Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter samt lag om utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning av fartyg

1916-03-06 · 28 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 26 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:186, Med förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter samt lag om utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning av fartyg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

1

Nr 180.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till lag

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med

svenskt fartyg mellan utrikes orter samt lag om utsträckt

tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa

fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri

samt mot tidsbefraktning av fartyg; given Stockholms

slott tisdagen den 25 april 1916.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt 87 § regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om förbud i vissa fall mot

fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter samt lag om

utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall

mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning

av fartyg.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 164 käft. (Nr 186.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

utrikes orter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i

den mån sa prövas nödigt, förordna, för viss tid eller tills vidare, att med

svenskt maskindrivet fartyg, som äger en bruttodräktighet av tvåhundra

registerton eller därutöver, gods icke må fraktas mellan utrikes orter.

Vad sålunda är stadgat om fraktande skall gälla fortskaffande av gods

jämväl i annat fall än vid befordran mot vederlag.

Under tid, då sålunda meddelat förordnande är gällande, skola i

sjölagen givna stadganden, som avse befogenhet för befälhavare att sälja

av redarens gods eller av lasten eller röra utlossning av gods annorstädes

än i bestämmelseorten, äga tillämpning, ändock att därigenom gods, som

inlastats å utrikes ort, skiljes från fartyget å sålunda belägen ort; dock

må i fall, som avses i 128 och 129 §§ sjölagen, lossning av gods, som

inlastats å utrikes ort, äga rum endast å inom riket belägen ort.

2 mom. Från förbud, som i 1 mom. sägs, undantagas med inskränkningar

och enligt bestämmelser i övrigt, som Konungen må meddela:

a) fartyg, som göra regelbundna resor mellan Sverige och utrikes

orter efter en på förhand kungjord plan, som tillämpas, då denna lag

tråder i kraft; samt

b) gods, som utgöres av skeppsproviant och skeppsförnödenheter för

fartyget ävensom förnödenheter tillhöriga passagerare och å fartyget anställda

personer, samt gods, som bärgats ombord å fartyget.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ta nåd. proposition, Nr 186.

Ytterligare undantag från ovannämnda förbud må för särskilda fall

eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den

Konungen därtill bemyndigar.

2 §•

Fortskaffa gods med svenskt fartyg i strid mot föreskrift, som

enligt 1 § meddelats, straffes befälhavaren med böter, högst tjugutusen

kronor, eller fängelse i högst ett år.

Ilar redare eller annan, som i redares ställe haft befattning med

fartyget, bjudit, legt, trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren

till förseelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller, med vetskap

om förseelsen, underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra

dess utförande, varde dömd till straff, som i första stycket sägs.

Där frakt för godsets fortskaffande skolat enligt därom träffat avtal

tillkomma den brottslige, vare han skyldig utgiva, fraktens belopp. År

den, vilken frakten skolat tillkomma, ej förfallen till straff efter ty ovan

sägs, skall han förpliktas att av frakten utgiva det belopp, vartill för

honom uppkommen vinst å det olovliga fraktandet högst kan skattas.

3 §•

Under tid, då förordnande enligt 1 § är gällande, må icke slutas

avtal, varigenom utlänning erhåller nyttjanderätt till svenskt fartyg av beskaffenhet,

som med förordnandet avses, eller om sådant fartygs tidsbefraktning

av utlänning. Undantag från detta förbud må för särskilda fall

eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den

Konungen därtill bemyndigar. Utländsk innehavare av nyttjanderätt till

fartyg, som ovan sägs, eller utländsk tidsbefraktare av sådant fartyg må,

utan hinder av förbudet, överlåta sin rätt till annan utlänning.

Sluter någon avtal i strid mot i första stycket given bestämmelse,

vare avtalet ogillt och varde den, som med nyttjanderätt upplåtit eller på

tid bortfraktat fartyget eller överlåtit sin nyttjanderätt eller rätt såsom

tidsbefraktare, straffad på sätt i 2 § första stycket sägs samt förpliktad utgiva

avtalat vederlag; dock att, där avtalet slutits i strid mot förordnande,

som meddelats enligt lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall

mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning

av fartyg eller lagen om utsträckt tillämpning av nämnda lag, endast påföljd,

som där stadgas, må tillämpas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. propvsition, Nr 186.

4 §•

Böter, sond ådöraas enligt denna lag, så ock vad den brottslige eller

annan jämlikt denna lag förpliktats utgiva tillfälle kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och

gäller till och med den 31 mars 1917. Av Konungen jämlikt denna lag

givet förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda

dag. I fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet begången förseelse,

som i lagen sägs, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.

Har, då förordnande, som enligt i 1 § meddelats, bliver gällande,

fartyg avgått från utrikes ort, där gods inlastats, må, utan hinder av förordnandet,

godset fortskaffas till utom riket belägen ort.

Varder förordnande, varom i denna lag stadgas, vid lagens utfärdande

meddelat, må Konungen jämväl föreskriva, att där avtal, som enligt 3 §

är under där nämnd tid förbjudet, slutits före lagens ikraftträdande men

efter den 14 april 1916, avtalet skall upphöra att gälla, om ej någondera

parten inom trettio dagar, efter det lagen trätt i kraft, söker Konungens

godkännande samt sökt godkännande varder av Konungen beviljat. *Har

sådan föreskrift meddelats och varder på grund av avtal, som slutits under

nyss nämnda tid före lagens ikraftträdande samt ej av Konungen godkännes,

fartyg efter lagens ikraftträdande ställt till utlännings förfogande,

äge vad i 3 § av denna lag stadgas om annan påföljd än avtals ogiltighet

motsvarande tillämpning, och skall vad i 4 § av lagen är stadgat i

tillämpliga delar gälla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

5

Förslag

till

Lag

om utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall

mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning

av fartyg.

Härigenom förordnas som följer:

Vad i lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall mot överlåtelse

av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning av fartyg är

stadgat angående avtal om svenskt fartygs tidsbefraktning av utlänning

skall ock gälla avtal, varigenom utlänning erhåller nyttjanderätt till svenskt

fartyg.

Sluter någon i strid mot förordnande, som jämlikt detta stadgande meddelats,

avtal, varigenom utlänning erhåller nyttjanderätt till svenskt fartyg,

skall vad i 2 och 3 §§ av nämnda lag*stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och

gäller till och med den 31 mars 1917. Av Konungen jämlikt denna lag

givet förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda

dag. I fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet begången förseelse,

som i lagen sägs, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.

Varder förordnande enligt denna lag vid lagens utfärdande meddelat,

och är sådant förordnande, som avses i 1 § andra stycket av lagen

den 6 mars 1916 och vid nämnda lags utfärdande meddelats, gällande, då

nu ifrågavarande lag utfärdas, må Konungen jämväl föreskriva, att där

avtal, som i sistnämnda lag avses, slutits före samma lags ikraftträdande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

men efter den 8 januari 1916, avtalet skall upphöra att gälla, om ej någondera

parten inom trettio dagar, efter det denna lag trätt i kraft, söker

Konungens godkännande samt sökt godkännande varder av Konungen

beviljat. Har sådan föreskrift meddelats och varder på grund av avtal,

som slutits under nyss nämnda tid före denna lags ikraftträdande samt

ej av Konungen godkännes, fartyg efter denna lags ikraftträdande avlämnat

till utlänning, äge vad i 2 § av lagen den 6 mars 1916 stadgas

om annan påföljd än avtals ogiltighet motsvarande tillämpning, och skall

vad i 3 § av samma lag är stadgat i tillämpliga delar gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

Utdrag av protokollet över finans ärenden, lxållet inför Hans Mafit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den

14 april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot, *

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Vennersten anförde efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet:

»Anskaffandet av erforderligt tonnage för import och export har

med den utveckling förhållandena å fraktmarknaden tagit blivit en alltmera

brännande fråga. I allt större utsträckning har i krigförande och

även i neutrala länder det enskilda tonnaget tagits i anspråk för statsändamål

eller eljest för fraktfart uteslutande på det egna landet. I vissa krigförande

länder har därjämte på grund av sjökriget det för enskild fraktfart

fritt tillgängliga tonnaget kunnat endast i jämförelsevis ringa omfattning

komma till användning. Fartygsförluster hava dessutom inträffat i

långt större antal än under fredstid och ersättandet av sålunda förlorat

tonnage har ej kunnat ske i tillnärmelsevis erforderlig omfattning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

Direkt och indirekt har allt detta bidragit att skapa knapphet på

tonnage även för vårt land. Ej endast har den fraktfart med utländska fartyg,

som omedelbart eller medelbart bidragit till våra sjöfartsförbindelsers upprätthållande,

i tilltagande grad minskats, utan även den svenska handelsflottan

har, både i fråga om bestånd och verksamhetsområde, rönt stark påverkan

av nyss berörda förhållanden. Försäljningarna av svenska fartyg till

utlandet stego, såsom jag förut erinrat i yttrande till statsrådsprotokollet den

28 januari innevarande år, inemot årsskiftet på ett oroväckande sätt. För

att hindra handelsflottans ytterligare försvagande tillkom lagen den 6 mars

1916 om förbud i vissa fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel

däri samt mot tidsbefraktning av fartyg. Emellertid kunde härförutom

befaras, att under inflytande av den utländska fraktmarknaden det tonnage,

som vore i svensk ägo, komme att i ökad omfattning användas till fraktfart

å trader, som icke eller endast i otillräcklig mån berörde Sverige.

Samtidigt var därför under övervägande, huruvida icke, sedan genom nyssnämnda

lag förebyggts, att fartyg kunde genom försäljning till utlandet

undandragas svensk statsmyndighets förfogande, tiden vore inne att åt staten

i viss utsträckning inrymma ett bestämmande inflytande å själva fraktfarten.

De farhågor, som sålunda hyste^ hava ingalunda jävats av utvecklingen

under den sista tiden. Tvärtom synes dragningskraften gå, ej blott för

det utländska utan även för det svenska tonnaget, åtminstone vad trampångarna

beträffar, i betänklig grad i riktning bort från Sverige till utländska

trader. Lockelserna äro ju också ingalunda små. De tonnageförskjutningar,

som på en del utländska trader ägt rum tillföljd därav, att

en stor del av det därstädes använda främmande tonnaget bortgått och i

stället bundits vid det egna landet, hava ägt rum under högst betydande

fraktstegringar. Där dessa fraktstegringar medfört frakter större eller lika

stora som dem, vilka betalats för fraktfart på Sverige, samt inträffat på

trader, varest risker eller andra olägenheter varit mindre än vid fraktfart

på ett land med Sveriges belägenhet, är det givet att småningom en betänklig

förskjutning till Sveriges nackdel kan bliva följden, om ej effektiva

åtgärder till motarbetande av denna tendens vidtagas.

De åtgärder, som sålunda erfordras, torde i första hand bestå i ett

bindande genom lagbestämmelser av landets tonnage vid fraktfart på det

egna landet. Givetvis kan ett sådant band på rederirörelsen medföra, att

densamma går miste om en del särskilt lönande fraktfart. Denna begränsning

av fraktmarknaden är närmast att jämföra med de inskränkningar,

som drabbat andra näringsgrenars avsättningsmöjligheter genom

exportförbuden. I det ena som det andra fallet måste landets välfärd

främst beaktas och enskildas intressen, i den mån det är behövligt, vika.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

Detta synes ock vara en uppfattning, som i nu förevarande fråga

tåmligen allmänt trängt igenom i utlandet. Såväl krigförande som neutrala

makter hava nämligen, såsom förut nämnts, utfärdat mer eller mindre

inskränkande bestämmelser i fråga om fraktande av gods på trader, som

icke beröra det egna landet.

I England togs ett sådant steg redan under år 1915. Genom order

in council den 10 november nämnda år förordnades, att intet brittiskt

ångfartyg, som ägde en bruttodräktighet utöver 500 ton, finge föra gods

från någon utländsk hamn till någon annan utländsk hamn, utan att ägaren

eller befraktaren beviljats licens av en för licensers prövning och

meddelande särskilt tillsatt kommission. I februari 1916 skärptes dessa

bestämmelser ytterligare därhän, att ingen resa med sådant fartyg finge

påbörjas, utan att licens meddelats. Dock äro därvid undantagna fartyg,

som användas i kustfart på Storbritannien och Irland.

Några dagar därefter utfärdade tyska förbundsrådet en kungörelse

av följande innehåll: alla hyres- eller fraktavtal, som avse befordran av

gods å fartyg med en bruttodräktighet över 500 registerton, förbjudas, i

den mån därigenom tages i anspråk mer än en tredjedel av fartygets

nettodräktighet eller lastförmåga. Förbudet avser dock ej de fall, då forslandet

äger rum uteslutande till eller från tysk hamn. Undantag kan

därjämte medgivas av rikskansleren.

Den 28 februari i år förordnade den italienska regeringen, att italienska

ångfartyg, som mäta mer än 1,000 ton, icke må utan tillstånd av

marinministern frakta gods från italiensk hamn till ort utanför Medelhavet

eller mellan utländska hamnar.

Den 18 mars i år utfärdades i Nederländerna en lag i liknande

syfte. Enligt denna får fartygs avresa från nederländska farvatten

äga rum endast med regeringens tillstånd. Detta har hittills beviljats under

förutsättning, att bankgaranti ställes för att fartyget skall återvända

inom viss tid.

Jämväl i Spanien hava nyligen vidtagits anordningar, som innebära

bestämmande från offentlig myndighets sida över enskilda handelsfartygs

resor för att bereda tillgång till erforderligt tonnage för det egna landet.

Slutligen har den 4 innevarande månad franska regeringen föreskrivit,

att fartyg över 500 ton ej må utan särskilt tillstånd utklarera

från fransk hamn till utländsk hamn eller göra resa mellan utländska

hamnar.

Den 6 innevarande april har därjämte den ändring vidtagits i fråga om

italienska fartygs användande till sjöfart, att ångfartyg över 250 nettoton

och segelfartyg över 500 ton icke må nyttjas till transport av människor

Bihang till Riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 164 käft. (Nr 186.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

eller gods mellan utländska hamnar eller ens gå utan last mellan sådana

hamnar. Marinministern äger dessutom att i särskilda fall utfärda förbud

mot sådana resor även ifråga om italienska fartyg, som ej äro underkastade

nyssnämnda föreskrift. Ej heller få ångfartyg eller sådana segelfartyg, som

äro över 500 ton, gå från italiensk till utländsk hamn, utan att marinministern

därtill lämnat samtycke. Därvid äro dock undantagna passagerarefartyg,

som tillhöra subventionerad fartygslinje eller reguliär transatlantisk

linje, i fråga om reguliära resor, som utföras enligt av marinministern godkänd

plan. Vid resa, som ångfartyg eller sådana segelfartyg, vilka äro över

500 ton, företaga från utländsk till italiensk hamn, är förbjudet att forsla

last, som icke har italiensk hamn till bestämmelseort. Aven från detta

förbud kan undantag meddelas av marinministern.

Då av skäl, som förut angivits, liknande anordningar synas jämväl

för vårt land erforderliga, har jag låtit inom departementet utarbeta ett

förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med

svenskt fartyg mellan utrikes orter.

Förslaget avser endast maskindrivna fartyg, som äga en bruttod räktighet

av tvåhundra registerton eller därutöver. Segelfartyg samt mindre

maskindrivna fartyg hava icke medtagits, då nyttan av deras medtagande

ej torde motsvara därmed förenade olägenheter.

Att gods fraktas eller eljest fortskaffas mellan utrikes orter innebär

en verksamhet, som avslutas med godsets lossning å utrikes ort. I sjölagen

finnas emellertid eu del fall, såsom exempelvis befälhavares försäljning

av last för att anskaffa nödiga medel till resans utförande eller befraktares

hävande av befraktningsavtalet på grund av hinder för eller uppehåll

i godsets fraktande, då, oavsett det förbud, som lagförslaget avser

att genomföra, en lossning å utrikes ort av utomlands inlastat gods icke

torde böra förbjudas.

I överensstämmelse härmed har i förslaget intagits bestämmelse, som

uttryckligen undantager dylika i sjölagen berörda fall, därvid dock utösande

av gods av anledning, som omförmäles i 128 och 129 §§ sjölagen,

såsom innebärande allt för stor möjlighet att motverka lagförslagets

syfte, icke ansetts kunna ställas utanför förbudet.

Vidare har föreslagits dels att jämväl i övrigt från förbudet göra

vissa i lagen angivna undantag, som skola inträda, utan att därom särskilt

förordnats, dels ock att möjliggöra för Konungen eller den Konungen

därtill bemyndigar att medgiva undantag för särskilda fall eller i därom

utfärdade kungörelser.

Till de föreslagna reguljära undantagen hör främst linjefarten. En

inarbetad fartygslinje utgör en tillgång för rederiet av så stort värde, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

endast i nödfall kan ifrågasättas att förhindra fraktfart på eu sådan trade,

även där verksamheten till övervägande del består i fraktande av gods

mellan utrikes orter. Sådana tider kunna emellertid komma, då ett dylikt

linjerederi måste i landets intresse förflytta tyngdpunkten för sin fraktfart

till större överensstämmelse med det egna landets ofrånkomliga behov.

Med tanke på sådana fåll har föreslagits, att inskränkningar i det

sålunda stadgade undantaget skall kunna meddelas av Konungen.

Det andra i lagförslaget särskilt angivna undantaget är av mindre

betydelse. Det avser skeppsproviant och ekeppsförnödenheter för fartyget

ävensom förnödenheter tillhöriga passagerare och å fartyget anställda personer

samt gods, som bärgats ombord å fartyget. Någon olägenhet av att

undantaga sådant gods från förbudet synes ej föreligga. Skulle missbruk

visa sig, finnes ju dessutom möjlighet att göra inskränkningar eller meddela

kontrollbestämmelser.

Emellertid torde tillstånd att i viss utsträckning fortskaffa gods

mellan utrikes orter kunna meddelas jämväl i andra fall än de i förslaget

uttryckligen angivna, utan att det med förslaget åsyftade ändamålet förfelas.

Så torde t. ex. möjlighet böra finnas att ordna så, att fartyg,

som förer gods från och till Sverige, ej förhindras att från utländsk lossningsort

föra där inlastat gods till ort, där hemfrakt skall erhållas, ellei,

om^en del av den från Sverige förda lasten lossats i utrikes ort, därstädes

komplettera lasten och även lossa sålunda erhållen last under resan till

den återstående svenska lastens slutliga destinationsort. Vidare finnas

hamnar, som, ehuru de äro belägna utomlands, likväl måste anses för

Sveriges export eller import helt och hållet eller i det närmaste jämställda

med svensk hamn t. ex. Narvik i fråga om malmexporten. Aven

för sådana fall är givetvis nödvändigt, att undantag kunna göras. Med

hänsyn därtill har, såsom förut är nämnt, föreslagits, att ytterligare undantag

från förbudet må för särskilda fall eller i därom utfärdade kungörelser

medgivas av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.

Prövning av de fall, då sådana undantag böra medgivas, torde, såsom

flerstädes0 i utlandet skett, böra överlämnas åt en kommission, sammansatt

av därför särskilt kvalificerade personer.

Då, såsom förut påpekats, betydande ekonomiska fördelar kunna

vara förenade med en fraktfart sådan som den lagförslaget avser att förebygga,

är det givet, att påföljden av överträdelse av förbudet måste vara

av allvarlig beskaffenhet.

Jag har ansett lämpligast att föreslå samma straffbestämmelse, som

givits i lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall mot överlåtelse a\

svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning av fartyg. Straff
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 1H6.

hotet har i första hand riktats mot befälhavaren, som utövar den omedelbara

kontrollen över fartygets resor och last, men har jämväl, efter mönster

av 292 § sjölagen, utsträckts till redare eller annan, som i redares ställe

haft. befattning med fartyget. För att betaga dem, som kunna vara ekonomiskt

intresserade av överträdelsens begående, i främsta rummet redare

och ^befraktare, den anledning att befordra eller underlåta att förhindra

överträdelsen, som kan ligga i berörda ekonomiska fördel, har tillika föreskrivits,

att sådan person skall, där han gjort sig förfallen till sträft'',

jämväl utgiva beloppet av frakt, som för det olovliga fortskaffandet

betingats. Det har tillika ansetts lämpligt, att, även om den sålunda ekonomiskt

intresserade ej kan dömas till straff, han dock ej skall få behålla

vinst, som kan hava uppkommit på grund av det olovliga fraktandet. Ett

särskilt stadgande därom har därför intagits i förslaget.

I vissa fall är emellertid en straffbestämmelse sådan som den nu

föreslagna ej tillräcklig för att förläna erforderlig effektivitet åt förbudet.

Har fartyget blivit ställt till utlännings förfogande på grund av avtal om

tidsbefraktning eller uthyrande, är straffhotet föga verksamt. Visserligen

skall enligt kungl. förordningen den 29 mars 1912 angående befäl å

svenska handelsfartyg in. in. befälhavaren å fartyget vara svensk undersåte,

men att ställa denne till ansvar kan på grund av hans vistelse utomlands

vara törenat med dröjsmål och svårigheter. Ej heller torde det

vara skäligt att i den utsträckning, som skulle vara erforderlig för straffhotets

effektivitet, rikta påföljden mot den svenske redaren eller ägaren.

Detta skulle förutsätta åläggande för honom att följa fartygets användande

på ett helt annat sätt, än för närvarande torde vara det vanliga.

Under sådana omständigheter har jag ansett lämpligast, att svenska

fartygs ställande till utlännings förfogande skall kunna förhindras. Det

i lagen den 6 mars 1916 stadgade förbudet mot svenskt fartygs tidsbefraktning

av utlänning för längre tid än sex månader är från ovan nämnda

synpunkt, icke tillfyllest. För att ernå det angivna ändamålet måste det

givas möjlighet att i fråga om maskindrivna fartyg om tvåhundra registerton

eller däröver förbjuda varje tidsbefraktning av utlänning. Då sådan

upplåtelse av fartyg till utlänning, som avses i 275 § sjölagen, d. v. s.

upplåtelse till annan att nyttja fartyget till sjöfart för egen räkning, ej

torde komma in under begreppet tidsbefraktning, hava båda avtalsformerna

i förslaget särskilt omnämnts. I likhet med vad motsvarande

stadgande i lagen den 6 mars 1916 innehåller, har möjlighet beretts

Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar att medgiva undantaofrån

förbudet.»

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

Föredraganden yttrade härefter vidare:

»Den nu föreslagna lagstiftningen torde nödvändiggöra en utsträckt

tillämpning av den nyligen antagna lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa

fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning

av fartyg. Det i nämnda lag stadgade förbudet mot upplåtelse till

utlänning av svenskt fartyg omfattar enligt orden endast tidsbefraktning

men icke upplåtelse, som avses i 275 § sjölagen. Visserligen torde det

vara uppenbart, att riksdagen med den av riksdagen införda bestämmelsen

mot tidsbefraktning velat träffa jämväl upplåtelse av sistnämnda slag och

följaktligen tänkt sig, att stadgandet om tidsbefraktning borde tolkas såsom

omfattande även upplåtelse enligt 275 § sjölagen. Ett godtagande av

denna uppfattning jämväl vid en fortsatt lagstiftning å detta område skulle

emellertid leda till en betänklig sammanblandning av ifrågavarande båda

rättsinstitut. I förut berörda förslag har därför, såsom nyss nämnts,

upptagits jämte tidsbefraktning även upplåtelse, som avses i 275 § sjölagen.

Detta medför åter, att den förefintliga luckan i lagen den 6 mars

1916 framträder så skarpt, att den ej kan förbigås. Jag har därför låtit

inom departementet utarbeta ett förslag till lag om utsträckt tillämpning

av lagen den 6 mars 1916, innebärande att vad däri är stadgat om tidsbefraktning

jämväl skall gälla upplåtelse av svenskt fartyg till utlänning

att av denne nyttjas till sjöfart för egen räkning.»

Sedan föredraganden härefter närmare redogjort för de utarbetade

förslagen, vilka voro av den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa, hemställde

han, att ärendet måtte för vidare behandling överlämnas till justitiedepartementet.

Härutinnan instämde statsrådets övriga ledamöter

och behagade Hans Maj:t Konungen härtill lämna bifall.

Ur protokollet:

G. Hultman.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

utrikes orter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i

den mån så prövas nödigt, förordna, för viss tid eller tills vidare, att med

svenskt maskindrivet fartyg, som äger en bruttodräktighet av tvåhundra

registerton eller därutöver, gods icke må fraktas mellan utrikes orter.

Vad sålunda är stadgat om fraktande skall gälla fortskaffande av gods

jämväl i annat fall än vid befordran mot vederlag.

Under tid, då sålunda meddelat förordnande är gällande, skola i

sjölagen givna stadganden, som avse befogenhet för befälhavare att sälja

av redarens gods eller av lasten eller utlossning av gods annorstädes än

i bestämmelseorten, äga tillämpning, ändock att därigenom gods, som inlastats

å utrikes ort, skiljes från fartyget å sålunda belägen ort; dock

må i fall, som avses i 128 och 129 §§ sjölagen, lossning av gods, som

inlastats å utrikes ort, äga rum endast å inom riket belägen ort.

2 mom. Från förbud, som i 1 mom. sägs, undantagas med inskränkningar

och enligt bestämmelser i övrigt, som Konungen må meddela:

a) fartyg, som göra regelbundna resor mellan Sverige och utrikes

orter efter en på förhand kungjord plan, som tillämpas, då denna lag

träder i kraft; samt

b) gods, som utgöres av skeppsproviant och skeppsförnödenheter för

fartyget ävensom förnödenheter tillhöriga passagerare och å fartyget anställda

personer, samt gods, som bärgats ombord å fartyget.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majxta nåd. proposition nr 186.

Ytterligare undantag från ovannämnda förbud må för särskilda fall

eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den

Konungen därtill bemyndigar.

2 §•

Fortskaffas gods med svenskt fartyg i strid mot föreskrift, som

enligt 1 § meddelats, straffes befälhavaren med böter, högst tjugutusen

kronor, eller fängelse i högst ett år.

Har redare eller annan, som i redares ställe haft befattning med

fartyget, bjudit, legt, trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren

till överträdelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller, med

vetskap om överträdelsen, underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra

dess utförande, varde dömd till straff, som i första stycket sägs.

Där frakt för godsets fortskaffande skolat enligt därom träffat avtal

tillkomma den brottslige, vare han skyldig utgiva fraktens belopp. År

den, vilken frakten skolat tillkomma, ej förfallen till straff efter ty ovan

sägs, skall han förpliktas att av frakten utgiva det belopp, vartill för

honom uppkommen vinst å det olovliga fraktandet högst kan skattas.

3 §•

Under tid, då förordnande enligt 1 § är gällande, vare ock förbjudet

att till utlänning på tid bortfrakta fartyg av beskaffenhet, som med

förordnandet avses, eller till utlänning upplåta sådant fartyg att av denne

nyttjas till sjöfart för egen räkning. Undantag från detta förbud må för

särskilda fall eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen

eller den Konungen därtill bemyndigar.

Sluter någon avtal i strid mot i första stycket given bestämmelse,

vare avtalet ogillt och varde bortfraktaren eller upplåtaren, där icke åtgärden

för honom medför ansvar enligt lagen den 6 mars 1916 om förbud

i vissa fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot

tidsbefraktning av fartyg eller lagen den maj 1916 om utsträckt tilllämpning

av nämnda lag, straffad på sätt i 2 § första stycket sägs samt

förpliktad utgiva för fraktandet eller upplåtelsen betingat vederlag.

4 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, så ock vad den brottslige eller

annan jämlikt denna lag förpliktats utgiva tillfälle kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas

enligt allmän strafflag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kurujl. Mupts nåd. proposition nr 186.

« §•

Om domstol i mål rörande överträdelse, varom i denna lag sägs,

skall vad i 328 § sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i .Svensk författningssamling, och

gäller till och med den 31 mars 1917. Av Konungen jämlikt denna lag

givet förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda

dag. I fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet begången överträdelse,

som i lagen sägs, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.

Har, då förordnande, som enligt 1 § meddelats, bliver gällande,

fartyg avgått från utrikes ort, där gods inlastats, må, utan hinder av förordnandet,

godset fortskaffa jämväl till utom riket belägen ort.

Varder förordnande, varom i denna lag stadgas, vid lagens utfärdande

meddelat, må Konungen jämväl föreskriva, att där sådant avtal om bortfraktande

eller upplåtelse, som i 3 § avses, slutits före lagens ikraftträdande

men efter den 14 april 1916, avtalet skall upphöra att gälla, om ej någondera

parten inom trettio dagar, efter det lagen trätt i kraft, söker Konungens

godkännande samt sökt godkännande varder av Konungen beviljat. Har

sådan föreskrift meddelats och varder på grund av avtal, som slutits under

nyss nämnda tid före lagens ikraftträdande samt ej av Konungen godkännes,

fartyg efter lagens ikraftträdande ställt till utlännings förfogande, äge

vad i 3 § av denna lag stadgas om annan påföljd än avtals ogiltighet

motsvarande tillämpning, och skäll vad i 4 och 5 §§ av lagen är stadgat

i tillämpliga delar gälla.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

17

Förslag

till

Lag

om utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall

mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning

av fartyg.

Härigenom förordnas som följer:

Vad i lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall mot överlåtelse

av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning av fartyg är

stadgat angående svenskt fartygs tidsbefraktning av utlänning skall ock

gälla upplåtelse av svenskt fartyg till utlänning att av denne nyttjas till

sjöfart för egen räkning.

Sluter någon i strid mot förbud, som jämlikt detta stadgande meddelats,

avtal om fartygs upplåtelse till utlänning, skall vad i 2 och 3 §§

av nämnda lag stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och

gäller till och med den 31 mars 1917.

Är förordnande, varom stadgas i lagen den 6 mars 1916 och som

meddelats vid nämnda lags utfärdande, gällande, då nu ifrågavarande

lag utfärdas, må Konungen jämväl föreskriva, att där avtal, som i sistnämnda

lag avses, slutits före samma lags ikraftträdande men efter den

8 januari 1916, avtalet skall upphöra att gälla, om ej någondera parten

inom trettio dagar, efter det denna lag trätt i kraft, söker Konungens

godkännande samt sökt godkännande varder av Konungen beviljat. Har

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 164 käft. (Nr 186.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majds nåd. proposition nr 186.

sådan föreskrift meddelats och varder på grund av sådant avtal, som slutits

under nyss nämnda tid före denna lags ikraftträdande samt ej av

Konungen godkännes, fartyg efter denna lags ikraftträdande avlämnat till

utlänning, äge vad i 2 § av lagen den 6 mars 1916 stadgas om annan

påföljd än avtals ogiltighet motsvarande tillämpning, och skall vad i 3 §

av samma lag är stadgat i tillämpliga delar gälla.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

19

Utdrag av protokollet över justitiedepartements ärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 14 april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

friherre Beck-Friis,

Stenrerg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde förslag

till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg

mellan utrikes orter samt till lag om utsträckt tillämpning av lagen den

6 mars 1916 om förbud i vissa fall mot överlåtelse av svenskt fartyg

eller andel däri samt mot tidsbefraktning av fartyg, vilka förslag utarbetats

inom finansdepartementet och enligt Kungl. Maj:ts beslut för vidare

behandling överlämnats till justitiedepartementet; och hemställde departementschefen,

att lagrådets utlåtande över nämnda förslag, som voro av

den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa, måtte för det i § 87 regeringsformen

angivna ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet samt

att°utdrag av finansdepartementets i ärendet hållna protokoll måtte få åtfölja

remissen till lagrådet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

21

Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

utrikes orter.

Härigenom förordna» som följer:

1 §•

1 mom. Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i

den mån så prövas nödigt, förordna, för viss tid eller tills vidare, att med

svenskt maskindrivet fartyg, som äger en bruttodräktighet av tvåhundra

registerton eller därutöver, gods icke må fraktas mellan utrikes orter.

Vad sålunda är stadgat om fraktande skall gälla fortskaffande av gods

jämväl i annat fall än vid befordran mot vederlag.

Under tid, då sålunda meddelat förordnande är gällande, skola i

sjölagen givna stadganden, som avse befogenhet för befälhavare att sälja

av redarens gods eller av lasten eller utlossning av gods annorstädes än i

bestämmelseorten, äga tillämpning, ändock att därigenom gods, som inlastats

å utrikes ort, skiljes från fartyget å sålunda belägen ort; dock må

i fall, som avses i 128 och 129 §§ sjölagen, lossning av gods, som inlastats

å utrikes ort, äga rum endast å inom riket belägen ort.

2 inom. Från förbud, som i 1 mom. sägs, undantagas med inskränkningar

och enligt bestämmelser i övrigt, som Konungen må meddela:

a) fartyg, som göra regelbundna resor mellan Sverige och utrikes

orter efter en på förhand kungjord plan, som tillämpas, då denna lag

träder i kraft; samt

bjTgods, som utgöres av skeppsproviant och skeppsförnödenheter

för fartyget ävensom förnödenheter tillhöriga passagerare och å fartyget

anställda personer, samt gods, som bärgats ombord å fartyget.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ta nåd. proposition nr 186.

Ytterligare undantag från ovannämnda förbud må för särskilda fall

eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den

Konungen därtill bemyndigar.

2 §•

Fortskaffas gods med svenskt fartyg i strid mot föreskrift, som enligt

1 § meddelats, straffes befälhavaren med böter, högst tjugutusen kronor,

eller fängelse i högst ett år.

Har redare eller annan, som i redares ställe haft befattning med

fartyget, bjudit, legt, trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren till

överträdelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller, med vetskap

om överträdelsen, underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra

dess utförande, varde dömd till straff, som i första stycket säga.

Där frakt för godsets fortskaffande skolat enligt därom träffat avtal

tillkomma den brottslige, vare han skyldig utgiva fraktens belopp. Är

den, vilken frakten skolat tillkomma, ej förfallen till straff efter ty ovan

sägs, skall han förpliktas att av frakten utgiva det belopp, vartill för honom

uppkommen vinst å det olovliga fraktandet högst kan skattas.

3 §•

Under tid, då förordnande enligt 1 § är gällande, vare ock förbjudet

att till utlänning på tid bortfrakta fartyg av beskaffenhet, som med

förordnandet avses, eller till utlänning upplåta sådant fartyg att av denne

nyttjas till sjöfart för egen räkning. Undantag från detta förbud må för

särskilda fall eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen

eller den Konungen därtill bemyndigar.

Sluter någon avtal i strid mot i första stycket given bestämmelse,

vare avtalet ogillt och varde bortfraktaren eller upplåtaren, där icke åtgärden

för honom medför ansvar enligt lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa

fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning

av fartyg eller lagen den maj 1916 om utytyäckt tillämpning

av nämnda lag, straffad på sätt i 2 § första stycket sägs samt förpliktad

utgiva för fraktandet eller upplåtelsen betingat vederlag.

4 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, så ock vad den brottslige eller

annan jämlikt denna lag förpliktats utgiva tillfälle kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas

enligt allmän strafflag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t» nåd. proposition nr 186.

23

5 §•

Om domstol i mål rörande överträdelse, varom i denna lag sägs,

skall vad i 328 § sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och

gäller till och med den 31 mars 1917. Av Konungen jämlikt denna lag

givet förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda

dag. I fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet begången överträdelse,

som i lagen sägs, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.

Har,* då förordnande, som enligt 1 § meddelats, bliver gällande,

fartyg avgått från utrikes ort, där gods inlastats, må, utan hinder av förordnandet,

godset fortskaffas jämväl till utom riket belägen ort.

Varder förordnande, varom i denna lag stadgas, vid lagens utfärdande

meddelat, må Konungen jämväl föreskriva, att där sådant avtal om bortfraktande

eller upplåtelse, som i 3 § avses, slutits före lagens ikraftträdande men

efter den 14 april 1916, avtalet skall upphöra att gälla, om ej någondera

parten inom trettio dagar, efter det lagen trätt i kraft, söker Konungens

godkännande samt sökt godkännande varder av Konungen beviljat. Har

sådan föreskrift meddelats och varder på grund av avtal, som slutits under

nyss nämnda tid före lagens ikraftträdande samt ej av Konungen godkännes,

fartyg efter lagens ikraftträdande ställt till utlännings förfogande, äge

vad i 3 § av denna lag stadgas om annan påföljd än avtals ogiltighet

motsvarande tillämpning, och skall vad i 4 och 5 §§ av lagen är stadgat

i tillämpliga delar gälla.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 186.

Förslag

till

Lag

om utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall

mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning

av fartyg.

Härigenom förordnas som följer:

Vad i lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall mot överlåtelse

av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning av fartyg är

stadgat angående svenskt fartygs tidsbefraktning av utlänning skall ock

gälla upplåtelse av svenskt fartyg till utlänning att av denne nyttjas till

sjöfart för egen räkning.

Sluter någon i strid mot förbud, som jämlikt detta stadgande meddelats,

avtal om fartygs upplåtelse till utlänning, skall vad i 2 och 3 §§

av nämnda lag stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och

gäller till och med den 31 mars 1917.

Är förordnande, varom stadgas i lagen den 6 mars 1916 och som

meddelats vid nämnda lags utfärdande, gällande, då nu ifrågavarande

lag utfärdas, må Konungen jämväl föreskriva, att där avtal, som i sistnämnda

lag avses, slutits före samma lags ikraftträdande men efter den

8 januari 1916, avtalet skall upphöra att gälla, om ej någondera parten

inom trettio dagar, efter det denna lag trätt i kraft, söker Konungens godkännande

samt sökt godkännande varder av Konungen beviljat. Har sådan

föreskrift meddelats och varder på grund av sådant avtal, som slutits under

nyss nämnda tid före denna lags ikraftträdande samt ej av Konungen godkännes,

fartyg efter denna lags ikraftträdande avlämnat till utlänning,

äge vad i 2 § av lagen den 6 mars 1916 stadgas om annan påföljd än

avtals ogiltighet motsvarande tillämpning, och skall vad i 3 § av samma

lag är stadgat i tillämpliga delar gälla.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 186.

25

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen

den 20 april 1916.

N Svarande:

Justi tieråden Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

J ustitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakominet utdrag av protokollet över justitiedeparteinentsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

14 april 1916, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade

förslag till lag om förhud i vissa fall mot fortskaffande av gods

med svenskt fartyg mellan utrikes orter samt till lag om utsträckt tillämpning

av lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa fall mot överlåtelse av

svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning av fartyg.

Tillika hade till lagrådet överlämnats utdrag av protokollet över

finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet berörda den

14 april uti ifrågavarande ärende.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av revisionssekreteraren Algot Bagge.

Lagrådet anförde:

Förslaget till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med

svenskt fartyg mellan utrikes orter.

3 §•

Då stadgandet i första punkten av första stycket lärer avse, förutom

bortfraktning på tid, varje avtal om nyttjanderätt till fartyg, som i för
Bihang

till Riksdagens protokoll 1916. 1 saml. höft. 164. (Nr 186.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

ordnandet avses, men med hänsyn härtill stadgandets avfattning icke synes

vara tillräckligt vidsträckt, och i anledning därav missförstånd tilläventyrs

kan befaras, hemställes, att till vinnande av tydlighet avfattningen av bestämmelsen

i nämnda punkt må jämkas så, att stadgandet uttryckligen

kommer att omfatta varje avtal, varigenom utlänning erhåller nyttjanderätt

till fartyg av beskaffenhet,, som med förordnandet avses.

Från det sålunda uppställda förbudet torde böra i lagen stadgas

undantag, motsvarande bestämmelsen i sista punkten av 1 § i lagen den

6 mars 1916 om förbud i vissa fall mot överlåtelse av svenskt fartyg

eller andel däri samt mot tidsbefraktning av fartyg.

Slutligen synes affattningen av andra stycket böra undergå någon

jämkning i anledning av vad nu anförts.

5 §■

Då lagen den 6 mars 1916 icke innehåller något stadgande angående

laga domstol i mål rörande brott, som i nämnda lag sägs, samt tillräckliga

skäl att i förevarande lagförslag intaga sådant stadgande icke torde

förefinnas, hemställes, att 5 § måtte uteslutas.

Övergångsbestämmelserna.

Om vad ovan anförts vinner avseende, torde därav påkallas någon

ändring i avfattningen av övergångsbestämmelserna.

Förslaget till lag om utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om

förbud i vissa fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt

mot tidsbefraktning av fartyg.

Av skäl, som vid 3 § av det först granskade lagförslaget anförts,

hemställes, att affattningen av stadgandet i första stycket av nu förevarande

lagförslag må ''jämkas så, att detsamma tydligt kommer att omfatta varje

avtal, varigenom utlänning erhåller nyttjanderätt till svenskt fartyg, samt

att avfattningen av andra stycket må på motsvarande sätt ändras.

In fidem.

Erik Öländer.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung!. MajUs nåd. proposition nr 186.

27

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

tisdagen den 25 april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde, efter

gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, lagrådets den

20 innevarande månad avgivna utlåtande över de den 14 i samma månad

till lagrådet remitterade förslagen till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande

av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter samt till lag

om utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om förbud i vissa

fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning

av fartyg.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande

departementschefen följande.

»Lydelsen av 3 § i förslaget till lag om förbud i vissa fall mot

fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter torde i huvudsaklig

överensstämmelse med lagrådets hemställan böra så jämkas, att

därigenom uttryckligen utsäges, att under bestämmelserna i detta lagrum

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 186.

faller varje avtal, varigenom utlänning erhåller nyttjanderätt till svenskt

fartyg av beskaffenhet, som avses med i 1 § omförmält förordnande, ävensom

varje avtal om sådant fartygs tidsbefraktning av utlänning, och följaktligen

även sådana avtal, som innebära överlåtelse av nyttjanderätt eller

rätt enligt tidsbefraktningsavtal. Lagrådet har vidare ansett, att från det

i 3 § uppställda förbudet borde i lagen stadgas undantag, motsvarande

bestämmelsen i sista punkten av 1 § i lagen den 6 mars 1916. Även

denna ändring finner jag böra iakttagas, liksom ock av nu förordade ändringar

påkallad jämkning av övergångsbestämmelserna. Jämväl torde, på

sätt lagrådet hemställt, 5 § uteslutas ur förslaget.

I förslaget till lag om utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars

1916 synes, i överensstämmelse med av lagrådet gjord hemställan, böra

vidtagas en jämkning motsvarande den, som jag förordat i fråga om bestämmelserna

rörande nyttjanderättsavtal i 3 § av förutnämnda lagförslag.

I enlighet med vad jag nu anfört har jag låtit omarbeta ifrågavarande

lagförslag, därvid även några redaktionella jämkningar vidtagits i

desamma.»

Sedan föredraganden härefter uppläst de omarbetade lagförslagen,

hemställde föredraganden, att de båda lagförslagen måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall, och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa.

Ur protokollet

AT. Beite.

Stockholm 1916. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

181344

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.