Angående vissa åtgärder för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare
39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1916:175, Angående vissa åtgärder för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 175.
I
Nr 175.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
vissa åtgärder för bekämpande av arbetslösheten bland
stenarbetare; given Stockholms slott den 7 april 1916.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels besluta, att, för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare,
skall bildas en lånefond av 3,500,000 kronor, från vilken fond
lån må på högst sex år och mot 3 % ränta utan amorteringsskyldighet
tilldelas städer, köpingar, landskommuner, municipalsamhällen och väghållningsdistrikt
för inköp enligt i statsrådsprotokollet angiven plan av
gatsten,
dels för ändamålet bland utgifter för kapitalökning under rubriken
»Statens utlåningsfonder» för 1917 anvisa ett anslag av 3,500,000 kronor,
att utgå av lånemedel, med rätt för Kung]. Maj:t att förskottsvis under 191G
av tillgängliga medel utanordna beloppet,
dels, vid bifall till vad sålunda föreslagits, besluta, att de lånemedel
för produktiva ändamål, som upptagas bland inkomsterna i 1917 års
riksstat, skola höjas med 3,500,000 kronor,
dels ock medgiva, att ett belopp av högst 30,000 kronor må av
sjätte, huvudtitelns allmänna besparingar användas för bestridande av
organisationskostnaderna för genomförande av om förmälda plan.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 153 käft. (Nr 175.)
1
2
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 175.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 april 1910.
Närvarande:
Hans excellens lierr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena Wallenberg, •
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow anförde:
I anförande till statsrådsprotokollet över civilärenden den 25 februari
1916 har jag vid behandling av frågan angående anslag till arbetslöshetens
bekämpande (prop. nr 92) framhållit, hurusom näringslivets och
som följd härav även arbetsmarknadens läge för närvarande kunde betecknas
såsom i stort sett mycket tillfredsställande. Ett bestämt undantag
i detta avseende utgjorde emellertid stenindustrien, inom vilken förhållandena
alltifrån den nuvarande krisens början ställt sig synnerligen
ogynnsamma. Jag hade då även tillfälle meddela, att vissa förberedande
åtgärder vidtagits i syfte att genom särskild anordning söka bereda
gatstensindustrien avsättning av sina produkter, så att åtminstone
en del av arbetarstammen måtte kunna beredas arbete och utkomst
Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 175. 3
under avsevärd tid framåt. Sedan dessa förberedelser nu hunnit vidare
fullföljas, får jag härmed anmäla detta ärende till vidare handläggning.
Till eu början torde då böra lämnas en summarisk redogörelse för utvecklingen
av arbetsförhållandena inom stenindustrien under krisens hittillsvarande
förlopp samt för de åtgärder, som från det allmännas sida
eller eljest vidtagits för bekämpandet av arbetslösheten bland stenarbetarna.
Stenindustrien i vårt land har under de senaste decennierna så hastigt
utvecklats, att densamma kommit att med avseende å såväl produktionsvärde
som arbetarantal intaga ett framskjutet rum inom landets näringsliv.
Enligt officiella uppgifter hade tillverkningen år 1913 vid samtliga
företag ett värde av i runt tal 23.5 miljoner kronor och sysselsattes vid
densamma omkring 14,300 arbetare. Produktionens snabba tillväxt har
icke så mycket betingats av den inhemska marknadens ökade behov
som fastmer av en hastigt tilltagande export. Enligt tillgängliga uppgifter
förbrukades nämligen endast omkring 22 % av de tillverkade
varorna inom landet. Exporten fördelade sig på olika främmande länder
på följande sätt, nämligen 59 % till Tyskland, 9 % till resp. Danmark
och Argentina, 4 å 6 % till resp. Frankrike, Nederländerna, Belgien
och England o. s. v. Under de senaste åren har marknad i växande
omfattning även förvärvats i Ryssland.
Till övervägande del är stenindustrien inriktad på tillverkning av
gatsten, varav det allra mesta exporteras till de nyssnämnda länderna.
Ett antal smärre firmor i olika delar av landet hava visserligen en
huvudsakligen lokal marknad, men de största gatstensfirmorna, som
till väsentligaste del arbeta i Blekinge, Halland och Bohuslän, beräknas avsätta
90 å 95 % av denna tillverkning på utlandet.
Med hänsyn till dessa avsättningsförhållanden var det utan vidare
klart, att den inträffade krisen måste hava alldeles särskilt störande inverkan
på gatstensindustrien. Dess produkter äro till alldeles övervägande
grad avsedda för en förbrukning, som under tryckta tider kan
utan större olägenhet tillfälligtvis starkt begränsas eller helt indragas.
Så skedde också i de krigförande länderna, vilka äro avnämare för
huvudparten av produktionen. Härtill kom emellertid, att rubbningar i
kommunikationerna, frakternas fördyrande, kursförlusterna samt svårigheterna
att på grund av moratoriebestämmelser bekomma likvider hide
i vissa fall oöverkomliga hinder i vägen för avsättning jämväl när hugade
köpare funnos. Även storstenstillverkningen har, på grund av bland
annat depressionen inom husbyggnadsverksamheten i landet samt de
Arbetsförhållandena
inom
stenindustrien.
4 Kung!.. Maj.is Nåd. Proposition Nr 175.
försvårade exportförhållandena, kunnat i mindre grad än vanligt vinna
avsättning.
Det var under sådana förhållanden icke ägnat att förvåna, att stenfirmoma
redan vid krisens inbrott i allmänhet sågo sig nödsakade att
starkt begränsa sin tillverkning. Enligt en av socialstyrelsen verkställd
undersökning hade den 15 augusti 1914 endast 2,711 eller 25.1 % av de
hos 45 stenfirmor sysselsatta 10,791 arbetarna undgått att få sina arbetsförhållanden
rubbade. För 917 arbetare eller 8.5 % rapporterades, att
de voro inkallade till krigstjänstgöring, för 1,976 eller 18.3 % angavs
fullständig arbetslöshet samt för 5,187 eller 48.1 % minskad arbetstid.
På begäran av statens arbetslöshetskommission har socialstyrelsen
sedermera verkställt en förnyad utredning, avseende tiden omkring den
1 maj 1915, rörande arbetsförhållandena inom stenindustrien. Denna
undersökning, som omfattade 43 firmor i Kalmar, Blekinge, Kristianstads,
Hallands samt Göteborgs och Bohus län, gav till resultat, att av tillhopa
6,709 redovisade arbetare 2,834 eller 42 % hade full sysselsättning,
medan 2,936 eller 44 % hade begränsat arbete och 939 eller 14 % voro
arbetslösa. En viss förbättring hadg sålunda inträtt, i det arbetsgivarna
sökt att i så stor utsträckning som möjligt hålla uppe produktionen för
att bibehålla sin arbetarstam. Vid båda de nyssnämnda undersökningarna
visade det sig, att försämringen i arbetsförhållandena starkast gjorde sig
märkbar inom gatstenstillverkningen i Blekinge och Bohuslän.
Beträffande förhållandena i Blekinge verkställdes, i anledning av
särskild framställning från de tre största exportfirmorna, ytterligare en
undersökning under november 1915. Det befanns därvid, att av de
2,930 arbetare, som vid krisens utbrott voro anställda hos ifrågavarande
firmor, visserligen endast 270 eller 9.2 % voro kvar på arbetsplatserna
såsom arbetslösa, men att hos firmorna dock endast 1,532 stodo i arbete,
de flesta med begränsad inkomst. Däremot hade 104 övergått till andra
stenfirmor och ej mindre än 1,024 sökt och erhållit annan anställning,
delvis i andra delar av landet. En närmare undersökning av dessas fördelning
på olika slag av arbete visar, att snart sagt alla yrken upptagit
en större eller mindre del av dem. Största antalet hade emellertid
gått till jordbruket (företrädesvis betodlingen), därnäst ett jämförelsevis
stort antal till olika väg-, järnvägs-, hamn- och dylika byggnader, grovarbeten,
fiske, sjöfart, gruvindustri, sockerbruk o. s. v. I värnpliktstjänstgöring
voro 69, 18 hade tagit värvning till armén eller marinen,
10 hade emigrerat.
I syfte att vinna erforderlig översikt över det nuvarande läget inom
de viktigaste stendistrikten samt för att möjliggöra verkligt systematiska
Kungl. Maj:tfi Nåd. Proposition Nr 17,r>. 5
åtgärder har Kmigl. Maj:t vidare på min hemställan under februari 1916
anbefallt befallningshavandena i Blekinge samt Göteborgs- och Bohus län
att så snart ske kan uppgöra en allmän plan för bispringande av stenarbetarna
inom respektive län, därvid jämväl skulle meddelas utredning
rörande arbetslöshetens nuvarande och för någon tid framåt beräkneliga
omfattning.
I anledning härav har Kungl. Maj:ts befallningshavando i Blekinge
län den 28 nästlidno mars meddelat, att av den före krisens utbrott till
omkring .3,100 man beräknade arbetarstammen omkring 1,240 man fortfarande
vore sysselsatta med stenarbete, under det att omkring 1,700 erhållit
annat arbete inom eller utom länet och omkring 160 helt saknade
arbete. I den män vissa nedan berörda stenleveranser till gatuarbeten
i Karlskrona hunnit i början av april fullgöras, kunde det förväntas,
att flertalet av de arbetande skulle komma att bli arbetslösa. Vid vägarbeten
m. fl., som torde komma att påbörjas under början av april
månad, beräknades sysselsättning kunna beredas åt 325 man under 6
månaders tid.
Beträffande förhållandena i Bohuslän har Kungl. Maj:ts befallningshavande
lämnat en ingående utredning, av vilken framgår, att vid slutet
av februari 948 stenarbetare, varav 382 ensamstående och 566
familjeförsörjare, voro arbetslösa; 644 arbetare, varav 512 ensamstående
och 132 familjeförsörjare, voro i arbete å annan ort; 3,129 personer,
varav 650 ensamstående och 2,479 familjeförsörjare, voro sysselsatta
vid olika slag av arbeten inom orten. Under loppet av mars beräknades
emellertid stenfirmorna komma att avskeda omkring 1,000 arbetare
och efter den 1 april ytterligare omkring 1,000 man. Vid inom länet
tillgängliga väg- och brobyggnadsarbeten torde kunna sysselsättas under
april och maj 650, under juni och juli likaledes 650 samt under augusti
och september 75 man. Därest icke ytterligare åtgärder kunde vidtagas,
hade man sålunda att räkna med en successiv ökning av de arbetslösas
antal till upp emot 4,000.
Den nu lämnade översikten över arbetsförhållandenas utveckling
giver vid handen, att arbetslösheten bland stenarbetarna, som vid krisens
utbrott blev mycket betydlig, visserligen sedermera avsevärt minskats
genom stenfirmornas erkännansvärda ansträngningar att så vitt möjligt
uppehålla driften. Då på grund av den minskade avsättningen lagerbehållningarna
så starkt ökats, att desamma hos de större firmorna
numera torde i allmänhet motsvara inemot ett års normal tillverkning,
är det uppenbarligen endast berättigad omtanke om företagens bestånd,
som varit bestämmande för de företagna driftsinskränkningarna. Att
6
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 175.
dessa emellertid kårt drabbat de fortfarande anställda arbetarna, ligger
i sakens natur. Allt från krisens utbrott har, såsom förut antytts, arbetet
begränsats, så att i regel gifta arbetare medgivits inarbeta en
förtjänst per månad av 40—60 kronor, de ogifta 20—40 kronor. Denna
inknapuning har givetvis för de arbetande medfört stora svårigheter,
större ju längre begränsningen varat och ju starkare prisen å livsförnödenheter
stegrats. Ån'' brydsammare har dock situationen blivit för
de helt arbetslösa, som icke annorstädes kunnat förvärva sig utkomst.
Vid bedömandet av stenarbetarnas läge bör ock uppmärksammas,
att de i jämförelsevis stor utsträckning äro gifta samt att familjernas
barnantal i regel är stort. Enligt en socialstatistisk undersökning, avseende
förhållandena inom granitindustrien i södra Sverige den 1 december
1909, voro nämligen bland 8,442 redovisade arbetare 5,047 eller
60 % gifta, och hade dessa ett redovisat barnantal av 18,064 eller närmare
4 barn per familj. Mer än eu tredjedel av familjerna hade minst
4 barn; minst 6 barn hade mer än en femtedel av familjerna.
Då vidare arbetsplatserna i regel äro förlagda till bergiga kusttrakter,
där befolkningen tidigare varit gles och tomtmarken nästan värdelös, blev
det vid industriens hastiga uppblomstring nödvändigt för arbetarna att
i stor utsträckning själva sörja för bostäder. Vid den nyssnämnda
undersökningen befanns sålunda, att av 4,751 på landsbygden boende
gifta personer med 23,097 familjemedlemmar 2,906 (61.2 %) familjer
med 14,883 medlemmar bodde i egna hus, 1,391 (29.3 %) familjer med
5,921 medlemmar i annans hus samt 454 (9.5 %) familjer med 2,293
medlemmar i arbetsgivarnas hus. Endast 30 % av do redovisade hemmen
lågo på egen grund, de övriga 70 % på ofri grund. Om också
innehavandet av egna hem samt den därmed i vissa fall förenade tillgången
till egna jordbruksprodukter ökat arbetarnas motståndskraft mot
svårigheterna, så har det å andra sidan givetvis för flertalet av dem
ställt sig mycket bekymmersamt att betala utskylder och låneräntor.
Man hade kunnat förvänta, att den genom kungl. kungörelsen den
28 september 1914 anordnade och med statsmedel delvis bekostade
understödsverksamlieten för arbetslösa skulle kommit till användning för
stenarbetarnas hjälpande i deras svåra läge. Enligt vad hjälpkommittéernas
rapporter utvisa, har emellertid så skett endast i mindre mån.
Vid de verkställda undersökningarna har det visat sig, att just
de kommuner, där arbetslösa stenarbetare förekomma i större antal, äga
så ringa ekonomisk bärkraft, att de icke förmått åvägabringa de erforderliga
medlen. 1 åtskilliga fall lära kommunens skattedragande medlemmar
till 50 å 80 % utgöras av stenarbetare; när nu dessa till stor
7
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 17!>.
del äro arbetslösa eller fått sin arbetsinkomst väsentligt reducerad och
därjämte stenfirmorna knappast kunna påföras någon beskattningsbar
inkomst, blir de skattebetalandes antal så minskat och kommunens inkomster
så nedsatta, att de endast med största svårighet eller ökad
skuldsättning förmå bära de ordinarie kommunala utgifterna, än mindre
mäkta åtaga sig eu ny börda för understödsverksamhetens anordnande.
Stenarbetarnas svåra läge bär naturligen varit föremål för omsorg
från de kommunala hjälpkommittéernas och andra lokala myndigheters
sida. Åtskilliga kommuner i Blekinge och Bohuslän hava sålunda väsentligen
för stenarbetarnas omhändertagande anordnat särskilda nödhjälpsarbeten,
vanligen nyanläggningar eller förbättringar av vägar. I
vissa fall äro därvid tillskott av medel lämnade från de anslag till arbetslöshetens
bekämpande, som av vederbörande landsting ställts till
förfogande.
Åtskilliga åtgärder äro jämväl vidtagna för att bereda arbetarfamiljernas
kvinnliga medlemmar tillfälle till någon arbetsförtjänst.
Genom bemedling av Hennes Maj:t Drottningens centralkommitté har
sålunda förfärdigandet av rätt betydande partier av persedlar för Röda
korset och landstormens beklädnad m. m. kunnat utlämnas, därvid dels
de lokala hjälpkommittéerna, dels särskilda på detta område verkande
organisationer, särskilt Sveriges landsbygds arbetsförening, tjänstgjort
som mellanhand. Härigenom hava icke oväsentliga tillskott kunnat beredas
många stenarbetarfamiljer. Genom medel, som för ändamålet insamlats
i de respektive länen och i huvudstaden eller som ställts till
förfogande av Drottningens centralkommitté, hava vidare genom vederbörande
lokala organ såväl kontanta medel som ock livsförnödenheter
— mjöl, koks, kläder och skodon — kunnat i betydande utsträckning
utdelas till särskilt de barnrikare familjerna. Icke desto mindre är det
en beklaglig sanning, att i många fall under den nu gångna vintern en
stor del av ifrågavarande befolkning i Blekinge och Bohuslän befunnit
sig vid nödens gräns.
Såsom framgår redan av de olika förut omförmälda undersökningarna
hava statens vederbörande myndigheter under hela kristiden med oavlåtlig
uppmärksamhet sökt följa förhållandenas utveckling och avhjälpa
svårigheterna. Dels i anledning av undersökningarnas resultat, dels på
grund av särskilda framställningar — från vederbörande länsstyrelser
och länslijälpkommittéer, från stenfirmorna, från socialdemokratiska riksdagsgruppen,
från lokala arbetarsammanslutningar och möten av stenarbetare
— har regeringen i samråd med statens arbetslöshetskommission
Vidtagna
åtgärder.
8
Kung1. Maj ds Nåd. Proposition Nr 175.
sökt vidtaga de åtgärder, som synts lämpliga och möjliga att genomföra.
Det är framför allt genom anvisande av medel till offentliga arbetsföretag,
av natur att helt eller delvis bekostas av staten, som regeringen
sökt bereda ökade arbetstillfällen i de viktigaste stenindustridistrikten.
Till Blekinge län utanordnades tidigare genom särskilda Kungl. Maj:ts
beslut tillhopa 213,000 kronor till vägarbeten och den 10 mars 1916 ytterligare
79,000 kronor. Då statens andel utgör endast 2 s av hela kostnaden
för dessa företag, ställdes i själva verket omkring 440,000 kronor
till förfogande för ändamålet. Vidare vidtogos särskilda anordningar för
att järnvägsföretaget Gullabo—Torsås skulle komma till omedelbart utförande;
ett tillfälligt statslån beviljades under villkor, dels att arbetet
inom viss tid skulle påbörjas, dels att huvudsakligen stenarbetare skulle
användas vid detsamma. Kostnaderna för denna järnvägsanläggning
beräknas till i runt tal 500,000 kronor. Likaledes påskyndades arbetet
med utförandet av fiskekamnsanläggningarna vid Hällevik och Nogersund
i Blekinge samt Östra Torp i Malmöhus län; utsikter förefinnas för
att dessa arbeten skola med snaraste påbörjas och detta under sådana
förhållanden, att väsentligen stenarbetare få anställning mot skälig förtjänst.
I samma syfte har beviljats koncession å en järnväg Listershuvud—Hällevik.
Anvisningar äro givna om förberedande och planerande
av även andra arbetsföretag, så att de efter hand kunna omedelbart
igångsättas. Det torde böra tilläggas, att Kungl. Maj:t för beredande
av arbete inom stenindustrien anvisat ett belopp av 64,000 kronor för
omläggning av sådana gatudelar i Karlskrona, vilkas underhåll åligger
kronan, ävensom att Karlskrona stad för gatuläggningsarbeten i enahanda
syfte anslagit 100,000 kronor. Slutligen har riksdagen nyligen
i anledning av enskild motionärs framställning beviljat medel för
påbörjande redan under innevarande år av fiskehamnsanläggning vid
Stenshamn,
För Bohusläns del äro likaledes omfattande anordningar vidtagna
för beredande av arbetstillfällen vid ett större antal för stenarbetare i
allmänhet välbelägna vägföretag. För ändamålet hava sålunda efterhand
av statsmedel anvisats omkring 500,000 kronor, vadan med inberäknande
av vägdistriktens tredjedel tillhopa omkring 750,000 kronor
ställts till förfogande. Den 17 mars 1916 har Kungl. Maj: t medgivit,
att arbetet må påbörjas å tvenne vägomläggningar med bibehållen
rätt att framdeles få åtnjuta sedvanligt statsanslag. För bispringandet
av stenarbetare anvisade Kungl. Maj:t vidare den 20 oktober 1915 ett
belopp av 10,000 kronor såsom bidrag till av skogsvårdsstyrelsen med
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 175.
9
anslag av landstinget igångsatta skogsodlingsarbeten å ljungmarker inom
länet. Utsikter lära ock företinnas för att bereda anställning åt stenarbetare
från Bohuslän vid järnvägsanläggningen Arvika—Mellerud, som
torde komma att påbörjas inom den närmare framtiden.
Beträffande flertalet av de ovan berörda vägföretagen i såväl Blekinge
som Göteborgs och Bohus län har uppställts det villkor, att vägföretagen
skola skyndsamt påbörjas samt att företrädesvis stenarbetare skola
vid dem sysselsättas. Åtgärder äro även vidtagna för att effektiv kontroll
i sådant avseende skall kunna utövas.
Till följd av de goda arbetskonjunkturerna inom andra näringsområden
hava även strävandena att annorstädes placera yngre ogifta stenarbetare
medfört goda resultat, i det åtskilliga hundratal från såväl
Blekinge som Bohuslän erhållit anställning, företrädesvis inom jordbruket
(betodlingen), vid skogsarbeten och torvupptagning, vid gruvor och
järnverk, vid grov- och hamnarbeten (i Göteborg) o. s. v. För att
underlätta och reglera dylika överflyttningar av arbetskraft har Kungl.
Maj:t på arbetslöshetskommissionens och socialstyrelsens förslag berett
nämnda styrelse tillgång till särskilda arbetskrafter. Det bör dock tillläggas,
att icke desto mindre flera hundra stenarbetare från norra
Bohuslän — där några utländska firmor allt från krisens utbrott helt
nedlagt driften — sett sig nödsakade att i Norge söka sin utkomst.
Genom såväl offentligt som enskilt initiativ har sålunda mycket åtgjorts
för att bispringa stenarbetarna i deras oförvållade, av krisens
verkningar direkt framkallade nödläge. Då därjämte stenfirmorna sökt
efter måttet av sina resurser, ja delvis i högre grad än deras ekonomiska
förutsättningar och vanliga affärsgrundsatser synts medgiva, fortsätta
driften, har den direkta arbetslösheten bland stenarbetarna icke
under den gångna tiden antagit allt för stora proportioner. Under
senare delen av mars började emellertid avskedande^ av arbetare ökas
och komma desamma att under april fortgå. Särskilt i Blekinge och
Bohuslän men även i Halland och på andra håll måste man sålunda
bereda sig på inträdandet av mycket stor arbetslöshet, som endast för
kortare tid kan i ringa mån avhjälpas genom pågående eller förestående
offentliga arbetsföretag. Denna arbetslöshet kommer att verka så mycket
hårdare, som den företrädesvis drabbar arbetare med en av långvarig
inkomstbegränsning redan starkt försvagad ekonomi.
Så snart jag genom de av arbetslöshetskommissionen i förening med
Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande och de lokala hjälp
Bihang
till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 153 höft. (Nr 175.) 2
Ytterligare
åtgärder erforderliga.
opaginerad Kontrollera mot PDF
JO
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 175.
organen företagna preliminära utredningarna i ämnet förvissat mig om,
att en dylik beklaglig utveckling vore att befara, ansåg jag mig böra
vidtaga erforderliga förberedelser för ett så vitt möjligt verksamt ingripande
från det allmännas sida. I detta syfte avlätos de förut omnämnda
ämbetsskrivelserna till Kungl. Maj:ts befallningshavande i Blekinge
och Bohuslän angående upprättandet av fullständiga planer för
hjälparbetets ordnande för längre tid framåt, varjämte jag anmodade
arbetslöshetskommissionen att undersöka olika förhandenvarande möjligheter
att bereda arbetstillfällen.
Vid verkställda utredningar samt vid de konferenser, som i anledning
härav höllos med representanter för stenindustriens arbetsgivare
och arbetare samt för de lokala intressena i övrigt, klargjordes snart,
att industriens egna resurser snart måste anses i huvudsak uttömda och att
sålunda arbetarstammens skyddande måste bli beroende av vad från det
allmännas sida kunde åtgöras. Särskilt från stenfirmornas sida framhölls
med styrka, att, vare sig krisen komme att fortfara eller icke, någon förbättring
i läget icke vore att förvänta före våren 1917. Det problem,
som under sådana förhållanden förelåg till lösning, var alltså av så
stor räckvidd, att endast synnerligen omfattande åtgärder kunde leda
till önskvärt resultat. Biktigheten av denna uppfattning har också bestyrkts
av de närmare utredningar, som av befallningshavandena i Blekinge
och Bohuslän verkställts och vilka nu föreligga till behandling
inom arbetslöshetskommissionen. Från denna kan inom den närmaste
tiden emotses en sammanfattande allmän plan till erforderliga hjälpåtgärder,
och får jag då tillfälle att närmare ingå på hithörande
spörsmål.
Redan vid de förberedande överläggningarna hade emellertid konstaterats,
att de allra största svårigheterna komma att uppstå under instundande
vinter. De under sommartiden förefintliga möjligheterna —
vägarbeten, skogsodlingar, vattenavledningar o. dyl. — kunna nämligen
icke eller i allt fall endast i mindre utsträckning fullföljas under den
kallaste årstiden. Det gällde därför att finna även något för stenarbetare
lämpligt arbete, som med fördel kunde bedrivas under vintern, därvid
man icke kunde förbise, att det icke endast ur arbetarnas och kommunernas
synpunkt utan även för industriens framtida bestånd vore
önskvärt, om åtminstone de äldre familjeförsörjarna kunde utan större
olägenheter hållas kvar i hemorten. Dessa synpunkter föranledde återupptagandet
av åtskilliga redan tidigare övervägda planer på att söka
i viss utsträckning fullfölja gatstenstillverkningen. Det förslag i sådant
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 175.
11
avseende, solo under våren 1015 Framställdes från några större stenfirmor
i Blekinge, nämligen att genom lån av statsmedel möjliggöra
för firmorna fortsatt tillverkning på lager, ansågs emellertid icke ändamålsenligt.
Såsom arbetslöshetskommissionen i utförligt yttrande i detta
ämne den 6 maj 1915 framhållit, måste det ur allmänna ekonomiska
synpunkter anses synnerligen betänkligt att bidraga till ett ytterligare
ökande av de redan alltför stora stenlagren, i synnerhet som därigenom
affärskrisen inom stenindustrien kunde komma att förlängas och arbetslösheten
visserligen något framflyttas men i stället fortgå även efter krigskrisens
slut.
Åtgärder från statens sida för driftens uppehållande ansågos sålunda
böra vidtagas endast under förutsättning att verklig avsättning av den
tillverkade varan kunde åstadkommas. Härigenom uppkom tanken på att
genom ekonomiskt tillmötesgående från såväl stenfirmorna som staten
kunna tillhandahålla gatsten på så förmånliga villkor, att kommuner
och väghållningsdistrikt inom landet skulle finna med sin fördel förenligt
att köpa sådan sten i större mängder. Detta uppslag, som vann
livlig anslutning från de intresserade parternas och arbetslöshetskommissionens
sida, syntes mig så beaktansvärt, att jag aDsåg mig böra
utan dröjsmål undersöka, huruvida vederbörande kommunalmyndigheters
medverkan vore att påräkna. För detta ändamål avlät jag den
4 februari 1916 till samtliga Kungl. Maj:ts befallningshavande eu ämbetsskrivelse
av följande lydelse:
På grund av den nuvarande krisen har stenindustrien i vårt land, företrädesvis
i Blekinge samt Göteborgs och Bohus län men även i Hallands m. fl. län, råkat i
synnerligen svårt läge, som innebär fara för denna industris framtida bestånd samt
redan förorsakat stor arbetslöshet och nöd bland dess arbetare. För att så vitt möjligt
avhjälpa svårigheterna för arbetarna hava genom statens försorg omfattande åtgärder
vidtagits, i det att offentliga arbetsföretag för ändamålet dels anordnats, dels
planerats till utförande inom den närmaste framtiden.
Dylika föranstaltningar kunna emellertid icke gärna åstadkommas i så stor skala,
som skulle erfordras för att giva fullt arbete åt de många tusental arbetare, varom
här är fråga. Ur alla synpunkter lyckligast vore ock, om stenindustrien kunde i större
utsträckning själv framgent bereda nödig utkomst åt sin arbetarstam. Såsom förhållandena
numera utvecklat sig, möta emellertid härutinnan stora svårigheter på den
grund, att industriens avsättning till huvudsaklig del upphört. Att skapa möjlighet till
avsättning för stenindustriens produkter är sålunda både för industrien och för dess
arbetare en verklig livsfråga, åt vilken synnerligt intresse måste ägnas. Avsevärda
leveranser till staten hava också på olika vägar kunnat beredas, ehuru ingalunda i den
omfattning, som vore önskvärt.
Det har under sådana omständigheter synts mig påkallat att undersöka, huruvida
icke vissa städer, köpingar och municipalsamhällen ävensom en del väghållningsdistrikt
Förslag om
stenlev erans er
till kommuner
m. fl.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 175.
med vägsträckor i närheten av större städer skulle kunna nu göra mera betydande beställningar
å gatsten bos svenska stenfirmor för fyllande av redan föreliggande eller
för de närmaste åren beräknade behov och därigenom bereda stenindustrien omedelbar
lättnad. Eventuella beställningar skulle avtalas på sådant sätt, att vederbörande firma
förpliktade sig till fortsatt tillverkning av motsvarande kvantitet, varigenom säkerhet
vunnes för att leveranserna verkligen beredde sysselsättning åt ett stort antal
arbetare.
Sådana anordningar torde kunna träffas, att vederbörande kommuner skulle på
särskilt fördelaktiga villkor få ordna leveranserna och bestrida kostnaderna. Utväg
härtill skulle beredas genom särskilt tillmötesgående från stenfirmorna samt
ekonomisk medverkan av staten.
Stenfirmorna skulle ’ sålunda förbinda sig att leverera stenen till pris, motsvarande
självkostnaden, eller till ett å avsändningsplats omkring 20 % billigare pris
än det före kriget gällande normala. Då försäljningsprisen efter krisens slut näppeligen
torde bliva lägre än förut, utan snarare komma att ökas, bör redan härutinnan
för kommunerna ligga en avsevärd fördel, som torde fullt uppväga stegringen i sjöfrakterna.
Beträffande fraktkostnaderna å statens och vissa enskilda järnvägar har
nu genomförts en tillfällig nedsättning, vilken medför en ytterligare förmån. För de
kommuner, som så önska, skulle vidare genom stenfirmornas försorg och utan särskild
kostnad för kommunerna anordnas upplagsplatser, därifrån stenen kunde försändas i
mån av behov.
Försäljningen skulle omhänderhavas av en under statens kontroll stående försäljningscentral.
Denna skulle övervaka prissättningen och fördela beställningarna på
firmorna med tagen hänsyn bl. a. till stenbrottens läge i förhållande till leveransorten.
För att bereda ytterligare lättnad åt kommunerna har vidare ifrågasatts, att
statsmedel skulle ställas till deras förfogande för likviderande av leveranserna. Det
torde sålunda kunna ställas i utsikt, att kommunerna för ifrågavarande ändamål erhålla
lån av statsmedel mot 3 % ränta utan amortering under 6 år, mot skyldighet
att efter utgången av sagda tid inbetala lånen, därvid tillstånd torde kunna utverkas
för upptagande av lån på vanligt sätt.
En sådan för kommunerna i och för sig förmånlig anordning skulle ytterligare
för dem bliva av stor betydelse såsom ett led i den sociala beredskap, åt vilken under
nuvarande förhållanden synnerlig uppmärksamhet måste ägnas. Därest kommunerna
begagnade tillfället att på antytt sätt utan omedelbar utgift av egna medel tillgodose
sitt behov av gatsten för en tid framåt, skulle det för dem bliva jämförelsevis lätt att
vid eventuell arbetslöshet anordna omfattande gatuläggningsarbeten. De direkta kostnaderna
av kommunala medel för dylika, synnerligen ändamålsenliga nödhjälpsarbeten
skulle sålunda i allt väsentligt begränsas till arbetskostnader, som helt komma de egna
medlemmarna till godo.
En oundgänglig förutsättning för att den här skisserade planen skall medföra
åsyftat gagn är uppenbarligen, att kommunerna göra vad på dem ankommer och sålunda
med största skyndsamhet och intresse för sakens främjande verkställa tilläventyrs
erforderliga utredningar samt fatta preliminära beslut, som möjliggöra ett tillförlitligt
bedömande av planens genomförbarhet och de oundgängliga kraven på statens
ekonomiska medverkan. Endast i sådant fall lärer det bliva möjligt att hos Kungl.
Maj:t och riksdagen göra de framställningar i ämnet, som kunna bliva nödiga.
I förhoppning om att en vädjan i här angivet syfte skall röna allt det
tillmötesgående, som är möjligt utan åsidosättande av tvingande finansiella hänsyn,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 175.
13
får jag härmed — jämte översändande av erforderligt antal avskrifter av denna
ämbetsskrivelse att tillhandahållas vederbörande — anmoda Eder att själv eller
genom magistraterna och däremot svarande myndigheter hos de kommunala myndigheter
och vägstyrelser, som i detta fall kunna ifrågakomma, hemställa om preliminära
beslut i ämnet senast den 5 instundande mars. I de fall, då beslut om beställning
fattas, torde upplysningar böra meddelas i bl. a. följande avseenden:
l:o) den önskade mängden (i kvm.) av olika stensorter (gatsten, smågatsten,
kantsten o. s. v.),
2:o) det hittillsvarande ungefärliga inköpspriset för samma stensorter vid leverans
fritt å järnväg eller fartyg på leveransorten samt
3:o) det nu beräknade kostnadsbeloppet för den önskade mängden av olika
stensorter.
Redogörelse för resultaten av de gjorda framställningarna bör så snart ske kan
insändas till kungl. civildepartementet.
De genom vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshavande till civildepartementet
ingångna svaren från kommuner och väghållningsdistrikt,
beträffande vilkas innehåll en preliminär tablå torde som bilaga 1 få
vidfogas protokollet, hava överlämnats till statens arbetslöshetskommission,
vilken anmodats verkställa erforderlig utredning samt inkomma
med förslag i ämnet. I anledning härav har kommissionen — vars
huvudsakliga arbeten jag haft tillfälle följa — inkommit med eu framställning
av väsentligen följande innehåll.
För den föreliggande frågans bedömande synes det kommissionen
vara lämpligt att till en början lämna en redogörelse för resultaten
av den genom Kungl. Maj:ts befallningshavande till vissa kommuner
och väghållningsdistrikt riktade framställningen om fattande av preliminära
beslut rörande inköp, under vissa angivna förutsättningar, av
gatsten.
De från samtliga befallningshavande ingångna rapporterna innefatta
upplysningar rörande frågans behandling i tillhopa 192 kommuner och
62 väghållningsdistrikt. Bland dessa hava 122 kommuner lämnat avböjande
svar, därav 23 av finansiella skäl, 15 på den grund att de
själva bedriva sten tillverkning för egen förbrukning, 43 av andra orsaker
samt 41 utan att angiva skäl för avslaget. Från väghållningsdistrikten
har ingen rekvisition av sten anmälts. Däremot hava 70
kommuner förklarat sig villiga göra rekvisitioner på de i cirkulärskrivelsen
angivna villkor. Från 41 av dessa föreligga närmare uppgifter,
enligt vilka beställningarna skulle omfatta tillhopa 457,361 kvm.
gatsten, smågatsten o. s. v. samt 68,877 löpmeter kantsten till en beräknad
sammanlagd kostnad av 1,939,557 kronor. Av 21 kommuner hava
Arbetslös
hetskoui.
missionens
framställ
ning.
Kommuners
m. fl.
köpeanbud.
0
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 175.
utan angivande av kvantiteter anslagits särskilda belopp om tillhopa
1,067,893 kronor. Då därjämte de av 8 kommuner fattade beslut endast
innefatta uppgift om stensorternas kvantiteter, uppgående inalles till
31,196 kvm., och då priset härå, inberäknat ytterligare ett par smärre
rekvisitioner, förslagsvis kan beräknas till omkring 120,000 kronor, så
kunna de hittills preliminärt beslutade rekvisitionerna uppskattas till i runt
tal omkring 3,125,000 kronor. Uteslutet är icke, att från ytterligare en
eller annan kommun kan ingå leveransanbud, i den mån frågan därom
hunnit slutbehandlas eller tilläventyrs upptagas till förnyad prövning.
De hittills gjorda rekvisitionerna fördela sig på följande olika län
och kommuner:
Län och kommun.
Beräknat
kostnads-
Län
och kommun.
Beräknat
kostnads-
Stockholms stad ...........................
Stockholms län.*)
Södermanlands län.
belopp.
225,000
Växjö.........
Kalmar .......
Kronobergs län.
Kalmar län.
belopp.
35.000
60.000
Nyköping ....................................
30,000
Mörbylånga 4)
—
Strängnäs....................................
Eskilstuna...................................
Östergötlands län.
Norrköping .................................
10,440
75,000
150,000
Vrnby..........
Karlskrona .
Gottlands län.
Blekinge län.
100,000
20.000
Mjölby2) ....................................
Valdemarsvik ..............................
15,000
Konneby ....
.............................
15,000
JönköpingB län.
Kristianstad .
Kristianstads län.
20,000
Jönköping....................................
100,000
Simrishamn .
11.500
Eksjö ..........................................
12,000
Ängelholm ..
22,000
Nässjö ........................................
30.000
Tomelilla ....
13,475
Huskvarna ..................................
Vetlanda s)....................................
Värnamo ....................................
50.000
20.000
Malmö .......
Malmöhus län.
. 345,000
Vaggeryd ....................................
8,000
Landskrona .
. 27,093
*) Enligt uppgift från Kungl. Maj:ts befallningsliavande hava vissa kommuner, som eventuellt äro
villiga till rekvisitioner, ännu ej fattat beslut i ärendet.
2) Anmält sig för rekvisition av 6,000 kvm. sten.
3) Anmält sig för rekvisition av 4.696 kvm. sten.
4) Anmält sig för rekvisition av 600 kbm. makadam, om dylik innefattas i vederbörande leveranser.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 175.
15
Beräknat
Län och kommun. kostnads
b
el opp.
Hälsingborg................................ 50,000
Eslöv .......................................... 6,000
Ystad......................... 23,800
Trälleborg.................................... 105,000
Lund .......................................... 50,000
Svedala....................................... 3,000
Rå ............................................. 20,000
Kaus plantering........................... 15,000
Höörl) ....................................... —
Hörby köping .............................. 12,000
Hallands län.
Halmstad .................................... 135,000
Laholm ...................................... 8,000
Falkenberg ................................. 35,000
Kungsbacka................................. 4,500
Göteborgs och Bobus län.2 3)
Göteborg ................................... 100,000
Kungälv....................................... 8,000
Uddevalla.................................... 172,475
Gärda.......................................... 13,500
Älvsborgs län.
Vänersborg ................................. 50,000
Borås.......................................... 100,000
Ulricehamn ................................ 15,000
Åmål’) ....................................... —
Trollhättan ................................. 77,300
Skaraborgs län.
Hariestad.................................... 10,000
Lidköping.................................... 25,000
Beräknat
Län och kommun. kostnads
belopp.
Skövde ....................................... 50,000
Töreboda .................................... 500
Vara 4) ........................................ —
Grästorp .................................... 5,000
Värmlands län.
Karlstad..................................... 90,000
Kristinehamn .............................. 55,000
Sunne.......................................... 26,700
Örebro län.
Örebro ....................................... 50,000
Askersund ................................... 4,500
Nora .......................................... 6,197
Lindesberg ................................. 8.470
Västmanlands län.
Västerås 5).............................
Kopparbergs län.
Falun.......................................... 24,000
Borlänge .................................... 9,000
Hedemora.................................... 25,000
Gävleborgs län.
Gävle.......................................... 150,000
Söderhamn ................................. 60,000
Västernorrlands län.
Sundsvall ............ 10,000
Jämtlands län.
Östersund 6).................................
*) Anmält sig för rekvisition av 2,000 löpmeter kantsten.
2) Svenska sockerfabriksaktiebolaget i Göteborg har därjämte anmält sig för rekvisition av 500
kvm. sten.
3) Anmält sig för rekvisition av 2,000 kvm. sten. 5) Anmält sig för rekvisition av 15,000 kvm. sten.
4) Anmält sig för rekvisition av 1,500 kvm. sten. G) Anmält sig för rekvisition av 2,000 kvm. sten.
16
Stenleveran
törernas
ställning.
Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 175.
Av den nu lämnade summariska redogörelsen framgår, att den till
vissa kommuner och väghållningsdistrikt riktade vädjan att i sin mån
medverka till avhjälpandet av stenindustriens och dess arbetares oförvållade
svårigheter till följd av krisen i allmänhet mötts av erkännansvärt
intresse. De preliminärt beslutade stenrekvisitionerna äro tillsammantagna
av så betydande omfattning, att desamma, därest de komma
att resultera i slutliga leveransavtal, skulle kunna under längre tid
bereda arbete åt en väsentlig del av stenindustriens arbetarstam. Vid
sin granskning av de olika kommunala myndigheternas kalkyler och
beslut i ämnet har kommissionen visserligen funnit, att dessa. i
många fall baserats på synnerligen låga utgångspris och även i övrigt
begränsats genom villkor eller bestämmelser, som icke så lätt kunna
helt vinna avseende. Kommissionen förutsätter emellertid, att vid de
närmare underhandlingar, som med det snaraste torde böra upptagas med
kommunerna, dvlika svårigheter skola kunna, åtminstone i de flesta fall,
undanröjas.
För att närmare utröna leverantörernas uppfattning rörande det
lämpligaste ordnandet, i vad på dem ankommer, av stenleveranserna,
har kommissionen haft åtskilliga överläggningar med Västra Sveriges
gatstensindustriförbund, omfattande de större stenexportfirmorna. vid
västkusten, av vilka en därjämte behärskar en stor del av gatstenindustrien
i Blekinge. Såsom utgångspunkt för dessa förhandlingar har
tjänat den i ämbetsskrivelsen till Kungl. Maj:ts befallningshavande angivna
förutsättningen, att leverantörerna skulle tillhandahålla stenen till
ett pris, motsvarande självkostnaden, eller till ett å avsändningsplats
omkring 20 % billigare pris än det före kriget gällande normala. Denna
utgångspunkt har också av de vid överläggningarna representerade firmorna
godtagits.
Med hänsyn till svårigheterna att fastställa vad _ som kan anses
vara självkostnadspris har kommissionen ansett nödvändigt att redan nu
något närmare precisera de faktorer, som därvid böra tagas i betraktande.
Med stenleverantörernas representanter har sålunda enighet
vunnits om, att självkostnadspriset skall utgöras av dels arbetslöner enligt
grunder, som i det följande skola vidare angivas, dels ock ett till—
läggsbelopp, omfattande övrig produktionskostnad (såsom berghyra,
ammunitions- och materialkostnader m. in.) samt allmänna omkostnader
(erforderlig arbetsledning m. m.). Vid beräknandet av detta tilläggsbelopp
skulle i allmänhet förhållandena före krisens utbrott ligga till
grund; dock har det ansetts rimligt att taga hänsyn till de under
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 175.
krisen stegrade priserna å sprängämnen, borrstol och dylika materi
aller.
För att underlätta de blivande förhandlingarna med kommunerna
har det befunnits lämpligast, att det ifrågavarande tilläggsbeloppet fastställes
såsom enhetligt genomsnittsbelopp för varje ifrågakommande län.
Till grund för detta böra dock ligga xmdersökningar rörande ett flertal
särskilda firmor, för vilket ändamål dessa skulle lämna skriftliga utredningar
rörande självkostnaderna samt ställa sina räkenskaper och övriga
erforderliga handlingar till förfogande för opartisk, diskretionär prövning.
På samma sätt skulle beredas möjlighet till utövande av nödig kontroll.
Aven i dessa avseenden hava de i överläggningarna deltagande representanterna
för stenleverantörerna tillkännagivit sin anslutning till de av
kommissionen nu angivna synpunkterna.
Då ändamålet med statens mellankomst ju är att motverka arbetslösheten
bland stenarbetarna genom att bereda dem sysselsättning inom
sitt yrke, ligger det i sakens natur, att genom stenleveranserna måste
garanteras motsvarande nyproduktion av gatsten. Särskilt ur kontrollsynpunkt
vore det naturligast, att vederbörande leverantörer förpliktigade
sig fullgöra ifrågavarande leveranser med för desamma direkt huggen
sten. En sådan anordning möter ej heller hinder från köparna, vilka
endast i undantagsfall tillkännagivit önskan om omedelbar leverans.
Emellertid hava på denna punkt från stenleverantörernas sida framförts
en del synpunkter, som synas förtjäna visst beaktande.
Det har sålunda framhållits, att genom de nu avsedda stora steninköpen
flertalet kommuner tillgodose sina behov av gatsten för flera
år framåt, under vilken tid den inhemska marknaden sålunda blir i
huvudsak stängd för vidare avsättning. Det vore under sådana förhållanden
mindre lämpligt tvinga firmorna behålla sina redan inneliggande
lager av de stensorter, som endast avsättas å hemmarknaden. Nytillverkningen
borde i stället få inriktas på de stensorter, som gå på utlandet,
enär endast dessa efter krisen kunde bliva kuranta. Vidare har
påpekats, att enligt de för denna produktion gällande kollektivavtalen
arbetsgivarna i allmänhet äro förpliktade att låta arbetarna samtidigt
hugga sten av 2 å 3 olika dimensioner, varigenom dessa bli i tillfälle
att bättre utnyttja materialet och lättare ernå tillräcklig arbetsinkomst.
Uppfyllandet av dylika bestämmelser kunde avsevärt försvåras, därest tillverkningen
skulle begränsas allenast till de stensorter, som inginge i de
vederbörande leverantör tilldelade beställningar. Stenleverantörernas representanter
önskade därför undvika annan bestämmelse rörande produk
Bihang
till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 153 höft. (Nr 175.) 3
18 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 175.
tionen av ny sten än att denna skulle bereda den arbetsinkomst för arbetarna,
som motsvarade dem tilldelade leveranser.
Å andra sidan måste emellertid beaktas de kontrollsvårigheter, som
kunde uppkomma vid en sådan anordning. I allmänhet torde leverantörerna
kunna påräkna vissa beställningar, från in- eller utlandet,
vid sidan av de här ifrågavarande. Det bleve då hart när omöjligt
öva någon effektiv tillsyn över de arbetslöner, som utginge dels för de
fritt avtalade, dels för de till kommunerna avsedda leveranserna.
Kommissionen har nu vid sin prövning av dessa olika synpunkter ansett
sig böra principiellt utgå från den förutsättningen, att leveranserna
skola, där så lämpligen ske kan, fullgöras medelst för ändamålet särskilt
tillverkad sten. I allmänhet torde också vid leveransernas fördelning
kunna tillses, att erforderlig mängd av olika stensorter kan samtidigt
beordras för fyllandet av kollektivavtalens nyss berörda bestämmelser.
I de fall emellertid, då i detta eller andra avseenden svåröverkomliga
olägenheter tydligen skulle uppstå, lära i tillämpningen vissa
eftergifter kunna göras på denna punkt.
Ett reglerande ingripande synes även vara nödvändigt beträffande
den av ifrågavarande leveranser föranledda ny tillverkningens bedrivande.
Genom densamma kan, såsom redan erinrats, endast en viss del av
arbetarstammen finna mera varaktig utkomst. Den är sålunda avsedd
att ingå allenast som ett led i en enhetlig plan för stenarbetarnas sysselsättande
under så lång tid framåt, som industrien beräknas icke kunna
med egna resurser trygga deras utkomst, d. v. s. enligt arbetsgivarnas
förmodanden till våren 1917. Andra ifrågasatta åtgärder för arbetarnas
omhändertagande äro i allmänhet av sådan beskaffenhet, att de kunna
ifrågakomma endast under den varmare årstiden. Det kan då bliva erforderlig!
att för genomförandet av en sådan enhetlig och så vitt möjligt
betryggande plan förlägga en större del av denna stenproduktion
till den kallare årstiden, då densamma kan och förut plägat, om ock
med mindre fördel så dock på nöjaktigt sätt, bedrivas. Kommissionen
anser sålunda att såsom villkor för leverans må kunna föreskrivas det
antal arbetare, som därvid må användas, samt den tidsperiod, under
vilken tillverkningen må utföras. Klart är emellertid, att därvid all
möjlig hänsyn bör tagas till vederbörande leverantörs berättigade intressen.
Denne bör sålunda äga själv föreslå den plan för tillverkningen,
som synes honom lämpligast.
Åven i annat avseende synes det kommissionen erforderligt begränsa
användningen av arbetare för ifrågavarande tillverkning. Då vid densamma
kan användas endast en del av arbetarstammen, under det att annan del
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 175.
19
därav karl anställas vid andra företag av offentlig karaktär inom orten
och åter andra torde kunna beredas arbete hos enskilda arbetsgivare på
skilda platser i landet, måste en fördelning av arbetare under alla förhållanden
verkställas. Det synes då ur alla synpunkter billigt att vid
denna fördelning främst taga hänsyn till försörjningspliktiga arbetare
och låta dessa närmast komma i fråga vid allt arbete inom det egna
yrket och inom orten, där flertalet av dem också disponerar egna hem.
De yngre, ogifta arbetarna böra däremot få finna sig i förflyttning till
de annorstädes belägna arbetsplatser, där anställning kan genom den
offentliga arbetsförmedlingen eller på annat sätt beredas dem. Nu anförda
grunder för arbetarnas fördelning hava diskuterats med såväl stenleverantörernas
som stenarbetarnas representanter och från båda hållen
vunnit anslutning. Från arbetsgivarsidan har emellertid framhållits, att
i särskilda fall, till exempel beträffande ensamstående arbetare i högre
ålder, giltiga skäl till undantag kunna föreligga. Kommissionen anser
också, att vid fastställandet av föreskrifter i nu berört syfte behörig
hänsyn bör tagas till hög ålder eller andra likartade omständigheter.
Beträffande vidare de förpliktelser, som stenleverantörerna böra
åläggas i fråga om viss begränsning av arbetarnas inkomst, vill kommissionen
närmare uttala sig i det följande.
Leverantörernas representanter hava under förhandlingarna framhållit
sannolikheten av att kommunerna i allmänhet torde, med hänsyn
till de under krisen stegrade sjöfrakterna eller av andra skäl, uppskjuta
mottagandet av leveranserna, varför anordningar skulle erfordras för
dessas lagring, helt eller delvis, på avsändningsorten. För att tillmötesgå
dylika eventuella önskningsmål hava ifrågavarande representanter förklarat
sig villiga att kostnadsfritt ombesörja stenens lagring till en för
mottagaren lämplig tidpunkt, under förutsättning att den erforderliga
kontrollen å varans kvalitet, d. v. s. de levererade stensorternas överensstämmelse
med rekvisitionen, omedelbart utföres å mottagarens vägnar.
Sedan på detta sätt varan godtagits, skulle leverantören ansvara för att
densamma bevaras å lagringsplatsen till den överenskomna tiden för
dess vidarebefordran.
För att kunna i fortsättningen tillse, att den för stenarbetarnas
skyddande upprättade planen må kunna på ändamålsenligaste sätt genomföras,
är det uppenbarligen nödvändigt att noggrant följa och övervaka,
huru vederbörande leverantörer fylla sina åtagna förpliktelser.
Deras i överläggningarna deltagande representanter hava också förklarat
sig villiga att underkasta sig den kontroll, som i detta syfte kan komma
att bestämmas, ävensom förpliktat sig att vid eventuellt brott mot åtagna
20
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 175.
Arbetarnas
ställning.
förpliktelser erlägga därför stadgat vite. De äro jämväl villiga underkasta
sig de övriga avgöranden, som kunna bliva erforderliga för leveransplanens
genomförande enligt de med dem avtalade grunder.
Då statens ingripande för att bereda stenindustrien avsättning på nu
behandlat sätt påkallats av angelägenheten att sk}Tdda dess arbetarstam,
måste uppenbarligen — anför kommissionen vidare — all omtanke ägnas åt,
att detta syfte i möjligaste män också kommer att realiseras. Såsom kommissionen
vid upprepade tillfällen tidigare framhållit, hava de med tillverkning
av gatsten sysselsatta arbetarna, vilka omfatta huvudparten av
samtliga inom stenindustrien anställda, synnerligen hårt drabbats av krisen.
Allt från dennas utbrott, sålunda sedan l3/4 år tillbaka, hava deras arbetsförhållanden
varit sådana, att de endast i undantagsfall kunnat ernå samma
löneinkomst som tidigare varit fallet. Eu mycket betydande del har
blivit helt arbetslös och nödgats lämna arbetsplatserna för att annorstädes
söka sin utkomst. För de återstående hava i allmänhet träffats
bestämmelser av den innebörd, att inkomsten kunnat för försörjningspliktiga
uppgå till högst 60 kronor i månaden, för andra till högst 40
kronor i månaden. Medelinkomsten torde inom båda grupperna hava
ställt sig avsevärt lägre än de nu angivna maximibeloppen. Det ligger
i sakens natur, att en sådan begränsning av inkomsten måste, om den
fortfar så länge som i detta fall skett, småningom verka ekonomiskt
nedbrytande även med normala levnadskostnader. Då nu under krisen
abnormt höga pris varit rådande i fråga om livsmedel, bränsle m. m.,
har naturligen en successiv utarmning inträtt bland dessa arbetare. Följderna
härav äro ur det allmännas synpunkt så mycket menligare, som
giftermålsfrekvensen och barnrikedomen i allmänhet äro ovanligt stora
och sålunda ej blott den nuvarande värdefulla arbetarstammen hotar att
helt skingras eller försämras utan även en talrik ny generation hotas
i sin utveckling.
Det synes därför nödvändigt träffa sådana anordningar, att de vid
ifrågavarande, genom statens försorg anordnade leveransarbeten anställda
arbetarna erhålla en inkomst, som åtminstone hädanefter tillförsäkrar
dem nödig utkomst. Arbetslösketskommissionen vill med avseende härå
erinra, att vid ett den 25 augusti 1914 genom kommissionens försorg
inför statsrådet och chefen för civildepartementet hållet sammanträde
mellan representanter för de viktigare arbetsgivar- och arbetarorganisationerna
i landet konstaterats principiell enighet om bibehållande
av lugna arbetsförhållanden och vidhållande av gällande kollektivavtals
bestämmelser. En tydlig strävan i denna riktning har också under
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 175.
21
krisens förlopp kunnat förmärkas å ömse sidor; vid stenindustriens
arbetsställen har, med allenast få undantag, de före krisen gällande
arbetsprisen legat till grund för lönebetalningarna, ehuruväl arbetsgivarna
i allmänhet torde skärpt anspråken på den tillverkade stenens bearbetning.
Vid de nu inför kommissionen hållna överläggningarna hava också ej blott
arbetarnas utan även leverantörernas representanter i stort sett varit eniga
om att vidhålla de lönenormer, som före krisen tillämpades. Visserligen
har av representanten från en stor firma, vars tillverkning huvudsakligen
är förlagd till Blekinge, den fordran uppställts och bestämt vidhållits,
att å dess vid Östersjökusten belägna arbetsställen, där under våren
1915 förut gällande kollektivavtal utlöpt och lägre lönebestämmelser
fastställts, dessa senare skulle bliva gällande jämväl vid nu ifrågavarande
arbeten. Av förut angivna skäl och då firman för sina arbetsplatser
på västkusten är förpliktad vidhålla de gamla arbetsprisen, har
kommissionen icke ansett sig böra för dess skull avvika från den enligt
kommissionens mening påtagligt riktiga samt jämväl av Kungl. Maj:ts
befallningshavande och länshjälpkommittén i Blekinge uttryckligen hävdade
uppfattningen, att vid de nu planerade arbetena skola tillämpas de
lönenormer, som före krisen voro genom kollektivavtal fastställda eller
eljes gällande.
Ehuru principen om oförändrade lönevillkor sålunda syntes böra bestämt
vidhållas, bör dock särskilt övervägas, huruvida arbetarna må äga
rätt att komma upp till så hög inkomst som möjligt. De under krisen vidtagna
begränsningarna hava haft till syfte att på ett större antal arbetare
fördela det arbete, som stått till buds. Av berömvärd solidaritet
hava arbetarna lämnat denna anordning sitt gillande. Vid ett i mars
1916 i Lysekil hållet sammanträde av representanter för stenarbetarna
vid ett flertal större arbetsställen i Bohuslän enade man sig också om
ett uttalande i denna riktning, och vid kommissionens överläggningar
med arbetarrepresentanter från Blekinge, Halland och Bohuslän har
samma mening likaledes vunnit anslutning. Med hänsyn till de svårigheter,
som möta för att nu bereda arbetstillfällen i erforderlig omfattning,
anser sig även kommissionen böra påyrka en sådan begränsning,
att de vid förevarande leveransarbeten använda arbetarna ej må tilldelas
arbete i större utsträckning, än att de kunna ernå en med hänsyn till
de nuvarande förhållandena såsom nödvändig ansedd inkomst. Vid överläggningarna
i ämnet har man därför enat sig om sådan bestämmelse,
att arbetare med försörjningsplikt må medgivas uppnå en månatlig inkomst
av upp till 90 kronor, när antalet försörjda uppgår till fyra eller
därunder, samt till 100 kronor, när antalet försörjda är större. Försörj
-
■ Centralt ordnande
av leveranserna.
22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 175.
ningsplikt skulle icke anses föreligga beträffande arbetsduglig person,
som fyllt 15 år.
Då vid de av ifrågavarande stenleveranser föranledda arbeten de
före krisen gällande eller närmast tillämpliga kollektivavtalen skulle
ligga till grund för arbetets bedrivande och särskilt lönernas beräknande,
måste jämväl uppkommande meningsskiljaktigheter i dessa avseenden
mellan arbetsgivare och arbetare avgöras på sätt stadgas i
vederbörande avtal. Enligt dessa skulle förhandling i sådana spörsmål äga
rum först å platsen och sedermera mellan vederbörande organisationer.
Om därvid ej enighet vunnes, kunde tvisten föranleda till öppen konflikt,
lockout eller strejk. Dylik kraftmätning för slitande av tvist om tolkning
av avtalsbestämmelser bör emellertid enligt kommissionens, av parternas
representanter vid överläggningarna biträdda uppfattning icke få
förekomma i anledning av ifrågavarande leveranser. Parterna hava
därför inför kommissionen utfäst sig träffa sådan tilläggsbestämmelse
till avtalen, att tvister av berörda slag icke skola få föranleda arbetsinställelse
utan i sista hand slitas av särskild för varje ifrågakommande
län tillsatt skiljenämnd, bestående av tre personer, en utsedd av vederbörande
arbetsgivarorganisation, en av vederbörande arbetarorganisation
samt en av vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Kommissionen anser sig i detta sammanhang böra tillägga, att de
vid överläggningarna inför kommissionen deltagande arbetarrepresentanterna
uttalat sin anslutning till jämväl övriga av kommissionen förordade
grunder för leveransplanens genomförande.
Av det redan anförda framgår, att kommissionen vid ordnandet av
leveransförhållandena och den därav betingade produktionen sökt så
långt möjligt ansluta sig till stenindustriens vanliga organisations- och
arbetsformer. Det särskilda syfte, man nu vill vinna, samt statens medverkan
därvid nödvändiggöra emellertid på vissa punkter en ganska
ingående reglering, som oundgängligen måste omhänderhavas av ett för
ändamålet tillskapat centralt organ, en leveranscentral. Beskaffenheten
och omfattningen av dennas uppgifter torde få anses i huvudsak klarlagda
genom den ovan lämnade redogörelsen för leveransplanens grunder.
Kommissionen anser sig emellertid böra här beröra ytterligare några
punkter, som synas vara av större betydelse för frågans bedömande.
Självfallet bör synnerlig omsorg ägnas åt fördelandet på olika leverantörer
av de tillgängliga beställningarna. Såsom redan erinrats hava
kommunerna till sina beslut beträffande stensorter, priser o. s. v. i
många fall fogat bestämda villkor, vilka för ernåendet av slut
-
23
Kurir]}. Maj:fn Nåd. Proposition Nr 175.
liga överenskommelser kräva vederbörligt beaktande. På grund av
den betydelse transportkostnaderna äga för avsättning av ifrågavarande
varuslag, måste givetvis denna faktor i många fall spela betydande
roll vid beställningarnas placerande på olika leverantörer. 1 den
mån så lämpligen kan ske, böra jämväl beaktas de önskemål, som från
kommunernas sida uttalas beträffande vidhållandet av förutvarande förbindelser
med leverantörer. Dessa och andra i och för sig berättigade
hänsyn må dock icke fä göra sig gällande på sådant sätt, att leveransplanens
grundläggande syfte förfelas eller förryckes. I främsta rummet
måste sålunda fasthållas, att leveranserna skola fördelas och den därmed
förenade produktionen skall ordnas på sådant sätt, att därigenom arbetslösheten
bland stenarbetarna förebygges eller avhjälpes så effektivt som
möjligt. Enligt kommissionens uppfattning torde det också i tillämpningen
visa sig möjligt att i allmänhet låta nu berörda olika intressen
och synpunkter komma till sin rätt vid sidan av varandra.
För att emellertid transportkostnaderna icke skola ställa sig alltför
betungande och lägga avgörande hinder i vägen för slutliga köpeavtal
med vissa kommuner eller för en fullt ändamålsenlig fördelning av leveranserna,
torde det bliva erforderligt ägna särskild uppmärksamhet åt
frågan om dessas nedbringande. Vad järn vägs frakterna angår, hava
redan vissa nedsättningar under kommissionens bemedling kunnat åvägabringas.
Synnerligen önskvärt vore, om ytterligare lindringar i detta
avseende kuude utverkas. Åven om så sker, lärer det dock ej bliva
möjligt att ernå sådana priser, som medgiva stenens forslande järnvägsledes
till vissa från tillverkningsorterna mera avlägset belägna kommuner,
som nu anmält rekvisitioner. Möjligheten att i åtskilliga fall kunna
uppnå definitiva leveransavtal blir sålunda beroende av, huruvida rimliga
sjöfrakter stå att erhålla. Med hänsyn till de gällande höga priserna på
ångfartygstonnage lärer sådant näppeligen nu kunna ifrågakomma. Däremot
torde vissa utsikter förefinnas att för ändamålet kunna disponera
smärre segelfartyg. \ id en hos kommerskollegium hållen överläggning med
representanter för Svensk skeppsrederiförening för segelfartyg, vid vilket tillfälle
även en representant för arbetslöshetskommissionen var närvarande,
inhämtades nämligen, att på grund av numera rådande förhållanden en
stor del av de talrika smärre segelfartygen i Bohuslän torde komma att
under våren och sommaren 1916 sakna användning. Från fartygsföreningens
representanter framhölls därför önskvärdheten av att ifrågavarande
tonnage, som förut plägat i stor utsträckning tagas i anspråk
för stenleveranser till särskilt svenska, danska och tyska hamnar, måtte
även nu komma till användning för samma ändamål. Visserligen hade
Organisation.
24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 175.
även för dessa fartyg driftkostnaderna avsevärt stegrats, men ansågs
denna svårighet lättare överkomlig, därest transporterna planerades på
lämpligt sätt samt därjämte genom statens försorg kostnadsfri bogsering
anordnades genom minfälten i Öresund. Med hänsyn ej blott till stenleveranserna
till kommunerna utan ock till vikten av att bereda användning
åt det för stentransporterna lämpliga mindre segeltonnaget samt
sysselsättning åt dess personal har kommissionen ansett sig böra rikta
uppmärksamheten på hithörande spörsmål.
Enligt vad i det föregående anlörts skulle leveranscentralen erhålla
huvudsakligen följande uppgifter, nämligen att efter prövning och eventuell
justering fastställa ovan omförmälda självkostnadspris; att avsluta
försäljningskontrakt med kommunerna; att fördela leveranserna på de leverantörer,
som biträtt överenskommelse om sådana; att i fråga om arbetarantal
och tider för arbetenas utförande i samråd med leverantören planlägga
leveransers effektuerande; att kontrollera att arbetarna erhålla avtalsmässig
arbetsinkomst; att, där så befinnes erforderligt, biträda med ordnandet
av erforderliga transporter och priset därför; att träffa övriga
avgöranden, som erfordras för genomförandet av försäljningsplanen.
Vid leveranscentralens anordnande bör hänsyn tagas till de olika
intressen, som här närmast komma i fråga, nämligen statens, kommunernas,
leverantörernas och arbetarnas. Arten av de åt centralen anförtrodda
uppgifterna såväl som motsatsförhållandet mellan de tre sistnämnda
intressenterna synes emellertid påkalla, att det bestämmande
inflytandet, inom ramen av vederbörligen fastställda bestämmelser, överlämnas
åt staten, representerad av en för ändamålet av Kungl. Maj:t
eller enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande förordnad person. På enahanda
sätt torde ock böra förordnas en representant med suppleant för envar
av de tre andra intressenterna. Dessa representanter för kommunerna,
stenleverantörerna och stenarbetarna skulle hava till uppgift att med råd
och upplysningar tillhandagå centralens chef.
Vid fyllandet av sin omfattande och svåra uppgift måste denne
givetvis äga tillgång till ett lämpligt arbetsorgan, för vilket ändamål
skulle upprättas en byrå under närmaste ledning av en för uppdraget
kvalificerad person, vilken i såväl ekonomiskt som annat hänseende står
fullt opartisk till förekommande leveransfrågor. Av väsentlig betydelse
för främjandet av centralens verksamhet är den omständigheten, att av
de i överläggningarna med kommissionen deltagande representanterna
för leverantörerna utlovats allt tillmötesgående beträffande tillhandahållandet
av erforderliga upplysningar och sakkunnigt biträde vid leveransunderhandlingar
o. s. v.
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 175. 25
Kommissionen har i det föregående påpekat, att den föreliggande
leveransplanen bör ingå såsom ett led i den mera omfattande plan för
stenarbetarnas bispringande, som kommissionen har att söka genomföra.
Såväl på grund härav som med hänsyn till kommissionens allmänna
uppgift och förhållande till de lokala hjälporganen i stendistrikten synes
det vara erforderligt, att leveranscentraien på lämpligt sätt anknytes till
kommissionen. Sålunda torde kommissionen böra med uppmärksamhet
följa dess verksamhet samt hos Kungl. Maj:t göra de framställningar,
som finnas påkallade.
De med leveransplanens genomförande förenade direkta kostnader,
som här komma i betraktande, utgöras dels av statens ränteförlust å de
till lån åt kommunerna erforderliga medel, dels ock av löpande utgifter
för leveranscentralens verksamhet.
Kommunernas redan gjorda preliminära rekvisitioner belöpa sig enligt
ovan meddelade beräkningar till eu summa av ungefär 3,125,000 kronor.
Härtill torde måhända komma ytterligare några belopp, vadan för bestridandet
av kostnaderna för ändamålet skulle behöva tillhandahållas
statsmedel till ett förslagsvis beräknat belopp av 3,500,000 kronor. Erforderliga
åtgärder för beredandet av tillgång till dessa medel böra
sålunda vidtagas.
Enligt de i ämbetsskrivelsen den 4 februari 1916 angivna grunder
skulle kommunerna vidare äga åtnjuta ifrågavarande lånemedel under 6
år mot en ränta av allenast 3 %. Då staten själv icke torde kunna
upplåna medel under en effektiv ränta av 5 %, och kommunerna säkerligen
önska utnyttja hela den medgivna lånetiden, skulle här uppkomma
en ränteförlust av omkring 420,000 kronor.
Beträffande kostnaderna för leveranscentralens verksamhet kunde
med visst fog den anordning ifrågasättas, att desamma påfördes själva
leveranserna och sålunda komme att ingå i summan av leverantörernas
självkostnader. Vissa svårigheter skulle emellertid därvid möta på den
grund, att självkostnadsprisen måste redan från början fastställas, innan
utgifterna för leveranscentralen kunna med större säkerhet beräknas. Då
därjämte, enligt vad kommissionen nyss förordat, staten skulle bestämma
personvalet för centralen och förbehålla sig det avgörande inflytandet på
dess ledning, synas jämväl utgifterna för densamma böra bestridas av
staten. Kommissionen har vid sina beräkningar på denna punkt kommit
till ett belopp av högst 30,000 kronor.
Bihang till riksdagms protokoll 1916. 1 samt. 153 käft. (Nr 175.)
Kostnader.
4
26
Departementschefens
yttrande.
Grunderna
för leveransernas
ordnande.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 175.
Arbetslöshetskommissionens här återgivna förslag rörande ordnandet
av de ifrågavarande stenleveranserna innebär i huvudsak följande.
I syfte att såvitt möjligt förebygga arbetslösheten bland stenarbetarna,
företrädesvis i de av krisen hårdast drabbade stenhuggeridistrikten
i Blekinge, Hallands samt Göteborgs och Bohus län, samverka staten,
kommuner — under vilket uttryck jag i det följande inbegriper ej endast
städer, köpingar och landskommuner utan även municipalsamhällen
och väghållningsdistrikt — ävensom stenleverantörer och stenarbetare
enligt vissa på förhand fastslagna grunder. Kommunerna inköpa gatsten
till leverantörernas självkostnadspris och i den utsträckning överenskommelse
därom kan träffas. Medel till dessa inköp — inberäknat
kostnaden för transport till leveransorten — tillhandahållas kommunerna
av staten i form av lån mot 3 % ränta och utan amortering under sex
års tid. Vid utgången av de sex åren må kommun för sådant låns gäldande
kunna upptaga lån på vanligt sätt.
Stenleveransernas effektuerande överlämnas åt de leverantörer, vilka
förbinda sig att fullgöra dem till det självkostnadspris och enligt de
övriga grunder, som efter vederbörlig utredning kunna komma att fastställas.
I självkostnadspriset ingå dels arbetslöner, beräknade efter de
före krisen tillämpade lönenormerna, dels ock ett efter normal drift uppskattat
tilläggsbelopp, omfattande övrig produktionskostnad samt allmänna
omkostnader, varvid dock hänsyn tages till de numera stegrade prisen
på sprängämnen och vissa andra materialier. För tilläggsbeloppets beräknande
tillhandahåller leverantör skriftlig utredning i ämnet samt ställer
räkenskaper och övriga erforderliga upplysningar till förfogande för
opartisk diskretionär granskning och övande av nödig kontroll.
Leveranserna fullgöras i regel genom nytillverkning av erforderlig
vara; i de fall då det befinnes lämpligare att för ändamålet anlita redan
inneliggande lager, skall motsvarande tillverkning utföras på sådant sätt,
att såvitt möjligt utbetalas arbetslöner till samma belopp och till motsvarande
antal arbetare, som Vid nytillverkning skulle hava utgått. Leveranserna
fördelas på lämpligt sätt mellan hugade leverantörer med vederbörlig
hänsyn till behovet att bereda arbetsförtjänst i de olika stendistrikten.
I den mån så befinnes nödigt för arbetsförtjänstens fördelande på
största möjliga antal arbetare och under erforderligt lång tid, kunna
bestämmelser meddelas rörande det antal arbetare, som av leverantör må
användas och under vilken tid av året arbetare må sysselsättas, ävensom
därom, att endast försörjningspliktiga arbetare må anlitas och att dessa ej
må äga intjäna mer än viss inkomst, anpassad efter familjens storlek. Arbetsinkomst
skall alltid beräknas efter de före krisen tillämpade lönenormer.
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 175.
27
Därest kommun önskar, att inköpt gatsten skall kvarligga lagrad å
tillverkningsorten, tillhandahåller vederbörande leverantör utan kostnad
för kommunen lagerplats och ansvarar för lagrets bevarande därstädes
intill den överenskomna tiden för dess vidarebefordran. Som villkor för
detta leverantörens åtagande gäller emellertid, att varan skall före lagringen
av vederbörande kommun till sin beskaffenhet godkännas.
Förhållandet mellan leverantör och hans arbetare regleras av de före
krisen gällande eller eljest tillämpliga kollektivavtalen. Då emellertid
dessa icke innehålla bestämmelser, som betrygga ett avgörande på fredlig
väg av tvister i tolkningsfrågor, hava vederbörande organisationer
enats om att i vad angår ifrågavarande arbeten överlämna dylika eventuella
meningsskiljaktigheter till slutligt avgörande genom skiljenämnder.
De övriga avgöranden, som påkallas för leveransplanens genomförande,
skola tillhöra en särskilt upprättad, till arbetslöshetskommissionen
närmast anknuten myndighet, bestående av representanter för staten
samt kommunernas, leverantörernas och stenarbetarnas intressen. Beslutanderätten
i förekommande frågor tillkommer statens representant; de
övriga representanterna tillhandagå denne med råd och upplysningar. Samtliga
representanter förordnas av Kungl. Maj:t eller enligt Kungl. Maj:ts
bemyndigande. För det direkta arbetet med leveransernas ordnande, i den
mån detsamma ej kan utföras genom leverantörernas medverkan, samt för
den erforderliga kontrollens effektiva utövande upprättas en byrå under
närmaste ledning av en i hithörande frågor sakkunnig samt gent emot
intressenterna opartisk person. Kostnaderna för denna organisation bestridas
av staten.
Till dessa av arbetslöshetskommissionen i samråd med representanter
för stenleverantörer och stenarbetarna samt i huvudsak under min
medverkan utarbetade grunder för stenleveransernas ordnande kan jag
helt ansluta mig.
Den föreslagna anordningen synes mig nämligen på ett lyckligt
sätt lösa de många svårigheter, som måste övervinnas för att statens
ingripande skall medföra avsett gagn.
Till vad kommissionen anfört vill jag emellertid foga några synpunkter,
som synas mig böra ytterligare framhållas.
När det nu gäller att genom produktionens hållande vid makt, om ock
i begränsad omfattning, bereda arbetarna tillfälle till utkomst genom eget
arbete, måste det vara ett önskemål att kunna bygga på det redan bestående
systemet för produktionens bedrivande och för förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetare. Å andra sidan måste staten såsom villkor för sina sär
-
28
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 175.
skilt under nuvarande förhållanden ganska avsevärda uppoffringar bestämt
kräva ett avgörande reglerande inflytande, på det att det åsyftade målet,
arbetslöshetens motverkande, må så vitt möjligt ernås. Det bör ock
erkännsamt vitsordas, att vid de förhandlingar med leverantörernas och
arbetarnas representanter, som ligga till grund för den föreliggande
planen, stort tillmötesgående visats från båda hållen. Leverantörerna
hava sålunda underkastat sig en nrycket stark begränsning av sin handlingsfrihet,
och arbetarna hava förklarat sig villiga att foga sig i de
dispositioner, som i sakens intresse kunna påkallas. Med de fem ledande
gatstensfirmor i Blekinge, Hallands samt Göteborgs och Bohus län, vilkas
representanter deltagit i de förberedande överläggningarna, hava jämväl
upprättats preliminär skriftlig överenskommelse, som torde få biläggas
detta protokoll (bil. 2). Med hänsyn till dessa firmors betydande produktionskapacitet
och talrika arbetarstam kan sålunda leveransplanens
genomförande, i vad på leverantörerna ankommer, få anses betryggat.
Ingångna meddelanden från åtskilliga mindre leverantörer i olika delar
av landet giva också vid handen, att förevarande strävanden att bereda
arbete kunna räkna på mycket allmän anslutning inom industrien.
Såsom arbetslöshetskommissionen framhållit, synas visserligen åtskilliga
kommuner hava vid sina prisberäkningar utgått från så låga
leveranspriser, att vissa svårigheter därav kunna uppkomma för uppgörandet
av slutliga köpeavtal med dem. Jag anser mig likväl kunna
utgå från den förutsättningen, att även i dessa fall från kommunernas sida
skall visas det tillmötesgående, som det behjärtansvärda syftet påkallar.
Beträffande omfattningen av de arbetstillfällen, som kunna beredas
genom de nu preliminärt beslutade stenleveranserha, kan i frågans nuvarande
läge en fullt fixerad uppgift icke lämnas. Det tilläggsbelopp,
utöver arbetslöner, som skall ingå i leverantörernas självkostnadspris,
har nämligen ännu icke kunnat bestämt fastställas. Verkställda beräkningar
giva emellertid vid handen, att detta icke överstiger 40 % av leveranspriset
(inklusive transportkostnaden), vadan sålunda minst 60 % av
detta pris tillgodokomma stenarbetarna (stenhuggare och hjälparbetare) i
form av arbetslöner. Det torde böra tilläggas, att av nämnda 40 % en avsevärd
del skall utgå till arbetsförmän och annan arbetsledning, samt att
därigenom en stor del av det i sin utkomst hotade arbetsbefälet får sin
ställning förbättrad. Utgår man från att leveranserna komma att uppgå
till ett värde av minst 3 miljoner kronor, skulle därav minst 1,800,000
kronor komma andra arbetare än förmän till del. Med antagande vidare
av en månadsinkomst av i medeltal omkring 80 kronor, skulle avlöning
kunna utgå för en arbetsstyrka av 1,000 man under 22 månader, för
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 175. 29
2,000 man under 11 månader och för 4,000 man under 5 V* månader.
Då sålunda ett genomförande av den föreliggande planen skulle vara av
stor betydelse för stenarbetarnas skyddande mot arbetslösheten, anser
jag dess förverkligande i full utsträckning vara i hög grad önskvärt.
En oavvislig förutsättning härför är emellertid, att staten åtager
sig leveransplanens finansierande i enlighet med de av arbetslöshetskommissionen
angivna grunder. Närmast gäller det då att åvägabringa
medel för tillhandahållande av lån åt kommunerna. För detta
ändamål skulle, enligt vad nu är känt angående kommunernas köpeanbud,
erfordras omkring .3,125,000 kronor. Lika med kommissionen
anser jag dock lämpligt att höja denna summa för det icke
osannolika fall, att vissa kommuner skulle önska öka sina köpeanbud
eller att nya sådana skulle ifrågakomma. Om det för lån avsedda
beloppet sättes till 3,500,000 kronor, torde dylika eventuella låneanspråk
kunna behörigen tillgodoses. För ändamålet synes lämpligen en särskild
lånefond å sistnämnda belopp böra avsättas; och torde vid bifall
härtill de i statsverkspropositionen bland inkomsterna upptagna lånemedel
böra höjas med samma belopp eller 3,500,000 kronor. Lånefonden
torde böra förvaltas av statskontoret i enlighet med av Kungl. Maj:t
fastställda närmare föreskrifter.
De av arbetslöshetskommissionen anförda skälen för statens övertagande
av kostnaden för den centrala leveransmjmdighetens verksamhet
hava synts mig övertygande. Ehuruväl det beräknade beloppet av högst
30,000 kronor kan förefalla ganska avsevärt, lärer detsamma dock få
anses måttligt i betraktande av de ifrågavarande affärstransaktionernas omfattning
samt uppdragets krävande art. Denna kostnad torde kunna
bestridas av allmänna besparingar under huvudtiteln.
Enligt arbetslöshetskommissionens förut meddelade beräkningar skulle
statens verkliga utgifter för ordnandet av stenleveranserna belöpa sig
till omkring 450,000 kronor, varav omkring 420,000 kronor i beräknad
ränteförlust samt högst 30,000 kronor i organisationskostnader. Då den
effektiva räntan å 1916 års statslån uppgår till omkring 5,1 % och lindrigare
villkor icke torde kunna erhållas vid eventuell ytterligare upplåning
under detta år, lärer försiktigheten bjuda, att man räknar med något högre
ränteförlust än det angivna beloppet 420,000 kronor. Det verkliga utgiftsbeloppet,
ehuru i och för sig betydligt, måste dock anses ringa i förhållande
till den på en gång verksamma och under lämplig form lämnade
hjälp, som skulle beredas stenarbetarna. Det bör ock ihågkommas,
att, därest icke på detta sätt utkomst tillhandahålles dem, staten måste
Medelsanskaffningen.
.
30
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 175.
vara beredd att på annat sätt träda hjälpande emellan. För den händelse
i stället arbetslöshetsunderstöd av statsmedel skulle lämnas, skulle
kostnaden härför, beräknad till i genomsnitt 2 kronor 10 öre per dag —
företrädesvis familjeförsörjare med i medeltal 2 oförsörjda barn skulle
nämligen i sådant fall komma i fråga — uppgå till inemot 1,400,000
kronor. Åven ur s)7npunkten av sparsamhet med det allmännas medel
torde alltså den föreliggande planen få anses ändamålsenlig.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag, efter samråd med
chefen för finansdepartementet, hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
dels besluta, att, för bekämpande av arbetslösheten
bland stenarbetare, skall bildas en lånefond av 3,500,000
kronor, från vilken fond lån må på högst sex år och
mot 3 % ränta utan amorteringsskyldighet tilldelas städer,
köpingar, landskommuner, municipalsamhällen och
väghållningsdistrikt för inköp enligt ovan angiven plan
av gatsten,
dels för ändamålet bland utgifter för kapitalökning
under rubriken »Statens utlåningsfonder» för 1917 anvisa
ett anslag av 3,500,000 kronor, att utgå av lånemedel,
med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis under
1916 av tillgängliga medel utanordna beloppet,
dels, vid bifall till vad sålunda föreslagits, besluta,
att de lånemedel för produktiva ändamål, som upptagas
bland inkomsterna i 1917 års riksstat, skola
höjas med 3,500,000 kronor,
dels och medgiva, att ett belopp av högst 30,000
kronor må av sjätte huvudtitelns allmänna besparingar
användas för bestridande av organisationskostnaderna
för genomförande av omförmälda plan.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Cour. Falkenberg.
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 175.
Preliminär tablå över
Län och. kommun.
Beräknad kvantitet av
Beräknat
kostnads-
belopp
Beräknat maximipris för (eif)
gatsten
små-
gatsten
annan
sten
kantsten
gatsten
små-
gatsten
kantsten
annan
sten
Kvm.
Kvm.
Kvm.
Löpm.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Stockholms stad.
—
60,000
—
—
■) 225,000
3.12
—
—
Södermanlands län.
Nyköping ....................
4,000
3,000
—
—
30,000
—
—
—
—
Eskilstuna.....................
—
—
—
—
•) 75,000
—
—
—
—
Strängnäs .....................
*) 3,000
—
—
—
10,440
—
—
—
Östergötlands län.
Norrköping ..................
6) 28,500
—
—
—
150,000
—
—
—
—
Mjölby ........................
’) 2,000
9) 4,000
—
—
—
3.85
3.io
—
—
Valdemars vik ...............
—
—
—
») 3,000
15,000
—
—
—
—
Jönköpings län.
Jönköping.....................
—
—
—
—
10) 100,000
—
—
—
—
Eksjö ...........................
—
—
—
—
ll) 12,000
—
—
—
—
Nässjö .........................
—
—
—
—
30,000
—
—
—
—
Huskvarna ...................
ia) 10,000
—
—
—
50,000
—
—
—
—
Vetlanda ......................
4,696
—
—
—
—
—
—
—
—
Värnamo ......................
—
—
—
—
20,000
—
—
—
—
Vaggeryd .....................
—
—
—
6 å 7,000
8,000
—
—
—
—
Kronobergs län.
Växjö..........................
9,000
400
—
—
35,000
—
—
—
—
Kalmar län.
Kalmar 16).....................
—
—
—
—
60,000
I5) 4.io
2.80
") 3.80
—
Mörbyl&nga 18)...............
—
—
—
—
—
—
—
Gottlands län.
Visby ...........................
19) 17,52C
—
—
1,60C
100,000
—
—
—
—
Blekinge län.
Karlskrona ...................
21) 4,20C
—
—
—
20,000
4.80
—
—
—
Ronneby ......................
a2) 4,00C
—
—
—
15,00C
3.75
—
—
—
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 175.
33
kommunernas stenrekvisitioner.
Bil. 1.
Uppgivna förutvarande inköps-
pris
för
Anmärkningar
gatsten
små-
gatsten
kantsten
annan
sten
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
—
3.40
—
—
*) Inkl. kostnader för uppläggning å kaj och uppmätning.
2) 6.90
3.so
2) För bästa gatsten av A-typ (18—22 cm. djup).
—
—
—
—
s) För inköp av gatsten.
4) Såvida stenen är s. k. gångbanesten (djup 15 cm., variation 14—16, bredd
14 cm., variation 13—16, längd 18 cm., variation 15—25 cm.).
( e)Ö.S5\
\ 4.50/
—
—
—
) 24,000 kvm. prima och 4,ö00 kvm. sekunda gatsten.
6) Resp. prima och sekunda sten.
’) 24X14X18 om.
8) 10X10X10 cm.
9) 30X15 om.
—
_
_
_
10) För inköp av gatsten.
n) » » » » till bättre kvalitet och billigare pris än vid inköp
i Eksjö.
—
—
—
—
12) » » » » och kantsten.
u) 4.85
—
—
—
l8) Sekunda gatsten.
14) Från Bankeryd; 5.65 från Uddevalla. Leveransen önskas från Bankeryd.
4.50
—
—
1.40
—
4.65
2.70
—
—
_
_
18) Stor tuktad gatsten.
—
—
—
—
16) För kantsten av granit.
17) Om godkända prov lämnas före köpet.
18) Om makadam innefattas i ifrågavarande leveranser, äro kommunalfull-
mäktige villiga att rekvirera 600 kbm. till pris av högst 6 kr. kbm.
,0) 6.io
—
—
—
19) 12,000 kvm. prima och 5,520 sekunda.
20) För prima och 5.0$ för sekunda.
21) Tuktad körbanesten (12—15 cm. bred, 15—25 lång, 16—18 hög). Stats-
6.oo
—
—
—
lån å kr. 39,260 till redan beställd sten.
2a) Tuktad sekunda sten (14—18 cm. bred, 18—20 cm. hög). Stenen bör
—
—
—
—
llu££as inom Ronneby socken och ej levereras från befintliga^ lager.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 153 käft. (Nr 175.) 5
34
Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 175.
Preliminär tablå över
Lan och kommun.
Beräknad kvantitet av
Beräknat
kostnads-
belopp
Beräknat maximipris för (eif)
gatsten
små-
gatsten
annan
sten
kantsten
gatsten
smä-
gatsten
kantsten
annan
sten
Kvm.
Kvm.
Kvm.
Löpm.
Er.
Er.
Er.
Kr.
Er.
Kristianstads län.
Kristianstad..................
2,000
4,000
—
700
20,000
—
—
—
—
Simrishamn ,s)...............
—
4,000
—
“) 2,000
11,500
—
2.oo
1.75
—
Ängelholm.....................
4,000
3,000
—
—
22,000
—
—
—
—
Tomelilla......................
3,500
—
—
—
13,475
3.20
—
—
—
Malmöhus län.
Malmö .........................
—
—
—
—
K) 345,000
—
—
—
—
Landskrona ..................
—
—
—
—
27,093
—
—
—
—
Hälsingborg..................
—
—
—
—
S8) 50,000
—
—
—
—
Eslöv ”)........................
—
1,200
—
1,500
6,000
—
—
—
—
Ystad...........................
—
—
—
—
23,800
—
—
—
Trälleborg.....................
—
—
—
—
105,000
—
—
—
—
Lund ...........................
—
—
—
—
50,000
—
—
—
—
Svedala ........................
—
—
—
—
3,000
—
—
—
—
Bä ...............................
—
—
—
—
20,000
—
—
—
—
Kaus plantering............
—
—
—
—
15,000
—
—
—
—
Höör............................
—
—
—
2,000
—
—
—
—
—
Hörby köping ...............
—
—
—
—
12,000
—
—
—
—
Hallands län.
Halmstad .....................
ä8) 37,400
—
—
4,200
135,000
—
—
—
—
Laholm ........................
1,050
1,700
—
800
8,000
—
—
—
—
Falkenberg ...................
9,500
—
—
1,000
35,000
—
• —
—
—
Kungsbacka..................
—
2,000
—
—
4,500
—
—
—
—
Göteborgs och Bohus län.
Göteborg ......................
—
—
—
3°) 30,000
100,000
—
—
—
—
Kungälv........................
—
250
31) 2,000
8,000
—
—
—
—
Uddevalla 3S)..................
35,000
12,500
—
1,200
3S) 172,475
—
—
—
—
Gärda...........................
—
6,000
—
—
13,500
—
2.25
—
—
Älvsborgs län.
Vänersborg ..................
—
—
—
—
50,000
—
/ 2.55)
\ 3.20/
—
—
Borås ...........................
13,523
34) 4,800
33) 8,000
—
100,000
5.14
2.20
Ulricehamn ..................
—
7,000
—
—
15,000
—
2.25
—
—
Åmål ...........................
2,000
—
—
—
—
3.57
—
—
—
Trollhättan ..................
2,734
16,580
—
4,637
38) 77,300
4.60
2.75
4.oo
—
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 175.
35
kommunernas stenrekvisitioner (forts.)-
Uppgivna förutvarande inköps- pris för
Anmärkningar
gatsten
små-
gatsten
kantsten
annan
sten
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
*
4.50
2.25
2.80
__
*8) 15 cm. bred och 20—25 cm. djup.
—
—
—
—
u) Staden får körbanesten från egna stenbrott.
3.50
—
—
—
—
—
—
—
5.50
2.65
3.oo
**) För inköp av gatsten, kantsten och rännstensbottnar; i beloppet ingår
lossningskostnader m. m.
4.90
2.60
_
_
26) För inköp av gatsten. Kostnaderna skola bestridas pr upplåning, om
leveransen sker genom statens förmedling; vid beställning direkt hos
4.50 a 5
""“
—
vederbörande firma med tillgängliga medel.
a7) Stadsfullmäktige hava dessutom beslutat inköpa 7,500 kvm. sten för 30,000
kr. direkt från stenfirma.
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
«
__
__
_
28) 11,100 kvm. körbanesten lista sort, 14,100 d:o 2:dra sort, 10,300 kvm.
d:o maskinslagen och 1,900 kvm. gångbanesten samt 2,500 m. bred
3.60
*») 3.25
3.50
_
kantsten och 1,700 m. smal kantsten.
w) För körbanesten II och III sort och kr. 2.25 pr kvm. för gångbanesten
—
2.25
—
—
(s. k. räfvar).
_
_
t 2.701
\ 3 90/
80) 15,000 lm. gångbaneflis och 15,000 lm. råmsten.
31) 37 cm. bred och 15 cm. tjock.
—
_
_
_
**) Under förutsättning att Kungl. Maj:t såväl beviljar lån å kr. 172,475 mot
3 % utan amort. under 6 år som ock redan nu bestämmer, att nämnda
2.50
lån efter de 6 åren finge inbetalas genom lån på avbetalningstid ej
4.oo
2.40
3.oo
_
understigande 30 år och därjämte beviljar redan nu ett 30-årigt lån för
byggnadskostnaderna eller kr. 143,160.
88) I detta belopp ingår jämväl 450 kr. för 30 stycken hörngatstenar.
3,800 kvm. (8X10 cm.), 1,000 kvm. (12X12 cm.).
—
—
—
—
85) Trottoirsmåsten (5X7 cm.).
—
—
—
—
86) Häri ingår även rekvisition av 39 st. bågstenar å 15 kr. st.
—
—
—
—
—
—
—
—
36
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 175.
Preliminär tablå över
Län och kommun.
Beräknad kvantitet
av
Beräknat
kostnads-
belopp
Beräknat maximipris för (oif)
gatsten
små-
gatsten
annan
sten
kantsten
gatsten
små-
gatsten
kantsten
annan
sten
Kvm.
Kvm.
Kvm.
Löpm.
Kr.
Er.
Kr.
Kr.
Kr.
Skaraborgs län.
Mariestad .....................
8’) 550
38) 2,500
—
39) 700
10,000
4.75
2.30
2.35
—
Lidköping.....................
—
6,500
1,000
1,500
25,000
—
/ 2.80\
\ 2.60/
1.85
4.50
Skövde 40) .....................
6,000
5,000
—
—
50,000
—
—
. —
—
Töreboda......................
—
—
—
—
4») 500
—
—
—
—
Vara ............................
—
1,500
—
—
—
—
2.95
—
—''
Grästorp........................
—
—
—
—
43) 5,000
—
—
—
—
Värmlands län.
Karlstad.......................
14,000
15,000
—
—
90,000
—
—
—
—
Kristinehamn ...............
11,000
3,000
—
55,000
—
—
—
—
Sunne..........................
—
8,000
—
43) 1,000
26,700
—
—
—
—
Örebro län.
Örebro ........................
6,250
6.700
—
—
50,000
4.50
2.70
—
—
Askersund.....................
—
—
—
—
44) 4,500
—
—
—
—
Nora ............................
—
—
—
1,440
6,197
—
—
—
—
Lindesberg ...................
—
1,804
—
1,200
8,470
—
2.70
3.oo
—
Västmanlands län.
Västerås........................
—
15,000
—
—
—
—
—
—
—
Kopparbergs län.
Falun...........................
—
8,000
—
—
24,000
—
—
—
—
Borlänge ......................
600
600
—
900
9,000
—
—
—
—
Hedemora.....................
5,000
—
—
—
25,000
—
—
—
—
Gävleborgs län.
Gävle ...........................
25,000
5,500
—
3,000
150,000
—
—
—
—
Söderhamn ...................
—
—
—
—
48) 60,000
4.50
—
3.oo
—
Västernorrlands län.
Sundsvall .....................
2,000
—
—
—
10,000
—
—
—
—
Jämtlands län.
Östersund...................
2,000
—
—
—
—
7.75
—
—
—
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 175.
37
kommunernas stenrekvisitioner (forts.).
Uppgivna förutvarande inköps- pris för
gatsten
små-
gatsten
kantsten
annan
sten
Anmärkningar
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
4.75
2.30
2.25
_
37) Längd 15—25 cm., bredd 14—16 cm., djup 14—18 cm.
5.46
3.15
—
—
3S) 10-12 cm.
39) Bredd 15 cm., djup minst 25 cm.
40) Under förutsättning att staden själv får välja leverantör.
_
41) Utan statslån; avser inköp av smågatsten.
—
2.85
—
—
4a) För inköp av gatsten.
—
—
—
4 å 4.25
2 å 2.25
4S) Bredd 30 cm., djup 17 om.
4.25
2.55
—
—
2.90
3.50
—
5.26
3.25
—
—
44) För inköp av gatsten för kr. 2,500 och sm&gatsen (8X10 cm.) för kr. 2,000.
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
3.28
—
—
—
3.oo
_
5.80
—
5å4.6o
—
—
—
—
43) 6.oo
46) 3.85
«) 5.25
45) För prima tuktad gatsten.
_
46) För smågatsten 8 å 10 cm.
4.75
—
—
—
47) För kantsten rak 30 cm. bred.
48) För inköp av gatsten (s. k. C-sten) och kantsten av 0.3 m. bredd.
—
—
—
—
38
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 175.
Bil, 2.
Överenskommelse.
Mellan Kungl. Maj:t och kronan å ena sidan och undertecknad stenleverantör
å andra sidan är under nedan angivna förutsättning följande överenskommelse träffad.
Under förutsättning att undertecknad, leverantör, bliver tilldelad någon del av
de stenleveranser, som äro avsedda att komma till stånd i följd av det initiativ, som
av statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet tagits genom ämbetsskrivelse
av den 4 februari 1916 till överståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts befallningshavande
i länen angående ifrågasatta stenleveranser till vissa kommuner, och under
förutsättning att lånemedel på vissa villkor tillhandahållas vederbörande kommuner
för ändamålet, förbinder jag mig att fullgöra de leveranser, som kunna komma att
tilldelas mig samt att vid stenpartiets tillverkning och leverans ställa mig följande
allmänna villkor och bestämmelser till noggrann efterrättelse, vilka emellertid endast
gälla här ifrågavarande stenbeställningar.
l:o. Det pris, leverantören må betinga sig för viss stensort, får icke överstiga
självkostnadspriset för denna stensort.
Självkostnadspriset utgöres av
dels den verkliga till stenarbetarna utbetalade arbetskostnaden;
dels ett tilläggsbelopp, beräknat efter normal drift och omfattande övrig produktionskostnad
(berghyra, materialkostnad m. m.) samt allmänna omkostnader (arbetsledning
m. m.). Härvid iakttages, att ammunitionskostnad och övrig materialkostnad
beräknas enligt nu gällande priser.
Detta tilläggsbelopp fastställes såsom enhetligt genomsnittsbelopp för varje
ifrågakommande län (närmast ifrågakomma Blekinge, Halland och Bohuslän).
2:o. Leverantör är skyldig att till här senare omförmäld leveranscentral avgiva
skriftlig utredning angående dess självkostnadspris för ifrågakommande olika stensorter
ävensom att bereda nämnda centrals ombud tillgång till sina räkenskaper och
meddela erforderliga upplysningar för en opartisk och diskretionär prövning av uppgivna
självkostnadspris samt för utövandet av den kontroll, som betingas av bestämmelserna
i denna överenskommelse.
3:o. Leverantören är skyldig, att med det arbetarantal och med den tidsindelning,
som av leveranscentralen efter samråd med honom kan komma att bestämmas,
tillverka den kvantitet sten, som leveransen omfattar (där så lämpar sig samma stensorter,
som i leveransavtalet med vederbörande kommuner specificeras, i varje fall
med lika stor kostnad för arbetslöner).
4:o. Leverantören förbinder sig att i de fall, då kommun önskar den levererade
stenen lagrad å tillverkningsorten, utan kostnad för köparen intill utgången av
år 1918 lagra stenen, därvid leveransen före lagringen skall av köparen eller hans
ombud slutbesiktigas, varefter säljaren ansvarar för lagrets bevarande intill den
39
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 175.
överenskomna tiden för dess vidare befordran. Köparen och säljaren äga i övrigt
sinsemellan träffa det närmare avtal, som betingas av varans uppläggande å lager.
5:o. Leverantören förbinder sig att bereda arbetarna samma lönevillkor för
utfört arbete, som under normala förhållanden tillkommit dem enligt på respektive
arbetsplatser gällande avtal rörande arbets- och löneförhållande. För arbetsplats, där
avtal funnits men utlupit utan att förnyas, skall för här ifrågavarande leverans
samma avtal anses såsom prolongerat. Vid arbetsplats, där ej något avtal funnits,
skall närmast tillämpliga avtal lända till efterrättelse.
6:o. Leverantören förbinder sig att för sin del medverka till, att mellan vederbörande
arbetsgivare och arbetarorganisationer träffas sådan överenskommelse, att
tvist om tillämpningen av gällande avtalsbestämmelser vid här ifrågavarande leveranser
ej får leda till lockout eller strejk, utan skall slitas av en permanent skiljenämnd
av tre personer, en tillsatt av arbetsgivarnas och en av arbetarnas organisation
samt den tredje av Konungens befallningshavande. En sådan nämnd tillsättes för
vartdera av Göteborgs och Bohus, Hallands och Blekinge län.
7:o. Leverantören förbinder sig att om leveranscentralen finner sådant nödvändigt
ordna arbetet sa, att endast undantagsvis andra arbetare än sådana med försörjningsplikt
användas, samt att dessa med tillämpning av gällande tariffer medgivas
uppnå en månatlig inkomst av 90 kronor, när antalet försörjda uppgår till 4
eller därunder, men till 100 kronor, när antalet försörjda överstiger 4 personer. Försörjningsplikt
anses icke föreligga beträffande arbetsduglig person, som fyllt 15 år.
8:o. Leverantören förbinder sig att vid här ifrågavarande leveransers utförande
använda, om sådant av leveranscentralen påkallas, jämväl arbetare, som förut för
honom arbetat enligt det s. k. köpsystemet i samma proportion som förut under
normala förhållanden.
9:o. Leverantören förbinder sig att godkänna den fördelning av leveranserna,
som av leveranscentralen bestämmes.
10:o. Leverantören är, i den händelse han bryter mot någon av förestående
bestämmelser, förfallen till ett av leveranscentralen fastställt vite, vilket dock högst
får uppgå till 5 % av leveranssumman.
Slutligen förklarar sig leverantören för sin del godkänna härnedan angivna
åtgärder, som i anledning av förevarande leveranser komma att vidtagas.
En leveranscentral upprättas med uppgift
att efter prövning och eventuell justering fastställa i punkt l:o omförmält
sj älvkostnadspris;
att avsluta försäljningskontrakt med kommunerna;
att fördela leveranserna på de leverantörer, som biträtt denna överenskommelse;
Vid leveransernas fördelning skall tagas hänsyn till de lokala behoven av
beredandet av arbetsförtjänst, till kommunernas intressen i fråga om billiga
transporter, upprätthållandet av äldre förbindelser m. m.;
att i fråga om arbetarantal och tider för arbetenas utförande i samråd med
leverantören planlägga leveransens effektuerande;
att kontrollera att arbetarna erhålla avtalsmässig arbetsinkomst;
att, där så beflnnes erforderligt, biträda med ordnandet av erforderliga transporter
och priset därför;
att träffa övriga avgöranden, som erfordras för genomförandet av försäljningsplanen.
Leveranscentralen ledes av en person, som därtill förordnas av Kungl. Maj:t
eller enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande. På enahanda sätt förordnas Henne per
-
40
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 175.
Eoner med var sin suppleant att tillhandagå centralens ledare med råd och upplysningar,
nämligen en representant för kommunernas intresse i fråga om stenleveranserna,
en representant för stenleverantörernas och en för stenarbetarnas intressen.
Vid förfall för ordinarie representant inträder den för honom utsedda suppleanten.
Leveranscentralen upprättar såsom sitt arbetsorgan en särskild byrå under ledning
av en för uppdraget kvalificerad person, vilken såväl i ekonomiskt som i annat
hänseende står fullkomligt opartisk till förevarande leveransfrågor.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1916.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1916:275 Skrivelse till Konungen, angående statsreglering en för år 1917. s. 2 i texten
- Rskr. 1916:155 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare. s. 13 i texten
- SU 1916:97 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare. , A , \ s. 1 i texten