Angående förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten
1916-03-31 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1916:188, Angående förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten
Dokumentets text
Kungl. Maj:ta nåd. proposition Nr 188.
1
Nr 188.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående förstärkning
av arbetskrafterna hos kammarrätten; given Stockholms
slott den 31 mars 1916.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att, till förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten dels för senare
hälften av år 1916 — utöver det antal av fyra extra revisorer och fyra
extra räknebiträden, som vid 1915 års riksdag medgivits — med ytterligare
två extra revisorer och ett extra räknebiträde, dels ock för år 1917 med
två adjungerade ledamöter, två amanuenser, sex extra revisorer och fem
extra räknebiträden m. in., på extra stat för år 1917 under sjunde huvudtiteln
anvisa ett anslag av högst............kronor 44,200
med rätt för Kungl. Maj:t att redan innevarande år därav disponera ett
belopp av 3,750 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
j O
GUSTAF.
Axel Vennersten.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 166 höft. (Nr 188).
1
2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 188.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 mars 1916.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallexbeug,
Statsråden: Hasselrot.
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Föredragande departementschefen, statsrådet Vennersten anförde
vidare:
I anledning av en utav kammarrätten i skrivelse den 30 september
1915 gjord framställning i fråga om förstärkning av ämbetsverkets arbetskrafter
dels under år 1917 i samma utsträckning som under år 1916, dels
ock under tiden från och med den 1 juli 1916 till utgången av år 1917 med
ytterligare två extra revisorer och ett extra räknebiträde, har Kungl. Maj:t
— som den 23 oktober 1915 anbefallt löneregleringskommittén att över framställningen
avgiva utlåtande, därvid kammarrättsrådet S. Wåhlin förordnats
att såsom ledamot i kommittén deltaga i behandlingen av denna fråga — i
den till riksdagen den 14 januari 1916 avlåtna statsverkspropositionen
under punkten 17 av sjunde huvudtiteln föreslagit riksdagen att i avbidan
på proposition i ärendet till förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten
bland de extra anslagen under nämnda huvudtitel för år 1917 beräkna
ett belopp av 41,400 kronor.
Sedan löneregleringskommittén den 21 mars 1916 inkommit med det
infordrade utlåtandet, anhåller jag att ånyo få anmäla ärendet.
3
Kungi. Maj:ta nåd. proposition, Nr 188.
I sin ovannämnda skrivelse liar kammarrätten under erinran, hurusom
1915 års riksdag med anledning av förslag i nådiga propositionen
(nr 114) beviljat på extra stat för år 1916 ett anslag av 33,709 kronor
till förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten för senare hälften
av år 1915 och hela år 1916, vidare anfört.
Den del av nämnda anslag, som avsett år 1916, hade utgjort 28,784 kronor
och grundat sig å följande beräkning:
för hammarrättens domstolsavdelning:
till 2 adjungerade ledamöter arvoden å 2,500 kronor . • . kr. 5,000: —
» arvoden åt vikarier för de adjungerade ledamöterna . . » 1,200: —
» 2 amanuenser...................» 3,000: —
renskrivningskostnad................» 650: — 9,850: —
för hammarrättens revisionsavdelning:
till 4 extra revisorer å 3,000 kronor..........kr. 12,000: —
» 4 extra räknebiträden ä 1,500 kronor........» 6,000: —
» semestervikarier för 4 revisorer å 133 kronor 33 öre . . » 533: 33
» semestervikarier för 4 räknebiträden ä 100 kronor . . * 400: — 18,933: 33
Summa kronor 28,783: 33
Till grund för den förenämnda propositionen hade legat kammarrättens
underdåniga skrivelse den 18 september 1914 samt löneregleringskommitténs däröver
den 15 mars 1915 avgivna utlåtande, för vilka båda handlingar redogörelse
funnes intagen i propositionen.
Av den utredning angående förhållandet mellan kammarrättens arbetsmaterial
och kammarrättens arbetskrafter, som i nämnda handlingar blivit förebragt,
framginge — anför kammarrätten vidare i skrivelsen den 30 september 1915 —
att det behov av förstärkning av arbetskrafterna, som genom riksdagens éörxitnämnda
beslut blivit tillgodosett för tiden till 1916 års utgång, vore av stadigvarande
art. Därtill komme emellertid, vad särskilt anginge kammarrättens domstolsavdelning,
att det under år 1915 dit inströmmande arbetsmaterialet till följd
av omständigheter, som åtminstone delvis kunde betecknas som tillfälliga, varit
ovanligt stort. I detta avseende hänvisade kammarrätten till en av ämbetsverket
den 2 september 1915 till Kungl. Maj:t avlåten skrivelse, däri kammarrätten funnit
sig nödsakad att göra framställning om en ytterligare förstärkning av arbetskrafterna
med 2 adjungerade ledamöter jämte därav betingad kanslipersonal för
tiden intill 1915 års slut, en framställning som jämväl blivit av Kungl. Maj:t
bifallen. Vid sådant förhållande fann kammarrätten det otvivelaktigt, att förutnämnda
på extra stat för år 1916 beviljade anslag till förstärkning av arbetskrafterna
jämväl vore för år 1917 nödigt.
I den beräkning av anslagsbehovet, som framlagts i kammarrättens förutnämnda
skrivelse av den 18 september 1914, hade arvodet till de adjungerade
ledamöterna upptagits till 3,000 kronor för vardera. Detta arvode hade emellertid på
hemställan av löneregleringskommittén blivit i propositionen nedsatt till 2,500
kronor, motsvarande kammarrättsråds tjänstgöringspenningar. Emot vad löneregleringskommittén
anfört till stöd för nedsättningen hade .emellertid — enligt
vad kammarrätten framhåller — i en kommitténs betänkande bifogad reservation
Kammar
rutten.
Adjungerade
ledamöter.
4
Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 188.
erinrats, bland annat, att under en följd av år avlöningarna för de adjungerade
ledamöter, som tid efter annan förordnats att jämte kammarrättens ordinarie ledamöter
eller dessas vikarier uppehålla föredragningen i ämbetsverket, plägat bestämmas
till belopp, överstigande kammarrättsråds tjänstgöringspenningar, att
löneregleringskommitténs förslag i förevarande avseende sålunda innebure en''nedsättning
i de^ adjungerade ledamöternas dittills varande avlöningsnivå, samt att
detta syntes så.mycket mera betänkligt, som möjligheterna till befordran till ordinarie
tjänster inom kammarrätten, särskilt inom andra och tredje lönegraderna,
under en följd av år.framåt syntes bliva mycket små och kammarrätten tillföljd
därav befunne sig i. en synnerligen ogynnsam ställning med avseende å möjligheten
att draga till sig och kvarhålla yngre mera dugande tjänstemän.
Kammarrätten erinrar ock, att föredragande departementschefen till stadsrådsprotokollet
i ärendet uttalat, att nedsättningen i adjungtionsarvodena vore så
mycket mera att beklaga, som den kunde komma att drabba tjänstemän, vilka
redan under någon tid åtnjutit det högre arvodet, men att departementschefen
ansett sig mot löneregleringskommitténs avstyrkande icke böra »åtminstone för
närvarande» föreslå högre avlöningsförmåner för de adjungerade ledamöterna än
2,500 kronor.
Då under år 1915 långvariga vikariat för tjänstlediga kammarrättsråd i
stor utsträckning förekommit och två adjungerade ledamöter utom de nu ifrågavarande
måst förordnas för tiden från och med den 16 september till årets slut,
samt därtill komme, att en av kammarrättens till dylika förordnanden mest använda
tjänstemän under året sökt och vunnit befordran utom ämbetsverket, hade
angelägenheten för kammarrätten att kunna draga till sig och i sin tjänst kvarhålla
yngre dugande tjänstemän under den senast förflutna tiden gjort sig särskilt
starkt kännbar.
Att en återgång till. det adjunktionsarvode av 3,000 kronor, som av kammarrätten
i dess. underdåniga skrivelse den 18 september 1914 med stöd av hittillsvarande
praxis påyrkats, skulle för ämbetsverket vara högeligen önskvärd,
ansåcfkamm a r r ä 11 e n av det sålunda anförda framgå. Härvid ville kammarrätten
framhålla, att de nu ifrågavarande adjunktionsförordnandena vore avsedda att
tilldelas de äldsta och mest förtjänta av kammarrättens till dylika förordnanden
använda tjänstemän och att dessa, vilka även vid tiden för skrivelsens avlåtande
innehade ifrågavarande förordnanden, förut varit i åtnjutande av det högre arvodet.
Då de under adjunktionstiden avstode egna tjänstgöringspenningar till
belopp av 1,800 kronor för år räknat, skulle ett årsarvode av 3,000 kronor för
dem medföra en inkomstökning av 1,200 kronor om året, vilket med hänsyn till
de adjungerade ledamöternas maktpåliggande tjänstgöring icke syntes kunna anses
vara för högt tilltaget.
På grund av. vad sålunda anförts hade kammarrätten ansett sig böra vidhålla
sitt förut gjorda förslag om adjunktionsarvodenas bestämmande till 3,000
kronor om året.
Beträffande^ övriga beräknade anslagsbelopp saknade kammarrätten anledning
att föreslå någon ändring.
Kammarrätten hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen göra
framställning därom, att till förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten
med två adjungerade ledamöter, två amanuenser, fyra extra revisorer och fyra
extra räknebiträden m. m. under år 1917 måtte på extra stat för samma år anvisas
ett anslag av 29,784 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 188.
Men härutöver och trots det sparsamhetsbehov, som framhållits i en av
chefen för finansdepartementet den 23 juli 1915 till kammarrätten avlåten skrivelse,
fann sig kammarrätten böra för Kungl. Maj:t framlägga det behov av ytterligare
arbetskrafter å kammarrättens revisionsavdelning, som nya förhållanden
framkallat.
I avseende därå åberopades, att förste revisorerna i eu den 21 september
1915 till kammarrätten ingiven skrivelse begärt, att inom revisionsavdelningen
måtte för tiden från och med den 1 juli 1916 anställas ytterligare två extra revisorer
och ett extra räknebiträde. Sedan kammarrätten från förste revisorerna
infordrat den ytterligare utredning angående det anmälda behovet, som kunde av
dem åstadkommas, hade till kammarrätten inkommit från chefen för första revisionskontoret
en promemoria och från chefen för andra revisionskontoret en skrivelse,
vilka båda handlingar jämväl åberopades.
Av dessa handlingar framginge, att det gällde tillgodoseende väsentligen
av nya behov, det ena av stadigvarande art: kontrollen av pensionsstyrelsens
räkenskap och förvaltning, det andra av mera tillfällig beskaffenhet: kontrollen
av de stora engångsutgifter, som av tidsförhållandena föranletts inom områden
tillhörande försvaret. Ätt den ökning i arbetskrafter, som för ändamålet begärts
— två extra revisorer och ett extra räknebiträde — vore väl behövlig och snarare
kunde betecknas såsom för liten än tvärtom, ville kammarrätten vitsorda, liksom
att dessa nya arbetskrafter borde vara tillgängliga från den 1 juli 1916.
Kammarrätten hemställde alltså, med biträdande av förste revisorernas
framställning, att Kungl. Maj:t ville hos riksdagen göra framställning om beviljande
på extra stat för år 1917 av medel, erforderliga för att under senare hälften
av år 1916 och år 1917 inom kammarrättens revisionsavdelning anställa ytterligare
två extra revisorer och ett extra räknebiträde.
Efter samma beräkningsgrund, som förut angivits för extra revisorer och
extra räknebiträden, erfordrades för ändamålet arvoden
till två extra revisorer under 1 V2 år..............kr
» ett extra räknebiträde under samma tid..........
» semestervikarier för två extra revisorer under år 1917 . . .
» semestervikarie för ett extra räknebiträde under år 1917 . .
9,000
2,250
266
100
66
eller
Summa kronor 11,616: 66
1 jämnt krontal 11,617 kronor.
Sammanlagda beloppet av de medel, om vilkas beviljande på extra stat för
år 1917 kammarrätten hemställde, att Kungi. Maj:t ville hos riksdagen göra framställning,
utgjorde alltså 41,401 kronor.
I den av kammarrätten omförmälda, av förste revisorerna gemensamt
avlåtna skrivelsen om behovet av ökning i revisionens arbetskrafter
har yttrats följande:
För att kunna verkställa den granskning, som föranleddes av den allmänna
pensionsförsäkringen, måste revisionens arbetskrafter avsevärt ökas. Att granskningsmaterialet
bleve betydande och inom vissa delar krävande, borde enligt
förste revisorernas mening utan vidare kunna inses. Huru mycken arbetskraft
emellertid detta för revisionen helt nya granskningsområde lomme att kräva,
kunde givetvis icke exakt beräknas, förr än det vidlyftiga arbetet fortgått någon
tid framåt.
Extra revisorer
m. in.
Förste revisorernas
yttrande.
6
Kungl. Majt:s nåd. proposition, Nr 188.
Med hänsyn till det tidskrävande arbete, som en revision av detta slag
medförde, funno förste revisorerna, även med noggrant beaktande av det i chefens
för finansdepartementet förutnämnda skrivelse den 23 juli 1915 framhållna sparsamhetsbehov,
sig likväl icke kunna underlåta att hemställa om ytterligare förstärkning
av arbetskrafterna å revisionsavdelningen med två extra revisorer och
ett extra räknebiträde. De extra revisorerna skulle därigenom ökas till sex och
de extra räknebiträdena till fem. De nu föreslagna extra revisorerna och extra
räknebiträdet borde tillerkännas samma avlöningsförmåner och rätt till semester,
som tillkomme de nuvarande extra revisorerna och extra räknebiträdena.
En del av det ifrågavarande nya granskningsmaterialet hade redan inkommit
och ytterligare delar därav vore att förvänta under loppet av 1916 års förra
hälft. Under närmaste åren hade revisionen att motse ytterligare nya uppgifter,
exempelvis granskningen av värnskatten, den nyligen beslutade krigskonjunkturskatten,
de tillkomna betydande utgifterna å fjärde och femte huvudtitlarna samt
engångskostnaderna för försvaret, varigenom arbetsmaterialet, såsom redan kunde
skönjas, komme att ökas vida utöver vad revisionen förut tänkt sig. För ifrågavarande
nya uppgifter komme arbetskrafterna alldeles säkert att visa sig otillräckliga.
På de sålunda anförda skälen hemställde förste revisorerna, att den
föreslagna förstärkningen av arbetskrafterna måtte medgivas från och med den 1
juli 1916.
I övrigt åberopa de ett av dem den 17 september 1914 avgivet, av kammarrätten
i dess av 1915 års riksdag prövade framställning åberopat tjänstememorial
beträffande behovet av arbetskrafter å kammarrättens revisionsavdelning
(se propositionen nr 114 år 1915).
Såsom av kammarrätten jämväl erinrats, hava förste revisorerna vidare,
till fullständigande av vad de i nyssberörda skrivelse gemensamt
anfört, var för sig yttrat sig i ämnet; och har härvid av förste revisorn
å första revisionskontoret anförts följande:
Förste revi- Den medelsförvaltning, som föranleddes av den allmänna pensionsförsäk
sorn
å f örsta
ringen, komme icke att sammanföras och redovisas i en räkenskap, utan i ett
''kontoret'' flertal räkenskaper. Pensionsförsäkringsfonden komme sannolikt att förvaltas och
redovisas av särskild myndighet (förvaltades tillsvidare av statskontoret).
De till fonden ingående avgifterna debiterades i regel:
grundavgifterna uti särskilda förteckningar och insattes direkt å pensionsstyrelsens
giroräkning,
tilläggsavgifterna uti kronoräkenskaperna för länen och redovisades i enahanda
ordning som kronouppbördsmedlen samt omfördes därefter till pensionsstyrelsens
giroräkning.
Pension sstyrelsen skulle sedermera leverera pensionsavgifterna till den
myndighet, som handhade förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden.
Pension utginge med vissa procent av erlagda pensionsavgifters sammanlagda
belopp; till en del pensionstagare utginge pensionstillägg med varierande
belopp, vilka skulle gäldas till s/i av staten och V* av landstingen och kommunerna;
i vissa angivna fall utginge s. k. understöd. Pensionerna, pensionstilläggen
och understöden beslutades av pensionsstyrelsen, men utbetalades och bokfördes
av postsparbanken.
Kung!. Maj:ta nåd. proposition, Nr 188. 7
Pensionsstyrelsens egen räkenskap omfattade endast av styrelsen bestridda
utgifter.
Den centrala revisionens granskning syntes huvudsakligen komma att omfatta:
pensionsförsäkringsfondens förvaltning och redovisning:
att de debiterade, på olika vägar inflytande pensionsavgifterna i behörig
tid och ordning redovisades och tillfördes pensionsförsäkringsfonden;
att gällande stadganden om pension m. m. bleve iakttagna;
att utbetalade pensioner, pensionstillägg och understöd på behörigt sätt
redovisades och verificerades;
att på andra än staten belöpande kostnader för pensionstilläggen och under
-
stöden bleve ersatta;
att utöva kontroll över användningen av statsanslagen för allmänna pensionsförsäkringen,
ntgörande enligt 1915 års riksstat följande:
pensionsstyrelsen.......................... 234,000
till upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet m. in., förslagsanslag
............................. 381,000
till bestridande av den på staten belöpande kostnad för pensionstillägg
och understöd jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring, förslagsanslag
............................. 3,000,000
till statsbidrag till den jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring an
,
ordnade, på frivilliga avgifter grundade försäkring, förslagsanslag . 125,000
ersättning till postsparbanken för bestyret med pensionsutbetalningar
in. m., förslagsanslag...................... 50,000
ersättning till mantalsskrivningsförrättare för pensionsförteckningar m. in.,
förslagsanslag................... 80,000
Vissa delar av det vidlyftiga förvaltningsområdet måste givetvis fullständigt
granskas, andra åter mera översiktligt och principiellt kontrolleras. I huru
stor utsträckning detta senare borde ske, kunde ju endast genom praktiken utrönas.
Då medelsförvaltningen beträffande pensionsförsäkringen bleve fördelad på
ett flertal myndigheter, måste givetvis den centrala revisionen ganska noggrant
följa och övervaka en del mellan havanden mellan de särskilda förvaltningsorganen.
En tablå, utvisande till och med juni månad 1915 beviljade pensioner och
deras årliga totalbelopp, bifogades.
Förste revisorn å andra revisionskontoret har i sin särskilda skrivelse Förste reviyttrat
sig på följande sätt: S°revisions-a
Fäste man sig vid arméförvaltningens räkenskaper, utgjorde kassaverifika- kontoret.
tionerna till de arméförvaltningen underlydande truppförbandens med flere medelsredovisningar,
huvudkassans verifikationer således ej medräknade,
för år 1911
> » 1912
> » 1913
* » 1914
344,180 folier,
365,467 »
397,202 »
526,093 » .
Med hänsyn till dels att så många olika författningar, vidlyftiga stater
och andra föreskrifter vid granskningen av arméns räkenskaper måste beaktas,
dels att en enda verifikation kunde omfatta ett femtiotal eller flera utbetalningar
8
Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 188.
till särskilda personer, exempelvis avlöningslistorna, dels att tid även måste beräknas
för uppsättande av anmärkningar och för avgivande av påminnelser i anledning
av inkomna förklaringar över utställda anmärkningar, dels att esomoftast
tidsödande undersökningar, en och annan gång till och med i andra räkenskaper,
måste verkställas för konstaterande av, huruvida en felaktighet förelåge, borde
man icke räkna med att vid generell revision av arméförvaltningens räkenskaper
i genomsnitt ett större antal verifikationer än cirka 150 dagligen granskades av
en person. Utvägen att pålägga en större arbetsbörda per dag räknat stode ej
öppen, ty granskningsarbetet vore i längden så tungt och så slitande, att observationsförmågan,
varav hela revisionens nytta i så hög grad berodde, icke tålde
vid en starkare belastning under en längre tid. Detta förhållande hade också
beaktats av departementalkommitterade i deras betänkande om ett kommunikationsdepartement,
där det på sid. 147 yttrades följande:
»Särskilt revisionsarbetet är av så ansträngande beskaffenhet, att det vore
till ingen nytta att utsträcka arbetstiden utöver 6 timmar dagligen. Visserligen
erhåller man genom utsträckt arbetstid, att antalet genomgångna verifikationer
möjligen blir större, men detta sker på bekostnad av revisionens effektivitet. Att
få revisionen så effektiv som möjligt är emellertid just vad man framför allt bör
sträva efter. Sedan 6 timmars daglig tjänstgöring är i fråga om revisionsarbetet
väl drygt, men torde, för att arbetstiden må bliva lika för alla inom kontoret,
höra stipuleras.»
Ensamt den starka ökningen av närmare 129,000 verifikationer i truppförbandens
med flere vanliga räkenskaper utgjorde därför arbetsmaterial för en
revisor under 860 dagar. I anledning av arméns mobilisering år 1914 komme
dessutom arméförvaltningen att den 15 oktober 1915 till kammarrätten överlämna
verifikationerna till lantförsvarets krigsfond till belopp av 19,537,808 kronor 41 öre.
Om dessa verifikationer, som ännu icke blivit folierade i arméförvaltningen, hade
förste revisorn endast kunnat få den uppgiften, att de vore så talrika, att de måste
bindas i cirka ett femtiotal medelstora band med omkring 1,200 folier i varje
band. Dessa verifikationer påfordrade en alldeles särskild uppmärksamhet från
revisionens sida, då utbetalningarna vid krigskasseavdelningarna i allmänhet verkställts
av privata personer, som endast för tillfället fungerat såsom krigskassörer,
och som icke erhållit någon utbildning inom intendenturkåren.
Även övriga till andra revisionskontoret ingående räkenskaper utvisade
ökning. Mest framträdde denna ökning vid marinförvaltningens räkenskaper.
Enligt räkenskapsdiariet utgjorde marinförvaltningens räkenskaper
för år 1909 .................. 188 band,
» » 1910 .................. 270 »
» » 1911 .................. 357 »
» 1912 355 »
» » 1913 .................. 405 » .
För år 1914 hänvisades till en bilaga (enligt denna kunde antalet band då
ännu ej exakt uppgivas).
För granskningen av 1909 års räkenskaper från marinförvaltningen hade man
kunnat disponera en tid av 11 månader 4 dagar, men i fråga om 1913 års räkenskaper
endast 16 månader, ehrrru räkenskaperna då mer än fördubblats. Yad som
förut sagts om granskningen av arméförvaltningens räkenskaper gällde även beträffande
granskningen av marinförvaltningens räkenskaper; och särskilt ville
9
Kungl. Majst» nåd. •proposition, Nr 188.
förste revisorn framhålla, att marinförvaltningens huvudkassas räkenskaper, som
skulle undergå specifik granskning i kammarrätten, för år 1914 ökats med 1,686
folier, motsvarande drygt en månads granskningsarbete för en revisor.
För verkställande av det ökade granskningsarbetet hade förste revisorn, i
anledning av finansdepartementets skrivelse den 23 juli 1915, tänkt sig en ökning
av arbetskrafterna under närmaste tiden genom medels anvisande av Kungl. Maj:t
vare sig förskottsvis eller från allmänna besparingarna, i den mån arbetet ej kunde
fullgöras genom den i förste revisorernas gemensamma skrivelse till kammarrätten
den 21 september 1915 begärda förstärkningen av arbetskrafterna.
Löneregleringskommittén har uti sitt förenämnda utlåtande den 21 Löncmars
1916 till eu början erinrat, att då kommittén den 15 mars 1915 fommitfév.
yttrade sig i anledning av kammarrättens förut omförmälda skrivelse den
18 september 1914, i vad densamma avsåg ämbetsverkets förstärkning med
adjungerade ledamöter och de anslag, som därav föranleddes, erinrade
kommittén, att den i sitt den 18 juni 1904 avgivna betänkande angående
reglering av löneförhållanden in. m. vid kammarrätten uttalat den övertygelsen,
att det arbete i kammarrätten, som efter genomförande av vissa
av kommittén framställda förslag skulle komma att vila på kammarrättsråden,
skulle kunna — utan någon fara för att noggrannheten i prövningen
skulle behöva eftersättas för skyndsamheten i avgörandet — utföras
av åtta kammarrättsråd. Denna uppfattning hade kommittén grundat,
bland annat, på en av kommittén anställd jämförelse mellan antalet till
ämbetsverket inkomna och där avgjorda mål under åren 1901, 1902 och 1908.
För att kunna bilda sig ett tillförlitligt omdöme därom, huruvida
behov av den av kammarrätten i dess skrivelse den 18 september 1914
begärda förstärkningen med adjungerade ledamöter förefunnes för tiden
till utgången av år 1916, hade kommittén låtit ur kammarrättens årligen
till Kungl. Majrt avgivna arbetsberättelser sammanföra åtskilliga i en såsom
bilaga vid utlåtandet fogad tabell innefattande sifferuppgifter rörande antalet
under i tabellen angivna år till kammarrätten inkomna, därstädes
avgjorda och såsom oavgjorda till nästföljande år överförda, till kammarrättsrådens
föredragning hörande dels fattigvårdsmål och dels andra besvärsmål.
Även vid förevarande utlåtande den 21 mars 1916 har kommittén
fogat samma tabell, kompletterad med vederbörliga uppgifter för år 1915
och därvid jämväl erinrat, att i tabellens siffror ej medräknats de tämligen
fåtaliga balansmålen och fiskaliska aktionerna och ej heller de genom lottning
mellan kammarrättsråden fördelade Kungl. Maj:ts remisser, angående
vilka sistnämnda sifferuppgifter ej kunna hämtas ur arbetsberättelserna.
Tabellen är av följande innehåll:
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 166 höft. (Nr 188.)
2
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Till kammarrättsråds föredragning hörande
S
u m m
t.
Å r.
Fattigvårdsmål.
Andra besvärsmål.
Extra adjunktion.
In-
komna.
Av-
gjorda.
Balans
vid årets
slut.
In-
komna.
Av-
gjorda.
Balans
vid årets
slut.
In-
komna.
Av-
gjorda.
Balans
vid årets
slut.
1875 ......
226
215
66
524
479
71
750
694
137
2 X 12 = 241 „ .n .
2x8= 16J-S.a40mån.
1885 ......
364
344
31
812
825
7
1,176
1,169
38
1895 ......
528
310
958
1.141
1,157
150
1,669
1,467
1,108
2 X 12 = 241 a ,n .
2X8= 16/ ®:a 40 män.
1900 ......
566
630
922
1,013
1,179
137
1,579
1,809
1,059
1901......
580
784
718
1,147
1,165
119
1,727
1,949
837
2 X 8 = 16 mån.
2 X 8 = 16 mån.
1902 ......
634
670
682
1,441
1,412
148
2,075
2,082
830
2 X 8 = 161 a .
2 ^ _ q/ k.a 25 mån.
1903 ......
651
745
588
1,530
1,452
226
2,181
2,197
814
1904 !).....
657
519
726
2,131
2,001
356
2,788
2,520
1,082
2 X 8 = 16 mån.
1905 ......
1906 ......
1907 ......
1908 ......
1909 *).....
614
752
713
614
669
687
722
938 ‘
732
640
653
683
458
340
369
1,506
1,366
1,523
1,535
2,661
1,521
1,319
1,546
1,523
2,126
341
388
365
377
912
2,120
2.118
2,236
2,149
3,330
2,208
2,041
2,484
2,255
2,766
994
1,071
823
717
1,281
2 X 8 = 16 mån.
2 X 8 = 16 mån.
2 X 8 = 16 mån.
2 X 8 = 16 mån.
2x3=6 mån.
1910 »j.....
1911 ......
1912*).....
1913......
19146).....
1915 6).....
704
740
891
940
840
844
561
674
727
771
722
746
512
578
742
911
1,029
1,127
2,021
*) 2,773
2,186
2,104
3,266
3,332
2,279
2,952
1,872
1,856
2,157
3,004
654
475
789
1,037
2,146
2,474
2,725
3,513
3,077
3,044
4,106
4,176
2,840
3.626
2,599
2.627
2,879
3,750
1,166
1,053
1,531
1,948
3,175
3,601
2 X 3J= 7 mån.
2 X 8J= 17 mån.
1 X 10i= 21 mån.
2 X 12 = 241 q o. on
2 X 3j = 7/ S-a 31 mån.
Medeltal.
1900—1904 . . .
618
670
727
1,452
1,442
197
2,070
2,112
924
1905—1909 . . .
672
744
501
1,718
1,607
477
2.390
2,351
978
1910—1914 . . .
823
691
754
2,470
2,223
1,020
3,293
2,914
1,774
*) Därav över 1,000 likartade mål angående beskattning av dels utdelning å aktier i åtskilliga sockerfabriksaktiebolag
och i aktiebolaget Providentia, dels ock gratifikationer till vissa Stockholms stads arbetare.
Anmärkningar.
*) 1902 års inkomstskatteförordning började tillämpas.
2) Kammarrättsrådens föredragning utsträckt från 2 till 2 ‘/a ä 2* 2 3 * * 6/< timmar i veckan. — Föredragningen av norska fattigvårdsmål
övertages av sekreteraren. Avbrotten i föredragningen vid påsk och vid vårsessionens slut upphöra. Avbrottet vid jul
inskränkes.
8) Kammarrättsrådens föredragning utsträckt till tro timmar i veckan.
*) 1910 års lagstiftning angående inkomst- och förmögenhetsskatt m. m. böljade tillämpaB. Skogsaccislagen likaså.
s) Pensionsavgiftsmålen tillkomma.
6) Yärnskattemålen tillkomma. ^
Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 188.
11
Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 188.
Kommittén lämnade i utlåtandet den 15 mars 1915 en del förklarande
anmärkningar till ledning vid bedömandet av uppgifterna i tabellen
och erinrade om vissa under senare tid inträffade förändringar i
gällande lagstiftning, genom vilka nya arbetsuppgifter tillförts kammarrätten,
varjämte redogjordes för åtskilliga av kommittén i dess förutnämnda,
år 1904 avgivna betänkande framställda förslag angående åtgärder
i syfte att åstadkomma ett ökat resultat av kammarrättens arbete och för
de ändringar, som i anledning därav blivit inom kammarrätten genomförda.
Av åstadkommen utredning fann kommittén emellertid framgå:
att under de senast förflutna femton åren och särskilt under de sista
fem åren det till kammarrätten inströmmande arbetsmaterialet i betydande
grad tillvuxit och dårnera med åtminstone hälften överstege den årligen
inkommande arbetsmängden vid den tid, då löneregleringskommittén avgav
sitt betänkande angående kammarrättens organisation in. in.;
att under de tre sistförflutna åren kammarrättens arbetskrafter, oaktat
desamma varit förstärkta med adjungerade ledamöter, likväl visat sig icke
kunna avarbeta en arbetsmängd'', motsvarande de under samma år nyinkomna
målen, samt att till följd härav balansen av oavgjorda mål dåmera
nått sådan höjd, att densamma måste anses motsvara mer än den arbetsmängd,
som på en tid av ett år kunde av kammarrätten avarbetas;
samt att i överensstämmelse med löneregleringskommitténs år 1904
gjorda uttalanden åren 1909 och 1910 genomförts en avsevärd skärpning
av kammarrättsrådens tjänstgöringsskyldighet, varjämte för vinnande av en
ökad arbetsprodukt åtskilliga andra förändringar vidtagits beträffande föredragningsarbetet
inom kammarrätten.
Med avseende därå och då i den rättssökande allmänhetens och kommunernas
intresse kraftiga åtgärder måste anses påkallade för förekommande
av balansens ytterligare tillväxt samt kommittén icke ansett sig
kunna tillstyrka någon vidare ökning av kammarrättsrådens föredragningsskyldighet,
fann kommittén uppenbart, att den av kammarrätten begärda
förstärkningen med två adjungerade ledamöter under senare halvåret 1915
och hela år 1916 var av behovet påkallad.
Med avseende å kammarrättens framställning i fråga om årsarvodet
för de adjungerade ledamöterna, som av kammarrätten föreslagits för vardera
av de adjungerade ledamöterna till 8,000 kronor, motsvarande för
månad räknat 250 kronor, under det att kammarrättsråds tjänstgör i löspenningar
uppgå till 2,500 kronor om året eller 208 kronor 33V3 öre i
månaden, erinrade kommittén om sitt den 26 februari 1915 avgivna utlåtande
angående tillfällig förstärkning av kammarkollegiets arbetskrafter,
12 Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 188.
varoin närmare redogörelse finnes intagen i propositionen nr 183 till 1915
års riksdag.
I den framställning, i anledning varav kommitténs sistberörda utlåtande
infordrats, hade kammarkollegiet beträffande arvodet för en begärd
adjungerad ledamot anfört, att det visserligen med hänsyn till de arbetsuppgifter,
som skulle tillhöra den adjungerade ledamoten, syntes kollegiet
kunna föreligga tillräckliga skäl att för honom ifrågasätta arvode, motsvarande
exempelvis lön för tjänsteman i andra lönegraden med tillägg av
kammarråds tjänstgöringspenningar, därvid den adjungerade ledamoten
skulle hava att avstå egna löneförmåner, men att kollegiet likväl — på
grund av det sparsamhetsbehov, som framhållits i en av chefen för finansdepartementet
den 31 augusti 1914 avlåten skrivelse till kollegiet — ansett
sig böra inskränka sig till anhållan om anvisande till den adjungerade
ledamoten av ersättning, motsvarande kammarråds tjänstgöringspenningar
eller alltså 2,500 kronor för år.
Det hade från kammarkollegiets sida förutsatts, att till adjungerad
ledamot skulle förordnas en ordinarie tjänsteman i första lönegraden.
1 sitt utlåtande över kammarkollegiets oinförmälda framställning hade
kommittén lämnat utan erinran vad kammarkollegiet föreslagit i fråga om
adjunktion sarvodets belopp.
Då kommittén något senare, den 15 mars 1915, yttrade sig beträffande
kammarrättens då föreliggande framställning, utlät sig kommittén,
att det skäl, som av kammarkollegiet anförts till stöd för dess förslag om
adjunktionsarvodets bestämmande till allenast 2,500 kronor för år, syntes
kommittén böra i lika mån som för kammarkollegiets vidkommande beaktas
även beträffande arvodena för de föreslagna adjungerade ledamöterna
hos kammarrätten och att kommittén så mycket mindre ansett sig kunna
för dessa senare föreslå högre arvodesbelopp, som enligt vad kommittén
inhämtat, till ifrågavarande förordnanden i kammarrätten ansågos kunna
påräknas tjänstemän i andra lönegraden.
Arvodena för de två adjungerade ledamöterna hos kammarrätten
föreslogos sålunda av kommittén till 2,500 kronor för dem vardera, för år
räknat, vilket förslag vann Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande.
Sedan löneregleringskommittén sålunda redogjort för vad som från
''mittém dess sida förevarit beträffande framställningen i denna del till 1915 års
utlåtande riksdag, yttrar kommittén vidare:
angående J
“ledamöter.6 ^ (lpn nu föreliggande skrivelsen av den 30 september 1915 har kammar
rätten
meddelat, att Kungl. Maj:t på kammarrättens framställning beviljat ämbetsverket
— utöver den av riksdagen år 1915 medgivna förstärkningen med två
adjungerade ledamöter under senare halvåret 1915 och hela år 1916 — ytterligare
13
Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 188.
ökning av de adjungerade ledamöternas antal med två under tiden den 15 september—den
31 december 1915; och bär, enligt vad kommittén inhämtat, enahanda
förstärkning av de adjungerade ledamöternas antal av Kungl. Maj:t medgivits
även för tiden den 1 januari—den 15 juni 1916. För dessa ytterligare adjunktioner,
vilkas behövlighet av kammarrätten ställts i utsikt redan i ämbetsverkets
förutnämnda skrivelse den 18 september 1914, hava medel anvisats å förskottstitel;
och har det för den förstärkta adjunktionen under höstsessionen 1915 utgivna
förskottet sedermera blivit ersatt från sjunde huvudtitelns anslag till extra
utgifter.
Det i kommitténs tabellbilaga upptagna antalet under år 1915 inkomna
andra besvärsmål än fattigvårdsmål överstiger väsentligen det antal dylika mål,
som årligen plägat inkomma till ämbetsverket, särskilt om man vid jämförelsen
bortser från de år, som följt närmast efter dem, då allmän fastighetstaxering ägt
rum. Dessa mål utgjorde nämligen år 1915 3,332 stycken, under det att därförinnan
motsvarande siffror högst uppgått till 2,773 år 1911 och 3,266 år 1914,
vilket sistnämnda år antalet inkomna mål påverkats av 1913 års allmänna fastighetstaxeringar.
I nämnda siffra för år 1915 ingår emellertid en nytillkommen grupp av
mål, nämligen av 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring föranledda mål angående
pensionsavgifter, av vilka mål under år 1915 till kammarrätten inkommit
587 stycken. Enligt vad kommittén inhämtat, har kammarrätten den 10 februari
1916 beslutit en framställning till Kung]. Maj:t i syfte att föredragningen av
dessa mål, vilka anses i regel vara av jämförelsevis enkel beskaffenhet, skulle
tillsvidare övertagas av ämbetsverkets advokatfiskal; och skulle sålunda, i händelse
av bifall till kammarrättens sistberörda framställning, pensionsavgiftsmålen
icke vidare böra tagas i beräkning vid bedömandet av det kammarrättsråden påvilande
arbetet. Även med frånräknande av dessa mål, så vitt de fortfarande äro
oavgjorda, måste emellertid otvivelaktigt de år 1915 till kammarrätten inkomna
målen anses representera en relativt synnerligen betydande arbetsmängd.
Ehuru även antalet av de inom kammarrätten avgjorda målen år 1915
varit större än något föregående år — vilket med hänsyn till den avsevärda förstärkning
med adjungerade ledamöter, som under året beviljats kammarrätten,
varit att förvänta — har avarbetningen av mål icke motsvarat den inkomna arbetsmängden,
varför också vid årets utgång balansen av oavgjorda mål, likasom
vid tre föregående årsskiften, visar stegring.
I detta sammanhang bör även erinras, att i följd av 1915 års riksdags beslut
om införande av en krigskonjunkturskatt ännu en ny grupp av besvärsmål
kommer att bliva föremål för prövning och avgörande av kammarrätten.
Kommittén har med avseende å vad ovan anförts icke kunnat hysa något
tvivel därom, att den av kammarrätten begärda förstärkningen under år 1917 med
två adjungerade ledamöter är av behovet påkallad.»
Vad angår arvodena åt de ifrågavarande två adjungerade ledamöterna
i kammarrätten har kommittén erinrat om kammarkollegiets i viss mån
likartade framställning om förstärkning av detta ämbetsverks arbetskrafter
för, jämte annat, år 1917 samt kommitténs däröver avgivna utlåtande, som
förut i dag av mig för Kungl. Maj:t anmälts, i samband varmed kommittén
14
Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 188.
betonat, att kommittén låtit sig angeläget vara att tillse, att likartade
grunder för avlöningen av de adjungerade ledamöterna i de båda ämbetsverken
må så vitt möjligt vinna tillämpning.
Vad då kammarkollegiets berörda framställning, i vad angår år 1917,
beträffar, bar, såsom Eders Kungl. Maj:t behagade erinra sig, av kammarkollegiet
begärts anslag till avlönande av tre adjungerade ledamöter, och
har av kollegiet uttalats, att den möjligheten icke vore utesluten, att kollegiet
kunde finna ändamålsenligt att till adjungerade ledamöter i större
eller mindre utsträckning begagna sig av verkets extra ordinarie tjänstemän.
Kollegiet har hemställt, att arvodena måtte bestämmas för adjungerad
ledamot, som åtnjuter andra lönegradens avlöning, till belopp, motsvarande
kammarråds tjänstgöringspenningar, eller 2,500 kronor om året,
för adjungerad ledamot, som är ordinarie tjänsteman i första lönegraden,
till 3,000 kronor för år räknat och för adjungerad ledamot, som är extra
ordinarie tjänsteman, till 5,000 kronor för år, allt med skyldighet för en
till adjungerad ledamot förordnad ordinarie tjänsteman att till den, som
uppehåller hans tjänst, avstå de därmed förenade tjänstgöringspenningar,
och för adjungerad ledamot, som innehar stadigvarande amanuensförordnande,
att avstå hela amanuensarvodet.
I sitt den 16 mars 1916 avgivna utlåtande rörande ovan omförmälda
och andra av kammarkollegiet framställda förslag har kommittén beträffande
arvodet för adjungerad ledamot, som ej innehar ordinarie tjänst,
tillstyrkt vad av kammarkollegiet föreslagits och därvid åberopat, att vid
såväl 1915 som 1916 års riksdag arvodet för en extra ledamot, som på
grund av krigshovrättsavdelningens tillkomst ansetts erforderlig inom Svea
hovrätt, blivit på Kungl. Maj:ts förslag bestämt till 5,000 kronor för år.
Däremot har kommittén, på sätt utlåtandet giver vid handen, avstyrkt
kammarkollegiets förslag, att adjungerad ledamot, som är tjänsteman i
första lönegraden, skulle, mot skyldighet att avstå egna tjänstgöringspenningar,
erhålla ersättning av 3,000 kronor för år räknat, och i stället hemställt,
att för sådan adjungerad ledamot, liksom för den, som är ordinarie
tjänsteman i andra lönegraden, ersättningen måtte bestämmas till 2,500
kronor om året eller till samma belopp, som utgör kammarråds tjänstgöringspenningar.
I sitt utlåtande den 21 mars 1916 över kammarrättens förevarande
framställning anför nu löneregleringskommittén för egen del följande:
»Då det synes önskvärt, att de grunder, som sålunda av kommittén föreslagits
beträffande avlöningen åt de adjungerade ledamöterna inom kammarkollegiet,
må vinna tillämpning även beträffande kammarrättens adjungerade leda
-
15
Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 188.
möter, har kommittén ansett sig icke kunna tillstyrka kammarrättens förslag i
vad angår adjunktionsarvodenas bestämmande till 6,000 kronor om året.
Detta förslag är emellertid grundat på den förutsättningen, att båda adjunktionsförordnandena
skulle tilldelas ordinarie tjänstemän i andra lönegraden
inom kammarrätten. Den möjligheten lärer dock icke vara utesluten, att på grund
av inträffande personalförändringar eller andra oförutsedda omständigheter adjunktionsförordnandena
eller något av dem kan komma att anförtros åt tjänstemän i
första lönegraden eller åt extra ordinarie tjänstemän. 1 sistnämnda fall — om
adjungerad ledamot icke är innehavare av ordinarie tjänst — bör han enligt kommitténs
mening komma i åtnjutande av samma ersättning, som irppbäres av den
förutnämnde adjungerade ledamot i Svea hovrätt, vilkens arvodesbelopp fastställts
av riksdagen. Denna ersättning har ock av kommittén föreslagits för extra ordinarie
tjänstemän, vilka erhålla adjunktionsförordnanden i kammarkollegiet; den,
som innehar stadigvarande amanuensförordnande, hör givetvis vara skyldig att
under adjunktionen avstå hela amanuensarvodet. År åter adjungerad ledamot i
kammarrätten ordinarie tjänsteman, bör han — oavsett om den ordinarie tjänsten
tillhör andra eller första lönegraden — i arvode åtnjuta allenast ett belopp, motsvarande
kammarrättsråds tjänstgöringspenningar, och vara skyldig avstå de med
hans egen tjänst förenade tjänstgöringspenningarna.
De föreslagna anslagsbeloppen till förbättrad avlöning åt de adjungerade
ledamöternas vikarier och till bestridande av den ökade renskrivningskostnad,
som bliver en följd av de adjungerade ledamöternas arbete, äro beräknade på
samma sätt som motsvarande anslagsbelopp för år 1916; och har kommittén härutinnan
icke funnit anledning till annan erinran än att anslagsbeloppet till förbättrad
avlöning åt de adjungerade ledamöternas vikarier givetvis bör, såsom ock
torde vara avsett, utgå allenast i den mån fråga är om vikarie för adjungerad
ledamot, som innehar ordinarie tjänst i kammarrätten.
De båda amanuenser, för vilka begäras arvoden med 1,500 kronor för år
räknat åt vardera, äro avsedda att biträda de adjungerade ledamöterna med uppsättning
av utslag i av dem föredragna mål samt med expeditionsgöromål in. m.
ävensom att i tur och ordning med övriga amanuenser å kammarrättens kansli
och med kammarrättens notarier deltaga i protokollstjänstgöringen. Arvodena
äro till beloppet lika med lägsta arvodet för amanuens i kammarrätten; och anser
sig kommittén böra i denna del tillstyrka kammarrättens framställning.
I det av kammarrätten begärda anslagsbeloppet, såvitt detsamma är avsett
för ämbetsverkets domstolsavdelning, skulle sålunda enligt kommitténs förslag
erfordras följande ändringar.
Till arvoden åt två adjungerade ledamöter beräknas (för att medel må vara
tillgängliga jämväl för det möjligen förekommande fall att bägge skulle vara
extra ordinarie tjänstemän) ett belopp av högst 10,000 kronor.
Såsom redan är nämnt, skulle emellertid det belopp av 1,200 kronor, som
beräknats till förbättrad avlöning åt vikarier för adjungerade ledamöter, utgå allenast,
om de adjungerade ledamöterna innehava ordinarie tjänst i kammarrätten.
Då under sådan förutsättning arvodet till adjungerad ledamot skulle utgöra allenast
2,500 kronor eller hälften av adjunktionsarvodet åt extra ordinarie tjänsteman,
skulle tydligtvis vad som under denna förutsättning besparas å den förenämnda
posten 10,000 kronor lämna tillgång till bestridande av kostnaderna för den för
-
Löneregleringskommitténs
utlåtande
ang. extra
revisorer
in. in.
16 Kungl. MajUs nåd. proposition, Nr 188.
bättrade avlöningen åt vikarier för adjungerade ledamöter. I följd därav torde
förberörda belopp av 1,200 kronor ej böra ingå i beräkningen av det anslagsbelopp,
som må böra hos riksdagen äskas för kammarrättens domstolsavdelning.
Till förenämnda belopp av högst...............kr. 10,000
skulle läggas
till arvoden åt två amanuenser...................» 3,000
» renskrivningskostnad......................» 650
Anslagsbeloppet skulle således bliva högst kronor 13,650
Kommittén hemställer alltså beträffande den nu behandlade delen av kammarrättens
föreliggande framställning, att Kungl. Maj:t måtte föreslå ridsdagen
att, för förstärkning av kammarrätten med två adjungerade ledamöter ävensom för
avlönande av två amanuenser och för bestridande av övriga av adjunktionen föranledda
utgifter, på extra stat för år 1917 bevilja ett anslag av högst 13,650
kronor.
Vidare hemställer kommittén, att, i händelse av riksdagens bifall till nämnda
förslag, Kungl. Maj:t måtte
dels vid meddelande av förordnande för adjungerad ledamot förklara denne
berättigad att under tiden för förordnandet uppbära, om han är extra tjänsteman,
en ersättning för år räknat av 5,000 kronor och för andra fall en mot kammarrättsråds
tjänstgöringspenningar svarande ersättning, med skyldighet för den
adjungerade ledamoten att till den, som uppehåller hans tjänst, avstå därmed
förenade tjänstgöringspenningar eller, om han innehar stadigvarande amanuensförordnande,
hela amanuensarvodet;
dels förklara de adjungerade ledamöterna berättigade att åtnjuta ferier lika
med kammarrättsråd;
dels bemyndiga kammarrätten att till de tjänstemän, som i egenskap av
vikarier uppehålla ordinarie tjänster, vilkas innehavare äro adjungerade ledamöter,
låta utbetala, utöver med tjänsterna förenade tjänstgöringspenningar, arvoden
med 50 kronor i månaden till vardera vikarien;
dels ställa till kammarrättens förfogande det till avlöning åt amanuenser
avsedda belopp att utgå med 125 kronor i månaden till vardera av två amanuenser;
dels
ock medgiva kammarrätten att såsom tillägg till det i ämbetsverkets
stat uppförda anslaget till vikariatsersättning, arvoden åt extra biträden, flitpenningar
och tillfällig renskrivningskostnad använda under år 1917 ett belopp av
650 kronor till bestridande av den ökade renskrivningskostnad, som bliver en
följd av de adjungerade ledamöternas arbete.»
'' Vad härefter angår den del av kammarrättens framställning, som
avser anslag för ökat antal extra revisorer och extra räknebiträden under
senare halvåret 1916 och hela år 1917, anföres av kommittén följande:
»Den å kammarrättens ordinarie stat upptagna revisionspersonalen utgöres
av två förste revisorer, tjugo revisorer och fyra räknebiträden. Under tiden från
och med den 1 juli 1912 till utgången av år 1915 voro dessutom å ämbetsverkets
revisionsavdelning anställda tre extra revisorer och fyra extra räknebiträden; och
Kungl. Majds nåd. proposition, Nr 188.
17
blev genom beslut av 1915 års riksdag antalet extra revisorer för år 191(3 ökat
^ ökningen motiverades av kammarrätten, dels med det ökade behov av arbetskrafter,
som för revisionen uppkommit genom tillämpningen av 1910 års
skattelagar, dels med tillkomsten av nya ämbetsverk och institutioner samt ökning
i räkenskaperna för vissa äldre sådana, dels ock med det nya revisionsarbete, som
föranleddes av värnskatten, ökningen av antalet extra revisorer tillstyrktes av
löneregleringskommittén i dess förutnämnda utlåtande den 15 mars 1915, därvid
kommittén framhöll, att kommittén utgått från den förutsättningen, att det bebådade
riksrevisionsverket icke skulle komma till stånd från och med år 1916.
Då kammarrätten i sin nu till kommittén remitterade skrivelse hemställer
om ökning under senare halvåret 1916 och hela år 1917 av extra revisorernas antal
till sex och av de kvinnliga extra räknebiträdenas antal till fem, framhåller
ämbetsverket, att denna ökning är behövlig till följd av det nya revisionsarbete,
som tillkommit dels genom pensionsstyrelsens inrättande och dels i följd av den
senare tidens betydande utgifter på försvarsväsendets område.
Även kommittén håller för sin del före, att det sålunda nytillkomna revisionsarbetet
för den tid, varom nu är fråga — eller från och med den 1 juli 1916
till 1917 års utgång — betingar den ökning av revisionspersonalen, som nu begärts;
och då, med avseende å vad chefen för finansdepartementet till 1916 års
statsverksproposition yttrat angående det ifrågasätta riksrevisionsverket, detta
ämbetsverk icke lärer kunna förväntas komma till stånd under nämnda tid, har
kommittén ansett sig böra tillstyrka erforderligt anslag för det begärda antalet
extra revisorer och extra räknebiträden under senare hälften av år 1916 och hela
Avlöningarna för extra revisorerna och extra räknebiträdena likasom även
ersättningarna till deras semestervikarier äro beräknade efter samma grunder som
hittills; och skulle kostnaderna under nu ifrågavarande tid avlett och ett halvt
år, utöver vad redan är av 1915 års riksdag medgivet för år 1916, bliva följande:
-
kr.
arvoden åt två extra revisorer under senare hälften av år 1916
» åt sex extra revisorer under år 1917......*
» åt ett extra räknebiträde under senare hälften av år 1916 . »
» åt fem extra räknebiträden under år 1917........»
semestervikariat under år 1917 för sex extra revisorer.......>
» under år 1917 för fem extra räknebiträden . .......>
3,000
18,000
750
7,500
800
500
Summa kronor 30,550: —
Häremot har kommittén icke funnit anledning till erinran.
Kommittén hemställer alltså beträffande den sist behandlade delen av kammarrättens
framställning, att Kungl. Ma.j:t måtte föreslå riksdagen att, för anställande
å kammarrättens revisionsavdelning dels under senare hälften av år 1916
_ utöver det antal av fyra extra revisorer och fyra extra räknebiträden, som av
1915 års riksdag beviljats — av ytterligare två extra revisorer och ett extra
räknebiträde, dels och under år 1917 av sex extra revisorer och fem extra räknebiträden,
ävensom för bekostande av semestervikariat under år 1917 för sex extra
revisorer och fem extra räknebiträden, pa extra stat för ar 1917 bevilja ett anslag
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 166 käft. (Nr 188.)
o
18
Reservation
vid kommitténs
förslag.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 188.
av 80,550 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1916 av anslaget
disponera ett belopp av 3,750 kronor.
Vidare hemställer kommittén, att Kungl. Maj:t, därest nämnda förslag avriksdagen
bifalles, måtte
_ dels bemyndiga kammarrätten att förordna för senare hälften av år 1916
ytterligare två och för år 1917 sex extra revisorer med arvode för en var av
dem av 3,000 kronor för år räknat, därav 1,600 kronor skola anses såsom tjänstgöringspenningar,
ävensom för senare hälften av år 1916 ytterligare ett och för år
1917 fem extra räknebiträden med arvode för envar av dem av 1,500 kronor för
år räknat, därav 550 kronor skola anses såsom tjänstgöringspenningar;
dels förklara, extra revisorerna och extra räknebiträdena berättigade att
under år 1917 åtnjuta semester lika med ordinarie revisorer och räknebiträden;
dels medgiva att, till bestridande av vikariatsersättningar under nämnda
semester, må såsom tillägg till det i ämbetsverkets stat uppförda anslaget till
vikariatsersättning, arvoden åt extra biträden, flitpenningar och tillfällig renskrivningskostnad
under år .1917 användas erforderligt belopp, 1,300 kronor;
dels och föreskriva, att ifrågavarande befattningshavare skola vara underkastade.
skyldighet att iakttaga vad i fråga om daglig, arbetstid å tjänsterummet
gäller för ordinarie befattningshavare i motsvarande tjänster inom ämbetsverkets
I fråga om kommitténs förslag i vad detsamma avser beloppet i
visst fall av de adjungerade ledamöternas arvoden har kammarrättsrådet
Wåhlin avgivit en så lydande reservation:
»Emot kommitténs beslut att för vardera av två adjungerade ledamöter i
kammarrätten, därest dessa äro ordinarie tjänstemän, föreslå årsarvode, understigande
det av kammarrätten begärda beloppet 3,000 kronor, får jag härigenom
anmäla min reservation.
Det av kommittén under nämnda förutsättning förordade årsarvodet 2,500
kronor utgör samma belopp som kammarrättsråds tjänstgöringspenningar. Eör
denna ersättning är .enligt gällande avlöningsbestämmelser ordinarie tjänsteman i
kammarrätten .skyldig att åtaga sig vikariat för tjänstledigt kammarrättsråd,
allenast då ledigheten åtnjutes på grund av sjukdom och i varje fall icke längre
tid . än sammanlagt tre månader under ett och’ samma kalenderår. Är ledigheten
beviljad av annan anledning än sjukdom, är den tjänstledige skyldig att för vikariens
avlönande avstå, iitöver sina tjänstgöringspenningar, så mycket av lönen
eller ortstillägget, som för tjänstens’ uppehållande erfordras eller eljest prövas
skäligt.
Att i det fall, varom nu är fråga, bestämma adjunktionsarvodet till det
minimibelopp, varmed vikarierande kammarrättsråd är skyldig att under nyss
angivna särskilda förutsättningar åtnöjas, synes mig icke stå i god överensstämmelse
med grunderna för avlöningsbestämmelserna. Vid vikariat under längre tid
än tre månader kan vikarien betinga sig ersättning utöver tjänstgöringspenn.
ingarna. Detsamma är fallet vid varje tjänstledighet av annan anledning än
sjukdom; och äger under sistnämnda förutsättning vederbörande myndighet att
även utan särskild begäran av vikaren taga under omprövning, huru stor del av
lön eller ortstillägg skäligen bör av den tjänstledige avstås till vikarien. Vida
starkare skäl för arvodets fastställande till belopp, överstigande tjänstgörings
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1!)
Kung!. Maj:In nåd. proposition, Nr 188.
Senningarna ä vederbörande tjänst, synas föreligga i det fall, varom nu är fråga,
å det nämligen icke gäller något mer eller mindre tillfälligt vikariat utan en
år efter år fortsatt, genom arbetsmaterialets tillväxt framtvungen ökning av de
föredragande kammarrättsledamöternas antal, vilken ökning emellertid — med
hänsyn till den från regeringen utgångna uppmaningen till sparsamhet vid anslagsäskanden
— av kammarrätten för år 1917 liksom för tiden 1 juli 1915—31 december
1916 begärts allenast på extra stat.
Ätt kammarrätten i det förslag, som för tillgodoseende av nämnda viktiga
ändamål av ämbetsverket avgivits, iakttagit så sträng sparsamhet, som med skälig
hänsyn till arbetets vikt och de adjungerade ledamöternas berättigade anspråk
varit förenlig, synes mig uppenbart. Samma mening har även kommit till uttryck
i det yttrande av herr statsrådet och chefen för finansdepartementet, som
åtföljt Kung!. Maj:ts proposition i ämnet till 1915 års riksdag och vari departementschefen
med beklagande framhållit, att löneregleringskommitténs då gjorda förslag
innebure en nedsättning i motsvarande adjunktionsarvodens hittillsvarande
belopp och att denna nedsättning kunde komma att drabba tjänstemän, vilka redan
under någon tid åtnjutit sådant arvode efter 3,000 kronor om året.
Det skall villigt medgivas, att det för kammarrätten skulle vara av mycket
stort värde, om för de yngre adjungerade ledamöterna i ämbetsverket kunde för
framtiden påräknas sådan ersättning för deras adjunktionsförordnanden, som av
kommittén föreslagits för de nu ifrågavarande två adjungerade ledamöterna, därest
dessa skulla vara extra ordinarie tjänstemän.
Såsom av kammarrättens skrivelse framgår, äro emellertid de adjunktionsförordnanden,
om vilka nu är fråga, avsedda att tilldelas de tva äldsta och mest
meriterade av kammarrättens i sådana förordnanden använda tjänstemän; och
något direkt gagn av den under nyssnämnda villkor föreslagna avlöningsförhöjningen
torde därför knappast vara att förvänta av ett bifall till kommitténs nyssberörda
förslag.
Då jag på grund av vad av mig anförts såväl här ovan som i min reservation
vid kommitténs utlåtande av den 15 mars 1915 icke kunnat finna kommitténs
förslag innebära någon tillfredsställande lösning av den nu förevarande arvodesfrågan,
har jag inom kommittén yrkat, att kommittén måtte tillstyrka, att arvodena
för två under år 1917 adjungerade ledamöter i kammarrätten måtte — under förutsättning
att de äro ordinarie tjänstemän — bestämmas till 3,000 kronor för
dem var.»
Vad i ärendet förekommit synes mig tillfullo ådagalägga, att en
förstärkning av kammarrättens arbetskrafter såväl å domstolsavdelningen
som å revisionsavdelningen bör i enlighet med det därom väckta förslaget
genomföras. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har vad kammarrätten
i ämnet andragit vunnit löneregleringskommitténs tillstyrkan utom
vad beträffar storleken av årsarvodet åt adjungerade ledamöter, som äro
ordinarie tjänstemän i kammarrätten. Lika litet som föregående år har
jag för närvarande mot kommitténs avstyrkande ansett mig böra föreslå
arvode till nyssnämnda adjungerade ledamöter till högre belopp än 2,500
kronor för år räknat.
20
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 188.
Även i övrigt ansluter jag mig till vad löneregleringskommittén i
detta ärende anfört och hemställt.
Sammanlagda beloppet av de i detta ärende av mig förordade anslagen
till förstärkning av arbetski’afterna hos kammarrätten uppgår till
högst 44,200 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten dels för
senare hälften av år 1916 — utöver det antal av fyra extra revisorer och
fyra extra räknebiträden, som vid 1915 års riksdag medgivits — med ytterligare
två extra revisorer och ett extra räknebiträde, dels ock för år
1917 med två adjungerade ledamöter, två amanuenser, sex extra revisorer
och fem extra räknebiträden m. m. på extra stat för år 1917 under
sjunde huvudtiteln anvisa ett anslag av högst .................... 44,200 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att redan innevarande år därav disponera ett
belopp av 3,750 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,
bilagan litt. vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnar Schumacher.
Stockholm 1916. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.
161408
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1916:83 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten. s. 1 i texten