Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 och 9 §§ i lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket

1916-03-17 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:102, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 och 9 §§ i lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

1

Nr 102.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 4 och 9 §§ i lagen

den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts rätt

att driva försäkringsrörelse här i riket; given Stockholms

slott den 17 mars 1916.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse

av 4 och 9 §§ i lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts

rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 85 käft. (Nr 102.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 och 9 §§ i lagen den 24 juli 1903 om utländsk

försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.

Härigenom förordnas, att 4 och 9 §§ i lagen den 24 juli 1903 om

utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket

skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Innan — — — — försäkrmgsinspektionen.

Vid — — — — fogas:

1) handlingar — — — — 2 §;

2) det — — — — exemplar;

3) uppgift — — — — verksamhet;

4) bevis — — — — verksamhet;

5) fullmakt — — — — svara;

6) skriftligt — — — — anstalten;

7) skriftlig — — — — avgörande;

8) behörigt — — — — lagar;

9) bevis att anstalten, för ändamål, som i 9 § sägs, samt på säts

och under villkor, som av försäkrmgsinspektionen godkännas, i riktbanken

nedsatt, i obligationer, utfärdade av svenska staten, ett belopp av

etthundra tusen kronor för livförsäkring, samma belopp för brandförsäkring

eller för sjöförsäkring och ett belopp av femtio tusen kronor för

varje annat slag av försäkring.

Med livförsäkring förstås i detta lagrum jämväl livränte- och kapitalförsäkring.

s. 3 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:tu Nåd. Proposition Nr 102.

3

9 §•

Vad — — — — — anstalten.

Minskas det nedsatta beloppet i följd därav, att obligationerna avsevärt

nedgå i värde eller att någon del av beloppet åtgår till gäldande

av fordringar, böter, avgifter eller ersättningar, eller av annan anledning,

skall vad som brister i det föreskrivna beloppet fyllas inom fyra

veckor efter det generalagenten blivit därom tillsagd av försäkringsinspektionen.

Varder — — — — — tidningarna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1917. Den skall äga tillämpning

jämväl å utländsk försäkringsanstalt, som dessförinnan erhållit

tillstånd att här i riket driva försäkringsrörelse; dock att Konungen

äger härifrån meddela eftergift i den mån särskilda omständigheter därtill

föranleda. Har sådan anstalt icke före nämnda dag eller den senare

dag, Konungen må hava medgivit, fullgjort föreskriven nedsättning,

skall vad i 9 § tredje stycket av lagen den 24 juli 1903 är för där

avsett fall stadgat lända till efterrättelse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 102.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25

februari 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow, ,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med hans excellens herr ministern för

utrikes ärendena och chefen för finansdepartementet anförde chefen för

civildepartementet, statsrådet von Sydow följande:

Enligt lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts rätt

att driva försäkringsrörelse här i riket skall sådan anstalt, innan densamma

av försäkringsinspektionen erhåller tillstånd att börja rörelsen,

hava på sätt och under villkor, som av försäkringsinspektionen godkännas,

i riksbanken nedsatt, i penningar eller värdehandlingar, ett

belopp av 100,000 kronor för livförsäkring, samma belopp för brandförsäkring

eller för sjöförsäkring och ett belopp av 50,000 kronor för

varje annat slag av försäkring. Sålunda nedsatt belopp må allenast

anVändas till gäldande av fordringar på grund av försäkringsavtal,

som tillhöra anstaltens rörelse här i riket, ävensom av böter, avgifter

och ersättningar, som i anledning av denna rörelse må åläggas anstalten

eller den generalagent, varigenom dess rörelse skall bedrivas. Minskas

nedsatt belopp i följd därav, att värdehandlingar nedgå i värde, eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

av annan anledning, skall vad som brister i det föreskrivna beloppet

inom viss angiven tid fyllas. Deponerandet av förenämuda belopp är icke

avsett att utgöra full säkerhet för svenska försäkringstagares fordringar på

grund av försäkringsavtalen, utan fastmera, såsom vid lagens tillkomst

anmärktes, att utgöra ett bevis, att det utländska bolaget har allvarliga

avsikter med sin tilltänkta rörelse här i riket, samt i någon mån en säkerhet

iör att finansiellt svaga utländska anstalter icke börja verksamhet här eller

att utländska anstalter icke plötsligt draga sig ur landet utan att fföra

rätt för sig.

Fullmäktige i riksgäld skontoret, vilka sedan lång tid tillbaka haft

sin uppmärksamhet fäst på angelägenheten att söka inom landet åstadkomma

en på möjligast breda grund vilande välordnad marknad för statens

obligationer, hava i en den 13 oktober 1915 till Kungl. Maj:t avlåten

skrivelse föreslagit, såsom ett led i strävandet att ernå berörda mål, att

den säkerhet, som, enligt vad jag nyss nämnt, skall ställas av utländsk försäkringsanstalt,

skall utgöras av obligationer, utfärdade av svenska staten.

Till stöd för sin framställning hava fullmäktige anfört:

»Bland de åtgärder, som i angivna syfte synts fullmäktige kunna i främsta

rummet ifrågasättas, har varit stadgande av skyldighet för hanker, sparbanker, livförsäkringsbolag

och pensionskassor samt därmed jämförliga penningförvaltande inrättningar

att ^ placera någon del av sina tillgångar i statens obligationer. I början

av år 1909, då förslag till nya lagar om bankrörelse och om försäkringsrörelse föreiågo,

gjordes under hand från fullmäktiges sida en hemställan om införande i berörda

förslag av en bestämmelse i omförmälda hänseende. Denna hemställan ledde

emellertid icke till någon påföljd, väl huvudsakligen på grund av de svenska statsobligationernas

dåvarande jämförelsevis låga räntefot. Man ställde sig nämligen

tveksam mot att ålägga penningförvaltande institutioner att inköpa värdehandlingar,

vilka gåvo en icke oväsentligt lägre avkastning än andra fullgoda säkerheter.

Sedan dess hava förhållandena med avseende å svenska'' statens upplåning betydligt

ändrats. Räntefoten a statens obligationer har höjts i sådan mån, att de nu

måste anses lämna en ur placeringssynpunkt fullt tillfredsställande avkastning; och

obligationer med denna höga räntefot hava till mycket betydande belopp försålts

inom landet. Detta utesluter dock icke, att fullmäktige fortfarande finna den år

1909 ifrågasatta åtgärden önskvärd. Fullmäktige hysa ock den förhoppningen, att

en utredning om skyldighet för penDinginrättningar av förut angivna art att i statsobligationer

placera en del av sina tillgångar må inom en ej allt för avlägsen framtid

komma till stånd.

Såsom 1914 års statsskuldskommitterade i sitt utlåtande framhållit, gives det

emellertid även en annan, i viss mån likartad, ehuru ej lika effektiv åtgärd att bereda

placering för svenska statsobligationer. Enligt lagen den 24 juli 1903 om

utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket åligger det

sådan anstalt att på sätt och under villkor, som av försäkringsinspektionen godkännas,

i riksbanken nedsätta säkerhet i penningar eller värdehandlingar till belopp,

som skall utgöra för livförsäkring, brandförsäkring eller sjöförsäkring 100,000 kronor

och för varje annat slag av försäkring 50,000 kronor.

Fullmäktig©

i riksgäldskontoret.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

Utländsk

lagstiftning.

Norge.

Enligt uppgift från försäkringsinspektionen finnas för närvarande 55 dylika

depositioner, varav 16 i svenska statsobligationer, 14 i andra svenska värdehandlingar,

såsom hypoteksbanksobligationer, kommunala obligationer och bankdepositionsbevis,

samt 19 i utländska värdehandlingar, mest statsobligationer. De 6 återstående

depositionerna bestå av värdehandlingar, tillhörande två av omförmälda kategorier

eller alla tre. I två av dem ingå mindre poster svenska statsobligationer.

Värdet av samtliga 55 depositioner uppgår till 5,790,000 kronor, varav svenska

statsobligationer 1,670,000 kronor, andra svenska värdehandlingar 1,871,000 kronor

samt av försäkringsinspektionen beräknat värde av utländska värdehandlingar 2,248,900

kronor. De två sistnämnda posterna utgöra tillhopa 4,119,900 kronor, vilken summa

anger det ytterligare utrymme, som i fråga om förevarande depositioner skulle kunna

finnas för svenska statsobligationer, därest depositionerna skulle helt fullgöras i

sådana obligationer.

Vad angår arten av den säkerhet, som utländska försäkringsanstalter skola

ställa för att erhålla tillstånd att driva rörelse inom vårt land, förtjänar särskilt

uppmärksammas den praxis, som råder i Danmark och Tyskland. I det förra landet,

där deposition förut varit medgiven i allehanda danska obligationer, har nyligen

stadgats, att deposition skall ske i danska statsobligationer. I Tyskland lär vid

meddelande av koncession för utländsk försäkringsanstalt föreskrivas, att säkerhet

skall ställas i kontanta penningar eller i skuldförbindelser, utgivna av tyska riket

eller en tysk förbundsstat.

Fullmäktige anse, att de exempel, som sålunda lämnas av två av våra grannstater,

böra mana till efterföljd, ehuruväl fullmäktige icke förbise att, i händelse så

sker, svensk försäkringsrörelse kan bliva utsatt för repressalier i länder, där inga

bestämmelser om säkerhetens art finnas meddelade. I detta avseende vilja fullmäktige

omförmäla, att ett svenskt försäkringsbolag, som i Nordamerikas förenta

stater driver en rätt omfattande rörelse, där får fullgöra ganska betydande depositioner

i svenska statsobligationer just med hänsyn till att de amerikanska försäkringsbolagen

få i Sverige fullgöra sin depositionsskyldighet i utländska värdehandlingar.

Det torde emellertid icke möta några större svårigheter för svenska försök - riugsanstalter att ställa sig eventuella nya föreskrifter i förberörda länder till efterrättelse.

»

Över fullmäktiges framställning Lar utlåtande inhämtats från försäkringsinspektionen.

Innan jag redogör härför, vill jag omnämna att,

såsom fullmäktige redan berört, inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga,

vilka haft till uppdrag att verkställa utredning rörande statens och

kommunernas skuldsättning samt framlägga de förslag till åtgärder,

A*artill utredningen kunde föranleda, i den 10 september 1914 avgivet

betänkande bland annat behandlat föreliggande fråga. De kommitterade

hava därvid till en början redogjort för utländsk lagstiftning på området.

Ur redogörelsen må följande anföras:

Ovillkorlig skyldighet att placera vissa tillgångar i statspapper finnes icke ålagd

några penningförvaltande inrättningar i Norge. I fråga om försäkringsbolag är föreskrivet,

att försäkringsfond och säkerhetsfond till dessa fonders lagbestämda belopp

skola nedläggas i en del närmare angivna värdepapper, bland vilka i främsta rummet

uppräknas obligationer, utgivna eller garanterade av norska staten. Utländska för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 102.

säkringsbolag skola i Norge ställa säkerhet i sådana värden och på sådana villkor,

som godkännas av försäkringsrådet. Säkerhetens belopp utgör för brand- och sjöförsäkringsbolag

100,000 kronor och för bolag, som driva annan försäkring för skada,

25.000 kronor, dock att Kungl. Maj:t kan efter försäkringsrådets hemställan för visst

slag av försäkringsrörelse fastställa annat säkerhetsbelopp, högst 50,000 och lägst

5.000 kronor. Omfattar bolags verksamhet flere slag av försäkring för skada, skall

säkerhet ställas för vart och ett särskilt. Livförsäkringsbolag skall enligt enahanda

regler som nyss angivits, ställa säkerhet till belopp av 100,000 kronor. I anslutning

till nu återgivna lagbestämmelser har norska försäkringsrådet fastställt, att ifrågavarande

säkerheter skola ställas i obligationer, utställda eller garanterade av norska

staten eller utställda av Konungariket Norges hypoteksbank eller ock, efter särskilt

medgivande för visst fall, genom deposition i norsk bank.

I Danmark finnas icke några föreskrifter, som ålägga penningförvaltande inrättningar

att placera behållningar eller viss del därav i statspapper. Däremot

äro vissa inrättningar skyldiga att hava sina tillgångar till viss del placerade

i enlighet med de regler, som gälla i fråga om placering av omyndigas och andra

under offentlig kontroll stående medel. I enlighet härmed kan placering äga rum i

statspapper. I fråga om olika slag av försäkringsanstalter har inrikesministeriet laglig

befogenhet att fastställa villkoren för deras erkännande. I kraft härav har ministeriet

föreskrivit, att säkerhet skall ställas till olika belopp för olika slag av rörelse,

ävensom plägat med avseende å säkerhetens art fordra säkra, lätt realiserbara danska

börspapper eller ock annan, såsom lika betryggande erkänd säkerhet. Utländska

livförsäkringsanstalter äga icke driva rörelse i Danmark, med mindre de därtill erhållit

tillstånd av försäkringsrådet. Såsom villkor för tillståndet gäller, att anstalten

hos nationalbanken deponerat ett belopp av 100,000 kronor på sätt, som försäkringsrådet

godkänner. Enligt den av rådet följda praxis har krävts, att säkerheten ställts

kontant eller i goda och lätt realiserbara, inhemska eller utländska börspapper.

I Tyska riket åligger det olycksfallsförsäkrings- och invaliditetsförsäkringsföreningar

att nedlägga minst en fjärdedel av sina tillgångar i lån, upptagna av riket eller någon

av förbundsstaterna. I övrigt lär tysk rikslagstiftning icke innehålla några bestämmelser

om ovillkorlig skyldighet att placera tillgångar i statspapper. Däremot förekomma

bestämmelser, enligt vilka statspapper vid sidan av andra värden skola anlitas

för placering av vissa tillgångar. Sålunda är i lagen angående privata försäkringsanstalter

den 12 maj 1901 föreskrivet, på vilka olika sätt dessa anstalters premiereservfonder

kunna nedsättas. Bland annat kan placering äga rum på sätt, som är

bestämt i avseende å placering av omyndigas medel; och sådana kunna nedläggas i,

bland annat, statspapper. I det regeringsförslag, som låg till grund för nyssnämnda

försäkringslag, förekom en bestämmelse, enligt vilken utländska försäkringsbolag, som

dreve rörelse inom riket, skulle nedlägga viss del av sina tillgångar i tyska statspapper,

en bestämmelse, som dock icke blev av riksdagen antagen. Regeringen

föreslog, att den del av utländskt bolags premiereserver, som avsåge försäkringar,

avslutade inom Tyska riket, skulle till sitt halva belopp nedsättas i obligationer, utgivna

av riket eller någon av förbundsstaterna. Liknande bestämmelse som den sist

anförda var redan gällande i Preussen. Såsom syfte med bestämmelsens införande

anfördes från regeringens sida, under hänvisning till den i Preussen gällande föreskriften,

i främsta rummet beredande av erforderlig säkerhet åt de försäkrade. Detta

Danmark.

Tyskland.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

Preussen.

England.

syfte krävde, att strängare föreskrifter fastställdes för utländska försäkringsföretag

än för inhemska. Dels hade nämligen de förra svårare än de senare att bedöma

värdet av tyska inteckningar, vilka de med säkerhet komme att, om inga särskilda

föreskrifter gåves, huvudsakligen anlita för sina ifrågavarande placeringar, dels kunde

kontrollen å de utländska bolagen icke göras så effektiv som i avseende å de inhemska.

Mot bestämmelsens införande i tysk rikslag gjordes inom rikdagsutskottet åtskilliga

invändningar. Till en början meddelades, att yrkandet på bestämmelsens uteslutande

stödde sig på alla tyska försäkringsanstalters samfällda önskan. Ehuru dessa vore

utsatta för konkurrensen av de i Tyskland arbetande utländska försäkringsföretagen,

önskade de dock icke, att dessa skulle underkastas strängare bestämmelser i fråga

om placering av reservfonderna än de själva, emedan de å sin sida fruktade att i

så fall drabbas av repressalier från utlandet. Därigenom bleve deras rörelse i utlandet

icke blott i och för sig hämmad, utan de komme även i ett ogynnsamt läge

i förhållande till andra utländska försäkringsföretag, mot vilka repressalier icke utövades.

Om de preussiska försäkringsföretagen icke blivit föremål för repressalier i främmande

länder, berodde detta på, att man där räknat med, att den avsedda rikslagen rörande

försäkringsväsendet skulle komma att likställa de utländska försäkringsbolagen med

de tyska i fråga om premiereservfondens placering. Vidare framhölls, hurusom kursfall

å tyska statspapper, varpå man då hade färska exempel, skulle medföra icke

endast förlust för de utländska bolagen, utan även en minskning i den säkerhet,

som läge till grund för deras försäkringar i Tyskland, ävensom att det statsfinansiella

syftet med bestämmelsens införande, nämligen att höja kursen å de tyska statspapperen,

skulle komma att förfelas, enär enligt regeringens förslag en tid av flera år skulle

medgivas de utländska bolagen för genomförandet av den ifrågasatta placeringen.

Med avseende å den säkerhet, som utländska försäkringsbolag skola ställa för att

få driva rörelse i Tyskland plägar emellertid vid koncessions meddelande föreskrivas,

att densamma skall utgöras av kontanta penningar eller skuldförbindelser, utgivna

av Tyska riket eller en tysk förbundsstat.

I Preussen skola sparbankerna hava viss del av sina förräntade medel nedlagda

i sådana till innehavaren ställda skuldförskrivningar, som godkännas vid placering

av omyndigas tillgångar. Den andel, som skall vara sålunda placerad, är olika allt

efter beloppet av i sparbanken insatta medel och storleken av dess verksamhetsområde,

så att för sparbanker, vilkas inlåning icke överstiger 5 milj. respektive 10 milj. Mark

och vilkas verksamhet är på närmare angivet sätt begränsad, ifrågavarande andel

utgör 15 respektive 20 procent och för övriga sparbanker 25 procent. Av dessa andelar

skola tre femtedelar vara placerade i Tyska rikets eller preussiska skuldförskrivningar.

Sparbank, som icke har föreskrivna belopp placerade på nu angivna

sätt, åligger det att, intill dess sådan placering är uppnådd, årligen av tillväxten av

bankens förräntade medel använda fem procent mera än ovan angivna procentsatser,

sålunda 20, 25 eller 30 procent, till inköp av värdepapper av ifrågavarande slag och

med iakttagande av att minst tre femtedelar avses för rikets och preussiska statspapper.

Offentliga brandförsäkringsanstalter, vilkas verksamhet skall utövas blott i

det allmännas intresse och ej för att göra vinst, skola hava sina tillgångar placerade

till minst en fjärdedel i rikets eller preussiska statens lån.

I England åligger det försäkringsbolag, såväl inhemska som utländska, att deponera

säkerhet till följande belopp, nämligen: för livförsäkringsrörelse 20,000 pund,

för arbetsgivares ansvarsförsäkring 20,000 pund och för »Bond investment business»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

9

(en form av försäkring, som icke faller under livförsäkring och som består däri att

mot premier, som inbetalas periodiskt med högst 2 månaders mellanrum, vid framtida

tidpunkt utbetalas en viss summa) likaledes 20,000 pund. Bolag, som ställt behörig

säkerhet för en av nu nämnda rörelsegrenar, äger rätt att jämväl driva varje

annat slag av försäkringsrörelse än de nu uppräknade. Bolag, som, utan att hava

ställt sådan säkerhet, vill driva brandförsäkrings- eller personlig olyckfallsförsäkringsrörelse,

skall deponera 20,000 pund, vilken deposition gäller såsom säkerhet för bägge

nu nämnda slag av rörelse. För övriga slag av försäkringsrörelse behöver icke någon

som helst säkerhet ställas. I visst fall behöver ej deposition ske särskilt för försäkring

av arbetsgivares ansvarighet och »Bond investment business», nämligen om försäkringsfonden

för dylik rörelse uppgår till 40,000 pund och bolaget gjort deposition för

annan slags försäkring. Depositionen skall ske på sätt som föreskrives av board of

trade, nämligen antingen i kontanter, vilka sedermera placeras i värdepapper för

försäkringsbolagets räkning, eller i värdepapper. I bägge fallen skola värdepapperen

vara bland dem, som finnas upptagna å en för detta ändamål upprättad förteckning,

upptagande bland annat engelska consols. De engelska sparbankerna skola överlämna

alla medel, som icke behövas i rörelsen, till statsskuldsförvaltningen, som har att

placera dem i statspapper eller av staten garanterade säkerheter.

Enligt fransk lag åligger det försäkringsbolag att placera sina fonder på följande

sätt: till minst tre fjärdedelar i fastigheter i Frankrike eller Algeriet eller inteckningar

i sådana fastigheter, i värdepapper, utgivna eller till kapital eller ränta

garanterade av franska staten, i aktier i banque de France, i lån till eller i obligationer,

utgivna eller till kapital eller ränta garanterade av departement, kommuner

eller handelskammare i Frankrike eller Algeriet, i vissa obligationer, utgivna av Crédit

foncier de France, och i lån eller förskott mot säkerhet av sådana värden, som nu

uppräknats, samt till den återstående fjärdedelen i fastigheter i franska kolonier eller

inteckningar i sådana fastigheter, i lån till eller värden, garanterade av franska

kolonier, i officiella värdepapper, franska eller utländska, noterade på börsen i Paris

enligt en särskild årligen upprättad förteckning, i lån eller förskott mot säkerhet av

nu angivna värden samt i sådana utländska värdepapper, som fordras såsom säkerhet

i länder, där vederbörande bolag driver rörelse, under förutsättning, att dessa

papper äro noterade på börsen i ifrågavarande lands huvudstad och upptagna i nyssnämnda

förteckning. I fråga om livförsäkringsbolag gälla särskilda bestämmelser av

i huvudsak enahanda innebörd som de ovan angivna. Sparbankerna åligger att till

la caisse des dépots et consignations inleverera alla insatta medel. Dessa placeras

sedermera, med avdrag av det belopp, som prövas erforderligt för att bestrida utbetalningar,

dels i värdepapper, utgivna eller garanterade av franska staten, dels i,

bland annat, obligationer, utgivna av departement, kommuner eller handelskammare.

Enligt italiensk lag äro livförsäkringsbolag pliktiga att i italienska statspapper

placera, inhemska bolag en fjärdedel och utländska bolag, som driva rörelse i Italien,

hälften av inbetalta försäkringspremier ävensom av upplupna räntor på deras statspapper.

I övrigt lära i Italien inga bestämmelser vara meddelade rörande skyldighet

att nedlägga kapital i italienska statspapper.

De s. k. nationalbankerna äro föremål för federativ lagstiftning, under det sparbanker,

försäkringsbolag och andra penningförvaltande inrättningar äro underkastade

de olika staternas lagar. Nationalbankerna åligger, såsom villkor för rörelsens beBihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 85 höft. (Nr 102.) 2

Frankrike.

Italien.

Nordamerikas

Förenta

stater.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

Betänkande

angående

statens och

kommunernas

skuldsättning.

drivande, att hos regeringen ställa säkerhet i obligationer, utfärdade av Förenta staterna.

Säkerhetens belopp skall utgöra, om bankens kapital uppgår till högst 150,000

dollars, minst en fjärdedel av kapitalet och, om kapitalet överstiger nämnda belopp,

minst 50,000 dollars. Ifrågavarande depositioner avse närmast att utgöra säkerhet

för de sedlar, som av nationalbankerna utsläppas i rörelsen, men depositionen skall

verkställas, även om banken icke gör bruk av sin sedelutgivningsrätt. Skulle deponerade

obligationer sjunka under det värde, till vilket de blivit deponerade, kräves

värdeminskningens täckande antingen genom statsobligationer till gällande kurs eller

i kontanta medel. I fråga om de enskilda staternas lagstiftning må nämnas New

York, New Jersey, Massachusetts, Illinois och Texas. Ovillkorlig skyldighet att placera

någon del av tillgångarna i statspapper lär icke i någon av dessa stater vara

ålagd penningförvaltande inrättningar. Men detaljerade föreskrifter angående placeringen

finnas, och bland de värdepapper, som i sådant hänseende uppräknas, förekomma

givetvis amerikanska statspapper. Försäkringsbolag, inhemska såväl som utländska,

äro för erhållande av tillstånd att driva rörelse skyldiga attt hos vederbörande

myndighet ställa säkerhet till föreskrivna belopp och i vissa slag av värdepapper.

Sedan kommitterades utredning angående den utländska lagstiftningen

ägde ruin, har i Danmark företagits den av fullmäktige i

riksgäldskontoret åsyftade lagändringen. Enligt den danska lagen

om livförsäkringsverksamhet av den 29 mars 1904 skulle, såsom

kommitterade berört, utländsk livförsäkringsanstalt såsom villkor för tillstånd

att driva rörelse i Danmark bland annat hos nationalbanken hava

deponerat ett belopp av 100,000 kronor, utan att närmare angavs, vari

depositionen skulle bestå. Genom lag den 10 maj 1915 har nu stadgats,

att depositionen skall utgöras av anstalten tillhöriga danska statsobligationer,

»medmindre Inderigsministeren efter Forsikringsraadets

Indstilling midlertidig godkender anden Anbringelsesmaade». Enligt

nyligen av inrikesministern meddelat beslut skall den nya lagen från

och med den 1 juli 1916 äga retroaktiv verkan.

I sitt betänkande yttra kommitterade bland anuat:

»Vid sidan av strävandet att minska statens upplåning förtjänar tagas under

övervägande, huruvida staten bör i ökad utsträckning söka anlita upplåning inom

landet. Det kan här pekas på, att den fondbildning, som blir en följd av folkpensioneringen,

kommer att erbjuda tillgångar, som lämpligen böra kunna anlitas för

statens inkomstbringande kapitalanläggningar.

Det skulle emellertid kunna ifrågasättas, att staten även på annat sätt småningom

borde övergå till ökad inhemsk upplåning. I sådant hänseende hava kommitterade

riktat uppmärksamheten särskilt på två utvägar, vilka i olika utsträckning

vunnit tillämpning i en del främmande länder. Den ena innebär, att sparbanker,

försäkringsbolag eller andra penningförvaltande inrättningar erhålla åläggande att

placera viss del av sina tillgångar i statspapper (eventuellt vid sidan av kommunallån,

hypoteksbanksobligationer och dylikt). Den andra utvägen avser utländska försäkringsanstalter.

Lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts rätt att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 102.

11

driva försäkringsrörelse här i riket ålägger sådan anstalt att på sätt och under villkor,

som av försäkringsinspektionen godkännas, i riksbanken nedsätta säkerhet i penningar

eller värdehandlingar till belopp, som skall utgöra för livförsäkring, brandförsäkring

eller sjöförsäkring 100,000 kronor och för varje annat slag av försäkring 50,000 kronor.

Enligt av försäkringsinspektionen tillämpad praxis godkännas värdepapper under

förutsättning blott att de av inspektionen prövas erbjuda tillräcklig säkerhet; även

utländska statspapper hava godtagits. Den säkerhet, som i största utsträckningen

förekommer, lär vara obligationer, utfärdade av svenska kommuner. Det kunde nu

ifrågasättas att lämna föreskrifter, enligt vilka säkerheten helt eller delvis skulle utgöras

av svenska statspapper.»

Med åberopande av den utländska lagstiftningen påpeka vidare

kommitterade, att bestämmelser om skyldighet för inhemska penningförvaltande

inrättningar att placera tillgångar i statspapper förekomma

i Tyska riket, Preussen, Italien och Förenta staterna, vadan det icke

torde saknas exempel att åberopa för införande hos oss av liknande

föreskrifter.

Kommitterade yttra vidare;

»Vad angår arten av den säkerhet, som utländska försäkringsanstalter skola

ställa för att erhålla tillstånd att driva rörelse inom visst land, förtjänar särskilt

uppmärksammas den praxis, som, enligt vad ovannämnda redogörelse giver vid handen,

råder i Norge och Tyskland. I det förra landet lär försäkringsrådet fordra, att

säkerheten skall utgöras av obligationer, utställda eller garanterade av norska staten

eller utställda av konungariket Norges hypoteksbank, varjämte deposition i norsk

bank kan efter särskild framställning godkännas. I Tyskland lär vid meddelande av

koncession för utländsk försäkringsanstalt pläga föreskrivas, att säkerhet skall ställas

i kontanta penningar eller i skuldförbindelser, utgivna av Tyska riket eller en tysk

förbundsstat.

Det synes kommitterade, att de exempel, som sålunda lämnas av två av våra

grannstater, bör mana till efterföljd. Något skäl häremot torde icke kunna hämtas

ur farhågan för de repressalier, för vilka svensk försäkringsrörelse kunde bliva utsatt

i länder, där inga restriktiva bestämmelser rörande säkerhetens art finnas meddelade.

Om i dessa länder dylika bestämmelser skulle komma att meddelas, torde det nämligen

icke möta några svårigheter för svenska försäkringsanstalter att ställa sig dem

till efterrättelse.

Kommitterade finna sig sålunda kunna förorda, att föreskrifter snarast möjligt

meddelas därom, att den säkerhet, som skall ställas av utländsk försäkringsanstalt,

vilken önskar driva rörelse här i landet, skall helt eller delvis utgöras av obligationer,

utfärdade av svenska staten.»

Försäkringsinspektionen har i sitt utlåtande anfört följande:

»Fullmäktige beröra här en fråga, varpå försäkringsinspektionen haft sin upp- Försäkringsmärksamhet

riktad under senare år. Efter utgången av år 1912 har nämligen icke inspektionen,

lämnats koncession åt någon utländsk försäkringsanstalt, utan att föreskriven deposition

fullgjorts i svenska statens obligationer, och har dylik deposition efter nämnda

tidpunkt verkställts av 7 försäkringsanstalter med ett sammanlagt belopp av 700,000

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Fullmäktige

i riksgaldskontoret.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

kronor. I ett annat fall angående utvidgandet av förut bedriven verksamhet har

dock under 1915 kontant deposition i bank godtagits intill den 1 januari 1916, då

utbyte mot svenska statens obligationer skulle ske.

För att undersöka i vad mån en eventuell lagbestämmelse om svenska statsobligationers

användande vid utländska försäkringsanstalters depositioner skulle genom

liknande bestämmelser i utlandet kunna inverka på de svenska försäkringsbolagens

utländska depositioner, har försäkringsinspektionen anställt undersökning om dessa

depositioners storlek och art samt därvid erfarit, att depositioner av här avsedd

natur finnas allenast i Danmark och Norge samt Nordamerika. I Danmark har deponerats

sammanlagt 500,000 kronor, därav 100,000 kronor i danska statsobligationer

och 400,000 kronor i andra danska obligationer. I Norge har deponerats 2,105,000

kronor, därav 100,000 kronor i norska statens obligationer samt 2,005,000 kronor i

Norges hypoteksbanks obligationer och i depositionsbevis av norska banker. I Nordamerika

äro deponerade 2,544,000 dollars i amerikanska värdepapper och 650,000

kronor i svenska statens obligationer.

Av fullmäktiges skrivelse synes framgå, att fullmäktige anse, att jämväl den

vid koncessions lämnande en gång godkända depositionen bör utbytas mot deposition

av svenska statsobligationer, och hava som stöd härför åberopat bland annat gällande

lag i Danmark. Vid den lämnade redogörelsen för den danska lagen synas fullmäktige

emellertid hava förbisett, att den tilläggslag av den 10 maj 1915, som föreskriver

användande av danska statsobligationer vid depositioner för utländska försäkringsanstalter,

innehåller den inskränkningen »medmindre Indenrigsministeren midlertidig

godkender anden Anbringelsemaade». På av försäkringsinspektionen framställd

förfrågan, huru förenämnda lag tillämpades med hänsyn till redan gjorda depositioner,

har underrättelse erhållits, att inrikesministerns beslut i ärendet ännu ej

meddelats.

Försäkringsinspektionen, som har för avsikt att, i likhet med vad som skett

under senare år, vid meddelande av koncession åt utländska försäkringsanstalter fordra,

att deposition sker uti svenska statens obligationer, anser vid sådant förhållande

någon lagbestämmelse av det utav fullmäktige ifrågasatta innehåll icke erforderlig.

»

Sedan försäkringsinspektionens utlåtande avgivits, har, såsom redan

nämnts, beträffande den nya danska lagen inrikesministern meddelat

beslut, att densamma skall äga retroaktiv verkan.

Med anledning av försäkringsinspektionens utlåtande hava fullmäktige

i en ytterligare skrift erinrat, att, då försäkringsinspektionen meddelat sig

hava för avsikt att även framdeles vid lämnande av koncession åt utländska

försäkringsanstalter fordra att depositionen fullgöres i svenska statens

obligationer, hinder så mycket mindre borde möta för att föreskrift av

Kungl. Maj:t utfärdas därom, att depositionen skall för framtiden fullgöras

i sådana statsobligationer. Med fullmäktiges framställning åsyftades

emellertid, att den ifrågasatta bestämmelsen skulle omfatta jämväl

depositioner, som redan skett. Denna mening måste fullmäktige

vidhålla, då den föreslagna åtgärden endast därigenom skulle erhålla

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

någon verklig betydelse för det i fullmäktiges framställning angivna

syftet. Därest internationella hänsyn skulle i särskilda fall nödvändiggöra

undantag från en sådan föreskrift, syntes frågor om dispens böra

avgöras icke av försäkringsinspektionen utan av Kungl. Maj:t.

Den senast gångna tidens erfarenhet har tydligen ådagalagt vikten, Departemsntsför

att ej säga nödvändigheten av att staten skall kunna i största möj- chefen

liga utsträckning fylla sitt lånebehov inom landet. Varje åtgärd, som.

i övrigt välbetänkt, bidrager till skapandet av en god inhemsk marknad

för statens obligationer, synes mig därför värd att vidtagas. Såsom

torde framgå av redogörelsen för den utländska lagstiftningen, har man

till exempel i Tyskland blicken öppen för fördelen av att stärka den

inhemska marknaden för statspapper genom lagstadgad skyldighet för

vissa penninginrättningar att placera en del av sina behållningar i tyska

statspapper. Åven i Danmark har numera åtgärd i förevarande syfte

vidtagits.

Såsom fullmäktige påpeka, har visserligen redan ifrågasatts, att

såväl svenska livförsäkringsanstalter som även bankbolag,'' sparbanker

''och andra, penningförvaltande inrättningar borde åläggas att placera en

del av sina tillgångar i statsobligationer, men hittills har varken genom

lagstiftning eller i praxis ett kategoriskt åläggande härutinnan ägt

rum. Lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker stadgar endast, att

av sparbanks tillgångar ett visst belopp skall redovisas i värdehandlingar,

vilka kunna med lätthet förvandlas i penningar, och såsom sådana nämnas

bland annat statsobligationer. Lagen den 24 juli 1903 om försäkringsrörelse,

bedriven av svenska anstalter, bestämmer, att ett belopp motsvarande

försäkringsfonden skall redovisas i bland annat dylika obligationer,

och lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse stadgar, att kassareserven

skall redovisas i lätt realiserbara tillgångar. Huruvida och i vilken *

omfattning en lagstiftning i sistberörda hänseende skulle kunna genomföras,

därom torde jag icke hava att uttala mig. Att döma av uttalandena

från fullmäktige i riksgäldskontoret och ovannämnda sakkunniga

lärer det emellertid icke vara uteslutet, att det framdeles kan befinnas

lämpligt. att . ålägga penningförvaltande inrättningar att placera någon

del av sina tillgångar i statsobligationer.

Beträffande utländska försäkringsanstalter torde ett åläggande att

verkställa den lagstadgade depositionen i svenska statens obligationer

redan nu böra äga rum. De skäl, som riksgäldsfullmäktige anfört till

stöd för en lagändring i sådant syfte, synas mig riktiga, och några internationella

hänsyn eller utrikespolitiska skäl mot en sådan åtgärd torde

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung1. Maj.ts Nåd, Proposition Nr 102. ,

ej föreligga. Försäkringsinspektionen synes ej heller i princip vilja motsätta

sig lagändringen i annan mån än såvitt angår dess retroaktiva

verkan. För att medföra någon påtaglig effekt bör emellertid enligt min

mening den föreslagna bestämmelsen fa retroaktiv kraft. Ty därigenom

skulle omedelbart statspapper till ett värde av ungefär 4,000,000 kronor

bliva placerade. Enligt vad i ärendet är upplyst, uppgår nämligen värdet

av utländska försäkringsanstalters ifrågavarande depositioner till dels ett

belopp av 1,670,000 kronor, vilket redan är placerat i svenska statsobligationer,

och dels ett belopp av 4,120,000 kronor, placerat i andra

värdehandlingar, vilka sålunda skulle komma att utbytas mot statsobligationer.

Att till äventyrs nedsatta penningar även böra ersättas med

statsobligationer synes mig så mycket mindre tveksamt, som ränta å

sådana medel ej lämnas av riksbanken. Emellertid torde det höra förbehållas

Kungl. Maj:t att, då särskilda omständigheter föreligga, i för

varje fall lämpat omfång meddela dispens i fråga om den ifrågasatta

bestämmelsens retroaktivitet.

Då för ändamålet erfordras ändringar i lagen om utländsk försäkringsanstalts

rätt att driva försäkringsrörelse här i riket, har jag låtit

inom departementet utarbeta förslag till lag i ämnet.

Sedan departementschefen därpå uppläst berörda förslag till lag

angående ändrad lydelse av 4 och 9 §§ i lagen den 24 juli 1903 om

utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket,

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, hemställde han, att

lagrådets utlåtande över förslaget måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen

omförmäler, genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder

lämna bifall.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

15

Bilaga 1.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 och 9 §§ i lagen den 24 juli 1903 om utländsk

försäkringsanstalt» rätt att driva försäkringsrörelse kär i riket.

Härigenom förordnas, att 4 och 9 §§ i lagen den 24 juli 1903 om

utländsk försäkringsanstalt» rätt att driva försäkringsrörelse här i riket

skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Innan — — — — försäkringsinspektionen.

Vid — — — — fogas:

1) handlingar — — — — 2 §;

2) det — —- — — exemplar;

3) uppgift — — — — verksamhet;

4) bevis — — — — verksamhet;

5) fullmakt--— — svara;

6) skriftligt —---anstalten;

7) skriftlig — — — — avgörande;

8) behörigt —--— lagar;

9) bevis att anstalten, för ändamål, som i 9 § sägs, samt på sätt

och under villkor, som av försäkringsinspektionen godkännas, i riksbanken

nedsatt, i obligationer, utfärdade av svenska staten, ett belopp av

etthundra tusen kronor för livförsäkring, samma belopp för brandförsäkring

eller för sjöförsäkring och ett belopp av femtio tusen kronor för

varje annat slag av försäkring.

Med livförsäkring förstås i detta lagrum jämväl livränte- och kapitalförsäkring.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

9 §•

Vad — — — •— — anstalten.

Minskas det nedsatta beloppet i följd därav, att obligationerna avsevärt

nedgå i värde eller att någon del av beloppet åtgår till gäldande av fordringar,

böter, avgifter eller ersättningar, eller av annan anledning, skall vad

som brister i det föreskrivna beloppet fyllas inom fyra veckor efter det

generalagenten blivit därom tillsagd av försäkringsinspektionen.

Varder------tidningarna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1917. Den skall äga tilllämpning

jämväl å utländsk försäkringsanstalt, som dessförinnan er

hållit tillstånd att här i riket driva försäkringsrörelse; dock att Konungen

äger härifrån meddela eftergift i den mån särskilda omständigheter därtill

föranleda. Har sådan anstalt icke före nämnda dag eller den senare

dag, Konungen må hava medgivit, fullgjort föreskriven nedsättning,

skall vad i 9 § tredje stycket av lagen den 24 juli 1903 är för där

avsett fall stadgat lända till efterrättelse.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 103.

17

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd onsdagen

den 15 mars 1916.

Närvarande:

Justitieråden Bekgman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Justi tierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över civilärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 25 februari

1916, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 och 9 §§ i lagen den 24 juli

1903 om utländsk försäkring sanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här

i riket.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av konstituerade revisionssekreteraren Berndt Nils Robert Lilienberg.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 85 käft. (Nr 102.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 102.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Majd Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 17

mars 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten, .

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anmälde lagrådets den

15 innevarande mars avgivna utlåtande över det den 25 februari 1916

till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 4

och 9 §§ i lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts rätt

att driva försäkringsrörelse här i riket; och hemställde föredraganden, att

förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt § 87

regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Wilhelm Reuterswärd.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr.. 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:145 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 och 9 §§ i lagen den 24 juli 1903 om utländs a1 i texten
  2. LU 1916:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Mag ds förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 och 9 §§ i lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkring sanstalts rätt att s. 1 i texten