Sök i Ratio Lex

Angående ändrade grunder för anordnande av undervisning i fortsättningsskola

1916-03-31 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:190, Angående ändrade grunder för anordnande av undervisning i fortsättningsskola

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:In Ndd. Proposition Nr 190.

1

Nr 190.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående ändrade

grunder för anordnande av undervisning i fortsättningsskola;

given Stockholms slott den 31 mars 1916.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att avvikelse från de i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

den 8 januari 1877, punkten 22, omförmälda grunderna för anordnande

av undervisning i fortsättningsskola, i vad dessa grunder avse skolans

läroämnen, må äga rum, där folkskolöverstyrelsen, på framställning i varje

särskilt fall av vederbörande skolråd eller skolstyrelse, finner sig med

hänsyn till de lärarkrafter, som för undervisningen i olika läroämnen

kunna komma till användning, och efter prövning av övriga förhandenvarande

omständigheter böra medgiva undervisningens anordning enligt

särskild undervisningsplan, som av överstyrelsen godkännes.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 168 höft. (Nr 190.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 190.

Ändrade

grunder för

anordnande

av undervisning

i fortsättningsskola.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31

mars 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

VON SyDOW,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Westman anförde:

I skrivelse den 17 mars 1916 har folkskolöverstyrelsen hemställt, det

Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att i nådiga kungörelsen

angående anslag för lärares avlöning vid fortsättningsskolor den 11 september

1877 finge med avseende på villkoren för understöds erhållande

till bestämmelsen om läroämnen fogas ett tillägg av visst angivet innehåll.

Innan jag närmare inlåter mig på denna fråga, anhåller jag att få

erinra om tillkomsten och innehållet av den utav folkskolöverstyrelsen avsedda

bestämmelsen.

Den nuvarande organisationen av fortsättningsskolan i vårt land härleder

sig i huvudsak från en av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till

1877 års riksdag gjord framställning i ämnet och riksdagens med anledning

därav fattade beslut. De huvudsakliga grunderna för den tillämnade

organisationen, såväl beträffande lärarnas avlöning och statsbidrag därtill

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 190.

som ock i fråga om skolans uppgift och sättet för dess verksamhet, hade

av föredragande departementschefen angivits i yttrande till statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 8 januari 1877, punkten 22, och med

bifall till Kungl. Maj:ts framställning anvisade riksdagen, enligt skrivelse

den 24 maj 1877, nr 50, punkten 20, »till understöd i enlighet med de

i statsrådsprotokollet angivna grunder för avlöning åt lärare vid fortsättningsskolan,

för så vitt undervisning där meddelades utom den för

folkskolan bestämda undervisningstid av åtta månader om året», ett förslagsanslag

av 30,000 kronor. Numera utgår för ändamålet ett förslagsanslag

av 163,000 kronor.

Bland de av departementschefen omförmälda grunderna för fortsättningsskolans

organisation var även den, att undervisning där skulle

meddelas i kristendomskunskap, egentligen inhämtad genom bibelläsning,

modersmålet, företrädesvis med övning att skriftligen begagna detsamma,

räknekonst och geometri, med avseende på den praktiska tillämpningen,

teckning samt, så snart omständigheterna det medgåve, slöjd och handarbeten.

Därtill skulle vidare komma undervisning såväl i fäderneslandets

historia som i naturkunnighet, varvid i skolor på landet förnämligast de

delar av naturläran borde göras till föremål för undervisning, vilka närmast

hade betydelse för jordbruket.

Med anledning av nyssnämnda riksdagsbeslut utfärdades den 11 september

1877 nådig kungörelse i ämnet, varvid dock bland läroämnena icke

upptogos slöjd och handarbeten. Denna kungörelse är fortfarande gällande,

endast med en år 1886 gjord modifikation angående rätt för skoldistrikt

på landsbygden att anordna fortsättningsskola såsom aftonskola. Enligt

den tolkning, som genom 1877 års kungörelse givits riksdagens beslut i

Ämnet och som därefter tillämpats, har Kungl. Maj:t ansetts icke äga

rätt att medgiva någon avvikelse från de angivna grunderna för fortsättningsskolans

anordning, i vad dessa grunder avse bland annat skolans läroämnen.

Frågan om ändrade bestämmelser rörande fortsättningsskolan har

emellertid sedermera vid flera tillfällen genom motioner bragts inför riksdagen.

Med anledning av en vid 1905 års riksdag inom andra kammaren

vackt motion, vilken bland annat avsåg läroämnena i fortsättningsskolan,

anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 april 1905, det täcktes

Kungl. Maj :t låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till nya och

förändrade bestämmelser rörande villkoren för statens bidrag till lärares

avlöning vid fortsättningsskolor.

Denna riksdagens skrivelse jämte vissa i ärendet inhämtade yttranden

■remitterades den 29 november 1906 till folkundervisningskommittén. Genom

nådigt brev den 12 januari 1909 erhöll kommittén jämväl uppdrag att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 190.

avgiva yttrande angående den väckta frågan om omorganisation i praktisk

riktning av vårt folkbildningsväsen samt att inkomma med förslag till de

åtgärder, som i berörda avseende kunde finnas erforderliga.

Förslag till dylika åtgärder, i vad fortsättningsskolan angår, avgav

folkundervisningskommittén i ett den 1 augusti 1914 dagtecknat betänkande,

som den 24 september 1914 för yttrandes avgivande remitterades

till vederbörande myndigheter, bland andra till folkskolöverstyrelsen.

Vid den förberedande behandling, som folkskolöverstyrelsen ägnat

frågan om fortsättningsskolan, har överstyrelsen funnit sig först längre

fram kunna avgiva utlåtande över frågan i dess helhet. Däremot har

överstyrelsen ansett sig böra nu hemställa om en partiell förändring i

gällande bestämmelser angående fortsättningsskolan. Härom yttrar överstyrelsen

i sin förberörda skrivelse:

Genom nådig remiss den 24 september 1914 hade Kungl. Magt anbefallt folkskolöverstyrelsen

att efter tagen kännedom om de underdåniga yttranden, som från

myndigheter m. fl. avgivits angående folkundervisningskommitténs den 1 augusti 1914

dagtecknade betänkanden om folkskolan och fortsättningsskolan, till Kungl. Makt inkomma

med underdånigt utlåtande rörande de i nämnda betänkanden behandlade

frågor.

I enlighet härmed befunne sig dessa frågor under behandling inom överstyrelsen,

och vad särskilt fragan om fortsättningsskolan beträffade vore överstyrelsen för närvarande

sysselsatt att på grundvalen av kommitténs förslag och de däröver avgivna

utlåtandena samt under samarbete med sakkunniga personer från det praktiska livets

olika områden utarbeta förslag till en förändrad anordning av fortsättningsskolan.

Kommittéförslaget innebure en ganska genomgripande omdaning av hela fortsättningsskolväsendet.

Fortsättningsskolan skulle göras till eu ungdomsskola i vidsträckt

betydelse. Undervisningen skulle, utan att uppgiva sitt sedligt uppfostrande

och allmanb.ldande syfte, omläggas i praktisk riktning, i det att den i väsentlig mån

skulle samlas kring det yrkesarbete, som sysselsatte lärjungarna eller präglade näringslivet

å den ort, där skolan vore belägen, och fortsättningsskolan skulle göras obligatorisk.

Dessa vore huvudpunkterna i förslaget. Det vore ej kommitténs mening, att

fortsättningsskolan skulle bliva eu yrkesskola i egentlig bemärkelse. Därtill saknade

den i flera avseenden de nödiga förutsättningarna. Men det karakteristiska för densamma

tili skillnad från folkskolan skulle bliva yrkessynpunktens upptagande i undervisningen,

och i enlighet härmed skulle den, i den mån de yttre förhållandena gjorde

det möjligt, dela upp sig i olika typer eller linjer allt efter de skilda yrken eller yrkesgrupper,

. till vilka den hade att taga hänsyn. I överensstämmelse med dessa grundlinjer

för fortsättningsskolans reform framlade kommittén förslag till ny organisation

av denna skola och ny undervisningsplan för densamma jämte förslag till förändrade

grunder för rekryteringen av dess lärarkår samt för skolans förvaltning och ekonomiska

ställning. 1 väsentliga avseenden stödde kommittén sina förslag dels på tankar

och yrkanden, som sedan flera ar tillbaka framträtt i vårt eget land och även inom

riksdagen vunnit anslutning, dels på erfarenheter från motsvarande område ur skolväsendet

i de större kulturländerna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kwtgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

I vad mån och på vilket sätt en dylik omdaning av fortsättningsskolväsendet

skulle visa sig lämplig och möjlig att genomföra, vore ett spörsmål, som överstyrelsen

ännu icke vore fullt redo att för sin del besvara. Överstyrelsen kunde för närvarande

endast uttala såsom sin åsikt, att eu utveckling av vårt fortsättningsskolväsen vore ett

högviktigt och oavvisligt behov och att det reformarbete, som för detta behovs tillgodoseende

måste komma till utförande, i huvudsak syntes böra följa de av kommittén

angivna riktlinjerna.

Uppenbart vore emellertid, att de åsyftade förändringarna vore av den art och

omfattning, att de först efter tidkrävande utredning och prövning kunde göras till

föremål för beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen, samt att de, om åtgärder för deras

vidtagande bleve beslutade, dock endast småningom och under en jämförelsevis lång

tidsperiod kunde mera fullständigt genomföras. Det både då synts överstyrelsen böra

ifrågasättas, om ej någon partiell förändring i nu gällande bestämmelser angående fortsättningsskolan

skulle kunna företagas, varigenom fortsättningsskolans utveckling i

öusklig riktning skulle kunna främjas och framtida åtgärder för eu mera vittgående

omdaning underlättas.

Till närmare utveckling av sitt förslag att nu vidtaga en viss ändring

i gällande bestämmelser angående fortsättningsskolan anför överstyrelsen:

Sedan rätt lång tid tillbaka hade vid skilda tillfällen och på olika håll strävanden

framträtt, som syftat till en omläggning av fortsättningsskolans undervisning i

praktisk riktning och till undervisningens närmare anpassning efter olika orters olika

förhållanden, strävanden, som under senare år, och särskilt efter det folkundervisningskommittén

avgivit sitt förutnämnda betänkande, än ytterligare gjort sig gällande. Härvid

både det dock visat sig, att de för närvarande stadgade villkoren för erhållande

av statsbidrag till fortsättningsskolor på ett avgörande sätt ställde sig hindrande i

vägen för ett utvecklingsarbete i enlighet med dylika syften.

Detta gällde särskilt om de nuvarande bestämmelserna rörande de läroämnen,

som skulle förekomma i fortsättningsskola, för vilken statsbidrag skulle kunna utgå. I

mindre grad och endast i vissa speciella fall gällde det ock om den begränsning i avseende

på lärarkrafter för fortsättningsskolans behov, som, om ej på grund av givna

föreskrifter, sä till följd av brist på dylika förefunnes eller ansuges förefinnas.

I nådiga kungörelsen den 11 september 1877 angående anslag för lärares avlöning

vid fortsättningsskolor, vilken i allt huvudsakligt ännu i dag bestämde fortsättningsskolans

organisation och övriga förhållanden och i vilken ändringar icke torde

kunna utan riksdagens medverkan vidtagas, stadgades beträffande läroämnena i fortsättningsskolan,

att undervisning där skulle meddelas i varje fall i kristendomskunskap,

huvudsakligen inhämtad genom bibelläsning, modersmålet, företrädesvis med övning att

skriftligen begagna detsamma, räknekonst och geometri, med avseende på den praktiska

tillämpningen därav, och teckning samt vidare, såvitt möjligt, i fäderneslandets

historia och naturkunnighet, varvid i skolor på landet förnämligast de delar av naturläran

borde förekomma, vilka hade betydelse för jordbruket. Om ock i nu antörda

stadgande kunde spåras en viss syftning mot det praktiska, hade det dock ej markerat

någon väsentligare skillnad mellan undervisningens läggning i folkskola och fortsättniugsskola,

och de sedermera utfärdade normalplanerna både än mindre sökt att giva

fortsättningsskolans lärokurs något för densamma mera karakteristiskt innehåll. Också

hade undervisningen i fortsättningsskolan i flertalet fall blivit allenast en fortsättning

av folkskolans allmänbildande arbete, i många fall blott en repetition av vissa av folkskolans

lärokurser.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 190.

Vad beträffade fortsättningsskolans lärarkrafter erinrades, att gällande författningar

åtminstone syntes förutsätta, att läraren (lärarinnan) i fortsättningsskola skulle

vara examinerad folkskollärare (folkskollärarinna). I varje fall hade undervisningen i

fortsättningsskolau allt hittills så gott som undantagslöst handhafts av folkskolans

lärarpersonal, ett förhållande, som med den läggning, undervisningen i fortsättniugsskolan

i regel haft, visserligen varit både naturligt och ändamålsenligt.

Bland de yrkanden och förslag rörande fortsättningsskolan, som efter år 1877 tid

efter annan och från olika håll framkommit, hade några avsett förändring i bestämmelserna

om dess lärotider, i vilket avseende också viss ändring i de ursprungliga bestämmelserna

vidtagits, andra hade åsyftat höjning av det till fortsättningsskolan utgående

statsanslaget, vijket med åren blivit allt mindre tillräckligt för att motsvara sitt

ursprungliga syfte. Åtskilliga förslag hade, med eller utan upptagande av ekonomiska

önskemål, avsett ändring i de båda hänseenden, som överstyrelsen i det föregående

framhävt: gällande bestämmelser angående fortsättningsskolans ämneskrets och rådande

regel beträffande dess lärarkrafter. Förslag av sådan innebörd hade exempelvis förelegat

vid riksdagen åren 1904 och 1905 och sistnämnda år lett till en riksdagens skrivelse

med anhållan, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga

förslag till nya eller förändrade bestämmelser rörande villkoren för statens bidrag till

lärares avlöning vid fortsättningsskolor, en skrivelse, som legat till grund för det åt

folkundervisningskommittén givna uppdraget i frågan.

Det syntes också överstyrelsen, som borde man, i avbidan på att en mera genomgripande

förändring av fortsättningsskolan kunde varda av statsmakterna beslutad, söka

att just i nu nämnda hänseenden bereda denna skola större rörelsefrihet, än den hittills

ägt, och därigenom möjliggöra ett från lokala initiativ utgående, i praktisk riktning

syftande utvecklingsarbete, för vilket flerstädes intresse och förutsättningar vore

för handen.

Överstyrelsen angiver därefter, vari förändringen i de nuvarande författningsbestämmelserna

skulle enligt överstyrelsens mening bestå, och

anför i sådant avseende:

Yad överstyrelsen i synnerhet ansåge önskligt vore, att fortsättningsskolan mindre

hårt, än nu vore fallet, bleve bunden vid en bestämd ämneskrets. Det kunde exempelvis

icke anses lyckligt, att ett sådant läroämne som slöjd eller husligt arbete icke

kunde förekomma i fortsättningsskolans undervisning. Och det måste anses önskligt,

att där vederbörande skolmyndigheter vore intresserade för eu omläggning i viss bestämd

praktisk riktning av fortsättningsskolans undervisning och nödiga förutsättningar

härför vore till finnandes, försök finge göras med en undervisningsplan liknande någon

av dem, som för olika slag av fortsättningsskolor föreslagits av nyssnämnda kommitté,

utan att genom ett sådant försök skolan äventyrade att förlora sitt statsunderstöd.

I fråga om fortsättningsskolans lärare ville överstyrelsen i likhet med kommittén

framhålla, att den ansåge fortsättningsskolan både nu och i framtiden vara för sitt

bestånd och sin utveckling beroende av folkskollärarkårens intresse och medverkan.

Men klart vore, att därest en fortsättningsskola ville införa en i någon mån yrkesmässigt

inriktad undervisning, den, i varje fall för denna undervisning, bleve i behov

av yrkeskunnig lärare. Slöjden i fortsättningsskolan krävde givetvis i högre grad än

den vanliga skolslöjden yrkessynpunktens beaktande och därmed facklig insikt hos

läraren. Flickornas undervisning i husligt arbete i fortsättningsskolan kunde näppeligen

med framgång anförtros åt annan lärarinna än facklärarinna. Ett yrkesbetonat,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kuuyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 190.

i viss mån fackligt läroämne i fortsättningsskolan, sådant som kommittén föreslagit

under beteckningen »arbetskunskap», förutsatte yrkeskännedom bos läraren, vare sig

arbetskuuskapen avsåge jordbruksarbetet eller något visst hantverk eller hänförde sig

till någon viss industri eller syftade till en elementär och förberedande handelsutbildning.

Nu kuude visserligen facklig insikt och yrkeskännedom i många fall ägas av eller i

tillräcklig män förvärvas av folkskolläraren eller folkskollärarinnan. Där åter detta ej

vore förhållandet, borde det uppenbarligen stå skolans myndigheter öppet att söka den

behövliga lärarkraften utanför folkskolans lärarkår och taga i sin tjänst den intresserade

yrkesmannen, där sådan kunde erhållas.

Med avseende på de författningsbestämmelser, som i nu angivet syfte vore önskvärda,

vore det, såsom överstyrelsen redan framhållit, för närvarande, då förslag till mera

omfattande åtgärder hölle på att förberedas, mindre angeläget att åstadkomma en allmän

förändring i fortsättningsskolornas undervisning än att i enskilda fall öppna möjlighet

för ett försöksarbete enligt riktlinjer, som, efter vad det ville synas, numera i väsentliga

avseenden vunnit ganska allmänt gillande. Den gamla bestämmelsen syntes sålunda

böra kvarstå såsom i huvudsak normerande men förses med ett tillägg, varigenom medgåves,

att undervisningsplanen i fortsättningsskola i särskilt fall kunde annorlunda

sammansättas.

Vad beträffade den närmare formuleringen av detta tillägg syntes det kunna

avfattas i ganska allmänna ordalag, om nämligen det villkoret däri upptoges, att avvikelse

från den hittills undantagslöst gällande bestämmelsen skulle prövas och godkännas

av vederbörlig myndighet. 1 Kuugl. Maj:ts nådiga instruktion för folkskolöverstyrelsen

av den 21 november 1913, § 4, föreskreves, att det beträffande fortsättningsskolor

skulle åligga överstyrelsen

1) att, i den mån sådant vore möjligt, utöva omedelbar inspektion över dessa

skolor;

2) att utarbeta organisationsplaner för olika skol typer;

3) att verka för upprättande av nya och, då sä befunnes vara av nöden, för

omorganisation av redan befintliga skolor och att därvid träda i förhandling med vederbörliga

myndigheter och med representanter för skilda yrken och ortsintressen;

4) att i den ordning, som kunde bliva föreskriven, handlägga frågor rörande de

särskilda skolornas läroplaner; samt

5) att tillse, att skolorna utrustades med erforderlig undervisningsmateriell.

I enlighet härmed syntes överstyrelsen böra vara den myndighet, som i förevarande

fäll verkställde erforderlig prövning och meddelade erforderligt tillstånd. Prövningen

torde böra omfatta skolans läroplan i dess helhet, så att det kunde tillses, att

denna ej komme att lida av ensidighet och ej heller av bristande koncentration.

Det vore enligt det föregående närmast den punkt i nådiga kungörelsen den 11

september 1877 angående anslag för lärares avlöning vid fortsättningsskolor, som bestämde

de läroämnen, vari undervisning i fortsättningsskolan skulle meddelas, till vilken

ett tillägg borde göras. Angående behovet av någon särskild bestämmelse om fortsättningsskolans

lärare vore överstyrelsen snarast av den uppfattningen, att ett sådant

behov ej förefunnes; nu gällande författningar torde icke kunna anses lägga hinder i

vägen för anställandet vid fortsättningsskola även av annan lärare än folkskollärare.

En antydan om den frihet, som i detta avseende förefunnes, kunde emellertid icke

skada och torde böra upptagas i samband med bestämmelsen om läroämnen, då ju vid

prövning, huruvida förutsättningar för en större frihet i valet av läroämnen vore för

handen, frågan om tillgång på lämpliga lärarkrafter måste komma i betraktande. I

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

8 Kungl. Maj:t.s Nåd. Proposition Nr 190.

enlighet härmed skulle den ifrågavarande bestämmelsen i den nådiga kungörelsen kunna

erhålla följande tillägg: dock att avvikelse härifrån må ske, där folkskolöverstyrelsen,

på framställning i varje särskilt fall av vederbörande skolråd eller skolstyrelse, finner

sig med hänsyn till de lärarkrafter, som för undervisningen i olika läroämnen kunna

komma till användning, och efter prövning av övriga förhandenvarande omständigheter

höra medgiva undervisningens anordning enligt särskild undervisningsplan, som

av överstyrelsen godkännes.

Slutligen betonar överstyrelsen ytterligare, att den av överstyrelsen

nu föreslagna åtgärden endast avser att bana väg för en framtida mera

omfattande reform av fortsättningsskolväsendet och således är av provisorisk

art. överstyrelsen yttrar härom:

Överstyrelsen ville till sist ånyo erinra därom, att den förändring i gällande författning

om fortsättningsskolan, som här ifrågasatts, vore avsedd att vara av provisorisk

natur. Den borde, såsom förut framhållits, få betydelse huvudsakligen genom

att varsamt förbereda den mera omfattande reform av fortsättningsskolväsendet i mera

praktisk riktning, som genom åtgärder av regering och riksdag kunde anses vara ställd

i utsikt, och därigenom även såväl under det nu pågående utredningsarbetet som ock

under den övergångstid, som komme att förflyta mellan den nya förordningens utfärdande

och den genom densamma fastslagna reformens genomförande på skilda orter,

tillföra arbetet pa fortsättningsskolans reformering en del medelst anställda försök

vunnen erfarenhet.

Med hänsyn till den nu ifrågasatta författningsändringens provisoriska natur torde

det ock vara riktigt, att, såsom här föreslagits, de bestämmelser, som nu bringades

till stånd, så avfattades, att det komme att överlämnas åt de lokala skolmyndigheterna

och folkskolöverstyrelsen att med jämförelsevis stor handlingsfrihet i varje förekommande

fall ordna förhållandena. Överstyrelsen hade därvid givetvis att tillgodogöra

sig det bistånd av särskilda sakkunniga, som enligt instruktionen för överstyrelsen § 13

mom. 3 och genom särskilt anslag av riksdagen blivit överstyrelsen för sådant ändamål

tillförsäkrat. Ifrågavarande sakkunniga vore uppenbarligen i främsta rummet att

finna bland personer tillhörande det praktiska livet.

I likhet med folkskolöverstyrelsen anser jag det önskvärt, att de skoldistrikt,

som så vilja, erhålla möjlighet att utan förlust av statsbidraget

giva läroplanerna för sina fortsättningsskolor en mera tidsenlig läggning

och att därvid särskilt anpassa undervisningen efter de olika orternas

olika behov. Jag finner en sådan anordning under nuvarande förhållanden

så mycket mera lämplig, som man utan tvivel därigenom skulle

vinna en viss erfarenhet, vilken skulle kunna bliva av värde, när det framdeles

gäller att mera definitivt ordna fortsättningsskolväsendet i dess helhet.

Något missbruk av ett sådant medgivande som det nu ifrågasatta synes

mig icke vara att befara, då en avvikelse från nu gällande bestämmelser

icke skulle kunna äga rum, utan att den blivit av folkskolöverstyrelsen

prövad och godkänd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 190. 0

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört i fråga om

tolkningen av beslutet vid 1877 års riksdag rörande fortsättningsskolans

organisation, anser jag framställning i syfte att möjliggöra den''omläggning

av undervisningen, som under nuvarande förhållanden kan finnas

påkallad, böra avlåtas till riksdagen.

I händelse av bifall till denna framställning böra vissa ändringar

göras såväl i 1877 års kungörelse angående fortsättningsskolan som ock i

gällande folkskolestadga.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kun cd. Maj:t

täcktes föreslå riksdagen medgiva,

O o 7

att avvikelse från de i statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden den 8 januari 1877, punkten 22,

omförmälda grunderna för anordnande av undervisning i

fortsättningsskola, i vad dessa grunder avse skolans läroämnen,

må äga rum, där folkskolöverstyrelsen, på framställning

i varje särskilt fall av vederbörande skolråd

eller skolstyrelse, finner sig med hänsyn till de lärarkrafter,

som för undervisningen i olika läroämnen kunna

komma till användning, och efter prövning av Övriga

förhandenvarande omständigheter böra medgiva undervisningens

anordning enligt särskild undervisningsplan,

som av överstyrelsen godkännes.

1 iH denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt

bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Sundström.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 168 höft. (Nr 190.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:207 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts ■proposition angående ändrade grunder för anordnande av undervisning i fortsättningsskola. a1 i texten
  2. SU 1916:130 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för anordnande av undervisning i fortsättning sskola. a1 i texten