Sök i Ratio Lex

Angående provisorisk löneförbättring åt biträdande lärare vid folkskolor, lärare vid mindre folkskolor och lärare vid småskolor

1916-03-10 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:115, Angående provisorisk löneförbättring åt biträdande lärare vid folkskolor, lärare vid mindre folkskolor och lärare vid småskolor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t.‘i Nåd. Proposition Nr 115.

1

Nr 115.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående provisorisk löneförbättring

åt biträdande lärare vid folkskolor, lärare

vid mindre folkskolor och lärare vid småskolor; given

Stockholms slott den 10 mars 1916.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att på extra stat för år 1917 anvisa ett förslagsanslag av 500,000

kronor för beredande under åren 1916 och 1917 av provisorisk löneförbättring

åt biträdande lärare vid folkskolor, lärare vid mindre folkskolor

och lärare vid småskolor, att utgå enligt följande grunder:

1) Delaktighet i den provisoriska löneförbättringen tillkommer envar

sådan biträdande lärare vid folkskola, lärare vid mindre folkskola och lärare

vid småskola, som för det år, löneförbättringen avser, icke enligt gällande

allmän löneförfattning är berättigad till ålderstillägg.

2) Den provisoriska löneförbättringen utgår med 60 kronor för år.

3) Den provisoriska löneförbättringen utgår till befattningshavaren

i samma ordning som lönen;

ävensom bemyndiga Kungl. Maj:t att dels under år 1916 förskottsvis av

tillgängliga medel utanordna så stort belopp, som för omförmälda ändamål

erfordras för år 1916, dels ock utfärda de närmare föreskrifter, som för

tillämpning av ovanberörda grunder må befinnas erforderliga.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

_ K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 97 käft. (Nr 115.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 115.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars

1916.

Närvarande:

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Venneksten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Westman yttrade härefter:

Provisorisk I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t

‘öneförbätt- unc[er åttonde huvudtiteln, punkten 225, föreslagit riksdagen att i avbidaudfläkare

dan på proposition angående tillfällig löneförbättring åt biträdande lärare

vid foiksko- folkskolor, lärare vid mindre folkskolor och lärare vid småskolor bevid’

mindre räkna för berörda ändamål på extra stat för år 1917 ett anslag av 500,000

ochSprare kronor.

°vid små-6 Såsom jag vid anmälan av detta ärende den 14 januari 1916 erinra
skoior.

(Jg, har 1915 års riksdag anvisat medel för beredande under år 1916 av

tillfällig löneförbättring åt vissa lärare vid folkskolor och småskolor. Enligt

riksdagens beslut tillkommer sådan löneförbättring den, som vid ingången

av år 1916 är anställd i egenskap av ordinarie lärare vid folkskola

eller ock såsom biträdande lärare vid folkskola, lärare vid mindre

folkskola eller lärare vid småskola, under förutsättning att befattningshavaren

vid denna tidpunkt har eget äkta barn, som icke uppnått 18 års

ålder; dock att sådan delaktighet icke tillkommer gift kvinnlig befattnings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 115.

3

havare, vars man lever, ej heller biträdande lärare vid folkskola, lärare

vid mindre folkskola eller lärare vid småskola, vilken vikarierar för tjänstledig

lärare. Den tillfälliga löneförbättringen utgår med 250 kronor för

ordinarie lärare vid folkskola ocli med 150 kronor för biträdande lärare

vid folkskola, lärare vid mindre folkskola och lärare vid småskola.

På min hemställan har ock Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln,

punkten 163, föreslagit riksdagen att anvisa erforderligt anslag för beredande

även under år 1917 av tillfällig löneförbättring åt ovanberörda personal,

att utgå efter enahanda grunder, som av riksdagen bestämts beträffande

användningen av det för år 1916 beviljade anslaget till samma ändamål.

Då vidare ordinarie lärare vid högre folkskolor samt ämneslärare och

arbetslärare vid statens blindundervisningsanstalter ansetts böra i förevarande

hänseende jämnställas med folk- och småskolornas lärarpersonal, har

under åttonde huvudtiteln, punkterna 167 och 177, förslag förelagts riksdagen

att medgiva, att till nyssnämnda lärare vid högre folkskolor och

blindundervisningsanstalter finge under åren 1916 och 1917 utgå tillfällig

löneförbättring enligt enahanda grunder, som av riksdagen stadgats beträffande

tillfällig löneförbättring under år 1916 åt vissa lärare vid folkoch

småskolor.

Vid ovanberörda tillfälle den 14 januari 1916 uttalade jag den förhoppningen,

att det skulle visa sig möjligt att bereda ännu en grupp av

befattningshavare delaktighet i den tillfälliga löneförbättringen. Jag syftade

härmed på det stora antal huvudsakligen kvinnliga lärare, som äro

anställda dels vid folkskolor såsom biträdande lärare, dels ock vid mindre

folkskolor och vid småskolor, men vilka icke fylla de villkor, som äro

stadgade i fråga om den redan medgivna löneförbättringen för sådana

lärare. Beträffande denna grupp anförde jag följande:

Enligt den officiella statistiken för år 1913 utgjorde nämnda år antalet biträdande

lärare vid folkskolor, lärare vid mindre folkskolor och lärare vid småskolor tillhopa

11,900, därav 191 män och 11,709 kvinnor. De flesta av dessa befattningshavare

äro ogifta lärarinnor. Det är således endast ett ringa fåtal, som har den försörjningsplikt,

vilken utgör förutsättningen för delaktighet i den medgivna löneförbättringen.

Den stadgade minimiavlöningen för nu nämnda lärare är 500 kronor om året

jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 60 kronor, vartill kommer bostad jämte nödig

vedbrand eller ock ersättning för nämnda förmåner med minst 100 kronor för år.

Man har sålunda här att göra med en grupp av befattningshavare, som i ekonomiskt

hänseende hör till de minst gynnsamt ställda. Jag måste då anse det såsom ett trängande

behov, att något göres för att bereda dem lindring i deras tryckta villkor.

För närvarande är jag icke beredd att angiva, efter vilka regler den hjälp, som

här är av nöden, bör utgå; i främsta rummet torde man emellertid böra tänka på

dem, som stå på det lägsta planet, d. v. s. uppbära endast grundavlöningen utan ålderstillägg.

Frågan om de grunder, som böra uppställas för delaktighet i det nu ifrå
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 115.

ga varande understödet, tarvar närmare utredning, och därvid bör jämväl tagas i övervägande,

huruvida även någon annan grupp av lärare än de ovan nämnda bör här

komma i betraktande.

Då det gällt att bedöma, vilken kostnad den löneförbättring, jag sålunda ifrågasätter,

skulle betinga, bar jag trott mig kunna stanna vid ett belopp av 250,000

kronor för vartdera året 1916 och 1917. I avbidan på proposition i ämnet torde därför

böra på extra stat för år 1917 reserveras ett belopp av 500,000 kronor till nu angivna

ändamål.

Förslag därom har ock, såsom jag redan nämnt, avlåtits till riksdagen.

Sedan jag anmodat folkskolöverstyrelsen att till ecklesiastikdepartementet

inkomma med yttrande och förslag i ärendet, har överstyrelsen i

skrivelse den 22 februari 1916 fullgjort detta uppdrag och därvid anfört

följande:

Av departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet framginge, att av den

föreslagna summan, 500,000 kronor, tänkts skola utgå tillfällig löneförbättring åt ifrågavarande

befattningshavare för vartdera av åren 1916 och 1917 och att alltså ett belopp

av 250,000 kronor beräknats för vartdera året. Den lärarpersonal, som här avsåges,

utgjorde i sin helhet, såsom ock i nämnda yttrande till statsrådsprotokollet angåves,

enligt den officiella statistiken för år 1913 tillsammans 11,900 personer, därav 191

män och 11,709 kvinnor. De uppgifter, som avsåge år 1914, både ännu icke inom

ecklesiastikdepartementets statistiska avdelning hunnit bearbetas sä långt, att det vore

möjligt att redan nu angiva en exakt siffra för sagda år. Av hittills gjord preliminär

bearbetning framginge emellertid, att antalet för år 1914 torde hava varit 12,128,

därav 205 män och 11,923 kvinnor, och torde den slutgiltiga summan icke komma

att med mer än högst ett tiotal avvika från detta tal. Huru många lärare av ifrågavarande

slag, som vore anställda vid folk- och småskolor under år 1916, därom kunde

givetvis för närvarande icke erhållas någon direkt upplysning i den officiella statistiken.

Genom densamma kunde man dock få en ungefärlig föreställning om den årliga

ökningen i lärarnas antal. Utginge man från vad som i detta hänseende kunde

inhämtas, torde man kunna antaga, att antalet sådana lärare för år 1916 komme att

uppgå till omkring 12,500. Toge man nu i betraktande dels den summa, som enligt

departementschefens förslag skulle stå till buds för den nu ifrågasatta löneförbättringen,

dels det antal lärare det här gällde, måste man finna, att det näppeligen

kunde bliva fråga om ett tillfälligt lönetillägg åt samtliga såsom biträdande lärare

vid folkskola, lärare vid mindre folkskola och lärare vid småskola tjänstgörande

lärare, huru önskligt det än med hänsyn till dessa lärares svaga avlöning kunde anses

vara, att möjlighet till ett sådant allmänt tillägg hade förefunnits. Fördelade

man nämligen summan 250,000 krouor på hela det nyssnämnda antalet lärare för år

1916, komme man till ett belopp av endast omkring 20 kronor för var och en. Men

det syntes överstyrelsen ligga i öppen dag, att ett så obetydligt tillägg icke skulle

kunna i någon nämnvärd mån lämna den hjälp, som med det framställda förslaget

åsyftades. Det syntes fördenskull vara nödvändigt att låta den ifrågasatta löneförbättringen

begränsas till en viss grupp inom den lärarpersonal, som här avsåges.

En dylik lösning antyddes också i det åberopade departementschefsyttrandet, och överstyrelsen

delade för sin del den mening, som därvid funnit uttryck, nämligen att man

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 115. 5

vid en sådan begränsning i första rummet borde tänka på att tillgodose dem, som

stode på det lägsta planet i avlöningshäuseende, d. v. s. dem, som uppbure endast

grundavlöningen utan ålderstillägg.

En undersökning angående ifrågavarande lärarpersonals fördelning på olika lönegrader

gåve vid handen, att man med det belopp, som skulle stå till disposition, icke

gärna kunde låta löneförbättringen sträcka sig till andra än dem, som befunne sig i

första lönegraden. Om lärarnas fördelning på olika lönegrader lämnade visserligen

icke den officiella statistiken något besked. Man kunde emellertid få god vägledning

i detta hänseende genom de statistiska uppgifter, som insamlats av lärarlönenämnden

och för vilka redogörelse lämnats i dess betänkande I. Enligt dessa uppgifter utgjorde

under år 1912 sammanlagda antalet biträdande lärare vid folkskola, lärare vid

mindre folkskola och lärare vid småskola, vilka befunne sig i första lönegraden, 3,921.

Beräknade man, att lärarna i första lönegraden jämväl för år 1916 utgjorde lika stor

del av hela antalet lärare, skulle man för sistnämnda år komma till ett antal av omkring

4,400 lärare i första lönegraden. En fördelning av summan 250.000 kronor på

dessa gåve till resultat ett belopp av inemot 60 kronor på var och en. Ville man

låta löneförbättringen sträcka sig jämväl till lärarna i närmast högre lönegrad, vilkas

antal med utgångspunkt från ovan omnämnda statistiska uppgifter kunde beräknas

till nära 2,400, skulle beloppet för var och en bliva icke fullt 40 kronor. Det syntes

dock överstyrelsen, som om man, därest den tillämnade hjälpen skulle bliva i någon

mån effektiv, icke rimligen kunde stanna vid ett lägre belopp för varje i löneförbättringen

delaktig lärare än vid det, varmed ett ålderstillägg för närvarande utginge,

d. v. s. 60 kronor. Av de gjorda beräkningarna syntes alltså framgå, att löneförbättringen

måste begränsas till dem, som befunne sig i första lönegraden, huru önskligt

det än i och för sig hade varit, att den kunnat få en större omfattning.

Vid närmare övervägande torde man, fortsätter överstyrelsen, ock finna, att

nu förordade disposition av det till löneförbättring avsedda beloppet, till vilken man

på ovan angivna sätt komme genom matematiska beräkningar, också motsvarades av

det förhandenvarande mest trängande behovet. Man behövde i detta hänseende blott

erinra sig, med vilket ringa belopp grundavlöningen åt ifrågavarande lärarpersonal

för närvarande utginge. Denna personals avlöning läge i det hela taget mycket nära

existensminimum. Detta torde kunna sägas jämväl om avlöningen i högsta lönegraden

eller 680 kronor, men det vore dock tydligt, att vid så små lönebelopp, som man

här hade att räkna med och som måste kräva stor sparsamhet å löntagarens sida,

svårigheterna måste bliva störst för dem, som stode lägst å löneskalan, även om avståndet

till närmast högre lönegrad utgjorde endast 60 kronor. Därtill komme, att

de lärare, som nyligen utgått från seminariet, i allmänhet hade studieskulder att betala,

och den utgift, som därigenom förorsakades, vore tydligen störst i början, innan

några nämnvärda amorteringar kunnat göras. I samband med utredning om folk- och

småskollärarkårens ekonomiska förhållanden hade jämväl en undersökning verkställts,

avseende år 1911, i fråga om de från småskoleseminarierna utgående lärarnas studieskulder.

Denna undersökning hade givit vid handen, att nämnda skulder uppginge

till i medeltal 648 kronor för varje lärare. Man torde hava all anledning antaga,

att detta belopp under de senare åren stigit icke så oväsentligt. Men även om

man räknade med nyss angivna summa, komme man till det resultatet, att en från

ett småskoleseminariun# utgången lärare, som ville avbörda sig sin studieskuld underexempelvis

tio år, hade att för detta ändamål till en början årligen utbetala omkring

100 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 115.

Med hänsyn till de olika omständigheter, som nu anförts, funne sig överstyrelsen

sålunda komma till den slutsatsen, att den ifrågasatta löneförbättringen borde

utgå på det sättet, att tillfälligt lönetillägg å 60 kronor under vart och ett av åren

1916 och 1917 måtte tillkomma sådan biträdande lärare vid folkskola, lärare vid

mindre folkskola och lärare vid småskola, som det år, löneförbättringen avsåge, icke

enligt gällande föreskrifter vore berättigad till något ålderstillägg.

Överstyrelsen har därefter ingått på en undersökning, huruvida skål

förelåge, att någon större eller mindre grupp bland de lärare, som det

här gällde, uteslötes från delaktighet i löneförbättringen, i vilket fall

någon modifikation i avseende på lönetilläggets storlek eller delaktigheten

i löneförbättringen möjligen kunde komma i fråga, överstyrelsen har

därom anfört:

Överstyrelsen ansåge sig först böra beröra eu synpunkt i fråga om begränsningen,

vilken möjligen skulle kunna anses ligga nära till hands. Överstyrelsen syftade därvid

på eu begränsning på det sättet, att delaktighet i löneförbättringen icke skulle tillkomma

dem, som redan genom kommunalt lönetillägg blivit tillerkända avlöning utöver

den lagstadgade miuimiavlöningen av 500 kronor i första, 560 kronor i andra,

620 kronor i tredje och 680 kronor i fjärde lönegraden.

Tillräckligt skäl mot en sådan anordning iåge enligt överstyrelsens förmenande

redan däri, att beträffande den av 1915 års riksdag beslutade tillfälliga löneförbättringen

åt vissa lärare vid folk- och småskolor någon dylik begränsning icke blivit

bestämd och ej heller funnes upptagen i Kungl. Maj:ts förslag till innevarande års

riksdag om liknande löneförbättring jämväl under år 1917. Det syntes icke överstyrelsen

vara riktigt, att man vid den ena formen av tillfällig löneförbättring skulle taga

hänsyn till förefintligheten av kommunalt lönetillägg, vid deu andra icke.

Det torde dessutom vara rimligt, att därest kommunalt lönetillägg ansåges utgöra

hinder för erhållande av lönetillägg ur statsmedel, även lärare, som hade annan inkomst

av viss storlek utöver sin lagstadgade avlöning, bleve utesluten från löneförbättringen.

Men på det sättet skulle man ledas till att grunda statens lönetillägg på eu

individuell undersökning av de särskilda lärarnas ekonomiska förhållanden. Därigenom

skulle emellertid hela anordningen bliva i hög grad invecklad. Men just då det gällde

löneförbättring åt så många personer som i förevarande fall, måste det vara synnerligen

angeläget att låta denna förbättring utgå efter så litet komplicerade grunder

som möjligt. Annars kunde lätt en mängd anledningar till missnöje, konflikter och

klagomål uppstå.

Yad som nu anförts talade enligt överstyrelsens uppfattning bestämt emot att

man skulle vid fördelningen av nu ifrågavarande löneförbättring fastställa sådana

grunder, som förut icke tillämpats i fråga om statens bidrag till avlöning åt lärare

vid folk- och småskolor.

För övrigt vore antalet av dem, som på grund av kommunalt lönetillägg skulle

kunna sättas i fråga att uteslutas, icke så stort, att genom en sådan uteslutning någon

väsentlig ändring i förut angivna grunder för lönetilläggets storlek och delaktigheten

i löneförbättringen skulle kunna komma till stånd. Genom en dylik uteslutning bleve

man ej heller befriad från att genomföra begränsning i tråg# om delaktigheten även

ur annan synpunkt.

Den officiella statistiken lämnade visserligen icke heller några upplysningar angå
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kuntjl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 115.

ende antalet lärare, som åtnjöte extra lönetillägg från kommunerna. De statistiska

uppgifter, som återfunnes i lärarlönenämndens betänkande I, gåve emellertid ganska

god vägledning även i detta hänseende och torde, fastän de avsåge år 1912, dock

kunna tjäna som grundval för en tillfyllestgörande beräkning. Enligt dessa uppgifter

hade nämnda år av 11,064 lärare, från vilka uppgifter inkommit, 6,549 eller 59,19

procent icke något särskilt kommunalt lönetillägg och 4,515 eller 40,81 procent sådana

tillägg med växlande belopp. Vidare framginge det av uppgifterna, att de» flesta av

dessa tillägg vore jämförelsevis små. För 2,553 lärare vore tilläggen under 100 kronor

och blott för 1,962 eller 17,7 3 procent av hela antalet utginge de med belopp överstigande

100 kronor.

Vidare torde det vara skäl att undersöka, huruvida en uteslutning av de lärare,

som redan genom beslut av 1915 års riksdag erhållit tillfällig löneförbättring, kunde

anses berättigad. Enligt detta beslut utginge under år 1916 löneförbättring med 150

kronor åt biträdande lärare vid folkskola, lärare vid mindre folkskola eller lärare vid

småskola, som vid ingången av år 1916 vore anställd i sådan egenskap och vid denna

tidpunkt hade eget äkta barn, som icke uppnått 18 års ålder; dock tillkomine delaktighet

i löneförbättringen icke gift kvinnlig befattningshavare, vars man levde, ej

heller biträdande lärare vid folkskola, lärare vid mindre folkskola eller lärare vid

småskola, vilken vikarierade för tjänstledig lärare. Löneförbättring enligt enahanda

grunder hade av Kungl. Maj:t föreslagits även för år 1917.

Då den lärarpersonal, för vilken nu särskild löneförbättring skulle äskas, till

ojämförligt största delen utgjordes av ogifta lärarinnor, kunde det icke väcka någon

förvåning, att endast ytterst få medlemmar av densamma bleve delaktiga i den av

1915 års riksdag beslutade löneförbättringen. Riksdagen beräknade i sin skrivelse om

denna löneförbättring, att år 1912 inom småskollärarkåren 105 män och 60 kvinnor

eller sammanlagt 165 personer skulle enligt de av riksdagen fastställda grunderna varit

berättigade till dylikt tillägg. Nämnda år utgjordes emellertid kåren i sin helhet av

199 män och 11,424 kvinnor, alltså tillsamman 11,623 personer.

Redan på grund av nu angivna förhållande måste man känna sig tveksam inför

en sådan anordning, att de få barnförsörjarna inom kåren skulle på grund av det

redan utgående tillägget å 150 kronor gå miste om det nu ifrågasatta tillägget. Det

borde härutinnan ytterligare bemärkas, att givetvis blott en jämförelsevis ringa del av

familjeförsörjarna befunne sig i första lönegraden. Några siffror i detta hänseende vore

överstyrelsen emellertid icke i tillfälle att anföra. I statsekonomi^ hänseende betydde

det uppenbarligen jämförelsevis föga, om barnförsörjarna finge vara med eller ej, och det

syntes överstyrelsen, som om det i och för sig skulle vara i hög grad rimligt, att även

dessa finge del av nu ifrågasatt löneförbättring. Ett tillägg av 60 kronor kunde

näppeligen anses överflödigt för en familj, vars inkomster utom bostad och vedbrand

skulle utgöra 650 kronor. Om tillägget finge utgå jämväl till barnförsörjarna, komme

ju också samma skillnad mellan deras och övriga lärares avlöning att förefinnas i första

iönegraden som i högre lönegrader.

Såsom framginge av den här ovan lämnade redogörelsen för de grunder, enligt

vilka den år 1915 beslutade löneförbättringen utginge, tillkomme delaktighet i denna

icke gift kvinnlig befattningshavare, vars man levde, ej heller biträdande lärare vid

folkskola, lärare vid mindre folkskola eller lärare vid småskola, vilken vikarierade för

tjänstledig lärare. Man skulle ju inför detta förhållande kunna sätta i fråga, om icke

uteslutning enligt samma grunder borde ske beträffande den löneförbättring, som no

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 K ting!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 115.

föresloges. Enligt överstyrelsens uppfattning borde dock en sådan uteslutning icke i

detta fall tillämpas.

Vad angiuge gift kvinnlig befattningshavare, vars man levde, vore tydligen uteslutning

av sådan befattningshavare från en löneförbättring, som hade karaktär av

familjetillägg, otvetydigt motiverad. Detsamma syntes däremot icke gälla med avseende

på den nu ifrågasatta löneförbättringen. Denna skulle ju egentligen komma att

bestå däri, att ett ålderstillägg finge utgå tidigare än som för närvarande vore bestämt.

Då samtliga gifta lärarinnor hade samma rättighet att åtnjuta ålderstillägg som de

ogifta, torde det icke vara befogat att i fråga om dem göra någon uteslutning från

delaktighet i den löneförbättring, som nu ifrågasattes.

Närmare till hands syntes det ju ligga att, i likhet med vad som inginge i 1915

års beslut, från delaktighet i löneförbättringen undantaga sådan biträdande lärare vid

folkskola, lärare vid mindre folkskola eller lärare vid småskola, som vikarierade för

tjänstledig lärare. Dessa lärare tillhörde emellertid just den lärarpersonal, för vilken

särskild löneförbättring nu äskades. Enligt vad som framginge av riksdagens skrivelse,

hade uteslutningen av vikarie för tjänstledig lärare från rätt till det på försörjningsplikt

grundade lönetillägget berott därpå, att man på så sätt velat vinna en motsvarighet

till det förhållandet, att inom folkskollärarkåren något tillägg icke skulle utgå

till icke ordinarie lärare. Det syntes ock överstyrelsen vara väl motiverat att vid ett

provisoriskt införande av en ny löneprincip gå fram med försiktighet, så att icke

samma princips eventuella tillämpning vid en verklig lönereglering föregrepes. Samma

skäl torde dock icke kunna anses föreligga beträffande en löneförbättring, som närmast

vore avsedd att bringa någon hjälp åt de lägst avlönade inom kåren.

Möjligtvis skulle den invändningen kunna göras, att lönetillägg skulle komma

att utgå åt två lärare för en och samma befattning. Något liknande ägde dock redan

rum, då en lärare vore tjänstledig på grund av sjukdom, i det att statsbidrag utginge

såväl till den tjänstledige som till vikarien. Enär statsbidrag icke erhölles till annan

vikarie för tjänstledig lärare än till vikarie för lärare, som åtnjöte tjänstledighet på

grund av sjukdom, läge det i öppen dag, att tjänstledighet sällan begärdes av annan

anledning än sjukdom. Dä på grund av sjukdom tjänstledig lärare måste till vikarien

ur sin avlöning avstå en fjärdedel av den för vikarien stadgade kontanta minimiavlöningen,

vore det tydligt, att sådan lärare vore i särskilt behov av ett dyrtidstillägg.

Detsamma gällde även om vikarien, som hade att uppbära i arvode för helt läsår 450

kronor eller, om han vore oexaminerad, 400 kronor. Det skulle enligt överstyrelsens

uppfattning strida mot billighetens krav, om just dessa allra lägst avlönade bleve uteslutna

från en dyrtidshjälp, som vore avsedd att komma de i ekonomiskt hänseende

sämst ställda inom kåren till del.

Mera berättigat torde det kunna anses vara att från löneförbättringen utesluta

sådana vikarier, som vikarierade för av annan anledning än sjukdom tjänstlediga lärare.

Med hänsyn till det merberörda syftet med nu avsedda löneförbättring funne sig överstyrelsen

dock icke böra framställa förslag i sådan riktning, detta så mycket mindre

som nu ifrågavarande grupp av lärare vore jämförelsevis obetydlig. Enligt vad som

av lärarlönenämndens betänkande inhämtades, utgjorde under år 1918 antalet ifrågavarande

vikarier 107. Det vore därför tydligt, att nämnda grupps delaktighet i löneförbättringen

icke skulle komma att öva något större inflytande på storleken av den

summa, som för denna förbättring skulle behöva tagas i anspråk.

Det syntes slutligen överstyrelsen vara rimligt, att då det gällde eu dyrtidshjälp,

oexaminerad lärare, som blivit i vederbörlig ordning anställd, i allmänhet erhölie

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 115.

samma rätt till tillfällig löneförbättring som examinerad lärare. Även en sådan anordning

överensstämde med utgångspunkten, att först och främst de i lönehänseende

mest ogynnsamt ställda skulle komma i åtanke.

I överensstämmelse med vad som vore föreskrivet beträffande den år 1915 beslutade

löneförbättringen syntes jämväl den löneförbättring, som nu vore ifrågasatt,

böra utgå i samma ordning som lönen. Den borde alltså till lärare, som blivit tillsatt

tills vidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning, utgå efter kalenderår

men till lärare, som antagits på viss tid, efter lästid. Vidare borde löneförbättringen

åt sådan lärare, som icke åtnjöte avlöning för helt år, börja eller sluta att

utgå samtidigt med själva lönen. Det torde emellertid böra överlämnas åt Kungl.

Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som i nu ifrågavarande avseenden bleve

nödvändiga.

Med stöd av vad överstyrelsen sålunda anfört hemställde överstyrelsen, att framställning

till riksdagen måtte göras därom,

att riksdagen måtte på extra stat för år 1917 anvisa ett förslagsanslag av

500,000 kronor för beredande under vartdera av åren 1916 och 1917 av tillfällig

löneförbättring åt biträdande lärare vid folkskola, lärare vid mindre folkskola och

lärare vid småskola att utgå enligt följande grunder, med rätt för Kungl. Maj:t att

utfärda de närmare föreskrifter, som för tillämpning av dessa grunder befunnes erforderliga

:

1) Delaktighet i den tillfälliga löneförbättringen tillkommer envar sådan biträdande

lärare vid folkskola, lärare vid mindre folkskola eller lärare vid småskola, som

för det år, löneförbättringen avser, icke enligt gällande allmän löneförfattning är berättigad

till något ålderstillägg.

2) Den tillfälliga löneförbättringen utgår med 60 kronor för år.

3) Den tillfälliga löneförbättringen utgår till befattningshavaren i samma ordning

som lönen.

Den av folkskolöverstyrelsen verkställda utredningen i detta ärende ®et^efé

har lett till ett resultat, som nära överensstämmer med de antydningar m n s n

rörande grunderna för den ifrågasatta löneförbättringen, vilka av mig

lämnades i mitt ovanberörda uttalande till statsrådsprotokollet den 14

januari 1916. Jag yttrade då, att man i främsta rummet borde tänka på

dem, som stode på det lägsta planet, d. v. s. uppbure allenast grundavlöningen

utan ålderstillägg, och överstyrelsens nu föreliggande förslag

innebär, att endast denna grupp skulle bliva delaktig av löneförbättringen.

Väl vore det, såsom ock överstyrelsen framhållit, i hög grad önskvärt, att

den hjälp, som här lämnas, kunnat omfatta även lärare inom högre lönegrader,

men sådana förhållandena nu äro, torde detta icke böra föreslås. Jag är

således beredd att i denna del ansluta mig till överstyrelsens förslag.

Någon annan grupp av lärare än biträdande lärare vid folkskolor,

lärare vid mindre folkskolor och lärare vid småskolor torde ej heller böra i

nu förevarande sammanhang ifrågakomma.

När det sedermera gäller att bestämma de närmare detaljerna av den

löneförbättring, som nu är å bane, synes det mig, att denna icke bör

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 97 höft. (Nr 115.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts K åd. Proposition Nr 115.

betraktas såsom ett komplement till den av riksdagen år 1915 beslutade

löneförbättringen för vissa lärare vid folkskolor och småskolor; den bör

hellre behandlas såsom en självständig fråga, utan sammanhang med nyssberörda,

genom riksdagens beslut redan medgivna löneförbättring. Denna

tillkommer endast vissa lärare, som äro familjeförsörjare, och i enahanda

riktning går det nyligen av löneregleringskommittén avgivna förslaget om

beredande av tillfälligt dyrtidstillägg (»krigstidshjälp») för år 1916 åt vissa

befattningshavare i statens tjänst; av den lärarkår, som nu är i fråga, är

däremot det stora flertalet icke att hänföra till familjeförsörjarnas kategori,

och en löneförbättring för dessa lärare måste fördenskull bygga på helt

andra grunder.

Då jag sålunda ansett mig böra, oberoende av den år 1915 beslutade

löneförbättringen för vissa lärare vid folkskolor och småskolor, ifrågasätta

en efter andra regler utgående löneförbättring för biträdande lärare vid

folkskolor, lärare vid mindre folkskolor och lärare vid småskolor, har jag

därvid i främsta rummet letts av hänsyn till dessa befattningshavares

synnerligen tryckta ekonomiska ställning. Någon meningsskiljaktighet torde

knappast råda därom, att de löneförmåner, som tillkomma dessa lärare,

måste även under normala förhållanden anses allt för knappa. Det är

fördenskull beträffande ifrågavarande personal särskilt angeläget att nu

bereda någon hjälp, och denna torde, till åtskillnad från den genom 1915 års

riksdagsbeslut åvägabragta tillfälliga löneförbättringen samt den föreslagna

»krigstidshjälpen», böra betecknas såsom en provisorisk löneförbättring.

Jag vill erinra därom, att den år 1915 beslutade löneförbättringen

för vissa lärare vid folkskolor och småskolor — i likhet med den föreslagna

»krigstidshjälpen» — är så lagd, att därvid hänsyn tagits till

den olikhet i avseende å ekonomiska förpliktelser, som förefinnes mellan

vissa familjeförsörjare och med dem eljest likställda befattningshavare.

Under dessa förhållanden bör emellertid, synes det mig, den löneförbättring,

som nu ifrågasättes för biträdande lärare vid folkskolor samt

lärare vid mindre folkskolor och lärare vid småskolor, utgå till samtliga

dylika lärare oberoende av den omständigheten, huruvida de såsom familjeförsörjare

redan blivit delaktiga i förberörda, för år 1916 medgivna

löneförbättring eller komma att bliva delaktiga i motsvarande löneförbättring

för år 1917. Folkskolöverstyrelsen har ock hemställt, att något undantag

icke måtte göras för dessa familjeförsörjare, och jag biträder härutinnan

överstvrelsens förslag.

Överstyrelsen har jämväl tagit under övervägande, huruvida från löneförbättringen

borde uteslutas vissa andra grupper av lärare, nämligen dels

lärare, som åtnjuter kommunalt tillägg till sin avlöning, dels gift kvinnlig

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Ilo.

befattningshavare, vars man lever, dels ock biträdande lärare vid folkskola,

lärare vid mindre folkskola eller lärare vid småskola, som vikarierar för

tjänstledig lärare. På anförda grunder har överstyrelsen emellertid funnit

sig böra hemställa, att någon sådan uteslutning icke må ifrågakomma. Jag

har vid granskning av överstyrelsens förslag i denna del visserligen icke

kunnat frigöra mig från den uppfattningen, att principiellt sett anledning

måhända skulle kunna förefinnas att åtminstone i något fall härutinnan

göra någon begränsning, men då det här gäller befattningshavare, som i

allmänhet leva under synnerligen hårda ekonomiska villkor, och då en

dylik begränsning skulle vara ur statsfinansiell synpunkt av ringa betydelse,

har jag ej heller i detta avseende velat avvika från vad överstyrelsen

hemställt.

Det för ifrågavarande ändamål beräknade beloppet, 500,000 kronor,

torde böra såsom förslagsanslag uppföras på extra stat för år 1917, med

rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1916 förskottsvis av tillgängliga

medel utanordna vad som för ändamålet erfordras för sistnämnda år.

Jag hemställer sålunda, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

på extra stat för år 1917 anvisa ett förslagsanslag

av 500,000 kronor för beredande under åren 19 i6

och 1917 av provisorisk löneförbättring åt biträdande

lärare vid folkskolor, lärare vid mindre folkskolor och

lärare vid småskolor, att utgå enligt följande grunder:

1) Delaktighet i den provisoriska löneförbättringen

tillkommer envar sådan biträdande lärare vid folkskola,

lärare vid mindre folkskola och lärare vid småskola,

som för det år, löneförbättringen avser, icke enligt

gällande allmän löneförfattning är berättigad till ålderstillägg.

2) Den provisoriska löneförbättringen utgår med

60 kronor för år.

3) Den provisoriska löneförbättringen utgår till

befattningshavaren i samma ordning som lönen;

ävensom bemyndiga Kungl. Maj:t att dels under år

1916 förskottsvis av tillgängliga medel utanordna så stort

belopp, som för omförmälda ändamål erfordras för år

1916, dels ock utfärda de närmare föreskrifter, som för

tillämpning. av ovanberörda grunder må befinnas erforderliga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 115.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt

bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. Wilh. Hagman.

Stockholm, Ivar Ilseggströms Boktryckeri A. B., 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:167 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts dels i punkt 162 under åttonde huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning om lönetillskott s. 3 i texten
  2. SU 1916:104 Utlåtande, i anledning av Kungl. Majis dels i punkt 162 under åttonde huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning om lönetillskott åt lärare vid s. 13 i texten