Sök i Ratio Lex

Angående rätt för lärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig tjänstgöring vid svensk skola i utlandet

1915-03-19 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:93, Angående rätt för lärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig tjänstgöring vid svensk skola i utlandet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

1

Nr 93.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående rätt för

lärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt att

för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig tjänstgöring

vid svensk skola i utlandet; given Stockholms slott

den 19 mars 1915.

Linder åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att Kungl. Maj:t må äga att, utan hinder av bestämmelserna i nådiga

kungörelsen den 29 oktober 1909 angående avlöning av lärarinnorna vid

statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt

dessa läroanstalter m. m., i enlighet med de av vederbörande departementschef

till statsrådsprotokollet angivna grunder på särskild ansökan

bevilja lärarinna rätt att för uppflyttning i högre lönegrad vid sagda anstalter

tillgodoräkna sig tjänstgöring som av henne bestritts vid statsunderstödd

svensk skola i utlandet.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kung]. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse ^ ''Obevågen.

O

G U S T A F.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 82 höft. (Nr 93).

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

Utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

mars 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Westman anförde härefter i underdånighet:
Ratt

för I en underdånig ansökning har lärarinnan vid Lyceum för flickor i

lä6?atsundJ-d Stockholm Emma Viktoria Sandström anhållit att i anställning såsom

stödd enskild lärarinna vid statsunderstödda enskilda läroverk, statens samskolor och

atftmgodo- kommunala mellanskolor få för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig

rakna5sig till godo sin tjänstgöring under tre läsår såsom lärarinna vid svenska

Svensk'' skolan i Hamburg. '' . ,

skola i Denna ansökning med därvid fogade examens- och tjänstgöringsbetyg

utlandet. m m ^ar av läroverksöverstyrelsen med utlåtande den 22 oktober 1914

överlämnats till Kungl. Maj:t.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung/. Majds Nåd. Proposition Nr 93.

Såvitt ansökningen avser rätt till uppflyttning i högre lönegrad i

tjänst vid statssamskola och kommunal mellanskola, torde den, på sätt

läroverksöverstyrelsen yttrat, under nuvarande förhållanden icke böra föranleda

någon åtgärd. Vad statssamskolorna beträffar skulle ett bifall till

ansökningen innebära, att vederbörande förlänades en rätt till lönetursberäkning

för föregående tjänstgöring, som för närvarande är främmande

för avlöningsbestämmelserna vid de allmänna läroverken och ej ens tillkommer

extra ordinarie lärarinnor vid nämnda samskolor. Vidare må erinras,

att läroverksöverstyrelsen i underdånig skrivelse den 13 februari 1912 angående

viss ändring i bestämmelserna rörande avlönings- och pensionsförhållandena

för lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna gjort framställning

om rätt till lönetursberäkning i anställning vid dessa skolor för

tjänstår, intjänade vid enskilda läroanstalter. Detta ärende har remitterats

till lärarlönenämnden, som ännu ej avgivit utlåtande däri, och det lärer ej

böra ifrågakomma, att Emma Viktoria Sandströms ansökning, i vad den

rörer kommunala mellanskolor, skulle vinna avseende före eller utan samband

med prövningen av läroverksöverstyrelsens nyssberörda framställning.

Det är alltså endast den del av förevarande ärende, som angår rätt

till lönetursberäkning i anställning vid statsunderstödd enskild läroanstalt,

som jag nu vill upptaga till behandling.

Dessförinnan torde jag emellertid höra redogöra för gällande bestämmelser

om rätt till lönetursberäkning för ämneslärarinnor vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter. Dessa bestämmelser innehållas i en den 29

oktober 1909 utfärdad nådig kungörelse angående avlöning av lärarinnorna

vid nämnda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt anstalterna m. m.,

med i denna kungörelse den 21 februari 1914 vidtagna ändringar.

Enligt punkt G a) i avdelningen A av berörda kungörelse skall rätt till

lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad, enligt i kungörelsen

angivna löneskalor, tillkomma ämneslärarinna, som avlagt de prov, vilka

erfordras för behörighet till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt

läroverk eller folkskola, eller som genomgått av Kungl. Maj:t för ändamålet

godkänt enskilt lärarinneseminarium; dock att lärarinna, som på annat

sätt än här sägs förvärvat sig motsvarande utbildning för sitt kall, må

av Kungl. Maj:t kunna tilläggas ifrågavarande förmån.

Jämlikt punkt G b) må lärarinna för uppflyttning i högre lönegrad

tillgodoräkna sig tjänstgöring, som, efter det rätt till lönetursberäkning

förvärvats, blivit fullgjord vid under inseende av läroverksöverstyrelsen ställd

läroanstalt, vid folkskoleseminarium, vid småskoleseminarium, vid högre

folkskola eller vid folkskola, därest tjänstgöringen varit förlagd till det

stadium och haft den omfattning, som stadgats såsom villkor för åtnju
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kuwjl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 93.

tande av avlöning i högre lönegrad. I sådant avseende föreskrives i punkt

3, att tjänstgöringen skall vara förlagd till klasserna över de förberedande

eller till läsavdelning av med skolan förbundet lärarinneseminarium, dock

att ämneslärarinna med full tjänstgöring — sådan förutsattes för tillämpning

av de i kungörelsen angivna lönesatser — må kunna fullgöra intill en

tredjedel av sin tjänstgöring i de förberedande klasserna eller i övningsämnen.

Med full tjänstgöring förstås enligt punkt 4 tjänstgöring till ungefärligen

den omfattning, som åligger ämneslärarinna vid allmänt läroverk:

22—26 timmar i veckan.

I punkt 7 givas vissa bestämmelser om lönetursberäkning av retroaktiv

innebörd. Slutligen tillerkännes enligt punkt 8 lärarinna, som vunnit

anställning vid statsunderstödd enskild läroanstalt före deri 1 april 1909,

rätt till viss lönetursberäkning, ändock att bon ej fullgjort de såsom villkor

för rätt till lönetursberäkning stadgade prov.

1 anledning av sökandens anhållan i den del, jag funnit mig nu böra

upptaga till behandling, har läroverksöverstyrelsen i sitt förutnämnda utlåtande

den 22 oktober 1914 erinrat, hurusom lärarinna vid statsunderstödd

enskild läroanstalt ägde att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna

sig tjänstgöring vid läroanstalt, ställd under överstyrelsens inseende,

vid folkskoleseminarium, småskoleseminariuin, högre folkskola eller

folkskola. Vidare har överstyrelsen i utlåtandet anfört:

Av ansökningen bilagda handlingar synes framgå, att sökandens tjänstgöring vid

den svenska skolan i Hamburg icke utan vidare kan jämnställas med tjänstgöring vid

någon av här nämnda arter av svenska undervisningsanstalter. Skolan har årligen

mast ambulera mellan skilda lokaler, ett år ända till sju, undervisning har endast

meddelats i tre skolämnen: svenska, historia och geografi, och lärjungarnas^ ålder har

växlat mellan 3 och 21 år. Nämnda omständigheter, som visa, huru nu ifrågavarande

skola väsentligen skiljer sig från den vanliga typen av svenska samskolor eller flickskolor,

med vilka skolor den i övrigt synes närmast kunna jämföras, giva emellertid

också vid handen, att arbetet med skolans vidmakthållande måste vara synnerligen

krävande. Det synes ävenledes obestridligt, att meranämnda skola genom sitt arbete

för svenskhetens bevarande i utlandet fyllt eu viktig nationell uppgift, en sak, som

statsmakterna också synas hava erkänt genom att från den 1 september 1912 bevilja

skolan ett årligt statsunderstöd av 1,600 kronor. Vid sådant förhållande är det enligt

överstyrelsens mening med billighet överensstämmande, att tjänstgöring vid svenska

skolan i Hamburg i och för tjänstårsberäkning för uppflyttning i högre lönegrad får

jämnställas med tjänstgöring vid under överstyrelsens inseende ställd läroanstalt. Endast

genom ett sådant medgivande lärer också sagda skola hava utsikter att för framtiden

vid sig binda kompetenta lärarinnor.

Om överstyrelsen sålunda i sak är av den mening, att nu ifrågavarande förmån

bör beviljas sökanden, tillåter sig överstyrelsen emellertid uttala önskvärdheten av att

eu sådan dispensfråga som den förevarande icke måtte avgöras för sig utan samband

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö

Kung!. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

med andra likartade frågor. Skulle föreliggande ansökan vinna nådigt, avseende, torde

det nämligen vara att förvänta, att liknande ansökningar inlämnas från föreståndarinnorna

vid övriga svenska skolor i utlandet, skolorna i Berlin ock London. Då angående

bägge dessa skolor det omdöme torde kunna fållas, att de jämväl förtjäna det

stöd av det allmänna, som ligger i beviljandet av nu ifrågasatt förmån, lära alla

ansökningar av nu nämnda slag böra avgöras i ett sammanhang.

Sådana ansökningar torde enligt överstyrelsens mening kunna och böra beviljas

utan ändring av bestämmelserna i förenämnda nådiga kungörelse den 29 oktober 1909,

under förutsättning att riksdagen medgiver, att Kungl. Maj:t må äga att på särskild

ansökan bevilja lärarinna rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig

tjänstgöring, som bestritts vid svensk skola i utlandet.

Överstyrelsens utlåtande slutar med hemställan, att Kungl. Maj:t måtte

till riksdagen göra framställning om nyssberörda medgivande.

Statskontoret bär i infordrat utlåtande den 28 januari 1915 anfört:

Vad anginge rätten att för uppflyttning i högre lönegrad vid statsunderstödd

enskild läroanstalt beräkna tjänstgöring vid svensk skola i utlandet, hade statskontoret

ej något att erinra mot läroverksöverstyrelsens förslag, att det skulle bero på Kungl.

Maj:ts prövning i varje särskilt fall, huruvida sådan rätt medgåves.

Om detta förslag av riksdagen bifolies, syntes det emellertid vara önskligt, om

saken kunde ordnas så, att vederbörande skolor och lärarinnor bleve i tillfälle att erhålla

kännedom om de huvudsakliga villkor, som måste fordras för medgivande av sådan

lönetursrätt. Ty det med läroverksöverstyrelsens förslag åsyftade gagnet för de svenska

skolorna i utlandet, eller att för dem underlätta förvärvandet av kompetenta lärarinnor,

syntes bliva uppnått blott i fall vederbörande med åtminstone någon grad av säkerhet

kunde på förhand bedöma utsikterna att erhålla begärd lönetursrätt.

Läroverksöverstyrelsen anbefalldes härefter att avgiva förnyat yttrande i

anledning av vad statskontoret anfört rörande önskvärdheten av vissa villkors

uppställande i fråga om den i ärendet avsedda lönetursrätten.

Det sålunda infordrade utlåtandet innehålles i läroverksöverstyrelsens

skrivelse den It) februari 1915, däri anföres:

Då det enligt överstyrelsens i ärendet den 22 oktober 1914 avgivna förslag skall

bero på Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, huruvida rätt att för uppflyttning

i högre lönegrad tillgodoräkna tjänstgöring, som bestritts vid svensk skola i utlandet,

må medgivas eller icke, och då vidare enligt nyssnämnda förslag dylikt medgivande

skulle, efter riksdagens därtill givna tillstånd, av Kungl. Maj:t givas utan hinder av

nu gällande bestämmelser i nådiga kungörelsen den 29 oktober 1909, har överstyrelsen

ansett, att någon ändring i eller något tillägg till berörda författning icke skulle för

ändamålet behöva göras.

Under sådana förhållanden torde de villkor, som måste uppställas för medgivande

av ifrågavarande lönetursrätt, bliva i huvudsak desamma, som nu krävas av lärarinna,

tjänstgörande vid sådan inom riket belägen läroanstalt, vid vilken tjänstgöring må

tillgodoräknas för lönetursrätt, allenast med den skillnad att på särskild ansökan och

sålunda i varje särskilt fall måste av Kungl. Maj:t prövas, om och i vad mån den i

svensk skola i utlandet fullgjorda tjänstgöringen kan jämföras med och evalveras mot

en tjänstgöring vid inhemsk läroanstalt, f fråga om viss utbildning för lärarinnekallet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl- Majds ''Säd. Proposition Nr !)-i.

såsom villkor för lönetursrätt torde sålunda de i övriga fall gällande bestämmelser i

allmänhet böra tillämpas; och vad själva tjänstgöringen beträffar, bör givetvis densamma

i det hela med avseende på sin omfattning och art fylla de villkor, som uppställts i

ovannämnda nådiga kungörelse, dock så att på de främmande förhållandena beroende

avvikelser i fråga om tjänstgöringens såväl art som omfattning böra förutsättas kunna

ifrågakomma till avsevärd utsträckning.

Av skäl, som statskontoret anfört, synes vara lämpligt, att de här antydda huvudsakliga

villkoren komma till vederbörandes kännedom. För sådant ändamål torde i

ett blivande riksdagsbeslut eller i ett av sådant beslut föranlett nådigt brev lämpligen

kunna göras ett uttalande av innehåll, att de i ovannämnda kungörelse för liknande

förmån som den nu ifrågasatta föreskrivna villkor och bestämmelser böra i

huvudsak och i tillämpliga delar i nu förevarande fall lända till efterrättelse.

Sedan efter någon tid några medgivanden av nu ifrågavarande slag och avseende

tjänstgöring vid olika svenska skolor i utlandet av Kungl. Maj:t lämnats, torde inom

kort komma att skapas normerande prejudikat för bedömandet av utsikterna för exempelvis

en i hemlandet tjänstgörande lärarinna, vilken, jämväl till egen förkovran,

skulle önska någon tids anställning vid dylik skola, att få i lönetursavseende tillgodoräkna

sig tjänstgöringen vid densamma.

Slutligen har folkskolöverstyrelsen, efter nådig remiss, den 4 mars

11)15 i ärendet avgivit utlåtande av följande innehåll:

I likhet med läroverksöverstyrelsen ansåge folkskolöverstyrelsen den skolverksamhet,

som bedreves bland svenska barn i utlandet, vara av den betydelse, att den borde

komma i åtnjutande av allt det stöd från det allmännas sida, som kunde beredas densamma.

Uppenbart vore, att arbetet inom de skolor, som här komme i fråga, vore av

den art, att, för dess framgångsrika utövande, av lärarpersonalen krävdes, förutom

särskilda personliga egenskaper, en viss erfarenhet av de för ifrågavarande skolverksamhet

egendomliga förhållandena, vilken först genom någon tids tjänstgöring i sådan

skola kunde förvärvas. Det måste därför vara av vikt, att icke allt för täta ombyten

av lärarkrafter ägde rum vid ifrågavarande skolor. Och denna synpunkt syntes vara

värd beaktande ej minst med hänsyn därtill, att nämnda skolor tydligen borde så anordnas,

att det statsunderstöd, desamma uppbure, komme till bästa möjliga användning.

Å andra sidan kunde det icke förväntas, att en lärarinna skulle finnas villig att under

någon avsevärdare tid kvarstanua vid en skola i utlandet, om sådan anställning skulle

medföra, att bon efter återkomsten till fäderneslandet genom försenad lönetursberäkning

ställdes i ett ogynnsammare läge i löneavseende än det, hon skulle kunnat uppnå

genom att omedelbart taga anställning i hemlandet. Eu dylik påföljd syntes vara så

mycket mera obillig, som tjänstgöringen i utlandet givetvis vore ägnad att giva en för

fortsatt lärarverksamhet i hemlandet värdefull erfarenhet, som icke kunde på annat

sätt vinnas.

Folkskolöverstyrelsen funne därför starka skäl tala för att de medgivanden i

avseende på lönetursrätt för här berörda lärarinnor, som rimligen kunde ifrågakomma,

också lämnades dem. Vad läroverksöverstyrelsen i detta hänseende föreslagit, åsyftande

att Kungl. Maj:t skulle kunna utan hinder av bestämmelserna i nådiga kungörelsen

den 29 oktober 1909 på särskild ansökan bevilja lärarinna rätt att för uppflyttning

i högre lönegrad tillgodoräkna sig tjänstgöring, som bestritts vid svensk skola i

utlandet, ansåge sig folkskolöverstyrelsen därför böra biträda, liksom överstyrelsen åven

anslöte sig till de uttalanden, som av läroverksöverstyrelsen uti dess senare yttrande i ären
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kwngt. Maj:ts Noll. Proposition Nr 93. t

det gjorts angående de närmare villkor, som borde uppställas för beviljande av

sådan rätt.

Tydligt vore emellertid, att det syfte, varom här vore fråga, endast ofullständigt

^rest medgivandet i fråga om lönetursberäkning begränsades till statsunderstödda

enskilda läroanstalter. Det vore ju nämligen ingalunda visst, att den för en

svensk skola i utlandet lämpligaste lärarinnan vore att unna bland dem, vilkas kompetens

vore begränsad till sistnämnda läroanstalter och vilka därför framdeles kunde

vinna anställning blott vid sadana anstalter. I den underdåniga ansökning, som

läge till grund för läroverksöverstyrelsens nyssberörda förslag, hade hemställts om

rätt till lönetursberäkning även vid statens samskolor och kommunala mellanskolor,

en hemställan, som läroverksöverstyrelsen dock av angivna skäl icke ansett sig kunna

tillstyrka. Och folkskolöverstyrelsen ville i detta sammanhang erinra, att de befintliga

svenska skolorna i utlandet med de betydande växlingar i fråga om organisation och

verksamhet, som de företedde, dock snarare torde vara att betrakta såsom folkskolor

eller högre folkskolor än såsom enskilda fliclc- eller samskolor. Enligt överstvrelsens

mening skulle det vara både rimligt och lämpligt, om, förutom vad ovan föreslagits,

tjänstgöring vid svensk skola i utlandet berättigade till lönetursberäkning icke blott,

såsom av sökanden ifrågasatts, vid statens samskolor och kommunala mellanskolor utan

även vid folkskolor och högre folkskolor.

Da emellertid ett medgivande av lönetursberäkning i fråga om nu berörda läroanstalter

skulle innebära en avvikelse från de grunder, vid vilka man hittills i likartade

fall fasthållit, och då det icke syntes sannolikt, att bifall skulle kunna vinnas

för en framställning, åsyftande avsteg från berörda grunder i ett så speciellt fall som

det här förevarande, ansåge sig folkskolöverstyrelsen, under framhållande av de synpunkter,

som i det föregående berörts, böra inskränka sig till att förorda bifall till

läroverksöverstyrelsens förutberörda, jämväl av statskontoret tillstyrkta förslag i ämnet.

På sått i ärendet uttalats anser även jag, att man ej bör stanna vid

en prövning av den för sökandens personliga del gjorda ansökningen. Man

bör taga i övervägande, huru en mera allmän lösning må vinnas av frågan

om den nu avsedda lönetursrätten, inskränkt, såsom jag redan anmärkt,

till att komma vederbörande till godo i anställning vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter. Utan att framställa något yrkande i annan

riktning har folkskolöverstyrelsen emellertid påpekat, att motsvarande förmån

på göda grunder borde få åtnjutas även i anställning vid folkskolor

och högre folkskolor. Detta är helt visst en sak, som icke bör lämnas

ur sikte utan framdeles i lämpligt sammanhang bör komma under prövning.

Det synes dock sannolikt, att förevarande fråga i det hela är av större

betydelse för lärarinnor, som hava för avsikt att ägna sig åt lärarinnekallet

vid enskilda flick- och samskolor, än för lärarinnor, som direkt utbildat

sig för anställning vid folkskolan. I detta avseende må framhållas, att goda

språkliga kunskaper väl äro oumbärliga för tjänstgöring vid svensk skola

i utlandet, och sådana kunskaper torde med större säkerhet vara att finna

hos en lärarinna av förstnämnda slac.

o

Departe
mentschefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

Det har i ärendet erinrats, att utom skolan i Hamburg, där lärarinnan

Sandström varit anställd, även andra svenska skolor finnas i utlandet.

Om man, såsom jag anser riktigt, vill låta den tillämnade allmänna lösningen

av förevarande fråga gälla endast statsunderstödda svenska skolor

i utlandet, bör här anmärkas, att sådana skolor för närvarande finnas i

Berlin, London, Hamburg och Paris. Statsunderstöden växla mellan 1,600

kronor — i Hamburg — och 2,000 kronor — i London. Berlinerskolan

har åtnjutit understöd allt sedan år 1909; därefter hava övriga skolor

tillkommit och senast den i Paris, vilken först för läsåret 1914—1915 erhållit

understöd. Skolan i Paris har emellertid ej för nämnda år kunnat

taga anslaget i användning utan måst beredas rätt att använda detsamma

för anordnande av undervisning under läsåret 1915 —1916. 1 n der stöden

hava av riksdagen beviljats å extra stat, och såsom villkor för deras utgående

har plägat föreskrivas, bland annat, att undervisningen fortgår

minst åtta månader av ett läsår.

Ifrågavarande skolor hava helt naturligt intet gemensamt med den

propaganda för utbredning av moderlandets språk och kultur, som kännetecknar

vissa, av de stora kulturländerna åvägabragta inrättningar på främmande

botten. Skolorna hava helt. enkelt tillkommit i känslan av att

Sverige ej borde lämna sina, för kortare eller längre tid, utflyttade söner

och döttrar utan varje förbindelse med det gamla fosterlandet. Man bär

funnit, att ett av de bästa medlen att underhålla denna förbindelse är

att vända sig till barnen. Dessa förlora ju lättast minnena av det gamla

hemlandet, men å andra sidan är ock det unga sinnet mottagligast för de

intryck, man önskar giva det. Och genom barnen påverkar man lätt föräldrarna.

Genom själva syftet med skolornas verksamhet bliver denna i viss

mån ensidig och av ringa omfattning. Det är svenska språket, läsning av

svenska författare, svensk historia och Sveriges geografi, som så gott som

uteslutande utgöra föremålet för undervisningen i skolorna. Syftet med

denna undervisning söker man gärna stärka genom att för de unga anordna

sommarferieresor till Sverige.

Det har givetvis mött avsevärda, svårigheter att ordna den undervisning,

varom här är fråga. Förlagd till stora städer, där de familjer, man

velat träffa, bo kringspridda, har skolverksamheten måst bliva ambulerande;

den har i samma stad måst bedrivas på åtskilliga ställen, oftast i

enskilda hem, dit de närboende barnen samlats.

Andra svårigheter hava yppat sig därigenom, att hänsyn måst tagas

till barnens skolgång i det främmande landets läroanstalter. I ndervisningen

i de svenska skolorna lärer i följd härav i regeln hava förlagts till

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

eftermiddagarna, och antalet av lärarinnans undervisningstimmar i veckan

har blivit tämligen begränsat.

Slutligen har naturligen den stora åldersskillnaden hos lärjungarna

medfört särskilda olägenheter, framför allt då lärjungarna måst uppdelas

i grupper efter boningsorterna.

Det är uppenbart, att alla dessa omständigheter måste utgöra stora

hinder för ett framgångsrikt arbete i det syfte, skolorna satt sig före. Att

de emellertid på ett lyckligt sätt sökt att förverkliga sitt ändamål, betygas

genom de understöd från svenska statens sida, varav dessa skolor kommit

i åtnjutande och varigenom de svenska statsmakterna visat sig uppskatta

deras arbete och hysa förtroende till deras fortsatta verksamhet.

För skolornas förmåga att förverkliga sina uppgifter är det en omständighet

av allra största betydelse, att de kunna förvärva goda och för

förhållandena lämpliga lärarkrafter. Det är tydligt, att ur denna synpunkt

beviljande av nu ifrågavarande lönetursrätt kan sägas vara ett livsvillkor

för ett verkligt fruktbringande arbete vid skolorna. Det är på

grund härav och under åberopande i övrigt av vad överstyrelserna anfört,

som jag finner mig böra föreslå, att åtgärder vidtagas, varigenom denna

lönetursrätt kommer till stånd.

Lika med överstyrelserna vill jag dock ej tillstyrka, att lönetursrätten

beredes genom en formlig ändring av 1909 års ovannämnda kungörelse.

De förhållanden, som det nu gäller, äro så säregna, att de nödiga bestämmelserna

ej bekvämt låta inpassa sig i sagda kungörelse utan hellre böra

meddelas i särskild ordning. Omständigheterna torde tillika vara så skiftande

i olika fall, att några för alla händelser gällande föreskrifter ej låta

utan vidare uppställa sig. Härav följer, att — åtminstone till dess att

tillräcklig erfarenhet vunnits — Kungl. Maj:t bör erhålla befogenhet att

efter de förhållanden, som i de särskilda fallen äro för handen, besluta

om lönetursrätt för vederbörande.

Därvid böra emellertid bestämmelserna i 1909 års kungörelse principiellt

lända till efterrättelse, så vitt angår fordringarna å vederbörandes

utbildning. 1 fråga om tjänstgöringens art och omfattning måste ovillkorligen

en mer eller mindre avsevärd avvikelse ske, om överhuvud lönetursrätten

skall kunna komma vederbörande till del. Jag vill särskilt erinra,

att i de nu ifrågavarande svenska skolorna i utlandet, vilka enligt

folkskolöverstyrelsens mening äro jämförliga snarare med folkskolor eller

högre folkskolor än med enskilda Hick- eller samskolor, undervisningstiden

för vecka vanligen torde understiga vad som enligt 1909 års kungörelse

skulle fordras.

Under sådana förhållanden lärer lönetursrätten böra fastställas efter

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 82 höft. (Nr 93.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

en på grund av jämförelse med tjänstgöring vid inhemsk läroanstalt verkställd

evalvering av tjänstgöringen vid den utländska skolan. Att på förhand

närmare angiva grunderna för en sådan evalvering synes mig ej

möjligt i vidare mån, än att prövningen härvid kommer att ske efter de

i 1909 års kungörelse uppställda fordringarna, lämpligt jämkade med hänsyn

till de ifrågavarande skolornas säregna förhållanden.

Vid bifall till vad jag under denna punkt föreslår böra i en blivande

författning till ledning för dem, som äro betänkta på att söka anställning

vid ifrågavarande skolor, inryckas nödiga meddelanden angående nu berörda

fordringar i fråga om lärarinnas utbildning och tjänstgöring.

Under åberopande av vad jag nu anfört tillstyrker jag, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att Kungl. Maj:t må äga att, utan hinder av bestämmelserna

i nådiga kungörelsen den 29 oktober 1909

angående avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt

dessa läroanstalter m. m., i enlighet med de av mig

i det föregående angivna grunder på särskild ansökan

bevilja lärarinna rätt att för uppflyttning i högre lönegrad

vid sagda anstalter tillgodoräkna sig tjänstgöring,

som av henne bestritts vid statsunderstödd svensk skola

i utlandet.

Vad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt

behagade Hans Maj:t Konungen, på hemställan

av statsrådets övriga ledamöter, gilla; och skulle proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hemming Gadd.

Stockholm 1915, Tvär Hasggströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:75 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.is proposition angående rätt för lärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt att för uppflyttning i hög s. 1 i texten
  2. SU 1915:41 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för lärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt att för uppflyttning i högre lönegrad ti s. 4 i texten