Angående rätt för lärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig tjänstgöring vid svensk skola i utlandet
1915-03-19 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1915:93, Angående rätt för lärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig tjänstgöring vid svensk skola i utlandet
Dokumentets text
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.
1
Nr 93.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående rätt för
lärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt att
för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig tjänstgöring
vid svensk skola i utlandet; given Stockholms slott
den 19 mars 1915.
Linder åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att Kungl. Maj:t må äga att, utan hinder av bestämmelserna i nådiga
kungörelsen den 29 oktober 1909 angående avlöning av lärarinnorna vid
statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt
dessa läroanstalter m. m., i enlighet med de av vederbörande departementschef
till statsrådsprotokollet angivna grunder på särskild ansökan
bevilja lärarinna rätt att för uppflyttning i högre lönegrad vid sagda anstalter
tillgodoräkna sig tjänstgöring som av henne bestritts vid statsunderstödd
svensk skola i utlandet.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kung]. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse ^ ''Obevågen.
O
G U S T A F.
K. G. Westman.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 82 höft. (Nr 93).
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.
Utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
mars 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet Westman anförde härefter i underdånighet:
Ratt
för I en underdånig ansökning har lärarinnan vid Lyceum för flickor i
lä6?atsundJ-d Stockholm Emma Viktoria Sandström anhållit att i anställning såsom
stödd enskild lärarinna vid statsunderstödda enskilda läroverk, statens samskolor och
atftmgodo- kommunala mellanskolor få för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig
rakna5sig till godo sin tjänstgöring under tre läsår såsom lärarinna vid svenska
Svensk'' skolan i Hamburg. '' . ,
skola i Denna ansökning med därvid fogade examens- och tjänstgöringsbetyg
utlandet. m m ^ar av läroverksöverstyrelsen med utlåtande den 22 oktober 1914
överlämnats till Kungl. Maj:t.
3
Kung/. Majds Nåd. Proposition Nr 93.
Såvitt ansökningen avser rätt till uppflyttning i högre lönegrad i
tjänst vid statssamskola och kommunal mellanskola, torde den, på sätt
läroverksöverstyrelsen yttrat, under nuvarande förhållanden icke böra föranleda
någon åtgärd. Vad statssamskolorna beträffar skulle ett bifall till
ansökningen innebära, att vederbörande förlänades en rätt till lönetursberäkning
för föregående tjänstgöring, som för närvarande är främmande
för avlöningsbestämmelserna vid de allmänna läroverken och ej ens tillkommer
extra ordinarie lärarinnor vid nämnda samskolor. Vidare må erinras,
att läroverksöverstyrelsen i underdånig skrivelse den 13 februari 1912 angående
viss ändring i bestämmelserna rörande avlönings- och pensionsförhållandena
för lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna gjort framställning
om rätt till lönetursberäkning i anställning vid dessa skolor för
tjänstår, intjänade vid enskilda läroanstalter. Detta ärende har remitterats
till lärarlönenämnden, som ännu ej avgivit utlåtande däri, och det lärer ej
böra ifrågakomma, att Emma Viktoria Sandströms ansökning, i vad den
rörer kommunala mellanskolor, skulle vinna avseende före eller utan samband
med prövningen av läroverksöverstyrelsens nyssberörda framställning.
Det är alltså endast den del av förevarande ärende, som angår rätt
till lönetursberäkning i anställning vid statsunderstödd enskild läroanstalt,
som jag nu vill upptaga till behandling.
Dessförinnan torde jag emellertid höra redogöra för gällande bestämmelser
om rätt till lönetursberäkning för ämneslärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter. Dessa bestämmelser innehållas i en den 29
oktober 1909 utfärdad nådig kungörelse angående avlöning av lärarinnorna
vid nämnda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt anstalterna m. m.,
med i denna kungörelse den 21 februari 1914 vidtagna ändringar.
Enligt punkt G a) i avdelningen A av berörda kungörelse skall rätt till
lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad, enligt i kungörelsen
angivna löneskalor, tillkomma ämneslärarinna, som avlagt de prov, vilka
erfordras för behörighet till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt
läroverk eller folkskola, eller som genomgått av Kungl. Maj:t för ändamålet
godkänt enskilt lärarinneseminarium; dock att lärarinna, som på annat
sätt än här sägs förvärvat sig motsvarande utbildning för sitt kall, må
av Kungl. Maj:t kunna tilläggas ifrågavarande förmån.
Jämlikt punkt G b) må lärarinna för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig tjänstgöring, som, efter det rätt till lönetursberäkning
förvärvats, blivit fullgjord vid under inseende av läroverksöverstyrelsen ställd
läroanstalt, vid folkskoleseminarium, vid småskoleseminarium, vid högre
folkskola eller vid folkskola, därest tjänstgöringen varit förlagd till det
stadium och haft den omfattning, som stadgats såsom villkor för åtnju
-
4
Kuwjl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 93.
tande av avlöning i högre lönegrad. I sådant avseende föreskrives i punkt
3, att tjänstgöringen skall vara förlagd till klasserna över de förberedande
eller till läsavdelning av med skolan förbundet lärarinneseminarium, dock
att ämneslärarinna med full tjänstgöring — sådan förutsattes för tillämpning
av de i kungörelsen angivna lönesatser — må kunna fullgöra intill en
tredjedel av sin tjänstgöring i de förberedande klasserna eller i övningsämnen.
Med full tjänstgöring förstås enligt punkt 4 tjänstgöring till ungefärligen
den omfattning, som åligger ämneslärarinna vid allmänt läroverk:
22—26 timmar i veckan.
I punkt 7 givas vissa bestämmelser om lönetursberäkning av retroaktiv
innebörd. Slutligen tillerkännes enligt punkt 8 lärarinna, som vunnit
anställning vid statsunderstödd enskild läroanstalt före deri 1 april 1909,
rätt till viss lönetursberäkning, ändock att bon ej fullgjort de såsom villkor
för rätt till lönetursberäkning stadgade prov.
1 anledning av sökandens anhållan i den del, jag funnit mig nu böra
upptaga till behandling, har läroverksöverstyrelsen i sitt förutnämnda utlåtande
den 22 oktober 1914 erinrat, hurusom lärarinna vid statsunderstödd
enskild läroanstalt ägde att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig tjänstgöring vid läroanstalt, ställd under överstyrelsens inseende,
vid folkskoleseminarium, småskoleseminariuin, högre folkskola eller
folkskola. Vidare har överstyrelsen i utlåtandet anfört:
Av ansökningen bilagda handlingar synes framgå, att sökandens tjänstgöring vid
den svenska skolan i Hamburg icke utan vidare kan jämnställas med tjänstgöring vid
någon av här nämnda arter av svenska undervisningsanstalter. Skolan har årligen
mast ambulera mellan skilda lokaler, ett år ända till sju, undervisning har endast
meddelats i tre skolämnen: svenska, historia och geografi, och lärjungarnas^ ålder har
växlat mellan 3 och 21 år. Nämnda omständigheter, som visa, huru nu ifrågavarande
skola väsentligen skiljer sig från den vanliga typen av svenska samskolor eller flickskolor,
med vilka skolor den i övrigt synes närmast kunna jämföras, giva emellertid
också vid handen, att arbetet med skolans vidmakthållande måste vara synnerligen
krävande. Det synes ävenledes obestridligt, att meranämnda skola genom sitt arbete
för svenskhetens bevarande i utlandet fyllt eu viktig nationell uppgift, en sak, som
statsmakterna också synas hava erkänt genom att från den 1 september 1912 bevilja
skolan ett årligt statsunderstöd av 1,600 kronor. Vid sådant förhållande är det enligt
överstyrelsens mening med billighet överensstämmande, att tjänstgöring vid svenska
skolan i Hamburg i och för tjänstårsberäkning för uppflyttning i högre lönegrad får
jämnställas med tjänstgöring vid under överstyrelsens inseende ställd läroanstalt. Endast
genom ett sådant medgivande lärer också sagda skola hava utsikter att för framtiden
vid sig binda kompetenta lärarinnor.
Om överstyrelsen sålunda i sak är av den mening, att nu ifrågavarande förmån
bör beviljas sökanden, tillåter sig överstyrelsen emellertid uttala önskvärdheten av att
eu sådan dispensfråga som den förevarande icke måtte avgöras för sig utan samband
opaginerad Kontrollera mot PDF
ö
Kung!. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 93.
med andra likartade frågor. Skulle föreliggande ansökan vinna nådigt, avseende, torde
det nämligen vara att förvänta, att liknande ansökningar inlämnas från föreståndarinnorna
vid övriga svenska skolor i utlandet, skolorna i Berlin ock London. Då angående
bägge dessa skolor det omdöme torde kunna fållas, att de jämväl förtjäna det
stöd av det allmänna, som ligger i beviljandet av nu ifrågasatt förmån, lära alla
ansökningar av nu nämnda slag böra avgöras i ett sammanhang.
Sådana ansökningar torde enligt överstyrelsens mening kunna och böra beviljas
utan ändring av bestämmelserna i förenämnda nådiga kungörelse den 29 oktober 1909,
under förutsättning att riksdagen medgiver, att Kungl. Maj:t må äga att på särskild
ansökan bevilja lärarinna rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
tjänstgöring, som bestritts vid svensk skola i utlandet.
Överstyrelsens utlåtande slutar med hemställan, att Kungl. Maj:t måtte
till riksdagen göra framställning om nyssberörda medgivande.
Statskontoret bär i infordrat utlåtande den 28 januari 1915 anfört:
Vad anginge rätten att för uppflyttning i högre lönegrad vid statsunderstödd
enskild läroanstalt beräkna tjänstgöring vid svensk skola i utlandet, hade statskontoret
ej något att erinra mot läroverksöverstyrelsens förslag, att det skulle bero på Kungl.
Maj:ts prövning i varje särskilt fall, huruvida sådan rätt medgåves.
Om detta förslag av riksdagen bifolies, syntes det emellertid vara önskligt, om
saken kunde ordnas så, att vederbörande skolor och lärarinnor bleve i tillfälle att erhålla
kännedom om de huvudsakliga villkor, som måste fordras för medgivande av sådan
lönetursrätt. Ty det med läroverksöverstyrelsens förslag åsyftade gagnet för de svenska
skolorna i utlandet, eller att för dem underlätta förvärvandet av kompetenta lärarinnor,
syntes bliva uppnått blott i fall vederbörande med åtminstone någon grad av säkerhet
kunde på förhand bedöma utsikterna att erhålla begärd lönetursrätt.
Läroverksöverstyrelsen anbefalldes härefter att avgiva förnyat yttrande i
anledning av vad statskontoret anfört rörande önskvärdheten av vissa villkors
uppställande i fråga om den i ärendet avsedda lönetursrätten.
Det sålunda infordrade utlåtandet innehålles i läroverksöverstyrelsens
skrivelse den It) februari 1915, däri anföres:
Då det enligt överstyrelsens i ärendet den 22 oktober 1914 avgivna förslag skall
bero på Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, huruvida rätt att för uppflyttning
i högre lönegrad tillgodoräkna tjänstgöring, som bestritts vid svensk skola i utlandet,
må medgivas eller icke, och då vidare enligt nyssnämnda förslag dylikt medgivande
skulle, efter riksdagens därtill givna tillstånd, av Kungl. Maj:t givas utan hinder av
nu gällande bestämmelser i nådiga kungörelsen den 29 oktober 1909, har överstyrelsen
ansett, att någon ändring i eller något tillägg till berörda författning icke skulle för
ändamålet behöva göras.
Under sådana förhållanden torde de villkor, som måste uppställas för medgivande
av ifrågavarande lönetursrätt, bliva i huvudsak desamma, som nu krävas av lärarinna,
tjänstgörande vid sådan inom riket belägen läroanstalt, vid vilken tjänstgöring må
tillgodoräknas för lönetursrätt, allenast med den skillnad att på särskild ansökan och
sålunda i varje särskilt fall måste av Kungl. Maj:t prövas, om och i vad mån den i
svensk skola i utlandet fullgjorda tjänstgöringen kan jämföras med och evalveras mot
en tjänstgöring vid inhemsk läroanstalt, f fråga om viss utbildning för lärarinnekallet
6
Kungl- Majds ''Säd. Proposition Nr !)-i.
såsom villkor för lönetursrätt torde sålunda de i övriga fall gällande bestämmelser i
allmänhet böra tillämpas; och vad själva tjänstgöringen beträffar, bör givetvis densamma
i det hela med avseende på sin omfattning och art fylla de villkor, som uppställts i
ovannämnda nådiga kungörelse, dock så att på de främmande förhållandena beroende
avvikelser i fråga om tjänstgöringens såväl art som omfattning böra förutsättas kunna
ifrågakomma till avsevärd utsträckning.
Av skäl, som statskontoret anfört, synes vara lämpligt, att de här antydda huvudsakliga
villkoren komma till vederbörandes kännedom. För sådant ändamål torde i
ett blivande riksdagsbeslut eller i ett av sådant beslut föranlett nådigt brev lämpligen
kunna göras ett uttalande av innehåll, att de i ovannämnda kungörelse för liknande
förmån som den nu ifrågasatta föreskrivna villkor och bestämmelser böra i
huvudsak och i tillämpliga delar i nu förevarande fall lända till efterrättelse.
Sedan efter någon tid några medgivanden av nu ifrågavarande slag och avseende
tjänstgöring vid olika svenska skolor i utlandet av Kungl. Maj:t lämnats, torde inom
kort komma att skapas normerande prejudikat för bedömandet av utsikterna för exempelvis
en i hemlandet tjänstgörande lärarinna, vilken, jämväl till egen förkovran,
skulle önska någon tids anställning vid dylik skola, att få i lönetursavseende tillgodoräkna
sig tjänstgöringen vid densamma.
Slutligen har folkskolöverstyrelsen, efter nådig remiss, den 4 mars
11)15 i ärendet avgivit utlåtande av följande innehåll:
I likhet med läroverksöverstyrelsen ansåge folkskolöverstyrelsen den skolverksamhet,
som bedreves bland svenska barn i utlandet, vara av den betydelse, att den borde
komma i åtnjutande av allt det stöd från det allmännas sida, som kunde beredas densamma.
Uppenbart vore, att arbetet inom de skolor, som här komme i fråga, vore av
den art, att, för dess framgångsrika utövande, av lärarpersonalen krävdes, förutom
särskilda personliga egenskaper, en viss erfarenhet av de för ifrågavarande skolverksamhet
egendomliga förhållandena, vilken först genom någon tids tjänstgöring i sådan
skola kunde förvärvas. Det måste därför vara av vikt, att icke allt för täta ombyten
av lärarkrafter ägde rum vid ifrågavarande skolor. Och denna synpunkt syntes vara
värd beaktande ej minst med hänsyn därtill, att nämnda skolor tydligen borde så anordnas,
att det statsunderstöd, desamma uppbure, komme till bästa möjliga användning.
Å andra sidan kunde det icke förväntas, att en lärarinna skulle finnas villig att under
någon avsevärdare tid kvarstanua vid en skola i utlandet, om sådan anställning skulle
medföra, att bon efter återkomsten till fäderneslandet genom försenad lönetursberäkning
ställdes i ett ogynnsammare läge i löneavseende än det, hon skulle kunnat uppnå
genom att omedelbart taga anställning i hemlandet. Eu dylik påföljd syntes vara så
mycket mera obillig, som tjänstgöringen i utlandet givetvis vore ägnad att giva en för
fortsatt lärarverksamhet i hemlandet värdefull erfarenhet, som icke kunde på annat
sätt vinnas.
Folkskolöverstyrelsen funne därför starka skäl tala för att de medgivanden i
avseende på lönetursrätt för här berörda lärarinnor, som rimligen kunde ifrågakomma,
också lämnades dem. Vad läroverksöverstyrelsen i detta hänseende föreslagit, åsyftande
att Kungl. Maj:t skulle kunna utan hinder av bestämmelserna i nådiga kungörelsen
den 29 oktober 1909 på särskild ansökan bevilja lärarinna rätt att för uppflyttning
i högre lönegrad tillgodoräkna sig tjänstgöring, som bestritts vid svensk skola i
utlandet, ansåge sig folkskolöverstyrelsen därför böra biträda, liksom överstyrelsen åven
anslöte sig till de uttalanden, som av läroverksöverstyrelsen uti dess senare yttrande i ären
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kwngt. Maj:ts Noll. Proposition Nr 93. t
det gjorts angående de närmare villkor, som borde uppställas för beviljande av
sådan rätt.
Tydligt vore emellertid, att det syfte, varom här vore fråga, endast ofullständigt
^rest medgivandet i fråga om lönetursberäkning begränsades till statsunderstödda
enskilda läroanstalter. Det vore ju nämligen ingalunda visst, att den för en
svensk skola i utlandet lämpligaste lärarinnan vore att unna bland dem, vilkas kompetens
vore begränsad till sistnämnda läroanstalter och vilka därför framdeles kunde
vinna anställning blott vid sadana anstalter. I den underdåniga ansökning, som
läge till grund för läroverksöverstyrelsens nyssberörda förslag, hade hemställts om
rätt till lönetursberäkning även vid statens samskolor och kommunala mellanskolor,
en hemställan, som läroverksöverstyrelsen dock av angivna skäl icke ansett sig kunna
tillstyrka. Och folkskolöverstyrelsen ville i detta sammanhang erinra, att de befintliga
svenska skolorna i utlandet med de betydande växlingar i fråga om organisation och
verksamhet, som de företedde, dock snarare torde vara att betrakta såsom folkskolor
eller högre folkskolor än såsom enskilda fliclc- eller samskolor. Enligt överstvrelsens
mening skulle det vara både rimligt och lämpligt, om, förutom vad ovan föreslagits,
tjänstgöring vid svensk skola i utlandet berättigade till lönetursberäkning icke blott,
såsom av sökanden ifrågasatts, vid statens samskolor och kommunala mellanskolor utan
även vid folkskolor och högre folkskolor.
Da emellertid ett medgivande av lönetursberäkning i fråga om nu berörda läroanstalter
skulle innebära en avvikelse från de grunder, vid vilka man hittills i likartade
fall fasthållit, och då det icke syntes sannolikt, att bifall skulle kunna vinnas
för en framställning, åsyftande avsteg från berörda grunder i ett så speciellt fall som
det här förevarande, ansåge sig folkskolöverstyrelsen, under framhållande av de synpunkter,
som i det föregående berörts, böra inskränka sig till att förorda bifall till
läroverksöverstyrelsens förutberörda, jämväl av statskontoret tillstyrkta förslag i ämnet.
På sått i ärendet uttalats anser även jag, att man ej bör stanna vid
en prövning av den för sökandens personliga del gjorda ansökningen. Man
bör taga i övervägande, huru en mera allmän lösning må vinnas av frågan
om den nu avsedda lönetursrätten, inskränkt, såsom jag redan anmärkt,
till att komma vederbörande till godo i anställning vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter. Utan att framställa något yrkande i annan
riktning har folkskolöverstyrelsen emellertid påpekat, att motsvarande förmån
på göda grunder borde få åtnjutas även i anställning vid folkskolor
och högre folkskolor. Detta är helt visst en sak, som icke bör lämnas
ur sikte utan framdeles i lämpligt sammanhang bör komma under prövning.
Det synes dock sannolikt, att förevarande fråga i det hela är av större
betydelse för lärarinnor, som hava för avsikt att ägna sig åt lärarinnekallet
vid enskilda flick- och samskolor, än för lärarinnor, som direkt utbildat
sig för anställning vid folkskolan. I detta avseende må framhållas, att goda
språkliga kunskaper väl äro oumbärliga för tjänstgöring vid svensk skola
i utlandet, och sådana kunskaper torde med större säkerhet vara att finna
hos en lärarinna av förstnämnda slac.
o
Departe
mentschefen.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.
Det har i ärendet erinrats, att utom skolan i Hamburg, där lärarinnan
Sandström varit anställd, även andra svenska skolor finnas i utlandet.
Om man, såsom jag anser riktigt, vill låta den tillämnade allmänna lösningen
av förevarande fråga gälla endast statsunderstödda svenska skolor
i utlandet, bör här anmärkas, att sådana skolor för närvarande finnas i
Berlin, London, Hamburg och Paris. Statsunderstöden växla mellan 1,600
kronor — i Hamburg — och 2,000 kronor — i London. Berlinerskolan
har åtnjutit understöd allt sedan år 1909; därefter hava övriga skolor
tillkommit och senast den i Paris, vilken först för läsåret 1914—1915 erhållit
understöd. Skolan i Paris har emellertid ej för nämnda år kunnat
taga anslaget i användning utan måst beredas rätt att använda detsamma
för anordnande av undervisning under läsåret 1915 —1916. 1 n der stöden
hava av riksdagen beviljats å extra stat, och såsom villkor för deras utgående
har plägat föreskrivas, bland annat, att undervisningen fortgår
minst åtta månader av ett läsår.
Ifrågavarande skolor hava helt naturligt intet gemensamt med den
propaganda för utbredning av moderlandets språk och kultur, som kännetecknar
vissa, av de stora kulturländerna åvägabragta inrättningar på främmande
botten. Skolorna hava helt. enkelt tillkommit i känslan av att
Sverige ej borde lämna sina, för kortare eller längre tid, utflyttade söner
och döttrar utan varje förbindelse med det gamla fosterlandet. Man bär
funnit, att ett av de bästa medlen att underhålla denna förbindelse är
att vända sig till barnen. Dessa förlora ju lättast minnena av det gamla
hemlandet, men å andra sidan är ock det unga sinnet mottagligast för de
intryck, man önskar giva det. Och genom barnen påverkar man lätt föräldrarna.
Genom själva syftet med skolornas verksamhet bliver denna i viss
mån ensidig och av ringa omfattning. Det är svenska språket, läsning av
svenska författare, svensk historia och Sveriges geografi, som så gott som
uteslutande utgöra föremålet för undervisningen i skolorna. Syftet med
denna undervisning söker man gärna stärka genom att för de unga anordna
sommarferieresor till Sverige.
Det har givetvis mött avsevärda, svårigheter att ordna den undervisning,
varom här är fråga. Förlagd till stora städer, där de familjer, man
velat träffa, bo kringspridda, har skolverksamheten måst bliva ambulerande;
den har i samma stad måst bedrivas på åtskilliga ställen, oftast i
enskilda hem, dit de närboende barnen samlats.
Andra svårigheter hava yppat sig därigenom, att hänsyn måst tagas
till barnens skolgång i det främmande landets läroanstalter. I ndervisningen
i de svenska skolorna lärer i följd härav i regeln hava förlagts till
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.
eftermiddagarna, och antalet av lärarinnans undervisningstimmar i veckan
har blivit tämligen begränsat.
Slutligen har naturligen den stora åldersskillnaden hos lärjungarna
medfört särskilda olägenheter, framför allt då lärjungarna måst uppdelas
i grupper efter boningsorterna.
Det är uppenbart, att alla dessa omständigheter måste utgöra stora
hinder för ett framgångsrikt arbete i det syfte, skolorna satt sig före. Att
de emellertid på ett lyckligt sätt sökt att förverkliga sitt ändamål, betygas
genom de understöd från svenska statens sida, varav dessa skolor kommit
i åtnjutande och varigenom de svenska statsmakterna visat sig uppskatta
deras arbete och hysa förtroende till deras fortsatta verksamhet.
För skolornas förmåga att förverkliga sina uppgifter är det en omständighet
av allra största betydelse, att de kunna förvärva goda och för
förhållandena lämpliga lärarkrafter. Det är tydligt, att ur denna synpunkt
beviljande av nu ifrågavarande lönetursrätt kan sägas vara ett livsvillkor
för ett verkligt fruktbringande arbete vid skolorna. Det är på
grund härav och under åberopande i övrigt av vad överstyrelserna anfört,
som jag finner mig böra föreslå, att åtgärder vidtagas, varigenom denna
lönetursrätt kommer till stånd.
Lika med överstyrelserna vill jag dock ej tillstyrka, att lönetursrätten
beredes genom en formlig ändring av 1909 års ovannämnda kungörelse.
De förhållanden, som det nu gäller, äro så säregna, att de nödiga bestämmelserna
ej bekvämt låta inpassa sig i sagda kungörelse utan hellre böra
meddelas i särskild ordning. Omständigheterna torde tillika vara så skiftande
i olika fall, att några för alla händelser gällande föreskrifter ej låta
utan vidare uppställa sig. Härav följer, att — åtminstone till dess att
tillräcklig erfarenhet vunnits — Kungl. Maj:t bör erhålla befogenhet att
efter de förhållanden, som i de särskilda fallen äro för handen, besluta
om lönetursrätt för vederbörande.
Därvid böra emellertid bestämmelserna i 1909 års kungörelse principiellt
lända till efterrättelse, så vitt angår fordringarna å vederbörandes
utbildning. 1 fråga om tjänstgöringens art och omfattning måste ovillkorligen
en mer eller mindre avsevärd avvikelse ske, om överhuvud lönetursrätten
skall kunna komma vederbörande till del. Jag vill särskilt erinra,
att i de nu ifrågavarande svenska skolorna i utlandet, vilka enligt
folkskolöverstyrelsens mening äro jämförliga snarare med folkskolor eller
högre folkskolor än med enskilda Hick- eller samskolor, undervisningstiden
för vecka vanligen torde understiga vad som enligt 1909 års kungörelse
skulle fordras.
Under sådana förhållanden lärer lönetursrätten böra fastställas efter
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 82 höft. (Nr 93.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.
en på grund av jämförelse med tjänstgöring vid inhemsk läroanstalt verkställd
evalvering av tjänstgöringen vid den utländska skolan. Att på förhand
närmare angiva grunderna för en sådan evalvering synes mig ej
möjligt i vidare mån, än att prövningen härvid kommer att ske efter de
i 1909 års kungörelse uppställda fordringarna, lämpligt jämkade med hänsyn
till de ifrågavarande skolornas säregna förhållanden.
Vid bifall till vad jag under denna punkt föreslår böra i en blivande
författning till ledning för dem, som äro betänkta på att söka anställning
vid ifrågavarande skolor, inryckas nödiga meddelanden angående nu berörda
fordringar i fråga om lärarinnas utbildning och tjänstgöring.
Under åberopande av vad jag nu anfört tillstyrker jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att Kungl. Maj:t må äga att, utan hinder av bestämmelserna
i nådiga kungörelsen den 29 oktober 1909
angående avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt
dessa läroanstalter m. m., i enlighet med de av mig
i det föregående angivna grunder på särskild ansökan
bevilja lärarinna rätt att för uppflyttning i högre lönegrad
vid sagda anstalter tillgodoräkna sig tjänstgöring,
som av henne bestritts vid statsunderstödd svensk skola
i utlandet.
Vad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt
behagade Hans Maj:t Konungen, på hemställan
av statsrådets övriga ledamöter, gilla; och skulle proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hemming Gadd.
Stockholm 1915, Tvär Hasggströms Boktryckeri A. B.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1915:75 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.is proposition angående rätt för lärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt att för uppflyttning i hög s. 1 i texten
- SU 1915:41 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för lärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt att för uppflyttning i högre lönegrad ti s. 4 i texten