Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av sista stycket i övergångsbestämmelserna till lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg

1916-04-25 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:170, Med förslag till lag om ändrad lydelse av sista stycket i övergångsbestämmelserna till lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs nåd. fr oposition nr 170.

1

Nr 170.

KungL Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av sista stycket i övergångsbestämmelserna

till lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å

fartyg; given Stockholms slott den 25 april 1916.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av sista

stycket i övergångsbestämmelserna till lagen den 16 oktober 1914 om

tillsyn å fartyg.

1V> y'' De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 148 höft. (Nr 170.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av sista stycket i övergångsbestämmelserna till lagen den

16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg.

Härigenom förordnas, att sista stycket i övergångsbestämmelserna till

lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Under tiden till den 1 januari 1919 skall den omständigheten, att

fartyg icke undergått sjövärdighetsbesiktning, ej utgöra hinder att fartyget

förses med passagerarfartygscertifikat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

3

Utdrag av protokollet över finanserenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Yestman,

Broström.

é

Departementschefen, statsrådet Vennersten anförde efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet:

»I lagen om tillsyn å fartyg den 16 oktober 1914, vilken trädde i

kraft den 1 januari 1915, stadgas, att tillsyn å fartyg för utrönande, huruvida

bestämmelserna i 5 a § sjölagen och de med stöd därav utfärdade 1

föreskrifter1 äro iakttagna, skall utövas genom sjövärdighetsbesiktning,

passagerarfartygsbesiktning och inspektion. Dessa förrättningar verkställas

av fartygsinspektörerna inom olika distrikt under överinseende av kommerskollegium

i dess egenskap av fartygsinspektionens chefsmyndighet.

Sjövärdighetsbesiktning, varmed förstås undersökning, som anställes

för utrönande, huruvida fartyg må anses sjövärdigt med hänsyn till dess

1 Den 23 december 1915 utfärdades eu förordning med mycket detaljerade föreskrifter

angående fartygs byggnad och utrustning.

Gällande

lag.

och 3 §§.

13 §.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts nåd. proportion nr 170.

användning och den fart, vari det nyttjas eller är avsett att nyttjas, skall

Övergångs- å fartyg, som vid lagens ikraftträdande nyttjas till sjöfart och är anbestommelse.

ti ngen passagerarfartyg eller ock annat svenskt fartyg med en bruttod rasighet

av 100 registerton eller däröver, verkställas första, gången å tid, som

bestämmes av fartygsinspektionens chefsmyndighet. A fartyg med nyss

u §. angiven bruttodräktighet, vilket efter lagens ikraftträdande nybygges för

svensk mans räkning, skall sjövärdighetsbesiktning verkställas, innan det

16 §. må nyttjas till sjöfart, Efter den första sjövärdighetsbesiktningen skola

förnyade sjövärdighetsbesiktningar verkställas med vissa mellantider, och

därjämte må fartygsinspektionens chefsmyndighet, om särskilda omständigheter

anses föreligga, bestämma, att förnyad sjövärdighetsbesiktning i avseenden,

som prövas nödiga, skall verkställas inom än kortare tid. Finnes

18 §. särskild anledning föreligga, må fartygsinspektionens chefsmyndighet för visst

fall förordna om sjövärdighetsbesiktning å svenskt fartyg, som icke eljest på

grund av bestämmelserna uti ifrågavarande lag är underkastad sådan besiktning.

21 §. För undersökning, huruvida fartyg uppfyller de särskilda betingelser,

som av Konungen må hava stadgats för fartygs förseende med passagerarfartygscertifikat,

skall det undergå passagerarfartygsbesiktning. Fartyg

må ej förses med passagerarfartygscertifikat, med mindre det, ändå att

det icke enligt lagens bestämmelser skolat undergå sjövärdighetsbesiktning,

underkastats sådan och därvid befunnits sjövärdigt med hänsyn till

den fart, vari det är avsett att nyttjas, samt efter sjövärdighetsbesiktningen

ej så lång tid förflutit eller sådana omständigheter förekommit, att förnyad

sjövärdighetsbesiktning skolat enligt de i fråga om passagerarfartyg givna

Övergångs- regler verkställas. Under tiden till den 1 januari 1917 skall emellertid

bestämmelse. dGI) omständigheten, att fartyg icke undergått sjövärdighetsbesiktning, ej

utgöra hinder att fartyget förses med passagerarfartygscertifikat, Certifikatet

utfärdas av kommerskollegium; dock att kollegium i fråga om fartyg,

som ej går i fart på utländsk hamn, må uppdraga åt fartygsinspek
22

§. tör att utfärda certifikatet. För fartyg i viss inskränktare fart är certifi
katets

giltighetstid i regel två år, eljest i regel ett år.

23 §. Vad slutligen angår inspektion, så är fartyg, varå någon är mot

betalning anställd eller färdas såsom passagerare, underkastat inspektion

för utrönande, huruvida fartyget är i behörigt skick. Inspektion må företagas,

närhelst tillsynsmyndighet så finner påkallat eller lämpligt. För inspektionens

verkställande må icke krävas vidtagande av så ingående åtgärder

som vid sjövärdighetsbesiktning.

Redarna. I slutet av år 1915 inlämnades till Kungl. Maj:t en skrivelse från

följande redare och redarsammanslutningar i Stockholm, nämligen: Stock
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

holma rederiförening, Stockholms rederiaktiebolag Svea, Stockholms transport-

och bogseringsaktiebolag, skärgårds- och inälarflottornas rederiförening,

ångfartygsaktiebolaget Göta kanal, ångfartygsaktiebolaget Drottningholm—

Fittja, ångfartygsaktiebolaget Gamla Svartsjölandet, Vaxholms nya

ångfartygsaktiebolag och ångfartygsaktiebolaget Hjälmaren. I skrivelsen

an fördes följ ande:

»Jämlikt föreskrifterna i lagen om tillsyn å fartyg den 16 oktober

1914 tillkommer det fartygsinspektionens chefsmyndighet att bestämma,

när fartyg första gången skall undergå sjövärdighetsbesiktning, och jämlikt

bestämmelse i samma lag skall den omständigheten, att fartyg under

tiden till den 1 januari 1917 icke undergått sjövärdighetsbesiktning, ej

utgöra hinder att fartyget förses med passagerarfartygscertifikat. Härav

torde framgå, att fartyg efter den 1 januari 1917 ej skulle kunna förses

med passagerarfartygscertifikat utan att hava undergått sjövärdighetsbesiktning.

Utan tvivel komma vid företagen sjövärdighetsbesiktning rederierna

att åläggas utförande av ganska vittomfattande reparationer och förbyggnader.

Under sådana förhållanden har frågan, huruvida våra i Stockholm,

resp. Sverige, befintliga skeppsvarv under år 1916 på grund av

kristidens verkningar äga förmåga att mottaga och utföra dessa arbeten

före den 1 januari 1917, osökt trängt sig på oss, och hava våra undersökningar

härutinnan givit ett negativt svar icke allenast beträffande utförandet

utan även beträffande anskaffandet av materialier.

Dessutom tillåta vi oss framhålla den omständigheten, att i de fall,

där materialier kunna anskaffas, såväl dessa som arbetets utförande komma

att ställa sig enormt mycket dyrare än under vanliga förhållanden.

På grund härav och då vid tiden för lagens utgivande det ej

torde hava legat i mänsklig förmåga att förutsäga, att våra varv på grund

av åtagna nybyggnader m. m. möjligen ej skulle äga förmåga att inom en

för trafiken ej hindrande tidrymd åtaga sig ytterligare arbeten i och för

sjövärdighetsbesiktningars verkställande och av dessa beroende reparationers

och förbyggnaders utförande, samt med hänsyn tagen till svårigheterna

att under rådande förhållanden anskaffa nödiga materialier och dessas

enorma priser, få vi anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga under omprövning,

huruvida icke fartygsinspektionens chefsmyndighet borde beredas

möjlighet att minst intill utgången av år 1918, vid förekommande fall

och utan att sjösäkerheten därav äventyras, utfärda passagerarfartygscertifikat

för fartyg jämväl vid sådant fall, att fartyget ej undergått sjövärdighetsbesiktning».

I särskilda till Kungl. Maj:t inlämnade skrivelser gjordes samma

framställning av rederiaktiebolaget Norden och aktiebolaget P. Jansson & C:o

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majt:s nåd. proposition nr 170.

törerna.

i Norrköping, ångfartygsaktiebolaget Bohuslänska kusten, Marstrands nya

ångfartygsaktiebolag och ångfartygsaktiebolaget Gotland. Sistnämnda bolag

framhöll därvid ytterligare följande:

Så länge nuvarande dyrtid räckte och priserna å stenkol och allehanda

skeppsförnödenheter hölle sig dryga, hyrorna för sjöfolket vore

väsentligt högre än normalt och sjöfarten tyngdes av eljest onödiga assuranser,

vore det för bolaget, vars materiel icke medgåve det att sträcka

sin trafik utöver den begränsade regelbundna kustfart, som bolaget under

vanliga förhållanden uppehölle, omöjligt att kunna hålla rörelsens nettobehållning

uppe vid normala siffror än mindre att kunna profitera av

det exceptionella läget i den allmänna fraktmarknaden. Bestående avtal

och de rent lokala förhållanden, under vilka bolaget arbetade, hindrade

bolaget från att öka sina inkomster i samma mån som utgifterna stege.

Den enda påtagliga känning bolaget hade av den allmänna fraktnivåns

förhöjning vore den mer än fördubblade kostnaden för anskaffande av

stenkol. För år 1914 kunde bolaget icke lämna aktieägarna någon utdelning.

Att under sådan tid betunga bolaget med måhända stora utgifter

för åtgärder, som icke grundades på en plötsligen uppkommen förändring

till det sämre i trafikmaterielen utan allenast på en hos statsmakterna

uppkommen förändring i uppfattningen av anspråken på samma materiel,

syntes bolaget vara väl hårt. Bolaget föreställde sig, att det i riket funnes

flera små rederier för passagerarbåtar, som befunne sig i samma läge som

bolaget.

Samtliga dessa skrivelser remitterades till kommerskollegium för avgivande

av utlåtande, och kollegium infordrade yttranden i ärendet av

fartygsinspektörerna i riket. Av de yttranden, som från dem inkommit

till kollegium, framgår följande:

a) Inspektörerna i Sundsvalls distrikt tillstyrkte bifall till redarnas

framställning, under framhållande, dels att arbetskrafterna inom distriktet

icke vore tillräckliga för att företaga det stora antal sjövärdighetsbesiktningar,

som skulle före den 1 januari 1917 verkställas, därest ej den föreslagna

utsträckningen av övergångstiden medgåves, och dels att, då fartygsinspektionens

chefsmyndighet ägde bestämma, när fartyg första gången

skulle undergå sjövårdighetsbesiktning, torde därav framgå, att om ett

passagerarfartyg misstänktes vara mindre sjösäkert, kunde chefsmyndigheten

förordna om sjövärdighetsbesiktning.

b) Av inspektörerna i Stockholms distrikt instämde förste inspektören

i redarnas framställning. Jämväl han framhöll otillräckligheten av arbetskrafterna

inom distriktet — antalet fartyg inom distriktet, som skulle

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 170.

7

undergå sjövärdighetsbesiktning, vore omkring 400, men under 1915 hade medhunnits

allenast 65 besiktningar — samt erinrade vidare, att det för fartygsinspektionens

ställning gentemot redarna vore lämpligt, att dessa bibragtes

den uppfattningen, att inspektionen själv sökte undvika att belasta

dem med större utgifter än nödvändigt vore. På så sätt skulle, enligt

förste inspektörens åsikt, inspektionen lättare med kraft kunna ingripa i de fall,

då det visade sig nödvändigt att pålägga eu redare kanske nog så kännbara

utgifter för hans fartygs iståndsättande. — Av andre inspektörerna i

distriktet vitsordade tre det berättigade i redarnas farhågor att icke till

den 1 januari 1917 hinna få alla av sjövärdighetsbesiktning föranledda

arbeten utförda. Emellertid hemställde de, att den ifrågasatta utsträckningen

icke måtte bliva gällande för alla fartyg, enär erfarenheten från

år 1915 visat, att å en del sjövärdighetsbesiktigade fartyg ganska vittomfattande

arbeten varit nödvändiga till följd av bristande tillsyn och

dåligt underhåll. En av sistnämnda inspektörer framhöll särskilt följande:

l)å genom lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg och förordningen

den 31 december samma år med närmare föreskrifter angående tillsyn

å fartyg artikel III i 1864 års passagerarångfartygsförordning upphört

att gälla, följde härav, att fartygs ångpannor icke vore underkastade förnyad

undersökning och kontroll förrän vid sjövärdighetsbesiktning. En

panna, som t. ex. i början av år 1910 undergått besiktning och provning,

vore sålunda enligt nu gällande lagbestämmelser ej underkastad obligatorisk

undersökning förrän efter utgången av år 1916, således efter omkring

7 år; skulle rederiernas anhållan bifallas, först efter 9 år. En

panna, som vid besiktningen 1910 hade en ålder av 30 år, kunde alltså

under 9 år undandragas förnyad undersökning, något som ej borde tilllåtas,

så mycket mindre som nu utfärdade lagbestämmelser fastställt längsta

mellantiden till 2 år för panna å passagerarfartyg och 4 år för panna å

annat fartyg. Då enligt 23 § i lagen om tillsyn å fartyg sådana åtgärder

som att öppna pannor samt uttaga roster och eldbryggor ej kunde krävas

med mindre fartyget vore föremål för sjövärdighetsbesiktning, torde svårigheter

föreligga att genom enbart inspektion utöva kontroll över fartygs

ångpannor. — Slutligen föreslog en t. f. andre inspektör i distriktet, att

enär det hänt, att fartyg ej uppfyllt i lag föreskrivna fordringar i avseende

å sjövärdigheten, borde vid förnyad passagerarfartygsbesiktning verkställas

grundlig inspektion och rapporter däröver insändas till chefsmyndigheten,

som med ledning av densamma hade att bestämma, om fartyget skulle

åläggas sjövärdighetsbesiktning inom viss tid eller godkännas intill utgången

av år 1918 eller ock t. o. in. omedelbart förbjudas att nyttjas

till sjöfart.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

c) Inspektörerna i Oskarshamns och Malmö distrikt tillstyrkte bifall

till framställningen. Några av (lem erinrade, att fartygsinspektionens chefsmyndighet

enligt 18 § i lagen om tillsyn å fartyg ägde rätt att förordna

om sjövärdighetsbesiktning, därest särskild anledning funnes föreligga. En

andre inspektör i Malmö distrikt ansåg emellertid, att framställningen borde

allenast i så måtto bifallas, att om det vid passagerarfartygsbesiktning utröntes,

att fartygets beskaffenhet vore sådan, att dess sjösäkerhet icke

äventyrades, borde icke något hinder möta att på därom för varje särskilt

fartyg gjord ansökning utfärda passagerarfartygscertifikat utan föregången

sjövärdighetsbesiktning.

d) Inspektörerna i Göteborgs distrikt yttrade: Det syntes, som om

det begärda uppskovet skulle kunna medgivas för alla passagerarfartyg,

som innehade klass i någon av de i § 31 mom. 3 tillsynsförordningen

uppräknade klassificeringsanstalter, samt oklassade passagerarfartyg av

mindre än 12 års ålder, men att oklassade passagerarfartyg av högre ålder än

12 år borde undergå sjövärdighetsbesiktning enl. § 40 tillsynsförordningen

före utgången av giltighetstiden för de år 1915 utfärdade passagerarfartygscertifikaten

i fråga om skrovets undervattensdelar samt bordläggningen i

och närmast ovanför lastvattenlinjen, roder, styrapparater och styrledning,

propelleraxel, sjöförbindelser samt ångpannor och ångrör. Samtliga oklassade

passagerarfartyg av mer än 6 års ålder borde inom samma tid hava undergått

inspektion på slip eller i torrdocka, varjämte deras ångpannor borde

undergå sjövärdighetsbesiktning enligt § 40 tillsynsförordningen. Då

giltighetstiden för det övervägande flertalet av år 1915 utfärdade passagerarfartygscertifikat

för oklassade fartyg utginge först efter den 15 april 1917,

skulle den tid, som stode redarna till buds för utförande av eventuella

reparationsarbeten, omfatta dels hela återstående delen av år 1916, dels

den del av år 1917, som företrädesvis vid de svenska varven användes

för dylika arbeten. Med de inskränkningar i omfattningen av sjövärdighetsbesiktningen,

som nu föreslagits, behövde redarna ej befara, varken

att mycket svåranskaffat material eller att mycket arbete komme att behövas

för utförande av eventuella reparationsarbeten. — De tre andre inspektörerna

i distriktet tilläde följande: Som de flesta passagerarfartyg i distriktet

undergått passagerarfartygsbesiktning under tiden efter medio av april

1915, hade vederbörande redare två vårutrustningsperioder och en hel

vinter, varunder de stadgade sjövärdighetsbesiktningarna borde kunna medhinnas.

Då enligt den av andre inspektörerna i distriktet under ett års

inspektioner vunna erfarenheten fartygens tillstånd måste betecknas som

så gott, att några vidlyftigare reparations- eller förbyggnadsarbeten ej

torde ifrågakomma, kunde svårigheterna för varven att anskaffa material

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

9

och Unna tid för reparationsarbetena ej bliva oöverkomliga. Då enligt

förordningen angående fartygs byggnad och utrustning den 23 december

1915 så långa övergångsperioder vore stadgade för införande av eu del

utrustningsdetaljer, att förordningen ej behövde i alla stycken tillämpas

vid denna första sjövärdighetsbesiktning, torde med dessa detaljer kunna

anstå till utgången av ovannämnda övergångstider. Skulle ändock Kungl.

Maj:t finna skäl föreligga att bifalla den i redarnas skrivelse uttalade

önskan, hemställdes, att kommerskollegium måtte erhålla befogenhet att,

där vederbörande inspektör ansåge det av behovet påkallat, utfärda certifikat,

gällande allenast ett år även för fartyg i inrikes fart, med åläggande

för fartyget att undergå sjövärdighetsbesiktning före utgången av detta

certifikat^ giltighetstid.

e) Av inspektörerna i Kristinehamns distrikt anförde förste inspektören

i huvudsak följande: En ändring i övergångsbestämmelserna i

huvudsaklig överensstämmelse med redarnas anhållan syntes äga fog för

sig. Med det i förhållande till tonnaget ringa antal skeppsvarv, som funnes

inom landet, ansåge inspektören, att det till och med under normala

förhållanden skulle hava mött svårigheter för varven att på stadgad tid

mottaga den stora mängd passagerarfartyg, som det här vore fråga om,

och utföra alla förekommande reparationer. Dessa svårigheter syntes under

nu rådande förhållanden bliva nästan oöverkomliga, ty dels torde

varven vara överhopade med beställningar å fartygsnybyggnader, och dels

vore svårigheten att anskaffa material nu särskilt stor. Den omständigheten,

att föreskrifterna i förordningen angående fartygs byggnad och utrustning

den 23 december 1915 i allmänhet icke skulle lända till efterrättelse

förrän i januari 1919 resp. 1920, syntes även tala för en utökning

av övergångstiden i enlighet med redarnas anhållan. På dessa skäl

tillstyrkte inspektören, att fartygsinspektionens chefsmyndighet under tiden

från den 1 januari 1917 till den 1 januari 1919 tillerkändes rätt att för

visst fall, då genom inspektion utrönts, att säkerheten ej härav äventyrades,

förse fartyg med passagerarfartygscertifikat, ändock att fartyget

icke undergått sjövärdighetsbesiktning. — De två andre inspektörerna i

distriktet tillstyrkte bifall till framställningen, den ene av dem dock allenast

i så måtto, att fartygsinspektionens chefsmyndighet skulle äga rätt att för

varje särskilt fall avgöra, om fartyg jämväl efter den 1 januari 1917

skulle erhålla passagerarfartygscertifikat, oaktat det ej undergått sjövärdighetsbesiktning.

I utlåtande den 1 april 1916 yttrade kommerskollegium följande:

»Under år 1915 hava för 957 fartyg passagerarfartygscertifikat ut
Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 148 käft. (Nr 170). 2

Kommers
kollegium.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 110.

färdats, därav till övervägande antal utan föregången sjövärdighetsbesiktning.

Då dessa passagerarfartygscertifikat med några få undantag avse

fartyg i fart innanför linjen Skagen—Lindesnäs och linjen Esbjerg—Texel,

med en giltighetstid i regel således av två år, skulle, endast för samma

fartygs vidkommande, under år 1917, med början av vilket år sjövärdighetsbesiktning

skulle bliva obligatorisk för fartygs förseende med passagerarfartygscertifikat,

erfordras nära nog lika stort antal sjövärdighetsbesiktningar

som passagerarfartygscertifikat, i den mån ej de nya certifikaten

begäras och utfärdas redan under år 1916; och under år 1918

skulle sjövärdighetsbesiktning krävas särskilt i fråga om de fartyg i fart

hitom linjen Skagen—Lindesnäs och linjen Esbjerg—Texel, som under år

1916 förses med passagerarfartygscertifikat, däribland de många fartyg

av mindre bruttodräktighet än 100 registerton, isynnerhet motorbåtar,

vilka enligt en annan övergångsbestämmelse i lagen om tillsyn å fartyg

kunnat ända till den 1 januari 1916 användas för befordran av passagerare

såsom i lagens 20 § sägs utan att vara försedda med passagerarfartygscertifikat.

I samband härmed må erinras, att de fartyg, som undergått sjövärdighetsbesiktning,

skola enligt 16 § i lagen om tillsyn å fartyg underkastas

förnyade sjövärdighetsbesiktningar med vissa mellantider samt att

härför merendels kräves anlitande av varvsmöjligheter.

Kollegium finner sig kunna i huvudsak instämma med sökandena i

fråga om de svårigheter, som skulle uppstå för sjöfarten, därest redan

från och med år 1917 skulle för fartygs förseende med passagerarfartygscertifikat

ovillkorligen krävas föregången sjövärdighetsbesiktning å fartyget.

Enligt kollegii mening bör således någon lindring härutinnan beredas i

den mån sådant kan ske utan äventyrande av vederbörlig sjöfartssäkerhet.

Beträffande spörsmålet om tillgodoseendet av sistnämnda intresse må anföras,

hurusom enligt övergångsbestämmelse i lagen om tillsyn å fartyg

passagerarfartyg, så ock annat fartyg, som är svenskt och äger en bruttodräktighet

av 100 registerton eller däröver, skall undergå sjövärdighetsbesiktning

första gången å tid, som bestämmes av kollegium, varjämte

enligt 18 § i samma lag kollegium må, där särskild anledning finnes

föreligga, förordna om sjövärdighetsbesiktning å svenskt fartyg, som ej

eljest är underkastat sådan besiktning. Med den befogenhet att förordna

om sjövärdighetsbesiktning, som således tillkommer kollegium, är möjlighet

redan beredd kollegium att rätt effektivt utöva tillsyn å nuvarande och

blivande passagerarfartygs sjövärdighet. Av denna möjlighet har också

kollegium hittills i åtskilliga fall använt sig, isynnerhet där anledning

funnits till tvivel om fartygets sjövärdighet. Kollegium anser alltså, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

Hven för någon tid efter år 1916 den ovillkorliga fordringen på föregången

sjövärdighetsbesiktning å fartyg, innan det förses med passagerarfartygscertifikat,

må kunna eftergivas för undvikande om möjligt av ovan

antydda svårigheter. Frågan skulle kunna ordnas antingen så, att befrielsen

meddelas efter ansökning och prövning i varje sårskilt fall, eller ock därigenom,

att giltighetstiden för det nuvarande stadgandet förlånges. Med

hänsyn isynnerhet till de många ansökningar med därmed förbunden

stundom rätt så svår prövning, som otvivelaktigt skulle föranledas av den

förstnämnda anordningen, anser kollegium den andra anordningen vara

att föredraga samt hemställer alltså, att ifrågavarande övergångsbestämmelse

i lagen om tillsyn å fartyg den 16 oktober 1914 måtte erhålla följande

ändrade lydelse:

''Under tiden till den 1 januari 1919 skall den omständigheten,

att fartyg icke undergått sjövärdighetsbesiktning, ej utgöra hinder att

fartyget förses med passagerarfartygscertifikat’.»

Då de skäl, som anförts för det begärda uppskovet, lära äga giltighet

samt ett beviljande av detsamma icke i och för sig torde innebäramen sc e*en''

äventyrande av sjöfartssäkerheten, har jag, i anslutning till kommerskollegii

hemställan, låtit utarbeta ett förslag till ''Lag om ändrad lydelse av

sista stycket i övergångsbestämmelserna till lagen den 16 oktober 1914 om

tillsyn å fartyg’.»

Efter att hava upplåst förslaget, som var av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar, hemställde föredraganden, att lagrådets utlåtande

över nämnda förslag måtte för det i § 87 regeringsformen angivna ändamål

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 110.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av sista stycket i övergångsbestämmelserna till lagen den

16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg.

Härigenom förordnas, att sista stycket i övergångsbestämmelserna till

lagen den 1|5 oktober 1914 om tillsyn å fartyg skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Under tiden till den 1 januari 1919 skall den omständigheten, att

fartyg icke undergått sjövärdighetsbesiktning, ej utgöra hinder att fartyget

förses med passagerarfartygscertifikat.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den

18 april 1916.

Närvarande:

Justitieråden: Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Justitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 17 april 1916,

hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till

lag om ändrad lydelse av sista stycket i övergångsbestämmelserna till lagen

den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av revisionssekreteraren Erik Lilienberg.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

Utdraq av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 april 1916.

N ärvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Vennersten anmälde efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets den 18

april 1916 avgivna utlåtande över det den 17 i samma månad till lagrådet

remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av sista stycket i

övergångsbestämmelserna till lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg;

och hemställde föredraganden, att förslaget, som av lagrådet lämnats

utan anmärkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga . .. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Georg Sjöcrona.

Stockholm 1916. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

161392

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:182 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av sista stycket i övergångsbestämmelserna till lagen d a1 i texten
  2. LU 1916:37 Lagutskottets utlåtande Nr 37 s. 1 i texten