Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

1916-05-01 · 31 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:195, Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

1

Nr 195.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 19

november 1914 angående stämpelavgiften; given Stockholms

slott den 12 maj 1916.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet

3ver finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att antaga bilagda förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 173 höft. {Nr 195.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

Förslag

till

förordning

om vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 8 och 9 §§, 20 § 1 inom., 34 §,

47 § 5, 7 och 8 mom. samt 53 § 1 mom. av förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften skola — de tre förstnämnda paragraferna

i nedan angivna delar — erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

I fråga om stämpel till exjjeditionerna hänföras statsmyndigheterna

till följande avdelningar:

Fjärde avdelningen:

Rikets hovrätter; — — — — — lantbruksstyrelsen; stuteri
överstyrelsen.

Kung]. Maj:ts orden.

3 §•

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med

de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 105.

3

1 avd.

2 avd.

3 avd.

4 avd.

5 avd.

Bevis — — — — — — —

> övor verkställd deklaration

angående arv eller gåva . .

» av lantmätare och justerare

Resolution — — — — —

» angående föreläggande

enligt lagen om re- gistrerade föreningar

för ekonomisk verk-

» på ansökning om för-

ordnande för lant- mätare eller med ho- nom 1 avseende på

behörighet till vissa

förrättningar lik-

ställd tjänsteman att

verkställa lantmäte- riförrättning i ända- mål att vinna av- söndring av jord, vat- tenfall, fiske eller

annan dylik lägenhet

eller att verkställa

ägostyckning i Gävle- borgs, Västernorr-''

lands, Jämtlands, Väs- terbottens eller Norr- bottens län ....

» eljest innefattande

huvudsakligt beslut,

- tecknad å företedd

handling.....

•

. fri

1

2

3

10

20

—

50

—

50

—

50

1

—

1

—

8 §•

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av

offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

— — — — — — — — — — — -p- — —

Byte av fartyg (pråm) om minst 40 bruttoton eller lott i sådant fartyg,

a) om fartyget är registreringspliktigt eller, fastän ej reg istrering spliktigt,

blivit i fartyg sregistret infört:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

anmälan om bytet till fartygsregistret skall förses med stämpel av

15 öre för varje bruttoton av fartygets dräktighet;

b) om fartyget icke är registreringspliktigt och ej heller, det oaktat,

blivit i fartygsregistret infört:

avhandling om bytet skall vid utgivandet förses med stämpel av 15- öre för varje bruttoton av fartygets dräktighet.

I övrigt skall i tillämpliga delar i fråga om byte av fartyg gälla

vad om köp av fartyg i denna paragraf är stadgat.

Köp av fartyg (pråm) om minst 40 bruttoton eller lott i sådant fartyg,

a) om fartyget är registreringspliktigt eller, fastän ej registreringspliktigt,

blivit i fartygsregistret infört:

anmälan om köpet till fartygsregistret skall förses med stämpel av

60 öre för varje fulla 1-00 kronor av köpesumman.

Upphör fartyg på grund av försäljning till utlandet att vara svenskt,,

skall anmälan för dess avförande ur fartygsregistret förses med stämpel

enligt vad härovan stadgas.

Vid köp av fartyg från utländsk ägare äger här ovan stadgade avgiftsskyldighet

icke rum.

Där köpeavhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade villkor,

överlåtes inom den för anmälan till fartygsregistret stadgade tid och

inom samma tid i sammanhang med sådan anmälan företes, äger stämpelbeläggning

rum endast för sista fånget.

Anmälan, som här ovan omförmäles, skall åtföljas av skriftlig, såväl

av köparen som av säljaren meddelad uppgift å köpeskillingen ävensom

på heder och samvete avgiven förklaring, att icke i någon form därutöver

lämnats eller skall lämnas annan betalning för köpet.

b) om fartyget icke är registreringspliktigt och ej heller, det oaktat, blivit

i fartygsregistret infört:

avhandling om köpet skall vid utgivandet förses med stämpel av 60

öre för varje fulla 100 kronor av köpesumman.

Sökes på grund av köpeavhandling om fast egendom eller om fartyg

hos offentlig myndighet inteckning eller på grund av köpeavhandling,

som nyss nämnts, eller köpeavhandling om lösören, vilka i säljarens

vård kvarbliva, betalning för ogulden köpeskilling, skall köpeavhandlingen

förses med särskild stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor av det

kapitalbelopp, för vilket inteckning eller betalning sökes;

dock är köpeavhandling fri från sistnämnda stämpel, då på grund

därav fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg.

Se för övrigt, 9 10 och 13 §§ samt 34 § 2 mom.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.tt nåd. proposition nr 195.

5

åtagande av förpliktelse.

9 §•

Stämpel till köpe- eller bytesbrev, på grund varav lagfart sökes, så

ock stämpel vid köp eller byte av fartyg bekostas av kontrahenterna till

hälften vardera, om ej annorlunda därom slutat är.

Då lagfart sökes å fång, som skett genom inrop å exekutiv auktion

eller i enlighet med gällande författningar om jords eller lägenhets avstående

för allmänt behov eller om avledning av vatten, skall dock stämpeln

av lagfartssökanden ensam gäldas. Likaledes skall vid köp av fartyg

genom inrop å exekutiv auktion köparen ensam betala stämpeln.

20 §.

1. Vill någon föra talan om återfående av stämpelavgift, som av ärabets-

eller tjänsteman debiterats eller i enlighet med dennes tillsägelse,

blivit erlagd för sådan handling, vars stämpelbeläggning enligt 35 § skall

i hovrätt granskas, må dylik talan inom sex månader från det klandrade

stämpelbeläggningen ägt rum anhängiggöras i den hovrätt, varunder ämbetseller

tjänstemannen lyder. Part, som ej nöjes åt hovrättens beslut, så

ock advokatfiskalen i hovrätten, där han finner sådant nödigt för bevarande

av kronans rätt, äga över beslutet anföra besvär, under villkor och

i den ordning 30 kap. rättegångsbalken stadgar i fråga om fullföljd av

talan mot hovrätts slutliga utslag i dit fullföljt tvistemål eller ärende

rörande penningar eller sådant, som kan skattas i penningar.

34 §.

1. Ämbets- eller tjänsteman, notarius publicus eller mäklare, till

vilken stämpel underkastad handling ingives, bör tillse, att handlingen är

behörigen försedd med stämpel, och att stämpeln är makulerad på sätt i

25 § föreskrives.

Är anmälan om köp eller byte av fartyg eller fartygslott icke, då

den inkommer till kommerskollegium, försedd med stämpel till behörigt belopp

och erlägges ej genast efter erhållen tillsägelse penningar till det felande

stämpelbeloppet, åligger det kommerskollegium att hos vederbörande

ämbetsmyndighet påkalla åtgärd för uttagande av stämpelavgiftsbeloppet

jämte såsom stämmoböter tre procent därå i den ordning, som om uttagande

av oguldna kronoutskylder är stadgad. Av stämmoböterna skola

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majds nåd. proposition nr 195.

en tredjedel, dock högst 100 kronor, tillkomma den, som verkställer indrivningen,

och återstoden tillfalla statsverket.

Är annan handling, som i denna paragraf avses, icke behörigen försedd

med stämpel och erläggas ej genast efter erhållen tillsägelse penningar

till det felande stämpelbeloppet eller, där ämbets- eller tjänstemannen

ej är stämpel försälj are, nämnda stämpelbelopp, må handlingen icke mottagas.

Ämbets- eller tjänsteman, som uppburit betalning för dubbel beläggningsstämpel,

utan att handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts,

åligger att med användande av tryckta, i löpande följd numrerade blanketter

omedelbart och utan ersättning lämna kvitto å sålunda uppburna

medel samt därvid anteckna kvittots huvudsakliga innehåll å en till blanketterna

hörande, på samma sätt numrerad talong.

Då ämbets- eller tjänsteman jämlikt 28 § verkställer stämpelbeläggning

av handling, som ingives till offentlig, myndighet, åligger honom ock

att utan ersättning makulera stämpeln. Är i annat fall stämpel till ingiven

handling ej vederbörligen makulerad, bör ämbets- eller tjänstemannen,

notarius publicus eller mäklaren besörja fullgörandet därav mot ersättning

för besväret därmed av 5 öre för varje stämpel; dock må denna

ersättning ej beräknas för flera stämplar än det minsta antal, som för

handlingen erfordras.

2. Senast inom en månad efter upprättande av avhandling om köp

av ej registreringspliktigt och i fartygsregistret icke infört fartyg om

minst 40 bruttotons dräktighet eller av lott i sådant fartyg skola säljaren

och köparen hos länsmannen i det länsmansdistrikt eller stadsfiskalen

i den stad, där fartyget vid försäljningen hade sin hemort, gemensamt

göra skriftlig anmälan om det träffade avtalet. Anmälan skall avgivas i

två exemplar och åtföljas av det stämpelbelagda exemplaret av avhandlingen

samt innehålla uppgift om, vilken av kontrahenterna detta tillhör.

Länsmannen eller stadsfiskalen skall tillse, att handlingen är försedd

med stämpel till behörigt belopp, och, därest detta icke är förhållandet,

anmana kontrahenterna att åsätta felande stämpel samt därvid erinra om

den i 47 § stadgade påföljd för underlåtenhet.

Sedan avhandlingen befunnits vara behörigen stämpelbelagd och de

åsätta stämplarna funnits vara makulerade, skall länsmannen eller stadsfiskalen

såväl å det stämpelbelagda exemplaret av avhandlingen som å ena

exemplaret av den ingivna anmälan utan avgift meddela bevis, att avhandlingen

behörigen-stämpelbelagd blivit hos honom företedd, och om dagen,

då detta skett, varefter den stämpelbelagda avhandlingen samt det med

länsmannens eller stadsfiskalens bevis försedda exemplaret av anmälnings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 105.

7

skriften skola tillhandahållas, den förra den av kontrahenterna, som i anmälan

uppgivits som dess ägare, och den senare den andra kontrahenten.

Vad i detta mom. är stadgat beträffande köpeavhandling om fartyg

äger motsvarande tillämpning med avseende å avhandling om byte av fartyg.

47 §.

5. Om köpare av registreringspliktigt eller eljest registrerat fartyg,

vars dräktighet uppgår till minst 40 bruttoton, underlåter att inom stadgad

tid anmäla fånget till inskrivning i fartygsregistret och därigenom föranleder,

att stämpelavgift för fånget icke i behörig ordning erlägges, böte

ett belopp motsvarande den stämpel, varmed anmälan skolat förses, dock

minst tjugufem kronor. Lag samma vare för den, som genom byte blivit

ägare av fartyg, som här sägs.

Utgivare av köpe- eller bytesbrev om icke registreringspliktigt

och i fartygsregistret icke infört fartyg, vars dräktighet minst uppgår till

40 bruttoton, eller om lott i sådant fartyg skall för underlåtenhet att

vid utgivandet eller senast vid fullgörandet av den i 34 § 2 mom. omförmälda

anmälan förse dylik handling med stadgad stämpel bota den felande

stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

Där säljare och köpare av fartyg, varom här är sagt, eller av lott i

sådant fartyg underlåta att inom tid och på sätt, som i 34 § 2 mom.

stadgas, om det upprättade avtalet göra anmälan, böte vardera ett belopp,

motsvarande den stämpel, varmed avhandlingen skolat förses, dock vare

minsta bot för en var av dem tjugufem kronor; och gäller vad här är

stadgat i tillämpliga delar även med avseende å dem, vilka med varandra

träffat skriftligt avtal om byte av sådant fartyg.

7. Har köpare eller säljare av fast egendom eller av fartyg eller

lott i fartyg genom avtal om betalning utöver vad den för lagfarts vinnande

eller vid anmälan till fartygsregistret företedda köpeavhandling

innehåller eller genom erläggande eller mottagande av sådan betalning

föranlett, att stämpelavgift icke utgjorts för hela det belopp, som betingats

för den fasta egendomen med vad därtill hörer eller fartyget eller fartygslotten,

böte två gånger den felande stämpelns belopp, dock icke under

tjugufem kronor.

8. Har någon i skriftlig förklaring, varom i 8 § under rubrikerna:

köp av fast egendom och köp av fartyg stadgas, mot bättre vetande lämnat

oriktigt meddelande och därigenom föranlett, att stämpelavgift å något

fång till fast egendom eller fartyg eller fartygslott icke blivit med behörigt

belopp erlagd, böte från och med fyra till och med tio gånger det felande

stämpelbeloppet; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

53 §.

1. Av böter och annat skadestånd än i 2 mom. hår nedan sägs,

som enligt denna förordning ådömes, tillfälle hälften åklagaren och hälften

kronan. Finnes särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1916. Har avhandling

om köp eller byte av fartyg, som äger en bruttodräktighet av minst 40

ton och är registreringspliktigt eller, fastän ej registreringspliktigt, införts

i fartygsregistret, skolat på grund av hittills gällande bestämmelser förses

med stämpel vid utgivandet, och varder behörigen visat, att stämpelbeläggning

i såden ordning ägt rum, vare anmälan till fartygsregistret om

köpet eller bytet fri från stämpel.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Ku ngl. Maj:ta nåd. proposition nr 195.

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 12 maj 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Föredragande departementschefen, statsrådet Vennersten anförde:

»Enligt 8 § gällande förordning om stämpelavgiften skall avhandling

om köp eller byte av fartyg, vars dräktighet överstiger 40 ton, vid utgivandet

förses med stämpel till belopp, i fråga om köpeavhandling, i vilken

köpesumman är till bestämt belopp angiven, av 60 öre för varje fulla

100 kronor av köpesumman, men eljest av 15 öre för varje ton av fartygets

dräktighet. Enligt 47 § 5 och 9 mom. skall utgivare av köpe- eller

bytesbrev om fartyg för underlåtenhet att vid utgivandet förse dylik

handling med stadgad stämpel, höta två gånger den felande stämpelns belopp,

dock minst tjugufem kronor, samt därjämte ersätta kronans förlust.

Därest avhandling, varom här är fråga, icke blivit behörigen stämpelbelagd,

är enligt 47 § 6 mom. även den, vilken såsom bevis om förvärvad

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 173 Käft. (Nr 195.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

rättighet mottager handlingen eller densamma för annans räkning försäljer,

belånar eller till godkännande eller betalning företer utan att belägga

den med felande stämpel, underkastad det för felaktig eller försummad

stämpelbeläggning av handlingen stadgade ansvar.

Från statens sida utövas icke någon särskilt organiserad kontroll

däröver, att här ifrågavarande stämpelskatteskyldighet blir behörigen fullgjord.

Den egentliga garanti, som finnes för fullgörandet av nämnda

skyldighet, ligger i de omförmälda ansvarsbestämmelserna. Kommerskollegium,

som har att mottaga anmälningar till fartygsregistret om skedda

förändringar i äganderätten till fartyg, har icke ens då, såvitt icke även

överlåtelsehandlingen i original företes, något åliggande att tillse, att

stämpelbeläggning av överlåtelsehandlingen behörigen ägt rum, och saknar

i det stora flertalet fall även möjlighet att kontrollera, att så skett. Ej

heller i fråga om icke registreringspliktiga och icke registrerade fartyg kan,

åtminstone i flertalet fall, kontroll över stämpelbeläggningen utövas av

annan myndighet än de allmänna åklagarna. Beträffande den tillsyn i angivna

hänseende, som utövas från åklagarmaktens sida, kan densamma av

naturliga skäl icke bliva särdeles effektiv.

I det statsrådsprotokoll för den 14 mars 1913, som finnes bilagt

nådiga propositionen nr 165 till 1914 års senare riksdag med förslag till

ny stämpelförordning, redogöres för en med anledning av riksdagens skrivelse

den 8 mars 1907 företagen utredning angående sättet för verkställande

av stämpelbeläggning av stämpelpliktiga handlingar och kontrollen

därå. Nämnda utredning hade i första hand verkställts genom

statskontorets försorg och resultatet därav föreligger i statskontorets

till trycket befordrade underdåniga utlåtande den 31 december

1908. I detta utlåtande erinrar statskontoret bland annat därom, att, då

man ville framtvinga stämpelskattens riktiga erläggande, erbjöde sig naturligen

såsom den enklaste och närmast till hands liggande utvägen att

förbinda underlåtenheten att erlägga skatten med någon för den skattskjddige

menlig påföljd. En sådan påföljd och den som i första rummet

erbjöde sig vore bötesansvar. En annan kunde ligga däruti, att den handling,

som icke blivit behörigen försedd med stämpel, i större eller mindre

grad berövades sin laga verkan. Bötesansvar för förseelse mot stämpelförordningen

förekomme i alla länder, där denna skatt vore införd, i Sverige

dock i väsentligt mindre grad än annorstädes, vilket förklarades genom

den omständigheten, att den i äldre tider mera omfattande stämpelplikten

hos oss blivit steg för steg så inskränkt, att den under årtiondena närmast

före år 1894 nästan uteslutande träffade handlingar, som enligt lag

skulle ingivas till domstol, och endast träffade dem då detta ingivande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kutiffl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

skedde. Det vore klart, att, då stämpelbeskattningen var hållen inom så

trånga gränser, problemet om eu betryggande kontroll ställde sig på helt

annat sätt och var väsentligt lättlöstare än i länder med en vitt utsträckt

stämpelbeskattning, Någon ansvarspåföljd för underlåten stämpelbeläggning

behövde för det alldeles övervägande flertalet stämpel pliktiga handlingar

icke stadgas, utan kunde denna påföljd, såsom i 1890 års stämpelförordning

ock skett, inskränkas till de tre kategorier av handlingar, som

skulle förses med stämpel oberoende därav, huruvida de företeddes inför

offentlig myndighet, nämligen utländska försäkringsgivares premiekvittenser,

köp-, bytes- och gåvobrev om fartyg samt utrikes växlar.

Såsom jämförelsevis svag betecknade statskontoret den kontroll, som

ägde rum å utgörandet av, bland andra, stämpelavgiften för sådana handlingar

som köpe- eller bytesbrev om fartyg. Statskontoret ansåge sig dock

kunna antaga, att beträffande det stora flertalet handlingar de gällande

kontrollbestämmelserna på ett i allmänhet verksamt sätt förebyggt skattesvek.

Beträffande sådana handlingar, som droge stämpel, även utan att

de företeddes inför offentlig myndighet, kunde naturligtvis mera betryggande

anordningar tänkas, och skulle stämpelbeskattningen komma att utsträckas

så, att den omfattade ett flertal handlingar utöver dem, som nu träffades

av skatten, torde förstärkt kontroll i åtskilliga fall varda nödvändig.

Medan i Sverige ämbets- eller tjänsteman, till vilken för hans

äinbetsåtgärd ingåves stämpelpliktig handling, hade att tillse, att handlingen

vore behörigen försedd med stämpel, och, om detta icke vore fallet eller penningar

till det felande stämpelbeloppet icke erlades, icke finge mottaga

handlingen, vore, enligt den av statskontoret härefter lämnade redogörelsen,

i Norge och Danmark åt flertalet av så väl statens som kommunernas

myndigheter och tjänstemän en vidsträcktare befogenhet lämnad, i det att

de beträffande handlingar, som komme i deras händer, vore pliktiga att

undersöka, huruvida handlingen är behörigen försedd med stämpel, och

att, om detta icke vore förhållandet, taga handlingen i beslag för att i behörig

ordning utkräva stämpelbeloppet och förfallna böter, varjämte i

Danmark originalen till i avskrift företedda handlingar kunde infordras.

Det vitsordades, att denna anordning ur kontrollsynpunkt visat sig verksam.

Möjligen torde, om stämpelbeskattningen framdeles komme att utsträckas

till ett flertal enskilda handlingar, någon motsvarande anordning

hos oss kunna befinnas lämplig. Under nuvarande förhållanden torde

enligt statskontorets mening omständigheterna knappast påkalla införandet

av denna anordning.

Ville man anlita andra utvägar än de sålunda angivna för vinnande

av ökad kontroll å stämpelavgiftens utgörande, läte detta sig svår
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

ligen göra, med mindre mer eller mindre genomgripande modifikationer

ägde rum i den enkla grundtanke, på vilken stämpelskatten ytterst vore

byggd* att nämligen den enskilde ur statens förråd köpte det stämpelpapper,

han behövde, och använde detta för den handling, han upprättat

eller ville upprätta. Dessa modifikationer skulle då gå i den riktningen, att

någon statens myndighet direkt kontrollerade eller bestämde det sätt, på

vilket en handling försåges med stämpel. Detta kunde ske på flera olika

sätt. Det kunde föreskrivas, att makuleringen av åsatt stämpel skulle ske

genom myndighetens försorg eller att handlingen skulle ingivas till myndigheten

för att förses med stämpel. Slutligen kunde man med övergivande

av tanken om skatteinbetalningens förmedling genom stämplar

och därmed ock i själva verket av hela skatteformen fordra kontant inbetalning

av skattebeloppet. Alla dessa metoder hade kommit till användning

i olika länder. I fråga om dem alla kunde sägas, att de verkade

en väsentlig omgång vid skattens utgörande.

I sitt anförande till nyss åberopade statsrådsprotokoll uttalade föredragande

departamentschefen bland annat, att, såsom statskontoret jämväl

framhållit, redan gällande bestämmelser lämnade en ganska stor trygghet

för att statens rätt till stämpelskatt behörigen tillgodoses. Departementschefen

erinrade vidare om, att genom av honom föreslagna åtgärder behovet

av ytterligare kontroll i vissa angivna hänseenden blivit i viss män

avhjälpt och i andra avseenden upphört att föreligga. De stämpelpliktiga

handlingar, vilkas stämpelbeläggning vore överlämnad åt de skattskyldiga

själva utan direkt tillsyn av offentlig myndighet, vore härefter endast,

utom vissa bankbevis samt växlar m. fl. likartade handlingar, avhandlingar

om köp eller byte av fartyg av viss minimidräktighet. I avseende å sistnämnda

handlingar anförde departementschefen, att de fall, då stämpelplikt

för dem förelåge, vore relativt få och att stämpelavgiften för dylika

handlingar helt säkert icke vore av den betydelse för statskassan, att

för dess skull särskilda kontrollanordningar kunde anses erforderliga.

Det har emellertid under senare tid uppstått anledning förmoda,

att gällande bestämmelser om stämpelbeläggning av avhandlingar om köp

och byte av fartyg, vilka bestämmelser för övrigt i vissa delar befunnits

i och för sig mindre tillfredsställande, i större eller mindre utsträckning

åsidosättas. Av sådan anledning och då på grund av nu inträdda förhållanden

omsättningen av fartyg tagit helt andra dimensioner än förut

och fartygen betinga hittills oanade höga pris, har jag ansett frågan om

revision av dessa bestämmelser vara av den vikt, att den omedelbart bör

företagas, och får jag i sammanhang med förslag till åtskilliga andra änd
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:lx nåd. proposition nr 195.

13

ringar i stämpelförordningen härmed anmäla ett förslag till nya bestämmelser

angående stämpelbeskattning av här omförmälda affärstransaktioner

angående fartyg.

Förslaget är byggt på utredning, som enligt givet uppdrag verkställts

av landskamreraren Otto Landén. Ett av denne utarbetat förslag

till ändrade bestämmelser i ämnet har varit föremål för granskning inom

statskontoret och kommerskollegium, vilka ämbetsverk den 10 innevarande

maj inkommit med gemensamt utlåtande över detsamma.»

Sedan departementschefen redogjort för innehållet i sistnämnda förslag

och det däröver avgivna utlåtandet, vilka handlingar äro såsom

bilagor 1 och II fogade vid statsrådsprotokollet, fortsatte departementschefen:

»I landskamreraren Landéns förslag har i fråga om stämpelskyldigheten

bestämd åtskillnad gjorts emellan registreringspliktiga och icke registre ringspliktiga

fartyg. I fråga om köp eller byte av fartyg, som faller inom den

senare kategorien, har bibehållits det nu gällande stadgandet, att stämpelplikt

föreligger, endast då skriftlig avhandling om överlåtelsen blivit upprättad,

och att själva överlåtelsehandlingen skall förses med stämpel. Stämpelbeläggningen

skulle principiellt ske vid avhandlingens utgivande, men underlåtenhet

att vid utgivandet förse handlingen med stämpel skulle dock

icke medföra ansvarspåföljd, därest stämpelbeläggningen fullgjordes senast

vid avlämnandet av den anmälan om överlåtelsen, som enligt förslaget skulle

inom viss tid göras hos vederbörande åklagarmyndighet. Vad åter beträffar

de registreringspliktiga fartygen, skulle överlåtelse av sådana fartyg

underkastas stämpelskatteplikt, oberoende av den omständigheten, huruvida

skriftlig avhandling om överlåtelsen blivit upprättad eller icke. Stämpelbeläggningen

skulle anknytas till den skriftliga anmälan om inträffad

förändring i äganderätten, som enligt bestämmelserna om fartygs registrering

skulle inom viss tid, efter det sådan förändring skett, hos kommerskollegium

göras. En följd av den sålunda föreslagna ändringen av nuvarande

bestämmelser var — utöver den utvidgade stämpelplikten för hithörande

överlåtelser och den ändrade tiden för ståmpelskyldighetens fullgörande —,

att den subjektiva skattskyldigheten i regel överflyttats från upplåtaren

till köparen, detta på grund av bestämmelserna i gällande förordning om

registrering av fartyg därom, att anmälan till fartygsregistret i regel skall

göras av fartygets ägare. Genom de föreslagna bestämmelserna avsågs

att vinna ökad kontroll över stämpelskatteskyldighetens behöriga fullgörande.

Härutöver innehöll det remitterade förslaget åtskilliga andra bestämmelser,

som avsågo att undanröja befintliga brister i den nuvarande

lagstiftningen på ifrågavarande område, vilka brister nu mera än förut

falla i ögonen. Sålunda hade föreslagits, att köp eller byte av lott i far
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

tyg skulle i fråga om stämpelskatteskyldighet likställas med köp eller byte

av fartyg, att den nu medgivna friheten att såsom grund för stämpelskattens

beräkning vid köp av fartyg välja antingen fartygets dräktighet

eller den avtalade köpesummans storlek skulle avskaffas samt att gränsen

för skattskyldighet skulle bestämmas på grundval av fartygens bruttodräktighet

i stället för deras nettodräktighet. Särskilda bestämmelser hade

även blivit föreslagna i fråga om stämpelskatteskyldighet vid köp av fartyg

från utlandet samt om deklaration till bekräftande av de uppgivna

köpevillkorens riktighet och fullständighet, varjämte gällande ansvarsbestämmelser

för underlåtenhet att behörigen fullgöra stämpelskatteskyldigheten

blivit kompletterade med nödvändiga tillägg, som hänförde sig till

de föreslagna nya bestämmelserna om själva skattskyldigheten och ordningen

för dess fullgörande.

I sitt utlåtande över förslaget hava ämbetsverken förklarat, att

emot en utvidgning i och för sig av de nuvarande bestämmelserna på

omi''ådet i den av förslaget framgående omfattning icke vore något att

erinra. Dock hava ämbetsverken anfört, att de i fråga om sättet för den

utvidgade skattskyldighetens genomförande icke kunna tillråda, att fartygs

egenskap av registreringspliktigt eller icke registreringspliktigt erhåller för

beskattningsförfarandet den betydelse, som enligt förslaget avses. Spörsmålet,

om fartyg vid visst tillfälle är registreringspliktigt, vore i många

fall svårt att lösa och den genom upprätthållandet av berörda åtskillnad

åsyftade kontroll torde kunna vinnas på ett annat sätt, i vilket avseende

ämbetsverken givit vissa anvisningar. Härutöver hava ämbetsverken, på

sätt av deras utlåtande framgår, föreslagit vissa smärre dels sakliga, dels

endast redaktionella förändringar i det remitterade förslaget, vilka i det

stora hela blivit iakttagna vid den revision, jag låtit förslaget sedermera

undergå.

Departe- Vid övervägandet av vad i ärendet förekommit har jag funnit, att

mentschefen. såsom ett av de spörsmål, som i första rummet behöva besvaras, uppstått

frågan, huruvida den beskattning, varom här är fråga, fortfarande såsom

hittills skall vara bunden vid den omständigheten, att överlåtelse av äganderätt

till fartyg skett genom skriftlig avhandling, eller om beskattningen

skall avse att träffa själva transaktionen eller själva det faktum att överlåtelse

ägt ruin. För bedömandet härav förtjänar till en början att framhållas,

hurusom stämpelbeskattningen på grund av sin tekniska anordning

ovillkorligen förutsätter för sin praktiska tillämpning tillvaron av en

handling, å vilken stämpeln kan fästas. I denna omständighet torde

kunna sökas grunden till, att gällande stämpelförordning i likhet med den

tidigare lagstiftningen på området sett sig nödsakad att såsom förutsätt
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

ning för avgiftsplikt enligt 8 § i varje fall krllva tillvaron av en skriftlig

handling. Den genom stämpelförfattningarna tid efter annan införda

skattskyldigheten kan dock antagas vara inriktad på själva den rättshandling,

om vars föremål, förutsättningar och villkor den om densamma

upprättade urkunden lämnar upplysning. Lagstiftningen om stämpelskatteskyldighet

t. ex. för gåva förutsatte före 1914 års reform, att sådan

skyldighet förelåg endast, om skriftlig handling angående gåvan hade upprättats.

Sedan emellertid i sammanhang med vissa i förordningen om arvsskatt

och skatt för gåva träffade nya anordningar även införts ett deklarationsförfarande

för vissa fall, då någon erhållit arv eller gåva, upphörde

behovet att för stämpelskatteskyldighetens fullgörande hava tillgång till

en skriftlig gåvohandling. Denna skyldighet kunde fullgöras genom

stämpelbeläggning av deklarationshandlingen och 34 § i förordningen stadgar

i enlighet härmed uttryckligen, att skattskyldighet för gåva äger rum,

vare sig skriftlig handling om gåvan upprättats eller icke, varjämte i 42 §

angives, huru stämpelskatteskyldigheten fullgöres genom stämpelbeläggning

av deklarationen. Det framgår av motiverna för denna lagstiftning, hurusom

det funnits naturligt att i beskattningshänseende likställa gåva, angående

vilken skriftlig handling upprättats, med annan gåva och att det

huvudsakligen varit ett tekniskt spörsmål, huru i senare fallet en skatt i

stämpelns form kunde uttagas. Sedan detta tekniska spörsmål blivit löst,

har även frågan om skatteplikten funnit sin för övrigt mycket enkla,

rationella lösning.

I fråga om köp och byte av fartyg torde saken kunna ses på likartat

sätt. Den skattskyldighet, som under stämpelskattens form sedan

länge varit stadgad med avseende å dylika överlåtelser, torde genom lagstiftningen

hava blivit begränsad till de fall, då om överlåtelsen upprättats

skriftlig avhandling, just med hänsyn till det tekniska behovet av en

urkund, å vilken stämpeln kunde fästas. Föreligger en sådan urkund,

även utan att skriftlig avhandling om överlåtelsen upprättats, borde densamma

utan tvekan kunna tagas i anspråk för stämpelbeläggningen och

skattskyldigheten alltså kunna göras oberoende av den tillfälliga, skattskyldigheten

principiellt ovidkommande omständigheten, huruvida kontrahenterna

enats om att skriftligen avfatta sitt avtal om överlåtelsen eller icke.

I fråga om köp eller byte av registreringspliktiga eller eljest registrerade

fartyg föreligger nu på grund av redan gällande stadganden en

skriftlig handling, vilken väl kan ägna sig att användas såsom föremål

för stämpelbeläggning, framför allt i de fall, då skriftlig avhandling om

köpet eller bytet icke blivit utfärdad. Förslaget att anknyta stämpelskatteskyldigheten

vid denna handlings ingivande till det ämbetsverk,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

kommerskollegium, som har att mottaga densamma i och för behöriga anteckningar

i fartygsregistret, synes mig praktiskt och ändamålsenligt. Och

det stämmer väl med den i stämpelförordningen redan införda principen,

att tillsyn över stämpelskatteskyldighetens fullgörande skall utövas av den

myndighet, till vilken stämpel underkastad handling ingives. Jag har

med hänsyn härtill funnit mig kunna i huvudsak ansluta mig till vad det

remitterade förslaget i denna del innehåller. I fråga om det av ämbetsverken

framkastade spörsmålet, huruvida här antydda förfaringssätt skall

gälla endast med avseende å registreringspliktiga fartyg eller kunna utsträckas

även till andra fartyg, vilka blivit införda i fartygsregistret, har

jag anslutit mig till ämbetsverkens förslag och i överensstämmelse härmed

låtit omarbeta hithörande bestämmelser i det remitterade förslaget.

I fråga åter om fartyg, vilka varken äro registreringspliktiga eller

eljest blivit införda i fartygsregistret, föreligger nu icke skyldighet att hos

något ämbetsverk göra anmälan om inträffade förändringar i äganderätten.

Och det synes näppeligen vara lämpligt att införa någon sådan skyldighet,

som icke i och för sig är behövlig i sjöfartens intresse eller med

hänsyn till något annat allmänt intresse än det rent fiskalisk a. Vid sådant

förhållande har jag ansett mig kunna godkänna förslaget därom, att

stämpelavgift vid köp eller byte om fartyg, varom nu är fråga, allt fortfarande

skall erläggas, endast då skriftlig överlåtelsehandling upprättats,

och fullgöras genom stämpelbeläggning av denna avhandling. Emellertid

finner jag det vara både berättigat och nödvändigt att i någon mån

skärpa de gällande bestämmelsernas effektivitet, och har jag godkänt den

anordning, som det remitterade förslaget i sådant avseende ifrågasatt och

som till sina huvuddrag bygger på en av Kungl. Maj:t tidigare föreslagen

lagstiftning.

Då det år 1912 var fråga om införandet av skärpt kontroll över

stämpelbeläggningen av skogsavverkningskontrakt, föreslog sålunda Kungl.

Maj:t i proposition (nr 95) till riksdagen eu anordning, som av det remitterade

förslagets författare tagits till mönster. Anordningen innebar,

att såväl köpare som upplåtare av avverkningsrätt till skog om upplåtelsen

skulle göra skriftlig anmälan hos vederbörande länsman eller stadsfiskal

och därvid visa, att upplåtelsehandlingen blivit behörigen stämpelbelagd,

allt vid stadgad ansvarspåföljd för uraktlåtenhet. Härigenom skulle

det bliva möjligt för vederbörande åklagare att i långt större utsträckning

än den dåvarande lagstiftningen medgåve övervaka stämpelskattebestämmelsernas

efterlevnad i förevarande avseende. Det viktigaste härvid vore, enligt

vad föredragande departementschefen i ärendet anförde, att varje avhandling

av ifrågavarande slag skulle företes för länsmannen eller stads
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:ts nåd. proposition nr 105.

17

fiskaleii och att uraktlåtenhet härutinnan medförde ansvar. Men den trygghet

för stämpelskattens utgörande, som läge i eu sådan anordning, syntes

komma att väsentligen stärkas, därest ansvaret lades i första hand på både

säljare och köpare och ej endast på den förre. Om saken ordnades så,

borde ock båda vara skyldiga att sörja för, att den vidtagna åtgärden

bringades till vederbörande åklagares kännedom.

Den sålunda föreslagna lagstiftningen onödiggjordes genom riksdagens

beslut att avskaffa stämpelskatten å avhandlingar om skogsavverkningsrätt.

Bevillningsutskottet vid 1912 års riksdag yttrade emellertid i avseende å

anordningen, att möjligheten för skattskyldig att undandraga sig skyldighetens

fullgörande vore på ett lyckligt sätt kringskuren ävensom att genom

stadgandet om anmälningsplikt inom viss tid åklagaren erhållit ett synnerligen

gott stöd för ett framgångsrikt fullföljande av åtal för försummad

stämpelbeläggning.

Vad ämbetsverken ifrågasatt därom, att skattskyldigheten måtte »uttryckligen

fastslås även för de fall, då avtalet är muntligt», har jag icke

ansett mig kunna utan mera ingående utredning, vartill erforderlig tid

nu icke står till förfogande, tillmötesgå i vidare mån än som enligt förslaget

skett.

I gällande stämpelförordning stadgas, att stämpelavgiften för köpebrev

om fartyg skall utgå i förhållande antingen till köpesumman eller

till fartygets dräktighet. Den sistnämnda grunden skall tillämpas, där

köpesumman icke är till bestämt belopp angiven. I enlighet med det utarbetade,

i denna del av ämbetsverken biträdda förslaget har jag funnit

en sådan valfrihet numera vara alldeles oberättigad. Något talande skäl

för behovet av att taga dråktigheten till måttstock lärer knappast kunna

anföras, därest det, såsom i förslaget skett, blir sörjt för, att uppgifter

om köpesummans storlek stå till buds, och stadgandet torde så mycket

mindre böra kvarstå oförändrat, som med nu rådande fartygspris missförhållandet

mellan en stämpelavgift, som utgår i ena fallet med 60 öre för

varje fulla 100 kronor av köpesumman och i andra fallet med 15 öre för

varje ton av fartygets dräktighet, är vida mer i ögonen fallande än hittills.

Då jag anser, att en beskattning av här förevarande slag i likhet

med andra omsättningsskatter bör stå i visst förhållande till det, omsatta

föremålets handelsvärde eller pris, har jag alltså med gillande av förslaget

i denna del föreslagit, att stämpelavgiften vid köp av fartyg alltid skall

beräknas i förhållande till köpesumman. Vid byte bibehålies däremot beräkning

efter tontal.

I sammanhang härmed har föreslagits viss förändring angående

Bihang till riksdagens protokoll 1016. 1 samt. 173 höft. (Nr 195.) o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 195.

den dräktighetsgräns, vid vilken här ifrågavarande skattskyldighet skall

inträda. Enligt gällande bestämmelser är gränsen satt vid en dräktighet

av 40 ton, vilket tolkas såsom där stode 40 nettoton. Jag har funnit det

mera överensstämmande med nuvarande grunder för dräktighetens användande

såsom måttstock att lägga dräktigheten i bruttoton till grund för

stämpelskatteskyldighetens beräknande såväl i fråga om gränsen för skattskyldighets

inträde som, beträffande byte av fartyg, i fråga om skattebeloppets

storlek.

I de fall, då fartyg köpas från eller säljas till utlandet, föreligga särskilda

omständigheter, som böra beaktas vid stämpelbeskattningens ordnande.

Skatten är mera ägnad att vara en skatt på avyttringen än på förvärvet

av fartyg. Med hänsyn härtill har ock stadgats, dels att stämpelavgift

icke skall erläggas för fartyg, som efter förvärv från utlandet anmäles till

införande såsom svenskt i fartygsregistret, dels att avgift för överlåtelse

av fartyg till utlandet skall erläggas i sammanhang med anmälan om

fartygets avförande ur registret. I fråga om icke registrerade fartyg bibehålies

här såsom i andra fall skyldigheten att erlägga stämpelskatten

vid upplåtelsehandlingens utfärdande eller sist vid fullgörandet av den

deklarationsplikt, som stadgas i 34 § 2 mom.

Ämbetsverken hava ifrågasatt, att stämpelfrihet skall äga rum, då

köp grundat sig på beställning, som avser nybyggnad av fartyg. För egen

del är jag ense med ämbetsverken härutinnan. Någon uttrycklig föreskrift

härom torde emellertid icke vara erforderlig, då i allt fall så lärer bliva

förhållandet.

Med godkännande av ämbetsverkens härutinnan avgivna förslag har

jag i 9 § infört ett stadgande därom, att stämpelavgiften vid köp eller

byte av fartyg skall bäras av köpare och säljare till hälften vardera, dock

att köparen ensam skall bära stämpelavgiften för köp, som skett genom

inrop å exekutiv auktion.

Påföljden för uraktlåtenhet att fullgöra anmälningsplikt har ansetts

lämpligen böra bestämmas till böter, och har samma påföljd stadgats för

missledande uppgifter, som föranleda oriktig stämpelbeläggning. Försummelse

att ombesörja stämpelbeläggningen har i fråga om överlåtelse av icke

registreringspliktigt eller eljest icke registrerat fartyg likaledes underkastats

bötesansvar. Däremot har för de fall, då stämpelplikten skall fullgöras

vid anmälan till fartygsregistret om fartygsöverlåtelsen och sålunda är underkastad

omedelbar tillsyn från den ämbetsmyndighets sida, hos vilken

anmälan göres, annan påföljd ansetts icke erforderlig än skyldighet att

betala stämmoböter, motsvarande 3 procent av det felande stämpelbeloppet,

varjämte förordnats, att det felande beloppet jämte stämmoböterna omedel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1!)

Kung!. MajUs nåd. proposition nr 195.

bart skall indrivas. Den i 34 § stämpelförordningen stadgade påföljd, att

handling, som icke är behörigen stllmpelbelagd, ej må mottagas av den

myndighet till vilken den skall ingivas, har ansetts icke kunna med fördel

påbjudas i fråga om anmälan till fartygsregistret.

Det har ansetts i detta sammanhang vara lämpligt upptaga ett av

1909 års stämpelkommitterade föreslaget stadgande, att den, vilken angiver

förseelse, som faller under stämpelförordningen, skall hava rätt till

hälften av åklagarens andel i de böter järnte visst skadestånd, som ådömas

enligt nämnda förordning.

För övrigt innebär förslaget den nyheten, att köp eller byte av lott

i fartyg, vars dräktighet uppgår till minst 40 bruttoton, i fråga om stämpelplikt

skall likställas med köp eller byte av fartyg.

Övriga nu föreslagna ändringar i gällande stämpelförordning hava

sin grund i vederbörande myndigheters framställningar i ämnet eller eljest

inträdda nya förhållanden. Hit hör det gjorda tillägget till 1 § angående

införandet bland" fjärde avdelningens myndigheter av stuteriöverstyrelsen.

Likaså borttagandet av den särskilda stämpeln enligt 3 § för bevis, som

jämlikt förordningen om automobiltrafik meddelas angående igenkänningsmärke

för automobil, vilken ändring betingats av den jämlikt kungörelsen

den 12 november 1915 om automobilregisters förande in. in. införda skyldighet

för automobilägare att vid vissa anmälningar till autoinobilregistret

erlägga särskilda avgifter, som avse att fylla samma uppgift som den nu

utgående av mig till avskaffande föreslagna särskilda stämpelavgiften, samt

den föreslagna stämpelfriheten för resolution på ansökning om förordnande

för lantmätare att verkställa ägostyckning i de fem norrländska länen. Den

föreslagna ändringen av 20 § sammanhänger med de ändringar av 30

kapitlet rättegångsbalken, som trätt i kraft den 1 oktober 1915 och som

innefatta förändrade bestämmelser angående rätt att fullfölja talan mot

hovrätts beslut.

I fråga om samtliga här berörda ändringsförslag har statskontoret

vid skilda tider avgivit yttranden.

Det tiar synts mig angeläget, att samtliga nu föreslagna ändringar

i stämpelförordningen träda i kraft, så snart ske kan, och har jag med

hänsyn härtill föreslagit, att den nya förordningen skall träda i kraft

den 1 juli 1916.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

Sedan departementschefen härefter uppläst det föredragna förslaget

till förordning om vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914

angående stämpelavgiften, hemställde han, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att antaga det upplästa förslaget.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas nådig proposition

av den lydelse, bilagan litt. vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

C. B. von Mentzer.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 105.

21

bilaga T.

Förslag

till

vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

8 §•

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av

offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Byte av fartyg, vars dräktighet överstiger 40 brattotou,

om fartyget är registreringspliktigt:

anmälan därom till fartygsregistret skall, därest icke avhandlingen om

bytet på grund av hittills gällande bestämmelser skolat vid utgivandet

förses med stämpel samt behörigen visas, att stämpelbeläggning i sådan

ordning ägt rum, vid företeendet hos kommerskollegium förses med stämpel

av 15 öre för varje bruttoton av fartygets dräktighet;

om fartyget icke är registreringspliktigt:

avhandling därom skall vid utgivandet förses med stämpel av 15

öre för varje bruttoton av fartygets dräktighet.

Vad här är stadgat med avseende å fartyg gäller även i fråga om

lott i fartyg om minst 40 bruttotons dräktighet.

I övrigt skall i tillämpliga delar i fråga om byte av fartyg gälla

vad om köp av fartyg i denna paragraf är stadgat.

Köp av fast egendom:

Köp av lösören, vilka i säljarens vård kvarbliva:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

Köp av fartyg, vars dräktighet överstiger 40 bruttoton,

om fartyget är registeringspliktigt:

anmälan därom till fartygsrcgistret skall, därest icke köpeavhandlingen

på grund av hittills gällande bestämmelser skolat vid utgivandet

förses med stämpel samt behörigen visas, att stämpelbeläggning i sådan

ordning ägt rum, vid företeendet hos kommerskollegium förses med stämpel

av 00 öre för varje fulla 100 kronor av köpesumman.

Upphör fartyg på grund av försäljning till utlandet att vara svenskt,

skall anmälan om dess avförande ur fartygsrcgistret förses med stämpel

enligt vad härovan stadgas.

För köp av fartyg från utländsk ägare äger här stadgade avgiftsskyldighet

icke rum.

Där köpeavhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade villkor,

överlåtes inom den för anmälan till fartygsregistret stadgade tid och

inom samma tid för införande i fartygsregistret företes, äger stämpelbeläggning

rum endast vid sista fånget.

Anmälan som här ovan omförmäles, skall åtföljas av skriftlig, såväl

av köparen, om denne är svensk, som av säljaren på heder och samvete

avgiven förklaring, att icke i någon form lämnats eller skall lämnas annan

betalning för köpet än den, som finnes upptagen i den eller de företedda

fångeshandlingarna eller eljest blivit anmäld;

om fartyget icke är registreringspliktigt:

avhandling därom skall vid utgivandet förses med stämpel av 00 öre

för varje fulla 100 kronor av köpesumman.

Vad här under ovanstående rubrik: Köp av fartyg är stadgat om

fartyg gäller ock med avseende å lott i fartyg om minst 40 bruttotons

dräktighet.

Sökes på grund av köpeavhandling om fartyg, hos offentlig myndighet

inteckning eller betalning för ogulden köpeskilling, skall köpeavhandlingen

förses med särskild stämpel av 25 öre för varje fulla 100

kronor av det kapitalbelopp, för vilket inteckning eller betalning sökes;

dock är köpeavhandling fri från sistnämnda stämpel, då på grund

därav fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg.

Se för övrigt 9, 10 och 13 §§.

34 §.

1. Ämbets- eller tjänsteman, notarius publicus eller mäklare, till

vilken stämpel underkastad handling ingives, bör tillse, att handlingen är

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 1H5. 23

behörigen försedd med stämpel, och att stämpeln är makulerad på sätt i

25 § föreskrives.

År anmälan om köp eller byte av fartyg eller fartygslott icke vid

företeendet inför kommerskollegium försedd med stämpel till behörigt belopp

och erlägges ej genast efter erhållen tillsägelse penningar till det felande

stämpelbeloppet, åligger det kommerskollegium att hos vederbörande

ämbetsmyndighet påkalla åtgärd för uttagande av stämpelavgiftsbeloppet

jämte såsom stämmoböter tre procent därå i den ordning, som om uttagande

av oguldna kronoutskylder är stadgad. Av stämmoböterna skola

en tredjedel, dock högst 100 kronor, tillkomma den, som verkställer indrivningen,

och återstående två tredjedelar tillfalla statsverket.

År annan handling, som i denna paragraf avses, icke behörigen försedd

med stämpel och erlägges ej genast efter erhållen tillsägelse penningar

till det felande stämpelbeloppet eller, där ämbets- eller tjänstemannen

ej är stämpelförsäljare, nämnda stämpelbelopp, må handlingen icke mottagas.

Ämbets- eller tjänsteman, som uppburit betalning för dubbel beläggningsstämpel,

utan att handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts,

åligger att med användande av tryckta, i löpande följd numrerade blanketter

omedelbart och utan ersättning lämna kvitto å sålunda uppburna

medel samt därvid anteckna kvittots huvudsakliga innehåll å en till blanketterna

hörande, på samma sätt numrerad talong.

Då ämbets- eller tjänsteman jämlikt 28 § verkställer stämpelbeläggning

av handling, som ingives till offentlig myndighet, åligger honom ock

att utan ersättning makulera stämpeln. År i annat fall stämpel till ingiven

handling ej vederbörligen makulerad, bör ämbets- eller tjänstemannen,

notarius publieus eller mäklaren besörja fullgörandet därav mot ersättning

för besväret därmed av 5 öre för varje stämpel; dock må denna

ersättning éj beräknas för flera stämplar än det minsta antal, som förhandlingen

erfordras.

2. Senast inom en månad efter upprättande av avhandling om köp

av ej registreringspliktigt fartyg om minst 40 bruttotons dräktighet eller

av lott i sådant fartyg skola säljare och köpare hos länsmannen i det

lånsmansdistrikt eller stadsfiskalen i den stad, där fartyget vid försäljningen

hade sin hemort, gemensamt göra skriftlig anmälan om det träffade

avtalet. Anmälan skall avgivas i två exemplar och åtföljas av det stämpelbelagda

exemplaret av avhandlingen samt innehålla uppgift om, vilken

av kontrahenterna detta tillhör.

Länsmannen eller stadsfiskalen skall tillse, att kandi ingen är försedd

med stämpel till behörigt belopp, och, därest detta icke är förhållandet,.

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

anmana kontrahenterna att åsätta felande stämpel samt därvid erinra om

den i 47 § stadgade påföljd för underlåtenhet.

Sedan avhandlingen befunnits vara behörigen stämpelbelagd och de

åsätta stämplarna funnits vara makulerade, skall länsmannen eller stadsfiskalen

såväl å det stämpelbelagda exemplaret av avhandlingen som å ena

exemplaret av den ingivna anmälan utan avgift meddela bevis, att avhandlingen

behörigen stämpelbelagd blivit hos honom företedd, och om dagen,

då detta skett, varefter den stämpelbelagda avhandlingen samt det med

länsmannens eller stadsfiskalens bevis försedda exemplaret av anmälningsskriften

skola tillhandahållas, den förra den av kontrahenterna, som i anmälan

uppgivits som dess ägare, och den senare den andra kontrahenten.

Vad här är stadgat äger motsvarande tillämpning med avseende å

avhandling om byte av icke registreringspliktigt fartyg om minst 40 bruttotons

dräktighet.

47 §.

5. Utgivare av köpe- eller bytesbrev om icke registreringspliktigt

fartyg, vars dräktighet minst uppgår till 40 bruttoton, eller om lott i

sådant fartyg skall för underlåtenhet att vid utgivandet eller senast vid

fullgörandet av den i 34 § 2 mom. omförmälda anmälan förse dylik handling

med stadgad stämpel höta två gånger den felande stämpelns belopp,

dock vare minsta bot tjugufem kronor.

Där säljare och köpare av icke registreringspliktigt fartyg, vars

dräktighet uppgår till minst 40 bruttoton, eller av lott i sådant fartyg

underlåta att inom tid och på sätt, som i 34 § 2 mom. stadgas, om det

upprättade avtalet göra anmälan, böte vardera ett belopp, motsvarande den

stämpel, varmed avhandlingen skolat förses, dock vara minsta bot för en

var av dem tjugufem kronor. Och gäller vad här är stadgat i tillämpliga

delar även med avseende å dem, vilka med varandra träffat skriftligt avtal

om byte av icke registreringspliktigt fartyg, vars dräktighet uppgår till

minst 40 bruttoton.

Om köpare av registreringspliktigt fartyg, vars dräktighet uppgår

till minst 40 bruttoton, underlåter att inom stadgad tid anmäla sig till

inskrivning i fartygsregistret och därigenom föranleder, att stämpelavgift

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

25

för fånget icke erlägges, böte ett belopp motsvarande den stämpel varmed

anmälan skolat förses, dock minst tjugufem kronor. Lag samma vare ock

för den, som genom byte blivit ägare av fartyg, som här sägs.

7. Köpare eller säljare av fast egendom eller av fartyg eller lott

i fartyg, som genom avtal om betalning utöver vad den för lagfarts vinnande

eller för erhållande av införande i fartygsregistret företedda köpeavhandling

innehåller eller genom erläggande eller mottagande av sådan

betalning föranlett, att stämpelavgift icke utgjorts för hela det belopp, som

betingats för den fasta egendomen med vad därtill hörer eller fartyget

eller fartygslotten, skall höta två gånger den felande stämpelns belopp,

dock icke under tjugufem kronor.

8. Har någon i skriftlig förklaring, varom i 8 § under rubrikerna:

köp av fast egendom och köp av fartyg, vars dräktighet överstiger 40

bruttoton, stadgas, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande och

därigenom föranlett, att stämpelavgift å något fång till fast egendom eller

fartyg eller fartygslott icke blivit erlagd, böte från och med fyra till och

med tio gånger det felande stämpelbeloppet; dock vare minsta bot tjugufem

kronor.

53 §.

1. Av böter och annat skadestånd än i 2 inom. här nedan sägs,’

som enligt denna förordning ådömas, tillfälle hälften åklagaren och hälften

kronan. Finnes särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1916.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 173 käft. (ATr 195.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

Bilaga II.

Stockholm den 1 maj 1916.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 3 april 1916 hava statskontoret och kommerskollegium

erhållit befallning att beträffande ett remissen bilagt, av landskamreraren

O. W. Landén utarbetat förslag till vissa ändringar i nådiga förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften avgiva gemensamt utlåtande, i

vad förslaget avser stämpelbeläggning vid köp och byte av fartyg.

Ämbetsverken få, såsom resultat av sin granskning av förslaget i berörda

delar, anföra följande.

För ett närmare bedömande i vad mån de genom det förevarande förslaget

ifrågasatta ändrade stadgandena rörande stämpelskatt vid byte och köp av

fartyg må vara ägnade att, såsom torde vara avsett, avhjälpa de brister och

olägenheter som ansetts vidlåda de gällande bestämmelserna i ämnet, lärer till

en början böra tillses, i vilka avseenden den nuvarande anordningen av berörda

skatt, såvitt ämbetsverken därav hava erfarenhet, giver anledning till anmärkning.

I detta hänseende är då först att erinra, hurusom den stadgade begränsningen

av skatteplikten till endast avtal, som avse fartyg med större dräktighet

.än 40 ton, föranleder, särskilt därigenom att dräktigheten är här — liksom för

övrigt i allmänhet i lagstiftningen, där ej annat sägs — tagen i betydelse av

nettodräktigbet, till att från stämpelplikt äro i stor utsträckning befriade dylika

avtal rörande fartyg, som med hänsyn till värdet äro ur nu ifrågavarande skattesynpunkt

av långt större betydelse än en stor del av de fartyg som falla inom

den stadgade skattegränsen. Särskilt gäller detta i fråga om maskindrivna fartyg,

som med hänsyn till gällande mätningsföreskrifter i regel måste på grund

av stora avdrag för drivkraften hava i förhållande till bruttodräktigheten jämförelsevis

ringa nettodräktighet. Isynnerhet är så förhållandet med fiskefartyg

och bogserfartyg. Med syttet med den ifrågavarande skatten, som väl är att

anse såsom en ren omsättningsskatt, torde bäst överensstämma, att avtal rörande

dylika fartyg, vilka avtal ju kunna avse betydande belopp, också vore underkastade

skatteplikt. Härvid bör ock uppmärksammas, att det hittills måst framstå

såsom anmärkningsvärt, att för avtal, som röra sig om kanske helt ringa

belopp, skatt skall utgöras. Någon motsvarande storleksbegränsning är icke

heller stadgad beträffande skatten vid dylikt avtal om fast egendom. Om alltså

principiellt icke skulle erfordras någon annan begränsning än som kunde föranledas

av hänsyn till själva värdebeloppet, varom avtal rör sig, och som i fråga

om köp av fartyg redan finnes uttryckt därigenom att skatt icke utgår för köpeskilling,

som understiger 100 kronor, lärer emellertid av praktiska skäl en begränsning

med hänsyn till fartygen i allt fall bliva nödig. Dels torde det bliva

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 105.

förenat med stor svårighet att i fråga om byte av fartyg anlägga skattegrunden

efter värdeberäkning, dels skulle det bliva för vederbörande enskilde allt för betungande,

om skatten skulle komma att drabba vilka små fartyg som helst. Ämbetsverken

finna alltså, att, i brist på lämpligare grund, fartygs storlek bör

fortfarande, åtminstone tillsvidare, bliva i viss mån bestämmande för skatteplikten,

men att den i detta hänseende stadgade begränsningen lämpligen bör

jämkas i syfte att borttaga grunden för ovan framställda anmärkning.

Yad sålunda sagts om förvärv av helt fartyg äger i tillämpliga delar

giltighet även beträffande förvärv av lott i fartyg. Till ett annat bedömande

i detta hänseende av avtal om lott i fartyg än av avtal om helt fartyg, giva

nämligen förhållandena i och för sig icke anledning. En lott i ett visst fartyg

kan givetvis äga större penningvärde än ett annat helt fartyg. Något skäl till

befrielse från skatt, såsom emellertid gällande stadganden föranleda, då avtalet

avser endast lott i fartyg, svnes alltså icke föreligga. På grund härav och då

dessutom sådan skattefrihet iämnar utväg att genom uppdelning av ett avtal,

som i själva verket avser fartyg i dess helhet, i liera särskilda avhandlingar om

olika lotter i fartyget undvika stämpelskatt, där den eljest rätteligen skolat utgöras,

synes en ändring härutinnan av gällande bestämmelser vara av omständigheterna

betingad.

Stämpelns beräknande i vissa fall, såsom gällande stadganden medgiva,

efter fartygs tontal — som i fråga om bytesavtal näppeligen torde kunna frånkommas

— blir ock olämpligt beträffanäe köp av fartyg i de fall då tontalet,

därför att köpeskillingens belopp icke angivits i avhandlingen, reglerar stämpelns

belopp, något som ock ofta medför, att staten erhåller mindre stämpelskatt än

som varit fallet, om köpesumman kunnat läggas till grund. Ett fartygs storlek

är nämligen i och för sig icke uttryck för fartygets värde, även om det är en

av de många faktorer, som tillhopa bestämma "detsamma. Utgår man från att

den stadgade avgiftssatsen av 15 öre för ton må hava varit med hänsyn till förhållandena

på sin tid såvitt möjligt rätt avvägd i förhållande till avgiften efter

värde, sådant detta vid köp kommit till uttryck genom köpeskillingsbeloppet,

skulle 4 nettoton motsvara ett medelvärde av 100 kronor. Även om man finge

antaga att sagda förhållande må hava varit ett något så när riktigt medeltal

för ytterligheterna beträffande fartygsvärden, ligger det emellertid i öppen dag,

att, i betraktande av de så ytterst växlande värden olika fartyg måste• förete, en

för dem alla gemensam skattesats av nämnda innebörd, om än så väl avvägd,

alltid med nödvändighet måste verka synnerligen olikformig! för skilda slag av

fartyg. Medan en efter sådan grund utgående skatt måste i samma mån som ett

fartyg har högre värde än det normala bliva allt mindre kännbar, träffar den

däremot ett fartyg av mindre värde ojämförligt mycket hårdare. I bägge fallen

verkar således skatten i motsatt riktning mot vad förhållandena i och för sig

bort föranleda. Eu given följd härav, som synes särskilt böra beaktas, är, att

segelfartygen — ställda i motsats till maskindrivna fartyg — maste, såsom

överhuvudtaget av mindre värde än de senare, härvidlag komma i en ogynnsammare

ställning än de maskindrivna fartygen, vilket, på samma gång som det

innebär en orättvisa mot segelfartygen, måste, då de maskindrivna fartygen representera

de ojämförligt större värdena, medföra, att staten genom tillämpning

av en dylik skattegrund går i mistning av ganska avsevärda skattebelopp. Till

belysning av nu påpekade missförhållanden, som vid de stegrade fartygspriserna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 105.

framträda än skarpare, må anföras ett par typiska exempel. För ett lastångfartyg

av 2,000 nettoton, som för närvarande kan åsättas ett medelvärde av c:a

1,000 kronor för ton, skulle den nuvarande skatten uppgå beräknad efter tontal

till c:a 300 kronor, men efter köpeskillingen till cirka 12,000 kronor; och för

bogserångfartyg, vilka väl i regel hava lägre dräktighet än 40 nettoton och

således vid dräktighetsberäkning skulle undgå skatt, skulle i fall t. ex. då värdet

å fartyget utgör 100,000 kronor, något som för ett sådant fartyg icke är överdrivet,

skatten beräknad efter köpeskillingen kunna belöpa sig till 600 kronor.

Inför sålunda belysta förhållanden torde vara förklarligt nog, att man vid avtal

om köp av fartyg sökt tillvarataga egen fördel genom att välja den av författningen

åtminstone icke förhindrade utvägen att genom uteslutande i avhandlingen

av köpesumman komma i åtnjutande av förmånen av lägre stämpelskatt.

Genom undvikande av skriftlig form — vilken ingalunda är påbjuden — kan för

övrigt skatten helt och hållet fränkommas. Ett annat sätt att i förekommande

fall tillförsäkra sig förmånen av den lindrigare skatteberäkningen efter tontal,

kan sägas hava utbildat sig i praxis, ity att rörande avtalet utfärdas först köpekontrakt,

däri köpeskillingen angives, och därefter köpebrev, i vilket icke införes

uppgift om köpesumman, samt att endast denna senare handling stämpelbelägges

och då efter tontalsberäkning. Att detta sistnämnda förfarande icke står i överensstämmelse

åtminstone med lagstiftarens mening synes vara tydligt, men huruvida

detsamma med hänsyn till gällande stadganden, må kunna föranleda till

ans var spåföljd för oriktig stämpelbeläggning förefaller nog så ovisst.

Huru som helst må av det anförda vara med tillräcklig tydlighet påvisat,

att såväl av hänsyn till rättvisa och billighet som för tillvaratagande av statens

skatteintresse bör vara angeläget att åstadkomma en bättre grund för den ifrågavarande

skatteberäkningen än efter fartygs storlek. Genom att efter förhållandena

avväga avgiftssatsen så riktigt som möjligt, särskilt om i sådant syfte anlades

en särskild norm för segelfartygen jämte pråmar och en annan för maskindrivna

fartyg, skulle nog, även med bibehållen tontalsberäkning, åtskilligt vinnas

till det bättre, men även i så måtto modifierad skulle i allt fall skattegrunden,

om ock missförhållandena bleve mindre skarpa, dock långt ifrån upphäva anledningen

till sådana. Själva anordningen med tontalsberäkning har tvivelsutan

från början varit en nödfallsutväg, som anlitats för att komma åt skatt i sådana

fall, där den eljest icke skulle utgått. Säkerligen bär det i betraktande av skattens

karaktär av omsättningsskatt varit ett önskemål att anpassa den i varje fall

efter det värde föremålet för avtalet representerade. Svårigheten härför särskilt

vad angår bytesavtal har ovan berörts och vad köp av fartyg beträffar sammanhänger

densamma i viss mån med det anmärkta förhållandet, att för förvärv av

fartyg, liksom i fråga om lös sak i allmänhet, icke erfordras skriftlig avhandling.

Skatteplikten kan därför, såsom även berörts, helt och hållet fränkommas därigenom

att avtalet göres muntligt. Så länge denna möjlighet att helt undgå skatten

lämnas öppen kan således befaras, att åtgärder, som i övrigt vidtagas för att

göra bestämmelserna mera effektiva, skulle förfela sin verkan. Det kan nämligen

antagas — i synnerhet om en förhöjning av skattesatsen gåve ökad anledning

därtill — att skriftlig form för avtalen så vitt möjligt undvekes. Enda utvägen,

för att komma till ett i allo tillfredsställande resultat, torde därför vara, att

stämpelskatten, även här i överensstämmelse med densammas egenskap av omsättningsskatt,

fastslås att utgå oberoende av avtalets form. Sker detta, lära betänk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2!>

Kuntjl. Alaj:ta nåd. proposition nr 195.

ligheter icke möta mot att i fråga om köpeavtal om fartyg alltid uppställa köpesumman

såsom grund för beräkningen av stämpeln. I så tall gäller emellertid att

utfinna lämpliga medel för att alltid kunna få fram en tillförlitlig uppgift om

beloppet av Köpeskillingen.

Men även om stämpelskatten bleve i nu omhandlade avseenden lämpligen

anordnad, återstår emellertid att också kontrollen över skattens riktiga fullgörande

göres mera effektiv än vartill gällande stadganden föranleda. Kontrollen beträffande

ifrågavarande skatt, vilken icke, såsom eljest i flertalet fall är förhållandet

med de i stämpelförordningen åsyftade avgifterna, är satt i förbindelse med någon

rörande den stämpelpliktiga handlingen av offentlig myndighet företagen ämbetsåtgärd,

ställer sig alltid svår och skulle bliva än svårare, därest även muntliga

avtal gjordes till föremål för sådan beskattning. Den nuvarande kontrollen inskränker

sig i det hela till att, då avhandling av ifrågavarande slag av en eller

annan anledning företes hos offentlig myndighet, denna då tillser huruvida föreskriven

stämpelbeläggning skett, och, om så befinnes ej vara fallet, vidtager åtgärd

efter omständigheterna.

Slutligen äro ej heller de ansvarsbestämmelser, som för närvarande äro avsedda

att i sin mån medverka till att skatteförfarandet varder effektivt, för ändamålet

tillfyllestgörande. Aven i detta hänseende måste det förhållandet att endast

skriftligt avtal är stämpelpliktigt samt att skriftlig form för avtalet icke är nödvändig,

öva ett visst inflytande. Detta gör nämligen exempelvis, å ena sidan, att

i fråga om anmälningar till fartygsregistret om ändring i äganderätten till fartyg,

redan av sådan anledning fordran icke kan uppställas å företeende av fångeshandling

samt bereder, å andra sidan, en enskild part, som underlåtit att fullgöra

honom åliggande stämpelplikt, tillfälle att kunna vidtaga åtgärder, varigenom

han undandrar sig att träffas av ansvarspåföJjd för sin underlåtenhet.

Den gällande anordningen för ansvarets utkrävande torde icke bereda åklagaren

anledning och medel i tillräcklig mån att beivra fall av försummelser. Det måste

nämligen, om åklagaren fått kunskap om att ett avtal ägt rum — och avtal om

fartyg måste i de flesta fall nog lä en viss grad av offentlighet — i allt fall

möta stor svårighet för honom att förskaffa sig visshet, huruvida avtalet skett

skriftligt, och om så är fallet, huruvida försummelse av stämpelplikt föreligger.

Och även om åklagaren komme till uppfattningen att omständigheterna berättigade

till ett ingripande, löper han äventyret att parten, ehuru han kanske försummat

att i behörig tid verkställa stämpelbeläggningen, företer handlingen stämpelbelagd,

varigenom dels parten undandrager sig det ansvar han förskyllat, dels åklagaren

går i mistning av andel i de böter, som bort men icke kunnat ådömas, och

sålunda likaledes går i mistning av den sporre till nitisk åklagareverksamhet,

som genom stadgandet om sådan bötesandel varit åsyftad.

Av det sålunda anförda torde framgå, i vilka hänseenden gällande stadganden

om stämpelskatt vid köp och byte av fartyg enligt ämbetsverkens mening

äro företrädesvis i behov av ändring eller tillägg.

De framställda anmärkningarne hava i huvudsak riktat sig mot följande

förhållanden nämligen

1) att genom den för skatteplikten stadgade dräktighetsgränsen från skatteskyldighet

äro befriade avtal, som kunna avse särdeles värdefulla fartyg, utan

att befrielsen torde vara betingad av sakliga skäl;

2) att avtal om lott i fartyg icke träffas av skatten;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 195.

3) att beräkningsgrunden för stämpeln i vissa fall efter fartygs dräktighet

vid köp av fartyg är olämplig;

4) att muntligt avtal om fartygs förvärv icke träffas av stämpel; samt

5) att kontrollen över den ifrågavarande stämpelskattens riktiga fullgörande

icke är tillräckligt verksam.

För sin del hava ämbetsverken funnit dessa anmärkningar i väsentliga

delar beaktade i det remitterade förslaget likasom ämbetsverken anse, att mot eu

utvidgning i och för sig av de nuvarande bestämmelserna i den av förslaget

framgående omfattning icke är något att erinra utöver vad här nedan därutinnan

anföres.

Särskilt framstår det för ämbetsverken såsom angeläget att genom formuleringen

av de blivande bestämmelserna skatteskyldigheten fastslås uttryckligen

även för de fall, då avtalet är muntligt.

Beträffande sättet för genomförande av en dylik utvidgad skatteskyldighet

kunna ämbetsverken emellertid icke tillråda, att resp. fartygs egenskap av registreringspliktigt

eller icke erhåller för beskattningsförfarandet den betydelse,

som enligt förslaget avses. Spörsmålet om fartyg vid visst tillfälle äro registreringspliktiga

— vilket enligt sjölagens 2 § är fallet då de, bland annat, »äro avsedda

att nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande» —• är i många

fall nog så svårt att rätt lösa, och härtill kommer, att den lättnad i skatteförfarandet

och kontrollen, som skulle beredas genom dessas förbindande med anmälningar

till fartygsregistret, torde kunna utnyttjas även vid anmälningar till

registret rörande fartyg, som icke äro registreringspliktiga. Med en sådan utgångspunkt

synes det föreslagna systemet böra så omläggas, att därest icke inom

lämplig, skäligen kort, tid — t. ex. en månad — av avtalet föranledd anmälan till

registret göres, deklarationsplikt- utan därmed förbunden anmälan till registret

skall omedelbart inträda, därest den icke redan fullgjorts. I anslutning härtill

torde tillika böra, såsom villkor för att vid anmälan till registret befrielse från

stämpel skyldighet jämte deklaration må äga rum, stadgas, att därvid styrkes det

samma skyldigheter redan äro utan samband med dylik anmälan fullgjorda.

Även för sådana fall, då fartyg, som försålts till utlandet, icke är infört

i registret och alltså försäljningen icke föranleder till någon anmälan om dess

avförande ur registret, bör följdriktigt skatteskyldighet av ifrågavarande art vara

stadgad, och torde då, ävensom rörande försäljning till utlandet av registrerat

fartyg, ordningen för skatteskyldighetens jämte deklarationens fullgörande kunna

bliva enahanda som den, vilken ämbetsverken tänkt sig beträffande de med sådan

skyldighet förbundna förvärven av fartyg.

Omlägges systemet i nu antydda riktning, synes i alla förekommande fall

skyldigheten i fråga om stämpelns åsättande böra föreligga först då skyldighet

inträder att fullgöra anmälnings- resp. deklarationsplikten.

Att, såsom skett i förslaget, särskilt på olika fall uppdela vissa bestämmelser

skulle med den antydda nya anordningen bortfalla,

Med visst fog skulle befrielse kunna ifrågasättas även då köpet grundat

sig på beställning, som avser nybyggnad av fartyg för svensk räkning.

Det synes även angeläget att, liksom redan är fallet med köp av och byte

om fastighet, bestämmelse finnes meddelad om fördelningen mellan säljare och

köpare av stämpelbeloppet i fall då fartyget icke försålts till utlandet. En fördelning

härvidlag på vardera sidan med hälften torde även här vara lämplig.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kuiiffl. Maj:ts nåd. proposition nr 105. 31

Enär anmälan till fartygsregistret skall kvarbliva hos kommerskollegium,

bör föreskrift meddelas om att avgiftsfritt bevis rörande erlagd stämpelskatt

tillhandahållas den, som gjort anmälan.

Ämbetsverken få alltså förorda, att de blivande bestämmelserna i nu ifrågavarande

delar erhålla, efter erforderliga ändringar av förslaget, den lydelse,

som må vara förenlig med ämbetsverkens här ovan gjorda uttalanden. Vid sådant

förhållande hava ämbetsverken saknat anledning att i redaktionellt avseende eller

eljest utlåta sig vidare, utöver det ovanstående, än att enligt ämbetsverkens mening

dels orden »Fartyg, vars dräktighet överstiger 40 bruttoton» böra utbytas

mot orden »Fartyg om minst 40 bruttoton», dels orden »Vid företeendet» i vissa

fall kunna utgå, dels den anmälan åtföljande förklaringen bör innehålla uttrycklig

uppgift å köpeskillingen, dels ock i förslagets 34 § 2 mom. avsedda anmälningsskyldighet

skall i fall då försäljningen skett till utlandet åligga allenast

säljaren.

Remissakten återställes härjämte.

Underdånigst

K. A. Fryxell

Pbr Södermark

John Stockenberg

Föredragande

C. G. Sylvan

Carl Malmén

Nils Spilhammar

Elis Lid/lin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:264 Skrivelse till Konungen, angående vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften. s. 1 i texten
  2. BevU 1916:32 Betänkande, angående vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften. s. 1 i texten