Sök i Ratio Lex

Angående anställande av ytterligare ett kvinnligt skrivbiträde hos direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning

1915-03-12 · 17 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:95, Angående anställande av ytterligare ett kvinnligt skrivbiträde hos direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

1

Nr 95.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anställande

av ytterligare ett kvinnligt skrivbiträde hos direktionen

över folkskollärarnas pensionsinrättning; given

Stockholms slott den 12 mars 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj;t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att på direktionens över folkskollärarnas pensionsinrättning ordinarie

stat må uppföras ytterligare ett kvinnligt skrivbiträde med enahanda avlöningsförmåner,

som tillkomma det förut å samma stat uppförda kvinnliga

skrivbiträdet.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och vnnest städse välbevågen.

j o

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 84 käft. (Nr 95.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kitngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

Anställande

av ytterligare

«tt kvinnligt

skrivbiträde

kos direktionen

över folkskollärarnas

peneionsinrättning.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Westman anförde:

I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen har

Kungl. Maj:t under tionde huvudtiteln, punkt 5, föreslagit riksdagen att

i avbidan på proposition angående höjning av det under nämnda huvudtitel

uppförda ordinarie- anslaget: bidrag till pensionering av änkor och

barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier in. ro.,

beräkna en ökning av detta anslag från 144,554 kronor med 1,000 kronor

till 14o,554 kronor. Sedan ärendet numera undergått ytterligare beredning,

anhåller jag att få ånyo anmäla detsamma.

Jag torde då böra först omnämna, hurusom på sin tid revisorerna

av folkskollärarnas änke- och pupillkassas räkenskaper och förvaltning för

åren 1906—1908 i sin över revisionen avgivna berättelse hemställde, att

Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, om icke pensionerna från

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr. 95.

kassan, vilka då, liksom allt fortfarande är fallet, utbetalades halvårsvis,

skulle kunna utbetalas kvartalsvis. En sådan ändring hade revisorerna

funnit önskvärd särskilt med hänsyn till pensionstagarnas ekonomiska

ställning. Genom beslut den 8 april 1910 förklarade emellertid Kungl.

Maj:t, att denna revisorernas hemställan icke föranledde någon Kungl.

Mai:ts vidare åtgärd. , „ „

I skrivelse den 5 november 1913 till chefen för ecklesiastikdeparte

mentet anhöll vidare pensionerade folkskolläraren J. M. Omberg i Linköping

— med förmälan att han i ärendet samrått med flera andra pensionerade

folkskollärare — att åtgärder måtte vidtagas för åstadkommande

av sådan ändring i utbetalningen av pensioner från folkskollärarnas pen

sionsinrättning och folkskollärarnas änke- och pupillkassa, att pensionstao-arna

måtte få uppbära sina pensioner månadsvis eller åtminstone kvartalsvis.

Som skäl för sin anhållan anförde Omberg, att den nuvarande

utbetalningen halvårsvis i betraktande av folkskollärarnas i allmänhet små

villkor ofta vållade dem och deras familjer stora svårigheter och bekymmer.

Sagda skrivelse överlämnades på sin tid till lärarlönenämnden för

att ta^as i övervägande vid fullgörande av det åt nämnden lämnade UPP~

dra», och i sitt den 31 oktober 1914 avgivna betänkande (sid. 400) har

nämnden uttalat sig för önskvärdheten av att en ändring i den riktning,

som i nyssberörda skrivelse angivits, måtte kunna åvägabringas.

Hos mig hava vid upprepade tillfällen förnyade framställningar gjorts

i samma syfte som de nu omförmälda.

Den sålunda väckta frågan om utbetalning kvartalsvis av pensioner

från förenämnda anstalter har jag funnit vara värd beaktande. Utom dessa

pensionsanstalter finnas emellertid även andra under direktionen över

folkskollärarnas pensionsinrättning stående dylika anstalter, från vilka

pensioner nu utbetalas halvårsvis och rörande vilka det likaledes kunde

ifrågasättas, huruvida icke utbetalningen borde ske kvartalvis Med anledning

härav har jag i skrivelse den 6 juli 1914 anmodat direktionen

över folkskollärarnas pensionsinrättning att taga denna fråga under övervägande

och till mig inkomma med det yttrande och förslag i ämnet, vårtid

direktionen funne omständigheterna föranleda. Sådant yttrande och

förslå0- har direktionen avgivit den 20 november 1914.

1 sitt yttrande erinrar direktionen inledningsvis, att direktionen vid

ett föregående tillfälle, i anledning av ovanberörda framställning från

revisorerna av folkskollärarnas änke- och pupillkassa, haft att yttra sig

i förevarande ämne. Direktionen anför därom följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

. Direktionen, vars utlåtande avgivits i underdånig skrivelse den 8 december 1909

dåde funnit en sådan ändring av utbetalningsterminerna lända pensionstagarna till fördel

men både samtidigt framhållit, att därest ändringen på sådan grund ansåges böra

genomforas, densamma borde omfatta alla under direktionen ställda pensionskassor

vilkas pensioner utbetalades halvårsvis. En sådan åtgärd komme emellertid att medföra

dels okade förvaltningskostnader och dels en avsevärd ränteförlust. I förra hänseendet

både framhållits det sannolika behovet av en ökning av pensionskassornas

tjänstepersonal med en ny ordinarie tjänst ävensom den ökade utgiften till postsparbanken

för dess bestyr med pensionsutbetalningarna, vartill komme vissa en^ån^sk?srjTe,

r’ ,sasom fr’1'' uppläggande av nya matriklar och liggare m. m. Beträffande

ränteförlusten, rörande vars storlek hade gjorts en beräkning med ledning av dä rådande

förhållanden, hade antytts, att, till förebyggande av rubbning i de för pensionskassorna

gjorda beräkningar, kassorna borde beredas en motsvarande inkomst genom

ökning av utgående statsbidrag.

Hela denna fråga både emellertid förfallit, då Kungl. Maj:t genom nådigt be„

den 8 april _ 1910 förklarat revisorernas ifrågavarande hemställan icke föranleda

någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Såsom av ovan återgivna yttrande framginge, hade direktionen ej haft nå^on

principiell invändning mot pensioners utbetalning kvartalsvis; och hade direktionen ej

helier för närvarande någon anledning att intaga annan ståndpunkt till ifrågavarande

spörsmål. iSu såsom förut vore frågan, från direktionens synpunkt, huvudsakligen en

kostnadsfraga, vilken direktionen således ansåge sig böra närmare utreda med utgångspunkt

från for närvarande rådande förhållanden. °

o Angående det sätt, på vilket pensionerna för närvarande utbetalas

lrån de under direktionen stående pensionskassorna, yttrar direktionen därefter:
Kvartalsutbetalningar

av pensioner hade redan kommit till tillämpning i ett par

under direktionens förvaltning ställda pensionskassor, nämligen dels i den från och

med ar 1912 i verksamhet trädda lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa

och dels i dövstumlärarnas peusionsanstalt, rörande vilken sistnämnda anstalt

föreskrifter i sadant hänseende meddelats i nådiga kungörelsen den 24 oktober 1913.

Kvartalsutbetalningar vore ock föreskrivna i två andra av direktionen förvaltade kassor,

nämligen lasarettsläkarnas pensionskassa, som numera varit i verksamhet ett tiotal

ar, utan att någon pensionering däri ännu förekommit, samt i den år 1911 upprättade

extra provinsialläkarnas pensionskassa, som ej heller hade någon pensionstamire.

Halvarsutbetalmng av pensioner vore däremot föreskriven beträffande övriga

direktionens förvaltning tillhörande pensionsanstalter, således folkskollärarnas pensionsimattning,

folkskollärarnas änke- och pupillkassa, lärarnas vid elementarläroverken

gamla anke- och pupillkassa, småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt samt

lärarinnornas pensionsanstalt. I sistnämnda, först från och med år 1911 upprättade

anstalt tunnes dock för närvarande endast en pensionär.

Till belysande av omfattningen av pensioneringen i folkskollärarnas pensionsinlattmng

samt anke- och pupillkassa, lärarnas vid elementarläroverken gamla änke- och

pupillkassa samt småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt kunde anföras, att

a” , aflande pensions- och understödsbrev samt summan av pensioner och understöd

for ar utgjorde:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj Hs Nåd. Proposition Nr 95.

5

Antal pen-

Pensionssumma.

sions- och

Pensionsanstalt.

understöds-

brev.

Kronor.

Öre.

Folkskollärarnas pensionsinrättning............................................

1,756

1,382,363

54

» änke- och pupillkassa .....................................

1,112

267,917

03

Lärarnas vid elementarläroverken gamla änke- och pupillkassa.........

373

210,981

74

Småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt ...........................

1,153

302,328

75

Summa

4,394

2,163,591

06

Dessa pensioner och understöd utbetalades således med balva beloppet vält

I jämförelse härmed vore de pensionsbelopp, som utbetalades i kvartårliga poster,

synnerligen obetydliga. Dessa utgjordes, såsom av ovanstående framginge, av pensioner

från lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa och dövstumlärarnas

pensionsanstalt, där motsvarande siffror utgjorde:

1

Pensionsanstalt.

Antal

pensions-

brev.

Pensionssumma.

Kronor.

öre.

Lurarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa............

34

20,816

95

Dövstumlärarnas pensionsanstalt ................................................

24

42,798

—

Summa

58

63,614

95

Samtliga siffror avsåge förhållandena vid 1913 års slut.

Utbetalningen av pensioner ombesörjdes, i fråga om pensioner från dövstumlärarnas

pensionsanstalt, av direktionens egna tjänstemän.

I övrigt utbetalades pensioner och understöd till huvudsaklig del genom postsparbanken.

I vilken utsträckning postsparbanken ombesörjde utbetalningar framginge

av nedanstående tablå över pensions- och understödssummorna i deras helhet för ar

1913 och de under samma år genom postsparbanken utbetalade belopp:

Pensionsanstalt.

Pensions- och under- stödssumma i dess

helhet.

Genom postspar-

banken utbetalda

pensioner och

understöd.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Folkskollärarnas pensionsinrättning..................................

1,382,363

54

1,209,064

19

» änke- och pupillkassa ..............................

267,917

03

141,921

—

Lärarnas vid elementarläroverken gamla änke- och pupillkassa

210,981

74

101.581

50

;) „ j nya änke- och pupillkassa..

20,816

95

5,420

—

Småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt ..............

302,328

75

291,165

—

Summa

ce

§

—*

ce

■>?

01

1,749,151

69

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9ö.

o kärav inhämtades, utbetalades i folkskollärarnas pensionsinrättnino- samt

smaskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt pensioner och understöd till ojämförligt

största delen genom postsparbanken, varemot i änkekassorna, särskilt i lärarnas

vid elementarläroverken gamla och nya änke- och pupillkassor, pensionerna till väsentlig

del utbetalades från kassorna direkt. Detta förhållande förklarades därav, att enii

a o ? författning, nadiga kungörelsen den 7 maj 1909, postsparbanken ej ägde

utbetala sadana från änkekassorna utgående pensioner, som tillkomme änkor jämte

barn eller endast barn, utan endast pensioner till änkor ensamt, såvida de vore bosatta

i landsorten.^ I övrigt finge genom postsparbanken ej utbetalas pensioner eller

understöd, som avsage kortare tid än en hel ^betalningstermin, således ett helt halvår

eller ett helt kvartal, och över huvud taget ej pensioner och understöd till andra än i

landsorten bosatta personer.

Den direkta kostnad för pensionskassorna, som vore förenad med postsparbankens

bestyr med utbetalningarna, utgjordes av till postsparbanken utgående provision av

tvä slag, nämligen dels Vio procent av utbetalade belopp och dels 7 öre för varje utbetalning.

Dessa olika slags provisioner hade för år 1913 uppgått till följande belopp:

Pension sanstal t.

Provision av

1 jo proc. av utbetalt

belopp.

Provision av 7 öre

för varje

utbetalning.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Folkskol lärarnas pensionsinrättning

1,209

07

217

•» änke- och pupillkassa.....

141

92

96

88

Lärarnas vid elementarläroverken gamla änke- och pupillkassa

101

58

26

74

1 » nya änke- och pupillkassa.

5

41

1

96

Smaskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

291

16

149

03

Summa

1,749

14

491

61

Provisionernas sammanlagda belopp utgjorde således 2,240 kronor 75 öre, vilken

siflra dock ej betecknade något slutgiltigt belopp utan komme att ökas i förhållande

till de ar från år växande pensionssummorna.

Det förhållande, att postsparbanken ombesörjde utbetalningen av vissa pensioner

och understöd, kunde knappast sägas utöva något mera avsevärt inflytande å det besvär,

som dessa utbetalningar medförde för direktionens tjänstemän. Dem ålåge nämligen

att upprätta de specificerade förteckningar över pensionstagare, pensionsbelopp

oc.1 postadresser, vilka före utbetalningen skulle tillhandahållas postsparbanken, samt

att granska de efter utbetalningen inkommande redogörelser från postsparbanken med

vid redogörelserna fogade verifikationer ävensom att i matriklar införa utbetalade belopp

m. m. Särskilt vore nyssnämnda granskningsarbete synnerligen omfattande, helst

verifikationerna ej sällan vore felaktiga eller ofullständiga, vilket nödvändiggjorde en

uj oobetydlig skriftväxling för vinnande av rättelse. Till belysande av omfånget av

ifrågavarande bestyr lämnades följande uppgift å antalet verifikationsfolia år 1913 till

pensionsutbetalningarna genom postsparbanken och i sammanhang därmed — för jämförelses

skull a antalet verifikationsfolia till samma års pensionsutbetalningar i deras

helhet:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

Pensionsanstalt.

Antal verifikations- folia till pensions- utbetalningen

genom postspar- banken.

Antal verifikations- folia till pensions- utbetalningarna i

deras helhet.

Folkskollärarnas pensionsinrättning ...................................

6,678

7,635

» änke- och pupillkassa.................................

3,071

4,905

Lärarnas vid elementarläroverken gamla och nya änke- och pu- pillkassa .................................................. ...............

914

1,711

Småskollärares m. 11. älderdomsunderstödsanstalt....................

4,530

4,756

Dovstumlärarnas pensionsanstalt..........................................

—

91

Summa

15,193

19,098

Samtliga ovanstående siffror både avseende a balvårsutbetalningar med undantag

av ett antal veritikationsfolia för lärarnas vid elementarläroverken nja änke- och pupillkassa,

vilket antal dock uppginge till endast ett 60-tal.

Om nu kvartalsutbetalning infördes, skulle detta till en början medföra en pa

det sätt ökad utgift till postsparbanken, att 7-öresprovisionen,^ varom ovan är nämnt,

bleve fördubblad. För år 1913 skulle, om pensionerna då utgått kvartalsvis, nämnda

provision utgjort 981 kronor 26 öre och postsparbankens provision i dess helhet nämnda

ar således uppgått till 2,730 kronor 40 öre i stället för 2,240 kronor 75 öre. Härvid

utginge direktionen från det antagande, att villkoren för pensioners utbetalande genom

postsparbanken i övrigt vore oförändrade.

Direktionen anser dock, att den utgiftsökning, som sålunda skulle

uppkomma, icke finge i och för sig anses synnerligen avsevärd. Av vida

större betydelse vore däremot, enligt direktionens mening, den ökning av

pensionskassornas egna tjänstemäns bestyr med utbetalningarna, som den

ifrågavarande förändringen skulle innebära, i det att dessa göromål bleve

jämt fördubblade och på den grund skulle kräva inrättandet av en ny

bokhållartjänst. Härom yttrar direktionen:

ltedan för närvarande vore det ej utan svårighet, som den i förhållande till förekommande

arbetens omfattning fåtaliga tjänstepersonalen kunde fullgöra sina olikartade

åligganden, vadan med hänsyn till pensionskassornas alltjämt fortgående utvecklingen

förstärkning av denna tjänstepersonal inom den närmare framtiden i allt

fäll sannolikt bleve nödvändig. Om nu göromålen omedelbart bleve så väsentligt

ökade, som nyss nämnts, skulle det ej kunna undvikas att genast förstärka tjänstepersonalen

med en ny ordinarie bokhållartjänst, vars innehavare finge till huvudsakligt

åliggande att taga befattning med alla frågor, som rörde pensionsutbetalningar

genom postsparbanken. Denna tjänst torde, om den korame till stånd, höra förenas

med samma löneförmåner som dem, vilka enligt gällande lönestat för^ folkskollärarnas

pensionsinrättning tillkomme tjänstemän av första lönegraden, alltså 2,200 kronor i

lön 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar och 300 kronor i ortstillägg, tillhopa 4,000

kronor, vartill skulle komma tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor vartdera efter

respektive 5, 10 och 15 år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

&

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

Inrättandet av en sådan nj ordinarie tjänst komme att medföra ökade utgifter å

de i lonestaten uppförda anslagen till ålderstillägg och till vikariatsersättningar m. m.

vilka anslag för närvarande vore uppförda med respektive 3,000 kronor och 9,800

kronor. Det förstnämnda anslaget, varav för närvarande endast 2,000 kronor disponerades,

vore emellertid ett förslagsanslag, vadan med en höjning därav syntes åtminstone

tills vidare kunna anstå. Och det sistnämnda anslaget, varav under år 1913

disponerats omkring 6,000 kronor, vore så tillräckligt tilltaget, att det torde förslå

aven efter inrättande av en ny förstagradstjänst.

.... , Anslaget till expenser, för närvarande utgörande 8,000 kronor, vore även ett

förslagsanslag och torde för övrigt förslå jämväl efter införande av kvartalsutbetalbeloppefV

^ensi0Der‘ Ar både av detta anslag disponerats endast omkring halva

Direktionen föreställer . sig dock, att inrättandet av en ny ordinarie

förstagradstjänst skulle, åtminstone tills vidare, kunna undvikas, om vissa

lättnader och förenklingar infördes i arbetet inom pensionskassorna. En

sådan lättnad skulle åstadkommas, om den förekommande årliga regleringen

av pensionsstaten, vilken toge mycken tid i anspråk och vore utan

avsevärd betydelse för arbetet inom pensionskassorna, upphörde. Den

största lättnaden i arbetet skulle dock, enligt direktionens mening, åvägabringas,

om man överginge till det även på en del andra håll begao-nade

tillvägagångssättet att utbetala pensioner direkt till vederbörande genom

postanvisning eller check och således sluppe ifrån den nuvarande tidsödande

granskningen av postsparbankens verifikationer. Direktionen anser

emellertid, att även en sådan ändring i utbetalningssättet skulle medföra

ökade göromål och således kräva en förstärkning av arbetskrafterna. Rörande

denna förstärkning anför direktionen följande:

P®11 ökning i arbetet inom pensionskassorna, som skulle uppkomma genom hela

utbetalmngsbestyrets övertagande av kassornas tjänstemän, skulle till stor del komma

att bestå i göromål av mera mekanisk natur, t. ex. att med ledning av hos direktionen

förda matriklar m. m utskriva förteckningar över vederbörande pensionstagare

med deras adresser^ och beloppen av kvartalspensionerna, att ifylla postanvisningsb

lan ket t er m. m., således reuskrivningsgöromål. Så beskaffade arbeten borde lämpligen

anförtros åt ett skrivbiträde under vederbörlig kontroll av någon tjänsteman hos

!^10-,°ch da dessa göromål komme att bereda jämn sysselsättning åt ett skrivbiträde

aret om samt göromål av sådan mera ordinarie natur rätteligen borde bestridas

av ordinarie tjänstinnehavare, ansåge direktionen, att för berörda ändamål borde

pa ordinarie. stat hos direktionen anställas ett kvinnligt skrivbiträde, vars löueförmäne*

5°, e ^öra fastställas till enahanda belopp som dem, vilka enligt gällande lönestat

tillkomme det redan förut hos direktionen anställda skrivbiträdet, alltså 600 kror''°rAA1

,lön’ 450 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg, summa

1 200 kronor, vartill skulle komma två ålderstillägg till lönen å 200 kronor vartdera

etter respektive 5 och 10 år.

Rörande anslagen till ålderstillägg, vikariatsersättningar m. m. samt expenser

unge direktionen åberopa vad ovan anförts.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

Avlöningen till ett sådant biträde skulle således vida understiga v^l för närvarande

utginge till postsparbanken i provisioner.

Direktionen har vidare yttrat sig om senast berörda utbetalningssätt,

sett från pensionstagarnas synpunkt, och därvid anfört följande:

För att nu betrakta saken även från pensionstagarnas sida ville direktionen framhålla,

att utbetalning av pension genom postanvisning skulle för dem visa sig minst lika

fördelaktig som det nuvarande utbetalningssättet, förutsatt naturligtvis att pensionstagarna

ej behövde vidkännas någon särskild kostnad för pensionernas lyftande. En sådan

rätt att utan någon egen kostnad få pensionen till sig utbetald hade en stor del av

pensionärerna redan en längre tid åtnjutit genom postsparbankens befattning med utbetalning

av pensioner, vadan det svårligen torde kunna ifrågakomma att numera pålägga

pensionärerna någon särskild kostnad i förevarande avseende. I reglementet för

smaskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt enligt dess ursprungliga lydelse hade

för övrigt uttryckligen stadgats, att i landsorten boende understödstagare skulle erhålla

sitt understöd kostnadsfritt sig tillsänt i tjänstebrev. Likaledes både i reglementet

för dövstumlärarnas pensionsanstalt föreskrivits, att pensionstagare, som bodde i landsorten,

vore berättigad att få pensionen kostnadsfritt sig tillsänd, vilket sa tillämpats,

att pension även bär tillställts vederbörande i tjänsteförsändelse.

Enligt § 44 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning åtnjöte inrättningen

fribrevsrätt i de ärenden, som rörde densamma. I gällande reglementen föi

övriga under direktionens förvaltning ställda pensionskassor förekomme eu allmän föreskrift

därom, att i alla de omständigheter, om vilka icke i respektive kassas reglemente

funnes särskilt stadgat, skulle gälla enahanda föreskrifter, som enligt reglementet

för folkskollärarnas pensionsinrättning vore givna för denna inrättning samt

dess förvaltning och redovisning. Föreskriften i berörda § 44 vore således tillämplig

på samtliga pensionskassorna. Skulle nu, såsom direktionen tänkt sig, pensionernas

översändande till vederbörande bliva ett direktionens tjänståliggande, vid vars fullgörande

någon annan mellanhand ej vidare komme att anlitas än allmänna posten, kunde

det ifrågasättas, huruvida ej, med hänsyn redan till ovannämnda stadgande^, direktionen

vore berättigad att vid pensionernas översändande begagna^ tjänstefrimärken. I

varje fall torde med stöd av det ovan anförda fa förutsättas, att sådan rätt medgaves

direktionen. Eu dylik befogenhet syntes för övrigt kunna på lika goda grunder tilldelas

direktionen, som den förut medgivits t. ex. direktionen över arméns pensionskassa,

vilken varit i åtnjutande av denna förmån från och med år 1909, i fråga om

pensioner från arméns änke- och pupillkassor, samt frän och med ar 1910 beträffande

jämväl pensioner från arméns pensionskassa.

Därjämte har direktionen avgivit förslag till några smärre ändringar

i gällande pensionsreglementen, som skulle bliva erforderliga, lör den händelse

pensionerna skulle utbetalas genom postanvisning eller check. I

sammanhang med vidtagande av dessa reglementsförändringar borde även

förordnas om upphävande av kungörelsen den 7 maj 1909 med föreskrifter

angående utbetalning genom postsparbankskontor i landsorten av pensioner

från folkskollärarnas pensionsinrättning med flera pensionsanstalter.

Slutligen erinrar direktionen därom, att eu avsevärd ränteförlust för

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 84 höft. (AV 95.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 95.

kassorna skulle uppstå, därest pensionerna utbetalades kvartalsvis, samt

att vissa engångskostnader skulle bliva nödvändiga för övergången till

sagda utbetalningssätt. Härom yttrar direktionen:

Vad angår ränteförlusten skulle densamma, om man till grund för beräkningarna

lade 1913 års pensionssummor och en räntefot av 4 procent, uppgå till följande

belopp i de pensionsanstalter, i vilka pensionerna för närvarande utbetalades halv
-

årsvis :

Folkskollärarnas pensionsinrättning .......................................... kronor 6,911: 82

» änke- och pupillkassa....................................... » 1,339: 59

Lärarnas vid elementarläroverken gamla änke- och pupillkassa » 1,054: 91

Småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt ..................... » 1,511: 64

Summa kronor 10,817: 96

Dessa siffror kunde emellertid endast giva en ungefärlig antydan om

ränteförlustens storlek. Att denna förlust allt från början måste bliva större vore

ju tydligt, då ovannämnda siffror, som hade avseende på år 1913, måste, med hänsyn

till pensionssummornas fortgående tillväxt, antagas vara lägre än motsvarande

siffror vid den tidpunkt i framtiden, då den föreslagna nya ordningen kunde komma

att genomföras. Och att exakt beräkna denna pensionssummornas tillväxt — och

således jämväl ränteförlustens ökning — kunde vara vanskligt nog, då härvid många

omständigheter kunde spela in, som ej kunde på förhand så noga beräknas, till exempel,

vad beträffade folkskollärarnas pensionsinrättning samt änke- och pupillkassa ävensom

småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, inrättandet av nya, delaktiga

tjänster samt höjandet av pensioner.

En ränteförlust av den här ovan antydda omfattningen torde ej kunna bäras

utan att leda till rubbning i de för vederbörande pensionskassor gjorda beräkningar.

Till förebyggande härav syntes nödvändigt att staten trädde emellan. Yad beträffade

småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt hade dock staten allt från början

åtagit sig att ansvara för de för anstaltens ändamål erforderliga kostnaderna, i den

mån de ej kunde bestridas med vederbörande skoldistrikts och lärares avgifter, vadan

någon statens särskilda mellankomst ej torde här erfordras. Annorlunda förhölle det

sig däremot med övriga tre här ovan nämnda pensionskassor, till vilka staten lämnade

vissa årliga bidrag; i vilket avseende dock torde böra anmärkas, att för lärarnas vid

elementarläroverken gamla änke- och pupillkassas del bidraget utginge till lärarnas

vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa, som övertagit den gamla kassans

såväl förbindelser som tillgångar och inkomster. Förevarande pensionsanstalters förmåga

att fullgöra sina förbindelser måste således utan tvivel i viss mån nedsättas, om

ej ränteförlusten ersattes. Beträffande folkskollärarnas pensionsinrättning samt änkeoch

pupillkassa vore dock att anmärka, att dessa kassor för närvarande vore föremål

för en mera allsidig utredning i sammanhang med pågående förarbeten för en ny reglering

av folkskollärares m. fl. löneförhållanden. Det syntes därför lämpligt, att ifrågavarande

speciella spörsmål behandlades i sammanhang med berörda allmänna utredning.

Direktionen ansåge sig därför ej hava anledning att för nämnda två kassors

del för närvarande närmare ingå på frågan om ersättning för ränteförlusten.

Däremot torde det ej kunna undgås att omedelbart vidtaga åtgärd i förevarande

avseende beträffande lärarnas vid elementarläroverken gamla änke- och pupillkassa.

opaginerad Kontrollera mot PDF

It

Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 95.

Då denna kassa ej vidare upptoge några nya delägare och således vore, så att saga,

ställd på avskrivning, kunde det ej antagas att årliga pensionssumman komma att, åtminstone

i någon väsentlig grad, ökas. Denna ökning skulle i sadant tall inträda

under den närmaste tiden. Så småningom måste pensioneringen i denna kassa naturligtvis

tvärtom minskas för att slutligen efter en jämförelsevis kort tid helt upphora

Då nu ränteförlusten enligt 1913 års förhållanden skulle uppgå till 1,054 kronor 91

öre, syntes det med hänsyn till ovan antydda förhållanden tillfyllest, om kassan kunde

beredas ett årligt statsbidrag på i runt tal 1,000 kronor att utgå tills vidare.

Beträffande slutligen de engångskostnader, som skulle bliva nödvändig^ tor anordnande

av utbetalning kvartalsvis av pensioner, hade direktionen beräknat dessa till

omkring 2,000 kronor. Att, såsom i liknande fall förut plägat ske anvisa ett särskilt

orcanisationsanslag för detta ändamål torde dock ej vara nödvändigt, da direktionen

numera hade till sitt förfogande ett förslagsanslag till expenser, vilket för övrigt vore

så pass tillräckligt tilltaget, att det ej syntes uteslutet, att till och med ifrågavarande

engångskostnader skulle kunna, under för närvarande rådande förhallanden, rymmas

inom anslagets ordinarie ram. Direktionen både alltså ej något yrkande betranande

täckandet av dessa kostnader utan inskränkte sig till att endast omnämna dem.

I detta ärende hava utlåtanden avgivits av styrelsen för postsparbanken

den 19 december 1914, av generalpoststyrelsen den 19 januari 1915, av

direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning ånyo den 29 januari

1915 samt av statskontoret den 18 februari 1915.

Styrelsen för postsparbanken har anfört, att den funnit sig icke böra

undandraga sig bestyret med utbetalning av pensionerna i fråga även för

det fall, att beslut fattas därom, att dessa skola tillhandahållas vederbörande

pensionstagare för kalenderkvartal, samt erbjudit sig att låta

postsparbanken verkställa en mera ingående granskning av utbetalningsverifikationerna,

så att särskilt den tidsödande skriftväxling, som nu påvilar

tjänstemännen hos direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättnino-

för införskaffande av korrekta verifikationer, skulle bliva från dem

avlyftad. Helt och hållet skulle arbetet med granskning av utbetalningsverifikationerna

kunna avlyftas från direktionens tjänstemän, därest den

fullständiga revisionen av dessa verifikationer övertoges av postsparbanken.

Styrelsen förklarar dessutom, att hinder icke möter från postsparbankens

sida att, därest sådant i övrigt skulle anses lämpligt, ombesörja

utbetalningen av pensioner från folkskollärarnas änke- och pupillkassa samt

från lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa icke blott,

såsom nu sker, åt änka utan pensionsberättigade barn utan jämväl åt änka

med pensionsberättigade barn. Likaledes skulle postsparbanken kunna

åtaga sig att utbetala pension, som avser kortare tid än ett kalenderår,

respektive kvartal. . .

Beträffande förslaget om utbetalning av pension genom postanvismng

anmärker styrelsen, att detta utbetalningssätt, under förutsättning att an
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

visningsbeloppet, såsom direktionen föreslagit, icke finge utbetalas till någon

annan än pensionstagaren personligen, torde bereda vissa pensionstagare

olägenheter, särskilt vid inträffad sjukdom eller orkeslöshet, emedan å alla

orter i riket, utom Stockholm, Göteborg och Malmö, postanvisningsadressat

måste själv eller genom ombud avhämta beloppet å vederbörande postanstalt.

För änka, som för erhållande av pension skall styrka, att hon lever

ogift, skulle även, enligt styrelsens mening, uppstå tidsförlust för pensionens

utbekommande, och hon skulle därjämte för insändande till direktionen

av prästbetyg få vidkännas en, om än ringa utgift.

Generalpoststyrelsen finner förslaget om ifrågavarande pensioners utbetalning

genom postanvisning, sett uteslutande ur postverkets synpunkt,

icke giva anledning till annan erinran, än att det enligt generalpoststyrelsens

mening icke låter sig göra, att funktionärerna å postanvisningarnas

i fråga adresspostanstalter skulle verkställa någon undersökning, huruvida

adressaterna uppfyllt vissa villkor för anvisningsbeloppens lyftande.

\ ad åter angår frågan, sedd ur pensionstagarnas synpunkt, har generalpoststyrelsen

anslutit sig till den mening, som uttalats av styrelsen för

postsparbanken.

Med anledning av vad styrelsen för postsparbanken yttrat rörande

postsparbankens befattning med utbetalning av pensionerna har direktionen

över folkskollärarnas pension.sinrättning i sitt senare utlåtande anfört:

Utan tvivel läte det sig göra att införa vissa förenklingar i samarbetet mellan

postsparbanken och direktionen, likasom det ock läte tänka sig, att genom en förlängning

av den tid, inom vilken postsparbanken både att redovisa för verkställda pensionsutbetalningar,

de till utbetalningarna börande verifikationerna kunde till direktionen

avlämnas i mera fullständigt skick än eljest.

Att låta utbetalningarna i deras helhet övertagas av postsparbanken torde dock,

så vitt direktionen kunde bedöma, ej vara lämpligt, knappast ens möjligt. De skäl,

som gjort, en del pensionsutbetalningar från början unaantagits från postsparbankens

befattning och förbehållits direktionen, hade naturligtvis ej mistat något av sin giltighet.

Lika litet kunde det vara lämpligt att låta granskningen av verifikationer övertagas

av postsparbanken. Detta skulle ju innebära endast en överflyttning av arbetet

från ett håll till ett annat. Lämpligare vore väl att, såsom hittills, verifikationerna

granskades och förvarades inom det verk, till vars utgifter de hörde, och detta så

mycket mera som vid förekommande revisioner inom pensionskassorna revisorerna borde

äga omedelbar tillgång till ifrågavarande handlingar.

Skulle således postsparbanken fortfarande hava att taga befattning med utbetalning

av pensioner även efter övergång från halvårs- till k vartalsutbe täln ingår, bleve

helt visst arbetet för direktionens tjänstemän, även med möjliga förenklingar och lättnader,

så väsentligt ökat, att det ej torde kunna undgås att, såsom direktionen för ty

fall i sin skrivelse föreslagit, hos direktionen anställa ytterligare en ordinarie första

gradens tjänsteman.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 95.

Till bemötande av de anmärkningar, styrelsen för postsparbanken och

generalpoststyrelsen framställt i fråga om pensioners utbetalning medelst

postanvisning, yttrar direktionen följande:

Mot det ifrågasatta tillvägagångssättet att utbetala pensioner genom postanvisning

kunde visserligen anmärkas, att detta i vissa fall komme att för peusionstagaren medföra

tidsförlust och kostnad, båda dock synnerligen obetydliga. Bada skulle föranledas

därav, att före postanvisningens utställande skulle till direktionen insändas ett prastbetyg,

daterat efter utbetalningsmånadenso ingång. Detta gällde för övrigt endast

pensioner från änke- och pupillkassorna. A andra sidan komme postanvismngsmedlen

att å adresspostanstalten hallas vederbörande tillhanda längre tid än vad skedde med

medel, som utbetalades genom postsparbankskontor. Och vad kostnaden betraäade,

torde den bliva mindre kännbar, därest, såsom föreslagits, pensionerna framdeles skulle

utgå kvartalsvis i stället för halvårsvis. . ,

Att den föreslagna anordningen, att postanvismngsbeloppet ej skulle fa utbetalas

till anuau än adressaten själv, skulle komma att medföra några synnerliga olagenheter,

ansåge direktionen sig kunna med skäl ifrågasätta. Efter vad direktionen erfarit tran

armens pensionskassa, där denna anordning en längre tid praktiserats, både det i

jämförelsevis mycket få fall inträffat, att peusionstagaren vant ur stånd att sjalv lyfta

sin pension, och, där detta inträffat, hade saken utan svårighet ordnats sa, att pensionstagaren

fått till pensionskassan insända skriftlig fullmakt för uppgiven annan person

att lyfta pensionen, varefter ny postanvisning utställts på det uppgivna ombudet. Möjligen

skulle ock denna angelägenhet kunna ordnas annorlunda. Nagou närighet torelåge

i varje händelse icke att även i nu angivna undantagsvis intrattande fall tillsmälla

vederböraude hans pension. ,

Det hade slutligen anmärkts, att det ej läte sig göra, att funktionärerna a poatanvisningarnas

adresspostanstalter skulle verkställa någon undersökning^ huruvida

adressatenia uppfyllt vissa villkor för anvisningsbeloppens lyftande. Något sadant hade

ej heller av direktionen satts i fråga, så mycket mindre som saken syntes sjalvklar.

Där antydda undersökning skulle äga rum, borde densamma tydligen ske inom pensionskassorna

före postanvisningens utställande, varefter postverket hade att, såsom med

varje annan postauvisning, utbetala beloppet eller, om adressaten ej antranades, återställa

detsamma.

Statskontoret har i ärendet anfört följande:

I frå<ra om de av styrelsen för postsparbanken och gen eral poststyrelsen uttalade

farhågor för olägenheter, som vore att vänta av pensionsutbetalning genom postanvisningar

och checker, åberopade statskontoret vad direktionen över folkskollärarnas pensioifsinrättning

i sitt senaste utlåtande i detta avseende anfört. Statskontoret ausäge

sig därför till alla delar böra tillstyrka direktionens framställning, nock med undantag

dels därav, att det nya kvinnliga skrivbiträdets begynnelseavlöning, 1,200 kronor, torde,

jämlikt nådiga brevet den 10 juni 1912, böra fördelas på lön, tjänstgöringspenmugar

och ortstillägg med beloppen 700, 350 och 150 kronor i stället för de av direktionen

an.dv.ia

av direktionen begärts med tills vidare 1,000 kronor för täckande av den genom de

tätare pensionsutbetalningarna vållade ränteförlusten för lärarnas vid elementarläroverken

gamla änke- och pupillkassa, icke syntes vara erforderligt vid det förhållande

att, enligt vad statskontoret erfarit, vid de senaste, av byråchefen K. D. Dickman och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Projtositioyi Nr 95.

lektorn E. Göransson verkställda utredningarna angående denna kassas ställning de

utgående pensionerna beräknats till samma värde som så kallade kontinuerliga livräntor

vårlik det vore att antaga, att kassans ställning, utan höjda inkomster, medlare den

nu ifrågasätta ändringen.

mentschefen. , t°i''de icke kunna bestridas, att de i det föregående omförmälda

framställningarna rörande tätare utbetalning av pensioner från folkskollärarnas

pensionsinrättning och folkskollärarnas änke- och pupillkassa

äro väl grundade. Framför allt gäller detta beträffande de pensionstagare,

som leva i mycket små ekonomiska omständigheter, och till denna kategori

torde de flesta pensionärer inom nämnda" båda kassor höra. Fn sådan

ändring i utbetalningen från dessa kassor, att den årliga pensionen

komme att fördelas på flera utbetalningsterminer än vad nu är fallet,

skulle givetvis vara ägnad att i många fall lätta pensionstagarnas ekonomiska

bekymmer, och det synes mig därför billigt-, att en ändring i

nämnda riktning kommer till stånd.

En dylik ändring beträffande pensionernas utbetalning synes vara så

mycket billigare, som utbetalning kvartalsvis redan blivit föreskriven för

fyra av de nio pensionskassor, vilka stå under förvaltning av direktionen

över folkskollärarnas pensionsinrättning, nämligen för lärarnas vid elementarläroverken

nya änke- och pupillkassa, dövstumlärarnas pensionsanstalt,

lasarettsläkarnas pensionskassa och extra provinsialläkarnas pensionskassa.

Likaledes utbetalas pensioner kvartalsvis till åtskilliga andra grupper av

pensionärer, såsom tjänstemän vid statens järnvägar, vilka pensionerats

enligt lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för dylika tjänsteman,

samt delägare i arméns pensionskassa, statens järnvägars änke- och

pupillkassa, arméns nya änke- och pupillkassa, civilstatens änke- och pupillkassa,

telegrafverkets änke- och pupillkassa in. fl. I vissa fåll, såsom

inom telegrafverkets pensionsinrättning, utbetalas pension till och med

månadsvis. Befattningshavare, som pensionerats enligt lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907, få uppbära

sina pensioner kvartals- eller månadsvis, och enligt lagen om allmän pensionsförsäkring

den 30 juni 1913 skall pension utbetalas månadsvis, med

undantag för de minsta pensionsbeloppen och för sådana fall, då pensionstagare

flyttat ur riket.

Men om en.ändring i antydd riktning är önskvärd beträffande folkskollärarnas

pensionsinrättning och folkskollärarnas änke- och pupillkassa,

torde en. dylik ändring vara i lika hög grad påkallad i fråga om de övriga

under direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning stående pensionskassor,

från vilka utbetalning nu äger rum halvårsvis, nämligen lärarnas

vid elementarläroverken gamla änke- och pupillkassa, småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt och lärarinnornas pensionsanstalt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

Skall en ändring i förevarande avseende vidtagas, bör den således enligt

ruin mening sträcka sig till samtliga de under direktionens förvaltning

ställda pensionskassor, från vilka pensioner nu utbetalas halvårsvis.

Vad därefter beträffar frågan om huruvida pensionsutbetalningarna

från dessa kassor höra ske kvartals- eller månadsvis, kunde det visserligen

från pensionstagarnas synpunkt finnas skäl för det senare alternativet.

Att övergå till en sådan anordning skulle emellertid, enligt min mening, under

nuvarande förhållanden icke vara lämpligt, helst denna anordning givetvis

skulle draga rätt dryga kostnader. Däremot anser jag, att en övergång

till kvartalsutbetalning av pensioner från nu ifrågavarande kassor både

kan och bör ske.

I fråga om förfarandet i övrigt vid pensionernas utbetalande har direktionen

över folkskollärarnas pensionsinrättning avgivit två alternativa förslag.

Antingen skulle pensionerna, såsom nu sker, utbetalas delvis från

pensionskassorna direkt till vederbörande pensionstagare och delvis genom

postsparbanken, eller ock skulle samtliga pensioner utbetalas till pensionstagarna

direkt från pensionskassorna medelst postanvisning eller check. Det

förstnämnda utbetalningssättet skulle medföra en fördubbling av 7-öresprovisionen

till postsparbanken och kräva inrättande hos direktionen av en ny

ordinarie bokhållartjänst; det sistnämnda skulle, under förutsättning att

vissa förenklingar i arbetet inom pensionskassorna vidtoges, endast kräva

anställandet hos direktionen av ett nytt kvinnligt skrivbiträde med samma

avlöningsförmåner, som tillkomma det redan förut hos direktionen anställda

biträdet. . . .

Ur kostnadssynpunkt är sistnämnda utbetalningssätt givetvis att föredraga,

och för pensionstagarna medför det likaledes vissa företräden framför

det nuvarande. Så till exempel skulle det för dem vara en lättnad att

icke vidare såsom hittills behöva vid pensionens lyftande förete pensionsbrev

och prästbetyg. A andra sidan hava emellertid från styrelsens föi

postsparbanken och generalpoststyrelsens sida uttalats farhågor för att vissa

olägenheter för pensionstagarna skulle uppstå, därest pensionerna komme

att& utbetalas genom postanvisning. Jag delar icke dessa farhågor, detta

redan av skäl, som direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning

anfört. Men härtill kommer, att, enligt vad jag inhämtat, några nämnvärda

olägenheter av pensioners utbetalning medelst postanvisning icke

försports inom pensionsanstalter, där sådant utbetalningssätt redan blivit

tillämpat, till exempel inom statens järnvägars änke- och pupillkassa. Och

även om i ett eller annat fall kvartalsutbetalningen skulle komma att uppskjutas

med några veckor, är detta en olägenhet, som vida uppväges av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

de fördelur, ifrågavarande utbetalaingssätt skulle medföra. I likhet med

statskontoret ansluter jag mig således till förslaget, att pensionerna utbetalas

från pensionskassorna direkt till vederbörande pensionstagare genom

postanvisning eller check. Jag förutsätter härvid, att den rätt att för

postförsändelser i tjänsteärenden använda tjänstefrimärken, som redan tillkommer

direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning enligt § 44 i

dess reglemente och kungl. förordningen den 15 juni 1900 angående

ändrade bestämmelser rörande utgörandet av postavgifter för försändelser i

tjänstärenden, även kommer att äga tillämpning beträffande sådana postförsändelser,

genom vilka vederbörande pensionstagare få mottaga sina

pensionsbelopp.

Jag ansluter mig även till direktionens åsikt, att det för möjliggörande

av en sådan anordning, som jag i det föregående förordat, blir nödvändigt,

att hos direktionen anställes ett nytt kvinnligt skrivbiträde, och då (fet

arbete, som av detta biträde skall utföras, blir av stadigvarande beskaffenhet,

bör befattningen uppföras på direktionens ordinarie stat. Det nya

skrivbiträdet torde böra tillerkännas enahanda avlöningsförmåner, som tillkomma

det redan förut hos direktionen anställda biträdet — med undantag

givetvis av det personliga avlöningstillägg, som tilldelats befattningens

nuvarande innehavare — d. v. s. lön 700 kronor, tjänstgöringspenningar

350 kronor och ortstillägg 150 kronor jämte två ålderstillägg till lönen,

vartdera å 200 kronor, och likaledes torde det nya biträdet böra vara

underkastat samma villkor och bestämmelser för åtnjutande av de med

befattningen förenade avlöningsförmånerna, som gälla beträffande det hos

direktionen nu anställda kvinnliga skrivbiträdet.

Förvaltningskostnaderna för de under direktionen över folkskollärarnas

pensionsinrättning ställda pensionsanstalterna bestridas av dessa anstalters

tillgångar enligt en av Kungl. Maj:t, jämlikt riksdagens år 1911 lämnade

medgivande, genom nådigt brev den 22 december 1911 bestämd

procentuell fördelning. Fn ökning av dessa förvaltningskostnader kunde

således giva anledning till höjning av det statsbidrag, som utgår till eu

eller flera av berörda anstalter. Någon dylik höjning ifrågasattes dock

icke med anledning av förslaget om uppförande å direktionens stat av ett

nytt skrivbiträde eller för bestridande av de engångskostnader, vartill de

föreslagna förändringarna skulle giva anledning.

Däremot har direktionen hemställt, att åt lärarnas vid elementarläroverken

gamla änke- och pupillkassa måtte beredas ett årligt statsbidrag

av i runt tal 1,000 kronor att utgå såsom ersättning för den genom de

tätare pensionsutbetalningarna uppkommande ränteförlusten. Statskontoret

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 95.

åter har uttalat den meningen, att den ifrågasatta förändringen skulle

kunna genomföras utan höjda inkomster för nämnda kassa. Då nu, såsom

ock direktionen anfört, en omfattande utredning är å bane beträffande

vissa andra under direktionens förvaltning ställda pensionsanstalter, synes

mig i alla händelser någon olägenhet icke möta därav, att med utverkande

av det ökade bidrag till elementarlärarnas gamla änke- och pupillkassa,

som tilläventyrs kunde anses påkallat, får tills vidare anstå.

Jag har således icke någon framställning att göra om beredande av

ökat anslag till någon av omförmälda anstalter — den i statsverkspropositionen

provisoriskt beräknade höjningen av det ifrågavarande anslaget å

riksstaten skulle alltså ej erfordras — utan inskränker mig till att på grund

av det anförda hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

medgiva,

att på direktionens över folkskollärarnas pensionsinrättning

ordinarie stat må uppföras ytterligare ett

kvinnligt skrivbiträde med enahanda avlöningsförmåner,

som tillkomma det förut å samma stat uppförda kvinnliga

skrivbiträdet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt

bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Christer d''Albedyhll.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 84 höft. (Nr 95.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1915:10 Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 2 i texten