Sök i Ratio Lex

Angående rätt för ordinarie befattningshavare hos generaltullstyrelsen att i avseende å in gång savlöning ens belopp eller för löneförhöjning tillgodoräkna sig viss tjänstgöring inom styrelsen å tjänst å extra stat

1916-03-31 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:151, Angående rätt för ordinarie befattningshavare hos generaltullstyrelsen att i avseende å in gång savlöning ens belopp eller för löneförhöjning tillgodoräkna sig viss tjänstgöring inom styrelsen å tjänst å extra stat

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 151.

1

Nr 151.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående rätt för

ordinarie befattningshavare hos generaltullstyrelsen att

i avseende å in gång savlöning ens belopp eller för löneförhöjning

tillgodoräkna sig viss tjänstgöring inom styrelsen

å tjänst å extra stat; given Stockholms slott den

31 mars 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva, att såsom tillägg till gällande villkor och bestämmelser för

åtnjutande av de från 1911 års början fastställda nya avlöningsförmånerna

för generaltullstyrelsen må stadgas,

att befattningshavare, som befordrats eller befordras till ordinarie

tjänst hos generaltullstyrelsen, äger såväl i avseende å beloppet av

ingångsavlöningen vid tillträdet av tjänsten som ock beträffande därefter

ifrågakommande löneförhöjningar att tillgodoräkna sig den tid, varunder

han omedelbart före sin befordran på grund av stadigvarande förordnande

bestritt hos styrelsen tjänst med avlöning å extra stat, dock under

villkor att den sålunda bestridda befattningen är att anse såsom motsvarande

eller jämförlig med tjänst inom samma lönegrad som den tillträdda

ordinarie tjänsten; samt

att icke någon må på grund av denna föreskrift komma i åtnjutande

av förhöjd avlöning tidigare än från och med den 1 januari 1917.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas, och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten. ''

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 130 höft. (Nr 151.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 151.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 mars

1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde:

I proposition till 1915 års riksdag, nr 141, gjorde Kungl. Maj:t

framställning om beredande av löneförhöjning åt vissa befattningshavare

hos generaltullstyrelsen.

Till det statsrådsprotokoll, som fanns bifogat nämnda proposition,

meddelade jag, att jag hade för avsikt att hos Kungl. Maj:t utverka, att

åt löneregferingskommittén uppdroges att undersöka, huruvida icke avlöningsbestämmelserna

för generaltullstyrelsen kunde så kompletteras, att

frågor om löneförhöjning för enskilda befattningshavare inom denna

styrelse icke esomoftast behövde dragas inför riksdagen.

Då riksdagen sedermera i skrivelse den 11 maj 1915, nr 97, anmälde,

att riksdagen ansett sig böra bifalla Kungl. Maj:ts i förenämnda propo
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 151.

sition framställda förslag, uttalade riksdagen emellertid önskvärdheten av,

att den av mig bebådade utredningen snarast möjligt måtte komma

till stånd.

Vid föredragning den 21 maj 1915 av denna riksdagens skrivelse

uppdrog Kungl. Maj:t åt löneregleringskommittén att verkställa ifrågavarande

utredning samt att därefter till Kungl. Maj:t avgiva det yttrande

och förslag, som av utredningen kunde föranledas.

Med anledning härav har löneregleringskommittén med skrivelse

den 20 januari 1916 överlämnat ett av kommittén utarbetat betänkande,

innefattande utlåtande angående komplettering av avlöningsbestämmelserna

för generaltullstyrelsen.

1 berörda betänkande har kommittén, efter en ingående utredning

rörande tidigare behandling av ärenden angående lönetursrätt för befattningshavare

hos generaltullstyrelsen samt övriga förhållanden, som kunde

äga betydelse för bedömandet av förevarande fråga, sammanfattat resultatet

av denna utredning på följande sätt:

»Den av löneregleringskommittén åstadkomna utredningen giver alltså vid

handen, att, sedan från och med år 1901 för vissa såsom behövliga ansedda tjänster

dels hos generaltullstyrelsen dels vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och

gränsbevakning avlöningar varit, i avbidan å resultatet av kommittéutredning, anvisade

allenast å extra stat, vid 1904 års riksdag ny avlöningsstat antogs för lokalförvaltningen

samt kust- och gränsbevakningen, varvid i ett särskilt avlöningsreglemente

sammanfördes villkoren för åtnjutande av den avlöning, som enligt den nya

staten skulle tillkomma tjänstemän och betjänte vid nämnda lokalförvaltning samt

kust- och gränsbevakning.

Att ny avlöningsstat för generaltullstyrelsen ej samtidigt kom till stånd, berodde

därpå, att, enär den då gällande staten för styrelsen blivit upprättad på grundvalen

av överensstämmelse med andra centrala ämbetsverk, genomförandet av tilläventyrs

betingade ändringar i fråga om de särskilda lönebeloppen syntes böra ske allenast

i sammanhang med vidtagande av motsvarande ändringar i andra centrala ämbetsverks

stater1)- I de då — enligt kungl. kungörelse den 1 november 1878 — gällande

bestämmelserna angående villkoren för åtnjutande av avlöning å generaltullstyrelsens

stat gjordes ej heller någon ändring vid 1904 års riksdag.

Medel anvisades emellertid fortfarande å extra stat för vissa tjänster hos

styrelsen, dels, såsom från och med år 1901, för en notarietjänst å kanslibyrån

samt två revisorstjänster å revisionsbyrån, dels ock för en aktuarietjänst å sistnämnda

byrås statistiska avdelning.

I det av Kungl. Maj:t för 1904 års riksdag framlagda förslaget till avlöningsreglemente

för tjänstemän och betjänte vid tullverkets lokalförvaltning samt kustoch

gränsbevakning hade intagits bestämmelse, i syfte att beträffande ordinarie tjänst,

som dittills varit å tullverkets extra avlöningsstat uppförd, den tjänsteman, som på

grund av förordnande tillträtt tjänsten å den extra staten, skulle få beräkna tid
-

Löneregle
ringskom
mittén.

*) Löneregleringar av dylik art för vissa ämbetsverk vidtogos först vid 1907 års riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 151.

punkten för ålderstilläggs åtnjutande i den ordinarie tjänsten från den tid, han tillträtt

tjänsten å extra stat.

Inom riksdagen väcktes emellertid förslag, åsyftande, att de tjänstemän, som

från och med år 1901 varit förordnade i succession efter å extra stat förordnade,

måtte liksom dessa för erhållande av ålderstillägg få tillgodoräkna sig den tid, de

sålunda innehaft förordnande. Med anledning därav intogs i det av riksdagen godkända

avlöningsreglementet följande vidsträckta övergångsstadgande:

»Vid bestämmande av tidpunkten, då tjänstinnehavare vid tullverket kan

komma i åtnjutande av ålderstillägg, må medräknas tid, varunder han efter år 1900

på grund av stadigvarande förordnande bestritt tjänst å tullverkets extra avlöningsstat

eller tjänst, vars innehavare under tiden uppehållit tjänst å nämnda stat.»

Först vid 1910 års riksdag uppfördes å ordinarie stat förenämnda notarie-,

revisors- och aktuarietjänster hos generaltullstyrelsen.

Emellertid medgav 1906 års riksdag, på framställning av Kungl. Maj:t, att

två dåmera ordinarie tjänstemän i första lönegraden hos generaltullstyrelsen friherre

Klinckowström och Plagemann fingo för åtnjutande av ålderstillägg räkna sig till

godo den tid, de från och med år 1901 och till sin befordran i juni 1905 till

dåmera innehavda tjänster på förordnande uppehållit förenämnda två revisorstjänster

å extra stat.

Riksdagen förklarade sig hava funnit med billighet överensstämmande, att

Klinckowström och Plagemann erhölle samma förmån, som vid den år 1904 genomförda

löneregleringen för tullverkets lokalförvaltning tillerkänts där anställda tjänstemän

och betjente, eller att vid bestämmande av tidpunkten, då tjänstinnehavare

kunde komma i åtnjutande av ålderstillägg, finge medräknas den tid, varunder han

efter år 1900 på grund av stadigvarande förordnande bestritt tjänst å tullverkets

extra avlöningsstat.

Från och med den 1 juli 1907 tillkom inom generaltullstyrelsen på extra

stat en ny byrå, tullbehandlings- och upplysningsbyrån, med följande befattningshavare:

en byråchef, en sekreterare, två byråassistenter av andra lönegraden, en

registrator och aktuarie samt två vaktmästare.

Styrelsen hade ifrågasatt, att dessa befattningshavare, ehuru på extra stat,

skulle tillerkännas — redan från början — rätt att för åtnjutande av ålderstillägg

tillgodoräkna sig sin tjänstgöring å byrån även under den tid, som komme att

förflyta innan befattningarna kunde varda uppförda å ordinarie stat. Så blev dock

icke fallet.

Vid 1910 års riksdag kom tullbehandlings- och upplysningsbyrån på ordinarie

stat, i sammanhang varmed byråchefen och de två byråassistenterna samt två vaktmästare

blevo ordinarie befattningshavare; enahanda blev ock förhållandet med

registratom och aktuarien å nämnda byrå, vars befattning dock förvandlades till

notarietjänst och placerades å styrelsens kansli. Sekreterartjänsten å tullbehandlings-

och upplysningsbyrån hade jämväl föreslagits till överflyttning å kansliet,

men riksdagen medgav ej denna tjänst till uppförande å ordinarie stat.

Emellertid hade Kungl. Maj:t till 1909 års riksdag gjort framställning om

beredande av ålderstillägg åt registrator!! och aktuarien hos generaltullstyrelsen

Delphin.

Denne hade alltifrån den 1 januari 1901 intill den 1 april 1908, då han tillträdde

registrators- och aktuarietjänsten, haft förordnande dels (till den 1 juli 1907)

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 151. 5

att uppehålla denna tjänst under den tid, den ordinarie innehavaren bestritt den å

extra stat uppförda notarietjänsten hos styrelsen, dels (under tiden från den 1 juli

1907 till den 1 april 1908) att förvalta en notariebefattning å ordinarie stat, medan

dess innehavare tjänstgjort såsom sekreterare å den på extra stat befintliga tullbehandlings-

och upplysningsbyrån.

Vederbörande departementschef hade ansett billigheten bjuda, att enahanda

förmåner, som i förevarande avseende enligt förenämnda övergångsstadgande i avlöningsreglementet

för tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning

tillerkänts i samma reglemente avsedda tjänstemän och betjänte, jämväl måtte

komma Delphin till godo för den tid, han tjänstgjort såsom registrator och aktuarie.

Däremot hade departementschefen, på anförda skäl, funnit Delphin icke böra

berättigas att i och för ålderstillägg få räkna sig till godo tid, dä lian uppehållit

den nämnda notariebefattningen å ordinarie stat.

Kungl. Maj:ts framställning i ämnet avfattades i överensstämmelse med

departementschefens uppfattning och bifölls av riksdagen.

Vid 1910 års riksdag antogs nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid

tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning. (Tjänstemännen fördelades

i »tjänstemän av högre grad» och »tjänstemän av lägre grad», motsvarande

de dåvarande betjänte.)

I övergångsbestämmelserna till detta reglemente intogs föreskrift att, vad

anginge beloppet av den fasta ingångsavlöningen vid tillträde av befattning, tjänsteman

skulle äga tillgodoräkna sig, bland annat, den tid, varunder han efter år 1900

på grund av stadigvarande förordnande inom tullverket bestritt vare sig tjänst å

extra avlöningsstat eller tjänst med avlöning å extra stat eller ock tjänst i omedelbar

eller medelbar succession efter sålunda förordnad tjänstinnehavare, under

villkor dock att den sålunda bestridda befattningen vore att anse såsom motsvarande

eller jämförlig med tjänst inom samma grupp som den tjänst, vilken tillträddes,

eller inom högre grupp. (Vid 1913 års riksdag utsträcktes bestämmelsen

till att gälla även vid ifrågakommande avlöningsförhöjningar.)

Då vid 1910 års riksdag ny avlöningsstat för generaltullstyrelsen jämväl

antogs, uppfördes därå, såsom redan är antytt, såväl å extra stat befintliga notarietjänsten

å kansliet samt två revisorstjänster och en aktuariebefattning å revisionsbyrån

som ock tullbehandlings- och upplysningsbyrån med byråchef och två byråassistenter,

ävensom den till notarietjänst å kansliet förvandlade registrators- och

aktuarietjänsten å nyssnämnda byrå samt de två där anställda vaktmästarna.

Det synes hava kunnat ligga till hands — med riksdagsbesluten rörande förenämnda

Klinckowström, Plagemann och Delphin i minnet — att i avlöningsvillkoren

för ordinarie befattningshavare i generaltullstyrelsen intagits någon med det

omförmälda övergångsstadgandet i avlöningsreglementet för lokaltullförvaltningen

samt kust- och gränsbevakningen mer eller mindre överensstämmande föreskrift i

fråga om rätt för befattningshavare i generaltullstyrelsen att få tillgodoräkna sig

tid, varunder han haft stadigvarande förordnande å tjänst på extra avlöningsstat

eller tjänst med avlöning å extra stat m. m. Så skedde emellertid icke.

Bland avlöningsvillkoren för ordinarie befattningshavare i generaltullstyrelsen

inflöt emellertid (jfr kungl. kungörelse den 18 juni 1910) det stadgande, att löntagare

vid bestämmandet av rätten till löneförhöjning borde tillgodoräknas den tid,

som före den nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till

opaginerad Kontrollera mot PDF

(5

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 151.

befattningen eller annan samma lönegrad tillhörande befattning i generaltullstyrelsen,

vare sig på grund av fullmakt eller konstitutorial eller på grund av förordnande

i följd av frågan om lönereglering för styrelsen.

Och då mot slutet av år 1910 fråga uppstod om ålderstillägg för revisorerna

Keyser och Torrén, vilka uppehållit meranämnda två extra revisorstjänster från och

den 1 september 1905 intill dess de befordrats till ordinarie revisorer, höll generaltullstyrelsen

i underdånig skrivelse den 21 november 1910 före, att Keyser och

Torrén vore, jämlikt kungl. kungörelsen den 18 juni 1910 och samma dag av Kungl.

Maj:t fastställda utgiftsstater för tullverket, berättigade att från och med 1911 års

början komma i åtnjutande av första löneförhöjning med 500 kronor var.

Statskontoret var av samma åsikt, enligt utlåtande den 5 januari 1911.

Vederbörande departementschef däremot höll före, att förordnandena för

Keyser och Torrén å de extra revisorstjänsterna icke kunde anses vara meddelade

direkt i följd av frågan om lönereglering för generaltullstyrelsen och att Keyser

och Torrén fördenskull ej på grund av kungörelsen den 18 juni 1910 vore berättigade

att för erhållande av löneförhöjning tillgodoräkna sig den tid, de bestritt berörda

förordnanden.

Departementschefen ansåg dock en sådan förmån böra ur billighetssynpunkt

tillerkännas dem, i överensstämmelse med tidigare medgivanden i liknande fall, särskilt

beträffande ovanbemälda Klinckowström och Plagemann.

Så blev ock riksdagens beslut.

Mot slutet av år 1912 uppkom ånyo fråga om ålderstillägg för befattningshavare

hos generaltullstyrelsen, vilka före sin befordran till ordinarie tjänster haft

förordnanden att bestrida vissa av de förenämnda befattningarna med avlöning å

extra stat. Dessa befattningshavare voro byråchefen Ruus, byråassistenterna Ahrenberg

och Olson samt vaktmästarna Eklund och C. Ä. Eriksson, vilka varit anställda å

tullbehandlings- och upplysningsbyrån, samt notarien Widén, som uppehållit den

merberörda extra notarietjänsten å kanslibyrån.

Generaltullstyrelsen åberopade fortfarande kungörelsen den 18 juni 1910;

statskontoret åter fann dåmera nämnda kungörelse ej tillämplig på de föreliggande

fallen.

Med den bestämmelse i nyssberörda kungörelse, som här enligt generaltullstyrelsens

mening skulle vara tillämplig, avsågs — framhöll statskontoret — givetvis

endast förut befintliga ordinarie befattningar, som i följd av frågan om lönereglering

för generaltullstyrelsen uppehölles på förordnande.

Statskontoret fästade ock uppmärksamheten på att för den tid, personalen å

tullbehandlings- och upplysningsbyrån varit uppförd på extra stat, lönetursrätt icke

beviljats där anställda tjänstinnehavare vare sig tillförne eller vid byråns överförande

på ordinarie stat, och detta oaktat rätt till ålderstillägg för personalen varit

ifrågasatt, då anslag första gången beviljades till byrån.

Ur billighetssynpunkt ansåg emellertid statskontoret, likasom ock sedermera

vederbörande departementschef, att samtliga de nämnda befattningshavarna (alltså

även Widén) borde för avlöningsförhöjning få tillgodoräkna sig tid, varunder de

bestritt å extra stat uppförda tjänster, motsvarande de ordinarie, de dåmera innehade.

Departementschefen åberopade i sådant hänseende tidigare beslut av riksdagen

i liknande fall, särskilt beträffande revisorerna Keyser och Torrén.

Riksdagens beslut utföll ock nu i enlighet med departementschefens hemställan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Muj.ts Nåd. Proposition Nr 151.

Vid 1914 års senare riksdag bifölls åter en framställning om ålderstillägg ur

billighetssynpunkt för vissa tjänstemän hos generaltullstyrelsen.

Dessa voro registratorn å styrelsens kansli Nyström, aktuarien å revisionsbyrån

Torstenson och revisorn å samma byrå Lehman.

Det begärdes och medgavs, att de skulle få för erhållande av ålderstillägg

vid sina befattningar tillgodoräkna sig,

Nyström den tid från och med den 1 april 1908 till och med den 21 januari

1910, varunder han på förordnande uppehållit registrators- och aktuarietjänsten å

styrelsens dåvarande kanslibyrå under den tid, ordinarie innehavaren av tjänsten

bestritt med avlöning å extra stat uppförda tjänster — och denna förmån skulle

medgivas Nyström, oaktat han ej omedelbart efter förordnandets slut utan först

den 1 mars 1910 tillträtt sin befattning som registrator; samt

Torstenson och Lehman de tider de, den förre från och med den 1 oktober

1908 och den senare från och med den 1 maj samma år bestritt å styrelsens extra

avlöningsstat uppförda respektive aktuarie- och revisorstjänster, intill dess de den

1 januari 1911 tillträtt sina innehavande befattningar.

I sistnämnda ärende erinrades dels om 1913 års riksdags medgivanden för

åtskilliga tjänstinnehavare inom generaltullstyrelsen, vilkas tjänstgöring varit i förevarande

hänseende jämförlig med Torstensons och Lehmans, dels om medgivandet

av 1909 års riksdag åt dåvarande registratorn och aktuarien Delphin, vilken på

samma sätt som Nyström på förordnande uppehållit ordinarie tjänst.

Såsom ovan är antytt, ansågs ock den omständigheten, att Nyströms förordnande

upphört en kortare tid, innan han tillträtt ordinarie tjänst, av billighetsskäl

icke böra hindra, att han för åtnjutande av avlöningsförhöjning finge räkna sig

till godo den tid, han innehade här ifrågavarande förordnande.

Vid 1915 års riksdag slutligen gjorde Kungl. Maj:t framställning om medgivande

för sekreteraren hos generaltullstyrelsen Delphin samt notarierna å styrelsens

kansli Åhlin och friherre von Saltza att för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna

sig, Delphin den tid han uppehållit den å extra stat uppförda sekreterartjänsten

å tullbehandlings- och upplysningsbyrån från och med den 1 december 1909,

intill dess han den 21 januari 1910 utnämndes till innehavande tjänst, samt Åhlin

och von Saltza den tid de från och med den 1 januari 1910 till den 1 januari 1911

(då de tillträdde sina nuvarande befattningar) bestritt, Åhlin den extra notarietjänsten

å kanslibyrån och von Saltza registrators- och aktuarietjänsten å tullbehandlings-

och upplysningsbyrån.

Riksdagen biföll framställningen under åberopande, att riksdagen förut vid

olika tillfällen beviljat tjänstinnehavare inom generaltullstyrelsen lönetursrätt för

tjänstgöring under förhållanden, likartade med de då förevarande. 4

Såsom i det föregående är nämnt, trädde generaltullstyrelsens tullbehandlingsoch

upplysningsbyrå i verksamhet den 1 juli 1907 med avlöningar åt befattningshavarna

på extra stat.

Styrelsen hade ifrågasatt, att i deras avlöningsförmåner skulle redan från

början ingå rätt till ålderstillägg; men vederbörande departementschef fann det

varken nödigt eller ens lämpligt att redan då tillerkänna byråns personal rätt till

ålderstillägg å lönen. Så skedde ej heller.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 151.

Vid 1914 års förra riksdag och vid 1915 års riksdag har emellertid för innehavare

av å extra stat uppförda tjänster vid tullverkets lokalförvaltning samt kustoch

gränsbevakning ävensom för befattningshavare i succession efter sådan tjänsteman

å extra stat utverkats förmånen av avlöningsförhöjning genom ålderstillägg.

För de fyra nya revisorstjänster å generaltullstyrelsens revisionsbyrå, för

vilka, med hänsyn till påtänkt omorganisation av revisionsväsendet, avlöningar

blivit enligt beslut av sistnämnda båda riksdagar anvisade allenast å extra stat,

skola i tillämpliga delar gälla de villkor och bestämmelser, som enligt kungl. kungörelsen

den 18 juni 1910 äro stadgade för åtnjutande av de från och med 1911 års

början fastställda nya avlöningsförmånerna för generaltullstyrelsen.»

Härefter övergår löneregleringskommittén till att yttra sig i själva

saken, därvid kommittén under erinran att den kommittén anbefallda

undersökningen avsåge att få utrönt, huruvida icke avlöningsbestämmelserna

för generaltullstyrelsen kunde så kompletteras, att frågor om

löneförhöjning för enskilda befattningshavare inom denna styrelse icke

esomoftast behövde dragas inför riksdagen, vidare anför:

»Med denna utgångspunkt och med blicken jämväl fästad på de särskilda i

utredningen angivna fallen, då dylika frågor hittills föranlett framställningar till

riksdagen, kunde det till äventyrs synas ligga närmast till hands att föreslå en

sådan komplettering av de för generaltullstyrelsen enligt kungl. kungörelsen den

18 juni 1910 gällande avlöningsbestämmelserna, att dessa uti nu ifrågavarande

hänseende bragtes i så nära överensstämmelse som möjligt med gällande bestämmelser

i avlöningsreglementet för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt

kust- och gränsbevakning.

I sådant fall skulle till de i den nämnda kungörelsen intagna villkor för

erhållande av löneförhöjning kunna göras ett tillägg av följande innehåll:

att befattningshavare, som befordrats eller befordras till ordinarie tjänst hos

generaltullstyrelsen, äger såväl i avseende å beloppet av ingångsavlöningen vid tillträdet

av tjänsten som ock beträffande därefter ifrågakommande löneförhöjningar

att tillgodoräkna sig den tid, varunder han omedelbart före sin befordran på grund

av stadigvarande förordnande bestritt hos styrelsen tjänst med avlöning å extra

stat eller ock tjänst i omedelbar eller medelbar succession efter sålunda förordnad

tjänstinnehavare, dock under villkor att den sålunda bestridda befattningen är att

anse såsom motsvarande eller jämförlig med tjänst inom samma lönegrad som den

tillträdda ordinarie tjänsten.

o Det måste emellertid uppmärksammas, att en allmän bestämmelse av sådant

innehåll bland avlöningsvillkoren för generaltullstyrelsen skulle kunna medföra konsekvenser

i olika avseenden.

Ihågkommas bör nämligen, att, medan för tullverkets lokalförvaltning samt

kust- och gränsbevakning liksom för post- och telegrafverken samt statens järnvägar

gälla särskilda avlöningssystem, däremot avlöningsförmånerna för ordinarie

befattningshavare i generaltullstyrelsen — om man frånser vissa särskilda förmåner

för vaktmästarpersonalen beträffande beklädnad samt fri läkarvård och fria medikamenter

— äro bestämda efter den s. k. statskontorstypen, alltså i enlighet med vad

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts IS!ad. Proposition Nr 151.

som gäller ett flertal andra verk. Och så länge förhållandet förbliver sådant, synes

det ingalunda oantagligt, att infogandet i avlöningsvillkoren för generaltullstyrelsen

av en allmän bestämmelse med nyss angivna innebörd skulle komma att föranleda

motsvarande anspråk från andra håll.

Bland dylika möjliga anspråk framträder i främsta rummet det, att den nu

för verk av statskontorets avlöningstyp i allmänhet gällande regeln, att tjänstgöring

såsom vikarie å annans tjänst icke får tillgodoräknas för ålderstillägg vid sedermera

erhållen egen tjänst, måtte även för andra verk av nämnda avlöningstyp än

generaltullstyrelsen ersättas med ett stadgande, motsvarande den uti nämnda allmänna

bestämmelse innehållna föreskriften om rätt för ordinarie befattningshavare

hos generaltullstyrelsen att tillgodoräkna sig tid, varunder han hos styrelsen bestritt

tjänst i omedelbar eller medelbar succession efter tjänstinnehavare, som förordnats

på tjänst med avlöning å extra stat.

Då ett dylikt anspråk icke torde böra godkännas, kräver alltså enligt kommitténs

uppfattning försiktigheten, att den nyss angivna föreskriften uteslutes ur

det tillägg till villkoren enligt 1910 års kungörelse för erhållande av löneförhöjning,

om vilket fråga är.

Med iakttagande härav borde då tillägget avfattas sålunda:

att befattningshavare, som befordrats eller befordras till ordinarie tjänst hos generaltullstyrelsen,

äger såväl i avseende å beloppet av ingång savlöning en vid tillträdet av

tjänsten som ock beträffande därefter ifrågakommande löneförhöjningar att tillgodoräkna

sig den tid, varunder han omedelbart före sin befordran på grund av stadigvarande förordnande

bestritt hos styrelsen tjänst med avlöning ä extra stat, dock under villkor att

den sålunda bestridda befattningen är att anse såsom motsvarande eller jämförlig med

tjänst inom samma lönegrad som den tillträdda ordinarie tjänsten.

Aven ett sålunda avfattat tillägg skulle dock till förmån för general tullstyrelsens

befattningshavare innebära vissa avvikelser från hittills iakttagna regler

i fråga om andra verk med avlöningsförmåner bestämda enligt den s. k. statskontorstypen.

Dessa avvikelser framgå av följande sammanställning:

a) I fråga om verk av nyssnämnda typ i allmänhet har, såvitt för kommittén

nu är känt, rätt att för löneförhöjning (ålderstillägg) tillgodoräknas tjänstgöring å

tjänst på extra stat hitintills dels förutsatt, att samma extra tjänst överförts till

ordinarie, och dels ifrågakommit blott för den, vilken efter tjänstgöring å tjänsten,

då den var extra, utnämnts till innehavare av densamma, då den blev ordinarie.

Enligt det förevarande avfattningsalternativet skulle åter rätten att för

ålderstillägg tillgodoföras förrättande av en extra tjänst — under angivet villkor —

tillkomma även en person, vilken utnämnes å en kanske redan före nämnda tjänstgöring

befintlig ordinarie tjänst, som ej har samband med den förrättade extra

tjänsten. Tillgodoräknandet skulle alltså icke förutsätta, vare sig att den extra

tjänsten blivit ordinarie, då tillgodoräknandet ifrågakomme, eller ens att den någonsin

bleve det.

b) I fråga om åsyftade verk i allmänhet beror medgivandet av sådan rätt,

som här är avsedd, på prövning i det särskilda fallet och rätten medgives enligt

regeln i samband med den extra tjänstens förvandling till ordinarie.

Enligt det förevarande avfattningsalternativet däremot skulle samma rätt

vara på förhand stadgad genom allmän författning.

Det lärer ej kuima förnekas, att åtminstone för närvarande ur följdriktig
Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 130 käft. (Nr 151.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 151.

hetens synpunkt ett visst fog skulle kunna anses förefinnas för eventuella yrkanden,

att de påpekade avvikelserna till generaltullstyrelsens förmån borde upphöra att

vara avvikelser och de i dem innefattade reglerna utsträckas att gälla även övriga

verk med avlöningsvillkor enligt statskontorstypen.

Ville man undgå de konsekvenser, vilka sålunda kunde påyrkas, synes i det

väsentliga knappast någon annan utväg stå till buds än att avstå från att meddela

något generellt stadgande i sådan riktning, som härovan ifrågasatts, och att alltså

låta frågan om rätt för ordinarie befattningshavare att för älderstillägg tillgodoräkna

sig föregående tjänstgöring å extra tjänst bliva för generaltullstyrelsens vidkommande

liksom för övriga verk av statskontorstyp beroende på prövning i varje

särskilt fall.

Enligt kommitténs uppfattning torde dock med skäl kunna göras gällande,

att generaltullstyrelsen vid jämförelse med andra verk, vilkas avlöningsförhållanden

bestämts enligt statskontorstypen, redan nu i viktiga avseenden intager en särställning,

som gör, att vad som beträffande rätt att för älderstillägg räknas till godo

tidigare tjänstgöring å extra tjänst funnits befogat för generaltullstyrelsen, icke nödvändigt

måste ur följ riktighetens synpunkt anses böra gälla även andra verk av i

huvudsak nämnda avlöningstyp.

I sådant hänseende är först att erinra sig, att generaltullstyrelsen bildar en

del av tullverket, vilket jämte styrelsen som centralförvaltning omfattar en stor

lokalförvaltning. Härav följer önskvärdheten av en viss överensstämmelse mellan

avlöningsvillkoren för tjänstemännen inom de båda förvaltningarna. Det förefaller

sålunda ej onaturligt, att vad som funnits böra medgivas lokalförvaltningens befattningshavare

också bör, i mån som icke desto viktigare hänsyn hindra det, äga sin

motsvarighet för centralförvaltningens tjänstemän. Denna uppfattnings tillämpning

i frågan om rätt att för löneförhöjning tillgodoräknas föregående tjänstgöring å extra

tjänst har ju också utgjort grunden till de många framställningar om löneförhöjningar

för enskilda befattningshavare hos styrelsen, som föranlett den här förevarande

utredningen.

Vidare är tullverket en av de statens förvaltningsgrenar, vilka i särskild grad

till såväl sin centralt som sin lokalt verksamma del röna påverkan av den allmänna

ekonomiska omsättningens och rörlighetens samt samfärdselns utveckling. Härutinnan

äger tullverket en viss frändskap med de s. k. egentliga kommunikationsverken.

Detta förhållande torde ock utgöra grunden därtill, att tullverket inbegripits

i den utredning, som nyligen igångsatts med syfte att söka finna i görlig

omfattning gemensamma principer för avlöningsförhållandenas ordnande inom de

egentliga kommunikationsverken och vissa dem närstående förvaltningar.

Det synes kommittén icke vara oantagligt, att även tullverket skall kunna

i väsentliga delar föras in under de huvudprinciper, som kunna finnas erforderliga

och lämpliga för*i främsta rummet de egentliga kommunikationsverken. Sker så,

skall generaltullstyrelsen hava upphört att vara ett verk, vars avlöningsregler

bestämts efter statskontorstypen. Och därmed vore också givet, att mindre skäl

skulle finnas för att under åberopande av konsekvensens krav påyrka, att avlöningsbestämmelserna

för generaltullstyrelsen böra äga motsvarighet för verk, vilkas

avlöningsregler ordnats enligt nämnda typ.

Med stöd av nu antydda överväganden anser sig kommittén icke av ovannämnda,

med åberopande av fordran på följdriktighet stödda yrkanden förhindrad

opaginerad Kontrollera mot PDF

II

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 151.

att förorda ett tillägg till de för generaltullstyrelsen enligt omförmälda kungl. kungörelse

den 18 juni 1910 gällande avlöningsbestämmelserna av den avfattning, som

senast bär ovan upptagits.

Skulle emellertid ett dylikt tillägg anses icke böra göras, torde Kung!. Maj:t

och riksdagen ej heller för framtiden undgå framställningar om rätt för befattningshavare

hos generaltullstyrelsen att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräknas

tidigare tjänstgöring å extra tjänst.

I detta hänseende får kommittén erinra, att uti 1916 års statsverksproposition

jämväl för år 1917 anslag å extra stat äskats för de fyra revisorstjänster å

generaltullstyrelsens revisionsbyrå, för vilka, med hänsyn till påtänkt omorganisation

av revisionsväsendet, avlöningar genom beslut av 1914 års förra riksdag och 1915

års riksdag anvisats allenast å sådan stat. Vidare är att uppmärksamma, hurusom

enligt meddelande i bilaga till 1916 års statsverksproposition (7:de huvudtiteln.

Statskontoret) en lösning av frågan om revisionsväsendets omorganisation icke torde

kunna emotses förrän efter en avsevärd tids förlopp.

Det torde nu med säkerhet vara att förvänta, att under antydda tid en eller

flera av de nyssnämnda extra revisorstjänsternas innehavare skola hinna nå utnämning

till ordinarie tjänst. För sådan tjänsteman synas då komma att föreligga enahanda

skäl till medgivande av rätt att för löneförhöjning räknas den föregående

tjänstgöringen å extra tjänst till godo, som tidigare lett till sådant medgivande.

Denne tjänsteman torde nämligen intaga samma ställning som den, vilken föranledde

1906 års riksdag att enligt gjord framställning medgiva de dåmera till ordinarie

befattningar hos generaltullstyrelsen befordrade friherre K. M. B. Klinckowström

och C. H. Plagemann rätt att för ålderstillägg tillgodoräkna sig tjänstgöring under

åren 1901 —1905 å två extra revisorstjänster hos styrelsen, ehuru dessa först år

1910 blevo uppförda på ordinarie stat. Skulle under ifrågakomna tid intill dess

beslut fattats rörande ny organisation av revisionsväsendet komma att inrättas

ytterligare extra tjänster utöver de fyra här ovan berörda, skulle tydligen jämväl

dessa nya tjänster kunna giva anledning till sådana fall, som nyss omförmälts.

Uti vad nu anförts finner kommittén ytterligare anledning att förorda det

tillägg till 1910 års omförmälda kungörelse, som senast här ovan upptagits.

För ernående av full tydlighet har kommittén ansett böra i bestämmelsen

uttryckligen angivas, att den tid, som må uti däri omförmälda hänseenden tillgodoräknas,

skall hava sträckt sig omedelbart intill befordringen till den ordinarie

tjänsten.

Det i sådant syfte föreslagna uttrycket »omedelbart före sin befordran» förekommer

uti flera i senare tid utkomna författningar, exempelvis i den på finansdepartementets

föredragning tillkomna kungl. kungörelsen den 10 juni 1912 angående

allmänna villkor och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks

och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar (Svensk författningssamling

n:r 151). Bland de i denna kungörelse omförmälda ämbetsverk är ock

generaltullstyrelsen.

Varda de för generaltullstyrelsen enligt kungl. kungörelsen den 18 juni 1910

gällande avlöningsbestämmelser kompletterade med en föreskrift av det innehåll

löneregleringskommittén nu ifrågasatt, torde emellertid — med hänsyn till de avgjorda

betänkligheter riksdagen vid upprepade tillfällen uttalat mot att beslut angående

avlöningsförmåner skulle givas retroaktiv verkan — böra stadgas,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Generaltull
styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 151.

att icke någon må på grund av föreskriften i fråga komma i åtnjutande av

förhöjd avlöning tidigare ån med ingången av året näst efter det, varunder riksdagen

beslutat i detta ärende.»

I anledning av löneregleringskommitténs omförmälda betänkande

bär generaltullstyrelsen den 24 februari IDIG avgivit infordrat utlåtande

samt därvid anfört:

»I sagda betänkande har löneregleringskommittén dels redogjort för generaltullstyrelsens

underdåniga framställningar angående löneförhöjningar åt vissa hos

styrelsen anställda befattningshavare och för statskontorets däröver avgivna utlåtanden,

dels återgivit det huvudsakliga av vad departementschefen anfört vid föredragning

inför Eders Kungl. Maj:t av förberörda ärenden. Likaledes har i betänkandet

omförmälts de av riksdagen fattade besluten i anledning av de i enlighet

med departementschefens hemställan avlåtna propositionerna.

Att styrelsens framställningar om de ifrågavarande löneförhöjningarna antingen

helt och hållet eller i huvudsak av Eders Kungl. Maj:t gillats samt föranlett

propositioner till riksdagen, vilka av denna bifallits, har, såsom av betänkandet

framgår, berott därpå, att billighetshänsyn funnits påkalla beviljande av löneförhöjningarna.

De förmåner beträffande löneförhöjning åt befattningshavare hos styrelsen,

som Eders Kungl. Maj:t och riksdagen funnit i de särskilda fall, för vilka i betänkandet

redogjorts, böra av billighetsskäl medgivas, torde rättvisligen böra upptagas

i den komplettering av aviöningsbestämmelserna, varom nu är fråga. I sådant

syfte tillåter sig styrelsen i underdånighet hemställa, att till de enligt nådiga kungörelsen

den 18 juni 1910 gällande aviöningsbestämmelserna för generaltullstyrelsen

måtte göras följande tillägg:

befattningshavare, som befordrats eller befordras till ordinarie tjänst hos generaltullstyrelsen,

äger såväl i avseende ä beloppet av ingång savlöning en vid tillträdet av

tjänsten som ock beträffande därefter ifrågakonimande löneförhöjningar att tillgodoräkna

sig den tid, varunder han före sin befordran pa grund, ''av stadigvarande förordnande

bestritt hos styrelsen vare sig tjänst å extra avlönings stat eller tjänst med

avlöning å extra stat eller ock tjänst i omedelbar eller medelbar succession efter sålunda

förordnad tjänstinnehavare, dock under villkor att den sålunda bestridda befattningen

är att anse såsom motsvarande eller jämförlig med tjänst inom samma lönegrad

som den tjänst, vilken tillträtts eller tillträdes, eller inom högre lönegrad.

Ovanstående förslag är avfattat i full överensstämmelse med i övergångsbestämmelserna

till avlöningsreglementet för tullverkets lokalförvaltning samt kust- och

gränsbevakning intagna föreskrifter. Åvägabringande av överensstämmelse i sagda

avseende mellan aviöningsbestämmelserna för generaltullstyrelsen och för tullverkets

förenämnda avdelningar skulle enligt kommitténs uttalande kunna få till följd, att

anspråk på ökade förmåner i fråga om rätt till löneförhöjning komme att framställas

från personalen vid andra verk, som, likasom generaltullstyrelsen, ur avlöningssynpunkt

äro att hänföra till den s. k. statskontorstypen. Hänsyn till en sådan

möjlighet torde emellertid icke, såsom av kommittén förordas, böra ifråga om nya

löneförhöjningsbestämmelser för styrelsen föranleda någon avvikelse från de grundsatser,

riksdagen därvidlag flerfaldiga gånger tillämpat.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 151.

Mot löneregleringskommitténs förslag angående tidpunkten för tillträdande av

löneförhöjning jämlikt de nya bestämmelser, som kunna bliva utfärdade, har

styrelsen intet att erinra.»

Skiljaktigheterna mellan löneregleringskommitténs och generaltullstyrelsens

förslag i huvudsaken torde tydligast framgå genom nedanstående

Sammanställning av samma förslag:

Kommitténs förslag.

Befattningshavare, som befordrats

eller befordras till ordinarie

tjänst hos generaltullstyrelsen, äger

såväl i avseende å beloppet av ingångsavlöningen

vid tillträdet avtjänsten

som ock beträffande därefter

ifrågakommande löneförhöjningar

att tillgodoräkna sig den

tid, varunder lian omedelbart före

sin befordran på grund av stadigvarande

förordnande bestritt hos

styrelsen tjänst med avlöning å extra

stat, dock under villkor att den sålunda

bestridda befattningen är att

anse såsom motsvarande eller jämförlig

med tjänst inom samma lönegrad

som den tillträdda ordinarie

tjänsten.

Tullstyrelsens förslag.

Befattningshavare, som befordrats

eller befordras till ordinarie

tjänst hos generaltullstyrelsen, äger

såväl i avseende å beloppet av ingångsavlöningen

vid tillträdet av

tjänsten som ock beträffande därefter

ifrågakommande löneförhöjningar

att tillgodoräkna sig den

tid, varunder lian före sin befordran

på grund av stadigvarande förordnande

bestritt hos styrelsen vare sig

tjänst å extra avlöningsstat eller tjänst

med avlöning å extra stat eller ock

tjänst i omedelbar eller medelbar

succession efter sålunda förordnad

tjänstinnehavare, dock under villkor

att den sålunda bestridda befattningen

är att anse såsom motsvarande

eller jämförlig med tjänst

inom samma lönegrad som den tjänst,

vilken tillträtts eller tillträdes, eller

inom högre lönegrad.

Då det nu gäller att i visst avseende reglera bestämmelserna om

lönetursrätt för ordinarie befattningshavare inom generaltullstyrelsen, måste

man uppenbarligen framgå med en viss försiktighet. Å ena sidan står

kravet att i berörda avseende uppehålla full likställighet med vad som

gäller för andra verk, vilka i likhet med generaltullstyrelsen äro reglerade

efter den s. k. statskontorstypen. Å andra sidan bör hänsyn tagas till

de för generaltullstyrelsen rådande särskilda förhållandena, för vilka löneregleringskommittén

närmare redogör och vilka förhållanden tydligen

medverkat till statsmakternas upprepade beslut att bereda enskilda be
-

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 151.

fattningshavare i nämnda styrelse vissa förmåner i fråga om lönetursberäkning,

vartill kommer, att den nu pågående, av kommittén omförmälda

utredningen måhända resulterar i ett förslag, som i fråga om

styrelsen åstadkommer ett närmande till de för kommunikationsverken

gällande avlöningsbestämmelserna.

I betraktande av nu angivna omständigheter synes mig löneregleringskommitténs

förslag innebära en medelväg, som för närvarande synes

mig lämpligen böra följas.

I fråga om innebörden i de båda förslagen torde jag få tillägga

ett par ord. Det av kommittén använda uttrycket tjänst med avlöning

å extra stat omfattar jämväl vad styrelsen betecknar såsom tjänst å extra

avlöningsstat, vadan härutinnan icke föreligger någon skillnad i sak mellan

förslagen. Vad så angår den i generaltullstyrelsens förslag intagna bestämmelsen,

som medgiver rätt till löneförhöjning även för det fall, att den

före befordran bestridda tjänsten varit en tjänst inom högre lönegrad än

den tillträdda ordinarie tjänsten, lärer enligt vad jag inhämtat en dylik

bestämmelse vara för generaltullstyrelsen med dess nuvarande stat utan

praktisk betydelse.

Löneregleringskommitténs förslag beträffande tidpunkten för tillträdande

av löneförhöjning jämlikt de ifrågasatta nya bestämmelserna,

mot vilket förslag generaltullstyrelsen ej har något att erinra, finner jag

jämväl böra godtagas.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag alltså hemställa, att

Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att såsom tillägg

till gällande villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från 1911

års början fastställda nya avlöningsförmånerna för generaltullstyrelsen

må stadgas,

att befattningshavare, som befordrats eller befordras till ordinarie

tjänst hos generaltullstyrelsen, äger såväl i avseende å beloppet av

ingångsavlöningen vid tillträdet av tjänsten som ock beträffande därefter

ifrågakommande löneförhöjningar att tillgodoräkna sig den tid,

varunder han omedelbart före sin befordran på grund av stadigvarande

förordnande bestritt hos styrelsen tjänst med avlöning å extra stat, dock

under villkor att den sålunda bestridda befattningen är att anse såsom

motsvarande eller jämförlig med tjänst inom samma lönegrad som den

tjllträdda ordinarie tjänsten; samt

att icke någon må på grund av denna föreskrift komma i åtnjutande

av förhöjd avlöning tidigare än från och med den 1 januari 1917.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 151.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition i ämnet avlåtas till riksdagen

av den lydelse, bilaga litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1916:68 Utlåtande angående anslagen till tullverket m. m. s. 3 i texten