Sök i Ratio Lex

Angående utbetalande av visst belopp såsom lösen för vissa äldre hamnbyggnader vid Kiviks hamn i Kristianstads län

1916-04-17 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:185, Angående utbetalande av visst belopp såsom lösen för vissa äldre hamnbyggnader vid Kiviks hamn i Kristianstads län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

1

Nr 185.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående utbetalande

av visst belopp såsom lösen för vissa äldre

hamnbyggnader vid Kiviks hamn i Kristianstads län;

given Stockholms slott den 17 april 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att såsom lösen för de gamla hamnarmarna och kajerna vid Kiviks

hamn i Kristianstads Län må till hamnaktiebolaget i Kivik av byggnadsmedlen

för fiskehamn sanläggningar utbetalas ett belopp, motsvarande

den bolagets skuld till enskilda aktieägare, som vid hamnens överlåtelse

å staten kvarstår ogulden och icke kunnat gäldas med influtna hamninkomster.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Magt förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 163 höft. (Nr 185.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Utdrag av protokollet över jordbruks ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17

april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG,

Statsråden: Hasselnöt,

von Sydow,

friherre BECK-FRIIS,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde:

Bland de fiskehamnar, som enligt riksdagens beslut år 1911 skola

byggas och underhållas av staten, upptages hamnen vid Kivik i Kristianstads

län såsom nr 4 i ordningen. Av det till denna jämte åtskilliga

andra fiskehamnars byggande av riksdagen nämnda år beviljade anslag

av 2,788,000 kronor har riksdagen årligen anvisat vissa belopp och varje

gång beslutat, att beloppet finge enligt de närmare föreskrifter, Kungl.

Maj:t kunde finna gott meddela, användas för ifrågavarande ändamål

under villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva området för

hamnarna än även av det område i land, som med hänsyn till den

rörelse, som vore avsedd att bedrivas i hamnarna, borde avsöndras för

det gemensamma behovet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till Kungl. Maj:t ingivit

arbetsplan till de avsedda reparations- och förstärkningsarbetena vid den

förut bclintliga men otillräckliga och skadade hamnen vid Kivik, fastställde

Kungl. Mapt den 25 april 1913 denna plan samt anbefallde och

bemyndigade samtidigt styrelsen att under förutsättning av sådan kostnadsfri

upplåtelse, som riksdagen uppställt såsom villkor, gå i författning

om hamnarbetets utförande på entreprenad.

Detta arbete igångsattes därefter och rapporterades den 23 december

1914 färdigt, varefter det avsynades den 30 i samma månad och

godkändes med förbehåll av ett mindre kompletteringsarbete, som skulle

vara verkställt före ansvarstidens utgång vid 191G års slut.

Emellertid har numera upplysts, att icke nämnda förutsättning av

områdesupplåtelse varit ordnad. Härom har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i skrivelse den 11 september 1915 anfört följande.

»År 1895 bildades vid Kiviks fiskeläge i Kristianstads län ett hamnaktiebolag

i ändamål att, efter övertagande från Södra Mellby kommun av den dåvarande

hamnen i Kivik, ombygga och förbättra samt för framtiden underhålla densamma.

För hamnens framtida underhåll, sedan den med statsbidrag under åren

1897—1903 ombyggts av detta hamnaktiebolag, iklädde sig Södra Mellby kommun

förbindelse gent emot staten vid avslutandet av kontraktet om statsbidrag.

Kommunens förbindelse att svara för underhållet^ gavs dock i verkligheten

mot underborgen av hamnaktiebolagets styrelse, som maste förbinda sig att halla

kommunen skadeslös för nämnda underhåll.

Underhållet har också i verkligheten påvilat hamnaktiebolaget och genom

dess styrelse bestritts med influtna hamninkomster. Kommunen har icke haft några

utgifter för underhållet.

För åstadkommande av de utöver statsbidraget för ombyggnaden erforderliga

byggnadsmedlen måste hamnbolagets styrelse år 1903 i Simrishamns sparbank

med ordföranden i hamnbolaget som låntagare och styrelsens övriga ledamöter som

borgensmän — upptaga ett lån å 12,000 kronor att betalas under loppet av 10 ar.

Såsom säkerhet för detta lån, som sålunda måst upptagas och inom 10 år gäldas

av styrelsen personligen men för hamnbolagets räkning använts till hamnens fullbordande,

innehar bolagets styrelse två inteckningar å sammanlagt 12,000 kronor.

Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i anledning av den stormskadade

hamnens iståndsättande genom statens försorg, efter en del förhandlingar under hand

med hamnbolaget, anmodat dess styrelse att förbinda sig att, sedan bolaget upplösts och

tiden för utfärdad årsstämning å bolagets borgenärer tilländalupit, pa Edeis Kungl.

Maj:t och kronan kostnadsfritt överlåta dels Kiviks hamn med vågbrytare och kajer

m. m. i det raserade skick, varuti den befann sig, innan hamnens iståndsättande

genom statens försorg tog sin början, dels allt till Kiviks hamn hörande^ område av

vatten och land, inklusive det år 1914 av hanmaktiebolaget för södra vågbrytarens

landfäste tillköpta området, allt i enlighet med en samma år av kommissionslantmätaren

Ernst A. Clausen upprättad karta över Kiviks hamn, sammankallades

Väg- och

vattenbyggnads•

styrelsen.

#

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

hamnbolagets aktieägare till extra bolagsstämma den 17 november 1914 för beslut

i.ärendet. A stämman påyrkades, att hamnens skulder från hamnbyggnaden år 1903

till hamnbyggnadsstyrelsen och enskilda personer i kommunen skulle betalas, när

överlåtelsen skulle ske. Och beslöt stämman att uppdraga åt bolagets styrelse att

underteckna förbindelsen om hamnens överlåtande samt att upplösa bolaget, som

icke ägde andra tillgångar än hamnen, och att jämlikt bolagsordningen av ordinarie

bolagsstämman år 1915 begära sanktion av detta beslut, varefter bolaget skulle

träda i likvidation och årsstämning å bolagets borgenärer sökas.

''Pa sammanträde den 22 november 1914 beslöt hamnbolagets styrelse, som

»befarade att genom underskrift av överlåtelsehandlingen begå olagligheter», att

icke för närvarande underskriva nämnda handling, utan ansåg därmed böra anstå

till dess ordinarie bolagsstämman sanktionerat extra bolagsstämmans beslut och

tiden för årsstämningen tilländalupit.

Å ordinarie bolagsstämma den 24 februari 1915 godkändes det å extra

bolagsstämman fattade beslutet att till staten överlåta hamnen gravationsfri, med

villkor att staten åtoge sig att betala den skuld, bolaget har till enskilda personer

i byggnadsstyrelsen, vilken med avdrag av 1914 års behållning av hamninkomsterna,

som disponerats för avbetalning å skulden, nu utgör 9,281 kronor 78 öre, varjämte

å stämman likvidatorer utsagos.

Med kännedom om att hamnen vore graverad av skulder till enskilda aktieägare

i hamnbolaget har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen haft att välja på att

endera uppskjuta med det anbefallda utförandet av hamnens iståndsättande mera

än 11/2 års tid för ett slutförande av överlåtelsefrågan, innan iståndsättandet börjades,

och under tiden riskera att få den i svårt skadat skick befintliga hamnen totalt

förstörd, eller ock att genast sätta iståndsättandet i verket.

I förra ^ fallet kunde vinnas, att slutgiltigt beslut om den befintliga skadade

hamnens överlåtelse — med eller utan villkor, att staten skulle, för att få de kvarstående

delarna av denna till skänks av det enskilda aktiebolaget, som ägde desamma

såväl som själva hamnområdet, betala hamnbolagets skulder till de enskilda

aktieägarna — kunde fattas tidigast å ordinarie bolagsstämma den 24 februari 1914,

och överlåtelsen ske tidigast den 24 februari 1915, då tiden för årsstämning enligt

§ 16 i bolagsordningen tilländalupit. Men däremot kunde någon minskning av

kostnaden för staten sannolikt icke genom uppskovet vinnas.

Att Södra Mellby kommun skulle befinnas villig betala hamnens skuld var

nämligen icke att emotse, då kommunen skjutit ifrån sig varje kostnad för hamnen

å de enskilda personer, som utgjorde hamnbolagets styrelse och aktieägare. Då

det vidare icke heller var att emotse, att de i små ekonomiska omständigheter

varande enskilda borgenärerna skulle vid överlåtelsen avstå från att få sina fordringar

gäldade — vilket måste ske, därest hamnaktiebolaget, vars hela aktiekapital

redan var förbrukat, utan lösen eller vederlag avhände sig den enda tillgång, de

kvarvarande delarna av vågbrytarna och kajerna, genom vars försäljning hamnens

skulder kunde betalas —, så var det med hänsyn till den kostnad, som staten

kunde vid överlåtelsen få övertaga, sak samma antingen staten den 24 februari

1915 finge betala skulden med det belopp, kronor 9,281.7 8, vartill den minskats

genom avdrag för behållna hamninkomsterna för år 1914 samt därefter erhölle

hamninkomsterna under 1915 — eller bolaget använde även dessa senare till av
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Majds Nåd. Proposition Nr 185. 5

betalning å skulden, såsom plägat sko med föregående års behållna hamninkomster,

och staten då först år IDIG vid överlåtelsen betalade det sålunda minskade beloppet.

Då nämligen det av riksdagen för samtliga iiskehamnsanläggningars utförande

av staten stadgade villkoret om kostnadsfri upplåtelse av själva området för hamnen

icke gärna i förevarande fall torde kunna tolkas såsom en fordran, att enskilda

personer — såsom aktieägare i detta hamnbolag utan andra tillgångar än de skadade

men dock ej värdelösa hamnarmarna och kajerna men med resterande skulder för

dessa —, skola drabbas av för dem kännbara förluster genom hamnbolagets kostnadsfria

överlåtelse icke blott av själva området för hamnen utan även av de kvarstående

byggnadsdelarna, som utgöra den enda tillgång, som det överlåtande bolaget

äger att tillgripa för gottgörande av de enskilda aktieägarnas oguldna fordringar å

hamnen, sä torde staten icke kunnat undgå att, genom gäldande av de enskilda

aktieägarnas vid överlåtelsen ännu obetalda skuldfordringar i den belintliga hamnen,

lösa sig til) de skadade hamnarmarna och kajerna, så framt icke riksdagen skolat

upphäva sitt beslut att iståndsätta hamnen. Då nu denna av fiskehamnskommissionen

och av riksdagen ansetts så viktig, att den satts såsom nr 4 i ordningen bland alla

de beslutade fiskehamnarna, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke kunnat

förutsätta, att riksdagen skulle komma att upphäva sitt beslut om hamnens snara

iståndsättande hellre än att staten skulle vid bolagets överlåtelse av densamma

nödgas som lösen för hamnarmarna in. in. betala hamnens jämförelsevis ringa oguldna

skuld till enskilda; och vid sådant förhållande kunde, såsom ovan anförts, intet

vinnas, men däremot mycket förloras, ifall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen låtit

anstå med iståndsättandet, till dess en överlåtelse allra tidigast den 24 februari

1915 jämlikt bolagsordningen kunnat ske. — Risken att därigenom ådraga staten

en långt större ökning av kostnaden för hamnens iståndsättande var nämligen

mycket stor, emedan ett omedelbart och i möjligaste mån snabbt utförande av

iståndsättandet var oundgängligen nödvändigt för att icke den svårt skadade hamnen

skulle bliva totalt förstörd av höst- och vinterstormarna 1913—1914. Det kunde

därför icke vara med statens fördel förenligt att låta anstå med arbetets påbörjande

minst halvtannat år för genomförande enligt § 16 i bolagsordningen av hamnaktiebolagets

upplösning och uttagande av årsstämning å bolagets borgenärer, vilket

måste äga rum, innan någon överlåtelse av hamnen till staten komme till stånd,

utan statens intresse fordrade, att arbetet måste genast påbörjas, så fort entreprenör

kunde erhållas efter underrättelsen om riksdagens beslut om hamnens iståndsättande

och Kung], Maj:ts fastställelse av arbetsplanen. Oaktat det skyndsammaste påbörjande

och bedrivande av iståndsättandet sönderslogos icke desto mindre under

vintern 1913—1914 de kvarstående delar av överbyggnaden å norra hamnarmen,

vilka i arbetsplanen påräknats skola kvarstå, och deras förstöring av vinterstormarna,

innan förstärkningsarbetena därå hunnit komma till utförande, har medfört en extra

kostnad av 6,231 kronor. Ett uppskov med hela arbetet intill dess överlåtelse av

hamnen kunnat ske hade med all sannolikhet medfört långt större oberäknade

kostnader än en betalning till de enskilda aktieägarna av bolagets skuld å hamnen.

Med överlämnande av kommunalstämmoprotokoll från Södra Mellby kommun,

utvisande att kommunen avslagit att gottgöra de enskilda aktieägarna för deras

fordringar hos hamnaktiebolaget, får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,^ med stöd

av vad ovan anförts, i underdånighet hemställa om bemyndigande att såsom lösen

för de gamla hamnarmarna och kajerna i Kiviks hamn till hamnaktiebolaget i Kivik

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majits

befallningshavande

i

Kristianstads

län.

Statskontoret.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 185.

av byggnadsmedlen för liskehamnsanläggningarna utbetala det belopp, som vid

hamnens överlåtelse återstår oguldet av den för närvarande till 9,281 kronor 78 öre

uppgående skulden å hamnen till enskilda aktieägare.»

Av vid skrivelsen fogat protokoll vid kommunalstämma den 2 maj

1915 med Södra Mellby kommun inhämtas, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hemställt, att kommunen måtte förbinda sig att vid hamnens

överlämnande till staten betala hamnaktiebolagets skuld till enskilda

personer eller åtminstone viss del, ej understigande hälften av

denna skuld. Kommunalstämman avslog framställningen under anförande

att ifrågavarande skuldsumma ej tillskyndats hamnaktiebolaget

genom kostnad för underhåll av hamnen utan tillkommit för täckande

av kostnader vid dess byggande år 1903, samt att kommunen hade stor

amorteringsskuld och en utdebitering av 6 kronor per bevillningskrona.

Kungl. Majits befallningskavande i Kristianstads län har i utlåtande

den 30 oktober 1915 anfört följande.

»Av framställningen framgår, att hamnaktiebolaget i Kivik för hamnanläggningen

därstädes ännu häftar i skuld, för vilken ledamöterna i bolagets styrelse

iklätt sig personlig ansvarighet, samt att bolaget saknar andra tillgångar än hamnanläggningen

och vad därtill hörer. Vid sådant förhållande synes det, såsom även

Eders Kungl. Majits väg- och vattenbyggnadsstyrelse framhållit, som om det av

riksdagen för samtliga fiskehamnsanläggningars utförande av staten stadgade villkoret

om kostnadsfri upplåtelse av själva området för hamnen i föreliggande fall

icke torde böra tolkas så, att icke blott själva området för hamnen utan även

därinom befintliga anläggningar av hamnarmar och kajer m. m. skulle vid upplåtelse

till staten kostnadsfritt överlämnas. Genom en fullkomlig kostnadsfri upplåtelse

av hamnen skulle de ledamöter i hamnbolagets styrelse, vilka ansvara för

bolagets skuld och vilka äro i jämförelsevis mindre goda ekonomiska omständigheter,

göra en för dem mycket kännbar förlust, då de i sådan händelse nödgades

av egna medel betala samma skuld utan möjlighet att för sina utlägg erhålla någon

som helst gottgörelse. Det vore också enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes

förmenande i hög grad obilligt att fordra, att de skulle göra en sådan uppoffring,

vartill de icke heller lära vara lagligen skyldiga.

I frågans läge finnas endast två utvägar, antingen att staten erhåller överlåtelse

av hamnen mot betalning av dess skuld eller ock avstår från sina å hamnbyggnaden

hittills nedlagda kostnader och låter denna förbliva i hamnbolagets ägo.

Av dessa alternativ torde det förra vara mest överensstämmande med det av

riksdagen avsedda ändamålet och det enda av dem, som av Eders Kungl. Maj:ts

befallningshavande kan förordas.

På grund härav får Eders Kungl. Majits befallningshavande även tillstyrka

nådigt bifall till den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorda framställningen.»

I utlåtande den 13 mars 1916 har statskontoret förklarat sig kunna instämma

i det av Kungl. Majits befallningshavande avgivna yttrandet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 185.

Att ifrågavarande hamnbyggnadsarbete igångsatts, innan det av Dtp<^t^‘nh

riksdagen uppställda och i Kungl. Mapts beslut om arbetsplanens fastställande

och arbetets utförande uttryckligen upprepade villkoret om fri

upplåtelse av hamnområdet m. m. uppfyllts eller visshet förelegat, att

villkoret komme att uppfyllas, stod icke i överensstämmelse med statsmakternas

beslut. Det är även anmärkningsvärt, att, såvitt handlingarna

utmärka, med anledning av framställning från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hamnaktiebolaget icke förr än vid extra bolagsstämma den 17

november 1914 tagit frågan om överlåtelse av hamnen i dess gamla

skick med tillhörande hamnområde under omprövning, ehuru arbetena

på den nya hamnen då redan voro nästan avslutade, samt att kommunens

beslut på liknande framställning fattats först den 2 maj 1915.

Det har emellertid häremot anförts, att arbetena på denna hamn

hade karaktären av ett reparations- och förbättringsarbete och att det

var för staten av stor vikt, att icke de delar av den förutvarande hamnen,

som beräknat9 skola kunna användas för den nya, bleve under den

tid, som kunde förflyta intill dess överlåtelsefrågan hunnit ordnas,

ytterligare skadade. Enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört,

förelåg sådan risk, vilken kunnat medföra utgiftsökning med mycket

betydande belopp, vida överstigande det nu ifrågavarande. Oaktat all

skyndsamhet skedde också opåräknad skada till över 6,000 kronors

värde. Det bör särskilt beaktas, att i överlåtelsen, vad denna hamn

angår, ingå icke blott land- och vattenområden, liksom vid alldeles nyanlagda

hamnar, utan verkliga hamnbyggnadsarbeten, vilka anlagts bland

annat för de lånemedel, vilkas betalande staten nu skulle övertaga.

Om än sålunda den formella behandlingen av ärendet lämnar rum

för avsevärda anmärkningar, anser jag i sakens nuvarande skick staten

vara nödsakad att ikläda sig betalningsskyldigheten för hamnaktiebolagets

återstående skuld till enskilda aktieägare.

Jag finner det alltså lika med myndigheterna riktigast, att staten

åtager sig betalandet av sagda skuld, dock endast i den mån denna

skuld icke kunnat betalas med influtna hamninkomster.

Jag har inhämtat, att årsstämningen å hamnaktiebolagets borgenärer

utgått den 6 april detta år. Hamnen kan alltså nu när som

helst överlåtas och bolaget upplösas, sedan dess skulder betalts.

Då utbetalning av ifrågavarande skuldsumma emellertid innebär

en avvikelse från det av riksdagen för anslagets anvisande uppställda

villkor, anser jag det nödvändigt, att riksdagens medgivande därtill

inhämtas.

Jag vill tillägga, att jag förvissat mig om, att icke vid andra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 185.

statens fiskehamnsbyggnader liknande förhållanden föreligga och att det

numera städse iakttages, att upplåtelsefrågan är ordnad, innan arbetet

börjar.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,

att såsom lösen för de gamla hamnarmarna och kajerna vid Kiviks

hamn i Kristianstads län må till hamnaktiebolaget i Kivik av byggnadsmedlen

för fiskehamnsanläggningar utbetalas ett belopp, motsvarande

den bolagets skuld till enskilda aktieägare, som vid hamnens överlåtelse

å staten kvarstår ogulden och icke kunnat gäldas med influtna hamninkomster.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga . . . till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:224 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds proposition angående utbetalande av visst belopp såsom lösen för vissa äldre hamnbyggnader vid Kiviks hamn s. 12 i texten
  2. JoU 1916:82 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående utbetalande av visst belopp såsom lösen för vissa äldre hamnbyggnader vid Kiviks hamn i Kristiansta s. 4 i texten