Sök i Ratio Lex

Angående förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten

1916-03-31 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:188, Angående förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition Nr 188.

1

Nr 188.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående förstärkning

av arbetskrafterna hos kammarrätten; given Stockholms

slott den 31 mars 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att, till förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten dels för senare

hälften av år 1916 — utöver det antal av fyra extra revisorer och fyra

extra räknebiträden, som vid 1915 års riksdag medgivits — med ytterligare

två extra revisorer och ett extra räknebiträde, dels ock för år 1917 med

två adjungerade ledamöter, två amanuenser, sex extra revisorer och fem

extra räknebiträden m. in., på extra stat för år 1917 under sjunde huvudtiteln

anvisa ett anslag av högst............kronor 44,200

med rätt för Kungl. Maj:t att redan innevarande år därav disponera ett

belopp av 3,750 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

j O

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 166 höft. (Nr 188).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 188.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 mars 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallexbeug,

Statsråden: Hasselrot.

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Föredragande departementschefen, statsrådet Vennersten anförde

vidare:

I anledning av en utav kammarrätten i skrivelse den 30 september

1915 gjord framställning i fråga om förstärkning av ämbetsverkets arbetskrafter

dels under år 1917 i samma utsträckning som under år 1916, dels

ock under tiden från och med den 1 juli 1916 till utgången av år 1917 med

ytterligare två extra revisorer och ett extra räknebiträde, har Kungl. Maj:t

— som den 23 oktober 1915 anbefallt löneregleringskommittén att över framställningen

avgiva utlåtande, därvid kammarrättsrådet S. Wåhlin förordnats

att såsom ledamot i kommittén deltaga i behandlingen av denna fråga — i

den till riksdagen den 14 januari 1916 avlåtna statsverkspropositionen

under punkten 17 av sjunde huvudtiteln föreslagit riksdagen att i avbidan

på proposition i ärendet till förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten

bland de extra anslagen under nämnda huvudtitel för år 1917 beräkna

ett belopp av 41,400 kronor.

Sedan löneregleringskommittén den 21 mars 1916 inkommit med det

infordrade utlåtandet, anhåller jag att ånyo få anmäla ärendet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungi. Maj:ta nåd. proposition, Nr 188.

I sin ovannämnda skrivelse liar kammarrätten under erinran, hurusom

1915 års riksdag med anledning av förslag i nådiga propositionen

(nr 114) beviljat på extra stat för år 1916 ett anslag av 33,709 kronor

till förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten för senare hälften

av år 1915 och hela år 1916, vidare anfört.

Den del av nämnda anslag, som avsett år 1916, hade utgjort 28,784 kronor

och grundat sig å följande beräkning:

för hammarrättens domstolsavdelning:

till 2 adjungerade ledamöter arvoden å 2,500 kronor . • . kr. 5,000: —

» arvoden åt vikarier för de adjungerade ledamöterna . . » 1,200: —

» 2 amanuenser...................» 3,000: —

renskrivningskostnad................» 650: — 9,850: —

för hammarrättens revisionsavdelning:

till 4 extra revisorer å 3,000 kronor..........kr. 12,000: —

» 4 extra räknebiträden ä 1,500 kronor........» 6,000: —

» semestervikarier för 4 revisorer å 133 kronor 33 öre . . » 533: 33

» semestervikarier för 4 räknebiträden ä 100 kronor . . * 400: — 18,933: 33

Summa kronor 28,783: 33

Till grund för den förenämnda propositionen hade legat kammarrättens

underdåniga skrivelse den 18 september 1914 samt löneregleringskommitténs däröver

den 15 mars 1915 avgivna utlåtande, för vilka båda handlingar redogörelse

funnes intagen i propositionen.

Av den utredning angående förhållandet mellan kammarrättens arbetsmaterial

och kammarrättens arbetskrafter, som i nämnda handlingar blivit förebragt,

framginge — anför kammarrätten vidare i skrivelsen den 30 september 1915 —

att det behov av förstärkning av arbetskrafterna, som genom riksdagens éörxitnämnda

beslut blivit tillgodosett för tiden till 1916 års utgång, vore av stadigvarande

art. Därtill komme emellertid, vad särskilt anginge kammarrättens domstolsavdelning,

att det under år 1915 dit inströmmande arbetsmaterialet till följd

av omständigheter, som åtminstone delvis kunde betecknas som tillfälliga, varit

ovanligt stort. I detta avseende hänvisade kammarrätten till en av ämbetsverket

den 2 september 1915 till Kungl. Maj:t avlåten skrivelse, däri kammarrätten funnit

sig nödsakad att göra framställning om en ytterligare förstärkning av arbetskrafterna

med 2 adjungerade ledamöter jämte därav betingad kanslipersonal för

tiden intill 1915 års slut, en framställning som jämväl blivit av Kungl. Maj:t

bifallen. Vid sådant förhållande fann kammarrätten det otvivelaktigt, att förutnämnda

på extra stat för år 1916 beviljade anslag till förstärkning av arbetskrafterna

jämväl vore för år 1917 nödigt.

I den beräkning av anslagsbehovet, som framlagts i kammarrättens förutnämnda

skrivelse av den 18 september 1914, hade arvodet till de adjungerade

ledamöterna upptagits till 3,000 kronor för vardera. Detta arvode hade emellertid på

hemställan av löneregleringskommittén blivit i propositionen nedsatt till 2,500

kronor, motsvarande kammarrättsråds tjänstgöringspenningar. Emot vad löneregleringskommittén

anfört till stöd för nedsättningen hade .emellertid — enligt

vad kammarrätten framhåller — i en kommitténs betänkande bifogad reservation

Kammar

rutten.

Adjungerade

ledamöter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 188.

erinrats, bland annat, att under en följd av år avlöningarna för de adjungerade

ledamöter, som tid efter annan förordnats att jämte kammarrättens ordinarie ledamöter

eller dessas vikarier uppehålla föredragningen i ämbetsverket, plägat bestämmas

till belopp, överstigande kammarrättsråds tjänstgöringspenningar, att

löneregleringskommitténs förslag i förevarande avseende sålunda innebure en''nedsättning

i de^ adjungerade ledamöternas dittills varande avlöningsnivå, samt att

detta syntes så.mycket mera betänkligt, som möjligheterna till befordran till ordinarie

tjänster inom kammarrätten, särskilt inom andra och tredje lönegraderna,

under en följd av år.framåt syntes bliva mycket små och kammarrätten tillföljd

därav befunne sig i. en synnerligen ogynnsam ställning med avseende å möjligheten

att draga till sig och kvarhålla yngre mera dugande tjänstemän.

Kammarrätten erinrar ock, att föredragande departementschefen till stadsrådsprotokollet

i ärendet uttalat, att nedsättningen i adjungtionsarvodena vore så

mycket mera att beklaga, som den kunde komma att drabba tjänstemän, vilka

redan under någon tid åtnjutit det högre arvodet, men att departementschefen

ansett sig mot löneregleringskommitténs avstyrkande icke böra »åtminstone för

närvarande» föreslå högre avlöningsförmåner för de adjungerade ledamöterna än

2,500 kronor.

Då under år 1915 långvariga vikariat för tjänstlediga kammarrättsråd i

stor utsträckning förekommit och två adjungerade ledamöter utom de nu ifrågavarande

måst förordnas för tiden från och med den 16 september till årets slut,

samt därtill komme, att en av kammarrättens till dylika förordnanden mest använda

tjänstemän under året sökt och vunnit befordran utom ämbetsverket, hade

angelägenheten för kammarrätten att kunna draga till sig och i sin tjänst kvarhålla

yngre dugande tjänstemän under den senast förflutna tiden gjort sig särskilt

starkt kännbar.

Att en återgång till. det adjunktionsarvode av 3,000 kronor, som av kammarrätten

i dess. underdåniga skrivelse den 18 september 1914 med stöd av hittillsvarande

praxis påyrkats, skulle för ämbetsverket vara högeligen önskvärd,

ansåcfkamm a r r ä 11 e n av det sålunda anförda framgå. Härvid ville kammarrätten

framhålla, att de nu ifrågavarande adjunktionsförordnandena vore avsedda att

tilldelas de äldsta och mest förtjänta av kammarrättens till dylika förordnanden

använda tjänstemän och att dessa, vilka även vid tiden för skrivelsens avlåtande

innehade ifrågavarande förordnanden, förut varit i åtnjutande av det högre arvodet.

Då de under adjunktionstiden avstode egna tjänstgöringspenningar till

belopp av 1,800 kronor för år räknat, skulle ett årsarvode av 3,000 kronor för

dem medföra en inkomstökning av 1,200 kronor om året, vilket med hänsyn till

de adjungerade ledamöternas maktpåliggande tjänstgöring icke syntes kunna anses

vara för högt tilltaget.

På grund av. vad sålunda anförts hade kammarrätten ansett sig böra vidhålla

sitt förut gjorda förslag om adjunktionsarvodenas bestämmande till 3,000

kronor om året.

Beträffande^ övriga beräknade anslagsbelopp saknade kammarrätten anledning

att föreslå någon ändring.

Kammarrätten hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen göra

framställning därom, att till förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten

med två adjungerade ledamöter, två amanuenser, fyra extra revisorer och fyra

extra räknebiträden m. m. under år 1917 måtte på extra stat för samma år anvisas

ett anslag av 29,784 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 188.

Men härutöver och trots det sparsamhetsbehov, som framhållits i en av

chefen för finansdepartementet den 23 juli 1915 till kammarrätten avlåten skrivelse,

fann sig kammarrätten böra för Kungl. Maj:t framlägga det behov av ytterligare

arbetskrafter å kammarrättens revisionsavdelning, som nya förhållanden

framkallat.

I avseende därå åberopades, att förste revisorerna i eu den 21 september

1915 till kammarrätten ingiven skrivelse begärt, att inom revisionsavdelningen

måtte för tiden från och med den 1 juli 1916 anställas ytterligare två extra revisorer

och ett extra räknebiträde. Sedan kammarrätten från förste revisorerna

infordrat den ytterligare utredning angående det anmälda behovet, som kunde av

dem åstadkommas, hade till kammarrätten inkommit från chefen för första revisionskontoret

en promemoria och från chefen för andra revisionskontoret en skrivelse,

vilka båda handlingar jämväl åberopades.

Av dessa handlingar framginge, att det gällde tillgodoseende väsentligen

av nya behov, det ena av stadigvarande art: kontrollen av pensionsstyrelsens

räkenskap och förvaltning, det andra av mera tillfällig beskaffenhet: kontrollen

av de stora engångsutgifter, som av tidsförhållandena föranletts inom områden

tillhörande försvaret. Ätt den ökning i arbetskrafter, som för ändamålet begärts

— två extra revisorer och ett extra räknebiträde — vore väl behövlig och snarare

kunde betecknas såsom för liten än tvärtom, ville kammarrätten vitsorda, liksom

att dessa nya arbetskrafter borde vara tillgängliga från den 1 juli 1916.

Kammarrätten hemställde alltså, med biträdande av förste revisorernas

framställning, att Kungl. Maj:t ville hos riksdagen göra framställning om beviljande

på extra stat för år 1917 av medel, erforderliga för att under senare hälften

av år 1916 och år 1917 inom kammarrättens revisionsavdelning anställa ytterligare

två extra revisorer och ett extra räknebiträde.

Efter samma beräkningsgrund, som förut angivits för extra revisorer och

extra räknebiträden, erfordrades för ändamålet arvoden

till två extra revisorer under 1 V2 år..............kr

» ett extra räknebiträde under samma tid..........

» semestervikarier för två extra revisorer under år 1917 . . .

» semestervikarie för ett extra räknebiträde under år 1917 . .

9,000

2,250

266

100

66

eller

Summa kronor 11,616: 66

1 jämnt krontal 11,617 kronor.

Sammanlagda beloppet av de medel, om vilkas beviljande på extra stat för

år 1917 kammarrätten hemställde, att Kungi. Maj:t ville hos riksdagen göra framställning,

utgjorde alltså 41,401 kronor.

I den av kammarrätten omförmälda, av förste revisorerna gemensamt

avlåtna skrivelsen om behovet av ökning i revisionens arbetskrafter

har yttrats följande:

För att kunna verkställa den granskning, som föranleddes av den allmänna

pensionsförsäkringen, måste revisionens arbetskrafter avsevärt ökas. Att granskningsmaterialet

bleve betydande och inom vissa delar krävande, borde enligt

förste revisorernas mening utan vidare kunna inses. Huru mycken arbetskraft

emellertid detta för revisionen helt nya granskningsområde lomme att kräva,

kunde givetvis icke exakt beräknas, förr än det vidlyftiga arbetet fortgått någon

tid framåt.

Extra revisorer

m. in.

Förste revisorernas

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majt:s nåd. proposition, Nr 188.

Med hänsyn till det tidskrävande arbete, som en revision av detta slag

medförde, funno förste revisorerna, även med noggrant beaktande av det i chefens

för finansdepartementet förutnämnda skrivelse den 23 juli 1915 framhållna sparsamhetsbehov,

sig likväl icke kunna underlåta att hemställa om ytterligare förstärkning

av arbetskrafterna å revisionsavdelningen med två extra revisorer och

ett extra räknebiträde. De extra revisorerna skulle därigenom ökas till sex och

de extra räknebiträdena till fem. De nu föreslagna extra revisorerna och extra

räknebiträdet borde tillerkännas samma avlöningsförmåner och rätt till semester,

som tillkomme de nuvarande extra revisorerna och extra räknebiträdena.

En del av det ifrågavarande nya granskningsmaterialet hade redan inkommit

och ytterligare delar därav vore att förvänta under loppet av 1916 års förra

hälft. Under närmaste åren hade revisionen att motse ytterligare nya uppgifter,

exempelvis granskningen av värnskatten, den nyligen beslutade krigskonjunkturskatten,

de tillkomna betydande utgifterna å fjärde och femte huvudtitlarna samt

engångskostnaderna för försvaret, varigenom arbetsmaterialet, såsom redan kunde

skönjas, komme att ökas vida utöver vad revisionen förut tänkt sig. För ifrågavarande

nya uppgifter komme arbetskrafterna alldeles säkert att visa sig otillräckliga.

På de sålunda anförda skälen hemställde förste revisorerna, att den

föreslagna förstärkningen av arbetskrafterna måtte medgivas från och med den 1

juli 1916.

I övrigt åberopa de ett av dem den 17 september 1914 avgivet, av kammarrätten

i dess av 1915 års riksdag prövade framställning åberopat tjänstememorial

beträffande behovet av arbetskrafter å kammarrättens revisionsavdelning

(se propositionen nr 114 år 1915).

Såsom av kammarrätten jämväl erinrats, hava förste revisorerna vidare,

till fullständigande av vad de i nyssberörda skrivelse gemensamt

anfört, var för sig yttrat sig i ämnet; och har härvid av förste revisorn

å första revisionskontoret anförts följande:

Förste revi- Den medelsförvaltning, som föranleddes av den allmänna pensionsförsäk
sorn

å f örsta

ringen, komme icke att sammanföras och redovisas i en räkenskap, utan i ett

''kontoret'' flertal räkenskaper. Pensionsförsäkringsfonden komme sannolikt att förvaltas och

redovisas av särskild myndighet (förvaltades tillsvidare av statskontoret).

De till fonden ingående avgifterna debiterades i regel:

grundavgifterna uti särskilda förteckningar och insattes direkt å pensionsstyrelsens

giroräkning,

tilläggsavgifterna uti kronoräkenskaperna för länen och redovisades i enahanda

ordning som kronouppbördsmedlen samt omfördes därefter till pensionsstyrelsens

giroräkning.

Pension sstyrelsen skulle sedermera leverera pensionsavgifterna till den

myndighet, som handhade förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden.

Pension utginge med vissa procent av erlagda pensionsavgifters sammanlagda

belopp; till en del pensionstagare utginge pensionstillägg med varierande

belopp, vilka skulle gäldas till s/i av staten och V* av landstingen och kommunerna;

i vissa angivna fall utginge s. k. understöd. Pensionerna, pensionstilläggen

och understöden beslutades av pensionsstyrelsen, men utbetalades och bokfördes

av postsparbanken.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ta nåd. proposition, Nr 188. 7

Pensionsstyrelsens egen räkenskap omfattade endast av styrelsen bestridda

utgifter.

Den centrala revisionens granskning syntes huvudsakligen komma att omfatta:

pensionsförsäkringsfondens förvaltning och redovisning:

att de debiterade, på olika vägar inflytande pensionsavgifterna i behörig

tid och ordning redovisades och tillfördes pensionsförsäkringsfonden;

att gällande stadganden om pension m. m. bleve iakttagna;

att utbetalade pensioner, pensionstillägg och understöd på behörigt sätt

redovisades och verificerades;

att på andra än staten belöpande kostnader för pensionstilläggen och under
-

stöden bleve ersatta;

att utöva kontroll över användningen av statsanslagen för allmänna pensionsförsäkringen,

ntgörande enligt 1915 års riksstat följande:

pensionsstyrelsen.......................... 234,000

till upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet m. in., förslagsanslag

............................. 381,000

till bestridande av den på staten belöpande kostnad för pensionstillägg

och understöd jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring, förslagsanslag

............................. 3,000,000

till statsbidrag till den jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring an
,

ordnade, på frivilliga avgifter grundade försäkring, förslagsanslag . 125,000

ersättning till postsparbanken för bestyret med pensionsutbetalningar

in. m., förslagsanslag...................... 50,000

ersättning till mantalsskrivningsförrättare för pensionsförteckningar m. in.,

förslagsanslag................... 80,000

Vissa delar av det vidlyftiga förvaltningsområdet måste givetvis fullständigt

granskas, andra åter mera översiktligt och principiellt kontrolleras. I huru

stor utsträckning detta senare borde ske, kunde ju endast genom praktiken utrönas.

Då medelsförvaltningen beträffande pensionsförsäkringen bleve fördelad på

ett flertal myndigheter, måste givetvis den centrala revisionen ganska noggrant

följa och övervaka en del mellan havanden mellan de särskilda förvaltningsorganen.

En tablå, utvisande till och med juni månad 1915 beviljade pensioner och

deras årliga totalbelopp, bifogades.

Förste revisorn å andra revisionskontoret har i sin särskilda skrivelse Förste reviyttrat

sig på följande sätt: S°revisions-a

Fäste man sig vid arméförvaltningens räkenskaper, utgjorde kassaverifika- kontoret.

tionerna till de arméförvaltningen underlydande truppförbandens med flere medelsredovisningar,

huvudkassans verifikationer således ej medräknade,

för år 1911

> » 1912

> » 1913

* » 1914

344,180 folier,

365,467 »

397,202 »

526,093 » .

Med hänsyn till dels att så många olika författningar, vidlyftiga stater

och andra föreskrifter vid granskningen av arméns räkenskaper måste beaktas,

dels att en enda verifikation kunde omfatta ett femtiotal eller flera utbetalningar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 188.

till särskilda personer, exempelvis avlöningslistorna, dels att tid även måste beräknas

för uppsättande av anmärkningar och för avgivande av påminnelser i anledning

av inkomna förklaringar över utställda anmärkningar, dels att esomoftast

tidsödande undersökningar, en och annan gång till och med i andra räkenskaper,

måste verkställas för konstaterande av, huruvida en felaktighet förelåge, borde

man icke räkna med att vid generell revision av arméförvaltningens räkenskaper

i genomsnitt ett större antal verifikationer än cirka 150 dagligen granskades av

en person. Utvägen att pålägga en större arbetsbörda per dag räknat stode ej

öppen, ty granskningsarbetet vore i längden så tungt och så slitande, att observationsförmågan,

varav hela revisionens nytta i så hög grad berodde, icke tålde

vid en starkare belastning under en längre tid. Detta förhållande hade också

beaktats av departementalkommitterade i deras betänkande om ett kommunikationsdepartement,

där det på sid. 147 yttrades följande:

»Särskilt revisionsarbetet är av så ansträngande beskaffenhet, att det vore

till ingen nytta att utsträcka arbetstiden utöver 6 timmar dagligen. Visserligen

erhåller man genom utsträckt arbetstid, att antalet genomgångna verifikationer

möjligen blir större, men detta sker på bekostnad av revisionens effektivitet. Att

få revisionen så effektiv som möjligt är emellertid just vad man framför allt bör

sträva efter. Sedan 6 timmars daglig tjänstgöring är i fråga om revisionsarbetet

väl drygt, men torde, för att arbetstiden må bliva lika för alla inom kontoret,

höra stipuleras.»

Ensamt den starka ökningen av närmare 129,000 verifikationer i truppförbandens

med flere vanliga räkenskaper utgjorde därför arbetsmaterial för en

revisor under 860 dagar. I anledning av arméns mobilisering år 1914 komme

dessutom arméförvaltningen att den 15 oktober 1915 till kammarrätten överlämna

verifikationerna till lantförsvarets krigsfond till belopp av 19,537,808 kronor 41 öre.

Om dessa verifikationer, som ännu icke blivit folierade i arméförvaltningen, hade

förste revisorn endast kunnat få den uppgiften, att de vore så talrika, att de måste

bindas i cirka ett femtiotal medelstora band med omkring 1,200 folier i varje

band. Dessa verifikationer påfordrade en alldeles särskild uppmärksamhet från

revisionens sida, då utbetalningarna vid krigskasseavdelningarna i allmänhet verkställts

av privata personer, som endast för tillfället fungerat såsom krigskassörer,

och som icke erhållit någon utbildning inom intendenturkåren.

Även övriga till andra revisionskontoret ingående räkenskaper utvisade

ökning. Mest framträdde denna ökning vid marinförvaltningens räkenskaper.

Enligt räkenskapsdiariet utgjorde marinförvaltningens räkenskaper

för år 1909 .................. 188 band,

» » 1910 .................. 270 »

» » 1911 .................. 357 »

» 1912 355 »

» » 1913 .................. 405 » .

För år 1914 hänvisades till en bilaga (enligt denna kunde antalet band då

ännu ej exakt uppgivas).

För granskningen av 1909 års räkenskaper från marinförvaltningen hade man

kunnat disponera en tid av 11 månader 4 dagar, men i fråga om 1913 års räkenskaper

endast 16 månader, ehrrru räkenskaperna då mer än fördubblats. Yad som

förut sagts om granskningen av arméförvaltningens räkenskaper gällde även beträffande

granskningen av marinförvaltningens räkenskaper; och särskilt ville

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majst» nåd. •proposition, Nr 188.

förste revisorn framhålla, att marinförvaltningens huvudkassas räkenskaper, som

skulle undergå specifik granskning i kammarrätten, för år 1914 ökats med 1,686

folier, motsvarande drygt en månads granskningsarbete för en revisor.

För verkställande av det ökade granskningsarbetet hade förste revisorn, i

anledning av finansdepartementets skrivelse den 23 juli 1915, tänkt sig en ökning

av arbetskrafterna under närmaste tiden genom medels anvisande av Kungl. Maj:t

vare sig förskottsvis eller från allmänna besparingarna, i den mån arbetet ej kunde

fullgöras genom den i förste revisorernas gemensamma skrivelse till kammarrätten

den 21 september 1915 begärda förstärkningen av arbetskrafterna.

Löneregleringskommittén har uti sitt förenämnda utlåtande den 21 Löncmars

1916 till eu början erinrat, att då kommittén den 15 mars 1915 fommitfév.

yttrade sig i anledning av kammarrättens förut omförmälda skrivelse den

18 september 1914, i vad densamma avsåg ämbetsverkets förstärkning med

adjungerade ledamöter och de anslag, som därav föranleddes, erinrade

kommittén, att den i sitt den 18 juni 1904 avgivna betänkande angående

reglering av löneförhållanden in. m. vid kammarrätten uttalat den övertygelsen,

att det arbete i kammarrätten, som efter genomförande av vissa

av kommittén framställda förslag skulle komma att vila på kammarrättsråden,

skulle kunna — utan någon fara för att noggrannheten i prövningen

skulle behöva eftersättas för skyndsamheten i avgörandet — utföras

av åtta kammarrättsråd. Denna uppfattning hade kommittén grundat,

bland annat, på en av kommittén anställd jämförelse mellan antalet till

ämbetsverket inkomna och där avgjorda mål under åren 1901, 1902 och 1908.

För att kunna bilda sig ett tillförlitligt omdöme därom, huruvida

behov av den av kammarrätten i dess skrivelse den 18 september 1914

begärda förstärkningen med adjungerade ledamöter förefunnes för tiden

till utgången av år 1916, hade kommittén låtit ur kammarrättens årligen

till Kungl. Majrt avgivna arbetsberättelser sammanföra åtskilliga i en såsom

bilaga vid utlåtandet fogad tabell innefattande sifferuppgifter rörande antalet

under i tabellen angivna år till kammarrätten inkomna, därstädes

avgjorda och såsom oavgjorda till nästföljande år överförda, till kammarrättsrådens

föredragning hörande dels fattigvårdsmål och dels andra besvärsmål.

Även vid förevarande utlåtande den 21 mars 1916 har kommittén

fogat samma tabell, kompletterad med vederbörliga uppgifter för år 1915

och därvid jämväl erinrat, att i tabellens siffror ej medräknats de tämligen

fåtaliga balansmålen och fiskaliska aktionerna och ej heller de genom lottning

mellan kammarrättsråden fördelade Kungl. Maj:ts remisser, angående

vilka sistnämnda sifferuppgifter ej kunna hämtas ur arbetsberättelserna.

Tabellen är av följande innehåll:

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 166 höft. (Nr 188.)

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Till kammarrättsråds föredragning hörande

S

u m m

t.

Å r.

Fattigvårdsmål.

Andra besvärsmål.

Extra adjunktion.

In-

komna.

Av-

gjorda.

Balans

vid årets

slut.

In-

komna.

Av-

gjorda.

Balans

vid årets

slut.

In-

komna.

Av-

gjorda.

Balans

vid årets

slut.

1875 ......

226

215

66

524

479

71

750

694

137

2 X 12 = 241 „ .n .

2x8= 16J-S.a40mån.

1885 ......

364

344

31

812

825

7

1,176

1,169

38

1895 ......

528

310

958

1.141

1,157

150

1,669

1,467

1,108

2 X 12 = 241 a ,n .

2X8= 16/ ®:a 40 män.

1900 ......

566

630

922

1,013

1,179

137

1,579

1,809

1,059

1901......

580

784

718

1,147

1,165

119

1,727

1,949

837

2 X 8 = 16 mån.

2 X 8 = 16 mån.

1902 ......

634

670

682

1,441

1,412

148

2,075

2,082

830

2 X 8 = 161 a .

2 ^ _ q/ k.a 25 mån.

1903 ......

651

745

588

1,530

1,452

226

2,181

2,197

814

1904 !).....

657

519

726

2,131

2,001

356

2,788

2,520

1,082

2 X 8 = 16 mån.

1905 ......

1906 ......

1907 ......

1908 ......

1909 *).....

614

752

713

614

669

687

722

938 ‘

732

640

653

683

458

340

369

1,506

1,366

1,523

1,535

2,661

1,521

1,319

1,546

1,523

2,126

341

388

365

377

912

2,120

2.118

2,236

2,149

3,330

2,208

2,041

2,484

2,255

2,766

994

1,071

823

717

1,281

2 X 8 = 16 mån.

2 X 8 = 16 mån.

2 X 8 = 16 mån.

2 X 8 = 16 mån.

2x3=6 mån.

1910 »j.....

1911 ......

1912*).....

1913......

19146).....

1915 6).....

704

740

891

940

840

844

561

674

727

771

722

746

512

578

742

911

1,029

1,127

2,021

*) 2,773

2,186

2,104

3,266

3,332

2,279

2,952

1,872

1,856

2,157

3,004

654

475

789

1,037

2,146

2,474

2,725

3,513

3,077

3,044

4,106

4,176

2,840

3.626

2,599

2.627

2,879

3,750

1,166

1,053

1,531

1,948

3,175

3,601

2 X 3J= 7 mån.

2 X 8J= 17 mån.

1 X 10i= 21 mån.

2 X 12 = 241 q o. on

2 X 3j = 7/ S-a 31 mån.

Medeltal.

1900—1904 . . .

618

670

727

1,452

1,442

197

2,070

2,112

924

1905—1909 . . .

672

744

501

1,718

1,607

477

2.390

2,351

978

1910—1914 . . .

823

691

754

2,470

2,223

1,020

3,293

2,914

1,774

*) Därav över 1,000 likartade mål angående beskattning av dels utdelning å aktier i åtskilliga sockerfabriksaktiebolag

och i aktiebolaget Providentia, dels ock gratifikationer till vissa Stockholms stads arbetare.

Anmärkningar.

*) 1902 års inkomstskatteförordning började tillämpas.

2) Kammarrättsrådens föredragning utsträckt från 2 till 2 ‘/a ä 2* 2 3 * * 6/< timmar i veckan. — Föredragningen av norska fattigvårdsmål

övertages av sekreteraren. Avbrotten i föredragningen vid påsk och vid vårsessionens slut upphöra. Avbrottet vid jul

inskränkes.

8) Kammarrättsrådens föredragning utsträckt till tro timmar i veckan.

*) 1910 års lagstiftning angående inkomst- och förmögenhetsskatt m. m. böljade tillämpaB. Skogsaccislagen likaså.

s) Pensionsavgiftsmålen tillkomma.

6) Yärnskattemålen tillkomma. ^

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 188.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 188.

Kommittén lämnade i utlåtandet den 15 mars 1915 en del förklarande

anmärkningar till ledning vid bedömandet av uppgifterna i tabellen

och erinrade om vissa under senare tid inträffade förändringar i

gällande lagstiftning, genom vilka nya arbetsuppgifter tillförts kammarrätten,

varjämte redogjordes för åtskilliga av kommittén i dess förutnämnda,

år 1904 avgivna betänkande framställda förslag angående åtgärder

i syfte att åstadkomma ett ökat resultat av kammarrättens arbete och för

de ändringar, som i anledning därav blivit inom kammarrätten genomförda.

Av åstadkommen utredning fann kommittén emellertid framgå:

att under de senast förflutna femton åren och särskilt under de sista

fem åren det till kammarrätten inströmmande arbetsmaterialet i betydande

grad tillvuxit och dårnera med åtminstone hälften överstege den årligen

inkommande arbetsmängden vid den tid, då löneregleringskommittén avgav

sitt betänkande angående kammarrättens organisation in. in.;

att under de tre sistförflutna åren kammarrättens arbetskrafter, oaktat

desamma varit förstärkta med adjungerade ledamöter, likväl visat sig icke

kunna avarbeta en arbetsmängd'', motsvarande de under samma år nyinkomna

målen, samt att till följd härav balansen av oavgjorda mål dåmera

nått sådan höjd, att densamma måste anses motsvara mer än den arbetsmängd,

som på en tid av ett år kunde av kammarrätten avarbetas;

samt att i överensstämmelse med löneregleringskommitténs år 1904

gjorda uttalanden åren 1909 och 1910 genomförts en avsevärd skärpning

av kammarrättsrådens tjänstgöringsskyldighet, varjämte för vinnande av en

ökad arbetsprodukt åtskilliga andra förändringar vidtagits beträffande föredragningsarbetet

inom kammarrätten.

Med avseende därå och då i den rättssökande allmänhetens och kommunernas

intresse kraftiga åtgärder måste anses påkallade för förekommande

av balansens ytterligare tillväxt samt kommittén icke ansett sig

kunna tillstyrka någon vidare ökning av kammarrättsrådens föredragningsskyldighet,

fann kommittén uppenbart, att den av kammarrätten begärda

förstärkningen med två adjungerade ledamöter under senare halvåret 1915

och hela år 1916 var av behovet påkallad.

Med avseende å kammarrättens framställning i fråga om årsarvodet

för de adjungerade ledamöterna, som av kammarrätten föreslagits för vardera

av de adjungerade ledamöterna till 8,000 kronor, motsvarande för

månad räknat 250 kronor, under det att kammarrättsråds tjänstgör i löspenningar

uppgå till 2,500 kronor om året eller 208 kronor 33V3 öre i

månaden, erinrade kommittén om sitt den 26 februari 1915 avgivna utlåtande

angående tillfällig förstärkning av kammarkollegiets arbetskrafter,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 188.

varoin närmare redogörelse finnes intagen i propositionen nr 183 till 1915

års riksdag.

I den framställning, i anledning varav kommitténs sistberörda utlåtande

infordrats, hade kammarkollegiet beträffande arvodet för en begärd

adjungerad ledamot anfört, att det visserligen med hänsyn till de arbetsuppgifter,

som skulle tillhöra den adjungerade ledamoten, syntes kollegiet

kunna föreligga tillräckliga skäl att för honom ifrågasätta arvode, motsvarande

exempelvis lön för tjänsteman i andra lönegraden med tillägg av

kammarråds tjänstgöringspenningar, därvid den adjungerade ledamoten

skulle hava att avstå egna löneförmåner, men att kollegiet likväl — på

grund av det sparsamhetsbehov, som framhållits i en av chefen för finansdepartementet

den 31 augusti 1914 avlåten skrivelse till kollegiet — ansett

sig böra inskränka sig till anhållan om anvisande till den adjungerade

ledamoten av ersättning, motsvarande kammarråds tjänstgöringspenningar

eller alltså 2,500 kronor för år.

Det hade från kammarkollegiets sida förutsatts, att till adjungerad

ledamot skulle förordnas en ordinarie tjänsteman i första lönegraden.

1 sitt utlåtande över kammarkollegiets oinförmälda framställning hade

kommittén lämnat utan erinran vad kammarkollegiet föreslagit i fråga om

adjunktion sarvodets belopp.

Då kommittén något senare, den 15 mars 1915, yttrade sig beträffande

kammarrättens då föreliggande framställning, utlät sig kommittén,

att det skäl, som av kammarkollegiet anförts till stöd för dess förslag om

adjunktionsarvodets bestämmande till allenast 2,500 kronor för år, syntes

kommittén böra i lika mån som för kammarkollegiets vidkommande beaktas

även beträffande arvodena för de föreslagna adjungerade ledamöterna

hos kammarrätten och att kommittén så mycket mindre ansett sig kunna

för dessa senare föreslå högre arvodesbelopp, som enligt vad kommittén

inhämtat, till ifrågavarande förordnanden i kammarrätten ansågos kunna

påräknas tjänstemän i andra lönegraden.

Arvodena för de två adjungerade ledamöterna hos kammarrätten

föreslogos sålunda av kommittén till 2,500 kronor för dem vardera, för år

räknat, vilket förslag vann Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande.

Sedan löneregleringskommittén sålunda redogjort för vad som från

''mittém dess sida förevarit beträffande framställningen i denna del till 1915 års

utlåtande riksdag, yttrar kommittén vidare:

angående J

“ledamöter.6 ^ (lpn nu föreliggande skrivelsen av den 30 september 1915 har kammar
rätten

meddelat, att Kungl. Maj:t på kammarrättens framställning beviljat ämbetsverket

— utöver den av riksdagen år 1915 medgivna förstärkningen med två

adjungerade ledamöter under senare halvåret 1915 och hela år 1916 — ytterligare

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 188.

ökning av de adjungerade ledamöternas antal med två under tiden den 15 september—den

31 december 1915; och bär, enligt vad kommittén inhämtat, enahanda

förstärkning av de adjungerade ledamöternas antal av Kungl. Maj:t medgivits

även för tiden den 1 januari—den 15 juni 1916. För dessa ytterligare adjunktioner,

vilkas behövlighet av kammarrätten ställts i utsikt redan i ämbetsverkets

förutnämnda skrivelse den 18 september 1914, hava medel anvisats å förskottstitel;

och har det för den förstärkta adjunktionen under höstsessionen 1915 utgivna

förskottet sedermera blivit ersatt från sjunde huvudtitelns anslag till extra

utgifter.

Det i kommitténs tabellbilaga upptagna antalet under år 1915 inkomna

andra besvärsmål än fattigvårdsmål överstiger väsentligen det antal dylika mål,

som årligen plägat inkomma till ämbetsverket, särskilt om man vid jämförelsen

bortser från de år, som följt närmast efter dem, då allmän fastighetstaxering ägt

rum. Dessa mål utgjorde nämligen år 1915 3,332 stycken, under det att därförinnan

motsvarande siffror högst uppgått till 2,773 år 1911 och 3,266 år 1914,

vilket sistnämnda år antalet inkomna mål påverkats av 1913 års allmänna fastighetstaxeringar.

I nämnda siffra för år 1915 ingår emellertid en nytillkommen grupp av

mål, nämligen av 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring föranledda mål angående

pensionsavgifter, av vilka mål under år 1915 till kammarrätten inkommit

587 stycken. Enligt vad kommittén inhämtat, har kammarrätten den 10 februari

1916 beslutit en framställning till Kung]. Maj:t i syfte att föredragningen av

dessa mål, vilka anses i regel vara av jämförelsevis enkel beskaffenhet, skulle

tillsvidare övertagas av ämbetsverkets advokatfiskal; och skulle sålunda, i händelse

av bifall till kammarrättens sistberörda framställning, pensionsavgiftsmålen

icke vidare böra tagas i beräkning vid bedömandet av det kammarrättsråden påvilande

arbetet. Även med frånräknande av dessa mål, så vitt de fortfarande äro

oavgjorda, måste emellertid otvivelaktigt de år 1915 till kammarrätten inkomna

målen anses representera en relativt synnerligen betydande arbetsmängd.

Ehuru även antalet av de inom kammarrätten avgjorda målen år 1915

varit större än något föregående år — vilket med hänsyn till den avsevärda förstärkning

med adjungerade ledamöter, som under året beviljats kammarrätten,

varit att förvänta — har avarbetningen av mål icke motsvarat den inkomna arbetsmängden,

varför också vid årets utgång balansen av oavgjorda mål, likasom

vid tre föregående årsskiften, visar stegring.

I detta sammanhang bör även erinras, att i följd av 1915 års riksdags beslut

om införande av en krigskonjunkturskatt ännu en ny grupp av besvärsmål

kommer att bliva föremål för prövning och avgörande av kammarrätten.

Kommittén har med avseende å vad ovan anförts icke kunnat hysa något

tvivel därom, att den av kammarrätten begärda förstärkningen under år 1917 med

två adjungerade ledamöter är av behovet påkallad.»

Vad angår arvodena åt de ifrågavarande två adjungerade ledamöterna

i kammarrätten har kommittén erinrat om kammarkollegiets i viss mån

likartade framställning om förstärkning av detta ämbetsverks arbetskrafter

för, jämte annat, år 1917 samt kommitténs däröver avgivna utlåtande, som

förut i dag av mig för Kungl. Maj:t anmälts, i samband varmed kommittén

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 188.

betonat, att kommittén låtit sig angeläget vara att tillse, att likartade

grunder för avlöningen av de adjungerade ledamöterna i de båda ämbetsverken

må så vitt möjligt vinna tillämpning.

Vad då kammarkollegiets berörda framställning, i vad angår år 1917,

beträffar, bar, såsom Eders Kungl. Maj:t behagade erinra sig, av kammarkollegiet

begärts anslag till avlönande av tre adjungerade ledamöter, och

har av kollegiet uttalats, att den möjligheten icke vore utesluten, att kollegiet

kunde finna ändamålsenligt att till adjungerade ledamöter i större

eller mindre utsträckning begagna sig av verkets extra ordinarie tjänstemän.

Kollegiet har hemställt, att arvodena måtte bestämmas för adjungerad

ledamot, som åtnjuter andra lönegradens avlöning, till belopp, motsvarande

kammarråds tjänstgöringspenningar, eller 2,500 kronor om året,

för adjungerad ledamot, som är ordinarie tjänsteman i första lönegraden,

till 3,000 kronor för år räknat och för adjungerad ledamot, som är extra

ordinarie tjänsteman, till 5,000 kronor för år, allt med skyldighet för en

till adjungerad ledamot förordnad ordinarie tjänsteman att till den, som

uppehåller hans tjänst, avstå de därmed förenade tjänstgöringspenningar,

och för adjungerad ledamot, som innehar stadigvarande amanuensförordnande,

att avstå hela amanuensarvodet.

I sitt den 16 mars 1916 avgivna utlåtande rörande ovan omförmälda

och andra av kammarkollegiet framställda förslag har kommittén beträffande

arvodet för adjungerad ledamot, som ej innehar ordinarie tjänst,

tillstyrkt vad av kammarkollegiet föreslagits och därvid åberopat, att vid

såväl 1915 som 1916 års riksdag arvodet för en extra ledamot, som på

grund av krigshovrättsavdelningens tillkomst ansetts erforderlig inom Svea

hovrätt, blivit på Kungl. Maj:ts förslag bestämt till 5,000 kronor för år.

Däremot har kommittén, på sätt utlåtandet giver vid handen, avstyrkt

kammarkollegiets förslag, att adjungerad ledamot, som är tjänsteman i

första lönegraden, skulle, mot skyldighet att avstå egna tjänstgöringspenningar,

erhålla ersättning av 3,000 kronor för år räknat, och i stället hemställt,

att för sådan adjungerad ledamot, liksom för den, som är ordinarie

tjänsteman i andra lönegraden, ersättningen måtte bestämmas till 2,500

kronor om året eller till samma belopp, som utgör kammarråds tjänstgöringspenningar.

I sitt utlåtande den 21 mars 1916 över kammarrättens förevarande

framställning anför nu löneregleringskommittén för egen del följande:

»Då det synes önskvärt, att de grunder, som sålunda av kommittén föreslagits

beträffande avlöningen åt de adjungerade ledamöterna inom kammarkollegiet,

må vinna tillämpning även beträffande kammarrättens adjungerade leda
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 188.

möter, har kommittén ansett sig icke kunna tillstyrka kammarrättens förslag i

vad angår adjunktionsarvodenas bestämmande till 6,000 kronor om året.

Detta förslag är emellertid grundat på den förutsättningen, att båda adjunktionsförordnandena

skulle tilldelas ordinarie tjänstemän i andra lönegraden

inom kammarrätten. Den möjligheten lärer dock icke vara utesluten, att på grund

av inträffande personalförändringar eller andra oförutsedda omständigheter adjunktionsförordnandena

eller något av dem kan komma att anförtros åt tjänstemän i

första lönegraden eller åt extra ordinarie tjänstemän. 1 sistnämnda fall — om

adjungerad ledamot icke är innehavare av ordinarie tjänst — bör han enligt kommitténs

mening komma i åtnjutande av samma ersättning, som irppbäres av den

förutnämnde adjungerade ledamot i Svea hovrätt, vilkens arvodesbelopp fastställts

av riksdagen. Denna ersättning har ock av kommittén föreslagits för extra ordinarie

tjänstemän, vilka erhålla adjunktionsförordnanden i kammarkollegiet; den,

som innehar stadigvarande amanuensförordnande, hör givetvis vara skyldig att

under adjunktionen avstå hela amanuensarvodet. År åter adjungerad ledamot i

kammarrätten ordinarie tjänsteman, bör han — oavsett om den ordinarie tjänsten

tillhör andra eller första lönegraden — i arvode åtnjuta allenast ett belopp, motsvarande

kammarrättsråds tjänstgöringspenningar, och vara skyldig avstå de med

hans egen tjänst förenade tjänstgöringspenningarna.

De föreslagna anslagsbeloppen till förbättrad avlöning åt de adjungerade

ledamöternas vikarier och till bestridande av den ökade renskrivningskostnad,

som bliver en följd av de adjungerade ledamöternas arbete, äro beräknade på

samma sätt som motsvarande anslagsbelopp för år 1916; och har kommittén härutinnan

icke funnit anledning till annan erinran än att anslagsbeloppet till förbättrad

avlöning åt de adjungerade ledamöternas vikarier givetvis bör, såsom ock

torde vara avsett, utgå allenast i den mån fråga är om vikarie för adjungerad

ledamot, som innehar ordinarie tjänst i kammarrätten.

De båda amanuenser, för vilka begäras arvoden med 1,500 kronor för år

räknat åt vardera, äro avsedda att biträda de adjungerade ledamöterna med uppsättning

av utslag i av dem föredragna mål samt med expeditionsgöromål in. m.

ävensom att i tur och ordning med övriga amanuenser å kammarrättens kansli

och med kammarrättens notarier deltaga i protokollstjänstgöringen. Arvodena

äro till beloppet lika med lägsta arvodet för amanuens i kammarrätten; och anser

sig kommittén böra i denna del tillstyrka kammarrättens framställning.

I det av kammarrätten begärda anslagsbeloppet, såvitt detsamma är avsett

för ämbetsverkets domstolsavdelning, skulle sålunda enligt kommitténs förslag

erfordras följande ändringar.

Till arvoden åt två adjungerade ledamöter beräknas (för att medel må vara

tillgängliga jämväl för det möjligen förekommande fall att bägge skulle vara

extra ordinarie tjänstemän) ett belopp av högst 10,000 kronor.

Såsom redan är nämnt, skulle emellertid det belopp av 1,200 kronor, som

beräknats till förbättrad avlöning åt vikarier för adjungerade ledamöter, utgå allenast,

om de adjungerade ledamöterna innehava ordinarie tjänst i kammarrätten.

Då under sådan förutsättning arvodet till adjungerad ledamot skulle utgöra allenast

2,500 kronor eller hälften av adjunktionsarvodet åt extra ordinarie tjänsteman,

skulle tydligtvis vad som under denna förutsättning besparas å den förenämnda

posten 10,000 kronor lämna tillgång till bestridande av kostnaderna för den för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Löneregleringskommitténs

utlåtande

ang. extra

revisorer

in. in.

16 Kungl. MajUs nåd. proposition, Nr 188.

bättrade avlöningen åt vikarier för adjungerade ledamöter. I följd därav torde

förberörda belopp av 1,200 kronor ej böra ingå i beräkningen av det anslagsbelopp,

som må böra hos riksdagen äskas för kammarrättens domstolsavdelning.

Till förenämnda belopp av högst...............kr. 10,000

skulle läggas

till arvoden åt två amanuenser...................» 3,000

» renskrivningskostnad......................» 650

Anslagsbeloppet skulle således bliva högst kronor 13,650

Kommittén hemställer alltså beträffande den nu behandlade delen av kammarrättens

föreliggande framställning, att Kungl. Maj:t måtte föreslå ridsdagen

att, för förstärkning av kammarrätten med två adjungerade ledamöter ävensom för

avlönande av två amanuenser och för bestridande av övriga av adjunktionen föranledda

utgifter, på extra stat för år 1917 bevilja ett anslag av högst 13,650

kronor.

Vidare hemställer kommittén, att, i händelse av riksdagens bifall till nämnda

förslag, Kungl. Maj:t måtte

dels vid meddelande av förordnande för adjungerad ledamot förklara denne

berättigad att under tiden för förordnandet uppbära, om han är extra tjänsteman,

en ersättning för år räknat av 5,000 kronor och för andra fall en mot kammarrättsråds

tjänstgöringspenningar svarande ersättning, med skyldighet för den

adjungerade ledamoten att till den, som uppehåller hans tjänst, avstå därmed

förenade tjänstgöringspenningar eller, om han innehar stadigvarande amanuensförordnande,

hela amanuensarvodet;

dels förklara de adjungerade ledamöterna berättigade att åtnjuta ferier lika

med kammarrättsråd;

dels bemyndiga kammarrätten att till de tjänstemän, som i egenskap av

vikarier uppehålla ordinarie tjänster, vilkas innehavare äro adjungerade ledamöter,

låta utbetala, utöver med tjänsterna förenade tjänstgöringspenningar, arvoden

med 50 kronor i månaden till vardera vikarien;

dels ställa till kammarrättens förfogande det till avlöning åt amanuenser

avsedda belopp att utgå med 125 kronor i månaden till vardera av två amanuenser;
dels

ock medgiva kammarrätten att såsom tillägg till det i ämbetsverkets

stat uppförda anslaget till vikariatsersättning, arvoden åt extra biträden, flitpenningar

och tillfällig renskrivningskostnad använda under år 1917 ett belopp av

650 kronor till bestridande av den ökade renskrivningskostnad, som bliver en

följd av de adjungerade ledamöternas arbete.»

'' Vad härefter angår den del av kammarrättens framställning, som

avser anslag för ökat antal extra revisorer och extra räknebiträden under

senare halvåret 1916 och hela år 1917, anföres av kommittén följande:

»Den å kammarrättens ordinarie stat upptagna revisionspersonalen utgöres

av två förste revisorer, tjugo revisorer och fyra räknebiträden. Under tiden från

och med den 1 juli 1912 till utgången av år 1915 voro dessutom å ämbetsverkets

revisionsavdelning anställda tre extra revisorer och fyra extra räknebiträden; och

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition, Nr 188.

17

blev genom beslut av 1915 års riksdag antalet extra revisorer för år 191(3 ökat

^ ökningen motiverades av kammarrätten, dels med det ökade behov av arbetskrafter,

som för revisionen uppkommit genom tillämpningen av 1910 års

skattelagar, dels med tillkomsten av nya ämbetsverk och institutioner samt ökning

i räkenskaperna för vissa äldre sådana, dels ock med det nya revisionsarbete, som

föranleddes av värnskatten, ökningen av antalet extra revisorer tillstyrktes av

löneregleringskommittén i dess förutnämnda utlåtande den 15 mars 1915, därvid

kommittén framhöll, att kommittén utgått från den förutsättningen, att det bebådade

riksrevisionsverket icke skulle komma till stånd från och med år 1916.

Då kammarrätten i sin nu till kommittén remitterade skrivelse hemställer

om ökning under senare halvåret 1916 och hela år 1917 av extra revisorernas antal

till sex och av de kvinnliga extra räknebiträdenas antal till fem, framhåller

ämbetsverket, att denna ökning är behövlig till följd av det nya revisionsarbete,

som tillkommit dels genom pensionsstyrelsens inrättande och dels i följd av den

senare tidens betydande utgifter på försvarsväsendets område.

Även kommittén håller för sin del före, att det sålunda nytillkomna revisionsarbetet

för den tid, varom nu är fråga — eller från och med den 1 juli 1916

till 1917 års utgång — betingar den ökning av revisionspersonalen, som nu begärts;

och då, med avseende å vad chefen för finansdepartementet till 1916 års

statsverksproposition yttrat angående det ifrågasätta riksrevisionsverket, detta

ämbetsverk icke lärer kunna förväntas komma till stånd under nämnda tid, har

kommittén ansett sig böra tillstyrka erforderligt anslag för det begärda antalet

extra revisorer och extra räknebiträden under senare hälften av år 1916 och hela

Avlöningarna för extra revisorerna och extra räknebiträdena likasom även

ersättningarna till deras semestervikarier äro beräknade efter samma grunder som

hittills; och skulle kostnaderna under nu ifrågavarande tid avlett och ett halvt

år, utöver vad redan är av 1915 års riksdag medgivet för år 1916, bliva följande:
-

kr.

arvoden åt två extra revisorer under senare hälften av år 1916

» åt sex extra revisorer under år 1917......*

» åt ett extra räknebiträde under senare hälften av år 1916 . »

» åt fem extra räknebiträden under år 1917........»

semestervikariat under år 1917 för sex extra revisorer.......>

» under år 1917 för fem extra räknebiträden . .......>

3,000

18,000

750

7,500

800

500

Summa kronor 30,550: —

Häremot har kommittén icke funnit anledning till erinran.

Kommittén hemställer alltså beträffande den sist behandlade delen av kammarrättens

framställning, att Kungl. Ma.j:t måtte föreslå riksdagen att, för anställande

å kammarrättens revisionsavdelning dels under senare hälften av år 1916

_ utöver det antal av fyra extra revisorer och fyra extra räknebiträden, som av

1915 års riksdag beviljats — av ytterligare två extra revisorer och ett extra

räknebiträde, dels och under år 1917 av sex extra revisorer och fem extra räknebiträden,

ävensom för bekostande av semestervikariat under år 1917 för sex extra

revisorer och fem extra räknebiträden, pa extra stat för ar 1917 bevilja ett anslag

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 166 käft. (Nr 188.)

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Reservation

vid kommitténs

förslag.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 188.

av 80,550 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1916 av anslaget

disponera ett belopp av 3,750 kronor.

Vidare hemställer kommittén, att Kungl. Maj:t, därest nämnda förslag avriksdagen

bifalles, måtte

_ dels bemyndiga kammarrätten att förordna för senare hälften av år 1916

ytterligare två och för år 1917 sex extra revisorer med arvode för en var av

dem av 3,000 kronor för år räknat, därav 1,600 kronor skola anses såsom tjänstgöringspenningar,

ävensom för senare hälften av år 1916 ytterligare ett och för år

1917 fem extra räknebiträden med arvode för envar av dem av 1,500 kronor för

år räknat, därav 550 kronor skola anses såsom tjänstgöringspenningar;

dels förklara, extra revisorerna och extra räknebiträdena berättigade att

under år 1917 åtnjuta semester lika med ordinarie revisorer och räknebiträden;

dels medgiva att, till bestridande av vikariatsersättningar under nämnda

semester, må såsom tillägg till det i ämbetsverkets stat uppförda anslaget till

vikariatsersättning, arvoden åt extra biträden, flitpenningar och tillfällig renskrivningskostnad

under år .1917 användas erforderligt belopp, 1,300 kronor;

dels och föreskriva, att ifrågavarande befattningshavare skola vara underkastade.

skyldighet att iakttaga vad i fråga om daglig, arbetstid å tjänsterummet

gäller för ordinarie befattningshavare i motsvarande tjänster inom ämbetsverkets

I fråga om kommitténs förslag i vad detsamma avser beloppet i

visst fall av de adjungerade ledamöternas arvoden har kammarrättsrådet

Wåhlin avgivit en så lydande reservation:

»Emot kommitténs beslut att för vardera av två adjungerade ledamöter i

kammarrätten, därest dessa äro ordinarie tjänstemän, föreslå årsarvode, understigande

det av kammarrätten begärda beloppet 3,000 kronor, får jag härigenom

anmäla min reservation.

Det av kommittén under nämnda förutsättning förordade årsarvodet 2,500

kronor utgör samma belopp som kammarrättsråds tjänstgöringspenningar. Eör

denna ersättning är .enligt gällande avlöningsbestämmelser ordinarie tjänsteman i

kammarrätten .skyldig att åtaga sig vikariat för tjänstledigt kammarrättsråd,

allenast då ledigheten åtnjutes på grund av sjukdom och i varje fall icke längre

tid . än sammanlagt tre månader under ett och’ samma kalenderår. Är ledigheten

beviljad av annan anledning än sjukdom, är den tjänstledige skyldig att för vikariens

avlönande avstå, iitöver sina tjänstgöringspenningar, så mycket av lönen

eller ortstillägget, som för tjänstens’ uppehållande erfordras eller eljest prövas

skäligt.

Att i det fall, varom nu är fråga, bestämma adjunktionsarvodet till det

minimibelopp, varmed vikarierande kammarrättsråd är skyldig att under nyss

angivna särskilda förutsättningar åtnöjas, synes mig icke stå i god överensstämmelse

med grunderna för avlöningsbestämmelserna. Vid vikariat under längre tid

än tre månader kan vikarien betinga sig ersättning utöver tjänstgöringspenn.

ingarna. Detsamma är fallet vid varje tjänstledighet av annan anledning än

sjukdom; och äger under sistnämnda förutsättning vederbörande myndighet att

även utan särskild begäran av vikaren taga under omprövning, huru stor del av

lön eller ortstillägg skäligen bör av den tjänstledige avstås till vikarien. Vida

starkare skäl för arvodets fastställande till belopp, överstigande tjänstgörings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1!)

Kung!. Maj:In nåd. proposition, Nr 188.

Senningarna ä vederbörande tjänst, synas föreligga i det fall, varom nu är fråga,

å det nämligen icke gäller något mer eller mindre tillfälligt vikariat utan en

år efter år fortsatt, genom arbetsmaterialets tillväxt framtvungen ökning av de

föredragande kammarrättsledamöternas antal, vilken ökning emellertid — med

hänsyn till den från regeringen utgångna uppmaningen till sparsamhet vid anslagsäskanden

— av kammarrätten för år 1917 liksom för tiden 1 juli 1915—31 december

1916 begärts allenast på extra stat.

Ätt kammarrätten i det förslag, som för tillgodoseende av nämnda viktiga

ändamål av ämbetsverket avgivits, iakttagit så sträng sparsamhet, som med skälig

hänsyn till arbetets vikt och de adjungerade ledamöternas berättigade anspråk

varit förenlig, synes mig uppenbart. Samma mening har även kommit till uttryck

i det yttrande av herr statsrådet och chefen för finansdepartementet, som

åtföljt Kung!. Maj:ts proposition i ämnet till 1915 års riksdag och vari departementschefen

med beklagande framhållit, att löneregleringskommitténs då gjorda förslag

innebure en nedsättning i motsvarande adjunktionsarvodens hittillsvarande

belopp och att denna nedsättning kunde komma att drabba tjänstemän, vilka redan

under någon tid åtnjutit sådant arvode efter 3,000 kronor om året.

Det skall villigt medgivas, att det för kammarrätten skulle vara av mycket

stort värde, om för de yngre adjungerade ledamöterna i ämbetsverket kunde för

framtiden påräknas sådan ersättning för deras adjunktionsförordnanden, som av

kommittén föreslagits för de nu ifrågavarande två adjungerade ledamöterna, därest

dessa skulla vara extra ordinarie tjänstemän.

Såsom av kammarrättens skrivelse framgår, äro emellertid de adjunktionsförordnanden,

om vilka nu är fråga, avsedda att tilldelas de tva äldsta och mest

meriterade av kammarrättens i sådana förordnanden använda tjänstemän; och

något direkt gagn av den under nyssnämnda villkor föreslagna avlöningsförhöjningen

torde därför knappast vara att förvänta av ett bifall till kommitténs nyssberörda

förslag.

Då jag på grund av vad av mig anförts såväl här ovan som i min reservation

vid kommitténs utlåtande av den 15 mars 1915 icke kunnat finna kommitténs

förslag innebära någon tillfredsställande lösning av den nu förevarande arvodesfrågan,

har jag inom kommittén yrkat, att kommittén måtte tillstyrka, att arvodena

för två under år 1917 adjungerade ledamöter i kammarrätten måtte — under förutsättning

att de äro ordinarie tjänstemän — bestämmas till 3,000 kronor för

dem var.»

Vad i ärendet förekommit synes mig tillfullo ådagalägga, att en

förstärkning av kammarrättens arbetskrafter såväl å domstolsavdelningen

som å revisionsavdelningen bör i enlighet med det därom väckta förslaget

genomföras. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har vad kammarrätten

i ämnet andragit vunnit löneregleringskommitténs tillstyrkan utom

vad beträffar storleken av årsarvodet åt adjungerade ledamöter, som äro

ordinarie tjänstemän i kammarrätten. Lika litet som föregående år har

jag för närvarande mot kommitténs avstyrkande ansett mig böra föreslå

arvode till nyssnämnda adjungerade ledamöter till högre belopp än 2,500

kronor för år räknat.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 188.

Även i övrigt ansluter jag mig till vad löneregleringskommittén i

detta ärende anfört och hemställt.

Sammanlagda beloppet av de i detta ärende av mig förordade anslagen

till förstärkning av arbetski’afterna hos kammarrätten uppgår till

högst 44,200 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten dels för

senare hälften av år 1916 — utöver det antal av fyra extra revisorer och

fyra extra räknebiträden, som vid 1915 års riksdag medgivits — med ytterligare

två extra revisorer och ett extra räknebiträde, dels ock för år

1917 med två adjungerade ledamöter, två amanuenser, sex extra revisorer

och fem extra räknebiträden m. m. på extra stat för år 1917 under

sjunde huvudtiteln anvisa ett anslag av högst .................... 44,200 kronor,

med rätt för Kungl. Maj:t att redan innevarande år därav disponera ett

belopp av 3,750 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,

bilagan litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

Stockholm 1916. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

161408

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1916:83 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten. s. 1 i texten