Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att undergå befälseller annan särskild utbildning vid landstormen

1916-03-31 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:167, Med förslag till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att undergå befälseller annan särskild utbildning vid landstormen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maja» nåd. proposition Nr 167.

1

Nr 167.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag

till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga

att undergå befäls- eller annan särskild utbildning

vid landstormen; given Stockholms slott den 31 mars

1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga bifogade förslag till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga

att undergå befäls- eller annan särskild utbildning vid landstormen.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

B. B. E. Mörcke.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 145 käft. (Nr 167.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 167.

Förslag

till

Lag

om skyldighet för vissa värnpliktiga att undergå befäls- eller annan särskild

utbildning vid landstormen.

Härigenom förordnas som följer:

§ I
-

1. Värnpliktiga, som tillhöra någon av årsklasserna 1897, 1898,

1899, 1900, 1901 och 1902, äro skyldiga att, i den utsträckning och på

det sätt Konungen närmare förordnar, under år 1916 för sin utbildning

deltaga i en landstormsbefälsövning eller fackmansövning om högst sextio

dagar.

2. Värnpliktiga, som tillhöra någon av årsklasserna 1900, 1901

och 1902 och som undergått i mom. 1 eller i lagen den 25 maj 1915

om skyldighet för vissa värnpliktiga att under år 1915 undergå landstormsbefälsutbildning

stadgad övning eller under år 1914 eller 1915 undergått

frivillig landstormsbefälsutbildning, som, enligt vad Konungen därom

förordnar, skall anses svara mot den i lag stadgade utbildningen, äro

skyldiga att, på sätt Konungen närmare förordnar, det år, de fullgöra i

värnpliktslagen § 36 mom. 1 stadgade landstormsövning, för sin utbildning

deltaga i en kaderövning om högst tio dagar.

§ 2.

1 fråga om tjänstgöring, som i § 1 omförmäles, äga bestämmelserna

i § 37 värnpliktslagen icke tillämpning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj ds nåd. proposition Arr 167.

§ 3.

Beträffande underhåll och förmåner under i § 1 nämnd tjänstgöring

gäller vad därom i § 39 värnpliktslagen stadgas i fråga om tjänstgöring,

som i § 36 mom. 1 samma lag oinförmäles.

Under tjänstgöringen utgår familjeunderstöd enligt gällande bestämmelser

om sådant understöd vid värnpliktstjänstgöring i fredstid.

För inställelse till och återfärd från tjänstgöringen äger värnpliktig

uppbära gottgörelse enligt bestämmelserna i gällande reglemente för arméns

avlöning under fred.

§ 4.

Till landstormsbefälsövning eller fackmansövning jämlikt § 1 mom.

1 inkallad värnpliktig må, därest han styrker, att tjänstgöringens fullgörande

skulle bereda honom eller av hans arbete beroende nära anhöriga

väsentliga svårigheter eller olägenheter, i den ordning, Konungen bestämmer,

befrias eller hemförlovas från sagda tjänstgöring.

§ 5.

Genom fullgörande av i denna lag omförmäld landstormsbefälsövning,

fackmansövning eller kaderövning sker icke ändring av den värnpliktige

eljest åliggande tjänstgöringsskyldighet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 167.

Värnpliktslagens

bestämmelser

rörande

landstormens

tjänstgöring.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 31 mars 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Frus,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Mörcke anförde härefter:

»Enligt 36 § 1 mom. värnpliktslagen är värnpliktig, som tillhör

landstormen, skyldig att, på sätt Konungen närmare förordnar, under

fredstid för sin utbildning deltaga i en landstormsövning om fem dagar.

Av det vid 1914 års härordningsproposition fogade statsrådsprotokollet

framgår, att ifrågavarande övningar avse inkallelse, samling och utrustning

av landstormen, tillämpningsövningar under förhållanden, vilka så mycket

som möjligt ansluta sig till förloppet vid mobilisering, truppövningar av

mera formell natur samt skjutövningar.

Beträffande landstormens krigstjånstgöring stadgas i 36 § 2 mom.

värnpliktslagen, att sedan jämlikt 28 § 1 mom. beslut fattats att för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition Nr 161.

5

rikets försvar till tjänstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller viss

del därav, Konungen må i den ordning, som för inkallande av beväringens

andra uppbåd i mom. 2 av samma paragraf är föreskriven, för hemortens

försvar till tjänstgöring inkalla landstormen eller de större eller mindre

delar därav, som finnas behöfliga. Sådana delar av landstormen, som erfordras

till skydd för mobilisering av beväringens första uppbåd eller till

skydd för särskilt hotade platser, må ock, sedan beväringens första uppbåd

eller del därav inkallats för rikets försvar eller under tjänstgöring

enligt 27 § tagits i anspråk för dylikt ändamål, efter statsrådets hörande

av Konungen inkallas till tjänstgöring. Sålunda inkallad landsto rmsavdelning

må dock ej hållas samlad längre än högst femton dagar, såvida ej

krig före samma tids utgång utbrutit.

Slutligen stadgas i 37 § värnpliktslagen, att landstormen icke må föras

utom eget och närmast tillgränsande inskrivningsområden, dock att till landstormen

hörande värnpliktig, som erhållit sin utbildning vid marinen, må,

även utom sagda inskrivningsområden, användas för det lokala kustförsvaret.

Beträffande landstormsbefälets utbildning innehåller värnpliktslagen Landstormsinga

särskilda bestämmelser. Alltsedan 1906 hava emellertid under an- utbiMning.

slaget till landstormen medel av riksdagen beviljats för anordnande av

frivilliga landstormsbefälsövningar. Dessa övningar hava haft en varaktighet

av högst 10 dagar.

Vid utarbetandet av 1914 års härordning avsågs, att landstormsbefälets

behov av övning utöver den lagstadgade landstormsövningen skulle

fortfarande tillgodoses på frivillighetens väg. Härvid räknade man på

värdefull medverkan av den redan bestående organisationen för frivilliga

landstormsövningar, vilken nått en ganska stor fasthet och genom det då

nyligen bildade landstormsföreningarnas centralförbund fått en för hela

riket gemensam målsman.

Den under år 1914 anbefallda mobiliseringen av landstormen uppvisade

emellertid i fråga om landstormsbefälets förmåga att fylla sina uppgifter

så avsevärda brister, att desamma icke kunde genom den i sammanhang

med mobiliseringen anordnade tjänstgöringen avhjälpas. För att i

möjligaste mån råda bot på detta missförhållande anordnades under vintern

1914—15 frivilliga kurser för utbildning av landstormsbefål inom

samtliga arméfördelningsområden samt Gottlands militärområde. I dessa

kurser, vilka hade en varaktighet av sex veckor, deltogo omkring 2,000

landstormsmän.

Då emellertid anslutningen till ifrågavarande frivilliga kurser icke

blev så stor, att resultatet kunde anses tillfredsställande, avlät Kungl. Maj:t

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd■ proposition Nr 167.

Framställninqar

av

chefen för

generalstaben.

till 1915 års riksdag proposition, nr 165, angående anordnandet av obligatoriska

befålsövningar för landstormen under våren och sommaren 1915 för

att provisoriskt öka tillgången av utbildad befälspersonal vid landstormstrupperna.

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts proposition, och den 25 maj 1915

utfärdades lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att under år 1915

undergå landstormsbefälsutbildning. Jämlikt berörda lag blevo sistlidna

sommar för ifrågavarande utbildning anordnade:

a) landstormsofficerskurser om 42 dagar, avseende utbildning för befattningar

av officers tjänstegrad, utom adjutants- och intendentsbefattningar;

b) landstormsadjutantskurser om 21 dagar, avseende utbildning för

adj utantsbefattningar; samt

c) landstormsintendentskurser om 21 dagar, avseende utbildning för

intendents- och kommissariebefattningar ävensom för befälsbefattningar vid

förplägnadsavdelning.

Emellertid hade riksdagen sin uppmärksamhet riktad på det förhållandet,

att landstormens befälsfråga icke befann sig så tillrättalagd, att

man för någon längre tid framåt kunde anse behovet bliva tillgodosett genom

den ovan nämnda lagen om landstormsbefälsutbildning under år 1915.

Riksdagen anhöll också med anledning av en inom riksdagen väckt motion

i skrivelse den 29 maj 1915 (nr 222), att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa

utredning samt för riksdagen framlägga därpå grundat förslag till

ordnandet av landstormsbefälsfrågan och de övningar med landstormsbefäl,

som kunde anses oundgängligen erforderliga.

Sedan Kungl. Maj:t på grund härav anbefallt chefen för generalstaben

att inkomma med utredning och förslag rörande ordnandet av landstormsbefälsfrågan

och de övningar med landstormsbefäl, som kunde anses

oundgängligen erforderliga, har generalstabschefen i skrivelse den 30 oktober

1915 avgivit förslag till anordnandet av årligen återkommande obligatorisk

utbildning av landstormens befäl.

Denna utbildning skulle bestå dels under första landstormsåret av

en grundläggande befälsutbildning av för officerseleverna sextio dagars,

för intendenturpersonal, adjutanter och kulspruteunderbefäl trettio dagars

samt för övrig befälspersonal och fackmän i övrigt femton dagars varaktighet,

dels ock, om möjligt i samband med den i 36 § 1 mom. värnpliktslagen

stadgade landstormsövningen, av en kaderövning om tio dagar. Då

emellertid den föreslagna utbildningen icke kunde komma till stånd förrän

tidigast under 1917, borde inom den närmaste framtiden särskilda åtgärder

vidtagas för avhjälpande av den betydande befälsbrist, som fortfarande

förefunnes inom landstormen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kuiujl. MajUs nåd. proposition Nr 167.

7

Under åberopande av vad i särskild skrivelse anförts rörande behov

och tillgång av befäl vid landstormen, har chefen för generalstaben den 25

november 1915 avgivit förslag beträffande de tillfälliga åtgärder, vilka sålunda

borde vidtagas. Om sommarkurserna 1915 lämnat fullgott resultat och

med hänsyn till fyllandet av landstormens befälsbehov motsvarat vad man

vid deras anordnande förväntat, skulle man måhända kunnat föranledas

att anse landstormsbefälsfrågan så tillgodosedd, att man utan större olägenhet

kunde överkomma de tvenne år, som skulle förflyta mellan afslutandet

av sagda sommarkurser och de föreslagna obligatoriska kurserna år

1917. Så vore emellertid icke förhållandet. Med de beträffande sommarens

landstormsbefälskurser från arméfördelningschefer och likställda inkomna

rapporterna måste man nämligen instämma däruti, att resultatet av

utbildningen trots inverkan av åtskilliga ogynsamma faktorer blivit beaktansvärt,

men ock att det med desamma åsyftade ändamålet — med allt

erkännande av det plikttrogna och intresserade arbete, som nedlagts av

såväl befäl som elever — icke syntes hava till fullo uppnåtts, även om fordringarna

ställdes lågt.

Det läge, vari landstormen sålunda befunne sig i fråga om befälstillgången,

skulle, såsom ovan framhållits, komma att fortfara under åtminstone

tvenne år, om ej särskilda åtgärder vidtoges för att säkerställa befälstillgången,

intill dess de enligt det föregående ifrågasatta årliga obligatoriska

befälskurserna hunnit bära frukt. Det syntes därför oundgängligen

nödvändigt, att obligatoriska landstormsbefälskurser, i huvudsak liknande

dem som senast anordnats, redan under vårmånaderna 1916 komme till

stånd.

I det förutnämnda förslaget till årligen återkommande obligatorisk

landstormsbefälsutbildning hade förutsatts, att den årliga avgången av utbildat

landstormsbefäl skulle uppvägas av motsvarande uttagning ur yngsta

årsklassen. Denna utväg syntes emellertid icke böra tillämpas redan under

år 1916, alldenstund under detta år den yngsta årsklassen skulle i jämförelse

med äldre årsklasser bliva hårdare anlitad i fråga om uttagning av befälsämnen,

än vad som kunde anses rådligt med hänsyn till den allmänna nivån av

landstormsmännens lämplighet till befäl. Av denna anledning borde även

under år 1916 urval ur de fyra yngsta årsklasserna bibehållas■ Härvid

borde så stort antal befälsämnen uttagas till utbildning, att den på grund

av frikallelser m. in. samt av olämplighet uppstående avgången i möjligaste

mån motvägdes. Huru stor tilläggsprocent utöver den siffra, som

angåve det verkliga behovet, härvid skulle erfordras, måste bliva beroende

av de för närvarande rådande förhållandena inom de olika inskrivningsområdena.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 167.

Någon uttagning av underbefälsämnen till de bär ifrågasatta landstormsbefälskurserna

år 1916 syntes, med nedan anförda undantag, icke

kunna ifrågasättas med hänsyn till de för närvarande rådande svårigheterna

att för deras utbildning från linjetrupperna beordra erforderligt antal instruktörer.

I fråga om kulsprutebefäl och sjuJcvårdsmän borde däremot

utökning ske utöver do kategorier, för vilka utbildning varit anordnad

under sommaren 1915.

Anordnandet av särskilda kurser för kulsprutebefälet borde nämligen

icke under några förhållanden uppskjutas längre än till våren efter avslutandet

av andra perioden av soldatutbildningen vid infanteriet (omkring

den 15 mars). Till dessa kurser borde även underbefälet vid kulspruteavdelningarna

inbeordras med hänsyn till det speciella och särdeles viktiga

område ifrågavarande utbildning omfattade. Även med hänsyn därtill,

att medel till inköp av kulsprutemateriel till ett belopp av omkring

1,250,000 kronor blivit på enskild väg samlade och till Kungl. Maj:t överlämnade,

måste man tillse, att nödig personal till inaterielens handhavande

under krig ävenledes utbildades. Härtill försloge emellertid ej de frivilliga

sammanslutningarnas krafter, utan måste statens ingripande anlitas
Vad

vidare anginge behovet av särskilt utbildad sjukvårdspersonal

vid landstormen, vore det nödvändigt, att sådan personal utbildades till

jämförelsevis stort antal och så grundligt, som förhållandena det medgåve,

enär vid landstormen särskilt krävande uppgifter komrae att ställas på

denna personal även av lägre grad. Under sommarkurserna 1915 hade

detta behov visserligen icke blivit tillgodosett, men sedan numera överblick

vunnits i fråga om vad som kunde åstadkommas och förväntas av liknande

kurser ett kommande år, syntes tiden vara inne att redan under år 1916

ägna all möjlig omsorg åt landstormens förseende med sjukvårdspersonal,

icke blott med tanke på det absolut oavvisliga krigsbehovet utan även för

att möta det behov, som redan 1916 komme att uppstå under de lagstadgade

femdagarsövningarna vid de därför organiserade landstormstrupperna.

Under år 1916 borde alltså av de fyra yngsta landstormsklasserna

inbeordras till särskild befälsutbildning åtminstone följande värnpliktiga:

a) de landstormsmän, vilka förordnats eller utsetts till bestridande

av befattning av officers grad (utom adjutanter och intendenter) vid mobilisering,

och vilka icke genomgått någon av vinterkurserna 1914—1915

eller sommarkursen 1915, ävensom för befordran till befattning av officers

grad lämpliga tropp- och halvtroppchefer vid landstormen eller andra landstormsmän

till ett sådant antal, att mobiliseringsbehovet av befäl av officersgrad

kunde beräknas intill våren 1917 bliva fullständigt fyllt med land
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kuntjl. Maj:ts nåd. proposition Nr 167.

stormsmän, vilka genomgått antingen någon av vinterkurserna 1914—1915

eller sommarkursen 1915 eller här förordad kurs och därvid förklarats

lämpliga för officersbefattningar;

b) för befattningar såsom adjutanter eller intendenter och kommissarier

eller såsom befäl vid förplägnadsavdelningar avsedda eller eljest

lämpliga landstormsmän till det antal, att mobiliseringsbehovet kunde beräknas

intill våren 1917 bliva fullständigt fyllt med dein, som genomgått

antingen någon av vinterkurserna 1914—1915 eller sommarkursen 1915 eller

här förordad kurs och därvid förklarats lämpliga för nämnda befattningar;

c) för befattningar som kulspruteunderbefäl eller sjukvårdsmän

avsedda eller eljest lämpliga landstormsmän ävenledes till det antal, att

mobiliseringsbehovet kunde beräknas intill våren 1917 bliva fyllt med dem,

som genomgått här förordad kurs och därvid förklarats lämpliga för nämnda

befattningar.

Utöver den personal, vilken enligt ovanstående icke borde inkallas,

borde ej heller till kurser för kategorierna a) och b) inkallas landstormsmän,

vilka under sin tjänstetid i beväringen tillhört klassen A, såframt de ej

därom gjorde framställning.

Beträffande kursernas varaktighet hade erfarenheten från sommarkurserna

1915 visat, att en sådan kurs om minst 60 dagar vore erforderlig

för kategorien a) samt för kategorierna b) och c) (kulspruteunderbefäl)

en kurs om minst 30 dagar.

Vad däremot anginge kategorien c) (sjukvårdsunderbefäl) syntes man

för närvarande, innan nödig erfarenhet vunnits, kunna nöja sig med en

kurs om 15 dagar.

Enär de sålunda föreslagna kurserna i första hand borde avse att

utdana landstormsbefälet för krigets värv samt göra befälseleverna förtrogna

med de skyldigheter, som ålåge befälet i fält, och med de fordringar i

fråga om truppföring, som i våra dagar ställdes även på befäl tillhörande

landstormen, måste omsorgen om befälselevernas utdaning med hänsyn

till deras blivande tjänstgöring som trupputbildare (förgångsmän) under

de i 36 § 1 mom. värnpliktslagen stadgade landstormsövningarna helt

naturligt stå tillbaka. Det vore emellertid nödvändigt att åt det befäl,

som erhållit sin första grundläggande utbildning, även giva en särskild,

för detta befäl företrädesvis i dess egenskap av instrufctörspersonal avsedd

kortare kaderövning (repetitionsövning) omedelbart före den för alla lagstadgade

femdagarsövningen. Enär av det landstormsbefäl, som utbilda^

under vinterkurserna 1914—1915 och sommarkurserna 1915 eller som

komme att utbildas i nu förordad kurs, de, som tillhörde årsklassen 1900

eller yngre klass, komme att inkallas till femdagarsövning med landstormsBiliang

till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 145 höft. {Nr 167). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr IS7.

trupp, kvävdes alltså, att detta befäl erhölle sådan tiodagars kaderövning,

soin avsåges anordnad för dem, som i framtiden uttoges till landstormsbefäl.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde chefen för generalstaben,

att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för anordnande enligt

angivna grunder under instundande vår av kurser för utbildning av befäl

och fackmän vid landstormen.

*erna89ytt- över chefens för generalstaben ifrågavarande framställning hava in
randen.

spektören för infanteriet, samtliga arméfördelningschefer, kommendanten i

Boden samt militärbefälhavaren på Gottland ävensom arméförvaltningen

avgivit infordrade utlåtanden.

Inspektören för infanteriet har uttalat sin livliga anslutning till förslaget.

Det vore nämligen synnerligen angeläget att under år 1916, så snart sig

göra läte, fylla de väsentliga luckor, som landstormsorganisationen företedde

i fråga om utbildningen av dess befäl in. fl., varför ur denna synpunkt

kurser av ifrågavarande slag borde anordnas till så stor utsträckning, som

vore möjligt och lämpligt. Ej heller borde ur militärisk synpunkt några

större hinder möta för anordnande under 1916 i ganska stor utsträckning

av kurser för utbildning av bataljonschefer, kompanichefer, plutonchefer

och olika slags adjutanter vid landstormen eller för anordnandet i mycket

avsevärt omfång av kurser för kulspruteunderbefäl. Kurserna för bataljons-,

kompani- och plutonchefer samt för adjutanter borde anordnas

enligt samma grunder som under sommaren 1915. Vad kulsprutekurserna

anginge, borde, därest förhållandena icke annorlunda oundgängligen fordrade,

icke mer än två kurser, vardera med ett elevantal av 30—40 man,

anordnas vid varje kulsprutekompani.

Övriga ovan omförmälda militära myndigheter hava likaledes tillstyrkt

anordnandet av landstormsbefälsutbildning på sätt chefen för generalstaben

föreslagit; militärbefälhavaren på Gottland dock under framhållande att

på Gottland kurser för officers-, intendents- och adjutantsutbildning icke

vore erforderliga.

Armé förvaltning en har beträffande den ersättning, som borde utgå

till de inkallade landstormsmännen, framhållit, att ehuru den ifrågasatta

tjänstgöringen avsåge de värnpliktigas utbildning och ehuru penningbidrag

till i fredsavlöningsreglementet bestämt belopp vore avsett att utgå

under densamma, tjänstgöringen, såsom innefattande ett tillägg utöver

den fredstjänstgöring, som enligt värnpliktslagen vore värnpliktig ålagd,

dock närmast vore jämförlig med sådan tjänstgöring, som jämlikt 28 § värnpliktslagen

kunde åläggas värnpliktig tillhörande beväringen. På grund

härav syntes det kunna ifrågasättas, huruvida icke familjeunderstöd borde

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 107.

under ifrågavarande tjänstgöring utgå i enlighet med förordningen den 13

augusti 1914 om understöd i vissa fall åt sådan värnpliktigs familj, som

fullgör tjänstgöring till rikets försvar. Vidare syntes det lämpligt, att i

den lag, som förelädes riksdagen, föreskrift intoges därom, att för inställelsen

till och återfärden från den däruti avsedda tjänstgöringen gottgörelse

enligt bestämmelserna i fredsavlöningsreglementet § 60 borde vederbörande

tillerkännas.

Beträffande sättet för bestridande av kostnaderna för den ifrågasatta

utbildningen ansåge arméförvaltningen, att erforderliga medel borde

av riksdagen såsom särskilda anslag på extra stat äskas å vederbörliga års

riksstater, samt att å riksstaten för år 1917 syntes böra upptagas anslag

för bestridande av de kostnader, som uppkomme för den utbildning, vilken

vore avsedd äga rum åren 1916 och 1917, med rätt för Kungl. Maj:t att

under år 1916 av anslaget förskjuta erforderligt belopp.

Slutligen har 1916 års generalskommission haft ärendet sig förelagt

för avgivande av yttrande angående vissa i samband därmed stående frågor.

I särskilt, den 14 februari 1916 avgivet yttrande har generalskommissionen

med anledning härav uttalat:

att uttagningen borde ske i första hand ur de fyra yngsta årsklasserna,

men i händelse av behov enligt arméfördelningschefs bestämmande

utsträckas till femte och sjätte årsklasserna i landstormen;

att åt vederbörande arméfördelningschef borde överlåtas att bestämma

eventuell tilläggsprocent utöver mobiliseringsbehovet, dock icke större än

25 procent;

att, huru önskligt det än kunde vara att utbilda även tropp- och

halvtroppchefer, generalskommissionen dock, i likhet med chefen för generalstaben

och på av honom anförda skäl, icke för innevarande år ansåge sig

böra ifrågasätta sådan utbildning;

att med anledning av att förhållandena på Gottland vore i vissa avseenden

olika dem å fastlandet, det av chefen för generalstaben avgivna

förslaget syntes i fråga om Gottlands stridskrafter böra gälla endast i tilllämpliga

delar;

att utbildningstidens längd, med vissa smärre jämkningar i fråga om

bestämmandet av de olika befälsgruppernas omfattning, borde bestämmas

i överensstämmelse med chefens för generalstaben förslag;

att värnpliktiga, vilka under sin tjänstetid i beväringen tillhört

klassen A, icke borde med hänsyn till den tjänstgöring, som under nu

rådande förhållanden utkräfts av f. d. fast anställda, innevarande år inbeordras

till utbildning, varom nu vore fråga;

att en särskilt fullt kvalificerad kommission, däri jämväl militära

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 167.

Departe
ments
chefen.

ledamöter måtte ingå, borde tillsättas för bedömande av inkomna ansökningar

rörande inkallade landstormsmäns befrielse (hemförlovning) från

ifrågavarande utbildning; samt

att de ekonomiska villkoren borde bestämmas enligt arméförvaltningens

förslag.

Erfarenheterna från det nu pågående världskriget visa oförtydbart,

huru stor betydelse en vål ordnad landstorm har för den militära kraftutvecklingen.

Dess värde är emellertid desto mera beroende av befälets

duglighet, ju mindre utbildning som kommit manskapet till del. Trots

hittills vidtagna åtgärder råder vid våra landstormstrupper en brist på

befäl och fackmän, som förvisso är av mycket allvarlig natur. Särskilt betänklig

år bristen på officerare, adjutanter, intendenturpersonal, kulspruteunderbefäl

och sjukvårdsmän, men även för sådan landstormspersonal, som

är avsedd att bekläda underbefälsposter i övrigt, förefinnes otvivelaktigt behov

av särskild utbildning. Som ovan nämnts, föreligger ock ett av chefen

för generalstaben utarbetat förslag till framtida, fullständig lösning av

landstormens befälsfråga. Detta ärende är emellertid ännu icke i så utrett

skick, att jag nu är i tillfälle att underställa detsamma Kungl. Maj:ts

prövning.

Oavsett huru frågan om landstormsbefälets uttagning och utbildning

i framtiden kan komma att lösas, synes emellertid, såsom chefen för

generalstaben framhållit och samtliga hörda myndigheter vitsordat, kravet på

omedelbara åtgärder för tillfälligt avhjälpande av de väsentligaste bristerna

i fråga om befälets och fackmännens användbarhet med hänsyn till det

förhandenvarande läget icke kunna avvisas. I likhet med chefen för generalstaben

anser jag därför, att under innevarande år lagstadgade övningar

böra, i den utsträckning tillgången på befäl och instruktörer medgiver,

anordnas för att nödtorftigt för krigets värv utbilda det ännu felande antalet,

för befäls- eller fackmansställning avsedda landstormsmän. A Gottland

lärer dock, enligt vad militärbefälhavaren meddelat, officers-, adjutantsoch

intendentsutbildning ej behöva anordnas. Av skal, som chefen för generalstaben

anfört, och för att i möjligaste mån betrygga tillgången på användbart

befäl och förgångsmän under de i 36 § 1 mom. värnpliktslagen stadgade

landstormsövningar, som under de närmaste åren skola äga rum, erfordras

även, att de landstormsmän, som under åren 1914—1916 erhållit

obligatorisk eller däremot svarande frivillig befäls- eller fackmansutbildning

och vilka äro skyldiga att undergå vanlig landstormsövning, omedelbart före

densamma genomgå en särskild kaderövning (repetitionsövning), huvudsakligen

avseende att förbereda dem för värvet såsom instruktörer för de övriga inkallade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtis nåd. proposition Nr 161. 1-5

Beträdande utbildningens omfattning har såväl chefen lör generalstaben

som generalskommissionen ansett, att utbildning av tropp- och

halvtroppchefer icke för närvarande kunde ifrågasättas. Med hänsyn till

de svårigheter, som skulle möta lör anordnandet av en så omlattandc utbildning,

torde detta icke heller böra ske. Det antal landstormsmän, som

nu skulle inkallas till utbildning, är i alla händelser ganska betydande. Det

uppgår eldigt gjorda beräkningar till sammanlagt omkring 7—8,000 man.

Huruvida någon ökning utöver detta antal, på sätt generalskommissionen

föreslagit, kan och bör äga rum, torde få bero på Kungl. Maj:ts prövning

i varje särskilt fall.

Utbildningstidens längd har, jämförd med föregående år, föreslagits

ökad med 18 dagar för officerskurserna och med 9 dagar för adjutants-och

intendenturkurserna. Denna ökning föranledes av erfarenheterna från föregående

års kurser och torde icke kunna undvikas, därest utbildningen skall

fylla sitt ändamål. Mot den föreslagna längden av kulsprute- och sjukvårdsutbildningen

ävensom av kaderövningen har jag intet att erinra, då

densamma säkerligen är den kortaste möjliga för bibringandet av de nödvändigaste

kunskaper och färdigheter, som måste fordras av personalen.

^Chefen för generalstaben har föreslagit, att det erforderliga antalet

befäl- och fackmansäranen skulle uttagas ur landstormens fyra yngsta

klasser. Generalskommisionen har för sin del framhållit, att uttagningen,

där arméfördelningschef prövade detsamma nödvändigt, borde kunna utsträckas

även till femte och sjätte landstormsklasserna. Då tillgången av lämpliga

personer inom de fyra yngsta årsklasserna i vissa områden kan komma

att visa sig otillräcklig, torde de blivande lagbestämmelserna höra avfattas

så, att uttagningen även ur femte och sjätte årsklasserna möjliggöres.

Av vissa militära myndigheter har framhållits, att bestämmelserna

angående frikallelse från föregående års lagstadgade landstormsbefälskurser

i många fall medfört, att det värdefullaste befälsmaterialet undandragits

utbildningen. Givetvis kommer det alltid att möta avsevärda svårigheter

att på fullt lämpligt sätt tillgodose såväl kraven på befäl för landstormen

som behovet av arbetsledare vid tillverkning av krigsmateriel och slutligen

enskilda intressen av särskild vikt. Den avfattning, som ifrågavarande bestämmelser

erhöllo i 1915 års lag, torde emellertid kunna bibehållas även

i den nu ifrågasatta lagstiftningen. För åstadkommande av ett så vitt

möjligt allsidigt bedömande av ansökningar om befrielse torde dessa böra

prövas av en kommission, sammansatt på sätt generalskommissionen förordat.

Uti den till nästlidet års riksdag i ämnet avlåtna propositionen förutsattes,

att sådana landstormsmän, som under sin tjänstetid i beväringen

tillhört klassen A, skulle vara frikallade från inkallelse till landstorms
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 167.

befälskurserna. Uti sin skrivelse den 22 maj 1915, nr 177, ifrågasatte

emellertid riksdagen, huruvida det ej vore fördelaktigare att för utbildning

till landstormsbefäl tillgodogöra sig de lämpliga befälsämnen, som funnes

i främsta rummet bland f. d. fast anställt underbefäl. Denna fråga torde

ock böra tagas under noggrann omprövning, då det gäller ett framtida

ordnande av landstormsbefälets utbildning. Från de nu ifrågasatta landstormsbefälskurserna

synas mig emellertid förevarande personal böra befrias.

De f. d. fast anställda hava nämligen under den alltsedan hösten

år 1914 pågående tjänstgöringen för rikets försvar tagits så mycket i anspråk,

att denna personalkategori icke synes utan trängande skäl böra betungas

med ytterligare tjänstgöring.

Enär utbildningens ändamålsenliga anordnande med nödvändighet

kräver en viss valfrihet ifråga om de olika utbildningskursernas förläggning,

höra bestämmelserna i 37 § värnpliktslagen icke äga tillämpning

beträffande den nu ifrågavarande tjänstgöringen.

Till befälsutbildning inkallad landstormsman synes under tjänstgöringen

i fråga om beklädnad eller beklädnadsersättning samt penningbidrag

böra likställas med landstormsman, inkallad enligt 36 § 1 mom.

värnpliktslagen, och torde penningbidraget i överenstäminelse härmed böra

utgå med en krona om dagen. Yad familjeunderstödet beträffar, synas

tillräckliga skäl icke föreligga för dess beräknande i enlighet med förordningen

den 13 augusti 1914, utan torde sådant understöd, i likhet med

vad som skedde under föregående års kurser, böra utgå enligt i fredstid

gällande grunder. I en blivande lag torde böra inflyta bestämmelser

om gottgörelse för inställelsen till och återfärden från tjänstgöringen.

Kostnaderna för ifrågavarande kursers anordnande hava för åren

1916 och 1917 — under vilka skulle infalla dels, under år 1916, de

längre befäls- och fackmanskurserna, dels ock, under vartdera året, kortare

kaderövningar — approximativt beräknats till 850,000 kronor, och torde

ifrågavarande belopp böra uppföras såsom förslagsanslag å extra stat för

år 1917, med rätt för Kungl. Maj:t att av omhänderhavande medel under

innevarande år förskottsvis utanordna vad för ändamålet erfordras.

Det synes mig icke lämpligt att till statsrådsprotokollet vidare än

som nu skett redogöra för detta ärende; riksdagens vederbörande utskott

torde därom erhålla närmare upplysningar genom de handlingar, som tillhandahållas

utskottet.»

Departementschefen uppläste härefter ett inom departementet i enlighet

med förenämnda grunder uppgjort förslag till lag om skyldighet

för vissa värnpliktiga att undergå befäls- eller annan särskild utbildning

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

KungI. MajUa nåd. proposition Nr 167.

vid landstormen samt hemställde, att detta förslag måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter bitriidda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Kurt Beifrare.

9

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.