Angående försäljning av områden från kungsladugården Skälby i Kalmar län
1916-03-31 · 29 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 26 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1916:158, Angående försäljning av områden från kungsladugården Skälby i Kalmar län
Dokumentets text
Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.
1
Nr 158.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående försäljning
av områden från kungsladugården Skälby i
Kalmar län; given Stockholms slott den 31 mars 1916.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
dels att ett å en av arkitekten greve S. Cronstedt upprättad
kartskiss till folkpark föreslaget område med undantag av lägenheten
XII må med en areal av 61.2 3 3 hektar från kungsladugården Skäl by
om 5 mantal i Kalmar socken med utjorden Värsnäs i Kläckeberga
socken av Kalmar län försäljas till '' staden Kalmar mot en köpeskilling
av 40,200 kronor att betalas kontant vid tillträdet samt i
övrigt*5 under de av departementschefen i statsrådsprotokollet föreslagna
villkor;
dels ock att de å nämnda kartskiss upptagna lägenheterna IX, X,
XI och XV må från samma kronoegendom mot nedan angivna köpeskillingar
försäljas, lägenheten IX till konsuln J. Jeansson mot 2,47o
kronor, lägenheten X till doktorn Hj. Ringberg mot 634 kronor, lägenheten
XI till kontoristen K. Bergvall mot 176 kronor och lägenheten
XV till handlanden O. Abramson mot 471 kronor, alla köpeskillingarna
att betalas kontant vid tillträdet, samt i övrigt under de av departementschefen
i statsrådsprotokollet föreslagna villkor.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 136 höft. (Nr 158.) 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.
De till ärendet hörande handlingar och kartor skola tillhandahållas
riksdagens vederbörande utskott; och Kung!. Maj:t förbliver riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Johan Beck-Friis.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.
3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
mars 1916.
N ärvar ande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde:
Vid en år 1912 av domänintendenten i Kalmar län med biträde 1912 år, uPPav
vederbörande uppskattningsmän hållen uppskattningsförrättning för s 9
förnyad utarrendering för statsverkets räkning av kungsladugården
Skälby om 5 mantal i Kalmar socken med utjorden Värsnäs i Kläckeberga
socken av nämnda län begärde Kalmar stad att fa inköpa det
område av egendomen, som utgöres av den del av den så kallade Tallhagen,
som begränsas i norr av den så kallade Mossbergs väg ut
till Kalmarsund, i öster av Kalmarsund, i söder av stadens mark och i
väster av allmänna landsvägen och Kalmar sockens skolhusplan samt
å ett i stadens ansökning åberopat, av förste lantmätaren O. Bergström
upprättat utdrag av en av distriktslantmätaren J. Gezelius år 1911 över
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.
egendomen upprättad karta utmärkts med gredelina gränslinjer. Detta
område innehåller enligt förste lantmätaren Bergströms uträkning 83.9 4 4
hektar och omfattar följande ägor (de romerska siffrorna och ägofigurerna
härnedan återfinnas även å ovanberörda karta av år 1911) T
. VI Brändtorpet............................................................. 4.3 6 6 hektar
VI a) del av torpet Moen ............................................. 2.180 »
XVI fabrikören Ax. Åkmans lägenhet ................... 0.280 »
kapten Jonssons d:o (fig. 356)......... 0.03 3 »
torpet Gröndal ...................................................... 3.010 »
» Jutnabben ................................................. 1.563 »
del av torpet Svensknabben ............................. 1.63 1 »
XII arrendatorn A. le Grands lägenhet.................. 1.3 5 0 »
XIII grosshandlaren Ragnar L. Jeanssons lägenhet 2.050 »
XIV stationsinspektoren Karl Eks lägenhet............ 1.42 0 »
XV handlanden Olof Abramsons lägenhet ............ 0.2 6 2 »
domkyrkovaktmästaren A. F. Schantz’ lägenhet
(fig. 378) ...................................................... 0.04 2 »
Holmar (fig. 451, 453 och 454)...................... 0.7 8 2 »
Svinö norra udde med holmar.......................... 6.6 4 6 )>
Övrig avrösningsjord ........................................... 57.532 »
Vägar och impediment ...................................... 0.79 7 »
I anledning av stadens ansökning och sedan ett flertal lägenhetsinnehavare
och torpare under egendomen, däribland innehavarna av
torpen Brändtorpet, Olstorp, Oxhagstorpet, Moen, Funkabotorpet och
Svensknabben, vid förrättningen begärt att få inköpa av dem innehavda
områden, föreslogo uppskattningsmännen försäljning till innehavarna av
bland andra lägenheter, om vilka vidare ej är fråga, Brändtorpet samt
Åhmans, le Grands, Jeanssons, Eks och Abramsons lägenheter, samtliga
utom Ahmans och Jeanssons med någon tillökning utöver ovannämnda
innehav, och saluvärderade Brändtorpet till 11,080 kronor, Åkmans lägenhet
XVI till 273 kronor, le Grands lägenhet XII till 1,547 kronor, därav
för skog 263 kronor, Jeanssons lägenhet XIII till 1,708 kronor, Eks
lägenhet XIV till 1,432 kronor och Abramsons lägenhet XV till 314
kronor. Torpet Moen, som är beläget mitt för uppkörsvägen till gården,
ifrågasattes skola bibehållas till gården, enär det fortfarande vore behövligt
såsom dagsverkstorp, vartill komme, att det ej vore önskvärt
att få en mängd lägenheter inpå gården, vilket ej kunde undvikas, om
torpet försåldes. Till försäljning åt Kalmar stad till en blivande folkpark
föreslogo uppskattningsmännen det återstående området söder om det å
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.
kartan uppdragna röda gränsstrecket a-b jämte egendomeus andel i
Svillo med holmar. Detta område, omfattande en areal av 61.5 5 2 hektar,
huvudsakligen avrösningsjord, saluvärderades till 52,921 kronor^ däiav
för marken 500 kronor per hektar, för husen å Jutnabben och Dröna al
3,400 kronor samt för växande skog 18,903 kronor. För den händelse
stadens ansökan om förvärvande av det större området om oo-9 44
hektar vunne bifall, hade uppskattningsmännen beräknat saluvärdet tor
samma område till 84,226 kronor 50 öre, därav för vaxande skog
23,418 kronor.
Mot förslaget avgav en av uppskattningsmännen, ledamoten av
riksdagens första kammare Klas Malmborg, reservation och ansåg, att
hela det av staden begärda området med samtliga därå belägna villatomter
borde försäljas till staden.
Härjämte föreslogo uppskattningsmännen, att följande av stadens
ansökan ej berörda lägenheter matte upplatas nämligen.
IX konsul J. Jeanssons lägenhet (fig. av 429, 430, 431) 2.060 hektar
X doktor Hj. Ringbergs d:o (fig. av 429) ............ 0.55o
XI kontorist K. Bergvalls d:o (fig. av 427) ............ 0.185
XVII landssekreteraren K. Mossbergs d:o (fig. 348) ...... 0.43 5 »
vilka lägenheter saluvärderades till respektive kronor 1,650; 507; 141
och 382.50. Av dessa lägenheter ligga J. Jeanssons, Ringbergs och
Bergvalls invid stranden norr om det av staden begärda större området
samt Mossbergs nordväst om samma område. Beträffande de torp å
egendomen, som innehavarna anhållit att få inköpa och som vore belägna
utom det av staden begärda området, nämligen Olstorp, Oxhagstorpet,
Funkabotorpet och Svensknabben, ansågo däremot uppskattningsmännen
olämpligt, att dessa frånsåldes, huvudsakligen av det skälet, att
innehavarna av torpen såsom ägare av desamma givetvis komme att
utstycka dem till tomter för försäljning, varigenom en massa folk bleve
bofasta runt skogsmarken till påtaglig skada för den växande skogen
och obehag av mångahanda slag för egendomen.
I en sedermera i ärendet ingiven skrift tillkännagav egendomens
arrendator, förbemälde le Grand, att, därest lägenheten XII bibehölles
under arrendet av huvudgården, han frånträdde sm ansökning att la
inköpa lägenheten; och i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 december
1912 betonade stadens drätselkammare ytterligare stadens önskan att
förvärva hela det begärda området, särskilt med hänsyn därtill att staden
önskade disponera strandlinjen för att kunna anlägga en strandväg.
6
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.
Yttranden
över 1912 års
förslag.
Kungl. Maj:ts
befallningshavande.
Över jägmästaren.
Domän
styrelsen.
Kungl. Maj:ts befallningshavande förklarade sig icke hava något
att erinra mot uppskattmngsmännens förslag, i vad det avsåge bibehållande
under huvudgården av torpen Olstorp, Oxhagstorpet, Moen,
Funkabotorpet och Svensknabben. Vad beträffade Brändtorpet så och då
värdet av detsamma på grund av närbelägenhet till staden ställde sie
sa högt, att torpet ej med fördel kunde brukas såsom jordbrukslägenhet,
utan fastmer grundad anledning funnes att antaga, att det skulle av
blivande ägare förr eller senare styckas och försäljas till bostadstomter
avstyrkte namnda myndighet torpets försäljning.'' Det borde i stället
enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes mening bibehållas såsom dagsverkstorp.
Däremot tillstyrkte Kungl. Majits befallningshavande, att
lagenheterna IX-XI samt XIII-XVII måtte försäljas till respektive
innehavare, men ansag saluvärdena för låga i jämförelse med de pris
som dylik tomtmark i stadens närhet eljest plägade betinga, med anledning
varav Kungl. Maj:ts befallningshavande hemställde, att priset på
lagenheterna IX och XIII—XVII måtte sättas 50 procent samt /olägenheterna
X och XI 25 procent högre än vad uppskattningsmännen
föreslagit. Kalmar stads ansökning tillstyrktes av Kungl. Maj:ts befallnmgshavande
allenast i den mån uppskattningsmännen föreslagit. Slutligen
avstyrkte nämnda myndighet försäljning av tomten nr XII enär
egendomens återstående strand därigenom''ännu mer skulle minskas.
Overjägmästaren i södra distriktet ansåg det mindre lämplig, att
det av staden även begärda området om 7.08 hektar norr om°den å
kartan med a-b betecknade linjen försåldes till staden.
beträffade stadens ansökan att med äganderätt förvärva viss
def av egendomen ansåg domänstyrelsen enligt skrivelse den 8 maj 1914
att kronan ej borde nu frånhända sig ifrågavarande del. Det intresse att
bilda en folkpark, som förestavat ansökningen, syntes styrelsen för övrigt
lika val kunna tillgodoses genom upplåtelse under arrende, för vilken
anordning något, hinder ej mötte, sedan egendomens arrendator, som
-ömme att medgivas optionsrätt vid egendomens förnyade utarrendering,
enligt vad en skrivelse från honom utvisad*, förklarat sig icke göra anspråk
pa sådan ratt för nu nämnda fall. I fråga om torpen instämde styrelsen
med Kungl. Mapts befallningshavande och anförde vidare att, sedan
arrendator^ förklarat sig avstå från den honom tillkommande optionsratten
i fråga om såväl Brändtorp som Funkabotorpet, Svensknabben
och Moen, dessa torp kunde upplåtas under arrende omedelbart till
innehavarna, varom ock dessa alternativt gjort framställning; och kunde
enligt styrelsens förmenande samma upplåtelserätt på grund av arren
-
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.
datorns tillmötesgående tillämpas beträffande samtliga nu upplåtna villatomter,
vilkas föryttrande styrelsen ej heller kunde tillstyrka.
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Magt den 20 juni 1914
fann jag mig ej kunna tillstyrka avyttring av mark från egendomen
vare sig till staden eller till förut omförmälda torp- och lägenhetsinnehavare.
Såsom skäl emot sådan försäljning till staden och innehavarna
av lägenheterna IX—XVII anförde jag, att det vore önskvärt,
att staten icke avhände sig de ifrågavarande områdena, och att syftet
med ansökningarna syntes lika väl kunna vinnas genom ett arrende, på
sätt domänstyrelsen ställt i utsikt. I likhet med myndigheterna kunde
jag icke heller tillstyrka försäljning av torpen, varvid jag emellertid
uttalade såsom önskligt, att torpen Olstorp och Brändtorp samt möjligen
ytterligare något jordområde icke ånyo utarrenderades på lika lång tid
som egendomen i övrigt, utan särskilt för sig upplätes på kortare tid för
att bereda tillfälle att vid behov lättare tillmötesgå en eventuell framställning
om utvidgning av stadens kyrkogård ävensom att verkställa
lägenhetsupplåtelser. Däremot föreslogs på min tillstyrkan av Kungl.
Magt i en till riksdagen förenämnda den 20 juni 1914 avlåten proposition,
nr 181, försäljning av vissa andra delar av egendomen.
Vid 1914 års senare riksdag, för vilken nämnda proposition framlades,
väcktes två särskilda motioner, i vilka hemställdes:
i den ena, att riksdagen i anledning av samma proposition ville
medgiva försäljning dels till Kalmar stad av det område uppskattningsmännen
föreslagit, dels till förbemälde Ragnar L. Jeansson, Ek, Abramson
och Åhman, J. Jeansson, Ringberg, Bergvall och Mossberg av deras villaområden;
samt
i den andra, att riksdagen måtte bifalla stadens ovanberörda framställning
om inköp av viss del av Tallhagen, dock med undantag av torpet
Brändtorpet, under villkor att hela området användes till folkpark, samt
vidare att Brändtorpet och Svensknabben måtte för visst nedsatt pris
försäljas till deras nuvarande innehavare.
Riksdagen yttrade i skrivelse den 29 augusti 1914 i anledning av
förenämnda proposition samt berörda motioner, bland annat, följande:
»Beträffande de i ämnet väckta motionerna hava uti bägge — i anslutning
till en av Kalmar stad förut i ärendet hos Kungl. Maj:t gjord framställning att få
till folkpark inköpa den så kallade Tallhagen — föreslagits försäljning till staden
av ifrågavarande område, av den ene motionären huvudsakligen i den utsträckning,
som av staden begärts, och av den andre i den begränsade omfattning, som av
Departe
mentschefen
1914.
1914 års
senare
riksdag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
o Kungl. Maj tis Nåd. Proposition Nr 158.
uppskattningsmännen tillstyrkts. Sistnämnde motionär bär dessutom hemställt, att
åtskilliga villalägenheter, samtliga utom en belägna inom det av staden begärda
större området, måtte, enligt av innehavarna därom gjord framställning, till dessa
försäljas, varemot förstnämnde motionär, som ansett, att ifrågavarande villalägenheter
liksom ock åtskilliga inom området likaledes belägna torplägenheter borde
enligt stadens önskan, få ingå i köpet, allenast föreslagit försäljning till innehavaren
av en mom området belägen torplägenhet.
o Vai beträffar Kalmar stads ansökning att få till en folkpark för stadens
invånare förvärva den sa kallade Tallhagen, har denna framställning synts riksdagen
synnerligen behjärtansvärd. Departementchefens uppfattning, att syftet med
stadens ansökan lika väl skulle kunna vinnas genom ett arrende, kan riksdagen icke
till fullo dela. Såsom den ene av motionärerna framhållit, skulle nämligen iordnin"- görandet av ifrågavarande område, för att detsamma på ett tillfredsställande sätt
skulle kunna motsvara sitt ändamål såsom folkpark, kräva ganska avsevärda kostnader
i och för strändernas ordnande, muddring, byggnaders uppförande m m
Da det av ganska naturliga skäl icke kan förväntas, att staden skulle vara sinnad
att sålunda nedlägga betydande kostnader på ett område, vartill den icke hade
äganderätt, torde det vara fara värt, att hela frågan kommer att förfalla, därest
stadens ansökan om inköp av området av statsmakterna avslås.
Med hänsyn till det allmännyttiga ändamål, vartill området ifråga är avsett
att av staden disponeras, anser därför riksdagen, att staten bör, i likhet med vad
förut i liknande fall plägat ske, tillmötesgå stadens önskan att med äganderätt få
förvärva ifrågavarande område. I fråga om storleken av det område, som sålunda
skuile till staden upplåtas, hava emellertid olika meningar gjort sig gällande.
•T.n .r, „ slädens ansökan avsett ett större avrundat område, innefattande
jämväl åtskilliga villa- och torplägenheter — vilkas innehavare emellertid anhållit
att för egen del få inlösa sina lägenheter — hava uppskattningsmännen tillstyrkt
ett mera begränsat område samt bland annat uteslutit nyssberörda villa- och torplägenheter.
Av motionärerna har, såsom förut antytts, den ene förordat försäljning
i hela den av staden begärda omfattning, med undantag endast beträffande en torplägenhet,
under det att den andre anslutit sig till uppskattningsmännens förslag
samt understött villaägarnas framställning att själva få inlösa sina lägenheter,
företrädesvis torde emellertid meningsskiljaktigheten gälla ett par av villalägenheterna,
vilka uppgivits disponera den vackraste och lättast tillgängliga delen av
stranden och vilka genom sin belägenhet i mitten av strandremsan hindra framdragandet
längs den ifrågasatta folkparken av en genomgående strandväg.
Givetvis mastf det. anses av synn?1-lig vikt att, då det såsom här gäller
att utlägga ett område för ett allmännyttigt ändamål, såväl områdets storlek och
torm som gränserna för detsamma så avvägas, att skäliga anspråk på utrymme
och trevnad bliva behörigen tillgodosedda. A andra sidan synes emellertid vid
bedömandet av förevarande fråga behörig hänsyn jämväl böra tagas till de villatorplägenhetsinnehavare,
vilkas rätt beröres av den ifrågasatta försäljningen
till Kalmar stad. °
Med hänsyn till de stridiga intressen, som i förevarande avseende gjort sig
gällande, särskilt beträffande dispositionen utav vissa av villalägenheterna, har riksdagen
icke ansett sig skäligen kunna, på grundval av den nu föreliggande utred
-
9
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 158.
ningen, träffa definitivt avgörande i detta ärende, vare sig i fråga om försäljning
till Kalmar stad av det begärda området eller upplåtelse till innehavarna av vissa
å detta område befintliga lägenheter — vilka bägge frågor på grund av sitt nära
inbördes samband givetvis måste behandlas i ett sammanhang. Riksdagen vill i
stället hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om förnyad utredning av hela denna fråga,
med behörigt iakttagande därvid av såväl stadens som vederbörande lägenhetsinnehavares
befogade intressen, samt om framläggande för riksdagen därefter av
fullständigt förslag i ärendet, innefattande jämväl förslag till uppgörelse med Kalmar
stad samt vederbörande jordinnehavare. I avseende a sättet för utförande av denna
utredning får riksdagen, då dot torde vara av vikt, att området för den ifrågasatta
folkparken redan från början på ett rationellt sätt planlägges, uttala önskvärdheten
av att för detta ändamål anlitas å ifrågavarande område sakkunnig person.
Givetvis bör i avvaktan på resultatet av en dylik utredning egendomen eller
åtminstone den del därav, som utgöres av nu ifrågavarande område, utarrenderas
endast för kortare tid. Liknande anordning torde, i tillämpliga delar, böra tillämpas
beträffande de i ärendet omförmälda lägenheterna.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen för Eders Kungl. Maj:t
anmäla, att riksdagen i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition
medgivit —--— —-----■— —
Därjämte får riksdagen i anledning av förevarande motioner anhålla, att
Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning enligt ovan angivna grunder av
frågan om försäljning till Kalmar stad av visst område av den så kallade Tallhagen
och om dispositionen i sammanhang därmed av vissa å sagda område belägna torpoch
villalägenheter samt därefter för riksdagen framlägga fullständigt förslag i
ärendet, innefattande jämväl förslag till uppgörelse med Kalmar stad och vederbörande
lägenhetsinnehavare.»
Med anledning av denna riksdagens skrivelse anbefallde Kungl. Ny utredning.
Maj:t den 9 oktober 1914 domänstyrelsen att gå i författning om verkställande
av sådan utredning, varom riksdagen anhållit, samt bemyndigade
styrelsen att i fråga om planläggandet av området för den ifrågasatta
folkparken anlita en på ifrågavarande område sakkunnig person,
varjämte styrelsen anbefalldes tillse, att såväl det område av Tallhagen
med därå befintliga torp- och villalägenheter, som omfattades av ovanberörda
utredning, som ock torpen Olstorp och Brändtorp jämte den
ytterligare del av egendomen styrelsen kunde bestämma* bleve från den
14 mars 1915 utarrenderade allenast för viss kortare tid, för området
av Tallhagen ej överstigande två år.
Till följd'' härav har domänstyrelsen låtit ånyo utarrendera ifrågavarande
egendom i dess helhet på allenast två år eller från den 14 mars
1915 till den 14 mars 1917, varvid betingats ett arrende av 8,200 kronor,
samt åt Kungl. Maj:ts befallningshavande uppdragit att verkställa den
begärda utredningen med bemyndigande att för planläggandet av den
ifrågasatta folkparken anlita en sakkunnig person.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 satnl. 136 käft. (Nr 158.)
2
10
Förordnande
av kommit
terade.
Ansökningar
av lägenhetsinneliavare
och torpare.
Kommit
terades
förslag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.
Med skrivelse den 28 januari 1916 har nu Kungl. Maj:ts befallningshavande
— med tillkännagivande att Kungl. Majrts befallningshavande,
som ansett lämpligt bereda Kalmar stad tillfälle att genom
ombud deltaga i den föreskrivna utredningen av ärendet, anmodat stadsfullmäktige
att utse en person att å deras vägnar biträda vid utredningen
och att, sedan härtill valts lantbruksingenjören C. J. Kling,
Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnat arkitekten i överintendentsämbetet
greve Sigge Cronstedt att jämte länsbokkållaren E. Bmhrendtz
samt bemälde Kling verkställa den anbefallda utredningen — efter det
de sålunda förordnade kommitterade fullgjort sitt uppdrag, till domänstyrelsen
överlämnat deras yttrande och förslag i ärendet tillika med en
av greve Cronstedt upprättad kartskiss *), innefattande plan till den föreslagna
folkparkens anordnande, och av Kling författad avvägningskarta
över samma område ävensom över förslaget infordrade yttranden av
lägenhetsinnehavarna Ragnar L. Jeansson, Ek, Schantz, skeppsmäklaren
A. E. Nilsson och änkan Lovisa Karlsson, vilka bägge sistnämnda äga
hus å torpet Gröndal, stadsfullmäktige och magistraten i Kalmar, nuvarande
arrendatorn av egendomen samt domänintendenten H. Wieslander.
Härjämte har Kungl. Maj:ts befallningshavande bifogat en från förbernälde
Abramson inkommen ansökning, däri han anhållit att få förvärva
den med XV betecknade lägenheten, ävensom en från de nuvarande
innehavarna av torpen Brändtorpet, Moen, Funkabotorpet, Svensknabben,
Oxhagstorpet och Olstorpet till Kungl. Maj:ts befallningshavande jämväl
ingiven ansökning om tillstånd för var och en av dem att inköpa det
av honom brukade torpet eller, i händelse av avslag härå, att få direkt
av kronan arrendera torpet för den vid arrendeuppskattningen angivna
arrendesumman.
Av de sålunda inkomna handlingarna inhämtas, bland annat,
följande.
Till en början hava ovanbemälde kommitterade anfört, att riksdagen
syntes hava utgått från den uppfattningen, att samtliga de villalägenheter,
som» avsåges i ovan förstberörda motion, vore utom en belägna
inom det av staden begärda större området. Så vore emellertid
icke förhållandet, i det fyra av villalägenheterna, nämligen K. Bergvalls,
Hj. Ringbergs, J. Jeanssons och Iv. Mossbergs (n:ris IX, X, XI
och XVII å domänkartan) läge norr om sagda område och således ej
direkt berördes av stadens ansökning. De kommitterade hade därför
ej ansett det ingå i deras uppdrag att låta utredningen omfatta dessa
fyra lägenheter.
1) Bil. 1 vid detta protokoll.
11
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 158.
Vad vidkommer stadens ansökning hava de kommitterade anfört,
att de efter verkställda undersökningar samt diverse mätningar och avvägningar
å det i ansökningen avsedda området funnit, att en folkpark
med fördel kunde anordnas därstädes. Ifrågavarande del av Tallhagen
gränsade i söder intill stadens mark samt vore belägen endast 300
meter från norra gränsen av stadens planlagda område och 1,250 meter
från en så central plats som Malmbron, i rät linje räknat, härutom
bekväm landförbindelse kunde efter muddring kommunikation med staden
lätt åvägabringas sjöledes, såväl innanför som utomkring den på kort
avstånd från stranden belägna Svinön. Strandområdet vore omväxlande
och inbjöde till anläggande av badställen, fågel- och säldammar och
dylikt. På ett flertal ställen vore dock strandmarken låg och försumpad,
men kunde där utfyllas. Området, som i övrigt vore torrt och hälsosamt
samt till större delen vackert bevuxet med tallskog, erbjöde goda tillfällen
till utövande av såväl sommar- som vintersport. I fråga om områdets
omfattning hava de kommitterade emellertid funnit det av staden
begärda området för stort för att användas till folkpark. Fn sådan
krävde nämligen viss koncentration i anläggningen samt ständig tillsyn
och noggrant underhåll. För ändamålet lämpade sig bäst strandområdet
av Jutnabben och Tallhagen och den närmast därintill liggande
skogsmarken. De kommitterade hava därför föreslagit, att folkparken
borde i väster begränsas utefter en linje, som å en deras förslag närsluten
kartskiss och å 1911 års domänkarta betecknats med c d. Skogsmarken
väster därom vore oländig och sumpig och de här belägna
torpen Brändtorpet och del av Moen vore obehövliga för parken. Stadens
önskan att få inköpa dessa torp torde delvis hava orsakats av farhågor,
att störande kåkstäder kunde uppstå å torpens mark, därest de av
kronan försåldes till enskilda. De skäl, som vid sistförflutna arrendeperiod
föranlett kronan att vägra försäljning till enskilda, torde dock
även i framtiden äga sin giltighet och utgöra en borgen för att staden
ej behövde av försiktighetsskäl inköpa torpen. Området öster om berörda
linje inneslöte en areal av 62.9 8 5 hektar. Frånräknades häri ingående
Svinö norra udde med holmar samt några lägenheter, som måhända
komme under enskild disposition, återstode för folkparken cirka
54 hektar, vilket område måste anses fullt tillräckligt och borde få av
staden under full äganderätt förvärvas, pa det att staden skulle hava
framtida trygghet för anläggningar och nedlagda kostnader. I försäljningen
till staden borde emellertid även ingå Svinö norra udde med
holmar, enär staden ägde den återstående delen av ön, som måhända
framdeles kunde utnyttjas i förbindelse med folkparken.
12
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 158.
.De anläggningar, som de kommitterade tänkt sig kunna närmast utföras
i den blivande folkparken, framginge av greve Cronstedts förberörda
skiss, varjämte framhållits, att strax söder om den åker, som tillhörde
torpet Svensknabben (vid C), vore redan nu en av befolkningen i staden omtyckt
festplats, och att platsen fortfarande lämpade sig för sådant ändamål,
jämn och omgiven av högstammig skog som den vore. Från den
angivna platsen för restauranten å den backsluttning invid stranden
emellan Eks och Ragnar L. Jeanssons villor (nr XIV och XIII), som
betecknats med bokstaven d, komme en vacker och nästan skärgårdsliknande
utsikt att erhallas. Genom uppmuddring eller uppgrävning
samt avstängning mot sjön genom landfästa bankar av de grunda
vikarna å ömse sidor om Jutnabben, vilka de kommitterade tänkt sig
kunna omdanas till fågel-, fisk- och säldammar, skulle vinnas den fördelen,
att en sådan strandväg, som staden förklarat sig åstunda, kunde
förmedelst bankarna framdragas över holmen mellan förenämnda två
villor och vidare ut pa Jutnabben. Härå kunde tillika öppnas strandbad
eller anläggas så kallade folkbad. Båtbryggan, som nu funnes vid
tomten XII, kunde av staden inlösas. Slutligen hava de kommitterade
framhållit nödvändigheten av brunnars anläggning samt utledande av
elektriskt ljus.
\ ad beträffar de inom ifrågavarande område befintliga villalägenheterna
hava de kommitterade anfört bland annat följande.
1. Abramsons lägenhet (XV), bebyggd med honom tillhörig villa,
kunde på grund av sitt läge utan skada för folkparken försäljas till
innehavaren, dock med de gränslinjer som å domänkartan och förberörda
skiss angivits för lägenheten, omfattande en areal av 0.40 2 hektar.
2. I fråga om Schantz’ lägenhet (fig. 378 å kartan) om 0.0 4 2 hektar
med hus tillhörigt Schantz har föreslagits förbehåll om rätt för honom
att under sin livstid avgiftsfritt kvarbo å lägenheten, och hade Schantz
förklarat sig nöjd med sådana villkor.
3. Gröndal. A denna lägenhet funnes en torpstuga tillhörig änkan
Lovisa Karlsson, till vilken stuga en tillbyggnad uppförts av skeppsmäklaren
E- Nilsson, som därjämte ägde ett lusthus å lägenheten. Kronans
hus därå utgjordes av en fallfärdig och värdelös lada. De kommitterade
hava föreslagit, att staden måtte förpliktas lösa Nilssons hus med skäligt
ansett belopp av 1,200 kronor samt änkan Karlssons hus med 1,000
kronor, samt meddelat, att Nilsson ej gjort anspråk på att få kvarbo.
4. Eks lägenhet (XIV) med en nuvarande areal av 1.4 2 0 hektar.
Husens och anläggningarnas värde uppskattades till cirka 10,000 kronor.
Ek hade jämlikt domänstyrelsens brev den 26 april 1907 tillstånd att
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.
kvarbo på området till den 14 mars 1915, men tillståndet hade ej sedan dess
förnyats. Lägenhetens fortsatta disposition av enskild person vore givetvis
till viss olägenhet för folkparken, men om området begränsades — förslagsvis
till 0.815 hektar på sätt merberörda kartskiss utvisade —
ansåo-e kommitterade, att lägenheten kunde förbehållas Ek på arrende
enligt deras yttrande bilagt förslag till arrendevillkor. För framdragande
av strandvägen behövde visserligen ej så stort område som skett frånskiljas
lägenheten, men då stort tillopp av besökande skedde, vore det
av vikt, att det strandområde, som avsåges för allmänheten härstädes,
icke vore för trångt, enär detsamma läge så nära centrum av blivande
anläggningar.
5. Ragnar L. Jeanssons lägenhet (XIII) med eu nuvarande areal
av 2.0 5 0 hektar. Husens och anläggningarnas värde uppskattades till
cirka 22,000 kronor. Jeansson hade jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 21
december 1904 rätt att kvarbo till den 14 mars 1915, men denna rätt
hade ej förnyats. Denna lägenhet vore till mycket stort förfång för
en blivande folkpark, då densamma upptoge vackraste platsen på hela
området och blockerade tillgången till Jutnabben, till vilken funnes endast
en trång passage på norra sidan om tomten. Helst borde husen och
anläggningarna lösas av staden för ett pris av 15,000 kronoi, som e
kommitterade ansåge skäligt med hänsyn därtill att bostadshuset, som
i sådant fall skulle ombyggas till restaurant, varför belägenheten vore
lämplig, ändock ej bleve fullt lämplig för värdshusrörelses drivande, samt
att trädgårdsanläggningarna för staden komme att äga ringa värde. 1
händelse uppgörelse om inlösen ej kunde åvägabringas, borde Jeansson
berättigas kvarbo mot arrende, dock med begränsning av lägenhetens
område till 0.87 0 hektar, på sätt kartskissen utvisade och på samma
villkor som ifrågasatts för Ek.
6. le Grands lägenhet (XII) med en nuvarande areal av 1.3 5 0
hektar. Stugans värde uppskattades till 600 kronor och den le Grand
jämväl tillhöriga bryggan till 250 kronor. Lägenheten vore helt skogbevuxen,
delvis ganska högland samt fribelägen med vacker utsikt över
Kalmarsund med djupt vatten vid lägenheten, varigenom stranden bleve
tillgänglig för mera djupgående båtar, vilka här kunde passera in direkt
från sundet, samt erbjudande skyddat läge för båthamn. På grund
härav och med hänsyn till områdets läge i omedelbar närhet till festplatsen
vore det enligt de kommitterades mening till stor skada för
den planerade folkparken, därest denna lägenhet ej komme att tillhöra
parken. Den blivande strandvägen hade även sin naturliga sträckning
över lägenheten för att utmynna i den väg, som från landsvägen leder
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.
®jön (Mossbergs väg). Genom den senast omförmäla lägenhetens
införlivande med folkparken skulle egendomen sedan ej hava kvar mer
an vestra och norra sidan av den så kallade Skälbyviken, av vilken
strandlinje den västra sidan vore grund och därför otillgänglig samt
norra . sidan till större delen upptoges av villatomter. Ehuruväl de
kommitterade knappast ansåge det vara av väsentlig vikt för huvudgärden
att äga tillgång till det ifrågavarande strandområdet å lägeneten
All, vide de dock föreslå, att förbehåll vid försäljningen till
staden gjordes därom, att huvudgårdens innehavare för afl framtid
skulle aga rätt att hålla kallbadhus vid lägenheten samt att för
eget och egendomens behov begagna brygga vid stranden. Den
nu befintliga stenbron borde likasom stugan med åsätta värden inlösas
av staden från nuvarande arrendatorn och vore de kommitterade övertygade,
att staden komme att visa tillmötesgående, därest arrendatorn skulle
önska fortfarande begagna stugan med nödigt utmål till sommarnöje.
Emellertid borde fiskerätten uttryckligen tillerkännas staden, därest området
skulle genom jord avsöndring frånskiljas egendomen, varjämte måha+nda,
..ave?! 1 blivande arrendekontrakt om egendomen borde stadgas
ratt för allmänheten att fritt begagna vägen från landsvägen till folkparksområdet
(Mossbergs väg). Vidare borde, i betraktande därav
att egendomens enda grustillgång funnes å Jutnabben, staden tillförbindas
att årligen vid Kalmar västra station avgiftsfritt tillhandahålla
5U kubikmeter gott väggrus åt egendomens innehavare å tid, som av
denne bestämdes.
Bet sålunda av kommitterade till försäljning åt staden föreslagna
folkparksområdet innefattade, efter avskiljande av Abramsons lägenhet,
en areal av 62.583 hektar. Inom detsamma funnes å Jutnabben kronan
tillhöriga hus, som av kommitterade värderats till 1,400 kronor samt
vaxande skog, av jägmästaren i Kalmar revir värderad till 14,543 kronor
öie. Området har åsatts en köpeskilling av, inberäknat nämnda bägge
47,234 kronor 58 öre. Marken har därvid uppskattats efter
... i’onor per hektar. Härtill skulle för staden komma ersättningarna
till de enskilda. ®
Slutligen hava de kommitterade anfört, att vid bedömande av vad
som kunde anses vara skälig köpeskilling för marken hänsyn torde
b and annat böra tagas till de kostnader, som erfordrades för dränering
och utfyllning av sankmarkerna samt för muddring; att av lantbruksmgenjören
Klings utlåtandet bilagda avvägningskarta över folkparksomradet
jamte stadsingenjören Eder T. Schiölers därpå grundade kostnadsorsfag
framgmge, att kostnaderna för dränering kunde uppskattas till 690
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.
kronor samt för uppmuddring och fyllning till 5,000 kronor, att av hänsyn
till dessa avsevärda kostnader, vilka vore nödvändiga för att sätta folkparksområdet
i användbart skick, och med tanke på det allmängagneliga ändamålet
de kommitterade ej kunde underlåta uttala den meningen, att en avsevärd
nedsättning av jordpriset borde ske, samt att det eljest vore fara värt,
att staden under nuvarande ekonomiska förhållanden icke skulle se sig
i stånd att i folkparken påkosta de tämligen dyrbara anläggningar, som
vore nödvändiga för att densamma måtte kunna rätt fylla sitt ändamål.
De av kommitterade föreslagna arrendevillkoren angående Eks
och Ragnar L. Jeanssons lägenheter innehålla huvudsakligen, att arrendet
skulle omfatta 20 år men upphöra vid arrendatorns död, om denna inträffade
dessförinnan; att staden ägde rätt att vid arrendetidens slut inlösa
nu befintliga byggnader efter värdering av skiljemän; att lösen icke
skulle ges för trädgård eller andra påkostnader eller efter den 14 mars
1915 uppförda byggnader; att, om staden ej ville lösa till åsatt pris,
arrendatorn skulle få 20 års förlängt kontrakt med transporträtt; att
vid den nya tidens slut inlösning eller ny prolongation skulle ske och
så undan för undan; att, om arrendatorn under sin livstid ville överlåta
arrendet, staden skulle äga inlösa husen, varvid arrendet skulle upphöra,
eller ock godkänna transporten; samt att årliga arrendet skulle utgöra
75 kronor för vardera lägenhéten.
Lägenhetsinnehavaren Ragnar L. Jeansson har framhållit, att han
ej ansåge kommitterades förslag, i vad detsamma berörde hans villa,
vara överensstämmande med vad riksdagen menat med behörig hänsyn
till villaägarnas rätt och befogade intressen, eftersom han genom förslaget
bleve berövad badhus och båtbrygga, som han med dyra kostnader
åstadkommit, ävensom åtskilliga byggnader, vilka ej kunde inrymmas
på återstående lilla område, samt — utan att vilja ytterligare
bemöta de för honom oantagliga villkoren i förslaget och med framhållande
att han å sin lägenhet nedlagt, utom en del förbättringar, över
40,000 kronor i tillit att fortfarande, om han ej finge köpa den, liksom
i andra liknande fall vid blivande arrendeskifte bliva skyddad såsom
innehavare av kronans mark och förbliva kronans arrendator såsom hittills
— anhållit att i likhet med förbemälde Abramson få köpa. det ringa
område, som enligt kommitterades förslag skulle uthyras till honom,
och arrendera det övriga av honom nu innehavda området, tills staden
utlade parken och strandvägen, ävensom få i sin och sina rättsinnehavares
tid nyttjanderätt till badhuset och båtbryggan och inhägna desamma
samt använda den nuvarande eller blivande vägön dit.
Yttranden
över kommitterades
förslag.
Lägenkets
innehavare.
16
Stadsfullmäktige
i
Kalmar.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.
Lägenhetsinnehavaren Ek liar i sitt yttrande i anledning av kommitterades
förslag — med förmälan att lian å sin Lägenhet nedlagt ett
för hans förhållanden betydande belopp i byggnader och å jorden samt
under åberopande av den hänsyn, som tagits till lägenhetsinnehavare å
''ionans mark anhållit att, därest staden av en eller annan anledning
ej skulle vilja lösa hans byggnader och anläggningar, vilket enligt vad
det syntes honom vara rimligt staden borde åläggas göra efter värdering»- Ek måtte få köpa den del av marken, som enligt förslaget hädanefter
skulle utgöra lägenhetens område, och arrendera det övriga av det nu
av honom disponerade området, till dess staden på grund av sina andetsamma,
samt att, om ej heller denna framställning
bnölies, Ek måtte hädanefter såsom hittills få arrendera området av
kronan, givetvis utan gensaga från hans sida angående stadens krav att
ia anlägga strandväg, samt behålla av honom anlagda båtbrygga och
badhus vid stranden. Härjämte har Ek förklarat sig icke kunna godkänna
de föreslagna villkoren för arrende av staden.
Skeppsmäklaren Nilsson har anmält, att han ansåge det av kommitterade
satta inlösningspriset å hans byggnader vid Gröndal vara allt
lör lågt och höra höjas exempelvis efter ny värdering, varemot änkan
Karlsson godtagit de kommitterades värdering av hennes stuga.
Stadsfullmäktige i Kalmar hava i likhet med drätselkammaren funnit
det av de kommitterade föreslagna området vara fullt tillräckligt och
motsvara behovet av mark för anläggande av en folkpark med därtill
hörande, av de kommitterade ifrågasatta anordningar. I fråga om de
inom folkparksområdet befintliga lägenheterna biträdde stadsfullmäktige
även kommittéförslaget. Det syntes stadsfullmäktige, att genom detsamma
så\äl stadens som vederbörande lägenhetsinnehavares befogade
intressen behörigen blivit tillgodosedda. Vad lägenhetsinnehavarna
Ragnar L. Jeansson, Ek och Nilsson anfört funne stadsfullmäktige
icke i någon mån ägnat att rubba kommittéförslaget bland annat av
det skål, att möjligheten för staden att framdeles erhålla full dispositionsrätt
över Jeanssons och Eks i centrum av den blivande anläggningen
varande områden måste hållas öppen. Därest Jeansson icke
skulle vilja ingå på något av de föreslagna alternativen till uppgörelse,
stode ju iör honom den utvägen öppen att i enlighet med anvisningarna
i ovan åberopade nådiga brevet den 21 december 1904 borttaga å hans
område uppförda byggnader och återställa marken i förut befintligt skick,
hjgendomens nuvarande arrendator Axel le Grand hade städse visat stadens
invånare tillmötesgående genom att till deras fria begagnande upplåta
1 allhagen, varför stadsfullmäktige föresloge, att staden medgåve le Grand,
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.
Bil länge han under arrende innehade egendomen, att avgiftsfritt få begagna
den honom tillhöriga stugan med nödigt utmål till sommarnöje, i
vilket fall stadens lösningsplikt till stugan givetvis borde inträda först,
då le Grands nyttjanderätt upphörde. Den tomt, som le Grand för närvarande
innehade, vore pa grund av dess belägenhet och naturbeskaffenhet
av sådan betydelse för den blivande folkparken, att densamma måste
av staden förvärvas. Vad beträffar den föreslagna köpesumman hava
stadsfullmäktige ansett det vara utsiktslöst att göra invändning mot
däri ingående priset för lösen av kronans hus och växande skog, ehuru
väl det den sistnämnda åsätta värdet vore högt i betraktande därav att
staden givetvis bleve urståndsatt att ekonomiskt tillgodogöra sig skogens
värde. Så mycket större skäl funnes däremot att göra erinringar mot
det ifrågasatta markvärdet av 500 kronor per hektar, vilket pris möjligen
kunde anses motiverat, därest kronan skulle avlåta området för att
styckas till tomter. De skäl, som kommitterade anfört för nedsättning
av markpriset, vore synnerligen vägande och därtill komme, dels att det
i kronans hand varande Svinöområdet, vilket skulle ingå i köpet, bestode
av försumpad och snart sagt oduglig mark, dels ock att stadens möjligheter
att planera och bebygga det för inköp föreslagna området med
hänsyn till stadens nuvarande finansiella ställning vore i hög grad beroende
därav, att inköpspriset i möjligaste måtto begränsades. I följd
härav hava stadsfullmäktige hemställt, att markpriset ej måtte sättas
högre än till 200 kronor per hektar.
Magistraten i Kalmar har instämt i vad stadsfullmäktige anföit.
Från magistratens beslut var emellertid en dess ledamot rådmannen
Axel Runnqvist skiljaktig och ansåg det vara onödigt, att staden nu
sökte komma i besittning av ifrågavarande område, dels därför att staden
icke hade råd att göra de stora uppoffringar, som erfordrades, dels därför
att förvärvande av området icke för staden vore nödvändigt, i ty att
plats för folkpark kunde erhållas å staden redan tillhörig mark, även om
läge och förutsättningar i övrigt ej vore fullt så gynnsamma som i Tallhagen,
varförutom staden hade ett flertal offentliga planteringar, en så
kallad stadspark och en så kallad folkets park och för dess invånare
genom bekväma kommunikationer till lands och sjöss resor sommartiden
stode till buds till Öland och närgränsande landsbygd. Skulle emellertid
staden berättigas att för rimligt pris inköpa större eller mindre del
av Tallhagen, ansåge reservanten, att det åtminstone borde bestämmas,
att från köpet skulle undantagas den mark, varå Ragnar L. Jeanssons
och Eks villabyggnader vore uppförda, med de av de kommitterade föieBihang
till riksdagens protokoll 1916■ 1 saml. 136 höft. (B r 158.) 3
Magistraten
i Kalmar.
Egendomens
arrendator.
Domäninten
denten.
18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.
slagna utmål, så att någon inlösen av dessa byggnader ej under nåo-ra
omständigheter kunde för staden ifrågakomma.
Kungsladugårdens arrendator, förbemälde le Grand, har på det
bestämdaste avrått från försäljning av det av honom särskilt inhägnade
område, som är beläget mellan Skälbyviken och den genom Tallhagen
ledande vägen. I annat fall skulle egendomen bliva så gott som fullständigt
avstängd från sjön — den obetydliga strandremsan vid vikens
nordvästra långgrunda del kunde alldeles* lämnas ur räkningen — vilken
förlust av strandrätten med alla därmed förenade förmåner skulle medföra
en avsevärd värdeminskning för egendomen. För övrigt borde från
försäljningen undantagas även hela Jutnabben, varest egendomens enda
grustag vore befintligt. Den kvantitet grus, varmed det ifrågasatts, att
staden skulle ersätta grustaget, försloge på långt när icke ens till bestridande
av det vägunderhåll, som egendomen måste besörja. Utom
betydliga sträckor allmänna vägar hade egendomen att underhålla nära
5 kilometer enskilda på grund av stadens närbelägenhet delvis synnerligen
mycket trafikerade vägar. Åven erfordrades eu myckenhet grus
för andra ändamål vid egendomen. På grund härav kunde den mängd
grus, som behövdes för egendomens räkning, enligt arrendatorns mening
icke beräknas lägre än 150 kubikmeter om året, vilket under alla förhållanden
borde vid uppgörande av avtalet med staden beaktas. Vad
fiskerätten i Skälbyviken anginge borde densamma förbehållas egendomen
och icke staden. Fisket därstädes vore nämligen väl vårdat och hade
sin avsevärda betydelse för egendomen, varemot det för folkparken vore
betydelselöst och såsom inkomstkälla för staden syntes det icke böra
tjäna. Slutligen har arrendatorn protesterat mot förslaget om förbehåll
vid en blivande utarrendering av egendomen om rätt för allmänheten
att fritt begagna vägen från landsvägen till folkparksområdet.
förutom det att stadens befolkning icke behövde denna väg för besök i
parken, vore att beakta,, att trafiken å vägen redan nu vore förenad med
ganska stora olägenheter såsom att därav väsentligt försvårades underhållet
av vägen och att genom trafikanternas underlåtenhet att stänga
den i gränsen till Tallhagen uppförda grind sommartiden ständig tillsyn
måste ägnas densamma med hänsyn till å bete gående kreatur. Vad
beträffade torparnas framställning hade arrendatorn icke något att erinra
mot att de av dem innehavda torp upplätes på arrende.
Domänintendenten har i fråga om stadens ansökning förklarat sig
i huvudsak instämma i vad förbemälde arrendator anfört angående det
av staden godtagna kommittéförslaget. Angående köpeskillingen för
markområdet syntes det domänintendenten, som om priset av 500 kronor
19
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 158.
per hektar, hven om hänsyn toges till det allmännyttiga ändamål, varlör
området komme att disponeras, ej vore lör högt beräknat. Beträffande
den av egendomens torpare gjorda förnyade hemställan att få inköpa
torpen har domänintendenten åberopat vad vederbörande myndigheter
vid behandlingen av torparnas föregående ansökan däremot anfört, vilka
skäl domänintendenten ansåge fortfarande äga tillämplighet, och har han
i likhet med arrendatorn tillstyrkt torparnas anhållan att mot de av
vederbörande uppskattningsmän angivna arrendesummor få direkt av
kronan arrendera torpen, varvid av domänintendenten dock framhållits,
att staten i sådan händelse kunde få vidkännas kostnader, enär det då
möjligen kunde bliva nödvändigt att å kungsladugårdens ägor uppföra
nvtt stathus.
Beträffande frågan om försäljning till Kalmar stad av viss del av Kungi. Maja»
Tallhagen har Kungl. Maj:ts befallningshavande icke funnit något att behf^1anSf"
anmärka mot den av de kommitterade föreslagna gränsen västerut för
folkparkens område, och lika med de kommitterade har nämnda myndighet
ansett, att om staden finge förvärva detta område, till staden jämväl
borde försäljas kronans del av Svinö och den intill Tallhagens strand
belägna holmen. Däremot, då Kungl. Maj:ts befallningshavande ansåge
det vara av den största betydelse för staden att hava äganderätt till all
mark inom folkparksområdet, har Kungl. Maj:ts befallningshavande ansett
sig icke kunna förorda bifall till villaägarna Ragnar L. Jeanssons och
Eks anhållan att få inköpa tomterna XIII och XIV, likasom samma
myndighet ej heller funnit sig böra tillstyrka, att såsom villkor för
stadens markförvärv stadgades, att staden ovillkorligen skulle inlösa
villaägarnas byggnader och anläggningar. Lika med de kommitterade
ansåge nämligen Kungl. Maj:ts befallningshavande, att såväl staden som
lägenhetsinnehavarnas befogade intressen bleve behörigen iakttagna, om
de sistnämnda berättigades fortfarande innehava den del av lägenheterna,
som icke ovillkorligen måste tagas i anspråk vid folkparkens anordnande,
men å andra sidan möjlighet bereddes staden att vid lägenhetsinnehavares
frånfälle, vid överlåtelse av lägenheten å annan person eller efter viss
tidsperiods utgång komma i besittning av lägenheterna; och har Kungl.
Maj:ts befallningshavande icke funnit något att erinra mot de av kommitterade
enligt dessa grunder uppgjorda förslag till arrendevillkor.
Det i sydvästra hörnet av nu ifrågavarande del av Tallhagen belägna
med XV betecknade området bär Kungl. Maj:ts befallningshavande ansett
uppenbarligen ej vara behövligt för folkparken och därför böra direkt
försäljas till innehavaren förbemälde Abramson för det av Kungl. Maj:ts
befallningshavande förut tillstyrkta priset av 471 kronor (== 314 kronor +
20
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 158.
50 % därav). Den föreslagna lösesumman för skeppsmäklaren Nilssons
hus å Gröndal bär synts Kungl. Majrts befallningshavande skälig och
böra fastställas; och har samma myndighet härvid anmärkt att, om
Nilsson ej skulle åtnöjas med densamma, lian givetvis ägde bortföra
byggnaderna, vilka icke hade något egentligt värde för folkparken.
Med erinran beträffande det av egendomens arrendator le Grand
inhägnade område, som å kartan betecknats med XII, att Kungl. Maj:ts
befallningshavande redan i sitt över arrendeuppskattningsmännens förslag
avgivna yttrande avstyrkt försäljning av denna tomt, enär egendomens
strand därigenom ännu mer skulle minskas, har Kungl. Maj:W befallningshavande
vidare anfört, att om de kommitterades förslag i avseende
å denna del av egendomen skulle vinna avseende, av egendomens hela
strand längs Kalmarsund norr om staden en sträcka inne i Skälbyviken
av endast omkring 200 meters längd skulle bibehållas till egendomen,
vilken strand vore så långgrund och hade så dålig botten, att egendomen
på detta håll, praktiskt sett, skulle bliva helt och hållet avstängd från
sjön; att det läge i sakens natur, att detta innebure en avsevärd värdeminskning
för egendomen, även om det kunde möta svårigheter att i
detta ögonblick uppskatta värdeminskningen till något bestämt belopp;
att i varje fall den nu ifrågasatta köpeskillingen för tomten icke ens
tillnärmelsevis torde utgöra skälig ersättning därför; att egendomens
innehavare icke heller borde betagas möjligheten att få disponera ett
område vid sjön, där han sommartiden kunde vistas utan att störas av
främmande och därjämte hava tillgång till egen båtbrygga och eget
badhus; att områdets införlivande med folkparken av kommitterade ansetts
önskvärt huvudsakligen därför att vid stranden lätt kunde anläggas
brygga för mera djupgående båtar, vilken brygga också finge ett fördelaktigt
läge i omedelbar närhet av festplatsen; samt att då emellertid
tillräckligt djupt vatten funnes vid stranden av Jutnabben omkring den
med e å förberörda kartskiss utmärkta punkten, utan olägenhet för folkparken
brygga torde kunna anordnas på sistnämnda plats, från vilken
avståndet till den så kallade festplatsen ej vore större än att det bekvämt
kunde tillryggaläggas på 3 högst 4 minuter, vadan någon invändning
mot bryggans förläggande därstädes således icke heller ur denna synpunkt
kunde med fog göras. På grund härav bar Kungl. Maj:ts befallningshavande
ansett sig icke hava anledning att frångå sin förut uttalade
uppfattning i denna fråga.
Vad anginge det av kommitterade framhållna önskemålet, att staden
måtte tillerkännas fiskerätt för folkparksområdet ävensom att allmänheten
måtte äga rätt att fritt begagna vägen från landsvägen till folkparken,
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.
liar Kungl. Maj:ts befallningshavande lunnit sig icke heller lämna biträda
dessa förslag, då något oundgängligt behov lör staden av dessa förmåner
icke torde förefinnas, och då, därest det skulle befinnas önskvärt, att
stadens invånare erhölle rätt att idka nöjesfiske vid folkparkens stränder,
den utvägen alltid stode öppen för staden att träffa avtal härom med
egendomens arrendator, vars medgivande också lätt nog torde kunna
utverkas till begagnande av berörda väg, därest det vid fester eller andra
särskilda tillfällen skulle finnas önskligt, att besökande från landsbygden
finge färdas denna väg, som utgjorde genaste vägen från landsvägen
till folkparksområdets centrala delar.
Med anmärkande att från det å Jutnabben befintliga grustaget
väglagningsänmen hämtats till egendomens enskilda vägar, men att
gruset från grustaget, som innehölle ett mycket stenblandat grus av
mindre god beskaffenhet, ej lämpat sig för gårdens vägstycke å allmän
väg, har Kungl. Maj:ts befallningshavande, som ansåge att, därest försäljningen
av Jutnabben komme till stånd, staden givetvis maste halla
egendomen skadeslös för mistningen av grustaget, förklarat sig övertygad,
att även om den av kommitterade föreslagna grusmängden blivit
väl knappt tillmätt, den av arrendatorn fordrade kvantiteten å andra
sidan vore för högt tilltagen och utan tvivel betydligt överstege den
grusmängd, som hittills plägat årligen hämtas från grustaget; och har
Kungl. Maj:ts befallningshavande med avseende härå föreslagit, att vid
försäljningen måtte fästa^ det villkor, att staden skulle tillhandahålla
egendomen dess årsbehov av grus, dock högst 100 kubikmeter årligen,
och att gruset, som skulle vara av god beskaffenhet, skulle etter rekvisition
levereras fritt å järnvägsvagn vid Kalmar västra järnvägsstation.
Vidkommande värdet av den i folkparksområdet ingående marken,
som stadsfullmäktige ansett icke böra beräknas högre än 200 kronor
per hektar, har Kungl. Maj:ts befallningshavande — under erinran att
vid den år 1912 förrättade arrpndevärderingen uppskattningsmännen
föreslagit ett medelvärde för ifrågavarande skogsmark av 500 kronor
per hektar — anfört, att då marken icke skulle användas till tomtmark
utan tjäna ett allmännyttigt ändamål samt därtill komme, att
staden, enligt vad kommitterades utredning gåve vid handen, för folkparkens
iordningställande finge vidkännas avsevärda utgifter, Kungl.
Maj:ts befallningshavande ville föreslå en sänkning av priset å marken
till 400 kronor per hektar, vilket markvärde i varje fall flera gånger
överstege det värde marken hade såsom skogsproducerande mark.
Med den sålunda ifrågasatta sänkningen av markpriset och under
förutsättning av bifall till Kungl. Maj:ts befallningsliavandes förslag, att
22 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.
tomten XII med en areal av 1.3 5 0 hektar icke skulle ingå i försäljningen,
i anledning varav det uppskattade skogsvärdet å folkparksområdet borde
minskas med värdet av skogen ä berörda tomt, vilket värde vid arrendevärderingen
upptagits till 263 kronor, har Kungl. Maj:ts befallningshavande
ansett, att köpeskillingen för folkparksområdet borde bestämmas
till 40,173 kronor 28 öre.
I övrigt har Kungl. Maj:ts befallningshavande ej haft något att
erinra i anledning av kommitterades förslag.
På grund av vad Kungl. Maj:ts befallningshavande sålunda anfört
har Kungl. Maj:ts befallningshavande hemställt,
dels att till Kalmar stad måtte försäljas det å den av arkitekten
greve Cronstedt upprättade kartan över folkparken upptagna området
med undantag av tomten XII under följande villkor, nämligen:
att för området, som innehölle en areal av 61.2 3 3 hektar, vid
tillträdet skulle erläggas i köpeskilling 40,173 kronor 28 öre;
att området finge tillträdas den 14 mars 1917;
att staden skulle å tillträdesdagen till änkan Lovisa Karlsson
erlägga lösen för den henne tillhöriga stugan å torpet Gröndal med
1,000 kronor;
att, därest skeppsmäklaren Nilsson icke önskade bortföra sina å
nämnda torp befintliga byggnader, staden skulle till Nilsson utbetala
ersättning för dem med 1,200 kronor;
att domkyrkovaktmästaren Schantz förbehölles nyttjanderätt under
sin livstid till det område om 4.2 0 ar, som han nu innehade;
att åt grosshandlaren Ragnar L. Jeansson och stationsinspektoren
Ek förbehölles rätt att mot en årlig avgift av 75 kronor och villkor i
övrigt, som innehölles i det av de kommitterade framlagda förslaget till
arrendevillkor, fortfarande disponera, Jeansson lägenheten XIII och Ek
lägenheten XIV med det ägoinnehav, som å förberörda över folkparken
upprättade kartskiss för var och en a.v lägenheterna angivits;
att staden förbunde sig att tillhandahålla den mängd grus, som
årligen kunde erfordras vid kronoegendomen Skälby, dock högst 100
kubikmeter årligen, vilket grus, söm skulle vara av god beskaffenhet,
skulle på vederbörandes rekvisition levereras fritt å banvagn vid Kalmar
västra järnvägsstation; samt
att staden skulle ensam vidkännas lagfarts- och andra med köpet
förenade kostnader;
dels och att lägenheten XV måtte försäljas till Olof Abramson mot
en köpeskilling av 471 kronor att kontant betalas vid tillträdet den 14
mars 1917.
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.
Vidkommande torparnas anhållan att få inköpa torpen, har Kungl.
Maj:ts befallningshavande ansett sig sakna anledning att frångå sin i
det över arrendeuppskattningsmännens förslag avgivna yttrande uttalade
åsikt och följaktligen avstyrkt bifall till förevarande ansökning.
Vidare har Kungl. Maj:ts befallningshavande, som — efter det kontoristen
K. Bergvall, konsuln J. Jeansson, doktor Hj. Ringberg och
landssekreteraren Karl Mossberg hos Kungl. Maj:t gjort förnyad ansökning
i fråga om förvärvande av de lägenheter, som de nu innehava
under ifrågavarande egendom, och domänstyrelsen anbefallts att efter
vederbörandes hörande däröver avgiva utlåtande samt kommunicerat
samma ansökning — överlämnat infordrat yttrande häröver av vederbörande
domänintendent och avgivit eget utlåtande.
Domänintendenten, som förrättade 1912 års arrendeuppskattning
å egendomen, varvid ifrågakomna lägenheterna, å domänkartan av år
1911 betecknade med IX, X, XI och XVII, föreslogos till försäljning,
har — med framhållande att de tre förstnämnda lägenheterna vore
avskilt belägna invid egendomens nordöstra gräns och i söder avskilda
från övriga ägor genom Skälbyviken samt att lägenheten XVII läge intill
torpet Moens östra gräns och norr om den linje, som å nämnda karta
angåve norra, gränsen för folkparksområdet, samt att av sökandena Ringberg
och Mossberg nedlagts betydande kostnader uti den magra skogsjordens
omdaning till trädgård med fruktträd och prydnadsväxter, vilka
först nu hunnit så långt, att innehavarna hade nytta och trevnad därav
— tillstyrkt bifall till ansökningen.
Kungl. Maj:ts befallningshavande har anfört, att med hänsyn till
områdenas belägenhet desamma kunde utan någon olägenhet för egendomen
därifrån avsöndras samt, vidhållande sin förut uttalade uppfattning,
att de av arrendeuppskattningsmännen föreslagna saluvärdena
borde höjas med förut angivna procent, nämligen för området IX till
2,475 kronor, för X till 633 kronor 75 öre, för XI till 176 kronor 25
öre samt för XVII till 573 kronor 75 öre, hemställt, att områdena måtte
försäljas till de nuvarande innehavarna mot köpeskillingar, motsvarande
nämnda värden, under villkor att områdena finge tillträdas den 14 mars
1917 och att vederbörande köpare å tillträdesdagen kontant erlade köpeskillingarna.
Domänstyrelsen har i utlåtande den 26 februari 1916 för egen del
anfört, att ehuruväl styrelsen fortfarande hyste den mening, att frågan
Lägcnhetsinnehavares
ansökning.
Infordrade
yttranden.
Domän
intendenten.
Kungl. Maj:ts
befallningshavande.
Domänstyr elsen.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.
om beredande av en så kallad folkpark åt Kalmar stad kunde vinna sin
lösning på det sätt styrelsen i sin skrivelse den 8 maj 1914 föreslagit,
styrelsen dock efter vad i ärendet förekommit vid 1914 års senare
riksdag ansåge sig icke böra motsätta sig det för ändamålet erforderliga
områdets upplåtande under äganderätt. Härvid finge dock styrelsen på
av Kungl. Maj:ts befallningshavande anförda skäl avstyrka försäljning
av det av arrendatorn le Grand nu inhägnade området, som å 1911 års
karta betecknats med XII och upptoge ägofiguren nr 434, vidare upplåtande
till staden av fiskerätten i Skälbyviken samt av nyttjanderätt
till den så kallade Mossbergs väg; och vad vidkomme Ragnar L. Jeanssons
och Eks lägenheter syntes det styrelsen, att det ej borde möta
hinder från stadens sida mot att låta bemälde lägenhetsinnehavare fortfarande
bibehållas vid nuvarande innehav, intill dess anordningar för
folkparken ovillkorligen skulle utföras därinom.
Beträffande köpeskillingen för folkparksområdet ville styrelsen väl
medgiva, att värdet av vissa delar av marken, såsom vissa områden
invid stranden, Svinö och holmarna, ej kunde skattas så högt som de
delar därav, som vore avsedda att utgöra det egentliga folkparksområdet,
men denna omständighet likasom storleken av de av kommitterade antydda
kostnaderna för parkens iordningställande syntes styrelsen ej vara
så vägande, att därav betingades en sänkning av medelvärdet för marken
i dess helhet under det medelpris per hektar av 500 kronor, vartill uppskattningsmännen
år 1912 kommit, och vilket styrelsen funne vara
moderat i synnerhet i betraktande av den betydelse staden fäste vid
områdets åtkomst nu. I följd härav ansåge styrelsen, som ej hade
något att anmärka mot värderingen av växande skog å området eller
mot det föreslagna inlösningspriset å kronans i försäljningen ingående
hus, att köpeskillingen borde bestämmas till 46,296 kronor 58 öre.
För övrigt hade styrelsen ej något att anmärka eller tillägga i
fråga om de försäljningsvillkor Kungl. Maj:ts befallningshavande föreslagit.
Vidkommande sättet för områdets avskiljande från stamfastigheten
ansåge styrelsen jordavsöndringsförfarandet böra tillämpas.
Styrelsen finge vidare i likhet med Kungl. Maj:ts befallningshavande
tillstyrka försäljning till förbemälde Abramson av tomten nr
XV med den därför ifrågasatta arealen av 0.4o2 hektar, och syntes
denna upplåtelse böra ske enligt gällande grunder för upplåtande av
egnahemslägenheter från kronoegendomar, dock att köpeskillingen, såsom
Kungl. Maj:ts befallningshavande föreslagit, skulle betalas kontant vid
tillträdet.
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.
Beträffande de utanför folkparksområdet belägna torpen och villalägenheterna
vidhölle styrelsen sin i skrivelsen den 8 maj 1914 uttalade
åsikt.
Jag anser mig med hänsyn till den verkställda utredningens resultat
kunna biträda förslaget, att till staden Kalmar må försäljas det av de
kommitterade föreslagna området av Tallhagen med tillhörande holmar
och del av Svinön men med undantag av den av arrendator!! le Grand
nu intagna lägenheten XII samt fiskerätten i Skälbyviken, vilka höra
bibehållas för kronoegendomen. Jag vill framhålla, att den s. k. Mossbergs
väg faller utanför området. Detta område innehaller en areal av
61.233 hektar. Lägenhetsägarna Eks och Ragnar L. Jeanssons ansökningar
att få med äganderätt inköpa sina lägenheter eller delar av desamma
kan jag icke tillstyrka, enär det påtagligen bör för staden vara
av stor betydelse att hava äganderätt till området i dess helhet. Där- »
emot bör i huvudsaklig överensstämmelse med kommitterades förslag
arrenderätt tillförsäkras dessa personer till de i samma förslag för dem
avsedda områden, med tillägg, i enlighet med domänstyrelsens förslag,
att de böra bibehållas vid sina nuvarande lägenhetsinnehav, intill dess
anordningar för folkparken skola utföras därinom och kräva ett inkräktande
därå.
Priset på det område, som sålunda bör säljas till staden, anser jag
böra, såsom Kungl. Maj:ts befallningshavande föreslagit, beräknas eftei
400 kronor för hektar med tillägg av värdet av växande skog samt av
kronans hus och skulle då uppgå till inalles 40,173 kronor 28 öre, som
torde böra avjämnas till 40,200 kronor. Att jag nu kunnat föreslå
priset så pass lågt, beror på att området icke skall användas till bebyggande
eller eljest torde kunna giva staden nämnvärd inkomst, när
det användes till folkpark. Det synes mig emellertid av vikt, att detta
användningssätt på något sätt garanteras, och torde detta lämpligen
kunna ske därigenom, att bland köpevillkoren stadgas, att området, med
undantag av delen av Svinön jämte holmarna, icke må utan tillstånd av
ägaren till Skälby kungsladugård användas till annat ändamål än folkpark,
samt att inteckning härför må tagas i området såsom servitut till
förmån för nämnda kungsladugård.
Mot de av Kungl. Maj:ts befallningshavande föreslagna köpevillkoren
har jag i övrigt icke något att erinra. Dock torde i proposition
till riksdagen icke böra utsättas någon viss tillträdesdag.
Jag tillstyrker likaledes försäljning till Olof Abramson av lägenheten
XV för 471 kronor att betalas kontant vid tillträdet samt med
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 136 höft. (Nr 158.) 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.
förbehåll om stängselskyldighet mot kronans mark. Att tillämpa egnahemsupplåtelseförfarandet
i detta fall synes mig knappast motiverat.
Framställningarna av torpar na å Brändtorpet, Moen, Funkabotorpet,
Svensknabben, Oxhagstorpet och Olstorpet att få inköpa var och
en sitt torp finner jag mig nu, liksom år 1914 och av samma skäl som
då, icke kunna tillstyrka. De hava även avstyrkts av samtliga myndigheter.
Vissa av dessa torp torde emellertid kunna få av torparna arrenderas
direkt av kronan.
Vad slutligen beträffar de fyra lägenheterna IX, X, XI och XVI T,
vilka ligga utanför det till upplåtelse åt staden ifrågasatta området, är
att märka, att de tre förstnämnda av dessa lägenheter äro belägna utmed
stranden å eu smal, av främmande ägor norrut begränsad och från egendomens
övriga ägor på naturligt sätt avskild markremsa. De synas kunna
upplåtas från egendomen utan någon olägenhet för dennas övriga ägor.
• Med hänsyn till det förändrade läge, vari frågan om lägenhetsupplåtelser
kommit genom riksdagens beslut år 1914 och den nu ifrågasatta försäljningen
av ett stort område till staden Kalmar, anser jag mig
kunna tillstyrka, att dessa tre lägenheter, IX, X och XI, försäljas till
sina respektive innehavare. De av Kungl. Maj:ts befallningshavande
föreslagna prisen torde kunna godkännas, men synas för lägenheterna
X och XI böra utjämnas till respektive 634 och i76 kronor. De böra
betalas kontant vid tillträdet. Såsom villkor för försäljning av lägenheten
XI, vilken angränsar kronoegendomens återstående ägor, torde
böra föreskrivas, att lägenhetens innehavare skall uppehålla stängsel
mot kronans mark."
Den av landssekreteraren Mossberg nu innehavda lägenheten XVII
är däremot belägen inne i landet och omgives å alla sidor av kronoegendomens
ägor. Dess försäljning med äganderätt svnes därför icke
nu lämplig, varemot hinder icke bör möta för att lägenheten fortfarande
upplåtes på arrende.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,
dels att det å ovanberörda av arkitekten greve S. Cronstedt upprättade
kartskiss till folkpark föreslagna området med undantag av
lägenheten XII må med en areal av 61.2 3 3 hektar från kungsladugården
Skälby om o mantal i Kalmar socken med utjorden Värsnäs i Kläckeberga
socken av Kalmar län försäljas till staden Kalmar mot en köpeskilling
av 40,200 kronor att betalas kontant vid tillträdet samt under
villkor i övrigt:
att området, med undantag av däri ingående del av Svinön samt
27
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 158.
holmar, icke må utan tillstånd av ägaren till Skälby kungsladugård
användas till annat ändamål än folkpark samt att inteckning till säkerhet
härför må tagas i området såsom servitut till förmån för nämnda
kungsladugård;
att staden å tillträdesdagen till änkan Lovisa Karlsson erlägger
lösen för den henne tillhöriga stugan å torpet Gröndal med 1,000 kronor;
att, därest skeppsmäklaren A. E. Nilsson icke önskar bortföra sina
å nämnda torp befintliga byggnader, staden skall till Nilsson utbetala
ersättning för dem med 1,200 kronor;
att domkyrkovaktmästaren A. F. Schautz förbehålles avgiftsfri
nyttjanderätt under sin livstid till det område om 4.2 0 ar, som han
nu innehar;
att åt grosshandlaren Ragnar L. Jeansson och stationsinspektoren
K. Ek förbehålles rätt att mot en årlig avgift av 75 kronor för vardera
och i huvudsak på de villkor i övrigt, som innehållas i det av de kommitterade
framlagda förslaget till arrendevillkor, fortfarande disponera,
Jeansson lägenheten XIII och Ek lägenheten XIV med det ägoinnehav,
som å förberörda över folkparken upprättade kartskiss angivits för var
och eu av lägenheterna, ävensom återstående delar av de av dem nu
innehavda lägenhetsområdena, intill dess anordningar för folkparken skola
utföras därinom och kräva ett inkräktande därå;
att staden förbinder sig att tillhandahålla den mängd grus, som
årligen kan erfordras vid kronoegendomen Skälby, dock högst 100 kubikmeter
årligen, vilket grus, som skall vara av god beskaffenhet, skall på
vederbörandes rekvisition levereras fritt å banvagn vid Kalmar västra
järnvägsstation; samt
att staden ensam vidkännes lagfarts- och andra med köpet förenade
kostnader;
dels ock att de å nämnda kartskiss upptagna lägenheterna IX, X,
XI och XV må från samma kronoegendom mot nedan angivna köpeskillingar
försäljas, lägenheten IX! till konsuln J. Jeansson mot 2,47o
kronor, lägenheten X till doktorn Hj. Ringberg mot 634 kronor, lägenheten
XI till kontoristen K. Bergvall mot 176 kronor och lägenheten
XV till handlanden O. Abramson mot 471 kronor, alla köpeskillingarna
att betalas kontant vid tillträdet, samt under villkor att varje köpare
ensam svarar för de med områdets avskiljande och lagfart å fånget
förenade kostnader ävensom, beträffande lägenheterna XI och XV, att
dessa lägenheters innehavare uppsätta och underhålla stängsel i gränsen
mot kronans mark.
28
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 158.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall och förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. Lekander.
STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1916
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bil. 1.
ä-åLPT.
KLaATan. a. i:
XE >
s
''MoenS
bör infSrftbvas
/öhcstde anordnai7
girens
mot Sl
mark.
Förslag till anordnande av
Folkpark
kungsladugården Skälby
invid Kalmar
///.T.
Skala 1:8000
O SO 100 XOO 300 SOOmetrr
.........-..■I - I ■■ —.4
CL
Kopla af
Utdrag af:
Karta,
öfver Jamgslajcbug&rcLen
SKÄLBY
Kalmar socken, Kärra, Kärv härad och Kalmar län
zqjprtzttoÄL medelst Tiymci/TUTUj och Iwpierijuj år 1311 af
Z&ereHus
JlistrQxtslomdImtttccne
Ihccrv t Kalmar läns ZcaidlmäterOumtor förvarcul crrgmaZTtarta,
TtopicraxL 1315 af
O. Kergsträzn
YShsfx. TcmcUmxxjtcrre
Beteckningar
a-Idrottspark,
b -Lekplaner
c - Festplats
dt -Restazarcnt
e -Badplatser
f -Fdgetö säZdammar
Område sam.
SE3T.STAB.Ln.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1916:214 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av områden från kungsladugården Skälby i Kalmar län samt en i ämnet väckt s. 2 i texten
- JoU 1916:86 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående försäljning av områden från kungsladugården Skälby i Kalmar lån. s. 6 i texten