Sök i Ratio Lex

Angående anslag till befrämjande och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket

1916-04-25 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:192, Angående anslag till befrämjande och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 102.

1

Nr 192.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

anslag till befrämjande och organiserande av den offentliga

arbetsförmedlingen i riket; given Stockholms slott

den 25 april 1916.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att

för befrämjande och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen

i riket i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet

angivna grunder på extra stat för år 1917 anvisa ett förslagsanslag

av 70,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 170 höft. (Nr 192.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

2

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25

april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes äreudena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow anförde:

Vid föredragning den 14 januari 1916 av de frågor, som tillhöra

regleringen av riksstatens sjätte huvudtitel för år 1917, erinrade jag,

att Kungl. Maj:t den 3 december 1915 anbefallt socialstyrelsen att inkomma

med yttrande, bland annat, beträffande erfarenheterna av statens

medverkan i avseende å den offentliga arbetsförmedlingens utveckling

samt rörande frågan, huruvida någon omläggning eller jämkning härutinnan

kunde anses önskvärd och lämplig. Jag förklarade tillika, att jag

måhända under riksdagens lopp skulle bliva i tillfälle att underställa

Kung. Maj:t förevarande fråga. 1 enlighet med min hemställan föreslog

Kungl. Maj:t därefter riksdagen att i avbidan på den proposition, som

kunde komma att avlåtas angående befrämjande och organiserande av

den offentliga arbetsförmedlingen i riket, på extra stat för år 1917 för

ändamålet beräkna ett förslagsanslag av 70,000 kronor.

Sedan socialstyrelsen den 17 innevarande månad avgivit underdånigt

yttrande och förslag i frågan, får jag nu anmäla densamma till vidare

handläggning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Ni- 192.

Efter att hava redogjort för innehållet i socialstyrelsens utlåtande

anförde departementschefen vidare.

Den offentliga arbetsförmedlingen har i vårt land upptagits genom

kommunalt initiativ och ursprungligen helt bekostats av kommuner.

Sedan under loppet av år 1902 städerna Hälsingborg och Göteborg inrättat

kommunala arbetsförmedlingsanstalter och goda resultat vid dem

vunnits, följdes deras exempel snart av åtskilliga andra städer, så att

vid utgången av år 1906 sådana anstalter voro i verksamhet på 9 orter

i landet. '' Då det efter hand blivit tydligt, att ett rationellt ordnande

av arbetsförmedlingen vore en angelägenhet av betydelse ej blott lör

vissa större stadssamhällen utan även för mindre sådana samt för landet

i dess helhet, hemställde Kungl- Maj:t, efter närmare utredning i ärendet,

hos riksdagen om anslag av statsmedel för främjande och organiserande

av denna verksamhet, varvid särskilt åsyftades sådan utvidgning av

densamma, att den måtte bliva till omedelbar nytta även för landsbygdens

behov. Med bifall till denna framställning anvisade riksdagen för

år 1907 ett förslagsanslag av 15,000 kronor, vilket sedermera utgick även

för vart och ett av åren 1908—1910. För år 1911 vidtogs en höjning

av anslaget till 40,000 kronor, vid vilket belopp detsamma bibehölls för

åi-en 1912 och 1913. 1913 års riksdag höjde anslaget ytterligare, så

att det för år 1914 utgick med 55,000 kronor. För år 1915 anvisades

för ifrågavarande ändamål dels av 1914 års förra riksdag ett förslagsanslag

å 55,000 kronor, dels av samma års senare riksdag, utöver nämnda

belopp, ytterligare ett förslagsanslag av 10,000 kronor, detta senare

anslag avsett att genom utbyggande och främjande i övrigt av den

ofientliga arbetsförmedlingen i erforderlig grad underlätta värnpliktigas

anställande i arbete efter militärövningarnas slut. Ett mot dessa båda

belopp svarande förslagsanslag av 65,000 kronor beviljades därefter för

år 1916.

Närmare föreskrifter att lända till efterrättelse med avseende å användandet

av de för ändamålet anslagna medel utfärdades genom kungörelse

den 5 februari 1915 (sv. förf.-saml. nr 143), vilken gäller tillsvidare.

Den ekonomiska uppmuntran, som genom statsmakternas beslut

från och med år 1907 bereddes de kommunala strävandena,

tog sig genast uttryck i en stark ökning av antalet organ för

verksamheten. Arbetsförmedlingskontoren, som ar 1906 voro endast

9, hade redan år 1908 ökats till 28, år 1912 till 93 och utgjorde

Hittillsvarande

statsunderstöd.

Den offentliga

arbetsförmedlingens

utveckling

och

nuvarande

läge.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

vid innevarande års början 119, tillhörande 35 särskilda anstalter. Av

dessa senare voro 11 av rent eller huvudsakligen kommunal karaktär,

under det att de övriga helt eller delvis leddes och bekostades av vederbörande

län (av landstingen med eller utan bidrag från hushållningssällskap

och vederbörande kommuner, i några fall även av nationalföreningen

mot emigrationen). Sådana anstalter äro nu tillfinnandes i

rikets samtliga län, varvid dock bör erinras, att för Ålvsborgs län allenast

provisoriska anordningar till följd av det nuvarande kristillståndet

äro vidtagna. Anledning finnes dock antaga, att frågan redan under

innevarande år kommer till mera definitiv lösning även inom nämnda

län. Såsom socialstyrelsen framhållit, kan sålunda nätet av arbetsförmedlingsanstalter

numera anses vara utspänt över hela landet, om ock

detsamma på åtskilliga håll är för glest, I bredd med denna yttre utveckling

har gått en systematisering av själva verksamheten i syfte att

göra denna mera enhetlig och praktiskt nyttig. Av stor betydelse i

bada dessa avseenden har otvivelaktigt statens understöd varit. Genom

detsamma har sålunda åt de anslagsbeviljande lokala korporationerna

beretts en ekonomisk lättnad, som särskilt i de hårdare belastade delarna

av landet varit avgörande för arbetsförmedlingsfrågans lösning.

Det har också härigenom varit möjligt att på åtskilliga orter träffa

anordningar, som mindre varit påkallade av det rent lokala intresset

än av den kringliggande landsbygdens samt jordbrukets behov. I full

överensstämmelse med de motiv, som huvudsakligen lågo till grund

för statsmakternas beslut om statsunderstöd åt den offentliga arbetsförmedlingen,

har densamma på detta sätt, från att vara en speciell förmån

för vissa mera bärkraftiga kommuner, alltmer övergått till att bliva en

hela landets sak. Att redan genom denna yttre utveckling även kundernas,

arbetsgivarnas och arbetarnas rätt förstådda intressen blivit allt

bättre tillgodosedda, ligger i sakens natur.

I detta hänseende lika betydelsefullt har emellertid varit, att staten

genom sin ekonomiska medverkan fått tillfälle utöva ett avgörande inflytande

på förmedlingsarbetets praktiska utformning samt övervaka dess

utförande. Vid samtliga kontor över hela landet användes sålunda ett

enhetligt, under samverkan mellan vederbörande statsmyndighet och anstalterna

utarbetat expeditionssystem, som möjliggör ett enkelt och

snabbt samarbete mellan alla kontor. För detta ändamål sker jämväl

ett ordnat, regelbundet utbyte av förteckningar över arbetssökande och

lediga platser, s. k. vakanslistor, genom vilka den aktuella tillgången

och efterfrågan å arbetskraft kan oavlåtligt följas och överskådas. Då

statsunderstödet delvis utgår i form av kostnadsfri förbindelse mellan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 192.

kontoren — per post, telegraf och telefon — underlättas härigenom de

lokala strävandena att verka utjämnande på arbetsmarknaden samt ökas

möjligheterna att tillmötesgå kundernas önskningar utöver vad förhållandena

på de särskilda orterna kunna medgiva.

Den offentliga arbetsförmedlingen kan också i fråga om arbetsresultat

uppvisa eu utveckling, som fullt motsvarar den yttre organisationens

växande omfattning. Medan antalet förmedlade anställningar

år 1900 uppgick till 31,000 och 1908 till nära 40,000, hade detsamma

år 1912 stigit till 105,000 och utgjorde för år 1915 icke mindre än

164,000. Av särskilt intresse är, att jordbrukets andel i dessa siffror

utgjorde respektive 2,100, 6,400, 25,800 och 37,000, vilket utvisar en

hastigt tilltagande anslutning från den jordbrukande befolkningens sida.

För att giva en belysning av det omfattande arbete, som numera pågår

vid de offentliga anstalterna, torde ytterligare endast böra anföras, att

under år 1915 antalet ansökningar om arbete utgjorde 309,000 och

antalet anmälda lediga platser 219,400.

Jag anser mig böra i detta sammanhang erinra om den offentliga

arbetsförmedlingens stora betydelse för hjälparbetet under nu rådande

kristid. Genom dess medverkan har det varit möjligt att tillvarataga

och utnyttja arbetstillfällen och arbetskraft och därigenom dels förebygga

arbetslöshet, dels underlätta arbetaranskaffningen till näringsområden, som

behöft sådan. Där arbetslöshetsunderstöd utlämnats — åt arbetslösa i

allmänhet eller endast tobaksarbetare — hava de offentliga anstalterna

av vederbörande kommunala organ anlitats för kontroll å de understödssökandes

arbetsvillighet och därmed sammanhängande rätt till understöd.

Den kännedom om arbetsmarknaden och arbetarnas förhållanden, som

besittes av anstalternas personal, har ock i övrigt visat sig värdefull för

ett rationellt ordnande av lokala hjälpåtgärder.

I mitt anförande den 3 december 1915 till statsrådsprotokollet, i

vilket jag hemställde om Kungl. Maj:ts beslut rörande förut omförmälda

uppdrag åt socialstyrelsen att i ämnet inkomma med yttrande och förslag,

erinrade jag, hurusom den offentliga arbetsförmedlingen, som på jämförelsevis

kort tid ernått kraftig utveckling i vårt land, under nuvarande

kristid ställts inför väsentligt vidgade uppgifter. De djupgående förändringarna

inom näringslivet liksom de varandra avlösande inkallelserna

till krigstjänstgöring av värnpliktiga och landstormsmän hade nämligen

framkallat rubbningar å arbetsmarknaden, vilka nödvändiggjort avsevärda

omflyttningar av arbetskraft, därvid de offentliga anstalternas medverkan

otvivelaktigt varit av stor betydelse.

Anbefalld

utredning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

Oförändrade

grunder för

arbets formed’

lingen.

Med anledning härav och i syfte att giva socialstyrelsen såsom

central myndighet ökad möjlighet att ordna samarbetet mellan de offentliga

arbetsförmedlingsanstalterna samt i övrigt vidtaga praktiska åtgärder

för att bereda arbetsanställning åt arbetslösa arbetare, särskilt stenarbetare,

hade Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 28 maj 1915 bemyndigat

socialstyrelsen att från och med den 1 juli 1915 tills vidare till utgången

av år 1915 anställa dels en extra byråassistent för handläggning av

arbetsförmedlings- och arbetsmarknadsfrågor i allmänhet, dels ock en

med praktiska arbetsförhållanden förtrogen tjänsteman, som kunde efter

omständigheterna biträda på arbetsplatserna.

Emellertid funnes anledning förutsätta, att den offentliga arbetsförmedlingens

utjämnande verksamhet komme att tagas i anspråk i ytterligare

omfattning. Betydliga förändringar eller utvidgningar syntes vara

att förvänta inom skilda områden av näringslivet, antingen det pågående

kriget komme att fortfara under längre tid eller snart upphöra, och vore

det därför av synnerlig vikt sörja för, att tillgängliga arbetskrafter på

lämpligt sätt fördelades.

Tendenser hade ej heller saknats till, att svenska arbetare skulle

efter krigets upphörande i icke ringa omfattning söka och finna anställning

utomlands i de av kriget närmast berörda länderna. Häruti läge

uppenbarligen en särskild anledning att med all omsorg tillse, att de

på den inhemska arbetsmarknaden förefintliga arbetstillfällena genom

lämpliga åtgärder tillhandaliölles våra arbetare och verkligen bleve utnyttjade.

Av dessa skäl samt i övrigt för arbetslöshetens rationella bekämpande

syntes det mig önskvärt att främja den offentliga arbetsförmedlingens

utveckling. Jag hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte anbefalla

socialstyrelsen att inkomma med underdånigt yttrande beträffande

erfarenheterna av statens medverkan i detta avseende samt rörande frågan,

huruvida någon omläggning eller jämkning härutinnan kunde anses

önskvärd och lämplig. I samband därmed borde ock övervägas verkningarna

och lämpligheten av den hos styrelsen i enlighet med ovanberörda

nådiga brev vidtagna provisoriska anordningen för samarbetet

mellan de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna.

I sitt förut omförmälda yttrande den 17 innevarande månad har socialstyrelsen

meddelat en ingående redogörelse för den offentliga arbetsförmedlingens

uppkomst och utveckling samt organisations- och arbetsformer ävensom

framhållit vissa synpunkter med avseende å rörelsens vidare utbyggande

och fullkomnande för att densamma skall motsvara de stegrade kraven

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts Nåd. Proposition Nr 192. 7

på dess verksamhet. Styrelsen liar i samband därmed redogjort för de

uttalanden i hithörande frågor, som ingått från de offentliga anstalternas

styrelser. Då dessa på grund av sin sammansättning — de bestå av

representanter till lika antal lör arbetsgivare och arbetare samt eu opartisk

ordförande — ävensom med hänsyn till den nära förbindelse, vari

de stå till förmedlingsarbetet, måste anses äga ingående erfarenhet på

förevarande område, bör uppenbarligen stort avseende fästas vid deras

uttalanden och framförda önskemål, vilka också i allt väsentligt vunnit

anslutning från socialstyrelsens sida. Det är då ägnat väcka tilllredsställelse,

att man från alla håll bestämt uttalat sig för ett vidhållande och

fullföljande av de grundläggande principer för den offentliga arbetsförmedlingen,

vilka med viss ledning av utländska förebilder tidigare utarbetats

i samråd med anstalterna och i sina huvuddrag fastslagits av statsmakterna.

Socialstyrelsen har sålunda med stöd av uttalanden från samtliga

anstaltsstyrelser kunnat vitsorda, hurusom numera ingen meningsskiljaktighet

föreligger därom, att den offentliga arbetsförmedlingen bör stå

öppen för alla slag av arbete, vara kostnadsfri för kunderna, stå under

ledning av en paritetiskt sammansatt styrelse samt iakttaga full neutralitet

till förekommande motsatsförhållanden på arbetsmarknaden. Enbart

glädjande är, att åtminstone denna del av förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetare kunnat genom samhällets ingripande hållas utanför

deras stridigheter och bliva ett område för lojal samverkan dem emellan.

En viktig förutsättning för denna gagneliga utveckling har otvivelaktigt

varit, att de offentliga anstalterna strängt begränsat sig till sin uppgift

att allenast förmedla ingåendet av arbetsavtalen. De hava sålunda icke

sökt påverka vare sig avtalens innehåll eller parternas frihet att själva

välja arbetskraft, respektive anställning. De offentliga anstalterna äro

således uteslutande institutioner för enhetligt sammanförande av anbud

från arbetsgivare och arbetare och hava just genom denna riktiga begränsning

av sin verksamhet allt mer kommit att utvecklas till lokala

börser för arbetsmarknaden.

Då arbetsmarknaden på grund av sin natur alltid i törsta hand måste

vara lokal, är det vidare priucipiellt riktigt, att dess organiserande främst

bör vara en ortens angelägenhet. Endast därigenom att den lokala

marknaden är tillfredsställande ordnad, kan överhuvud eu interlokal

förmedling med framgång uppbyggas. Principen om att de kommunala

enheterna — kommuner och landstings- (eventuellt hushållningssällskaps-)

områden — skola vara de närmaste bärarna av den

offentliga arbetsförmedlingen har också i tillämpningen visat sig riktig.

Tack vare det intresse, som efter hand överallt framträtt för sakens

främjande, har arbetsförmedlingen fått det fästa underlag i orterna, på

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 192.

vilket sedan kan byggas vidare. Det bär härigenom blivit överflödig,

att i vårt land anlita lagtvångets väg för att framskapa en lokal organisation

för arbetsmarknadens organiserande.

Såsom socialstyrelsen framhåller, kan också denna lokala utveckling

numera anses vara till sina huvudsakliga drag genomförd, om också

mycket ännu återstår i vissa delar av landet. Förutom det att de

på sina håll stora luckorna i anstaltsnätet efter hand böra utfyllas

— för vilket ändamål något rikligare tillmätt statsbidrag torde, såsom

redan i proposition i ämnet till 1906 års riksdag förutsattes, kunna undantagsvis

utgå i mera glest befolkade och mindre bärkraftiga delar av landet —- möter här särskilt behovet av verksamhetens specialisering. Tanken

härpå har redan vunnit tillämpning i så måtto, att, i den mån

omfattningen av kontorens rörelse krävt flera arbetskrafter, arbetet

dem emellan uppdelats efter fackliga synpunkter. Eu sådan rationell

arbetsfördelning har emellertid icke kunnat bliva mera genomförd

annorstädes än vid de största kontoren, där flera arbetskrafter erfordras

redan med hänsyn till arbetets mängd. Det är dock påtagligt,

att på denna punkt en vidare utveckling är synnerligen önskvärd.

Hos såväl arbetsgivare som arbetare inom de mera utpräglade

och högre drivna yrkesområdena är den uppfattningen allmän, att förmedlingsarbetet

för deras del, för att kunna med tillräcklig omsikt bedrivas,

kräver sådan ingående kännedom om yrkets förhållanden, som

kan förvärvas endast genom att vederbörande tjänstemän mera odelat

ägna sig däråt. Åven ur arbetsförmedlingens synpunkt är det önskvärt,

att tjänstemännen må kunna begränsa sitt verksamhetsområde på

sådant sätt, att de därinom ej blott förvärva ingående kännedom om

arbetsgivares och arbetares synpunkter i avseende å anställningsvillkor

m. m., utan ock få tillfälle träda i den personliga kontakt med dem,

som är eu viktig förutsättning för förtroende. Sant är å andra sidan

vad av socialstyrelsen samt åtskilliga anstaltsstyrelser betonas, nämligen

att en längre driven specialisering särskilt vid smärre anstalter skulle

medföra vissa olägenheter och förutsätta anställandet av en i förhållande

till arbetets mängd allt för stor personal, vilket skulle draga

med sig för dylika anstalter oöverkomliga kostnader. Det synes mig

emellertid vara naturligt, att utvecklingen i nu antydd riktning bör, med

beaktande av nyss angivna synpunkter, bliva föremål för särskild omvårdnad

från statens sida. Ett ytterligare skäl härför ligger i den av

socialstyrelsen påpekade omständigheten, att den interlokala förmedlingen,

vilken ju måste anses i högre grad än den lokala vara ett hela landets

intresse, företrädesvis avser mera fackutbildad arbetskraft. Jag vill slut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ICungl. Maj:Is Nåd. Proposition Ér It)2. i)

ligen tillägga, att vilket system än kan komma att framgå såsom resultat

av den pågående kommittöutredningen rörande arbetslöshetsförsäkringens

ordnande, denna frågas lösning likväl under alla förhållanden måste

bliva väsentligen beroende av tillgången till en högt utvecklad och så

långt lämpligen ske kan specialiserad offentlig arbetsförmedling.

För det interlokala förmedlingsarbetets utvecklande är emellertid

icke tillräckligt att lita allenast till de särskilda anstalternas intresse av

förbindelser och utbyte sins emellan. Erfarenheten har med all tydlighet

ådagalagt, att härför även erfordras ett särskilt organ, till vilket förmedlingsnätets

trådar sammanlöpa och där ett aktivt arbete kan bedrivas

för utjämnande över hela landet av tillgång och efterfrågan å

arbetsmarknaden. Den centrala myndigheten, socialstyrelsen, har hittills

måst begränsa sin verksamhet på detta område till en väsentligen kontrollerande

och rådgivande verksamhet. Redan tidigt framställdes emellertid,

främst från anstalterna själva, krav på att denna verksamhet

skulle iitvidgas till att jämväl omfatta eu positiv medverkan i det

praktiska arbetet. Av brist på arbetskrafter för detta ändamål har

socialstyrelsen icke kunnat'' i annan mån tillgodose dessa krav än att

genom dess försorg för varje vecka utarbetats och distribuerats den

s. k. riksvakanslistau, det vill säga en systematisk översikt över de

lokala marknadernas överskott å sådan arbetskraft och sådana platser,

som lämpligen kunnat bliva föremål för interlokal förmedling. Att härmed

icke behovet blivit tillräckligt fyllt, har länge varit klart. Denna

brist på erforderlig centralisering av förmedlingsarbetet framträdde med påtaglig

tydlighet i anledning av de rubbningar inom näringslivet, som

förorsakades av den nu pågående krisen. De framtvungna omläggningarna

och utvidgningarna inom stora industrigrenar såväl som de successiva

inkallelserna till krigstjänstgöring av värnpliktige och landstormsmäu

nödvändiggjorde betydande omflyttningar av arbetskraft, därvid

de offentliga anstalternas kapacitet ställdes på hårdare prov än tillförene.

Den under min ledning verkande arbetslöshetskommissionen, som

på grund av sitt uppdrag hade att närmast följa arbetsmarknadens läge,

kunde då genast konstatera att, även om de offentliga arbetsförmedlingsaustalterna

på förtjänstfullt sätt fyllde sina mer än förut påfrestande

uppgifter, de uppenbarligen behövde stödet av ett centralt sammanhållande

organ, som kunde på ett annat och bättre sätt än de särskilda

anstalterna överskåda det allmänna läget och lämna sin medverkan vid

överflyttningar av arbetskraft i större skala. Då även socialstyrelsen

vitsordade, att detta behov, ehuru under de inträdda förhållandena särskilt

kännbart, redan förut gjort sig gällande, har, som jag redan förut antytt

och i det följande blir i tillfälle att närmare utveckla, viss provisorisk

Bihang till riksdagens protokoll år 1916. 1 saml. 170 Käft. (Nr 192.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Särskilda

spörsmål.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

anordning vidtagits i syfte att omedelbart avhjälpa de påtagliga olägenheterna.

Jag är också med socialstyrelsen och anstaltsstyrelserna enig

om, att den sålunda träffade anordningen varit till otvivelaktig nytta

och att densamma bör tjäna som utgångspunkt för åtgärder av mera

bestående art, detta oberoende av om den nuvarande krisen blir av

kortare eller längre varaktighet.

Jag övergår härefter till att behandla vissa särskilda spörsmål, som

berörts i socialstyrelsens och anstå!tsstyrelseruas yttranden.

Såsom redan påpekats, har det otvivelaktigt varit till fördel för

arbetsförmedlingens utveckling, att denna icke framdrivits genom lagtvång

eller eljest på konstlad väg, utan fått lugnt framväxa med stöd av

det förtroende, den efter hand tillvunnit sig genom att visa sig nyttig

för sina kunder och för det allmänna. Om också den egentliga grunden

härtill är att söka i verksamhetens organiserande efter allmängiltiga och

bärande principer, så har dock till de goda resultaten väsentligen bidragit,

att de lokala förmedlingsorganen i regel lyckats förvärva för ändamålet

lämpliga och för sin uppgift intresserade arbetskrafter. Såväl vederbörande

styrelser som kunderna torde vara eniga om, att på detta område mycket

beror av de personliga krafter, som utföra arbetet. Det är då också

naturligt, att i de avgivna yttrandena påyrkas åtgärder i syfte att för

framtiden betrygga en tillfredsställande rekrytering av anstalternas personal.

Ehuru jag fullt delar uppfattningen om denna frågas synnerliga

betydelse, anser jag dock icke skäl töreligga för direkt ingripande

på denna punkt från statens sida. Visserligen har med rätta påpekats,

att avlöningsvillkoren ännu på många håll icke äro sådana, att de innebära

önskvärda garantier för en i fortsättningen god rekrytering av anstalternas

personal. Mångenstädes äro nämligen lönebeloppen för anstaltsföreståndarna

knappast större än de för högre utbildade arbetare

vanliga, ett förhållande, som näppeligen kan anses riktigt i betraktande

av arbetets omdömesprövande beskaffenhet och vikten av att bereda

dessa tjänstemän en uppgiften motsvarande ställning. Med en allt mera

klarnande uppfattning i detta avseende lärer man emellertid kunna förutsätta,

att anstalternas personal skall allestädes bliva med avseende å

såväl lönebelopp som tjänsteställning jämnställd med motsvarande kommunala

befattningshavare. Det skulle också åtminstone för närvarande

möta synnerliga svårigheter för staten att söka direkt reglera vederbörande

lokala myndigheters förfoganden på denna punkt, så mycket mer som

förhållandena på olika orter med nödvändighet måste ställa sig mycket

olika. Med organisationens kommunala karaktär låter sig ej heller lämpligen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 192.

förena, att staten övertager eller närmare ingriper på denna del av anstalternas

organisation och ekonomi. Om det ekonomiska ansvaret föi

anstalterna överflyttades på staten, vore dessutom att befara, att kommunernas

och deras myndigheters intresse för arbetsförmedlingen skulle

till skada för institutionen minskas.

Beträffande omfattningen av don offentliga arbetsförmedlingens

verksamhet har erinrats, att betydande områden av arbetsmaikuaden

ännu stå i större eller mindre mån utanför densamma. Denna anmärkning

synes hava särskilt berättigande med avseende å de minderåriga.

Beträffande dessa gäller ju, att anställandet i arbete bär alldeles speciell

betydelse därigenom, att detsamma ofta samtidigt blir avgörande

för valet av yrke. Framför allt gäller detta vid skolbarnens avgång

från utbildangsanstalterna och övergång till det praktiska förvärvsarbetet.

Allt mer har den uppfattningen trängt igenom, att vid

denna för deras framtid avgörande tidpunkt en vägledande och rådgivande

verksamhet är så mycket mera behövlig, som föräldrar och målsmän

ej sällan sakna erforderliga förutsättningar för att bedöma utkomstmöjligheterna

samt ofta låta sig bestämmas av sin önskan att snarast

möjligt bliva befriade från att försörja barnen eller att rent av få egna

ekonomiska bekymmer lättade genom deras inkomst. Barnens framtid

kan på detta sätt offras för stundens lättnad, på samma gång som näringslivets

rekrytering av ny arbetskraft blir otillfredsställande ordnad.

Dessa synpunkter hava i vårt land varit föremål lör beaktande såväl

från näringsidkares sida, särskilt Sveriges hantverksförening, som från

skolmyndigheter och arbetsförmedlingsanstalter. Att genom samverkan

dem emellan en lösning av hithörande spörsmål bör snart åvägabringas,

synes mig önskvärt, och lärer denna fråga böra bli föremål för uppmärksamhet

från vederbörande myndigheters sida.

Åven i fråga om de värnpliktige gäller, att de genom statens lagstiftning

sammanföras för utbildning och därefter vid vissa tidpunkter i

stort antal på en gång gå ut på arbetsmarknaden. Det synes då vara

en plikt för det allmänna att genom lämpliga anordningar söka underlätta

deras placering i arbete. Denna angelägenhet har redan uppmärksammats

och föranlett bestämmelser om arbetsförmedlingens utbyggande

med särskild hänsyn till de värnpliktigas återförande till produktivt arbete.

Åven på denna punkt synes emellertid en vidare utveckling böra

och kunna åvägabringas, önskvärt är, att därvid även må kunna beaktas

behovet att underlätta civilanställningen av arméns och marinens fast

anställda manskap, en fråga lika viktig för försvarsväsendet som för

individerna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

Icke minst för denna frågas lösning är det av vikt, att offentliga

verk och inrättningar i den mån så lämpligen kan ske anlita den offentliga

arbetsförmedlingen. Dennas förmåga att tillhandahålla mera eftersökta

anställningar skulle härigenom avsevärt ökas, varförutom det

allmänna bör i högre grad än enskilda lägga sig vinn om att medverka

till det enhetliga organiserande av arbetsmarknaden, som är en av den

offentliga arbetsförmedlingens huvuduppgifter.

Socialstyrelsen har jämväl fäst uppmärksamheten vid den behjärtansvärda

frågan om arbetsförmedlingens medverkan för omhändertagandet

och utnyttjandet av den s. k. mindervärda arbetskraften, under vilken

benämning pläga innefattas sådana personer, som äro behäftade

med kroppsliga eller moraliska fel och på donna grund möta särskilda

svårigheter vid sökandet av anställning. Styrelsen har med rätta erinrat

därom, att beredande av arbete ofta för sådana är den bästa hjälp

de av samhället kunna få samt att, där så ej sker, det allmänna kan

få vidkännas tyngande kostnader för deras omhändertagande på annat

sätt. En förebyggande verksamhet i denna riktning ingår också

som förutsättning för den nu pågående omformningen och utvecklingen

av vår sociala lagstiftning; jag erinrar i detta hänseende om de

nya lagarna om pensionsförsäkring och vård av alkoholister samt om

förslagen till lagar om olycksfallsförsäkringens och fattigvårdens omorganiserande.

Eu stor och delvis redan påbörjad uppgift väntar bär för

arbetsförmedlingen, vare sig de offentliga anstalterna kunna själva helt

omhändertaga densamma eller det befinnes lämpligare att för sådana

speciella områden anlita medverkan av särskilda organ. Klart synes i

allt fall vara, att en nära samverkan måste upprätthållas mellan de förmedlingsorgan,

som kunna komma att här verka.

Den på riksdagens initiativ upptagna och sedermera av emigrationsutredningen

framförda tanken om särskilda anordningar för arbetsförmedling

åt utlandssvenskar har, såsom socialstyrelsen tidigare erinrat,

redan överlämnats till vidare utredning hos denna, I likhet med styrelsen

finner jag de nuvarande tidsförhållandena föga lämpliga för detta

spörsmåls lösande, men bör detsamma givetvis, efter det lugnare tider

inträtt, åter ägnas tillbörlig uppmärksamhet.

För det närvarande måste i allt fall strävandena inriktas på att

inom landet behålla vår arbetskraft. Åven om vissa åtgärder i detta

syfte kunna och böra vidtagas mot de yppade försöken att, ofta

medelst vilseledande förespeglingar, nu locka svenskar till ovissa öden

i de krigförande länderna, så är det dock icke tillräckligt att med allenast

sådana medel bekämpa emigrationen. Jag har därför hos Kungl.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 192.

13

Maj:t vid upprepade tillfällen haft anledning hemställa om positiva mått

och steg, Helt, eller delvis betingade av omtanken om de arbetstagandes

skyddande mot arbetslöshet och nöd under krisen. Om dess bättre dessa

strävanden i stort sett krönts med framgång, så har den offentliga arbetsförmedlingen

otvivelaktigt i sin mån bidragit härtill. Det är också

min övertygelse, att genom fortsatt omvårdnad från såväl de lokala

kommunala myndigheternas som statens sida arbetsförmedlingen skall

framgent utvecklas och stärkas till gagn för arbetsgivare och arbetare

samt för samhället.

Socialstyrelsens förslag till positiva åtgärder innebär allenast, dels

att staten genom särskilt understöd skall medverka till upprättande av

fackanvisningar vid de offentliga anstalterna, dels att en något fastare

karaktär nu gives åt den provisoriskt träffade anordningen, genom vilken

hos styrelsen anställts tvänne tjänstemän för det centrala förmedlingsarbetet.

Av vad förut anförts framgår också, att någon egentlig omläggning

eller förändring icke för närvarande behöver vidtagas med avseende

å den offentliga arbetsförmedlingen, utan att det här närmast kommer

an på ett mera energiskt fullföljande av riktlinjer och synpunkter, vilkas

riktighet i stort sett vunnit allmänt erkännande. För detta ändamål

lärer från statens sida närmast krävas, att medel tillhandahållas för dess

andel i de stegrade omkostnaderna. Förut meddelade siffror giva vid

handen, att dessa kostnader i betraktande av rörelsens omfattning och

resultat måste anses mycket måttliga. Vad särskilt statens bidrag angår,

uppgick detta för år 1914 — vederbörliga ansökningar från anstalterna

för år 1915 hava numera inkommit men icke avgjorts — till sammanlagt

59,534 kronor 76 öre eller allenast 17.2 % av hela utgiftsbeloppet. Då nu

ifrågasättes, att genom något rikligare understöd av statsmedel väcka

intresse för och påskynda en specialisering av arbetsförmedlingen, finner

jag detta förslag, vars nytta synes påtaglig, icke heller böra möta betänkligheter

ur statsekonomisk synpunkt. Det synes ock ändamålsenligast

att för detta understöds utlämnande välja den av socialstyrelsen förordade

formen, nämligen att detsamma bestämmes till viss större del av

de avlöningar, som utgå till den för fackanvisningar särskilt erforderliga

personalen. Do i varje fall ifrågakommande anordningarna skulle underkastas

särskild prövning, som bör inriktas även på lämpligheten av den

föreslagna specialiseringen med hänsyn såväl till yrkets beskaffenhet som

den ifrågavarande anstaltens läge och storlek. Vid sådant förhållande

bör staten, såsom nu sker i avseende å särskilda anordningar för arbets
-

Omedelbara

Åtgärder.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

förmedling för landsbygdens behov, kunna ställa i utsikt att, efter prövning

i varje särskilt fall, åtaga sig en väsentlig del av de direkta personalkostnaderna

för inrättandet av fackanvisningar vid lämpliga anstalter, där behov

därav framträder och vederbörande styrelser förmå åvägabringa i övrigt

erforderliga medel för ändamålet. En utveckling i denna riktning kan

emellertid endast efter hand komma till stånd, varför av denna anledning

nu icke kräves någon avsevärd höjning av det nuvarande anslaget.

Liksom den offentliga arbetsförmedlingen väsentligen genom statens

centrala ledande och övervakande verksamhet kunnat bringas fram

till den ståndpunkt den redan intager, lärer densamma i fortsättningen

ställa än större krav på tillsynsmyndighetens medverkan. Det blir

uppenbarligen dennas uppgift att närmast finna de lämpliga formerna

för fackanvisningens främjande, att intressera anstaltsstyrelserna för positiva

åtgärder i sådant avseende samt att övervaka statsmedlens användande

för ändamålet. Icke mindre omfattande uppgifter möta, när det

gäller att med de offentliga anstalternas hjälp ordna arbetsförmedlingen

för sådana speciella grupper som skolbarn och lärlingar, för arméns och

marinens fasta personal samt de värnpliktiga, för den mindervärda arbetskraften

o. s. v.

Den redan vid socialstyrelsens inrättande framförda frågan om anställande

av särskilda arbetskrafter för dessa uppgifter har därför med

varje år blivit mera aktuell. Under de senaste åren har sålunda inspektionsverksamheten

i orterna, vars behövlighet livligt vitsordats även av

anstaltsstyrelserna, endast mera undantagsvis kunnat fullföljas. Redan

av dessa skäl kan icke längre undanskjutas frågan om förstärkning på

denna punkt av styrelsens arbetskrafter. An mer trängande har detta

behov blivit därigenom att socialstyrelsen av förhållandenas utveckling

föranletts att mera direkt medverka vid förmedlingsarbetet. Såsom jag förut

erinrat, fann statens arbetslösketskommission, under sina bemödanden

för arbetslöshetens motverkande, det av förhållandena påkallat att hemställa

om omedelbara åtgärder i detta syfte. Den närmare utredning i

ämnet, som på Kungl. Maj:ts befallning av socialstyrelsen verkställdes,

föranledde också Kungl. Maj:t att, såsom i det föregående omnämnts,

bemyndiga styrelsen att tillsvidare intill utgången av år 1915 anställa

dels en extra byråassistent för handläggning av arbetsförmedlingsoch

arbetsmarknadsfrågor i allmänhet, dels ock en med praktiska arbetsförhållanden

förtrogen tjänsteman, som kunde efter omständigheterna

biträda vid arbetsplatserna. Då denna anordning visade sig ändamålsenlig,

varom jag under min befattning med hithörande frågor haft tillfälle

personligen övertyga mig, har densamma genom Kungl. Maj:ts

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Klint)}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

beslut den 31 december 1915 bestämts skola fortfara intill den 1 juli

innevarande år. Jag anser det också möjligt, att, antingen det pågående

världskriget fortfar under längre tid eller snart upphör, betydande

förändringar och rubbningar inom näringslivet komma att inträda,

för vilkas skull den offentliga arbetsförmedlingens utjämnande

verksamhet kommer att starkt tagas i anspråk. Att sålunda för de

närmaste åren den nyssberörda anordningen för det praktiska centrala

förmedlingsarbetet skall visa sig av behovet påkallad, synes mig

uppenbart.

De redan vunna erfarenheterna hava ådagalagt, att på den nu

inslagna vägen en lösning i någon mån står att vinna av det för vårt

land, med dess vitt skilda förhållanden i olika trakter samt med dess utpräglade

säsongförhållanden på arbetsmarknaden, synnerligen betydelsefulla

problemet om utjämnande på olika orter och under skilda årstider

av differenserna mellan tillgången och efterfrågan på arbetskraft. Det

är därför all sannolikhet för att de hittills mera försöksvis vidtagna åtgärderna

för en praktisk central förmedlingsverksamhet skola visa sig

gagneliga även för framtiden. Då likväl ytterligare erfarenhet härom

i fortsättningen vinnes och det nu icke är erforderligt att intaga bestämd

ståndpunkt till denna fråga, ansluter jag mig till socialstyrelsens uppfattning

därom, att tillsvidare en mera definitiv organisation på denna

punkt icke behöver genomföras.

Det av socialstyrelsen föreslagna arvodesbeloppet för byråassistenten

föranleder icke någon erinran från min sida. lian bör sålunda erhålla

en avlöning motsvarande, efter avdrag för pensionsavgift, tjänstemans av

andra graden hos styrelsen eller 5,600 kronor för år räknat. Däremot

synes det för den biträdande tjänstemannen föreslagna arvodet väl högt

beräknat. Han torde sålunda för den tid, han mera odelat tages i

anspråk för sitt uppdrag, böra erhålla ett arvode, beräknat efter 300

kronor i månaden. För resor i tjänsteärenden bör rese- och traktamentsersättning

till dem utgå, för byråassistenten efter tredje klassen

och för den biträdande tjänstemannen efter fjärde klassen i gällande

resereglemente.

Avlöning till de båda tjänstemännen torde lämpligen kunna under

år 191G förskottsvis bekostas av under händer varande medel, men synes

för nästkommande år böra anvisas på förslagsanslaget för främjande och

organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen. Rese- och traktamentsersättningar

torde däremot böra utgå av det under sjätte huvudtiteln

för sådant ändamål uppförda förslagsanslaget. Då xmder år 1917

några mera omfattande anordningar för arbetsförmedlingens specialise
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 192.

rande näppeligen hinna genomföras, lärer någon större ökning av förslagsanslaget

till befrämjande och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen

icke för nämnda år erfordras, utan torde anslaget i fråga

ej behöva upptagas till högre belopp än som preliminärt beräknats i

årets statsverksproposition eller till 70,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för befrämjande och organiserande av den

offentliga arbetsförmedlingen i riket i huvudsaklig

överensstämmelse med ovan angivna grunder på extra

stat för år 1917 anvisa ett förslagsanslag av 70,000

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

Stockholm, K. L. Beckman9 Boktr., 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1916:106 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till befrämjande och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket. s. 3 i texten