Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående utförsel av socker under viss tid utan erläggande av sockerskatt m. m

1916-03-31 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:152, Med förslag till förordning angående utförsel av socker under viss tid utan erläggande av sockerskatt m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 152.

1

Nr 152.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

förordning angående utförsel av socker under viss tid

utan erläggande av sockerskatt m. m.; given Stockholms

slott den 31 mars 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

dels antaga följande

Förslag

till

förordning angående utförsel av socker under viss tid utan erläggande av

sockerskatt.

Härigenom förordnas som följer:

Utan hinder av vad 4 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående

beskattning av socker innehåller därom, att vad i samma paragraf

är stadgat om utförsel av socker utan erläggande av sockerskatt

icke skall äga tillämpning, så länge den i Bryssel den 5 mars 1902

avslutade konventionen angående beskattningen av socker är för Sverige

gällande, skall det tillkomma Konungen att medgiva, att under tiden

intill den 1 juni 1917 må på de villkor, som i ovannämnda paragraf

ävensom för varje särskilt fall av Konungen bestämmas, utförsel av

raffinerat socker till Norge utan erläggande av sockerskatt äga rum i

den omfattning, som av Konungen medgives, dock högst till en myckenBihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 131 käft. (Nr 152.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 152.

het, som motsvaras av till riket efter den 1 januari 1916 importerat

råsocker, varvid 90 kilogram raffinerat socker skall anses motsvara 100

kilogram råsocker.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen

enligt därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling

;

dels ock medgiva att vid utförsel av socker, som kan komma att

äga rum på grund av bestämmelserna i förenämnda förordning angående

utförsel av socker under viss tid utan erläggande av sockerskatt, må,

under de villkor Konungen föreskriver* restitutionsvis av tullmedlen utbetalas

8 öre för varje kilogram av den utförda varan.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kung!. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 152.

3

Utdrag av protokollet över finansår enden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 mars

1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

* Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde:

I underdåniga skrivelser den 21 och 26 februari 1916 har svenska

sockerfabriksaktiebolaget gjort framställning om viss skattefri export

av socker till Norge ävensom i samband därmed om viss tullrestitution

vid sockerutförseln.

Innan jag går att närmare redogöra för bolagets förevarande hemställan,

tillåter jag mig bringa i erinran, att under vissa tider efter den

nuvarande världskrisens inbrott skattefri utförsel av socker varit i viss

omfattning av statsmyndigheterna tillåten. Sålunda antogs vid 1914 års

senare riksdag på Kungl. Maj:ts därom gjorda hemställan en förordning,

enligt vilken Konungen ägde medgiva, att under en tid av sex månader,

s. 4 Kontrollera mot PDF

Svenska

sockerfabriks
aktiebolaget.

4 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 152.

efter det förordningen trätt i kraft, socker finge utan erläggande av

sockerskatt utföras till Norge i den omfattning, Konungen medgåve,

och under vissa närmare angivna villkor. Någon sockerexport i enlighet

med bestämmelserna i nämnda förordning, som utfärdades den 1

oktober 1914, kom emellertid ej till stånd under den tid, författningen

i fråga var i gällande kraft. För 1915 års riksdag framlade Kungl.

Maj:t i proposition den 24 april 1915, nr 189, till grund för vilken låg

en av svenska sockerfabriksaktiebolaget gjord framställning, nytt förslag

om tillfällig skattefri sockerexport. Detta förslag, som ej begränsade

exporten till visst land, blev, såsom framgår av riksdagens skrivelse den

26 maj 1915, nr 189, av riksdagen antaget. Enligt den i anslutning

härtill den 1 juni 1915 utfärdade, ännu i kraft varande förordningen i

ämnet äger Konungen medgiva, att utan hinder av vad 4 § i förordningen

den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker innehåller

därom, att vad i samma paragraf är stadgat om utförsel av socker utan

erläggande av sockerskatt icke skall äga tillämpning, så länge den i

Bryssel den 5 mars 1902 avslutade konventionen angående beskattningen

av socker är för Sverige gällande, under tiden intill den 1 april 1916

utförsel av socker utan erläggande av sockerskatt må äga rum i den

omfattning, som av Konungen medgives, dock högst för en myckenhet

av 35,000,000 kilogram, samt på de villkor, som i ovannämnda paragraf

ävensom för varje särskilt fall av Konungen bestämmas.

Ifråga om de motiv och grunder, som varit avgörande för statsmyndigheternas

omförmälda beslut om skattefri sockerexport samt övriga

i samband därmed stående förhållanden, ber jag att få hänvisa till vad

därom innehålles i nyssnämnda proposition och riksdagens skrivelse.

Vad nu svenska sockerfabriksaktiebolagets förevarande framställning

beträffar, har bolaget i skrivelsen den 21 februari 1916 till stöd

för densamma, efter att hava erinrat att utbytet av 1915 års vitbetssockerskörd

blivit opåräknat ogynnsamt, vidare anfört:

»Den kvantitet råsocker, som av nämnda års skörd producerades till våra

fabriker, blev cirka 25,000 ton mindre än 1914 års skörd, ehuru odlingsarealen

för båda åren var i det närmaste lika (1914: 28,534.9 har — 1915: 28,394.i har).

Denna omständighet tillsammans med det förhållandet, att sockerkonsumtionen

i landet under 1915, särskilt den senare delen av året, avsevärt ökades i

proportion till konsumtionen under vanliga år, har framkallat en situation, som

icke utesluter möjligheten av att landets förråd av socker, om konsumtionen såsom

den synes tendera alltjämt bibehåller sig på samma höjd eller ännu ytterligare ökas,

skulle kunna taga slut, innan den nya skörden på hösten 1916 kan föras i marknaden.

Under tiden 1 september 1915—1 februari 1916 har enligt kungl. kontroll
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

b

Kung!. Maj:ts Null. Proposition Nr 152.

styrelsens uppgifter till fritt bruk (inom landet) utlämnats cirka 12,600 ton mera

än under samma månader 1914—1915. Dessa nu angivna faktorer ävensom —

ehuru i mindre mån — exporten av cirka 15J000 ton socker till Norge, medgiven

och verkställd, innan de andra faktorerna blivit kända, hava haft till följd, att det

överskott av socker, som i Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 189 till 1915

års riksdag med stöd av då kända förhållanden beräknades skola vara till finnandes

i landet den 1 november 1915, eller omkring 50,000 ton, väsentligen reducerats.

Vårt bolag har för de båda närmaste kampanjerna sökt förekomma liknande

eventualiteter i fråga om vitbetsskörden till våra fabriker, i det att bolaget inbjudit

till ökad vitbetsodling för dessa kampanjer och därvid för innevarande år genom

ett extra bidrag till odlarne för täckande av en del av de ökade priserna å konstgödning

direkt uppmuntrat odlingen. Den ökade betodling, som härigenom framkallats,

giver också de bästa löften om att landets vitbetsskörd under innevarande

och nästa år skall, om icke ren missväxt inträffar, fullt betrygga landets behov av

socker för de av dessa års skördar beroende konsumtionsperioderna. Ökningen

av betodlingen till våra fabriker uppgår för innevarande års kampanj enligt uppgifter,

inhämtade från fabrikerna i mitten av denna månad, till omkring 5,300 har.

Men härmed är icke den risk utesluten, varom vi ovan givit antydan, att, innan

detta års skörd blir tillgänglig i marknaden, under någon del av året skulle kunna

uppstå svårigheter att förse konsumtionen med tillräckliga kvantiteter socker.

För att i sin mån medverka till undanrödjandet av denna risk är svenska sockerfabriksaktiebolaget

betänkt på att importera råsocker och hålla i reserv för den

inhemska- marknaden.

Om emellertid det skulle visa sig, att det importerade sockret icke skulle

behövas för denna marknad, skulle detsamma i motsvarande grad bliva för bolaget

ekonomiskt mycket betungande. För denna eventualitets skull måste bolaget, såvitt

ske kan, tillförsäkra sig möjligheten till export av socker i samma omfång, som en

import icke kan av bolaget avyttras inom landet. Export av socker har — såsom

det ju visat sig — under nu rådande förhållanden kunnat ske till vårt grannland

Norge, och bolaget har ingen anledning antaga annat än att en ytterligare export

dit skulle kunna med fördel återupptagas av de sockerkvantiteter, som kunna undvaras

inom vårt eget land. Bolaget anser sig dock icke böra ifrågasätta sådan

export i annan mån än att eu motsvarande import ägt rum och det importerade

sockret visat sig icke längre erfordras som reserv för den inhemska konsumtionen.

Om och när en export ur denna sistnämnda hänsyn bör kunna medgivas, får naturligtvis

bliva beroende på Eders Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall.

Då den enda export, som vi kunna tänka på att verkställa, av flera skäl

icke gärna skulle kunna ifrågasättas till annat land än Norge, i vilket land icke

finnes något raffinaderi, måste exporten omfatta raffinerat socker. För att exporten

i övrigt skall kunna ske, är det uppenbarligen nödvändigt, att detta socker icke belastas

med den tull, som för motsvarande kvantitet importerat råsocker måst erläggas,

icke heller med den svenska konsumtionsskatten. Det är därför nödvändigt, om vi

skola kunna inlåta oss på den tillämnade importen, att möjlighet finnes för Eders

Kungl. Maj:t att i sammanhang med de medgivanden, som i varje fall kunna givas

om rätt till export av raffinerat socker, också befria den exporterade sockerkvantiteten

från pålagorna av tull och skatt.

För skattens del antaga vi, att en prolongation lämpligen kunde hos inne
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 152.

varande års riksdag begäras av det bemyndigande, som genom kungl. förordningen

den 1 juni 1915 inrymts åt Eders Kungl. Maj:t att tillåta skattefrihet för socker,

som exporteras, vilken kungl. förordning upphör att gälla den 1 nästa april. Tiden

för en sådan prolongation bör, om den icke anses kunna utan vidare sättas till den

dag, då den s. k. Brysselkonventionen utlöper, utsträckas så långt, att en ytterligare

prolongation, om förhållandena skulle göra en sådan önskvärd, må kunna ske inom

utgången av 1917 års riksdag. Beträffande kvantitetsgränsen för exporten antaga

vi, att den skulle kunna helt allmänt bestämmas till det kvantum raffinad av alla

slag, som motsvarar det importerade råsockret. Vid bestämmandet av relationen

mellan råsocker och raffinad torde den beräkning av 88.2 5 procent utbyte, som

lagts till grund vid restitution av tull för importerat råsocker, vilket — raffinerat —

från riket åter utföres, vara lämplig att bibehålla.

För avlyftandet från de partier raffinerat socker, vilka kunna komma i fråga

att exporteras, av den tull, som vi måste erlägga vid importen av motsvarande

partier råsocker, äro nu gällande bestämmelser i § 13 av tulltaxeförordningen icke

tillfyllest. Dessa bestämmelser förutsätta nämligen export av förädlad vara ur just

de samma råvaror, som förut blivit importerade. En sådan specificerad produktion

kan icke vid våra fabriker anordnas. Dels kan icke vid något av våra raffinaderier

hela den kvantitet råsocker lagras, som det skulle komma i fråga att importera

(den första importen är avsedd att omfatta omkring 10,000 ton). Importen måste

därför uppläggas vid flera av våra fabriker. Då vid dessa överallt redan finnes

lager av inhemskt råsocker, skulle vid förarbetningen ett särskiljande av det

inhemska och utländska råsockret bliva praktiskt taget omöjligt att genomföra och

varken av oss eller någon kontrollanordning kunna övervakas. Och dels är det just

importens ändamål att bereda ett reservlager, som bör kunna förarbetas för den

inhemska konsumtionen i den mån så behövs, innan motsvarande råvara kan produceras

vid våra egna råsockerfabriker. Raffinad av inhemskt råsocker måste därför

vid export kunna få sekvivalera importerat råsocker i den mån, det vid nya skördens

framkomst visat sig, att import skett i ett för landets behov obehövligt omfång.

Härför torde det vara nödvändigt, att ett beslut i laga ordning fattas, som lämnar

rätt till samma restitution av erlagd tull för importerat råsocker, som nu är medgiven

i § 13 av tulltaxeförordningen eller 8.5 öre per kilogram raffinerat socker, då

export skett av sådant socker i motsvarande omfattning. Sådan restitutionsrätt

måste inrymmas, oavsett huruvida den exporterade raffinaden framställts ur importerat

eller svenskt råsocker, samt för alla slag av raffinerat socker. Med dylika

bestämmelser skulle också all kontroll över vilken råvara som kommit till användning

för producerandet av det till export avsedda raffinadsockret bliva inom raffinaderierna

obehövlig.

Ett undantagsstadgande av nu angivet innehåll, vilket ju skulle gälla en begränsad

tid, torde vara väl påkallat av de säregna förhållanden, som föranleda den

ifrågasatta råsockerimporten. Tidsbegränsningen för ett sådant undantagsstadgandes

giltighet torde väl lämpligen böra sammanfalla med gränsen för den här ovan ifrågasatta

prolongationen av rätt till medgivande om skattefri raffinadexport, med iakttagande

möjligen av den allmänna tidsbegränsningen för tullrestitution vid reexport

av förädlad råvara av högst två år emellan import och export.

Med stöd av vad vi sålunda anfört få vi i djupaste underdånighet hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå den nu församlade riksdagen besluta för en

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

'' Kungli Maj:ts Nåd. Proposition Nr lö2.

tid, som ej torde böra siittas kortare än till dag efter 1917 års ordinarie riksdags

avslutning, dels att, utan hinder av vad 4 § i förordningen den It oktober 1907 angående

beskattning av socker innehåller därom, att vad i samma paragraf är stadgat

om utförsel av socker utan erläggande av sockerskatt icke skall äga tillämpning,

så länge den i Bryssel den 5 mars 1902 avslutade konventionen angående beskattningen

av socker är för Sverige gällande, det skall tillkomma Konungen att medgiva, att

utförsel av raffinerat socker till Norge utan erläggande av sockerskatt må äga rum

i den omfattning, som av Konungen inedgives, dock högst till en myckenhet, som

vid varje tillfälle motsvaras av importerat råsocker, varvid 88.2 5 kilogram raffinerat

socker skall anses motsvara 100 kilogram råsocker, dels att vid utförsel ur riket

av raffinerat socker, alla slag, av erlagda tullmedel för importerat råsocker får

restitueras 8.5 öre per kilogram, även om det icke styrkes, att det exporterade raffinadsockret

är en produkt av importerat råsocker.»

Sedermera liar bolaget i skrivelse den 26 februari 1916 vidare anfört:

»Vid avfattandet av den underdåniga framställning, som vi den 21 i denna

månad avlåtit till Eders Kung! Maj:t med hemställan, att tillfälle måtte beredas oss

under givna förutsättningar dels att exportera raffinerat socker till Norge utan erläggande

av sockerskatt, och dels att vid sådan export av erlagda tullmedel för

importerat råsocker erhålla restitution med 8.5 öre per kilogram raffinadsocker,

hava vi av förbiseende föreslagit restitutionsbeloppet med nu angivna tal eller 8 */,

öre per kilogram raffinad. Sedan vår uppmärksamhet blivit fästad vid den ändring

härutinnan, som trätt i tillämpning från och med den 1 januari innevarande år, att

för raffinadsocker restitueras endast 8 öre per kilogram, få vi härmed i underdånighet

förklara, att vi naturligtvis icke ifrågasätta restitution för den export, som eventuellt

av ose skulle kunna verkställas, med högre belopp än 8 öre per kilogram

raffinadsocker.

I anslutning härtill nödgas vi påpeka, att den relation mellan importerat

råsocker och eventuellt exporterat raffinadsocker, för vilket skattefrihet skulle ifrågakomma,

som i vår ovannämnda underdåniga framställning uträknats, också är felaktig,

så att den icke rätteligen kan uttryckas med 88.25 procent. Vilken relation,

som ur landets säkerhetssynpunkt bör upptagas mellan importerat råsocker och

exporterat raffinadsocker, hemställa vi, att kungl. kontrollstyrelsen måtte få be.

stämma, då ur denna synpunkt sett förhållandet mellan tullen för importerat råsocker

och restitutionsbeloppet för raffinadsocker måhända icke torde kunna anses

betryggande och sålunda böra sättas lägre.»

På grund av nådig remiss har kommerskollegium den 1 mars

1916 avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört, att kollegium, under

förutsättning att mellanfolkliga överenskommelser icke lade hinder i

vägen för förfoganden i den av sökandebolaget önskade riktningen, icke

hade något att erinra mot att åtgärd vidtoges för att under viss tid

bereda bolaget de åsyftade förmånerna.

Vidare har kontrollstyrelsen i infordrat utlåtande den 2 mars 1916

i huvudsak yttrat följande:

Kommers
kollegium.

KontroUstyrelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Generaltull
styrelsen.

Kungl. Maj:ts 1Nåd. Proposition Nr 152.

»I förevarande framställning har svenska sockerfabriksaktiebolaget icke

ifrågasatt rätt att exportera socker under andra förutsättningar, än att en motsvarande

kvantitet råsocker verkligen blivit av bolaget till riket införd från utlandet

och att det sålunda importerade sockret befunnits icke längre erfordras för konsumtionen

inom landet. Beträffande frågan, om och när export av socker bör medgivas,

skulle densamma i varje särskilt fall bliva beroende på Eders Kungl. Maj:ts

prövning och avgörande.

Den i Bryssel ''den 5 mars 1902 avslutade konventionen angående beskattning

av socker torde så mycket mindre utgöra något hinder för vidtagande av den av

bolaget nu föreslagna åtgärden, som det denna gång kan antagas bliva fråga endast

om jämförelsevis »minimala och tillfälliga exporter» samt framställningen för övrigt

avser tillstånd till export av socker endast under förutsättning att motsvarande

kvantitet förut importerats. Då konventionen emellertid enligt överenskommelse

den 17 mars 1912 lär för Sverige vara gällande intill den 1 september 1918, är

det enligt kontrollstyrelsens förmenande mindre lämpligt att intill sistnämnda dag

utsträcka en eventuell rätt att exportera socker utan erläggande av sockerskatt;

tiden för medgivande av dylik rätt torde utan olägenhet kunna begränsas till en

närmare dag.

Bolaget hemställer, att kontrollstyrelsen skulle bestämma, vilken relation ur

landets säkerhetssynpunkt borde upptagas mellan importerat råsocker och exporterat

raffinadsocker. 1 anledning härav föreslår styrelsen, att denna relation redan nu

måtte fastställas till 90 procent, då det icke torde kunna anses lönande att importera

råsocker med lägre rendement.

På grund av vad sålunda anförts och med hänvisning till de av bolaget angivna

skäl har kontrollstyrelsen för sin del ej något annat att erinra mot nu ifrågavarande

framställning, än dels att den tid, under vilken det skulle tillkomma Eders

Kungl. Maj:t att sålunda medgiva, att export av socker utan erläggande av sockerskatt

finge äga rum, synes böra begränsas förslagsvis till den 1 juni 1917, dels

ock att den myckenhet raffinerat socker, som vid varje tillfälle finge exporteras,

torde böra beräknas på det sätt, att 90 kilogram raffinerat socker anses motsvara

100 kilogram råsocker. I händelse bolagets framställning vinner bifall, lär, på sätt

vid föregående tillfällen skett, bestämmelse böra träffas därom, att vederbörande

exportör har att vidkännas alla av exporten för staten uppkommande kostnader

för kontroll och dylikt.»

Jämväl generaltullstyrelsen har på grund av nådig remiss yttrat

sig i ärendet den 3 innevarande mars och därvid anfört följande:

»Bolaget har ifrågasatt, att restitutionen skulle få utgå med enahanda belopp,

som är medgivet i § 13 mom. 1 tulltaxeförordningen, sådant detta författningsrum

lyder enligt nådiga kungörelsen den 11 juni 1915 - svensk författningssamling nr

284 — eller 8 öre för kilogram, vare sig det utförda sockret är tillverkat av utländskt

eller av inhemskt råsocker. Med avseende å vad bolaget anfört synes

restitutionsrätten böra utsträckas att omfatta båda dessa slag av socker, men huruvida

från teknisk synpunkt skulle befinnas oriktigt och för bolaget innebära orättmätig

vinst att även beträffande socker, tillverkat av inhemskt råsocker, bestämma

restitutionssatsen till 8 öre, därom är styrelsen icke i tillfälle att göra något uttalande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 152.

Vidare har bolaget ifrågasatt, att restitutionsrätten skulle få gälla vid utförsel

av alla slag av raffinerat socker, således även krossat och pulverisera^ Då

emellertid den ig 13 mom. 1 tulltaxeförordningen och äldre motsvarande författningar

medgivna restitutionsrätten vid utförsel av raffinerat socker alltsedan 188-r>

års tulltaxa är inskränkt att gälla endast topp-, kandi- och kaksocker efter att

därförut — se svensk författningssamling nr 64 år 1879 — hava avsett »raffinerat

socker, alla slag», har styrelsen funnit sig icke nu böra ifrågasätta, att restitutionsrätten

utsträckes utöver vad i § 13 mom. 1 av gällande tulltaxeförordning är medgivet

beträffande socker.

Under förutsättning att från ovan först angivna synpunkt sett intet är att

erinra emot den ifrågasatta restitutionsrätten, får generaltullstyrelsen i underdånighet

föreslå, att ett eventuellt bifall till ansökningen formuleras såsom medgivande,

att, sedan bolaget under återstoden av innevarande år infört utländskt råsocker

för att tjäna såsom reserv för den inhemska marknaden, bolaget tillsvidare må vid

utförsel till Norge före den 1 juli 1918 av raffinerat socker, topp-, kandi- eller

kak-, vare sig detta tillverkats av utländskt eller inhemskt råsocker, efter ansökning

hos generaltullstyrelsen åtnjuta restitution av den tull, som av bolaget blivit

erlagd för en motsvarande kvantitet av det såsom reserv införda råsockret, vilken

restitution skall utgå med 8 öre för kilogram av det utförda sockret. Såsom villor

för denna restitutionsrätt synes böra i övrigt stadgas,

att bolaget vid råsockrets angivning till förtullning skriftligen anmäler, att

detta socker är avsett att tjäna såsom reserv för den inhemska marknaden;

att bolaget till generaltullstyrelsen ingiver förteckning, upptagande allt det

råsocker, som för nämnda ändamål importerats med utsättande av platsen, varest

och tiden då råsockret blivit infört, samt lägenheten med vilken införseln skett;

att exportangivningsinlagan innehåller uppgift om avsikten att för varan

erhålla restitution enligt det Eders Kungl. Maj:ts beslut, varigenom restitutionsrätt

medgives;

att vederbörande tullkammare attestera!1 utförselvarans beskaffenhet och

nettovikt;

att i övrigt för utförselns verificering i tillämpliga delar gäller vad i § 13

av nådiga förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 finnes

stadgat beträffande varor, för vilka tullrestitution är därstädes medgiven;

att i varje restitutionsansökning noggrant angivas de förtullningsposter, å

vilka avskrivning bör ske för det belopp, varå restitution begäres; samt

att bolaget vidkännes alla av det lämnade medgivandet uppkommande kostnader.

Tiden, då, med tillämpning av ett eventuellt beslut i den riktning, som nu

ifrågasättes, export av socker må taga sin början och vilken kvantitet socker, som

i förhållande till myckenheten infört råsocker må utföras, därom lärer Eders Kungl.

Maj:t i sinom tid komma att meddela beslut.»

Med anledning av generaltullstyrelsens förslag, att restitutionsrätten

icke skulle utsträckas utöver vad i § 13 mom. 1 av gällande

tulltaxeförordning vore medgivet beträffande socker, vilket innebär,

att rätt till restitution av tull vid utförsel av raffinerat socker skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 131 käft. (Nr 152.) 2

Svenska

sockerfabriksaktiebolagets

skrivelse den

S mars 1916.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kontroll
styrelsens
promemoria.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 152.

vara inskränkt att gälla endast för topp-, kandi- och kaksocker, har

svenska sockerfabriksaktiebolaget i en till Kungl. Maj:t den 8 mars 1916

ingiven skrift framhållit, att en sådan inskränkning vore med nu tilllämpade

fabriksmetoder synnerligen olämplig och skulle praktiskt taget

göra hela restitutionsrätten illusorisk. Kandi- och kaksocker förekomme

numera icke i allmänna marknaden och toppsocker i ytterst ringa omfattning,

i det att den konsumerande allmänheten numera huvudsakligen

begagnade sig av på maskinell väg åstadkommet bit- och krossocker

av olika slag. Bolaget hemställde därför att den av generaltullstyrelsen

föreslagna begränsningen icke måtte vinna beaktande, utan att den

ifrågasatta restitutionsrätten måtte, såsom bolaget föreslagit, få ifrågakomma

vid utförsel av raffinerat socker av alla slag. Det nu framkomna

förslaget avsåge, påpekade bolaget, endast ett tillfälligt förhållande

av begränsad omfattning och avsåge icke att föranleda någon egentlig

förändring i den bestående tulltaxeförordningen.

Vidare har i anledning av general tullstyrelsens ovan berörda utlåtande

av kontrollstyrelsen till finansdepartementet avgivits en promemoria

av följande lydelse:

»Beträffande frågan, huruvida restitutionssatsen 8 öre vid den ifrågasatta

exporten av raffinerat socker bör gälla, vare sig sockret tillverkats av det importerade

utländska råsockret eller av inhemskt råsocker, är att framhålla, att det praktiskt

taget är nästan omöjligt att vid ett raffinaderi, som bearbetar råsocker från

flera råsockerfabriker, avgöra, om den erhållna raffinaden härleder sig från den ena

eller andra råsockerfabrikens råsocker. På samma sätt är det ock, om i ett i full

gång varande raffinaderi en del utländskt råsocker införes i fabrikationen omöjligt

att undvika, att den erhållna raffinaden blir åtminstone delvis en blandningsprodukt

av inländskt och utländskt ursprung. Statens intresse är fullt bevakat, om exporten

begränsas till 9/10 av importen.

Uppdelningen av socker: raffinerat, alla slag, i topp-, kandi- och kak- samt

krossat eller pulveriserat socker förekommer första gången i 1860 års tulltaxa och

har sedan alltjämt bibehållits.

I 1860 års tulltaxa upptages restitution för raffinerat socker, alla slag, till

10 öre för 1 skålpund, sålunda även för krossat eller pulveriserat.

Samma formulering av denna rubrik bibehålies till år 1880, då restitution

beviljades endast för raffinerat socker: topp-, kandi- och kak-.

Att kross- och pulveriserat socker från denna tid undantagas från restitution,

kan bero därpå, att dessa sorter ej hade samma renhetsgrad som topp-, kandi- och

kaksocker; och då råsockertillverkningen samtidigt utvecklats så, att det framställda

råsockret i renhetsgrad kom närmare de mindre rena raffinadsorterna, kunde

ju en förväxling av sekunda raffinad och prima råsocker lätt äga rum. A andra

sidan har sockrets framställning i form av topp-, kak- och kandi- hittills fått vara

tillräcklig garanti för att varan utgjorts av raffinad och ej av råsocker.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 152.

Det enda rationella sättet att bestämma gränsen mellan råsocker och raffinad

är fixerandet av sockerhalten till viss minimiprocent för raffinad. Bestämmes t. ex.

att med raffinad avses socker med minst 99 procent rent socker, torde man kunna

vara säker, att ingen förväxling av råsocker och raffinad kan behöva komma ifråga.

Möjligen kan minimihalten av socker i raffinad sättas högre t. ex. till 99.5

procent, men torde 99 procent ur praktisk synpunkt vara tillfredsställande.

Sockrets framställning i form av toppar eller kakor innebär ej någon garanti

för renheten.

Formuleringen: raffinad; topp-, kandi- och kak- måste även anses föråldrad

och otidsenlig, då däri ej särskilt upptages ^socker, vilket t. ex. 1913—1914 utgjorde

omkring 30 procent av raffinadtillverkningen i Sverige, under det toppsockret

utgjorde omkring 20 procent.»

Sedan vederbörande föredragande i generaltullstyrelsen satts i tillfälle

att taga del av såväl sökandebolagets skrivelse den 8 mars 1916

som kontrollstyrelsens nyssnämnda promemoria, har från honom inkommit

en promemoria, däri han, under hänvisning till att i fråga om

bestämmandet av ett sockerfabrikats egenskap av raffinerat socker

kontrollstyrelsen, utan att i detta avseende göra skillnad mellan å ena

sidan topp-, kandi- och kaksocker och, å andra sidan, övriga slag av

raffinerat socker, såsom bitsocker samt krossat och pulveriserat socker,

förklarat att såsom raffinerat socker kunde anses ett socker med minst

99 procent rent socker, vidare anfört:

»Med avseende härå och vad i övrigt i berörda promemoria anförts synes

ett eventuellt medgivande av restitution efter 8 öre för kilogram vid den nu ifrågavarande

utförseln av raffinerat socker kunna utsträckas att omfatta alla slag av

sådant socker, under förutsättning att någon slags garanti erhålles, att sockret

innehåller minst 99 procent rent socker. Då det torde innebära onödigt stora

praktiska svårigheter att föreskriva kemisk undersökning av varje utförselpost,

synes det vara tillfyllest att förvärva denna garanti genom en högtidlig försäkran

av exportören.

Om detta förslag gillas, torde dels den i generaltullstyrelsens underdåniga

utlåtande den 3 dennes bland villkoren för restitutionsrättens åtnjutande föreslagna

föreskriften angående exportangivningsinlagan böra erhålla följande förändrade

lydelse:

»att exportangivningsinlagan innehåller uppgift ej mindre om avsikten att

för varan erhålla restitution enligt det Eders Kungl. Maj:ts beslut, varigenom

restitutionsrätt medgives, än även om det raffinaderi, från vilket exporten äger rum»;

dels ock närmast därefter bland villkoren intages en föreskrift av exempelvis

följande lydelse:

»att exportangivningsinlagan är åtföljd av en av disponenten eller direktören

vid det raffinaderi, från vilket exporten äger rum, på tro och heder avgiven försäkran,

att exportvaran utgöres av raffinerat socker, innehållande minst 99 procent

rent socker.»

Föredragandens

i generaltullstyrelsen

promemoria.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statens livsmedtlskommission.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 152.

Slutligen liar statens livsmedelskommission i infordrat utlåtande

den 23 mars 1916 förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall

till bolagets framställning med de av kontrollstyrelsen i dess yttrande

den 2 i samma månad föreslagna modifikationer.

Svenska sockerfabriksaktiebolagets förevarande framställning synes

närmast vara att betrakta såsom en säkerhetsåtgärd till förhindrande av

att bolaget, i följd av i landets intresse företagen sockerimport, skulle

kunna utsättas för en eventuell ekonomisk förlust. Med hänsyn härtill

och då förutsättningen för utförseln givetvis är, att ej därigenom föranledes

någon höjning av sockerpriset inom Sverige samt att densamma

allenast kommer- att äga rum för den händelse, att, sedan landets egen

sockerkonsumtion blivit tillgodosedd, ett överskott i den inhemska sockertillgången

i anledning av importen skulle uppstå, finner jag i likhet

med de i ärendet hörda myndigheterna, som därom yttrat sig, hinder

i berörda avseende ej möta för bifall i huvudsak till bolagets framställning.

Ej heller lära Brysselkonventionens bestämmelser böra föranleda

ett avvisande av den ifrågavarande framställningen. Härutinnan tillåter

jag mig åberopa vad i berörda avseende förekommit under handläggningen

av de tvenne föregående framställningarna om skattefri sockerutförsel.

Sålunda anförde jag till statsrådsprotokollet den 22 september

1914, då frågan om skattefri export av socker till Norge förelädes

Kungl. Maj:ts till prövning, bland annat, följande:

»Enligt art. 6 i nämnda konvention skall Sverige i likhet med vissa

andra länder, så länge det icke exporterar socker, vara fritaget från vissa i

föregående artiklar omförmälda särskilda förpliktelser, vilka det i varje fall

icke kan vara fråga om, att landet nu, endast för att möjliggöra den önskade

exporten till Norge, skulle ikläda sig. Av de förhandlingar, som vid konventionens

förnyande år 1908 fördes mellan ombuden för de intresserade

staterna, torde emellertid med full tydlighet få anses framgå, att en tillfällig

export av den begränsade omfattning, som nu för Sveriges del

ifrågasatts, icke kan betraktas såsom stridande mot konventionens bestämmelser.

Då vid konferensen från en av de därvid representerade staterna

såsom villkor för fortsatt anslutning till konventionen krävdes rättighet

att årligen exportera en viss mängd socker, utan att landet därför skulle

bliva behandlat såsom sockerexporterande i den mening, som i konventionen

därmed avses, framhölls nämligen från flera håll, att ett land

icke borde anses såsom sockerexporterande på grund av minimala eller

tillfälliga exporter utan att härför skulle fordras en fortfarande export

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 152.

(exportation suivies), som hade till föremål ganska avsevärda kvantiteter;

och förenade sig samtliga ombuden i ett uttalande om välvillig hållning

vid bedömandet av frågan om efterlevnaden av konventionens nu ifrågavarande

artikel.

Under sådana omständigheter och då det nu upplysts, att Norge

under de rådande exceptionella förhållandena icke är i stånd att från de

i egentlig mening sockerexporterande länderna fylla sitt behov av dylik

vara, torde det enligt min bestämda övertygelse icke kunna anses innebära

någon överträdelse av Brysselkonventionens bestämmelser, om Sverige

i den begränsade omfattning, som dess egna tillgångar medgiva, under

en tid framåt tillåter skattefri export av socker till Norge, för att såmedelst

bidraga till avhjälpande av den i sagda land rådande bristen å

ifrågavarande konsumtionsartikel.»

Och vid anmälan den 24 april 1915 av svenska sockerfabriksaktiebolagets

förenämnda ansökan om export ej blott till Norge utan

även till annat land framhöll jag såsom min bestämda uppfattning, att

den begränsning till kvantiteten, varom det i förevarande fall under

alla omständigheter måste bliva fråga, i förening med de exceptionella

förhållanden, under vilka exporten företoges, måste anses innebära en

fullgod garanti för att densamma, även med de föreslagna lättnaderna i

avseende å exportland med mera, icke komme att betraktas såsom stridande

mot konventionens bestämmelser. I denna min uppfattning styrktes

jag av den omständigheten, att då vid konventionens förnyande år 1908

frågan om »minimala och tillfälliga exporter» bragtes på tal, såsom förutsättning

för att dylik export skulle anses föreligga, icke syntes hava

ifrågasatts någon begränsning i avseende å exportorten utan endast i avseende

å exportkvantiteten. Jag ansåg mig sålunda kunna tillstyrka

bifall till sökandebolagets hemställan i hela dess vidd, därvid jag emellertid

med hänsyn till konventionen föreslog, att i själva förordningen

skulle meddelas föreskrift om en högsta medgiven exportkvantitet.

Med hänsyn till dessa mina bestämda förklaringar ansåg sig

såväl 1914 års senare riksdag som 1915 års riksdag, under framhållande

av att vid ärendenas behandling inom riksdagen det givetvis

ej varit tillfälle att ingå i närmare prövning av innebörden av de av mig

omförmälda, vid Brysselkonventionens förnyande förda underhandlingarna,

ej hava anledning att ur denna synpunkt hysa betänkligheter mot antagande

av propositionerna i ämnet.

I betraktande av vad sålunda förekommit, torde det vara uppenbart,

att jag, såsom jag redan antytt, beträffande den nu förevarande framställningen,

vilken ju är av ännu obetydligare räckvidd än de föregående

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 152.

av Kungl. Maj:t och riksdag bifallna och avser en export, som skulle

motsvara verkställd import, ej kan hysa tvekan därom, att den nu

av sökandebolaget ifrågasatta skattefria exporten på intet sätt kan anses

innebära någon överträdelse av Brysselkonventionens bestämmelser.

Beträffande de närmare villkoren för utförseln torde i tillämpliga

delar böra gälla vad därom i fråga om tidigare exportmedgivanden

föreskrivits. Åt Kungl. Maj:t torde således böra överlämnas att i varje

särskilt fall pröva, huruvida och i vilken omfattning export får äga rum,

samt därvid även bestämma, under vilka villkor utöver de i 4 § av

sockerbeskattningsförordningen stadgade utförseln må medgivas. En

given förutsättning i förevarande fall för sockerexporten är dock, att den

begränsas till en kvantitet, motsvarande den myckenhet råsocker, som till

landet importerats efter viss tid, förslagsvis den 1 januari innevarande

år. Vid denna avvägning synes, på sätt kontrollstyrelsen föreslagit, 90

kilogram raffinerat socker böra anses motsvara 100 kilogram råsocker.

Vad angår den ifrågasatta tullrestitutionen anser jag densamma

böra medgivas för allt slags raffinerat socker till ett belopp av 8 öre

per kilogram. De närmare villkoren för restitutionens åtnjutande torde

höra bestämmas av Kungl. Maj:t; och jag anhåller att framdeles få

återkomma därtill. Jag vill dock redan nu giva tillkänna, att jag finner

de av generaltullstyrelsen föreslagna villkoren med de av föredraganden

inom styrelsen sedermera förordade förändringarna böra i huvudsak godkännas

med den jämkning dock, att, för fullt säkerställande av statens

rätt, det föreskrives, att sockerhalten i exportvaran utgör minst 99.5

procent rent socker.

På Kungl. Maj:t torde vidare ankomma att tillse, att alla kostnader,

som på grund av kontroll och dylikt genom nu ifrågasatta skattelindringar

drabba statsverket, bliva på ett eller annat sätt av exportören

gottgjorda.

Tiden för skattefri sockerexport, på sätt nu föreslagits, torde böra

begränsas till den 1 juni 1917.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med ovan

angivna grunder utarbetat förslag till förordning angående utförsel av

socker under viss tid utan erläggande av sockerskatt, hemställde

departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga nämnda förslag

dels ock medgiva, att vid utförsel av socker, som kunde komma

att äga rum på grund av bestämmelserna i samma förordning, finge, under

de villkor Konungen föreskreve, restitutionsvis av tullmedlen utbetalas

8 öre för varje kilogram av den utförda varan.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 152.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade bians Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle proposition till riksdagen avlåtas

av den lydelse bil. litt. . . . vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:154 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till förordning angående utförsel av socker under viss tid utan erläggande av socke s. 10 i texten
  2. BevU 1916:23 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition med förslag till förordning angående utförsel av socker under viss tid utan erläggande av sockerskatt m. m s. 1 i texten