arbeten pågå

sålunda för närvarande därstädes för beredande av utrymme för tillverkningen

av spårväxlar, vilken är avsedd att i sin helhet flyttas från

Bollnäs till centralverkstaden. Vidare må erinras, att anslag för ytterligare

erforderliga utvidgningar av verkstadsanläggningarna beviljats

av riksdagen såväl 1914 som innevarande år.

Att det under sådana förhållanden i längden icke skall bliva möjligt

för verkstadens chef, från och med år 1904 en maskindirektör,

att utan särskilt biträde på tillfyllestgörande sätt utöva chefsskapet,

som innefattar dels ombesörjande av expeditionsärenden och utredningar

dels ock högsta tillsynen och ledningen av arbetet i verkstäderna,

lärer vara obestridligt. Olägenheterna härav vid en så omfattande

och för statens järnvägars verksamhet viktig anläggning som den ifrågavarande,

där givetvis en rationellt ordnad ledning är ett grundvillkor

för bästa möjliga ekonomiska utbyte, torde ligga i öppen dag. . Att

den föreslagne nye befattningshavaren icke bör hava lägre kvalifikationer

än en maskiningenjör av 2:a klass, finner jag uppenbart, då han såsom

chefens närmaste man skall biträda vid högsta ledningen av verkstäderna

och i chefens frånvaro fungera såsom föreståndare för desamma. Jag

anser mig således böra tillstyrka järnvägsstyrelsens framställning även i

förevarande del.

Den ekonomiska innebörden av de förslag, jag härovan framställt,

framgår av nedanstående översikt, däri den lör statsverket föranledda

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

kostnadsökningen för en var av de nya befattningarna av högre grad,

med undantag för lantmätarbefattningen och stationsinspektorsbefattningen

vid Trälleborgs ångfärjestation, upptagits med belopp motsvarande

dels det med de särskilda befattningarna förenade arvodet i lägsta

lönegraden, dels ock, efter omständigheterna, antingen värdet av förmånen

av bostad in natura, beräknat till 20 procent av arvodet, eller

ock, där bostadsförmån in natura icke kommer att åtnjutas, vederbörlig

ersättning för bostad och bränsle. I nedan angivna kostnadsökning äro

jämväl medräknade tillfälliga lönetillägg åt den under 3) upptagna personalen

av lägre grad i enlighet med mitt förut gjorda uttalande (sid. 29).

Beträffande lantmätarbefattningen kommer av dennas uppförande

å ordinarie stat, på sätt ovan är sagt, ej att föranledas ökad kostnad

för statsverket.

Vad angår stationsinspektorsbefattningen vid Trälleborgs ångfärjestation,

vid vars tillsättande en förste stationsskrivarbefattning är avsedd

att indragas, har kostnadsökningen upptagits med skillnaden mellan

arvodena i lägsta lönegraden för dessa båda befattningar (stationsinspektoren

övertager förste stationsskrivarens bostad in natura).

1)

2)

3)

Två stationsinspektorsbefattningar å 3:e klassens

station:

a) i Nyköping (3,000 + 600 kronor)...........................

b) vid Trälleborgs ångfärjestation ............................

En kamrerbefattning vid centralverkstaden (3,900

+ 1,200 kronor)............................................................

Följande nya befattningshavare, förut ej uppförda

å ordinarie stat, nämligen:

verkstadsmästare,

verkstadsförmän,

lokomotivreparatörer,

vagnreparatörer,

elektriska reparatörer, '').................................

signalreparatörer,

elektriska underreparatörer,

signalunderreparatörer samt

maskinskötare å ångfärja

kronor

»

»

3,600: —

900: —

5,100: —

38,466: —

Transport kronor 48,066: —

*) Beträffande antalet befattningshavare inom varje grupp hänvisas till uppgiften

därom å sid. 20 härovan. Här uteslutes gruppen trädgårdsförmän, för vilka kostnadsökningen

av järnvägsstyrelsen uppgivits till 773 kronor. Därav beror skillnaden mellan

det å sid. 20 angivna slutbeloppet, 39,239 kronor, och det här ovan upptagna, 38,466

kronor.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Transport kronor 48,066: —

4) Två trafikinspektörsbefattningar av 2:a klass, å

5,400 kronor (4,200 + 1,200 kronor) ..................... » 10,800: —

5) Två byråassistentbefattningar å 4,200 kronor

(3,300 + 900 kronor) ................................................ » 8,400: —

6) Två maskiningenjörsbefattningar av 2:a klass, därav

en i Örebro å 5,400 (4,200 + 1,200 kronor) och

en i Nässjö å 5,250 kronor (4,200 + 1,050 kronor) » 10,650: —

Summa kronor 77,916: —

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

besluta de ändringar i avlöningsreglementet den

15 november 1907 för tjänstemän vid statens järnvägar,

som framgå av det vid protokollet fogade förslag

till nådig kungörelse i ämnet.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Stälhammar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 BILAGOR

TILL PROTOKOLLET.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Bilaga 1.

Nuvarande indelning av trafiksektioner.

Trafik-

sektion.

Linjer.

Längd

km.

Antal

sta-

Antal

håll- ocb last- platser

Antal tjänstemän under

november månad 1913

i medeltal per dag.

tioner.

och

håll-

platser.

Stations-

personal.

Tåg-

personal.

Summa

personal.

1

Stockholms central—Hallsberg ...

Tanto—Stockholms södra .........

Saltskog—Södertälje ................

Järna—Nyköping ....................

'' 258.2

32

7

517

169

686

2

Stockholms central—Krylbo ......

Tomteboda—Värtan med sidolinjer

| 168.7

27

7

1,122

73

1,195

till Karlberg och Stockholms östra

3

Krylbo—Mj ölby........................

Örebro södra—Svärta ...............

l 302.1

38

14

435

105

540

4

Göteborg—Falköping Ranten......

Olskroken—Strömstad...............

Tingstad—Sannegården ...........

j 296.6

36

23

511

100

611

5

Falköping Ranten—Nässjö.........

Falköping Ranten—Hallsberg ...

Skövde—Karlsborg...................

| 300.8

28

19

405

90

495

6

Laxå—Charlottenberg—norska

gränsen ..............................

Kil—Fryksta...........................

Grythyttehed—Kortfors ............

250 a

1

27

9

292

52

344

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

47

Föreslagen ny indelning av trafiksektioner.

Trafik

sektion.

Linjer

Längd

km.

Antal

sta-

Antal

håll- ocb last

platser

och

håll- platser.

Antal tjänstemän under

november månad 1913

i medeltal per dag.

tioner.

Stations-

personal.

Tåg-

personal.

Summa

personal.

1

Stockholms central—Hallsberg ...

Tanto—Stockholms södra .

[ 201.4

25

5

479

160

639

2

Saltskog—Södertälje..................

Stockholms central—Krylbo ......

Tomteboda—Värtan med sido- linjer till Karlberg och Stock-

1

| 168.7

27

7

1,122

73

1,195

3

bolms östra ........................

Krylbo—Mjölby........................

Örebro södra—Svärta......

)

| 302.1

38

14

435

105

540

Ny sektion

nr 1

(16:de

(Dagarn—Hultebo) ..................

Katrineholm—Mjölby ...........

Järna—Åby .....................

| 235.7

30

13

494

115

609

sektionen)

4

Göteborg—Falköping Kanten......

114.2

16

8

445

95

540

5

Falköping Kanten—Nässjö.........

Falköping Kanten—Hallsberg ....

| 300.8

28

19

405

90

495

6

Skövde—Karlsborg ............

Läxa— Charlottenberg—norska

gränsen ........................

Kil—Fiyksta........................

i 250.S

27

9

292

52

344

Grytbyttebed—Kortfors ............

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Nuvarande indelning av trafiksektioner.

Trafik-

L i n j er.

Längd

km.

Antal

sta-

Antal

håll- och last- platser

Antal tjänstemän under

november månad 1913

i medeltal per dag.

sektion.

tioner.

och

håll-

platser.

Stations-

personal.

Tåg-

personal.

Summa

personal.

7

Mahpö—Alvesta .....................

Arlöv—Billesholms gruva .........

Malmö—Trälleborg F ...............

266.8

46

5

1,120

180

1,300

Ångfärjelederna till Sassnitz och

Köpenhamn........................

■

8

Hälsingborg F—B:s Göteborg ...

Ängelholm—Landskrona............

Åstorp—Höganäs ...................

j 320 i

61

8

465

132

597

9

Alvesta—Katrineholm................

302.6

36

13

718

166

884

Anm. Personalen å trafikinspektörsexpeditionen är ej medräknad härovan.

3:e sektionen enligt nya indelningen: sifferuppgifter för linjen Dagarn—Hultebo kunna ännu ej^uppgiyas.

Nya sektionen n:r 1: personalantalet bör ökas, enär någon personal för sträckan Nyköping—Aby ännu

ej kunnat upptagas.

6:e sektionen: personalantalet för sträckan Grythyttehed—Kortfors är ej upptaget.

7:e sektionen: kilometertalet för ångfäijelederna är ej medräknat.

Omkastningen av sektionernas utsträckning vållar vissa förskjutningar beträffande tågpersonalen, vilka

ej exakt kunna uppgivas; så skall i den nya indelningen

nya sektionens n:r 2 tågpersonal ökas på bekostnad av 4:e sektionens,

8:e » » » » » » 7:e » och

nya » n:r 1 » » » » » 9:e »

n:r 1

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

49

Föreslagen ny indelning av trafiksek tioner.

Trafik-

sektion.

Linjer.

Längd

km.

Antal

sta-

Antal

håll- och last- platser

och

håll- platser.

Antal tjänstemän under

november månad 1913

i medeltal per dag.

tioner.

Stations-

personal.

Tåg-

personal.

Summa

personal.

Ny sektion

nr 2

(17:de

Strömstad—(B:s Göteborg)—Halm- stad ..................

J 333.4

46

»

211

41

252

sektionen)

7

Tingstad—Sannegården............

Malmö—Hässleholm................

Malmö—Trälleborg F................

Angfärjelederna till Sassnitz och

1

\ 114.7

(

24

1

872

142

1,014

8

Köpenhamn .........

Arlöv—Halmstad ..

Billesholms gruva—Landskrona

Åstorp—Höganäs....................

1

1 223.1

{

49

5

405

96

501

9

Ängelholm—Hälsingborg F.......

Hä ssleh olm—Mj ölby.......

273.0

26

8

425

98

1

523 1

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt.

75 htijt. (Nr 88.)

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

Samman
-

Nuvarande indelning av trafiksektioner.

Distrikt.

Omfattande trafiksektionerna.

Längd

km.

Antal

statio-

Antal

håll- och

last- platser

och håll- platser.

Antal tjänstemän under

november månad 1913

i medeltal per dag.

ner.

Stations-

personal.

Tåg-

personal.

Summa

personal.

1

I .........

lista, 2:dra och 3:dje....................

4:de, 5:te och 6:te .........................

7:de, S:de och 9:de ........................

729.0

97

28

2,074

347

2,421

II............

847.7

91

51

1,208

242

1,450

in............

889.5

143

26

2,303

478

2,781

2,466.2

331

105

5,585

1,067

6,652

Anm. Enär bandelen Nyköping—Åby ej är medtagen i den nuvarande indelningen, men väl i den

nya, föranleder detta, att för den nya indelningen längdkilometei-antalet ökas med 51.8 km.

och att stationernas antal ökas med 5 och hallplatsernas med 2, jämfört med den nuvarande

indelningen. Någon personal för denna linje kan däremot ej uppgivas.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 86.

51

drag.

Föreslagen ny indelning av trafiksektioner.

Distrikt.

Omfattande trafiksektionerna.

Längd

km.

Antal

statio-

Antal

håll- och

last- platser

och håll- platser.

Antal tjänstemän under

november månad 1913

i medeltal per dag.

•

ner.

Stations-

personal.

Tåg-

personal.

Summa

personal.

I............

lista, 2:dra, 3:dje och nya sektionen

n:r 1.........................................

907.9

120

39

2,530

453

2,983

II............

4:de, 5:te, 6:te och nya sektionen n:r 2

998.7

117

54

1,353

278

1,631

III ...........

7:dc, 8:de och 9:de ........................

611.4

99

14

1,702

336

2,038

2,518.0

336

107

5,585

1,067

6,652

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr SO''.

Bilaga 2.

Indelning av I och III distrikten

Nuvarande indelning.

Distrikt.

.....

Maskinsektioner.

Längd

Antal

loko-

motiv.

Antal personal.

i

km.

Lokomotiv-

personal.

Övrig

personal.

■

Första och andra maskinsektionerua.

Krylbo—Stockholm—Hallsberg och Jama—Norrkö- ping (provisoriskt)....................................

426.9

146

546

610 i

I

Tredje maskinsektionen.

Krylbo—Hallsberg—Mjölby och Örebro södra—Svart!

302.1

51

172

163 ;

1

in

Sjunde maskinsektionen.

Malmö—Alvesta, Malmö—Trälleborg F, Arlöv—

Billesholms gruva.......................................

266. s

109

284

455

Åttonde maskiusektionen.

Hälsingborg F— B:s Göteborg, Ängelholm—Lands- krona och Åstorp—Höganäs ........................

320.1

81

178

375

:

Nionde maskinsektionen.

Katrineholm—Alvesta .......................................

302.6

82

246

286

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

53

i maskinsektioner.

Föreslagen indelning efter beslutad ändring av gränsen mellan

I och III distrikten.

1 Distrikt.

-.„--

Maskinsektioner.

Längd

Antal

loko-

motiv.

Antal personal.

km.

Lokomotiv-

personal.

Övrig

personal.

i

Första och andra inaskinscktionerna.

Krylbo—Stockholm—Hallsberg ..........................

370.1

122

468

•

542

Tredje maskinsektionen.

Krylbo—Hallsberg—Mjölby och Örebro södra—Svarta

302.1

55

198

215

Ny maskinsektion.

Katrineholm—Mjölby och Jama—Nyköping—Norr- köping .............................................

235.7

64

194

180

in

Sjunde maskinsektionen.

Malmö—Hässleholm, Malmö—Trälleborg F, Arlöv—

Billesholms gruva.....................................

167.8

80

224

364

Åttonde maskinsektionen.

Hälsingborg F—B:s Göteborg, Ängelholm—Lands- krona och Åstorp—Höganäs ........................

320.1

81

178

375

Nionde maskinsektionen.

Mjölby—Hässleholm..........................................

273. c

67

164

230

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 86.

Bilaga 3.

Förslag

till

nådig kungörelse

angående ändrad lydelse av §§ 2, 3 och 14 i avlönlngsreglementet

för tjänstemän vid statens järnvägar den 15 november 1907.

l:o) Till annan tjänsteman i styrelsen än generaldirektör och överdirektör

utgår avlöning dels såsom arvode och dels, där bostad in natura icke åtnjutes.

i form av ersättning för bostad och bränsle, allt enligt följande stat med däri i

förekommande fall angivna högsta och lägsta belopp för år räknat. Där ersättning

för bostad och bränsle icke är i staten med visst oföränderligt belopp angiven,

utgår samma ersättning med 40 procent av arvodet med den i staten bestämda

begränsning. Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.

§2.

Ersättning

Summa

avlöning.

Arvode. för bostad

och bränsle.

Lägst Högst Lägst Högst Lägst Högst

kr. kr. kr. kr. kr. kr.

Tjänstemän av högre grad.

Byråchef...........................

Byrådirektör .....................

Ombudsman .....................

Överkontrollör ..................

Arkitekt ...........................

Matematiker ....................

6,000 6,900 1,800

4,800 5,700 1,800 6,600 7,500

Byråchef kan i stället för

ersättning för bostad och

bränsle erhålla bostad in

natura om 6 rum och kök.

7,800 8,700

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

55

Arvode.

Ersättning

för bostad

Summa

och bränsle.

avlöning.

Läget

Högst

Lägst

Högst

Lägst

Högst

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Sekreterare...................

Kamrer och föreståndare för

kammarkontoret.................

Förste aktuarie och föreståndare

för statistiska kontoret .......

Milkontrollör och föreståndare

för milkontoret ..................

. 4,200

5,100

1,500

5,700

6,600

Revisor och föreståndare för re-

visionskontoret ..................

Förste kontrollör ... .

Byråingenjör av l:a klass

Lantmätare...........................

Kassör ...............................

Registrator..........................

Notarie..............................

, 3,300

4,200

1.320

1,500

4,620

5,700

Byråingenjör av 2:a klass .....

Förrådsförvaltare ..................

Kontrollör ...........................

Förste bokhållare ..................

Underingenjör......................

960

\ 2.400

3,600

1,100

3,360

4,700

1

Manlig bokhållare..................

Ritare ......

2,100

|

3,300

840

1,100

2,940

4,400

Manlig kontorsskrivare...........

[ 1,500

2,700

600

850

2,100

3,550

Kvinnlig bokhållare ..............

1,500

2,100

600

650

2,100

2,750

» kontorsskrivare.........

1,080

1,800

400

1,480

2,200

Tjänstemän av lägre grad.

[”Vaktmästare erhåller bostad

in natura. Förste vakt-

Vaktmästare ........................

Manligt kontorsbiträde............

840

1,200

840

1,200

mästare erhåller ett till- läggsarvode av 200 kr.

om året.

Kontorsbiträde, som tjänst- gör såsom förman å biljett-

840

1.200

336

480

1,176

1,680

tryckeriet, kan erhålla ett

tilläggsarvode av högst

180 kr. om året.

Anm. Tilläggsarvodo anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon dol uppbäras av tjänsteman,

då han oj tjänstgör.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86.

2:o) Då Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontorsskrivare avlönas

efter beting på det sätt, att han erhåller betalning, i den man han verkställer

arbete, vara styrelsen utsatt visst pris. Så avlönad kontorsskrivare skall för utförandet

av sådana arbeten, vilka icke lämpligen kunna på nämnda sätt gottgöras,

erhålla betalning för timme enligt pris, som styrelsen fastställer.

3:o) Tjänsteman vid distrikten och centralverkstaden åtnjuter arvode enligt

följande stat med däri angivna lägsta och högsta belopp för år räknat.

Arvode.

i

Tjänstemän av högre grad.

Distriktschef ......

Bandirektör .......

Maskindirektör ....

Trafikdirektör

Baningenjör av l:a klass.....

Maskiningenjör av l-.a klass..

Trafikinspektör av l:a klass..

Överinspektör ......

Distriktssekreterare ...........

Baningenjör av 2:a klass.....

Telegrafingenjör

Maskiningenjör av 2:a klass..

Trafikinspektör av 2:a klass

Distriktskamrer ...............

Verkstadskamrer...............

Förrådsförv altare

Stationsinspektor å T.a klassens station....

Stationsinspektor å 2:a klassens station....

Distriktskassör ...................................

Maskininspektor...................................

Byråassistent.......................................

Stationsinspektor å 3:e klassens station....

Underinspektör ...................................

Expeditionsföreståndare..........................

Underingenjör

Förste bokhållare .........

Förste telegrafist .........

Lägst

kr.

Högst

kr.

8,000

1 6,000

1

6,900

| 4,800

5,700

4,500

5,400

4,200

5,100

3,900

4,800

3,600

4,500

.1 3,300

4,200

| 3,000

3,900

. 1 2,400

1

3,600

^ 2,400

3,300

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Sfi.

57

r~

•

Arvode.

Lägst

Högst

kr.

kr.

Bokhållare ..........................................

Förste stationsskrivare ..........................

| 2,100

3,300

j Telegrafist............................................

1,800

3,000

Stationsinspektor å 4:e klassens station B

2,100

2,700

i Bitare ................................................

j Manlig kontorsskrivare ...........................

| Stationsskrivare ....................................

j 1,500

2,700

1 Kvinnlig kontorsskrivare ........................

1,080

1,800

x

Tjänstemän av lägre grad.

i Lokomotivmästare ................................

1,800

3,000

! Vagnmästare ........................................

1,500

2,700

| Verkstadsmästare .................................

1 Överbanmästare ....................................

1,500

|

2,400

| Lokomotivförare ....................................

} 1,200

2,100

| Maskinist.............................................

j Banmästare av l:a klass ........................

| Trädgårdsmästare ...............................

! Förrådsmästare ....................................

1

| Stationsmästare a 5:e klassens station ......

1 Bangårdsmästare....................................

! Tågmästare ........................................

Verkstadsförman....................................

1

1.200

1,800

j Banmästare av 2:a klass ........................

Lokomotivreparatör................................

Elektrisk reparatör.................................

Signalreparatör ....................................

Vagnförman.........................................

Stallförman ...............

1,020

1,500

INattbanmästare erhåller ett högsta arvode

\ av 1,260 kronor.

Stationsmästare å 6:o klassens station ......

Konduktör ..........................................

Manligt kontorsbiträde ...........................

Stationsförman......................................

Portvakt å l:a klassens station eller vid

verkstad .......................................

000

L500

( Portvakt vid verkstad erhåller ett högsta:

\ arvode av 1,260 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 75 hlift. (Nr 85.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 80.

Arvode.

-

Lägst

Högst

kr.

kr.

Lokomotiveldare ....................................

Vagnskötare..........................................

Förrådsförman.....................................

Maskin- och pannskötare ........................

Vagnreparatör.......................................

900

1,380

j

Elektrisk underreparatör ........................

Signalunderreparatör..............................

Stationsmästare å 7:e klassens station ......

Kvinnligt kontorsbiträde ........................

Vaktmästare..........................................

Banvakt .............................................

Vagn- och stallkarlar..............................

Förrådsvakt ..........................................

Stationskarl.........................................

■ 840

1,140

i

[Banvakt, vilken tjänstgör såsom vakt vid

1 rörlig hro, kan under seglationstiden

J erhålla ett tilläggsarvode efter högst

l 120 kronor för år.

Anm. 1. Stationsinspektor, som tillika är tågdirigent, kan erhålla ett tilläggsarvode efter högst 300

kronor om året.

Anm. 2. Tilläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras av

tjänsteman, då han ej tjänstgör.

§3.

Antalet av nedanstående befattningar utgör

i styrelsen:

byråchefer............................................ 10

byrådirektörer .................................... 3

ombudsman.......................................... 1

överkontrollör .................................... 1

arkitekt ................................................ 1

matematiker.......................................... 1

sekreterare .............. 7

kamrer och föreståndare för kammarkontoret

.................................... 1

förste aktuarie och föreståndare för

statistiska kontoret ....................... 1

milkontrollör och föreståndare för

milkontoret....................................... 1

revisor och föreståndare för revisions
-

kontoret .......................................... 1

förste kontrollörer.............................. 3

byråingenjörer av l:a klass............... 11

lantmätare.......................................... 1

kassör................................................... 1

registrator............................................. 1

notarier........................................ 7

byråingenjörer av 2:a klass

förrådsförvaltare ................

kontrollörer........................

vid distrikten och centralverkstaden:

distriktschefer ................................. 5 trafikdirektörer.......................

bandirektörer....................................... 5 baningenjörer av l:a klass.......

maskindirektörer................................. 6 maskiningenjörer av l:a klass

C’ C* Öl Cl H* C»

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 86.

59

trafikinspektörer av l:a klass............ 8

överinspektörer................................... 3

distriktssekreterare.............................. 5

baningenjörer av 2:a klass.................. 27

telegrafingenjörer................................. 5

maskiningenjörer av 2:a klass........... 16

trafikinspektörer av 2:a klass............ 9

distriktskamrerare .............................. 5

verkstadskamrer ................................ 1

förrådsförvaltare ................................ 5

Antalet övriga i § 2

Kungl. Maj:t.

stationsinspektorer å l:a klassens sta
-

tioner ............................................... 2

stationsinspektorer å 2:a klassens stationer

................................................ 33

distriktskassörer ................................ 5

maskininspektorer ............................. 18

byråassistenter................................... 17

stationsinspektorer å 3:dje klassens

stationer ......................................... 39

underinspektörer................................ 5

expeditionsföreståndare ................... 17

befattningar bestämmes för varje år av

§ 14.

Tjänstemän å ångfärja.

l:o) Tjänsteman å statens järnvägar tillhörig ångfärja åtnjuter arvode enligt

följande stat med däri angivna lägsta och högsta belopp för år räknat

Arv

ode

lägst

högst

kr.

kr.

Tjänstemän av högre grad.

Befälhavare '')........................................................................

4,200

5,100

Förste styrman och reservbefälhavare ...................................

2,400

3,300

Övermaskinists).....................................................................

Andre styrman*).................................................................

1,800

2,700

Tjänstemän av lägre grad.

Andre maskinist4)................................................................

1,800

2,700

Tredje styrman....................................................................

l 1,200

1,800

Tredje maskinist....................................................................

Maskinskötare........................................................................

000

1,380

Förhandseldare......................................................................

|

''

1

Rorgängare.........................................................................

840

1.200

Timmerman..........................................................................

1

Ridare ..............................................................................

780

1,020

Matros................................................................................

720 ,

960

M Befälhavare åtnjuter för varje enkel resa, han tjänstgör, ä routen Trälleborg—Sassnitz 3 kronor 50

öre öch å annan route 1 krona såsom tilläggsarvode.

9) Förste och andre styrman åtnjuta för varje enkel resa, de tjänstgöra såsom befälhavare, å routen

Trälleborg—Sassnitz 3 kronor 50 öre och å annan route 1 krona såsom tilläggsarvode.

8) Överinaskinist åtnjuter för varje enkel resa, han tjänstgör, å routen Trälleborg—Sassnitz 1 krona

75 öre och å annan routo 50 öre såsom tilläggsarvode.

4) Maskinist åtnjuter för varje onkel resa, han tjänstgör såsom övermaskinist, å routen Trälleborg—

Sassnitz 1 krona 75 öre och å annan route 50 öre såsom tilläggsarvode.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(JO

Kling1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Sfi.

2:o) Tjänsteman å ångfärja äger uppbära ersättning för bostad och bränsle

jämlikt bestämmelserna i § 9 mom. 3 i detta avlöningsreglemente.

3:o) Ifrågavarande personal åtnjuter fri kost ombord enligt de närmare

grunder, styrelsen bestämmer.

4:o) Tjänsteman å ångfärja av lägre grad erhåller beklädnadsersättning till

visst årligt belopp jämte i vissa fall överdragskläder in natura, allt enligt reglemente,

som o av styrelsen fastställes.

5:o) A ifrågavarande personal tillämpas i övrigt bestämmelserna för annan

distriktspersonal i detta avlöningsreglemente; dock att dyrortstillägg icke utgår

till tjänsteman å ångfärja.

I fråga om arvodesförhöjning för maskinskötare, förhandseldare, rorgängare

och timmerman gälla samma regler, som i § 4 stadgas för tjänsteman i styrelsen

med lägsta arvode under 1,200 kronor; och beträffande arvodesförhöjning

för eldare och matros samma regler, som i nämnda § stadgas för befattningshavare

vid distrikten med lägsta arvode av 840 kronor.

Denna kungörelse skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari

1916.

Stockholm, K- L. Beckmans Boktr., 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:86 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar. s. 1 i texten
  2. SU 1915:72 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i avlöning sreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar. s. 1 i texten