Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag till slöjdundervisning i högre folkskolor

1915-02-19 · 23 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:87, Angående statsbidrag till slöjdundervisning i högre folkskolor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 87.

1

Nr 87.

Kungl. Maj:ts nådiga ''proposition till riksdagen angående statsbidrag

till slöjdundervisning i högre folkskolor; given

Stockholms slott den 19 februari 1915.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels medgiva, att understöd för undervisning i slöjd vid statsunderstödda

högre folkskolor må från och med år 1916 enligt de närmare bestämmelser,

Kungl. Maj:t kan finna gott meddela, utgå såsom bidrag till

lärares avlöning med ett belopp av 1 krona 50 öre för undervisningstimme,

dock med högst 324 kronor årligen för varje skola eller slöjdavdelning,

allt under följande villkor:

att undervisningen är anordnad i lämpliga slöjdarter och anpassad

för det åldersstadium, som den högre folkskolan avser, samt huvudsakligen

utgör en vidare utveckling i praktisk riktning av folkskolans undervisning

i slöjd;

att slöjdundervisningen i varje skola eller slöjdavdelning pågår minst

60 och högst 216 timmar årligen utöver den för den övriga undervisningen

på vederbörligt sätt fastställda tiden; dock att av sistnämnda tid

ytterligare högst 216 timmar årligen eller 6 timmar varje vecka må kunna

användas till undervisning i slöjd;

att antalet slöjdande lärjungar i skolan vid läsårets början utgjort

minst 10 gossar eller 10 flickor och att de, så länge de under året tillhört

skolan, i allmänhet deltagit i undervisningen eller, om antalet gossar

eller flickor i skolan icke uppgått till 10, att samtliga i skolan inskrivna

gossar eller flickor, så länge de under året tillhört skolan och prövats

skäligen kunna deltaga i undervisningen, deltagit däri;

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 76 höft. (Nr 87.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 87.

att om i dylik skola antalet slöjdande lärjungar är så stort, att de

uppdelats på avdelningar, statsbidrag må utgå för varje avdelning, om

de slöjdande i avdelningen vid läsårets början uppgått till minst 10 och

om de, så länge de under året tillhört skolan, i allmänhet deltagit i

undervisningen;

att undervisningen bestrides av lärare och lärarinnor, som enligt prövning

av folkskolöverstyrelsen äga därför nödiga insikter och behövlig

duglighet; samt

att läroplan för slöjdundervisningen blivit av folkskolöverstyrelsen

godkänd;

dock med rätt för Kungl. Maj:t att, när i särskilda fall omständigheterna

därtill föranleda, meddela understöd av statsmedel för ifrågavarande

ändamål utan hinder därav, att någon avvikelse från nämnda villkor ägt rum;

dels ock på ordinarie stat under riksstatens åttonde huvudtitel uppföra

ett förslagsanslag å 10,000 kronor med titel: Till anordnande av

slöjd i högre folkskolor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kurtgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 87.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

februari 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Föredragande departementschefen, statsrådet Westman anförde:

I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen har

Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkten 152, föreslagit riksdagen

att, i avbidan på proposition om anslag för anordnande av undervisning

i slöjd vid högre folkskolor, för berörda ändamål beräkna på ordinarie

stat ett förslagsanslag av 10,000 kronor. Sedan ytterligare utredning i

detta ärende blivit åvägabragt, anhåller jag att få ånyo anmäla detsamma

för avlåtande av framställning till riksdagen.

Jag vill då till en början erinra, hurusom sedan en längre tid tillbaka

äro å ordinarie stat under åttonde huvudtiteln uppförda särskilda

förslagsanslag, för år 1915 respektive 440,000 och 315,000 kronor, till anordnande

av dels manlig, dels kvinnlig slöjd i folkskola, mindre folkskola

Slöjdtiuder

visning i

högre folk

skolor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 87.

eller särskild slöjdskola. Bestämmelser rörande bidrag från dessa anslag

äro meddelade i kungl. kungörelse den 16 juni 1906 angående statsbidrag

för undervisning i slöjd med däri sedermera vidtagna ändringar. Jag

torde här böra inledningsvis meddela det huvudsakliga i dessa bestämmelsers

innehåll.

Skoldistrikt, som i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola anordnat

undervisning i slöjd, må för varje sådan skola, i vilken under ett kalenderår minst

tio gossar eller tio flickor varit för deltagande i slöjdundervisningen vid varje lästermins

början inskrivna och, så länge de under året tillhört skolan, i allmänhet deltagit

uti denna undervisning, av statsmedel erhålla till lärarens eller lärarinnans avlöning

ett bidrag för samma är, när fråga är om slöjd för gossar, efter sextio öre för slöjdtimme

med högst åttioen kronor och, när fråga är om slöjd för flickor, efter trettio

öre för slöjdtimme med högst fyrtio kronor 50 öre, dock under villkor: att slöjden

för gossar bestått i träslöjd eller annan lämplig slöjdart, och att slöjden för flickor

bestått i stickning, linnesömnad, stoppning och lappning samt, där omständigheterna

så medgivit, klädsömnad, spånad, vävning och flätningsarbeten, att, enligt intyg av

statens vederbörande folkskolinspektör, slöjdundervisningen varit anordnad på ändamålsenligt

sätt, utan att undervisningen i folkskolans övriga läroämnen därigenom

eftersatts, att samma undervisning under året pågått minst etthundra timmar, fördelade

på minst tjugusex veckor med två till sex timmar i veckan och högst fyra timmar

om dagen, samt att tiden för slöjdundervisningen sammanfallit med arbetstiden i den

skola, till vilken de slöjdande hört, eller ock till en del med denna och till återstående

delen, dock ej mer än en fjärdedel, med arbetstiden i småskola eller fortsättningsskola

inom distriktet (§ 1).

Om i dylik folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola antalet av de i

slöjdundervisningen deltagande varit så stort, att de för denna undervisning fördelats

på två eller flera avdelningar, må skoldistriktet för varje slöjdavdelning, i vilken antalet

slöjdande uppgått till minst femton, erhålla understöd av statsmedel enligt samma

beräkningsgrund och på samma villkor, som i § 1 säges (§ 2).

Statsbidrag enligt föregående bestämmelser må utgå, även om antalet slöjdande

gossar eller flickor i en folkskola eller mindre folkskola icke uppgått till tio, såvida

samtliga i folkskolan eller i folkskolavdelningen inskrivna gossar eller flickor, så länge

de under året tillhört skolan och skäligen prövats kunna deltaga i slöjdundervisningen,

däri deltagit, eller om i skola, där slöjdundervisningen meddelats i särskilda slöjdavdeluingar,

någon eller några sådana haft ett mindre antal elever än femton, i vilken

senare händelse statsbidrag må utgå för så många avdelningar, som skulle hava uppkommit,

om de slöjdande uppdelats i avdelningar enligt § 2, dock icke för flera än

som vid skolan i verkligheten förefunnits (§ B).

Har slöjdundervisning anordnats å allenast en av de stationer, mellan vilka flyttande

skola flyttar, eller i endast eu avdelning av sådan fast skola, vilkens särskilda

avdelningar undervisas olika tider, eller har i folkskola, mindre folkskola eller särskild

slöjdskola eller i slöjdavdelning av dylik skola slöjdundervisning begynt under en sä

framskriden del av ett kalenderår, att den av denna anledning ej kunnat under samma

år meddelas så lång tid, som föreskrives i § 1, äger skoldistriktet, därest de i samma

§ stadgade villkoren i övrigt uppfyllts, erhålla statsbidrag, beräknat så som omförmäles

i § i, såvida undervisningen pågått minst femtio timmar, fördelade på minst tretton

veckor (§ 4).

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 87.

Något särskilt anslag för undervisning i slöjd utgår däremot icke till

de högre folkskolorna, Dessa skolor åtnjuta understöd från ett å ordinarie

stat under åttonde huvudtiteln uppfört förslagsanslag, i 1915 års

riksstat 75,000 kronor, och gälla därom i huvudsak följande bestämmelser,

meddelade genom kungl. kungörelse den 28 juni 1907 angående anslag

till högre folkskolor med däri genom kungl. kungörelse den 12 september

1913 vidtagna förändringar:

Av anslaget till högre folkskolor må understöd kunna utgå till skolor, som för

ett eller gemensamt för flera skoldistrikt inrättas i ändamål att bereda barn, som

genomgått den egentliga folkskolan eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper,

tillfälle att inhämta ett högre matt av allmänt medborgerlig och praktisk bildning,

utan att barnen därigenom dragas från siua vanliga levnadsförhållanden eller nödig

övning för duglighet och härdighet vid arbete. Understödet kan för varje skola utgå

dels till högst dubbla beloppet av vad till skolan i distriktet sammanskjutes, dock

högst 1,200 kronor årligen för varje årsklass och för varje skola ej överskridande 4,800

kronor om året, samt ytterligare 1,200 kronor för år till parallellavdelning av årsklass,

dock att sadaut understöd må utgå till endast eu parallellavdelning av en och samma

årsklass och att, om sadant understöd skall kunna erhållas, sammanlagda antalet lärjungar

i årsklassens båda avdelningar skall utgöra minst 36, dels ock därutöver två

tredjedelar av föreskrivna ålderstillägg till lärares avlöning (§ 1).

I högre folkskola skall undervisningen fortgå trettio veckor varje år, därest ej

Kung]. Maj:t på gjord ansökning annorlunda bestämmer (§ 5).

Såsom jag erinrat i mitt anförande till statsrådsprotokollet deri 14

januari 1915, varav utdrag var bifogat innevarande års statsverksproposition,

hade emellertid i on vid 1908 års riksdag väckt motion föreslagits,

att riksdagen villo besluta, att statsbidrag för undervisning i slöjd måtte

på samma villkor, som gällde för andra folkundervisningsanstalter, även

medgivas åt de högre folkskolorna, och att §§ 1— 4 i kungörelsen den 10

juni 1906 angående statsbidrag för undervisning i slöjd fördenskull måtte

erhålla viss ändrad lydelse.

I skrivelse den 1 juni 1908 »ingående regleringen av utgifterna under

riksstatens åttonde huvudtitel, punkten 30, yttrade riksdagen med anledning

härav följande:-

1 likhet med motionären ansåge riksdagen frågan om beredande av statsbidrag

för undervisning i slöjd vid de högre folkskolorna vara av beaktansvärd natur, och

höllc riksdagen foie, att en ökad möjlighet till ©ihållande av sådan undervisning skulle,

förutom den direkta fördel, eleverna därav lomme alt hämta, i sin mån bidraga till

att gorå denna skolform, som otvivelaktigt icke kunde anses hittills hava vunnit den

anslutning, som från början varit med densamma avsedd, mera använd. Då i motionen

emellertid icke föreliige någon utredning om de kostnader, som skulle bliva eu

följd av de av motionären föreslagna förändrade bestämmelserna i kungörelsen den

16 juni 1906, hade riksdagen icke ansett sig kunna omedelbart bifalla motionen, utan

linge riksdagen anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande frågan om

opaginerad Kontrollera mot PDF

g Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 87.

beredande av statsbidrag för meddelande av undervisning i slöjd vid högre folkskola

samt, efter verkställd utredning i ärendet, för riksdagen framlägga det förslag i ämnet,

som av omständigheterna kunde anses påkallat.

Över denna riksdagens skrivelse inhämtades på sin tid utlåtanden

från vederbörande domkapitel och Kungl. Maj:ts befallningshavande. Domkapitlen

hörde folkskolinspektörerna, och befallningshavandena inhämtade

yttranden från styrelserna för de högre tolkskolor, som voro i verksamhet

år 1908. Därefter avgåvos utlåtanden i ärendet av folkskolöverstyrelsen

den 21 december 1914 och av statskontoret den 8 februari 1915.

Samtliga hörda domkapitel och länsstyrelser hava tillstyrkt, att statsbidrag måtte

beviljas till slöjdundervisning i högre folkskolor. o o

Domkapitlen hava i allmänhet förordat, att statsbidraget måtte utgå till samma

belopp och på samma villkor, som vore fastställda i fråga om folkskolan. Göteborgs

domkapitel har emellertid uttalat sig för att statsbidraget måtte utgå med i krona i

timmen för gosslöjd och med 50 öre i timmen för fiickslöjd.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Blekinge, Älvsborgs, Värmlands, Gävleborgs och

Västernorrlands län hava förordat de belopp för bidraget och de villkor för dess utgående,

som gälla beträffande folkskolan.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, under hänvisning till § 1 i förrättningen

om högre folkskolan, att de högre folkskolornas uppgift egentligen skulle vara

att ”meddela intellektuell bildning, under det att lärjungarnas praktiska uppfostran besörjdes

av hemmen, men att med den utsträckta arliga lärotid, som dessa skolor under

senare tid erhållit, slöjdundervisning mycket väl kunde medhinnas och utan tvivel vore

för lärjungarna synnerligen gagnelig. _

Länsstyrelserna i Jönköpings, Gottlands, Kristianstads, Malmöhus samt Goteborgs

och Bohus län hava såsom sin mening uttalat, att den slöjdundervisning, som komme

att meddelas i högre folkskolan, borde för att fylla sitt ändamål vara högre kvalificerad

än folkskolans och att andra bestämmelser om statsbidrag därför erfordrades. Särskilt

har framhållits, att undervisningen borde hava eu praktisk läggning, så att den anslöte

sig till det praktiska livets behov, och att kravet på lärarnas utbildning i ämnet

därför borde ställas högre än i fråga om folkskolan, samt att statsbidraget med hänsyn

härtill borde vara rikligare.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har uttalat sig för att statsbidraget borde sattas

avsevärt högre men har icke ansett sig kunna föreslå något bestämt belopp; länsstyrelsen

i Kristianstads län har förmenat, att statsunderstödet till slöjd borde utgå efter

samma grunder, som varit bestämmande för statsbidraget till övriga ämnen i högre

folkskolan, och Hallands länsstyrelse har föreslagit, att till gosslöjd måtte utgå 1 krona

och till fiickslöjd 50 öre i timmen.

Några av länsstyrelserna hava uttalat den meningen, att de villkor for erhållande

av statsbidrag, som gällde för folkskolan, delvis vore mindre lämpliga, dä fråga vore

om de högre folkskolorna. Detta vore isynnerhet fallet beträffande bestämmelsen, att

denna undervisning skulle hava pågått minst etthundra timmar, fördelade pa minst tjuguser

veckor; det hade nämligen visat sig vara behövligt, att styrelserna hade frihet att anordna

undervisning i slöjd med ett mindre antal timmar.

Vissa av de länsstyrelser, som ej helt anslutit sig till motionärens förslag, hava

framhållit, att för den skolart, som här är i fråga, behövdes en särskild författning

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 87.

rörande slöjdundervisning lika val som för skolans anordning i allmänhet. Södermanlands

länsstyrelse anför som grund för eu sådan mening, att en högre folkskola kan i

olikhet med folkskolan vara gemensam för flera skoldistrikt.

Av de styrelser för högre folkskolor, som blivit av länsstyrelserna hörda i ärendet,

iiava alla, utom styrelserna för Klinte och Sunne högre folkskolor, vilka uttalat sig

avstyrkande mer eller mindre utförligt uttalat sig för att statsbidrag för slöjd måtte

erhallas. XSyssnämnda bada styrelser hava som skäl för sitt avstyrkande anfört, att

undervisning i slöjd, som lärjungarna tidigare erhållit i folkskolan, syntes vara

tillfyllest.

Flera skolstyrelser framhålla med styrka, att slöjdundervisningen är ett för den

högre folkskolan oumbärligt ämne, som bör hava större utrymme i denna skolart än i

andra. Lärjungarnas förkunskaper från folkskolan, deras mognare ålder och föräldrarnas

önskan, att deras barn måtte få lära något, som de hava praktisk nytta av

Mviiuet’ ,?br’ att ämnet bör med stor framgång kunna handhavas i högre folkskolan.

Tillika lämnas meddelanden om de synnerligen goda resultat, som vid slöjdundervisning

vunnits i högre folkskolor, där sådan undervisning varit anordnad.

Styrelserna för Tomelilla, Vetlanda, Tranås och Huskvarna högre folkskolor

yttra sig rörande lärokurser, undervisningsmateriell och inventarier samt lärarkompetens

och motivera därmed hemställan om högre statsbidrag, än som utdelas för slöjd

i folkskolan. Styrelsen för Tranås högre folkskola anser, att statsbidraget bör ut4

med 1 krona 50 öre i timmen för gosslöjd och 1 krona i timmen för flickslöjd; och

styrelsen i Huskvarna förmenar, att med den utveckling av slöjden, som på detta staeftersträv.

as ocb enligt mångårig erfarenhet kan uppnås i fråga om såväl

flickslöjd som gosslöjd, flickslöjden kräver samma kostnad som gosslöjden, varför nåo-0n

verklig grund för olika statsbidrag ej finnes på detta stadium.

Samtliga de statens folkskolinspektörer, vilkas yttranden inhämtats i ärendet, hava

anslutit sig till motionens syfte. Flera inspektörer framhålla, att undervisningen i detta

ämne likaväl som i högre folkskolans övriga ämnen bör vara en fortsättningskurs utöver

vad som inhämtas i folkskolan; andra betona även, att slöjdundervisningen i högre

folkskolan bör hava en särskilt praktisk läggning.

Sålunda anför dåvarande folkskolinspektören, kyrkoherden G. Kellström, Visby

stift, att med den frihet att ordna undervisningen vid dessa undervisningsanstalter som

gällande författningar medgåve vederbörande skolstyrelser, torde lämplig tid till Höjdundervisning

kunna utan större svårighet beredas. Dock torde beträffande arten av

nämnda undervisning böra betonas, att den borde vara praktisk i egentligaste mening

,s„^a fwtbygga på den grund, som borde vara lagd i folkskolan, och så vitt

möjligt halla sig till sådana föremål, som lärjungarna hade direkt användning för i

det praktiska livet, i vilket de flesta av dem efter slutad skolkurs omedelbart inträdde

Folkskolinspektören Ernst Vestberg, Uppsala stift, anför bland annat, att då

den högre lolkskolans uppgift vore att utgöra eu överbyggnad på den egentliga folkskolan

intet ämne i densamma borde vara likställt med samma ämne i folkskolan.

Den högre folkskolan finge nämligen icke sjunka ned till att bliva en ersättning för

folkskolan eller eu repetition därav. Särskilt vore slöjdundervisningen ett sådant ämne,

som kunde under åratal hållas nere på det rent elementära stadiet, om läraren eller

lärarinnan både sådan läggning, men det kunde ock i män av elevernas utveckling,

fysisk och andlig, fortskrida i allt mera praktisk och efter deras olika levnadsförhållanden

lämpad riktning. Denna senare väg vore mest överensstämmande med den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 87.

höfrö folkskolans ändamål, och därför syntes det nödigt, att detta tramhölle» i eu

särskild författning. Från arbetsledare och målsmän för vissa yrken och näringar hade

framhållits behovet av yrkesskolor för den uppväxande ungdomen, något som

borde beaktas, då fråga vore om slöjdundervisning vid högre folkskolor. — hlera omständigheter

gjorde, att bestämmelserna i 1906 års kungörelse angående statsbidrag ior

undervisning i slöjd ej annat än som nödfallsutväg lämpade sig lör slöjdundervisningens

införande vid de högre folkskolorna. Lärotiden vore där bestämd till högst 135 timmar,

beräknade efter ungefär 4 timmar för vecka under 34''/3 veckor. Dä lärotiden

vid högre folkskola kunde utgöra endast 30 veckor, skulle sålunda antingen timmarnas

antal för vecka ökas, vilket kunde komma att inkräkta pa övriga ämnen, eller cam

minskat bidrag erhållas. Om det för närvarande utgående arvodet för timme, 60 öre

för manlig och 30 öre för kvinnlig slöjd, kunde anses tillräckligt, da slöjden be.linne

sig på det elementära stadiet och i regel sköttes av skolans egna lärarkrafter, maste

det anses för lågt, om särskilda för fortsatt slöjd eller yrkesundervisning utbildade,

fullt kompetenta lärarkrafter skulle anställas. Antalet lärjungar vore för när val ande

bestämt till minst 15, då slöjden måste delas på avdelningar, varigenom tva avdelningar

ej kunde erhållas, förrän 30 lärjungar deltoge För vanlig småslöjd kunde utrymme

beredas åt ett antal av något över 20 i eu vanlig slöjdsal, men om fort-alt

slöjdundervisning skulle anordnas, såsom enklare möbel- och redskapstillverkning, vavoch

färgningskurser m. m., torde indelning i grupper böra medgivas vid ett lägre larj

un geantal, ''till exempel 10 lärjungar för varje avdelning.

Folkskolöverstyrelsen har i sitt ovanberörda utlåtande hemställt, att

Kungl. Maj:t täcktes göra framställning till riksdagen om beviljande av

ett förslagsanslag å 10,000 kronor till understöd för undervisning i slöjd

vid statsunderstödda högre folkskolor att enligt de närmare bestämmelser,

Kungl. Maj:t kan Unna gott föreskriva, utgå såsom bidrag till lärares avlöning

med ett belopp av 1 krona 50 öre för undervisningstimme, dock

med högst 324 kronor årligen, allt under följande villkor:

att, undervisningen är anordnad i lämpliga slöjdarter och anpassad för

det åldersstadium, som högre folkskolan avser, samt, i den man så kan

ske, utgör en vidare utveckling i praktisk riktning av folkskolans undei
visning

i slöjd; _ . ...

att den slöjdundervisning, för vilken statsbidrag utgår, i varje skola

eller skolavdelning pågår minst 60 och högst 216 timmar årligen utöver

den för den övriga undervisningen på vederbörligt sätt fastställda tiden;

dock att ytterligare högst 216 timmar årligen eller 6 timmar varje vecka

må kunna av den övriga lärotiden användas till undervisning i slöjd;

att antalet slöjdande lärjungar i skola, för vilken statsbidrag till undervisning

i slöjd utgår, vid läsårets början utgjort minst tio gossar eller

tio flickor och att de, så länge de under året tillhört skolan, i allmänhet

deltagit i undervisningen eller, om antalet gossar eller flickor i skolan

icke °uppgått till tio, att samtliga i skolan inskrivna gossar eller flickor,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 87.

så länge de under året tillhört skolan och prövats skäligen kunna deltaga

i undervisningen, deltagit däri;

att om i dylik skola antalet slöjdande lärjungar är så stort, att de

uppdelats på avdelningar, statsbidrag må utgå för varje avdelning, om de

slöjdande i avdelningen vid läsårets början uppgått till minst tio och om

de, så länge de under året tillhört skolan, i allmänhet deltagit i undervisningen;
att

undervisningen bestrides av lärare och lärarinnor, som enligt

prövning av folkskolöverstvrelsen äga därför nödiga insikter och behövlig

duglighet; samt

att läroplan för slöjdundervisningen blivit av folkskolöverstyrelsen

godkänd.

Till stöd för denna sin hemställan har folkskolöverstyrelsen anfört

följande:

I likhet med vad länsstyrelsen i Malmöhus län anfört ansåge överstyrelsen, att

högre folkskolans praktiska läggning främst funne sitt uttryck i att lärjungarna ägde

tillfälle att, såsom det hette i § 1 av den för dessa skolor grundläggande kungörelsen

den 28 juni 1907, inhämta ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk

bildning utan att dragas från sina vanliga levnadsförhållanden eller nödig övning för

duglighet och härdighet vid arbete. Men under de förhållanden, som nu rådde°i de

flesta hem, kunde det icke väntas, att de ungas behov av praktisk utbildning skulle

kunna i behövlig grad tillgodoses ensamt genom hemmens försorg. Tvärtom hade det

länge vant erkänt, att hemmen även i detta avseende merendels vore hänvisade till

skolans hjälp. Därför hade undervisning i slöjd av olika slag ävensom i huslig ekonomi

upptagits redan i folkskolan och tilldelats understöd ej blott av staten utan ofta

även av landstingen. Hade det varit behövligt att lämna hemmen denna hjälp för

de praktiska anlagens utveckling redan å barnstadiet, vore det tydligt, att ett sådant

stöd vore ej mindre behövligt i fråga om det åldersstadium, för vilket högre

folkskolan vore avsedd.

Den nära nog enstämmiga meningen till förmån för statsbidrag till slöjd vid

högre folkskolan bland dem, vilkas yttranden inhämtats rörande riksdagens föreliggande

skrivelse, syntes sålunda vara väl grundad.

Beträffande särskilt frågan om slöjdundervisningens art och omfattning

i den högre folkskolan har överstyrelsen yttrat:

Det syntes följa av denna skolarts natur av överbyggnad till folkskolan, att intet

ämne i densamma kunde, om det skulle motsvara sin uppgift, i fråga om art eller omfattning

inskränkas till vad som förekomma i folkskolan. Skulle lärjungarnas intresse

för arbetet i skolan kunna hållas vaket och deras behov av fortskridande utveckling

bliva tillgodosett, måste därför givetvis undervisningen i den högre folkskolan anpassas

efter lärjungarnas mera utvecklade krafter och den börjande ungdomsålderns strävanden.

Gällde denna synpunkt skolämnena i allmänhet, så vore det särskilt viktigt att fasthålla

densamma i fråga om slöjdundervisningen. De ungas intressen och verksam
Pihang

till riksdagens protokoll 7015. 1 samt. 76 käft. (Nr 87 ) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 87.

hetslust vore nämligen under den ålder, som här vore i fråga, vanligen starkt riktade

på det påtagliga och handgripliga, och därmed ock på det praktiska arbetet.

Flera länsstyrelser, skolstyrelser och folkskolinspektörer hade också betonat, att

slöjdundervisningen i den högre folkskolan, för att kunna fylla sin uppgift, måste

vara mera utvecklad och mera krävande än i folkskolan. Den kunde därjämte, på

samma gång den liksom i folkskolan avsåge förfärdigandet av sådana föremål, som

lärjungarna kunde hava direkt nytta och glädje av, i högre grad än sora vore möjligt

på barnstadiet taga sikte på de särskilda förhållandena å olika orter. Några skolstyrelser

hade också betygat, att vid de skolor, som stode under deras ledning, synnerligen

goda resultat vunnits med eu slöjdundervisning av den beskaffenhet, som nu angivits.

För att slöjdundervisningen i den högre folkskolan skulle kunna fylla den uppgift,

som med densamma syntes böra åsyftas, måste den alltså enligt vad nu anförts

vara anpassad efter det åldersstadium, som denna skolart avsåge, och i den mån så

kunde ske utgöra en fortsättning och vidare utveckling i praktisk riktning av folkskolans

undervisning i ämnet.

För folkskolan vore bestämt, att slöjden skulle bestå för gossar i träslöjd eller

annan lämplig slöjdart och för flickor i stickning, linnesömnad, stoppning och lappning

samt, där omständigheterna så medgåve, klädsömnad, spånad, vävning och flätningsarbeten.

Arbetet utfördes väsentligen med ledning av vid de olika skolorna

använda modellserier, ordnade efter grundsatsen »från det lättare till det svårare».

Den individuella hågen och fallenheten vore vanligen tillgodosedd genom till modellserien

fogade parallellnummer.

En omsorgsfullt och ändamålsenligt uppgjord undervisningsplan vore icke mindre

nödvändig för den högre folkskolan än för den egentliga folkskolan, men den förras

karaktär av överbyggnad på folkskolan och därmed sammanhörande behov av anpassning

efter lärjungarnas på detta stadium starkare framträdande individuella anlag

ävensom efter skilda orters levnadsförhållanden nödvändiggjorde större frihet såväl

vid modellseriernas uppgörande som vid valet av slöjdarter.

De slöjdarter, som främst borde komma i fråga, syntes vara för gossar svarvning

och snickerislöjd, avseende förfärdigande av enklare möbler och husgeråd, samt metallslöjd,

avseende enkla föremål och verktyg av järn och andra metaller, och för

flickor klädsömnad och vävning ävensom förfärdigande i övrigt av textilarbeten för

hemmet och till personligt behov.

Det vore givetvis av vikt, att slöjdarbetena förbereddes genom teckning och att

nödig uppmärksamhet ägnades åt deras planläggning och utförande i enlighet med en

god smak. Lika behövligt vore uppenbarligen att beakta, att arbetena valdes så, att

de i möjligaste mån kunde bliva lärjungarna själva eller deras anhöriga till glädje

och nytta samt, i den mån så kunde ske, förberedde yrkesutbildning, varför ej blott

noggrannhet och smak utan även raskhet och färdighet vid arbetens utförande borde

eftersträvas.

I en del högre folkskolor torde omständigheter föreligga, som borde göra det

möjligt att giva slöjdundervisningen en mera yrkesmässig karaktär. Detta syntes

kunna bliva fallet, där till exempel ett flertal lärjungar tillhörde familjer, som hade

sin bärgning från ett och samma eller likartade yrken, eller där lärjungarna av annan

anledning kunde antagas Lava intresse av visst yrke eller eu yrkesgrupp.

Av det anförda torde vara uppenbart, att stor frihet borde medgivas de särskilda

skolorna ej blott i fråga om bestämmandet av de modellserier, som skulle tjäna till

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 87.

ledning för undervisningen, utan även beträffande de slöjdarter, som för skolorna

borde medföra rätt att utbekomma statsbidrag till slöjdundervisning. Då det svårligen

kunde förutsättas, att hos skolstyrelsen i regel funnes den sakkunskap, som erfordrades

för att avgöra, vilka slöjdarter borde ingå i undervisningen, syntes det lämpligt,

att folkskolöverstyrelsen, som för slöjdundervisningen hade särskilt sakkunnigt biträde

hos sig anställt, i varje särskilt fall granskade och godkände arbetsplanen.

1 fråga om den tid, som borde ägnas åt slöjdundervisningen i den

högre folkskolan, anför överstyrelsen följande:

Komme slöjdundervisningen att anordnas på det sättet, att i antydd utsträckning,

allt efter olika lokala och andra förhållanden, de olika skolorna finge frihet

att välja för varje skola lämpliga slöjdarter och bestämma modellserier, syntes detta

böra förutsätta, att en motsvarande frihet lämnades vid bestämmandet av huru lång

tid skulle anslås för ämnet.

De för folkskolan gällande bestämmelserna om rätt till statsbidrag, som innebure,

att sådant erhölles för minst 100 och högst 135 timmar, fördelade på minst 26

veckor med två till sex timmar i veckan och högst fyra timmar om dagen, skulle, om

de oförändrade tillämpades på de högre folkskolorna, i olika riktningar kunna bliva

till hinder för en lämplig anordning av slöjden i dessa skolor. Deras yttre villkor

vore nämligen andra än folkskolans, och därtill vore de i många fall sinsemellan vitt

skilda i fråga om lärotid och organisation.

För vissa högre folkskolor, vid vilka slöjd endast i mindre utsträckning kunde

upptagas å läroplanen, kunde det befinnas lämpligt att, såsom i statens realskolor och

samskolor vore fallet, åt ämnet anslå en tid av i allmänhet endast två utanför den

vanliga lästiden förlagda veckotimmar. I andra åter, där mera utrymme kunde beredas

åt lärjungarnas praktiska utbildning, kunde det visa sig behövligt, att ända till sex

timmar i veckan utöver de vanliga lärotimmarna användes för slöjd.

Dä lästiden för högre folkskolan vore bestämd att i allmänhet utgöra 30 veckor

men i ett par fåll en lästid av blott 26 veckor vore av Kungl Maj:t medgiven, kunde

det visa sig nödvändigt att begränsa tiden till endast 60 timmar årligen, med förutsättning

att det fåtal skolor, som vore i verksamhet under mindre än 30 veckor,

under en eller annan vecka ansloge mera än två timmar i veckan åt ämnet. I andra

fall däremot hade, likaledes genom medgivande av Kungl Maj:t, lästiden bestämts betydligt

längre och omfattade i flera av de på senare tid upprättade högre folkskolorna

38 veckor årligen. Så lång lästid brukade emellertid vanligen medföra, att några

dagar vid början av läsåret ansloges till arbetets ordnande och likaledes några dagar

vid slutet av året till avslutningens förberedande. Någon tid åtginge också till utflykter

och andra avbrott i det regelbundna arbetet. Till slöjdundervisningen kunde

därför icke beräknas mera än 36 veckor. Den vid olika högre folkskolor förekommande

olika lästiden medförde alltså, att årliga antalet utanför den vanliga lärotiden

förlagda timmar för slöjdundervisning kunde komma att röra sig mellan 2 gånger 30

eller 60 och 6 gånger 36 eller 216 timmar.

Gåves, på sätt som ovan anförts, åt slöjden en mera yrkesmässig anordning, komme

det dock säkerligen att visa sig ändamålsenligt, att tiden för densamma utsträcktes

ännu längre. Tydligtvis måste med hänsyn härtill ett visst högsta antal timmar för

slöjdundervisning fastställas. Likaså måste också förhållandet mellan tiden för slöjd

och för Övriga ämnen bestämmas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 87.

I fråga om folkskolan hade defc visat sig, att en slöjdundervisning av fyra timmar

i veckan kunde förläggas utanför undervisningen i övriga ämnen, även där denna

påginge 30 timmar i veckan. Och på det åldersstadium, som högre folkskolan avsagt»,

gåve också, såsom ovan antytts, erfarenheten vid handen, att sex slöjdtimmar kunde

förläggas utanför den övriga undervisningen, i fall denna uppginge till högst 30 timmar

i veckan. Att för denna ålder öka skolarbetet utöver 36 timmar torde icke vara tillrådligt.

Skulle slöjden pågå mera än sex timmar i veckan, torde med hänsyn härtill

tiden för skolans övriga ämnen böra minskas i motsvarande mån. Men om icke

skolans allmänbildande uppgift skulle lida avbräck, torde icke mera än sex timmar

kunna tagas från övriga ämnen, helst en utsträckt slöjdundervisning borde åtföljas av

något rikligare tid för teckning. Sålunda skulle sammanlagt högst tolv veckotimmar

kunna användas för slöjd och av dessa högst sex kunna förläggas utanför den vanliga

lästiden, vilken i sådant fall ej finge uppgå till mera än 30 timmar i veckan.

Särskilt statsbidrag till slöjd kunde givetvis icke ifrågasättas annat än för den

tid, som förlädes utanför den vanliga, i vederbörlig ordning fastställda lärotiden.

Enligt vad ovan anförts skulle sålunda lägsta årliga antalet timmar, för vilka

statsbidrag komme att utgå, bliva 60 och det högsta 216.

Vad anginge de lärarkrafter, som erfordrades för slöjdundervisningens

bedrivande efter de grunder, som av överstyrelsen sålunda angivits,

yttrar överstyrelsen följande:

Det vore tydligt, att en slöjdundervisning av denna art förutsatte hos läraren eu

mångsidigare och grundligare utbildning, än som erfordrades på det lägre stadiet.

Det nära sambandet mellan teckning och slöjd och de krav, som båda dessa ämnen

ställde på läraren, gjorde det önskvärt, att särskild fackbildad lärarkraft anställdes

i dessa ämnen säväl för gossar som för flickor.

Fråga uppstode då, om lärarkrafter av denna art kunde erhållas vid skolor av

den jämförelsevis ringa omfattning, som flertalet högre folkskolor hade. Där en högre

folkskola endast hade eu avdelning gossar och en avdelning flickor, kunde det givetvis

komma att erbjuda svårigheter att erhålla lämpliga lärare, alldenstund skolan ej

kunde erbjuda full tjänstgöring. Denna svårighet torde dock ofta kunna övervinnas

därigenom, att lärareu erhölle kompletterande anställning i andra skolor. Stundom

torde befattningen kunna anförtros åt eu för undervisning intresserad och lämplig

yrkesutövare, som jämväl hade utöver den rena yrkesfärdigheten för ändamålet erforderlig

teknisk utbildning. Där skolslöjden, på sätt ovan nämnts, fått en i viss mån

yrkesmässig karaktär, kunde tydligen den sistnämnda utvägen oftare och med mera

fördel användas.

Med här framhållna krav på lärarnas duglighet bleve det uppenbarligen nödigt

att fordra större och noggrannare bestämd kompetens för anställning, än vad som

gällde för meddelande av slöjdundervisning på barnstadiet. Då emellertid någon viss

lärokurs med därpå grundad examensprövning, motsvarande dessa krav, icke för närvarande

funnes och ej heller kunde väntas bliva anordnad under den närmaste tiden,

syntes det lämpligast, att behörighet för sådan anställning i varje fall söktes på liknande

sätt, som i en del fall skedde i fråga om ordinarie anställning som ämneslärare

vid högre folkskola. Med hänsyn till behovet av slöjdens anpassning för en bestämd

skola kunde det därvid givetvis komma att visa sig nödvändigt, att behörigheten även

erhölle en motsvarande begränsning. Då här icke annat än i mera sällsynta undan
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kitngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 87. 13

tagsfall kunde bliva fråga om ordinarie anställning, torde meddelandet av behörigheten

lämpligen kunna uppdragas åt överstyrelsen.

överstyrelsen har vidare yttrat sig om kostnaden för en undervisning

av ifrågavarande slag samt om storleken av det statsbidrag, som därav

betingades, och i sådant avseende anfört följande:

Att kostnaden för en slöjdundervisning av här berörda beskaffenhet måste bliva

väsentligen större än för den, som meddelades i folkskolan, vore uppenbart. Utom de

högre kvalificerade lärarkrafterna komme härvid även i betraktande lokalernas, inventariernas

och materiellens beskaffenhet. Det sade sig självt, att för klädsömnad och

vävning fordrades helt annan utrustning än för sömnad av ett förkläde eller ett linne,

ävensa att sväfning, möbelsnickeri, filning och smide icke kunde utföras med samma

hjälpmedel som slöjden i folkskolan.

Den nödvändiga större kostnaden för lärarnas avlöning påkallade givetvis ett

högre statsbidrag. Flera av de myndigheter, skolstyrelser och folkskolinspektörer som

yttrat sig i ärendet, hade också framhållit, att de för folkskolans slöjdundervisning

beviljade statsbidragen av 60 öre för lärotimme, som avsåge gosslöjd, och 30 öre för

lärotimme, som avsåge flickslöjd, vore otillräckliga för högre folkskolan. Ett större

statsbidrag till läraravlöningen vore så mycket nödvändigare, som, enligt vad nyss

framhållits, kostnaderna för lokaler och materiell vid högre folkskolan måste bliva väsentligen

större än vid folkskolan. Som skäl för högre anslag i förevarande fall hade

ock erinrats därom, att anslaget till högre folkskolan i det hela alltid varit jämförelsevis

högre än till folkskolan.

■j samma äktning talade också den omständigheten, att slöjdundervisningsanslage°

till de allmänna läroverken utginge till lärare i manlig slöjd med 150 kronor för

tvä. veckotimmar, eller i det närmaste 2 kronor i timmen. Likväl avsåge denna undervisning

även barnstadiet och torde icke i allmänhet ens på ungdomsstudiet komma

i jämnhöjd med vad som här avsåges för högre folkskolan.

Vad anginge det förhållandet, att vid undervisningen på begynnelsestadiet anslaget

till gosslöjd vore dubbelt mot till flickslöjd, kunde skäl för eu dylik skillnad

visserligen beträffande detta stadium anses förefinnas i större kostnader ej mindre för

lokaler och materiell än för avlöning, men denna skillnad förefunnes icke vid en väl

ordnad undervisning av det slag, som här avsåges. Denna krävde fullt ut lika stora

kostnader för flickslöjden som för gosslöjdem Dä någon lägre kostnad för flickslöjden

icke kunde beräknas, syntes icke skäl föreligga för lägre anslag till densamma.

• j- hänsyn toges till vad här anförts angående den avsedda undervisningens art

ocn därav betingade krav på lärarens kunskaper och duglighet samt den avlöning,

som gällde för ämnet vid allmänna läroverk, torde lärararvodet icke kunna beräknas

lägre än till 2 kronor i timmen. Lades därtill utgifterna för lokal, inventarier

och materiell, bleve kostnaderna så stora, att statsbidraget syntes böra sättas till

1 krona 50 öre för undervisningstimme, om det skulle kunna förväntas, att vad som

därutöver erfordrades skulle täckas genom kommunalt anslag.

Givet vore, att om staten skulle åtaga sig så betydande utgifter för slöjdundervisningen

i högre folkskolan, betryggande bestämmelser borde uppställas för att undervisningen

alltjämt komme ett skäligt antal lärjungar till godo. För folkskolan gällde,

att antalet slöjdande lärjungar i skola, för vilken statsbidrag till undervisning i slöjd

utginge, skulle vid läsårets början utgöra minst tio gossar eller tio flickor, och att de,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 87.

så länge de under året tillhört skolan, i allmänhet deltagit i undervisningen, eller om

antalet gossar eller flickor icke uppgått till tio, att samtliga i skolan inskrivna gossar

eller flickor, så länge de under året tillhört skolan och prövats skäligen kunna deltaga

i undervisningen, också deltagit däri. Vidare vore bestämt, att om de slöjdande gossarnas

eller flickornas antal vore så stort, att de mast. uppdelas i avdelningar, statsbidrag

utginge till varje avdelning såsom tor eu skola, om lärjungarnas antal i avdelningen

vid läsårets början uppgått till minst femton och om de, så länge de under

året tillhört skolan, i allmänhet deltagit i undervisningen.

Dessa bestämmelser syntes vara lämpliga även för högre folkskolan, utom vad

anginge minsta antalet lärjungar för statsbidrags åtnjutande, där uppdelning i avdelningar

ägt rum. Bestämmelser, som ledde till att ända till trettio lärjungar maste

undervisas tillsammans, innan delning finge företagas, kunde vara försvarliga med den

jämförelsevis mindre svårskötta slöjd, som övades på barnstadiet, men kunde däremot

icke utan att menligt inverka på undervisningens beskaffenhet tillämpas i högre folkskolan.

Att undervisa så många lärjungar samtidigt exempelvis i vävning eller i

metallsvarvning vore givetvis alldeles outförbar!, om lärjungarna skulle^ kunna givas

jämn sysselsättning. Icke heller kunde därför nog rymliga lokaler erhållas. Därför

syntes uppdelning i avdelningar böra få äga rum, sa snart antalet uppginge till tjugu.

Kostnaden för slöjdundervisning i högre folkskolan, i enlighet med vad här anförts,

kunde givetvis blott ungefärligen beräknas.

I de 36 högre folkskolor, som för närvarande vore i verksamhet, funnes 80 läsavdelningar

med skild undervisning. De flesta av dessa bestode av både gossar och

flickor, vilka givetvis måste bilda skilda slöjdavdelningar. Där samundervisning icke

ägde rum, vore läsavdelningarna för närvarande så stora, att de på grund därav komme

att delas i två slöjdavdelningar. Kunde man nu tänka sig, att slöjdundervisning infördes

i samtliga skolavdelningar, skulle alltså statsbidrag komma att utgå till ungefär

160 slöjdavdelniugar. Men härvid vore törst och främst att märka, att det icke vore

antagligt, att undervisning i slöjd komme att införas i samtliga högre folkskolor, och

därtill komme vidare, att det icke kunde förutsättas, att slöjdundervisning sa ordnad,

att statsunderstöd skulle kunua erhållas, intördes omedelbart, sedan anslag för ändamålet

blivit beviljat. Även om övertygelsen om slöjdens betydelse vore hos skolstyrelser

och anslagsbeviljande kommunala korporationer allmän, krävdes det i allt fall tid

att anskaffa lokaler, inventarier och lärarkrafter. Endast ett mindre antal skolor kunde

därför antagas få del av anslaget under den närmaste tiden.

Vissa avdelningar i skolor med samundervisning, vilken skolform mest förekomma

i mindre samhällen, hade därtill så ringa barnantal, att två avdelningar kunde antagas

komma att undervisas tillsammans. Av nu anförda skäl komme säkerligen icke mera

än omkring 50 slöjdavdelningar redan första aret i den ställning, att de kunde erhålla

statsunderstöd. Icke heller kunde det antagas, att något större antal avdelningar

komme att använda sig av hela den föreslagna tiden av 216 timmar om aret eller av

sex timmar i veckan. Säkerligen bleve det lika många, som till en början stannade vid

blott två timmar. De flesta komme antagligen att använda omkring fyra timmar i

veckan. Som medeltal torde därför kunna antagas fyra timmar i veckan. Med hänsyn

till vad som ovan sagts torde som medeltal för år 1916 kunna beräknas en lärotid av

34 veckor. _

För år 1916 skulle efter denna beräkning erfordras anslag för 50 avdelningar

med ett medelbelopp av 204 kronor eller 10.200 kronor, vadan ett förslagsanslag av

10,000 kronor borde vara för ändamålet tillräckligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1&

Kung!. Maj:ts ÅTåd. Proposition Nr 87.

Slutligen anför överstyrelsen:

i * •Med mun^skiftande förhållanden, under vilka högre folkskolan arbetade, kunde

uet i särskilda fall lätt inträffa, att ehuru slöjdundervisningen i alla väsentliga avseenden

vore ordnad såsom ovan angivits, eu eller annan mindre avvikelse mast amf

rum. Under sadana omständigheter vore det önskvärt, att Kungl. Maj:t ägde att det

oaktat meddela understöd. Med anledning härav syntes hemställan böra göras därom,

.A, ?ed vad som skett genora riksdagens skrivelse nr 144 år 1906 angående

statsbidrag för anordnande av undervisning i slöjd för folkskola, Kung!. Maj:t”måtte

medgivas rätt att, när i särskilda fall omständigheterna därtill föranledde, meddela

understöd av statsmedel för ifrågavarande ändamål, utan hinder därav att någon avvikelse

från ovan namnda grunder ägt rum.

Statskontoret har i sitt ovanberörda utlåtande i ärendet yttrat följande:

I fråga om storleken av det statsbidrag, folkskolöverstyrelsen föreslao-it till slöjdundervisningen

vid de högre folkskolorna, torde visserligen denna undervisning om

den ordnades i enlighet med överstyrelsens hemställan, kräva mer kvalificerade Tärarkratter

samt dyrbarare inventarier och materiell än slöjdundervisningen i folkskolornaoch

torde av denna anledning statsverkets bidrag skäligen böra sättas högre än det,’

som utgmge till sistnämnda undervisning. Men det syntes dock kunna ifrågasättas,

°“ !f,!1?aden i30™,® g°’:a,s sa stor som enligt överstyrelsens förslag, vilket innebure,

att statsbidraget till slöjdundervisning i högre folkskolor skulle i fråga om gosslöjd

bliva 2 /2 gånger och beträffande flickslöjd 5 gånger så högt som det till slöjdundervisningen

vid folkskolorna utgående statsbidraget.

I sådant avseende torde kunna framhållas, att varken motionären eller riksdagen

syntes hava, for de högre folkskolornas vidkommande tänkt sig ens någon ökniiu»- i

statsbidraget samt att flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna icke heller

payrkat någon sådan ökning. Där höjning föreslagits, hade''vidare i allmänhet förutsatts,

att bidraget till flickslöjd skulle utgå med lägre belopp än till gosslöjd.

Vad särskilt flickslöjden beträffade omfattade denna enligt gällande bestämmelser

redan i folkskolan, »där omständigheterna så medgåve», ''klädsömnad, spånad och

vavmng eller alltså ungefär samma slöjdarter, som skulle bedrivas i högre folkskolorna.

.T.1, ,fadant förhållande måste eu femdubbling för dessas del av statsbidraget till

flickslöjd anses innebära en väl kraftig ökning och torde inom kort komma att medfora

krav pa eu väsentlig höjning av statsbidraget till flickslöjden vid folkskolorna,

en höjning, som, da statsutgifterna för sistnämnda slöjd redan med nuvarande bidragsbelopp

av 30 öre i timmen för år 1913 överstege 300,000 kronor, skulle ur kostnadssynpunkt

fa en avsevärd betydelse.

...., Statskontoret ansåge sig därför böra hemställa, huruvida ej statsbidraget till

slöjdundervisning i de högre folkskolorna borde sättas lägre än vad folkskolöverstyrelsen

föreslagit, med iakttagande därvid, att bidraget till undervisning i flickslöjd bleve

proportionsvis mindre än till gosslöjd.

Det anslag, som för ändamålet kunde varda beviljat, torde böra uppföras såsom

ett ordinarie förslagsanslag under åttonde huvudtiteln.

, V?*1 folkskolöverstyrelsen i övrigt i ärendet hemställt hade statskontoret ej

funnit föranleda till något uttalande frän ämbetsverkets sida.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 87.

Departe- jao- delar de hörda myndigheternas mening, att statsunderstöd bör

mentschefen. bereda°for undervisning i slöjd, såväl manlig som kvinnlig, vid de högre

folkskolorna.

Såsom ett värdefullt uppfostringsmedel för skolornas ungdom har

slöjdundervisningen så småningom tillvunnit sig allt större uppmärksamhet

och blivit allt mera omhuldad från statens sida. Sålunda har särskilt

statsunderstöd för undervisning i manlig slöjd vid rikets folkskolor utgått

från och med år 1878 och för undervisning i kvinnlig slöjd vid samma

skolor från och med år 1897. från och med läsåret 190o 190(1 hav

särskilt statsbidrag kunnat erhållas för undervisning i manlig slöjd vid

statens realskolor och samskolor, och till lärarinnor i kvinnligt handarbete

vid statens samskolor har arvode utgått av statsmedel från och med sagda

läsår. Enligt 1911 års riksdags beslut angående avlöningsförmåner åt

lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor kan undervisning i slöjd meddelas

jämväl vid dessa skolor. Att slöjd därjämte införts vid statens

folkskoleseminarier och de med dessa förenade övningsskolorna är en naturlig

konsekvens av den stora utsträckning, som slöjdundervisningen vunnit

inom folkskolorna.

Men om det sålunda befunnits ändamålsenligt att upptaga slöjd såsom

ett ämne inom nu nämnda läroanstalter, torde slöjden i minst lika hög grad

vara förtjänt av en plats inom den högre folkskolan.. Detta först och

främst av samma skäl, som varit bestämmande för slöjdundervisningens

upptagande inom folkskolor, realskolor och samskolor m. fl., men därjämte

och framför allt på grund av den högre folkskolans särskilda uppgift.

Såsom redan i det föregående blivit omförmält, har nämligen den högre

folkskolan till ändamål "att bereda barn, som genomgått den. egentliga

folkskolan eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att

inhämta ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk bildning,

utan att barnen därigenom dragas från sina vanliga levnadsförhållanden

eller nödig övning för duglighet och härdighet vid arbete. För vinnande

av detta °mål torde ett sådant ämne som slöjd, vilket i alldeles särskild

grad åsyftar lärjungarnas utbildning i praktisk riktning, näppeligen böra

lämnas å sido. .

Också hava styrelserna för vissa högre folkskolor redan tidigare.insett

detta och fördenskull, så gott sig göra låtit, anordnat undervisning i slöjd

vid dessa skolor. Enligt vad jag inhämtat förekommer numera slöjdundervisning

vid ungefär en tredjedel av de högre folkskolorna. Men endast

vid ett fåtal, där omständigheterna i ekonomiskt och i andra avseenden

varit särdeles gynnsamma, har denna undervisning kunnat ordnas på ett

nåo-ot så när tillfredsställande sätt. De hittills vunna erfarenheterna i fråga

O

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 87.

om slöjdundervisning vid de högre folkskolorna giva således vid handen,

att slöjden icke kan, utom i undantagsfall, påräkna någon större utbredning

inom dessa skolor eller bliva av någon nämnvärd betydelse för lärjungarna,

för så vitt icke staten lämnar understöd till denna undervisning.

o

Beträffande slöjdens anordning i den högre folkskolan är jag ense

med folkskolöverstyrelsen däri, att undervisningen i detta ämne likaväl

som undervisningen i den högre folkskolans övriga ämnen måste anpassas

efter lärjungarnas mera utvecklade krafter och den börjande ungdomsålderns

strävanden. Den får således varken med avseende på art eller

omfattning inskränkas till vad som förekommer i folkskolan utan bör i

stället huvudsakligen utgöra en fortsättning och vidare utveckling i praktisk

riktning av slöjdundervisningen i denna skola.

Vid slöjdundervisningens anordnande i övrigt synes stor frihet lämpligen

höra lämnas åt de särskilda skolorna, så att varje skola i fråga om

såväl slöjdarter som tid för undervisningen må kunna rätta sig efter föreliggande

omständigheter. Sådan frihet har hittills lämnats ifrågavarande

skolor beträffande övriga undervisningsämnen, endast med den inskränkningen,

att undervisningen vid skolan skall pågå ett visst minimiantal

veckor under året. Några allmänna bestämmelser rörande läroämnen, lärokurser

och läroplan äro icke meddelade, utan föreskrifter härom givas

särskilt för varje skola i ett av Kungl. Maj:t godkänt reglemente. Det

kan därför medgivas de olika skolorna att i nyssnämnda avseenden inom

vissa gränser inrätta sig efter inom orten förefintliga behov. Ehuruväl

de flesta högre folkskolor hittills avsett att meddela en mera teoretisk

bildning, har dock på grund av nyssnämnda frihet en viss differentiering

börjat inträda, och skolor med mera praktisk läggning och mera direkt

på näringslivet syftande undervisning börjat uppstå. Önskligt vore, att

en sådan differentiering kunde fortgå, så att den högre folkskolan alltmer

komme att motsvara det praktiska livets och särskilt näringslivets krav.

Ur denna synpunkt torde det ligga vikt uppå, att den högre folkskolan

icke alltför mycket bindes vid valet av slöjdarter och vid bestämmandet

av tid för undervisningen i slöjd.

Av slöjdarter, som främst borde förekomma, har folkskolöverstyrelsen

angivit, för gossarna snickerislöjd, svängning och metallslöjd samt för flickorna

klädsömnad och vävnad ävensom förfärdigande i övrigt av textilarbeten.

Detta överstyrelsens uttalande kan jag visserligen biträda, men

jag vill därvid uttryckligen betona, att de nämnda slöjdarterna endast

böra betraktas såsom exempel på sådana, som man i främsta rummet har

att tanka på, när det gäller att träffa ett val. Det synes mig således icke

Bihang titt riksdagens protokoll 1015. 1 sand. 76 käft. (Nr 87.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 87.

nödvändigt, att samtliga dessa slöjdarter förekomma vid en och samma

skola. Icke heller bör något hinder läggas för att en annan slöjdart upptages

vid sidan av någon av de nämnda eller såsom den förnämsta eller till

och med såsom den enda i skolan förekommande, därest sådant skulle

vara ändamålsenligt med hänsyn till förhållandena på orten.

Men om sålunda stor frihet bör lämnas varje skola vid val av slöjdarter,

bör tydligen å andra sidan garanti finnas för att sagda frihet icke

missbrukas. Sådan garanti torde lämpligast vinnas på det sätt, som folkskolöverstyrelsen

angivit; således därigenom, att överstyrelsen, som för

slöjdundervisningen har särskilt sakkunnigt biträde hos sig anställt, bemyndigas

att granska och godkänna planen för slöjdundervisningen i varje

särskild skola.

Beträffande den undervisningstid, för vilken statsunderstöd skulle

utgå, kan jag på skäl, som folkskolöverstyrelsen anfört, helt ansluta mig

till överstyrelsens förslag, och anser jag således, att statsbidrag för undervisning

i slöjd vid högre folkskola bör utgå för minst 60 och högst 216

timmar under läsåret, under förutsättning att dessa timmar äro förlagda

utanför den vanliga, i vederbörlig ordning fastställda lärotiden.

I överensstämmelse med vad jag i det föregående anfört rörande önskvärdheten

av de högre folkskolornas differentiering finner jag folkskolöverstyrelsens

förslag om slöjdundervisningens anordning i vissa fall på sådant

sätt, att den erhåller en mera yrkesmässig karaktär, vara synnerligen välbetänkt.

Vad överstyrelsen anfört rörande det mått av tid, som skulle

krävas för undervisningen i dylika fall, ävensom rörande tidens förläggning

delvis inom den vanliga timplanen kan jag biträda.

Med den läggning av slöjdundervisningen, som nu blivit antydd, måste

tydligen, såsom ock vissa av de hörda myndigheterna påpekat, större anspråk

ställas på lärarna, än vad som är nödigt, då det gäller undervisning

på de lägre skolstadierna. En mångsidigare och grundligare utbildning

måste därför av dem krävas; bland annat måste de i allmänhet vara hemmastadda

i ett flertal slöjdarter. Vidare, eftersom teckning till ganska

stor utsträckning ingår i den praktiskt lagda slöjdundervisning, som här

är i fråga, måste hos lärarna i manlig slöjd förutsättas en god utbildning

särskilt i projektions- och mönsterritning och hos lärarinnorna i kvinnlig

slöjd utbildning särskilt i frihandsteckning och mönsterritning. Därutöver

böra lärarna, såväl de manliga som de kvinnliga, enligt min mening

besitta förtrogenhet med vår svenska hemslöjd, i synnerhet allmogeslöjden,

så att de förmå öppna lärjungarnas ögon för det goda och värdefulla i

denna samt för sin egen undervisning tillgodogöra sig densamma, i den

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Adel. Proposition Nr 87.

män så kan ske. I sådana fall, då slöjden skall erhålla en mera yrkesmässig

karaktär, fordras tydligen av läraren eller lärarinnan speciell yrkesskicklighet,

om möjligt förvärvad genom j^rkesutövning under någon tid.

Den kompetens, som ifrågavarande lärare och lärarinnor sålunda

måste äga, kan emellertid under nuvarande förhållanden icke förvärvas

vid en och samma läroanstalt och således icke intygas genom en viss

examen. Fastmera måste denna kompetens vinnas under genomgåendet

av flera olika utbildningskurser. I fråga om de kvinnliga lärarkrafterna

ligger visserligen den tanken nära, att man för anställning vid högre

folkskola skulle kunna kräva samma kompetens, som beträffande lärarinnor

i kvinnligt handarbete vid statsunderstödda enskilda läroanstalter

fordras för rätt till lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad

och som väl i regel numera är till flnnandes hos de lärarinnor i kvinnligt

handarbete, som anställas vid statens samskolor. Av det förut anförda

torde dock vara klart, att de krav, som ställas på en lärarinna i kvinnligt

handarbete vid en statsunderstödd enskild läroanstalt eller vid en

statens samskola, icke alltid sammanfalla med dem, vilka måste ställas

på en slöjdlärarinna i en högre folkskola med den särskilt praktiska

läggning, som slöjden där bör hava. Tvärtom torde dessa krav i de

flesta fall bliva ganska olika och ingalunda lägre utan snarare vidsträcktare,

när det gäller lärarinna vid högre folkskola. Då fråga uppstår

om anställande av lärare eller lärarinna i slöjd vid högre folkskola,

synes mig alltså, beträffande kompetens för sådan anställning, ingen

annan väg lämpligen kunna väljas, åtminstone tillsvidare, än den av folkskolöverstyrelsen

föreslagna: att de sökandes kompetens prövas och

behörighet för anställning meddelas för varje särskilt fall. Av skäl,

som folkskolöverstyrelsen anfört, torde meddelandet av sådan behörighet

kunna uppdragas åt folkskolöverstyrelsen.

Vad beträffar statsunderstödet för ifrågavarande undervisning kan

man tänka sig olika grunder för dess beräknande. Antingen kan det, i

likhet med vad som skett i fråga om manlig slöjd vid de allmänna läroverken,

bestämmas till ett visst belopp för varje slöjdavdelning, eller ock

kan det, såsom förhållandet är med avseende på folkskolan, utgå med

visst belopp för undervisningstimme. Folkskolöverstyrelsen har förordat

det sistnämnda beräkningssättet. På grund av vad jag i det föregående

anfört rörande lämpligheten av att låta varje skola anordna sin slöjdundervisning

efter de lokala förhållandenas krav, instämmer jag härutinnan med

överstyrelsen. Likaledes biträder jag överstyrelsens förslag, att statsunderstödet

må utgå såsom bidrag till lärarnas avlöning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 87.

Vid bestämmandet av statsunderstödets storlek enligt den antagna

beräkningsgrunden torde man emellertid hava att taga hänsyn till de kostnader,

som de särskilda skolorna måste underkasta sig ej blott för kramas

avlöning, utan även för anskaffande och underhåll av slöjdlokaler, inventarier,

verktyg och materialier.

Ur dessa synpunkter hava flera av de hörda myndigheterna såsom

sin mening uttalat, att statsbidraget till den högre folkskolan bör utgå

med högre belopp än det, som för närvarande utgår till folkskolan.

Folkskolöverstyrelsen har föreslagit, att bidraget skulle sättas till 1 krona

50 öre i timmen för såväl manlig som kvinnlig slöjd. Statskontoret har

visserligen ansett, att statsbidraget borde utgå med högre belopp till den

högre folkskolan än till folkskolan, men har dock hållit före, att det

skulle kunna sättas lägre än vad folkskolöverstyrelsen föreslagit samt att

därvid borde iakttagas, att bidraget till undervisning i kvinnlig slöjd

bleve proportionsvis mindre än till undervisning i manlig slöjd. Denna

sin mening har statskontoret grundat huvudsakligast på en jämförelse

med de nuvarande bestämmelserna rörande slöjden i folkskolan.

Vid bedömandet av frågan om statsbidragets storlek synes det mig

emellertid omöjligt att enbart av sistnämnda bestämmelser draga några

riktiga slutsatser med avseende på de högre folkskolorna, då det ju,

enligt vad jag i det föregående påvisat, i de högre folkskolorna är fråga

om ett helt annat slag av slöjd än det i folkskolorna förekommande.

Vill man söka jämförelser med andra skolor, har man tydligen att vända

sig till sådana statsskolor eller kommunala skolor, där undervisning meddelas

åt ungdom på samma åldersstadium som de högre folkskolornas,

alltså närmast till statens realskolor och samskolor samt till de kommunala

mellanskolorna.

Vad då beträffar arvodet till lärarinna i kvinnligt handarbete, så

utgår detta vid statens samskolor med 1 krona 50 öre i timmen och

vid de kommunala mellanskolorna med minst 65 kronor för veckotimme,

det vill säga, efter 38 läsveckor räknat, 1 krona 71 öre i timmen.

Med hänsyn härtill synes arvodet till slöjdlärarinna i högre folkskola icke

kunna beräknas lägre än till 1 krona 50 öre i timmen. I vissa fall

torde den behövliga lärarkraften kunna erhållas för detta arvode, men

föga troligt är, att arvodet i allmänhet kominer att stanna vid nämnda

belopp. Arvodet måste nämligen beräknas högre, i samma män som

slöjden får en mera yrkesmässig läggning. Nu kan den kvinnliga slöjden

lättare än den manliga anordnas på ett mera yrkesmässigt sätt; den kan

erhålla en yrkesmässig karaktär, även om tiden för densamma begränsas

till ett mindre antal veckotimmar. Ofta torde det därför bliva nödvändigt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 87. 21

att för undervisni-ngen anlita någon skicklig yrkesutövare i orten, och i

sådant fall måste säkerligen arvodet i betraktande av det avbräck, som

yrkesutövningen kan komma att lida genom åtagandet av undervisningen

i den högre folkskolan, beräknas till 1 krona 75 öre ä 2 kronor i timmen

stundom till ännu högre belopp.

Till manlig slöjd i realskolor och samskolor lämnas i statsbidrag 150

kronor för varje slöjdavdelning med minst 15 lärjungar. Då enligt den

fastställda läroplanen två veckotimmar äro anslagna till slöjd, utgör detta

75 kronor för veckotimme eller, då läsåret omfattar 38 veckor, 1 krona

97 öre i timmen. Enligt vad jag inhämtat, utgår i vanliga fall hela detta

belopp såsom arvode till läraren. Vid kommunal mellanskola är arvodet

till lärare i manlig slöjd bestämt till minst 80 kronor för veckotimme,

vilket motsvarar 2 kronor 11 öre i timmen. Med hänsyn till dessa

arvoden skulle arvodet till lärare i manlig slöjd vid högre folkskola i

allmänhet icke böra beräknas lägre än till 2 kronor i timmen. Vid

detta belopp torde dock arvodet i allmänhet kunna stanna, enär det i

och. för sig .måste under nuvarande förhållanden anses såsom en danska

skälig ersättning utom i de fall, då den manliga slöjden erhåller en mera

yrkesmässig karaktär. Givetvis måste ersättningen då beräknas höore.

bådana fall torde dock under den närmaste tiden bliva jämförelsevis få.

Vad sedan beträffar kostnaderna för lokaler, inventarier, verktyg och

materialier, så bliva dessa .påtagligen, vare sig det är fråga om manlig

eller kvinnlig slöjd, betydligt större i den högre folkskolan, än då de''?

gäller att anordna vanlig skolslöjd.

Vill man nu verkligen uppmuntra de högre folkskolorna till att på

sitt program upptaga en praktiskt lagd slöjdundervisning, torde statsbidraget

icke få sättas för lågt. I likhet med folkskolöverstyrelsen kan

jag med hänsyn till de kostnader, kommunerna skulle få vidkännas för

lärararvode och för anskaffande av lokaler m. m., icke finna, att statsbidraget

bör utgå med olika belopp för manlig och för kvinnlig slöjd vid

ifrågavarande skolor. Det belopp, överstyrelsen föreslagit såsom statsbidrag

— 1 krona 50 öre i timmen — synes mig beträffande såväl den

manliga som den kvinnliga slöjden vara väl avvägt.

Jag finner mig även böra biträda vad folkskolöverstyrelsen anfört

rörande bestämmelser i syfte att undervisningen måtte komma ett skäligt

antal lärjungar till godo, rörande lärjungarnas uppdelning i slöjdavdelningar

samt om rätt för Kungl. Maj:t att i särskilda fall meddela statsunderstöd

utan hinder därav, att någon avvikelse från de allmänna villkoren

ägt ruin.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 87.

Mot överstyrelsens beräkning av det anslag, som för ändamålet skulle

vara behövligt, har jag intet att erinra. I likhet med statskontoret anser

jag, att detta anslag bör uppföras såsom ett ordinarie förslagsanslag under

åttonde huvudtiteln.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes föreslå riksdagen att

dels medgiva, att understöd för undervisning i slöjd

vid statsunderstödda högre folkskolor må från och med

år 1916 enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t

kan finna gott meddela, utgå såsom bidrag till lärares

avlöning med ett belopp av 1 krona 50 öre för undervisningstimme,

dock med högst 324 kronor årligen

för varje skola eller slöjdavdelning, allt under följande

villkor:

att undervisningen är anordnad i lämpliga slöjdarter

och anpassad för det åldersstadium, som den

högre folkskolan avser, samt huvudsakligen utgör en

vidare utveckling i praktisk riktning av folkskolans

undervisning i slöjd;

att slöjdundervisningen i varje skola eller slöjdavdelning

pågår minst 60 och högst 216 timmar årligen

utöver den för den övriga undervisningen på vederbörligt

sätt fastställda tiden; dock att av sistnämnda

tid ytterligare högst 216 timmar årligen eller 6 timmar

varje vecka må kunna användas till undervisning i slöjd;

att antalet slöjdande lärjungar i skolan vid läsårets

början utgjort minst 10 gossar eller 10 flickor

och att de, så länge de under året tillhört skolan, i

allmänhet deltagit i undervisningen eller, om antalet

gossar eller flickor i skolan icke uppgått till 10, att

samtliga i skolan inskrivna gossar eller flickor, så

länge de under året tillhört skolan och prövats skäligen

kunna deltaga i undervisningen, deltagit däri;

att om i dylik skola antalet slöjdande lärjungar

är så stort, att de uppdelats på avdelningar, statsbidrag

må utgå för varje avdelning, om de slöjdande i avdelningen

vid läsårets början uppgått till minst 10 och

om de, så länge de under året tillhört skolan, i allmänhet

deltagit i undervisningen;

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 87.

att undervisningen bestrides av lärare och lärarinnor,

som enligt prövning av folkskolöverstyrelsen

äga därför nödiga insikter och behövlig duglighet; samt

att läroplan för slöjdundervisningen blivit av folkskolöverstyrelsen

godkänd;

dock med rätt för Kungl. Maj:t att, när i särskilda

fall omständigheterna därtill föranleda, meddela understöd

av statsmedel för ifrågavarande ändamål utan

hinder därav, att någon avvikelse från nämnda villkor

ägt rum;

(iris ock på ordinarie stat under riksstatens åttonde

huvudtitel uppföra ett förslagsanslag å 10,000 kronor

med titel: Till anordnande av slöjd i högre folkskolor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Löwbeer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1915:48 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till slöjdundervisning i högre folkskolor jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten