Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174

1916-04-07 · 64 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 63 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:174, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

1

Nr 174.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition angående inrättande av ett

statsstuteri vid Ottenby; given Stockholms slott den 7

april 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

dels att å Ottenby kungsladugård med underlydande må upprättas

ett statsstuteri för omkring 100 moderston och 5 stambeskällare samt i

övrigt anordnat i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet

av departementschefen angiven plan;

dels ock att för bestridande av kostnaderna för stuteriets anläggning

må av de i statskontoret innestående hästförsäljningsmedel tagas i

anspråk ett belopp av högst 536,700 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kung]. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

<

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 152 käft. (Nr 174.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7

april 1916.

Närvarande:

<

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde, efter

gemensam beredning med chefen för lantförsvarsdepartementet:

Med anledning av framställning av stuteriöverstyrelsen föreslog

Kungl. Maj:t år 1913 i proposition nr 242 riksdagen att för upprättande

å Ottenby kungsladugård med underlydande av ett statsstuteri för omkring

100 moderston och 5 stambeskällare samt i övrigt anordnat i

huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

den 4 april 1913 angiven plan bevilja ett anslag av 587,700

kronor och därav å extra stat för år 1914 anvisa 388,550 kronor.

Sedan jordbruksutskottet hemställt om beviljande av det begärda

anslaget samt första kammaren bifallit utskottets förslag men andra

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

kammaren avslagit detsamma, blev förslaget avslaget vid gemensam

votering med 171 röster mot 138.

Vid den senare riksdagen år 1914 väcktes frågan ånyo genom

enskilda motioner. Första kammaren beslöt för sin del skrivelse i ämnet,

men andra kammaren avslog förslaget härom, vadan frågan förföll.

Nu har stuteriöverstyrelsen i skrivelse den 3 september 1915 gjort förnyad

framställning i ämnet. Utlåtanden däröver hava avgivits den 7 januari

1916 av arméförvaltningen efter hörande av chefen för remonteringsstyrelsen

och inspektören för kavalleriet samt, i vad angår platsen för ett tillämnat

statsstuteri, den 21 februari 1916 av chefen för generalstaben.

Jag anhåller nu att fä påkalla Eders Kungl. Maj:ts förnyade uppmärksamhet

för denna för vårt lands varmblodiga hästavel och därigenom

för vårt försvarsväsen synnerligen betydelsefulla fråga, varvid jag genast

vill framhålla, att på grund av de ganska betydliga penningmedel,

vilka redan influtit samt ytterligare komma att inflyta till statsverket i

samband med av Kungl. Maj:t medgiven hästutförsel utan hinder av

gällande utförselförbud, stuteriets inrättande nu synes kunna äga rum,

utan att särskilt anslag därtill behöver anvisas å riksstaten. Såväl härigenom

som genom att förslaget undergått vissa ändringar, bland annat

i vad det berör Strömsholms hingstdepå, och genom de lärdomar, de

senaste årens krigstillstånd mellan främmande makter lämnat, torde frågan

få anses hava kommit i ett väsentligen annat läge än år 1913. I

I avseende å dispositionen av Ottenby samt den tidigare behandlingen

av frågan om ett statsstuteri därstädes anhåller jag att få hänvisa

till den utförliga framställning härom, som lämnades i det vid förenämnda

proposition nr 242 vid 1913 års riksdag fogade statsrådsprotokollet.

Jag vill nu endast erinra om följande.

Redan under konung Karl X Gustaf anlades vid Ottenby å Ölands

södra udde ett stuteri, som dock torde hava varit nedlagt år 1682. Under

1700-talet anlades av en arrendator till sagda kungsladugård, generallöjtnanten

C. G. Roxendorf, ett stuteri därstädes, vilket nedlades år 1809.

År 1829 beslöto rikets ständer att för befordran av de svenska

hästrasernas förbättring överlåta Ottenby kungsladugård med tillydande för

att användas till stuteri enligt de föreskrifter, Kungl. Maj:t kunde finna

lämpligt meddela. I avgivet utlåtande anförde stuteriöverstyrelsen, att

den forna stuteriinrättning, som fortfarit vid Ottenby intill 1809, noggrant

bevisat, »det ingen ort inom Sveriges gränser funnes så passande för

en stuterianläggning som Ottenby, emedan hästarna där uppföddes i

halvvilt tillstånd på låglänta, torra, på kalkbotten liggande betesmarker

Historik.

s. 4 Kontrollera mot PDF

1868 års

kommitté.

4 Kungl. Maj:ts A ad. Proposition År 174.

och '' emedan de därifrån utgångna hästar, varav några få ännu levde,

nästan alltid uppnått en hög ålder samt oförändrat bibehållit livlighet,

kraft och uthållighet». Styrelsen vore även övertygad, att ett stuteri

på Ottenby, uppsatt av väl valda rashästar, skulle bliva ett av de förträffligaste

i Europa. Efter ytterligare utredning genom särskild kommitté

förordnade Kungl. Maj:t, att Ottenby skulle vid fardagstiden år 1830

övertagas av stuteriöverstyrelsen. Enligt nådigt brev den 7 maj 1831

skulle hästbesättningen i medeltal utgöras av 4 stambeskällare, 8 lantbeskällare,

60 moderston samt 136 föl och unghästar eller tillhopa 208

hästar. Av dessa voro 30 avsedda att årligen försäljas. Kring detta

antal hölls även stuterietB hästbesättning till omkring år 1870, och får

denna tid betraktas såsom Ottenbystuteriets glansperiod.

Den 12 september 1868 tillsattes en kommitté med uppdrag att

verkställa utredning i vissa frågor rörande stuterierna. Vid denna tid

funnos statsstuterier, utom vid Ottenby, även vid Strömsholm och

Flyinge.

Kommittén fastslog, att stuteriernas och hingstdepåernas uppgift

borde inskränkas till att framalstra och tillhandahålla ett för remonteringen

och en blivande hästindustri nödigt avelsmaterial, vars anskaffande

och underhåll vore förenade med större kostnad och risk, än den

enskilde eller kommunalföreningar gemenligen mäktade bära, eller vartill

medel å de flesta orter inom landet rentav fattades, samt att föregå med

efterföljansvärda exempel i hästaveln. För detta ändamål borde de staten

tillhöriga avelsdjur av ädelt slag och utmärkt beskaffenhet, som redan

funnes eller som anskaffades, användas i stuteriavel, men därjämte borde

ett väl ordnat och försett lantbeskälleri inrättas. Ehuru kommittén förklarade

sig hylla den grundsats, att staten endast så länge borde direkt,

genom stuterier, ingripa i hästaveln, som detta vore ovillkorligen nödvändigt,

ansåg den likväl, att stuterier tillsvidare vore nödvändiga för

att oberoende av utlandet uppehålla en ädel hästavel.

För anläggninen av ett stamstuteri ansåg kommittén Ottenby kungsgård

företrädesvis ägna sig, ej mindre med hänsyn till dess belägenhet, klimat

och egendomliga jordbeskaffenhet samt därav beroende goda, tillräckliga

och för hästuppfödning tjänliga beten, än även emedan stuteriet därstädes

under en längre tid med framgång drivit såväl ren som blandad

ädel avel, vilken vunnit allmänt förtroende, samt slutligen även därför

att omkostnaderna för detta stuteri utfallit jämförelsevis billiga. Då

emellertid det ansågs tveksamt, huruvida Ottenby stuteri skulle ensamt

kunna lämna tillräckligt antal beskällare till det ädla slagets i landet

underhåll,1 tillstyrktes, att en mindre stam av ädelt slag måtte tillsvidare

opaginerad Kontrollera mot PDF

i)

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

uppsättas å Flyinge, varest för övrigt, likasom vid Strömsholm uteslutande,

skulle uppställas hingstar för lantbeskälleriet. I avseende å

Ottenbystuteriet, sådant kommittén tänkte sig detsamma, erfordrades

endast några få förändringar i de dåvarande anordningarna. Den viktigaste

var en minskning av stuteriets hästbesättning, så att avkastningen av

kungsgården komme att så nära som möjligt bliva tillräcklig för

stuteriets underhåll och förvaltning. Antalet borde sålunda minskas till

6 stambeskällare, 6 lantbeskällare, 40 moderston, 99 unghästar och 30

årsföl eller tillsammans 181 hästar före den årliga försäljningsauktionen,

vid vilken antalet borde nedbringas till 157.

Genom nådigt brev den 1 november 1872 fastställdes plan för

anordnande av statens stuterier m. m. i överensstämmelse med vad

kommittén föreslagit.

Emellertid visade det sig, att stuterierna, på samma gång de

befunnos vara ur stånd att förse hingstdepåerna med erforderligt antal

beskällare av nöjaktig beskaffenhet, för sin skötsel togo i anspråk så

stor del av det till bästavelns förbättrande anvisade årliga statsanslaget,

att endast obetydliga belopp återstodo för hingstdepåernas remontering

genom inköp. Det var därför att befara, att depåernas hingstbesättning

skulle komma att förfalla både till antal och beskaffenhet. Kungl. Maj:t

tillsatte med anledning härav den 13 april 1886 en ny kommitté med

uppdrag att uppgöra förslag till de förändrade anordningar i avseende

å statens stuteriinrättningar, som kunde finnas påkallade för ett ändamålsenligare

användande av de till hästavelns förbättrande anslagna tillgångarna.

Denna kommitté, som avgav betänkande den 13 oktober

1886, yttrade bland annat följande.

Lantbeskälleriet behövde mer än någonsin omhuldas, särskilt för

att tillhandagå med ädelt blod. Vad 1868 års kommitté yttrat om

behövligheten av att lantbeskälleriet för sin remontering ägde stödet av

ett statsstuteri, talade ännu för stuteriernas bibehållande. Det vore därför

om icke nödvändigt så åtminstone önskligt att fortfarande bibehålla

ett stamstuteri, dock under förbehåll att stuteriverksamheten ordnades

så, att den icke genom att kräva för stor del av statsanslaget inverkade

hämmande på förmågan att väl remontera lantbeskällardepåerna. De

dåvarande stuterierna vid Ottenby och Flyinge hade emellertid krävt

synnerligen stora årliga statsbidrag. Kommittén verkställde en närmare

granskning rörande stuteriverksamheten vid Ottenby, men ansåg dylik

undersökning beträffande Flyinge onödig, enär den var enig om, att

mer än ett stuteri icke borde finnas i landet, och enär Ottenby av skäl,

4

1886 &rs

Committé.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

som kommittén ansåg knappast behöva påpekas, vore vida lämpligare

än Flyinge till uppfödning av ädla hästar, vadan stuteriet vid Fly inge

under alla förhållanden borde indragas. Då ett litet stuteri alltid bleve

dyrare än ett större, borde nämligen stuteriverksamheten, om den skulle

bibehållas, koncentreras.

Kommitténs utredning utmynnade i att varje från Ottenby levererad

häst kostat staten 10,186 kronor 38 öre.*) Detta pris vore uppenbarligen

alldeles för högt, enär utlandet och privatindustrien kunde för lägre

pris erbjuda en vida bättre kvalitet, än som kunde frambringas med

den dåvarande materielen vid Ottenby. Kommittén sammanfattade sin

utredning i denna del sålunda: »Den uppfödning, som för närvarande

utgår från Ottenby och kommer staten till godo, är icke av sådan

kvalitet, att den är värd de kostnader, densamma medför, och därför

bör Ottenby stuteri icke bibehållas i sitt nuvarande skick.»

Kommittén gick därefter att undersöka orsakerna till detta ogynnsamma

resultat och möjligheterna att undanröja dem. Orsakerna vore

enligt kommitténs åsikt huvudsakligen tre:

att egendomens avkastning ej motsvarat beräkningarna;

att genom ett ogynnsamt val av avelsmaterial aveln på sista tiden

försämrats; samt

att stuteriet drivits i för liten skala, vilket varit ett grundfel

från början.

Därjämte hade vid 1868 års beräkning vissa utgiftsposter uteglömts

och andra hade i verkligheten vida överstigit beräkningen.

Egendomens årsavkastning hade av den förra kommittén på grund

av medelavkastningen under 1860-talet beräknats till 23,648 kronor

men hade utgjort under tioårsperioden 1876—1885 i medeltal endast

9,380 kronor 55 öre, vilket medfört ett ökat behov av statsanslag å

14,267 kronor 45 öre. Kommittén ansåg visserligen, att Ottenby åtminstone

under dåvarande konjunkturer icke kunde lämna så stqr avkastning,

som 1868 års kommitté beräknat, men kommittén hyste dock

den övertygelsen att, om egendomen vore utarrenderad, den skulle lämna

en vida större nettobehållning än dittills. Hall stuteriet ökades till 100

ston, borde enligt kommitténs mening bibehållas för stuteriets behov

85 tunnland åker, 34 tunnland äng och 1,025 tunnland betesmark, därav

166 tunnland av schäferiängens södra del, samt återstoden utarrenderas,

bestående av 478 tunnland åker, 505 tunnland äng av schäferiängen

'') I medeltal för både ston och hingstar. Ifall stona, som införlivades med moderstostammen

vid Ottenby och alltså i verkligheten utgjorde driftkostnad för stuteriet, frånräknas, blir kostnaden

för levererad hingst i medeltal 19,446 kronor.

»

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

samt 448 tunnland skogbevuxen äng, den s. k. Ottenbylund. Om arrendatorn

finge erlägga arrendet i hö, havre och halm, lede det icke tvivel,

att han skulle kunna betala 14 kronor per tunnland åker samt 7 kronor

för den bättre och 5 kronor för den sämre ängsmarken eller tillhopa,

med inräknande av 150 kronor för gårdens väderkvarn, 12,500 kronor

i runt tal. Efter samma beräkningsgrund för åker och äng samt 3

kronor per tunnland betesmark skulle den areal, som föresloges att

bibehållas för stuteriets räkning, motsvara en avkastning av 4,800 kronor

i runt tal och hela avkastningen alltså uppgå till 17,300 kronor. Ifall

stuteriet ej bibehölles och hela egendomen utarrenderades, uppskattades

arrendevärdet till 18,500 kronor. Detta dock under förutsättning, att

hjortarna i Ottenbylund utdödades, enär deras befintlighet där vore till

stor skada för jordbruket och utgjorde ett oöverstigligt hinder för att

få egendomen fördelaktigt utarrenderad. Verkställda utarrenderingsförsök

hade nämligen misslyckats, säkerligen till stor del för hjortarnas

skull. Egendomen hade därför fortfarande skötts under eget bruk för

stuteriets räkning. Att detta icke varit till förmån för stuteriets ekonomi,

hade kommittén förut ådagalagt. Årsavkastningen hade betydligt nedgått.

Då det dessutom vore av största vikt att kunna med mera visshet,

än ett gårdsbruk medgåve, bedöma egendomens avkastning, uttalade

kommittén önskvärdheten av att jordbruket vid Ottenby utarrenderades,

liksom vid Strömsholm och Flyinge.

Ett annat skäl till det ekonomiskt ogynnsamma resultatet vid

Ottenby vore avelns försämring. Om stuteriet skulle bibehållas, måste

det erhålla nya stambeskällare och en stark utgallring göras bland

moderstona.

Slutligen ansåg kommittén, att ett huvudvillkor för att kunna nedbringa

medelkostnaden per uppfött avelsdjur vore, att stuteriet anlades

i större skala än dittills. Kommittén ansåg, att man i vårt land borde

av ett statsstuteri fordra att kunna därifrån remontera lantbeskälleriet

med dess behov av ädla hingstar till ett pris, som ej allt för mycket

skilde sig från det, till vilket samma kategori av hästar kunde på annat

sätt anskaffas.

Kommittén hade därför, under förutsättning att för lantbeskälleriets

räkning årligen behövdes 13 å 15 hingstar, uppställt en kalkyl, varav

framgick, att med ett stuteri, bestående av 6 stambeskällare och 100

moderston, årligen borde finnas att tillgå 35 treåringar, därav 17 hingstar

och 18 ston, av vilka 11 hingstar borde kunna ingå såsom lantbeskällare,

8 ston skulle remontera stuteriets stogång och återstående 16 djur försäljas.

Enligt uppgjord beräkning skulle ett sådant stuteri kräva, utöver

s. 8 Kontrollera mot PDF

Stuteriöverstyrelsen

1892.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

egendomens avkastning, ett årligt statsanslag å i runt tal 53,300 kronor,

vilket skulle motsvara eu sammanlagd kostnad av omkring 3,715 kronor

för varje till staten levererat avelsdjur, såväl ston som hingstar. Därjämte

behövdes för stuteriets uppsättning med bättre avelsdjur ett anslag

för en gång å 200,000 kronor.

Skulle detta önskemål icke komma att realiseras, ansåge kommittén,

att Ottenby stuteri et borde upphöra såsom sådant och kungsgården

utarrenderas samt medlen ställas till stuteriöverstyrelsens förfogande

för hästavelns befrämjande. Om lämpligheten av det sålunda

föreslagna betydelsefulla steget, stuteriernas indragning, skulle tvivelsutan

skilda meningar göra sig gällande. Kommittén hade endast av

ekonomiska skäl — för att erhålla medel till att förbättra och utvidga

lantbeskälleriet — framlagt ett sådant förslag och vore livligt övertygad

om, att det för vår hästavels självständiga utveckling vore fördelaktigast,

om Ottenby stuteri kunde bibehållas, omorganiserat enligt den av kommittén

framlagda planen.

Med anledning av detta kommittéförslag förordnade Kungl. Maj:t

den 3 juni 1887, att stuteriet vid Flyinge skulle upphöra, varemot Kungl.

Maj:t den 21 december 1888 fann förslaget rörande Ottenby för det

dåvarande icke föranleda någon åtgärd. I

I skrivelse den 8 februari 1892 hemställde stuteriöverstyrelsen, att

Ottenby stuteri med hingstdepå måtte indragas och kungsgården från

den 14 mars 1894 överlämnas till domänstyrelsens förvaltning men avkastningen

fortfarande användas till hästavelns främjande. Styrelsen

åberopade till stöd för denna framställning 1886 års stuterikommittés

yttrande och framhöll särskilt, att ett stuteri med så fåtalig hästbesättning

ej kunde bära de kostnader, som nedlades på detsamma. Vidare

erinrade styrelsen att, sedan vid en den 1 oktober 1891 timad eldsvåda

samtliga uteslutande för stuteriet avsedda byggnader vid Ottenby, nämligen

stallar, ridhus och foderskullar, nedbrunnit, de betänkligheter, vilka

förut kunnat mot ett förslag om stuteriets indragning framställas på den

grund, att nämnda byggnader skulle bliva värdelösa, dåmera förfallit.

Perioden 1886—1890 hade Visserligen i ekonomiskt hänseende lämnat ett

något gynnsammare resultat än den nästföregående. Sålunda hade jordbrukets

årliga avkastning stigit till 14,664 kronor 85 öre i medeltal och

utgifterna samtidigt minskats, varigenom och då därjämte ett något högre

hästantal kunnat avlämnas till Strömsholm, kostnaden för varje till staten

överlämnad häst, såväl ston som hingstar, under den sista perioden

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

nedbragts till 7,690 kronor 75 öre1) emot 10,186 kronor 38 öre under

den nästföregående. Oaktat all möjlig omtanke och sparsamhet iakttagits

i fråga om inrättningens skötsel och administration, hade gynnsammare

resultat ej kunnat ernås. Den remontering av hingstdepåerna, som skett

genom inköp, hade emellertid kostat staten vida mindre belopp — i

medeltal blott 2,167 kronor, om hingstarna inköpts såsom årsföl, och

omkring 3,000 kronor, ifall de inköpts såsom 2- eller 3-åringar — på

samma gång som den med hänsyn till kvaliteten i allmänhet överträffat

den, som kunnat erhållas från Ottenby.

På förslag av Kungl. Maj:t medgav därefter 1892 års riksdag, att

därest stuteriet nedlades, Ottenby finge utarrenderas samt arrendet användas

till de ändamål, för vilka det å riksstaten uppförda anslaget till

hästavelns förbättrande vore avsett.

Egendomen blev därefter jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 25 juni

1892 av domänstyrelsen utarrenderad på 20 år till den 14 mars 1914

för ett årligt arrende av 11,060 kronor och stuteriet nedlades. Arrendeinkomsten

har disponerats av stuteriöverstyrelsen till åtgärder för hästavelns

främjande.

Det förslag av stuteriöverstyrelsen, som låg till grund för propositionen

till 1913 års riksdag, avsåg huvudsakligen:

att Ottenby kungsladugård med underlydande skulle från och med

den 14 mars 1914 överflyttas från domänstyrelsens till stuteriöverstyrelsens

omedelbara vård och förvaltning;

att å Ottenby skulle upprättas ett statsstuteri för omkring 100

moderston och 5 stambeskällare;

att hingstbesättningen vid Strömsholms hingstdepå skulle nedbringas

till omkring 30 hingstar och i sammanhang därmed den personal

vid depån, som icke vidare där erfordrades, överflyttas till stuteriet å

Ottenby;

att hingstuppfödningen vid Flyinge hingstdepå skulle successivt

upphöra och förläggas till Ottenby; samt

att för begränsning av de kostnader, som skulle uppkomma, om

alla vid stuteriet fallna föl skulle uppfödas därstädes, tillsvidare hälften

av det årliga fölantalet skulle säljas redan vid sex månaders ålder.

I sammanhang med detta förslag framlade stuteriöverstyrelsen

detaljerade kostnadsberäkningar för såväl anläggnings- som driftkostnader

vid stuteriet. Av dessa beräkningar framgick, att anläggningskostnaderna

1) Om kostnaden fördelas endast på hingstarna, blir den något över 12,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 152 höft. (Nr 174.) 2

Stuteriets

upphörande.

1913 årsförslag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Skäl för upprättande

av

ett statsstuteri.

Stuteriöver
styrelsen
1911.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

skulle belöpa sig till 604,550 kronor. Driftkostnaderna skulle komma

att successivt stegras till och med femte året av stuteriets tillvaro, då

de skulle nå sin kulmen med omkring 95,000 kronor, och därefter genom

ökade inkomster av försålda hästar åter minskas, tills de under åttonde

året skulle stanna vid ett belopp av ungefär 68,300 kronor för år räknat.

Vad stuteriöverstyrelsen sålunda föreslagit blev i huvudsakliga

delar lagt till grund för Kungl. Maj:ts hos riksdagen gjorda framställning

i ämnet. Allenast i beräkningarna av anläggningskostnaderna vidtogs

den ändring, att på förslag av överintendentsämbetet byggnadskostnaderna

beräknades till 52,150 kronor högre belopp än vad stuteriöverstyrelsen

ansett behövligt.

Eu närmare redogörelse för innehållet i stuteriöverstyrelsens nyssnämnda

förslag, propositionen i ämnet och ärendets behandling i riksdagen

torde lämpligen lämnas i samband med den följande framställningen,

vari frågans särskilda delar behandlas var för sig.

Ottenby är numera utarrenderat till den 14 mars 1917, varvid i

årligt arrende erhållits 11,060 kronor eller samma belopp, som under

föregående arrendeperiod. Beloppet har ingått till stuteriöverstyrelsen.

I sin nu ifrågavarande, den 3 september 1915 avlåtna skrivelse i

ämnet har stuteriöverstyrelsen anfört, att frågan om upprättandet av

ett statsstuteri för halvblodshästar enligt styrelsens mening vore av så

stor betydelse för vårt lands ädla hästavel, att styrelsen, oaktat avslaget

år 1913, ansåge sig böra ånyo hemställa om dess upptagande till behandling.

Styrelsen hade därvid underkastat sitt äldre förslag förnyad

granskning samt funnit sig böra föreslå vissa ändringar däri i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som förekommit under ärendets behandling

i riksdagen.

Då jag nu går att närmare motivera det förslag, jag ämnar

underställa Eders Kungl. Maj:t, torde jag först böra redogöra för de

skäl, som anförts för att nu upprätta ett statsstuteri för halvblodshästar. I

I detta avseende anförde stuteriöverstyrelsen i utlåtande den 26

augusti 1911 bland annat, att det läge, vari den ädla hästaveln befunne

sig, påkallade ytterligare understöd åt denna avel från statens sida för

att tillgången på dugliga remonter för arméns årliga behov skulle

tryggas. Ett av huvudvillkoren för uppnående av detta mål vore, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

den ädla hästaveln för framtiden leddes in i en mera bestämd avelsriktning

och att särskild hänsyn fästes å den viktiga omständigheten,

att tillgången på väl kvalificerade remonter komme att stå i ett rätt

förhållande till det årliga behovet därav. För att möjliggöra detta,

ävensom för att icke staten fortfarande i lika hög grad som hittills

skulle vara beroende av import utav utländska avelsdjur, hade alltmer

framträtt behovet av ett tidsenligt statsstuteri, varifrån lantbeskällare

av mera ensartad beskaffenhet kunde påräknas. Ett dylikt stuteri

måste emellertid förläggas å en plats, där för ädel hästavel gynnsamma

naturliga förhållanden vore till finnandes. En sådan plats hade Ottenby

kungsladugård å Öland under decennier visat sig vara; och vore det

enligt stuteriöverstyrelsens mening av stor betydelse för vår ädla hästavels

bestånd, om där upprättades ett tidsenligt halvblodsstuteri.

I anslutning härtill ansåg sig stuteriöverstyrelsen vidare böra

framhålla möjligheten av att, därest å Ottenby kungsladugård upprättades

ett dylikt halvblodsstuteri, Strömsholms hingstdepå skulle

kunna alldeles nedläggas. Det kunde nämligen med sannolikhet antagas,

att användandet av statens beskällare för framtiden ej komme

att ökas, snarare tvärtom. Inom vissa områden av landet kunde måhända

efterfrågan på dessa beskällare komma att bliva något större än

för närvarande, men däremot inom andra områden att helt upphöra.

Man kunde nämligen antaga, att överallt, där avel av hästar utav

ardenner- och nordsvensk ras, såsom varande mera lönande och mindre

riskabel, vunne terräng, den ädla hästaveln efter hand komme att så

gott som helt försvinna. Statens värdefulla beskällare borde därför för

framtiden tillhandahållas endast inom de trakter, där huvudbetingelserna

för ett framgångsrikt avelsarbete med ädla hästar vore till finnandes,

och icke såsom hittills spridas över snart sagt hela landet. Detta tillvägagångssätt

skulle nämligen kraftigare än hittills uppmuntra och

stödja den ädla hästaveln. Styrelsen framhöll i detta sammanhang

dessutom, att man inom hästaveln, såväl som inom all annan husdjursavel,

alltmera börjat inse nödvändigheten av, att områdena för de olika

avelsriktningarna något närmare bestämdes samt att ett samarbete uppfödarna

emellan därinom ordnades och ställdes under saklig ledning,

vilket i såväl fackligt som ekonomiskt hänseende hade den allra största

betydelse.

Vid ett eventuellt nedläggande av Strömsholms hingstdepå kunde

statens beskällare till större antalet sammanföras å Flyinge hingstdepå,

under det att å Ottenby stuteri placerades de beskällare, som vore avsedda

för de nära därintill belägna betydliga områdena för ädel hästavel.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stuteriöver•

styrelsen

1912.

Departementschefen

1913.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

I utlåtande den 15 november 1912 anförde stuteriöverstyrelsen

vidare i samma ämne, att om ock de skäl, som ett par decennier tidigare

anförts för det då beslutade nedläggandet av Ottenby stuteri, kunnat

efter dåvarande förhållanden vara beaktansvärda nog, så hade dock de

förhållanden, varunder den ädla hästaveln bedreves, under de sistförflutna

20 åren fullständigt ändrat karaktär, och frågan om behövligheten

av ett statsstuteri befunne sig därför numera i ett helt annat

läge än förr. Det hade nämligen visat sig, att intresset för en målmedveten

avel av ädla hästar, som förr varit tämligen livligt, icke kunnat

med nuvarande statsåtgärder i önskvärd grad viktmakthållas hos den

hästuppfödande allmänheten. Denna avel befunne sig sålunda nu i ett

kritiskt läge och därför vore genomgripande åtgärder från statens sida

nödvändiga för att trygga dess framtida tillvaro — vilken åter vore ett

livsvillkor för landets försvar.

Bland åtgärder, som i detta avseende borde vidtagas, vore visserligen

i främsta rummet att nämna höjning av statsanslaget till prisbelöningar

för hästar i sammanhang med införandet i premieringsreglementet

av bestämmelser, avseende att åt aveln bevara framstående ston

av ädelt slag. Men jämsides med sådana åtgärder skulle upprättandet

av ett statsstuteri säkerligen vara ett kraftigt verkande medel för den

ädla hästavelns främjande.

Ett dylikt statsstuteri borde organiseras så, att det bleve ett avelscentrum

för ett konsoliderat inhemskt halvblod av ensartad typ, varifrån

dels statens hingstdepåer kunde remonteras och därigenom göras mindre

beroende av utländsk import, dels ock lämpliga avelsston tillhandahållas

enskilda remontuppfödare, varigenom en värdefull stostam av ensartad

t}^p så småningom skulle uppstå inom landet. . I

I samma riktning uttalade sig dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 4 april 1913

vid föredragning inför Kungl. Maj:t av stuteriöverstyrelsens förslag.

Han yttrade bland annat, att alla torde vara ense om, att den ädla

hästaveln vore av den betydelse för landet, särskilt med hänsyn till

härens förseende med erforderligt antal remonter, att staten måste tillse,

icke blott att denna avel bedreves i tillräcklig omfattning utan även att

den leddes i sådan riktning, att resultatet fyllde högt ställda krav i

kvalitativt hänseende. Härvid borde uppmärksammas, att denna avel,

rätt utövad, kunde inom därtill särskilt ägnade delar av vårt land fortfarande

bliva en betydelsefull inkomstkälla för jordbrukarna.

Statens åtgärder till den ädla hästavelns stödjande och uppmuntran

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts härf. Proposition Nr 174.

hade hittills bestått dels i tillhandahållande av beskällare av ädelt blod

och dels i hästpremieringen, som i viss mån gynnade den iidla hästaveln.

Av stor betydelse vore även, att staten såsom köpare av remonter

vore den utan jämförelse förnämsta avnämaren av ädla unghästar. Sagda

åtgärder komrne att kompletteras genom understödjande av enskildas

inköp av ädla avelsston, därest det av Kungl. Maj:t då framlagda förslaget

om eu lånefond i dylikt syfte bifölles av riksdagen.

Det föreslagna stuteriet vid Ottenby skulle på ett naturligt sätt

ansluta sig till dessa redan vidtagna eller föreslagna åtgärder samt äga

en dubbel uppgift. Dels skulle det tjäna till att remontera den stam av

lantbeskällare av ädelt slag, som staten fortfarande behövde upprätthålla

för utstationering i de olika orterna, dels skulle det genom försäljning

— i början förnämligast av årsföl — i hög grad bidraga till, att den

ädla stostammen och så småningom hela den ädla häststocken i landet

utvecklades i riktning av ensartad och lämplig typ. I detta hänseende

skulle det göra tjänst såsom ett slags avelscentrum. Dessa bägge synpunkter

måste samtidigt hållas i sikte, då det gällde att bedöma stuteriets

behövlighet och den åsyftade valutan för de nedlagda kostnaderna.

Vad då först lantbeskällarnas remontering anginge, vore det givet,

att denna även kunde tänkas fortfarande, liksom dittills, ske genom inköp

från enskilda uppfödare inom landet och från utlandet. Inom landet

ägde dock dylik enskild ädel hingstuppfödning rum i så ytterst ringa utsträckning,

att man icke kunde räkna på något avsevärt tillskott på

detta sätt. Någon ändring i detta förhållande vore knappast antaglig,

åtminstone inom överskådlig framtid. Det återstode vid inköp faktiskt

endast att lita till utlandet. Därifrån hade dittills inköpts dels hingstföl,

som uppfötts vid Flyinge och småningom utgallrats, så att blott de

bästa kommit till användning, dels ock fullvuxna beskällare. Eu dylik

anskaffningsmetod av det viktiga hingstmaterialet hade dock ej oväsentliga

olägenheter. Såsom redan de tidigare kommittéerna framhållit,

kunde förhållanden uppstå, som gjorde det ytterst vanskligt och ibland

till och med omöjligt att från utlandet anskaffa dessa hingstar. Det

vore också mycket ovisst, om sådana städse kunde anskaffas av en typ,

som särskilt lämpade sig för svenska förhållanden. Det vore därför avvikt,

att tillgången å dylika hingstar så vitt möjligt säkerställdes inom

landet. Därtill komme, att genom hingstarnas inköp från utlandet icke

obetydliga kapital ginge ut ur landet. Ifall icke hingstuppfödning inom

landet droge en kostnad, som alltför mycket överstege inköpskostnaden

från utlandet, måste det därför även ur nationalekonomisk synpunkt

betraktas såsom en fördel, om de behövliga hingstarna kunde anskaffas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottet

1913.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

inom landet. Då emellertid dylik hingstuppfödning näppeligen för den

enskilde kunde bliva en »god affär», och man därför ej kunde antaga,

att enskilda komme att annat än i undantagsfall ägna sig däråt, återstode

endast för staten att taga hand om saken.

Men för ett gott och framgångsrikt resultat av all hästavel

fordrades, att icke blott hingstarna utan även stona vore av tillfredsställande

kvalitet samt att han- och hondjuren ägde med varandra ensartad

typ. En sådan typs ernående skulle vad beträffade den ädla

stostammen vara mycket ovisst och i allt fall draga särdeles lång tid,

ifall den ädla aveln icke erhölle kraftigare stöd än dittills i sådant syfte.

Om däremot genom försäljning av ädla hondjur från samma stam som

hingstarna ett betydande antal dylika djur bleve spridda inom landets

produktionsdistrikt för ädla hästar, skulle uppenbarligen remontaveln

vinna ett kraftigt stöd och energiskt främjas. Detta resultat av ett

statsstuteri borde tillmätas mycket stor betydelse, ehuru det icke direkt

läte sig uppskattas i penningar.

Alla tidigare utlåtanden i ämnet av kommittéer och stuteriöverstyrelsen

innehölle ett kraftigt och bestämt tillstyrkande av stuterisystemet.

Åven den kommitté, som år 1886 av ekonomiska skäl tillstyrkt

nedläggandet av det dåvarande stuteriet å Ottenby, hade uppenbarligen

själv ansett detta förslag innebära eu ofördelaktig åtgärd i

hästavelshänseende. Såsom stuteriöverstyrelsen framhållit, hade emellertid

sedan dess de förhållanden, som då föranlett, att man ansett sig böra

nedlägga detta stuteri, så till vida ändrats, som den ädla hästaveln

kommit i ett vida bekymmersammare läge.

Departementschefen fann sig därför böra i princip biträda förslaget

om inrättande av ett dylikt stuteri.

Jordbruksutskottet vid 1913 års riksdag har i sitt utlåtande i detta

ämne anfört följande:

»För tillgodoseende av arméns behov av remonter är det givetvis av största

vikt, att ädel hästavel inom landet bedrives och vidmakthålles; och torde staten,

som ovedersägligen är den största avnämaren av ädla unghästar, också hava skyldighet

tillse, att denna avel, förutom att densamma bedrives i tillräcklig omfattning,

även ledes i sådan riktning, att ett i kvalitativt avseende verkligt gott resultat

vinnes. För ernående av detta syftemål tillhandahåller staten också, som bekant,

beskällare av ädelt slag, vilkas remontering sker genom inköp dels från enskilda

uppfödare inom landet, dels och huvudsakligen från utlandet.

Emellertid kan det starkt ifrågasättas, om en dylik remontering av lantbeskällare

eller, med andra ord, om det nuvarande hingstdepåsystemet över huvud kan

anses tillräckligt att på ett tillfredsställande sätt befordra en verkligt god och för

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

våra förhållanden lämpad hästavel av ädelt slag. Det har nämligen visat sig, att

intresse för avel av ädla hästar, vilket förr varit tämligen livligt, icke kunnat med

nuvarande statsåtgärder i önskvärd grad bibehållas hos de enskilda hästuppfödama,

vadan, även om genom riksdagens bifall innevarande år till förslaget om bildandet

av en lånefond för inköp av ädla avelsston detta intresse kan förväntas komma att

livas, staten i allt fall vid inköp av sitt hingstmaterial fortfarande såsom hittills

huvudsakligen torde lflfoa att lita till utlandet. Många skäl synas emellertid utskottet

tala emot ett dylikt beroende av utlandet. Bortsett från att förhållanden

kunna uppstå, som göra det vanskligt eller helt och hållet omöjligt att från utlandet

skaffa hingstar, måste det, nationalekonomiskt sett, anses synnerligen ofördelaktigt

att nödgas anlita utlandet för att fylla ett kontinuerligt behov av hästmaterial, som

skulle kunna tillgodoses inom landet. Ett skäl av avgörande betydelse härvidlag

torde emellertid även vara angelägenheten av att vinna en ensartad och för svenska

förhållanden fullt lämplig typ. Detta mål kan, enligt utskottets mening, icke vinnas,

så länge hingstmaterialet måste hämtas från utlandet, och över huvud taget torde

en konsoliderad inhemsk halvblodstyp icke inom rimlig tid kunna åstadkommas, med

mindre än att ett avelscentrum inrättas, därifrån såväl handjur som hondjur från

samma stam kunna spridas inom landets olika produktionsdistrikt.

De nu anförda skälen synas utskottet kraftigt tala för upprättandet av ett

statsstuteri, där en efter landets klimatiska och övriga förhållanden lämpad, inhemsk

homogen hästtyp av ädelt slag kunde produceras och varifrån dels statens hingstdepåer

kunde remontera, dels ock lämpliga avelsston kunde tillhandahållas enskilda uppfödare.

På detta sätt skulle så småningom en värdefull och konstant inhemsk avelsstam

av ädelt slag uppstå samt staten bliva tillförsäkrad en kvalitativt god remontering

av sin armé.» I

I en vid detta utskottsutlåtande fogad reservation yrkade fem av

utskottets ledamöter avslag å propositionen. Skälen härför voro övervägande

av ekonomisk art. Under erinran att de erfarenheter, som

förelåge från den tid, då staten bedrev stuteriverksamhet, icke vore

odelat uppmuntrande, anställde reservanterna en granskning av utgiftsberäkningarna

och funno dessa vara sådana, att de icke kunde tänkas

bli underskridna, men väl komme att överskridas, varjämte de ansågo,

att förslaget skulle hava i släptåg åtskilliga utgifter, som ej vore vidrörda

i förslaget. Det beräknade genomsnittspriset per producerad

avelshingst syntes skola bliva särdeles högt. Under sådana förhållanden

syntes en viss betänksamhet vara försvarlig. Det vore sant, att de

från utlandet inköpta hingstarna vore dyra och det vore önskvärt, om

vi på detta område kunde göra oss oberoende a^ utlandet. Men det nu

planlagda försöket att skaffa oss detta oberoende bleve sjmnerligen

dyrbart. Med den ringa erfarenhet, som ännu förelåge angående detta

slags hingstavel, vore risken att misslyckas ej utesluten. Genom inrättandet

av lånefonden för inköp av ädla avelsston och liknande åtgärder

till sporrande av det enskilda initiativet och genom verksamheten vid

s. 16 Kontrollera mot PDF

Överläggningen

i

riksdagen

1913.

16 Kungl Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

statens hingstdepåer syntes mycket stå att vinna. Kunde trots detta

den ädla hästaveln ej tillgodose landets behov av remonter, torde den

enklaste och rationellaste vägen vara att höja remontpriset, vilket även

bleve vida billigare än det kostbara experimentet med ett stort statsstuteri.

0

Vid frågans behandling i riksdagen gjordes inom första kammaren

anmärkningar mot förslaget huvudsakligen i vad det avsåg förflyttning

av viss personal vid Strömsholm och minskning av hingstdepån därstädes.

Inom andra kammaren blev debatten lång och frågan skärskådades

både i princip och i detaljer. Man drog sålunda i tvivelsmål,

huruvida icke tillgången på remonter i allt fall vore tillräcklig, och

ställde sig isynnerhet tveksam, huruvida stuteriet skulle kunna gynnsamt

och effektivt medverka till större och bättre remonttÅlgång, samt ifrågasatte,

huruvida icke i varje fall andra åtgärder skulle säkrare och i synnerhet

billigare leda till målet. Åven befarades, att kavallerisynpunkterna

skulle alltför ensidigt få göra sig gällande och att tillräcklig hänsyn

till vårt lands allmänna terrängförhållanden icke skulle tagas, om man

anlade ett stuteri vid Ottenby. Det befarades även, att genom konkurrens

från ett dylikt statsstuteri man skulle minska de enskilda hästuppfödarnas

avsättningsmöjligheter för varmblodiga hästar och alltså

till och med skada denna avel samt göra remonterna dyrare. Därjämte

anmärktes, att den föreslagna personalen vore alltför talrik och

dyrbar samt fordrade för många bostadsbyggnader. Särskilt framhölls,

att staten säkerligen skulle komma att lida avsevärd förlust på att

själv sköta jordbruket. I kostnadsberäkningarna vore icke någon ränta

å nedlagt kapital beräknad, och därför vore dessa beräkningar missvisande.

Det skulle bli ytterst svårt att få en verkligt duglig person

till chef för det hela. Det hela bleve för dyrt.

Gent emot dessa anmärkningar anfördes av dåvarande departementschefen

och ledamöter av kammaren, att i vårt land nödvändigt

behövdes en stam av ädla hästar, förnämligast för försvarets skull; att

detta mål icke kunde vinnas utan statens mellankomst; att härtill en

höjning av remontpriset icke ensam kunde räcka; att statens medverkan

framför allt borde best# i den fundamentala åtgärden att sörja för befintligheten

av gott och lämpligt avelsmaterial; att anläggandet av ett

statsstuteri vore den säkraste vägen att få den lämpliga och starka

hästtyp, man ville ha, och därigenom åstadkomma enhetlighet i aveln;

att Ottenby vore härtill i högsta grad passande — ett av de bästa

ställen i Europa — under det att [Strömsholm icke vore lämpligt; att

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts Nid. Proposition Nr 174.

anledningen till att de s. k. Ottenbyremonterna fatt så dåligt rykte varit,

att de icke fått tilliiggsransoner utan blivit utmagrade, men att detta nu

’ borde iindras; att man genom inköp från utlandet icke med säkerhet

kunde nå det resultat man ville, och att pengarna då ginge ur landet;

att, med den kännedom man nu hade om ärftlighetens lagar, det icke

vore något experiment att anlägga ett stuteri utan ett företag med

siikra faktorer liksom vid andra avelscentra; att företaget visserligen

kostade pengar, men att dessa ej vore bortkastade utan motsvarades av

för dem erhållna tillgångar i statens ägo;* att skötseln av moderstona

krävde jämförelsevis stor personal; att talet om konkurrens med privata

uppfödare berodde på missuppfattning, tv dels kunde stuteriet ej ensamt

leverera alla erforderliga lantbeskällare, utan hingstföl eller hingstar

måste fortfarande inköpas, och dels skulle ju stuteriet icke leverera

remonter, annat än i den mån dess unghästar icke passade att användas

för avel; att stuteriet i stället skulle ge de enskilda hästuppfödarna ett

värdefullt stöd genom sina årliga försäljningar av årsföl; att dessa stoföl

borde synnerligen väl lämpa sig till avel och på grund av sin typ

och härstamning ge aveln en hög grad av trygghet samt att stuteriet

alltså just skulle främja hästuppfödarnas intressen. I

I två likalydande motioner hemställdes vid 1914 års senare riksdag

bland annat, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära ytterligare utredning

angående statsstuteri vid Ottenby. Motionärerna ville göra gällande,

att organisationskostnaderna skulle kunna icke obetydligt nedbringas under

Kungl. Maj:ts föreslagna belopp. Byggnaderna borde anordnas på annat

sätt. Största delen av åkern och ängen borde utarrenderas, tv det vore

egentligen de förträffliga gräsbetena och det å åkern växande stråfodret

jämte en viss mängd grönfoder, som hade betydelse för stuteriet. Havre

kunde däremot lämpligare inköpas från fastlandet och åkern lämnade

större avkastning vid odling av vete, korn och rotfrukter än av havre.

Staten skulle genom en sådan anordning undgå den till 100,000 kronor

värderade uppsättningen av jordbruksinventarier m. in. Det vore att

märka, att såväl vid Flyinge som Strömsholm allt jordbruk vore utarrenderat.

De behövliga moderstona kunde säkerligen till stor del

utväljas inom de beridna truppslagen. Motionärerna trodde sig genom

dessa åtgärder kunna nedbringa anläggningskostnaderna till 336,000

kronor.

Jordbruksutskottet hänvisade till riksdagens avslag nästföregående

år och ansåg, att i motionerna ej förebragts några nya skäl och omständigheter

av beskaffenhet att kunna föranleda riksdagen att ånyo

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 152 höft. (Nr 174.) 3

Motioner

1914.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Stuteriöver
styrelsen
1915.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 17i.

upptaga frågan. Motionärernas beräkningar i syfte att nedbringa anläggningskostnaden

vore så lösliga, att de icke skäligen kunde läggas

till grund för ny utredning. De synpunkter, de framfört, hade säkerligen .

beaktats redan i fjolårets proposition.

I reservation yrkade fem utskottsledamöter avlåtande av en skrivelse

med begäran om ny utredning angående stuteri vid Ottenby. De åberopade

1913 års jordbruksutskotts tillstyrkande utlåtande samt ansågo,

att riksdagens avslag berott mindre på tvekan rörande behövligketen av

ett dylikt stuteri än på de^ boga kostnaderna. I motionerna syntes

emellertid finnas åtskilliga beaktansvärda uppslag till vinnande av besparing,

bland annat genom utarrendering av större delen av egendomen.

Vid den nya utredningen borde motionärernas synpunkter tagas under

övervägande.

Stuteriöverstyrelsen har nu i sin skrivelse den 3 september 1915 i

själva principfrågan anfört, att gent emot de av styrelsen åren 1911

och 1912 samt av departementschefen och jordbruksutskottet år 1913

gjorda uttalandena de betänkligheter, som från vissa håll anförts mot

anläggandet av ett statsstuteri, borde anses vara av mindre betydelse i

rent fackligt hänseende. Att de omständigheter, som inverkade på

resultatet av ett dylikt stuteris verksamhet, vore mångahanda och undandroge

sig exakta beräkningar, vore otvivelaktigt, men föregående erfarenheter

såväl från Ottenby som från andra orter måste dock anses hava

givit säkra bevis för att ett efter rationella grunder anlagt stuteri vore

av den allra största betydelse för hästavelns främjande och ledande i

rätt riktning. Att de ekonomiska resultaten av den föregående verksamheten

vid Ottenby icke alltid varit gynnsamma, vore sant. Orsakerna

härtill hade varit flera, och åtskilliga av dem komme att i det följande

av styrelsen närmare beröras. Genom att beakta de missgrepp, som

förut medfört förluster, borde man emellertid kunna undvika dem och

ha anledning att förvänta bättre framgång.

Dessutom borde det anmärkas, att, sedan denna fråga senast förelåg

till behandling, det världspolitiska läget gjort det än angelägnare för

oss att genom anläggandet av ett statsstuteri för halvblodshästar skydda

vår ädla hästavel. I uttalandena år 1913 av departementschefen och

jordbruksutskottet hade yttrats, att förhållanden kunde uppstå, som gjorde

det vanskligt eller helt och hållet omöjligt att från utlandet anskaffa

hingstar. Dessa yttranden hade vunnit sin fulla bekräftelse hastigare

än man då kunde tro. För närvarande och sannolikt under lång tid

framåt skulle det .mota stora svårigheter att från utlandet importera

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

ädla avelsdjur. Och då vi hittills varit hänvisade till att genom utländsk

import upprätthålla vår ädla hästavel, stode denna nu inför en mera

kritisk situation än någonsin, om icke åtgärder vidtoges för att inom

landet trygga tillgången på avelsmateriel för densamma.

över

Chefen för remonteringsstyrelsen har i det yttrande han avgivit

stuteriöverstyrelsens nu ifrågavarande förslag anfört följande.

Chefen för

remonteringtstyrelaen.

»Förr, då rusthållare skulle remontera kavalleriet, då landsvägskörning efter

häst icke blivit ersatt med järnvägar och automobiler, då jordbruket bedrevs mindre

intensivt och med lättare redskap, voro lätta ädla hästar i allmänt bruk och ädel

hästavel bedrevs i större delen av Svea- och Götaland. I de olika landsdelarna

funnos personer intresserade för den ädla hästaveln, vilka togo ledningen och arbetade

för densammas förbättrande och voro föregångsmän härvid.

Numera har den tunga kallblodiga, till ridbruk och snabbare körslor oanvändbara

hästen i allt större utsträckning undanträngt den ädla hästen. Industrien

kräver tunga hästar. Särskilt vid de större gårdarna erfordrar jordbruket tyngre

hästar såväl för själva åkerbrukets skull som för de förändrade arbetsförhållandena,

som icke medgiva användning av ädla hästar, vilka fordra att av körsvennen hanteras

med mera sakförstånd och omvårdnad än numera i allmänhet kan påräknas. På de

större gårdarna har också med få undantag all ädel hästavel upphört. I vissa

trakter har den ännu bibehållit sig på de mindre gårdarna, där den särskilt i Skåne

och på Öland nått stor utbredning.

Okad efterfrågan på allt tyngre och tyngre hästar för åkerbruk och industri

med därav följande höga priser har gjort den kallblodiga hästaveln lönande — förenad

som den är med mindre risk och krävande mindre omsorg än den ädla. Avsättning

för dessa kallblodiga hästar finnes alltid; goda avelsdjur betinga mycket

höga priser; hingsthållning är ofta en inbringande affär. Intresset har därför vänt

sig från den ädla hästaveln till den kallblodiga och ett ivrigt arbete bedrives överallt

för bildande av föreningar till inköp av kallblodiga hingstar.

Den varmblodiga hästaveln har numera sin förnämsta avsättning i försäljning

av remonter. Om än det pris, som under de senaste åren betalats för dessa, något

överstiger de priser, som, under normala förhållanden, betalas för vanliga arbetshästar,

har dock icke för ädla hästar kunnat erhållas priser motsvarande betalningen

för stora tunga arbetshästar, än mindre för till avel avsedda kallblodiga ston och

hingstar, helst sådana inköpta av med rikliga medel försedda föreningar.

För de ädla hästar, som ej finna åtgång som remonter, har avsättningen varit

svår och till förhållandevis låga priser.

Orsaken härtill är hästmaterielens ojämna beskaffenhet, som tvingar uppköparen

att — med ovisst resultat — resa omkring och leta efter sådana hästar

han önskat sig och att till resekostnadernas täckande använda medel, som eljest

kunnat komma hästuppfödaren till godo.

Att så är förhållandet, torde kunna tillskrivas bristen på stuteri, där för

landets klimat och jordmån passande avelsdjur kunnat uppfödas. Nu har, sedan

stuterierna slopades, den ädla hästaveln varit uteslutande grundad på importerade

hingstar. Såsom varit att vänta, har dessas förärvning varit mycket osäker och

s. 20 Kontrollera mot PDF

Inspektören

för kavalleriet.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

en planmässig ädel hästavel så gott som omöjliggjord. Därför liar icke heller den

ädla hästaveln kunnat bliva annat än förenad med besvikelser och förluster för uppfödarna

och för landet.

Med landets så gott som obegränsade tillgångar på betesmarker kan ädel

hästavel här med fördel bedrivas.

För landets försvar erfordras hästar av ädelt slag icke blott för att tillgodose

det årliga behovet av remonter, utan även för att fylla det än större behovet

vid ett krigsutbrott av till ridbruk erforderliga hästar. Ju mera fredsstyrkans antal

tjänste- och stamhästar nedbringats, dess större är behovet av ridhästar för arméns

sättande på krigsfot och dess svårare att erhålla härför lämpliga hästar.

För landets försvar kräves, att ädel hästavel här bedrives i så stor utsträckning

som möjligt, icke begränsad blott till vissa områden och för att fylla det årliga

remontbehovet. Detta kan ej påräknas, utan att sådan avel blir för uppfödarna

— de mindre jordbrukarna — lönande. Höjda remontpriser äro icke nog härför,

utan måste avsättning finnas även för andra hästar. Marknad för dessa kan

emellertid icke väntas, vare sig inom eller utom landet, utan att hästmaterielet

blivit av en jämnare och mera ensartad beskaffenhet.

Det torde vara en gammal erfarenhet såväl härifrån landet som från andra

länder, att ett sådant resultat icke kan ernås med endast importerade avelsdjur,

utan att härför erfordras en acklimatiserad ras — eget inhemskt stuteri.

Upprättas ett sådant, underlättas för uppfödaren anskaffandet av goda aversion

och möjliggöres valet av lämplig hingst, som nu kanske icke finnes åtkomlig.

Utsikt torde också yppa sig för den enskilde uppfödaren att till staten, till göda

priser, kunna försälja framstående avelsdjur.

För landets försvar är den ädla hästaveln inom landet oumbärlig; för den

ädla hästavelns uppehållande är ett stuteri oumbärligt.

De för närvarande ovanligt högt uppdrivna priserna på kallblodiga hästar av

alla åldrar hava säkerligen påskyndat övergången från den ädla till den kallblodiga

aveln, så att till och med behovet av antagliga remonter kanske snart nog ej längre

kan fyllas, om ej synnerligen verksamma medel — icke blott remontprisets höjande —

oförtövat vidtagas. Har den ädla hästaveln en gång blivit undanträngd, låter den

sig icke återupplivas, annat än i enstaka fall. Icke utan mycket stora kostnader

och efter lång tid kan erforderligt avelsmateriel återställas. Den svårlärda vanan

och förmågan att använda och uppföda ädla hästar är borta.

För landets försvar är det därför synnerligen angeläget, likasom för jordbruket

i de delar av landet, som lämpa sig för ädel hästavel, att det av stuteriöverstyrelsen

föreslagna stuteriet ju förr dess hellre kommer till stånd.»

Inspektören för kavalleriet har ansett inrättandet av ett statsstuteri

vid Ottenby innebära en för kavalleriet synnerligen betydelsefull åtgärd

genom den varmblodiga hästavelns främjande. I detta avseende instämde

kavalleriinspektören till alla delar i vad chefen för remonteringsstyrelsen

anfört. Läget inom den varmblodiga hästaveln syntes för närvarande

vara sådant, att ett ingripande från statens sida i den ifrågasatta riktningen

helt enkelt vore nödvändigt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Arméförvaltningen har förklarat sig i allo dela stuteriöverstyrelsens,

chefens för remonteringsstyrelsen och inspektörens för kavalleriet uppfattning,

att upprätthållandet och befrämjandet av den ädla hästaveln

inom landet vore av den allra största betydelse för arméns krigsberedskap.

Såsom i ärendet med styrka framhållits, hade den ädla hästaveln

numera att kämpa med så stora svårigheter framför allt genom konkurrensen

med den ekonomiskt vida mer gynnade kallblodiga aveln, att den

förra sannolikt inom ej alltför avlägsen framtid skulle löpa fara att helt

och hållet gå under, om den ej på ett kraftigt sätt understöddes från

statens sida. De sakkunniga myndigheterna vore ense därom, att ett

viktigt led i ettf dylikt understödsarbete skulle vara, att ett statsstuteri

för ädla hästar upprättades. Arméförvaltningen anslöte sig till denna mening

och finge därför på det livligaste tillstyrka stuteriöverstyrelsens förslag.

Från arméförvaltningens beslut att i ämnet uttala sig på nyss

angivet sätt var generalfältläkaren P. A. V. Nettelblad i vissa hänseenden

skiljaktig. Han instämde visserligen i vad som anförts beträffande vikten

av, att från statens sida den ädla hästaveln kraftigt understöddes, och

delade även den mening, att upprättande av ett statsstuteri i väsentlig

mån skulle bidraga till att främja denna avel. Men han ansåge det

böra tagas under övervägande, huruvida genomförande av detta förslag

vore tillfyllest eller om icke även andra åtgärder kunde och borde vidtagas

härför. Med visshet kunde det förutsättas, att åtminstone för

avsevärt lång tid framåt det icke skulle vara möjligt att, såsom före år

1914 kunnat ske, anskaffa avelsmateriel från utlandet. Det läge därför

i sakens natur, att vårt lands ädla hästavel uteslutande måste b}rggas

på de tillgångar, som funnes inom vårt eget land. Vidare syntes det

vara obestridligt, att aveln av ädla hästar allt framgent komme att ligga

i händerna på enskilda hästuppfödare. Denna avel skulle därför endast

kunna uppehållas, om dessa funne det ekonomiskt fördelaktigt för dem

att ägna sig åt densamma. Mycket hade visserligen blivit åtgjort för

att uppmuntra till denna avel. Men beträffande'' möjligheten för uppfödarna

att avyttra sina hingstföl hade förhållandena hittills ställt sig

synnerligen ogynnsamma, och dock syntes det vara här, som statens

och uppfödarnas intressen i främsta rummet borde mötas. Då staten

endast i ringa mån verkställt uppköp av hingstföl inom landet, hade så

gott som alla dylika föl efter undergången kassation uppfötts i förhoppning

om deras försäljning såsom remonter. På detta sätt hade många

inhemska lovande hingstföl gått förlorade för aveln. Genom inköp inom

landet i avsevärd utsträckning av hingstföl med god härstamning samt

omhändertagande av dessa föls uppfödning skulle staten ej blott kraftigt

Anné/Örvalt
ningen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

22 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

understödja den ädla hästaveln utan ock på billigaste och bästa sätt

tillsvidare fylla sitt huvudsakligaste behov av stambeskällare. Härför

erfordrades tydligen anordnandet av en anstalt för uppfödning av dessa

föl ungefär i överensstämmelse med vad som nu i mindre skala skedde

vid Flyinge. De hingstföl, som ej utvecklade sig så, att de ansåges

dugliga till avel, kunde bli remonter eller avyttras. Flyinge med dess

otillfredsställande betes förhålland en vore ej lämpligt härtill, men Ottenby

vore en plats, mer lämpad härtill än till ett stuteri. Reservanten har

slutligen på det livligaste tillstyrkt förslaget om inrättande av ett statsstuteri,

dock under förutsättning att även en hingstuppfödningsanstalt

för minst 100 årligen inköpta föl anordnades.

I vad min företrädare i ämbetet år 1913 anförde såsom skäl för

att i princip biträda förslaget om inrättande i vårt land av ett statsstuteri

för halvblodsavel, kan jag till alla delar instämma. De då

anförda skälen hava under den sedan dess förflutna'' tiden i hög grad

vunnit i styrka.

Beträffande själva behovet av en ädel hästavels fortsatta uppehållande

i vårt land torde någon utförligare motivering knappast vara behövlig.

Den synpunkt, staten framför allt bör anlägga på denna fråga, är försvarets.

Från de försvarets målsmän, som nu yttrat sig i frågan, härden

stora betydelsen för försvaret av att äga tillgång på ädelt hästmaterial

av tillfredsställande kvalitet och i tillräcklig mängd kraftigt

vitsordats. Reservanten inom arméförvaltningen har ej heller gjort någon

erinran i detta hänseende utan tvärtom tillstyrkt, att för att nå detta

mål även andra åtgärder måtte vidtagas jämte upprättandet av det föreslagna

statsstuteriet. Chefen för lantförsvarsdepartementet har meddelat

mig, att han fullständigt delar den av de hörda militära myndigheterna

uttalade mening i fråga om stuteriets behövlighet. Om än till draghästar

såväl för artilleriet som för hären i övrigt hästar av annat slag kunna vara

fullt användbara, är det otvivelaktigt, att för eu tillfredsställande remontering

av kavalleriet och den beridna personalen vid övriga vapenslag det är

oundgängligen nödvändigt att hava tillgång till hästar av varmblodigt

slag. Det nu pågående kriget har tillfullo bestyrkt detta sedan länge

kända och erkända förhållande. Huru än tekniken i militärt avseende på

senaste tid utvecklats, kan man ännu icke skönja ett sådant utvecklingsläge,

att icke denna nödvändighet kommer att fortfarande existera och

för härens krigsduglighet vara av den allra största betydelse. Då det

tillkommer det departement, som jag förestår, att söka tillse, att landets

hästavei fyller de anspråk, som med skäl kunna ställas på densamma,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

åligger det därför mig att söka föreslå de åtgärder, som på detta departement

må ankomma, för att landets försvarsberedskap i detta betydelsea

avseende må kunna bliva behörigen tillgodosedd.

Om man redan år 1913 hade all anledning att hysa allvarliga

farhågor för den varmblodiga hästavelns fortsatta uppehållande och utveckling

inom landet, har den sedan dess förflutna tiden artat sig allt

mer ödesdiger för denna avel. Det är en alldeles riktig anmärkning

av reservanten i arméförvaltningen, att denna avel endast kan uppehållas,

om hästupplödarna finna det ekonomiskt fördelaktigt att ägna sig åt

densamma. Detta har emellertid i allt mindre mån blivit fallet. Även

om statens inköpspris för remonter numera är högre än förr, hava dock

flera omständigheter medverkat till att göra den ädla aveln mindre ekonomisk.

Främst är väl här att märka det oerhörda uppsvinget i den

kallblodiga hästaveln, beroende på de höga pris, som betalas för goda

kallblodiga djur — i allmänhet fullt lika höga som för goda remonter

och icke sällan högre — samt på den vida mindre risken vid kallblodig

hästavel. Det är då helt naturligt, att hästuppfödaren nu alltmera övergår

till sistnämnda avel. Det bör även beaktas, att genom den allt

större användningen av automobiler för persontrafik de försäljningsmöjligheter,

som förut stått uppfödarna av varmblodiga hästar till buds,'' i

så hög grad inskränkts, att det nu ibland möter de största svårigheter

att finna lämplig användning för en varmblodig häst, som icke passar

för armébruk såsom ridhäst. Härigenom vållas ofta stora förluster för

uppfödaren.

Till belysande av den ädla hästavelns tillbakagång under de senaste

åren tillåter jag mig meddela några från stuteriöverstyrelsen erhållna siffror.

Antalet av de ston, som under vart och ett av åren 1910—1915

betäckts av statens hingstar har varit: 6712, 6025, 5370, 5080, 4504

och 4568.. Med undantag för en ringa stegring under sista året, utvisar

denna serie en stadig och högst betydlig minskning. De betäckta stona

hava utgjort år 1915 allenast 68 procent av antalet år 1910, alltså eu

minskning av icke mindre än 32 procent eller nära en tredjedel.

Antalet vid premieringarna under samma sexårsperiod uppvisade

varmblodiga betäckta ston samt ston med föl vid sidan utgjorde resp.

1196, 1164, 1137, 1026, 954 och 933. Alltså en oavbruten, betydlig

nedgång, utmynnande i en minskning av antalet med 22 procent mot

vid periodens början. Vid samma premieringar uppvisade "ungston utgjorde

resp. 1671, 1634, 1473, 1541, 1415 och 1171. Åven dessa siffror

utvisa en stark nedgång, vilken med undantag för år 1913 är oavbruten

och medfört, att antalet ungston år 1915 är 30 procent mindre än år 1910.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Då det dessutom inom hästintresserade kretsar är ett känt förliållande,

att redan år 1910 den varmblodiga bästaveln var på retur i

jämförelse med tidigare år, synas mig dessa siflror oförtydbart utvisa,

att den varmblodiga hästaveln inom landet i stor och mycket betänklig

grad minskats under de senaste åren. Det har också från militärt håll

redan uttalats, att vår inhemska varmblodiga hästavel icke är tillräcklig att

fylla arméns behov i händelse av krig. Minskningens nästan oavbrutna

och jämna fortgång utvisar, att man här icke har att göra med ett tillfälligt

förhållande utan med en företeelse, som är konstant och torde

så förbliva, ifall icke sådana åtgärder snabbt vidtagas, som kunna förmå

att hejda tillbakagången och ge utvecklingen en annan riktning, så

att den må med säkerhet kunna tillgodose härens behov.

Då det nu gäller att vidtaga dylika åtgärder, yppa sig åtskilliga

delvis redan i det föregående antydda möjligheter. En nära liggande

åtgärd i dylikt syfte är en höjning av remontpriset, så att uppfödaren

får större betalning för sitt arbete, sina kapitalutlägg och sin risk.

Genom bidrag från hästexportmedlen har en höjning redan i år kunnat

möjliggöras, och otvivelaktigt blir det nödvändigt att även framdeles

hålla remontpriset högre än hittills. En annan ganska betydelsefull

hjälp kan lämnas den varmblodiga aveln därigenom, att de hushållningssällskap,

vilka i samband med den stora hästexporten under senaste

året erhållit rätt att innehålla viss procent av försäljningssumman för

hästar från sällskapets område, tillförbundits att använda dessa belopp

till hästavelns trängande genom för sadant ändamål bildade hästavelsfonder,

vilka böra komma även den ädla hästaveln till godo. I vissa

fall har uttryckligen föreskrivits, att dylika exportmedel skulle användas

till den ädla hästavelns främjande. Men dessa och andra åtgärder, som

må finnas behövliga eller önskvärda — varibland även den av reservanten

i arméförvaltningen uttalade tanken på en hingstuppfödningsanstalt

i större skala än den nu i samband med Ottenbystuteriet planerade

förvisso bör komma under omprövning — gorå enligt min mening behovet

av ett verkligt statsstuteri med moderston på intet sätt mindre.

Endast genom att den ädla hästaveln erhåller en mera utpräglad, likartad,

konstant och för svenska förhållanden lämpad typ, kan den fullt motsvara

vårt lands behov, och därigenom torde även i icke ringa män

de risker, som nu vidlåda densamma, kunna minskas, kassationsprocenten

vid remontinköpen nedgå samt försäljningsmöjligheterna ökas. Det kan

icke antagas, att ett sådant resultat kan vinnas, åtminstone inom någorlunda

rimlig tid, därest saken överlämnas endast åt den enskilda hästuppfödningen,

utan staten är enligt min mening otvivelaktigt nödsakad

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174■ 25

iit,t här gripa in, även om det skulle medföra betydliga kostnader, och

ett av de effektivaste och snabbaste medlen för att nä detta mål är

anläggandet av ett stuteri. Jag instämmer i chefens för remonteringsstyrelsen

uttalande, att för den ädla hästavelns uppehållande är ett stuteri

oumbärligt. Endast genom ett sådant kan hingst- och stostammen bliva

av ensartad typ och förärvningen tryggas. Det kan förvisso icke antagas,

att ett dylikt stuteri, vilket för den ädla hästaveln skulle få motsvarande

betydelse som avelscentra för nötboskapsaveln, kan åstadkommas på

enskilt initiativ ens med statsunderstöd på samma sätt, som visat sig

användbart vid nj^ssnämnda avelscentra, utan den enda framkomliga vägen

är förvisso, att staten tager stuterirörelsen i egen hand. Detta Tiar visat

sig nödvändigt i utlandet och det finns icke något skäl för, att vi icke

i Sverige skulle vara underkastade samma nödtvång.

Jag vill icke dölja, att från vissa hästavelsintresserade personer

farhågor yppats för att statsstuteriet skulle utöva eu skadlig konkurrens

med den enskilda uppfödningen av varmblodiga hästar. Denna åsikt är

dock ingalunda allmän. Den torde också delvis bero på missuppfattning

och i varje fall i mycket hög grad överdriva den fara, som ansetts

föreligga. Det bör nämligen först och främst bemärkas, att det icke är

meningen att från stuteriet sälja remonter, annat än möjligen ett eller

annat enstaka exemplar, som ämnats till avelshingst, men icke visar sig

lämpligt därtill. Vidare bör framhållas, att konkurrensen i fråga om

leverans av avelshingstar till statens hingstdepåer icke torde bli större

än den, som hittills funnits genom statsinköpen från utlandet, och att

det tvärtom är sannolikt, att i mån som stostammen hos de enskilda

uppfödarna förbättras och blir mer ensartad, möjligheterna för stuteriöverstyrelsen

att fylla behovet av avelshingstar genom inköp inom landet

bliva ökade. För övrigt är det givet, att talet om skadlig konkurrens

ytterst bottnar i det antagandet, att utan stuteriet den enskilda hingstuppfödningen

inom landet skulle ensam förmå fylla hingstdepåernas

behov. Detta är åtminstone inom överskådlig framtid fullkomligt oantagligt.

Stuteriet kan i stället bli till stort gagn just* för den enskilda,

hästuppfödningen, särskilt genom de ungston, som skola säljas därifrån.

Därigenom befordras skapandet av en ensartad svensk typ, en produkt

av Sveriges mark.

Åtskilliga av de nu framhållna synpunkterna blevo år 1913 ytterligare

utvecklade av dåvarande departementschefen, och jag kan nu hänvisa

till hans framställning. Jag vill endast tillägga, att den möjlighet att

från utlandet anskaffa avelsdjur, som förut kunnat stå till buds, nu torde

för en lång framtid vara praktiskt taget stängd, på grund av att dessa

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 152 käft. (Nr 174). 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Platsen för

stuteriet.

Stuteri
överstyrelsen
1912.

Beskrivning.

Departementschefen

1913.

26 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

länder själva torde behöva tillvarataga vad de därav kunna hava kvar,,

och att vi därför mer än någonsin äro hänvisade att på detta område

lita till oss själva och våra egna resurser.

Jag anser mig på grund härav icke kunna underlåta att göra vad

på mig ankommer för att föra frågan om inrättande av ett statsstuteri

för halvblodsavel till sin lösning så snart som möjligt.

Vad därefter vidkommer frågan om stuteriets förläggningsort yttrade

stuteriöverstyrelsen år 1912, att om Ottenbys lämplighet såsom

plats för stuteriet borde icke kunna råda mera än en mening, samt

erinrade om styrelsens uttalande härom år 1830, vilket sedermera ickejävats

av erfarenheten. På Ölands kalkrika jord hade alltid uppfötts

energiska, ädla hästar med hård benstomme och senor som stål.

Angående ifrågavarande kronodomän torde nu böra meddelas, att

den består av Ottenby kungsladugård, 7 a/4 mantal, med därunder lydande

6/s mantal Prestorp nr 1 och 2 samt utjordar, lägenheterna Ottenbylund

nr 1, Skogsgårdsängen nr 1 och Stohagén nr 1. Abyggnaderna ansågos

vid arrendeuppskattning år 1892 tillräckliga för jordbruksdrift och i

allmänhet i gott skick. Enligt en av H. Magnét sammandragen karta

efter kartor, som upprättats åren 1827 och 1833, utgör egendomens

område, utom tomtplatser, 1,261 hektar 98 ar, därav 270 hektar 53 ar

åker, 564 hektar 90 ar äng, delvis skogbeväxt (Ottenbylund), och 426

hektar 55 ar betesmark. Kommunikationsförhållandena hava numera

blivit avsevärt förbättrade genom anläggandet av Ölands järnväg med

station blott 2 kilometer från Ottenby. Den närbelägna Grönhögens

hamn är avsedd att med det snaraste iordningställas medelst anslaget

till byggande av fiskehamnar.

Vid motiverandet av propositionen till 1913 års riksdag anförde

dåvarande departementschefen, att han beträffande stuteriets förläggningvore

fullt ense med stuteriöverstyrelsen, att Ottenby kungsgård vore

i alla avseenden synnerligen lämplig därtill. Han ville endast framhålla,

att naturförhållandena vid Ottenby syntes lämna fullgoda betingelser

för att de där uppfödda hästarna skulle vid rationell uppfödning och

sakkunnig avelsledning bliva av mycket hög och för svenska förhållanden

lämpad kvalitet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Jordbruksutskottet vid 1913 års riksdag anförde, att då staten

både i sin ägo denna plats, vilken enligt enstämmiga auktoritativa utlåtanden

bättre än någon annan plats inom riket ägnade sig för eu

stuterianläggning samt i detta hänseende ansåges till och med utgöra

en av de bästa i Europa, utskottet funne någon tvekan beträffande det

ifrågasatta stuteriets förläggning icke böra förefinnas. Den omständigheten,

att å Ottenby tidigare befintligt stuteri måst nedläggas, ansåge

utskottet icke böra avskräcka från upprättandet av ett nytt statsstuteri

därstädes. Anledningen till det ogynnsamma resultatet av Ottenbystuteriets

drift på åttitalet syntes hava berott på, jämte det allmänna

ekonomiska betryck, varunder lantbruket denna tid arbetat, dels mindre god

ledning, dels den omständigheten att stuteriet drivits i allt för liten skala.

I sin skrivelse den 3 september 1915 har nu stuteriöverstyrelsen

anfört, att mot Ottenbys lämplighet såsom plats för det föreslagna

stuteriet hade icke heller av dem, som eljest varit förslagets motståndare,

uttalats några betänkligheter, men väl hade det anmärkts, att utredningsaknades,

om icke tilläventyrs andra platser därtill vore användbara.

1 detta avseende vore dock valet ganska begränsat och sannolikt skulle

endast Strömsholm kunnat ifrågakomma, mindre på grund av denna orts

gamla anor såsom plats för ett stuteri än emedan därstädes befintliga

byggnader skulle kunnat användas för stuterianläggningen och kostnaderna

alltså nedbringas. Stuteriöverstyrelsen hade emellertid icke

ansett det kunna ifrågasättas att på Strömsholm anordna ett stuteri, då

betena därstädes vore mindre lämpliga för hästuppfödning och dessutom

otillräckliga. Redan 1824—25 årens stuterikommitté hade i sitt den

15 maj 1825 avgivna betänkande yttrat, att »avskiljandet från stuteriet

av Kungsörs kungsladugård och förlusten av dess förträffliga betesmarker,

vilka icke kunnat ersättas på annat sätt än genom sänka och

låglänta ängar samt otillräckliga beteshagar, onekligen förorsakat, att

såväl fölston som föl och unghästar lidit, emedan betet varit kraftlöst

och mindre sunt».

Inspektören för kavalleriet har beträffande valet av plats för det

nya stuteriet anfört, att ur hästuppfödningssynpunkt någon lämpligare

plats än Ottenby knappast torde, såsom ock av stuteriöverstyrelsen anförts,

vara till finnandes. Härpå hade bland annat de hästar, som uppfötts

på Öland och överlämnats till kavalleriregementena, lämnat de bästa

bevis. Nästan undantagslöst hade dessa hästar visat sig äga en anmärkningsvärd

uthållighet och hårdhet. Med hänsyn till platsens för

Jordbruksutskottet

1913.

Stuteri
överstyrelsen
1915.

Inspektören

förkavalleriet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Armé förva Ilning

en.

Chefen för

generalstaben.

Departement s»

chefen.

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

fientliga anfall utsatta läge skulle visserligen vissa betänkligheter kunna

resas, men torde väl sådana åtgärder kunna vidtagas, att åtminstone

hästmaterialets räddande över till fastlandet i tid skulle vid fara för

krig kunna låta sig göra. I alla händelser syntes hänsynen till dessa

förhållanden icke böra förhindra en för den varmblodiga hästavelns befrämjande

i fred synnerligen betydelsefull åtgärd.

Även arméförvaltningen har funnit den gjorda utredningen utvisa,,

att någon lämpligare plats ej funnes än Ottenby. Reservanten har däremot

förklarat sig icke vara övertygad om, att det vore tillrådligt att

åtminstone för närvarande besluta anlägga en sådan institution på södra

udden av Oland. I övrigt har denne reservant uttalat tvivelsmål, huruvida

betena vid Ottenby, som försämrats under den tid de tillhört den

vid Ottenby förlagda remontdepån, nu befunne sig i nöjaktigt skick.

Sedan chefen för generalstaben anbefallts att avgiva yttrande i

fråga om lämpligheten ur försvarets synpunkt av att förlägga det ifrågasatta

statsstuteriet till Ottenby, har han framhållit, att den ifrågasatta

platsen ur försvarets synpunkt icke kunde anses lämplig av skäl, som

han i hemlig skrivelse närmare utvecklat.

Om förläggningsfrågan bedömes allenast ur synpunkten av förhållandena

i fredstid, råder enligt min mening icke något tvivel om,

att Ottenby är den lämpligaste plats, som inom landet står till buds.

Härför talar främst platsens naturbeskaffenhet med dess kalkrika jordmån,

präktiga hårda betesmarker och stärkande klimat. En icke obetydlig

förmån är också, att där finnas från äldre tider kvarstående byggnader

och rester av dylika, vilka kunna användas vid stuteriets anläggning

och därigenom väsentligen nedbringa byggnadskostnaderna. Det

är också att märka, att denna kronoegendom är belägen i en trakt, där

ännu intresset för den ädla bästaveln är livaktigt, vilket just torde i sin

mån bero på, att naturförhållandena därstädes äro sådana, att betingelserna

för ett gott resultat av dylik avel där äro större än på de allra

flesta andra ställen i vårt land. Att fordom stuteriavel vid Ottenby icke

alltid slagit så väl ut, beror ingalunda på platsens beskaffenhet utan på

särskilda ogynnsamma omständigheter och mindre god ledning. Att

under gynnsamma betingelser Ottenby är i sällsynt grad ägnat att

frambringa utmärkta hästar, har erfarenheten från äldre tider till fullo

ådagalagt.

Jag har av chefen för stuteriöverstyrelsen inhämtat, att näppeligen

någonstädes i Europa, möjligen med undantag för Normandie, någon

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

plats anses finnas, som kan mäta sig med Ottenby såsom lämplig plats

för bedrivande av varmblodig avel.

Gent emot dessa stora fördelar står emellertid olägenheten av

ställets isolerade läge och jämförelsevis mindre goda kommunikationer,

som föranleda rätt besvärliga transporter, då hästar skola föras dit eller

därifrån. Dessa olägenheter få dock icke överdrivas och hava blivit i

hög grad minskade, sedan järnväg nu framdragits ända till Ottenby.

Till den av reservanten i arméförvaltningens ‘framställda anmärkningen

beträffande betena vid Ottenby återkommer jag senare.

Det är emellertid onekligt, att vid krigstillfälle platsen är särdeles

exponerad och jag har därför låtit undersöka, om någon annan plats

kunde finnas tillgänglig, som — om den än icke ur hästavelssynpunkt

erbjöde lika stora fördelar — dock vore någorlunda acceptabel. För

detta ändamål hava kronans större domäner inom rikets sydligare delar

kommit i beaktande. Vid företagen prövning har emellertid ingen av

dem befunnits hålla måttet. Endera har jordmånen befunnits olämplig,

arealen för liten eller läget ofördelaktigt eller ock hava andra olägenheter

förelegat. I flera fall hava gårdarna varit utarrenderade på längre

tid, vilket skulle medföra utgifter för att kronan skulle i förtid återfå

dispositionsi-ätten. Byggnadskostnaderna skulle också överallt bli stegrade.

Att särskilt för detta ändamål för kronans räkning inköpa mark

torde icke böra ifrågasättas, och det skulle säkerligen för övrigt bliva

synnerligen vanskligt att påträffa någpt fullt lämpligt område. Denna

utväg skulle för övrigt bli särdeles dyrbar. Jag har därför funnit mig

böra övergiva tanken på någon annan förläggningsort.

I själva verket torde ej heller platsens exponerade läge vid krigstillfälle

böra få hava avgörande betydelse. Chefen för generalstaben har

på min förfrågan meddelat, att de av honom antydda olägenheterna

icke vore av betydelse för eller inverkade på mobiliseringen vid ett

eventuellt krig utan allenast gällde svårigheten att skydda den dyrbara

anläggningen och det värde för härens fortsatta remontering, som hästbesättningen

representerade. Det bör nämligen märkas, att de vid stuteriet

uppställda hästarna icke själva skola användas för krigsändamål

utan äro avelsdjur. De äro visserligen i lika mån som annan statsegendom

utsatta för fientligt anfall, men de spela icke själva någon

direkt roll vid mobiliseringen. Det är för övrigt att hoppas, att man

vid överhängande krigsfara må kunna i tid rädda så mycket som möjligt

av den dyrbara hästbesättningen, och vissa åtgärder i dylikt syfte kunna,

enligt vad jag inhämtat, vidtagas. Då utredningen visat, att denna plats

framför varje annan i landet är lämpad för ett stuteri, måste man vid

s. 30 Kontrollera mot PDF

Plan för

stuteriet.

Stuteriöver
styrelsen
1912.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 17i.

denna frågas avgörande besluta sig för att taga endera av två risker.

Den ena är att förfela hela syftet med en stuterianläggning och därmed

äventyra den varmblodiga avelns uppehållande samt kanske beröva vårt

försvar denna viktiga förutsättning. Den andra är, att stuteriets anläggningar

vid ett eventuellt krig kunna förstöras. Det beror på, vilkendera

risken man anser vara störst. Enligt min mening finns icke något

tvivel om att icke den förstnämnda risken, som kan medföra hela den

varmblodiga avelns förfall, är vida farligare. Det är ju att hoppas, att

även om den senare risken skulle inträda, stuteriet då under en följd

av år fått utöva sin gagnerika verksamhet. Jag kan meddela, att

chefen för lantförsvarsdepartementet fullständigt delar denna min svn

på saken.

Jag vill därjämte framhålla, att det i utlandet städse ansetts nödvändigt,

att ett stuteris läge bestämmes ur hästavelssynpunkter, och kan

som exempel nämna, att det berömda ostpreussiska stuteriet vid Trakehnen

icke blott bibehållits å sin synnerligen utsatta plats alldeles invid

östra gränsen utan även, sedan det förstörts av fienden, upprepade gånger

ånyo uppförts å samma plats. I

I fråga om den allmänna planen för stuteriets anordning erinrade

stuteriöverstyrelsen år 1912, att 1886 års kommitté uttalat, att eu väsentlig

anledning till det ogynnsamma ''ekonomiska resultatet av verksamheten

vid det gamla stuteriet varit, att detta drivits i för liten skala. I överensstämmelse

med samma kommitté ansåge stuteriöverstyrelsen det nya

stuteriet böra anordnas för minst 100 moderston, enär erfarenheten visat, att

detta antal vore det minsta möjliga, om önskad framgång skulle kunna ernås.

Att emellertid kunna inrymma hela det hästantal, som stuteriet

under sådana förhållanden komme att omfatta, inom de gamla stuteribyggnadernas

murar bleve omöjligt, och ansåge sig styrelsen för den

skull böra föreslå, att tills vidare hälften av det årliga fölantalet skulle

säljas redan vid 6 månaders ålder.

Visserligen vore det en vansklig sak att rätt bedöma en hästs

egenskaper vid så tidig ålder, och man äventyrade måhända, att stuteriet

på detta sätt avhände sig en del föl, som kunde bliva framstående

avelsdjur. Men å andra sidan finge man icke underskatta fördelarna

av, att enskilda hästuppfödare, genom att fölen vid denna ålder försåldes

å offentlig auktion, bereddes möjlighet att förvärva sådana framstående

avelsdjur. Härigenom komme dessutom att kraftigt befrämjas

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 31

det ena av stuteriets ändamål: bildandet inom landet av en konsoliderad,

typisk stostam.

Det borde vidare framhållas att, om stuteriet behölle allenast ett

sålunda begränsat antal föl och ungston, moderstoantalet icke syntes

alltid kunna fullständigt upprätthållas genom stuteriets egen uppfödning,

utan tidtals måste fyllas genom inköp av framstående, med stuteriets

egen hästbesättning likartade djur. Därvid skulle företrädesvis ifrågakomma

sådana, vilka som föl försålts från stuteriet, varigenom samtidigt

eu uppmuntran komme att beredas hästuppfödarna.

(Jr kostnadssynpunkt ställde sig förfaringssättet att efter några

år såsom ston återköpa försålda stoföl ingalunda ogynnsamt. Därigenom

besparades nämligen för staten ej endast foder utan även utrymme,

som på Ottenby ej kunde beredas utan ytterligare kostnader.

Därjämte borde erinras, att med den stora apparat av tjänstemän och

betjente, som nödvändigtvis erfordrades vid ett statsstuteri, samt de i

sammanhang därmed stående betydande utgifterna för avlöningar, beklädnad,

bränsle m. m., kostnaderna för uppfödningen måste ställa sig

ej oväsentligt dyrbarare för ett sådant stuteri än för den enskilde hästuppfödaren.

Denne senare borde kunna ordna uppfödningen så, att han

vid eventuell försäljning till stuteriet av ett framstående treårigt sto

kunde påräkna skälig vinst.

Slutligen borde beaktas, att med detta tillvägagångssätt den med

uppfödningen av ädla hästar alltid förenade risken i dessa fall undvekes

för stuteriet.

Planen för hästanskaffningen m. m. angavs närmare i en särskild

tablå, vilken finnes intagen i propositionen till 1913 års riksdag och

som utvisar, att efter en åttaårig övergångsperiod stuteriet beräknades

skola bestå av o fullåriga hingstar, 100 fölston, 55 ett- till fyraåriga

hästar och 30 årsföl, tillhopa 190 djur. Stuteriets uppsättande skulle

ske genom inköp av treåriga ston och årsföl under de första åren. För

stambeskällare beräknades ingen kostnad, enär sådana antogos kunna utväljas

från hingstdepåerna.

Departementschefen förklarade sig år 1913 anse att, på av stuteriöverstyrelsen

anförda skäl, stuteriet icke borde avses för mindre än 100

moderston, enär eljest de för en inrättning av detta slag i varje fall

nödvändiga omkostnaderna för tjänstemän m. m. otvivelaktigt skulle

komma att göra aveln för dyr. Vid granskning av förenämnda tablå

hade han funnit densamma vara uppgjord med tillbörlig försiktighet.

Departementschefen

1913.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Jordbruksutskottet

1913.

Stuteriöver
styrelsen
1915.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Jordbruksutskottet gillade för sin del planen att beräkna stuteriet

för minst 100 moderston och hade för övrigt ej något att erinra mot

densamma, varvid emellertid utskottet uttalade såsom önskvärt, att inköpet

av ston och stoföl måtte i ''möjlig mån verkställas inom landet

samt omfatta även äldre ston än treåriga.

1 sin nu förevarande skrivelse har stuteriöverstyrelsen förklarat

sig anse förenämnda plan böra i huvudsak fortfarande lända till efterrättelse,

allenast med vissa förändringar, som nu ansetts lämpliga. Särskilt

vidhölle styrelsen förslaget att tillsvidare sälja omkring halva antalet

årsföl. Styrelsen har, med erinran att dess föregående förslag inneburit,

bland annat, att stuteriets första stobesättning skulle anskaffas genom

inköp av treåriga ston från utlandet (Ostpreussen), anfört, att det pågående

kriget sannolikt för åtskilliga år framåt skulle lägga hinder i

vägen för import av ädla hästar, och att stuteriet alltså måste remonteras

inom landet. Under sådana omständigheter bortfölle anledningarna

att inköpa uteslutande treåriga djur. Stuteriöverstyrelsen hade nu tänkt

sig, att under vart och ett av de två första åren efter stuteriets anläggning

skulle inköpas på sommaren omkring 30 ston med föl vid sidan

och på senhösten 20 dräktiga ston. Under några följande år, innan

fölen hunnit växa upp, så att de kunde fylla avgången bland moderstona,

måste uppkommande vakanser ersättas genom fortsatta inköp.

Nödvändigheten att uppköpa stobesättningen inom landet medförde,

att man icke kunde beräkna att genast erhålla en så ensartad stostam,

som fallet hade blivit, om inköp från utlandet hade kunnat äga rum

av ston med mera konstant typ och i flera generationer känd härstamning.

Härav följde ock, att kassationen vid stuteriet till en början torde

behöva bliva större än förut beräknats.

Styrelsen har nu framlagt följande tablå över anskaffningen och

avgången av hästar vid Ottenby stuteri.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 174

33

År

Kult-

ång»

hing-

star

Föl-

ston

4-

åriga

! 3-

åriga

1 2- i ånga

1-

åriga

Års-

fest

Inköpas

! Överflyttas

eller säljas

| ston

hästar

hästar

1 hästar

å kr.

summa

å kr.

summa

! 1917

Inköpas ....................

30

20

2,000

100,000

—

» .....................

—

—

—

—

| —

—

*30

—

—

—

—

Vid årets "slut...............

—

30

20

—

—

—

30

—

100,000

—

—

1918

Vid årets början .........

_

50

_

_

30

Inköpas ...................

1 » .....................

—

30

20

—

—

—

>30

2,000

100,000

—

—

Överflyttas ..................

5

—

—

_

_

_

_

_

_

_

_

Födas ........................

_

_

_

_

_

_

30

Avgå ......................

—

3

—

_

_

7

_

_

_

Säljas ........................

—

—

—

—

—

30

—

—

200

6,000

Vid årets slut...............

5

77

20

—

—

23

30

—

100,000

—

6,000

1919

Vid årets början .........

5

97

_

23

30

i

Inköpas .....................

—

3

—-

—

—

—

2,000

6,000

_

_

Födas ........................

—

—

—

_

_

_

60

_

_

Avgå ........................

—

3

—

3

4

_

_

_

_

*

Säljas ........................

—

2

—

—

_

—

—

—

600

1,200

» ........................

—

—

—

—

—

—

30

—

—

200

6,000

Vid årets slut...............

5

95

—

—

20

26

30

—

6,000

—

7,200

1920

Vid årets början .......

5

95

_

20

20

30

_

_

_

Inköpas .....................

—

5

—

—

—

—

—

2,000

10,000

—

—

Födas .......................

—

—

—

—

—

—

60

_

_

—

_

Avgå.........................

—

3

—

2

4

4

—

_

_

—

_

Överföras (hingstar)......

—

—

5

-

—

—

—

—

5,000

25,000

Säljas (ston) ...............

—

2

—

1

—

—

—

—

• —

600

1,800

» ........................

—

—

—

—

—-

—

30

—

—

200

6,000

Vid årets slut...............

5

95

—

12

22

26

30

—

10,000

—

32,800

1921

Vid årets början .........

5

95

12

22

26

30

_

_

Födas ........................

—

—

—

—

—

—

60

—

_

_

_

Avgå..........................

—

3

1

2

4

4

—

—

_

—

_

Överflyttas (hingstar) ...

Säljas (ston o. kastrerade

—

—

—

6

—

—

—

—

—

5,000

30,000

hingstar).........

2

1

2

—

—

—

—

—

600

3,000

» ........................

—

—

—

—

—

—

30

—

—

200

6,000

Vid årets slut...............

5

90

10

12

22

26

30

—

—

—

39.000

1922

Vid årets början .........

5

100

12

22

26

30

_

—

Födas .......................

—

—

—

_

—

_

60

_

_

_

Avgå..........................

—

2

1

2

4

4

—

_

_

_

_

Överflyttas (hingstar) ...

Säljas (ston o. kastrerade

—

—

—

6

—

—

—

—

5,000

30,000

i

hingstar).........

—

8

1

2

—

—

—

- 1

—

600

6,600

» ........................

— 1

—

—

—

—

—

30

—

—

200

6,000

Vid årets slut..............

5 |

90

10

12 i

22

28

30

—

—

-1

42,600''

1 De under åren 1917 och 1918 inköpta fölen åtfölja moderstona.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 152 käft. (Nr 174.)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Departements
chefen.

Personalfrågan

och

frågan om

Strömsholmsdepån.

Stuteriöver
styrelsen
1912.

Departementschefen

1913.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

Enligt denna beräkning skulle alltså stuteriet vid ernådd full utveckling

bestå av 195 djur, vartill under någon del av året komme ett

antal årsföl.

Mot stuteriöverstyrelsens förslag till plan för stuteriet, i vad hästbesättningen

angår, har jag ej något att erinra. De nu vidtagna jämkningarna

i jämförelse med 1913 års förslag synas mig välbetänkta och

tillmötesgå de av 1913 års jordbruksutskott uttalade önskemål. Särskilt

synes mig förslaget att verkställa stoinköpen inom landet vara en väsentlig

förbättring, vilken innebär en god hjälp för den enskilda varmblodiga aveln.

Beträffande den personal, som må erfordras för stuteriets skötande,

beräknade stuteriöverstyrelsen år 1912, att densamma, när stuteriet nått

sin fullständiga utveckling, skulle bestå av: 1 chef, 1 beridare, 1 bokhållare,

1 veterinär, 1 stoöverskötare, 1 fodermarsk, 1 stoskötare, 1 kusk

och 16 stallbetj än te. Samtliga dessa befattningar, utom stoöverskötarens

och stoskötarens, vilka voro nya, voro avsedda att överflyttas från Strömsholms

hingstdepå. Styrelsen hade ursprungligen tänkt sig, att sistnämnda

hingstdepå skulle helt och hållet indragas, men sedermera ansett det fördelaktigast,

att vid Strömsholmsdepån bibehölles 30 hingstar. Denna

väsentligt reducerade depå borde ställas under överinseende och ansvar

av chefen för'' härvarande ridskola, varjämte redogörare och veterinär

borde anställas vid ridskolan samt övertaga ekonomien och hästsjukvården

även vid depån. Vid Strömsholmsdepån skulle av stallpersonalen

kvarbliva 1 fodermarsk och 11 stallbetjän te. Förslag till avlöningsstater

för personalen såväl vid Ottenby som vid Strömsholm framlades.

Mot stuteriöverstyrelsens personalförslag hade dåvarande departementschefen

icke annat att erinra, än att det icke syntes honom lämpligt

att chefen, såsom stuteriöverstyrelsen föreslagit, tillsattes medelst fullmakt.

Befattningen såsom chef för stuteriet vid Ottenby bleve nämligen

av så egenartad och mångsidigt krävande natur och stuteriets framgång

komme att i så hög grad bliva beroende av chefens personliga

förmåga, att det syntes lämpligast att underlätta ett möjligen önskvärt

ombyte av denne befattningshavare genom att han förordnades blott på

kortare tid, exempelvis tre år. Hans avlöning borde därför uppföras

såsom arvode, vilket dock kunde fördelas i belopp, som motsvarade lön

och tjänstgöringspenningar. Då emellertid den nya organisationen icke

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

var avsedd att träda i verksamhet med det år, för vilket riksdagen då

reglerade budgeten, utan först med ett senare, krävdes icke då något

Kungl. Maj:ts förslag eller riksdagens beslut i personalfrågan, vilken

endast framlagts för vinnande av fullständighet i utredningen angående

konsekvenserna av stuteriets anläggning.

Jordbruksutskottet förklarade sig sakna anledning att ingå på

någon närmare granskning av den uppgjorda avlöningsstaten för tjänstemän

vid det blivande stuteriet, men uttalade, att det både förefallit utskottet,

som om antalet tjänstemän och betjänte vid anstalten med dess

föreslagna omfattning vore väl högt tilltaget, vadan utskottet ansett sig

böra framhålla nödvändigheten, att vid stuteriet från början icke anställdes

större personal, än som oundgängligen behövdes för ändamålet.

I förenämnda reservation vid jordbruksutskottets utlåtande framhölls,

att anställandet av en veterinär och redogörare vid ridskolan vid

Strömsholm, vilket ju skulle bliva nödvändigt, om nuvarande innehavarna

av dessa befattningar vid Strömsholms hingstdepå flyttades till

Ottenby, skulle vålla staten en ökad utgift, låt vara under annan huvudtitel.

Därjämte uttalades, att då väl de yngre av stallbetjäningen skulle

i första hand flyttas till Ottenby, vid Strömsholm skulle kvarbliva de

äldsta, vilka ej kunde antagas äga erforderlig vigör. Så länge depån

hölles samlad kunde däremot en arbetsfördelning äga rum, som borde

medföra, att arbetskrafterna utnyttjades bättre.

Stuteriöverstyrelsen har nu i sin skrivelse den 3 september 1915

anfört, att frågan om Strömsholmsdepån och dess personal numera

kommit i ett förändrat läge därigenom att, enligt vad styrelsen inhämtat,

hingstdepåns etablissement torde kunna behöva tagas i anspråk

av ridskolan. Det uppgåves nämligen vara från militär synpunkt önskvärt,

att utbildningen vid ridskolan kunde äga rum med annat hästmaterial

än hingstarna vid depån, vilka mindre lämpade sig härför.

Stuteriöverstyrelsen kunde givetvis icke närmare ingå på denna fråga

utan finge hänvisa till en blivande utredning från vederbörligt håll, men

ville för sin del redan nu framhålla, att styrelsen icke hade något att

erinra mot att hingstdepåns byggnader användes för detta ändamål och

att depån alltså indroges. För statens hingsthållning vore det en fördel,

att sambandet med ridskolan upphörde, ty därigenom skulle det bliva

möjligt att tillmötesgå de önskningar ifråga om tidigare utstationering

av hingstarna, som under de senare åren allt allmännare uttalats, men

dock icke kunnat av styrelsen bifallas, då hingstarna långt fram på

»

Jordbruksutskottet

1913.

Stuteriöver
sti/relsen
1915.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 174.

våren behövts vid ridskolan. Fortfarande såsom hittills skulle emellertid

statens 3 72-års-hingstar skickas till ridskolan för dressyr, även om

Strömsholmsdepån indroges.

Stuteriöverstyrelsen hade ursprungligen ämnat föreslå, att hälften

av hingstbesättningen å Strömsholm skulle vid nedläggandet av denna

depå uppställas å Ottenby, men hade sedermera år 1912 med hänsyn

till kostnaderna avstått från detta förslag. Av samma skäl hyste

styrelsen fortfarande den meningen, att icke större antal än de fem

stambeskällarna borde placeras å Ottenby. Däremot kunde de övriga

Strömsholmshingstarna utan ökade kostnader uppställas å Flyinge.

Genom att samtidigt hingstuppfödningen vid sistnämnda depå förlädes

till Ottenby, skulle de utrymmen vid Flyinge, som tagits i anspråk för

unghingstarna, bliva lediga, och Strömsholmshingstarna kunde då uppställas

där, utan att några om- eller tillbyggnader behövdes. Ej heller

erfordrades för ändamålet någon ökning av personalen vid Flyinge utöver

det antal, snm funnes uppfört å stat, men hittills ej behövt till

fullo tagas i anspråk.

Vad beträffade den nuvarande personalen vid Strömsholms hingstdepå,

syntes bokhållaren, veterinären, läkaren, fodermarsken och stallbetjänteima

kunna överflyttas till ridskolan. Chefsbefattningen vid

depån vore sedan flera år tillbaka vakant och uppehölles på förordnande.

Den vid depån anställde kusken hade nått 58 års ålder, vadan hans

förflyttning till annan tjänstgöringsort icke borde ifrågakomma. Dessutom

vore, såsom i det följande skulle närmare påvisas, någon kuskbefattning,

åtminstone tillsvidare, icke behövlig vid Ottenby. Det skulle

antagligen icke möta svårigheter att vid ridskolan finna användning

för hans arbetskraft, intill dess han om några år kunde ifrågakomma

till erhållande av pension. Det vore alltså allenast beridaren, som vid

indragning av depån och upprättande av ett stuteri å Ottenby behövde

överflyttas till sistnämnda ställe. De inom riksdagen under

ärendets föregående behandling uttalade betänkligheterna mot den då

föreslagna förflyttningen av hingstdepåns personal borde alltså förfalla.

Indragningen av Strömsholms hingstdepå skulle ej behöva inverka

på den ädla hästaveln i kringliggande trakter, ty utstationering

av beskälare läte sig göra lika lätt från Flyinge som från Strömsholm.

Skillnaden i transportkostnader syntes icke bliva avsevärd.

Med anledning av de år 1913 gjorda uttalandena, att personalens

vid Ottenby antal möjligen vore väl högt tilltaget, hade stuteriöverstyrelsen

tagit under förnyad omprövning frågan om personalbehovet samt

funnit sig kunna föreslå en mindre reducering av vad förut ansetts er
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

forderlig!. Man skulle nämligen tillsvidare kunna utesluta veterinärbefattningen

och försöksvis låta veterinärvården vid stuteriet ombesörjas

av närmast boende distriktsveterinär. Under sådana förhållanden borde

för veterinären i stat uppföras allenast ett arvode av 1,200 kronor om

året. Vidare syntes kuskbefattningen åtminstone till en början kunna

undvaras. Slutligen skulle den ene av de båda i styrelsens föregående

förslag upptagna stoskötarna tillsvidare icke nödvändigtvis behövas. Att

göra ytterligare indragningar ansåge styrelsen för närvarande icke lämpligen

kunna ske.

Vid upprättandet av styrelsens föregående förslag till stat för

Ottenby stuteri hade antagits, att samtliga befattningar med undantag

av stoöverskötarens och stoskötarens skulle komma att överflyttas från

Strömsholms hingstdepå, och med anledning därav hade tagits i beräkning,

att den del av personalen, som redan vid Strömsholm intjänat

ålderstillägg, skulle komma att bibehålla dessa. Då nu en dylik överflyttning

icke skulle komma att behövas annat än i fråga om beridaren,

hade i kostnadsberäkningarna ålderstillägg redan från början beräknats

endast för honom.

För den å den föreslagna avlöningsstaten kvarstående stoskötaren,

som närmast vore likställd med fodermarsken, hade stuteriöverstyrelsen,

såsom förut, ansett sig böra på grund av hans ansvarsfulla befattning

föreslå 100 kronor mera i lön och 100 kronor högre ålderstillägg än för

fodermarsken.

I likhet med departementschefen år 1913 ansåge stuteriöverstyrelsen

lämpligt, att chefen för stuteriet tillsattes endast på förordnande

för viss tid, t. ex. tre år.

Angående stuteriöverstyrelsens nu framlagda förslag ifråga om

personalen vid Ottenby må lämnas följande ur bilagor vid styrelsens

skrivelse sammandragna tablå, avseende förhållandena år 1922, då organisationen

beräknats vara fullt genomförd.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar.

Ar-

vode

Års-

lön

Summa

Chef ........................

—

—

6,000

—

6,000

Beridare 1)..................

1,500

1,200

—

—

2,700

Bokhållare -)...............

750

600

—

—

1,350

Veterinär s) ...............

—

—

1,200

—

1,200

Stoskötare..................

—

—

—

1,200

1,200

Fodermarsk ...............

—

—

—

1,100

1,100

1 stallbeljänt ............

—

—

—

850

850

15 d:o ............

—

—

—

12,750

12,750

Nattvakt ..................

—

—

500

—

500

Summa

—

27,650

Av arvodet motsvara 4,000 kronor

lön ock 2,000 kronor

tj än stgöringspenningar.

Efter 5 år kan lönen höjas med

300 kronor och efter 10 år

med ytterligare 300 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas med

150 kronor och efter 10 år

med ytterligare 150 kronor.

2 ålderstillägg å 150 kronor.

2 » » 100 »

r) med skyldighet att vid stallskolan undervisa i ridning.

2) » » » jämväl föra jordbruksräkenskapema samt med rättighet att från

jordbruket uppbära enahanda avlöningsförmåner som de i denna stat upptagna.

3) med skyldighet att uppehålla djursjukvården vid jordegendomen.

Anm. Samtliga befattningshavare utom veterinären åtnjuta fri bostad samt bränsle.

inspektören Inspektören för kavalleriet har i förberörda utlåtande anfört, att

för kavalleriet. jian samtidigt i särskild skrivelse utvecklat innebörden av frågorna om

hingstdepåns vid Strömsholm upplösning och därvarande ridskolas utveckling.

Enligt hans mening skulle ett utbytande av hingstarna mot

andra lämpligare skolhästar utgöra ett betydande framsteg för ridskolan,

varför han ock anhållit om en dylik åtgärd. Detta medförde emellertid

avsevärda förändringar för ridskolan i flera hänseenden och samtidigt

borde även en del andra spörsmål beträffande denna skola upptagas till

lösning. Kavalleriinspektören tilläte sig nu att härom hänvisa till den

särskilda skrivelsen.

Arméförvait- Arméförvaltningen har framhållit, att anläggandet av ett stuteri

ningen. vid Ottenby måste av ekonomiska skäl förenas med indragning av Strömsholms

hingstdepå. Härigenom skulle för staten värdefulla byggnader

bli disponibla för andra ändamål och framförallt skulle möjlighet vinnas

att för jämförelsevis ringa kostnader kunna åstadkomma en länge önskad

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

utveckling av ridskolan å Strömsholm. Ämbetsverket komma att med

det snaraste avgiva särskilt utlåtande i fråga om ridskolans omorganisation.

I sin reservation har generalfältläkaren uttalat, att det kunde med

skäl sättas ifråga, om det vore lämpligt, att en institution med så dyrbart

avelsmaterial skulle hava den tjänstgörande veterinären bosatt över

tre mil därifrån i Mörbylånga. Visserligen funnes järnväg, men tågförbindelserna

i riktningen till Ottenby och därifrån tillbaka vore synnerligen

ogynnsamma. Det borde ock bemärkas, att en distriktsveterinär

hade skyldigheter även mot andra djurägare inom distriktet och på den

grund kanske flera dagar å rad ej hade tillfälle att besöka stuteriet.

Vad detta kunde betyda särskilt under fölningstiden, behövde knappast

framhållas. Reservanten ansåge därför, att avlöning åt en stuteriveterinär

borde beräknas i staten, och då enskild praktik näppeligen kunde påräknas,

syntes avlöningen behöva sättas till 5,000 kronor jämte två

ålderstillägg å 500 kronor, om man ville påräkna en väl kvalificerad

kraft. Dessutom borde han hava fri bostad.

För att den av stuteriöverstyrelsen berörda frågan om det nu- Ridskolan

varande Strömsholmsetablissementets överlåtande åt ridskolan, som skulle vidhofj,öm8''

övertaga nästan hela personalen vid därvarande hingstdepå, vilken fråga

är av största betydelse för organisationen av Ottenbystuteriet, må kunna

mera tillförlitligt bedömas, anser jag mig nu böra i korthet redogöra

för de i detta ärende till lantförsvarsdepartementet inkomna handlingarna.

Jag vill dock erinra, att själva frågan om ridskolans omorganisation,

vilken naturligtvis ankommer på föredragning av chefen för lantförsvarsdepartementet,

icke behöver avgöras vid denna riksdag, enär förändringen

icke är avsedd att verkställas tidigare än från nyåret 1918.

Jämte det inspektören för kavalleriet avgav ovan omförmälda ut- inspektören

låtande angående stuteriöverstyrelsens förslag till stuteri vid Ottenby, .

anförde han i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 december 1915 an- iava rtet

gående ridskolan bland annat följande.

»Hingstdepåns skiljande från ridskolan har länge utgjort ett önskemål, ehuru

realiserandet härav förut synts omöjligt, dels på grund av kostnaderna för att i

stället för hingstarna erhålla annat lämpligt undervisningsmaterial, dels och kanske

framför allt på grund av svårigheten att erhålla stallutrymme för de hästar, som

skulle ersätta hingstarna. Sedan nu ifrågasatts att flytta hingstdepån från Ströms
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

holm, skulle stallfrågan med ens bliva löst, och då synas icke heller övriga ekonomiska

hinder böra få stå i vägen för en synnerligen önskvärd reform.

För att fullt förstå denna synes nödvändigt att något beröra ridskolans uppkomst.

Ridskolan och hingstdepån hava i själva verket hittills varit intimt förenade

med varandra. Första upprinnelsen till vår nuvarande ridskola uppstod därigenom,

att kavalleriofficerare beordrades att tjänstgöra såsom dressörer av de vid hingstdepån

befintliga hingstarna. Härigenom uppstod så småningom den nuvarande ridskolan.

Sedan den tiden har emellertid skolan utvecklats till en undervisningsanstalt,

där den fältmässiga ridningen i förening med den praktiska utbildningen till instruktör

i ridning allt mera vunnit i betydelse. Den gamla traditionen om nyttan av hingstridningen

har emellertid fortlevat, och allt fortfarande rida elever i allmänhet tvenne

hingstar om dagen under vinterhalvåret. Även om detta givetvis är av ett visst

värde för elevernas allmänna ridskicklighet, så torde det dock icke vara möjligt att

numera med detta hästmaterial vinna, vad man åsyftat.

I allmänhet har man nog avsett, att dessa hingstar skulle så småningom utbildas

till väl inridna skolhästar, vilka skulle så att säga vara elevernas lärare i

skolridning och varigenom eleverna skulle lära sig, huru en väl riden häst skall gå

och kännas. Dylika skolhästar finnas vid alla ridskolor av någon betydelse och äro

nödvändiga såsom undervisningsmaterial. Utan dylika hästar kunna svårligen goda

ridinstruktörer och goda remontdressörer utbildas, och detta leder i andra hand därtill,

att såväl rekrytutbildningen som framför allt den viktiga remontdressyren vid

kavalleriregementena bliver lidande.

Det har nu emellertid sedan flera år visat sig, att det icke varit möjligt att

utbilda erforderligt antal av dessa hingstar till goda skolhästar och detta av flera skäl.

Först och främst äro dessa djur icke alla, ja icke ens flertalet, lämpade till

att drivas till en högre dressyrgrad. De äro utvalda uteslutande ur avelssynpunkt,

och till deras större eller mindre lämplighet till skolridning tages ej mera hänsyn

än som ur avelssynpunkt kan själas nödigt.

Härtill kommer nu, att den tid, varunder dessa hingstar årligen verkligen

dresseras, är synnerligen kort. Då ridskolans elever på hösten anlända till Strömsholm,

är det stora flertalet av dessa ganska svaga i ridning, och det kan därför i

början ej bliva något tal om att utföra något egentligt dressyrarbete på de kraftfulla,

ofta grova hingstarna. Först fram i mars eller möjligen februari börja eleverna

att bliva så pass färdiga i ridning, att de kunna få »tag» på hingstarna och bibringa

dem dressyr. Men knappt har detta skett, förrän hingstarna lämna ridskolan.

Redan i början av april utstationeras dessa, och ur uppfödarnas synpunkt är dessutom

en ännu tidigare utstationering önskvärd. Under hela sommarhalvåret undandragas

hingstarna nu varje dressyrarbete. Den ridning, som då bestås dem, är vanligen

endast skrittning av någon hästskötare eller dräng, och då hingstarna på sommaren

återkomma till Strömsholm, har ridskolan — åtminstone förut — redan

upphört. På hösten börjar sedan åter samma för hingstarna föga givande utbildningsarbete.

Det är påtagligt, att några fullgoda skolhästar under sådana förhållanden

över huvud taget icke kunna erhållas av dessa hingstar. Endast genom ett alldeles

särskilt energiskt personligt arbete av den lärare, vilken omhänderhaver skolridningen

på hingstarna, kan dessas dressyr i någon män hållas uppe.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

Målet för hingstridningen — sådant detta borde vara — att lämna eleverna

tillfälle att rida verkligt väl inridna hästar, kan sålunda för närvarande icke i erforderlig

grad nås vid ridskolan.

Då dessa hingstar sålunda icke äro, vad de skulle vara, nämligen väl inridna

skolhästar, är det vidare av mindre direkt värde för eleverna att lära sig rida

dylika grova hästar, vilka äro av eu helt annan typ än de hästar, vilka de i regel

rida och vilka de sedermera vid regementena skola hava hand om.

Av det sagda torde sålunda framgå, att ett ersättande vid ridskolan av hingstdepåns

hingstar med andra väl inridna skolhästar skulle för undervisningen vid denna

skola vara av den största betydelse. Frågan torde vara av den vikt, att den icke

längre låter sig undanskjutas, och synes därför böra vinna sin lösning i. anslutning

till det av stuteriöverstyrelsen föreslagna indragandet av Strömsholms hingstdepå.

Ersättandet av hingstarna med andra hästar torde böra ske så, att för ridskolan

uppföres ett antal stamhästar: »Ridskolans skolhästar». Antalet av dessa

hästar borde för att utgöra full ersättning för hingstarna beräknas till två per elev

och med hänsyn till någon ökning av det nuvarande elevantalet sålunda bestämmas

till 60 stycken. — -— — — — Man torde dock till att börja med bliva tvungen

att stanna vid ett något lägre antal hästar och detta förnämligast ur synpunkten

att kunna på ett tillfredsställande sätt dressera och underhålla dressyren av skolhästarna.

Skola nämligen dessa hästar fylla sitt ändamål, måste fordringarna på

dressyren ställas synnerligen högt. Jag anser därför, att antalet fullt dresserade

•skolhästar må inskränkas till 30.

Dessa hästar skulle, under förutsättning att de äro lämpliga för sitt ändamål,

kvarstanna vid skolan ett flertal år.

Den första uppsättningen av dessa hästar skulle ske så, att ridskolan dels

behölle sådana remonter, vilka enligt nu gällande bestämmelser dresserats vid skolan,

dels erhölle dresserade hästar från kavalleriregementena, vilka för den minskning i

remonter och stamhästar, de härigenom måste vidkännas, skulle i stället ett år erhålla

ökad remontering. — — — Sedan den första uppsättningen väl erhållits, skulle

den årliga förnyelsen av hästarna ske genom direkt remontering till ridskolan, vilken

alltså själv skulle ombestyra dressyren.

Hästarna torde efter vid ridskolan avslutad tvåårig remontutbildning kunna

beräknas kvarstanna vid skolan i medeltal i 5 år. Detta skulle förutsätta en årlig

omsättning av 6 hästar, samt att hästarna vid i medeltal 11 år skulle lämna

ridskolan.

Hela antalet nya hästar — inberäknat de för skolhästarnas ersättande avsedda

remonterna — skulle alltså komma att uppgå till 42.

Ridskolans skolhästar, vilka, såsom nämnts, vid i medeltal 11 års ålder skulle

lämna ridskolan, torde i allmänhet komma att ännu vara fullt brukbara, även om

de icke lämpa sig för fortsatt bruk vid ridskolan som skolhästar. De hava under

sin tjänstetid vid ridskolan icke utsatts för synnerligen ansträngande tjänstgöring

och hava åtnjutit särskilt omsorgsfull vård. Det är sålunda all anledning att antaga,

att dessa hästar väl komma att lämpa sig för fortsatt tjänstgöring vid armén, särskilt

för äldre officerare, för vilka dessa hästars höga dressyrgrad och fullständiga

lydnad komma väl till pass. Man kan tänka sig deras fortsatta användning antingen

så, att de finge köpas av officerarna, då de sannolikt mycket väl skulle betinga

minst sådana pris, att den fortsatta remonteringen av dessa hästar ekonomiskt vore

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 152 höft. {Nr 174.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

säkerställd, eller ock så att de överlämnades till infanteriet i stället för motsvarande

antal av de hästar, som kavalleriet eljest skulle lämna. Huru denna del av frågan

lämpligast bör ordnas synes emellertid först kunna avgöras i samband med övriga

frågor rörande arméns beridenhet.

I detta sammanhang synes böra framhållas, att exempelvis vid ridskolan i

Wien systemet med att låta skolhästarna genom försäljning så att säga remontera

sig själva slagit synnerligen väl ut. Hästarna äro mycket begärliga och betinga

sådana pris, att skolhäststallet därstädes för de genom försäljningen inilutna medlen

kunnat förses med år från år allt ädlare och bättre hästmaterial. —----—

Genom uppsättande av dessa »Ridskolans skolhästar» skulle man vid mobilisering

hava till förfogande ett antal av omkring 36fl fullgoda tjänstehäster, å vilka den

till reservformationerna hörande officerspersonalen i de högre graderna skulle kunna

göras beriden. Genom dessa hästar skulle exempelvis regements- och bataljonschefer

vid icke mindre än 9 reservinfanteriregementen kunna göras verkligt val

beridna, en fördel, som med hänsyn till höjande av reservformationernas värde icke

bör underskattas.

På grund av vad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa, att

Eders Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådana åtgärder, att hingstarna å Strömsholm vid

hingsdepåns förflyttning måtte vid ridskolan bliva ersatta med 42 stycken på ridskolans

stat uppförda skolhästar.

I sammanhang med den genomgripande förändring beträffande ridskolan, som

hingstarnas utbytande mot till samma skola hörande skolhästar innebär, synes, som

jag redan anfört, en del andra önskemål böra vinna sin lösning.

Dessa äro uppförande av en ny majorsbeställning vid fördelningskavalleriet

och borttagande i stället av det nu utgående arvodet till chefen för ridskolan samt

ridskolekursens förlängande till 11 månader.»

Kavalleriinspektören har därefter närmare utvecklat skälen för dessa

ytterligare förslag samt framhållit, att förstnämnda åtgärd ur kostnadssynpunkt

icke skulle innebära annan förändring, än att pension skulle kunna

medfölja befattningen såsom chef för ridskolan, vilket nu icke är fallet.

Förlängningen av kursen från 10 till 11 månader skulle vid eu

samtidigt skeende omorganisation enligt det nu avgivna förslaget icke

innebära någon nämnvärd kostnadsökning. Vad som förut stått hindrande

i vägen för en dylik förlängning hade huvudsakligen varit

ökningen i kostnad för civila hästskötare vid ridskolan, vilka enligt nu

»■äflande stat åtnjöte lön per månad, varjämte arvodena för veterinären

och läkaren ansetts böra höjas. Enligt det förslag till omorganisation

av ridskolan, som nu förelåge, skulle de civila hästskötarna, vilka överflyttats

från hingstdepån, ävensom veterinären och läkaren åtnjuta årslön

från ridskolans stat. Kursens förlängande till 11 månader medförde

sålunda med hänsyn härtill ingen kostnadsökning.

Beträffande omorganisationens genomförande har kavalleriinspektören

i huvudsak anslutit sig till ett av chefen för ridskolan framlagt

J) Remontera!! i andra utbildningsåret medräknade.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

förslag. Enligt detta skulle av liingstdepåns personal för ridskolan tagas

i anspråk redogöraren, veterinären, läkaren, fodermarsken, kusken, 18

stallbetjänte och gårdsdrängen. En av stallbetjänterna skulle tjänstgöra

som nattvakt. Vid liingstdepån vore nu anställda 24 stallbetjänte och

en nattvakt, men 6 av dessa samt nattvakten skulle år 1918 uppnå en

ålder av G9—79 år, varför de borde pensioneras genom stuteriöverstyrelsens

försorg. Kusken skulle visserligen år 1918 vara 60 år gammal,

men torde ännu några år vara tjänstbar. Gårdsdrängen, vilken från

hingstdepån åtnjöte avlöning i form av dagpenning, behövdes för skötseln

av det markområde, som skulle övertagas jämte depån, nämligen

omkring 10 hektar åker, 10 hektar äng och 4 hektar skogsmark. Kostnaderna

för hästskötseln syntes kunna i en framtid nedbringas genom

användande i ökad utsträckning av värnpliktiga hästskötare. Inalles har

kavalleriinspektören beräknat årskostnaden för ridskolan, bestående av

avlöningar, furage, bränsle, underhåll av byggnader och inventarier

samt diverse andra omkostnader, till 101,672 kronor. Dessutom har för

anskaffande av den första uppsättningen av 42 skolhästar och remonter

beräknats 60,270 kronor och för sadel- och stallmundering 14,730 kronor

eller tillhopa för en gång 75,000 kronor, vartill komme något mindre

belopp för jordbruksinventarier för den från hingstdepån övertagna jorden.

Arméförvaltningen har i utlåtande häröver den 30 mars 1916

erinrat, att för närvarande vore 50 hingstar från depån disponibla för

ridskolan, motsvarande 2 per elev, samt förklarat sig anse kavalleriinspektörens

förslag om dessa hingstars ersättande med 30 skolhästar

jämte 6 första årets och 6 andra årets remonter ändamålsenligt. Ridutbildningen

skulle främjas genom att eleverna vid skolan finge redan

vid utbildningens början rida verkligt väl inridna hästar. Dessutom

skulle fördelar vinnas i fråga om möjligheten att göra vissa officerare

beridna vid mobilisering. Mot kavalleriinspektörens förslag i fråga om

sättet för anskaffande av dessa skolhästar har arméförvaltningen icke

haft något att erinra. Mot beräkningen av engångskostnaderna för

anskaffning av hästar och stallinventarier, 75,000 kronor, har icke något

synts vara att anmärka.

Beträffande de årliga kostnaderna må, så vitt angår med hingstdepåns

upphörande sammanhängande förhållanden, ur arméförvaltningens

utlåtande anföras följande. Förslaget om överflyttande av redogöraren,

veterinären, läkaren, fodermarsken, 18 stallbetjänte och gårdsdrängen

biträddes. Redogöraren, veterinären, fodermarsken och stallbetjänterna

borde erhålla samma avlöningar, som de hittills åtnjutit, med inräknande

Arméförv ältning

en.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

för redogöraren och veterinären av redan nu från ridskolan erhållna

arvoden. Framdeles borde för veterinärvården inrättas en bataljonsveterinärbeställning

samt redogörarens uppgifter anförtros åt en förvaltare

vid intendenturkåren, varigenom kostnaderna skulle nedbringas.

Läkarens arvode, nu 700 kronor från hingstdepån, 300 kronor från

ridskolan och 400 kronor från Utnäslöts remontdepå, tillhopa 1,400

kronor, borde höjas till 2,400 kronor, varav 400 från nämnda remontdepå,

eller tillhopa samma belopp som för bataljonsläkare. Gårdsdrängen

borde erhålla lika lön med stallbetjänterna.

Något behov för ridskolan av en särskild kusk syntes ej förefinnas,

enär förekommande kuskgöromål kunde ombesörjas av någon av de fast

anställda stallbetjänte. Arméförvaltningen har därför avstyrkt hans upptagande

i ridskolans stat.

Kavalleriinspektörens beräkning över årskostnaderna hade upptagit

bland annat 1,260 kronor till beklädnadsersättning åt viss betjäningspersonal.

Dylik ersättning hade varit behövlig, så länge två institutioner

funnits å Strömsholm, för att skilja de olika personalgrupperna, men

skulle nu bli onödig.

Därjämte har arméförvaltningen framhållit, att den i kavalleriinspektörens

beräkning till 1,500 kronor upptagna posten till ålderstillägg

åt veterinären, redogöraren och fodermarsken icke behövde utgå

med så stort belopp, ifall till veterinär och redogörare förordnades

beställningshavare inom armén med vanlig avlöning. Vidare har posten

bränsle ansetts kunna under vissa förutsättningar sänkas med 500 kronor.

Kavalleriinspektörens förslag om uppförande av en ny majorsbeställning

i staten för fördelningskavalleriet med samma avlöningsbelopp

som arvodet till chefen för ridskolan, vilket i stället skulle bortgå,

samt om ridskolekursens förlängning till 11 månader hava tillstyrkts av

arméförvaltningen, som vitsordat, att den sistnämnda förändringen icke

skulle medföra några ökade kostnader, ifall avlöningen till veterinär,

läkare och stallbetjänte i allt fall utginge för helt år.

Arméförvaltningens förslag synes, med bortseende från ålderstillägg,

medföra en årskostnad för ridskolan, oavsett majorsavloningen, av omkring

96,900 kronor. För jämförelse med den nuvarande ridskolans kostnader,

vilka, likaledes med bortseende från ålderstillägg, av arméförvaltningen

uppgivits till 46,450 kronor, bör emellertid tilläggas förenämnda majorsavlöning,

7,355 kronor, varigenom kostnaden skulle uppgå till omkring

104,250 kronor eller omkring 57,800 kronor mer än den nuvarande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 174.

Liksom vid framläggandet år 1913 av propositionen angående inrättande

av statsstuteri vid Ottenby kräves icke heller nu något omedelbart

beslut i personalfrågan. Densamma har emellertid stor betydelse

för överblickande av organisationen och dennas kostnader och den har

därför redan nu måst behandlas för utredningens fullständighets skull.

Såsom förut framhållits, underlättas frågan om Ottenbystuteriet

avsevärt, därest nästan hela Strömsholmspersonalen kan övertagas av

därvarande ridskola, som då skulle förses med särskilda skolhästar i

stället för depåns hingstar samt även övertaga det av depån nu direkt

disponerade området jämte byggnader. Från hästavelns synpunkt synes

ingenting böra vara att erinra mot en sådan anordning, vilken genom

den möjlighet den skulle bereda till tidigare Titstationering aA’ avelshingstarna

tvärtom skulle lända aveln till stor fördel. Jag vill emellertid

framhålla, att inrättandet av statsstuteriet är en förutsättning för Strömsholmsdepåns

indragning, ty om Strömsholmshingstarna skola flyttas till

Flyinge, måste där för dem beredas utrymme genom att därvarande

unghingstuppfödning upphör, vilket sker genom att dylik uppfödning

förlägges till Ottenby. Det måste alltså bestämt framhållas, att indragning

av Strömsholmsdepån icke kan företagas såsom en åtgärd ensamt

för sig.

Mot att det av Strömholmsdepån nu disponerade området jämte

byggnader överlämnas till ridskolan synes icke heller något hinder böra

möta. Jag vill anmärka, att i detta område icke ingår egendomen Strömsvik,

vilken för stuteri överstyrelsens räkning är till den 14 mars 1924 utarrenderad

till remonteringsstyrelsen. Arrendeinkomsten från denna

egendom bör oberoende av depåns indragning fortfarande ingå till

stuteriöverstyrelsen.

Vad den militära sidan av frågan om ridskolans omorganisation

angår har chefen för lantförsvarsdepartementet meddelat, att han finner

de i sådant hänseende anförda skälen särdeles beaktansvärda och att,

ifall Ottenbystuteriets inrättande nu beslutas samt därvid förutsättes, att

Strömsholmsdepån skall indragas, han anser proposition om ridskolans

omorganisation böra föreläggas 1917 års riksdag.

Vad årskostnaderna för den omorganiserade ridskolan angår bör

det naturligtvis vid en närmare granskning tillses, huruvida icke dessa

kunna nedbringas under det av arméförvaltningen beräknade beloppet.

Detta kan därför, enligt vad chefen för lantförsvarsdepartementet meddelat

mig, anses såsom ett maximibelopp. Det lärer även enligt bemälde

departementschefs mening böra tagas under övervägande, huruvida icke

en besparing för statsverket skulle kunna framdeles ernås genom att

Departe
mentschefen.

i

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

förena chefsskapet för remontdepån vid Utnäslöt med befattningen såsom

chef för ridskolan.

Beträffande kostnaderna för den nya ridskolan bör det för övrigt

icke lämnas ur sikte, att i stället utgifterna för den nuvarande hingstdepån

vid Strömsholm komma att bortfalla. Den härav uppkommande

utgiftsminskningen kan, på sätt jag senare kommer att omförmäla, beräknas

till 75,500 kronor. Vidare vill jag nämna, att då ridskolans

omorganisation i hög grad underlättar Ottenbystuteriets anläggning, jag

anser det fullt befogat, att från de hästförsäljningsmedel, jag förut omnämnt,

ett belopp av 75,000 kronor lämnas till bestridande av kostnaden

för den första uppsättningen av hästar och inventarier, varigenom denna

kostnad icke behöver belasta budgeten.

Det har föreslagits, att vid ridskolans omorganisation de vid Strömsholmsdepån

nu anställda redogöraren, veterinären, läkaren, fodermarsken,

18 stallbetjänte och gårdsdrängen böra överflyttas till ridskolans stat.

Jag instämmer häri. De återstående 6 stallbetjänterna samt nattvakten,

vilka alla komma att vid ingången av år 1918 uppnå en ålder överstigande

vanlig pensionsålder, torde efter närmare utredning höra beredas

pension. Då varken ridskolan eller Ottenbystuteriet uppgives hava

behov av någon särskild kuskbefattning, lärer det böra undersökas, huruvida

åt den nuvarande kusken vid Strömsholm kan beredas någon annan

lämplig anställning. Kan detta icke ske, torde någon pension böra tillerkännas

honom.

Av den återstående personalen är beridaren föreslagen att överflyttas

till Ottenby.

Vid Strömsholms hingstdepå finnes emellertid å övergångsstat

anställd en skollärare med 600 kronor i lön, fri bostad, två kofoder,

bränsle m. m. Angående denna befattnings upphörande och skolundervisningens

fullständiga övertagande av Kolbäcks kommun hava i särskilt

ärende vidlyftiga utredningar verkställts, senast av statskontoret i utlåtande

den 26 mars 1915. Med avgörandet av detta ärende, som nu

är beroende på Kungl. Maj:ts prövning, torde böra anstå, till dess nu

förevarande fråga avgjorts.

Vad därefter angår den för Ottenby erforderliga personalen, som

alltså kan, under förutsättning av Strömsholmsdepåns indragning på nyss

angivet sätt, organiseras alldeles oberoende av förut befintlig personal

vid hingstdepåerna — beridaren undantagen, vilken dock är oundgängligen

behövlig vid Ottenby — har stuteriöverstyrelsen nu vidtagit vissa

inskränkningar i jämförelse med sitt förslag år 1912. Styrelsen har

sålunda i stället för befattningen såsom veterinär uppfört ett arvode av

1,200 kronor, avsett att tillkomma distriktsveterinären i orten. Ehuru
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

väl de skäl, som anförts av arméförvaltningens reservant, onekligen hava

ett visst, berättigande, synes mig den av stuteriöverstyrelsen förordade

anordningen med veterinärvårdens handhavande böra åtminstone försöksvis

tillämpas. Mot uteslutandet av befattningarna såsom kusk och stoöverskötare

har jag icke något att erinra.

Chefens arvode är föreslaget till 6,000 kronor liksom å 1913 års

proposition. Beridaren föreslås att bibehållas vid samma avlöningsförmåner,

som han åtnjuter vid Strömsholm. Mot dessa förslag har jag

icke något att erinra. För bokhållaren har nu föreslagits, att blott

halva avlöningen skulle uppföras å stuteriets stat och resten utgå av

jordegendomens medel. Då det här är fråga om en ordinarie tjänsteman,

synes det mig icke lämpligt att låta en del av hans avlöning

utgå från statsinkomster utanför staten. Såväl vid Strömsholm som vid

Flyinge har hela avlöningen till bokhållaren uppförts å vederbörande

depås stat. Motsvarande förfaringssätt torde böra iakttagas även i detta

fall, även om jordbruket under eget bruk vid Ottenby blir jämförelsevis

vida större än vid depåerna. Mot det totala avlöningsbeloppet, 2,700

kronor, vilket motsvarar den till de bägge depåbokhållarna nu utgående,

anser jag mig icke kunna göra någon erinran.

Staten för tjänstemännen vid stuteriet skulle alltså enligt min

mening erhålla följande utseende.

Chef ...........................

Beridare l)............. ......

Bokhållare 2)..................

Veterinär3) ................

Summa

Lön

Tjänst-

gö-

rings-

pen-

ningar.

Ar-

vode

Sum-

ma.

—

—

6,000

0,000

1,500

1,200

—

2,700

1,500

1,200

—

2,700

•-

—

1,200

1,200

—

—

_

12,600

f Av arvodet anses 4,000 kronor mot

- svara lön och 2,000 kronor tjänst

göringsp enningar.

1 Efter 5 år kan lönen höjas med 300

> kronor och efter 10 år med ytterligare

300 kronor.

1) med skyldighet att vid stallskolan undervisa i ridning.

2) » » s> jämväl föra jordbruksräkenskapema.

a) » » » uppehålla djursjukvården vid jordegendomen.

Anm. Samtliga befattningshavare utom veterinären åtnjuta fri bostad samt bränsle.

Vad betjäningspersonalen beträffar synes det härtill erforderliga

beloppet lämpligen nu kunna i enlighet med stuteriöverstyrelsens förslag

beräknas till 16,400 kronor förutom ålderstillägg.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Jordbruket

vid Ottenby.

Stuteriöver
styrelsen
1912.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

En fråga, vari ganska olika meningar torde kunna råda, är den,

som avser det blivande stuteriets förhållande till jordbruket vid Ottenby.

Under det förra statsstuteriets tid var jordbruket förenat med stuteriet

och lämnade under mitten av 1800-talet god avkastning. Detta gynnsamma

förhållande ändrade sig emellertid och 1886 års kommitté kunde

såsom ett av huvudskälen till det dåvarande otillfredsställande tillståndet

angiva, att egendomens avkastning icke motsvarat beräkningarna. För

att avhjälpa missförhållandet förordade kommittén, att jordbruket måtte

utarrenderas liksom vid Strömsholm och Flyinge, varigenom egendomen

enligt kommitténs övertygelse skulle lämna eu vida större nettobehållning

än dittills.

Stuteriöverstyrelsen anförde år 1912 i detta ämne, att det för

stuteriets tillbörliga och ekonomiska drift vore nödvändigt, att därmed

vore förenad dispositionen av Ottenby kungsladugård med underlydande.

Det vore dock samtidigt av stor vikt att tillse, det Ottenbydomänen

bleve brukad fullt rationellt, och att avkastningen komme att motsvara

egendomens värde. I detta avseende hade mycket funnits att anmärka

under den tid, då Ottenby senast varit upplåtet till stuteri. Ett viktigt

skäl, som då framställdes mot stuteriets bibehållande, hade vant, att

jordbruksdriften på Ottenby icke allenast icke lämnat någon vinst, utan

att fast hellre staten under vissa år varit nödsakad att tillskjuta medel

för att täcka uppkomna förluster. Under den tid, domänen varit utarrenderad,

hade det emellertid visat sig, att arrendatorn utan svårighet

kunnat betala ett arrende av 11,060 kronor om året. Jordbruket borde

alltså kunna lämna avsevärd vinst, om det rätt bedreves.

Då det emellertid icke kunde förutsättas, att stuterichefen skulle

äga förmåga eller ens hava tid att vid sidan av stuteriet sköta ett tidsenligt

jordbruk, ansåge stuteriöverstyrelsen, att för sådant ändamål borde

anställas en fackutbildad och praktiskt duglig förvaltare, som skulle, erhålla

befogenhet att, enligt för honom av styrelsen utfärdad instruktion,

driva lantbruket å Ottenby under överinseende av stuterichefen. Någon

avlöning för en sådan befattningshavare eller för den övriga personal,

som skulle erfordras för egendomens skötsel, hade ej uppförts i lönestaten,

utan syntes dessa och liknande utgifter böra utgå direkt från domänens

avkastning. De av jordbruket inflytande inkomsterna samt över ku\ud

taget hela den i samband med domänen stående förvaltningen syntes

böra särskilt bokföras utan sammanblandning med stuteriets räkenskaper.

Stuteriets bokhållare borde emellertid handhava även jordbruksräken
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

skaperna. Nettoöverskottet av jordbruket borde få av stuteriöverstyrelsen

som hittills disponeras.

Departementschefen yttrade härom år 1913, att det vid första Departementspåseende

kunde ifrågasättas, om icke åtminstone någon del av egen- cfoiT

domen borde fortfarande utarrenderas, samt erinrade, att 1886 års

kommitté vid sin beräkning rörande ett stuteri därstädes med 100

moderston förutsatt, att huvuddelen av åkerarealen in. m. skulle utarrenderas.

Stuteriöverstyrelsen hade emellertid — yttrade departementschefen

vidare — med styrka framhållit, att det vore ett oeftergivligt

villkor, att hela egendomen disponerades av stuteriet. Han hade inhämtat,

att detta delvis berodde på de ändrade uppfödningsmetoder

rörande ädla unghästar, speciellt i fråga om utfodringen, som numera

omfattades av sakkunniga på detta område. Under det att fordom

dessa hästar sommartiden lämnades att så gott som sköta sig själva

på betesmarkerna, ansåges nu saftigt tillskottsfoder av grönfoder böra

givas, och för detta foders producerande krävdes en betydlig åkerareal.

Utan jordbruk med tillhörande besättning av nötkreatur skulle även gårdens

inkomstmöjligheter icke kunna fullt utnyttjas, särskilt icke betesmarkerna.

Det syntes även skola bliva fördelaktigare för stuteriet att

självt å åkern i största möjliga grad producera erforderliga kvantiteter

av hö, havre, halm m. m. än att köpa dessa produkter av en arrendator

eller från annat håll. Departementschefen anslöte sig till dessa synpunkter,

varvid han emellertid ville framhålla nödvändigheten av att

jordbruket sköttes fullt ekonomiskt, så att tillfredsställande avkastning

ernåddes. Uppfyllandet av detta oeftergivliga krav avhängde i väsentlig

grad därpå, att den närmaste ledningen komme att ligga i lämpliga

händer. Det syntes kunna antagas, att avkastningen i förening med de

av jordbruket för stuteriet vunna fördelarna borde kunna icke oväsentligt

överstiga dåvarande arrendebeloppet, 11,060 kronor. Frågan om utrotande

eller åtminstone reduktion av hjortstammen borde upptagas till

förnyad prövning i sammanhang med närmare föreskrifter rörande kungsgårdens

disposition.

Jordbruksutskottet yttrade, att vad lantbruket anginge, skulle egen- jordbmksdomens

utarrendering otvivelaktigt tillföra kronan större inkomster, än utskottet

som kunde förväntas ske vid lantbrukets förenande med stuteriet. Med

hänsyn till att lantbruket avsetts skola inriktas speciellt på att tillgodose

stuteriets behov samt sålunda i sin mån utgöra en förutsättning för

själva avelsarbetet, ansåg emellertid utskottet, att lantbruket borde, på

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 152 höft. (Nr 174.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

Stuteriöver
styrelsen
1915.

Departements
chefen.

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

sätt förslaget innebure, i sin helhet läggas till stuteriet; och fann utskottet

det härvid välbetänkt, att, såsom stuteriöverstyrelsen föreslagit,

vid lantbruket anställdes en fackutbildad och praktiskt duglig

förvaltare.

Angående vad som i detta ämne förekom vid överläggningen i

riksdagens kamrar år 1913 samt i anledning av 1914 års motioner har

förut i korthet redogjorts.

Under erinran, att under ärendets behandling år 1913 i riksdagens

kamrar anfördes, att föreningen av jordbruket vid Ottenby med stuteriet

otvivelaktigt skulle medföra nedgång av det förra, har stuteriöverstyrelsen

i sin skrivelse den 3 september 1915 anfört, att styrelsen ej

kunde dela denna uppfattning. Tvärtom ansåge styrelsen, att all anledning

funnes att förmoda, det lantbruket å Ottenby under en praktisk

och erfaren jordbrukares ledning komme att skötas på ett för staten

förmånligare sätt än av en arrendator.

I alla händelser vore det ett oeftergivligt villkor för stuteriets

bestånd, att detsamma bedreves i samband med ett väl skött jordbruk.

Anledningen till det stundom mindre gynnsamma resultatet av föregående

hästuppfödning å Ottenby hade huvudsakligen varit den ringa

fodertillgången under gräsbetestiden, varigenom de unga djuren icke

alltid nått önskvärd utveckling. Denna brist kunde avhjälpas endast

på det sätt, att från egendomen lämnades grönfoder, luzern och andra

foderämnen, som under växttiden icke kunde erhållas annorlunda än från

eget jordbruk.

Vidare vore det för stuteriet av stor vikt att hava tillgång till

jordbrukets dragare för den årliga skötseln av betesvallarna ävensom för

transporter av foder m. m.

Slutligen kunde anföras, hurusom erfarenheten givit vid handen,

att gräsbeten, som år efter år utnyttjades av blott ett djurslag, småningom

försämrades, i det att allt större områden lämnades orörda av

djuren. För vidmakthållandet av betena vore det därför en absolut nödvändighet

att kunna omväxla med andra djurslag.

1 denna fråga delar jag samma uppfattning, som min företrädare

i ämbetet uttalade år 1913. De av stuteriöverstyrelsen nu omförmälda

omständigheterna giva ytterligare stöd åt denna åsikt. Jag vill särskilt

framhålla, att kännedomen om en rationell betesskötsel under de senaste

åren gjort stora framsteg inom vårt land. Någon svårighet att förbättra

betena, i den mån detta kan vara behövligt, förefinnes icke, vilket må

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

anmärkas gent emot reservantens i arméförvaltningen betänkligheter.

Jag vill även betona, att en av de grundläggande förutsättningarna för

dylik skötsel är betesmarkens användning för såväl nötboskap som

hästar. Avenså är jag fullt ense med stuteriöverstyrelsen i fråga om

nödvändigheten att bereda hästarna under gräsbetestiden tillskott av

saftigt grönfoder. För dettas producerande kräves oavvisligen tillgång

till eget jordbruk. Då ett jordbruk icke kan inriktas på produktionen

av blott ett eller annat slag av grödor utan måste för att bibehållas i

full växtkraft och ge tillfredsställande avkastning läggas i cirkulationsbruk,

följer härav, att för produktion av de alster, främst grönfoder av

skilda slag, som direkt krävas för den stora hästbesättningens och särskilt

unghästarnas behov och som icke gärna kunna anskaffas genom

inköp, kräves en ganska stor åkerareal. Aven dm stuteriets hela behov

av hö, havre och halm skulle, oaktat transportkostnaderna och beroendet

av växlande priskonjunkturer, kunna fördelaktigt anskaffas på annat sätt,

anser jag de nu angivna omständigheterna avgörande för att stuteriet

bör ha tillgång till ett tillräckligt stort eget jordbruk. Stuteriets behov

måste nämligen i detta fall gå före andra hänsyn. Fn avsevärd fördel

med det egna jordbruket är, att därifrån erhålles dragkraft till stuteriets

många fodertransporter och andra körslor, bland annat för betenas förbättrande,

vilken dragkraft eljest måst av stuteriet särskilt betalas. På

grund av lantbruksbyggnadernas beskaffenhet och läge synes det icke

lämpligen låta sig göra att utan kostsamma nybyggnader undantaga

någon del av egendomen för utarrendering, utan torde densamma böra

i sin helhet drivas direkt av stuteriet.

I likhet med min företrädare och jordbruksutskottet år 1913 fäster

jag emellertid största vikt vid, att den person, som får den närmaste

ledningen av jordbruket, är fullt kompetent att på ett ekonomiskt gynnsamt

sätt sköta detsamma under iakttagande av de speciella krav, som

ställas därå.

Stuteriöverstyrelsen beräknade år 1912 anläggningskostnaden för

stuteriet till 604,550 kronor, därav 225,050 kronor för byggnader, 20,000

kronor för vattenledning, 5,000 kronor för inventarier för stuteriet, 100,000

kronor för kreatur och andra inventarier för jordbruket, rörelsekapital

för detta, utförande av grundförbättringar m. m. samt 254,500 kronor

för inköp av hästar till stuteriet. Styrelsen hade tänkt sig, att de nuvarande

byggnaderna och även kvarstående lämningar efter de brandskadade

husen skulle i största möjliga utsträckning komma till använd
-

Anläggnings
kostnader.

Stuteriöver
styrelsen
1912.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Övennlcn
dcntsämbetet
1913.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

ning. Vad beträffade vattenledningen, innefattande jämväl vattentorn

med motor, anförde styrelsen, att behovet därav vid en anläggning sådan

som den nu ifrågavarande vore i ögonen fallande. Särskilt vid Ottenby

hade man en dyrköpt erfarenhet om nödvändigheten att vidtaga alla

de skyddsåtgärder mot eldfara, som vore möjliga.

Överintendentsämbetet överlämnade med utlåtande den 28 mars

1913 av arkitekten greve S. Cronstedt upprättade ritningar jämte beskrivningar

och kostnadsberäkningar till de erforderliga ny- och ombyggnaderna.

Av dessa handlingar inhämtas följande.

Den gamla stallbyggnaden skulle iordningställas till stall för moderston,

unghästar och föl. Tjänstemännens förra ladugård skulle inredas

till stall för fullåriga hästar, sjukstall, vagnbodar m. m. Logbyggnaden

skulle delvis inredas till stall för stambeskällarna och i övrigt fortfarande

användas till loge. Den södra flygeln skulle anordnas till bostad åt bokhållaren

samt kontorsutrymmen och den norra till bostad åt beridaren

samt tvättstuga, varjämte å vindarna till bägge flyglarna skulle anordnas

rum för tillfälliga besökande. Vissa andra äldre byggnader skulle repareras

till bostäder för sex stallbetjänte, jordbruksarbetare och extra personal.

Därjämte erfordrades nybyggnader bestående av en bostadsbyggnad

för veterinären och en för jordbruksförvaltaren samt nio bostadsbyggnader

av växlande storlek för den återstående personalen vid stuteriet

och lantbruket.

Dessa byggnadsarbeten och kostnaden för desamma äro sammanförda

i nedanstående tabell:

Nybyggnader för stuteriet.

1 bostad för veterinär...........

^ jstoöverskötare

^ 5 1 stoskötare .......

-. (fodermarsk ...

1 » 5 (kusk ...............

...... kr.

10,500: —

9,000: —

»

9,000: —

6,300: —

...... »

31,500: —

kr.

60,000: —

Oförutsedda utgifter, ritningar, tillsyn

m. m., cirka 10 procent........................% » 6,000: — kr.

66,000: —

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174-

53

Ombyggnader och reparationer för stuteriet.

Gamla stallarna...........................................

F. d. tjänstemännens ladugård..................

Logbyggnaden.............................................

Södra och norra flyglarna..........................

Äldre byggnaders reparation till bostäder

för sex stallbetjänte och extra personal

Oförutsedda utgifter, ritningar, tillsyn

m. m., cirka 12 procent.....................

kr. 127,000: —

» 13,200: —

» 11,000: —

» 7,800: —

» 2,000: —

» 19,000: — kr. 180,000: —

Nybyggnader för lantbruket.

1 » > jslöjdare''

[smed ....

1 )) )) rättare .

m. m., cirka 10 procent

.... kr.

10,500: —

»

9,000: —

.... »

6,000: —

kr.

25,500: —

7n

..... »

2,500: —

kr. 28,000: —

Ombyggnader och reparationer för lantbruket.

Äldre byggnaders reparation till bostäder

för 16 jordbruksarbetare........................ kr. 3,200: — kr>

3,200: —

Summa kr. 277,200: —

Överintendentsämbetet framhöll, att den av stuteriöverstyrelsen förut

beräknade kostnadssumman för byggnadsarbeten, 225,050 kronor, alltså

måst höjas med 52,150 kronor.

Departementschefen förklarade sig anse de av överintendents- Departementsämbetet

framlagda ritningarna, vilka uppgjorts efter ett av chefen för chefen 1913- stuteriöverstyrelsen avlämnat program, vara praktiska och ändamålsenliga

och utvisa, att byggnaderna komme att på ett tillfredsställande

sätt fylla sitt ändamål samtidigt som onödiga prydnader och omkostnader

undvikits. Att byggnadskostnaden ökats berodde, enligt vad departementschefen

inhämtat, delvis därpå, att under det stuteriöverstyrelsens

förslag innehållit, att de nya bostadsbyggnaderna skulle uppföras av

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

trä, överintendentsämbetets förslag avsåge deras uppförande av sten.

Denna ändring syntes innebära avsevärda fördelar. Departementschefen

ansåg sig icke kunna tillstyrka någon nedsättning i den av ämbetet

beräknade kostnadssumman.

Mot de beräknade kostnaderna för vattenledning, inventarier vid

stuteriet och anskaffning av uppsättning av avelsston hade han ingen

erinran att göra.

Det återstående kostnadsbeloppet, 100,000 kronor, var avsett att

användas med 20,000 kronor till inköp av nötkreatur, 20,000 kronor

till inköp av arbetshästar, 3,000 kronor till uppsättning av får och svin,

18,000 kronor till inköp av inventarier, däribland lokomobil och tröskverk,

10,000 kronor till inköp av utsäde och foder m. m., 10,000 kronor

till grundförbättringar, såsom torrläggningsarbete, kostnad för gödselmedel

m. in., 4,000 kronor till skogsplantering, ersättning till avträdaren

för gräs- och höstsädessådd m. m. samt 15,000 kronor till driftkapital.

Stuteriöverstyrelsen hade ansett särskilt driftkapital erforderligt, enär

jordbruket redan från början påkallade åtskilliga utgifter, såsom för

löner, vedbrand, arbetskostnader m. m., men några inkomster av jordbruket

icke vore att påräkna förrän under hösten eller vintern.

Då egendomens avkastning huvudsakligen vore avsedd att förbrukas

för stuteriets behov, ansåg emellertid departementschefen icke

större nötkreatursbesättning böra hållas därstädes än som erfordrades

för personalens förseende med mjölk och för ett ekonomiskt utnyttjande

av egendomen, i den män detta icke kunde ske genom de där uppställda

hästarna. Vad grundförbättringar och skogsplanteringar anginge, syntes

dessa arbeten till väsentlig del kunna ske småningom och bestridas av

egendomens avkastning. Vad driftkapitalet beträffade, vore det visserligen

erforderligt, att medel funnes tillgängliga till bestridande av vissa utgifter,

intill dess inkomst av jordbruket erhölles; dock syntes knappast så stort

belopp, som styrelsen beräknat, behöva särskilt anvisas till driftkostnader.

Han fann av dessa skäl det till 100,000 kronor upptagna anslaget kunna

minskas till 75,000 kronor.

Inalles skulle sålunda enligt departementschefens beräkning organisationskostnaderna

bliva följande:

Byggnadsarbeten ......................................... kr. 277,200: —

Vattenledning ................................................ » 20,000: —

Inköp av hästar ............................................. » 254,500: —

Inventarier till stuteriet ............................. n 5,000: —

» m. m. till lantbruket ............ » 75,000:— kr. 631,700: —

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

För dessa kostnaders bestridande kundo disponeras ett belopp av

44,000 kronor, utgörande återstående brandskadeersättning för byggnader

å Ottenby. Alltså skulle erfordras anslag å 587,700 kronor.

Detta belopp blev också, såsom förut nämnts, av Kungl. Maj:t

äskat såsom anslag av riksdagen.

Jordbruksutskottet förklarade sig icke hava något annat att erinra

i nu förevarande hänseenden, än att utskottet vid granskning av ritningarna

till bostadsbyggnader funnit det mindre lämpligt att, på sätt

föreslagits, uthus sammanbyggdes med själva boningshusen. — Detta skulle

dock i verkligheten blott ske i fråga om vedbodar och avträden, under

det att övriga uthus skulle byggas fristående.

Stuteriöverstyrelsen har i sin skrivelse den 3 september 1915 beträffande

de behövliga byggnadsföretagen framhållit, att på grund av

utelämnandet ur personalförslaget av. veterinär, kusk och en stoskötare

nu kunnat uteslutas bostadsbyggnad för veterinär, beräknad till 10,500

kronor, och en av de till 9,000 kronor beräknade nya bostadsbyggnaderna,

varjämte på grund av dessa reduktioner kostnaden för oförutsedda

utgifter synts kunna sänkas med 2,000 kronor. I övrigt har

styrelsen följt överintendentsämbetets förslag och beräkningar. Byggnadskostnaderna

hava alltså nedbringats med 21,500 kronor till 255,700

kronor. Vattenledningskostnaden upptages fortfarande till 20,000 kronor.

Inköpskostnaden för hästar till stuteriet har nu beräknats i enlighet

med den förut vid redogörelsen för planen för stuteriet meddelade

tablån till 200,000 kronor gent emot 254,500 kronor år 1913. För

inventarier vid stuteriet beräknas fortfarande 5,000 kronor. För inventarier,

rörelsekapital m. m. vid jordbruket har stuteriöverstyrelsen

ansett det av styrelsen år 1912 beräknade beloppet, 100,000 kronor,

erforderligt. Inalles uppgå enligt denna beräkning anläggningskostnaderna

till 580,700 kronor, varav, då 44,000 kronor kunna tagas av

brandstodsmedel, skulle krävas anslag å 536,700 kronor. Härav behövdes

436,700 kronor under första året, eller hela beloppet med undantag av

de 100,000 kronor, som vore avsedda till stoinköp under andra året.

Styrelsen har framhållit, att denna beräkning utvisar 51,000

kronors lägre anläggningskostnad än enligt 1913 års proposition.

Med anledning av de utav motionärerna vid 1914 års senare riksdag

gjorda uttalandena i byggnadsfrågan har stuteriöverstyrelsen i en

till mig ingiven P. M. anfört följande:

Jordbruksutskottet

1913.

Stuteriöverstyrelsen

1915.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

»Motionärerna vid 1914 års senare riksdag hava antagit, att den av stuteriöverstyrelsen

till 127,000 kronor beräknade kostnaden för de gamla stallamas ombyggnad

skulle kunna nedbringas till omkring 70,000 kronor, om de nuvarande

murarna till grunden nedtoges och nya murar av betong återuppfördes. Det synes

dock sannolikt, att användandet av de gamla murarna bör ställa sig mera ekonomiskt.

Stuteriöverstyrelsens förslag är upprättat av fackkunnig person samt av

överintendentsämbetet granskat och med mindre ändringar godkänt. Då motionärernas

uttalande i frågan ej åtföljes av kostnadsberäkningar eller närmare anvisningar,

huru de ifrågavarande arbetena skulle utföras, sakna de den betydelse,

som de i annat fall möjligen kunnat hava.

Att, såsom motionärerna föreslagit, i »en sammanhängande länga» förlägga

tio bostäder för gift stallpersonal, torde av många skäl ej kunna förordas. Utom

att ett dylikt byggnadssätt otvivelaktigt medför ökad eldfara, så är det jämväl

förenat med större risk vid utbrott av epidemier m. in. Den största olägenheten

ligger dock i de dagliga obehag, som för personalen måste föranledas av att tio

familjer på detta sätt trängas tillsammans i ett hus. Efter dagens arbete vill varje

familj tillbringa sin fritid i lugn och ro inom eller i närheten av sin bostad, så vitt

möjligt ostörd av alltför närboende grannar. Det växande intresset för trädgårdsskötsel

och de fördelar av många slag, som äro förenade därmed, göra det önskvärt,

att varje familj på landet får sin täppa omedelbart intill och helst omkring

sin bostad. Det av motionärerna föreslagna byggnadssättet omöjliggör detta. Förhållandena

på landet tala ej heller för uppförande av tvåvåningshus som arbetarbostäder.

Ur bekvämligbetssynpunkt äro de olika våningarna ej likställda.»

Departe- Stuteriöverstyrelsens nu framlagda beräkning av anläggningskost
naden.

na(jerna gjver mjg icke anledning till erinran. Även om vid byggnadernas

uppförande några ändringar skulle kunna göras för kostnadernas minskande,

bör beaktas, att prisen på byggnadsmaterialier under den senaste

tiden stigit, och därför torde det icke vara rådligt att beräkna någon

reduktion av den totala byggnadssumman. Den i propositionen år 1913

beräknade nedsättningen med 25,000 kronor i kostnaden för anskaffande

av kreatur, jordbruksinventarier m. m. torde ej nu kunna vidhållas med

hänsyn till de ökade prisen å de kreatur och varor, som skulle anskaffas

med dessa medel.

Jag anser alltså anläggningskostnaden böra, efter avdrag för ovanberörda

brandstodsmedel, beräknas till 536,700 kronor.

Driftkost- Beträffande driftkostnaderna för stuteriet hänvisade stuteriöversty
nader-

relsen i sin skrivelse den 15 november 1912 till en vid skrivelsen fogad

överstyrelsen bilaga. Av densamma framgick, som jag redan nämnt, huru nettokostÖ

e 1912. naderna beräknades skola successivt stegras, för att under femte året nå sin

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Ilungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

kulmen med ungefär 95,000 kronor och därefter genom ökade inkomster

för försålda hästar åter minskas, tills de under åttonde året skulle stanna

vid ett belopp av omkring 68,300 kronor för år räknat. Styrelsen

erinrade emellertid, att enär den största i driftkostnaderna ingående

posten vore utgifterna för foder åt hästarna, beräkningen av dessa kostnader

allenast vore approximativ och att verkliga beloppen komme att

bliva i hög grad beroende av foderprisen.

Styrelsen, vilken då, som nämnt, föreslog, att en mindre hingstdepå

skulle bibehållas vid Strömsholm, hade beräknat att, om styrelsen

fortfarande finge disponera de då till hästavelns befrämjande anvisade

tillgångarna, det skulle bliva möjligt att uppehålla stuteriet och hingstdepåerna

samt bestrida övriga utgifter under de sju första åren från

och med stuteriets inrättande, varefter en ökning av statsanslaget med

30,000 kronor skulle erfordras. Förklaringen härtill läge däri, att överskott

kunde förväntas uppstå under de första åren, då Ottenbystuteriet

ännu icke nått sin fulla utveckling, men Strömholmsdepån redan minskats.

Enligt en senare ingiven, av departementschefen meddelad tablå

beräknade stuteriöverstyrelsen, att sagda överskottsmedel skulle räcka i

elva år, men framhöll tillika, att denna beräkning vore mycket osäker

och att på grund av möjligen behövliga inköp av dyrbarare avelsdjur

dessa medel kunde bliva förbrukade tidigare.

Då dessa beräkningar liksom departementschefens år 1913 i detta

ämne gjorda uttalanden grundade sig på den förutsättningen, att Strömsholmsdepån

skulle bibehållas i viss inskränkt omfattning, och alltså icke

äro direkt jämförbara med det nuvarande förslaget, torde jag ej behöva

omförmäla dem vidlyftigare än nu skett.

1 sin skrivelse den 3 september 1915 har nu stuteriöverstyrelsen

beträffande kostnaderna för stuteriets drift under anläggningstiden och

till dess organisationen blivit fullständigt genomförd hänvisat till en

skrivelsen åtföljande bilaga B med därtill hörande tabeller. Av densamma

framginge, att utgifterna, efter avdrag av inkomsterna för överflyttade

eller försålda hästar, skulle komma att uppgå till 63,537 kronor

86 öre, då stuteriet nått sin fulla utveckling, varvid dock borde erinras,

att kostnaderna för ålderstillägg åt personalen kunde periodvis

något ökas.

Slutsumman av driftkostnaderna vore omkring 5,000 kronor lägre

än de i styrelsens föregående förslag beräknade driftkostnaderna vid

motsvarande tidpunkt. Minskningen i kostnaderna skulle hava blivit

än större, om icke styrelsen måst beräkna en högre kassationsprocent

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 152 käft. (Nr 174.) 8

Stuteri
överstyrelsen
1915.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

för hästarna och till följd därav för ersättande av avgången en större

årlig hästbesättning än förut. Förändringarna i sättet för stuteriets

remontering medförde nämligen, såsom förut framhållits, att hästmaterialet

till en början icke kunde beräknas bliva så homogent, som om inköpen

skett från utlandet, vadan utgallringen måste bliva större. Denna olägenhet

vore dock av övergående beskaffenhet, och så småningom borde

kassationen bland de yngre hästarna kunna väsentligen nedbringas,

varigenom indirekt skulle följa möjlighet att minska hästantalet och

därigenom även foderkostnaderna, som utgjorde den drygaste delen av

stuteriets utgifter.

■Samtliga kostnadsberäkningar grundade sig å normala pris.

Under de första åren, innan ännu Ottenbystuteriet nått sin fulla

utveckling, syntes å de under anslagstiteln »hästavelns förbättrande))

tillgängliga medlen — oberäknat den del av statsanslaget, som vore

avsedd för premiering av hästar — skola uppstå ett avsevärt överskott, som

dock mer än väl vore behövligt för inköp av avelshingstar, innan ännu

sådana kunde utgå från Ottenby, men sedermera sjönke överskottet i

betydlig grad.

Den av styrelsen åberopade bilagan B torde här böra återgivas i

något förändrad uppställning.

År

K o s t n

ad för

Summa

kostnad

Avgår in- komst för

överflyttade

eller sålda

hästar

Åter-

stående

netto-

kostnad

avlöning

be-

klädnad

bränsle

foder

remon-

tering

under-

håll

1917

3,891.6 7

147.52

485.90

9,604.83

14,129.92

14,129.92

1918

19,950.—

488.76

2,335.85

38,120.38

—

5,000

65,894.9 9

6,000

59,894.99

1919

23,841.6 7

728.52

2,815.50

55,279.2 5

6,000

5,000

93,664.94

7,200

86,464.94

1920

24,833.33

793.0 7

2,926.80

62,275.6 7

10,000

5,000

105,828.8 7

32,800

73,028.8 7

192?

26,833.33

903.71

3,117.60

66,994.55

—

5,000

102,849.19

39,000

63,849.19

1922

28,250.—

995.94

3,276.60

68,615.32

—

5,000

106,137.86

42,600

63,537.86

De i denna tablå upptagna summorna för avlöning, beklädnad,

bränsle och foder grunda sig på utförliga beräkningar rörande behovet

under varje år. Avlöningarna äro beräknade med iakttagande av sannolika

ålderstillägg. Bränslet, som uteslutande består av barrved med

undantag av mindre mängder antracit för chefen, bokhållaren och beridare^

är beräknat till pris av kronor 5.3 0 för kubikmeter barrved

och kronor 3.5 0 för hektoliter antracit. Foderprisen äro upptagna per

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

kilogram till 11.4 öre för havre, 11 öre för kli, 6.3 öre för hö och 3.4

öre för halm. Remonteringskostnaden avser inköp av 3 fölston under

år 1919 och 5 fölston under år 1920 enligt den förut återgivna planen

för stuteriet.

För att den totala kostnaden för stuteriöverstyrelsen, stuteriet

och depåerna må kunna bedömas har jag från nämnda styrelse erhållit

följande tablå.

År

Till-

gång

vid

årets

början

In-

komster

Summa

tillgångar

under

året

Utgifter (löpande)

1 n

c ö p

Summa

utgifter

Till-

gång

vid

årets

slut

Stuteri- över- styrelsen,

Ströms- holm och

Flyinge

Ottenby

netto

Summa

Hingst- löl till

Flyinge

Hingstar

Kost-

nad

från

Otten-

by

från

annat

håll

1917

_

251,960

251,960

219,500

14,130

233,630

15

_

_

15,000

248,630

3,330

1918

3,330

251,960

255,290

144,000

59,895

203,8*

15

—

—

15,000

218,895

36,395

1919

36,395

251,960

288,355

144,000

86,465

230,465

15

—

—

15,000

245,465

42,890

1920

42,890

251,960

294,850

144,000

73,029

217,029

—

5

2

35,000

252,029

42,821

1921

42,821

251,960

294,781

144,000

63,849

207,849

—

6

2

40,000

247,849

46,932

1922

46,932

251,960

298,892

144,000

63,538

207,538

—

6

3

45,000

252,538

46,354

1923

46,354

251,960

298,314

144,000

58,600

202,600

—

7

8

75,000

277,600

20,714

1924

20,714

261,960

282,674

144,000

53,600

197,600

—

8

7

75,000

272,600

10,074

1925

10,074

261,960

272,034

144,000

48,600

192,600

—

9

6

75,000

267,600

4,434

1926

4,434

261,960

266,394

144,000

43,600

187,600

—

10

5

75,000

262,600

3,794

1927

3,794

261,960

265,754

144,000

43,600

187,600

—

10

5

75,000

262,600

3,154

Till förklaring av denna tablå torde jag böra meddela följande.

Inkomsterna, för åren 1917 —1923 beräknade till 251,960 kronor,

bestå av den del av reservationsanslaget till hästavelns förbättrande, som

icke är avsedd till hästpremieringen, samt av inkomster från stuterioch

depåegendomarna. Nämnda del av statsanslaget höjdes vid 1914

års förra riksdag, i samband med att inkomsterna från nästan hela

Strömsholmsegendomen och stora delar av Flyingedomänen fråntogos

stuteriöverstyrelsen, med 78,350 kronor till 209,400 kronor. Från Strömsholm

beräknas nu allenast 4,500 kronor såsom arrendeinkomst från ovannämnda

till remonteringsstyrelsen till den 14 mars 1924 utarrenderade

egendom Strömsvik. Från Flyinge upptages en inkomst av 27,000

kronor enligt depåchefens beräkning, innefattande kronor 11,342.3 4 i

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

kontanta arrenden, kronor 11,312.80 i värde av arrendespannmål och

-foder samt resten för depåns egen skörd m. m. Av Ottenby beräknas

en inkomst av 11,060 kronor, motsvarande det nuvarande arrendet.

De löpande utgifterna upptaga i sin första kolumn dels stuteriöverstyrelsens

utgifter, beräknade till 20,000 kronor (dennas stat uppgår

till 14,800 kronor, vartill komma ålderstillägg och resekostnader), dels

utgifterna för Flyinge och dels för år 1917 även utgifterna för Strömsholmsdepån.

Depåernas utgifter hava nu upptagits till högre belopp än

i 1913 års proposition, beroende på att man då utgick från medeltalen

för vissa förflutna år men nu följt depåchefernas beräkningar över de

framtida kostnaderna. Det nu använda beräkningssättet bör göra kalkylen

säkrare, enär vid detsamma kunnat tagas viss hänsyn till numera inträdda

prisförändringar. Kostnaderna för Strömsholm upptagas för år

1917 till 94,500 kronor, varefter denna depå skulle upphöra. För Flyinge

beräknas för år 1917 en kostnad av 105,000 kronor men för följande

år, då Strömsholmshingstarna överflyttats dit, 124,000 kronor.

För att betydelsen i ekonomiskt avseende av Strömsholmsdepåns indragning

må framträda, böra de beräknade resultaten av de bägge

depåernas rörelse under å ena sidan året 1917 och å andra sidan följande

år jämföras. Utgifterna för Strömsholm och Flyinge beräknas under

år 1917 tillhopa till 199,500 kronor, under det att för senare år utgifterna

för Flyinge ensamt upptagas till 124,000 kronor: Inkomsterna

beräknas i vartdera fallet till 31,500 kronor. Nettokostnaden blir sålunda

resp. 168,000 och 92,500 kronor. Skillnaden mellan dessa belopp

är 75,500 kronor, vilket belopp alltså representerar den av Strömsholmsdepåns

indragning uppkommande utgiftsminskningen, vilken är en indirekt

följd av Ottenbystuteriets inrättande.

Kostnaderna för Ottenby äro i ovanintagna kalkyl beräknade enligt

stuteriöverstyrelsens förut återgivna beräkning i bilagan B. Kalkylen är

nu genomförd ända till och med år 1927, men den minskning i utgifter,

som inträder för Ottenby från och med år 1923, beror uteslutande på,

att antalet därifrån levererade hingstar beräknas komma att ökas, och

motsvaras av ökad kostnad under rubriken: inköp. När det levererade

hingstantalet från och med år 1926 enligt beräkningen stannat vid 10,

antagas årskostnaderna för Ottenby bliva konstanta.

Bland utgifterna förekomma vidare kostnader för inköp, dels under

de tre första åren av hingstföl, nu beräknade å 1,000 kronor varje i

stället för 800 kronor år 1913, dels ock därefter av hingstar. Kostnaden

för de hingstar, som övertagas från Ottenby, har tillgodoförts Ottenby

såsom inkomst, och denna post är blott en bokföringsåtgärd mellan

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

ifrågavarande bägge kolumner. De från annat håll inköpta hingstarna

representera däremot en ren utgift för staten, som man får hoppas skall

kunna åtminstone till någon del komma de enskilda hästuppfödarna inom

landet till godo.

Från dessa utgångspunkter visar kalkylen, att under de första

åren skulle uppstå ett överskott, vilket år 1923 åter skulle nedgå på

grund av att det då inträdande behovet av hingstinköp i väsentligt ökad

omfattning för ersättandet av avgångna äldre hingstar. Därest icke

ökade inkomster erhållas från och med år 1924, skulle rörelsen därefter

årligen visa brist. Denna antages dock ej bliva större, än att den

skulle kunna täckas med en inkomstökning av allenast 10,000 kronor,

såsom tabellen ock utvisar. Det bör emellertid anmärkas, att kalkyler

för så lång tid framåt, som bär är fallet, naturligtvis måste vara

mycket osäkra, men jag kan icke finna, att det är sannolikare, att

en eventuell avvikelse skall gå i ogynnsam riktning än tvärtom. Såsom

en åtgärd i betryggande riktning vill jag framhålla, att stuteriöverstyrelsen

nu beräknat en maximileverans från Ottenby av allenast 10

hingstar för år mot 12 i 1913 års kalkyl.

Om man enligt förestående tablåer beräknar, att totala årskostnaden

för Ottenbystuteriet efter erhållen full utveckling skulle bliva det av

stuteriöverstyrelsen för år 1922 till 106,137 kronor 86 öre upptagna

bruttobeloppet, samt därifrån avdrager av styrelsen för samma år jämväl

beräknad inkomst för sålda ston, kastrerade hingstar och årsföl, tillhopa

12,600 kronor, återstår ett belopp av omkring 93,500 kronor, vilket kan

anses motsvara kostnaden för de av stuteriet levererade hingstarna.

Dessas årliga antal skulle, såsom ovan visats, kunna vid inträdda konstanta

förhållanden beräknas till 10, och kostnaden bleve då omkring

9,350 kronor för hingst. Detta pris torde näppeligen kunna anses vara

för högt, särskilt i jämförelse med de pris, som redan nu betalas för

avel shingstar av så hög kvalitet, som dessa böra innehava på grund

av härstamning, rationell uppfödning och skarp utgallring. Dessa

hingstar böra ju för övrigt vara speciellt lämpade för svenska förhållanden,

vilket är en förmån, som icke gärna kan överskattas.

Denna beräkning kan emellertid sägas vara för stuteriet alltför

ogynnsam. Hela omkostnaden bör nämligen ej läggas enbart på de

levererade hingstarna. Stuteriets ändamål var ju även att genom försäljning

av stoföl framkalla en ensartad stostam och därigenom befordra

avelns konsolidering. Redan 1886 års kommitté hade ögonen öppna

för en dylik gynnsam inverkan av ett stuteri, men fann densamma då

kunna ernås blott i mycket ringa grad, beroende dels på stuteriets obe
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Ma)ds Nåd. Proposition Nr 174.

tydliga omfattning och dels på den låga kvaliteten av dess hästbesättning.

Helt annorlunda bör förhållandet bliva vid det större och av

förstklassiga avelsdjur uppsatta stuteri, som nu skulle ifrågakomma.

Den omständigheten att en icke ringa del av stomaterialet, som tillföres

lantbeskällarna, kommer att leda sitt ursprung från Ottenby på grund

av fölförsäljningarna därifrån, bidrager att lägga en fast grundval för

framarbetandet av en ensartad, lämplig halvblodstyp, och detta är en

mycket värdefull del av resultatet av stuteriets verksamhet.

Organisa
tionens
genom
förande.

StutenSver
styrelsen
1915.

Beträffande organisationens genomförande har stuteriöverstyrelsen

i förenämnda skrivelse den 3 september 1915 anfört, att under år 1917

borde nybyggnads- och reparationsarbetena för stuteriets och lantbrukets

behov äga rum samt hästinköpen taga sin början. Tills vidare syntes

icke någon annan fast anställd personal behöva antagas än bokhållaren

samt tre stallbetjänter, för att omhändertaga de hästar, som inköptes

på försommaren. Den 24 oktober samma år beräknades ytterligare fyra

stallbetjänter böra anställas.

Med ingången av år 1918 syntes chefen för stuteriet samt beridaren

böra inträda i tjänst. Ordningen för tillsättandet av vidare erforderlig

personal framginge av en vid skrivelsen fogad tabell. År 1922 beräknades

stuteriet hava nått sin fulla utveckling.

Med erinran att de för tjänstemännen vid statens hingstdepåer

gällande avlöningsstater äro fastställda av Kungl. Maj:t med riksdagen,

varemot Kungl. Maj:t ensam beslutat rörande staterna för hingstdepåernas

betjänte, har stuteriöverstyrelsen, som antoge, att enahanda ordning komme

att tillämpas vid eventuellt fastställande av erforderliga stater för Ottenbystuteriet,

hemställt, att Kungl. Maj:t täöktes föreslå riksdagen medgiva:

att Ottenby kungsladugård med underlydande måtte från den 14

mars 1917 överflyttas från domänstyrelsens till stuteriöverstyrelsens

omedelbara vård och förvaltning;

att å nämnda domän måtte få upprättas ett statsstuteri för omkring

100 moderston och 5 stambeskällare och i övrigt anordnat i huvudsaklig

överensstämmelse med ovan angivna plan;

att den av styrelsen föreslagna avlöningsstaten måtte från och med

den 1 januari 1917 tillämpas för de vid stuteriet anställda tjänstemännen;

att ifråga om åtnjutande av de i denna stat upptagna avlöningsförmåner

samt i fråga om rätt för omförmälda tjänstemän till fri bostad

och vedbrand samt en mindre trädgård ävensom beträffande deras rätt

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 174.

till pension enahanda villkor och bestämmelser måtte lända till efterrättelse,

som de för tjänstemännen vid statens hingstdepåer för närvarande

gällande;

att, vid bifall härtill, den för tjänstemännen vid Strömsholms hingstdepå

fastställda staten måtte från och med den 1 januari 1918 upphöra

att vara gällande; samt

att avkomsten av Ottenby kungsladugård med underlydande fortfarande

såsom hittills måtte få av stuteriöverstyrelsen disponeras;

ävensom att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen, att vid bifall

till vad ovan hemställts, för anläggning av ett stuteri å Ottenby bevilja

ett anslag av 536,700 kronor och därav på extra stat för år 1917

anvisa 436,700 kronor.

I fråga om den ordning, i vilken arbetena för stuteriets anläggning

böra genomföras samt personalen anställas, har jag icke något att erinra

mot stuteriöverstyrelsens förslag.

Såsom jag i början anförde, synas de medel, som influtit och

ytterligare komma att inflyta till statsverket i samband med under

senare tid medgivna hästexporter, kunna tagas i anspråk för bestridande

av stuteriets anläggningskostnader. Enligt från statskontoret inhämtad

uppgift utgöra dessa, i ämbetsverket under benämning »hästförsäljningsmedel»

innestående medel för närvarande tillhopa något över 543,000

kronor. Då nyssnämnda anläggningskostnader utöver tillgängliga brandstodsmedel

beräknats till 536,700 kronor, lämna alltså dessa medel full

tillgång därtill. För övrigt skola ju kostnaderna icke gäldas förr än

under åren 1917 och 1918 och det kan beräknas, att ett belopp, vida överstigande

det nu innestående, skall inflyta genom dén nu pågående nya

hästexporten.

Någon inverkan på det ordinarie reservationsanslaget till hästavelns

förbättrande skulle alltså stuteriets inrättande på nu föreslaget

sätt och under förutsättning av Strömsholmsdepåns indragning i varje fall

icke utöva under de närmaste åren. Måhända blir framdeles en mindre

höjning, här förut beräknad till 10,000 kronor från och med år 1924,

nödvändig. Åven detta skulle dock kunna undvikas, därest erforderligt

belopp av de ytterligare hästexportmedel, som komma att inflyta, får

användas för dessa utgifters mötande. Jag har för avsikt att snarast

återkomma till detta ämne.

Vad stuteriöverstyrelsens särskilda hemställanden vidkommer, vill

jag erinra, att då Ottenby egendom för närvarande är anslagen till

stuteriväsendets behov, något beslut av riksdagen icke, såsom stuteri
-

Departements
chefen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174-

överstyrelsen ifrågasatt, torde erfordras för att detta förhållande skall

fortfara. Ej heller fordras riksdagens medverkan för att egendomen

skall ställas under stuteriöverstyrelsens omedelbara vård och förvaltning

utan torde det tillkomma Kungl. Maj:t att besluta härom. Domänstyrelsens

befattning med egendomen avser allenast dess utarrendering m. m.

för stuteriväsendets räkning, men egendomen ingår icke i statens

domäners fond.

Att nu fastställa avlöningsstat och avlöningsvillkor för tjänstemännen

vid Ottenby att tillämpas från och med år 1917, ehuruväl

allenast bokhållaren skulle anställas under samma år och väl icke tidigare

än från den 14 mars, då jordegendomen skulle övertagas för det blivande

stuteriets räkning, synes knappast lämpligt. Härmed torde böra anstå

till nästa års riksdag liksom även med beslut om Strömsholmsdepåns

upphörande från och med år 1918. Bokhållaren synes kunna under år

1917 anställas mot arvode och naturaförmåner enligt den av mig föreslagna

staten.

Till Ottenbystuteriets inrättande bör emellertid riksdagens bifall

inhämtas likasom till hästförsäljningsmedlens användande till anläggningskostnadernas

bestridande.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition

föreslå riksdagen medgiva,

dels att å Ottenby kungsladugård med underlydande må upprättas

ett statsstuteri för omkring 100 moderston och 5 stambeskällare samt

i övrigt anordnat i huvudsaklig överensstämmelse med här ovan av mig

angiven plan;

dels ock att för bestridande av kostnaderna för stuteriets anläggning

må av de i statskontoret innestående hästförsäljningsmedel tagas i

anspråk ett belopp av högst 536,700 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall och förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Bohtlieb.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:249 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av ett statsstuteri vid Ottenby. s. 3 i texten
  2. JoU 1916:101 Memorial i anledning av återremiss av jordbruksutskottets utlåtande nr 76 i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående inrättande av en statens hästavelsfo s. 2 i texten
  3. JoU 1916:94 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av ett statsstuteri vid Ottenby. s. 1 i texten
  4. JoU 1916:77 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77 s. 4 i texten