Sök i Ratio Lex

Angående anslag för undersökning av staten tillhöriga mossar

1916-04-11 · 45 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 45 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:173, Angående anslag för undersökning av staten tillhöriga mossar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

1

Nr 173.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anslag

för undersökning av staten tillhöriga mossar; given Stockholms

slott den 11 april 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

för undersökning av staten tillhöriga mossar i huvudsaklig

överensstämmelse med av lantbruksstyrelsen tillstyrkt plan under nionde

huvudtiteln å extra stat för år 1917 anvisa ett anslag av 10,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

Bihang till riksdagens protokoll 1316. 1 saml. 151 höft. (Nr 173.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

april 1916.

N arv arande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen statsrådet friherre Beck-Friis anförde:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl.

Maj:t i punkten 49 under nionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att i

avbidan på den proposition i fråga om utredning angående landets torvtillgångar,

som Kungl. Maj:t kunde komma att avlåta till riksdagen,

för detta ändamål å extra stat för år 1917 beräkna ett anslag av

30,000 kronor.

Vid motiverandet av min hemställan härom anförde jag allenast,

att det vore min avsikt att, sedan vissa utlåtanden inkommit, underställa

Kungl. Maj:ts prövning frågan om verkställande av dylik utredning.

Sedan de sålunda avsedda utlåtandena numera ingivits, anhåller jag att

få upptaga denna fråga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungi. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 178.

Statsrevisorerna hava i sin år 1915 avgivna berättelse erinrat om

vad överrevisorerna vid statens järnvägar i berättelsen för år 1914 anfört

angående vikten av ökad användning av torv till bränsle samt om

deras förslag om anordnande av en försöksanläggning för beredande av

torv härtill och för sin del uttalat sin anslutning till vad överrevisorerna

härom anfört. Sedan statsrevisorerna vidare framhållit, att torvfrågan

hade betydelse icke blott för statens järnvägar utan även vore av stort

allmänt intresse, hava de fortsatt sålunda.

■■Spörsmålet angående de lämpligaste metoderna för framställningen av

torvbränsle kan visserligen ännu ej anses löst, ehuruväl på grund av de under

senaste tid gjorda framsteg utsikter för dess snara lösning lära förefinnas.

Utan att behöva avvakta resultaten av de utav enskilda bedrivna arbetena för

detta problems tekniska lösning synas emellertid vissa åtgärder från det allmännas

sida böra vidtagas för att möjliggöra ett rationellt utnyttjande av

torvtillgångarna..

Av stor betydelse synes sålunda vara, att en inventering av torvmossarna

i vårt land oförtövat kommer till stånd. Kännedom om torvtillgångarnas omattning

samt deras fördelning på olika trakter är givetvis den främsta förutsättningen

för ett planmässigt tillgodogörande av samma tillgångar. För närvarande

saknas emellertid tillförlitliga uppgifter i förevarande hänseende. Redan

kännedomen om torvmossarnas areal är sålunda i hög grad otillfredsställande,

och än mindre föreligga säkra beräkningar angående mossarnas utsträckning

på djupet och om deras olika beskaffenhet. De detaljundersökningar av mossar,

vilka hittills utförts, hava väsentligen inskränkt sig till de förhållandevis mycket

små mossarealer, beträffande vilka vederbörande markägare särskilt begärt

undersökning genom statens torvingenjörers försorg.“

Sedan statsrevisorerna därefter berört frågorna om fraktsatserna

för transport av torvprodukter och om eldning med torv i statens verk

och inrättningar samt i övrigt och särskilt omförmält upprättandet av

reservkraftstationer för statens vattenfallsverk, hava de slutligen yttrat,

att de av dem ifrågasatta undersökningarna och utredningarna syntes

böra omedelbart igångsättas, på det att vid den tidpunkt, då den tekniska

lösningen av problemet om torvbränslets framställande förelåge,

bästa möjliga förutsättningar för detta bränsles tillgodogörande måtte

förefinnas.

I gemensamt utlåtande den 13 december 1915 över vad statsrevisorerna

sålunda anfört erinrade lantbruksstyrelsen och Sveriges

geologiska undersökning, hurusom ämbetsverken förut framhållit önskvärdheten

av en dylik inventering och att Kungl. Maj:t med anledning

av ämbetsverkens framställningar i ämnet hos 1913 års riksdag gjort

framställning om beredande av medel härför, vilken framställning riks
-

Stats - revisorerna

1915.

Lantbruksstyrelsen

och

Sveriges geologiska

undersökning

19 fn

1915.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 173.

dagen dock avslagit. Sedan den tiden hade Sveriges geologiska undersökning

bedrivit försöksinventeringar i bältet inom södra Sverige ävensom

utfört beräkningar av torvarealerna inom största delarna av södra

och mellersta Sverige i syfte att inkomma till Kungl. Maj:t med förslag,

att ärendet måtte ånyo upptagas. Ämbetsverken komme därför att till

Kungl. Maj:t inlämna dels en ny plan till allmän inventering av landets

torvtillgångar dels ock en ny plan till undersökning av statens mossar

med hemställan om avlåtande till 1916 års riksdag av proposition om

beviljande för år 1917 av medel för dessa ändamål.

Med skrivelse den 1 april 1916 hava nu förenämnda bägge ämbetsverk

överlämnat ett av t. f. chefen för Sveriges geologiska undersökning

uppgjort, den 24 mars 1916 dagtecknat förslag rörande en förrådsstatistisk

undersökning av torvmarkerna inom Götaland och Svealand,

utom Dalarna. Detta förslag är av följande lydelse.

__________ _ “Med anledning därav, att inom torvbränsleindustrien vissa tekniska uppför^

»</,* slag framkommit, vilka jämte andra omständigheter kunde synas vara ägnade

1916. att väcka förhoppningar, att torvproblemet möjligen inom en jämförelsevis nära

liggande framtid kunde vinna sin lösning och att ett tillgodogörande i stor skala

av Sveriges torvtillgångar kunde begynna, ansåg sig Sveriges geologiska undersökning,

som sedan flera år haft sin uppmärksamhet riktad på frågan, huru en

förrådsstatistisk undersökning på detta område lämpligast skulle åvägabringas,

på hösten 1912 böra inför Eders Kungl. Maj:t framlägga ett underdånigt förslag

till en utredning rörande storleken och beskaffenheten av Sveriges torvtillgångar,

i första hand i de delar av landet, inom vilka dessa kunde väntas först bliva föremål

för ett mera omfattande tillgodogörande.

Förslaget, som atarbetats i samförstånd med statens förste torvingenjör, avsåg

att genom en linjeinventering, analog med den som kommit till användning

vid den då i fältet avslutade försökstaxeringen av Värmlands skogar, skaffa ett

tillförlitligt material för beräkning av torvmängdernas totala belopp inom Sverige

söder om 61 breddgraden samt dessas fördelning på skilda landsdelar och förslag.

Med anledning av Sveriges geologiska undersöknings underdåniga skrivelse

och sedan lantbruksstyrelsen i infordrat underdånigt yttrande tillstyrkt det däld

framlagda förslaget, avläts nådig proposition till 1913 års riksdag om beviljande

av för ändamålet nödigt anslag. Dettas beviljande tillstyrktes av jordbruksutskottets

majoritet, men propositionen blev av riksdagens båda kamrar avslagen.

Genom det pågående världskriget har vårt lands bränslefråga kommit i

ett särdeles kritiskt läge, och frågan om utnyttjandet av våra inhemska bränsleoch

energikällor har blivit mer än vanligt aktuell. Riksdagens revisorer funno

sig också fördenskull föranlåtna att i sin berättelse av den 30 november 1915

kraftigt understryka önskvärdheten av omedelbara åtgärder för torvtillgångarnas

rationella tillgodogörande. — — —

Det har från början av de förberedande utredningarna för en inventering

av landets torvbränsletillgångar stått som en grundprincip, att dessa utred
-

Förrådsstatistisk

undersökning

av torvmarker.

T., f. chefens

för Sveriges

geologiska

un

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 173.

ningar, för att kunna erhålla bestående värde, dels icke finge inskränka sig till

en utredning av enbart “bränntorv", utan måste omfatta all torv, jämväl sådan

som för närvarande lämpligast utnyttjas genom ströberedning eller odling,

dels att principerna för dess planläggning och utförande icke finge dikteras

uteslutande av den nuvarande uppfattningen av de olika torvslagens lämpligaste

användningssätt. Den totala torvmängden måste uppdelas icke på vad som

med nuvarande exploateringsmöjligheter kan betecknas såsom bränntorv, strötorv

och odlingstorv utan på naturliga torvslag med angivna biologiska, kemiska

och fysikaliska egenskaper. Bleve en dylik förutsättningslös utredning genomförd,

vore en fast och av de tillfälligt rådande exploateringsmöjligheterna oberoende

grundval vunnen, på vilken sedermera kalkyler kunde baseras, allteftersom

de skilda exploateringsmöjligheternas utveckling fortskrede.

Vid en förrådsstatistisk undersökning sådan som den nu ifrågavarande är

det tvenne spörsmål, vilka uppställa sig till besvarande. Dels gäller det att

möjligast noga fixera totaltiligången samt dennas allmänna fördelning på skilda

trakter, torvslag och mosstyper. Dels bör inventeringen kunna utpeka de för

tillgodogörande ur olika synpunkter lämpliga förekomsterna. Det är uppenbart,

att båda dessa spörsmål bäst och fullständigast besvaras genom en undersökning

av var och en av landets samtliga torvmossar. Eu dylik utredning måste

emellertid betecknas såsom praktiskt omöjlig att genomföra. Ty såsom det i

Sveriges geologiska undersöknings tidigare underdåniga skrivelser (av den 8/u

1912 och 3/i2 1912) påpekats, skulle en undersökning av landets sammanlagt

mer än 5,600,000 har omfattande torvmarker kräva en till millioner kronor uppgående

kostnad. Även om det vore möjligt att anskaffa 100 kompetenta förrättningsmän,

skulle undersökningen kräva en tid av minst 20 år och enbart

för fältarbetena draga en kostnad av mer än 100,000 kronor per år.

Skall en torvinventering kunna genomföras på rimlig tid och för rimlig

kostnad, måste densamma begränsas, så att endast en del av landets torvmarker

bliva undersökta. Men i så fall blir det icke möjligt att efter en och samma

undersökningsplan behandla de ovan angivna huvudspörsmålen. En undersökning

av ett urval av de med hänsyn till läge, storlek: o. s. v. för exploatering

lämpligaste mossarna kommer att giva ett alltför ensidigt och ojämnt material

för beräknande av de totala torvmängderna, medan å andra sidan en urvalslös

undersökning icke med tillfredsställande effektivitet kan väntas anvisa exploateringsvärda

mossar. Inventeringens båda huvudsyften bliva fördenskull bäst

tillgodosedda, om inventeringen uppdelas . i tvenne från varandra i viss mån

fristående utredningar, av vilka den ena finge till uppgift att skaffa en allsidig

och möjligast detaljerad förrådsstatistisk överblick över landets torvtillgångar,

den andra hade att uppsöka de i första hand exploateringsvärda mossarna.

Sedan båda dessa förslag, likväl under framhållande av önskvärdheten

att en torvinventering komme till stånd, av riksdagen avslagits, har Sveriges

geologiska undersökning tagit frågan om en översiktsundersökning av Sveriges

torvtillgångar under förnyad prövning. De ytterligare försöksarbeten och utredningar,

som utförts, hava emellertid än mer stärkt undersökningen i dess uppfattning,

såväl att en utredning av denna art är ur det allmännas synpunkt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

behövlig, som att den av Sveriges geologiska undersökning föreslagna metoden

effektivt men utan alltför stora kostnader leder till målet.

Det nya förslag till plan för en utredning av storleken och beskaffenheten

av Sveriges torvtillgångar, Sveriges geologiska undersökning nu går att i underdånighet

framlägga, är också såväl till syfte som metod byggt på samma principer,

som lågo" till grund för inventeringsförslaget av den 9 november 1912.

Med hänsyn särskilt till vissa under riksdagsdebatterna framkomna önskemål

har planen emellertid icke obetydligt utvidgats utöver vad som tidigare föreslagits.

Huvudsakligen på grund härav men även i någon mån till följd av

arbetskostnadernas stegring sedan år 1912 ställer sig kostnaden för inventeringen

enligt det här nedan ■»framställda förslaget väsentligen högre än enligt

det äldre förslaget.

Innan jag i detalj framlägger det nya inventeringsförslaget, torde det vara

lämpligt att lämna en översikt av 1912 års inventeringsförslags motivering och

innebörd samt av de anmärkningar mot detta förslag, som från olika håll framställts,

synnerligast som jag härigenom erhåller tillfälle att ytterligare belysa

de principer, som ligga till grund jämväl för det förslag, som nu kommer att

framläggas.

1912 års inventeringsförslag avsåg att inom inventeringsområdet — Sverige

söder om 61 breddgraden — fastställa totalmängden torv med en säkerhet av

10 % samt att angiva denna torvmängds fördelning på de olika länen och på

de naturliga torvslagen med den noggrannhet, det genom inventeringen insamlade

materialet tillät. Detaljuppgifternas säkerhet bleve naturligtvis mindre än

totalsummans, men läte sig i varje fall matematiskt bestämmas. Materialets

insamling och registrering skulle ske enligt följande metod: Landet skulle genomdragas

av ett system av inventeringslinjer av erforderlig längd. För varje på

inventeringslinjerna fallande snitt genom torvmark skulle uppmätas en noggrann,

på avvägda borrningar grundad profil, å vilken de olika torvslagen vart för sig

angåves. Avståndet mellan borrhålen finge bero av mossarnas byggnad, så att

detsamma gjordes allt mindre, ju mera invecklad och växlande denna vore. I

enkelt och regelbundet uppbyggda mossar kunde borravståndet uppgå till 100

meter eller mera, dock i regel icke till mer än 150 meter; i mosskanter och

mossar av mera växlande sammansättning kunde borrpunktsavståndet sjunka

till 25 meter, någon gång t. o. m. till mindre belopp. Moss-snitten skulle uppritas

i kvarteret, medan ännu bekväm möjlighet till kompletterande borrningar

förefunnes. Emedan moss-snitten på grund av linjesystemets byggnad jämnt

fördelades över trakten, och de undersökta mossarna skuros av undersökningslinjen

på alla tänkbara sätt, komme det sammanförda profilmaterialet att bilda

en så att säga matematiskt konstruerad genomsnittsmosse, i vilken de förefintliga

mosstyperna bleve representerade proportionellt. Denna “genomsnittsmosses“

mäktighet och sammansättning skulle erhållas därigenom, att såväl

hela moss-snittens som de enskilda torvslagens sammanlagda profilarea uppmättes

och dividerades med sammanlagda snittlängden. På grundvalen av de

kemiska, biologiska och fysikaliska analyser, vilka de under arbetet insamlade

proven skulle underkastas, skulle en utförlig statistisk karakteristik av torvslagen

utarbetas, varvid hänsyn skulle tagas ej minst till dessas olika utbildningsformer

i olika landsdelar. Det torde vara uppenbart, att en på detta sätt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kunrjl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 173.

(''jord undersökning vid sidan av torvkvantiteten skulle giva eu ganska nyanserad

bild av de allmänna dragen i mossarnas byggnad och sammansättning. Däremot

finge man naturligtvis av eu sådan undersökning icke vänta annat än rent tillfälliga

detaljupp gifter rörande enstaka mossar.

Ingen torde kunna bestrida, att det vetande om våra torvmarker och

deras sammansättning, denna utredning avsåg att skapa, är nödvändigt såväl

för angivande av de riktlinjer, efter vilka torvmossarnas planmässiga utnyttjande

ur industriellt och agrikulturellt syfte och metoderna härför böra utvecklas,

som, än mer, för att i framtiden lösa de allmänna intressekonflikter mellan

mosskulturen och de skilda torvindustrierna, vilka med hög grad av sannolikhet

komma att uppstå, då en på torvmossarna grundad lönande storindustri av

nationalekonomisk betydelse framarbetats.

Det kan då frågas: Är en utredning med detta syfte verkligen behövlig?

År icke vår kännedom om landets torvmarker ur de angivna synpunkterna nu

tillräcklig ?

Redan vår kännedom om de svenska torvmarkernas areal är ännu i

denna stund i hög grad otillfredsställ^de. De siffror, som vanligen plägat anföras,

äro H. Steinmetz’ år 1897 offentliggjorda arealuppgifter för vattensjuk

mark inom Sveriges olika län. Dessa uppgifter kunna emellertid icke ens anses

approximativt riktiga. — — —

För de landsdelar, där geologiska kartor föreligga, låter sig torvmarksarealen

rätt exakt bestämmas genom uppmätning å dessa kartor. Däremot

giva såväl de topografiska kartorna som de ekonomiska på grund av principerna

för deras klassifikation av marken föga tillfredsställande värden. Geologiska

kartor föreligga nu i olika skalor, utgivna eller i koncept, för så gott som hela

Göta- och Svealand, med undantag av Dalarna och Värmland. För det senare

landskapet har emellertid försökstaxeringen av skogarna givit en mossarealsiffra,

vars absoluta säkerhet kunnat fixeras till ± 5.7 6 procent, men vars sannolika

fel är endast ± 1.2 9 procent. För Dalarna och Norrland däremot finnes

för närvarande ingen möjlighet att med något anspråk på precision angiva torvmarkernas

utsträckning.

Medan sålunda torvmarksarealerna inom hela Götaland och större delen

av Svealand numera låta sig någorlunda säkert bestämmas, kunna torvkvantiteterna

på grund av frånvaron av allmängiltiga siffror för torvens medelmäktighet

icke ens inom någon del av landet fixeras.

Den för landets torvtillgång oftast anförda siffran är 4 miljarder ton lufttorr

bränntorv inom Göta- och Svealand. Denna siffra baserar sig på en den

23 december 1868 till Eders Kungl. Maj:t av dåvarande chefen för Sveriges

geologiska undersökning, professor Axel Erdmann, ingiven beräkning av bränntorvstillgångarna

inom sagda landsdelar. Varje vid ifrågavarande tidpunkt geologisk

karterad kvadratmil av landet innehöll nämligen i medeltal ungefär 2,670

tunnland (= 11.52 kvadratkilometer per kvadratnymil land) mossar, varav 2,118

tunnland (=9.14 kvadratkilometer per kvadratnymil land) voro kartlagda som

torvdy, d. v. s. kunde betraktas såsom “innehållande god och tjänlig bränntorv".

Då vidare de vid de geologiska undersökningarna verkställda borrningarna givit

en medelmäktighet hos bränntorvmossarna av minst 6 fot (= cirka 2 meter),

kunde varje kvadratmil anses innehålla i medeltal ungefär 711.648.000 kubikfot

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

(= I6.3 miljoner kubikmeter per kvadratnymil land) rå bränntorv. Enligt Erdmanns

beräkning borde härav efter 75 procent avdrag för intorkning och avfall

erhållas 177,912,000 kubikfot (=4.1 miljoner kubikmeter per kvadratnymil land)

lufttorkad vara.

Med a vridning av den Erdmannska arealsiffran till 10 procent bränntorvareal

samt under antagande, att varje bränntorvmosse av 2 meters djup

giver 2,250 ton lufttorkad bränntorv per hektar, erhålla Alfr. Larson och E. Wallgren

för Göta- och Svealand den nyss angivna siffran, 4 miljarder ton, motsvarande

36 miljarder kubikmeter, rå torv.

En på likartade grunder av chefen för Sveriges geologiska undersökning,

professor A. E. Törnebohm år 1900 utförd beräkning, som dock innefattade

allenast mossar med mer än 100 hektar ytvidd, gav omkring 300 miljoner ton

lufttorr bränntorv i Sverige söder om Dalälven. Professor Törnebohm utgår här

från ett antaget medeldjup hos mossarna av 2 meter (varav dock endast 1.4

meter vore bränntorv) och antager 2,800 ton utbyte per hektar mosse samt en

för bränntorvtäkt tillgänglig mossareal av 108,000 hektar. Efter Larssons och

Wallgrens beräkning av bränntorvutbyÄt finge emellertid den Törnebohmska

siffran ändras till 160 miljoner ton bränntorv. Då emellertid enligt all erfarenhet

de bästa bränntorvarealerna under nutida exploateringsbetingelser justera

de större bland de av Törnebohm undantagna, är det tydligt, att hans siffra

icke ger en riktig bild av bränntorvtillgången i södra och mellersta Sverige.

Den på den Erdmannska beräkningen grundade uppgiften, cirka 36 miljarder kubikmeter

råtorv i Svea- och Götaland, angiver måhända storleksordningen av den

totala torvmassan i dessa landsdelar. Emellertid hava i dessa kalkyler ingen

hänsyn kunnat tagas till de skilda torvslagens olika användbarhet, än mindre

till dessas fördelning på olika trakter. Ej heller torde de vid den geologiska

karteringen särskilda slagen av torvmark, “torvdy“ och “mosstorv“, i verkligheten

korrekt angiva mossarnas användbarhet för bränntorvberedning. Dessa

bestämningar hänföra sig nämligen huvudsakligen till ytlagrens beskaffenhet,

och alla de mossar, i vilka torvdy förekommer täckt av “mosstorv“, komma

alltså att betecknas som icke dugliga för bränntorvberedning.

Om alltså icke ens försöken att på grundvalen av vår nuvarande kännedom

om landets torvmossar bestämma den i allt förefintliga torvmängden kunna

anses leda till närmelsevis tillfredsställande resultat, måste det betecknas som

fullständigt outförbart att utan omfattande undersökningar i fältet framlägga

kvantitetsuppgifter för de skilda torvslagen, vare sig för landet i dess helhet

eller för dess skilda delar. Visserligen har svenska mosskulturföreningen genom

sina länsundersökningar lämnat värdefulla bidrag till den kvalitativa kännedomen

om våra torvslag och deras utbredning i skilda landsdelar. Men föreningens

torvgeologiska verksamhet har endast avsett att utreda, huru enskilda

mossar i de undersökta distrikten kunna och böra tillgodogöras efter nuvarande

torvindustriella metoder och efter nuvarande exploateringsmöjligheter, samt i

vilken mån och för vilka ändamål desamma redan tagits i anspråk. Däremot

låter sig föreningens material icke användas vid en beräkning av landets torvtillgångar

enligt den av Sveriges geologiska undersökning hävdade principen.

Vid Sveriges geologiska undersöknings rekognosceringsarbeten hava borr
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 173.

ningar i de karterade distriktens torvmossar i under olika tider växlande utsträckning

företagits. Då emellertid vid de vanliga kartarbetena ingen ingående

och systematisk bestämning av torvslagen kunnat ifrågakomma, och borrningarna

icke heller kunnat tillräckligt likformigt fördelas över mossarna, kan ej

heller detta material läggas till grund för en beräkning av de förefintliga kvantiteterna

av olika torvslag. För vissa områden, Bohuslän, Halland, Blekinge,

Småland samt Gävleborgs län, hava genom undersökningens försorg under 1870- och 80-talen samt början av 1890-talet utförts systematiska torvundersökningar.

Men dessa undersökningar hålla icke heller de, särskilt vad torvslagsbestämningarna

angår, måttet inför nutidens väsentligt skärpta krav på precision och

detaljering. Ej heller torde de för exakta kvantitetsberäkningar nödvändiga

mäktighetstalen kunna erhållas ur detta material.

Kvantitativa undersökningar hava utförts av statens torvingenjörer och

andra torvexperter över ett betydande antal enskilda mossar, vilka dock tillsammans

utgöra endast en mycket ringa del av landets totala areal torvmark.

Men dessa undersökningar hava dessutom föranletts av enskilda torvindustriidkares

mer eller mindre tillfälliga krav och äro av denna orsak alltför ojämnt

fördelade över landet för att kunna brukas som underlag för en generell kvantitetsberäkning.

Vidare äro torvingenjörerna av lätt insedda skäl förhindrade

att betunga rekvirenterna med andra undersökningar än dem, som för tillfället

krävas, och deras för allmänhetens räkning företagna mossundersökningar måste

därför till planläggning, omfattning och metod helt och hållet anpassas efter

torvindustriens nuvarande ställning. Såsom också, bland annat av svenska

mosskulturföreningen, framhållits, är det möjligt att, åtminstone vad torvbränslet

beträffar, vid de industriella metodernas utveckling en väsentligt ny frågeställning

för den praktiska torvundersökningen kan framkomma, mot vars skärpta

och mera nyanserade krav undersökningsdokument av den hittills vanliga typen

icke komma att svara. Vid en allmän och av industriens tillfälliga behov oberoende

inventering måste väsentligt djupare synpunkter göras gällande och

undersökningen drivas avsevärt mera allsidigt, än vad som vanligen kan ske

vid expertutredningar med på förhand bestämt praktiskt syftemål. Detta har

'' också av statens förste torvingenjör vid upprepade tillfällen uttalats.

Utan överdrift kan alltså sägas, att det för närvarande icke är möjligt att

på grundvalen av vare sig facklitteraturen eller offentliga och andra tillgängliga

arkiv ens approximativt beräkna vårt lands totala torvtillgång, än mindre att fördela

denna på olika landsdelar och torvslag.

Då framställer sig frågan: År den av Sveriges geologiska undersökning framförda

planen den för ändamålet lämpliga? Vid frågans behandling före framläggandet

av den nådiga propositionen till 1913 års riksdag anfördes av svenska

mosskulturföreningen en del invändningar emot den då föreslagna inventeringen

liksom ock senare av några talare vid ärendets handläggning i riksdagen.

Mosskulturföreningens anmärkningar voro dels av principiell natur, dels

uttryckte de tvivelsmål angående den föreslagna metodens effektivitet. Enligt

mosskulturföreningens mening, uttryckt i dess styrelses den 28 november 1912

till Eders Kungl. Maj:t ingivna underdåniga skrivelse, borde vid inventeringen

vissa mossar på förhand kunna uteslutas, nämligen dels de, som äro odlade,

eller som vid mosskulturföreningens snart över hela södra delen av landet

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt 151 höft. (Nr 173.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

KuykjI. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 173.

utförda länsundersökningar befunnits hålla hög kvävehalt och därför utpekats

såsom odlingsvärdä, dels alla torvmossar med mindre ytvidd än 20 har. Den

förra gruppen borde enligt föreningens uppfattning reserveras för mossodlingen

och, även om deras torvlager vore av större mäktighet, icke få räknas som

bränntorvsjordar. Å mossar av den senare gruppen kunde fabriksdrift i större

skala icke komma i fråga, då nämligen “arbetslinjens i allmänhet ringa längd,

mossens hastiga utgrävning och torkfältens snabbt minskade storlek icke medger

nedläggande av större kostnader i företaget", och fördenskull dessa mossar

väl “till en tid kunde vara av betydelse för den närmaste orten men icke spelade

någon roll för landet i dess helhet".

Om dessa inskränkningar gjordes, bleve antalet sådana mossar, som

kunde komma i fråga för bränsleberedning, icke större, än att det vore möjligt

att i detalj undersöka dem alla på ungefär samma tid, som den Sveriges

geologiska undersökning beräknat för linjeinventeringen, och erhålla en fullt

bestämd uppgift rörande bränsleförrådet i syd- och mellan-Sveriges torvmarker.

Såsom Sveriges geologiska undersökning inför Eders Kungl. Maj:t i underdånighet

tidigare framhållit, kan undersökningen för sin del icke ansluta sig till

den åskådning, som framträder i svenska mosskulturföreningens nu antydda

förslag. Val måste det betecknas som en upprörande misshushållning, om stora

mängder kväve spolieras genom en på kväverika torvslag baserad bränntorvstillverkning,

och väl är det obestridligt, att den nutida fabriksmässiga bränntorvindustrien

icke kan ekonomiskt utnyttja de minsta torvmarkerna. Men om

också de torvbränsletekniska metoder, vilka avse att vid sidan av bränslet tillvarataga

torvens kvävehalt, ännu icke förmått arbeta sig fram till ekonomisk

lösning, torde möjligheten icke kunna förnekas, att en dylik lösning inom en

mer eller mindre nära liggande framtid kan uppnås. Och när så skett, kommer

det med säkerhet att befinnas lämpligt att å mäktigare och lättare dränerbara

kväverika torvmarker, även sådana som nu ligga under kultur, industriellt utnyttja

en större eller mindre del av torven för att sedermera odla de kvarlämnade

bottenlagren. Att det inom vårt land finnes torvmarker, där detta är

möjligt, har redan framgått av Sveriges geologiska undersöknings förundersökningar

för en torvinventering och skall längre fram i denna skrivelse ytterligare''

visas. Vad åter de små mossarna angår, ligger den väsentligaste svårigheten

för deras ekonomiska utnyttjande, torkfältens snabbt minskade storlek, just i

det moment i den nuvarande bränntorvtillverkningen, som utgör det största

hindret för dennas utveckling till storindustri, nämligen nödvändigheten att. lufttorka

torven. Om detta hinder undanröjes genom en förädlingsmetod, som gör

lufttorkningen överflödig — den under utexperimenterande varande våtkolningsmetoden

arbetar på denna linje — böra också småmossarna kunna ekonomiskt

utnyttjas av storindustrien, helst då de, såsom ofta är fallet, ligga i grupper

och deras torv lätt kan transporteras till en centralt anlagd fabrik. Vidare får

den nationalekonomiska betydelsen av en omfattande, på dessa torvmarker

grundad hemindustri, vilken väl genom lämpligt upplysningsarbete borde kunna

framkallas, icke förbises.

Det skulle innebära ett betänkligt avsteg från den förutsättningslöshet,

som enligt Sveriges geologiska undersöknings mening bör vara grundprincipen

vid alla statens förrådsstatistiska utredningar, att på det sätt, som mosskultur
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

föreningen antytt, begränsa utredningen rörande vårt lands torvtillgångar med

hänsyn till exploateringskonjunkturer, om vilkas fortvara det icke är möjligt afyttra

sig, men vilka, åtminstone delvis, äro betingade av de nutida torvbränsleindustriella

metodernas jämförelsevis låga utvecklingsgrad.

I en till lantbruksstyrelsen den 11 december 1912 ingiven P. M. sammanfattar

mosskulturföreningens föreståndare föreningens förslag i torvinventeringsfrågan

sålunda:

: “1) Det gäller att se till, vad som kan göras av de för kultur mindrevärdiga

och således nu för det mesta ödeliggande torvmarkerna. För att vinna

tid uteslutas de smärre.

2) De större undersökas var för sig, varvid man tar reda på de olika

mossarnas kvantiteter av olika torvslag och därmed också deras bruksvärde.

Härigenom skulle man få veta, vad vi i första hand hade av för industri

användbar torv och vad som med anledning härav borde vidtagas av statens

Grundtanken i detta förslag år just den, som erhållit uttryck i den jämsides

med Sveriges geologiska undersöknings plan för en översiktlig utredning

framlagda planen för den detaljundersökning av större, i första hand staten tillhöriga

mossar, vilken är avsedd att i samarbete med Sveriges geologiska undersökning

utföras av statens torvingenjörer.

De principiella anmärkningar, vilka under frågans fortsatta behandling

framkommo, gällde huvudsakligen den planerade undersökningens omfattning.

Vissa talare i riksdagen förmenade den föreslagna inventeringen bliva utan

betydelse, då allenast klumpsumman för hela det undersökta området erhölle

önskvärd noggrannhet, medan länssiffrorna i allmänhet bleve behäftade med

osäkerhet, större än 10 procent, och i de mossfattigaste länen till och med

bleve mycket osäkra. Under förutsättning att linjeinventeringsmetoden över

huvud taget är användbar, ligger det i öppen dag, att man, såsom också tidigare

framhållits, genom förtätning av linjesystemet kan erhålla vilken noggrannhet

man önskar. Vill man uppställa som generell fordran, att länssiffrorna skulle

erhålla en säkerhet av ungefär 10 procent, får undersökningens omfattning för

varje län avvägas därefter. Härmed följer också automatiskt en väsentlig ökning

av säkerheten hos områdets totalsiffra. Det mera omfattande förslag, Sveriges

geologiska undersökning nu går att framlägga, är så avpassat efter denna

fordran, att säkerheten hos siffran för den totala kvantiteten råtorv i de mossrikare

länen väl kan bliva större än 10 procent, men icke, om de allra fattigaste

länen undantagas, bär nämnvärt understiga detta värde. Ehuruväl de enskilda

torvslagen, särskild! de kvantitativt mindre betydande, självfallet bliva bestämda

med mindre noggrannhet än totalmängden torv, är enligt Sveriges geologiska

undersöknings förmenande härmed gränsen nådd för vad som rimligen kan

fordras beträffande precision hos en förrådsstatistisk undersökning av detta

slag. Det arbete och den kostnad, som statsmakterna möjligen kunna finna

lämpligt att därutöver nedlägga på utredning av våra torvtillgångar, anser

undersökningen böra inriktas på det andra av den allmänna inventeringsplanens

huvudmoment, nämligen på detaljundersökningar av enskilda mossar. A

andra sidan finner undersökningen den nu föreslagna utvidgningen av den

först planerade förrådsstatistiska översiktsundersökningen, utöver vad densamma

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

tidigare vågat sätta i fråga, givetvis komma att medföra en högst väsentlig

och synnerligen önskvärd höjning av utredningens värde.

Frågan om linjeinventeringsmetodens effektivitet och den grad av noggrannhet,

som med den föreslagna linjetätheten kan uppnås, låter sig häst diskuteras

i samband med en redogörelse för de erfarenheter, undersökningens försöksarbeten

medfört.

Den av Sveriges geologiska undersökning under loppet av åren 1912,

1913, 1914 och 1915 företagna försöksundersökningen omfattar hela Kronobergs

och Kristianstads län samt delar av Malmöhus, Hallands och Kalmar län.

lakttagelsematerialet är registrerat dels i fullständiga och minutiösa bormingsprotokoll

med tillhörande avvägnings- och läugdmätningsanteckningar, allt sammanfört

i dagböcker av den typ, som föres vid Sveriges geologiska undersöknings

övriga arbeten, dels å profiler över samtliga undersökta moss-snitt samt

å rekognosceringskartor, på vilka dessas läge noggrant angivits. Bearbetningen

av detta fältmaterial, vilken i saknad av för ändamålet disponibla arbetskrafter

icke kunde igångsättas systematiskt förrän i slutet av år 1915 men nu under

cirka 3 månader oavbrutet fortgått, har emellertid kunnat preliminärt slutföras

endast för en del av detta material, nämligen det som faller inom Kronobergs

län. Ej heller för detta län har materialet hunnit genomarbetas ur alla de synpunkter,

vilka äro avsedda att beaktas vid det slutliga utarbetandet av torvinventeringens

resultat. Emellertid torde det föreliggande materialet vara tillräckligt

såväl för att belysa undersökningens syfte och innebörd som för att

fastlägga graden av noggrannhet hos de sökta huvudsiffrorna. Ställd i belysning

av de för regionala linjeinventeringar grundläggande fakta, vilka genom

Värmlandstaxeringen fastslagits, ger undersökningens försöksinventering ett

enligt undersökningens mening fullt tillfredsställande underlag åt planen för den

södra och mellersta Sverige omfattande förrådsstatistiska torvutredningen.

Det undersökta linjesystemet genom Kronobergs län förlöper i riktning

O-W på latituderna 56° 34'', 56° 46'', 56° 58'' och 57° 10'' N. br., det vill säga med

ett avstånd mellan linjerna av 22.2 kilometer. Det omfattar i sin helhet från

länsgräns till länsgräns i runt tal 431 kilometer, varav 59.6 kilometer enligt

den i fältet utförda mätningen gå över torvmark. Enligt denna skulle länets

torvmarks areal, räknad i procent av hela ytan (inbegripet sjöar), utgöra 13.8

procent (eller 137,000 hektar). En uppmätning å rekognosceringskartoma (i

skala 1:100,000) till de i skalan 1:200,000 utgivna geologiska kartbladen för

länet har givit 131,273 hektar eller 13.2 procent. Skillnaden utgör 5,727 hektar

eller 4.4 procent av kartans värde. På grund av den lilla skalan är emellertid

kartans mossareal i detta fall icke fullt säker. En antydan om dess felaktighet

ger skillnaden mellan de av linjesystemet skurna mossarnas i fältet uppmätta

linjesumma 59,648 meter och den för samma system å kartan avlästa, 56,400

meter, en skillnad motsvarande 0.8 procent av länets hela areal och 5.8 procent

av kartans torvareal. Emedan fältundersökningarna i förening med i det följande

anförda linjeuppmätningar å kartorna visat, att den genom linjemetoden i fältet

erhållna arealsiffran i detta fall är riktigare än den, som framgått genom planimetrering

av kartorna, lägges den förstnämnda till grund för kvantitetsberäkningarna,

och arealen torvmark i Kronobergs län antages därför till 137,000

hektar eller 13.s procent av länets hela areal.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 173.

De uppborrade torvmarksprolilernas medelmäktighet (totala profilarean

146,852 in* dividerad med totala profillängden 59,648 jneter) bär befunnits vara

2.40 meter. Av detta värde och länets torvareal, 13.8 procent av hela arealen

eller 137,000 hektar, erhålles för länets totala råtorvmassa värdet 3.3 7 milliarder

kubikmeter.

Vid fältundersökningen, som utförts med den noggrannhet, ett verkligt

fastställande av profilernas utseende i de använda skalorna (längd 1 :2,000,

höjd 1:200) fordrat, hava de torvslag särskilts, vilka man vid vetenskapliga

torvmosseundersökningar numera plägar urskilja, nämligen i detta fall lergyttja,

alggyttja och detritusgyttja, bladvasstorv, fräken torv och agtorv, högstarrtorv,

lågstarrtorv, brunmosstorv och kärrdy, alkärrtorv, björkkärrtorv, björkmosstorv

och tallmosstorv, starrmosstorv, vitmosstorv och tuvdunstorv samt övergångsformer

mellan dessa. Då det emellertid knappast ur praktisk synpunkt kan

väntas bliva behövligt att uppdela torven i alla dessa torvslag, hava dessa vid

bearbetningen tills vidare sammanförts i 5 klasser, nämligen vitmosstorv, skogstorp,

dytorv, rotflttorv och gyttja. Skulle det emellertid i framtiden ur en eller

annan synpunkt befinnas önskligt, kan en annan begränsning av klasserna eller

ytterligare uppdelning utan svårighet företagas å det förefintliga materialet.

Brunmosstorven, som inom länet spelar en synnerligen oväsentlig roll, har förts

samman till rotftlttorvklassen. Det är självfallet, att för andra områden, där

nya torvklasser uppträda, dessa kunna i mån av behov särskiljas. Så böra

till exempel''givetvis kalkgyttja, brunmosstorv, agtorv och så vidare redovisas i

egna klasser, så snart de uppträda i större omfattning.

De respektive klassernas mäktighetstal för torvslagen i fråga, tänkta utbredda

som jämntjocka lager över hela torvarealen, hava uträknats på enahanda

sätt som totalmäktigheten och befunnits vara:

för vitmosstorven........................................ I.37 meter

„ skogstorven............................................ 0.6 6 „

„ dytorven ................................................ O.12 „

„ rotfilttorven............................................ O.20 „

„ gyttjan.................................................... O.11 ,,

Respektive klassers avrundade kvantitetstal bliva, om länets torvareal

sättes till 137,000 hektar eller 13.8 procent av hela arealen:

för vitmosstorven........................... 1.88 milliarder kubikmeter

„ skogstorven............................... O.90 „ „

„ dytorven.................................... 0.16 „ „

„ rotfilttorven................................ O.27 „ ”,

,, gyttjan........................................ O.ie „ „

Av dessa 5 torvklasser har gyttjan för närvarande ingen industriell användning

och kommer, då den i regel bildar mossarnas bottenlager, sällan i

fråga för odling. Rotfilttorven och dytorven, till vilken den förmultnade starrtorven

räknats, hava vanligen hög kvävehalt och giva sålunda, när de bilda

mossytan — i vilken utsträckning detta är fallet, låter sig lätt å profilmaterialet

avgöras — god odlingsjord, men hava, särskilt dytorven, dessutom god användning

för bränsleberedning. Skogstorven är i växlande grad kvävehaltig, men

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj is Nåd. Proposition Nr 173.

bildar mera sällan mossytan. Den kan odlas, men ger god bränntorv, ehuru

den på grund av sin otillräckliga sammanhållning mindre väl lämpar sig för

beredning medelst maskinformmetoden. Då den emellertid vanligen överlagras

av vitmosstorv, kan den genom uppblandning med denna dock oftast användas

jämväl för detta ändamål. Inom det geologiska begreppet vitmosstorv falla

tvenne ur industriell synpunkt vitt skilda torvslag. År denna torv nämligen

föga förmultnad, erhålles torvströ, är den starkt förmultnad, ger den på grund

av sin låga askhalt den förnämsta bränntorven. Ofta förekomma dessa utbildningsformer

tillsammans, så att strötorven, den så kallade yngre vitmosstorven,

täcker bränntorven, den så kallade äldre vitmosstorven, och skiljes från denna

genom en skarpt markerad gräns. Detta är fallet i 40 bland de 104 av linjesystemet

berörda mossar, i vilka vitmosstorv iakttagits. I de övriga 64 vitmosstorvförande

torvmarkerna finnes ingen sådan gräns, utan torv av olika förmultningsgrad

förekommer mera regellöst blandad, om ej, såsom någon gång

är fallet, hela torvmassan har bränntorvs- eller strötorvskaraktär. Denna så

att säga blandade vitmosstorv utgör cirka s/5 av hela klassen eller cirka 0.75

milliarder kubikmeter. Resten, a/5 eller omkring l.i milliarder kubikmeter, förekommer

alltså uppdelad i skilda lager av strötorv och bränntorv, den förra

uppgående till cirka 0.4 milliarder kubikmeter, den senare till c:a 0.7 milliarder

kubikmeter.

Om såsom bränntorv efter nuvarande exploateringsmöjligheter räknas den

äldre vitmosstorven, skogstorven och dytorven, erhålles som totalsumma för

länets bränntorvsförråd omkring 1.8 milliarder kubikmeter. Det är därvid att

märka, att ytterligare en mindre, icke närmare fixerad mängd för bränsleberedning

användbar torv finnes inom rotfilttorvklassen och i de oregelbundet sammansatta

vitmosstorvlagren, vilka tillhopa innehålla cirka 1 milliard kubikmeter

råtorv. Av för torvströberedning duglig torv förefinnes 0.4 milliarder kubikmeter,

den i de odelade vitmosslagren befintliga reserven oräknad. Av hela torvmassan

förekommer ungefär 1/.i0 eller omkring 0.2 milliarder kubikmeter i mossar eller

mossdelar med mindre" djup än 1 meter. Denna torvmängd bör efter nutida

möjlighet för fabriksmässigt ekonomiskt tillgodogörande avdragas från den totala

torvmängden. Givetvis låter sig detta avdrag fördelas på de skilda torvklassema,

men en dylik fördelning har för närvarande icke medhunnit,s.

Angående de uppställda torvklassernas fördelning på olika djup under

mossytan giver bifogade tabell 1J) en statistisk överblick.---En uppdel
ning

av materialet på torvmarker av olika storleksordning är med ledning av

kartan jämväl möjlig att erhålla.

Den föreliggande torvmassans egenskaper låta sig, var för sig eller på

olika sätt kombinerade, statistiskt diskuteras genom behandling av fältiakttagelser

eller av undersökningar å de hemförda proven. Som exempel må anföras,

vad som hittills framkommit genom dylik behandling av vitmosstorvens förmultningsgrad

och förekomsten av för torvupptagningen hinderlig fast ved

(stubbar) i de olika torvklassema.

Torvens förmultningsgrad har i fältet bestämts efter en metod, analog

med de av statens torvingenjörer för ändamålet brukade, och angivits medelst

en 10-gradig skala, i vilken 1 betecknar fullständigt oförmultnad torv, 5—6 halv
-

*) Bilagorna hava har uteslutits.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

förmultnad och 10 helt destruerad sådan. Vid den sistnämnda förmultningsgradén

låta sig av de torvbildande växterna endast enstaka frön okulärt igenkännas;

under mikroskopet visar sig massan innehålla endast helt enstaka igenkänliga

fragment av torvbildarens vegetativa delar. Vad vitmosstorven angår, beteckna

förmultningsgraderna 1 — 5 praktiskt sett torvströ, 6—10 bränntorv. Utexperimenterandet

av eu metod att å hemförda torvprov exakt bestämma torvens

förmultningsgrad utan den subjektivitet, som i viss mån vidlåder den använda

fältmetoden, har av Sveriges geologiska undersöknings torvgeolog påbörjats.

För att fastställa den relativa frekvensen av torv, tillhörande de båda nu

angivna grupperna, har med ledning av fältanteckningarna en statistik utarbetats.

— — — Resultatet av den utförda beräkningen framgår av bifogade tabell 2.

Det har alltså visat sig, dels att något mer än hälften av den odelade

vitmosstorven lämpar sig för bränntorvberedning, dels ock att den yngre vitmosstorven

i de tvådelade mossarna i avgjort övervägande grad verkligen har

den låga förmultningsgrad, som kräves för framställning av torvströ och torvmull,

samt att den äldre vitmosstorven i lika övervägande grad ägnar sig för

beredning av torvbränsle. Det är givetvis av vikt att lära känna den detaljerade

fördelningen av strötorv och bränntorv inom de odelade vitmosstorvlagren för

att verkligen kunna avgöra, i huru stor utsträckning denna torvgrupp låter sig

för det ena och det andra syftet utnyttjas. En dylik utredning har icke medhunnits,

men kan med det föreliggande materialet när som helst företagas.

Förmultningsgradens fördelning på de 10 graderna inom äldre och yngre

vitmosstorv visas av bifogade tabell 3. En sammanräkning av grundsiffrorna i

denna tabell ger för yngre vitmosstorven den genomsnittliga förmultningsgradén

4.2 och för den äldre 7.6.

För att erhålla ett mått på talrikheten av stubbar, vilkas närvaro, som

bekant, väsentligt försvårar torvupptagningen och bland annat i hög grad inskränker

möjligheten att använda grävmaskiner för torvens upptagande, har en

sammanställning av förekomsten av fast ved företagits i de respektive torvklasserna

utom gyttjan, i vilken förekomsten av stubbar på grund av jordartens

bildningssätt är utesluten, efter enahanda metod som vid behandlingen av vitmosstorvens

förmultningsgrad. Materialet, som omfattar 2,652 observationer,

fördelar sig på de 4 behandlade torvklasserna enligt bifogade tabell 4, som jämväl

åskådliggör den fasta vedens frekvens i olika fall. Den “fasta ved“, som

behandlats, är endast sådan, som märkbart hindrat eller omöjliggjort torvborrens

nedförande. De helt murkna stubbarna av al och björk, som massvis förekomma

i vissa slag av skogstorv, men som icke hindra torvens uppgrävning, äro sålunda

icke här medtagna. Detta förklarar det i förstone överraskande låga frekvenstalet

för stubbar i skogstorven, i vilken inom länet den övervägande mängden

stubbar tillhöra denna sistnämnda kategori. Det är vidare att märka, att

verkliga stubblager på grund av torvmarkernas byggnad åro väsentligen mindre

vanliga inom Kronobergs län än inom vissa andra delar av vårt land, där dylika

mer eller mindre regelbundet ingå i mossarnas lagerföljd. Angående reglerna

för stubbarnas förekomst inom randpartier respektive centraldelar av torvmarkerna

kan ur iakttagelsematerialet behövlig kännedom vinnas.

Det nu anförda må vara tillräckligt för att belysa den grad av detaljering,

det genom den tilltänkta förrådsstatistiska torvundersökningen sammanförda

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

iakttagelsematerialet medgiver. På enahanda sätt som det, på vilket härovan

förmultningsgrad och stubbfrekvens behandlats, låter sig givetvis varje egenskap

hos torven statistiskt bearbetas, till exempel torvens askhalt, kolhalt, kvävehalt,

kalkhalt, vattenhalt, kalorital, koherens, absorbtionsförmåga, halt av sega fibrer,

mossbottnarnas beskaffenhet o. s. v.

Ehuru den nu antydda kvalitativa undersökningen av våra torvslag i vissa

delar kommer att utgöra ett upprepande av det omfattande och betydelsefulla

arbete av denna art, svenska mosskulturföreningen under årens lopp utfört, är

det likväl i och för den statistiska behandlingen önskvärt, att en dylik, låt vara

av begränsad omfattning, kommer till stånd i direkt anslutning till den kvantitativa

torvmarksundersökningen. Svenska mosskulturföreningens rika analysmaterial,

liksom övrigt tillgängligt material, bör givetvis jämväl i största möjliga

utsträckning sammanarbetas med det, som genom torvinventeringen kommer

till stånd. Torvmarkerna inom Kronobergs län visa ingen bestämd skillnad i

sin genomsnittliga sammansättning inom olika delar av länet. Sedan ett större,

av olikartade delar sammansatt område genomforskats, kan och bör emellertid

torvmarkernas typväxling ävensom de regionala växlingarna i torvlagrens frekvens

och deras genom fältbestämningar eller analyser fastställda egenskaper kartografiskt

åskådliggöras på ett sätt, som fullt naturtroget avspeglar de verkliga

förhållandena.

Jämte den i numeriska uttryck formulerade kunskap om torvmarkerna,

som genom statistiska sammanställningar av olika slag framarbetas, stå givetvis

en rad icke oviktiga upplysningar att erhålla direkt ur primärmaterialet. Bland

annat kan det för att planmässigt organisera torvmarkernäs tillgodogörande ur

skilda synpunkter bliva av vikt att känna de olika, med avseende på torvmassans

lagerbyggnad urskiljbara typer av torvförekomster, landet har att uppvisa. Den

planerade översiktsutredningen kommer att innebära ett betydande steg framåt

även i detta hänseende. Ett exempel på vad redan de utförda försöksarbetena

härvidlag givit må anföras.

Som bekant hava särskilt i Tyskland och Holland storartade kolonisationer

av vissa av vitmosstorv uppbyggda torvmarker kommit till stånd. Dessa

torvmarker, som hava en betydande ytvidd, innehålla både yngre och äldre

vitmosstorv och äro i regel lätta att torrlägga. Man har då efter en på förhand

noga uppgjord plan av den yngre torven tillverkat torvströ, av den äldre bränntorv,

samt kvarlämnat ett jämförelsevis tunt skikt av torv (vanligen skogstorv)

å den eljest avtorvade och torrlagda mossbottnen. Härigenom hava ypperliga

åkermarker skapats av land. som förr varit rent impediment. Genom att kolonisterna

garanterats avsättning för den av dem själva årligen uppgrävda torven

vid de å mossarna anlagda torvströ- och bränntorvfabrikerna, har mossområdenas

uppodling kunnat gå hand i hand med avtorvningen. Systemet, som ju kräver

stor fasthet i organisationen och i vissa fall givit rent av glänsande resultat,

har givetvis avsevärt större utsikter att kunna med framgång genomföras i de

delvis överbefolkade länder, där det hittills praktiserats, än i vårt glest befolkade

fädernesland. I många fall borde det emellertid även här kunna tillämpas för

vinnande av ny åkermark. Man har visserligen förmenat, att för detta system

lämpliga torvmarker icke förefunnos hos oss. De mer eller mindre direkta förarbeten

för eu förrådsstatistisk torvmarksundersökning, vilka Sveriges geologiska

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

undersökning utfört, hava emellertid givit vid handen, att dylika torvmarker

verkligen, och till och med i icke ringa utsträckning, förekomma. Dagsmosse

vid Omberg är en dylik, å vilken inom en nu av oväxtlig vitmosstorv intagen

areal av cirka 300 har intill minst 4 meter torv kan på detta sätt tillgodogöras,

cirka 2 meter som torvströ och 2 meter som bränntorv. Den härigenom blottlagda

torvytan komme att ligga ungefär på samma höjd över den angränsande

sjön Tåkern som de nu med framgång odlade torvmarkerna omkring själva

högmossen och komme att helt bestå av lika god odlingstorv som dessa. Rönneholms

mosse vid Ringsjön (mer än 400 har) är en annan. Här kan genom

avschaktande av yngre och äldre vitmosstorv till en sammanlagd mäktighet av

intill 4 ä 5 meter en kalk- och kväverik torvyta på betryggande höjd över

Ringsjön och Rönneå friläggas för åkerbruket. Den så kallade Flomossen vid

Dättern, öster om Hunneberg, är ännu ett exempel, och genom försöksinventeringen

hava flera dylika mossar påvisats inom de av detta arbete berörda områdena.

Det kan med visshet förväntas, att en efter samma princip genomförd

undersökning av hela södra och mellersta Sverige skulle väsentligen öka listan

å torvmarker, vilkas byggnad och avdikningsmöjligheter gjorde dem tjänliga för

kombinerat tillgodogörande efter det tysk-holländska systemet. Över huvud

taget måste den fördjupade och preciserade kännedom om de svenska torvmarkerna,

som en dylik undersökning skulle medföra, giva betydelsefulla uppslag

för exploatering efter kombinerade metoder av den mängd av torvmarker, om

vilka å ena sidan olika industrier, å den andra mossodlingen redan för närvarande

konkurrera eller hindrande gå i vägen för varandra.

Jag vågar med hänvisning till de nu gjorda antydningarna rörande innehållet

i den förrådsstatistiska torvutredningens avsedda resultat anse, att en

dylik utredning skulle bliva, av stor betydelse för torvsakens vidare utveckling och

genom den fasta grund, den skulle komma att giva åt det fortsatta arbetet, jämna

vägen för våra torvmossars planmässiga tillgodogörande. Jag kan icke heller

underlåta att framhålla, att vårt land därjämte i det arkiv av exakta mossprofiler

med tillhörande systematiskt insamlade provserier, som genom undersökningen

komme att sammanföras, skulle komma att äga ett enastående medel

att jämväl i framtiden hävda den rangställning såsom ett av föregångslanden

på den vetenskapliga torvmossforskningens område, detsamma sedan mer än

två årtionden innehar.

Det återstår nu att avgöra, med vilken grad av noggrannhet de anförda

siffrorna angiva torvtillgångarna, inom Kronobergs län.

Vid första påseendet kan man tycka, att en bestämning enligt den använda

linjemetoden av torvmarksarealerna och av de olika torvslagens genomsnittsmäktigheter

skulle bliva behäftad med mycket stora och okontrollerbara

fel. Så är emellertid icke förhållandet. Under de två sista årtiondena har

man inom olika naturvetenskapliga forskningsgrenar i allt större utsträckning

använt principiellt samma metod för bestämningar av ytor och volymer och

därvid genomgående kommit till det resultat, att metoden giver överraskande

goda resultat. Särskilt föreligger från undersökningar i såväl teoretiskt som

praktiskt syfte rörande sammansättningen av bergarter och malmer ett mycket

stort material, belysande metodens ändamålsenlighet och noggrannhetsgrad.

På ett sätt, som mycket liknar det vid torvinventeringen av Kronobergs

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 151 käft. (Nr 173.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

län använda förfaringssättet, har linjemetoden funnit användning vid den försökstaxering

av Värmlands skogar, som utförts av den för detta ändamål av Eders

Kungl. Maj:t tillsatta kommissionen och för vilken redogörelse i ett utförligt

betänkande avgivits den 5 maj 1914. De föreliggande resultaten av Värmlandstaxeringen

äro av ett visst värde vid bedömandet av den noggrannhet, som

tillkommer de av Sveriges geologiska undersökning utförda inventeringsförsöken

av torvtillgångarna inom Kronobergs län. Framför allt lämna emellertid åtskilliga

av resultaten från Värmlandstaxeringen, jämförda med undersökningens inventeringsförsök,

god ledning för planläggandet av en hela landet omfattande

torvinventering.

Den omständigheten, att den genom Sveriges geologiska undersöknings

linjeinventering funna torvarealen inom Kronobergs län uppgår till 13.8 procent

av hela arealen, medan uppmätningen å kartorna anger torvarealen till 13.2

procent, bevisar visserligen, att bestämningen av arealen enligt linjemetoden i

föreliggande fall fungerat fullt tillfredsställande, desto mera som genom fältundersökningarna

utrönts, att vid de för utgivning i liten skala avsedda kartrekognosceringarna

inom detta län åtskilliga smärre mossar utelämnats, varigenom

den verkliga torvarealen bör vara något litet större, än den kartorna

angiva. Den goda överensstämmelsen skulle emellertid kunna tänkas bero på

en tillfällig, gynnsam placering av linjesystemet. För att utröna i vad mån så

varit förhållandet, har på de planimetrerade kartorna uppdragits och uppmätts

såväl det i fältet undersökta linjesystemets torvlängder och totala längder som

ej mindre än 11 andra med detta parallellt anordnade linjesystem genom länet

med noggrant samma avstånd (22.2 kilometer) mellan linjerna. Hela länet har

sålunda på kartorna undersökts genom ej mindre än 12 av varandra fullständigt

oberoende linjesystem, vart och ett med samma avstånd mellan linjerna som

det i fältet undersökta och därför med ungefär samma utsikt som detta att

träffa det rätta värdet. Då i dessa fall såväl den planimetriska uppmätningen

av torvarealerna som uppmätningen av linjerna ägt rum på samma kartor, äro

de värden på torvarealen, vilka ernåtts genom linjemetoden, direkt jämförbara

med och kontrollerbara genom det planimetriskt erhållna värdet. — — —

Det genom planimetrering erhållna värdet 13.2 procent avviker blott — 0.3

procent ifrån medeltalet enligt de 12 olika bestämningarna, 13.5. I betraktande

av att en del smärre mätningsfel oundvikligen måste hava förekommit, framför

allt vid torvmarkslinjernas uppmätning på kartan, men även, fastän sannolikt i

mindre grad, vid planimetreringen, synes denna överensstämmelse vara så god,

som man rimligen kan begära, samt lämna ett nytt bevis till de många förut

kända på att man verkligen genom uppmätning av linjelängder genom en serie

ytelement kan bestämma sammanlagda ytan av dessa element i förhållande

till summan av en annan serie ytelement (i detta fall totalarealen), som skäres

av samma linjesystem.

Det sannolika felet blir 0.45 procent eller 3.3 procent av torvarealen, och

praktiskt taget absoluta säkerheten (389 mot 1) faller inom värdet 2 procent

av totalarealen, respektive 14.8 8 procent av torvarealen.

Det visar sig alltså, att man genom en bestämning enbart efter linjemetoden

med det av geologiska undersökningen använda avståndet (22.2 kilometer)

mellan linjerna ernått ett värde på torvarealen, vars sannolika fel uppgått

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

till 3.s procent av torvarealcn, som med hög grad av sannolikhet haft mindre

fel än 10 procent och som med praktiskt taget full visshet varit mindre än 15

procent. 1 verkligheten kan emellertid torvarealcn sägas vara bestämd med

betydligt större säkerhet. Av de i fältet gjorda rekognosceringarna och uppmätningarna,

jämförda med mätningar av samma linjer på kartan samt planimetreringen,

framgår å ena sidan, att kartorna, å vilka planimetreringen utförts,

visserligen utan mera avsevärda fel angiva den verkliga torvarealen, men att

denna dock enligt kartorna är något för låg, och att i detta fall den genom

linjemätning i fältet erhållna större mossarealen måste vara den riktigare. Om

man tager det genom linjemetoden erhållna värdet 137,000 har (eller 13.8 procent

av hela arealen), kan man nog påstå, att fölet vid bestämningen av tonmarksarealen

inom Kronobergs län understiger 5 procent.

Diskussionen av felamplituderna och säkerheten vid bestämmandet av

torvarealen medelst linjemetoden har förts något vidlyftigare, än vad som varit

nödvändigt för att fastställa den noggrannhet, varmed torvarealen inom Kronobergs

län blivit bestämd. Det har emellertid synts önskligt att praktiskt belysa

linjemetodens noggrannhetsgrad vid arealbestämningar av detta slag, i synnerhet

som kunskapen härom är nödig för inventeringens planläggning och utförande

i trakter (norra Sverige), över vilka användbara geologiska kartor ännu saknas

och komma att saknas under den tid, som den föreslagna inventeringen skulle

komma att omfatta.

För hela Götaland och Svealand utom Dalarna bör man, genom kritisk,

kombinerad användning av såväl kartmaterialet som fältundersökningsresultaten

enligt linjemetoden kunna erhålla synnerligen säkra värden för torvmarksarealerna

inom de olika länen och andra områden av dessas storleksordning. Beträffande

norra Sverige förhåller det sig åter så, att detta på grund av sin mera regelbundna

geografiska beskaffenhet i högre grad lämpar sig för undersökning enligt

linjemetoden än södra och mellersta Sverige. Ett bevis för att så är förhållandet

lämnar redan Värmlandstaxeringens resultat, i det att för norra Värmland, som

i flera hänseenden mera liknar Norrland, medelst linjemetoden ernåtts betydligt

mindre sannolikt fel (per mil mossmark) vid bestämningarna av mossmarksarealen,

än som skulle varit möjligt att ernå genom enbart linjemetoden inom

Kronobergs län.

Beträffande den noggrannhet, varmed mossarnas medeldjup samt medelrnäktigheten

av de olika torvslagen kunnat bestämmas, må först erinras därom,

att, såsom i det föregående framhållits, borrningarna efter undersökningslinjerna

företagits så tätt, att man kan anse sig känna de olika profilareorna med den

noggrannhet, de använda skalorna medgiva.

En omsorgsfullt utförd och kontrollerad planimetrering av de genom linjeinventeringen

undersökta moss-snitten giver (efter division av moss-snittens

sammanlagda area med sammanlagda mosslängden) ett medeldjup för mossarna

inom Kronobergs län av 2.46 meter. För att erhålla praktiska mått på den

noggrannhetsgrad, som kan tilläggas detta tal, hava följande förfaringssätt

tillämpats. (Härefter följer redogörelse för sju olika kontrollmetoder) — — —

Det anförda synes mig ådagalägga, att det ur hela inventeringsmaterialet

framgående medeldjupet, 2.4 6 meter, är att betrakta såsom fullt tillförlitligt.

Särskilt övertygande måste det ju verka, att man redan med ofantligt mycket

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

färre (men likformigt fördelade) bestämningar av mossarnas djup än de faktiskt

föreliggande kan ernå ett värde på medeldjupet efter undersökningslinjerna, som

antingen fullständigt överensstämmer med eller blott med en eller annan centimeter

avviker ifrån det verkliga medeldjupet. Av det sätt, på vilket mosssnitten

framgå genom området, synes man då med hög grad av visshet kunna

sluta, att värdet 2.46 meter bör vara ett tillräckligt tillförlitligt värde på mossarnas

medeldjup inom Kronobergs län.

I betraktande av de för varje undersökningsmetod av torvmossarna gemensamma

oundvikliga fel, som uppstå vid själva uppmätningarna av borrprofilerna

i fältet, och vilka nog kunna uppgå till 5 centimeter, vill det synas, som om

man nästan skulle kunna negligera ett fel av några centimeter i det tal, som

anger mossarnas medeldjup inom ett visst område. Yill man emellertid, för att

hålla hela beräkningen på säkra sidan, i kalkylen inrycka även det fel med

avseende på medelmäktighetens bestämmande, som rimligtvis skulle kunna

tänkas, så hava utförda beräkningar övertygat mig om, att felet i bestämningen

av medeldjupet på grund av den använda linjemetoden med stor sannolikhet ej

uppgår till mer än 2 procent och med säkerhet icke överstiger 5 procent.

Om emellertid felet i arealbestämningen icke kan uppgå till mer än högst

5 procent, och felet vid bestämningen av torvens medelmäktighet ej heller överstiger

5 procent, så föreligger ännu högre grad av säkerhet för att felet i bestämningen

av tor vkvantiteten skall understiga eller uppgå till högst 10 procent.

(I själva verket är sannolikheten lika stor för att vid bestämningen av torvkvantiteterna

felen i arealbestämningarna och i mäktighetsbestämningarna skola

gå åt olika håll och därigenom upphäva eller förminska varandra, som att de

skola gå åt samma håll och därigenom adderas.)

De möjliga felen vid bestämningarna av de olika torvslagens inbördes

mängder bliva naturligtvis, uttryckta i procent av varje enskilt torvslag, relativt

större än det procentiska felet vid bestämningen av hela torvkvantiteten, och

de bliva relativt taget större, ju mindre del ett visst torvslag utgör av hela

torvmängden, d. v. s. ju mindre betydelse det har inom området. Av det föregående

framgår, att inom Kronobergs län vitmosstorven och skogstorven äro

de ojämförligt viktigaste torvslagen, utgörande den förra cirka 56 procent, den

senare cirka 27 procent eller tillsammantagna 83 procent av länets hela torvkvantitet.

Dessa båda torvslag förekomma tydligen spridda över området med

ungefär samma grad av likformighet som torvmarkerna i det hela. Utförda

sannolikhetsberäkningar synas då ådagalägga, att de i den använda linjemetoden

grundade felen vid bestämningen av vitmosstorvens och skogstorvens mängder

ej kunna uppgå till mer än 10 — 15 procent av den förras och 15 — 20 procent

av den senares. Sannolikt äro felen för dessa torvslag mindre.

Dytorven, rotfilttorven och gyttjan utgöra blott respektive cirka 5 procent,- 8 procent och 4 procent av totala torvmängden. Det inses därav lätteligen, att

felen i kvantitetsbestämningarna av dessa torvslag måste bliva stora, när de

uttryckas i procent av respektive torvarter. Med hänsyn till den relativt ringa

betydelse, som dessa torvslag just på grund av de små mängder, med vilka de

ingå i områdets mossar, hava inom länet, synes man dock böra kunna nöja sig

med de funna värdena såsom i alla händelser angivande den riktiga storleksordningen

och i praktiskt hänseende tillräckligt upplysande. Det torde få tagas

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kuntjl. Maj ds Råd. Proposition Nr 173.

för givet, att man även vid inventering efter mycket mera detaljerade och kostsamma

metoder än den av Sveriges geologiska undersökning föreslagna icke

skulle Unna det löna omkostnaderna att med särskilt stor precision bestämma

procenttalen för torvslag, som utgöra så ringa delar av hela torvmängden, som

de sistnämnda tre torvarterna bilda i Kronobergs län.

Enligt geologiska undersökningens förmenande har genom inventeringsförsöket

i Kronobergs län den totala torvkvantiteten och de olika torvslagen

blivit bestämda med den noggrannhetsgrad, som man torde kunna begära av

en dylik regional översiktsinventering för ett enskilt län. I det föregående bär

dessutom genom exempel visats, hurusom genom denna undersökning även de

relativa mängderna av torv med olika humifleringsgrad, olika frekvens av fast

ved etc. kunnat bestämmas, samt framhållits, att det insamlade materialet medgiver

ernåendet av liknande, för området i stort giltiga värden beträffande eu

hel rad viktiga egenskaper hos torvslagen och mossmarkerna inom länet. Vid

uppgörandet av föreliggande plan till en hela södra och mellersta Sverige omfattande

torvinventering har undersökningen letts av den principen, att för

samtliga större länen böra erhållas värden av ungefär samma noggrannhetsgrad

som de genom inventeringsförsöken inom Kronobergs län erhållna. För större,

naturligt avgränsade områden bliva de erhållna värdena mycket säkrare. Sålunda

kommer t. ex. framförandet av inventeringen med samma linjetäthet som inom

Kronobergs län över hela det småländska höglandet inklusive därmed samhörande

delar av angränsande landskap att för detta naturliga område giva ännu

mycket säkrare värden än de för Kronobergs län erhållna på totala torvmängden.

kvantiteterna av de olika torvslagen och övriga statistiska data beträffande

torvmarkerna och deras beskaffenhet.

För detaljplanläggning och kostnadsberäkning för en hela landet omfattande

torvinventering enligt den av Sveriges geologiska undersökning föreslagna metoden

lämna vissa av resultaten av den utförda taxeringen av Värmlands skogar

mycket goda hållpunkter. Av Värmlandstaxeringen har framgått, att medelfelet

i bestämningen av en längdenhet av ett visst slags mark är till storleken beroende

av den större eller mindre likformighet, varmed ifrågavarande markslag är utbrett

inom det taxerade området, men att detta fel är oberoende av marlislagets större

eller mindre täthet och det taxerade områdets absoluta storlek.

Detta dock under den naturliga förutsättning, att taxeringslinjerna fördelas

symmetriskt över området. Tillämpat på torvinventeringen betyder detta, att

om man förvissat sig om, att inom ett område torvmarkerna förekomma med

ungefär samma grad av likformighet som inom det undersökta Kronobergs län,

så bör man för att inom det förstnämnda området ernå samma noggrannhet

undersöka en lika stor sammanlagd torvmarkslängd som inom Kronobergs län.

Om förstnämnda området är lika stort som Kronobergs län, men torvmarkerna

ligga mycket glesare än inom det sistnämnda, måste därför inventeringslinjerna

dragas i motsvarande grad tätare. Vore åter området under i övrigt likartade

omständigheter mycket rikare på torvmark än Kronobergs län, kunde man taga

ännu längre avstånd mellan linjerna ån de 22.2 kilometer, som utgöra avstånden

inom Kronobergs län. Då Kronobergs län tillhör våra mossrikaste län i södra

och mellersta Sverige, och flertalet andra län är betydligt mossfattigare, inses,

att man som regel behöver förlägga inventeringslinjerna tätare, än som skett

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

inom Kronobergs län, för att för ett område av motsvarande areal erhålla samma

noggrannhet som inom detta län. Ville man åter för ett mindre område av

samma beskaffenhet som Kronobergs län ernå i procent uttryckt samma noggrannhet,

finge man med hänsyn till områdets ringa areal framgå med större

linjetäthet, oaktat torvfrekvensen och likformigheten i övrigt vore densamma.

Härav skulle kunna följa, att inventeringskostnaden för de minsta och

mossfattigaste länen bleve oproportionerligt stor i förhållande till deras verkliga

torvinnehåll och i förhållande till inventeringskostnaderna för de större och

torvrikare områdena. Utan höjning av kostnaden skulle emellertid en större

likformighet i bestämningarnas fördelning och säkerhet uppnås, om man i stället

för den administrativa indelningen valde en uppdelning av landet i naturligt

begränsade områden, som i allmänhet erhölle länens storleksordning och

möjligast nära sammanfölle med dessa men i vissa fall kunde bestå av flera

små län eller länsdelar tillsammantagna. Frågan om lämpligheten av ett dylikt

förfarande och i vilken utsträckning det eventuellt skall tillämpas synes emellertid

tills vidare böra lämnas öppen.

I torvinventeringsförslaget av år 1912 föreslog Sveriges geologiska undersökning,

att inventeringen till en början skulle inskränka sig till Sverige söder

om 61° N. br. Nu liksom då anser undersökningen, att den allmänna utredningen

rörande norra Sveriges torvtillgångar bör anstå, till dess genom arbetet

i södra och mellersta Sverige ytterligare erfarenhet vunnits, på vilken en detaljerad

plan för norra Sverige kan uppbyggas med större säkerhet, än vad som

nu är fallet. Dels emedan större delen av Dalarna med hänsyn till naturbeskaffenheten

är att räkna till Norrland, dels emedan geologiska kartor alldeles

saknas för detta landskap, synes det lämpligt att uppskjuta utredningen

av torvtillgångarna även inom Kopparbergs län, till dess man är färdig att

behandla övriga delar av norra Sverige. Redan nu torde visserligen kunna

sägas, att större delarna av norra Sverige i följd av sin mera enhetliga geografiska

beskaffenhet i väsentligt högre grad lämpa sig för behandling medelst

linjemetoden än södra och mellersta Sverige. Sålunda kan man t. ex. med

visshet påräkna, att även ett mycket glest linjesystem för den norrländska

skogsregionen skall komma att giva fullt tillfredsställande värden för såväl

torvmarkernas areal som torvens mäktighet. Huru linjesystemet skall anbringas

inom olika delar av Norrland, låter sig emellertid säkrare avgöras, då erfarenheterna

från inventeringar i södra och mellersta Sverige föreligga. På grund

av gjorda överslagsberäkningar anser sig dock undersökningen kunna uttala den

uppfattningen, att utredningen av norra Sveriges torvtillgångar skall komma att

kräva ungefär samma tid och draga en kostnad av samma storleksordning som

inventeringen i södra och mellersta Sverige.

Genom att beakta i det föregående anförda förhållanden samt med tagen

hänsyn till de medelfel i arealbestämningen per mil mossmark, som funnits

genom Värmlandstaxeringen, genom Sveriges geologiska undersöknings torvinventeringsförsök

i Kronobergs län och genom prövning (på planimetriskt uppmätta

kartor) av linjemetoden på med hänsyn till torvmarkernas fördelning

olika beskaffade områden har Sveriges geologiska undersökning kommit till den

uppfattningen, att den, genom att vid sidan av linjemetoden även använda

planimetreringen på de geologiska kartorna, kan genomföra inventeringen av

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

södra och mellersta Sveriges utom Dalarna torvtillgångar genom att i fältet undersöka

en sammanlagd torvlängd av cirka 900 kilometer.

I inventeringsförslaget av den 9 november 1912 föreslogs för Sverige

söder om 61° N. br. ett linjesystem om sammanlagt 4,140 kilometer traktprofil,

motsvarande ungefär 400 ä 500 kilometer torvmarksprofil. Såsom redan nämnts,

var detta system till sin omfattning så avvägt, att det för hela området i fråga

borde giva siffran för hela torvkvantiteten med en säkerhet av ungefär 10

procent. I det nu framlagda förslaget hava fordringarna så till vida skärpts,

att siffrorna för varje län eller därmed jämförligt område erhålla samma säkerhet

som den förut för hela inventeringsområdet eftersträvade. Den nyss anförda

siffran, 900 kilometer torvmarksprofil eller en ungefär dubbelt så lång torvmarkslinje,

som den, som 1912 års förslag avsåg att undersöka, motsvarar

denna skärpta fordran.

Då det för inventeringsarbetets noggranna utförande erfordras förrätt - ningsmän med vetenskaplig skolning, och lämpliga sådana endast i begränsad

utsträckning torde kunna för ändamålet förvärvas, har det ansetts lämpligt att

icke utöka antalet årligen arbetande rekognoscörer utan att i stället, med bibehållande

av det tidigare avsedda personantalet, utsträcka arbetet i 5 år i

stället för 3, såsom förra gången föreslogs. Detta är jämväl så till vida ändamålsenligt,

som ett forcerande av arbetet skulle göra det nödvändigt att öka

den för bearbetningen fast anställda personalen, ävensom minska möjligheten

för ledaren att effektivt övervaka fältarbetet.

Sveriges geologiska undersöknings härmed framlagda underdåniga förslag

rörande en förrådsstatistisk utredning av storleken och beskaffenheten av södra och

mellersta Sveriges torvtillgångar kan sammanfattas sålunda:

Undersökningsområdet begränsas till en början till Göta- och Svealand utom

Kopparbergs län och planlägges sedermera för norra Sverige.

Genom undersökning av ett linjesystem av innehåll av sammanlagt 900 kilometer

torvmarksprofil samt genom användande av befintliga geologiska kartor fastställes

områdets totala kvantitet av råtorv ävensom mängderna av var och en av

de huvudklasser, i vilka torven kan befinnas böra uppdelas. Linjesystemets täthet

avgöres inom varje undersökningsområde av torvmarksfrekvensen ävensom områdets

storlek. Av undersökningslinjerna skola endast moss-snitten i detalj uppmätas,

medan fastmarksdelarna blott sä till vida rekognosceras, att man övertygar sig,

att inga större torvmarker utelämnats å kartan.

Linjesystemets totala längd är så avvägd, att för varje undersökningsområde,

synnerligast om i stället för länsindelningen väljes en mot denna möjligast

nära svarande uppdelning av landet i naturligt begränsade områden, siffran för

totala mängden råtorv erhåller en säkerhet av omkring 10 procent. För de enskilda

torvklasserna blir säkerheten mindre, i den mån den absoluta mängden av torvklassen

i fråga minskas, d. v. s. ju mindre roll samma torvklass spelar i områdets

torvmarker. Till fältundersökningen fogas undersökningar å laboratoriet ur alla

behövliga synpunkter av hemförda torvprov, vilka uttagas så, att de möjligast jämnt

fördela sig över hela undersökningsmaterialet. Detta bearbetas statistiskt såväl i

sin helhet som uppdelat på undersökningsområden. Härvid tillgodogöres i största

möjliga utsträckning redan förefintligt undersökningsmaterial. Till redogörelsen

för torvmarkernas torvinnehåll bär fogas möjligast exakta uppgifter, i vilken grad

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

och för vilka ändamål tonmarkerna redan tagits i anspråk. Dessa uppgifter

böra kunna erhållas från svenska mosskulturföreningen, vars torvgeologiska verksamhet

varit inriktad bland annat just på denna sak, samt beträffande torvindustrierna

dessutom från statens torvingenjörer. Undersökningen fördelas på åren

1917, 1918, 1919, 1920 och 1921.

Dagböckerna med borrningsprotokoll, avvägningar, torvmarksprofder och

rekognosceringskartor ävensom de hemförda proven m. m. sammanföras till ett

förrådsstatistiskt torvarkiv, vilket förvaras hos Sveriges geologiska undersökning,

och å vilket i framtiden, allt eftersom nya frågeställningar uppkomma, vilka icke

vid den första bearbetningen kunnat förutses, nya, undersökningar kunna utföras.

I närmaste anslutning till Sveriges geologiska undersöknings allmänt

hållna förrådsstatistiska utredning företagas genom statens torvingenjörers försorg

efter en jämsides med Sveriges geologiska undersöknings förslag av lantbruksstyrelsen

till Eders Kungl. Maj:t ingiven plan detaljundersökningar av

enskilda mossar i direkt syfte att anvisa för bränsleberedning efter olika metoder

lämpliga förekomster.

Sveriges geologiska undersöknings försöksinventering omfattar i allt 99

kilometer torvmarksprofil och har enligt reseräkningarna (inklusive hantlangning)

dragit en kostnad av 4,295 kronor 92 öre, vartill för mera försigkomna rekognoscörer

kommit ett extra fältarvode av 2 kronor per dag, utgörande sammanlagt

554 kronor, eller tillhopa 4,849 kronor 92 öre. Beräknas dagkostnaden efter

reseräkningarnas totalsumma, erhålles 11 kronor 10 öre. Arbetstiden omfattar,

om tiden för övning och inspektion samt helg- och regndagar medräknas, 387

dagar. Vid fastställandet av dagkostnaden för den föreslagna torvinventeringen

bör till den nyssnämnda summan, som motsvarar resereglementets femte

klass, läggas ett extra fältarvode, som utgår från och med andra arbetssommaren

och gradvis höjes, så att det fjärde och femte året kan uppgå till 4 kronor

per dag. I medeltal blir fältarvodet 2.5o kronor per dag. Dagkostnaden blir

alltså 13.6 0 kronor eller, om den med hänsyn till stigande skjutstaxor och

hantlangarkostnader avrundas uppåt, 14 kronor per dag och rekognoscor.

Under försöksinventeringen har i medeltal 0.2 5 kilometer mossprofil av

varje rekognoscor medhunnits per dag, motsvarande 2.3 kilometer traktprofil

per reseräkningsdag eller något mer än 3 kilometer per effektiv arbetsdag.

Kostnaden per kilometer torvmarksprofil blir efter denna beräkningsgrund 56

kronor. Då utöver det redan rekognoscerade för Göta- och Svealand utom

Dalarna kräves omkring 800 kilometer torvmarksprofil, kostar linjesystemets

upprekognoscering 44,800 kronor. På ovan anförda skäl synes arbetet böra utsträckas

över 5 år, under vilka i medeltal 7 förrättningsmän årligen arbeta

ungefär 100 dagar vardera. För ledarens inspektionsresor kräves 2,000 kronor

per år eller 10,000 kronor, för utrustning, expenser m. m. 1,500 kronor per år

eller 7,500 kronor. För komplettering av eventuellt mindre tillfredsställande

utförda linjepartier in. m. beräknas cirka 10 procent av sammanlagda fältarbetskostnaden

eller 6,000 kronor.

För bearbetningen behöves vid ledarens sida en under hela tiden för inventeringen

fast anställd assistent, vars arvode torde böra sättas till 2,400

kronor per år, och för tillfälliga biträden och expenser för bearbetning beräknas

2,000 kronor per år. För utförande av analyser å de insamlade proven behöves

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 173.

eu laborant med ett arvode av 2,400 kronor per år och till expenser för laboratoriet

1,000 kronor per år. Totala kostnaden blir 107,300 kronor eller avrundat

108,000 kronor, vilken summa lämpligen torde böra fördelas på de fem undersökningsåren

så, att den i statsverkspropositionen äskade summan, 20,000 kronor,

utgår för 1917 samt 22,000 kronor för vart och ett av åren 1918—1921.

Efterföljande kostnadsplan utvisar de beräknade kostnaderna för en förrådsstatistisk

undersökning av torvmarkerna i Götaland och Svealand utom Dalarna.

Rekognoscering av 800 km. torvmarksprofil å 56 kr. per km......... kr. 44,800

Rese- och traktamentsersättning för ledarens resor under 5 år

ä 2,000 kr. per år ................................................................................ „ 10,000

Expenser för utrustning samt underhåll och förnyelse av denna åt

7 rekognoscörer under 5 år, för arbetskartor, rit- och skrivmaterial

för fältarbetet, för glaskärl till torvprov, frakter m. m.

ä 1,500 kr. per år ................................................................................ „ 7,500

Reserv för oförutsedda kompletteringar av fältundersökningen ........ „ 6,000

Arvode för en byråassistent under 5 år å 2,400 kr. per år ........... „ 12,000

Arvode för en laborant under 5 år å 2,400 kr. per år........................ „ 12,000

Expenser för bearbetning av fältmaterialet å 2,000 kr. per år ........ ,, 10,000

Expenser för laboratoriet å 1,000 kr. per år ........................................ „ 5,000

Summa kr. 107,300.

I omkostnaderna för torvinventeringen har intet belopp upptagits för

tryckning av undersökningens resultat, då kostnaderna härför icke kunna närmare

fixeras, förrän materialet åtminstone till större delen kan överblickas, och

sättet för dess överskådliga återgivande i tryck låter sig avgöras. Det härför

behövliga anslaget torde lämpligast kunna bestämmas, sedan fältarbetet och

den första bearbetningen blivit i det närmaste slutförda."

Lantbruksstyrelsen och Sveriges geologiska undersökning hava i

sin förenämnda skrivelse den 1 april 1916 åberopat t. f. chefens för

undersökningen ovan intagna förslag och förklarat sig finna den

föreslagna undersökningen synnerligen önskvärd och för en rationell

lösning av åtskilliga viktiga torvspörsmål av behovet påkallad samt

hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till innevarande års riksdag avlåta

proposition om beviljandet av ett anslag av 108,000 kronor för en förrådsstatistisk

undersökning av torvmarkerna i Götaland och Svealand

utom Dalarna i enlighet med förberörda förslag, att utföras under åren

1917—1921, samt att av detta anslag ett belopp av 20,000 kronor måtte

anvisas för arbetenas bedrivande under år 1917.

I anledning av detta förslag har svenska mosskulturföreningen

inkommit till Kungl. Maj:t med en i huvudsak så lydande skrift:

“Till 1913 års riksdag framlade Sveriges geologiska undersökning ett

förslag till inventering av torvtillgångarna i södra och mellersta Sverige, grundat

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 151 käft. (Nr 173.) 4

L ant bni kust

yrel sen och

Sveriges geologiska

undersökning

l/i.

1916.

Svenska mösskulturföreningen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

på samma princip, som använts vid försökstaxeringen av Värmlands skogar.

Således skulle den del av landet, som berördes av inventeringen, indelas i

parallella linjer med ett visst inbördes avstånd, något varierande efter torvmarkernas

frekvens.

Alla mossar, som därvid påträffas, skulle profilborras efter skärningslinjen,

och därvid varje torvslags mäktighet fastställas, och slutligen skulle med ledning

av dessa undersökningar samt de ur de geologiska kartbladen beräknade torvmarksarealerna

uträknas för varje län eller motsvarande område av samma

storleksordning dels den totala mängden av olika torvslag och dels det procentiska

förhållandet dem emellan.

Som endast en mycket liten bråkdel av torvmarkerna träffas av dessa

linjer, skulle beskaffenheten av de andra uträknas enligt sannolikhetskalkyl, och

ansåg geologiska undersökningen, att felet här skulle komma att röra sig om

endast 10 procent, varför metoden skulle kunna anses för ändamålet tillräckligt

noggrann.

Sveriges geologiska undersökning medgav dock, att man av en sådan

undersökning “naturligtvis icke finge vänta sig annat än rent tillfälliga detaljuppgifter

rörande enstaka mossar1.

I underdånig skrivelse till Eders Kungl. Maj:t påpekade svenska mosskulturföreningen,

att den föreslagna undersökningsmetoden icke kunde för det

avsedda ändamålet anses tillfredsställande, då just den sista synpunkten, nämligen

de enskilda mossarnas beskaffenhet, ej därav framginge, och det dock vore

detta man i och för torvmarkernas tillgodogörande i ena eller andra riktningen

obetingat behövde veta.

Staten eller den enskilde, som önskar verkställa mossodlingar, tillverka

torvströ eller bränntorv, är ej tillräckligt betjänad därav, att man får veta, att

t. ex. inom Kronobergs län, det, för att nämna en siffra ur Sveriges geologiska

undersöknings försöksinventering, finnes 3.3 7 milliarder kubikmeter torv, och att

därav 1.8 8 milliarder kubikmeter utgöras av vitmosstorv, 0.9 o milliarder av

skogstorv etc.

Yad man vill veta är, huru den eller den mossen är beskaffad, vad .slags

torv den innehåller, huru mäktiga de olika lagren äro etc.

Förslaget föll som bekant i riksdagens båda kamrar, men till innevarande

års riksdag bär nu ett förnyat förslag av alldeles lika beskaffenhet som det

förra av Sveriges geologiska undersökning och lantbruksstyrelsen gemensamt

inlämnats till Eders Kungl. Maj:t.

Däri föreslås en summa av 108,000 kronor fördelade på 5 år för en dylik

linjeinventering i Svealand och Götaland.

Under tiden mellan de båda riksdagsskrivelserna har av Sveriges geologiska

undersökning Kronobergs län samt delar av Malmöhus, Hallands och

Kalmar län varit föremål för sådan försökslinjeinventering, och med stöd av de

erhållna siffrorna anser Sveriges geologiska undersökning metoden nu ha blivit

ytterligare skärpt.

Emellertid får man fortfarande icke veta de enskilda mossarnas beskaffenhet

och torvinnehåll, utan erhåller blott en klumpsumma för varje län eller ungefär

motsvarande stort område, samt i lyckligaste fall hurudana de av linjerna skurna

mossarna äro beskaffade, och huru Sveriges geologiska undersökning tror, att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

de övriga mellan dessa linjer befintliga torvmarkerna förhålla sig. Man får, som

Sveriges geologiska undersökning framhåller, en “så att säga matematiskt

konstruerad genomsnittsmosse“ för varje län eller särskilt större område och får

veta denna genomsnittsmosses mäktighet och innehåll av olika torvslag, varjämte

man erhåller upplysning om, huru stor procenthalten av vitmosstorv, skogstorv,

gyttja etc. är inom detta område samt de beräknade mängderna av dessa

torvslag.

Då de så erhållna siffrorna, eftersom de icke kunna direkt tillämpas på

bestämda mossar, ej kunna användas i praktiken, när man vill erhålla kännedom

om, huru varje enskild torvmark skall kunna användas i ena eller andra avseendet,

torde det vara väl dyrbart, att staten offrar över 100,000 kronor på

att endast få sådana ungefära totalsiffror för större områden, utan närmare

specificering än som ovan antytts.

Som det, vilket också Sveriges geologiska undersökning framhåller, skulle

bli alltför dyrbart att på en gång undersöka varje mosse särskilt i hela landet,

hade svenska mosskulturföreningen föreslagit, att vid inventeringen skulle fråntagas,

dels odlade och odlingsbara mossar, dels också småmossar under 20

hektar. Detta har Sveriges geologiska undersökning ej velat godtaga, då den

anser, att man bör gå förutsättningslöst tillväga, eftersom även de redan odlade

och odlingsbara markerna skulle kunna möjligen komma ifråga till exploatering

i torvindustriellt syfte, såvida nödiga anstalter vidtoges för att efter avtorvningen

återställa marken i odlingsbart skick, och rörande småmossarna skulle

också dessa kunna, särskilt där de ligga tillsammans i komplex, med fördel

utnyttjas.

- Denna åsikt om torvbottnarnas återställande i odlingsbart skick finner

mosskulturföreningen beaktansvärd, men syftet torde endast kunna vinnas genom

en lagstiftning för detta ändamål av ungefär liknande beskaffenhet som den, vilken

är införd i vissa andra länder. Bleve så fallet, så föreligga inga särskilda hinder

för, att även odlingsbara marker och till och med redan odlade mossar delvis

avverkas till vinnande av torvbränsle och således kunde medtagas i den föreslagna

inventeringen.

Yad småmossarna beträffar, kan man också sätta gränsen något lägre,

än vad vi förut föreslagit eller t. ex. till 10 hektar. Mossar av än mindre

storlek kunna i torvindustriellt hänseende ej få betydelse annat än för småtillverkning.

Så tillvida kunna vi således delvis gå med på Sveriges geologiska undersöknings

tankegång, men däremot måste vi strängt fasthålla vid, att de enskilda

mossarna skola undersökas.

För att då ej utsträcka inventeringen över en alltför lång tidrymd få vi

föreslå, att den verkställes på så sätt, att alla utmed järnvägslinjerna på t. ex.

10 kilometers avstånd belägna torvmarker eller sådana, som skåras av en linje

dragen på detta parallella avstånd från järnvägen, undersökas var för sig, och

att mossar mindre än 10 hektar antingen ej medtagas eller att man blott genom- ett

par tre borrningar söker skaffa sig en orienterande bild av deras beskaffenhet.

I fall denna metod följes, skulle man ganska snabbt medhinna att undersöka

det beräknade området, och kunde då även odlingsbara och eventuellt

odlade marker medtagas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Till betydlig underlättnad för arbetet borde dock nödig hänsyn tagas till

redan befintligt material enligt äldre undersökningar, som utförts av olika institutioner

och enskilda, emedan, om detta inarbetas i undersökningen, mycket

onödigt arbete kunde besparas.

Sedan dessa närmast kommunikationsled befintliga torvmarker, vilka i första

hand kunde komma att tillgodogöras i industriellt syfte, inventerats, kunde man

utsträcka undersökningen till längre bort liggande rayoner för att på så sätt slutligen

få hela landet undersökt.

Undersökningen borde enligt de grundprinciper, som svenska mosskulturföreningen

vid sina mångåriga torvmarksundersökningar utarbetat, och som

sedermera av Sveriges geologiska undersökning upptagits, verkställas på så

sätt, att de olika torvslagen, deras mäktighet och utbredning i mossarna fastställdes,

emedan man endast på så sätt finge en säker grundval vid bedömande

av mossens beskaffenhet, och sedan för varje olika ändamål, vartill den skulle

kunna användas, hade samma bestämda utgångspunkt.

Utföres inventeringen så som här skisserats, skulle man kunna direkt praktiskt

använda det erhållna undersökningsmaterialet, något som med Sveriges geologiska

undersöknings statistiska metod icke är möjligt.

Nu har visserligen Sveriges geologiska undersökning tänkt sig en kombination

på så sätt, att den så kallade förrådsstatistiska utredningen verkställdes

av dem, och därefter statens mossar var för sig detaljundersöktes av statens

torvingenjörer, och därom har redan ett särskilt förslag inkommit till Eders

Kungl. Maj:t från lantbruksstyrelsen, slutande på en summa av 48,000 kronor.

Dessa statens torvmossar utgöra emellertid en så ringa bråkdel av totalarealen

torvmarker, att man ej är mycket hjälpt därmed, och rörande privatmossarna

kommer man dock fortfarande att vara i okunnighet om varje särskild

mosse, såvida linjeinventeringen kommer till utförande.

I detta sammanhang skall slutligen rättas en missuppfattning, som förekommer

i Sveriges geologiska undersöknings skrivelse rörande svenska mosskulturföreningens

torvmarksundersökningar. Däri nämnes nämligen, att “föreningens

torvgeologiska verksamhet endast avsett att utreda, huru enskilda

mossar i de undersökta distrikten kunna och böra tillgodogöras efter nuvarande

torvindustriella metoder och efter nuvarande exploateringsmöjligheter, samt i

vilken mån och för vilket ändamål desamma redan tagits i anspråk''''.

Detta är icke riktigt, vilket var och en lätt kan övertyga sig om, som

genomläser de årliga redogörelserna för torvmarksundersökningar i respektive

län i mosskulturföreningens tidskrift. Avsikten med föreningens torvgeologiska

undersökningar, vilka nu årligen fortgått sedan början av 1890-talet, har varit

att få en kvalitativ kännedom om torvmarkemas beskaffenhet i olika delar av

landet. Dessa undersökningar ha utförts av föreningens botanister och torvgeologer

och ha verkställts systematiskt så till vida, att varje år ett särskilt område

(län eller länsdel) varit föremål för rekognoscering, varvid de flesta viktigare torvmarker

undersökts med avseende på ytvegetation, olika torvslag och deras fördelning,

torvlagrets mäktighet, alv in. m. och prov tagits till kemisk och mikroskopisk

analys. De undersökta torvmarkerna ha inlagts på- kartor och numrerats,

och sedan har i rapporten lämnats redogörelse för undersökningsresultatet i

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 173.

sammandrag, varvid dock samtidigt för praktiskt syfte angivits, om torven

lilmpar sig till odling, till torvströ- eller bränntorvberedning.

Avsikten har emellertid visst icke varit att endast utröna exploateringsmöjligketer

med nuvarande metoder, utan kan var och en efter den återgivna

mossbeskrivningen bilda sig en föreställning om, huru torven skall kunna användas,

till vilket ändamål det vara må, och efter vilka metoder man än önskar.

Vi anse således den av oss använda metoden, utökad med något talrikare

borrningar, där sig så göra låter, samt därefter med uträkning av arealerna

efter bästa tillgängliga kartmaterial, vara fullt tillfyllest för ändamålet.

På grund av vad här ovan anförts, får svenska mosskulturföreningen i

underdånighet hemställa, det den inventering av landets torvmossar, som av

Eders Kungl. Maj:t föreslagits, utföres på så sätt, att därav vinnes den direkt

praktiska nytta, som med undersökningen avses. Detta anser svenska mosskulturföreningen

bäst skola nås med den av föreningen här ovan föreslagna

inventeringsmetoden."

I en till mig ingiven P. M. har därefter t. f. chefen för Sveriges

geologiska undersökning riktat ett bemötande av svenska mosskulturföreningens

inlaga. T. f. chefen anför, att geologiska undersökningens

bägge förslag av år 1912 och år 1916 visserligen bygga på samma

principer beträffande såväl syfte som metod, men framhåller, att det nya

förslaget är grundat på den väsentligt vidgade erfarenhet angående linjemetodens

verkningssätt, som de under mellantiden bedrivna försöksarbetena

givit.

Mot invändningen att man genom linjemetoden icke finge veta de

enskilda mossarnas beskaffenhet och torvinnehåll, anföres, att torvinventeringsfrågan

innehölle två väsentligt skilda moment, som måste behandlas

vart för sig, nämligen dels det rent förrådsstatistiska spörsmålet

rörande storleken och beskaffenheten av torvtillgångarna inom landet i

dess helhet och i dess skilda delar och dels frågorna, hur de enskilda

torvmarkerna bäst borde tillgodogöras och varest förekomster funnes,

som lämpade sig för skilda industriella ändamål. Det finge visserligen

villigt medgivas, att det under nuvarande bränslenödtider vore av största

vikt, att från det allmännas sida åtgärder företoges i syfte att finna för

oförtövat tillgodogörande lämpliga torvmarker. Men det borde icke heller

förbises, att såväl statsmakterna som torvteknici skulle vid sitt arbete

på torvbränsleindustriens utveckling hava synnerlig nytta av det vetande,

den förrådsstatistiska undersökningen avsåge att skapa. Att uppdraga

riktlinjerna för en nationalekonomiskt riktig arbetsfördelning mellan olika

förädlingssystem vid torvindustrien skulle säkerligen visa sig vara ett

nödvändigt led i statsmakternas organiserande av våra torvtillgångars

planmässiga tillgodogörande. Detta måste ske genom lagstiftning, meu

T. f. chefens

för Sveriges

geologiska under

sökning

P. M.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Undersökning

av statens

nossar.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

denna förutsatte verklig kunskap om de för olika ändamål lämpliga

torvslagens och torvmarkstypernas absoluta och relativa mängd samt

deras fördelning inom landet. Frågan hade dock en ännu större räckvidd,

i det att den inginge som ett led i bemödandena att genom anlitande

av landets naturtillgångar av skilda slag motverka den pågående

stegringen av bränsleimporten från utlandet. Ett organiserat samarbete

borde äga rum mellan de på dessa naturtillgångar grundade industrierna.

I vad mån torvindustrien vore i stånd att medverka till uppnåendet av

detta mål, vore nu alltför osäkert. Kunskap härom vore oundgänglig.

Jämte denna allmänna förrådsstatistiska undersökning borde en

mera detaljerad undersökning av statsmossarna ske, väl främst för att

xitreda, i vad mån dessa kunde fylla statens eget behov av torvbränsle.

Det syntes däremot kunna ifrågasättas, om statsmakterna verkligen,

såsom mosskulturföreningen syntes vilja förorda, borde kostnadsfritt utföra

en allmän detaljundersökning av de i enskild ägo varande torvmarkernas

bruksvärde. Det vore att hoppas, att de privata torvmarksägarna

skulle själva sörja härför. Redan den av föreningen

föreslagna undersökningen inom 10-kilometerdistansen skulle bli ett

synnerligen omfattande företag, som enligt utförd överslagsberäkning

skulle inbegripa drygt 4/s av de ifrågavarande landsdelarnas hela areal.

Föreningen hade icke framlagt någon kalkyl över tiden och kostnaden

för en dylik undersökning, men det vore uppenbart, att den skulle draga

både mycket längre tid och mycket drygare kostnader, än den av Sveriges

geologiska undersökning föreslagna. I

I skrivelse den 31 mars 1916 har Iantbruksstyrelsen hemställt om

utförande av en särskild iindersökning av staten tillhöriga mossar söder

om 61° nordlig bredd. Dessa marker syntes nämligen på grund av sitt

läge i första hand komma att utnyttjas. Styrelsen har för att erhålla

en utgångspunkt för beräknande av kostnaderna för en dylik undersökning

genom min förmedling erhållit från domänstyrelsen en förteckning

å i statens ägo befintliga mossmarker inom ifrågavarande del av landet,

upptagande för varje egendom dels. totalarealen, dels ock arealen av

mossar, särskilt för dem mellan 20 och 50 hektar och särskilt för dem

över 50 hektar. Domänstyrelsen har framhållit, att denna förteckning

tyvärr ej kunnat bliva fullständig, enär skogshushållningsplaner ännu

icke kunnat upprättas för samtliga nu ifrågavarande domäner och krono
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

parker samt hithörande uppgifter icke funnits i andra hos styrelsen

förvarade handlingar.

Lantbruksstyrelsen har med sin skrivelse överlämnat ett av statens

förste torvingenjör, kaptenen E. Wallgren upprättat, den 2(i mars 1910

dagtecknat förslag, ur vilket följande må här anföras.

“Kungl. domänstyrelsens distriktsvis upprättade “utredning över mossar

och kärr söder om 61° nordlig breddgrad" synes upptaga omkring 1,825 kronoparker

och domäner. För omkring 100 av dessa statsegendomar angivas handlingar

saknas eller vara ofullständiga. Omkring 90 därutöver synas sakna mossar

och 50 sakna impediment (till vilka mossar bruka räknas). För omkring 35

finnas inga som helst uppgifter mer än statsegendomens benämning. Ofta finnas

inga uppgifter på närmaste station eller lastageplats eller avstånd dit från

egendomen, o. s. v.. Men av de uppgifter, som finnas antecknade, har jag sökt

göra en del sammanställningar och uträkningar, i och för upprättande av förslag

till plan för och kostnaderna för statsmossarnas undersökning. Innan jag redogör

för denna planläggning för inventering av statsmossarna, böra en del av motiven

för, att denna inventering omsider må komma till stånd, framläggas. Och får

jag då i största korthet söka sammanföra dels de före 1913 års statsverksproposition

framlagda motiven, dels de som sedermera tillkommit för denna

inventerings nödvändighet.

Då järnvägsstyrelsen omkring år 1902 utförde utredning angående lämpliga

platser för kraftstationer för dess järnvägars elektrifiering, önskades uppgift

om mosskomplex för 5 kraftstationer mellan Stockholm—Malmö. Någon

kännedom om statsmossarnas lämplighet härför förefanns icke, och den 3 veckors

rekognoscering av privata mossar längs respektive järnvägslinjer, som utfördes,

var för ofullständig för att kunna lämna tillräckligt material för föreslåendet av

de lämpliga platserna för torvkraftcentraler.

Hösten 1915 begärde kungl. järnvägsstyrelsen av kungl. lantbruksstyrelsen

uppgift på undersökningsresultaten från statens torvingenjörers undersökningar

över statens mossar inom respektive distrikt, men måste meddelande lämnas,

att statsmossarna ännu icke varit föremål för inventering. Det är nu fråga om

lämpliga mossar för föreslagen torvpulverberedning till järnvägsdrift, och hava

representanterna för de tvenne olika system för torvpulverfabrikation, det Ekelundska

och det von Poratska, vilka finnas utarbetade, erhållit i uppdrag att

till kungl. järnvägsstyrelsen framlägga respektive kostnadsförslag för sådan

fabrikation å tre privatmossar.

I skrivelse av den 14 juli 1910 begärde kungl. vattenfallsstyrelsen uppgift

från förste torvingenjören å förefintliga torvmossar, framförallt i de södra och

västra delarna av landet och särskilt å dem, som äro i statens hand, rörande

den ekonomiska möjligheten av att använda torv för alstrande av elektrisk

energi för industriellt ändamål. På grund av att inventering av landets torvtillgångar

ännu icke börjat och statens mossar ej förefunnos undersökta, kunde

begärda upplysningar icke lämnas. Den undersökning av privatpersoners mossar,

som här och var i landet på rekvisition från allmänheten kommit till stånd för

utrönande av dessa mossars torvindustriella egenskaper efter nuvarande tillverkningsmetoder,

är alldeles för ofullständig för ett mer allmänt bedömande

Förste torvingenjörens

förslag ae/s

1916.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 173.

av torvförekomsternas kvalitet, kvantitet och ekonomiska avverkningsmöjligheter

inom respektive områden. Den av Sveriges geologiska undersökning föreslagna

inventeringsmetoden skulle inom få år hinna vara utförd över Svea och

Göta lands torvtillgångar, då svar på sådana frågor, som de av kungl. järnvägsoch

vattenfallsstyrelserna framställda, erhölles beträffande torvförekomsten i

allmänhet inom respektive områden. Och då vid torvindustriella anläggningar

för statsinstitutioners räkning väl i första hand böra användas de mossar, som

tillhöra staten, böra dessa var för sig vara inventerade, så att lämpligt urval

kan göras för respektive statsbehov.

I skrivelse av den 5 maj 1913, alltså efter sedan statsverkspropositionen

om inventering av landets torvtillgångar fallit i riksdagen, gjorde kungl. vattenfallsstyrelsen

•framställning till förste torvingenjören i följande ärende: kungl.

vattenfallsstyrelsen var sysselsatt. med “den första utläggningen av en ångcentral,

som skall samarbeta med Älvkarleby kraftverk och under lågvattentid

utjämna krafttillgången. Ångcentralen skall förläggas till*Uppland eller Västmanland.

Om kol skall användas uteslutande eller företrädesvis som bränsle,

torde ångcentralen komma att förläggas till Västerås eller Stockholm. Kan man

däremot påräkna torv för eldning, torde det icke vara omöjligt välja en annan

med hänsyn till torvfyndigheternas läge mera lämplig plats, t, ex. Uppsala". —

Sedan vattenfallstyrelsen anfört bränslebehovet (motsvarande 10,000 ä 15,000

ton stenkol, men allt efter vattentillgången varierande mellan 7i till gissningsvis

3 gånger denna årskvantitet, med tänkbar ytterligare ökning), framställdes

önskemålen av en utredning i torvbränslefrågan, nämligen bland annat: l:o)

sammanställning av läget, storleken och kvaliteten av de torvfyndigheter, som

kunna ifrågakomma för bränsleleverans till ångcentralen — därvid böra endast

fyndigheter i Mälarlandskapen medtagas i räkningen; 2:o) utredning av kostnaden

för framställning av bränntorv ur dessa fyndigheter samt utredning av fraktoch

lagringskostnadernas storlek; 3:o) utredning av den framställda torvens

bränslevärde och beräkning av de extra kostnader, som behöva nedläggas å

ångpanneanläggningen för eldande med torv." —--Slutligen begärdes

“en del orienterande uppgifter rörande möjligheterna att använda torv" —--.

På denna skrivelse från kungl. vattenfallsstyrelsen kunde förste torvingenjören,

med hänvisande till att riksdagen avslagit Kungl. Maj:ts proposition

om såväl torvinventering som om större statsmossars undersökning, ej lämna

den begärda utredningen om Mälarlandskapens torvtillgångar, men gjorde den

framställningen till kungl. vattenfallstyrelsen, att hos kungl. lantbruksstyrelsen

begära biträde av statens torvingenjörer för den torvinventering, som borde

ligga till grund för frågans vidare utredning. — Hade den av Sveriges geologiska

undersökning föreslagna allmänna torvinventeringen varit utförd, skulle redan

ett synnerligen värdefullt material förelegat till besvarande av ovannämnda

fråga nr l:o) och även visst material vid besvarandet av delar av frågorna nr

2:o) och 3:o) i kungl. vattenfallsstyrelsen ovan citerade skrivelse.

Jämväl enligt förste torvingenjörens mening ligger stor vikt uppå, att

vattenkraftcentraler äga med bränsle, helst inhemskt, drivna reservcentraler,

detta även ur strategisk synpunkt. Exempelvis skulle en så nära kusten belägen

kraftcentral som den vid Älvkarleöfallen för en eventuell fiende utgöra

ett mycket eftersträvansvärt första operationsmål, då fienden genom denna

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

centrals intagande kunde, om icke längre inne i landet reservcentral funnes,

helt avskära en på kraft från vattenfallscentralen byggd järnvägsdrift (som ju

är ett framtidsförslag), och därigenom kunde vår mobilisering och den strategiska

uppmarschen av våra trupper betydligt förhindras. Kungl. vattenfallsstyrelsens

huvudmotiv för anläggandet av en bränsle-kraftcentral i reserv var, som nämnt,

ett samarbete mellan Älvkarleby kraftverk och utjämning av krafttillgången

under lågvattentid.

Under år 1915 har kungl. vattenfallsstyrelsen inkommit till kungl. lantbruksstyrelsen

med framställning om uppgift å staten tillhöriga mossars torvinnehåll,

men har ännu sådan uppgift icke kunnat lämnas, då deras inventering

ej påbörjat.

Bland annat omkring åren 1906—07 och jämväl under innevarande år

hava framställningar gjorts till statsinköp av i enskild ägo varande vissa torvmossar.

Men ägde staten förut kännedom om sina egna torvmarkers torvinnehåll,

vore statsinköp av de utbjudna mossarna kanske obehövligt.

* '' Då staten tager kännedom om sina malmfyndigheter, skogar och vattenfall

genom särskilda undersökningar, borde så ske jämväl med statsmossarna.

Statens mark skulle stiga i värde, om mossarna därå vore kända till sitt innehåll.

Kanske genom en ofta lätt åstadkommen avdikning en del mossar kunde

befinnas lämpliga för bland annat skogsodling, vissa bliva begärliga för torvindustrien.

Om en del av statens mossar, de som befinnas vara bäst ägnade för

ekonomisk bränntorvberedning, avdikades och till respektive delar planerades

(— ännu med tanke på enbart lufttorkningsmetoden för torvfabrikation —), så

kunde i sådana bränslekritiska tider som de nuvarande resurser förefinnas till

ett rätt hastigt igångsättande av torvindustri å mossarna, till lindrande av en

befarad bränslenöd. Om tillräckligt med maskinella anordningar icke, vid sådana

tillfällen, kunna nog hastigt åstadkommas, så kunde dock torvuppskärning eller

torvältning med handredskap anordnas å de mindre statsmossarna eller i kanterna

av de större, där bränntorv ofta är att finna, Statsmossar under 20 hektar

upptaga sammanlagt mer än dubbelt så stor areal som statsmossar med större

areal. Statsmossamas undersökning, även de mindre mossarnas under 20 hektar,

kunde hava betydelse jämväl för kronoarrendatorerna härutinnan, att denna

undersökning föranledde, att de kunde bereda sig billigt torvströ och bränsle ur

mossarna, varigenom arrendena kunde stiga och skog sparas. Liksom staten

säljer skogsprodukter, kunde, särskilt i bränslenödtider, delar av respektive

statsmossar säljas per uppskuren kubikmeter torvmassa eller utarrenderas. Men

för realiserandet av dessa med flera förslag måste en inventering av statsmossarna

först hava företagits.

Till framförandet av torvpulvermetoden — efter tvenne olika linjer, den

Ekelundska och den von Poratska — hava stora torvlån av staten beviljats och

till framförandet av den utav lufttorkning helt oberoende de Lavalska våtkolningsmetoden

har ett stort statsanslag anvisats. Skulle statsintressena av här

ovan berörd eller annan art kräva, att dessa eller andra metoder tiilämpades

vid bränntorvframställning jämväl ur statsmossar, skulle det efter en mer fullständig

inventering av statsmossarna vara lättare att utvälja de för respektive

torvtillverkningsmetod mest lämpliga torvmarkerna, så att största möjliga

ekonomi framkomme med torvberedningen. Beträffande landets övriga torvtill
Bihang

till riksdagens •protokoll 1916. 1 samt. 151 käft. (Nr 173.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

gångar, utöver dem i statsmossarna, bleve den av Sveriges geologiska undersökning

föreslagna inventeringsmetoden till ingående nytta för utväljandet av de

län eller andra områden inom landet, där förutsättningar förefinnas för god

ekonomi med vederbörande torvtillverkningsmetoder, såväl efter torvindustriens

nuvarande utvecklingsgrad som med dess utvecklingsmöjligheter. — Innan vi

kunna uppdraga riktlinjerna för utsträckning av vår torvindustri i stort, måste

de naturtillgångar vara kända, på vilka denna industri grundar sig. —

Då Sveriges geologiska undersöknings inventeringsförslag nu ungefär samtidigt

inlämnas, av vilket jag har fått taga del under mitt samarbete i dagarna

med nii inrida ämbetsverks tjänstemän, och detta förslag innehåller en ingående

motivering för torvinventeringsbehovet, jämväl beträffande statsmossarna, så får

jag, utöver vad här anförts, vördsamt hänvisa till nämnda undersöknings utredningar

i ämnet.

Jämväl beträffande undersökningsmetod vid torvinventeringen behöver jag

här ej närmare ingå, utan bör endast nämna, att statsmossinventeringen kommer

att ske efter alldeles samma undersökningssystem, som Sveriges geologiska

undersökning använder vid profillinjernas uppgående genom respektive mossmarker,

utom det att vid detaljinventeringen torvingenjörerna inruta mossarna

med profillinjer, under det att Sveriges geologiska undersöknings profillinjer

komma att skära samma mosse i regeln endast i en riktning. Samma faktorer

för bedömning av torvens i allmänhet och de olika torvlagrens mäktighet,

beskaffenhet och ekonomiska avverkbarhet efter olika system (nuvarande och

framtida), som framläggas till bedömning och beräkning efter Sveriges geologiska

undersöknings inventering av respektive områden (mindre och större), samma

faktorer framläggas mer i detalj för varje mosse och dennas olika delar genom

för vingenjörernas detaljundersökningssystem medels inrutningsmetoden. Mossens

och dess olika delars inrutning, med ingående detaljundersökning i varje rutpunkt,

göres tätare eller glesare (med i medeltal antagligen omkring 100 meter

mellan rutpunkterna men förövrigt varierande mellan 25—50 upp till högst

omkring 150 meter) allt efter mossens olika storlek och varierande beskaffenhet

m. m. —

Under lugnare tidsläge än det närvarande börda inventeringen av statsmossarna

helt följa samma landområden, där Sveriges geologiska undersökning

föreslagit bedrivandet av sin torvinventering. Men för att statsmossarnas detaljundersöknings

resultat snarast möjligt må kunna bliva till största möjliga nytta

för vår bränntorvindustris höjande, i vad det kan komma att gälla statsmossarnas

användande, bör nu denna undersökning utföras å delvis även andra landområden,

än där Sveriges geologiska undersökning för tillfället kommer att bedriva sin

inventering. Dessutom bör, för att under närmaste 5-års period de statsmossar

skola hinna bliva detaljinventerade, där bränntorvtillverkning i större eller mindre

skala i första hand och efter förefintliga metoder för bränntorvframställning kan

ifrågakomma, en rekognoscering av statsmossarna föregå själva detaljundersökningen,

efter vilken mer hastiga rekognosceringsundersökning, med endast ett

fåtal borrställen per mosse eller efter förutvarande uppgifter om respektive

mossar etc., de för året “undersökningsvärda“ mossarna utväljas. Då ifrågasatt

detaljundersökning av statsmossarna avser vinnande av kännedom om deras

bränn torvin nehåll, skulle alltså kunna frånskiljas mossar med huvudsakligen

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

strötorv, odlade mossar (utom möjligen sådana av betydande utsträckning och

med över 2 — 3 meters torvdjup), grunda mossar samt mossar av allt för obetydlig

areal. Dessa vid första undersökningen frånskilda mossar skulle framdeles

kunna bliva föremål för detalj inventering. — Jag antager, att enligt nämnda

principer omkring */s av mossarealen å mossar större än 5 hektar bör frånskiljas

vid de första 5 årens undersökningar och således omkring 1/3 av statsmossarnas

totalareal (mossar under 5 hektar frånräknade) söder om 61° nordlig bredd

skulle detaljundersökas. Sedan respektive mossar utvalts för denna detaljundersökning,

skulle emellertid denna företagas såsom en fullständig torvinventering,

•således icke endast på vad man nu menar kunna karakteriseras såsom bränntorv

utan till samtliga torvlager. Det går nämligen dels lika fort att göra en

sådan fullständig inventering som att särskilt därvid lägga an på att frånskilja

en del torvlager etc. Och enhetlighet vinnes med Sveriges geologiska undersöknings

torvinventering, som också kommer att ske “förutsättningslöst1'', så

att alla behövliga faktorer för torvförekomsternas bedömning i ena eller andra

hänseendet vid mossarnas exploatering komma att framläggas. — Denna “förutsättningslösa"

detaljinventering av statsmossarna är nödvändig även ur den

synpunkten, att med torvindustriens fortgående utveckling och eldstadskonstruktionernas

förbättrande definitionen på bränntorv helt säkert kommer att ändras

så, att mossarnas torvinnehåll så att säga “växer" både kvantitativt och kvalitativt

därigenom, att vi såsom bränntorvmossar få räkna ej blott dem med mer

genomgående, välhumifierad, askfattig och väl sammanhållande torv med gott

kalorital, utan även mossar med ett ej för mäktigt strötorvlager över den bättre

humifierade torven, vilka torvlager då kunna sammanblandas vid torvtillverkningen,

samt även (såsom till torvgas och torvpulver) askrikare och mer osammanhängande

torv, så länge ej kulturen gör anspråk på dessa mossars yta. Har

vitmosstorven i de övre lagren avverkats till strömedel, bliva ofta därigenom

goda bränntorvlager bragta i dagen, och jämväl den oförmult.nade vitmossan är

i torkat och komprimerat skick ett gott bränsle. Med de Lavals-metoden skulle

jämväl den bränntorv, som lämnas i schakten efter strötorvupptagningen, kunna

avverkas, under det att torkfälten å mossytan användes för strötorvtorkningen

efter lufttorkningsmetoden.

De mossar skulle alltså kunna komma att betraktas såsom bränntorvmossar,

där nog ekonomisk metod kan tillämpas för beredande av billiga, i därför

lämpliga eldstäder ekonomiskt användbara torvbränslen.

Då här förslag skall framläggas för statsmossarnas tillgång på bränntorv,

bör alltså, bland annat av förenämnda skäl, de mossar, som detaljundersökas,

erhålla en “förutsättningslös" sådan undersökning, efter samma grunder som

Sveriges geologiska undersöknings inventering kommer att bedrivas “förutsättningslös",

till nytta ej blott för vår nuvarande torvindustri, med dess utvecklingsgrad

och ekonomiska läge, utan även för dess utvecklingsmöjligheter, förutom

att även mossarnas bedömning ur odlingssynpunkt kan utföras av fackmännen

på detta område utav de vid undersökningen gjorda anteckningarna

över mossytans växtbestånd och beskaffenhet för övrigt samt av analyseringsresultaten

av torvproven från mossens ytlager och bottenlager, om mossen först

kommer att tillgodogöras för torvindustrien, med kvarlämnande av respektive

bottenlager för dess odling efter vederbörlig avdikning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Liksom man med resultatet av Sveriges geologiska undersöknings inventering

inför ögonen vet, inom vilka län eller delar därav man har att uppsöka

de för respektive torrindustriella metoder eller för agrikulturella syften i första

hand exploateringsvärda mosskomplexen, kan man efter detaljinventeringen av

mossarna, nu i första hand av statens mossar, utvälja den eller de mossar,

som bäst lämpa sig för det vid tillfället uppställda ändamålet med exploateringen.

— — —

Liksom Sveriges geologiska undersöknings arbeten komma att giva faktorer

för uppkonstruerandet för de olika länen eller delarna därav så att säga

matematiskt av en “genomsnittsmosse", i vilken de förefintliga typerna blivaproportionellt

representerade, liksom de olika torvlagren, så har man genom

detaljundersökningen av respektive mossar erhållit material för uppdragande av

de skilda torvlagrens profiler i vilken riktning som helst, eller av så att säga hela

mossens torvinnehåll, som ju vid industriellt utnyttjande skall uppgrävas “spadvis"

eller vid respektive grävmaskins tillfälliga plats, lagt till bedömning från

vilken plats eller vilket lager av mossen man önskar, och därav kan bedömas

mossens lämplighet för den ena eller andra exploateringsmetoden.

Innan statsmossarna skulle börja undersökas efter det förslag, som kommer

att framläggas, har av Sveriges geologiska undersökning och förste torvingenjören

överenskommits om, att samarbete vid detaljundersökning av ett par

större mossar med växlande torvtyper skulle ske mellan nämnda undersöknings

torvgeolog och torringenjörerna, så att enhetlighet inövades vid bedömning och

benämning i undersökningsprotokollen av de respektive undersökta faktorerna,

provtagningen skedde efter samma plan, de undersökta mossprofilerna med de

särskilda torvslagen etc. uppritades efter samma norm, och så vidare, så att

bearbetningen av undersökningsmaterialet sedan framdeles kunde ske efter likformig

värdesättning av undersökningsresultaten.

Då Sveriges geologiska undersökning framlagt en del detaljer av torvslagsbenämningar

och -bedömningar, etc., ingår jag här ej närmare därpå. Så

mycket kan sägas, att det bästa samförstånd för ett blivande samarbete rid

mossinventeringen förefinnes mellan de två statsinstitutionerna, Sveriges geologiska

undersökning och de under kung!, lantbruksstyrelsen lydande torringenjörerna.

Innan detaljerna av planläggningen för statsmossarnas undersökning framläggas,

anföras följande sammanställningar och sammanföringar utur de från

kungl. domänstyrelsen erhållna utredningarna distriktsvis för statsmossarnas

areal och läge m. m. eftersom planläggningsförslaget till stor del är byggt på dessa

utredningar, eller så långt som uppgifter därur kunnat hämtas. I samband med

den vidare planläggningen av en del detaljer vid undersökningarna, om de genom

statsanslag möjliggöras, böra de torvingenjörer, som eventuellt få i uppdrag att

verkställa statsmossarnas undersökning, uti respektive överjägmästar- eller jägmästarexpeditioner

införskaffa de ytterligare uppgifter om statsmossarna, som

erfordras, samt avkalkera förefintliga kartor över respektive mossar.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173. 37

Distriktets benämning

M o

ssar och kärr

Ej areal - särskilda

mossar,

hektar

Oredo-

visade

impedi-

ment,

hektar

Uti för- tecknin- garna, men

ej i slut- summorna

upptaget,

hektar

Intill 20

hektar

20—50

hektar

Över 50

hektar

Summa

hektar

Södra.....................

5,397.50

1,073.6 0

1,086.12

7,557.2 2

561.30

889.8 7 h

l) + 153.07:

Smålands ...............

9,608.si

2,696.43

5,161.12

17,466.3 6

974.5 5*)

1,116.66

!) + 400.00;

Västra ..................

5,000.33

541.88

1,452.02

6,994.23

1,389.6i8)

1,492.3 9

3) + 9.52''

Östra.....................

5,739.17

859.7 2

515.50

7,114.48

—

87.21

Bergslags...............

6,083.15

1,237.60

1,558.83

8,879.53

264.0 0

4.40

Gävle—Dala............

5,427.6 8

870.5 7

617.42

6,915.67

700.oo

59.41

Summa

37,256.04

7,279.so

10,391.10

54,927.54

3,889.46

3,629.94

_

-f 400. o o

—

+ 9.52

+ 153.0 7

Summa

4,298.98

3,783.01

I ovanstående arealgrupper särskild areal = 54,927.54 + ej särskild areal

4,298.9 8 utgör alltså 59,226.5 2 hektar mossmarker.

Mycket ofullständiga äro uppgifterna för ungefärliga, närmaste avstånden

till närmaste station (eller lastageplats). Där uppgifter därom finnas, har här

nedan antecknats arealen för de mossar och kärr, som tillhöra egendomar med

sin närmaste del belägen omkring 5 kilometer eller därunder (för Bergslags

distrikt egendomens mitt inom 7 kilometer från närmaste station eller lastageplats). I

Distriktets benämning

Mo

20—50 hektar

ssar och kärr

hektar0 Summa hektar

Södra ....................................................

459.15

141.01

600.16

Smålands...................................................

622.59

2,485.01

3,107.60

Västra ......................................................

219.ll

612.66

831.7 7

Ostra..............................................................

309.9 5

316.81

626.76

Bergslags.........................................................

557.41

908. s 3

1,466.24

Gävle—Dala ...................................................

228.12

306.70

534.82

Summa hektar mossar oeh kärr

2,396.33

4,771.02

7,167.35

I det följande benämnas dessa sistnämnda statsegendomar: “nära station

belägna“. —--

Av mossarna över 20 hektar utgöra de nära station belägna: 102 och

de övriga 194. Inom de respektive distrikten är medelarealen för mossarna

över 50 hektar följande: Södra distriktet 109 hektar, Smålands 110 hektar,

Västra 161 hektar, ./strå 103 hektar, Bergslags 142 hektar och Gävle-Dala 103

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

hektar. För alla distrikten blir medelarealen per mosse över 50 hektar omkring

118 hektar. Räknas endast de nära station belägna 31 mossarna över 50 hektar,

så blir deras medelareal 154 hektar per mosse.---

Med befintliga uppgifter å mossarealer och viss proportionering för de

’ ofullständiga uppgifterna skulle mossarealen å alla upptagna statsegendomar

söder om 61° N. br. kunna redovisas sålunda:

De arealsärskilda mossarna upptaga en sammanlagd areal av.... 54,927 hektar

De ej arealsärskilda mossarna „ „ „ „ „ •••• 4,299 „

3,783 hektar oredovisade impediment antagas hava en sammanlagd

mossareal av omkring................................................................ 1,000 „

De 100 statsegendomarna, för vilka handlingar saknas eller äro

ofullständiga, kunna antagas hava en mossareal av omkring.... 3,000 „

Summa 63,226 hektar

I avrundat tal kan anses, att statens egendomar söder om 61° N. br.

hava omkring 63,000 hektar mossar och kärr."

Sedan förste torvingenjören på grund av närmare utförda beräkningar

ansett sig kunna antaga, att härav tillhörde omkring 20,200 hektar

mossar över 20 hektar, omkring 32,000 hektar mossar mellan 5 och 20

hektar samt 10,800 hektar ännu mindre mossar, och sedan han genast

avskilt de sistnämnda samt antagit, att av de övriga mosskategorierna

omkring 2/s skulle avskiljas vid den förberedande rekognosceringen, har

han kommit till det resultat, att ungefär 17,400 hektar statsmossar i

denna del av landet borde detaljundersökas. Han har därefter framlagt

följande plan för undersökningarna.

"Rekognosceringarna och detaljundersökningarna böra pågå under april —

september månader. Tvenne torvtjänstemån med 176 dagar per torvtj änsteman

(sammanlagt för de två tjänstemännen således 352 dagar = omkring 1 års

tjänstgöring).

Förste torvingenjören leder det hela under kungl. lantbruksstyrelsens överinseende.

För rekognosceringarna beräknas 80 dagars fältarbeten + 13 mellanliggande

helgdagar + 42 extra resdagar (även delvis arbetsdagar) mellan mossundersökningarna,

summa 135 dagar. För detaljundersökningarna beräknas 160

dagar för fältarbetena + 27 mellanliggande helgdagar + 30 extra resdagar (även

delvis arbetsdagar) mellan mossundersökningarna, summa 217 dagar. Tillhopa

352 dagar.

Före och i samband med rekognosceringarna genomgås och göras anteckningar

ur det undersökningsmaterial, som förut förefinnes angående statsmossar.

I största möjliga utsträckning begagnas sålunda de uppgifter, som kunna inhämtas

av svenska mosskulturföreningens och andra torvexperters möjliga

rekognosceringar av statsmossar, förutom, såsom redan nämnt, vad som kan

finnas antecknat i respektive överjägmästar- eller jägmästarexpeditioner.

Detaljundersökningarna kunna delvis utföras i samband med resorna för

rekognosceringarna, då därunder påträffas mossar, som säkert förutses böra

detaljundersökas. Men i allmänhet böra nog detaljundersökningarna utföras

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

först efter sedan hela rekognosceringsmaterialet föreligger. I kostnadsförslaget

upptagas de båda undersökningsgrupperna därför var för sig.

Vid undersökning av de större mossarna beräknas medhinnas vid detaljundersökningarna

omkring 25 hektar per undersökningsdag, men vid de mindre

mossarna, som ofta böra inrutas tätare och där per dag flera förflyttningar

mellan skilda mossar förekomma, beräknas något mindre areal per dag medhinnas.

Vid undersökning av de större mossarna bör således på 160 dagar för

detaljundersökningarna medhinnas omkring (25 x 160) = 4,000 hektar per år.

Vid de mindre mossarnas undersökning beräknas medhinnas omkring 3,200

hektar per år.

På vintern mellan undersökningsperioderna bearbetas det vid undersökningarna

erhållna materialet för respektive utredningar. Detta arbete, för vilket

per år beräknas en tid av omkring 9 veckor (= 2 1/i månad), kan utföras av

ett torvbiträde (under uppsikt av förste torvingenjören), varför vissa expensmedel

(efter 166.6 7 kronor per månad) bör härför anvisas, om ej en torvassistent,

med samma avlöning (2,000 kronor per år = 166.6 7 per månad) härvid bör

användas.

Tidsläget torde motivera, att undersökningarna av statens mossar söder

om 61° N. br. utföras i följande ordning:

Först undersökas de nära stationer belägna mossarna över 20 hektar

inom alla sex distrikten, med början å södra distriktet. Därpå undersökas

återstående större mossar (= mossar över 20 hektar), med början inom södra

och Smålands distrikt, där Sveriges geologiska undersökning utfört eller närmast

kommer att utföra sina förrådsinventeringar, och sedan inom västra och östra

samt Bergslags- och G-ävle-Dala distrikten. Redan under andra undersökningsåret

skulle av alla större statsmossar hinna vara detaljundersökta den tredjedel

därav, som uttagits för detaljundersökning vid rekognosceringen.

Genom att under andra året undersökningen fortsättes med mindre mossar

under 20 hektar men över 5 hektar i södra distriktet, antagas omkring 4,000

hektar mossar medhinna undersökas jämväl under andra undersökningsåret.

Under tredje och fjärde undersökningsåren beräknas, såsom nämnt, av de mindre

mossarna i medeltal 3,200 hektar medhinnas per år; 3,000 hektar under femte

året, då hela den förenämnda arealen av 17,400 hektar skulle vara detaljundersökt.

— — —

Orsakerna till att följande kostnadsförslag för undersökningarna upptager

högre belopp per år, än förslaget uti 1913 års statsverksproposition, äro följande:

Uti det 1913 framlagda förslaget beräknades rese- och traktamentsersättningen

till torvingenjörerna att utgå av de för dessa tjänstemän anvisade reseanslagen.

Dessa anslag utgå efter 4 resklass vid torvtekniska uppdrag, med

vilken kategori av förrättningar statsmossinventeringen bör jämställas. I nu

avgivna förslag beräknas dessa kostnader utgå av särskilt statsanslag för mossinventeringar.

Vid uppgörandet av 1913 års förslag antogs, att torvingenjörerna skulle

använda de undersökningsinstrument, som äro deras egna, Nu bör, för att

vinna jämställighet med Sveriges geologiska undersöknings beräkningar, särskilda

undersökningsinstrument av vissa, från nämnda undersökning utlämnade modeller

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 173.

eller efter därifrån givna anvisningar användas, och då bör staten bekosta

jämväl torvingenjöremas undersökningsinstrument, då ju undersökningarna avse

en följd av år---.

Med dessa erinringar får jag alltså vördsamt framlägga kostnadsförslaget

för undersökningarna av statens mossar söder om 61° n. br.

Första undersökningsårets kostnader.

I. Kostnader, motsvarande dem, som upptogos uti 1913 års förslag.

a) Hantlangare vid undersökningen, 80 rekognoscerings- och 160 detalj
undersökningsdagar

= 240 dagar å 4 kr........................ kr. 960

b) Diverse materialier, såsom kartor, kalker-, rit- och

konceptpapper, undersökningsprotokollsböcker m. m..... „ 170

c) Analyskostnader för torvproven (inberäknat lådor och

provrör för’ torvprovens förvaring).................................... » 1,200

d) Frakter för undersökningsinstrument, reparationskostnader

för sådana instrument, m. m., oförutsett............ „ 270 2,600

II. Tvenne fullständiga uppsättningar av undersökningsinstrument.

2 torvborr å 120 = 240 kr. 2 Tesdorphs avvägningsinstrument

ä 120 kr. = 240 kr. 2 avvägningsstänger ä 25 kr. = 50 kr.

2 dioptrar å 25 kr. = 50 kr. 2 yxor (med fodral) ä 10 kr. =

20 kr. 2 väskor av tyg å 15 kr. = 30 kr. 2 spadar å I.50 =

3 kr. Summa 633 kr. + 17 kr. i tillägg....................................kr. 650

III. Utgifter för rekognosceringen, 135 dagar å 8 kr................. kr. 1,080

Biljett- och skjutskostnader m. m. under resdagarna samt

under förflyttningarna mellan resp. mossar...................• „ 520 1,600

IV. Kostnader för detaljundersökningarna, 217 dagar å 8 kr. kr. 1,736

Biljett- och skjutskostnader m. m. under resdagarna samt

förflyttningarna mellan resp. mossar...............................■ „ 464 2,200

Y. Bearbetning av undersökningsmaterialet.

Expensmedel därtill (till ett torvbiträde å 166.6 7 per månad)

under 2 V4 månad ............................................................................kr. 375

VI. Årslön för nyanställd statens torvassistent........................................ „ 2,000

YH. Extra resor vid kartkopiering, för samarbete med Sveriges geologiska

undersöknings tjänstemän samt förste torvingenjörens

resor för ledandet av undersökningarna m. m. samt oförutsett „ 575

Summa kr. 10,000.

Undersökningskostnader alltså kronor 2.50 per hektar.

Under andra året kunna kostnaderna antagas minskas med omkring 500

kronor genom att hela instrumentsutrustningen upptagits på första året.

Under tredje, fjärde och femte åren,_ då endast mindre mossar (mellan 20

ned till 5 hektar) undersökas distriktsvis, kanske rekognosceringskostnaderna

något stiga, men reskostnaderna mellan de tätare hopade mossarna minskas

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 173.

antagligen med motsvarande belopp, så att jämväl för dessa år kan kalkyleras

med 500 kronors mindre kostnader per år ån för första året.

De fem årens kostnader skulle härigenom kunna beräknas till 10,000 +

9,500 + 9,500 + 9,500 + 9,500 = 48,000 kronor."

Lantbruksstyrelsen har i sin skrivelse den 31 mars 1916 erinrat,

hurusom, då styrelsen i skrivelse den 20 december 1912 underställde

Kungl. Majrts prövning frågan om detaljundersökning av staten tillhöriga

mossar, styrelsen framhållit den stora vikten av att en dylik undersökning

snarast möjligt komme till stånd. Styrelsen har vidare anfört,

att behovet för staten att närmare lära känna omfattningen och beskaffenheten

av i dess ägo befintliga mossmarker på senaste tiden i allt högre

grad gjort sig gällande. Ett ytterligare uppskov med den härför erforderliga

undersökningen syntes lantbruksstyrelsen kunna verka synnerligen

ofördelaktigt och kunde, enligt styrelsens mening, komma att medföra

kännbara olägenheter för staten.

Mot det av förste torvingenjören framlagda förslaget till ifrågavarande

undersökning hade lantbruksstyrelsen icke något att erinra.

Det angivna sättet för själva detaljundersökningens utförande, därvid

jämnsides med uppskattningen av den totala tor vmängden en uppdelning

skulle äga rum av de naturliga torvslagen med hänsyn till vissa för

deras praktiska användbarhet och värde avgörande biologiska, kemiska

och fysikaliska egenskaper, syntes lantbruksstyrelsen innebära trygghet

för att man skulle vinna en i avsevärd grad allsidig kännedom om arten

och beskaffenheten av statens torvtillgångar, vilken kännedom vore ett

nödvändigt och första villkor för dessa tillgångars planmässiga utnyttjande

för industriella • och agrikulturella ändamål. Aven planen för detaljundersökningens

omfattning funne lantbruksstyrelsen lämplig och väl

avvägd. Hur önskvärd en undersökning även av statens smärre mossar

än torde vara, syntes likväl uppmärksamheten nu i främsta rummet

böra riktas på de större välbelägna mossarna, vilka vore de, som, med

största utsikt till uppnående av gynnsamma resultat, under närmaste

tiden borde kunna till gagn för det allmänna tagas under bearbetning.

Att till en början koncentrera undersökningsarbetet på dem syntes lantbruksstyrelsen

vara så mycket mera att förorda, som tillgången på för

här ifrågavarande ändamål skolad arbetskraft, särskilt under den tid

den stora torvinventeringen påginge, torde bliva jämförelsevis begränsad.

Mot den av förste torvingenjören uppgjorda kostnadsberäkningen

hade lantbruksstyrelsen icke funnit anledning till erinran. Då det svårligen

läte sig göra att på förhand beräkna, i vilken utsträckning statens

torvtjänstemän utan åsidosättande av sin egentliga uppgift kunde tagas

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 151 käft. (Nr 173.) 6

Lantbruksstyrelsen

«/« 1916.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

förordna torvtjänstemännen att deltaga i omordade undersökning, motsvarande

besparing komme att uppstå i de till torvtjänstemännen redan

anvisade reseanslagen.

I detta sammanhang ansåge sig lantbruksstyrelsen jämväl böra

framhålla, att större eller mindre jämkningar i de för de olika ändamålen

upptagna utgiftsposterna inom den angivna slutsummans ram säkerligen

komme att under arbetets gång visa sig erforderliga.

På grund av det sålunda anförda har lantbruksstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes ställa till lantbruksstyrelsens förfogande för

i anspråk för den ifrågasatta undersökningen, syntes det lantbruksstyrelsen

riktigt att, såsom förste tor vingenjören även gjort, i kostnadsförslaget

upptaga dels avlöning till en torvassistent, vars anställande med ganska

stor säkerhet torde komma att visa sig nödvändigt, dels ock särskilt

anslag till täckande av undersökarnas resekostnader. Härvid borde

emellertid anmärkas, att, i den mån lantbruksstyrelsen funne sig kunna

utförande av en undersökning av staten tillhöriga mossar i huvudsaklig

överensstämmelse med den av förste torvingenjören framlagda planen

ett anslag av sammanlagt 48,000 kronor, därav för år 1917 10,000 kronor.

I fråga om den stora betydelsen av att en inventering av vårt

lands torvtillgångar kommer till stånd, kan jag fullständigt ansluta mig

till de uttalanden, statsrevisorerna 1915 därom haft. Beträffande det

sätt, varpå en dylik inventering bör ske, torde däremot saken vara mera

tvivelaktig.

Lantbruksstyrelsen och Sveriges geologiska undersökning hava nu

förordat en allmän förrådsstatistisk utredning om landets torvtillgångar

i Göta- och Svealand utom Dalarna enligt ett av t. f. chefen för nämnda

undersökning framlagt, utförligt motiverat förslag. Denna utredning

skulle liksom den av Kungl. Maj:t år 1913 föreslagna men då icke av

riksdagen beslutade, verkställas genom undersökning av marken utefter

ett antal på visst avstånd från varandra framgående parallella linjer.

1913 års förslag har i det nu föreliggande blivit ytterligare utvecklat

och detaljerat i syfte att göra resultaten säkrare och mångsidigare. Jag

vill också gärna erkänna, att t. f. chefens för geologiska undersökningen

framställning synes mig på ett övertygande sätt ådagalägga, att de

resultat, som kunna väntas framgå av en dylik linjeinventering, bliva

så noggranna, säkra och mångsidiga, som man av en dylik undersökning

rimligtvis kan begära, helst som det insamlade undersöknings
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

materialet skulle samlas i ett kallat torvarkiv och därigenom bereda

möjlighet till ytterligare bearbetningar i skilda riktningar, om sådana

i framtiden skulle visa sig önskvärda.

Jag anser sålunda, att en linjeinventering enligt den nu framlagda

planen skulle på ett tillfredsställande sätt lämna alla de upplysningar

om våra torvtillgångar, som överhuvud av eu på sådant sätt utförd

inventering utan alltför stora kostnader skäligen kunna förväntas.

Men jag kan ej undgå att hysa tvekan, huruvida den torvinventering,

varav vi nu i Sverige hava behov, kan inskränka sig till att

söka vinna allenast sådana upplysningar, som en linjeinventering är i

stånd att lämna. Denna inventeringsmetod har sin givna begränsning.

Den lämnar, såsom den i det nu föreliggande förslaget begagnade benämningen

angiver, en förrådsstatistisk utredning. Den ger upplysning

medelst absoluta och procentiska siffror om torvarealer, torvkvantiteter,

olika torvslags mäktighet och beskaffenhet, torvens värde i olika hänseenden

m. m. men allt blott såsom tal, gällande för visst undersökningsområde

i dess helhet. Detta område kan göras större eller mindre, men

resultatet är i allt fall en »genomsnittsmosse» för undersökningsområdet.

Svaren äro förvisso av stort statistiskt och även vetenskapligt värde

och de kunna även hava betydelse för statens bränslepolitik, men i

egentlig mening praktiskt vägledande synas de mig knappast kunna

bliva. Aven dem förutan kan man nog åtminstone någorlunda bedöma,

inom vilken landsdel de för varje särskilt ändamål lämpligaste mossarna

äro att söka. Någon omedelbart värdefull praktisk grundval för speciellt

bränntorvindustriens utvecklande torde linjeinventeringen blott i ringa

grad kunna utgöra. Den ger nämligen icke för någon enda konkret

mosse de upplysningar, som tarvas, för att just denna mosses användbarhet

skall kunna tillförlitligen bedömas. Detta synes mig emellertid vara

av stor vikt.

Jag anser mig därför åtminstone för närvarande icke kunna tillstyrka,

att en i allt fall ganska kostsam inventering igångsattes enligt

det föreslagna linjesystemet. Huruvida i stället en allmän inventering

bör företagas i närmare anslutning till det av svenska mosskulturföreningen

framlagda förslaget, kan jag, då denna fråga icke hunnit erhålla

någon vidare utredning, icke nu yttra mig om. Att en enligt detta

förslag företagen undersökning skulle bli särdeles vittutseende och kostsam,

synes mig i varje fall sannolikt. Jag håller före, att frågan om

verkställande av en allmän inventering av landets torvtillgångar bör

för skärskådande i hela sin vidd överlämnas till den av Kung!. Maj:t

tillsatta torvkommittén, varvid de här ovan återgivna förslagen böra för

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 173.

den fortsatta behandlingen bliva av största värde. Visserligen vållas

härigenom ett uppskov, vilket är desto mera beklagligt, som det är angeläget,

att landets torvtillgångar bliva så snart som möjligt tagna i anspråk,

men då frågan är så pass tveksam och riksdagen år 1913 ställt

sig avvisande mot det då framlagda linjeinventerings förslaget, anser jag

detta uppskov icke kunna undvikas.

Vad därefter vidkommer frågan om en mera detaljerad undersökning

av de staten tillhöriga mossarna söder om 61° N. bredd, anser jag

en dylik undersökning synnerligen viktig. Här bar staten intresse både

såsom samhällsorgan och såsom jordägare, och det är påtagligt, att

liknande skäl, som talat för en undersökning av andra, staten tillhöriga

naturtillgångar, göra sig gällande här. Denna undersökning har direkt

praktiskt syfte och dess resultat bliva omedelbart användbara.

Den av förste torvingenjören framlagda och av lantbruksstyrelsen

i huvudsak tillstyrkta planen för en dylik undersökning synes mig vara

ägnad att i allt väsentligt läggas till grund för arbetena. Det är naturligt,

att efter närmare prövning samt under arbetenas gång vissa jämkningar

kunna visa sig önskvärda. Att fördela undersökningen på fem

år, synes mig lämpligt, även om den sannolikt åsyftade samtidigheten

med den ifrågasatta, men nu undanskjutna linjeinventeringen icke kan

ernås. Vad kostnadsberäkningen angår, anser jag visserligen dess detaljer

böra undergå närmare granskning men finner mig dock kunna av densamma

hämta stöd för att nu tillstyrka ett anslagsbelopp för år 1917

av 10,000 kronor. Särskilt vill jag framhålla, att då statens nuvarande

torvtjänstemän torde bliva ganska strängt upptagna av enskilda rekvisitioner

och andra uppdrag, det icke gärna kan påräknas, att de skola

kunna, utan åsidosättande av andra för torvindustriens utveckling betydelsefulla

uppgifter, ägna sig åt nu ifrågavarande undersökning i

större omfattning än förslaget angiver. Det synes därför troligen bliva

behövligt att anställa en särskild person, motsvarande den i förslaget

upptagne nye torvassistenten. Härigenom åsyftas dock icke någon

stadigvarande tillökning av statens torvtjänstemannapersonal, utan är

detta påtagligen beroende på framtidens normala behov.

Att nu på en gång av riksdagen äska anslag för undersökningens

utförande i dess helhet synes mig däremot icke böra ske. Det torde

vara lämpligare att, sedan närmare erfarenhet vunnits o.m de verkliga

kostnaderna och det visat sig, i vad mån statens nuvarande torvtjänstemän

kunna biträda vid arbetet, i mån därav framdeles bestämma följande

års anslag. Naturligtvis bör en tilläventyrs uppkommande behållning å

ett års anslag få användas till samma ändamål under senare år.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders

Kungl. Magt måtte i proposition föreslå riksdagen

att för undersökning av staten tillhöriga mossar i huvudsaklig

överensstämmelse med den av lantbruksstyrelsen tillstyrkta plan under

nionde huvudtiteln å extra stat för år 1917 anvisa ett anslag av 10,000

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

skulle med den lydelse, bilaga ... vid detta protokoll

utvisar, avlåtas till riksdagen.

'' «

Ur protokollet:

Herman Schlytern.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 151 höft. (Nr 173.)

7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1916:83 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för undersökning av staten tillhöriga mossar. s. 6 i texten